# Bokstavskakel ordlista – Lisa Nordgren, bokstavskakel.se # Grundord med ordklass och första betydelse ur svenska Wiktionary (dump 2026-11-01), sorterade efter frekvens i OpenSubtitles 2018 (hermitdave/FrequencyWords). # Licens: CC BY-SA 4.0 – https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/ . Källa: https://sv.wiktionary.org/ . Ange «Bokstavskakel / svenska Wiktionary» om du delar listan vidare. # ord ordklass betydelse jag Substantiv det hos en människa som upplever eller "är" och även fattar beslut och handlar, en människas "varelse"; inom psykoanalysen specifikt det av Freud beskrivna egot det Pronomen personligt pronomen som syftar på den omtalade i subjektsform om den omtalade har t-genus; personligt pronomen i tredje person singular nominativ neutrum vara Substantiv ting som köps och säljs du Pronomen personligt pronomen som syftar på den tilltalade i subjektsform; personligt pronomen i andra person singular nominativ att Konjunktion subjunktion, inledning av bisats som motsvarar substantiv, indirekt objekt eller liknande inte Adverb ord för negering av påstående i en fullständig mening ha Verb vara i besittning av, äga eller inneha (något konkret eller abstrakt) en Adverb ungefär; omkring och Konjunktion samordnar språkliga enheter (ord, fraser, satsdelar och satser) vi Substantiv gammalt ord för helgedom, kyrka, ofta inom hedendomen på Adjektiv verbpartikeln på i rollen som adjektiv, predikativt för Adverb i större utsträckning än vad som är lämpligt med Preposition i särskilt förbund, jämte; tillsammans med som Preposition preposition i jämförandefras om Adverb för att beteckna befintlighet var Adverb på vilken plats vad Substantiv tävlan om utfallet av en ännu ej inträffad händelse, eller händelse som av de tävlande ej är känd mig Pronomen personligt pronomen som syftar på den talande (jag) i objektsform; personligt pronomen i första person singular ackusativ och dativ här Substantiv större grupp krigare eller soldater under en härförare dig Pronomen personligt pronomen som syftar på den tilltalade (du) i objektsform; personligt pronomen i andra person singular ackusativ och dativ så Adverb på det sättet, på (ett) sådant sätt den Pronomen personligt pronomen som syftar på den omtalade i subjektsform om den omtalade har n-genus; personligt pronomen i tredje person singular nominativ utrum kan Substantiv furstetitel hos tatarer, turkar och mongoler, ex. vis. Djingis Kan (Khan). Stavas även khan eller chan komma Verb anlända eller nå fram till en plats till Preposition indikerar målet för en rörelse de Pronomen personligt pronomen som syftar på de omtalade i subjektsform; personligt pronomen i tredje person plural nominativ men Konjunktion förbinder två satser eller satsdelar och betecknar motsättning mellan dessa veta Verb känna till, vara medveten om, få kännedom om ett Pronomen syftar tillbaka på det tidigare nämnda substantivet ska Substantiv musikgenre som uppstod i Jamaica på tidigt 1960-tal, närbesläktad med reggae och rocksteady ni Pronomen personligt pronomen som syftar på flera tilltalade i subjektsform; personligt pronomen i andra person plural nominativ av Preposition för att beteckna utgångspunkt eller orsak se Verb uppfatta med hjälp av synen genom ett eller flera ögon hon Pronomen personligt pronomen som syftar på den omtalade i subjektsform om den omtalade har feminint genus; personligt pronomen i tredje person singular nominativ femininum ta Verb med händerna fatta tag i något; skaffa sig kontroll över något genom att gripa med händerna e.d. göra Verb ägna sig åt en aktivitet, ta sig för, sysselsätta sig med, ta sig till; vidta åtgärd ja Pronomen vardaglig stavnings- liksom uttalsvariant av jag nu Adverb syftar på den tidpunkt då ordet nämns nej Interjektion uttrycker nekande bara Konjunktion anger ett villkor/en förutsättning bra Adjektiv som har tillfredsställande egenskaper, som fyller berättigade anspråk, god, gynnande hur Adverb på vilket sätt min Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i singular utrum bli Verb förbli, bevaras i samma tillstånd, bli kvar, dröja (kvar), stanna (kvar), behålla sin plats där Konjunktion bildat av adverbet där; på den plats, på/i vilken/vilket måste Verb indikerar att det finns ett krav på att subjektet i meningen ska göra något; uttrycker nödvändighet honom Pronomen personligt pronomen som syftar på den omtalade i objektsform om den omtalade har maskulint genus; personligt pronomen i tredje person singular ackusativ och dativ maskulinum få Verb erhålla, motta, bekomma, vinna; bli given man Substantiv människa av manligt kön din Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den tilltalade (du) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i andra person singular med huvudordet i singular utru tro Verb finna något sannolikt (på grund av något sakförhållande) men inte veta säkert säga Verb kommunicera verbalt; ge ljud åt ord skulle Substantiv höskulle, (hö)loft, fodervind när Konjunktion vid viss tid; vid visst tillfälle då Konjunktion indikerar att en handling omedelbart följs av en annan mycket Adverb i hög grad gå Verb röra sig framåt genom att växelvis sätta ena foten framför den andra på ett fast underlag får Substantiv ett däggdjur av släktet Ovis som hålls för ullens, köttets och till viss del mjölkens skull oss Pronomen personligt pronomen som syftar på de talande i objektsform; personligt pronomen i första person plural ackusativ och dativ ut Adverb från ett inre utrymme till ett yttre eller öppet utrymme, eller till omgivningen er Pronomen personligt pronomen som syftar på flera tilltalade i objektsform; personligt pronomen i andra person plural ackusativ och dativ (neutralt men även formellt) okej Adverb på ett okej sätt eller Konjunktion binder ihop två ord, satsdelar, fraser och liknande där någon av delarna förväntas gälla (ofta, men inte nödvändigtvis, står delarna i något motsatsförhållande till varandra, där den ena delen förväntas utesluta den andr från Preposition indikerar ursprung eller utgångspunkt varför Konjunktion av den (tidigare nämnda) anledningen; anger en följd dem Pronomen personligt pronomen som syftar på de omtalade i objektsform; personligt pronomen i tredje person plural ackusativ och dativ och efter preposition alla Substantiv tärningskast som ger samma antal ögon på alla tärningarna sig Pronomen reflexivt pronomen som syftar tillbaka på den eller de omtalade (han, hon, den, det eller de); reflexivt pronomen i tredje person singular och plural allt Pronomen allting ge Verb göra så att annan person får något; överföra (något) till (någon annans förfogande eller ägo, som regel utan förväntad motprestation); dela med sig henne Pronomen personligt pronomen som syftar på den omtalade i objektsform om den omtalade har feminint genus; personligt pronomen i tredje person singular ackusativ och dativ femininum upp Adverb till en högre position; mot ett högre plan eller en högre nivå ingen Pronomen inte någon (sak eller person); anger att något inte existerar behöva Verb inte kunna utföra en viss aktivitet utan något som framgår av sammanhanget; ha ett behov tack Substantiv besvarande av en hjälpsam eller god handling sen Adjektiv förekommande (först) när en viss tänkt tidpunkt har infallit in Adverb används för att beskriva rörelse till något med klara gränser igen Adverb en gång till; på nytt; ännu en gång; ånyo vem Pronomen vilken person finnas Verb förekomma eller existera i sinnevärlden känna Verb uppfatta något med känselsinnet, uppfatta en fysisk känsla lite Adverb inte i stor utsträckning eller mängd nåt Pronomen något går Substantiv dagen innan den idag dag Substantiv den tid då solen befinner sig över horisonten hej Interjektion verbal, ledig (och mycket vanlig) hälsningsfras (vid sammanträffande eller telefonkontakt) kanske Adverb uttrycker osäkerhet; det kan hända/är möjligt att tillhörande påståendet är sant; det tillhörande påståendet är sant med någon godtycklig, vanligtvis okänd sannolikhet mitt Substantiv vad som är längst in i något; det som avgränsar någots två olika delar/halvor hjälpa Verb utföra en handling med syfte att underlätta något för någon annan prata Verb producera ljud av ord, ofta i kommunikationssyfte mellan människor aldrig Adverb inte vid något tillfälle; inte någonsin än Adverb fortfarande tänka Verb mentalt bearbeta information, ofta i syfte att lösa ett problem; fundera inget Pronomen neutrum av ingen efter Preposition anger händelse eller period som på en tidslinje inträffar senare (dvs närmare nutid) än en annan (tidigare inträffad) händelse eller period hitta Verb upptäcka kunna Verb klara av, har vetskapen eller kapaciteten till att vänta Verb avstå från att göra något under en viss tid (ofta stanna kvar på en viss plats), vanligen för att det lämpliga tillfället först inträffar senare ju Adverb ord som tilläggs för att betona påståendet hans Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den omtalade (han) om den omtalade har maskulint genus; possessivt pronomen i tredje person singular maskulinum sluta Verb upphöra, ta slut, få ett slut två Verb tvätta döda Verb göra så att någon dör, få någon eller något att dö hand Substantiv den yttersta delen av armen, där fingrarna sitter. tillbaka Adverb till en plats eller tidpunkt där man varit tidigare, eller till en omständighet (speciellt en ägo) som gällt tidigare; bakåt; igen; åter vilja Verb ämna, önska, åstunda; känna starkt för att något visst ska ske något Pronomen anger att minst ett objekt existerar över Adverb riktning (via ovansidan) till andra sidan om något försöka Verb vilja göra något, och utföra aktiviteter som är tänkta att leda till detta, utan att vara säker på om det kommer att lyckas; det att utföra ett försök år Substantiv tidsenhet motsvarande den tid det tar för en himlakropp, i synnerhet en planet, att röra sig ett varv av sin omloppsbana runt en viss stjärna som exempelvis solen (som för jorden är 365 dygn, 5 timmar och 48,75 minuter) tid Substantiv grundläggande fysikalisk storhet mätbar med klockor; det som åtskiljer händelser; den fjärde klassiska dimensionen i universum vid sidan av rummets dimensioner; förloppet av det förflutna, nuet och det kommande; det som gång Substantiv det att gå, d.v.s. det att medelst periodiska benrörelser förflytta sig över en yta utan att springa ditt Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den tilltalade (du) om det ägda eller tillhörande är i ental och har t-genus; possessivt pronomen i andra person singular med huvudordet i singular neut liv Substantiv tillstånd som innebär att en organism genomför ämnesomsättning, växer, utvecklas, reproduceras och ännu inte nått ett dött, helt passivt tillstånd; det att något är levande berätta Verb säga (eller skriva) något (som innehåller speciellt relevant information) till en annan individ väl Adverb bra, gott, ordentligt stor Adjektiv med ett mått eller i utsträckning som överskrider genomsnittet (ej att förväxla med #2) också Adverb betecknar att något tillkommer, jämte, därtill, även vid Preposition nära eller intill viss plats mina Substantiv underjordisk gång eller hålighet, gruva; även bildligt: tunnel, lönngång hålla Verb ha (ett föremål) i handen eller i armarna åt Preposition i riktning mot mamma Substantiv kvinnlig förälder böra Verb åligga att ta till handling; ska lämpligen; rekommenderas att rätt Adjektiv som är som den bör vara; som är i sin ordning; som överensstämmer med en given norm eller med vad som är föreskrivet eller med vad som krävs förstå Verb ha kunskap om hur något är uppbyggt eller fungerar länge Adverb under lång tidsperiod nog Adverb troligen, med största sannolikhet, såsom man bör kunna tro pappa Substantiv manlig förälder någon Pronomen anger att det existerar ett eller flera obestämda objekt andra Pronomen bestämd form singular av annan höra Verb uppfatta (ljud) med hörseln ringa Verb slå på en klocka; få en klocka att ge ljud ifrån sig älska Verb tycka mycket bra om; känna kärlek (till) börja Verb ändra beteende så att något som inte tidigare utförts, utförs regelbundet eller konstant ner Adverb till en lägre position god Adjektiv välsmakande själv Adjektiv den egentliga delen, ingen mindre än fråga Substantiv begäran om information eller att få en upplysning i ett visst ärende mot Preposition anger riktning, särskilt omvänd riktning i förhållande till subjektet åka Verb färdas/röra sig från en viss plats (i rummet) till en annan träffa Verb nå, komma fram till, komma i beröring med, ha verkan på eller uppnå (något) (som avsetts) hända Verb inträffa, ske vanligen om ofrivilliga skeenden barn Substantiv minderårig människa; människa under 13 år eller under 18 år (det finns olika definitioner); människa tillhörande lägsta ålderskategorin (till skillnad från t ex ungdom, tonåring, vuxen, äldre) (ibland även om djur) vän Substantiv person som man är nära bekant med och umgås förtroligt med låta Verb ge /någon eller något/ möjlighet /att/ liten Adjektiv av ringa storlek mena Verb med olika tyngd anse, tycka, tro eller hävda något; kan också vara en förklaring eller tillrättaläggande av ett oklart eller ifrågasatt uttalande hela Verb göra någon frisk, ofta med magi eller liknande några Pronomen plural av någon titta Verb placera blicken (på något) och aktivt försöka uppfatta något väg Substantiv markremsa som är iordninggjord för att underlätta eller möjliggöra transporter stå Verb ha upprätt kroppsställning utan att förflytta sig låt Substantiv kortare musikstycke vilken Pronomen vad för någon (ur det nämnda eller underförstådda urvalet) hit Substantiv en sång som 'slår' och blir mycket populär dö Verb upphöra att leva, nå livets avslutning tycka Verb ha en uppfattning om något; subjektivt anse något ny Adjektiv nyligen skapad, uppkommen eller påträffad; som inte fanns tidigare detta Pronomen det här, något i närheten (neutrum av denna) gilla Verb tycka om lämna Verb färdas bort från, resa iväg från, avgå från /stationen/; gå bortåt från /något eller någon/; röra sig ifrån /någon eller något/ vår Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de talande (vi) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i första person plural med huvudordet i singular utrum alltid Adverb vid varje tillfälle; ständigt sätt Substantiv särskild metod med vilken något kan utföras hem Substantiv hus eller lägenhet där en familj bor i såväl abstrakt som konkret mening fel Adverb inkorrekt, felaktigt utan Preposition anger att något (det som kommer efter) inte förekommer på den aktuella platsen, tiden, i handlingen e.dyl. död Adjektiv som inte lever, vanligen om personer eller djur som har levat och dött, även om företeelser dina Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den tilltalade (du) om det ägda eller tillhörande är i flertal; possessivt pronomen i andra person singular med huvudordet i plural folk Substantiv nation be Verb framföra bön; rikta sig till gudom i bön verkligen Adverb faktiskt; i själva verket; i verkligheten pengar Substantiv allmänt accepterad värdemätare och betalningsmedel för handelsvaror och kommersiella tjänster, reglerad i tillgång, och som också används för att ackumulera och transferera värden t.ex. vid sparande, lön, skatt, lån, arv tala Verb producera ljud av ord, ofta i kommunikationssyfte mellan människor visst Adverb efter vad man kan förstå av sammanhanget kille Substantiv pojke, (ung) man va Pronomen talspråklig och chattspråklig variant av vad sin Substantiv tillfälle, omgång, gång stanna Verb avsluta en rörelse och vara stillastående; erhålla hastigheten 0 relativt något referenssystem jobba Verb arbeta, utföra (löne)arbete tre Räkneord talet 3 mellan två och fyra, III med romerska siffror många Pronomen plural av mången; flera stycken bil Substantiv automobil, personbil, bil (2.) avsedd för transport av ett fåtal personer (lastbilar och bussar ingår inte) precis Adjektiv punktlig visa Verb göra något synligt; låta någon se, presentera något klara Verb lyckas med; kunna sak Substantiv något som åsyftas på ett konkret plan inga Pronomen pluralis av ingen förlåt Substantiv ursäkt, uttalande av ordet förlåt nästa Verb sätta fast med glesa stygn hennes Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den omtalade (hon) om den omtalade har feminint genus; possessivt pronomen i tredje person singular femininum innan Preposition anger att något förekommer eller inträffar tidigare i tiden må Verb känna sig, beskrivning av hälsotillstånd under Substantiv händelse som är övernaturlig eller gudomlig och oftast positivt laddad; även om allmänt positiva händelser med naturlig förklaring gud Substantiv övernaturligt, högre, styrande väsen följa Verb göra likadant som eller göra såsom föreskrivs sätta Verb inta en sittande ställning (där undersidan av kroppens bakdel vilar mot marken eller en annan någorlunda horisontell yta och huvudet befinner sig längst uppe) spela Verb hantera ett musikinstrument och på så sätt frambringa angenämt ljud, musicera (med hjälp av) bort Adverb i riktning från en själv eller annan referenspunkt håll Substantiv riktning; information som anger den slutposition en viss rörelse i rummet (eller tiden) har i förhållande till utgångspositionen rädd Adjektiv som upplever en (ofta mycket obehaglig) negativ känsla av fara eller omedelbar otrevlighet gammal Adjektiv som har levt en relativt lång tid, oftast om människor, men även om djur eller växter gärna Adverb med nöje; anger att individen vill göra något kvinna Substantiv (ofta vuxen) människa av kvinnligt kön just Adverb alldeles nyligen, precis nu, eller om en ytterst kort stund jobb Substantiv arbete; sysselsättning som ger försörjning och som oftast är nödvändig och tillräcklig för detta helt Adverb till 100 %; fullständigt första Räkneord som kommer före allt annat i en ordning problem Substantiv tillstånd som inte är bra och som bör åtgärdas, och som vanligtvis går att lösa på något sätt heta Verb ha som namn; ha namnet dra Verb försvinna, lämna en plats slå Verb ge någon eller något en smäll med handen eller föremål som hålls i den kväll Substantiv tidpunkt på dygnet då det börjar skymma, och ofta även om nattens första timmar ledsen Adjektiv som upplever en potentiellt mycket stark negativ känsla vanligen orsakad av en förlust (såsom en nära individs bortgång) eller en för individen negativ händelse i omgivningen; som känner sorg snälla Interjektion uppmaning eller fråga med betydelsen "kan jag inte få som jag vill?" människa Substantiv individ av släktet människor (Homo); särskilt av vår egen art Homo sapiens kalla Verb använda ett (ofta oegentligt) namn för att beteckna någon eller något, tilltala med namnet kolla Verb kontrollera, undersöka far Substantiv kortform av fader ursäkta Verb förlåta hus Substantiv byggnad med typiskt utseende som på insidan ofta är uppdelat i mindre rum och som främst är avsett för människor att bo eller arbeta eller vistas i fortfarande Adverb anger att något som tidigare gällt också gäller nu enda Adjektiv som är unik, och endast förekommer i ett exemplar använda Verb med hjälp av /någon eller något/ utföra en viss aktivitet eller verksamhet skriva Verb teckna (genom att skapa) skrivtecken värld Substantiv en stor plats som vanligtvis innehåller allt som "finns" (även fiktiva världar existerar) samma Pronomen precis som, eller likt något; likadan, identisk sir Substantiv en personlig titel lägga Verb få att ligga, placera i horisontalt läge polis Substantiv samhällsorganisation med uppgift att bekämpa brottslighet och att upprätthålla lag och ordning i en stat eller stad lång Adjektiv utsträckt i en fysisk dimension fru Substantiv kvinna i äktenskap familj Substantiv grupp av människor som är nära släktingar till varandra namn Substantiv det någon eller något heter; ett (eller flera) ord som används för att ange/särskilja en viss person, djurindivid, föremål, begrepp, kategori eller annan företeelse verka Verb göra intryck, förefalla glömma Verb oavsiktligt lämna kvar något (på grund av att man glömt (1) att föremålet är med) del Substantiv någon/något som, tillsammans med en/ett eller flera andra, utgör en helhet eller en (gemensam hel) sak/enhet/grupp/mängd, oftast lätt urskiljbar och naturligt avgränsad morgon Substantiv tid av dygnet natt skiftar till dag, mellan mitten och slutet av det första halvdygnet våra Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de talande (vi) om de ägda eller tillhörande är i flertal; possessivt pronomen i första person plural med huvudordet i plural borta Adverb en bit (långt) från en själv eller annan referenspunkt hallå Interjektion används för att påkalla uppmärksamhet dom Substantiv domstolsbeslut äta Verb föra in mat i munnen, tugga den och sedan svälja den ur Preposition ut från ett avgränsat utrymme säker Adjektiv som inte medför fara; som är svår att bryta sig in i eller som är svår att missbruka lyssna Verb höra; i synnerhet uppmärksamma vad man hör illa Adverb på ett dåligt sätt skicka Verb ordna så att något (t.ex. brev, paket) eller någon kommer från en plats till en annan snart Adverb inom nära framtid kvar Adverb som återstår ligga Verb vara utsträckt i vilande läge annan Pronomen inte den tidigare nämnda redan Adverb så pass (oväntat, ovanligt etc.) tidigt, så tidigt som hämta Verb ta sig till en plats och ta med sig något eller någon därifrån väldigt Adverb i hög grad åh Interjektion annan stavning av interjektionen å egen Pronomen som någon själv eller ensam har/rår om/besitter e.d. herregud Interjektion ett (mildare) kraftuttryck son Substantiv manlig avkomma; barn av hankön till en förälder dit Adverb (riktning) till den plats där något befinner sig fortsätta Verb nu och i framtiden göra något som tidigare gjorts; inte sluta (med) stad Substantiv tätort (oftast med många invånare och med förorter inräknade) natt Substantiv dygnets mörka timmar vecka Substantiv en tidsenhet bestående av sju dagar minnas Verb i hjärnan återkalla ett minne hoppas Verb vilja att något ska ske; särskilt om faktorer man svårligen (eller inte alls) kan råda över, fast där man (nästan) tror att det kan bli sant kör Substantiv grupp som framför sång, ofta i olika stämmor, med flera röster i varje stämma, ev med partier av en sångsolist ute Adverb utanför något; utomhus sitt Pronomen reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i tredje person singular (han, hon, den, det) eller plural (de) och det ägda eller tillhörand deras Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de omtalade (de); possessivt pronomen i tredje person plural köpa Verb skaffa sig ägande över något genom utbyte av pengar fall Substantiv neråtriktad rörelse orsakad av gravitationen som den enda eller dominanta kraften; det att (okontrollerat / fritt i luften) röra sig nedåt; det att falla eller ramla betala Verb ge pengar eller något annat värdefullt till någon annan, ofta för att erhålla något i utbyte jo Interjektion uttrycker, i svar på negativt formulerade påståenden, uttalanden, uppmaningar och så vidare, motsatt uppfattning sitta Verb befinna sig i en kroppsposition där bakdelen vilar på ett underlag och bär upp överkroppen; om fåglar i vissa fall även om en snarast stående ställning varje Pronomen varenda, var, alla, 100 % av fram Adverb i riktning mot målet; i samma riktning som en tittar; i samma riktning som övriga rör sig; i riktning som enligt överenskommelse eller antagande uppfattas som sådan eller som särskilt plan Adjektiv jämn, utan ojämnheter minut Substantiv en tidsenhet bestående av 60 sekunder; en 60-dels timme först Adverb i absoluta början av något; före allt annat leta Verb försöka lokalisera, försöka hitta öppna Verb ändra någots tillstånd från slutet och/eller stängt till öppet, särskilt göra så att en springa eller öppning åstadkoms där en dörr tidigare varit säkert Adverb sannolikt; säkerligen; troligen; om det stämmer som jag tror/hoppas/har förstått/har hört sedan Preposition med start vid någon tidpunkt (och fortfarande pågår) flicka Substantiv ett barn av kvinnligt kön hos Preposition i närheten av ingenting Pronomen inte en enda sak; inte någonting; ingen sak därför Adverb av den (tidigare nämnda) orsaken, anger en följd skjuta Verb förflytta /något/ framför sig i rummet; förflytta /något/ genom att verka med en kraft bakifrån tjej Substantiv flickvän plats Substantiv avgränsat område; även mer abstrakt betyda Verb ha som innebörd genom Preposition från den ena sidan till den andra ställe Substantiv plats svår Adjektiv som har stor vikt, som väger mycket, tung tag Substantiv längre stund; gång, omgång härifrån Adverb från denna plats timme Substantiv tidsenhet om 60 minuter, eller 1/24 dygn förlora Verb få ett negativt resultat /gentemot en (vinnande eller segrande) motståndare eller motpart som får ett positivt/ (inom exempelvis en tävling, (väpnad) konflikt eller tvist) nära Adverb på kort avstånd (från) annat Pronomen bestämd form neutrum singular av annan sova Verb vila i ett tillstånd av nedsatt medvetenhet sista Adjektiv som kommer efter alla andra era Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de tilltalade (ni) om det ägda eller tillhörande är i flertal; possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i plural sina Verb förlora vatten eller tillflöde av sådant ihop Adverb till samma ställe trevlig Adjektiv snäll, som är trevlig (1) att vara med läsa Verb på egen hand erhålla information från gifta Verb ingå äktenskap med någon (även några) sex Räkneord grundtalet 6 mellan fem och sju, VI med romerska siffror lär Verb torde, påstås, brukar, kommer sannolikt att även Adverb också lova Verb ge löfte om vårt Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de talande (vi) om de ägda eller tillhörande är i ental och har t-genus; possessivt pronomen i första person plural med huvudordet i singular neutrum ensam Adjektiv som inte är på samma plats som andra föremål av samma typ, särskilt om människa som inte är tillsammans med andra människor viktig Adjektiv som har stor betydelse; som krävs för att något ska fungera väl fatta Verb greppa, ta tag i något rum Substantiv utsträckning i två eller fler dimensioner bror Substantiv manligt syskon sida Substantiv en av de större delarna (oftast två) av ett visst område eller ett (ofta fysiskt uppdelat) föremål fem Räkneord talet 5; mellan fyra och sex; V med romerska siffror pojke Substantiv barn av manligt kön öga Substantiv synorgan hos människan och andra djurarter vacker Adjektiv som en betraktare finner estetiskt tilltalande riktigt Adverb mycket flytta Verb ändra position för något i tiden eller i rummet (även abstrakt) köra Verb manövrera, styra, driva eller (fram)föra; transportera, föra eller driva /någon eller något/ tills Preposition fram till (en viss tidpunkt eller händelse) bry Verb bekymra sig, fundera på ställa Verb placera i upprätt eller stående läge, placera (någonstans) tänk Substantiv tanke, tankesätt, idé, koncept dricka Verb förtära vätska fast Adjektiv kompakt, solid, hård galen Adjektiv som är på ett sätt eller göra saker som inte anses normalt eller klokt, ofta på ett impulsivt sätt chans Substantiv möjlighet (att något önskvärt eller bra inträffar, att lyckas med något förfarande, att få deltaga i något önskvärt sammanhang etc.) ändå Konjunktion trots det tidigare nämnda hemma Adverb där man själv eller någon annan bor (i någons hem, hemland eller hemort) sant Adverb riktigt, verkligen ord Substantiv den datamängd som ett RAM-minne eller dator hanterar i ett stycke faktiskt Adverb på riktigt, i verkligheten; verkligen glad Adjektiv vid gott humör, munter idag Adverb stavningsvariant av i dag månad Substantiv tidsenhet ungefär motsvarande den tid det tar för jordens måne att röra sig ett varv kring jorden: cirka 30 dygn eller en tolftedel av året lugn Adjektiv ett tillstånd av stillhet, utan tecken på upprördhet, oro eller rädsla vinna Verb spara (genom att låta något ske under så kort tid som möjligt, för så låg kostnad som möjligt, o.s.v.) runt Preposition på flera sidor om; i närheten av; omslutande fyra Substantiv symbolen 4; symbol som utgörs av siffran fyra klart Adverb utan tvivel leva Verb vara vid liv dollar Substantiv benämning på valutan i bland annat USA, Kanada och Australien vapen Substantiv redskap främst avsett att skada eller döda vid jakt eller i krig dörr Substantiv öppningsbart hinder i väggen; oftast rektangulär skiva, horisontellt svängbar runt sin vertikalaxel, som gör det möjligt att hålla en öppning (i en vägg, kaross eller liknande, och avsedd för passage av människor, djur e ung Adjektiv som har levt en relativt kort tid av sin väntade livslängd, oftast om människor, men även om djur eller växter handla Verb vid ett tillfälle ge bort pengar eller något annat värdefullt för att erhålla något (ofta flera varor) i utbyte kul Adverb roligt huvud Substantiv den översta kroppsdelen där ögon, öron, näsa och mun återfinns fort Adverb med hög hastighet eller fart fixa Verb laga eller åtgärda något herr Substantiv artighetstitel för en man person Substantiv en människa annars Adverb i andra fall; i övrigt sånt Pronomen kortform av sådant; neutrum av sån denna Pronomen den här försvinna Verb upphöra att ha en känd position; upphöra att (direkt) kunna hittas lita Verb förtrösta, tro dotter Substantiv kvinnlig avkomma i förhållande till sina föräldrar; gäller såväl biologiska barn som adoptivbarn lägg Substantiv ben; fläsklägg inne Adverb befinna sig på insidan tur Substantiv färd med kollektivtrafiken, eller ett kollektivtrafikfordons färd välja Verb genomföra ett val; bestämma sig för ett alternativ båda Verb ge indikationer på vad som kommer att ske i framtiden, speciellt huruvida detta är positivt eller negativt redo Adjektiv beredd dum Adjektiv ointelligent, med bristande förstånd reda Adjektiv fritt tillgänglig, möjlig att användas skada Substantiv fel på något eller något som gått sönder eller blivit förstört (som orsakats vid ett särskilt tillfälle) sticka Substantiv liten (vass) träflisa eller liknande resa Substantiv tillfälle när en eller flera personer (kanske till fots men vanligtvis medelst en följd av höghastighetsfordon) förflyttar sig från en plats till en annan (med ett så stort avstånd mellan platserna att det tar förhålland mor Substantiv om (äldre) kvinna med ansvarsställning; husmor kropp Substantiv levande varelsers fysiska beståndsdelar som helhet, särskilt om bålen och ofta i motsats till själ; utvidgat om ett föremåls huvudbeståndsdel: fartygskropp, bilkropp, huskropp dålig Adjektiv av låg kvalitet ljuga Verb (avsiktligt alternativt genom försummelse) förvränga sanning, uttala lögn eller lämna osann information släpp Substantiv koppel för jakthundar mat Substantiv samlingsnamn för (särskilt fasta) kemiska ämnen som främst djur intager i syfte att kunna erhålla energi och byggnadsmaterial från dem fara Substantiv utsatthet för eventuell skada eller smärta; risk för mycket negativ och skadlig utveckling älskling Substantiv person som hålls kär; ofta använt som tilltal till sådan person lugnt Adverb acceptabelt, oproblematiskt; om tjänst som ej innebär för stor uppoffring full Adjektiv som innehåller allt den kan; som inte har något tomrum rör Substantiv långsmalt föremål med genomgående hålighet lätt Adjektiv som det inte krävs någon större tidsrymd, ansträngning eller skicklighet för att klara av emot Adverb att inte stödja något; att inte hålla med (en företeelse, en åsikt, ett förslag och så vidare) vatten Substantiv en färg-, lukt- och smaklös vätska; kemisk förening mellan väte och syre, bestående av två väte- och en syreatom (H2O), diväteoxid hög Substantiv samling av saker som ligger på varandra land Substantiv politiskt begränsat område (definierat utifrån vem som har makten över det); nation, stat; även när man inte menar själva nationen utan bara landområdet tillsammans Adverb på samma ställe; i samma sällskap; ihop ; gemensamt stoppa Verb få att sluta; göra så att något slutar att ske eller göra så att någon slutar att göra något; få en rörelse, process eller ett skeende att upphöra fin Adjektiv av hög kvalitet: fin mat; (i sammansättningar) som passar till festliga sammanhang: finskor, finporslin, finklädd; om en person som anses framstående eller god karaktär: en fin människa; allmänt om något positivt sälja Verb utbyta vara eller tjänst mot betalning hjärta Substantiv det organ (cor) som pumpar runt blodet i kroppen (se cirkulationssystemet) svara Verb ge den information som begärts i en fråga ibland Adverb vid vissa tidpunkter eller tillfällen, i vissa situationer, men inte alltid heller Adverb betecknar att något tillkommer; användes, till skillnad från också eller med, i nekande satser (med "inte"/"icke"/"ej" eller "ingen"/"inget"/"inga" i meningen) mellan Preposition i fråga om tid oroa Verb göra orolig tyst Adjektiv nästan eller helt ljudlös; som endast ger svaga ljud ifrån sig ben Substantiv kroppsdel som djur eller människa går med eller står på skola Substantiv institution för utbildning, i synnerhet av barn, och i synnerhet om det samhällssystem för ofta obligatorisk utbildning av barnen i ett givet lands befolkning eller om en enskild lokal institution i detta system ifrån Preposition från syster Substantiv kvinnligt syskon; dotter till samma föräldrar som en annan person igenom Preposition från ena sidan till den andra sidan; genom fler Adjektiv av större antal än; komparativform av många sakna Verb känna sorg eller längtan (för något eller någon man tidigare hade) bruka Verb göra något ofta eller i allmänhet grabb Substantiv pojke; son varandra Pronomen var och en av de andra; signalerar att satsens två (eller fler) subjekt också är satsens direkta objekt chef Substantiv person som leder en grupp personer och fattar beslut i den släppa Verb sluta hålla eller lossa; låta röra sig fritt anta Verb bestämma sig att hålla en hypotes för sann bor Substantiv ett grundämne med atomnummer 5, atommassa 10,81 och symbolen B räcka Verb ge till, överlämna till (speciellt något som mottagaren inte kan nå på egen hand) lever Substantiv organ (hepar) hos ryggradsdjur, som metaboliserar ämnen i blodet och har förmåga att utsöndra avfallsämnen med gallan, utför tidig metabolism av födoämnen, lagrar glykogen och reglerar blodsockerkoncentrationen (t.ex. vi stänga Verb göra så att en dörr eller annat (plant) föremål täpper till en öppning i en vägg eller möbel; ändra från öppet till stängt tillstånd; sluta (till), täppa till ännu Adverb hittills tio Räkneord talet tio (10; med romerska siffror: X); talet mellan nio och elva förstöra Verb ha sönder något, göra så att något blir trasigt och inte ser ut eller fungerar som avsett bo Verb ha ett hem eller annan plats man kan befinna sig på för att äta, vila och sova m.m. klocka Substantiv tidmätare (ursprungligen mekanisk med rund urtavla och visare, senare oftast elektronisk med visare eller digital) historia Substantiv en vetenskaplig disciplin som behandlar och forskar om vad som hänt förut, vid tidigare tidpunkter par Substantiv två saker eller personer som hör ihop på något sätt (genom likhet eller något annat) nå Verb vara tillräckligt nära något för att fysiskt kunna vidröra detta sanning Substantiv något som är sant; påstående som, enligt författaren eller talaren, är sant söka Verb försöka lokalisera, försöka hitta något bild Substantiv visuell, vanligen tvådimensionell, representation av ett föremål; något som kan uppfattas med synen, särskilt ett fotografi eller en illustration ihåg Verbpartikel i uttrycket komma ihåg stark Adjektiv som har förmåga att ge upphov till stora krafter hata Verb tycka mycket illa om; må dåligt vid någons närvaro; det att känna hat ert Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de tilltalade (ni) om det ägda eller tillhörande är i ental och har t-genus; possessivt pronomen i andra person singular med huvudordet i singular neutr skydda Verb se till att något eller någon behålls i nuvarande tillstånd, det vill säga inte kommer till skada, stjäls eller liknande bakom Preposition placerad på motsatt sida av ett objekt i förhållande till betraktaren eftersom Adverb under tidens gång all Pronomen som omfattar samtliga delar eller en hel mängd; ofta vid kollektiver bok Substantiv större mängd text som har, ska eller skulle kunna tryckas på ett större antal pappersark som är sammanfogade i en kant förklara Verb berätta för någon hur något är uppbyggt eller fungerar, i syfte att denna ska lära sig något nytt stämma Substantiv röst önska Verb vilja att något ska ske; vilja erhålla något fungera Verb tjänstgöra, verka undra Verb vilja veta något som man inte redan vet krig Substantiv väpnad konflikt mellan flera parter som exempelvis nationer, stater, fraktioner och arméer; även mer generellt om (obeväpnade) konflikter dessa Artikel bestämd artikel plural arbeta Verb utföra en handling genom att använda sina krafter för att uppnå något resultat av nytta för sig själv eller andra hoppa Verb utföra ett hopp alls Adverb över huvud taget, ens blod Substantiv röd vätska som cirkulerar i levande djur och tillhandahåller cellerna med näring och syre och består av blodplasma och blodkroppar grej Substantiv ett obestämt föremål eller något (obestämt) som är abstrakt förälder Substantiv person vars barn en är; person som har barn; mamma eller pappa val Substantiv individ inom däggdjursordningen Cetacea, vars arter lever i havet och blir stora eller mycket stora passa Verb ta hand om /ett barn, en förvirrad patient etc./ lag Substantiv fastställda rättsregler för beteende i ett samhälle, brott mot vilka kan bestraffas; sammanfattning av alla rättsregler i ett land; annat normsystem (t.ex. religiöst) film Substantiv rörliga, fotografiska bilder, ofta med sammanhörande ljud; ses på dator, TV, biograf etc., oftast i utbildnings- eller nöjessyfte välkommen Adjektiv som gladeligen tas emot leda Verb hålla i och föra (i viss riktning) snäll Adjektiv vänlig, godmodig klar Adjektiv fri från allt som fördunklar, ofta syn- eller hörselintryck; ren perfekt Adjektiv utan brist, fulländad, fullkomlig riktig Adjektiv som är som verkligheten beskriver eller uppfattar den/det (och inte något annat) hund Substantiv en underart (Canis lupus familiaris) till arten varg (Canis lupus) inom däggdjursfamiljen hunddjur (Canidae); individ av underarten hund kärlek Substantiv känsla av stark tillgivenhet riktad mot någon eller något, vanligen en person dam Substantiv kvinna (av stånd) snygg Adjektiv med ett utseende som åstadkommer välmående hos betraktaren; med ett utseende som betraktaren önskar; med ett tilltalande utseende fint Substantiv rörelse avsedd att förvirra motståndaren lycka Substantiv känsla av att må mycket bra; stor upplevelse av välbefinnande trots ogynnsamma yttre omständigheter; som känner lycka; känsla av att vara lycklig; (i fornnordisk folklore) övernaturlig kraft som garanterade en persons go låg Adjektiv som har liten längd i höjdled i förhållande till vad som är normalt (ej om människor) skull Substantiv nytta, fördel, intresse sjuk Adjektiv negativt påverkad av mikroorganismer eller virus eller på annat sätt kroppsligt eller psykologiskt skadad, inte frisk snabbt Adverb med hög hastighet; fort, kvickt vadå Adverb frågar efter ett specifikt objekt eller en specifik företeelse, vars existens antytts tidigare jack Substantiv tunn skåra, oftast på huden, efter någonting vasst skurit igenom den ansikte Substantiv framsidan av en människas huvud, från ögonbrynen och nedåt, eller föremål som ska avbilda detta ordna Verb ställa i ordning jaså Interjektion uttrycker (lätt) förvåning, även ironiskt; det visste eller trodde jag inte ganska Adverb till viss del, inte fullt tidigare Adverb före tidpunkten för kommunikationen eller en annan specificerad tidpunkt stjäla Verb göra sig skyldig till stöld; (på ett olovligt sätt) ta eller tillskansa sig egendom/-ar som ägs av annan än en själv kort Adjektiv av begränsad längd massa Substantiv fysikalisk storhet som anger mängden materia (hos ett objekt) nummer Substantiv plats i ordningen kompis Substantiv kamrat, vän ändra Verb göra så att något blir annorlunda mord Substantiv det att döda en annan individ för egen vinning eller av annan anledning som anses omoralisk; det att mörda enkel Adjektiv utan krav på någon större komplexitet, tidsrymd, ansträngning eller skicklighet för att klara av flyga Verb färdas i vakuum eller gas (normalt en atmosfär), oftast med egen drivande kraft (jfr. sväva) lösa Verb finna ett svar på eller annat sätt att klara av eller finna en utväg ur en tankenöt, annat problem eller besvärligt läge typ Substantiv urbild, förebild, modell, sort tom Substantiv band (bokband), volym; del av serie böcker telefon Substantiv apparat som möjliggör röstkommunikation mellan människor i princip oavsett avstånd tanke Substantiv information direkt tillgänglig i ett medvetande, det som man tänker förut Adverb en gång i tiden, någon gång tidigare, före nuet roligt Adverb på ett roligt sätt självklart Adverb tveklöst; givetvis; förstås gälla Verb vara giltig, gällande eller tillämplig kapten Substantiv en officer med grad mellan major och löjtnant iväg Adverb i riktning från en själv eller annan referenspunkt; bort roll Substantiv gestaltning av person i en film eller pjäs möta Verb komma i närheten av en annan individ; ha ett möte ikväll Adverb stavningsvariant av i kväll (särskrivet) underbar Adjektiv som är mycket vacker, trevlig, intressant eller på annat sätt bra flera Pronomen fler än två men inte många försiktig Adjektiv som endast med låg sannolikhet riskerar att ha sönder något; som anstränger sig för att inte ha sönder något; som är lugn och rör sig långsamt därför direkt Adjektiv som är i kontakt med något annat utan omvägar i tid, rum eller abstrakt herre Substantiv man snacka Verb prata bygga Verb skapa ett föremål, såsom en byggnad, maskin eller en apparat, genom att foga olika delar till varandra hänga Verb hållas uppe i lodrätt läge utan kontakt med marken: vara (löst) fastsatt (t.ex. på en vägg eller ett i tak) i en eller flera punkter längst upp på föremålet, så att detta befinner sig i jämviktsläge i ett gravitationsfäl svart Adjektiv som har färgen svart; som har samma eller liknande färg som kol eller björnbär har; som har en färg eller yta som reflekterar (nästan) inget ljus; som har en yta som avger (nästan) inget ljus; färgen som ibland associera arg Adjektiv som känner ilska och/eller på ett närapå aggressivt sätt anser att något är väldigt fel ursäkt Substantiv urskuldande, begäran om förlåtelse utanför Preposition på utsidan av, på andra sidan bjuda Verb ge utan kostnad eller betala i stället för (någon annan) doktor Substantiv person med doktorsexamen skynda Verb försöka ta sig fram fort; göra något snabbt skapa Verb ge förekomst/existens simma Verb ta sig fram i vätska utan att nudda bottnen eller fast mark och utan att använda annan framdrivning än den egna kroppens rörelser vanlig Adjektiv som ofta förekommer eller ofta kan observeras undan Adverb bort, iväg; åt sidan; ur vägen hälsa Verb uttala ett kort meddelande, såsom hej, till en individ när dessa två möts för första gången på en viss tid, menande att de har upptäckt varandra och, ofta, önskar varandra väl vakna Verb övergå från ett sovande tillstånd till ett vaket byta Verb ersätta något med något annat, till exempel om två personer där den ena personen ger den andra ett föremål, och samtidigt erhåller ett annat föremål från den andra personen miljon Substantiv ett kollektivt tal, 106 = 1 000 000 förändra Verb ge något nya egenskaper, utseende eller dylikt fri Adjektiv obunden, lös, ej fängslad svar Substantiv yttrande (i någon form, ofta tal) som följer en fråga, uppmaning eller meddelande gömma Verb göra så att något inte längre syns funka Verb fungera möjlig Adjektiv som kan göras eller ske inse Verb komma att förstå helt, komma till insikt om; fullständigt begripa mark Substantiv det som man går på utomhus; jordyta fest Substantiv tillfälle som fylls av extra många aktiviteter för nöjes skull; ofta samlas många människor tillsammans för att äta mat och roa sig lycklig Adjektiv som mår mycket bra pga gynnsamma omständigheter, ofta i form av rikedom/makt och hälsa; eller som upplever stort välbefinnande trots ogynnsamma yttre omständigheter; som känner lycka middag Substantiv större måltid på kvällen farlig Adjektiv som lätt orsakar eller leder till olyckor eller skada grund Substantiv plats med lågt vattendjup ont Adverb på ett ont sätt alltså Adverb som följer av det nyss sagda uppe Adverb i en högre position relativt till den talande kasta Verb med hävarm förpassa till luftburen bana lära Substantiv samling av vetenskapliga fakta kring ett visst tema president Substantiv titel för statschef, vanligtvis i en republik, statsöverhuvud rädda Verb föra (någon) i säkerhet, bort från fara; hjälpa, undsätta; även om föremål eller situation känsla Substantiv förnimmelse av fysiologiskt känselsinne i hud eller inre organ, t.ex. upplevelse av värme, kyla, beröring, tryck eller smärta (som varnar för vävnadsskada) springa Verb utföra viss typ av snabba benrörelser som vanligtvis innebär förflyttning i förhållandevis hög hastighet medan Konjunktion under tiden, under det att, samtidigt som höger Adjektiv belägen i en viss riktning i sidled i förhållande till utgångsriktningen (blickriktningen eller rörelseriktningen), åt öster om utgångsriktningen är åt norr skyldig Adjektiv som utfört/gjort/begått någon (vanligtvis olaglig/brottslig) handling miss Substantiv det att missa; det att inte träffa rätt skall Substantiv det starka ljud en hund eller varg frambringar via munnen nere Adverb i en lägre position tacka Verb kort berätta för annan att man uppskattar något denna givit, eller gjort för, en; säga tack igår Adverb stavningsvariant av i går kung Substantiv manligt statsöverhuvud i en monarki mördare Substantiv person som mördar eller har mördat, person som avsiktligt och olagligt dödar någon fängelse Substantiv byggnad i vilken samhället förvarar personer som dömts till frihetsberövande imorgon Adverb stavningsvariant av i morgon räkna Verb bestämma (ta reda på) ett antal nyhet Substantiv en bit information som anses vara ny; särskilt handlande om en händelse som rapporteras i massmedia kräva Verb ställa krav, fordra hårt Adverb med stor kraft hamna Substantiv underavdelning av ett medeltida skeppslag ljus Adjektiv som rör känslor av optimism; som ger känslor av att det är stor chans att det går bra slag Substantiv hård träff mot någon eller något (ofta av hand eller föremål i handen) röra Substantiv brist på ordning, avsaknad av struktur rest Substantiv del som blir kvar när en (större) andel tagits bort arbete Substantiv en fysikalisk storhet som ofta mäts i SI-enheten joule; förbrukad energi, produkt av kraft och sträcka inom Preposition fysiskt inuti/innanför missa Verb inte lyckas vara med om något, särskilt p.g.a. glömska, försening, tidsbrist etc.; även misslyckas med att uppnå ett mål läkare Substantiv medicinskt utbildad person som har som yrke att bota sjuka eller skadade och/eller förebygga ohälsa; person med läkarexamen möte Substantiv tillfälle då flera människor träffar/möter varandra, ofta för att sitta ner och diskutera och kanske besluta om något bevis Substantiv resonemang eller fakta som visar riktigheten i något ofta Adverb vid många tillfällen samtal Substantiv session av informationsutbyte, vanligen mellan två eller fler människor smart Adjektiv intelligent /på ett innovativt sätt/; listig jaha Interjektion jag förstår; utfyllnadsord som bekräftelse på uppfattad ny information leka Verb utföra en nöjesaktivitet; göra saker i syfte att direkt erhålla stimulans och ha roligt (ofta syftandes på barns lek); utföra en lek vissa Pronomen somliga, inte alla sjukhus Substantiv större institution för vård av patienter med allvarligare sjukdomar eller skador, både med avseende på verksamheten och på byggnaden tyvärr Adverb genom dålig slump; p.g.a en olycklig händelse misstag Substantiv något (oönskat) som existerar på grund av ett misstag (1) agent Substantiv ett företag som säljer varor för ett annat företags räkning falla Verb okontrollerat röra sig mot en himlakropps yta; okontrollerat röra sig i ett gravitationsfält tja Interjektion "jag vet inte"; anger tvekan, betänksamhet eller reservation, måttlig uppskattning o.dyl. sekund Substantiv SI-enheten för tid, betecknas s; en sekund definieras som varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesi dröm Substantiv fenomenet att se bilder och uppleva händelser baserade på en hallucinationsliknande tankeverksamhet som förekommer under (REM-) sömn stund Substantiv en relativt kort tidsperiod, oftast längre än ett "ögonblick" men kortare än ett "tag" tjänst Substantiv vissa typers befattning eller arbete, främst inom stat och kommun säng Substantiv möbel avsedd att sova på, ofta med madrass och kudde synd Substantiv brott mot Guds vilja; något (moraliskt) förbjudet bryta Verb få något skört att spricka sönder i mindre delar (ofta genom kraftig böjning) fly Verb förgå kontor Substantiv /skrivbordsbaserad/ arbetsplats, särskilt inom företag eller organisation, då dels om en enskild anställds arbetsrum och dels om själva byggnaden skaffa Verb ordna, anskaffa, se till att få enligt Preposition i överensstämmelse med t.ex. en uppfattning, auktoritet, föreskrift eller löfte mörda Verb döda någon för egen vinning eller av annan anledning som anses omoralisk; utföra ett mord bestämma Verb ta reda på och fastställa ett redan föreliggande faktum absolut Adjektiv som är utan inskränkning, fullständig, fullkomlig läge Substantiv plats, där något finns fysiskt; position konstigt Adverb märkligt, på ett märkligt (konstigt, konstgjort, onaturligt) sätt ok Adverb så att det duger överleva Verb undgå att dö, fortsätta att leva tvinga Verb försöka få någon att göra något mot dennes vilja trött Adjektiv som känner ett behov av att vila eller sova (oftast men inte uteslutande efter en ansträngning) ögonblick Substantiv kort tidsperiod mål Substantiv avsett eller eftersträvat resultat av viss handling eller verksamhet tjäna Verb vara anställd, i tjänst eller i betjäning; (mot betalning eller gratis) tillhandahålla och utföra viss arbetsuppgift åt kund/-er som led i försäljning eller tjänster hinna Substantiv tunt lager av något (oftast men inte enbart om vissa tunna kroppsvävnader, alternativt ett lager liggande på ytan av något) kaffe Substantiv dryck bryggd på malda rostade bär (ofta felaktigt benämnda bönor) från kaffebusken i varmt vatten nyckel Substantiv redskap, vanligen av metall, avsett för att öppna och stänga ett mekaniskt lås; redskap för att låsa och öppna utrymmen nånsin Adverb kort för någonsin finna Verb hitta exakt Adjektiv identisk, fullständigt lik; perfekt uppmätt knappt Adverb bara till viss del; bara i viss mån; nästan inte; inte fullt söt Adjektiv som innehåller (mycket) socker och/eller smakar som om det gjorde det varsågod Interjektion uppmaning till en person att ta för sig sköt Substantiv nät för strömmingsfiske offer Substantiv någon som råkar ut för något negativt, vanligen ett brott fånga Verb ta fast, gripa order Substantiv begäran om att få något, beställning tvungen Adjektiv som har tvingats växa Verb bli större allvarlig Adjektiv som inte skämtar; inte skämtsam dyka Verb hoppa ner i vatten med huvudet före meddelande Substantiv information som är överbringad i ett sammanhang framtid Substantiv den tid som ännu inte förflutit; den tid