Mikromosaik

Historien kring mosaik går tillbaka ända till antiken och den mest kända från den här tiden är den som gjordes i det bysantiska riket. Spridningen kom först när Vatikanen började smycka sina kyrkor med mikromosaik, små mosaikplattor som nästan skapar en målning. Utvecklingen började då gå framåt och mosaiken spred sig till många platser.

Mikromosaiken får en nytändning

Mikromosaiken får en nytändning

För runt 50 år sedan fick mikromosaiken en nytändning när den brittiska mannen Sir Arthur Gilbert hittade något som fångade hans intresse. Han var på besök i ett auktionshus i Los Angeles när något fångade hans blick. Där fanns det nämligen tavlor som var gjorda med glasmosaik och de här tavlorna kom att bli början på det som skulle bli hans konstsamling. Glasmosaiken var gjord i otroligt små plattor och de räknades till mikromosaik. Sir Arthur var född till miljonär och han kunde få till en bra samling genom åren. Den här samlingen har kommit att betraktas som en av de finaste i världen när det handlar om mikromosaik. Idag kallas den The Gilbert Collection. Samlingen tillhör inte längre familjen utan den har skänkts till Storbritannien. De senaste åren har den försvarats på museum i London.

Historien kring mikromosaik

Historien kring mikromosaik

Mikromosaiken kommer från Italien och det var under 1500-talet som den hittade sin vägen genom Vatikanstaten. Tidigare hade den varit på frammarsch genom bankirfamiljen Medici, men det var när den hittade till kyrkan som den verkligen började vinna mark. Just mikromosaik ger bilder och figurer ett helt annat perspektiv och i Sverige har beskrivningen illusoriska använts. Här i Sverige har vi även haft en utställning med mikromosaik under 2014. Det var på Nationalmuseet som utställningen ägde rum. För att kunna göra mikromosaik krävdes väldigt mycket teknik och det var inte många som bemästrade konsten för att få till motiven rätt. Utvecklingen av mosaik började ta fart när Vatikanen bestämde sig för att byta ut de oljemålningar de haft tidigare mot mosaik. Det här ledde till att teknikerna för att använda sig av mosaik utvecklades och med den nya tekniken blev det också möjligt att göra arbeten även med små motiv. Senare kom mikromosaiken även att få lite av en storhetstid. Det var under 1700-talet och 1800-talet som sten och glasarbeten kom att bli lite av en specialitet runt om i Rom. Det mest populära var motiv av de ruiner från det gamla Italien. Kända adelsmän började fråga efter konstverken med mikromosaiken och det var ofta sevärdheter som var de mest populära motiven. Något som är väldigt känt idag inom mikromosaiken är pietra dura och konstverken kommer mest från Milano och Florens. Städerna var ett centra för utvecklingen av konstverken under 1600-talet och 1700-talet. Under den här tiden såldes mycket av konsten till de ryska tsarfamiljerna som hade fattat tycke för konsten. Det var inte bara pietra dura, utan även mikromosaik i olika former.  Idag finns det utanför Sankt Petersburg en samling från Giacomo Raffaeli. Det är på Hermitaget som samling finns och det är flera föremål. Raffaelis konstverk i mikromosaik räknas idag som samlarobjekt och ses som rariteter. För den konstkunnige är det kombinationen av hantverkskunnande, estetik och kulturhistoria som anses vara nästintill perfek.