som komma skall; den tid som är efter nutiden advokat Substantiv (titel för) person vars yrke är att genomföra rättsliga processer och juridiska uppdrag åt klienter; för advokat i Sverige gäller dessutom att man är medlem av Sveriges advokatsamfund pistol Substantiv ett slags till storleken mindre skjutvapen jorden Substantiv den tredje planeten kring stjärnan solen; den planet som människan och till henne besläktade arter av organismer utvecklats på; planeten Tellus otroligt Adverb mycket (starkt) skepp Substantiv större fartyg (enligt svensk definition över 24 meter) allihop Pronomen alla i viss grupp orolig Adjektiv som mår (lätt) dåligt, eller åtminstone har svårt att ta det lugnt, på grund av situationen ty något negativt kan inträffa kraft Substantiv styrka, förmåga, energi, ork sju Räkneord grundtalet 7 (mellan sex och åtta), VII med romerska siffror toppen Adverb mycket bra spel Substantiv evenemang som följer förutbestämda regler och där deltagande personer eller lag eftersträvar en vinst, och som medför underhållning för deltagare och åskådare tillräckligt Adverb i en grad eller mängd som är tillfredsställande eller räcker till förtjäna Verb vara värd (att få något, t.ex. som tack för en insats) egentligen Adverb anger att något gäller med större sanning enligt gällande definitioner och regler, fast att något annat också gäller enligt tillfälligt förändrade regler eller mindre formellt regelverk förra Adjektiv som var i ordningen direkt tidigare än något annat regel Substantiv låsanordning i form av en bom som skjuts för fot Substantiv nedersta kroppsdelen hos många djur, främst använd för rörelse stick Substantiv smärtsam upplevelse av införande av något vasst i hud råd Substantiv tips, instruktion; rekommendation område Substantiv avgränsad plats eller yta kläder Substantiv saker människan bär för att skydda eller värma sig och för att pryda kroppen hår Substantiv ansamling av fina strån (trådar) utgående från hud; även om hårstrån som fallit av någonsin Adverb över huvud taget jaga Verb få att fly, förfölja för att fånga, även bildligt talat att leta ivrigt efter såna Pronomen sammandragning av sådana; pluralform av sån sköta Verb göra som man får eller blir påbjuden bar Substantiv enhet för tryck vilken används huvudsakligen inom meterologin och högtryckshydrauliken; 1 bar = 100 kPa = 100000 N/m² aning Substantiv idé eller gissning, vag förmodan båt Substantiv mindre fartyg förrän Subjunktion anger att ett påstående gäller vid varje tidpunkt före tidpunkten för en given händelse, men inte efteråt dansa Verb röra kroppen rytmiskt på ett sätt som anses estetiskt tilltalande, ofta i par eller i grupp skrämma Verb göra rädd ske Verb inträffa, hända information Substantiv det som kan uppfattas och förmedlas vänd Adjektiv som har vänts kära Verb väcka talan inför domstol käften Interjektion kort för håll käften hemskt Adverb på ett hemskt sätt; på ett sätt som orsakar avsky eller skräck lista Substantiv uppsättning med korta texter, figurer e.dyl., särskilt om ordnade över och under varandra på ett papper etc. åtta Substantiv symbol som utgörs av siffran åtta ren Adjektiv fri från oönskade ämnen och partiklar behålla Verb ha kvar i sin omgivning eller ägo dåligt Adverb på ett dåligt sätt kontakt Substantiv det när olika föremål/ämnen/medier rör varandra (permanent eller temporärt) inför Preposition framför röd Adjektiv som har färgen rött; som har samma eller liknande färg som blod eller jordgubbar har; som har en färg liggande ytterst i regnbågen och övergående i orange på den inre sidan; som har en färg med frekvens 405...480 THz i d oj Interjektion uttrycker förvåning dess Pronomen possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den omtalade (den, det) om den omtalade har n-genus eller t-genus; possessivt pronomen i tredje person singular utrum eller neutrum halv Adjektiv till 50 %, bestående av en av två lika stora delar (50 %) av något anledning Substantiv något som motiverar eller leder till något annat varm Adjektiv med hög temperatur förbi Adverb över, slut, till ända återvända Verb gå tillbaka mot eller till en plats eller situation man redan befunnit sig på/i häst Substantiv en art (Equus caballus) inom däggdjursfamiljen hästdjur (Equidae); individ av arten häst, fyrfota rid- eller packdjur av typen hästdjur sjunga Verb frambringa melodier med rösten hemlighet Substantiv information som enligt överenskommelse, avtal eller lag inte får tillgängliggöras eller spridas gråta Verb utsöndra vätska (tårar) från tårkörtlar i ögonen, för att få bort föroreningar eller följt av stark känslomässig aktivitet, såsom sorg eller glädje eld Substantiv kemisk reaktion där gaserna från ett bränsle oxideras, varvid ljus och värme samtidigt avges någonting Pronomen något igång Adverb i gång, i rörelse, i drift, i verksamhet strax Adverb anger att något inträffar inom en mycket kort tid framför Preposition närmare betraktaren än något annat föremål skrika Verb med hjälp av hög och kraftig röst frambringa starka ljud ärlig Adjektiv som håller sig till sanningen i diskussioner och redogörelser, eller åtminstone tror sig eller ämnar att hålla sig till sanningen annorlunda Adverb på ett annat sätt lura Verb försöka få någon att tro på en osanning (för att vinna egen fördel) fiende Substantiv motpart som upplevs illasinnad, beredd att skada eller hysa hat gata Substantiv väg i tätort, oftast belagd samt med trottoar soldat Substantiv person som ingår i en armé och aktivt och under systematisk ledning av överordnade kan deltaga i krig eller andra militära insatser uppdrag Substantiv gärning eller arbete som ska utföras, håller på att utföras eller har utförts till följd av någon annans önskan eller befallning början Substantiv där något börjar olika Adverb inte lika, inte på samma sätt märka Verb bli medveten om något unge Substantiv genom fortplantning producerad avkomma till ett djur; även om mänsklig avkomma röst Substantiv ljud frambringat ur människans talapparat; sådant karaktäristiskt ljud som kan knytas till en viss människa kämpa Verb utöva en kamp, strida, slåss beslut Substantiv idé om att något absolut kommer eller inte kommer att göras, ofta underförstått att idén inte kommer att ändras; ett val skoja Verb skämta, gäcka starta Verb köra igång; sätta på; börja spring Substantiv springande, verksamheten att springa; jäkt, stress djur Substantiv organism tillhörande djurriket (Animalia), vilket utgörs av flercelliga organismer, ofta med nervsystem och rörelseförmåga tidig Adjektiv förekommande i början av en tidsperiod (som framgår av sammanhanget), före de flesta andra sort Substantiv typ, slag arm Substantiv övre extremitet hos människan (eller aporna); lång och smal kroppsdel som sticker ut från en axel minne Substantiv plats där medvetande djur kan spara information djup Adjektiv som sträcker sig långt in i materialet ortogonalt med dess yta, oftast nedåt från jordens yta eller vattenyta frank Adjektiv som uttalar sin mening utan omskrivningar samla Verb i princip försöka erhålla så många föremål som möjligt av en viss typ, ofta av intresse äga Verb ha (något); lagligen vara i besittning av (något); ha exklusiv rätt att använda (något) fantastisk Adjektiv överdriven, sällsam, sagolik beklaga Verb säga att man är ledsen för något stolt Adjektiv glad (över), nöjd (med), som man berömmer sig för; som imponerar intressant Adjektiv som ger upphov till stimulans, ofta med välmående bit Substantiv stycke, del; något som inte är hela, utan bara en del av, något konkret överallt Adverb allestädes, på varje plats (används ofta i överdriven bemärkelse) band Substantiv smal och lång remsa, rem eller snöre allvar Substantiv något som är seriöst och viktigt musik Substantiv sekvens av ljud som människor uppfattar som angenäm att lyssna till. Men musik i horror filmer är menat att vara obehagligt så man kan förkortta definitionen till bara "en sekvens av ljud med o översättbar mening". fylla Verb göra så att något upptar hela utrymmet; göra så att något blir fullt pågå Verb hända hjärna Substantiv det organ, beläget i skallen med vilket levande varelser tänker och kontrollerar kroppen rik Adjektiv som har stora tillgångar, särskilt i fråga om pengar kär Adjektiv som känner kärlek för någon; förälskad vänster Substantiv vänster sida normal Adjektiv bruklig, standard, ej avvikande, följer normen lik Adjektiv som liknar något, som påminner om något, som har liknande egenskaper som något uppfatta Verb förstå eller låta sig bli medveten om, särskilt genom att höra/se värd Substantiv något eller någon som ger utrymme åt och tar hand om ett evenemang och/eller en eller flera besökande individer röka Verb utsätta matvara eller liknande för rök för att konservera eller tillsätta smak, särskilt fisk och kött, vanligt i perfekt particip rökt lax, rökt korv, basturökt slåss Verb använda våld och med kroppsdelar såsom armar och ben och eventuella vapen försöka skrämma, skada eller döda sin motståndare tappa Verb oavsiktligt förlora greppet om något icke-abstrakt skön Adjektiv med en tilltalande (fysisk) känsla, angenäm avsluta Verb sluta göra något; sluta låta något fortskrida, vanligen en process som pågått en längre tid brev Substantiv skriven text oftast förpackad i ett kuvert avsedd att skickas till annan person eller organisation särskilt Adverb på sådant sätt att något skiljer sig från mängden/normen fart Substantiv absolutbeloppet av hastigheten; hastigheten utan angiven riktning; skalär storhet som anger ändring i position i rummet per tidsenhet; positionens derivata med avseende på tid bevisa Verb för sig själv eller annan person göra det uppenbart att något är sant själ Substantiv människans inre odödliga väsen lägenhet Substantiv bostad bestående av flera rum i ett hus med flera bostäder, dessa vanligen avgränsade med låsbar dörr säkerhet Substantiv tillstånd fri från fara och olycksrisk tillhöra Verb vara en del av; ägas av företag Substantiv ekonomisk organisation som driver och samordnar verksamhet, teknik, information och kunskap för att producera varor och tjänster i vinstsyfte förr Adverb förut, tidigare nånting Pronomen någonting föda Verb genomgå förlossning andas Verb föra luft ut ur, och in i, lungorna dela Verb genom att bryta bindningar skapa flera föremål från ett enskilt föremål, så att samtliga dessa nya föremål kommer från det ursprungliga föremålet; även om abstrakt föremål som ger upphov till mindre bitar på liknande sät skratta Verb visa uttryck för något man finner humoristiskt genom att producera oregelbundna ljud med talorganen fantastiskt Adverb mycket trots Preposition fastän det finns (eller kunde tänkas finnas) ett hinder i erkänna Verb anse och offentligt berätta att man har en viss ståndpunkt, särskilt en ståndpunkt man skulle kunna förväntas förkasta omkring Adverb inte exakt, men inte långt ifrån, vanligen om tal; ungefär vila Substantiv tillstånd där ett föremål behåller samma läge i förhållande till ett annat föremål steg Substantiv förflyttning av fot, hov, klöv eller tass tillsammans med viktförskjutning affär Substantiv lokal avsedd för handel med bruksvaror pris Substantiv det penningbelopp någon vill ha (eller slutligen får) för en vara eller tjänst, kostnad (även symbolisk), summa att betala omöjlig Adjektiv som inte kan inträffa eller existera i ett visst sammanhang åtminstone Adverb anger att något är mindre värt eller begärt (än något annat), fast ändå lite bra eller bättre än inget fundera Verb tänka frågande på något gissa Verb mer eller mindre på måfå komma fram till ett svar /på någonting/, utan någon större kunskap i detta planera Verb göra upp planer; bestämma sig för vad man ska göra och hur man ska göra det fred Substantiv tillstånd som kännetecknas av avsaknad av krig svära Verb lova högtidligt; avge en ed kamera Substantiv apparat för att skapa fotografier av synfältet; det finns både analoga kameror som sparar ljusinformation på filmer och digitalkameror som sparar bilderna som filer på minneskort grupp Substantiv flera objekt som kan uppfattas som en enhet eftersom de står i något förhållande till varandra vakt Substantiv person (eller föremål) som vaktar /något/ väska Substantiv bärbar behållare som används som förvaringsställe för föremål exempelvis vid resa äntligen Adverb uttrycker glatt att väntan på någonting är slut öl Substantiv öl (ovan) av ett visst slag hemlig Adjektiv (om information) som enligt överenskommelse, avtal eller lag inte får tillgängliggöras eller spridas; som hälls dold slippa Verb inte behöva göra något eller stå ut med något som man inte vill göra eller på annat vis tycker illa om våga Verb kunna /göra ngt/ utan att känna rädsla, eller att kunna göra något trots rädsla; ha tillräckligt med mod för att göra något duktig Adjektiv som är bra i ett visst avseende (framgår av meningen); som har god förmåga inom ett visst område låtsas Verb hitta på eller leka att något gäller nånstans Adverb variant av någonstans nämna Verb kort, i förbigående omtala, utan ingående beskrivning suga Verb med hjälp av undertryck dra in, ner eller ut (särskilt om vätska) spår Substantiv märke, fördjupning, fåra, linje, avbildning, förändring som gjorts (oavsiktligt) av person eller djur som har passerat en plats bord Substantiv slags möbel bestående av plan skiva som står på marken med hjälp av (oftast fyra) ben; ofta äter och arbetar människor vid bord sittande runtom på stolar eller golvet, men bord kan även användas för att placera föremål p make Substantiv äkta man skål Substantiv mindre uppåt öppet kärl, ofta av porslin eller glas och med platt undersida för placering på plan yta, ofta i syfte att hålla mat (ofta godsaker) eller andra mindre föremål på ett bord general Substantiv militär titel, ofta den högsta militära graden kontroll Substantiv undersökning (oftast om att folk gör som de förväntas göra enligt tillämpliga regler) bär Substantiv små saftiga frukter gripa Verb arrestera hel Adjektiv som omfattar alla delar, odelad; full max Substantiv högsta möjliga eller tillåtna nivå av någonting kosta Verb ha som pris allting Substantiv ting (rådsförsamling) för allt folk och hela riket bränna Verb utsätta för eld/hetta för att låta den/det brinna upp eller annars (bränn)skadas; kausativ av brinna hemsk Adjektiv mycket skrämmande eller på annat sätt dålig istället Adverb variantform av i stället lyckas Verb göra något på ett sådant sätt att resultatet blir det tänkta eller önskvärda uppskatta Verb approximera, beräkna/tänka ut ett värde som åtminstone är ungefär korrekt rakt Adverb tvärs ned Adverb formellare variant av ner vita Substantiv äggvita; den mer tunnflytade, yttre delen i ett rått fågelägg eller det vita i ett tillagat ägg erbjuda Verb framföra att man kan hjälpa någon genom en arbetsinsats, genom att skänka något eller genom att (ev till ett nedsatt pris) sälja en eller flera varor eller tjänster tända Verb skapa eld på något så att den/det börjar brinna luft Substantiv den blandning av gaser, främst kvävgas och syrgas, som finns i atmosfären och går att andas mången Adjektiv /i/ stort antal hungrig Adjektiv som känner ett behov av att inta föda; som känner behov av att äta drink Substantiv sammanblandning av olika drycker, i synnerhet om blandningar mellan alkoholhaltiga och alkoholfria drycker strid Adjektiv häftigt rinnande, strömmande, forsande, flödande, tät, ymnig, stark råka Verb händelsevis göra något hotell Substantiv etablissemang med rum för uthyrning till nattgäster upptagen Adjektiv som utför en aktivitet för tillfället och därmed inte kan påbörja en ny aktivitet skog Substantiv en sorts graf bestående av flera träd låna Verb erhålla som lån, tillfälligt få förfoga över förutom Preposition inte bara innefattande; utöver levande Adjektiv som lever, vid liv, i livet naturligtvis Adverb givetvis; självklart; förstås, självfallet mening Substantiv en bit text som består av åtminstone en huvudsats, kan innehålla en eller flera bisatser, och (i svenskan och många andra språk) inleds med versal och avslutas med skiljetecken (vanligtvis punkt) färdig Adjektiv i ett tillstånd där inget saknas eller ännu inte har utförs; som är precis som den skall vara jösses Interjektion uttrycker förvåning dator Substantiv elektronisk maskin som används för att behandla data kula Substantiv sfäriskt, massivt föremål av relativt liten storlek lukta Verb använda luktsinnet för att analysera en lukt match Substantiv det när olika individer i en sport eller tävling möter eller spelar mot varandra flickvän Substantiv kvinna som ingår i en kärleksrelation med en annan person situation Substantiv förhållanden som varar vid ett visst tillfälle; kombinationen av omständigheter vid ett visst tillfälle farbror Substantiv farbror eller morbror; svärfar; äldre manlig släkting, möjligen ingift kall Adjektiv med låg temperatur raring Substantiv rar person, någon som är ömsint och vänlig (även söt och fin) makt Substantiv det att kunna bestämma över något slut Adjektiv som inte längre finns, som har upphört eller förbrukats olycka Substantiv negativ händelse som inträffar utan avsikt från de inblandade javisst Interjektion ja, precis så; uttrycker att talaren instämmer med det som tidigare sagts och tycker att det är självklart prova Verb göra på prov, använda på prov: med praktiska metoder söka kunskap angående om och i sådana fall hur något fungerar fönster Substantiv öppning i en vägg, ofta innehållande en glasskiva (ämnad för att man ska kunna se utåt inifrån) tuff Adjektiv häftig, spännande, kaxig och modern (ibland även ironiskt) mun Substantiv den kroppsdel hos människan och djur genom vilken mat intas och ljud avges ära Substantiv heder, berömmelse, stolthet rygg Substantiv del av kropp från spets i svansbenet till nacken, hos människan på sidan motsatt ögonen och bröstet, och hos de flesta djur på ovansidan av kroppen; kan även syfta på bakre sidan av något som exempelvis klädesplagg, stol hav Substantiv sammanhängande vattenområde som avskiljer kontinenter glas Substantiv ett amorft, fast, mer eller mindre genomskinligt material som vanligtvis görs av smält sand (silikat) med diverse tillsatser lunch Substantiv måltid mitt på dagen vid lunchtid bland Preposition som en del av en större helhet bank Substantiv inrättning som (framför allt) ägnar sig åt att låna in och låna ut pengar brott Substantiv brytning, det att bryta något öppen Adjektiv som någon eller något kan färdas igenom, fara förbi eller anlända vid, som släpper in eller igenom (även bildligt) smärta Substantiv skarp fysisk känsla av obehag, vanligen som en varning om ett akut problem sko Verb fästa hästsko på hov plötsligt Adverb som händer snabbt och med lite eller ingen förvarning jättebra Adverb mycket bra poäng Substantiv kvantitet i form av siffervärde för (positivt) resultat i en tävling, en utbildning e. dyl. tidning Substantiv regelbundet utkommande publikation, ursprungligen i pappersform men kan numera även referera till publikationer på internet patient Substantiv person som får vård av läkare eller annan vårdpersonal nio Räkneord grundtalet 9 mellan åtta och tio; IX med romerska siffror affärer Substantiv ekonomisk ställning van Substantiv gud inom gudasläkten vaner inom nordisk mytologi/tro och modern asatro hjälte Substantiv person eller djur som utför hjältedåd; en handling för andras välmående med fara för sitt eget liv tredje Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet tre drömma Verb uppleva händelser baserade på en hallucinationsliknande tankeverksamhet som förekommer under (REM-) sömn syn Substantiv sinne hos en människa (och vissa djur) genom synorgan som tolkar inkommande elektromagnetisk strålning utifrån vilka data hjärnan skapar en framställning av verkligheten som uppfattas genom öga/ögon skämt Substantiv handling eller yttrande med syfte att vara humoristisk och kanske t.o.m. få andra att reagera känslomässigt, t.ex. genom skratt vägra Verb uttala att man inte tänker göra det till man blivit sagt meter Substantiv SI-enheten för längd, i nuläget definierad som \frac{1}{299792458} av den sträcka ljuset rör sig i rent vakuum under en sekund, ursprungligen definierad som en tiomiljondel av distansen mellan Nordpolen och ekvatorn både Konjunktion såväl den ena som den andra; syftar på att något inte bara gäller för den ena utan även för den andra, av två saker tråkig Adjektiv som ger upphov till ovälmående styra Verb föra (en farkost, fordon eller annat) i en eller annan riktning eller bana; manövrera/kontrollera fysikaliska, kemiska eller andra teknologiska processer misstänkt Adjektiv som man på rationell eller känslomässig grund har anledning att tro att det är något konstigt med ända Substantiv bak, stuss fader Substantiv manlig förälder varenda Pronomen varje, var, alla, 100 % av himmel Substantiv det vi ser när vi tittar uppåt utomhus, och det är klart väder oskyldig Adjektiv som inte begått något brott, som inte är skyldig väcka Verb få (någon som sover) att vakna behandla Verb ta upp /som ett ämne/; diskutera; /delvis/ handla om morse Substantiv morgon som varit grattis Interjektion gratulationsönskning till åhöraren efter att denne fått eller uppnått något mobil Substantiv hängande struktur; kinetisk konst; bollar, djur och dylikt som hänger i trådar från taket och som kan röra sig oberoende av varandra tydligen Adverb efter vad man kan eller lyckas förstå, tolka, tyda, få reda på, blir varse avslöja Verb se till att något blir känt (speciellt om något som avsiktligt hållits eller varit dolt), bringa i dagen, bringa i ljuset pojkvän Substantiv (ung) man som har en oftast mer varaktig kärleksrelation med en annan person utan att vara gifta eller ha registrerat partnerskap team Substantiv lag, samarbetande grupp av individer bomb Substantiv sprängladdning, föremål avsett att sprängas i syfte att orsaka skada på personer och/eller egendom skämta Verb säga eller skriva något som är ämnat att uppfattas som humoristiskt öde Substantiv händelser i livet man inte råder över och därför inte kan förutse eller påverka; olycklig händelse; slutlig undergång; (i bestämd form) en okänd makt som man tror styr allt som sker kyssa Verb trycka sina läppar mot något (oftast en annan persons hud eller läppar) /för att visa ömhet och kärlek/ alldeles Adverb helt; precis skuld Substantiv det att (medvetet) vara orsak (till något som är fel, dåligt eller olagligt), ansvar för en felaktig, dålig eller olaglig handling slänga Verb kasta (vårdslöst och häftigt) tillfälle Substantiv viss tidpunkt, särskilt då något speciellt inträffar park Substantiv rekreationsområde som utgörs av mer eller mindre ansad vegetation i form av gräsmattor, buskar och träd och ofta även promenadstigar, sittbänkar, dammar, planteringar o dyl, ofta i eller i närheten av en stad eller i ans risk Substantiv möjlighet att något oönskat och dåligt inträffar eller (den statistiska) sannolikheten för att så sker smaka Verb använda smaksinnet för att analysera en kemikalie genom att erhålla en smak gräns Substantiv den tänkta eller i praktiken synbara linje som avgör var ett geografiskt eller politiskt område slutar och ett annat börjar; i synnerhet var ett land börjar respektive slutar testa Verb prova, försöka skillnad Substantiv det att två eller flera föremål är eller ter sig olika; mer specifikt om just de punkter på vilka dessa skiljer sig åt spåra Verb leta efter med hjälp av spår/ledtrådar snabb Adjektiv egenskapen att röras eller förändras fort hopp Substantiv förflyttning under vilken kroppen lämnar underlaget för ett ögonblick; (överfört) lämna lucka i handlingen (tiden) i en bok, framställning eller liknande stopp Substantiv stockning, stillestånd, spärr, propp (i röret el.dyl.) träd Substantiv hög växt med kraftig, barkklädd stam förbannad Adjektiv mycket arg med kännande av vrede krossa Verb förstöra något till smådelar genom att slå eller stöta sönder något, eller slå mot något hårt, särskilt om spröda och hårda föremål; ha sönder fullständigt bröllop Substantiv vigsel samt fest i samband med ceremonin jul Substantiv (huvudsakligen kristen) högtid man firar den 25 december (och i vissa kulturer även föregående kväll) verklig Adjektiv som inte är påhittad, utan som existerar i den riktiga världen; som stämmer överens med verkligheten; riktig överste Substantiv militär officersgrad mellan överstelöjtnant och brigadgeneral personlig Adjektiv som gäller eller tillhör enskilda individer; privat vägg Substantiv lodrätt, ofta plan, rektangulär yta (ofta av sten, betong, gips eller trä) som till exempel kan avgränsa ett rum i horisontalplanet partner Substantiv person som arbetar/verkar nära ihop med någon annan (eller några andra), t.ex. person som driver en rörelse eller annan verksamhet ihop med någon eller några andra påminna Verb hjälpa någon att dra sig till minnes något möjlighet Substantiv förmåga att genomföra; det att något kan göras eller ske snut Substantiv näsa, mun; nos; kran; tryne beredd Adjektiv redo, klar sönder Adverb i delar, i bitar, i stycken; förstörd laga Verb reparera sten Substantiv typ av mineraliskt material le Verb dra mungiporna uppåt som ett tecken på glädje rolig Adjektiv som anses stimulerande och ger välmående koppla Verb sätta koppel på något; oftast ett djur rapport Substantiv muntligt eller skriftligt sammanställande och frambringande av information rörande givet ämne speciellt Adverb på ett speciellt sätt system Substantiv flera objekt som samverkar till en funktionell helhet; samling objekt som hänger samman med varandra så att de bildar en ordnad helhet; (i bestämd form ibland) samhället nick Substantiv rörelse som uppkommer när man för huvudet upp och ner, det signalerar ett ja klä Verb ta på kläder regering Substantiv statsförvaltningens högsta ledningsorgan ofta med uppgift att bl.a. verkställa vad parlamentet anger samt lägga fram lag- och budgteförslag papper Substantiv material, primärt format i tunna ark avsedda för skrift, vanligen tillverkat av växtfibrer härlig Adjektiv hög, upphöjd ansvar Substantiv (juridisk eller moralisk) förpliktelse att se till att något (speciellt) går i uppfyllelse samt skyldighet att stå till svars och ta vissa konsekvenser om så icke sker fisk Substantiv växelvarmt vattenlevande ryggradsdjur samlingsnamn för broskfiskar, benfiskar och käklösa fiskar. Begreppet avser djurens utseende och inte släktskapet då lungfiskar är närmare släkt med landryggradsdjur än med andra fis värt Adjektiv (i negerad sats) ingen bra idé för det är för riskabelt kontrollera Verb se till att saker är som de ska vara styrka Substantiv det att vara stark; eller hur starkt något är äkta Adjektiv något som är vad det utger sig för att vara; ej förfalskad foto Substantiv variant av fotografi (bild tagen med en kamera) närhet Substantiv det att vara nära någon eller något fysiskt, psykiskt eller i ett förhållande förvänta Verb ha som förväntning, tro och anta /att något/ kommer att vara på ett visst sätt orsak Substantiv något som leder till något annat sist Adverb efter alla andra; längst bak sheriff Substantiv i USA folkvald polischef för ett område brud Substantiv kvinna på sin bröllopsdag; traditionellt iklädd speciella brudkläder, såsom brudklänning, brudslöja och brudkrona ledig Adjektiv rörlig diskutera Verb utföra en diskussion dölja Verb göra så att något inte syns; göra så att ett faktum inte upptäcks därifrån Adverb (riktning) bort från ett ställe i närheten, utpekat ställe eller dylikt, ifrån detta skäl Substantiv anledning, orsak, grund konstig Adjektiv onormal; från normen avvikande ungefär Adverb avrundat till; inexakt men inte långt ifrån (särskilt om tal och innebörden i påståenden) finger Substantiv en långsmal extremitet placerad på handen vittne Substantiv person som har åsett och kan berätta om ett skeende stjärna Substantiv stor lysande himlakropp som genomför kärnfusion låda Substantiv utdragbart förvaringsutrymme i möbler spara Verb behålla något och se till att det kommer att existera även i framtiden; inte kasta bort eller förstöra det förbereda Verb bereda i förväg tåg Substantiv lok eller motorvagn, med eller utan en rad sammankopplade vagnar, för transport av människor och gods på järnväg eller liknande bana adjö Substantiv avsked, avskedstagande intresserad Adjektiv som har intresse (för något) lögn Substantiv påstående eller uppgift som strider mot sanningen, osant eller oriktigt påstående, (grov) osanning; i synnerhet om medvetet oriktig(t) påstående eller uppgift som framställes i mer eller mindre ohederlig avsikt, även om acceptera Verb gå med på, ställa sig bakom; finna bra nog fira Verb anordna eller deltaga i en tillställning där en eller (vanligen) flera personer möts i syfte att må (extra) bra genom att utföra nöjesaktiviteter såsom att äta god mat och dricka god dryck, småprata med varandra etc., ef orsaka Verb få att inträffa; leda till monster Substantiv grotesk, farlig varelse, ofta av övernaturligt ursprung gäst Substantiv person på besök, speciellt då personen blivit inbjuden begå Verb utföra och därmed göra sig skyldig till viss gärning hindra Verb göra det omöjligt eller mycket svårt för någon eller något att ske, göras eller göra blå Adjektiv som har färgen blått; som har samma eller liknande färg som blåbär eller himmel har; som har en färg liggande mellan cyan och violett i regnbågen; som har en färg med frekvens 600...690 THz i det elektromagnetiska spektr faktum Substantiv faktiskt föreliggande sakförhållande, obestridlig information helg Substantiv en eller flera sammanhängande dagar som kännetecknas av att många yrkesgrupper arbetar mindre än vanligt; alla lör- och söndagar samt vissa andra speciella dagar under året ledare Substantiv person som bestämmer över och/eller handleder en individ eller en grupp av individer kontakta Verb sätta sig i förbindelse med stör Substantiv trästång som används istället för sågat virke för gärdsgårdar, hässjor eller liknande sparka Verb slå/stöta till med fot hål Substantiv urgröpning i ett material ond Adjektiv smärtsam, som relateras till smärta fröken Substantiv ogift kvinna varna Verb upplysa om att något farligt finns i närheten eller att något negativt /med större sannolikhet än vanligt/ kan inträffa medicin Substantiv läran om /den mänskliga/ kroppen katt Substantiv en underart (Felis silvestris catus) av arten vildkatt (Felis silvestris); individ av denna art; smygjagande rovdjur domesticerad av människan som nytto- och sällskapsdjur överraskning Substantiv en oväntad (positiv eller negativ) nyhet eller iakttagelse; något som överraskar någon nervös Adjektiv som mår (lätt) dåligt, eller åtminstone har svårt att ta det lugnt, på grund av situationen, särskilt ty något negativt kan inträffa plocka Verb skörda bär, frukt, svamp, blommor etc bråka Verb bryta vedartade delar av strån (av lin) besöka Verb tillfälligt befinna sig i en annan byggnad, hos en annan institution eller person kniv Substantiv ett vasst redskap eller ett vapen; används bland annat vid måltider för att skära födoämnen skär Adjektiv rosa; en mycket ljust röd färg presentera Verb ge en presentation; förevisa utmärkt Adjektiv mycket bra bob Substantiv en sport där man sittande i ett slags släde ska åka ned för en isbana så fort som möjligt drottning Substantiv kvinnligt statsöverhuvud i en monarki speciell Adjektiv som har vissa väl preciserade egenskaper, form, innehåll; avsedd för visst ändamål förhållande Substantiv samband by Substantiv litet tätbebyggt område; (vanligtvis en) glesbefolkad småort eller tätort byggnad Substantiv (större) ihålig konstruktion, ofta indelad i flera plan där varje plan delas in i flera ihåliga rum och där plan och rum avskiljs av fasta strukturer avsedd att innehålla människor eller andra föremål. rena Verb göra ren; ta bort orenheter från en ett ämne, oftast medan det är flytande form eller i gasform gäng Substantiv grupp med social samhörighet, i synnerhet ungdomar med samfälld uppfattning om ett alternativt, ofta kriminellt, beteende strunt Substantiv något som är oviktigt, irrelevant eller rent nonsens ingenstans Adverb inte på något ställe skitsnack Substantiv lögner, påhitt, sanningslösa påståenden innebära Verb ha som innebörd, konsekvens eller logisk följd nyss Adverb alldeles nyligen, för en mycket kort tid sedan pari Substantiv 800 poäng på 4 serier vin Substantiv dryck på jäst druvjuice akta Verb vara rädd om; hantera försiktigt rykte Substantiv renommé; anseende; reputation; vanligen gott eller dåligt bero Verb vara avhängig eller helt och hållet påverkad av något njuta Verb uppleva välbehag; erhålla mycket välmående genom någon process tillstånd Substantiv tillåtelse adress Substantiv anger läge, position, hänvisning i form av entydig position var någon eller något (företag eller dyl.) kan anträffas eller nås, för besök eller för post gräva Verb åstadkomma en fördjupning i något (särskilt i marken) genom av avlägsna en del av materialet detsamma Pronomen likaså; samma sak; på samma sätt överens Adjektiv som tycker likadant, av samma mening eller åsikt sällskap Substantiv det att vara tillsammans någonstans Adverb på något ställe hota Verb uttala hot mot någon eller något berg Substantiv topografisk formation där markytan skjuter upp högt över den omkringliggande marken tecken Substantiv en synbar indikation klippa Substantiv stort stycke av sten eller bergart; del av urberg som går upp i dagen; klipphäll undvika Verb göra så att man inte hamnar i en viss situation eller utför en viss handling mörk Adjektiv som endast reflekterar eller avger lite ljus sända Verb skicka, speciellt längre sträckor träna Verb (intransitivt) (medelst praktiska åtgärder) försöka bli bättre blomma Substantiv del av fröväxt, avsedd för fortplantning (medelst frukt och frö), ofta färgglad, vackert formad och doftande, blomster svag Adjektiv som har låg förmåga att ge upphov till stora krafter slita Verb rycka och dra hårt ljud Substantiv vågrörelser i exempelvis luft som människor och många andra djur med hörsel kan uppfatta med sina öron eller andra sinnen. vit Substantiv spelare som spelar med vita pjäser anse Verb ha som åsikt baby Substantiv synonym till bebis matt Adjektiv som har svag livskraft, eller som visar sig vara eller är svagare än normalt eller väntat backa Verb röra sig eller framföra ett färdmedel i riktningen (rakt motsatt färdriktningen) man har ryggen (bakåt) undersöka Verb (noggrant) ta reda på information (om något), ofta då något specifikt är oklart ombord Adverb på eller inuti en farkost (såsom en båt, ett tåg, flygplan eller rymdskepp) nöjd Adjektiv som anser situationen godtagbar, ofta som känner välmående och glädje helig Adjektiv av religiös betydelse, vördad, respekterad, tabu het Adjektiv populär stackars Adjektiv som det är synd om inblandad Adjektiv som är en del i något; som (känner till och) påverkar eller påverkas av något tillåta Verb låta något göras eller ske sprida Verb få (något) att ligga på olika ställen (ofta sprida ut) dessutom Adverb förutom detta; (anger att något ytterligare skall nämnas, som styrker vad som tidigare sagts) gravid Adjektiv bärande ett ofött barn upptäcka Verb hitta något (särskilt om man är den förste); vara den förste att förstå att något existerar spränga Verb orsaka en explosion som förstör något extra Adjektiv utöver vad som är vanligt eller förväntat; ytterligare te Substantiv dryck baserad på bladen av tebusken eller dryck som tillreds genom att låta blad ligga i varmt vatten evig Adjektiv som gäller för all tid; som aldrig upphör brinna Verb /förstöras genom att/ reagera med syre under det att eld uppkommer skadad Adjektiv som skadats drog Substantiv vara eller substans med uppiggande eller berusande och mer eller mindre beroendeframkallande effekt domare Substantiv person som ansvarar för dömande verksamhet vid en domstol operation Substantiv handling, åtgärd eller utförande, särskilt av komplicerat slag ålder Substantiv tiden som gått sedan födseln, uppkomst eller tillverkningsdatumet; livstid bära Verb förflytta något med hjälp av kroppen genom att hålla det ovanför underlaget; gå med en börda mänsklig Adjektiv som har drag utmärkande för människan; med hänsyn till och respekt för mänsklig rättighet och en människas hälsa och välmående skilja Verb dela upp, separera; avskilja blåsa Substantiv liten rundad böld på huden som innehåller vätska, orsakad av retning eller infektion sådan Pronomen som pekar tillbaka på det tidigare nämnda substantivet gåva Substantiv något som en person eller institution ger till en annan person eller institution, ofta för att visa uppskattning eller uppmuntran granne Substantiv person (eller annan part) som bor (eller på annat sätt har sina lokaler) precis bredvid, mittemot, i samma flerfamiljshus, eller på annat sätt nära en given person eller part liksom Konjunktion på samma sätt som; i likhet med; så som hyra Verb mot betalning inneha nyttjanderätten till något under en viss tid hals Substantiv kroppsdel mellan huvudet och kroppen hos många djur öra Substantiv hörselorgan, särskilt hos människor och däggdjur utom Preposition med undantag av, bortsett från; (allt) annat än upprörd Adjektiv som upprörts, full av häftiga känslor tvätta Verb göra rent något förresten Adverb anger ett plötsligt (spontant) byte av ämne, ofta när uttalaren just kommer på en viktig fråga tusen Substantiv ett kollektivt tal, 1000 buss Substantiv större vägfordon som transporterar främst personer; (formellt enligt lag) bil med fler än åtta passagerarplatser (utöver föraren) respekt Substantiv känsla av att anse någon vara (mycket) moraliskt eller intellektuellt begåvad (kanske mer än en själv); det att eller känsla av att se upp till någon föreslå Verb lägga fram ett förslag; presentera en idé för t.ex. hur något ska kunna göras karl Substantiv talspråkliga former}} tak Substantiv övre del av ett hus eller ett fordon vilken skyddar mot väder hantera Verb utifrån de omständigheter som råder i situationen, (försöka) utföra handlingar som på ett ändamålsenligt sätt leder till önskvärt resultat vuxen Adjektiv som har nått full mognad, som är uppväxt privat Adverb på ett privat sätt program Substantiv lista med tidpunkter eller aktiviteter (som ska följas), exempelvis en plan, ett schema, ett manus eller agenda utföra Verb göra (något) klubb Substantiv sammanslutning uppgift Substantiv sak som man tänker eller bör göra maskin Substantiv ofta större mekaniskt och/eller elektriskt föremål som utför en funktion lärare Substantiv person som lär ut frukost Substantiv måltid som intas på morgonen station Substantiv särskild plats, ibland kallad terminal, som normalt är belägen längs en järnväg eller spårväg och består av en plattform men kan också vara belägen på gatumark och bestå av (oftast) ett större antal hållplatser för bussa besök Substantiv tillfälle när någon eller några tillfälligt vistas hos en viss person, grupp av personer, institution eller plats, särskilt hos personal såsom läkare, psykolog etc. kusin Substantiv syskonbarn till någons förälder, syskonbarns släktskap med varandra städa Verb göra rent inuti exempelvis en byggnad eller en bil; ofta avses speciellt iordningställning av större föremål, ibland med borttagning av smuts framåt Adverb i färdriktningen; i den riktning man tittar (utan att rotera huvudet) döma Verb avgöra huruvida någon har begått ett visst brott eller inte, och därmed bestämma lämpligt straff färg Substantiv synintryck av (blandning av) olika våglängder av ljus packa Verb trycka ihop, göra att något tar mindre plats frisk Adjektiv med god hälsa, inte sjuk scen Substantiv del av akt; avsnitt av en teaterpjäs eller film som utspelar sig i en och samma miljö fågel Substantiv djur inom klassen Aves; typ av djur som ofta har vingar, fjädrar och hos de flesta arter förmåga att flyga rymma Verb göra sig fri från tvingande förhållanden genom att avlägsna sig, vanligen ur fångenskap hot Substantiv uttalat påstående om att en person kommer eller kan komma att begå en viss, ofta moraliskt förkastlig och ur hotets målgrupps perspektiv oacceptabel, aktivetet, speciellt om de av personen ställda kraven inte uppfylles fälla Substantiv fångsredskap ofta försett med lockbete för att locka och medelst fallucka eller annat som faller igen fånga eller innestänga ett djur föreställa Verb ha som mål att likna något flaska Substantiv en cylindrisk behållare (kärl), vanligtvis avsmalnande mot toppen så att den lätt kan förslutas, som används för förvaring av vätskor, särskilt drycker, och typiskt tillverkad av glas eller plast påverka Verb inverka på (ändra någon aspekt i) någon eller något bete Substantiv stor (hörn)tand som då det handlar om djurs betar ofta används som (gräv)verktyg eller vapen riskera Verb göra något som medför en ökad sannolikhet (risk) att något oönskat ska inträffa; riskera att förlora något solen Substantiv stjärnan, som jorden eller planeten Tellus kretsar kring utnyttja Verb använda en begränsad eller tillfällig resurs/möjlighet, dra nytta av, ta vara på bröt Substantiv bråte vid flottning tysk Substantiv person från Tyskland klok Adjektiv som är förståndig och av gott omdöme form Substantiv behållare vid bakning eller gjutning för att ge det skapade en viss utformning ångra Verb känna ånger över klänning Substantiv klädesplagg bestående av kjol och överdel i ett varken Konjunktion syftar på att något inte gäller för den ena och heller inte för den andra av två möjligheter eller fler; å ena sidan inte något (och inte heller något annat); inte vare sig något (eller något annat) stöta Verb påverka med en kraft, ofta flyktigt; ge en stöt bredvid Preposition vid sidan av, i bredd med professor Substantiv ledare för ämne eller institution vid universitet; omfattar både undervisning och forskning guld Substantiv grundämne, med atomummer 79 och symbolen Au, som är en gulaktig, synnerligen inert metall kund Substantiv person som köper en produkt eller utnyttjar en tjänst (vanligtvis mot betalning) av ett företag genast Adverb just nu (eller då) i denna stund, direkt; utan att vänta golv Substantiv ett rums nedre (inre) begränsningsyta mage Substantiv ett organ i bukhålan, under mellangärdet märklig Adjektiv underlig; som är värt att lägga märke till, som bryter mot invanda mönster på ett uppseendeväckande och förbluffande sätt signal Substantiv informationsbärare från en sändare till en eller flera mottagare beställa Verb begära att få något, speciellt något som tar tid att få levererat; speciellt om mat på restaurang och produkter eller tjänster som måste begäras i förväg prov Substantiv examination, en prövning av kunskap, vanlig i utbildningssammanhang löjlig Adjektiv som väcker löje trycka Verb applicera en kraft på en yta hård Adjektiv stel, oflexibel; som ej kan böjas, brytas eller deformeras mörker Substantiv avsaknad av eller (mycket) liten mängd ljus (elektromagnetiska vågor), särskilt om sådant som ögonen kan reagera på kök Substantiv rum avsett för matlagning ena Räkneord en utpekad person/sak oavsett Preposition oberoende av, utan hänsyn till skott Substantiv det som avskjuts med hjälp av någon form av vapen mormor Substantiv mors mor, både som tilltal och omtal ordning Substantiv regelbundet inbördes förhållande mellan olika föremål, personer, händelser eller mer abstrakta företeelser varann Pronomen varandra boll Substantiv runt, ofta mjukt föremål och ofta med förmåga att studsa, använt i vissa lekar och sporter farfar Substantiv fars far jämt Adverb alltid, hela tiden slappna Verb bli slapp bekräfta Verb troliggöra, antyda att ett påstående faktiskt är sant enorm Adjektiv mycket stor ro Substantiv lugn, frid, stillhet tryck Substantiv en fysikalisk storhet, anger kraft per area; betecknas p; mäts i enheten pascal som är lika med en newton per kvadratmeter present Substantiv en gåva som ofta ges i samband med högtider text Substantiv en samling tecken med budskap, som förekommer bland annat på papper, i böcker och i digital form på datorer försvara Verb göra motstånd; freda sig; (fysiskt eller verbalt) skydda ej Adverb inte stilla Adverb utan att vara i rörelse; utan att röra sig ful Adjektiv med motbjudande utseende; som har ett utseende som inte är tilltalande, särskilt om person; även om andra företeelser som inte är tilltalande födelsedag Substantiv den dag en individ är född eller samma datum ett senare år likna Verb ha likartat utseende, se ut som fet Adjektiv om levande varelser som har en hög andel fett i kroppen (och som därför är stora till omfånget); även om föremål fet banan misslyckas Verb inte lyckas med att vara eller utföra något klient Substantiv beställare eller mottagare av en tjänst avtal Substantiv (rättsligt bindande) ensidig utfästelse eller överenskommelse mellan två eller flera parter, ömsesidig försäkran ana Verb ha en känsla (av något); förnimma, skönja; föreställa sig strand Substantiv gränsområde mellan öppet vatten och fastare land bröst Substantiv övre och främre delen av bålen driva Verb förflyttas långsamt med vind, vågor, vattenström eller dylikt förmodligen Adverb med en sannolikhet större än 50 % frihet Substantiv det att inte vara fängslad och att få leva sitt liv som man vill ar Substantiv ett ytmått som motsvarar 100 m² engelska Substantiv språk som talas i Storbritannien, USA, Australien med flera länder känd Adjektiv som någon eller något känner till antingen Konjunktion introducerar det första av två alternativ låsa Verb vanligen av säkerhetsskäl aktivera ett lås så att en dörr inte kan öppnas, eller göra så att ett digitalt system inte kan användas /innan det låses upp igen/ press Substantiv maskin som åstadkommer tryck; tryckpress knäpp Adjektiv tokig, galen; konstig påstå Verb yttra som faktum, vanligtvis utan att ge belägg för att det är sant och särskilt då någon misstänker att det är falskt äktenskap Substantiv typ av samlevnad där lagar eller seder oftast reglerar parternas skyldigheter mot varandra och gemensamma barn, oftast mellan man och kvinna i syfte att bilda familj; relationen mellan två (ibland fler) personer som är g rapportera Verb meddela, avge rapport elak Adjektiv som har mål som uppfattas som negativa; ibland som är potentiellt farlig; som avsiktligen utsätter andra för vad denne själv anser som negativt amerikan Substantiv person, främst man, från USA fånge Substantiv person som blivit berövad friheten kött Substantiv muskler och annan vävnad från djur betraktad som föda (även om detta i vissa fall, som i uttrycket kött på benen, är mindre självklart) nöje Substantiv något, särskilt en aktivitet, händelse eller tillställning, som är tänkt att eller som ger välmående och gör människor glada syssla Verb hålla på /med/ tokig Adjektiv som inte anses normal; som gör saker på ett sätt som anses onormalt eller oklokt, ofta på ett förhastat eller impulsivt sätt is Substantiv fruset vatten utredning Substantiv undersökning för att få klarhet i någon sak; ett projekt som syftar till att sammanställa information kring en fråga toalett Substantiv rum eller utrymme avsett för utförande av hygien- och naturbehov flod Substantiv större vattendrag dejt Substantiv träff med en älskare eller potentiell älskare, även mer allmänt om intimare träff med en annan person kod Substantiv teckensystem, chiffer hälft Substantiv en av två lika stora delar vilka inte överlappar och som tillsammans utgör helheten svin Substantiv gris; individ av däggdjuret Sus scrofa knä Substantiv region mitt på benet där knäleden sitter öka Verb bli större klass Substantiv kategori, gruppering; standard, nivå; gradering av sådan enligt kvalitet eller värde nåd Substantiv givmildhet, vänlighet, generositet, godhet utan grund, som inte kräver gentjänster (oräknelig) radio Substantiv tekniskt system för utsändande av information, underhållning eller annan data, särskilt i form av ljud via radiovågor endast Adverb inte mer/fler än; inte i annat fall än; inget annat än per Preposition anger ett medel använt för att uppnå ett syfte filma Verb med hjälp av en filmkamera skapa en (rörlig) film detalj Substantiv något litet, ofta del av något större bak Substantiv kroppsdel hos ryggradsdjur som är belägen bakom bäckengördeln och analöppningen, utgångspunkt för svansen bland ryggradsdjur som har sådan föredra Verb finna bäst inom en samling (två eller mer) alternativ; helst vilja välja, om det är möjligt eftermiddag Substantiv tidsperiod av dagen som följer middagstid tills att kvällen tar över major Substantiv officer med grad mellan överstelöjtnant och kapten sann Adjektiv som stämmer med verkligheten tolv Räkneord talet 12 mellan elva och tretton sänka Substantiv område där mark befinner sig på en lägre nivå än omgivningen ägg Substantiv den kvinnliga könscellen vid en tvåkönad fortplantning utan eller med förpackning kollega Substantiv Kollegor är personer med samma eller liknande utbildning, men inte nödvändigtvis alla personer som arbetar på samma arbetsplats eller alla personer som är anställda på en arbetsplats, då dessa ju kan ha olika befattninga modig Adjektiv som törs mycket och kan göra mycket (gott) utan att vara rädd eller trots rädsla; som kan övervinna sin rädsla vänlig Adjektiv snäll, trevlig, som ger välmående; som beter sig såsom en vän bör resultat Substantiv det som erhålls efter en aktivitet (ett projekt, ett resonemang eller liknande) militär Substantiv väpnade styrkor magi Substantiv (påstådd) kontroll av omgivning och naturkrafter med övernaturliga metoder, såsom besvärjelser eller ritualer sjukdom Substantiv tillstånd som skiljer sig från det normala hos en levande organism och som orsakar nedsatt funktion, minskad livskvalitet eller förkortad livslängd (men som inte kan beskrivas som en enkel skada), t.ex. orsakat av en inf biljett Substantiv färdbevis; intyg (i pappersform i form av ett kort eller digitalt och normalt köpt för pengar) som visar att en passagerare betalat erforderlig avgift för att få resa med ett färdmedel (tåg, buss, flygplan, m.m.) närma Verb förflytta sig i riktning mot något/någon annan lyda Verb följa order; göra som man blir tillsagd landa Verb avsluta en färd genom luften (eller rymden) genom att (kontrollerat) placera sig (så småningom stillastående) på marken (eller en annan himlakropps yta) umgås Verb vara tillsammans /med någon/ källa Substantiv plats där grundvatten bryter igenom markytan hejsan Interjektion hej spännande Adjektiv som anses vara stimulerande och ge välmående, oftast tack vare händelserikhet taxi Substantiv transportmedel med en förare som (normalt mot en avgift) skjutsar en eller flera person(er) mellan två platser och utan särskild linjesträckning och hållplatser gratis Adverb utan kostnad eller avgift linje Substantiv synlig kontur av någots ytterkant wow Interjektion uttryck av hänfördhet eller beundran definitivt Adverb på ett definitivt sätt; absolut, verkligen, utan tvekan, per definition begrava Verb gräva ner i jorden, särskilt om döda människor och djur spark Substantiv stöt/slag med fot eller liknande fotrörelse samtidigt Adverb på samma gång översättning Substantiv text som har skapats genom att en annan text översatts; text på annat språk än en ursprunglig text, fast med (exakt) samma innehåll titt Substantiv det att titta på något sång Substantiv det att sjunga lustig Adjektiv humoristisk ihjäl Verbpartikel i riktning mot döden, så att någon dör, till döds född Adjektiv som har fötts skydd Substantiv försvarande; skyddande restaurang Substantiv inrättning där man köper mat som man sedan äter på plats hustru Substantiv kvinna i ett äktenskap, gift kvinna test Substantiv ett strukturerat sätt att utvärdera förmåga eller kunskap position Substantiv läge, plats tillgång Substantiv enstaka person eller annat föremål som (betydelsefullt) underlättar något näsa Substantiv utbuktning i människans ansikte som innehåller luftvägarna (för andning) och luktorganet relation Substantiv biologiskt släktskap eller social koppling mellan individer ed Substantiv helig eller högtidlig försäkran eller löfte, sanningsförsäkran polare Substantiv kompis, vän, kamrat rädsla Substantiv förhållandet eller egenskapen att vara rädd (för någon eller något), fruktan; klenmod, försagdhet; ängslan, bävan; även: förskräckelse, skräck avbryta Verb göra så att en enskild process eller händelse upphör och slutar att existera sakta Verb minska hastigheten på något amerikanska Substantiv den variant av det engelska språket som talas i USA förfluten Adjektiv som gått till ända våning Substantiv uppsättning av rum på samma höjd i en byggnad skämmas Verb må dåligt emedan man anser sig ha handlat /moraliskt/ fel, t ex om man gjort någon annan person ledsen eller om man begått ett misstag som orsakat besvär för andra, speciellt om misstaget var "pinsamt"; känna skam mästare Substantiv person som behärskar något till fullo präst Substantiv person som är utbildad som ledare inom ett religiöst samfund, särskilt inom kristendomen varelse Substantiv levande ting, ofta mytomspunnet attack Substantiv plötslig offensiv åtgärd för att (fysiskt) försöka (och eventuellt lyckas) skada eller förstöra någon eller något självmord Substantiv det att en individ (avsiktligt) dödar sig själv, vilket kan vara ett resultat av psykisk ohälsa exempel Substantiv faktum som gäller men endast är ett specialfall av ett (viktigare och) mer allmängiltigt faktum eller föremål som ingår i en större mängd av liknande föremål kyss Substantiv beröring med läpparna spöke Substantiv uppenbarelse av en död varelse; mytisk varelse som oftast beskrivs som svävande ovanför marken karriär Substantiv yrkesbana, speciellt med referens till hur man klättrar inom hierarkin inom ett företag eller yrkesområde procent Substantiv hundradel (betecknas %) chuck Substantiv tillbehör för att hålla ett arbetsstycke eller ett verktyg i en maskin studera Verb lära eller fördjupa sig i ett ämne, ofta på högskola/universitet avgöra Verb vara den eller det som i en valsituation bestämmer att utfallet blir det ena eller andra; utföra det slutgiltiga valet av något college Substantiv högre undervisningsanstalt i Storbritannien och USA; i Oxford och Cambridge självständig del av universitetet sommar Substantiv den varmaste årstiden, vilken följer våren och kommer innan hösten satsa Verb investera, ... show Substantiv (framförande av) föreställning/uppträdande, normalt med olika sketcher med musik och sång, för publik i syfte att väcka intresse/uppskattning och nöje/underhållning häxa Substantiv trolldomskunnig kvinna hundra Adjektiv helt säker, övertygad om gumma Substantiv kvinna (vanligen ung) som hålls kär (ofta ung dotter tilltalad av en förälder) jude Substantiv person som bekänner sig till judendomen farväl Substantiv avsked stat Substantiv suverän (självstyrande) politisk enhet; ett land karta Substantiv en visuell (och förminskad) representation/återgivning av ett verkligt eller fiktivt geografiskt eller annat rumsligt område märke Substantiv namn, symbol eller tecken som används för att identifiera eller känneteckna produkter, tjänster eller dylikt; fabrikat svärd Substantiv ett handvapen (av metall) avsett för att sticka och/eller hugga med skaka Verb få (något) att med tämligen hög men vanligtvis fullt synbar frekvens upprepade gånger förflyttas mellan två ändlägen vild Adjektiv ej van att vara med människor häftigt Adverb på ett häftigt sätt; våldsamt meddela Verb genom (vanligtvis) text eller tal ge information till någon annan, särskilt om något specifikt ämne; ge ett meddelande fokusera Verb koncentrera /sig/ vind Substantiv naturföreteelse bestående av luftström som rör sig i förhållande till jordytan and Substantiv en sjöfågel ur underfamiljen andfåglar (Anatinae) aj Interjektion utrop som används när man har ont störa Verb rubba balansen, bringa i oordning framme Adverb i den del av ett rörligt föremål som först korsar ett plan som är ortogonalt till rörelseriktningen; på framsidan löjtnant Substantiv officer med grad under kapten ängel Substantiv sändebud för gudom cool Adjektiv tuff, häftig, ball förslag Substantiv en plan om hur något skall göras trappa Substantiv anordning utomhus, i byggnad eller större fordon bestående av flera steg i olika höjder efter varandra, avsett för att underlätta vertikal positionsförändring hos människor och andra djur rida Verb transporteras sittande på en hästs (eller annat djurs) rygg löfte Substantiv (muntlig) försäkran avlagd i förtroende; sak som lovats ansvarig Adjektiv som har ansvaret för något naken Adjektiv utan kläder (på sig), som inte har på sig några kläder (även om kroppsdel) trygg Adjektiv som känner känsla av välmående och säkerhet /hos vänner/; som känner trygghet anmäla Verb /formellt/ göra någon (t.ex. en myndighet, såsom polisen) medveten om något, t.ex. ett misstänkt lagbrott duga Verb vara tillräckligt bra för att kunna accepteras, om än inte vara riktigt vad man önskade sig måla Verb stryka ett lager målarfärg på ett föremåls yta eller sänka ett föremål i ett färgbad sk doppmålning stol Substantiv en möbel på vilken man sitter grön Adjektiv som har färgen grönt; som har samma eller liknande färg som bladverk eller gräs har; som har en färg liggande mellan gul och cyan i regnbågen; som har en färg med frekvens 531...577 THz i det elektromagnetiska spektret begravning Substantiv det att gräva ner en död människa eller dött djur i jorden, det att begrava samarbeta Verb arbeta tillsammans med en eller flera andra personer eller organisationer för ett gemensamt mål sergeant Substantiv grad inom det militära, i dag närmast över korpral och under förste sergeant, tidigare (före 2009) närmast över furir och under fänrik ordentligt Adverb på ett ordentligt sätt attackera Verb utföra attack; angripa gubbe Substantiv make, man som man är tillsammans med lov Substantiv ledighet från skolgång rya Substantiv typ av vävnad med lång nock av garn demon Substantiv ond ande, djävul åsikt Substantiv en persons (ofta genomtänkta) sätt att betrakta och bedöma något otrolig Adjektiv inte trolig, mycket osannolik; inte väntad, mycket förvånande kommissarie Substantiv egentligen ombud; titel för vissa chefstjänstemän; ledare för en utställning; (förr) militär befattningshavare som i fält skötte förplägnad, förläggning m m skugga Substantiv mörkare (och ofta svalare) område (än omgivningen) som förekommer på motsatt sida av ett föremål med utgångspunkt från en ljuskälla (ofta solen) bestämt Adverb på ett bestämt sätt mod Substantiv förmåga att våga trotsa risk eller fara teori Substantiv gissning man starkt tror på somna Verb övergå från vaket tillstånd till sömn, börja sova inspektör Substantiv /anställd/ person som /formellt/ kontrollerar att allt är som det skall vara avsky Verb tycka mycket illa om, hata rösta Verb uttala eller på annat sätt ange att man förordar något/några alternativ framför andra (oftast i ett mer eller mindre organiserat sammanhang); avge/(av)lämna sin röst (i en omröstning eller i ett val); delta i en omröstni ring Substantiv smycke som bärs kring ett finger sådant Pronomen singular neutrum av sådan 1 tunga Substantiv den mjuka och böjliga kroppsdel som befinner sig inuti munnen, och med vilken dels maten flyttas så att den kan sväljas, och dels smak förnimms orka Verb kunna förmå sig att göra någonting; ha krafter till något; ha energi nog att total Adjektiv fullständig, hel, allomfattande, till hundra procent stycken Substantiv vardaglig variant av styck sinne Substantiv sensorisk funktion som ett djur (eller liknande) har; funktion att uppfatta omvärlden driver Substantiv en typ av golfklubba rättvisa Substantiv tillstånd under vilket folk behandlas på ett rättvist sätt mardröm Substantiv en skrämmande eller på annat vis starkt obehaglig dröm rita Verb med något spetsigt (oftast en penna) skapa en bild av något; även om bildskapande med markör i datorprogram, särskilt då markörens spår är tänkt att efterlikna ritande i motsats till målande språk Substantiv kommunikationsmedium medelst mänskligt tal eller andra symboler befinna Verb vara (placerad) på eller ha nått ett visst ställe prins Substantiv titel för en ej regerande manlig medlem av ett kunga- eller furstehus alternativ Substantiv en av två eller flera valmöjligheter blanda Verb ta flera föremål och lägga samman dessa på ett oordnat sätt energi Substantiv fysikalisk storhet; betecknas E; lagrat arbete; förmåga att orsaka förändring; mäts i joule blind Adjektiv som innebär total avsaknad av syn, som inte kan se; som har ett synfel city Substantiv stadskärna; centrum av en (vanligtvis större) tätort borgmästare Substantiv titel för lokal befattningshavare, som idag främst används om icke-svenska förhållanden föra Verb förflytta föremål eller människor från en plats till en annan, transportera förvandla Verb ge en annan (yttre) form besviken Adjektiv som upplever en (ofta lätt) negativ känsla orsakad av att något i omvärlden inte utfallit så som individen önskat och hoppats, som haft förväntningar som inte infriats; som känner besvikelse läger Substantiv tillfällig boplats för en grupp av människor, t.ex. scouter, fångar eller militärer förmåga Substantiv det att kunna göra något desto Adverb används för att ange att en förstärkning av det uttryck som föregås av "ju" leder till en förstärkning av det uttryck som följer "desto"; dess planet Substantiv sfärisk, icke-fusionerande himlakropp i rymden i omloppsbana kring en stjärna uppmärksamhet Substantiv det att (snabbt) reagera på (förändringar i) omvärlden; det att vara uppmärksam lösning Substantiv svar eller förklaring till problem eller fråga eller utmaning; utväg ur ett besvärligt läge tillbringa Verb låta uppta sin tid (med något); spendera tid /någonstans/ cell Substantiv biologisk byggsten i alla levande organismer labb Substantiv laboratorium hugga Verb klyva (ved med yxa) offra Verb förrätta offer ifred Adverb stavningsvariant av i fred alan Substantiv person tillhörande ett forntida nomadfolk av indoiranskt ursprung prinsessa Substantiv dotter till monark händelse Substantiv något som inträffar; ofta något som inte går att förutse eller kontrollera; ofta något anmärkningsvärd bro Substantiv konstruktion som är upphöjd över någon form av hinder (normalt en sjö eller annat vattendrag, en järnväg eller annan väg som passerar i tunnel under, eller en dalgång) och sammanbinder två platser belägna på varsin sida lyfta Verb förflytta något uppåt (oftast genom att utföra mekaniskt arbete och övervinna gravitationskraft) rom Substantiv spritdryck från Västindien, gjord på jäst saft eller melass från sockerrör kurs Substantiv riktning, färdriktning ladda Verb göra redo för användning genom att fylla på ammunition passera Verb gå eller åka förbi eller igenom tusan Substantiv ett kraftord skylla Verb kasta skulden på någon storm Substantiv hård vind; oväder antagligen Adverb med en sannolikhet större än 50 % medlem Substantiv något eller någon som hör till en grupp eller en organisation respektera Verb anse att någon är (mycket) moraliskt eller intellektuellt begåvad (kanske än mer än sig själv); se upp till någon semester Substantiv avtalad ledighet lås Substantiv konstruktion avsedd att hålla dörrar och liknande stängda för dem som inte har nyckel nödvändig Adjektiv som behövs (för något syfte) frysa Verb känna kyla på ett obehagligt sätt slösa Verb (alltför) lättvindigt ge bort saker, särskilt pengar vid köp av tjänster och produkter angående Preposition vad angår; som det rör sig/handlar om, är fråga om eller relevant för/till stil Substantiv typ av text med avseende på form snarare än innehåll beskriva Verb (oftast detaljerat och utförligt) tala om/informera om någon eller något, i syfte att ge en bild (eller ett signalement) av den/det identifiera Verb betrakta som identisk hatt Substantiv huvudbonad med kulle och brätte, vanligtvis tämligen styv (till skillnad från de mjukare mössorna) våld Substantiv fysiskt eller psykiskt skadande av en människa eller en grupp av människor enhet Substantiv kvantitet som används för jämförande av storhet snubbe Substantiv obestämd person, typ, figur tjuv Substantiv person som begår stöld, person som olovligen tar andras ägodelar till sina egna, person som stjäl dan Substantiv person tillhörande det danska folkstammen vaken Adjektiv inte sovande mask Substantiv liten ryggradslös organism, ofta lång och smal coolt Adverb på ett coolt sätt berättelse Substantiv berättande text; fiktiv eller verklighetsbaserad text som berättar hur något har varit eller vad som har hänt någonstans och någon gång motor Substantiv maskin/apparat som utvinner drivkraft (rörelseenergi) ur annan energiform tacksam Adjektiv som visar uppskattning, beter sig trevligt eller ger något tillbaka när vederbörande får något av någon annan apa Substantiv vardaglig beteckning på djur ur ordningen primater, Primates liknande Adjektiv som delar en eller flera egenskaper med något annat upprepa Verb ta om (igen), repetera bekant Adjektiv som man känner till källare Substantiv byggnads våningsplan som till större delen ligger under jord noga Adverb exakt, petigt sötnos Substantiv söt person fredag Substantiv veckans femte dag lokal Substantiv tredimensionellt område inomhus som begränsas av golv, väggar och tak natur Substantiv den biologiska och geologiska världen, särskilt om områden som inte har påverkats (så mycket) av människan straff Substantiv åtgärd som utföres med person som gjort något fel, ofta något som är negativt för personens (omedelbara) välmående; speciellt fängelse, böter, skyddstillsyn eller annat påföljd som utföres med en person som begått ett la uppleva Verb vara med om grad Substantiv omfattning, utsträckning, nivå e.d. mil Substantiv regionalt varierande längdmått för en längre sträcka verklighet Substantiv realitet; världen så som den är sårad Adjektiv som sårats anklaga Verb påstå att någon är skyldig till något (exempelvis ett brott); påstå att någon har gjort något (negativt) koll Substantiv kontroll; insyn kontrakt Substantiv skrivet avtal man med underskrift förbinder sig att följa jobbigt Adverb på ett jobbigt sätt dejta Verb gå på dejt projekt Substantiv förslag stöd Substantiv något som håller något på plats (så att det inte faller omkull) emma Substantiv en sorts fåtölj med hög rygg tung Adjektiv med stor/hög massa/vikt teknik Substantiv konstfärdighet, sätt på vilket något görs, metod, hantverk, handlag förlåta Verb ursäkta; visa att man inte längre är ond (på någon som handlat orätt) an Preposition till intresse Substantiv något (exempelvis ett ämne eller en aktivitet) som en viss person finner tilltalande och riktar sin uppmärksamhet på eller sysselsätter sig med bas Substantiv mansröst eller instrument i det djupaste stämläget sur Adjektiv tjurig, på dåligt humör rock Substantiv ett slags ytterplagg för män, vanligen med långa ärmar ropa Verb säga något med stark röst för att det ska höras på avstånd större än vid vanliga samtal mäktig Adjektiv som har stor makt eller mycket inflytande hörn Substantiv punkt där två (eller flera) kanter eller ytor möts gullig Adjektiv som på ett mjukt, varmt, vackert och oskyldigt känslofullt sätt ger välmående punkt Substantiv sammanhängande nolldimensionellt objekt; ett ställe i ett koordinatsystem eller i ett plan eller i tredimensionellt rum överge Verb avsluta omhändertagandet av; sluta ta hand om tvivla Verb misstänka att någon information är falsk; misstänka falsk; inte lita på oliv Substantiv olivträdets frukt skatt Substantiv obligatorisk avgift, som skall betalas av fysiska personer och företag till myndigheter japp Verb variant av jappa komplicerad Adjektiv som består av många delar och är svår att helt förstå sig på lastbil Substantiv bil avsedd för transport av gods; delas in i lätt lastbil (max 3,5 ton som totalvikt) samt tung lastbil kopp Substantiv dryckeskärl, ofta av porslin, avsett att dricka (varmare vätskor) ur besluta Verb fatta ett beslut, ofta ett formellt eller mer eller mindre slutgiltigt sådant; vid privata beslut används ofta reflexiv form omedelbart Adverb direkt, utan mellanled grav Substantiv plats där en död ligger begraven loss Verbpartikel så att någonting blir löst från någonting annat galning Substantiv galen person nivå Substantiv höjd över yta placera Verb ge (någon eller något) en viss plats; låta (någon eller något) hamna någonstans kostym Substantiv dräkt för herrar och pojkar, bestående av kavaj, kostymbyxor och ibland väst i enhetlig färg försvunnen Adjektiv som har en plats som inte är känd, som har försvunnit axel Substantiv en kroppsdel; ovan- och yttersidan av armens fäste i torson nytta Substantiv (fördelaktig) användning bråttom Adverb knappt om tid ambulans Substantiv utryckningsfordon som transporterar skadade eller sjuka människor till ett sjukhus assistent Substantiv person som hjälper, assisterar någon och som inte har fullt ansvar för det som ska göras lördag Substantiv veckans sjätte dag samhälle Substantiv ett lands organisatoriska och sociala sammanhållning; systemet man gemensamt lever inom port Substantiv större öppning i vissa fall bestående av en dörr eller grind och normalt fungerande som ingång eller infart till en byggnad, en tunnel, en undergång eller liknande nyligen Adverb för inte länge sedan i tiden förvånad Adjektiv som inser att något inte står till på det sätt som personen i förväg hade väntat sig att det skulle stå till, vanligen också med en känslomässig reaktion på detta video Substantiv vetenskapen och teknologin som sysslar med rörliga bilder och deras inspelning, lagring och uppspelning, ofta med ljud lo Substantiv en art (Lynx lynx) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten lo gevär Substantiv eldvapen med lång pipa och som hålls med två händer tjena Interjektion hälsningsfras paket Substantiv försändelse (större än brev) skickad med post eller liknande gemensam Adjektiv som hör till fler än en; samägd saknas Verb inte vara tillräckligt (många eller mycket), brista, fela knapp Substantiv litet, runt och platt föremål; (ofta isytt) föremål i klädesplagg, avsett att hålla ihop två olika delar av plagget senator Substantiv medlem av en parlament som kallas senat rättegång Substantiv juridisk process (= rättslig gång), förhandling (sammanträde) i en domstol lektion Substantiv viss tid då undervisning ges i skolor existera Verb ha en plats i rummet och tiden, finnas till, vara till; ha en plats i tanken eller i ett teoretiskt system konst Substantiv framställning och av något (musik, skönlitteratur, bild, koreograferad dans, teater och dylikt), vars verk är tänkta att frambringa en känslomässigt eller intellektuellt 'förhöjd' upplevelse; i en snävare betydelse bildk sjö Substantiv större ansamling av vatten vampyr Substantiv mytologisk varelse, med övernaturliga krafter och förmågor, som måste dricka människoblod för att överleva främling Substantiv person som är obekant sådana Pronomen plural av sådan gård Substantiv området runt ett hus kaka Substantiv matbröd som är runt till formen blick Substantiv målmedvetet åtstadkommen vridning av ögonen för att se något; riktning motsatt till den riktning som i ögonen fallande ljuset kommer ifrån sorg Substantiv (ofta mycket påtaglig) negativ känsla av ledsamhet eller saknad, särskilt av en avliden närastående delta Verb vara med eller delaktig i; vara eller ta en del av (något som exempelvis en aktivitet) bebis Substantiv spädbarn under period fram till ett par år gammalt, då detta är hjälplöst övertyga Verb med framgång (muntligt) övertala någon att gå med på, hålla med, eller göra något sabba Verb sabotera flygplats Substantiv (större) område där flygplan kan landa och lyfta, och där passagerare går ombord respektive av flygplanen tappat Adverb korkat, dumt dumpa Verb sänka (ner), nedsänka; lägga ner, nedlägga tusentals Adverb i antal om flera tusen läskig Adjektiv som orsakar (lätt) rädsla stig Substantiv smal upptrampad gångväg i skog eller annan terräng artikel Substantiv paragraf eller stycke (ofta inom EU-lagstiftning, internationella fördrag och dylikt) fastna Verb sätta sig (på något); bli fast (vid något) ström Substantiv förflyttning av laddade partiklar (särskilt elektroner), en storhet, anger mängd passerad elektrisk laddning per tidsenhet, mäts i ampere smyga Verb röra sig så ljudlöst som möjligt; anstränga sig för detta låst Adjektiv som låsts elev Substantiv person som går i skolan, i synnerhet grund- och gymnasieskolan rad Substantiv uppställning i en mer eller mindre rak linje (i flertal ofta parallellt med andra rader) björn Substantiv individ av någon art inom familjen Ursidae, vanligtvis från släktet Ursus; stort rovdjur med tjock päls samman Adverb till samma ställe förvirrad Adjektiv som inte ens känner till de enklaste fakta som krävs för att kunna hantera den aktuella (vardagliga) situationen på ett lämpligt sätt eller inte är förmögen att agera på ett lämpligt sätt på grund av nedsatt mental förmå seger Substantiv resultat som är positivtt för den talande eller subjektet i en tävling, batalj, spel och dylikt, detta till men för en motståndare; vinst över en motståndare ledtråd Substantiv information som kan (hjälpa till att) lösa en gåta, besvara en fråga eller leda till plats eller liknande besegra Verb uppnå positivt resultat /gentemot en motståndare/ (oftast inom en väpnad konflikt) majestät Substantiv monarkisk titel hämnd Substantiv gärning som vanligen syftar till att förstöra för någon annan som tidigare förstört för en själv; uppstår vanligen från ett känslomässigt och starkt begär sno Verb vira flera trådar runt varandra för att få en kraftigare snodd via Preposition längs med eller genom (viss punkt) gräs Substantiv Poaceae, en växtfamilj vars medlemmar är vanligt förekommande örter som består av ihålig stam och blad som delvis omsluter växten (i sammansättningar även om liknande, obesläktade växter) spendera Verb använda något som så småningom tar slut på grund av användningen, särskilt pengar jäklar Interjektion milt kraftuttryck råna Verb stjäla under (hot om) våld läxa Substantiv påbjudet skolarbete avsett att utföras utanför skoltid don Substantiv teknisk anordning, redskap, verktyg, grej (oftast i sammansättningar) vända Verb ändra sin färdriktning (till den rakt motsatta rörelseriktningen) långsamt Adverb i låg hastighet tillbaks Adverb variant av tillbaka alltihop Pronomen alltsammans; allt som tillhör en viss grupp eller mängd rättvis Adjektiv som behandlar alla lika, opartisk. troligen Adverb med en sannolikhet större än 50 % farsa Substantiv far, pappa klaga Verb göra känt att man inte är nöjd med något eller någon, utan önskar en ändring eller åtgärd el Substantiv elektricitet erfarenhet Substantiv praktisk, genom upplevelser förvärvad, kunskap eller färdighet allihopa Pronomen variant av allihop; alla i viss grupp stirra Verb titta intensivt på utan att röra ögonen blöda Verb förlora blod från cirkulationssystemet publik Substantiv en grupp människor som såsom åskådare eller åhörare förnimmer upplevelser på ett evenemang; sällan om enskild person ifall Konjunktion såvida, försåvitt, försåvida begär Substantiv krav, fordran, efterfrågan, sug, beroende, lystnad lön Substantiv regelbunden betalning för utfört arbete från arbetsgivare värdelös Adjektiv som inte behövs för något; som saknar värde sovrum Substantiv rum i en bostad som främst används för att sova i ägare Substantiv person som äger eller innehar något korkad Adjektiv inte intelligent post Substantiv organisation som befordrar brev och paket och andra försändelser djävulen Substantiv helvetets härskare i (äldre) kristen tro. kopia Substantiv något (identiskt) likt något annat; särskilt ett papper med liknande tryck som ett annat papper, eller en fil med exakt samma innehåll som en annan fil naturlig Adjektiv skapad eller möjlig att skapas av naturen utan hjälp av människan magisk Adjektiv med övernaturliga egenskaper; som rör magi svika Verb bryta ett förtroende; inte uppfylla sina förpliktelser; inte hålla vad som lovats; göra besviken stiga Verb gå (steg för steg) förändring Substantiv resultatet av att förändra förbli Verb fortsätta vara på samma sätt som nu, inte ändras okänd Adjektiv som ingen, eller få, känner till; om fakta som ingen eller väldigt få vet om varg Substantiv ulv, gråvarg – en art (Canis lupus) inom däggdjursfamiljen hunddjur (Canidae); individ av arten varg (gäller inte den domesticerade underarten hund, Canis lupus familiaris) agera Verb handla, verka, utföra en handling råtta Substantiv individ av någon art från släktet råttor (Rattus) i underfamiljen Gamla världens råttor och möss (Murinae) av familjen råttdjur (Muridae), inom däggdjursordningen gnagare (Rodentia); skadegörande gnagare med spetsig, hår söndag Substantiv veckans sjunde dag farmor Substantiv fars mor fingeravtryck Substantiv identitetsmarkör genom avtryck av den individuella fingertoppshudens form erbjudande Substantiv något som erbjuds, särskilt av en affär (butik) lisa Verb lindra, mildra kvarter Substantiv område med bebyggda eller obebyggda tomter som omges av vanligen fyra gator i ett stadsplanerat område grym Adjektiv ond, hemsk, förfärlig, förfärande torka Substantiv det att växtligheten torkar under torra, regnfria tidperioder, ofta i samband med att skog och växter bränns i solen ficka Substantiv smalt, avgränsat hålrum, särskilt om ett för förvaring avsett dylikt hålrum i klädesplagg bud Substantiv moralisk befallning given av andlig högre makt svensk Substantiv person med svenskt medborgarskap smak Substantiv uppfattningen av smaksinnet (och luktsinnet) ungdom Substantiv person som inte längre kan räknas som barn, men som ännu inte riktigt anses vara vuxen, d.v.s. ett äldre barn (< 18 år) eller en ung vuxen (≥ 18 år) skum Adjektiv dåligt upplyst trivas Verb må bra, ha det trevligt, ha det skönt, vara nöjd ande Substantiv immateriell självständig substans motsatt kroppen; den högsta formen av (människans) medvetande; (gudomlig) livskraft hos människor och även andra levande varelser knipa Substantiv besvärlig situation tröja Substantiv klädesplagg som bärs på överkroppen siffra Substantiv skrivtecken (generellt för heltal och vanligtvis en arabisk siffra) släkt Substantiv personer som har en gemensam härstamning kilometer Substantiv längdmått som anger tusentals meter; 1 000 meter sådär Adverb variant av så där frukta Verb vara rädd för, vara skräckslagen universum Substantiv grundmängd, den mängd som innehåller alla i den aktuella diskussionen tänkbara element plikt Substantiv skyldighet att utföra, eller låta bli att utföra, en viss handling utrustning Substantiv det att utrusta (någon med något för en verksamhet) knäcka Verb bryta av hårt material klättra Verb komma upp till/uppnå/höja sig till en bättre eller högre rank/nivå/kvalitet drake Substantiv mytologiskt sagodjur i form av stort reptiliskt- eller serpentinskt monster, vanligen ett chimärt väsen med förmågan att flyga samt med vissa övernaturliga krafter; i europeisk tradition ofta förmågan att spruta eld etc mej Pronomen vardaglig och talspråklig stavningsvariant av mig; personligt pronomen som syftar på den talande (jag) i objektsform; personligt pronomen i första person singular ackusativ och dativ lord Substantiv en form av samlingsbeteckning i Storbritannien och Irland för alla högadliga adelstitlar utom hertig. verk Substantiv något som har skapats eller åstadkommits; konkret resultat av ett arbete seriös Adjektiv allvarlig, obenägen att skämta och bete sig uppsluppet; som alltid beter sig strikt och korrekt ryss Substantiv person, främst man, från Ryssland sexuell Adjektiv som rör kön, parning eller sex favorit Substantiv något som man tycker mest, eller extra mycket om, gunstling dödad Adjektiv som dödats varning Substantiv meddelande eller annan bit information som upplyser om att något negativt /med större sannolikhet än normalt/ kan komma att inträffa /vid visst beteende eller vid utförande av viss aktivitet/ eller om att något farligt f al Substantiv tidigt blommande hängeträd eller buske inom alsläktet (Alnus) i familjen björkväxter jakt Substantiv förföljelse av någon eller något med syfte att fånga, i fråga om djur oftast för att döda; även om strävan efter något önskvärt rulla Verb med hjälp av hjul förflytta något längs markytan förlust Substantiv det att förlora (i en sport, slag e. dyl.); det att inte vinna kliva Verb ta ett steg; speciellt ta ett steg för att gå in i, eller lämna; även ta ett steg över eller klättra över (något inte fullt så högt) försvar Substantiv skydd från attack eller angrepp skurk Substantiv kriminell person, bedragare handling Substantiv det en bok, föreställning, film eller annan berättelse handlar om; innehållet i den text som beskriver vad som händer i berättelsen antal Substantiv siffra/siffror som beskriver en mängd av någon viss sak (d.v.s. hur många stycken utav den saken som förekommer/existerar) kyckling Substantiv ung hönsfågel leverera Verb avlämna (varor eller resultat), verkställa en leverans, utföra en leverantörs uppgifter ämne Substantiv det material något består av vagn Substantiv transportmedel på hjul som saknar framdrivning och alltså ej rör sig med egen kraft (utom exempelvis motorvagn som är utrustad med framdrivningsanordning) anfalla Verb gå till anfall, angripa, attackera, överfalla gris Substantiv en underart (Sus scrofa domestica) till arten vildsvin (Sus scrofa) inom däggdjursfamiljen svindjur (Suidae); individ av underarten gris rörelse Substantiv det fenomen att ett föremål eller en levande organism ändrar position (rör sig) i rummet upptäckt Substantiv ett föremål, en process eller en bit information om naturen som blivit upptäckt av någon eller några efteråt Adverb efter att något hänt dröja Verb inträffa senare än förväntat; dra ut, dra över, ta tid författare Substantiv person som är upphovsman, har skapat eller skrivit verk, särskilt skrivna sådana tunnel Substantiv underjordisk, genom ett berg eller under en bro gående passage eller väg behov Substantiv det att behöva något, särskilt att viss brist försvinner eller att den inte uppstår kamp Substantiv strid med vapen eller med ord medium Substantiv substans i vilket fysikaliskt skeende kan försiggå med tyngdpunkt på att den kan härbergera något, exempelvis ett kemiskt innehåll, värme, eller information intervju Substantiv konversation mellan två eller fler parter där den ena parten utfrågar den andra för att anskaffa information underlig Adjektiv konstig, egendomlig, svår att förstå sig på, som har ovanliga egenskaper anfall Substantiv attack, angrepp lukt Substantiv uppfattning av luktsinnet ramla Verb tappa balansen, ofta så att individen senare blir liggande på marken förhör Substantiv utfrågning i samband med brott syfte Substantiv det man vill uppnå med en handling eller en konstruktion, avsedd verkan måndag Substantiv veckans första dag slav Substantiv ofri person släcka Verb göra så att något slutar att brinna; få att slockna olaglig Adjektiv som bryter (emot)/icke följer gällande lag dödlig Adjektiv som orsakar död uttrycka Verb ge uttryck för; framställa utåt en tanke e.dyl. i en yttre (vanligtvis språklig) form; yttra medveten Adjektiv som existerar som ett subjekt som självt kan uppfatta åtminstone någon form av sinnesintryck, tankar eller känslor; som har ett medvetande fantasi Substantiv en människas förmåga att i hjärnan föreställa sig något som inte existerar dygn Substantiv tidsperiod om 24 timmar spegel Substantiv reflekterande yta, vanligen av glas med försilvrat bakstycke annanstans Adverb på annat ställe terrorist Substantiv person som utövar terrorism; person som är involverad i planering eller utförande av terrorattentat helikopter Substantiv luftfarkost som lyfts och drivs framåt av en eller flera rotorer, propellrar vakta Verb övervaka och se till att något (allt) är som det skall vara, och att ingen säkerhetsrelaterad incident inträffar; skydda något avdelning Substantiv gradering virus Substantiv biologisk partikel med DNA eller RNA som kan infektera levande organismer; virus räknas inte som organismer franska Substantiv språk som talas i Frankrike med flera länder politisk Adjektiv som rör politik personal Substantiv grupp av människor som jobbar på samma plats trädgård Substantiv ofta grästäckt uteplats, ofta med träd och rabatter och ofta i anslutning till en bostad paus Substantiv tidsmässigt uppehåll i en verksamhet eller mellan olika verksamheter anställd Adjektiv som har anställts panik Substantiv en plötslig och intensiv känsla av skräck och besinningslös oro glädje Substantiv stark känsla av välmående och vilja att leva fil Substantiv körfält, en del av en vägbana som används för en enda rad med fordon som färdas åt samma håll; ofta är vägbanan uppdelad i två filer (en för varje körriktning) eller fyra filer (två för varje riktning) känslig Adjektiv som är väldigt mottaglig för stimuli; ömtålig inre Adjektiv som finns eller berör sådant som finns inuti/innanför något krona Substantiv ringformad huvudprydnad i dyrbart material för furstar plus Adverb ökat med check Substantiv betalningsmedel; skriftlig ersättning för fysiska pengar geni Substantiv mycket begåvad person; någon som är bland de bästa av sitt slag på något som kräver intelligens kilo Substantiv kortform av kilogram explodera Verb förstöras av en explosion likadant Adverb på samma sätt brand Substantiv åkomma dåre Substantiv person som handlar oförnuftigt väder Substantiv tillståndet utomhus i den jordnära atmosfären med avseende på temperatur, molnighet, luftfuktighet, nederbörd, vind m.m. sjunka Verb röra sig ned i vätska eller dylikt, och inte hålla sig på ytan skjorta Substantiv ärmförsett, ej åtsittande (ledigt), vanligt klädesplagg på överkroppen med hel knäppning fram (ibland bara knäppning upptill) ingå Verb vara en del av; vara ett element i viss Adjektiv känd men outtalad bestämd någon, bestämt något eller bestämda några; (även om bestämd men outtalad volym eller vikt (=viss mängd) samt om abstrakta saker såsom kunskap, känslor med mera) överlämna Verb lämna ifrån sig, överräcka; överlåta, anförtro soffa Substantiv (oftast finare och bekvämare) stoppad sittmöbel, vanligtvis bredare än en fåtölj för att ge plats för flera personer, och oftast försedd med ett armstöd på vardera kanten avstånd Substantiv sträckan mellan två punkter ovanligt Adverb inte ofta förekommande; inte vanligt sikta Verb ställa in rätt riktning (på något), speciellt ett vapen givetvis Adverb förstås; självklart frid Substantiv lugn och harmonisk sinnesstämning; ostördhet peka Verb rikta ett finger/handen (eller annat ofta avlångt föremål) mot något specifikt i syfte få uppmärksamhet ditåt jacka Substantiv ytterplagg för bålen (mage, rygg, bröstkorg), oftast av ett lite grövre tyg jämföra Verb undersöka, bedöma eller observera likheter och skillnader mellan två eller flera saker i förhållande till varandra flotta Verb forsla timmer i rinnande vatten japan Substantiv person från Japan, i synnerhet en man oskadd Adjektiv inte skadad /efter olycka/ åklagare Substantiv jurist som tar över polisens förundersökning när en misstänkt finns i ett brottmål, kan väcka åtal beväpnad Adjektiv som beväpnats döende Adjektiv som håller på att dö strunta Verb i uttrycket strunta i vilse Adverb i riktning mot någon okänd (och vanligtvis oförväntad) plats varifrån det blir mer eller mindre omöjligt att finna (rätta) vägen till det riktiga målet cigarett Substantiv särskild pappersrulle fylld med finskuren tobak (och ofta ett filter i ena änden) för rökning; rökverk befria Verb försätta i frihet botten Substantiv den nedersta delen av något, den understa sidan av ett föremål (och ofta även parallell med marken) fattig Adjektiv som har ont om pengar eller något annat väsentligt reta Verb bli irriterad på förråda Verb avslöja hemlighet översatt Adjektiv som har sagts på eller omskrivits till ett annat språk än det ursprungliga nyfiken Adjektiv angelägen, engagerad eller intresserad av (att få veta något) mjölk Substantiv vätska som däggdjurshonor producerar för att föda avkomman under dess första levnadstid. usel Adjektiv mycket dålig förklaring Substantiv bit information, ofta en text, med syfte att mottagaren (t.ex. läsaren) efter att ha erhållit informationen skall förstå något ("varför" något är som det är), om det ämne informationen berör, som mottagaren eventuellt in cancer Substantiv samlingsnamn på ett antal sjukdomar som kännetecknas av att celler delar sig okontrollerat och kan spridas till nya ställen i kroppen, d.v.s. maligna neoplasmer (tumörer) anlita Verb (vanligen mot betalning) låta någon annan person eller organisation ta hand om ett arbete åt en badrum Substantiv rum där man kan tvätta sig, bada, duscha och ofta även gå på toaletten koppling Substantiv aktivitet att förbinda, koppla sömn Substantiv sinnestillstånd då kroppen befinner sig i djup vila öva Verb träna, målmedvetet utöva aktivitet med syfte att förbättra sina färdigheter boka Verb beställa något: t.ex. biljett, tjänst; bestämma en tid och plats för något fartyg Substantiv transportmedel som används för transport på vatten; i överförd bemärkelse även om (större) luftfarkoster och rymdfarkoster humör Substantiv sinnesstämning en person befinner sig i hal Adjektiv som man lätt kan halka på; som har liten friktion mirakel Substantiv positivt laddad händelse som är övernaturlig eller gudomlig; något (positivt) som verkar omöjligt som händer ändå tyska Substantiv germanskt språk som talas främst i Tyskland, Österrike och Schweiz tävling Substantiv fenomen eller tillställning där en eller flera personer (ofta genom att försöka utföra en aktivitet på ett så bra sätt som möjligt) försöker erhålla en ära eller en gåva; det att tävla lust Substantiv det att vilja och vara motiverad att göra något inuti Preposition på insidan av raka Verb med ett vasst blad skära bort hår alldeles intill huden dusch Substantiv anordning för att duscha i butik Substantiv (mindre) byggnad/affär eller annan plats i/på vilken varor säljes amerikansk Adjektiv som rör USA; som kommer från eller tillhör staten USA still Adverb utan att röra sig; stilla fördel Substantiv något positivt om/med något (jämfört med något annat) locka Verb förmå någon att göra något trasig Adjektiv sönderriven, som är i trasor käft Substantiv mun; särskilt om stor, öppen, glupsk eller dräglande sådan smutsig Adjektiv som har oönskade ämnen och partiklar (smuts) på sig talang Substantiv djup kunskap eller utmärkt färdighet inom ett visst område anlända Verb nå fram till slutpunkten för en resa da Substantiv dag lögnare Substantiv person som (avsiktligt alternativt genom försummelse) ljuger/uttalar lögn bitti Adverb tidigt kidnappa Verb olagligen fånga, tvinga med och frihetsberöva en annan person mot sin vilja, ibland krävande en lösesumma för att släppa personen träff Substantiv tillfälle då några individer träffas hud Substantiv det organ (cutis) hos människor och djur som skyddar och täcker hela kroppen sorglig Adjektiv som innehåller eller framkallar negativa känslor av sorg och ledsamhet trick Substantiv bus eller sätt att luras, göra något (svårt) eller lösa (svåra) problem, m.m. tand Substantiv hårt organ hos vissa djur placerat i munhålan, avsett för mekanisk sönderdelning av födoämnen lida Verb må (betydligt) dåligt eller ha ont någonstans; ha det svårt sprit Substantiv etanol data Substantiv information uppenbarligen Adverb utan tvekan, bevisligen, tydligen, naturligtvis orm Substantiv en reptil (kräldjur) av underordningen Serpentes våldsam Adjektiv som rör, kräver eller använder mycket (fysiskt) våld pizza Substantiv en bakad italiensk rätt med tunn eller tjock brödbotten normalt toppad med tomatsås, ost och andra ingredienser domstol Substantiv inrättning eller institution för rättskipning expert Substantiv person som kan väldigt mycket inom ett visst område, sakkunnig person falsk Adjektiv ej sann; som inte stämmer överens med verkligheten fält Substantiv åker, öppen mark, överfört som område cykel Substantiv pedaldrivet fordon med sadel och styre och antingen (vanligast) tvåhjuligt med framhjul rakt framför bakhjulet eller (mindre vanligt) trehjuligt med framhjul framför sadeln och ett hjulpar baktill, eller vice versa stulen Adjektiv som har blivit tagen olovligen och olagligen ton Substantiv internationell metrisk måttenhet för vikt/massa lika med en miljon gram positiv Adjektiv som har en hoppfull sinnesstämning dej Pronomen vardaglig och talspråklig stavningsvariant av dig; personligt pronomen som syftar på den tilltalade (du) i objektsform; personligt pronomen i andra person singular ackusativ och dativ rosa Verb berömma, lovorda evighet Substantiv oändligt lång tid (ofta bildligt); något som är evigt stryk Substantiv det att medvetet utsätta (någon) för fysisk skada eller det att medvetet utsättas för fysisk skada (av någon) berömd Adjektiv välkänd och mer eller mindre positivt värderad rep Substantiv grovt snöre, grovt tågvirke; kraftigt knippe tvinnade fibrer jävlas Verb stavningsvariant av djävlas desperat Adjektiv som känner fullständig hopplöshet inför en mycket svår situation kanon Substantiv eldvapen som avskjuter granater (äldre bomber) eller grovkalibriga projektiler (tidigare kanonkulor) ur eldrör, i modern med utgångshastigheter över ljudets hastighet; i sammansättningar om liknande konstruktioner kar Substantiv behållare i varierande storlek för t.ex. vatten, salt mars Substantiv årets tredje (3.) månad likadan Adjektiv som överensstämmer med någon eller något /i vissa avseenden/ hall Substantiv rum direkt innanför ytterdörr avsett för byte mellan inomhus- och utomhusklädsel lampa Substantiv apparat som alstrar elektromagnetisk strålning, vanligen synligt ljus i belysningssyfte (i modernt bruk dels om en liten anordning i standardiserat format som omvandlar elektrisk energi till synligt ljus, dels om en deko ting Substantiv sammankomst för behandling av gemensamma angelägenheter, beslutsmöte; utbrett även beslutsväsende villig Adjektiv som kan låta sig utföra eller göra något skära Substantiv handverktyg för att bl.a. skörda vete besatt Adjektiv tagen i besittning; tokig, galen dokument Substantiv (mestadels i mer formella sammanhang) avgränsad samling information i form av text, karta, bild, ljud, video etc., ofta tryckt på papper; (inom juridiken även) föremål (i bevisföringen); datafil romantisk Adjektiv som karaktäriseras av eller skapdes under romantiken (den litterära och konstnärliga epoken som inleddes under slutet av 1700-talet, efter upplysningen) månen Substantiv planeten jordens naturliga satellit; Luna pilot Substantiv person som sitter i, styr och är chef på ett flygplan; flygplanskapten intressera Verb utgöra ett intresse för vittna Verb berätta om något skeende i domstol under ed innehålla Verb ha som innehåll; ha inom sina gränser; ha som informationsstoff sopa Verb göra ren (med kvast) gjord Adjektiv som har utförts, förekommit, skett eller ägt rum hiss Substantiv anordning för att lyfta (hissa) och sänka (fira) personer eller föremål mellan våningar i en byggnad eller gruva pröva Verb testa, försöka, undersöka möjligheter förneka Verb bestrida, hävda att något är osant, vägra kännas vid befäl Substantiv chef eller ledare inom hierarkiskt ordnad, vanligtvis uniformerad, organisation (t.ex. militär, polis eller på fartyg) linda Verb omvira, vira (runt) längs Preposition vid sidan av, i längdriktningen imponerande Adjektiv som gör ett djupt, positivt intryck, som väcker stor beundran eller respekt plåga Verb tillfoga smärta eller lidande bråk Substantiv det att bråka; (oftast) aggressivt och högljutt slagsmål eller samtal om något som inte går att komma överens om (oftast p.g.a. olika uppfattningar eller åsikter) halvtimme Substantiv halv timme, det vill säga 30 minuter promenad Substantiv gångtur, det att vara ute och gå, ofta i rekreations- och/eller träningssyfte höja Verb flytta något uppåt (från marken på en himlakropp) uppför Preposition längsmed och mot toppen av haj Substantiv broskfisk av någon art inom överordningen hajar (Selachimorpha) bröd Substantiv baslivsmedel oftast bakat av mjöl på en någon form av säd, vanligtvis med tillsats av jäst rensa Verb plocka bort oönskade föremål från; sortera bort skräp från räkning Substantiv skriftligt krav på betalning; nota, faktura gisslan Substantiv person eller personer som tillfångatas för att med hot om våld gentemot denne/dessa tilltvinga sig pengar eller annat jättefin Adjektiv mycket fin elva Substantiv någon eller något som har numret eller värdet elva (11) typisk Adjektiv mönstergill, som utgör en grundform, som utgör en typ utsätta Verb få någon eller något att drabbas av en särskild behandling, ofta obehaglig eller oönskad försäkra Verb göra så att man kan känna sig säker på något; skaffa sig bekräftelse på drag Substantiv ett bete vid spöfiske storlek Substantiv hur långt något är eller hur stor yta eller hur stor volym något upptar; särskilt om klädesplagg myndighet Substantiv statlig eller kommunal organisation med bestämmanderätt; statligt ämbetsverk; offentligt organ som inte är en beslutande politisk församling whisky Substantiv typ av spritdryck gjord på spannmål mera Adverb variant av mer nätet Substantiv internetet, webben tydligt Adverb på ett tydligt sätt fjärde Räkneord nummer fyra i ordningen tavla Substantiv bild som hängs upp på en vägg i syfte att vara estetiskt tilltalande gratulerar Interjektion gratulationsönskning till åhöraren efter att denne fått eller uppnått något reagera Verb visa påverkan konto Substantiv en fysisk eller juridisk persons löpande affärsförbindelse med en bank el dyl kopplade till specifika villkor smälta Verb övergå från fast form till flytande form varifrån Adverb från vilken plats (vilket ställe), från vilket håll påse Substantiv en sorts behållare skapad i böjbart material, vanligen mjukplast, tyg eller papper säsong Substantiv var och en av de fyra delarna av ett år: vår, sommar, höst och vinter åratal Substantiv många år ah Interjektion uttryck av lättnad, av upptäckt ytterligare Adverb anger att en kvantitet som tidigare ökats, ökas en gång till; anger att något som tidigare skett, sker igen pastor Substantiv predikant inom flera frikyrkor kissa Verb låta urin rinna ur urinblåsan champagne Substantiv mousserande vitt vin eller rosévin från distriktet Champagne i östra Frankrike brottsling Substantiv person som begår brottsliga (olagliga) handlingar mörka Verb dölja; hemlighålla existensen av något, eller detaljer om något förhållande skönhet Substantiv det att vara skön eller vacker; föremål som uppfattas som vackert däck Substantiv gummi som omger ett hjul drabba Verb träffa, nå modell Substantiv färdigt exempel eller sätt enligt vilket något bör göras tjock Adjektiv fetlagd, överviktig fruktansvärt Adverb värt att frukta; hemskt penna Substantiv verktyg som lämnar ett färgspår på en yta (vanligtvis papper) och används för att skriva och måla tecken och figurer såhär Adverb variant av så här ondska Substantiv egenskapen att medföra olycka spion Substantiv person som /yrkesmässigt/ spionerar snack Substantiv prat, vad som sägs önskan Substantiv något som någon önskat sig; något som någon /innerligt/ vill ha krigare Substantiv person som deltar i strid såja Interjektion ta det lugnt, slappna av ersätta Verb sätta in eller ta in någon eller något i stället för någon eller något som tidigare varit i dess ställe rån Substantiv stöld med hjälp av våld eller hot fy Interjektion uttryck av ogillande, framförallt till barn hacka Substantiv redskap som används inom jordbruket för att luckra upp jorden och ta bort ogräs art Substantiv uppsättning av väsentliga egenskaper spelare Substantiv person som deltar i lek, idrott eller sällskapsspel vinnare Substantiv person eller djur som vunnit i tävling marknad Substantiv regelbundet, ofta årligen, återkommande evenemang inriktat på handel och nöjen pund Substantiv gemensam benämning på valutorna i bland annat Storbritannien, Egypten, Libanon, Syrien och Sudan anställa Verb låta någon /mot ersättning, lön/ börja arbeta för det egna företaget, den egna organisationen e. dyl. hejdå Interjektion ihopskriven stavningsvariant av hej då stuga Substantiv mindre hus, ofta använt som fritidshus knacka Verb producera ett kort men starkt ljud, vanligen genom att slå knytnäven eller ett finger mot ett hårt material olycklig Adjektiv som mår (väldigt) dåligt; som plågas av negativa känslor; som inte är lycklig övertala Verb få en annan individ att ändra uppfattning om något främst Adjektiv störst, bäst, mest framgångsrik morfar Substantiv mors far glass Substantiv frusen substans som kan ätas som efterrätt och består av en röra av äggulor, grädde och socker, ofta med olika tillsatta smakämnen vikt Substantiv massa (med enheten kilogram); används även om tyngd (med enheten newton) hämnas Verb utföra bestraffande handling guvernör Substantiv ståthållare; styresman för ett guvernement; förvaltningschef i en delstat i USA hank Substantiv ring eller ögla av till exempel ståltråd, vidja eller tygband varmed något upphängs (t.ex. rock, handduk) eller sammanhålles (t.ex. gärdsgård) oskuld Substantiv det att aldrig ha haft sex med annan person personligen Adverb själv, inte genom någon annan student Substantiv person som tagit studentexamen, är behörig att studera på universitet regn Substantiv nederbörd i smält form slott Substantiv påkostad stor och praktfull byggnad, ofta av sten och ägd av kungligheter eller staten, numera även större privatägd herrgårdsbyggnad informera Verb ge information, upplysa, underrätta rejäl Adjektiv mycket stor, stark, kraftfull, fungerande, ordentlig etc. längta Verb verkligen åstunda något, ofta under en längre tid; verkligen se fram emot något (roligt) nacke Substantiv halsens baksida godnatt Interjektion avslutande hälsningsfras som sägs på kvällen eller innan man går och lägger sig; önskan om att natten ska vara bra kommendör Substantiv officersgrad vid flottan öken Substantiv landområde där i stort sett ingenting växer under större delen av året på grund av sträng torka mesta Adjektiv som uppnått mest robot Substantiv maskin för invecklade arbetsuppgifter som kan programmeras och omprogrammeras av en människa ärende Substantiv avgränsad (mindre) uppgift som uträttas på annan plats mur Substantiv konstruktion i form av en högre stabil upprättstående vägg/byggnad (vanligtvis byggd av sten, tegel eller gjuten betongmassa) anlagd vanligtvis i syfte att avgränsa ett visst område och/eller förhindra passage därinne Adverb inne på det stället binda Verb knyta ihop något tålamod Substantiv förmåga hos högre stående djur att lugnt kunna vänta på något som tar tid, eller att lugnt kunna hantera svåra och provocerande situationer täcka Verb hölja över, breda ut något över; skyla, dölja roman Substantiv längre skönlitterär text, exempelvis tryckt som en bok tystnad Substantiv det att inga ljud hörs; det att allt är tyst indian Substantiv samlingsbenämning på urinvånare i Sydamerika, och tillsammans med inuiterna, Nordamerika donna Verb donera vänja Verb bli van vid något misstänka Verb (svagt) tro något, särskilt något negativt om en annan människa eller varje annan företeelse som kan betraktas som aktör ignorera Verb (avsiktligt) inte bry sig om, låtsas att något inte existerar eller inträffar, inte fästa avseende vid, tiga ihjäl, förbigå med tystnad, avsiktligt förbise, behandla som luft, inte hälsa på, visa likgiltighet inför, stäl spy Verb reagera genom att tömma maginnehållet genom munnen beordra Verb påbjuda; ge en (direkt) order eller uppmaning (att göra något) och förvänta sig lydnad rättighet Substantiv frihet att göra eller låta bli att göra något kunskap Substantiv information som en individ har (eller kan framkalla) i medvetandet uniform Substantiv enhetlig klädesdräkt som används för att identifiera bäraren som tillhörande en viss grupp (ofta men inte nödvändigtvis med prestige eller makt) lager Substantiv lagerlokal; förvaringsplats för kommersiella varor brottsplats Substantiv plats där ett brott begåtts bekväm Adjektiv med en tilltalande (fysisk) känsla stilig Adjektiv som har ett (snyggt) utseende som ger välmående och ofta är klassiskt, enkelt, lugnt i färgerna (d.v.s. stilrent) och snarare påminner om formella (kanske festliga) sammanhang, inte sällan om mäns utseende offentlig Adjektiv tillgänglig eller möjlig för allmänheten (och inte enbart någon viss privatperson) att ta del av samvete Substantiv en persons känsla av rätt och fel äckligt Adverb på ett äckligt sätt; motbjudande, på ett sätt som ger avsmak ko Substantiv nötkreatur; individ av arten Bos taurus, oavsett kön och ålder spöa Verb ge stryk; misshandla ordförande Substantiv person som leder ett möte leende Substantiv ansiktsuttryck som skapas när man ler mänsklighet Substantiv alla människor (på jorden) yta Substantiv det yttersta lagret på ett material experiment Substantiv test som utförs under kontrollerade förhållanden för att demonstrera något eller undersöka ifall en hypotes är sann koncentrera Verb försöka att enbart (intensivt) tänka på något, vanligtvis den aktuella arbetsuppgiften, i syfte att optimera resultatet av arbetet miljard Substantiv ett kollektivt tal, 109 (eller tusen miljoner): 1 000 000 000 mista Verb förlora eller bli av med något eller någon som är viktig för en läcker Adjektiv smakfull, utsökt, stilfull, attraktiv ross Substantiv häst explosion Substantiv våldsam händelse där ett föremål förstörs genom att en radiellt utåtriktad kraft kastar iväg dess beståndsdelar förbannelse Substantiv åkallan av övernaturliga krafter i syfte att bringa olycka amen Interjektion ord som av anhängare av abrahamitiska religioner används efter att man har bett en bön behandling Substantiv hantering av en sak, t.ex. i domstol generation Substantiv släktled universitet Substantiv institution som erbjuder högre akademisk utbildning samt bedriver forskning och informerar samhället om ny utveckling höjd Substantiv koordinat lika med vinkelavståndet från horisonten till himlakroppen (mellan 0° och 90°) godis Substantiv sötsaker, eller mer allmänt om sådant som smakar gott eller är tilltalande servera Verb passa upp på matgäster och duka fram mat och dryck svartsjuk Adjektiv oroligt misstänksam i kärlek och vänskap otrogen Adjektiv som (oärligt) har en annan partner vid sidan om i ett monogamt förhållande eller äktenskap besättning Substantiv uppsättning personer som sköter viss enhet (t.ex. fartyg, flygplan, stridsfordon, fästning, e.d.) förhindra Verb hindra från att hända utreda Verb undersöka detaljerna om något för att bättre förstå det förbjuden Adjektiv som förbjuds, inte tillåten flygplan Substantiv flygande transportmedel som får sin lyftkraft genom stationära vingars framfart genom luften saga Substantiv text av en litterär genre med overkliga, fiktiva berättelser, ofta för barn därute Adverb ute på det stället trupp Substantiv samling av soldater som agerar i grupp bevaka Verb ständigt kontrollera att något är som det skall vara, eventuellt samtidigt som man är beredd att ingripa för att skydda detta värdefull Adjektiv med högt värde eller pris byte Substantiv handlingen att byta något mot något annat jobbig Adjektiv som åsamkar psykisk eller fysisk påfrestning fas Substantiv skede villkor Substantiv något som måste uppfyllas för att något annat skall tillåtas eller kunna genomföras journalist Substantiv person som arbetar inom media, till exempel med att ta fram och/eller rapportera om nyheter stödja Verb med hjälp av stöd hålla något uppe, bära upp något genom att fungera som underlag, ge stöd åt något, förse något med stöd, fungera eller tjäna som stöd åt/för något kamrat Substantiv person man (i ömsesidighet) gärna (och inte alltför sällan) umgås med och som man har ett gott förtroende för (men inte har någon intim relation med) kanin Substantiv en art (Oryctolagus cuniculus) inom däggdjursfamiljen harar (Leporidae); individ av arten kanin yttre Adjektiv som finns på utsidan av något tömma Verb ta bort (allt) innehåll ur något; göra något tomt alltför Adverb för litet eller för mycket; inte passligt bravo Interjektion bra, utmärkt utveckla Verb förändra något så att det blir bättre bada Verb helt vara omgiven av något; äga väldigt mycket av något förhandla Verb diskutera med annan part så att en lösning som båda parter kan acceptera kan nås skiva Substantiv platt föremål, eller föremål som förefaller platt, ofta cirkelformat och/eller roterande dyr Adjektiv som kostar mycket pengar eller är värt mycket av något annat blunda Verb sluta ögonen eller hålla dem stängda mjuk Adjektiv som lätt kan deformeras, särskilt utan att förstöras omständighet Substantiv faktiskt tillstånd som har betydelse i ett system av logiska förbindelser kanal Substantiv anlagd farled radera Verb ta bort, sudda ut gas Substantiv ett aggregationstillstånd serie Substantiv följd av händelser eller ting av samma eller liknande objekt garantera Verb försäkra, lova vinst Substantiv begrepp inom nationalekonomi och företagsekonomi (även om vanligt folks transaktioner); intäkter minus kostnader plånbok Substantiv mindre väska eller fodral för förvaring av pengar, kreditkort och liknande tjugo Räkneord talet 20 mellan nitton och tjugoett hundratals Adverb i antal om flera hundra officer Substantiv högre befälsperson inom krigsmakt operera Verb verka, utgöra viss verkan spruta Substantiv medicinskt redskap bestående av ett ihåligt rör (kanyl) och en vätskebehållare som används för att injicera läkemedel eller droger genom huden direkt in i blodomloppet bevara Verb skydda från förändringar, vidmakthålla (något) i ursprungligt skick läpp Substantiv en av två mjuka delar – underläpp respektive överläpp – som omger den yttre delen av munnen hos människor, däggdjur, samt vissa fiskar och herptiler rar Adjektiv ömsint snäll och vänlig brist Substantiv tillstånd då något (önskvärt) antingen föreligger i alltför liten mängd eller saknas helt princip Substantiv grundläggande sats eller regel som utgör den yttersta grunden eller orsaken till något; den källa varifrån något kan härledas molly Substantiv en fiskart (Poecilia sphenops) i familjen levandefödande tandkarpar (Poeciliidae); exemplar av denna art kristen Adjektiv någon eller något som hör samman med, eller är relaterat till kristendomen april Substantiv årets fjärde (4.) månad populär Adjektiv som många tycker om våran Pronomen vardaglig variant av vår; possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de talande om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i första person pluralmed huvudordet pipa Substantiv avlångt, ihåligt föremål genom vilket något, till exempel luft eller annan gas färdas palm Substantiv träd eller buske i familjen palmer (Arecaceae) träning Substantiv övning inom ett visst område, utövande av aktiviteter med syftet att bli bättre på något, det att träna gibb Substantiv stavningsvariant av gib sväng Substantiv det att svänga; (hastig) ändring av färdriktning i sidled hittills Adverb fram till nu; ännu så länge grymt Adverb jätte-, väldigt garage Substantiv byggnad eller del av byggnad, avsedd för parkering av andra fordon nolla Substantiv siffertecknet/talet noll: 0, vilket vanligtvis betecknar icke-förekomst eller annat utan existerande värde unik Adjektiv enda i sitt slag avsikt Substantiv plan, det att ha bestämt sig för att göra en viss sak fotboll Substantiv en bollsport som spelas av två lag på en rektangulär spelplan med en luftfylld boll som får spelas med alla kroppsdelar utom armar och händer tår Substantiv enskild droppe av vätska utsöndrad från tårkörtlar i ögonen, ofta som reaktion på smärta eller sorg tiger Substantiv en art (Panthera tigris) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten tiger firma Substantiv benämning under vilken en näringsidkare bedriver sin verksamhet piller Substantiv litet föremål med medicin eller dylikt vilket ska intas oralt eller analt framgång Substantiv det att lyckas med något och uppnå eller överträffa bestämda mål eller förväntningar tillverka Verb skapa/konstuera /ett fysiskt föremål/ medborgare Substantiv person som är medlem i en stat; person som åtnjuter fulla politiska och sociala rättigheter och skyldigheter i en viss stat as Substantiv dött, avlidet djur straffa Verb utdela ett straff, t.ex. för ett regelbrott vinter Substantiv en av den tempererade zonens fyra årstider, den kallaste perioden under året föremål Substantiv något (icke-levande) man kan se och ta på och som fysiskt oftast är frigjort eller kan frigöras (och t ex hanteras/bäras för sig) choklad Substantiv typ av konfekt som består av kakaomassa, kakaosmör, socker, vanilj, ofta med tillsättning av olika aromer och smaksättare och ofta blandat med mjölk (mjölkchoklad) vänskap Substantiv en typ av nära/privat och god relation mellan människor (oftast utan kroppslig intimitet), relationen vänner emellan, det att vara vänner med varandra rumpa Substantiv bakdel, stjärt lysande Adjektiv mycket bra, strålande såra Verb göra någon ledsen genom att säga något ofinkänsligt sistone Substantiv sista tiden katastrof Substantiv händelse som anses mycket dålig, särskilt om den förstört mycket eller orskat många dödsoffer uppfostra Verb under längre tid lära önskvärt beteende (ofta att följa vissa normer) med mål att klara sig i samhället, särskilt barn story Substantiv fabel, en kronologisk följd av händelser stötta Substantiv enkel konstruktion (t.ex. en stolpe) som ska fungera som stöd under till exempel ett bygge kvinnlig Adjektiv typisk för en kvinna enligt vissa ideal pressa Verb tillämpa en stor kraft mot en yta, kanske för att försöka göra ytan mer jämn eller för att trycka ihop föremålet som ytan omsluter toa Substantiv toalett värme Substantiv (hög) temperatur; termisk energi (speciellt i en kropp som har högre temperatur än omgivningen eller med avseende på energiöverföring från ett varmt föremål) tyda Verb förklara betydelsen av något; tolka; få klarhet i något tåla Verb stå ut med, uthärda besvär Substantiv något som är svårt, omständligt eller problematiskt att utföra eller ta hand om, ofta på ett sådant sätt att det sänker välmåendet; något som är besvärligt uppenbar Adjektiv som märks omedelbart/mycket tydligt; självklar, flagrant central Adjektiv i mitten eller innersta delen av något (oftast ett land, en stad, m.m.) rymden Substantiv världsrymden, universum svek Substantiv handlingen att svika någon, att bryta ett förtroende; det att medvetet strunta i, försumma eller avfärda en person som man har någon form utav skyldighet eller löfte till pool Substantiv bassäng sy Verb med nål och tråd sätta ihop tygbitar med varandra förstärkning Substantiv något som gör något starkare eller större i antal; något som förstärker, exempelvis en militär eller personalstyrka förrädare Substantiv person som förråder någon; angivare nation Substantiv ett kollektiv av människor förenade av gemensamma faktorer såsom språk, religion, etnicitet, historia, kultur, traditioner och sociala normer konstnär Substantiv person som utövar konst kram Substantiv billiga handelsvaror som används i minuthandel; dussinvaror drunkna Verb överväldigas av; översvämmas; begravas i ost Substantiv mjölkprodukt bestående av mjölkproteiner som koagulerat och bildar en mer eller mindre fast massa grotta Substantiv ihålighet i berg /av naturligt ursprung/ docka Substantiv som efterliknar en människa skrivbord Substantiv bord avsett för människor att sitta och arbeta vid, exempelvis med papper och penna eller en dator beroende Substantiv tillstånd att något inte kan existera eller fungera eller trivas utan något annat schyst Adjektiv vanlig stavningsvariant av sjyst akt Substantiv handling, gärning; numera mest använt i bestämda uttryck typ "en akt av" eller i sammansättningar av typen kärleksakt, skapelseakt, viljeakt lider Substantiv skjul, rum för vagnar, garage medicinsk Adjektiv som avser läkekonsten utbildning Substantiv de teoretiska och/eller praktiska aktiviteter någon utför i syfte att öka sina kunskaper inom något område, särskilt inom ramen för en skola, kompetenshöjande åtgärder hamn Substantiv plats där båtar eller fartyg kan lägga till och lastas eller lossas knark Substantiv narkotika som används i avsikt att berusa ryska Substantiv slaviskt språk som talas främst i Ryssland inlåst Adjektiv som har blivit inlåst politik Substantiv den process som bestämmer hur den offentliga makten utövas negativ Adjektiv nekande, avvisande, obefintlig, som besvaras med ett "nej", "ingen matchning" m.m. motiv Substantiv ämne, tema eller grundtanke med något (särskilt ett konstverk); det en bild föreställer baksida Substantiv sida vänd åt andra hållet plugga Verb studera, läsa intensivt skrämmande Adjektiv som orsakar rädsla diamant Substantiv ädelsten bestående av grundämnet kol, som har blivit hård på grund av starka bindningar mellan kolatomerna smita Verb ta sig bort från en plats där man borde vara, eller undvika att göra något man borde göra byxor Substantiv plagg med två byxben (byxor, en byxa) ansedda för att värma eller skydda benen konstapel Substantiv lägre polisman, dito sjöunderofficer garderob Substantiv klädkammare eller större möbel för förvaring av framför allt kläder (som t.ex. kan hänga på galgar i garderoben) hörru Interjektion stavningsvariant av hördu; utrop för att åkalla en persons uppmärksamhet inbrott Substantiv det att bryta sig in eller intränga; handlingen att med list eller våld ta sig in på privat plats (vanligtvis låst utrymme som bostad, förråd, vindskontor, m.m.), vanligtvis i syfte att stjäla värdefulla föremål korridor Substantiv lång gång inomhus längs en rad av rum eller mellan två rader av rum bluff Substantiv lögn och bedrägeri; försök att verka bättre än man är påbörja Verb sätta i gång svälta Verb utsätta för svält material Substantiv utgångsämne vid produktion eller tillverkning förgöra Verb förstöra totalt; tillintetgöra social Adjektiv som rör samhället (ofta med betoning på medborgarnas hälsa och välfärd) bilda Verb skapa; utgöra; vara delarna i tydlig Adjektiv lättbegriplig (för någon); fri från allt som fördunklar; klar forskning Substantiv grundlig undersökning, ofta i vetenskapligt syfte parti Substantiv politiskt parti torsdag Substantiv veckans fjärde dag avsnitt Substantiv del av bok eller dylikt vetenskap Substantiv studiet av uppträdandet och strukturer hos omvärlden, i synnerhet genom att mäta, väga och experimentiera. Även namnet på de teorier som uppstår genom denna aktivitet. moster Substantiv mors syster skräp Substantiv rester (eller något annat oönskat, oanvändbart eller onödigt) som lämnas, slängs eller överges ledning Substantiv anvisning; beslutshjälp; instruktion vidrig Adjektiv mycket obehaglig och äcklig dock Adverb det tidigare nämnda är sant, och det är även det oväntade eller överraskande som följer internet Substantiv det globala nätverk för digital kommunikation som använder Internet Protocol (IP) bita Verb ta tag i något med tänderna (särskilt för att äta eller attackera) lyft Adjektiv som har lyfts utomjording Substantiv livsform (organism) från annan plats än jorden dyrt Adverb till ett högt pris imponerad Adjektiv som känner ett starkt positivt intryck (till någon) fånig Adjektiv något sinnessvag, som uttrycker eller vittnar om sinnesförvirring odjur Substantiv stort och farligt (otäckt) djur; monster lapp Substantiv papperslapp; litet papper, eventuellt använt för att skriva ner ett kort meddelande tant Substantiv faster eller moster; svärmor; äldre kvinnlig släkting, möjligen ingift dräkt Substantiv enhetlig uppsättning av kläder ilska Substantiv stark negativ känsla av att någon annan gjort något fel, eller att något inte skett som önskat; känslan när man är arg mängd Substantiv antal eller volym av någonting, ofta många eller mycket begära Verb anhålla om, kräva klandra Verb kritisera; hävda att ett fel har begåtts, och att den skyldiga borde vetat bättre larm Substantiv oljud övervaka Verb hålla vakt över stängd Adjektiv som inte är öppen beundra Verb anse, tycka eller känna att någon eller något har mycket goda egenskaper (exempelvis intelligens, kompetens, begåvning etc.) jord Substantiv material bestående av en blandning av löst sammansatta organiska och oorganiska ämnen som samlas ovanpå fast berggrund; även om mytologiskt grundelement i grekisk och kinesisk filosofi symbol Substantiv företeelse som uttrycker en annan företeelse, sinnebild smäll Substantiv högljutt knallartat ljud pinsamt Adverb på ett pinsamt sätt leksak Substantiv föremål i synnerhet använt av barn för att leka morsa Substantiv mamma, mor kejsare Substantiv manlig monark för ett kejsardöme fullständigt Adverb maximalt, i största möjliga grad skilsmässa Substantiv upplösande av ett äktenskap innan någon av makarna har dött forskare Substantiv person (vetenskapsman) som försöker öka mänsklighetens kunskap inom något ämnesområde anklagelse Substantiv påstående att någon är skyldig till ett brott eller något annat klandervärt fabrik Substantiv (större) anläggning där tillverkning av föremål sker identitet Substantiv ställning som unik person aktivera Verb bli eller göra något redo för användning; göra så att något börjar ske; sätta i funktion, göra aktiv våg Substantiv (periodisk) funktion av tiden och en eller flera rumsvariabler som uppfyller vågekvationen och som därmed representerar en fysikalisk vågrörelse pjäs Substantiv någon av spelpjäserna springare och löpare, ibland även torn, dam eller kung ex Substantiv (vid utläsning) namn på det latinska alfabetets 24:e (och näst-näst-sista) bokstav, X (gement: x) tårta Substantiv större, ofta sött bakverk knuffa Verb ge en knuff; (oftast med någon kroppsdel som ex. armarna) stöta/pressa till någon/något (så att den/det rör sig eller kastas iväg) trist Adjektiv som uppfattas som ostimulerande, och ger upphov till tristess mystisk Adjektiv underlig; som är ett mysterium matcha Verb passa ihop snö Substantiv nederbörd i form av iskristaller som sitter ihop och som faller eller fallit till marken godkänd Adjektiv som uppfyller (minimi)kraven tatuering Substantiv på hud målad bestående bild fordon Substantiv rörlig anordning (don) som används för transport av människor eller gods (fora), vanligen på vägar; transportmedel glasögon Substantiv två linser avsedda att bäras framför ögonen för att korrigera synfel osäker Adjektiv som är lätt att bryta sig in i eller som är lätt att missbruka skåp Substantiv slutet förvaringsutrymme med vertikal dörr kvart Substantiv en fjärdedel av ett rationellt tal eller mått midnatt Substantiv tid runt klockan tolv på natten, (ofta) särskilt om den klockan slår över till nästa kalenderdygn) egendom Substantiv det någon äger (i synnerhet det som är av större ekonomiskt värde), någons ekonomiska rättigheter tisdag Substantiv veckans andra dag enligt den kalender som används i Sverige medel Substantiv ett ämne / en substans avsedd för ett specifikt ändamål, ofta – men inte nödvändigtvis – i form av vätska eller kräm beteende Substantiv det sätt en varelse (eller grupp) eller ting uppför sig på (medvetet eller omedvetet) åtala Verb yrka inför domstol att viss handling skall utredas och bestraffas bota Verb få att bli fri från sjukdom; göra frisk metod Substantiv sätt på vilket en åtgärd kan utföras skam Substantiv djupt rotad känsla av att bli utsatt för allmän missaktning eller allmänt förakt (ofta med åtföljande känslor av mindervärdighet och blygsel); känsla av blygsel (och mindervärdighet) över att inte duga till eller förkast kring Preposition på flera sidor om; i närheten av; omslutande; runt patetisk Adjektiv löjeväckande version Substantiv utgåva, upplaga tränare Substantiv person som lär upp andra sand Substantiv sten som blivit till små korn, antingen genom väder och vind eller på konstgjord väg kriminell Adjektiv som rör olagliga handlingar ägna Verb syssla med, rikta intresse mot, tillbringa sin tid med black Substantiv en black häst sällan Adverb vid få tillfällen boss Substantiv halmrester vid tröskning jury Substantiv kommitté med fullmakt att fatta ett eller flera beslut, oftast i en tävling eller rättegång överväga Verb tänka noggrant /på något/; vara beredd /att göra något/ hävda Verb påstå (med viss påstridighet), starkt framhålla, framställa och försvara; göra gällande federal Adjektiv som avser en federation förtroende Substantiv det att tro och lita på att någon är förmögen att handla (intellektuellt och moraliskt) korrekt, och också handlar korrekt trollkarl Substantiv person som utövar trolleri som scenkonst effekt Substantiv händelse som följer av en annan händelse; resultat av handling, händelse etc. itu Adverb i två delar lysa Verb avge (synligt) ljus segla Verb färdas med hjälp av vindens tryck, ofta med en båt eller annan farkost ifrågasätta Verb betvivla monsieur Substantiv herr, herre utmaning Substantiv något som utmanar, något som behöver ansenlig ansträngning /men som ändå attraherar/ olja Substantiv vattenavstötande ämne som vid rumstemperatur är flytande (lättflytande till trögflytande) och knappast avdunstar av olika ursprung, förekomst, sammansättning, och användning klädd Adjektiv iförd (kläder) bortom Preposition utöver, utom, mer än något abstrakt insida Substantiv inre sida teater Substantiv skådespel, scenkonst där man agerar, berättar eller uttrycker händelser och/eller känslor banan Substantiv en långsmal lätt böjd frukt med tjockt oätligt gult skal, botaniskt egentligen ett bär morbror Substantiv mors bror sörja Verb leva en tid under känsla av sorg, särskilt sedan en närastående person avlidit kokain Substantiv alkaloiden bensoylmetylekgonin, en vanlig narkotikaklassad drog tips Substantiv upplysning som kan vara till nytta, råd, förslag bön Substantiv bedjande, ödmjuk anhållan eller begäran (om något); även konkretare, om de ord varmed man beder om något cirkel Substantiv figur bestående av punkter i ett plan som alla har samma avstånd till någon given punkt madame Substantiv fru, tilltal till gift (fransk) kvinna sköld Substantiv ett på framsidan ofta något konvext skyddsvapen bestående av en skiva eller platta av något hårt material insats Substantiv det man offrar för möjligheten att få något; investering vis Substantiv sätt barnbarn Substantiv barn till en persons barn skylt Substantiv platta (formad som en geometrisk figur) med information bibliotek Substantiv byggnad avsedd att innehålla en större mängd böcker, tidskrifter o.dyl., skött av speciell personal rå Adjektiv inte tillagad eller bearbetad tidpunkt Substantiv en viss punkt i tiden tävla Verb försöka göra något bättre än andra personer; försöka erhålla en vinst genom detta eller genom en slump; ställa upp i en tävling läka Verb bli eller göra frisk bi Substantiv en typ av solitära eller sociala/kolonibildande steklar, livnär sig på pollen och nektar och producerar honung; mer specifikt om ett fåtal arter som sköts om av människor för produktion av honung, särskilt det europeiska krav Substantiv bestämmelse om hur något ska vara eller ske (med förväntan om lydnad) muta Verb få någon att utföra en (olaglig eller osjyst) handling genom att ge pengar, gåvor eller andra tjänster till denne stinka Verb lukta mycket illa äventyr Substantiv farofyllt, våghalsigt och djärvt företag (handling) konsekvens Substantiv de följande händelserna av något; ett motsvar på något smitta Verb överföra sjukdom till annan individ silver Substantiv metalliskt, blänkande grundämne med atomnummer 47 och kemisk beteckning Ag brorsa Substantiv bror förfölja Verb under en tid följa efter en viss person vart hon än går, utan hennes kännedom maj Substantiv kalenderårets femte månad regna Verb falla ner regn examen Substantiv formellt bevis på att en person har tillägnat sig kunskaper och färdigheter från ett universitet, högskola eller dylikt rekommendera Verb till annan person eller grupp av personer hävda att något är bra och med fördel kan ses, användas eller utföras koka Verb ha tillräckligt hög temperatur för att det spontant ska bildas bubblor av ånga i hela vätskevolymen bruten Adjektiv som har brutits avfyra Verb skjuta; avlossa orättvis Adjektiv inte rättvis överenskommelse Substantiv det två eller fler parter blivit eniga om, resultat av förhandling house Substantiv musikgenre av starkt rytmisk elektronisk dansmusik torr Adjektiv inte blöt; som inte har vatten eller annan vätska i sig eller på sin yta; även om klimat som medför torra naturområden civil Adjektiv medborgerlig; som gäller alla medborgare väga Verb ha en viss massa eller tyngd föreställning Substantiv den uppfattning eller (osäkra) kunskap någon har om något; hur någon tänker sig något kust Substantiv landområde som ligger i närheten av ett hav byxa Substantiv attributiv singular av byxor; (helt) klädesplagg för benen motstånd Substantiv aktiva försök att motverka någon eller något inleda Verb leda in legend Substantiv delvis sann eller helt påhittad berättelse om något som hänt tidigare i historien, ofta med överdrivna eller rent av övernaturliga inslag, med en hjälteliknande huvudperson eller med en huvudperson som utfört en bedrift vandra Verb gå till fots reaktion Substantiv något som inträffar, vanligen som svar på något tidigare inträffat mönster Substantiv förebild efter vilket något ska göras bakgrund Substantiv den del av ett visuellt medium som är längre bort från åskådarens synvinkel festa Verb deltaga på en fest cirka Adverb ungefär, omkring; i storleksordning som framgår av sammanhanget (förkortas ca) representera Verb vara representant för, vara ombud för faster Substantiv fars syster släpa Verb dra med sig (något), dra i något (vanligtvis efter sig) medan det glider över marken (eller annat underlag), transportera på släp eller frakta (genom att dra på vagn eller släde) ogilla Verb tycka illa om vinge Substantiv tunn, skivliknande del av ett objekt, avsedd att ge lyftkraft för objektet, så kallat bärplan, som då kan transporteras genom luft eller annan gas; särskilt som naturlig kroppsdel hos många fåglar och insekter gripen Adjektiv hänförd, hänryckt enbart Adverb endast eller bara fast utan eventuell negativ bemärkelse som kan uppträda med bara och endast; ingenting annat än lat Adjektiv som i anmärkningsvärd utsträckning föredrar att vila i stället för att arbeta undersökning Substantiv aktivitet som utförs i syfte att erhålla kunskap om hur något förhåller sig; det att undersöka kvitta Verb avräkna eller avskriva skuld mot fordran avundsjuk Adjektiv som mår dåligt eller är arg eftersom någon annan har eller får göra någonting man själv önskar och ej kan få såvida Konjunktion om, ifall, såvitt; såframt sträcka Verb göra mer utsträckt krypa Verb förflytta sig med kroppen släpande nära marken, t.ex. genom att gå på händer och knän utmana Verb förklara sig villig att strida med någon (om något); förklara sig villig att (t.ex. i en tävling) jämföra ens egen skicklighet mot skickligheten hos en annan part; uppmana någon att tävla återgå Verb gå tillbaka till tidigare position, tillstånd eller tjänst direktör Substantiv högt uppsatt chef inom ett företag eller annan organisation alkohol Substantiv ett ämne tillhörande den kemiska gruppen alkoholer, som innehåller hydroxylgruppen -OH otur Substantiv det att en negativ (osannolik) händelse inträffar när förloppet åtminstone spontant förefaller vara slumpartat och o-/svårförutsägbart kaos Substantiv tillstånd av total förvirring och oreda kista Substantiv större, kraftigare förvaringslåda med (låsbart) lock höghet Substantiv hög (högt uppsatt) person närvaro Substantiv det att vara närvarande inträffa Verb existera /vid en viss tidpunkt/ bensin Substantiv slags bränsle för en viss typ av förbränningsmotorer där bränslet sprutas in i en kammare och aktivt antänds av en gnista; består av en blandning av olika flytande kolväten insistera Verb stå fast, fasthålla (vid); envist yrka på tomt Substantiv fastighet; markområde bestående av vanligtvis bostadshus eller annan byggnad och trädgård nåväl Interjektion uttrycker att en fråga kan förpassas till historien, och att diskussionen kan gå vidare, eller förståelse för motparten väst Substantiv ärmlöst klädesplagg för överkroppen brun Adjektiv som har färgen brunt; som har samma eller liknande färg som choklad eller rost har; som har en blandfärg av grönt och rött, ibland med lite gult eller grått billigt Adverb inte dyrt; till ett lågt pris norrut Adverb (om rörelse eller inriktning) i riktning mot norr gräla Verb befinna sig i en diskussion med en annan person som har en annan uppfattning i någon fråga, där brist på tålamod och förståelse gör diskussionen fylld med irritation och frustration skådespelare Substantiv person som medvetet uppträder som sig själv eller en annan person och agerar enligt ett skrivet eller improviserat manus, ofta inför publik, exempelvis på en teater eller i en film strålande Adjektiv som strålar, som utsänder strålar (av ljus, glädje, ära, radioaktivitet) upphöra Verb ta slut, sluta, nå sin ände, sluta existera vrida Verb föra (något) runt sin egen axel eller fast punkt my Substantiv den grekiska bokstaven Μ (gemen: μ) knyta Verb binda ihop snören eller trådar så det bildas en en knut lidande Substantiv det att må (betydligt) dåligt eller ha ont någonstans; det att lida salt Adjektiv som smakar salt (en av grundsmakerna) utsikt Substantiv överblick över ett större område, ofta från en högt belägen position verksamhet Substantiv det att vara verksam, det att syssla med något soppa Substantiv maträtt som är mestadels flytande tillfällig Adjektiv som bara existerar under en begränsad (ofta kort) tid; övergående, provisorisk tjänare Substantiv betjänt grönt Adverb på ett grönt sätt angå Verb vara berörd av/beroende av eller frågan om; ha /något relevant/ med att göra zombie Substantiv död kropp utan själ som kontrolleras av någon annan genom voodoomagi häftig Adjektiv snabb, våldsam, kraftig, rejäl batteri Substantiv anordning som producerar elektricitet genom kemiska reaktioner bibel Substantiv exemplar av Bibeln; bok som innehåller det gamla och det nya testamentet eller de största och viktigaste delarna från de båda testamentena; upplaga av nämnda bok; text som för någon besitter samma auktoritet som bibeln g förare Substantiv någon som kör/framför/driver (transportmedlet eller maskinen) puls Substantiv växling av tryck i artär rikta Verb ange en riktning eller ställa in något i en viss riktning cent Substantiv namn för flera länders undervalutor /som motsvarar en hundradel av huvudvalutan/ belöning Substantiv gåva för visad uppskattning vid prestation femte Räkneord ordningstalet som motsvarar fem hat Substantiv stark känsla av ogillande eller avsky laglig Adjektiv som tillåts enligt lagen utrymme Substantiv område som tas upp eller som är ämnat att tas upp av en person eller ett föremål glida Verb med låg friktion röra sig under kontakt längs en yta officiellt Adverb på ett officiellt sätt, öppet, offentligt återkomma Verb komma tillbaka gång på gång överraskad Adjektiv som överraskats döpa Verb förrätta dop rektor Substantiv chef för skola eller universitet junior Substantiv den yngre (i motsats till senior, den äldre) kock Substantiv person som har till yrke att laga mat uppfinna Verb tänka ut och kanske konstruera en ny apparat eller process trubbel Substantiv bekymmer, svårigheter sport Substantiv (oftast fysisk) aktivitet som ibland har tävlingsmoment och regelverk (utövad för nöjes eller hälsans skull, inte för att ha ett arbete utfört) meningslös Adjektiv som saknar mening, som inte är relevant eller viktig och därmed inte fyller någon funktion osynlig Adjektiv som inte uppfattas av ögat eller någon annan optisk sensor; som inte syns eller märks tvärtom Adverb på motsatt sätt avstängd Adjektiv avspärrad, inaktiverad, spärrad; som stängts av allra Adverb mest av alla, i högsta grad kors Substantiv geometrisk figur (form) bestående av två streck eller linjer som skär varandra vinkelrätt, den ena går horisontellt och den andra vertikalt barnvakt Substantiv person som under en kortare tid tar hand om andra barn än sina egna hitåt Adverb åt detta håll kliv Substantiv långt steg, jättesteg bonde Substantiv lantarbetare som äger egen bondgård mata Verb ge någon/något föda; kausativ av äta torn Substantiv hög smal ihålig byggnad, fristående eller som del av större komplex kontanter Substantiv fysiska pengar såsom mynt och sedlar förlorare Substantiv person som förlorar skoj Substantiv sådant som är roligt lunga Substantiv (andnings)organ hos de ryggradsdjur som andas luft, med främsta uppgift att syresätta blodet och avsöndra vissa restprodukter, framförallt koldioxid bricka Substantiv en slags skiva som används för att bära saker spricka Verb rämna, brytas sönder och bilda långsmal öppning billig Adjektiv som har lågt pris; som inte kostar mycket ställning Substantiv position, läge, belägenhet, placering besökare Substantiv person som besöker någon eller något pil Substantiv en långsmal projektil med vass spets i ena änden (avfyrad med båge) fläck Substantiv område på ett föremåls yta missfärgat eller på annat sätt skadat av att en främmande kemikalie (såsom vatten, kaffe, gräs etc.) hamnat där hjälp Substantiv det att hjälpa; bistånd, handräckning, medverkan korsa Verb färdas eller sträcka sig från ena sidan av något till motsatta sidan; färdas genom en korsning häck Substantiv en tätt växande rad med buskar eller vissa typer av träd; vanligen för att avgränsa ett område eller markstycke kommentar Substantiv en (kortare) bit information, normalt en text, som en person lagrar eller framför i syfte att ange en (ofta spontan) reaktion på något, eller i syfte att förklara något effektiv Adjektiv som har hög effekt; som utför mycket arbete på kort tid, även för icke-fysikaliska definitioner av "arbete" paj Substantiv maträtt bakad av mjölbaserad deg i ugn, oftast innehållande någon sorts fyllning svaghet Substantiv det att vara svag krascha Verb abrupt och irreversibelt sluta fungera (och automatiskt avslutas) arresterad Adjektiv som är satt i arrest växel Substantiv skuldförbindelse lojal Adjektiv trogen, trofast, plikttrogen; pålitlig, uppriktig, redbar; laglydig värma Verb höja temperaturen på något socker Substantiv organiskt ämne av typen kolhydrat tonåring Substantiv person i åldern 13 år till och med 19 år dubbelt Adverb i en mängd/med ett antal som är två gånger så mycket som den/det andra korrekt Adjektiv som inte innehåller något fel mus Substantiv individ av olika arter ur däggdjursordningen gnagare, speciellt från släktet Mus inom familjen råttdjur (Muridae) inbjudan Substantiv muntligt eller skriftligt erbjudande om att besöka någon eller något, vanligen i samband med en större sammankomst mäta Verb bestämma (ta reda på) en storhets värde styrelse Substantiv organ inom ett företag, förening eller annan organisation med ledande, planerande och verkställande funktion generös Adjektiv som /är snäll och/ ger mycket av sig själv; som /är snäll och/ ger bort mycket (av något, t.ex. pengar) munk Substantiv man som lever i kloster ovanför Preposition som befinner sig någonstans i riktning rakt uppåt från tragisk Adjektiv som innehåller eller framkallar mycket negativa känslor av sorg och ledsamhet road Adjektiv inte uttråkad allmän Adjektiv tillgänglig för allmänheten körkort Substantiv licens för att få köra motorfordon damm Substantiv vall, mur eller liknande konstruktion anlagd över ett vattendrag för att avspärra och samla vatten datum Substantiv tidsangivelse för dag; gjort genom att ange månad samt vilken dag i månaden det gäller (eventuellt även vilket år om detta ej är underförstått) gosse Substantiv pojke läcka Substantiv punkt där ett föremål eller material misslyckas med att hålla ute eller hålla inne en vätska eller en gas och alltså släpper igenom denna (trots att den är konstruerad för att hålla tätt) organisation Substantiv det sätt på vilket en grupp människor samarbetar; ordnad samverkan burk Substantiv mindre behållare eller förpackning för förvaring, ofta cylindrisk och försedd med lock, vanligt förekommande vid förvaring och konservering av mat och dryck doft Substantiv uppfattning av luktsinnet, ofta något som upplevs behagligt inklusive Preposition inräknat, medräknat slump Substantiv tillfällighet, sammanträffande hurså Interjektion vadå då; antyder en förundran över varför frågan ställts angripa Verb anfalla, ge sig på; försöka skada korv Substantiv vanlig maträtt bestående av ett avlångt tubformat skinn som ofta innehåller kött förhöra Verb fråga ut i syfte att få fram ej tidigare känd information, hålla förhör budskap Substantiv (innehållet i) ett meddelande lopp Substantiv löpet (gången, banan) från en punkt till en annan punkt lån Substantiv överenskommen rätt att under en begränsad tid förfoga över pengar, värdesak eller annat som tillhör någon annan; det som lånas förena Verb föra samman till en måltid Substantiv intag av mat vid mer eller mindre bestämd tidpunkt, t.ex. frukost, lunch, middag, vickning men även brunch och mellanmål är exempel på måltider allmänhet Substantiv vanliga människor; de flesta människor; generellt för hela befolkningen lejon Substantiv en art (Panthera leo) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten lejon noll Räkneord talet och siffran 0, vars värde ligger (exakt) över de negativa talen och under de positiva talen på tallinjen, och som generellt (i mer allmän betydelse) betecknar icke-förekomst eller något annat utan (existerande) vär spänd Adjektiv förväntansfull, exalterad manus Substantiv manuskript nä Interjektion nej september Substantiv kalenderårets nionde månad bakåt Adverb i den riktning man har sin rygg, rakt motsatt färdriktningen och/eller den riktning man tittar (utan att rotera huvudet) som benämns framåt emellan Adverb mellan underförstådda objekt framsteg Substantiv gynnsam utveckling skicklig Adjektiv som besitter goda kunskaper och färdigheter inom ett ämnesområde bransch Substantiv affärsgren, yrkesgren arrestera Verb gripa och hålla under ledning av lagen last Substantiv det ett fordon transporterar andetag Substantiv andedrag; att göra en andning vika Verb lägga dubbelt genom att böja grant Adverb pråligt, prydligt svälja Verb låta förtäring glida ned genom matstrupen runda Verb få att bli rund(are); avrunda parkera Verb lämna (ett fordon) stillastående (oftast en längre viss tid) på (anvisad) parkering besvara Verb svara på en fråga ärr Substantiv märke på huden efter ett sår som helt eller delvis läkt gryning Substantiv tiden på dygnet då det ljusnar efter natten och solen går upp extremt Adverb mycket (starkt) mynt Substantiv betalningsmedel i form av (oftast små) präglade metallbitar process Substantiv en serie händelser (aktiviteter) som leder till ett resultat ras Substantiv gruppering av individer i en art beroende på ärftliga egenskaper, används huvudsakligen om människor och de djur som människan avlat fram olika raser på; (vetenskapligt) ibland om andra underarter, även om detta i strikt lek Substantiv underhållande aktivitet (ibland med förutbestämda (spel)regler) som normalt inte syftar till att utse en vinnare utan snarare är i nöjessyfte, oftast avsedd för barn medge Verb acceptera och erkänna att någon annan har eller hade rätt i en viss fråga byrå Substantiv en typ av förvaringsmöbel med lådor i sår Substantiv skada där det har gått hål på huden utbyte Substantiv det att växla något mot något annat; växling handduk Substantiv textilvara avsedd att torka bort fukt, särskilt från en persons kropp eller våt disk hedra Verb göra något i syfte att visa uppskattning och aktning gentemot annan part inspelning Substantiv skrivande av ljud och/eller rörlig bild till ett lagringsmedium; det att spela in akut Substantiv akutmottagning riktning Substantiv information som anger den slutposition en viss rörelse i rummet (eller tiden) har i förhållande till utgångspositionen ekonomisk Adjektiv som har att göra med en ekonomi internationell Adjektiv som rör fler nationer (länder) än ett hylla Substantiv plan horisontell yta eller ställning med sådana ytor (monterade direkt på en vägg eller i något slags fristående möbel) som används för förvaring hemifrån Adverb från hemmet älskare Substantiv person som är intresserad av och är hängivet intresserad av något logisk Adjektiv som rör logiken anropa Verb påkalla uppmärksamhet genom anrop; kalla på vansinne Substantiv oförnuft, vanvett uppnå Verb nå fram till ett visst mål eller dylikt halvår Substantiv halvt år, oftast avseende sex månader, men mer formellt är ett halvår (utan skottdag) 182,5 dagar (hälften av 365) betydelse Substantiv vad något (budskap) talar om, avser eller menar dikt Substantiv konstnärligt stycke text skrivet i bunden form, ofta med rim och rytm förgifta Verb orsaka förgiftning eller placera gifter på farliga platser, så att förgiftning kan inträffa senare verktyg Substantiv (ofta enklare) tekniskt (oftast konstruerat) föremål som används för att underlätta arbeten och utföranden släkting Substantiv person som man är släkt med botemedel Substantiv något, exempelvis en medicin eller en handling, som helt och hållet botar en viss åkomma (jämför med lindrande medel, som endast lindrar åkomman) norra Adjektiv åt norr belägna spola Verb skölja (med vatten) titel Substantiv ord som används för att indikera en persons yrke, sociala position eller status kraftig Adjektiv som i hög grad påverkar något, ibland som bokstavligen påverkar något med stora krafter minska Verb bli mindre synas Verb vara möjlig att se, vara synlig gentleman Substantiv man av heder glo Verb se på något intensivt, stirra, titta utplåna Verb utrota, ta bort (så att inget blir kvar); förinta hälla Verb låta en vätska rinna ner (ur ett kärl in i ett annat, eller på marken eller helt enkelt bort) lojalitet Substantiv det att vara lojal luta Substantiv knäppt stränginstrument med strängar (vilka man knäpper på), hals och resonanskropp, som är formad som ett genomskuret päron uppträda Verb bete sig, agera, uppföra sig kris Substantiv mycket negativ situation som är mycket svår att lösa, och som innebär många problem eller mycket lidande spanska Substantiv språk som framförallt talas i Spanien och Sydamerika rinna Verb (om vätska eller material bestående av många små korn) förflytta sig framåt, ofta under inverkan av gravitationskraften slicka Verb dra tungan längs något, speciellt för att få i sig vätska från föremålets yta snygging Substantiv attraktiv person, någon som är snygg undervisa Verb lära ut; att föra vidare kunskap feber Substantiv en temperaturhöjning hos en organism som resultat av en infektion frukt Substantiv söt ätbar del av växt vars konsistens är saftig och "köttig", oftast exkluderande mindre sådana, vilka kallas bär södra Adjektiv åt söder belägna vansinnig Adjektiv mycket arg; mycket aggressiv, ibland även våldsamt arg kultur Substantiv systematisk och målmedveten odling av växter eller bakterier; fysisk kultur prick Substantiv punkt; märke, synligt avtryck, speciell som mål för skytte start Substantiv början party Substantiv fest sol Substantiv relativt vanlig typ av gul stjärna, särskilt om planeter kretsar kring denna, och speciellt ofta om stjärnan som jorden kretsar kring, då vanligen i bestämd form solen puss Substantiv det att en person trycker sina läppar mot något (vanligen en annan persons läppar) /och producerar ett kort ljud när läpparna öppnas/ som hälsning eller tecken på ömhet recept Substantiv ingrediensförteckning, ofta även med tillagningsanvisningar, till en maträtt, dryck eller liknande flagga Substantiv tygstycke som symboliserar något, till exempel en nation eller en organisation tjata Verb oupphörligen (och på ett tröttande och irriterande sätt) prata om samma sak, så som förmaningar eller önskningar sikte Substantiv del på vapen som hjälper till att rikta vapnet tortera Verb utsätta för tortyr ammunition Substantiv samlingsnamn för rörliga föremål (som kan innehålla sprängämne eller inte) för engångsbruk avsedda att rikta energi mot ett objekt med syfte att oskadliggöra det kedja Substantiv långt, smalt, böjligt föremål bestående av många små sammankopplade länkar (vanligen slutna metallringar) som har liknande användningsområden som rep sköterska Substantiv sjuksköterska riddare Substantiv krigare, framför allt från medeltiden lana Verb deltaga i ett lan pang Substantiv pensionat skälla Verb avge det ljud en hund frambringar: vov resurs Substantiv något som används för att åstadkomma något, t.ex. personal eller råmaterial; tillgång tvilling Substantiv en av två personer födda efter samma graviditet utgång Substantiv öppning, passage e.dyl. som leder ut ur något tradition Substantiv hävd, sägen, muntlig berättelse, särskilt använt i anslutning till begreppet muntlig tradition alibi Substantiv bevis/försvar som en person misstänkt för brott kan framlägga som styrker att hen befann sig någon annanstans än vid brottsplatsen när brottet förövades målning Substantiv det att måla boston Substantiv kortspel uppkallat efter belägringen av Boston spänn Substantiv spänt fysiskt tillstånd samling Substantiv det att bringa samman något till en (fysisk) uppsättning, ofta relaterade saker som en person eller institution förvarar av vetenskapligt, konstnärligt eller kulturellt intresse service Substantiv betjäning, tjänst, hjälp, kundtjänst; trafik, betjäning för persontransport åtal Substantiv yrkande inför domstol att viss handling skall utredas och bestraffas förolämpa Verb kränka med (olämpliga) ord krama Verb med armarna och händerna hålla om någon (vanligen runt nacken) för att visa att man tycker om och känner sig trygg med vederbörande kyla Substantiv låg temperatur, det att temperaturen /i atmosfären/ är låg blockera Verb hindra /någon/ från att färdas eller röra sig (exempelvis genom en dörr/utgång eller vidare fram genom en gång/på en väg) droppe Substantiv en mängd av en vätska som hålls samman av dess ytspänning skriven Adjektiv författad sjutton Räkneord talet 17 (med romerska siffror: XVII); talet mellan sexton och arton uppriktig Adjektiv som handlar efter egna känslor uppstå Verb stå upp, resa sig från graven, bli levande igen efter att ha varit död leverans Substantiv avlämning av något någon beställt roa Verb underhålla; göra att någon har roligt odds Substantiv kvoten mellan sannolikheten för händelsen och sannolikheten för komplementhändelsen, d.v.s. talet P / (1 - P) dömd Adjektiv perfektparticip av döma; som har dömts mild Adjektiv behaglig och skonsam för sinnena; (även allmännare) måttlig, svag (ej stark) tvivel Substantiv det att inte riktigt tro på någon eller något (påstående, person e.d.) åter Adverb igen; på nytt; ännu en gång flyta Verb utan egen kraft hålla sig kvar på en vätskas yta femton Räkneord talet 15; talet mellan fjorton och sexton försäkring Substantiv intygande om att få hjälp ifall en olycklig situation skulle uppstå; ofta om sådant intyg emot löpande betalning praktisk Adjektiv som hör till praktik snarare än teori, görbar, ovetenskaplig, verklig, konkret genomföra Verb göra något så att det blir färdigt; få något gjort jodå Interjektion påpekar med extra eftertryck att något är eller ska vara sant, följer ofta efter en negativ fråga eller några slags uttryckta eller förmodade tvivel politiker Substantiv person som arbetar med politik, person som (i en demokrati) är direkt eller indirekt folkvald att ingå i ett beslutande organ djungel Substantiv tropisk skog med tät vegetation arbetare Substantiv person som utför lönearbete; anställd person som inte befinner sig på chefsnivå blodig Adjektiv bestänkt med blod böna Substantiv ärtväxt av arten Phaseolus vulgaris i släktet Phasoleus studio Substantiv rum för studier, undersökningar och utveckling av något, ofta konstnärligt tränga Verb pressa, driva vittnesmål Substantiv vittnes berättelse chock Substantiv plötslig, oväntad händelse eller handling som leder till ett upprört sinnestillstånd hos den som drabbats chock; försvagat i sammansättningar som visar på stark överraskning hyreschock, chocksänkning; stöt, kollision flykt Substantiv snabb färd undan fara, ofta undan fängelse eller auktoriteter i samhället; aktivitet att fly bestå Verb vara oförändrad, stå sig; fortsätta existera revolution Substantiv plötslig och stor omvälvning av de bestående förhållandena stackare Substantiv person (eller djur) som (någon tycker att) det är synd om ambassadör Substantiv statens sändebud som är chef för en ambassad blöt Adjektiv som har på sig vatten eller annan sorts vätska främmande Adjektiv som är obekant eller okänd; som inte hör hemma; ovanlig, besynnerlig, underlig singel Substantiv ett slags grus med en något större kornstorlek kapitel Substantiv del, vanligtvis bestående av flera sidor, av en relativt stor mängd skriven text samband Substantiv abstrakt och ofta svårupptäckt förbindelse som knyter vissa företeelser till varandra klämma Verb applicera tryck på något från två eller flera sidor på en gång ruttna Verb genom kemiska och biologiska processer förstöras trafik Substantiv fordon/personer/djur (som färdas) i rörelse/färdsel britt Substantiv person från Storbritannien green Substantiv ett golfhåls kortklippta (gräs i ett par/tre millimeters höjd) målområde kring det hål/den kopp som är golfbollens mål herrejävlar Interjektion uttryck för förvåning eller sinnesrörelse utvald Adjektiv som har valts ut aktivitet Substantiv sysselsättning, handling, verksamhet trolig Adjektiv som man tror kommer att ske eller förekomma tråd Substantiv fint (långt) garn som används till vävning eller sömnad; textilmaterial museum Substantiv offentligt tillgänglig samling av systematiskt ordnade föremål med informationsvärde jisses Interjektion eufemism för Jesus, uttryck av förvåning livstid Substantiv tid från födelsen till döden; den tid ett liv varar kön Substantiv uppdelning i typer av organismer inom en viss art i fortplantningssyfte; i regel har däggdjur två kön: honor och hanar; människans två kön benämns oftast kvinnor och män sändning Substantiv något som skickas med posten (t.ex. brev eller paket) förlåtelse Substantiv utlåtande att någon är förlåten, att dennes oförrätt accepteras stolthet Substantiv det att vara (mycket) nöjd över sig själv bal Substantiv högtidlig fest med dans uttalande Substantiv offentligt yttrande där någon kommenterar någon viss fråga: sin inställning, vilka fakta man har tillgång till eller annat liknande bälte Substantiv rem som bärs kring midjan eller runt höfterna och har bara dekorativ funktion, håller ett plagg uppe, eller håller fast eller innehåller något utvecklas Verb att gå från något sämre eller mindre till något bättre eller större slagsmål Substantiv det att två eller fler personer /med bara händer eller enkla redskap/ försöker skada eller döda varandra basera Verb grunda, stödja lugna Verb göra lugn(are) tveka Verb vara oviss om något, hysa tvekan snurra Verb rotera upplevelse Substantiv något som går att uppleva stygg Adjektiv avsiktligt och illasinnat ovänlig, fientlig eller elak chaufför Substantiv person som har som uppgift att medelst ett fordon transportera personer eller gods kräk Substantiv boskap, kreatur, i synnerhet om nötkreatur summa Substantiv resultatet av en addition; det hela, delarna sammantagna kunglig Adjektiv som hör till kungen eller staten, majestätisk väktare Substantiv person som vaktar byggnader m.m. (särskilt om natten) humor Substantiv förmågan att kunna se och kunna ge uttryck för det roliga i saker och ting förbättra Verb bli eller göra något bättre onsdag Substantiv veckans tredje dag skärm Substantiv bildskärm, dator- eller TV-skärm ingång Substantiv öppning, passage eller dylikt som leder in till något självisk Adjektiv som enbart beaktar sina egna behov och önskningar, och som bara tänker på sig själv lucka Substantiv öppningsbar skiva som tillsluter en mindre öppning; liten dörr (ofta i golv eller tak) bekymmer Substantiv anledning till oro centrum Substantiv mittpunkt, oftast av en (större) tätort dagbok Substantiv bok vari man dagligen skriver ner sina personliga händelser och tankar huvudvärk Substantiv värk i huvud proffs Substantiv professionell person, person som utför något yrkesmässigt och med skicklighet; person som tillhör eliten inom ett yrke befälhavare Substantiv militär som är chef för en enhet eller liknande fysisk Adjektiv som rör vetenskapen fysik stämning Substantiv tillstånd vari en människas känslor befinner sig inför ett visst föreställningsinnehåll; (tillfälligt) sinnestillstånd som sätter sin prägel på någons medvetande välsigna Verb be om guds beskydd för framgångsrik Adjektiv som har (nått) stor framgång; som det går mycket bra för; med många positiva händelser och få missöden grå Adjektiv som är blandning av svart och vit; som har färgen mellan mörkgrå:   och ljusgrå:   haka Substantiv yttersta delen av käken; delen av ansiktet som befinner sig under munnen råda Verb ge råd förhoppningsvis Adverb inte säkert, utan i ett önskat optimalt fall, består eller kommer att ske bara enligt någons förhoppning halsband Substantiv kedja, som det ibland hänger ett dekorativt föremål i och som bärs runt halsen i dekorativt syfte, i synnerhet av kvinnor ty Verb söka sin tillflykt eller sitt stöd hos någon brygga Substantiv artificiell gångväg som sträcker sig ut i vatten (utan att nå andra sidan) och ofta används för att förtöja båtar, bada eller fiska intelligent Adjektiv (om person) som snabbt och/eller grundligt avsiktligt utvecklar sitt tänkande och lösningar till problem utifrån givna grunder; som besitter hög intelligens; som har högt IQ jägare Substantiv person som bedriver djurfångst med fällor, bedövande eller dödande vapen kant Substantiv yttersta eller yttre delen av en sida, yta eller område (ibland även i tidsuttryck); (gräns)linje där två plan möts med en vinkel; ibland med bibetydelse av värdelöshet (oftast i sammansättningar) religiös Adjektiv som rör religion bekämpa Verb kämpa mot grov Adjektiv om föremål som är ojämnt eller obearbetat: grov yta; om företeelser och föremål som är oförfinade eller förknippad med stor ansträngning: grovarbete mysterium Substantiv något oförklarligt; hemlighet norr Adverb i riktningen mot Nordpolen svimma Verb tillfälligt och plötsligt förlora medvetandet juli Substantiv årets sjunde (7.) månad hjul Substantiv rund skiva, ofta med syfte att rotera handske Substantiv beklädnad (av skinn) för händer som ursprungligen skapades för att skydda mot kyla allierad Adjektiv som allierats juni Substantiv årets sjätte (6.) månad tina Verb värma upp (något som varit fruset) yrke Substantiv sysselsättning för att tjäna pengar teddy Substantiv pälsliknande tyg som i en teddybjörn best Substantiv omänskligt grym människa reporter Substantiv journalist som undersöker och rapporterar nyheter övning Substantiv träning för skicklighetskrävande uppgifter av olika slag; det att öva utväg Substantiv sätt, på vilket man kan undvika en viss oönskvärd situation eller lösa ett problem rike Substantiv stat som utgörs eller utgjorts av flera länder, nationer eller landskap, ofta styrt som en monarki, möjligen som kejsardöme eller imperium vision Substantiv hallucination, fantasi, uppenbarelse; syn utan motsvarighet i verkligheten (personen som upplever visionen tycker ofta att den är negativ) ange Verb lämna information om något förhållande dussin Substantiv samling av precis tolv föremål äcklig Adjektiv vidrig, som ger avsmak lämplig Adjektiv som kan anses fungera bra i en given situation produkt Substantiv producerad vara; resultat av tillverkning söderut Adverb (om rörelse eller inriktning) i riktning mot söder envis Adjektiv som inte ger sig, enveten, ihärdig grind Substantiv bit av staket som kan öppnas som en dörr, för att tillåta transport av personer och gods genom staketet avrätta Verb döda en fånge; verkställa ett dödsstraff; utföra en avrättning instruktion Substantiv föreskrifter (t ex för en statlig myndighet); bruksanvisning terapi Substantiv behandling av hälsoproblem gamling Substantiv äldre person betyg Substantiv bedömning av prestation inom skolundervisning; värde som anger hur pass bra en elev eller student tagit till sig innehållet i en kurs, eller hur pass bra eleven utfört en enskild uppgift (såsom en tentanen/skrivning/ett gruva Substantiv underjordisk anläggning där någon mineral utvinns ur berget invånare Substantiv person bosatt i en viss ort, ett visst land, etc. intryck Substantiv upplevelse som påverkar ens känsla eller uppfattning om något/någon mac Substantiv förstavelse (= son) i bl a skotska namn (t ex Mc Adam) applåd Substantiv hyllning till något genom att klappa händerna; bifall oro Substantiv ängslan, rädsla, nervositet arv Substantiv något som ärvs, överlämnas till någon efter att någon annan, ofta närstående släkting, har dött flock Substantiv grupp, klunga, skara eller samling av en viss /nämnd/ sorts djur eller (mindre vanligt) människor färsk Adjektiv ny (om nyhet, matvara etc.; kan även användas i överförd betydelse om människor) kvitt Adjektiv befriad från någon/något; av med någon/något professionell Adjektiv som utförs yrkesmässigt och med skicklighet utslag Substantiv avvikelse från jämviktsläget för visare eller liknande aktiv Adjektiv livlig, ständigt verksam, rörlig blond Adjektiv med en mycket ljust gul hårfärg omgång Substantiv det att gå omkring något manlig Adjektiv som i sitt yttre och/eller sitt beteende påminner om hur man förväntar att en man ska vara godmorgon Interjektion mycket vanlig ihopskriven variant av god morgon skämma Verb vanställa, vanpryda, misskläda; fördärva eller förstöra jätte Substantiv en person som är mycket stor schema Substantiv tabell som visar vad en person eller grupp av personer har planerat att göra vid givna (framtida) tidpunkter reklam Substantiv media som skapas och publiceras för att marknadsföra en produkt, tjänst, varumärke eller event, d.v.s. för att locka personer att göra något (t.ex. köpa något), ofta i form av småfilmer på TV mellan ordinarie program, af blyg Adjektiv som i sociala sammanhang är (väldigt) försiktig och rädd (för att t ex göra något fel) kines Substantiv person, speciellt man från Kina elefant Substantiv individ tillhörande familjen elefanter, Elephantidae tält Substantiv provisoriskt hus av tyg eller dylikt material konsert Substantiv framförande av musik inför en publik spotta Verb skjuta ut något (exempelvis saliv eller något man vill bli av med) från munnen närvarande Adjektiv som är på plats sekreterare Substantiv person som arbetar under och assisterar en chef eller annan hög tjänsteman med t.ex. tidsplanering, mötes- och resebokning, telefon- och brevkommunikation; skrivare (person) snett Adverb på ett snett sätt gottgöra Verb ersätta; återgälda stabil Adjektiv som inte ändras (avsevärt) med tiden ekonomi Substantiv det vetenskapliga studiet av pengar och resurser mejl Substantiv e-postmeddelande, digitalt meddelande som kan skickas via internet, till och från e-postadresser kandidat Substantiv person som föreslås väljas, ofta till en förtroendepost, till exempel i ett politiskt val överraska Verb orsaka (positiv) förvåning hos någon andel Substantiv delens storlek i förhållande till helhetens storlek jättekul Adjektiv mycket kul ansluta Verb sluta till, bringa i förbindelse, förbinda, anknyta, kombinera prat Substantiv företeelsen att prata gömd Adjektiv som gömts supa Verb suga i sig (vätska, luft, atmosfär), dricka glupskt förmögenhet Substantiv värde på en persons kapital; värde på en persons tillgångar minus skulder härinne Adverb inne på detta ställe slöseri Substantiv det att slösa, i onödan använda mer än tillräckligt äpple Substantiv frukt med fast kött och tunt skal från någon art inom släktet aplar (Malus), vanligtvis från arten apel (Malus domestica) aska Substantiv de fasta resterna efter en (fullständig) förbränning kraftfull Adjektiv full av kraft rasa Verb störta omkull, falla, ramla stålar Substantiv pengar back Substantiv slags låda, vanligen av plast, i vilken man förvarar mindre gods passagerare Substantiv person som åker med ett fordon /men själv inte styr eller underhåller det/ spänning Substantiv det att något är spännande; förhållandet att vara fylld av spänt intresse eller spänd förhoppning eller nyfikenhet antyda Verb ge tecken om kapabel Adjektiv duglig; kompetent; i stånd; förmögen schysst Adjektiv mycket vanlig stavningsvariant av sjyst glädja Verb göra någon glad moder Substantiv kvinnlig förälder ovanlig Adjektiv inte vanlig profil Substantiv porträtt (av ett ansikte) från sidan; i profil från sidan karaktär Substantiv självkontroll, moralisk styrka pension Substantiv det att man, efter en viss ålder, slutar arbeta och lever på bidrag från staten religion Substantiv system av föreställningar om suprahumana företeelser och om hur människan bör förhålla sig till och interagera med dessa företeelser gnälla Verb frambringa utdraget läte gul Adjektiv som har färgen gult; som har samma eller liknande färg som citroner eller solrosor har; som har en färg som befinner sig mellan orange och grön i regnbågen; som har en färg med frekvens 508...531 THz i det elektromagneti kass Adjektiv dålig, tråkig, undermålig stam Substantiv den vertikala delen av ett träd, på vilken grenarna växer ut stryka Verb röra sig (eller befinna sig) nära över en yta; glida miste Adverb fel, miss- teknologi Substantiv läran om slöjder och konster (om teknik) klanta Verb begå en klumpighet; göra något som man borde kunnat undvika att göra chockad Adjektiv träffad av en chock miljö Substantiv den omgivande naturen motsats Substantiv något som är helt annorlunda i förhållande till något annat; kontrast rusa Verb skynda, jäkta strypa Verb kväva genom att placera tryck på luftstrupen tragedi Substantiv sorgespel, drama som inte är en komedi lasta Verb lägga last på eller i ett fordon, fartyg eller djur to Adjektiv ullig bränsle Substantiv substans som genom förbränning eller annan process kan omvandlas så att användbar energi frigörs onödig Adjektiv som ej behöver göras/ske eller vara/finnas med studie Substantiv inhämtandet av kunskap genom forskning topp Substantiv högsta punkten, spetsigt föremål, det bästa förvåna Verb göra någon förvånad kommunicera Verb utöva kommunikation, utbyta information eller tala (t.ex. via skriftliga meddelanden eller teckenspråk) gömställe Substantiv plats att gömma sig eller föremål på; hemligt ställe nykter Adjektiv ej påverkad av alkohol spärra Verb stoppa framfart eller tillträde med fysiskt hinder instinkt Substantiv starkt inre (ej tankestyrt, oftast medfött) behov som leder till visst beteende hos djur och personer skalle Substantiv del av ett ryggradsdjurs skelett som utgör huvudet tvekan Substantiv det att ha tvivel eller vara obeslutsam övergiven Adjektiv (främst om plats) som inte längre används utseende Substantiv den bild (det synintryck) ett föremål ger upphov till anda Substantiv allmän sinnesstämning (som en grupp av människor kan ha gemensamt) klassisk Adjektiv som tillhör den grekiska eller romerska antiken; som söker sina förebilder i antiken törstig Adjektiv som känner ett behov av att inta vatten eller annan dryck; som känner behov av att dricka goddag Interjektion hälsningsfras clown Substantiv pajas, lustig figur (på cirkus) tillgänglig Adjektiv som kan nås; som kan användas; som existerar; ledig; öppen ärva Verb överta egendom, titlar eller pengar från avlidna släktingar eller familjemedlemmar följande Adjektiv som nämns eller kommer att inträffa (direkt) närmast efter i texten eller i tiden; vid uppräkning motell Substantiv motorhotell; hotell med serviceanordningar för bilister minister Substantiv ledamot eller medlem av en regering, statsråd tröttna Verb bli trött(are) /på/ vanligtvis Adverb i alla eller åtminstone de flesta (vanliga eller "normala", enligt någon mening) fall skinn Substantiv hud med eller utan hår; även om garvat läder avsett för exempelvis möblemang och kläder med mera spilla Verb hälla ut en vätska, skvätta, drälla, söla mick Substantiv mikrofon tekniskt Adverb på ett tekniskt sätt fruktansvärd Adjektiv som är mycket skrämmande eller värd att frukta; hemsk försenad Adjektiv som anländer efter väntad eller önskad tidpunkt, som kommer för sent skvallra Verb i hög omfattning för olika personer berätta irrelevanta påståenden om andra personer särskild Adjektiv som utgör eller betraktas som en självständig enhet, skild från eller annorlunda än annat av samma slag; separerad analysera Verb undersöka, sönderdela i beståndsdelar fuska Verb använda sig av fusk; använda sig av regelvidriga metoder med avsikten att uppnå en vinst specifik Adjektiv som är tydligt specificerad och klart avgränsad global Adjektiv som omfattar hela världen fransman Substantiv person, speciellt man, från Frankrike trampa Verb kliva, gå (tungt eller klumpigt); sätta ned foten evakuera Verb utrymma, förflytta till säkrare plats lillebror Substantiv yngre manligt syskon moln Substantiv synlig atmosfärisk ansamling av kondenserat eller fruset vatten; även andra ämnen kan förekomma, särskilt på andra planeter motståndare Substantiv någon/något som står mot någon/något i en situation; någon/något som har motsatt mål jämfört med någon/något bokstav Substantiv skrivtecken i ett alfabet som (oftast) motsvarar ett språkljud raket Substantiv projektil eller farkost som drivs av utströmmande gasstråle och kan nå en omloppsbana eller helt lämna Jordens gravitationsfält afton Substantiv tidpunkt på dygnet då det börjar skymma, och ofta även om nattens första timmar matta Substantiv plant tjockare (ofta textil) -föremål avsett att täcka eller skydda något, vanligen liggandes på golvet i en byggnad, vanligen i dekorativt eller mjukgörande syfte; om snö, växter (exempelvis gräs och ljung) och damm sky Substantiv moln, ofta ett tunt och ljust sådant; molnliknande töcken, dis get Substantiv en hona av ett fyrfota däggdjur av arten Capra aegagrus, speciellt den domesticerade tamgeten hircus tagen Adjektiv och taga änka Substantiv kvinna, vars äktenskapspartner avlidit, och som inte är omgift bostad Substantiv hus eller lägenhet som man bor i tå Substantiv extremitet på fot, motsvarande handens fingrar blixt Substantiv mycket ljusstark lampa på fotokamera, avsedd att vid fotografi lysa upp motivet framför kameran slakta Verb döda djur för att ha som mat brittiska Substantiv den variant av det engelska språket som talas i Storbritannien super Adjektiv mycket bra heder Substantiv anseende på grund av goda karaktärsegenskaper rimlig Adjektiv som det finns förnuftig anledning att tro på transport Substantiv förflyttning (av personer eller gods) från en plats till en annan (oftast med transportmedel) färdas Verb förflytta sig, ändra position i rummet under en viss tid greve Substantiv en adelstitel förbjuda Verb inte tillåta, säga nej till, bestämma att något inte får ske eller göras; bestämma om ett förbud sal Substantiv stort eller mycket stort rum fiska Verb försöka få upp levande fiskar ur en större vattensamling (som yrke eller fritidsaktivitet, oftast i syfte att döda dessa och använda dem som föda) heroin Substantiv sorts narkotikum besläktat med morfin ände Substantiv plats eller punkt där något upphör eller tar stopp eller slut muskel Substantiv vävnadstyp som har förmågan att dra sig samman och därmed uträtta ett arbete rebell Substantiv upprorsman eller (militant) aktivist som vänder sig mot den etablerade politiska eller kulturella ordningen journal Substantiv sammanställning av handlingar som rör en patient uttala Verb producera ett ljud av ett ord vid muntlig kommunikation (vanl.) mellan människor, särskilt med avseende på hur pass korrekt ljudet anses utveckling Substantiv det att vetenskapliga, tekniska, filosofiska och/eller samhällsrelaterade kunskaper och färdigheter förbättras filt Substantiv icke-vävt (tovat) textilt material (huvudsakligen av ull), pläd passion Substantiv Kristi lidande och död på korset öh Interjektion uttryck vid förvirring eller oklarhet skild Adjektiv – särad, separerad; avlägsnad; lösgjord störta Verb med kraft, okontrollerat och okontrollerbart falla ned mot marken och ofta skadas eller förstöras tät Adjektiv utan hål, som kan innehålla vätska utan att läcka angel Substantiv ett slags metkrok; angeldon täckmantel Substantiv någon mer eller mindre skenbar verksamhet eller officiell motivering som används av någon för att dölja en faktisk verksamhet (av olaglig eller tabubelagd natur) eller mer kontroversiell motivering; någon omständlighet s övertygad Adjektiv som är säker på sin sak; om någon som anser sig veta vad som stämmer manipulera Verb påverka eller hantera något eller någon på ett ohederligt sätt; styra med ohederliga metoder skratt Substantiv det att skratta, skrattande; oregelbundet ljud producerat av en människas talorgan i syfte att delge en känsla av humor eller (mindre vanligt) stress överlevande Substantiv person som överlevt viss (traumatisk) händelse, speciellt om någon eller några andra ej gjorde det dumhet Substantiv något dumt, osmart eller tokigt, ett dumt dåd nagel Substantiv den hårda yta av horn (keratin) som täcker yttersta tippen av fingrar och tå smälla Verb ge kraftiga, plötsliga ljud ifrån sig längesen Adverb variant av länge sedan missförstånd Substantiv det att missförstå något; något som missförstås dal Substantiv lägre område mellan två berg, åsar eller kullar oerhört Adverb på ett sätt som man aldrig hört talas om, utan motstycke, makalöst, unikt; mycket (starkt) tiga Verb hålla tyst; inte säga något detektiv Substantiv person i det yrke som är inriktat på att lösa brott, ta reda på fakta eller lösa mysterier grand Substantiv liten smula, liten partikel, smolk, stoftkorn; något mycket litet och obetydligt kreditkort Substantiv kontokort med vilket man kan låna eller handla på kredit nål Substantiv litet, spetsigt metallverktyg som är vasst i ena änden, avsett att trä tråd genom tyg (sy) med eller för att hålla samman tyger; spetsigt, smalt, avlångt föremål pirat Substantiv sjörövare slips Substantiv avlångt klädesplagg som vanligen för affärsverksamhet eller finare tillställningar uppklädda eller av vikt ansedda män och pojkar knyter fast runt halsen så att det hänger över bröstet i utsmyckningssyfte snarare än någo spionera Verb införskaffa och vidarebefordra hemlighållna uppgifter, verka som spion kudde Substantiv tygfodral fyllt med något mjukt (till exempel dun), oftast avsedd att vila huvudet på när man sover, eller som prydnad i exempelvis en soffa dubbla Verb multiplicera med två mental Adjektiv som rör själslivet viska Verb tala mycket tyst, med syfte att endast den som tilltalas ska kunna höra tugga Verb med tänderna dela sönder födan innan den sväljs ned tillåtelse Substantiv bestämmelse att något får göras eller ske trogen Adjektiv som går att lita på oktober Substantiv årets tionde (10.) månad ball Substantiv den rundade mjukdel som finns på baksidan av en hov eller klöv samarbete Substantiv det att arbeta tillsammans för något gemensamt tara Substantiv vikten för ett kärl eller lastbärare när den är tom eller olastad medvetslös Adjektiv ej vid metvetande brutal Adjektiv hänsynslös grepp Substantiv fasthållande med handen (eller foten) fascinerande Adverb på ett fascinerande sätt, i en fascinerande anda kväva Verb döda genom att (för)hindra andning/tillgång till syre avlägsna Verb förflytta något längre bort från bortse Verb inte fästa uppmärksamhet, se bort kommunikation Substantiv utbyte av information hurra Substantiv kaffekittel, kaffepanna heja Verb hälsa på någon genom att säga "hej" mogen Adjektiv som uppnått stabil ålder, som passerat den initiala utvecklingsfasen (t.ex. barndom för djur) ann Pronomen annan (person) svänga Verb röra runt eller fram och tillbaka flippa Verb förlora självbehärskningen, tappa kontrollen över sig själv och låta känslorna löpa amok nerv Substantiv en bunt utskott från nervceller som leder information (impulser) i kroppen inom hjärnan eller mellan centrala nervsystemet/hjärnan och övriga kroppens organ tablett Substantiv litet föremål, vanligen innehållande ett kemiskt läkemedel, avsett att sväljas, lösas i saliven i munnen eller på annat sätt intagas i kroppen anpassa Verb förändra något till ett läge som bättre passar förutsättningarna eller omvärlden smal Adjektiv som har (relativt) liten utsträckning i sidled tillit Substantiv det att en person litar på en annan hemlös Adjektiv som saknar bostad bet Substantiv straff eller straffinsats efter att ha förlorat spelet, t.ex. i bridge, vira århundrade Substantiv period av 100 år; 10 årtionden godkänna Verb tillåta, förklara giltig eller behörig; finna bra nog säkra Verb göra säker paranoid Adjektiv sjukligt misstänksam imorse Adverb variant av i morse vardagsrum Substantiv stort rum i en bostad avsett för mediauppspelning, umgänge eller annan besläktad syssla aktie Substantiv ägarandel i aktiebolag neka Verb säga nej till; inte ge tillåtelse telefonnummer Substantiv det nummer som en telefon är kopplad till och som man slår för att nå den oförskämd Adjektiv oartig, som beter sig väldigt illa mot andra personer undantag Substantiv det att något avviker från det vanliga eller bestämda dos Substantiv specificerad mängd, i synnerhet av medicin efterlyst Adjektiv som man (polisen) efterlyser fria Verb föreslå ett giftermål; anhålla om någons hand borgen Substantiv personlig garanti för någon annans skuldförbindelse, åtagande eller plikter slutligen Adverb till slut äh Interjektion uttrycker lätt irritation och att man vill gå vidare polischef Substantiv chef inom polismyndigheten såklart Adverb variant av så klart bedra Verb lura, narra division Substantiv delning i delar anstränga Verb använda en stor del av sin mentala eller fysiska kapacitet; försöka komma på en lösning på ett icke-trivialt (svårt) problem /på så sätt att det åtminstone känns lite besvärande/ eller utsätta kroppen för relativt hårt f fransk Adjektiv som rör Frankrike, det franska språket eller folket satellit Substantiv mindre objekt som kretsar runt ett annat, större objekt genom inverkan av en centripetalkraft bidra Verb skänka något, vanligen tid, pengar eller immateriella tillgångar såsom kunskap intensiv Adjektiv om ihållande kraftsamling av exempelvis resurser vid en viss plats eller tidpunkt förfader Substantiv person som man stammar från hopplös Adjektiv som inte eller endast svårligen kan åtgärdas eller förbättras cowboy Substantiv manlig boskapsskötare i Nordamerika paradis Substantiv plats eller tillstånd som anses vara underbar(t) och sakna alla former av lidande och som anses översvämma individer med välmående, ofta överdrivet slutföra Verb utföra de sista delarna i en arbetsuppgift, ett projekt eller liknande, så att inget mer återstår att göra med uppgiften (projektet) motorväg Substantiv väg med mötesfria körbanor och (enbart) planskilda korsningar, påbjuden för trafik med relativt snabbt motordrivet fordon (med en viss bestämd minimihastighet) hastighet Substantiv vektoriell storhet som anger ändring i position i rummet per tidsenhet; positionens derivata med avseende på tid; fart med riktning sällsynt Adjektiv inte vanlig, som endast vid få tillfällen förekommer eller kan observeras; som sällan syns intill Preposition bredvid, nära investera Verb satsa pengar (i affärsverksamhet eller vara) som man tror kommer ge något tillbaka duscha Verb låta vatten rinna över en i en dusch eller liknande anordning (och tvätta sig) tjalla Verb skvallra, vanligen för auktoritetsperson (polis, förälder eller dylikt) intern Adjektiv inre; som pågår eller befinner sig inom något ruta Substantiv kvadratiskt område på ett schackbräde som rymmer enbart en pjäs delstat Substantiv del av en förbundsstat med egen administration och en större eller mindre grad av självstyre piano Substantiv /parti av ett/ musikstycke med svag ton strumpa Substantiv mjukt klädesplagg som bärs på fötterna och ibland räcker upp till knät utifrån Preposition betecknande utgångspunkt för det tidigare nämnda högkvarter Substantiv den anläggning som rymmer en militärs eller annan större organisations centrala administration och ledning medvetande Substantiv något som existerar som ett subjekt som självt kan uppfatta åtminstone någon form av sinnesintryck, tankar eller känslor skärp Substantiv bälte; en rem av tyg eller läder som binds om midjan för att hjälpa till att hålla uppe byxorna eller hålla ihop en kappa eller en rock smörja Substantiv någonting av mycket dålig kvalitet kärring Substantiv stavningsvariant av käring uttråkad Adjektiv som inte finner situationen roande; som har tråkigt jersey Substantiv maskinvävd trikåtyg tjusig Adjektiv visuellt tilltalande (ofta på ett elegant sätt); vacker, elegant, fin (oftast med avseende på visuellt utseende) koma Substantiv kroppsligt tillstånd av djup (och långvarig) medvetslöshet. annans Pronomen genitiv av annan lakan Substantiv tunt textilföremål som används vid bäddning av säng ädel Adjektiv högsint, storsint, hugstor, upphöjd kampanj Substantiv under en bestämd tid ofta intensiv aktivitet i syfte att åstadkomma ett mål, inte sällan att påverka den allmänna opinionen hjärtattack Substantiv hjärtinfarkt attityd Substantiv en persons medvetna eller omedvetna, öppet visade eller dolda, kognitiva eller emotionella, inställning till något front Substantiv linje som utgör gräns mellan stridande parter i krig; område i krig där strid pågår; stridslinje i politisk eller ideologisk kamp; de delar av armé som är närmast fienden; politisk organisation (vanligen om radikala grup kassaskåp Substantiv skåp avsett att låsa in värdesaker smycke Substantiv föremål som placeras på en person, ofta /kedja/ runt halsen, /ring/ runt en arm eller /ring/ runt ett finger, i dekorativt syfte fylld Adjektiv som fyllts av konkret eller abstrakt innehåll gloria Substantiv ljusring, strålkrans kring huvudet; ära, glans berömmelse barndom Substantiv period i en människas liv då denne är barn jadå Interjektion affirmerande och bekräftande utrop protest Substantiv motstridande åsikt och uttrycket av densamma motorcykel Substantiv cykelliknande motorfordon med två, tre eller fyra hjul; delas in i lätt och tung motorcykel döv Adjektiv som saknar förmåga att höra, gravt hörselskadad objekt Substantiv ett sammanhängande och fysiskt existerande föremål registrera Verb föra in i register stöld Substantiv det att olovligen ta en annan individs ägodelar till sina egna; det att stjäla, tjuvnad utsida Substantiv yttre sida victoria Substantiv seger amiral Substantiv högsta militära graden i ett lands flotta utforska Verb noggrant undersöka, ofta gällande geografiska platser uppfylla Verb nå upp till (ställda krav eller förväntningar); vara av föreskriven natur kulle Substantiv bergknalle, backe, höjd minsann Adverb anger att något är sant, och till en väldigt hög grad stress Substantiv fysiska och mentala påfrestningar vid hög belastning vårat Pronomen vardaglig variant av vårt; possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de talande om de ägda eller tillhörande är i ental och har t-genus; possessivt pronomen i första person plural med huvudordet spana Verb söka med blicken inatt Adverb hopskriven stavningsvariant av i natt slutsats Substantiv påstående som följer av andra, tidigare nämnda, påståenden (premisser) komplimang Substantiv artighetsfras; beröm ubåt Substantiv fartyg som kan gå under vatten (i sjö eller hav) utsökt Adjektiv mycket bra; som smakar mycket gott, delikat avancerad Adjektiv som innehåller mycket material, som inte är helt enkel att begripa och överblicka eller som klarar av att utföra mycket jättegod Adjektiv mycket god uppror Substantiv händelse där en (större) grupp individer i samhället med (tydlig, ibland våldsam) handling protesterar mot något de finner orättvist eller på annat sätt fel avskeda Verb inte låta någon tidigare anställd person fortsätta arbeta för organisationen; säga upp från anställning därborta Adverb variant av där borta, på den (specifika) platsen (som är skild från den aktuella platsen) försörja Verb tillgodose det fortlöpande uppehället trä Substantiv ett material som fås från träd; trävirke länk Substantiv del av en kedja värdig Adjektiv som passar någon eller som någon förtjänar; tillräckligt bra nätverk Substantiv diagram bestående av flera objekt (noder) med streck mellan dem rycka Verb häftigt dra åt sig vetenskaplig Adjektiv som rör vetenskap israel Substantiv person från Israel åstadkomma Verb (lyckas) få till stånd (ofta med sikte på en eftersträvansvärd uppgift) nuförtiden Adverb stavningsvariant av nu för tiden ständigt Adverb utan avbrott, hela tiden, alltid; evigt lösenord Substantiv hemlig sekvens av tecken (till exempel bokstäver, siffror) som används för att autentisera sig i något sammanhang eller vid kryptering tempel Substantiv byggnad för religiös vördnad; kyrka utlösa Verb göra så att något (ofta plötsligt eller häftigt) inträffar eller börjar ske beskydda Verb ge (någon eller något) beskydd privatliv Substantiv den tid och del av en persons liv som inte angår eller avses nå allmän kännedom begåvad Adjektiv med stor kunskap eller färdighet inom ett visst område, särskilt medfödd eller naturligt (spontant) utvecklad troll Substantiv samlingsnamn på människolika övernaturliga varelser i nordisk folktro och nordisk mytologi suverän Adjektiv självstyrande, som inte lyder under någon främmande makt (ej komparerbart) våt Adjektiv som har vatten (eller annan vätska) på sig eller är indränkt med vatten tröst Substantiv något som verkar tröstande förtjust Adjektiv tjusad, betagen krok Substantiv föremål böjt i ena änden för att haka fast/hänga upp/sammankoppla november Substantiv den elfte av kalenderårets tolv månader organ Substantiv del hos en utvecklad organism, funktionellt och fysiologisk avgränsad och bestående av flera vävnader kapa Verb sönderdela, såga av ved och andra föremål (redskapet kan vara en kap) vrede Substantiv en stark känsla av att vara arg balans Substantiv jämvikt lina Substantiv långt och tunt rep eller vajer parkering Substantiv anvisad plats, ofta markerad som en ruta på marken, avsedd för att parkera ett fordon på, eller ett större avgränsat område med sådana platser, och i regel med tillåten parkering i som längst 24 timmar under vardagar uto tal Substantiv det att tala; en muntlig framställning, i synnerhet under högtidliga former inför en lyssnande grupp dödsfall Substantiv en (enskild) persons död; det att en person dör egenskap Substantiv utmärkande drag modern Adjektiv med aktuell nutida stil, nutidsenlig, förnyad övrig Adjektiv ytterligare, som inte räknats upp telefonsamtal Substantiv samtal via telefonförbindelse diskret Adjektiv som ej märks alltför mycket, som ej utmärker sig, som ej påkallar onödig uppmärksamhet härnäst Adverb vid närmaste efterföljande tillfälle skärpa Substantiv egenskapen att ha skarpa linjer; förmågan hos bilden att ge en skarp bild uppföra Verb (ev. låta) bygga, konstruera lugnande Adjektiv som lugnar (ner) skänka Verb ge bort något utan att ta emot ersättning återstå Verb finnas kvar (efter att annat försvunnit), vara över; restera panna Substantiv del av huvudet mellan ögonbrynen och upp till hårfästet (eller där hårfästet skulle vara) däruppe Adverb uppe på det stället irriterande Adverb på ett irriterande sätt, på ett sätt som irriterar isär Adverb som åtskils; som är eller blir separerade, utan kontakt intervjua Verb fråga ut, göra en intervju (med) skippa Verb hoppa över, strunta i; ej ta med blödning Substantiv utflöde av blod ur blodkärl orsakat av skada; kan ske såväl utvärtes som inne i kroppen ("inre blödning") kyrkogård Substantiv område kring en kyrka som används som begravningsplats skruva Verb vrida skruv inta Verb ta försvarad plats i besittning ditåt Adverb åt det hållet begränsad Adjektiv inte hur stor eller mycket som helst, med en ändlig storlek, med en maximal gräns personlighet Substantiv egenskapen att vara person; de inre eller andliga egenskaperna hos en enskild människa, dennes självständiga individualitet mobiltelefon Substantiv trådlös portabel telefon som enkelt kan ansluta till olika basstationer i telenätet ambassad Substantiv diplomatisk beskickning av högsta rangen från en stat eller regent till en annan stat eller regent skjutsa Verb ge någon skjuts; transportera, utföra transport bagage Substantiv väskor och resväskor som innehåller de tillhörigheter någon har med sig under en resa känslomässig Adjektiv som berör känslor besvära Verb utsätta någon för besvär maffia Substantiv organisation som framförallt ägnar sig åt brottslig verksamhet med syfte att tjäna pengar förmoda Verb anta betalning Substantiv överföring av pengar eller motvarande i en affärstransaktion biologisk Adjektiv som rör vetenskapen biologi goa Verb förråda någon som ska utsättas för brott (genom att locka dem till en viss plats) måltavla Substantiv tavla som utgör mål vid frivilligt Adverb av egen fri vilja kinesiska Substantiv språk som talas i Kina vice Adjektiv som är ersättare för någon; som är ställföreträdare nåja Interjektion uttrycker att en fråga kan förpassas till historien, och att diskussionen kan gå vidare, eller förståelse för motparten ford Adjektiv variant av förd palats Substantiv påkostad stor och praktfull byggnad, ofta av sten och ägd av kungligheter, furstar eller staten; kan även vara privatägd gym Substantiv inomhusanläggning för fysisk träning skift Substantiv omgång i ett arbete, arbetspass trosa Substantiv par underbyxor främst avsett för kvinna missfoster Substantiv missbildad varelse snoka Verb i smyg leta efter något, när man enligt någon moralisk uppfattning inte har rätt att göra det; spionera /på en vardaglig nivå/ lake Substantiv lag, saltlösning för lakning bunden Adjektiv som har ett rep eller snöre runt sig; ifall runt en person: så att denne inte kan röra sig överhuvudtaget enastående Adjektiv mycket eller ovanligt (starkt); mycket eller ovanligt bra käka Verb äta tallrik Substantiv liten, ofta cirkulär, platta varpå födoämnen kan läggas, exempelvis vid en måltid förhandling Substantiv diskussioner för att komma överens om något vodka Substantiv en sorts destillerad spritdryck, populär i Östeuropa och Skandinavien hjälm Substantiv hård, stöttålig och tätt påsittande huvudbonad som skyddar hjärnan mot slag; används exempelvis vid cykling, byggnadsarbete och vissa idrotter jasså Interjektion vardaglig stavningsvariant av jaså judisk Adjektiv som rör judendomen och dess anhängare publicera Verb göra (text eller bild) tillgänglig för allmänheten odla Verb genom arbete göra lämplig för jordbruk, få att växa genom speciell behandling rysk Adjektiv som har att göra med Ryssland, ryssar eller det ryska språket vettigt Adverb på ett vettigt sätt portal Substantiv port eller dörr med omgivande utsmyckning samt Konjunktion och därtill även; betecknar att någon eller något tillkommer, förutom de tidigare uppradade företeelserna, i vid längre uppräkningar eller där någon av företeelserna inkluderar ordet "och" smörgås Substantiv brödskiva med smör eller margarin samt ofta med något pålägg som ost eller skinka harris Substantiv en växtart (Cytisus scoparius) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art syre Substantiv grundämnet med atomnummer 8 och kemisk beteckning O. augusti Substantiv årets åttonde (8.) månad coach Substantiv hjälp för att uppfylla mål, genom vägledning, uppmuntring tips foster Substantiv ofödd unge; hos människor räknat mellan 3:e graviditetsmånaden fram till födseln pumpa Substantiv en gurkväxt (släktet Cucurbita) från Amerika vars frukt används till mat strategi Substantiv plan i stora drag, till skillnad från taktik gitarr Substantiv stränginstrument med en resonanslåda och en hals med en greppbräda försedd med sex strängar missförstå Verb erhålla en felaktig förståelse för/en felaktig kunskap om något uppåt Adjektiv glad åtgärd Substantiv målinriktad handling; något som görs för att rätta till ett fel eller avhjälpa ett problem engelsman Substantiv person, oftast man, från England skägg Substantiv ansiktsbehåring, i synnerhet på haka och kinder hos män anka Substantiv domesticerad and betrakta Verb se på organisera Verb (intransitivt) som har en given struktur dans Substantiv aktiveteten att dansa gangster Substantiv person involverad i organiserad brottslighet, oftast innefattande våld; även mindre allvarligt om olydig ung man mes Substantiv individ eller art i fågelfamiljen mesar (Paridae) vetenskapsman Substantiv expert inom åtminstone ett vetenskapligt område som använder vetenskapliga metoder för att göra forskning cirkus Substantiv nöjes- och konstform med tonvikt på förevisning av akrobater, jonglörer, luftartister, clowner och dresserade djur, i en rund arena kallad manege julklapp Substantiv gåva som ges vid julafton apparat Substantiv system bestående av flera mindre delar som samverkar: rörelseapparaten, företagsapparat etc. testamente Substantiv dokument som beskriver hur en persons ägodelar skall fördelas efter att denne avlidit gärning Substantiv handling; bedrift; dåd (ofta, men inte endast negativt eller brottsligt eller skamligt) kongress Substantiv konferens dold Adjektiv gömd, undanskymd bege Verb färdas, förflytta sig, gå (i någon riktning eller till någon plats) historisk Adjektiv som hör till historien ritning Substantiv dokument som med noggranna bilder beskriver hur något (t.ex. en byggnad eller en maskin) skall se ut och fungera sårbar Adjektiv som kan skadas eller dö valp Substantiv unge till hundaktiga djur (t.ex. hund, varg, räv) spindel Substantiv individ av ordningen spindlar avgå Verb lämna en förtroendepost i en organisation kidnappning Substantiv det att en person mot sin vilja, kanske med våld, fångas, förs till för omvärlden hemlig plats och hålls fångad där, kanske samtidigt som gärningsmännen (kidnapparna) kräver lösensumma för att släppa kidnappningsoffret nöt Substantiv benämning för vissa torra, ätbara kärnor eller nötter (2.) distrikt Substantiv område numera Adverb till skillnad från förut börda Substantiv något som belastar, betungar; används ofta symboliskt gyllene Adjektiv som är av guld takt Substantiv regelbunden rytm; tempo temperatur Substantiv fysikalisk storhet som beskriver hur varmt ett föremål eller annan materia är, mått på oordnad rörelse på molekylär nivå; uppfattas av människor och många andra djur via ett känselsinne; områden med hög temperatur sägs v isolera Verb avskilja från omgivningen; flytta (någon) till en avskärmad plats distrahera Verb hindra koncentration, stå i väg för fokus, störa dränka Verb sänka något helt och hållet under vattenytan; översvämma inflytande Substantiv möjlighet att påverka skräck Substantiv stark känsla av akut rädsla vård Substantiv det att någon person eller institution (såsom sjukhus) tar hand om någon annan, speciellt ett barn eller en sjuk eller skadad person, som inte tillräckligt kan ta hand om sig själv för tillfället, så att personen mår så därefter Adverb efter detta, som nästa, sen psykopat Substantiv person lidande av psykopati utgöra Verb vara (en del av); stå för (andel) sökande Substantiv person som söker jobb, asyl, m.m. affärsman Substantiv person vars yrke är att göra ekonomiska affärer replik Substantiv svar, genmäle förstånd Substantiv förmåga att förstå, dra slutsatser och handla med omdöme teknisk Adjektiv konstmässig, som relaterar till teknik baron Substantiv en adelstitel bekymra Verb göra (någon) orolig eller bekymrad galenskap Substantiv tokighet, tokenskap; något som är galet rådgivare Substantiv person vars uppgift är att ge goda råd; erfaren och/eller specialiserad person från vilken högre politiker, ämbetsmän och företagsledare söker hjälp och förslag gula Substantiv äggula zon Substantiv avgränsat område skryta Verb (i alltför stor utsträckning) tala om hur bra man själv är taskig Adjektiv okamratlig, otrevlig eller inte snäll blinka Verb snabbt sluta och åter öppna ögonen avvakta Verb invänta mer information, skjuta upp beslutsfattande nationell Adjektiv som rör ett (helt) land eller en (hel) nation skåpbil Substantiv paketbil, lite större bil (inte helt olik en vanlig personbil) med stort förvaringsutrymme (helt inuti bilen) baktill, vilket nås från (oftast två) skåpdörrar baktill på fordonet, eller via dörrar på sidan av fordonet, t förinta Verb göra slut på, fullständigt förstöra, jämna med marken, lägga i ruiner, ta kål på, bringa om livet, röja ur vägen, skaffa ur världen blott Konjunktion bara dugg Substantiv duggregn go Adjektiv god, härlig inbilla Verb intala, slå i stava Verb ange en följd av bokstäver sådan att de utläst bildar ett givet ord; i synnerhet att ange den följd som allmänt anses vara "rätt" för just detta ord register Substantiv förteckning över något avtryck Substantiv fysiskt spår av något (oftast i ett mjukare material) fysiskt Adverb med avseende på det fysiska macka Substantiv smörgås, brödskiva stövel Substantiv hårdare fotbeklädnad som täcker fötter och anklarna, och ibland även knäna aggressiv Adjektiv angripande, påträngande, utmanande frivillig Adjektiv inte obligatorisk; som man själv får välja om man vill använda, gå på etc. svamp Substantiv art ur riket svampar (Fungi) bägge Pronomen båda fruktan Substantiv en stark, okontrollerbar, obehaglig känsla som orsakas av faktisk eller upplevd fara eller hot utgå Verb starta, förutsätta blodtryck Substantiv vätsketrycket i ett blodkärl (ofta underförstått en av de stora artärena direkt efter hjärtat) villa Substantiv fristående bostadshus häromdagen Adverb en av de senaste dagarna imponera Verb väcka stor beundran eller respekt (pga prestation, utseende el dyl), få att (oväntat) känna starkt positivt intryck (till någon); inge respekt/aktning passande Adjektiv som passar, som är lämplig, som har rätt egenskaper; presensparticip av passa smuggla Verb i hemlighet och olagligen föra (varor) mellan länder, utan att betala tullavgifter analys Substantiv mycket noggrann undersökning av något, sönderdelning av en helhet i sina beståndsdelar hederlig Adjektiv som har heder; rättrådig brorson Substantiv son till den aktuella personens bror oväntat Adverb utan indikation eller förvarning pålitlig Adjektiv som kan bli litad på utan (större) risk för besvikelse; som tros klara av något östra Adjektiv åt öster belägna period Substantiv sammanhängande tidsintervall kallad Adjektiv manad, inbjuden, anställd, som känner ett kall no Substantiv japansk teaterform smärtsam Adjektiv som orsakar smärta (kroppslig eller själslig) kommande Adjektiv framtida; som kommer att existera i framtiden horn Substantiv utväxt av keratin på vissa djurs huvuden underskatta Verb skatta för lågt, se ett för litet värde i något lystring Substantiv (order, kommandoord) "hör upp!" bana Substantiv väg som någon eller något färdas (på), både konkret och bildligt uppfattning Substantiv personligt betraktande, förståelse eller bedömning av något uppmuntra Verb övertyga någon att vilja göra något; sporra; egga avgörande Substantiv beslut, domslut, händelsen att något avgörs; substantivering av adjektivet avgörande bekymrad Adjektiv orolig; som mår (lätt) dåligt på grund av (ovissheten kring) något som kan gå dåligt galax Substantiv en större sammanhängande grupp av stjärnor, stoft, gas, och annat material förflytta Verb föra någon från sin ursprungliga position till annan plats, konkret eller abstrakt golf Substantiv sport där spelarna på så få tillslag som möjligt med hjälp av golfklubbor ska slå en golfboll ner i ett hål vid golfbanans green rutin Substantiv färdighet, skicklighet, vana, erfarenhet varsågoda Interjektion uppmaning till flera personer att ta för sig medalj Substantiv en bricka av ett metallmaterial som används som belöning eller pris kirurg Substantiv läkare som specialiserat sig på operationer sjuksköterska Substantiv person med högre utbildning som arbetar med människor avseende praktiskt inriktad hälso- och sjukvård nonsens Substantiv något vars innehåll är meningslöst eller (grovt) felaktigt nuvarande Adjektiv som är aktuell just nu; befintlig symptom Substantiv variant av symtom bur Substantiv ofta gallerförsett utrymme i vilket djur hålls, och som djuren inte kan komma ur på egen hand valv Substantiv konstruktivt element bestående av kilformade stenar pressade mot varandra badkar Substantiv stor balja som används för att bada i framtida Adjektiv som hör framtiden till; som kommer/beräknas komma att existera/finnas i framtiden status Substantiv tillstånd något befinner sig i bilolycka Substantiv olycka med bilar inblandade i händelseförloppet stånd Substantiv saluplats på torg, i basar e.d.; liten, tillfällig, ofta enkel och öppen byggnad med disk över vilken innehavaren säljer varor hon har med sig juice Substantiv dryck pressad ur frukt eller grönsaker söder Adverb i riktningen mot Sydpolen lada Substantiv byggnad vid lantbruk för lagring av hö, otröskad säd, halm och liknande obehaglig Adjektiv som ger ovälmående följd Substantiv sätt på vilket element eller led kommer efter varandra; serie, svit överdriva Verb påstå saker som får något att verka mer betydelsefullt än det i verkligheten är kryp Substantiv litet ryggradslöst djur, exempelvis insekt pank Adjektiv som helt eller till stor del saknar pengar säck Substantiv större påse för förvaring och transportering psykolog Substantiv utbildad person som yrkesmässigt ägnar sig åt psykologi fästmö Substantiv förlovad kvinna magasin Substantiv lagerlokal, större form av förrådsbyggnad skottlossning Substantiv det att någon skjuter med ett vapen, särskilt i samband med kriminell aktivitet förvara Verb ha något medan det inte används på en särskild plats, ofta en plats avsedd för det ändamålet mottagning Substantiv det att ta emot arkiv Substantiv samling dokument, ofta som inte aktivt används elektrisk Adjektiv som drivs av eller på annat sätt har anknytning till elektricitet moral Substantiv regler eller metod som man använder för att välja handling och utvärdera handlingen efteråt otrevlig Adjektiv som orsakar (lätt) lidande; som uppträder på ett sätt (t.ex. i tal) som snarare orsakar obehag än välbehag hos andra personer pub Substantiv krog; inrättning som serverar alkoholhaltiga och andra drycker och eventuellt även någon lättare mat stråla Verb avge (synlig eller osynlig) strålning; skina, lysa i en bestämd riktning, glänsa kombination Substantiv två eller flera saker tillsammans köpare Substantiv någon som köper något potatis Substantiv sydamerikansk växtart (Solanum tuberosum) med parflikiga blad inom familjen potatisväxter (Solanaceae); exemplar av denna ört diskussion Substantiv längre monolog eller dialog, ofta i samtal mellan två eller fler personer, ofta med syfte att (i något avseende) uppnå kunskap eller konsensus missil Substantiv fjärrstyrt rymdvapen, robot (robotprojektil, stridsrobot), robotvapen möbel Substantiv (större, flyttbart) föremål som har en bestämd plats i ett rum, vanligen i förvarings-, dekorations- eller rekreationssyfte eller för att låta personer sitta eller ligga i det vinkel Substantiv figur som bildas av två strålar från samma punkt möjligen Adverb kanske artig Adjektiv som visar hövlighet, respekt och hänsyn för andra personer baka Verb tillverka bröd och kakor böja Verb göra bågformig eller krokig, bilda en båge eller vinkel producera Verb framställa, tillverka en produkt västerut Adverb (om rörelse eller inriktning) i riktning mot väster användbar Adjektiv som går att använda; som är till nytta klinik Substantiv sjukhus för läkarutbildning, (avdelning på) sjukhus servitris Substantiv kvinna eller flicka som arbetar med att servera på en restaurang, eller i ett privathem oändlig Adjektiv som aldrig tar slut, som inte har någon ände eller begränsning, som det finns obegränsat mycket av, som det finns mer av än varje tänkbart mätetal, som det finns fler av än varje heltal anteckning Substantiv en kortare text, illustration eller annan form av information nedskriven (till exempel på en papperslapp, i en datorfil eller liknande) i syfte att bli läst vid ett senare tillfälle, särskilt om detta görs för att en män reparera Verb återställa något som är trasigt till helt skick; utföra en reparation dubbel Adjektiv bestående eller kännetecknad av två stycken lena Verb göra len och mjuk till ytan hursomhelst Adverb vanlig stavningsvariant av hur som helst koordinat Substantiv ett element ur den en uppsättning tal, den n-tupel, som på ett unikt sätt anger en viss punkt i ett rum av dimension n, givet en viss metod (ett koordinatsystem) för att avbilda dessa n-tuplar på punkter i det aktuella r pablo Substantiv lura åt sig ett extra bloss eller omgång av rökning (av cannabis): göra en pablo december Substantiv årets tolfte (12.) och sista månad producent Substantiv person, företag, organisation eller dylikt som skapar och säljer en produkt, producerar återigen Adverb än en gång, igen polisstation Substantiv arbetsplats för poliser; polisens lokaler beach Substantiv sandstrand civilisation Substantiv kultur; ordnade samhällsförhållanden; hyfsning frisyr Substantiv det sätt en person har format håret på sitt huvud på inställd Adjektiv som inte blir av; som inte kommer att genomföras eller erbjudas gåta Substantiv frågeställning eller problem, ofta i form av en kortare berättelse, vilken ofta löses genom en eller flera gissningar metall Substantiv grundämne eller legering med metalliska egenskaper, till exempel bra ledningsförmåga för elektricitet och värme, formbarhet och metallglans konflikt Substantiv det att två eller fler parter inte är överens om hur något är eller skall göras, tvist, strid turk Substantiv person från Turkiet bea Substantiv kort för bearnaisesås seriemördare Substantiv person som mördat tre eller fler personer vid olika tillfällen fästman Substantiv man som är förlovad hälsning Substantiv kort meddelande från en person till annan person utan budskap förutom erkännande av möte (i det typiska muntliga fallet) eller framförande av tecken på vänskap, ofta muntligt och endast bestående av en för hälsningar spe databas Substantiv en samling av information som är strukturerad på ett sådant sätt att det ska vara lätt att komma åt en specifik del av informationen officiell Adjektiv som är fastslaget av en myndighet eller någon annan auktoritet skytt Substantiv person som ägnar sig åt skytte; person som skjuter klappa Verb slå, om till exempel hjärtan or Substantiv kvalsterarter i familjen Acaridae inom underordningen Astigmata tilltala Verb tala till, yttra en verbal fras till; (försöka) inleda ett samtal med, vanligen genom att vända sig mot vederbörande och yttra lämplig inledande fras ho Substantiv vissa slags öppna behållare trakt Substantiv geografiskt urskiljbara områden (särskilt på landet) kappa Substantiv den grekiska bokstaven Κ (gemen: κ) incident Substantiv missöde; (olycks-)händelse (som sker av en slump) underkläder Substantiv kläder som bärs närmast kroppen under andra lager av kläder överföra Verb föra från en plats till ett annat (ofta om filer på en dator) figur Substantiv enkel, ofta vektorgrafisk, bild, ofta vid sidan av texten i artikel i tidskrift eller annat tryckt verk utsatt Adjektiv som befinner sig i ett oskyddat, värnlöss, bekymmersamt eller riskfyllt läge; illa ute fotograf Substantiv person som har som yrke att fotografera; person som fotograferar livvakt Substantiv enskild person med uppgift att skydda någons säkerhet och liv plantera Verb sätta plantor i jorden pinne Substantiv tunt, långsmalt trästycke; särskilt om avbruten eller nedfallen gren eller liknande teckning Substantiv bild skapad med färg- eller blyertspenna, teckningskol, tusch eller krita kuvert Substantiv omslag för brev (vid postsändelse), med en öppning på ena sidan ofta förslutbar medelst en flik mapp Substantiv en behållare som grupperar filer och andra mappar varulv Substantiv person i folktron som på grund av en förbannelse förvandlas till varg (ulv) eller vargliknande monster, i många sägner förknippat med fullmåne vaka Verb undvika att sova, vara vaken id Substantiv en art (Leuciscus idus) inom fiskfamiljen karpfiskar (Cyprinidae); individ av arten id livrädd Adjektiv som oroar sig för sitt liv; som är mycket rädd österut Adverb (om rörelse eller inriktning) i riktning mot öster obduktion Substantiv det att obducera kollapsa Verb fullständigt falla samman nöja Verb vara nöjd /med det han eller hon har/; inte kräver något ytterligare utpressning Substantiv framtvingande genom ett (mindre omedelbart) hot tvåa Substantiv symbol som utgörs av siffran 2 (två) välsignelse Substantiv åkallande av övernaturliga krafter i syfte att bringa välgång och lycka svettas Verb det att utsöndra svett, det att transpirera nota Substantiv räkning (för någon typ av service) fäst Adjektiv som har satts fast; som har fästs utomlands Adverb i ett annat land än ens hemland, utanför avsett land ratt Substantiv runt styrdon för bilar och fartyg övre Adjektiv som finns över något annat användning Substantiv det att använda något, eller det sätt på vilket något används adoptera Verb uppta (en person som man inte är biologisk mor eller far till) som sitt eget barn stadig Adjektiv som varaktigt uppehåller sig i sitt nuvarande tillstånd infektion Substantiv det att virus, bakterier, svampar eller eukaryota parasiter invaderar vävnad hos en värdorganism, vilket kan leda till sjukdom och/eller inflammation dimma Substantiv samling små svävande vattendroppar fördelade i luft mättad med vattenånga dramatisk Adjektiv skådespels-, scenisk, teatral, teatermässing; poserande, överdriven giftig Adjektiv som orsakar skada på levande organism ducka Verb hastigt böja sig ned för att undgå att bli träffad godta Verb acceptera, nöja sig med tillåten Adjektiv som tillåts utse Verb aktivt välja ett objekt framför andra, i något syfte bomba Verb släppa bomber över, spränga med bomber gripande Substantiv det att gripa någon eller något påve Substantiv romersk-katolska kyrkans högsta ledare miljontals Adverb i antal om flera miljoner gull Substantiv guld genetisk Adjektiv som har med gener att göra riskabel Adjektiv som innebär viss risk, riskfull, riskfylld, vådlig schack Substantiv slags strategispel för två personer, även om liknande spel pryl Substantiv obestämd sak; föremål blek Adjektiv som upplevs ha sämre lyster än vad som förväntas vänligen Adverb på ett vänligt sätt formel Substantiv lösenord kid Substantiv unge till hjort vilket inkluderar rådjur kö Substantiv led där människor står efter varandra och väntar på något omdöme Substantiv urskillningsförmåga, förmåga att bedöma; fattningsgåva rond Substantiv rundtur, runda; sjukvårdspersonals rutinkontroll av alla patienter på en avdelning kostnad Substantiv vid köp, det som begärs (ofta en summa pengar) i utbyte mot den sålda tjänsten eller produkten missta Verb ta fel på, förväxla, ha felaktig uppfattning om holme Substantiv liten, ofta obebodd, ö halloween Substantiv högtid som firas den 31 oktober, symboliserat med skräck och utklädnad till varulvar, vampyrer m.fl. störd Adjektiv som utsätts för störning kändis Substantiv person som blivit folkkänd ceremoni Substantiv formaliserad och högtidlig symbolisk handling övervåning Substantiv övre eller översta våning i ett hus med två eller flera våningar; i synnerhet om den övre bostadsvåningen i ett tvåvåningshus eller en villa cigarr Substantiv rökverk tillverkat av fermenterad och ofta lagrad tobak rullad i ett eller flera tobaksblad tandläkare Substantiv person som lagar tänder; läkare som specialiserat sig på tandproblem kind Substantiv delarna av ett ansikte som sitter under ögonen deprimerad Adjektiv som lider av depression; som har tappat sin livsglädje eller mår psykiskt dåligt långsam Adjektiv med låg frekvens och sällan verkande i förhållande till tiden attraktiv Adjektiv tilldragande framstå Verb visa sig, synas protokoll Substantiv formellt nedtecknad beskrivning av ett sammanträde stake Substantiv stång, avlångt föremål, påle grönsak Substantiv ätbara växter (oftast även svampar) som inte är söta eller anses vara nötter, säd, örter, och frukter (i allmän definition), oftast liknande örter (i botanisk betydelse) repetera Verb göra någonting mer än en gång stressad Adjektiv som är utsatt för fysiska och mentala påfrestningar och hög belastning skarp Adjektiv vass; som lätt kan skära igenom eller göra hål i läsk Substantiv kortform av läskedryck svans Substantiv utväxt från ryggslutet hos många djur bränd Adjektiv perfektparticip av bränna; som bränts vett Substantiv förstånd, omdöme, förnuft nja Interjektion markerar tveksamhet kring något handled Substantiv den led som binder samman armen med handen permanent Adverb för gott, för alltid; tills vidare sektor Substantiv del av en större helhet skala Substantiv storleksförhållandet mellan en avbildning och det avbildade föremålet eller området, särskilt i kartsammanhang lur Substantiv blåsinstrument från bronsåldern terapeut Substantiv person som utför terapi krets Substantiv cirkel revolver Substantiv ett slags pistol som som skiljer sig från andra pistoler genom det roterande magasinet sid Adjektiv som når långt ned usch Interjektion uttrycker avsky lila Adjektiv som har en färg, som är blandning av blå och röd åsna Substantiv en underart (Equus africanus asinus) till arten afrikansk vildåsna (Equus africanus) inom däggdjursfamiljen hästdjur (Equidae); individ av underarten åsna njure Substantiv något av de två organ som renar blodet från avfallsämnen och främmande ämnen, reglerar extracellulärvätskans volym (bland annat via renin–angiotensinsystemet), osmolaritet och elektrolytsammansättning, upprätthåller krop fa Substantiv en stavelse som används vid solmisation för att representera den fjärde tonen i en durskala tjallare Substantiv person som tjallar japanska Substantiv ett språk som talas i Japan otäck Adjektiv obehaglig, ful, skrämmande, som orsakar (lätt) rädsla allergisk Adjektiv ha en allergi mot visst ämne; överkänslig begäran Substantiv strikt önskemål eller anspråk grunda Verb stryka på grundfärg innan man målar bevittna Verb vara ett vittne till någon händelse; observera något; se något sallad Substantiv blandning av vanligtvis grönsaker som kan ätas som tillbehör eller fristående, ofta med dressing stål Substantiv en legering av järn och kol erkännande Substantiv det att erkänna granska Verb noggrant iaktta eller undersöka, noggrant läsa igenom, noggrant gå igenom senat Substantiv rådsförsamlingen i antikens Rom skapare Substantiv gudomligt väsen som skapat universum och livet sväva Verb flyta i vakuum eller gas (normalt en atmosfär), oftast utan egen framdrivande kraft kvitto Substantiv skriftlig bekräftelse att en viss summa pengar har tagits emot, utskriven eller skriven av den som mottar pengarna återställa Verb göra så att något återfår sitt ursprungliga skick eller ordning bitter Substantiv brännvin av bittra ämnen förnuft Substantiv förmåga till tänkande, gott omdöme och sunt beslutsfattande granat Substantiv litet föremål som /med maskin eller för hand/ kan kastas iväg och som är tänkt att explodera där det landar gränd Substantiv trång och smal gata tunna Substantiv cylindrisk behållare, ofta gjord av trä eller plåt flygande Adjektiv som flyger manager Substantiv ledare; den som sköter affärerna åt t.ex. en artist eller ett företag troligtvis Adverb med en sannolikhet större än 50 % uppgörelse Substantiv överenskommelse, konfrontation, förhandling väninna Substantiv kvinnlig vän biff Substantiv en skiva nötkött garde Substantiv vakt, trupp langare Substantiv person som olagligt langar, oftast alkohol eller narkotika sjätte Räkneord ordningstal utifrån talet sex (6) artist Substantiv person som inför publik framför ett konstnärligt verk, vanligen musik utav Preposition vardaglig variant av av; samtliga prepositionsbetydelser: för att ange utgångspunkt, orsak, material eller grupptillhörighet eller för att bilda passiv sats utesluta Verb räkna bort möjligheten nunna Substantiv kvinnlig medlem av ett kloster iskall Adjektiv kall som is; mycket kall, helst under 0℃ sensor Substantiv (mindre) apparat som mäter en fysikalisk storhet, genom att bli påverkad av denna, och som en konsekvens därav ger ifrån sig en elektrisk signal (vanligen en spänning) som beror på den fysikaliska storheten skick Substantiv utformning, gestaltning, beskaffenhet, ordning eller tillstånd vari någon eller något uppträder eller befinner sig; yttre gestalt eller utseende; sådant tillstånd att någon eller något är (eller icke är) i stånd att göra skona Verb inte förstöra, skada eller döda; rädda, skydda; befria notera Verb bli medveten om något skjuts Substantiv det att en person eller en grupp av personer, vanligen kostnadsfritt, av annan part blir transporterad (vanligen med bil) till en given plats enligt personens/gruppens önskemål vätska Substantiv ett aggregationstillstånd hinder Substantiv någonting som stoppar, försenar eller gör svårare flytande Adjektiv som har samma konsistens som vätska järn Substantiv ett metalliskt grundämne med atomnummer 26 och beteckning Fe individ Substantiv en enskild människa eller annan organism (till skillnad från andra organismer på samma plats (i samhället), dess art etc.) ritual Substantiv ceremoni obekväm Adjektiv som inger fysiskt obehag; som inte är skön att sitta på, ligga i eller ha på sig uppmärksam Adjektiv som tämligen omedelbart upptäcker och reagerar på förändringar i omgivningen körd Adjektiv som är utan chans att lyckas röja Verb göra något känt sug Substantiv drag till någonting man vill åt premiärminister Substantiv titel för regeringschefen i somliga länder, t.ex. i Storbritannien ironisk Adjektiv som innehåller ironi kritisk Adjektiv som inte helt och fullt omedelbart vill ta till sig en idé eller liknande, utan som först vill tänka över den och är beredd att förkasta idén om den inte klarar av den inre rationella granskningen trotsa Verb vara envis, inte lyda föräldralös Adjektiv som saknar föräldrar imperium Substantiv centraliserad stat som omfattar flera nationer eller folkslag; stort rike, storstat, välde polisman Substantiv person med polisutbildning och anställd hos polisen utkik Substantiv det att hålla uppsikt under längre tid över visst område förlova Verb ge löfte till varandra om framtida giftermål ingenjör Substantiv examens- eller yrkestitel för person som genomfört en sammanhållen utbildning inom något tekniskt ämnesområde blodprov Substantiv en mängd blod som tagits från en patient eller ett (levande) djur i syfte att genom biokemiska analyser på provet erhålla information om patientens eller djurets kroppsliga tillstånd; själva aktiviteten att extrahera blo fotografi Substantiv tvådimensionell avbildning av verkligheten; fotografier produceras normalt av kameror och lagras vanligen på papper eller som datorfiler ryttare Substantiv person som rider på häst kemisk Adjektiv som hör till vetenskapen kemi, som produceras inom kemin, som rör kemisk framställning och tillverkning; om person som ägnar sig åt eller befattar sig med kemi omringad Adjektiv som har omringats rot Substantiv del av en växt som förankrar växten i underlaget, och har som uppgift att ta upp näring och vatten strula Verb ställa till oreda, taffla, trassla, fingra sträng Adjektiv där likhet inte tillåts; i överförd betydelse även om växande, avtagande, monoton, minimum, maximum etc. värdighet Substantiv bestämd uppfattning av hur man själv bör bete sig anläggning Substantiv industriell eller teknisk konstruktion med många ingående komponenter live Adjektiv som sänds direkt atmosfär Substantiv det gasfyllda område som eventuellt omger en himlakropp (vanl. en planet) involverad Adjektiv som involverats kopiera Verb skapa en kopia, exempelvis av ett papper eller en fil besvärlig Adjektiv (som är) svår, omständig eller problematisk att utföra eller ta hand om (på vanligt vis) funktion Substantiv en uppgift som en person eller en sak måste utföra; tjänst, post disk Substantiv smutsiga eller precis rengjorda husgeråd kåk Substantiv pokerhand bestående av en triss och ett par nämen Interjektion utrop av häpnad; positiv överraskning (kan även vara negativ eller neutral) perspektiv Substantiv synvinkel förberedd Adjektiv som förberetts gräl Substantiv tillfälle då två eller flera personer med otillräcklig förståelse och otillräckligt tålamod har olika uppfattningar om något (vanligen i en /hätsk/ diskussion) och visar detta med irritation och frustration kabel Substantiv grovt, lätt elastiskt tågvirke som används till bogsering och dylikt klia Verb ge upphov till en speciell fysisk känsla som uppmanar individen till att dra något över den aktuella platsen på kroppen för att få känslan att upphöra utbrott Substantiv början på en våldsam händelse i naturen bacon Substantiv rökt sidfläsk, vanligen skuret i tunna skivor kreativ Adjektiv som ofta kommer med nya idéer och tankar och som använder dem för att skapa nya saker, speciellt oväntade saker turist Substantiv person som i resande syfte befinner sig på annan plats än dennes folkbokförda hemplats fruga Substantiv fru, hustru tjur Substantiv fullvuxen hanne av nötkreatur, oxdjur, och andra stora partåiga hovdjur. verkstad Substantiv lokal för hantverksmässiga konstruktions- eller reparationsarbeten tolka Verb översätta muntligt från ett språk till ett annat vinka Verb röra handen fram och tillbaka, eller uppåt och nedåt, för att hälsa på, ta avsked av någon eller påkalla någons uppmärksamhet bla Interjektion ord som används för att uppmärksamma att någon pratar (för) mycket flit Substantiv det att ständig vara i verksamhet och arbeta ihärdigt, med iver och stor möda iris Substantiv regnbågshinnan, den färgade ringen i ögat som omger pupillen skådis Substantiv skådespelare vass Adjektiv som har en kant avsmalnande till en linje och därav förmågan att skära igenom material bedöma Verb utgående från kända fakta försöka komma fram till ett korrekt påstående (t.ex. om en lämplig handling) eller en korrekt värdering; göra en bedömning tortyr Substantiv det att tillfoga annan person (extrem) fysisk eller psykisk smärta, t.ex. som ett straff, i avskräckande syfte eller i syfte att tvinga till sig information (som den andre personen inte vill delge) engelsk Adjektiv som rör riksdelen England, språket engelska eller engelsmän gissning Substantiv antagande som vilar på svag grund eller är helt slumpmässigt jämn Adjektiv ständigt med samma standard hela tiden (utan ojämnheter eller plötsliga förändringar) nöd Substantiv nödställd belägenhet, livshotande förhållanden; tillståndet att befinna sig i utomordentligt svår belägenhet då livet står på spel eller stor skada hotar pol Substantiv en av de två punkter på en himlakropp genom vilka himlakroppens rotationsaxel passerar (syftar ofta på någon av jordens poler) protestera Verb förmedla att man tycker något är fel eller dåligt; klargöra att man är emot något eller inte går med på något blåmärke Substantiv blått eller lila märke som uppstår vid blödningar innanför huden, om man har slagit sig bunker Substantiv mindre befästning som i stridsverksamhet ska underlätta eldgivning, observation eller stridsledning saknad Substantiv vemod över att någon eller något inte finns längre; det att (med vemod) märka frånvaro av någon eller något växt Substantiv organism tillhörande växtriket hetta Substantiv stark uppvärmning, hög temperatur hosta Verb utlösa hostning meny Substantiv lista över maträtter blad Substantiv del av växt som sticker ut från stammen eller stjälken rymdskepp Substantiv rymdfarkost bårhus Substantiv rum eller avdelning där döda kroppar förvaras i väntan på begravning eller kremering lera Substantiv finkornig jordart som i vått tillstånd är klibbig och formbar men i torrt tillstånd är hård och fast (och därför används till keramik) mustasch Substantiv ansiktshår som bepryder överläppen rekord Substantiv det extremaste resultat eller värde för en viss bedrift, särskilt i tävlingssammanhang sammanträffande Substantiv tillfällighet gen Substantiv sekvens av nukleotider i DNA som kodar för ett enskilt protein; arvsanlag torped Substantiv självgående undervattensvapen med stridshuvud, traditionellt roderförsedd med styranordning för bangång, såsom temperad styrning (förprogrammerad bana), kommandostyrning (aktivt korrigerad bara) eller autonom styrning (m återhämta Verb vila upp sig efter något fysiskt eller psykologiskt ansträngande bingo Substantiv en form av lotteri härmed Adverb med detta, nu, från och med nu hamburgare Substantiv person, speciellt man, som är bosatt eller född i Hamburg trilla Verb ramla /omkull/, snubbla och ramla /omkull/ chips Substantiv en typ av snacks i form av knaprig, flottyrkokt, tunn skiva/spån av potatis eller annan (oftast vegetabilisk) livsmedelsråvara förutse Verb på förhand räkna ut madam Substantiv fru, /titel för/ gift kvinna smör Substantiv mejeriprodukt, främst bestående av mjölkfett som är fast vid rumstemperatur, men smälter vid 32-35°C strålning Substantiv spridning av partiklar eller energi (elektromagnetiska vågor/fotoner; se elektromagnetisk strålning) förräderi Substantiv det att förråda någon kalkon Substantiv en art (Meleagris gallopavo) inom fågelfamiljen fälthöns (Phasianidae); individ av arten kalkon mysig Adjektiv känslomässigt tilltalande, ofta involverande närhet till andra människor, trygghet och en miljö som är långt ifrån steril och kal, utan snarare väl utsmyckad av tilltalande inredningsdetaljer och till storleken tämligen anonym Adjektiv (om en person) som inte tillkännager sin rätta identitet försäljning Substantiv överlåtelse av en vara till en köpare mot avtalad ersättning kommunist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med kommunism fullständig Adjektiv som innehåller allt som finns eller är önskvärt, och inte saknar något korpral Substantiv den lägsta befälsgraden inom armén olämplig Adjektiv inte lämplig, som inte lämpar sig; (om person) som inte anses uppfylla de krav som ställs på en person i en given yrkesroll eller liknande; (om aktivitet) som inte kan rekommenderas ty utförande av aktiviteten antages få pannkaka Substantiv en traditionell maträtt gjord på en smet av i huvudsak ägg, mjöl, mjölk och smör som steks till tunna kakor i stekpanna eller tillagas i ugn syrra Substantiv syster bedrägeri Substantiv det att lura eller vilseleda någon med avsikt att få orättvis, oförtjänt och/eller olaglig ekonomisk eller annan slags fördel bokstavligen Adverb medelst bokstäver misstanke Substantiv idé om något, särskilt något negativt om en annan människa eller organisation, vilken man (svagt) tror (misstänker) är sann misstänksam Adjektiv med benägenhet att misstänka; hyser misstankar repa Substantiv rispa, ytligt märke på en yta ballong Substantiv ofta någorlunda rund "påse" i mycket flexibelt material som innehåller luft eller annan gas, använd för lek eller för dekoration, ofta i samband med någon festlighet småningom Adverb efter en tid, till slut, med tiden charmig Adjektiv charmfull, förförisk, charmant sjukvårdare Substantiv person som jobbar med att vårda de sjuka konversation Substantiv samtal störning Substantiv företeelse som avviker från det normala italienska Substantiv kvinna från Italien konung Substantiv manligt statsöverhuvud i en monarki berusad Adjektiv påverkad av t ex etanol (sprit) misslyckande Substantiv det att misslyckas eller något som misslyckats solnedgång Substantiv solens rörelse ner under horisonten vid en dags slut tvätt Substantiv det att tvätta något infekterad Adjektiv (om organism o.dyl.) som har angripits av sjukdomsframkallande och smittsamt ämne karma Substantiv det att man tror att ens beslut i livet påverkar reinkarnationen på så sätt att om du betett dig bra i livet så föds du om i ett högre kast och vice versa syskon Substantiv bror eller syster; person som har samma förälder som en viss annan person bartender Substantiv person som serverar kunder dryck vid en bar vicepresident Substantiv titel för person i vissa republiker som har till uppgift att fullgöra en presidents uppgift då hen är förhindrad att fullgöra sina plikter januari Substantiv årets första (1.) månad höst Substantiv den årstid som följer en varmare period (sommaren) och kommer innan en kallare (vintern) ivrig Adjektiv som vill göra mycket och göra det med en gång eller fort; angelägen potential Substantiv möjlighet; potentiell chans att lyckas gift Substantiv ämne som skadar eller dödar en viss livsform, såsom ett djur eller en växt; särskilt flytande ämne som produceras av en växt eller ett djur i försvarssyfte, och som kan injiceras i en fiende exempelvis via en gifttagg slant Substantiv mynt naiv Adjektiv som saknar erfarenhet eller förståelse; oerfaren; omisstänksam dvärg Substantiv onormalt liten människa; dvärgväxt, kortväxthet skandal Substantiv affär eller liknande som väcker stor förargelse och uppmärksamhet minus Substantiv något negativt oväsen Substantiv ljud som inte uppskattas, ofta med hög volym, oljud djävul Substantiv (tänkt) varelse eller väsen som representerar all ondska sjöman Substantiv person som jobbar ombord på ett fartyg ansökan Substantiv det att ansöka; det att (formellt) begära (något); det att begära inträde i verksamhet groda Substantiv djur inom klassen groddjur som är mest känt för att vara en god hoppare; individ av dessa arter illegal Adjektiv olaglig kompanjon Substantiv följeslagare; vidare kamrat, kumpan; någon associerad etc stridsvagn Substantiv pansrat och kanon- och kulsprutebestyckat tungt militärt stridsfordon avsett att agera som egen styrka, del av truppslag eller tillsammans med andra truppslag uppoffring Substantiv det att avstå egen bekvämlighet för andras skull bidrag Substantiv någon form av (ekonomiskt) stöd deal Substantiv överenskommelse parfym Substantiv vätska framställd för att skänka väldoft eller dölja annan odör löpa Verb springa, ofta i tävlings- eller träningssyfte kring en bana e.d. flyg Substantiv flygplan håla Substantiv fördjupning eller hålighet (i berg eller jord) pott Substantiv summa att fördelas i samband med löneuppgörelse tuggummi Substantiv bit av ett gummiaktigt ämne avsedd att tuggas men inte sväljas, bestående av bland annat tuggummibas, sötningsmedel och aromämnen besvikelse Substantiv upplevelse av att en önskan inte blivit uppfylld; känslan när någon är besviken signera Verb förse med signatur avstå Verb välja att inte göra något klan Substantiv social grupp, oftast definierad genom släktskap cam Substantiv webbkamera befolkning Substantiv människorna som bor innanför en politisk eller geografisk gräns höft Substantiv vartdera av de båda utskjutande kroppspartier runt höftbenen och nedanför midjan olyckshändelse Substantiv negativ händelse som inträffar utan att någon inblandad aktivt arbetat för det bolag Substantiv företag mack Substantiv bensinstation; kort för bensinmack so Substantiv sugga, grishona yxa Substantiv mycket gammalt, skärande, manuellt huggredskap främst för klyvning och (kraftigare) bearbetning av trä och timmer dryck Substantiv vätska som är drickbar; allmänt om det som går att dricka däremot Adverb emot detta, från en annan synvinkel; å andra sidan tillträde Substantiv tillstånd att komma in till en viss plats välgörenhet Substantiv privat allmännyttig, ideell verksamhet som bedrivs för att hjälpa behövande personer eller för andra altruistiska syften gren Substantiv från träd eller buske hård utstickande del som bär mindre kvistar eller blad porter Substantiv en typ av mörkt öl rast Substantiv (kortare) vila som utgör ett avbrott eller uppehåll i en verksamhet och efter vars slut verksamheten ånyo fortsättes; stundom: paus, uppehåll, andrum eller vilostund o. d.; särskilt om avbrott eller uppehåll i arbete ell brådskande Substantiv det att brådska platt Adjektiv med en slät och inte krökt yta betydligt större än tjockleken strida Verb utkämpa en strid, kämpa, drabba samman; föra krig; slåss arrangera Verb anordna, ordna efter en viss plan grilla Verb tillaga mat över glödande träkol, gaslåga, fyrfat, lägereld eller liknande; ibland på en grill, och då ofta på galler staty Substantiv skulptur av person i helfigur vägnar Substantiv formellt angivande att någon gör något för någon eller något, såsom representerar, företräder, agerar talesman med mera; på uppdrag av någon, i någons namn, i någons ställe eller för någons räkning etc; på någons sida beskydd Substantiv skydd, hägn etta Substantiv symbol som utgörs av siffran ett halvvägs Adverb med (ungefär) hälften av den avsedda sträckan bakom sig regissör Substantiv person som utövar regi; person som leder arbetet med filminspelning, teateruppsättning eller dylikt bjuden Adjektiv som har bjudits arbetslös Adjektiv som saknar och därför oftast söker (betalat) arbete radar Substantiv system eller apparatur för lokalisering och avståndsbestämning med radiovågor av föremål på långt avstånd i mörker eller dimma begripa Verb förstå något beskrivning Substantiv redogörelse av (det relevanta hos) något/någon kinesisk Adjektiv som rör Kina, det kinesiska språket, folket eller kulturen hertig Substantiv adlig titel musiker Substantiv person som skriver, spelar eller dirigerar musik original Substantiv ett ursprungligt verk; ett objekt som inte är skapat som en kopia av någonting redan existerande sektion Substantiv avdelning, avskuret stycke diagnos Substantiv bestämning av en sjukdoms art drönare Substantiv hane av en gaddstekel vilket innefattar myggor, bin, getingar m.fl. misshandel Substantiv det att avsiktligt och i någon mening omotiverat/olagligen orsaka (betydlig) fysisk eller psykologisk skada hos en annan individ stank Substantiv mycket motbjudande lukt sändare Substantiv något (ofta apparat) som (tekniskt) sänder något, speciellt elektromagnetisk strålning gärningsman Substantiv person som gjort sig skyldig till en brottslig gärning orange Adjektiv som har en färg mellan rött och gult (som ofta förknippas med apelsiner) päls Substantiv ett djurs hårbeklädnad häkte Substantiv lokal där brottsmisstänkt person hålls frihetsberövad medan förundersökning eller dylikt pågår inför eventuellt åtal fastighet Substantiv markområde som är fast egendom med tillhörande fastighetstillbehör, oftast bostadshus, trädgård och andra byggnader eller växtligheter, som utgör en rättslig enhet kasino Substantiv rum eller byggnad anpassad för hasardspel omtänksam Adjektiv som bryr sig om och vill hjälpa, stötta eller ta hand om andra räddning Substantiv det att något eller någon räddas utredare Substantiv person som utreder något (till exempel ett brott eller en samhällsfråga med betydelse för politiska beslut) västra Adjektiv åt väster belägna frekvens Substantiv en storhet, anger förekomster (av något) per tidsenhet; vanlig enhet är Hertz (per sekund) instrument Substantiv (finare) redskap medans Konjunktion variant av medan republik Substantiv ett statsskick i vilket statschefen väljs för en viss tidsperiod i taget yr Adjektiv vimsig, snurrig, ur balans invänta Verb vänta på innan man själv fortsätter bänk Substantiv möbel, inomhus eller utomhus, på vilken flera människor kan sitta samtidigt himla Adverb väldigt, mycket, överdrivet kål Substantiv växtarten Brassica oleracea i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae), med en mängd olika varieteter såsom vitkål, grönkål, blomkål, kålrabbi och broccoli (knappast om enskild planta, se kommentar under definitio spik Substantiv samling av spikar (1) nix Interjektion nej charm Substantiv egenskapen att verka fängslande inomhus Adverb inne i en byggnad slockna Verb somna sträck Substantiv rad av företeelser övervakning Substantiv det att övervaka kol Substantiv grundämnet med atomnummer 6 och kemisk beteckning C angenämt Interjektion trevligt att träffas angrepp Substantiv direkt anfall eller attack, ofta av kortare varaktighet; det att ge sig på någon eller något avrättning Substantiv det att döda en individ som dömts till dödsstraff boskap Substantiv (samling av) vissa husdjur, särskilt nötboskap och hovdjur som t.ex. hästar, får och getter framsida Substantiv den sida eller del (av något) belägen framme eller fram instängd Adjektiv som stängts in investering Substantiv kapitalinsats som förväntas leda till framtida avkastning kloster Substantiv byggnad som är byggd åt religiösa munkar eller nunnor nämligen Adverb som förklaring på det som sagts eller skrivits tidigare splittra Verb /förstöra genom att/ dela upp i mindre delar ask Substantiv ett trädslag (Fraxinus excelsior) i familjen syrenväxter; exemplar av detta träd dödsorsak Substantiv orsak till att någon eller något dött gate Substantiv utgång till flygplan (på en flygplats) koloni Substantiv administrativ enhet eller bosättning i främmande land eller omgivning, som lyder under regeringen i moderlandet hoppsan Interjektion uttrycker att något inte gick som planerat, även viss förvåning ugn Substantiv slutet, mindre utrymme avsett att värmas upp för att ge värme åt objekt, särskilt mat, som placeras i utrymmet husvagn Substantiv bildragen släpvagn med heminredning inställning Substantiv det att tycka något, det att ha en (varaktig) uppfattning (om något) mo Substantiv sandig eller grusig, torr slättmark, vanligen bevuxen med tall och ljung; utan nämnvärd växtlighet) barnslig Adjektiv som beter sig (alltför mycket) som ett barn hammare Substantiv ett verktyg som används till att slå med, ofta att slå in spik tapper Adjektiv modig, speciellt i strid borsta Verb gnida eller föra en borste mot ett underlag eller genom något eliminera Verb avlägsna, utesluta bedragare Substantiv person som bedrar bella Verb kosta checka Verb kontrollera försent Adverb vanlig stavningsvariant av för sent kontant Adjektiv i fysiska pengar, i mynt och sedlar (inte med bankkort eller "swish") kyl Substantiv kylskåp intrång Substantiv det att (utan tillåtelse) intränga/ta sig in på privat plats (vanligtvis låst utrymme som bostad, förråd, vindskontor, m.m.) separera Verb avskilja; dela upp en mängd i enheter, vilka fungerar var för sig, oberoende av varandra; i tekniska sammanhang även särskilja i beståndsdelar bandit Substantiv (egentligen bannlyst) bov, förbrytare duva Substantiv fågel tillhörande familjen Columbidae romare Substantiv person från romarriket som hade romersk medborgarrätt brittisk Adjektiv som rör Storbritannien citera Verb återge ett citat trång Adjektiv som saknar större utrymmen buren Adjektiv som bärs eller har burits rota Verb slå sig ner och stanna på en viss plats en längre tid älskarinna Substantiv kvinnlig älskare öm Adjektiv som smärtar och gör ont, främst vid beröring; även bildligt (om känslighet, om svaghet) oundviklig Adjektiv som inte kan undvikas fluga Substantiv tvåvingad insekt av underordningen Brachycera av insektsordningen tvåvingade (Diptera); ofta avses särskilt husflugan (Musca domestica) helgon Substantiv helig person som är föremål för vördnad, särskilt efter sin död välkomna Verb hälsa någon (nyankommen) välkommen marinsoldat Substantiv soldat i marinkår som främst tjänstgör i kust- eller strandnära områden såsom Konjunktion på det sätt som, i likhet med, liksom jungfru Substantiv kvinna som är oskuld (eller ogift) kungarike Substantiv rike, vars statschef är en kung eller drottning fientlig Adjektiv som har negativ inställning till någon eller något och kan agera som en fiende fokus Substantiv punkt där ljusstrålar konvergerar när linsen riktas rakt mot en oändligt avlägsen ljuskälla; brännpunkt, fokalpunkt pärla Substantiv kula av pärlemor, hårt runt skinande objekt använt i halsband och örhängen brandman Substantiv person som yrkesmässigt arbetar med att /förebygga och/ släcka bränder trettio Räkneord talet 30, ett tal mellan tjugonio och trettioett blondin Substantiv person som har en blond hårfärg skal Substantiv hölje eller yta som döljer eller skyddar något inifrån Preposition från insidan av elegant Adjektiv som är snygg, ofta på ett traditionellt och stilrent sätt, möjligtvis något reducerande av känslomässiga impulser; fin till det yttre förse Verb utrusta, tillgodose behov; göra komplett eller bättre genom att placera, montera eller tillägga något sjunde Räkneord nummer sju i ordningen udda Adjektiv utan sitt parelement intelligens Substantiv mental förmåga; förmågan att resonera, planera, lösa problem, tänka abstrakt, förstå idéer och språk, komplicerade orsakssammanhang samt förmågan till inlärning kriga Verb befinna sig i krig och aktivt utföra krigshandlingar pigg Adjektiv som inte känner ett behov av att vila eller sova invadera Verb (med krigsmakt) tränga in i (ett område) äventyra Verb utsätta för fara rutten Adjektiv som har ruttnat final Substantiv tävling eller match som är direkt avgörande för vem, eller vilket lag, som ska vinna ett mästerskap eller liknande ödmjuk Adjektiv anspråkslös, blygsam armband Substantiv smycke som bärs på handleden patrull Substantiv mindre truppavdelning med uppgift att rekognosera, spana och bevaka ändring Substantiv något som ändras eller har ändrats eller själva processen när detta sker hördu Interjektion sammansmältning av 'hör du' varv Substantiv anläggning för produktion och reparation av båtar och skepp centimeter Substantiv en längdenhet, med beteckningen cm, vilken motsvarar en hundradels meter undergång Substantiv det att upphöra existera, dö eller dö ut, ofta under dramatiska former sharon Substantiv persimon utan garvsyra fjol Adverb förra året bröllopsdag Substantiv dag där man gifter sig eller årsdag på vilken bröllopet ägde rum. motstå Verb göra motstånd mot, inte ge vika för, bekämpa, motarbeta försätta Verb sätta, sätta i ryggsäck Substantiv behållare (väska) som kan bäras på ryggen; används som förvaringsställe för föremål exempelvis på resa uppförande Substantiv det sätt som någon eller något agerar eller beter sig på övertygande Substantiv det att övertyga revben Substantiv krökt skelettben (costa) som i par utgår från ryggraden och tillsammans utgör bröstkorgen tass Substantiv delen som sitter längst ned på benen på vissa djur (exempelvis katter och hundar) ofarlig Adjektiv som svårligen orsakar eller leder till olyckor eller skada timma Substantiv variant av timme bespara Verb låta slippa, förskona från husdjur Substantiv djur som tämjts, hålls och förökas under mänsklig kontroll för sällskap, nöje och för produktion av varor och tjänster morgondag Substantiv den dag som följer efter den innevarande dagen upphetsad Adjektiv upprörd; som har starka känslor, ofta som märkbart tar sig i fysiskt uttryck förövare Substantiv person som utfört en våldsam och olaglig handling liter Substantiv rymdmått motsvarande en kubikdecimeter shoppa Verb handla pi Substantiv den grekiska bokstaven Π (gemen: π eller ϖ) design Substantiv det att skapa (speciellt visuella) utseenden; det att skapa gränssnitt (såväl visuella som tekniska) inkräktare Substantiv någon som utan lov befinner sig där de inte får vara; någon som gör intrång smekmånad Substantiv en lyckosam månad efter ett tillträde av en position såsom regering, styrelse m.m. kylskåp Substantiv elektriskt skåp som håller en lägre temperatur än omgivningen i syfte att sänka temperaturen och öka hållbarheten för matvaror som placeras i skåpet näve Substantiv en mängd som ryms i en hand jon Substantiv laddad atom eller molekyl (d.v.s. med valenselektron tillagd eller borttagen) kjol Substantiv klädesplagg som bärs från höftpartiet (och ner över benen), men utan sydda ben kritik Substantiv markering att man är missnöjd med det någon gjort (eller tänker göra) (ibland även med något som ligger utanför mänskligt inflytande) underteckna Verb skriva sin namnteckning under ett brev eller annat dokument generator Substantiv maskin bestående av stator och rotor som omvandlar rörelseenergi till elektrisk energi psykiater Substantiv läkare som behandlar psykiska åkommor skinka Substantiv den del av svin motsvarande andra djurs stek (svinbakdel) försvinnande Substantiv händelsen att någon eller något försvunnit khan Substantiv österländsk furste befalla Verb ge order om förväntan Substantiv tro och antagande att något kommer att vara på ett visst sätt i framtiden, oftast att det kommer att bli bra smeknamn Substantiv inofficiellt extra namn av vänskaplig positiv karaktär, ofta en variant av det officiella namnet men ibland attributivt knarkare Substantiv person som är beroende av eller regelbundet berusar sig med knark marschera Verb gå med långa, jämna steg (i marschtakt), likt en soldats gång överstökat Adverb till ända, klart avvisa Verb vägra att acceptera något, t.ex. förslag, begäran, beskyllning; säga "nej" till något; inte gå med på något; inte bry sig om något tumör Substantiv (oftast ett stycke solid) vävnad som uppkommit genom oändamålsenlig, okontrollerad celldelning (efter att en cell råkat ut för genetisk eller epigenetisk skada); en tumör vars celler inte har förmåga att sprida sig till tunnelbana Substantiv transportmedel som utgörs av tåg, oftast elektriskt drivna med strömskena och med en förarhytt i varje ände och utrymme för normalt ett större antal passagerare, som framförs på utlagd räls normalt inom en större tätort demokrati Substantiv det att tillsammans bestämma över gemensamma angelägenheter; ett sätt att styra ett land (eller annat administrativt område) där folket har möjlighet att genom allmänna val eller folkomröstningar avgöra hur samhällsangel delvis Adverb inte helt; till en del fack Substantiv liten låda avsedd för att sortera in saker i, oftast ett av ett flertal liknande förgäves Adverb som utföres utan att något /väntat/ positivt orsakas som en följd av det inspirerad Adjektiv som inspirerats lurad Adjektiv som blivit lurad; som accepterat ett påstående som sant trots att det inte var sant, speciellt om avsändaren av meddelandet var medveten om det presskonferens Substantiv möte dit en organisation bjuder in journalister för att kungöra nyheter och stora förändringar, såsom avhopp, kontraktssigneringar, och nomineringar utrota Verb tillintetgöra, förgöra; döda eller på annat sätt få bort var och en av något budget Substantiv prognos över framtida planerade ekonomiska händelser stycke Substantiv avskild del av något helt som har sönderdelats eller ska sönderdelas tillfällighet Substantiv resultat av okontrollerade eller oförutsedda omständigheter; slump fat Substantiv tallrik eller (oftast flat) skål som man lägger upp maten på (eller i); avsedd att servera eller förvara mat, men vanligen inte att äta på piska Substantiv redskap avsett att slå eller snärta på någon eller något, bestående av ett skaft med en böjlig del (tunnare rep, rem e.dyl.) fastsatt i ena änden blöja Substantiv plagg för spädbarn och yngre barn som ännu inte lärt sig att gå på pottan eller toaletten som fångar upp barnets avföring och urin invasion Substantiv det att någon invaderar något; /massivt/ fientligt anfall, där fienden i stort tar över det nya området kommando Substantiv befallning, order, direktiv till soldat färgad Adjektiv som är försedd med färger; kolorerad sökare Substantiv litet fönster på kamera med vars hjälp man kan se och inställa motivet ynkrygg Substantiv feg person euro Substantiv benämning på valutan som används i vissa länder inom Europeiska unionen ego Substantiv en både medveten och omedveten del av jaget fjäder Substantiv utväxt bestående av keratin från en fågels hud julafton Substantiv dag som infaller den 24 december (dagen före juldagen) konferens Substantiv väl förberedd större sammankomst för föredrag och diskussioner bred Adjektiv som sträcker sig långt i en dimension, särskilt längs marken; som har hög bredd buske Substantiv flerårig växt med förvedade stammar som grenar ut sig från marken femtio Räkneord talet 50 förskott Substantiv betalning i förväg, förhandsbetalning genomgå Verb gå igenom pop Substantiv en musikstil, ett lättare alternativ till rock'n'roll konfrontera Verb föra samman, ställa ansikte mot ansikte tumme Substantiv det finger på människans hand som är placerat mittemot de andra fingrarna bakhåll Substantiv dold ställning för överraskande anfall innehåll Substantiv det som finns i något, även om texten i en bok etc. poesi Substantiv lyrisk diktning rikedom Substantiv stor mängd (inte sällan om pengar eller monetära värden) enrum Substantiv används i frasen i enrum bekänna Verb erkänna /att något gäller en själv/, ofta något negativt; bikta ide Substantiv håla, grop eller liknande där vissa djur sover under vintern otäckt Adverb skrämmande utbilda Verb (transitivt) ge någon eller några en utbildning; ge någon eller några kunskaper inom något ämne fe Substantiv ett övernaturligt kvinnligt väsen som är besläktat med älvor fotografera Verb avbilda något med hjälp av en kamera gällande Preposition vad det gäller info Substantiv kortform av information juvel Substantiv slipad ädelsten utöver Preposition i tillägg till odödlig Adjektiv inte dödlig, som aldrig kommer att dö ansvara Verb se till att något blir rätt utfört och ta på sig skulden om så inte blir fallet; ha ansvar för något lovande Adjektiv som lovar taktik Substantiv sätt att gå till väga, i synnerhet i krig; plan i detalj, till skillnad från strategi tigga Verb försöka få någon att skänka något, särskilt pengar blivande Adjektiv som i framtiden kommer att vara aktuell hobby Substantiv verksamhet som man tycker om att regelbundet ägna sig åt på fritiden därnere Adverb nere på det stället extrem Adjektiv ytterlig, som innehar vissa (typiska) egenskaper i mycket hög grad ikapp Adverb variant av i kapp, definition se där tjänstgöra Verb göra sin tjänst tillägga Verb lägga till, utöka med något älskad Adjektiv som älskas installera Verb bygga ihop något och/eller göra något redo för användning lyckad Adjektiv som lyckats dumskalle Substantiv dum person (i betydelsen ointelligent, korkad; inte i betydelsen elak) utomhus Adverb alla platser som inte är inomhus rättsläkare Substantiv läkare som utför undersökningar i samband med rättsfall; specialist på rättsmedicin ärlighet Substantiv det att vara ärlig säte Substantiv struktur i ett fordon samt utrymme ovanför den där en person kan sitta hink Substantiv ihålig handtagsförsedd behållare, oftast med cirkulär bottenyta och lätt utåtgående sidor, avsedd att inrymma vatten, jord, grus, sand etc. giv Substantiv runda i kortspel, där korten delas ut (ges) på nytt kika Verb titta med stor noggrannhet, titta nyfiket eller i hemlighet promenera Verb gå en längre sträcka, ofta utomhus och ofta i rekreations- och/eller träningssyfte därmed Adverb i och med det, på grund av det staket Substantiv smal men hög slinga exempelvis av trä eller metall stående på marken för att avgränsa ett område allians Substantiv förbund, koalition, union; kan ingås mellan stora enheter som grupper av länder, länder, företag, partier, till små grupper av människor anmälan Substantiv det att anmäla någon eller något kammare Substantiv rum främst avsett för privat bruk, såsom exempelvis sovrum; boningsrum air Substantiv stämning, fläkt, doft definiera Verb bestämma vad som avses med ett ord eller begrepp; skapa en definition klagomål Substantiv yttrande som uttrycker missnöje; klagan misshandla Verb avsiktligt och olagligen orsaka (betydande) fysiska eller psykologiska skador hos annan individ behållare Substantiv ihåligt föremål som kan och är avsett att inrymma något annat, särskilt en vätska eller gas handväska Substantiv mindre väska med handtag eller axelrem som kan bäras i hand eller hängas över axeln och som traditionellt starkt förknippas med kvinnligt bruk erövra Verb underlägga sig eller komma i kontroll över något, speciellt då det görs med hjälp av militärmakt gardin Substantiv tygskynke som hänger innanför fönster för att skydda inomhusklimatet från starkt solljus och (främst i äldre tider) från värme eller kyla, samt förhindra oönskad insyn uppsats Substantiv text, ofta skriven i akademiskt syfte färja Substantiv farkost för transport över vatten, normalt kopplad till speciellt överfartsställe eller särskild rutt. trösta Verb försöka göra någon som är ledsen glad igen ovan Adjektiv inte van återfå Verb få tillbaka något man förlorat greja Substantiv grej, sak överlevnad Substantiv det att överleva vald Adjektiv som har valts, tillsatt genom val ljuv Adjektiv härlig, älsklig, skön, behaglig, angenäm mäster Substantiv titel- och tilltalsform av mästare (hantverkare) profetia Substantiv förutsägelse, spådom, särskilt vid gudomlig ingivelse efterrätt Substantiv sötare rätt som serveras efter huvudrätten, efter förrätt och huvudrätt i en tre rätters måltid förening Substantiv ett antal människor som enats runt en idé och förenat arbetar för ett gemensamt mål kärna Substantiv den innersta delen av något; mitt, mittpunkt tank Substantiv behållare för förvaring av flytande material transportera Verb med hjälp av fordon (bil, båt, flyg etc.) flytta ett föremål från en plats till en annan fatt Adverb i frågor angående en persons tillstånd kvalitet Substantiv storhet som i ord eller siffror beskriver graden av önskvärda egenskaper hos en produkt eller annat räv Substantiv kortbent djur inom familjen hunddjur (Canidae), oftast inom något av följande släkten: Alopex, Cerdocyon, Dusicyon, Fennecus, Otocyon, Pseudalopex, Urocyon och Vulpes ensamhet Substantiv det att vara ensam, det att inte ha några personer omkring sig jättemycket Adverb väldigt mycket mordvapen Substantiv vapen som används till att mörda någon tolerera Verb ha överseende med; tåla återskapa Verb ännu en gång bringa till existens på samma sätt som tidigare var fallet örn Substantiv beståndsdel av vapen eller flaggor bakifrån Adverb i riktning mot en person, så att rörelsen först träffar på personens rygg; i riktning mot ett föremål eller en byggnad, så att rörelsen först träffar på baksidan; från ryggsidan; från baksidan såld Adjektiv som har blivit köpt tagning Substantiv avsnitt som spelas in i en kontinuerlig process för en film utmattad Adjektiv trött, utarbetad, utsliten dämpa Verb minska storleken på, eller hastigheten av, en rörelse hov Substantiv den hornbeklädda delen av foten hos uddatåiga hovdjur (i synnerhet häst) rekrytera Verb skaffa nya rekryter; anställa ny personal; värva nya medlemmar mugg Substantiv typ av enklare cylinderformad dryckeskärl: större kopp, eller kopp av annat material än porslin eller glas bubbla Substantiv sfärisk inneslutning av gas (ofta luft) i en vätska revisor Substantiv yrkesperson vars uppgift är att utföra revision överhuvudtaget Adjektiv vanlig stavningsvariant av över huvud taget existens Substantiv det att existera; plats som finns till i rummet och tiden församling Substantiv en grupp människor som är samlade på ett ställe; folkförsamling, publik, riksdag, mötesdeltagarna inkludera Verb ha som ingående del trea Substantiv symbol som utgörs av siffran tre finansiera Verb bekosta med finansiella medel snubbla Verb vid gång eller löpning tappa balansen och (ofta) också falla omkull, särskilt då man (oväntat) stött emot något flint Substantiv hårlöst parti på hjässan som vanligtvis är täckt med hår tuffing Substantiv tuff person, hårding ankomst Substantiv det att komma fram till ett delstopp eller slutdestinationen för en resa italienare Substantiv person, särskilt man, från Italien ekorre Substantiv däggdjur i underfamiljen Sciurus lar Substantiv skyddsande jultomte Substantiv den som, i sagor, kommer och ger barnen julklappar, vanligtvis avbildad som en tjock man med röd luva och långt vitt skägg mast Substantiv vertikal påle avsedd att bära upp något peta Verb entlediga, avsätta ansöka Verb lämna in en formell begäran till en organisation eller myndighet om att få något (en speciell status, en tjänst eller utbildningsplats, ekonomisk ersättning etc.) vetskap Substantiv det att känna till (något), det att veta om (något), (med någons) goda minne, (i) medvetande (om) högljudd Adjektiv med en hög ljudnivå para Substantiv pengar sedel Substantiv peng gjord av papper, bomull eller plast drama Substantiv litterär genre med en berättelse på prosa eller vers som följer en eller flera personer, och som regel är tänkt att sättas upp som ett skådespel på en teater eller som ett TV-drama eskortera Verb göra sällskap på vandring andlig Adjektiv som hör till anden, till andelivet, religiös längd Substantiv endimensionell utbredning i rummet, t ex en vägsträcka, en persons utsträckning i höjdled eller ett föremåls största utsträckning i något av sina plan baksäte Substantiv säte (vanligtvis med sittplats för tre passagerare) i den del av en bil bakom förarplatsen och främre passagerarsätet (och framför last- eller bagageutrymmet) cola Substantiv stavningsvariant av kola kick Substantiv det att ge en stöt med foten; spark marijuana Substantiv en sorts narkotikum (från indisk hampa) markera Verb fysiskt utmärka med hjälp av tecken eller figur med viss avsedd innebörd statlig Adjektiv som rör staten; som ägs av staten; som upprätthålls av staten; som ordnats av staten utställning Substantiv tillställning där något förevisas ; planerad visning (ibland för försäljning) av konst, arkitektur, böcker, kläder, hantverk, tevespel et c. bonus Substantiv något positivt som inte nödvändigtvis (helt säkert) var väntat eller helt nödvändigt nerför Preposition från en högre belägen punkt till en lägre center Substantiv plats där en viss typ av verksamhet (med kundtrafik) samlas i stor utsträckning i ett relativt litet utrymme eller där den lokala styrelsen har sitt huvudsäte fjäril Substantiv flygande insekt av ordningen Lepidoptera, som kännetecknas av stora, platta vingar som ofta har komplicerade och mångfärgade mönster sannerligen Adverb verkligen, minsann, förvisso; uttrycker medhållande övertag Substantiv läge för viss part i en motsättning, där denne har bättre möjligheter än motståndaren rullstol Substantiv stol med hjul, ibland med elektrisk motor för framdrift, avsedd för funktionshindrade personer som inte (enkelt) kan ta sig fram (gå) själva cykla Verb färdas på en cykel ingripa Verb vidta åtgärder (oftast i syfte att förhindra något och/eller bestraffa någon som gör något) sax Substantiv verktyg som används för att klippa; eller är formad som en sax tunn Adjektiv med låg densitet ödsla Verb slösa; spendera eller tillbringa trots att man inte får något tillbaka klå Verb ge stryk myra Substantiv en insekt som tillhör ordningen gaddsteklar och är känd för att bilda stora samhällen rand Substantiv synlig kurva eller streck på en yta villkorlig Adjektiv beroende av villkor smink Substantiv produkter som appliceras på hud, ögonfransar, naglar, läppar och ögonbryn i syfte att förändra och/eller förbättra utseendet hos bäraren genomsöka Verb söka grundlig för att hitta något hawaii Substantiv en pizza med tomatsås, ost, skinka, ananas och krydda självförsvar Substantiv försvar av den egna personen gratulera Verb uttrycka glädje över någonting som har hänt någon, exempelvis vid en födelsedag; säga grattis storebror Substantiv äldre manligt syskon illusion Substantiv något som ser ut som något det inte är; något som ser ut att existera eller inträffa, men som i själva verket inte gör det dödande Substantiv det att döda; händelsen att en eller flera personer dödas februari Substantiv årets andra (2:a) månad skina Verb lysa starkt, ge ifrån sig ett sken brådska Verb behöva uträttas snart eller omedelbart lax Substantiv Salmo salar; större, avlång, vandrande fisk med skärt, mört och fett kött ; kött eller produkt av samma fisk, laxfilé, laxpudding, grillad lax, rökt lax; även om liknande fiskar av andra arter, särskilt i sammansättninga liga Substantiv benämning på allierade stater som slåss på samma sida i krig nödsituation Substantiv kritisk situation, nödläge, kris rak Adjektiv som föjer en och samma riktning likadant som en stråle gör, utan kurvor eller vinklar förvar Substantiv placering (av oftast värdefulla föremål) på säker plats (oftast inlåst i ett kassaskåp) salong Substantiv finare sällskapsrum brett Adverb vitt, omfattande online Adjektiv ansluten till internet rörande Preposition som rör, vad rör pest Substantiv samlingsnamn för infektionsjukdomarna, lungpest, böldpest och blodpest som orsakas av Yersinia pestis utegångsförbud Substantiv förbud för ett barn att lämna hemmet för sina föräldrar hjälplös Adjektiv som inte kan skydda sig eller reda sig utan hjälp; (om handling) uppgiven intim Adjektiv som är i nära kontakt, förtrolig rasande Adverb väldigt, mycket utöva Verb regelbundet göra något fredlig Adjektiv som hyser eller ger uttryck åt obenägenhet för strid, tvist eller osämja, fredsälskande, fridsam hm Interjektion för att visa eftertanke eller tveksamhet korg Substantiv (mindre) behållare, ofta av lätt trä eller plast och ofta med en icke-solid (flätad) yta förstärka Verb göra starkare tidsfråga Substantiv fråga som handlar om tid, i synnerhet om när någon väntad händelse kommer att inträffa dansare Substantiv person som dansar, ofta någon som är tränad i att göra det och eventuellt gör det professionellt uppenbara Verb göra uppenbar ursprung Substantiv det ifrån vilket någonting härstammar gengäld Substantiv ersättning eller kompensation för något som någon fått av någon annan; motprestation, ofta av tacksamhet eller som utbyte hårddisk Substantiv lagringsmedium för dator observera Verb bli medveten om något (viktigt), gärna vetenskapligt prövning Substantiv test; svår händelse som testar ens mognad och styrka tvål Substantiv löddrande rengöringsmedel, avsett för personlig hygien och används tillsammans med vatten bromsa Verb minska farten (med hjälp av en broms eller liknande) avlyssna Verb med hjälp av tekniska hjälpmedel lyssna på andras samtal, oftast i hemlighet kavaj Substantiv en sorts karaktäristiskt styvare finklädesplagg för överkroppen med krage, slag och fickor, oftast stilrent enkelfärgat (ofta svart) eller subtilt randigt (ofta mörkgråa ränder), och som bärs över skjorta e.dyl., ofta de aptit Substantiv matlust bakdörr Substantiv dörr på baksidan av en byggnad vilken oftast används mer sällan och/eller är delvist gömd hurdan Pronomen hur slags, av vilket slag fyr Substantiv tornliknande sjömärke avsett för att avge ljussignaler för sjöfarten, och i flygplanets tidiga historia även optisk markering av luftleder, med hjälp av stora strålkastare kräkas Verb genom munnen utstöta innehållet i magsäcken väntan Substantiv tid då någon väntar forma Verb ge ett föremål en viss form /genom att applicera krafter på det/ stipendium Substantiv penningunderstöd för studier hemsöka Verb återkomma till den plats där man levde innan sin egen död; spöka; gå igen karantän Substantiv strikt isolering av människor eller djur fastställa Verb sätta fast hysa Verb ge boende hos sig; låta vistas i ens hus simpel Adjektiv enkel, som det endast finns en av amatör Substantiv person som ägnar sig åt en verksamhet utan att ha den som yrke (och utan expertkunskaper) ersättare Substantiv person som tar annans plats eller träder i annans ställe syfta Verb anspela på något; ha något i tankarna och kommunicera utgående från detta begränsa Verb sätta gränser, komma med inskränkningar densamma Pronomen samma person kila Verb röra sig lätt, snabbt och skyndsamt motsatt Adjektiv som utgör motsats, helt annan ordentlig Adjektiv som sköter sig; som beter sig väl ovanpå Preposition för att beteckna belägenhet på övre sidan eller övre delen av något, över (något) och vanligen vilande direkt därpå, uppepå (något) teckna Verb rita (en teckning) med penna, krita eller dylikt gapa Verb öppna munnen; (överfört) uttrycka förvåning järnväg Substantiv transportmedel som utgörs av (numera oftast elektriskt drivna) spårfordon, normalt så kallade tåg, gående på utlagd räls klargöra Verb göra klar och tydlig håna Verb uppge någonting på ett sätt som kan kränka, vanligtvis avsiktligt utgivare Substantiv person som ger ut trycksaker autograf Substantiv egenhändig namnteckning avskyvärd Adjektiv så /moraliskt/ hemsk att det är värt avsky; abominabel, vedervärdig käpp Substantiv grov pinne oftast med runt eller kvadratiskt tvärsnitt hotellrum Substantiv rum på ett hotell kemikalie Substantiv ämne som framställts på kemisk väg beställning Substantiv begäran om att få något, speciellt någon som inte kan erhållas omedelbart; speciellt om mat på restaurang och varor och tjänster som måste begäras i förväg; det att beställa något, eller något som beställts ficklampa Substantiv bärbar batteridriven lampa förnuftig Adjektiv som är logisk och handlar efter kända fakta istället för på känslomässiga grunder nyttig Adjektiv som i längden är fördelaktig för, gynnar, hälsan basket Substantiv en bollsport som spelas mellan två lag av fem spelare och går ut på att med händerna manövrera en boll genom en järnring med nät (korg) högt uppsatt på motståndarlagets sida av spelplanen komplett Adjektiv som innehåller allt önskvärt, fullständig tron Substantiv större stol, ofta starkt dekorerad, avsedd för en regerande monark för ceremoniella ändamål öster Substantiv ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger sett i riktning mot Nordpolen kristall Substantiv ett fast ämne med atomerna ordnade i regelbundet mönster tretton Räkneord grundtalet 13 mellan tolv och fjorton lamm Substantiv unge till får smuts Substantiv (oönskade) ämnen, såsom damm, lera, jord etc., på något som gör att detta inte längre upplevs som rent och fint tillsagd Adjektiv tillsaga, säga till fega Verb vara feg omvänd Adjektiv vänd åt annat (vanligen motsatt) håll jurist Substantiv person som har en juridikexamen national Adjektiv som rör en nation barbie Substantiv barbiedocka bridge Substantiv ett slags kortspel för fyra personer fångad Adjektiv som fångats irländare Substantiv person, i synnerhet man, från Irland brie Substantiv en sorts fransk gräddost och vitmögelost med mild fin smak pip Substantiv litet rör på kanna som det går att hälla igenom beck Substantiv det som blir över när tjära destilleras; segflytande mörk massa helsike Substantiv helvete; svår situation svit Substantiv obruten rad iaktta Verb lägga märke till, observera, se på rosor Substantiv ett släkte (Rosa) i familjen rosväxter häromkvällen Adverb en av de senaste kvällarna struntprat Substantiv nonsens översätta Verb på ett bestämt språk skriva en text med (exakt) samma innehåll som en annan text på ett annat språk galler Substantiv tandställning samtlig Adjektiv alla, all eller allt ursprunglig Adjektiv som ny, som ursprunget, som det var från början, originell upplysa Verb lysa upp, förse med ljus utomjordisk Adjektiv som inte är av jordiskt ursprung; som inte kommer från jorden åktur Substantiv kort färd med fordon för nöjes skull gin Substantiv destillerad spritdryck smaksatt med enbär snuskig Adjektiv smutsig, ohygienisk container Substantiv stor behållare i plåt eller plast, i synnerhet standardiserad sådan för transport med lastbil, tåg och fartyg poet Substantiv person som skriver poesi täckning Substantiv det att täcka girig Adjektiv som har ett överdrivet begär att förvärva pengar och andra ägodelar spis Substantiv anordning som ger hög värme, vanligen genom att elda ved, kol/koks eller stadsgas alternativt använda el, med syfte att använda vid matlagning; inkluderar vanligtvis en eller flera ytor (plattor) på vilka man kan ställa dessvärre Adverb som värre är; tyvärr, beklagligtvis förbindelse Substantiv länken mellan två eller flera punkter, personer eller abstrakta begrepp pitt Substantiv penis underrättelsetjänst Substantiv tjänst (verksamhet eller organisation) för insamling och analys av underrättelser avliden Adjektiv död, bortgången, framliden fängslad Adjektiv som fängslats, som satts i fängelse; som satts i fångenskap medarbetare Substantiv anställd: arbetare utan chefsansvar inom ett företag eller organisation. oviktig Adjektiv som inte har särskilt stor betydelse; som inte krävs för att något ska fungera väl djärv Adjektiv som vågar ta stora risker; om handling eller egenskap som kräver mod eller som är utmanande på något sätt anständig Adjektiv som anstår någon eller något; lämplig, passande, rejäl delaktig Adjektiv som känner till och är med och påverkar något dyster Adjektiv nedstämd; inte glad; på dåligt humör (men ej arg) knack Substantiv det att knacka; ett enstaka ljud från en knackning omedelbar Adjektiv som händer genast, utan fördröjning; direkt; omgående; ögonblicklig sköldpadda Substantiv en reptil med ett skyddande skal som täcker större delarna av kroppen, och som kan leva antingen i vatten eller på land, beroende på art äsch Interjektion interjektion som signalerar att någonting är oviktigt; det är osignifikant, onödigt eller saknar betydelse; strunt i det boxare Substantiv person som utövar boxning marin Substantiv sjöförsvar russ Substantiv häst fras Substantiv återkommande språkligt uttryck, mer eller mindre fixerad grupp av ord (även hel mening) genombrott Substantiv det att bryta sig igenom något massage Substantiv muskelbehandling genom strykning, gnidning, knådning m m relevant Adjektiv angående; med betydelse (i det aktuella sammanhanget); med relevans obeväpnad Adjektiv som inte bär vapen; som inte är försedd med vapen debatt Substantiv argumentation eller diskussion, ofta med flera än två deltagare som ofta avslutas med beslut eller omröstning halka Verb tappa fotfästet på grund av att underlaget är halt självförtroende Substantiv nöjdhet med och tro på sig själv, sina kunskaper och färdigheter smula Substantiv en liten bit; lite grand brasa Substantiv anhopning av kvistar, ved e.d. som brinner; eld; kase donera Verb ge (ofta något av större värde som välgörenhet) förföra Verb vilseleda, förleda träsk Substantiv vegetationstäckt sankmarksområde med stillastående vatten duka Verb förbereda ett bord för att kunna ätas vid, genom att ställa fram porslin och redskap som behövs för måltiden dyrbar Adjektiv som har ett högt pris; dyr union Substantiv sammansatt stat bästis Substantiv bästa vän, bäste vän designa Verb skapa ett utseende; skapa en funktionell och estetiskt tilltalande produkt; skapa en design mössa Substantiv mjukt klädesplagg som bärs på huvudet, oftast för att värma huvudet vifta Verb göra så att något rör sig med en snabb hastighet uppdatera Verb förändra något (till det bättre), speciellt om behovet av förändringen kommit med tiden, t.ex. genom att en händelse i omvärlden gjort produkten inaktuell överlägsen Adjektiv bättre än (alla) andra i samma klass, som klarar mer än (alla) andra idiotisk Adjektiv som är eller utmärker en idiot upprätthålla Verb se till att något fortsätter vara lika bra som tidigare; se till att något håller samma kvalitet som tidigare gudomlig Adjektiv som hör till en gudom handel Substantiv utbyte av varor, tjänster och kapital, det att köpa och sälja plundra Verb utsätta för plundring, bortröva någons ägodelar portfölj Substantiv väska för böcker eller handlingar signatur Substantiv pseudonym, användarnamn eller initialer gest Substantiv kroppsspråkligt uttryck illamående Substantiv det att känna ett behov av att kräkas, det att må illa, det att må dåligt, det att känna sig sjuk (i olika hög grad) trut Substantiv mun, näbb arena Substantiv större yta eller rum på/i vilket särskilda evenemang, t.ex. sport- eller musikevenemang, kan utspelas med många deltagare eller åskådare dyrka Verb öppna ett lås med annat verktyg än den nyckel som passar i låset torg Substantiv ett öppet (planlagt) område i en stad, ursprungligen avsett som marknadsplats eller för att framhäva vissa byggnaders estetik. blandning Substantiv något som består av flera olika komponenter eller aspekter sammanfogade depression Substantiv känsla av stark nedstämdhet; (strikt psykiatrisk sjukdomsdefinition) tillstånd karakteriserat av starkt minskad livsglädje (oftast orsakad av bakomliggande sjukdom eller plötsliga snabba förändringar i kroppen eller milj famn Substantiv två armar, utsträckta eller kramande förekomma Verb ha ett skede kalsong Substantiv underbyxa främst avsedd för män rengöra Verb göra (något) rent; ta bort smuts från (något) biskop Substantiv föreståndare för ett kyrkligt stift eländig Adjektiv som befinner sig i ett svårt tillstånd sluka Verb svälja något stort, ofta i princip utan att tugga huvudstad Substantiv tätort i en självständig nation, en delstat, en provins, m.m., med huvudsäte för regeringen eller den lokala styrelsen (och oftast med lagstiftad status som huvudstad) jeep Substantiv liten öppen terränggående (militär)bil peruk Substantiv en uppsättning konstgjorda eller riktiga hårstrån som bärs på huvudet och ska efterlikna en mänsklig frisyr diska Verb rengöra föremål för matlagning och förtäring av livsmedel zoo Substantiv djurpark, djurgård, zoologisk trädgård anhålla Verb artigt begära, be om garanti Substantiv avtal som ger ett löfte om kompensation om vissa förutsättningar är uppfyllda jeans Substantiv slitstarka byxor av denimtyg med nitar som förstärkning av sömmar utsatta för stor påfrestning nät Substantiv system av maskor, som bildats av ordnade trådar eller linor, avsett för fångst, uppsamling eller sammanhållning; även om liknande företeelser whiskey Substantiv alternativ stavning av whisky droga Verb göra berusad med droger forska Verb undersöka, ta reda på fakta krasch Substantiv brak, skräll räd Substantiv snabb militär attack muslim Substantiv anhängare till religionen islam tequila Substantiv destillerad spritdryck från Mexiko som tillverkas på tequilaagave (Agave tequilana) territorium Substantiv geografiskt område inom ett lands gränser farm Substantiv bondgård (särskilt amerikansk) album Substantiv bok med tomma blad eller pärm med blad speciellt framställd för att fyllas med fotografier, frimärken, poesi, autografer eller dylikt. bolaget Substantiv vardaglig benämning för Systembolaget oberoende Adverb på ett oberoende sätt skvaller Substantiv idelt prat och spridning av rykten om andras privata och personliga affärer frost Substantiv lufttemperatur under fryspunkten prioritet Substantiv (officiellt tilldelad) relativ grad av angelägenhet, d.v.s. en bedömning av hur pass viktig någon företeelse är i förhållande till liknande eller konkurrerande företeelser (och som ligger till grund för resursfördelning synk Substantiv synkronisering frusen Adjektiv som känner sig kall; som (ofta) fryser lättnad Substantiv positiv känsla av att en period av ovälmående och/eller svårigheter är över, eller av att något negativt befarat inte har inträffat övervakningskamera Substantiv kamera uppsatt med avsikt att övervaka onöda Substantiv onödig sak poker Substantiv kortspelsfamilj med den gemensamma nämnaren att det gäller att få en så bra pokerhand som möjligt med hjälp av fem kort ryggrad Substantiv hos ryggradsdjur en pelare av kotor i ryggen som sträcker sig från kraniet till svansen synlig Adjektiv som (kan) uppfattas av det mänskliga ögat eller någon annan optisk sensor överordnad Adjektiv högre stående, som har chefsställning, mer allmän och generell allesammans Pronomen allihop, alla barnhem Substantiv institution för omhändertagande av barn, vanligen föräldralösa, eller vars föräldrar av annan anledning inte kan ta hand om dem besked Substantiv (officiell) upplysning, meddelande hänsyn Substantiv det att ta något eller någon i beaktande kompani Substantiv militärt förband, som ofta är specialiserat för en viss uppgift rubrik Substantiv överskrift; kort textstycke, oftast i större och tydligare stil, som antyder innehållet i den egentliga texten nedanför förmån Substantiv fördelaktig rättighet eller privilegium som någon särskild kan nyttja; ekonomisk vinning som kan utnyttjas vid upprepade tillfällen (t.ex. löneförmån) eller tillfälligt (t.ex. rabattförmån) isolering Substantiv det att någon eller något är avskilt, med minimal kontakt med omgivningen sked Substantiv matsked; ett slags bestick som används för att äta flytande eller halvflytande föda, bestående av en skålform på ett skaft abort Substantiv legalt avbrytande av graviditet chip Substantiv stavningsvariant av chipp; kort slag nära greenen telegram Substantiv ett meddelande överfört med telegraf uppge Verb ange, lämna information förståelse Substantiv det att förstå något (känslomässigt eller intellektuellt) lock Substantiv fenomen då man upplever nedsatt hörsel menig Adjektiv (om soldat) som inte är befäl, obefordrad polismästare Substantiv högre chef inom polismyndigheten budbärare Substantiv person som för fram budskap tacksamhet Substantiv känsla av glädje över sådant som man har (fått) eller som andra gjort för en (ibland på ett sådant sätt att man inte begär mer), ofta så att man vill tacka dessa andra handtag Substantiv ögla eller liknande på väska eller kasse att hålla i när den bärs irritera Verb göra någon irriterad eller försöka göra någon irriterad kvarleva Substantiv föremål som (till viss del) fortfarande finns kvar efter att ha övergivits eller förbrukats; den sargade återstoden av något njutning Substantiv det att njuta opera Substantiv en form av musikteater, förknippad med den västerländska konstmusiken från barocken och framåt skåla Verb utbringa en skål tomat Substantiv en art (Lycopersicon esculentum, tidigare Solanum lycopersicum) inom växtfamiljen potatisväxter (Solanaceae); individ av arten tomat ved Substantiv trästycken avsedda för förbränning apotek Substantiv butik i vilken läkemedel säljes fysik Substantiv gren inom vetenskapen som handlar om kraft, rörelse, optik, materians uppbyggnad, m.m. innanför Preposition på den inre sidan av väsen Substantiv verksamhet; verksamhetsområde; utbrett även viss tillvaro och dito ris Substantiv lågvuxna växter med vedartad stam som ljung eller lingon slaktare Substantiv person som slaktar öppning Substantiv öppnande; handlingen att öppna något; skeendet att något öppnas; början av något längre skeende arrogant Adjektiv som upplevs (alltför) otrevlig; intresserad av sig själv och ointresserad av andra individer och deras ståndpunkter, ibland rent överlägsen och föraktande andra individer eller deras ståndpunkter farkost Substantiv teknisk anordning för transport orkan Substantiv väder med vindhastigheter över 32,7 meter per sekund standard Substantiv norm som gäller för alla aspekter av något, i synnerhet i fackspråket om de publicerade normerna för, eller kraven på, en viss standardiserad produkt eller tjänst jordbävning Substantiv skakning av marken på grund av rörelse i jordskorpan traditionell Adjektiv som rör eller påminner om hur det brukade vara tidigare i historien improvisera Verb göra något utan förberedelser, utan att tidigare ha planerat det och utan instruktioner, särskilt om konstnärligt skapande läppstift Substantiv liten hylsa med läppsmink tipsa Verb ge (någon) ett tips förlovad Adjektiv som har ingått förlovning kärnvapen Substantiv stridsmedel som utnyttjar kärnenergi juridisk Adjektiv som har att göra med lag och juridik nola Substantiv potatis böter Substantiv bötesstraff; straff man måste betala, vanligtvis för trafikförseelser pentagon Substantiv polygon med fem hörn sken Substantiv illusion, falskt intryck, som synes vara något annat än det verkligen är astronaut Substantiv person som är utbildad för och ska genomföra, eller redan har genomfört, en resa utanför jordens atmosfär, i synnerhet om resan skett inom USAs och Europas rymdprogram skitbra Adjektiv mycket bra, jättebra hytt Substantiv litet rum eller utrymme på fordon eller fartyg eller båt eller flygplan för en person eller ett fåtal personer (antingen medlemmar av besättningen eller även passagerare) italiensk Adjektiv som rör Italien, det italienska språket eller folket mejla Verb skicka e-post påpeka Verb göra uppmärksam på; anmärka rättfärdiga Verb försvara omtvistad handling; visa att någon handlat rätt öst Substantiv ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger sett i riktning mot Nordpolen briljant Adjektiv mycket bra eller skicklig (om person) livsstil Substantiv ett sätt som en individ eller grupp lever, med avseende på sociala mönster, konsumtion, underhållning och kläder, men ofta även attityder, värderingar och världsuppfattning knarklangare Substantiv langare som langar narkotika som vardagligt kallas knark konjak Substantiv spritdryck framställd på druvor, ursprungligen särskilt om dryck av denna sort från området kring staden Cognac i Frankrike höna Substantiv tamhöna, oftast om honor superhjälte Substantiv i litteraturen, person som ofta uppvisar enorm (kanske överdriven eller "övernaturlig") styrka och mod och räddar personer från starkt negativa händelser, ofta i strid mot en antagonist honung Substantiv tjock, söt och klibbig substans som bin framställer av blommornas nektar hängiven Adjektiv som visar egenskaper såsom lojalitet, engagemang, entusiasm eller det att vara trogen mot något ambition Substantiv någons drivkraft, det som gör att någon orkar och vill fortsätta (arbeta) med något led Substantiv individer av något (särskilt människor) som står uppställda på rad server Substantiv dator eller program som erbjuder tjänster till andra datorer, program eller användare, antingen på samma dator eller över ett nätverk; värddator avsked Substantiv stund varefter man går skilda vägar episod Substantiv kortvarig händelse utan större betydelse; bisak; bihandling i ett drama eller en roman resväska Substantiv bärbar behållare (med handtag och ibland även hjul) avsedd främst för kläder, skor, hygienprodukter, bärbar konsumentelektronik, böcker etc., som en person behöver under en längre resa expedition Substantiv organiserad, avsänd forskningsresa ansträngning Substantiv det att anstränga sig upplysning Substantiv det att lysa upp något, det att förse (något) med ljus veterinär Substantiv djurläkare, person som behandlar djur medicinskt och/eller kirurgiskt godhet Substantiv egenskapen att vara god övernaturlig Adjektiv som inte kan förklaras med (natur-)vetenskapliga modeller, utan som anses höra till en mer mytologisk världsbild skuldkänsla Substantiv känsla av skuld; känsla av att man gjort något moraliskt eller etiskt fel eller dåligt elektricitet Substantiv ett samlingsnamn för ett antal fysikaliska fenomen (såsom elektrisk laddning, elektrisk ström, elektromagnetiskt fält, elektrisk potential och elektromagnetism) flykting Substantiv person som är på flykt från sin hemtrakt katolik Substantiv person som bekänner sig till katolicism, en inriktning inom kristendom kidnappare Substantiv person som begår kidnappning, d.v.s. som kidnappar någon bekännelse Substantiv det att bekänna eller erkänna något; innehållet i det som erkänns guide Substantiv person, datorprogram, text, ljud, video eller liknande som hjälper någon med något, speciellt visar någon runt vid en plats (berättande om platsen) häromkring Adverb här i trakten parad Substantiv organiserad procession med av flertalet delar, teman, nummer etc. som i festlig anda visar upp sig genom att tåga längs gator kantade med publik utsvulten Adjektiv som av svält blivit undernärd och utmärglad borra Verb göra hål tjenare Interjektion hälsningsfras behaga Verb ge välmående och tillfredsställelse, göra någon nöjd digital Adjektiv anger värden med siffror logik Substantiv vetenskapen om resonerande (tänkande) på sådant sätt att slutsatser helt säkert är sanna, under förutsättning att premisserna de grundar sig på är sanna årtionde Substantiv period av tio år di Substantiv mjölk från ett djur (även människa) för direkt användning (av barn respektive kalvar) snitt Substantiv resultatet av att skära, tillskära, avskära krocka Verb kraftigt stöta ihop /med något/, ofta så att skada uppstår, särskilt om fordon som kör på annat fordon, person, djur eller annat påhittad Adjektiv som är uttänkt med hjälp av fantasin, särskilt om osanna påhitt rånare Substantiv person som (regelbundet) utför rån skrapa Substantiv kanttillhugget stenredskap med mångsidigt användningsområde svida Verb orsaka brännande och stickande smärta vilsen Adjektiv som kommit vilse; bildligt bortkommen, desorienterad moralisk Adjektiv som har att göra med moral utkämpa Verb göra stridshandlingar för att avgöra vinnaren ökänd Adjektiv som har ett mycket dåligt rykte eller anseende; känd för något dåligt konstant Adjektiv oförändrat i tid och rum skelett Substantiv fast, hård stomme som håller uppe högre stående djurs kroppar, och utgör en central del i rörelseapparaten laddning Substantiv en storhet hos partiklar som beskriver deras elektrostatiska förmåga att attrahera eller repellera varandra lönnmördare Substantiv person som utför lönnmord messa Verb skicka ett sms-meddelande trygghet Substantiv känsla av välmående och säkerhet /bland vänner eller i samhället/, känsla av att inget dåligt kommer att hända, känsla av att vara omhändertagen och skyddad (t.ex. av andra personer) frigöra Verb släppa fri gorilla Substantiv individ av arten Gorilla gorilla, världens största art av primater och en av människoaporna hysterisk Adjektiv sjukligt retlig milo Substantiv kort för militärområde plast Substantiv ett syntetiskt, formbart material uppbyggt av långa molekylkedjor och som har fått en mängd användningsområden i dagens samhälle upplopp Substantiv tumultartat bråk av större mängd människor, vanligen på offentlig plats; även brottsrubricering beredskap Substantiv Att vara förberedd /på någon möjlig negativ händelse/ flight Substantiv flyg, flygtur lillasyster Substantiv yngre kvinnligt syskon underrätta Verb informera, meddela; låta (någon) få veta avguda Verb dyrka fantisera Verb tänka på företeelser och scenarion som inte existerar; använda fantasin frö Substantiv utsäde, grobart korn gram Substantiv enhet för massa; betecknas g; en tusendel av SI-enheten kilogram (kg) ånger Substantiv känsla av smärta eller missbelåtenhet med sig själv därför, att man vet, känner eller tycker sig ha gjort något orätt eller oriktigt, som man helst skulle vilja ha ogjort belöna Verb ge någon en belöning insekter Substantiv en klass inom leddjuren, vars individer kännetecknas av vingar och sex ben (med vissa undantag) tjafsa Verb strula, trassla volym Substantiv en storhet, vidd, omfång, utbredning i rymden, som ofta mäts i kubikmeter skyttel Substantiv redskap som används för att skyttla (föra) inslaget fram och åter i varpens öppnade skäl vid vävning tändsticka Substantiv smal, avlång träbit försedd med lättantändligt ämne på ena spetsen, avsedd att dras mot en yta med hög friktionskoefficient så att träbiten antänds av friktionsvärmen absurt Adverb i absurd grad, på ett absurt sätt olik Adjektiv inte lik; annorlunda profet Substantiv person som anses förmedla ett budskap från Gud slagfält Substantiv fält (plats) där ett slag äger rum ragga Verb försöka få att gå med i eller delta i förening, projekt eller liknande uppfinning Substantiv teknisk apparat, metod eller process som blivit uppfunnen av någon eller några personer potentiell Adjektiv möjlig; slumrande; som finns latent fladdermus Substantiv däggdjur inom ordningen fladdermöss (Chiroptera) med vingar som vanligtvis är aktivt nattetid part Substantiv sida i en tvist; person, organisation eller grupp personer som deltar i ett rättsförhållande eller har någon relevans i detta alkoholist Substantiv person som är beroende av alkohol hygglig Adjektiv som är vänlig och välvillig skrift Substantiv skrivkonsten; det att skriva beundrare Substantiv person som beundrar någon eller något mal Substantiv insjöfisk tillhörande arten Silurus glanis likhet Substantiv det att vara lik någon eller något annat reception Substantiv avdelning på ett hotell, ett kontor eller i någon annan inrättning som tar emot gäster och kunder skådespelerska Substantiv skådespelare av kvinnligt kön laddad Adjektiv som mottagit eller är försedd med en laddning underhåll Substantiv skötsel; support vaktmästare Substantiv person som har till uppgift att se över underhållet och driften av någon byggnad eller anläggning framföra Verb presentera (något angeläget) (för en person, ett möte, en organisation eller dylikt) lobby Substantiv entréhall i offenliga byggnader, främst hotell pass Substantiv identitetshandling (dokument) som erkänner innehavaren som medborgare; används även som legitimationshandling vid gränskontroller rovdjur Substantiv däggdjur i ordningen Carnivora, som livnär sig på andra djur dolk Substantiv stickvapen som till formen påminner mycket om ett litet svärd flygvapen Substantiv militär vapengren som består av (ett lands) luftstridskrafter grundläggande Adjektiv som täcker det första (man normalt lär sig), enklaste och/eller viktigaste katolsk Adjektiv allmännelig, allomfattande, universell skapelse Substantiv något (eller någon) som har blivit skapat (av någon); verk argument Substantiv bit information (skäl) som används för att motivera/styrka en slutsats hemsida Substantiv webbplats hövding Substantiv ledare beräkna Verb via intellektet erhålla "ny" kunskap från premisser, räkna ut något, utföra en beräkning exemplar Substantiv enskild fysisk eller elektronisk representation av något sedd Adjektiv som har setts förfärligt Adverb på ett förfärligt sätt gray Substantiv SI-enheten för absorberad dos, det vill säga hur mycket joniserande strålning som absorberats inspiration Substantiv inandning trovärdig Adjektiv som med hög sannolikhet är sanningsenlig; som är värd att tros på auktion Substantiv försäljning (eller upphandling) med budgivning under en begränsad tid, där den som bjuder högst måste köpa varan storslagen Adjektiv imponerande, mäktig överdos Substantiv en större dos av något (vanligen ett läkemedel eller en drog) än vad som är nyttigt; en (livs)farligt hög dos drygt Adverb ungefär men lite mer än lök Substantiv underjordisk växtdel som består av köttiga blad i täta lager, exempelvis liljeväxter premiär Substantiv den första föreställningen (av ett konstverk, t.ex. en biofilm, eller opera- eller teaterföreställning); den första gången något (betydelsefullt) används eller inträffar presentation Substantiv det att presentera ros Substantiv växt av släktet Rosa öre Substantiv en hundradels krona fullfölja Verb genomföra ända till slutet; att inte avbryta en handling inspirera Verb inandas värde Substantiv ett tals storlek alias Adverb även kallad; även känd under namnet nyfikenhet Substantiv egenskapen att vara nyfiken uträtta Verb få något gjort /som behövts och har varit planerat/ vrak Substantiv båt av något slag i alltför dåligt skick för att kunna segla säkert; fartyg som riskerar att sjunka eller har sjunkit fjorton Räkneord talet 14; talet mellan tretton och femton omgivning Substantiv det som finns nära något artefakt Substantiv konstprodukt handboja Substantiv fasthållningsanordning som är utformad för att säkra en individs handleder i närheten av varandra investerare Substantiv person som investerar parasit Substantiv organism som helt eller delvis lever av att utnyttja en annan levande organism utan att värdorganismen direkt dör av detta våldtagen Adjektiv som våldtagits uppehålla Verb vistas viss tid, hålla till anhörig Adjektiv som är släkt med (någon) brottslighet Substantiv (summa av) aktiviteter som strider mot lagen; brottslig verksamhet kärra Substantiv en enklare tvåhjulig vagn som dras eller skjuts av någon eller något termin Substantiv bestämd tid eller tidsperiod visning Substantiv det att man öppnar upp en utställning, kulturarv som visas för allmänheten av guide eller någon ämneskunnig ytlig Adjektiv som endast rör ett föremåls yta och inte dess innehåll förfalska Verb skapa/framställa något oriktigt, i syfte att (vanligtvis på ett bedrägligt sätt) utge den/det för att vara något riktigt den/det ser ut som maskerad Substantiv festlighet under vilken gästerna klär ut sig sexton Räkneord talet mellan femton och sjutton; med romerska siffror: XVI element Substantiv vad något är sammansatt av; grundläggande del; del av något större logga Verb logga in eller logga ut oacceptabel Adjektiv som ej kan accepteras, ej acceptabel, oantaglig si Adverb i vissa uttryck med så, ofta för att uttrycka viss återhållsamhet eller att något är lagom, befinner sig i mitten o.s.v. aha Interjektion uttryck av insikt, av upptäckt befordran Substantiv byte från en lägre tjänst till en högre grädde Substantiv vattenemulsion av fett som avskilts från mjölk inslag Substantiv väft kalender Substantiv tidsindelning; tideräkning föreläsning Substantiv längre muntligt föredrag för att presentera information, vanligtvis på universitet instämma Verb hålla med (om något), dela åsikt underhållning Substantiv nöje, någonting som ska anses vara roande utlänning Substantiv person från ett annat land kommun Substantiv administrativt landområde med viss självstyrelse; överfört om förvaltningen och de lokala myndigheterna i kommunen lyckligtvis Adverb som tur är, som tur var delfin Substantiv vattenlevande däggdjur tillhörande familjen delfiner (Delphinidae). tupplur Substantiv kortvarig sömn färdighet Substantiv praktisk förmåga byggd på tidigare erfarenheter och/eller teoretiska kunskaper härska Verb vara den som bestämmer, sitta vid /högsta/ makten; råda över stärka Verb göra starkare fyrverkeri Substantiv pyroteknik som oftast används vid underhållning på exempelvis nyårsafton förblöda Verb dö av blodförlust bevilja Verb godkänna att någon får något som den begärt, till exempel en viss summa pengar eller ett tillstånd (att göra något) färd Substantiv handlingen eller aktiviteten att fara, bege sig eller förflytta sig någonstans komplex Substantiv sammanhängande helhet (som består av flera delar) lår Substantiv översta delen på benen, mellan höften och knät upphäva Verb göra så att något inte längre gäller date Substantiv variant av dejt femma Substantiv symbol som utgörs av siffran fem knepig Adjektiv som förstår sig på knep knut Substantiv anordning med sammanbundna snören, trådar eller rep, för att sammanfoga dem, fästa dem vid något, eller för att bilda öglor konspiration Substantiv sammansvärjning; hemligt samarbete mellan en grupp individer med dunkelt, olagligt eller illasinnat syfte hejda Verb förhindra framfart eller utveckling av något; få något eller någon att stanna; förmå någon att sluta göra eller inte göra något; tygla, dämpa, lugna, lägga band på insikt Substantiv ingivelse, klarsynthet eller förståelse medhjälpare Substantiv person eller föremål som hjälper en annan person eller ett annat föremål med något bakterie Substantiv prokaryot (utan cellkärna) encellig organism som utgör en av tre domäner jajamän Interjektion positivt svar på en fråga; ja klaff Substantiv fällbar skiva låga Substantiv ett någorlunda sammanhängande område (av gas) som utsänder det skarpa ljusskenet som uppstår vid eld pappersarbete Substantiv arbete som främst består i hantering av pappersdokument /på kontor/ primitiv Adjektiv inte utvecklad, enkel special Adjektiv som avviker från allmän äckel Substantiv avskyvärd person bortrest Adjektiv som rest bort svettig Adjektiv som känner sig täckt av svett gårdag Substantiv den dag som var i går härskare Substantiv person som innehaver makt psykologisk Adjektiv som rör psykologi anhängare Substantiv person som sluter sig till eller sympatiserar med en annan persons eller grupps läror, uppfattningar och/eller åsikter därpå Adverb efter det, därefter, därnäst, sedan häll Substantiv plats där berggrunden är synlig och därmed inte är täckt av jordlager, bebyggelse eller växtlighet motståndsrörelse Substantiv organiserat motstånd mot en ockupation som sker utan statlig kontroll och med begränsat skydd enligt folkrätten medlidande Substantiv det att känna med i en annan persons känslor, ofta också visande detta eller känslan av att göra känna med; ofta också det stöd som ges av någon som känner med någon annans lidande skörd Substantiv processen att ta tillvara på odlad växtlighet för användning förtjänst Substantiv inkomst; vinst mäklare Substantiv person som handlar med eller förmedlar egendom, som fastigheter, skepp, företag, aktier eller värdepapper stängsel Substantiv anordning, vanligtvis i form av en rad av sammansatta gallerdelar eller annars tätt sammansatta upprättstående metallstänger, uppsatt i syfte att avgränsa ett visst område och/eller förhindra passage avleda Verb leda bort från viss riktning dagsljus Substantiv ljus på dagen, av sol jättestor Adjektiv mycket stor marina Substantiv småbåtshamn redaktör Substantiv person som bestämmer och/eller redigerar innehåll i tidning, tidskrift eller bokverk alarm Substantiv signal eller kallelse att möta viss fara baklänges Adverb i riktning bakåt båge Substantiv del av (randen av en) cirkel ljuvlig Adjektiv underbar vidta Verb ta vid, ta till, använda, genomföra åtgärdar överreagera Verb ha (eller visa) mer känslor än vad som är nödvändigt eller befogat gryta Substantiv kokkärl avsett för kokning av större mängder mat; som förr oftast tillverkades av täljsten eller lera, hade tre ben, och placerades i eldstaden; numera liknande en kastrull, gjord av rostfritt stål eller aluminium häromdan Adverb variant av häromdagen kupol Substantiv överbyggnad som liknar ett halvklot eller en lök engagerad Adjektiv som visar engagemang och intresse för någonting mexikan Substantiv person, speciellt man, från eller med annan (stark) anknytning till Mexiko, exempelvis medborgarskap i landet morfin Substantiv ett kraftigt smärtstillande, sömngivande och av många narkotikaklassat läkemedel ingående i gruppen opioider exklusiv Adjektiv uteslutande felaktig Adjektiv inte korrekt; som innehåller ett eller flera fel motbjudande Adjektiv som är så ful, otrevlig, elak etc. att någon känner en motvilja att vara i närheten orädd Adjektiv som inte är rädd osannolik Adjektiv som har låg sannolikhet scout Substantiv spejare fristad Substantiv plats (stad, kloster, kyrka o. d.) där en person som begått ett brott icke kan gripas och ställas till ansvar för sitt brott gudinna Substantiv kvinnlig gud; i överförd betydelse om mycket vacker kvinna justera Verb ändra något /litet grand/ till det bättre; rätta till less Adjektiv uttråkad; trött, arg (på något) pall Substantiv sittdon utan ryggstöd för en person ägodel Substantiv något som någon äger balkong Substantiv plattform som är omgiven av ett räcke och som skjuter ut från en byggnads vägg (ej i höjd med bottenvåning) erfaren Adjektiv som har (mycket) erfarenhet rörande något flörta Verb stavningsvariant av flirta point Substantiv punkt, poäng studsa Verb byta riktning efter att ha stött emot ett fysiskt hinder enskild Adjektiv som relaterar till endast en människa eller ett föremål, avskild, avskärmad; privat, privatägd hell Interjektion var hälsad, var hyllad infiltrera Verb på obemärkt sätt tränga sig in i, bli del av eller komma in i gemenskap lokalisera Verb begränsa någots spridning eller utbredning mager Adjektiv mycket smal; underviktig, tanig segra Verb få ett till sin fördel positivt resultat /gentemot motståndare (i en tävling, en strid och dylikt)/ veranda Substantiv (takförsedd) utbyggnad till (bottenvåningen på) hus återuppliva Verb bringa tillbaka till livet; göra levande igen genväg Substantiv en väg kortare än förväntat eller vanligt, vanligen ej längs upptrampade stigar eller vägar, utan genom obanad mark injicera Verb göra en injektion kapitulera Verb ge upp och överlåta sig i fiendens händer latin Substantiv språk talat i det gamla romarriket ondskefull Adjektiv som besitter ondska prioritera Verb ge företräde, låta komma i första hand före allt annat struktur Substantiv inre uppbyggnad av och samband mellan delarna i en abstrakt eller konkret konstruktion, det sätt något är uppbyggt eller organiserat på elände Substantiv olycka, olycklig belägenhet, ibland även svårt tillstånd grek Substantiv (i synnerhet manlig) person från Grekland eller med grekisk härkomst inkomst Substantiv ersättning till person eller (privat eller offentlig) organisation i form av pengar eller naturaförmån för utfört arbete eller sålda varor, som avkastning av en investering eller genom beskattning jämna Verb släta ut, göra slätare eller plattare vulkan Substantiv magmasprutande berg bov Substantiv tjuv, skurk försiggå Verb äga rum, inträffa, ske, hända, stå på kackerlacka Substantiv insekt i ordningen kackerlackor (Blattaria eller Blattodea) smidig Adjektiv böjlig, spänstig; formbar, elastisk disciplin Substantiv upprätthållande av ordning; följande av regler slutända Substantiv slutet av en serie händelser kartell Substantiv utmaning till strid (duell, tornering) noggrant Adverb på ett noggrant sätt omslag Substantiv något som fungerar som yttre hölje för något annat andedräkt Substantiv luft som kommer ut ur lungor, ibland med tanke på dess lukt; luft som någon har andats ut antik Adjektiv som rör Grekland eller Rom och deras kulturer under antiken baseboll Substantiv /amerikansk/ lagidrott som utövas med ett basebollträ, en handske och en boll förhoppning Substantiv förväntning, förväntan, hopp försegla Verb tillsluta med sigill (även bildligt om löfte att ej öppna något) kikare Substantiv hjälpmedel som används för att förstora saker på långt avstånd matsal Substantiv rum avsett för förtäring av mat och dryck oväntad Adjektiv som man inte trodde skulle vara fallet eller inträffa stöt Substantiv situation då två kroppar kolliderar; kortvarig kraftverkan mellan två föremål instabil Adjektiv ej stabil; inte i jämvikt; i ett tillstånd som troligen kommer att förändras snart lagom Adverb så som det är önskat, varken för mycket eller för lite av något specialist Substantiv person som är expert på en viss avgränsad del av en verksamhet, även om person som ofta utövar en viss verksamhet övergrepp Substantiv brott som innebär att någon utsätts för våld eller hot om våld block Substantiv större stycke (av något material, t.ex. sten) lossa Verb lasta av en last från transportmedel avsett för transporter av motsvarande last massiv Adjektiv som utgörs av en tung och kompakt massa; med hög massa (vikt); stor, omfattande självständig Adjektiv oberoende; som har förmågan att ta beslut utan att först be om godkännande hos någon annan stat eller som har begärt och fått egna diplomatiska förbindelser med andra länder eller som av andra länder "erkänns" vara själv överfall Substantiv händelse där en eller flera personer fysiskt attackerar en person (eller flera personer), kanske i syfte att råna eller våldta dinosaurie Substantiv någon av de många kräldjur i jättesläktet dinosaurier (Dinosauria, oftast behandlad som en överordning), främst avseende utdöda dito (men ibland även levande fåglar) som levde under eran mesozoikum, vars variation hade a klicka Verb trycka ned en av datormusens knappar (vanligen den vänstra) och direkt släppa upp den igen storma Verb blåsa som en storm tajt Adjektiv som sitter tätt demonstration Substantiv det att en person visar hur något fungerar eller skall göras örhänge Substantiv smycke som man sätter fast i örsnibben beröra Verb röra vid, ha lätt kontakt med något generad Adjektiv det att kännas som man har gjort något skamligt eller att andra skulle se fel vid någon handling gigantisk Adjektiv mycket stor popcorn Substantiv majskorn som värmts i olja så att skalet har sprängts itu stel Adjektiv styv, oböjlig bruk Substantiv användning /av något/ fynd Substantiv något som man har funnit, som blivit funnet, hittegods, särskilt om äldre och värdefulla föremål inbördeskrig Substantiv krig i vilket de stridande parterna tillhör samma land rörd Adjektiv som varit i kontakt med någon cookie Substantiv en liten mängd data som en webbsida kan lagra på besökarens dator eller annan enhet med webbläsare, och möjliggör att känna igen samma användare vid senare besök efterbliven Adjektiv ett ekonomiskt eller kulturellt outvecklat land klubba Substantiv redskap med bara ceremoniell betydelse (ordförandeklubba eller auktionsklubba) som slås mot bordet eller ett särskilt underlag för att påkalla uppmärksamhet (vanligtvis då man förklarar och fastslår ett visst beslut) parkeringsplats Substantiv anvisad (rektangelformad) plats, oftast markerad på marken, avsedd för att parkera ett fordon på apropå Preposition på tal om avlägga Verb ge (ett löfte eller en ed), avge hane Substantiv ett kön; en hane av arten människa benämns oftast man pingvin Substantiv fågel inom familjen pingviner (Spheniscidae); finns i flera arter dynamit Substantiv klassisk typ av sprängämne (nitroglycerin uppsuget i poröst ämne) flugor Substantiv en underordning (Brachycera) av insekter inom ordningen tvåvingar (Diptera) mordförsök Substantiv (misslyckat) försök till mord myt Substantiv allmänt spridd folkberättelse om fiktiva gestalter eller händelser som erkänns som grundläggande sann, som tros allmängiltigt förklara naturliga företeelser och som ger mening åt tillvaron solo Substantiv parti av en låt där det fokuseras på ett av instrumenten dödsstraff Substantiv inom vissa lagstiftningar, lagligt straff där den dömde avrättas inge Verb ge någon en känsla, tanke eller dylikt nypa Verb klämma till med fingrarna skjul Substantiv mindre och enklare byggnad som ofta används för förvaring; även illa bygd bostad kupp Substantiv djärv och överraskande, överrumplande handling arton Räkneord talet 18; talet mellan sjutton och nitton fotspår Substantiv det avtryck foten gör i marken giftermål Substantiv det att två (eller flera) personer (som vanligen är förälskade i varandra) ingår ett juridiskt samhörandeskap; det att två (eller flera) personer är (eller inom kort kommer att vara) gifta med varandra ränta Substantiv pris på utlånad summa pengar, ofta angivet i procent på det utlånade beloppet (per år) gammaldags Adjektiv som påminner om hur det såg ut förr i tiden marsch Substantiv förflyttning till fots svepa Verb röra sig snabbt med vida rörelser underlätta Verb göra lättare (att lösa ett problem) krångla Verb orsaka problem; inte fungera som någon eller något ska retirera Verb dra sig tillbaka (särskilt om militära styrkor, men ibland även i överförd betydelse) anonymt Adverb utan att tillkännage sin identitet klumpig Adjektiv med brist på koordination eller ordning boxas Verb boxa varandra (oftast i match el.likn.) ensak Substantiv (potentiellt känslig) angelägenhet som bara rör en enskild persons eller familjs privatliv (och som ingen annan bör lägga sig i) statsminister Substantiv titel för chefen för regeringen i de nordiska länderna förödmjuka Verb kränka någons värdighet, såra handstil Substantiv en persons karaktäristiska sätt att skriva för hand med penna krydda Substantiv ingrediens som används i relativt små mängder i maträtter för att ge en starkare eller godare smak kärleksfull Adjektiv som präglas av kärlek, ömsinthet och omtanke; som älskar och är mån om någon underförstådd person medbrottsling Substantiv person som samarbetar med en brottsling i ett kriminellt förfarande spjut Substantiv lång stav med en vass spets i ena änden, använt som vapen tvärs Adverb i riktning rakt över något (och ofta samtidigt vinkelrätt mot en viss längdriktning) dofta Verb avge en /angenäm/ doft, lukta /gott/ korsning Substantiv plats med förgrening av vägar eller korsande vägar löna Verb ge lön; ge ersättning sovjet Substantiv råd i Sovjetunionen surfa Verb med hjälp av en surfingbräda åka på vatten genom vågors kraft ark Substantiv pappersblad, skrivpapper filosofi Substantiv vetenskapen om teoretiska och moraliska frågor ifatt Adverb att hinna till samma ställe som; att ha avancerat och tagit igen ett avstånd korrupt Adjektiv korrumperad avklarad Adjektiv undanstökad, genomförd, klar gran Substantiv ett mycket vanligt - både som vildväxande och odlat - högväxande barrträd i t.ex. Kanada, norra Europa och Ryssland; Picea abies; även andra liknande species sherry Substantiv ett spanskt starkvin sorgsen Adjektiv som är ledsen och känner sorg nödvändigtvis Adverb med nödvändighet pyjamas Substantiv nattdräkt oftast bestående av jacka och byxor, men kan även innefatta en nattmössa räka Substantiv typ av kräftdjur som förekommer i både sötvatten och saltvatten, får ljusröd färg efter kokning fullkomlig Adjektiv som besitter en egenskap till (mycket) hög grad kardinal Substantiv den romerska kyrkans högsta ämbetsinnehavare näst påven läkemedel Substantiv kemiskt ämne i fast tablett, flytande lösning eller annan form som via mun, hud, analöppning eller på annan väg intages i kroppen för att påverka denna, ofta för att lindra symptom vid sjukdom eller skada eller för att b platta Substantiv platt skiva som kan användas som exempelvis underlägg identisk Adjektiv exakt likadan, helt lika institution Substantiv organisation; sammanslutning av människor livsform Substantiv något som kan anses vara vid liv, med eller utan medvetande undanhålla Verb se till att en viss mängd information inte når en viss person, organisation eller liknande, i synnerhet genom att avstå från att förmedla informationen, vanligen när informationen i någon mening borde förmedlas gunga Verb använda en gunga handskas Verb hantera; klara av; interagera med eller styra hunger Substantiv det att känna ett behov av att intaga föda; det att känna ett behov av att äta kommentera Verb ge en kommentar; uttala eller på annat sätt delge ens egen (spontana) uppfattning kring något, eller förklara något konkurs Substantiv det då en person eller organisation i domstol konstateras vara oförmögen att betala tillbaka sina skulder överföring Substantiv det att flytta/överföra data, pengar eller annat från en plats till en annan bringa Verb föra (fram), föra med sig; medföra, orsaka ryck Substantiv kort och plötslig rörelse bevismaterial Substantiv (insamlat eller beslagtaget) material (i form av t.ex. fysiska föremål eller dokument) som genom sin existens och beskaffenhet (eventuellt) säger något om vad som inträffat i samband med en tidigare händelse av potentiel undgå Verb komma undan, bli förskonad från återlämna Verb lämna tillbaka /något/ befogenhet Substantiv laglig rätt att vidta viss typ av åtgärder lättad Adjektiv som känner lättnad medkänsla Substantiv det att leva sig spontant in i det som är besvärligt och ledsamt i andras livssituationer morot Substantiv en framodlad underart (Daucus carota sativus) till arten vildmorot (Daucus carota) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av underarten morot predika Verb föreläsa, hålla predikan; speciellt om en präst som föreläser över dagens bibeltext tanka Verb fylla på bränsle till en tank; speciellt om bränsle avsett för en förbränningsmotor vårdnad Substantiv laglig rätt och skyldighet att ha omvårdnad av barn efter ett äktenskaps upplösning ångest Substantiv mycket stark, påträngande känsla av rädsla, oro eller olust fullmakt Substantiv skriftligt dokument som intygar att någon har juridisk rätt att företräda annan part (och agera i dennes namn, beträffande t.ex. bankärenden) eller annat organ fänrik Substantiv officer med grad under löjtnant regera Verb inneha politisk makt att styra ett land bevakning Substantiv det att någon bevakar något fastän Subjunktion (anger att något gäller men att något annat samtidigt talar emot det) flirta Verb lekfullt antyda eller visa sig erotiskt intresserad av någon genom ögonkontakt eller konversation sjuka Substantiv tillfällig nedsättning av en organisms normala kroppsfunktioner som följd av smitta affisch Substantiv reklam- eller informationsanslag kredit Substantiv pengar som lånas av banken mot betalning av räntor åldras Verb bli äldre bädda Verb göra i ordning eller förbereda en sovplats, vanligtvis en säng högtalare Substantiv elektronisk komponent för omvandling av elektriska signaler till ljud som ska kunna höras av personer i närheten arkitekt Substantiv person som yrkesmässigt planerar och formger byggnader, utemiljöer och inredningar hona Substantiv ett djur av kvinnlig kön; en hona av arten människa benämns oftast kvinna födsel Substantiv tillfälle då ett eller flera foster kommer ut ur moderns livmoder kaxig Adjektiv tuff, mallig kåre Substantiv svag vindfläkt, lätt bris motgift Substantiv ämne som används för att upphäva eller lindra verkan av ett gift rigg Substantiv master och med dem sammanhängande arrangemang såsom vant och stag på ett skepp eller annan farkost med segel andning Substantiv det att andas förakta Verb känna förakt för; se ned på; anse att någon är mindre värd än en själv och/eller ogilla personen mycket starkt mullvad Substantiv en art (Talpa europaea) inom däggdjursfamiljen mullvadsdjur (Talpidae); individ av arten mullvad påminnelse Substantiv det att påminna någon om något säkerhetsvakt Substantiv person som vaktar en byggnad sökning Substantiv det att söka efter något, eller ett tillfälle när sökning pågått bearbeta Verb arbeta med något; göra ändringar på något; förändra (förbättra) något frälsare Substantiv person som räddar (någon) från synd (eller annat moraliskt ont) lyse Substantiv belysning adrenalin Substantiv en katekolamin som är ett hormon (stresshormon) som insöndras från binjuremärgen (tillsammans med en mindre mängd noradrenalin) minderårig Adjektiv yngre än åldersgränsen för att vara myndig eller straffmyndig spelning Substantiv det att spela sven Substantiv ung manlig tjänare vid hov eller hos storman syndare Substantiv person som syndar tänkbar Adjektiv som är möjlig och rimlig, som kan tänkas beslagta Verb ta föremål från någon, antingen för att det är bevismaterial eller för konfiskation kongressledamot Substantiv medlem av en kongress lift Substantiv släplift; slags persontransportinstallation; avlång anläggning som transporterar skidåkare och snowboardåkare uppför en skidbacke genom att dra upp dem medan de står på skidorna och glider fram ryka Verb avge rök (om eld, vulkan, eller dylikt) skjuten Adjektiv som skjutits stående Adverb medan man står uppträdande Substantiv beteende; sätt på vilket någon uppför sig bläck Substantiv färgad vätska som används för att göra färgade märken på en yta, till exempel för att framställa text och bilder noggrann Adjektiv som berör något grundligt, i detalj eller ur många aspekter på ett sätt så att resultatet blir (relativt sett) mycket bra självsäker Adjektiv som är nöjd med och tror på sig själv, sina kunskaper och färdigheter, mår bra av det, och vågar stå för sin personlighet, sina kunskaper och sina handlingar chansa Verb utföra en handling utan säker kännedom om dess följder i hopp om en särskild utgång hemligstämplad Adjektiv som inte finns att tillgå för allmänheten, och på så sätt är hemlig licens Substantiv tillstånd eller behörighet för viss verksamhet rabatt Substantiv samling prydnadsväxter i en avlång jordremsa rök Substantiv synliga små partiklar som uppstått då något brinner eller bränns sprängämne Substantiv explosivämne, eller blandning av explosivämnen och tillsatser, avsett för sprängning, att spränga något (jämför drivämne, tändämne), därtill vid antändning särskilt konstruerat att detonera och sönderfalla mycket hastigt bestämd Adjektiv som inte går med på att ändra uppfattning i en viss fråga do Substantiv stavelse som används för första tonen i en åttatonig durskala hummer Substantiv djur i familjen humrar (Nephropidae), ett tiofotat kräftdjur som oftast är större än de vanliga kräftorna nybörjare Substantiv någon som just börjat med något ånga Substantiv gasform av ett normalt sett flytande ämne; särskilt om vattenånga rosta Verb bli överdragen med rost varannan Pronomen en av två, 50 %; ofta sorterat så att två likadana aldrig följer på varandra atombomb Substantiv bomb med kärnladdning boende Substantiv person som bor på en given plats graviditet Substantiv det tillstånd hos kvinnan som uppstår när en eller flera av hennes äggceller befruktats not Substantiv ett tecken som anger tonhöjd och längd omfattande Preposition som omfattar opassande Adverb på ett sätt som inte passar i ett visst sammanhang, särskilt då det finns vissa krav på att vara formell psykisk Adjektiv som avser psyket soptunna Substantiv förvaringskärl för sopor sära Verb dela på, separera; förflytta två föremål så att de ej längre befinner sig intill eller i närheten av varandra vårda Verb ta hand om; sköta; ofta om en som är sjuk arvinge Substantiv den som ärver, den som tar emot arv fullmåne Substantiv månfas då hela månens solbelysta hälft är synlig från jorden förberedelse Substantiv handling eller samling handlingar som utförs vid en viss tidpunkt i syfte att underlätta eller förbättra en situation som väntas inträffa senare i tiden insekt Substantiv individ av klassen insekter (Insecta) integritet Substantiv okränkbarhet bandage Substantiv tygremsa som viras runt en kroppsdel för att skydda en skada grekiska Substantiv språk som talas huvudsakligen i Grekland konkurrent Substantiv person eller föremål som konkurrerar onormal Adjektiv inte normal töras Verb ha mod till; våga utfärda Verb författa, skriva ut, offentliggöra; påbjuda utländska Substantiv utländsk kvinna baklucka Substantiv öppningsbar lucka längst bak på en bil dimension Substantiv aspekt eller synsätt på någonting klartecken Substantiv tillstånd att börja göra något, särskilt att börja arbeta med något ofattbart Adverb i väldigt hög grad, extremt, exceptionellt rigga Verb utrusta med rigg återgälda Verb ge något tillbaka /som tack, ersättning, kompensation e.dyl./; ge något i gengäld förlita Verb lita på att någon eller något kommer att hjälpa eller stödja en i ett företag; sätta sin tillit till hädanefter Adverb i fortsättningen, efter detta, från och med nu madrass Substantiv tjock, mjuk dyna i kroppsstorlek avsedd att sova på omkull Adverb ned till marken, både bokstavligt och bildligt stadium Substantiv fas eller steg i utveckling kalas Substantiv fest, i synnerhet för barn och med någon slags förtäring magiker Substantiv person som sysslar med magi missnöjd Adjektiv inte nöjd, anseende att något inte är tillräckligt eller bra vana Substantiv handling som utförs regelbundet, i vissa fall nästan rituellt förolämpning Substantiv det att uttrycka något (olämpligt) som anses som förolämpande kat Substantiv en växt (Catha edulis), känd för att användas som drog rappa Verb skynda sig överträffa Verb vara överlägsen, vara bättre än redogörelse Substantiv berättelse, rapport, redovisning, föredragning fortsättning Substantiv något som fortsätter på något tidigare passionerad Adjektiv lidelsefull, häftig, intensiv överfalla Verb fysiskt attackera en person (eller flera personer), kanske i syfte att råna eller våldtaga japansk Adjektiv som rör Japan, det japanska språket eller folket mekaniker Substantiv person som arbetar med mekanik undkomma Verb fly bägare Substantiv typ av dryckeskärl, vanligen av cylindrisk form utan fot och handtag förebild Substantiv exempel som ses upp till, exempel som personer tar efter förvirring Substantiv det att vara förvirrad kurva Substantiv värdemängden till en vektorvärd funktion (vanligen i planet eller i rummet) av en reell variabel; bilden av en "tråd" med "oändlig" tunnhet rytm Substantiv sätt på vilket ljuds varaktighet varierar över tid sympati Substantiv medkänsla, inbördes överensstämmelse eller böjelse, känsla av uppskattning; solidaritet anteckna Verb snabbt skriva ner (text, en illustration eller någon annan typ av information) på en papperslapp, i en datorfil eller liknande, ofta emedan en människas eget minne inte litas på; skapa en anteckning över bål Substantiv stor brasa, särskilt med höga, flammande lågor; vanligen antänd på trave av ved eller dylikt; ofta offentligt för att fira något; förr som begravningsritual och dödsstraff eskort Substantiv det man har då en person (vanligen myndighetsperson) följer en någonstans idiotiskt Adverb på ett idiotiskt sätt löv Substantiv blad på träd och buskar eller nedfallna blad skyla Verb dölja, hölja; gömma fallskärm Substantiv anordning bestående av en stor välvd väv kallad kalott, numera oftast i nylon-material, med bärlinor med syfte att kraftigt begränsa farten för person eller föremål på väg mot marken, eller om liknande anordning med fart flott Adjektiv fin, stilig frige Verb återge fysisk frihet hjälpsam Adjektiv som gärna hjälper till, tjänstvillig porträtt Substantiv avbildning av en bestämd människa genom att återge dennas individuella drag genom foto, måleri m.m. bås Substantiv avbalkning av större rum, i bland annat kontorslandskap, ladugårdar och offentliga toaletter. game Substantiv avgränsad del av set bestående av ett visst antal poäng gräsmatta Substantiv större yta täckt av levande gräs hjort Substantiv typ av högbent hovdjur med greniga horn; individ inom däggdjursfamiljen hjortdjur; särskilt om kronhjort och dovhjort korn Substantiv växt av släktet Hordeum; sädesslag av detta släkte kännetecknat av långa borst legitimation Substantiv tillstånd att utöva ett visst yrke, rättighet lillen Substantiv den lille lillpojken; benämning på yngsta pojken i familjen svett Substantiv vätska som utträngs vid svettning av en varm person genom huden förkyld Adjektiv som lider av förkylning radikal Substantiv person som har radikala åsikter stek Substantiv bit kött, oftast av nöt avsedd som mänsklig föda biffstek term Substantiv definierad benämning som används inom ett visst fackområde godkännande Substantiv handling, yttrande eller beslut att godkänna (något) influensa Substantiv en virusinfektion som orsakas av ett influensavirus; kan bland annat ge feber, muskelvärk och förkylningssymptom nähä Interjektion uttrycker att man förstått ett negativt påstående servett Substantiv stycke, vanligtvis av tyg eller papper, som främst används för att torka bort matrester på händer och kring munnen under eller efter en måltid drift Substantiv förflyttning med vind eller ström förtrollning Substantiv trollformel, besvärjelse skörda Verb ta ner en skörd; ta del av en skörds frukter, bärga en skörd stekt Adjektiv som har stekts rustning Substantiv kroppstäckande pansar som riddare använde för att inte bli skadade av svärd, lansar och liknande stickvapen alfa Substantiv namn på den grekiska bokstaven alpha, Α (gement: α) galleri Substantiv lokal (ett eller flera rum, eller ett helt hus) där konst visas mestadels Adverb för det mesta, i de flesta fall, till största del polisbil Substantiv tjänstebil som används av poliser syna Verb noggrant och kritiskt betrakta eller undersöka med hjälp av synen mosa Verb kraftigt trycka ihop (och förstöra) något; göra något mjukt till konsistensen; göra till mos praktik Substantiv mottagning rörig Adjektiv utan ordning sofistikerad Adjektiv mycket avancerad, högt utvecklad, komplicerad /men smart (som får ut mer av mindre)/; (om pers. äv.) världsvan, elegant stav Substantiv tunt, långsmalt (trä)stycke, men längre och stadigare än en pinne; särskilt sådan som är tillverkad just för dessa egenskaper; ofta sådan som hålls i handen och används som stöd för kroppen anförtro Verb med förtroende överlämna någonting till någon för att detta ska förvaras på ett säkert sätt i ens frånvaro; ge i uppdrag försvaga Verb göra svagare förutspå Verb /försöka/ komma fram till vad som kommer att existera eller inträffa i framtiden, vanligen med hjälp av analys av samtiden eller historiska data privilegium Substantiv förmån programmera Verb ange inställningar för en maskin diet Substantiv möte samlat till viss dag för handläggande av ett lands angelägenheter, dag, riksdag, lantdag biträdande Substantiv det att biträda fenomen Substantiv något som förekommer fysiskt eller i tanken och kan beskrivas eller visas upp krysta Verb spänna nedre mag- och bäckenbottenmuskulaturen för att pressa fram barn eller för att tömma tarminnehåll nederlag Substantiv resultat som är negativt för den talande eller subjektet i en tävling, batalj, spel och dylikt, detta till förmån för en motståndare; förlust; misslyckande med att vinna över renovera Verb förnya, förbättra, snygga upp uppmana Verb begära eller önska av någon att den utför en viss handling; med kraftfulla ord rekommendera att någon gör något devon Substantiv en geologisk period under paleozoikum efter silur och före karbon som varade från ca 416 miljoner år sedan till 359 miljoner år sedan sekt Substantiv en sekt i filosofi, religion eller ideologi vars trosuppfattningar kraftigt avviker från de i sammanhanget förhärskande uppfattningarna ständig Adjektiv som varar utan uppehåll svårighet Substantiv hinder, problem; besvär sångare Substantiv person som sjunger trasa Substantiv tygstycke, en bit tyg, vanligen sönderrivet kassa Substantiv anordning eller del av butik, serviceanläggning m.m. där betalning och eventuell varuregistrering sker kittla Verb lätt vidröra en kroppsdel så att en egendomlig, på samma gång behaglig och irriterande, känsla framkallas (ofta med ofrivilligt skratt) möjligtvis Adverb kanske tema Substantiv ämne, mönster utifrån vilket variationer kan göras trakassera Verb förfölja, plåga, oroa, besvära med krångel befordrad Adjektiv som har fått en befordran behärska Verb härska över, ha kontroll över fritid Substantiv den tid som inte ägnas åt arbete eller skola cox Substantiv person som styr och håller takten i kapprodd halva Substantiv 50 % av något; en av två lika stora delar vilka inte överlappar varandra och som tillsammans utgör helheten pickup Substantiv ljuddosa till grammofon, nålmikrofon specialitet Substantiv något som man är extra bra på; något där man glänser, är överlägsen; gebit broms Substantiv anordning för motverkande av ett fordons eller en maskins rörelse med mekaniskt eller elektriskt motstånd med hjälp av friktion eller spärrverk byggd Adjektiv som byggts fasa Substantiv rädsla, fruktan, skräck knocka Verb slå knockout ranch Substantiv boskapsfarm givet Preposition förutsatt, under förutsättning av lin Substantiv växt inom linsläktet, särskilt Linum usitatissimum, som har en smal stjälk med blåa blommor troende Substantiv person som har en religiös övertygelse vissla Verb framkalla ett pipande ljud genom en liten formning med läpparna och blåsa ut luft auktoritet Substantiv person med anseende för viss sakkunskap festival Substantiv stort kulturevenemang härom Adverb om detta hårig Adjektiv full av hår; som det växer mycket hår på klon Substantiv individ som är en genetisk kopia av en individ, skapad med hjälp av kloning kriminalare Substantiv polis som ägnar sig ut att utreda brott sabotera Verb kraftigt hindra någon annans verksamhet; förstöra för någon annan uråldrig Adjektiv mycket gammal, som har mycket hög ålder, som funnits med sedan urminnes tider app Substantiv applikation, applikationsprogram; mjukvara tillgänglig för nedladdning, framförallt för mobiltelefoner och surfplattor och till en viss del även persondatorer arab Substantiv person tillhörande folk som talar arabiska pensionerad Adjektiv som har gått i pension utpressa Substantiv framtvinga genom ett (mindre omedelbart) hot återta Verb ta tillbaka något man gett bort eller förlorat lossna Verb bli lös; bli lösare; komma loss referens Substantiv källa /till påstående/; bit information som anger varifrån en given informationsmängd kommer sliten Adjektiv som slitits ersättning Substantiv det att ersätta, något som ersätter något annat experimentera Verb göra experiment, göra försök frånvaro Substantiv det att inte närvara eller vara på plats; det att vara iväg annorstädes kuslig Adjektiv skrämmande, som ger en obehaglig känsla skitig Adjektiv som är täckt av smuts (”skit”) flamma Substantiv större eldslåga massaker Substantiv avsiktligt mord på flera människor (eller djur) mexikanska Substantiv kvinna från Mexiko elektronisk Adjektiv som använder elektricitet som annat än rå energi; som hör till eller använder elektronik immun Adjektiv när man ej är mottaglig för, oftast om sjukdom kartong Substantiv kraftigt papper, ofta wellpapp, som bland annat används i förpackningar och i konst siren Substantiv havsnymf som i grekisk saga lockade seglare i fördärv; förförerska överraskande Adverb i en grad som överraskar hallucination Substantiv upplevelse som skapas i hjärnan utan att orsakas av fysiska sinnesintryck, men som ändå ger starkare eller svagare sken av yttre verklighet klassiker Substantiv skönlitterär litteratur som läses av generation efter generation konkurrens Substantiv det då flera konkurrerar om samma saker kritisera Verb uttala (negativ) kritik mot något krut Substantiv explosivt ämne näsduk Substantiv ett stycke tyg eller papper för att snyta sig i vänlighet Substantiv det att vara vänlig värvning Substantiv det att värva (någon) avge Verb ge eller lämna ifrån sig gala Substantiv fin och stor fest spets Substantiv den punkt där sidorna hos något avsmalnande möts; även området närmast ena kortsidan av något avlångt inblandning Substantiv det att någon, några eller något känner till och arbetar med, driver eller på annat sätt påverkar eller påverkas av en företeelse, speciellt om det inte är uppenbart att parten har med saken att göra; det att någon, någr informatör Substantiv person som yrkesmässigt lämnar information spade Substantiv handredskap för att främst gräva i marken med titan Substantiv ett grundämne med atomnummer 22, atommassa 47,9 och symbolen Ti träda Verb gå steg för steg, stiga; förflytta sig underskrift Substantiv namnteckning på ett kontrakt, en överenskommelse, eller dylikt. vildmark Substantiv av människan obebyggt och i stort sett opåverkat område avboka Verb upphäva bokning av något ruin Substantiv lämning av byggnadsverk bräda Substantiv platt utsågat relativt långt stycke trä, tunnare än en planka dagligen Adverb varje dag känslosam Adjektiv full av känslor; som lätt reagerar på känslor eller lätt visar känslor repetition Substantiv upprepning, omtagning arbetsgivare Substantiv person eller organisation som anställt någon för arbete åt sig daglig Adjektiv som händer, utkommer o.s.v. varje dag intellektuell Adjektiv som rör intellektet, förståndet eller kognitionen krylla Verb förekomma i livlig rörelse och stor mängd listig Adjektiv som kan tänka ut smarta och innovativa lösningar på problem, ibland för att luras nattklubb Substantiv nöjeslokal eller underhållningsplats som håller öppet under kvällar och nätter visdom Substantiv kunskap baserad på erfarenhet eller inställning som anses intelligent eller moraliskt tillfredsställande; det att vara vis avlägsen Adjektiv belägen (mycket) långt bort rumskompis Substantiv person som en delar rum eller boende med (utan att ha en relation till denne) suck Substantiv djup inandning med förträngd ljudspringa banka Verb slå något så att det åstadkommer ett ljud bankkonto Substantiv konto hos en bank klassrum Substantiv rum anpassat för undervisning i exempelvis en skola övertygelse Substantiv det att vara övertygad; genuin tro eller förvissning avsiktlig Adjektiv med avsikt, /på förhand/ planerad; om en situations slutskede medveten; om resultat väntad mexikansk Adjektiv som rör Mexiko eller det mexikanska folket neråt Adverb i riktning mot en lägre position, mot marken synda Verb begå en synd tredjedel Substantiv 1/3; 33,33… % av något; en av tre lika stora delar åtalad Substantiv person som är åtalad för ett brott babbla Verb prata länge om något ointressant soluppgång Substantiv solens "rörelse" upp över horisonten vid dagens början gynna Verb ge någon fördelar i förhållande till någon annan underhålla Verb göra så att publiken har roligt och är avkopplad, särskilt i framträdande; medverka i underhållning vaccin Substantiv försvagat smittämne som (genom antikroppbildning) ger skydd eller ökad motståndskraft mot ett visst smittämne himmelsk Adjektiv som hör till himmelen och religionen livsfarlig Adjektiv så farlig att det finns risk att orsaka att någon dör uppenbarelse Substantiv insikt, syn, vision; mystisk upplevelse glöd Substantiv heta rester av träkol från en eld segel Substantiv tygstycke som används för framdrivning av båt genom att fånga in vind övervinna Verb besegra, få bukt med, bemästra beskyddare Substantiv den som beskyddar, den som erbjuder beskydd (eventuellt genom utpressning) härute Adverb ute på detta ställe kex Substantiv hård liten kaka som kan vara söt eller salt. narr Substantiv underhållare vid kungliga hov kemi Substantiv vetenskapen om molekylers uppbyggnad, egenskaper och omvandlingar; vanligt skolämne, ofta inräknat i NO eller OÄ stressa Verb göra någon stressad vävnad Substantiv massa av likartade celler, och eventuell extracellulär matris, med särskild uppgift avgift Substantiv vid köp, det som begärs (ofta en summa pengar) i utbyte mot den sålda tjänsten eller produkten fästa Verb få /något/ att vara fast /på en plats, i ett underlag eller vid ett annat föremål/; fastsätta; fastgöra; häfta; fastsy kam Substantiv liten stel skivformig stomme med regelbundna, parallellt radade tenar (s.k. tänder) utmed ena eller vardera långsida, avsett som redskap till att reda ut, ordna eller rensa hår (trassligt hår, päls, man) säkerhetsbälte Substantiv bälte att ta på sig i vissa fordon i syfte att skydda användaren från skador vid krock hare Substantiv individ av någon art inom däggdjursfamiljen harar (Leporidae) höjdare Substantiv högt uppsatt tjänsteman, politiker eller ledare; mycket mäktig, känd, respekterad eller rik person krympa Verb bli mindre; minska i storlek royal Adjektiv kunglig räckhåll Substantiv åtkomligt avstånd slarvig Adjektiv inte noggrann eller genomtänksam; som slarvar (relativt mycket) sona Verb gälda, gottgöra svåger Substantiv maken till ens syskon bakre Adjektiv belägen längre bak kast Substantiv det att kasta något kroppsdel Substantiv del av /den mänskliga/ kroppen märkvärdig Adjektiv underlig; värd att lägga märke till på grund av ovanliga egenskaper terrorism Substantiv skräckvälde, användandet av ofta skrämsel (terror) för att uppnå ett politiskt mål, ofta med hot om eller utförande av förstörelse av allmän plats och med stort antal civila dödsoffer, samt eget offer perspektiv. brista Verb gå sönder, gå i bitar; spricka bus Substantiv stoj, oväsen, leverne förkrossad Adjektiv djupt ledsen och förtvivlad över något, djupt upprörd och (mentalt) sårad eller (mentalt) skakad kompass Substantiv litet redskap som innehåller en visare som pekar mot norr (på stora delar av jordens yta, på grund av jordens magnetfält) och därmed möjliggör navigering i alla riktningar landskap Substantiv provins eller annat historiskt geografiskt område av ett land, ofta med kulturella drag bevarade och använd som administrativ indelning i bl.a. Estland och Finland (men ej längre i Sverige) tittare Substantiv person som tittar på ett TV-program trams Substantiv något som uppfattas som oviktigt, omoget eller (larvigt) felaktigt; något som uppfattas som tramsigt angelägen Adjektiv som är eller känns viktig etikett Substantiv lapp, ofta självhäftande, för märkning av namn och innehåll på varor fördöma Verb kraftfullt uttrycka att något är dåligt och starkt ta avstånd från knäppa Verb stänga eller fästa något med hjälp av knappar; ibland även om vissa klädesplagg som stängs på annat sätt än med knappar tyg Substantiv material som är skapat genom vävning, stickning, virkning eller liknande anhållen Adjektiv som har anhållts betydelsefull Adjektiv som har nämnvärd betydelse, som påverkar något som anses viktigt darra Verb göra små och hastiga svängningsrörelser; ofrivilligt göra små skakningar med (del av) kroppen laser Substantiv teknik för att alstra laserstrålar realistisk Adjektiv verklighetstrogen, sannolik, verklig säljare Substantiv någon som säljer något tennis Substantiv sport där spelarna med hjälp av racketar slår en boll över ett nät tålmodig Adjektiv som har stort tålamod grannskap Substantiv det att vara grannar husrannsakan Substantiv undersökning av plats eller sak som görs av polis eller liknande utan medgivande från den eller de som berörs, exempelvis i syfte att säkra bevisning vid brott kopplad Adjektiv som har kopplats policy Substantiv internt fastlagda regler för hur ett företag, myndighet eller annan organisation ska eller bör agera ur ett etiskt, miljömässigt eller annat perspektiv med syfte att stärka sitt anseende, sin effektivitet eller på annat buga Verb böja överkroppen och huvudet framåt i uppskattning, vördnad eller inställsamhet till någon citat Substantiv ett ordagrant återgivande av tal eller skrift len Adjektiv slät; som känns behagligt slät och är förutan ojämnheter eller strävhet oklar Adjektiv obestämd, otydlig, ej klar, svår att uppfatta tejp Substantiv smalt band av plast, papper, textilväv eller metallfolie, belagt med häftämne på den ena sidan eller båda sidorna betjänt Substantiv person, oftast man eller pojke anställd i hushåll, som har som yrke att betjäna andra radioaktiv Adjektiv vars atomer sönderfaller och därefter sänder ut joniserande strålning sexa Substantiv symbol som utgörs av siffran sex trauma Substantiv kroppslig skada (medicinskt trauma) eventuell Adjektiv som möjligen inträffar juridik Substantiv läran om lagstiftning och rättsreglers tolkning och tillämpning representant Substantiv person, ibland publikation, som representerar en person, grupp, organisation, åsikt, vetenskap o.dyl. skölja Verb snabbt rengöra något med en vätska (oftast vatten), men utan tvål och annat rengöringsmedel dike Substantiv grävd fåra i mark, normalt avsedd att avvattna mark, grävd ränna detonera Verb explodera republikan Substantiv anhängare av republik som statsform servitör Substantiv man som arbetar med att servera på en restaurang synnerhet Substantiv i uttrycket i synnerhet vilde Substantiv medlem av naturfolk utanför civilisationen bajs Substantiv avföring hänsynslös Adjektiv utan hänsyn måne Substantiv himlakropp som kretsar kring en planet eller en asteroid i ett planetsystem; "månen" i bestämd form avser vanligtvis jordens måne Luna beräkning Substantiv företeelsen att via intellektet erhålla "ny" kunskap från premisser pussa Verb trycka sina läppar mot något, ofta en annan persons hud eller läppar eagle Substantiv resultat på två slag under par sponsor Substantiv person eller företag som ekonomiskt stöder en annan verksamhet utan att få någon särskild motprestation utöver reklam- och annat marknadsföringsvärde ögonbryn Substantiv hår som växer på pannans nedre del, precis ovanför ögonhålan gnista Substantiv liten, kortvarigt lysande eller glödande (ofta sprakande) partikel; litet glöd; kortvarigt ljusfenomen provocera Verb reta, bära sig utmanande åt underjordisk Adjektiv belägen i, skeende i eller som kommer från underjorden (området under jordytan eller markytan) knivhugga Verb hugga någon med hjälp av en kniv nita Verb fästa med nitar ytterdörr Substantiv dörr som man använder för att ta sig ut och in genom en bostad martini Substantiv drink blandad av gin och torr vermut patriot Substantiv person som engagerar sig för sitt land och arbetar för dess välgång sentimental Adjektiv (överdrivet) känslosam, speciellt beträffande gamla minnen eller sinnesförnimmelser ava Verb avannonsera etablera Verb upprätta, grunda grevinna Substantiv kvinnlig adelstitel viga Verb förena i äktenskap bilnyckel Substantiv nyckel som gör det möjligt att öppna, stänga samt starta en bil shot Substantiv liten (normalt 2-6 cl) servering av en dryck med oftast hög halt alkohol, ofta serverad i shotglas på en bar delägare Substantiv person som äger en andel av något klor Substantiv ett giftigt gasformigt gulgrönt grundämne rasistisk Adjektiv som rör rasism; som förespråkar rasism avlossa Verb skjuta, avfyra (skott, eldvapen) baseball Substantiv stavningsvariant av baseboll girighet Substantiv omåttligt begär efter främst pengar och andra ägodelar, överdrivet habegär pussel Substantiv bild uppskuren i ett antal delar som sedan för nöjes skull fogas samman till den ursprungliga bilden slaveri Substantiv fenomen då personer helt eller nästan saknar rättigheter, uppfattas som egendom, tvingas att utföra arbete och kan säljas avundas Verb känna olust eller hat mot någon för dennes lycka eller egendom och vilja ha de fördelarna själv exotisk Adjektiv som har att göra med fjärran, tropiska länder, ofta med positiv underton förflyttning Substantiv det att ändra ett föremåls position i rummet, eller något analogt; det att förflytta något gaffel Substantiv vanligt ätverktyg i form av ca 3-4 parallella, något böjda spetsar på ett skaft; även liknande konstruktioner för andra ändamål separat Adjektiv för sig själv; avskild, fristående eller oberoende tilldela Verb spara för senare tillfälle eller användning; reservera, dedikera betald Adjektiv som har betalats filmstjärna Substantiv känd skådespelare finka Substantiv fängelse, fängelsecell återvändo Substantiv det att återvända; möjlighet att återvända avvikelse Substantiv skillnad mellan önskat eller väntat tillstånd eller värde och det faktiska eller observerade tillståndet eller värdet dagis Substantiv kort för hunddagis evakuering Substantiv det att ett område av säkerhetsskäl töms på folk fuktig Adjektiv våtaktig, inte helt torr närvara Verb finnas i någots omedelbara närhet; finnas på plats sladd Substantiv elkabel eller elledning; i de flesta fall en trådliknande kabel eller vajer avsedd att leda elektricitet till en apparat eller maskin för att försörja den med (elektrisk) energi verkställa Verb utföra, genomföra, sätta (en plan) i verket återuppstå Verb bli levande igen efter att ha varit död bang Adjektiv rädd, ängslig charmerande Adjektiv som hänförande tar folk med charm engagemang Substantiv det att vara delaktig i något och visa stort intresse för dess framgång framkalla Verb åstadkomma, skapa; frambringa, orsaka föreståndare Substantiv person som ansvarar för och leder en grupp människor på en avdelning e.dyl. (t.ex. i skola eller på sjukhus) mötesplats Substantiv plats där ett avtalat möte äger rum förråd Substantiv rum eller byggnad där man oftast förvarar saker hoj Substantiv cykel solglasögon Substantiv glasögon som används för att ej bländas av solen fanskap Substantiv föremål som talaren är irriterad på marinkår Substantiv del av en försvarsmakt med särskilt ansvar för amfibisk verksamhet (som landstigningar) mån Substantiv vädja, vilja, avsikt; omsorg; iver (med flera) spa Substantiv hälsoinrättning med olika slags vattenkurer trottoar Substantiv (vanligtvis) smalare väg, oftast en gångbana och/eller en cykelbana, belägen vid sidan av en körbana, oftast något upphöjd i förhållande till körbanan och avgränsad med kantsten bekräftelse Substantiv något som tyder på eller bevisar att något är sant, affirmation lindra Verb göra lindrig(are), mildra neutral Adjektiv opartisk, oberoende, som inte tar ställning armbåge Substantiv den anatomiska region i människans kropp som förenar överarmen med underarmen och omfattar armbågsleden och armvecksgropen; konturen kring utskjutande benutskottet på armbågsbenet mellan överarmen och underarmen vykort Substantiv kort som går att posta utan kuvert, som har en sida försedd med motiv och den andra med plats för meddelande och adress växla Verb byta (något) mot något annat; förändra ynklig Adjektiv alltför liten, svag eller på annat sätt dålig, ofta när något bättre förväntats; jämrande, sorglig, eländig familjemedlem Substantiv någon av de personer som ingår i en familj (nära släktskap mellan personer, t.ex. föräldrar, barn och syskon) muntra Verb göra munter tändare Substantiv handhållen apparat för att framställa eld brigg Substantiv en sorts tvåmastat segelfartyg ingrediens Substantiv beståndsdel kavalleri Substantiv truppslag inom armén som förr var beridet, numera motoriserat melodi Substantiv en sekvens toner, ofta uppbyggandes ett musikstycke otacksam Adjektiv som inte är (tillräckligt) tacksam; som tar emot mycket från andra, utan att själv ge något tillbaka, särskilt också varande otrevlig picknick Substantiv utflykt med måltid i naturen region Substantiv geografiskt avdelat område som definieras genom gemensam natur, kultur eller politisk administration utflykt Substantiv kortare resa från någon utgångspunkt (t.ex. hemmet), ofta med medhavd matsäck, ofta under en (del av en) dag och ofta med natur eller park som mål visuell Adjektiv som har med synen att göra; synlig tandborste Substantiv mindre borste avsedd för att rengöra tänder ufo Substantiv oidentifierat flygande eller svävande föremål bokföring Substantiv det att föra anteckningar över affärstransaktioner, debet- och kredituppställning bunt Substantiv packad samling (papper) laptop Substantiv bärbar dator så liten att den får plats i knät larma Verb slå larm; varna larv Substantiv insekt innan den blir en puppa nedre Adjektiv som är belägen längre ned än något annat yard Substantiv engelskt längdmått, lika med tre engelska fot = exakt 914,4 millimeter återkomst Substantiv det att komma tillbaka blogg Substantiv krönika, ofta starkt personlig och i dagboksformat, som publiceras offentligt på internet förband Substantiv omslag för sår försäljare Substantiv någon som säljer något (eller, snarare, försöker att sälja något) gods Substantiv fastighet, egendom, herrgård keps Substantiv typ av huvudbonad med skärm bokstavlig Adjektiv ordagrann uppsatt Adjektiv hängd, installerad, monterad, placerad, rest, ställd bulle Substantiv mindre bakverk, oftast rundaktigt, sött och vetebrödsbaserat ess Substantiv spelkort i den franska kortleken med endast ett färgtecken (förkortas E) kylig Adjektiv som ej visar känslor landning Substantiv det att landa exempelvis en flygfarkost ledande Adjektiv som leder, som visar vägen maskhål Substantiv hål grävt av maskar stab Substantiv samling medarbetare tia Substantiv 10-kronorsmynt; sedel eller mynt av en annan valuta med värde 10 ambitiös Adjektiv som arbetar hårt eller mycket och är mycket målinriktad fiskare Substantiv person som livnär sig på eller sysselsätter sig med att fånga fisk pluton Substantiv underavdelning av kompani vag Adjektiv diffus; svår att urskilja distraherad Adjektiv som distraherats kompensera Verb ge kompensation /för något/, ersätta, uppväga, kvitta, gottgöra maka Verb flytta lite grand, för att göra rum för någon annan omtanke Substantiv det att sörja för någons eller någots behov, att handla och planera klokt, övervägt, sorgfälligt och med bekymmer och ta hänsyn till olika omständigheter och möjligheter; det att vid sitt handlande tänka sig för; det att snål Adjektiv pinande och kall ek Substantiv exemplar av släktet ekar (Quercus) i familjen bokväxter faktor Substantiv en företeelse som påverkar något fez Substantiv cylinderformad huvudbonad av röd ullfilt utan brätte och försedd med svart silkestofs ledarskap Substantiv inflytande som en ledare utövar på en grupp människor os Substantiv ånga; gasblandning med obehaglig lukt stygn Substantiv åtdragen ögla som bildas när man syr vapenvila Substantiv överenskommelse mellan stridande parter om att (åtminstone temporärt och lokalt men utan förestående fredsförhandling) avbryta krigföring anspråk Substantiv krav för egen del; hävdande av rätt eller fordran bygge Substantiv byggarbetsplats, något som håller på att byggas kossa Substantiv ko (hona av nötkreatur) krypskytt Substantiv person som skjuter från en dold plats; person som skjuter i smyg oväder Substantiv dåligt väder, kraftig blåst ofta i kombination med mycket regn, snöfall eller åska prototyp Substantiv urtyp, grundform; normerande meterstav och kilogramcylinder i Paris yoga Substantiv ett indiskt träningssystem som skall frigöra själen från allt sinnligt dummer Substantiv dum person institut Substantiv organisation med ett bestämt mål, oftast inom forskning eller utbildning muffins Substantiv ett slags (ofta sött) bakverk som gräddas i små räfflade pappersformar svinga Verb lyckas uppnå något tull Substantiv avgift som betalas när vara förs över gräns tuta Verb avge varnande ljud med signalhorn box Substantiv liten eller större låda formad som ett rätblock mentor Substantiv uppfostrare, handledare scenario Substantiv sannolikt händelseförlopp stroke Substantiv slaganfall, hjärnblödning pågående Adjektiv presensparticip av pågå; som just pågår värdera Verb sätta pris på flygning Substantiv det att flyga krokodil Substantiv ett stort kräldjur som är släkt med alligatorer lya Substantiv gryt, jordhåla, underjordiskt bo för djur, t.ex. grävling eller rödräv matematik Substantiv läran om logiska samband mellan abstrakta storheter, strukturer, förändring rödhårig Adjektiv som har rött hår utgift Substantiv "kostnad" vid ett köptillfälle; den penningmängd en person eller organisation betalar för en produkt dokumentär Substantiv dokumentärt verk (bok, film) hårstrå Substantiv enskilt strå av protein utvuxet ur hårsäck, som tillsammans med många andra hårstrån bildar hår lätta Verb göra lätt(are), göra trycket mindre smärtstillande Adjektiv som lindrar smärta tarm Substantiv den del av matspjälkningskanalen som tar vid efter magsäcken vettig Adjektiv som är förnuftig bortskämd Adjektiv dåligt uppfostrad på grund av för mycket finansiell hjälp, gåvor eller tjänster; van och besatt av att få allt man önskar krog Substantiv enklare näringsställe med utskänkning av öl och sprit barmhärtig Adjektiv som visar medkänsla och medlidande genom handling fanimej Adverb variant av fan i mig omelett Substantiv ägg som vispats till en smet – ofta med tillsats av vatten, mjölk, grädde, mjöl och kryddor – och stekts tills det stelnat påstående Substantiv en bit information som säger något om verkligheten och antingen är sant eller falskt smickrad Adjektiv perfekt particip av smickra väster Adverb i riktningen som är vinkelrät mot en tänkt linje mellan Nordpolen och Sydpolen; mot det väderstreck solen går ned i jazz Substantiv musikgenre som kännetecknas av bland annat improvisation, avancerad harmonik med blå toner, synkoper, sväng m.m. årlig Adjektiv som inträffar en gång om året legendarisk Adjektiv sagolik; som det finns många berättelser om mentalsjukhus Substantiv sjukhus där psykiatrisk vård sker tjänsteman Substantiv anställd inom vissa typer av yrkeskategorier som vanligtvis utför administrativa uppgifter bedömning Substantiv det att bedöma något, eller resultatet av en sådan aktivitet folkmassa Substantiv stor mängd människor samlade på ett ställe fota Verb fotografera frustrerad Adjektiv besviken; hämmad; trotsig fängsla Verb beröva någon friheten, sätta någon i fängelse grop Substantiv fördjupning i marken, relativt djup hålighet skråma Substantiv rispa i huden, sår, skavsår strikt Adjektiv sträng, noggrann ventil Substantiv anordning som styr flöde av vätskor eller gaser i en ström som går genom t.ex. ett rör eller en ränna flöda Verb ymnigt rinna, strömma eller flyta fram (främst om vätska, särskilt vatten) lockbete Substantiv något som används för att locka någon (till det) tråka Verb reta, mobba trög Adjektiv som besitter den vanliga egenskapen hos materia i ett icke-accelererande referenssystem att accelerera om och endast om en resulterande kraft verkar på föremålet; som lyder Newtons första lag vovve Substantiv hund, individ av arten Canis lupus familiaris avlopp Substantiv avloppssystem, system för att avleda och ta hand om avloppsvatten hjärnskakning Substantiv hjärnskada som orsakas av kraftig stöt mot huvudet nödläge Substantiv kritiskt läge, katastrofläge jäkel Substantiv mycket skicklig person (på något) komiker Substantiv underhållare som arbetar på ett komiskt sätt lott Substantiv andel av en helhet, del av något större observation Substantiv det att se och iaktta uppmärksamt skrot Substantiv mängd (metall)avfall tärning Substantiv litet kastbart föremål (oftast men inte enbart i form av en kub med rundade hörn) som används för att generera slumptal eller annat slumputfall i spel (brädspel, yatzy, och andra) med markeringar på alla sidorna, ofta pr vägspärr Substantiv avspärrning av väg; kan vara tillfällig till exempel i samband med en biljakt, eller permanent vid till exempel gränsövergångar bom Substantiv avstängning i form av en rörlig stång, t.ex. vid en järnvägsövergång litteratur Substantiv de texter som författats inom ett visst område ultimat Adjektiv ytterst; slutgiltig, definitiv hälsosam Adjektiv bra för hälsan, näringsrik, nyttig obetydlig Adjektiv inte viktig, försumbar, nästan noll plötslig Adjektiv som inträffar snabbt och/eller oväntat ömsesidig Adjektiv som gäller två parter brandkår Substantiv (i Sverige) äldre (före 1987) namn för räddningskår frigivning Substantiv det att frige en fånge förfärlig Adjektiv som är mycket dålig eller/och även skrämmande ideal Substantiv en idé om det perfekta tillståndet hy Substantiv ansiktshudens naturliga utseende eller färg; ytan på ansiktshuden så som den syns statistik Substantiv sammanställning av numeriska mätvärden deprimerande Adjektiv nedslående, beklämmande förvärra Verb göra värre hjärtinfarkt Substantiv proppbildning som blockerar blodtillförseln till hjärtat initiativ Substantiv första steg, förslag, uppslag knarka Verb använda narkotika motivera Verb ange skäl eller förklaring till varför någon agerar eller har agerat på ett visst sätt rättssal Substantiv plats där rättegång sker hetsa Verb /på ett omoraliskt sätt/ intensivt uppmana eller egga någon att göra något /dumt/ metafor Substantiv uttryck som utöver sin egentliga betydelse på ett åskådligt sätt även tjänar som uttryck för något annat produktion Substantiv det att producera något sunt Adverb på ett sunt sätt avkomma Substantiv produkt av fortplantning, barn, avkomling brödraskap Substantiv En sammanslutning av personer som har långtgående gemenskap och solidaritet. I ett brödraskap utövar man broderskap. förlamad Adjektiv som inte kan röra på sig jättesnygg Adjektiv mycket snygg korruption Substantiv missbruk av förtroendeställning till egen vinning tagga Verb förse med taggar överlåta Verb ge äganderätten till; delegera allsmäktig Adjektiv som har gränslös eller outtömlig makt brudgum Substantiv man på sin bröllopsdag civilisera Verb göra civiliserad, få en person eller grupp att passa in i den egna civilisationen manskap Substantiv grupp personer som utför ett arbete risig Adjektiv åtgången på ett dåligt sätt butler Substantiv hovmästare hos (engelsk) privatperson immunitet Substantiv oemottaglighet eller minskad mottaglighet för smittämnen inälva Substantiv inre organ i ett djurs kropp pulver Substantiv ytterst finfördelat ämne taktisk Adjektiv beräknande; som avser taktik ådra Substantiv inre drivkraft; anlag, läggning, fallenhet ketchup Substantiv sås vanligen baserad på tomat, socker, salt, ättika och kryddor magnifik Adjektiv storslagen, ståtlig, präktig steka Verb tillaga mat i hög värme med matfett med lite eller inget vatten, vanligen i stekpanna eller gryta eller på någon form av häll steka kött, steka potatis; även i allmänhet om att hetta upp mat; i överförd betydelse om att kattunge Substantiv unge till djuret katt bedårande Adjektiv charmant, hänförande, underbar, elegant, fantastisk, vacker, otrolig federation Substantiv förbundsstat; stat som indelas i delstater och där statsmakten fördelas mellan förbundsnivå och dessa delstater sed Substantiv vedertaget bruk trollformel Substantiv en formel som med magi får något att ske älva Substantiv kvinnligt mytiskt väsen i nordisk folktro som ansågs kunna blåsa sjukdom över människor aids Substantiv dödlig virussjukdom kännetecknat av starkt nedsatt immunförsvar, orsakad av hivviruset dessert Substantiv sötare maträtt som äts sist i målet, efter huvudrätten indragen Adjektiv inblandad, involverad, insyltad iscensätta Verb arrangera konkret Adjektiv som kan uppfattas genom de mänskliga sinnena, främst genom känsel och syn; som har massa kämpe Substantiv person som kämpar /tappert/; person som /trots stor vedermöda/ arbetar mycket hårt med att nå ett mål motion Substantiv fysisk träning för kroppen /av ett djur/ nedför Preposition stavningsvariant av nerför rationell Adjektiv förnuftig, grundat i logiken dansk Substantiv person från Danmark, i synnerhet en man signalera Verb sända signal, ge tecken åt snöa Verb från atmosfären ned mot himlakroppens yta (kontinuerligt) falla ner små fasta kristaller av vatten (snö) som en form av nederbörd omröstning Substantiv det att rösta (om något), procedur där flera personer (eller parter) var och en kan lägga en eller flera röster på något av de förelagda alternativen för att på så vis komma fram till vilket/vilka alternativ som får fles praktikant Substantiv person som praktikerar spänna Verb göra något spänt, sträcka något med stor kraft utrymma Verb tömma lokal eller område på människor, saker eller djur försprång Substantiv avstånd till den eller det som kommer efter, försteg oljud Substantiv oönskat ljud; buller rumskamrat Substantiv person man delar rum med besatthet Substantiv det att vara besatt laboratorium Substantiv anläggning som möjliggör att under kontrollerbara omständigheter genomföra vetenskaplig forskning, experiment och mätningar narkotika Substantiv samlingsbegrepp för beroendeframkallande preparat, droger smeka Verb stryka lätt med handen; klappa solsken Substantiv ljuset och värmen från solen när den inte är skymd av moln äckla Verb ingjuta en känsla av äckel hos någon doppa Verb sänka ned något i en vätska för att omedelbart ta upp föremålet igen franc Substantiv valuta i en rad länder med anknytning till det franska kolonialväldet frestelse Substantiv något som frestar, något som får en person att vilja göra något (inte sällan äta eller begå ett brott), ibland mot bättre vetande livmoder Substantiv organ (uterus) i bäckenet hos honor, förbundet, via livmoderhalsen (cervix uteri) med vagina inferiort och de två äggledarna superiort och lateralt, i vars slemhinna (endometriet) en blastocyst (ursprungligen ett befrukt panel Substantiv beklädnad av väggar eller tak med träplattor spontan Adjektiv som sker av sig självt utan yttre orsak syd Substantiv ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: nedåt om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst aktuell Adjektiv som relaterar till eller tilldrar sig i nuet; som relaterar till något som nyss skett eller som sker just nu förbund Substantiv överenskommelse om samverkan mellan stater gasa Verb ge bilmotor mer gas oroad Adjektiv som oroas eller har oroats spö Substantiv längre, tunn och böjlig käpp, vidja, kvist e.d.; sådant redskap använt för bestraffning genom piskning crack Substantiv /rent/ kokain hyresgäst Substantiv person som hyr en bostad, en lokal och/eller en (förhyrd) parkering livlig Adjektiv full av liv (händelser) publicitet Substantiv offentlighet; vinna publicitet bli omtalad industri Substantiv näringsgren som, oftast i större skala, sysslar med att framställa varor eller tjänster; anläggning för sådan verksamhet intendent Substantiv person med administrativa uppgifter, föreståndare för en inrättning eller för en viss avdelning, till exempel vid ett museum kapell Substantiv liten kyrkobyggnad; också del av storren kyrkobyggnad mästerverk Substantiv framstående konstnärligt verk skör Adjektiv ömtålig, som lätt kan gå i bitar eller gå av stupa Verb luta tvärbrant avtryckare Substantiv mekanism på skjutvapen som skottet avlossas med romantik Substantiv litterär och konstnärlig epok som inleddes under slutet av 1700-talet, efter upplysningen sinnessjuk Adjektiv psykiskt sjuk, mentalsjuk västern Substantiv västernfilm fjärrkontroll Substantiv elektronisk enhet som på avstånd kan styra en annan enhet; ofta överförs informationen via IR-strålning; speciellt används fjärrkontroller till att styra TV-apparater och datorer kalv Substantiv ung avkomma till vissa djur, främst nötkreatur och vissa andra idisslare men även t ex valar pump Substantiv teknisk apparat som används för att förflytta en gas eller en vätska strejk Substantiv arbetsnedläggelse; när anställda gemensamt lägger ned arbetet som påtryckningsåtgärd mot en arbetsgivare för att få sina krav tillgodosedda opålitlig Adjektiv som inte går att lita på slang Substantiv böjligt rör, vanligen av plast eller gummi tidslinje Substantiv tallinje där varje punkt anger en tidpunkt action Substantiv actionfilm (om genren och ibland om enskilda filmer) förstora Verb göra något större eller mer påtagligt martyr Substantiv person som dött för sin övertygelse skida Substantiv redskap för fortskaffning som används för att glida fram över underlaget, exempelvis snö eller vatten, avsett att fästas under en fot eller fordonskropp skraj Adjektiv rädd, räddhågsen stämpla Verb förse med stämpelavtryck, sätta stämpel på såvitt Konjunktion om, ifall, såvida tripp Substantiv rus av narkotika barbar Substantiv ociviliserad person barmhärtighet Substantiv det att bespara någon lidande eller obehag genom handling; uppträdande som visar medkänsla, medlidande, sympati och förståelse fästning Substantiv byggnad för förhöjt försvar skingra Verb sprida åt olika håll skottsäker Adjektiv säker mot skott, som står emot beskjutning stall Substantiv byggnad avsedd för boskap, husdjur och dito (ej sällskapsdjur) att vistas i; främst avseende dito för hästar välta Verb stjälpa, tippa omkull dokumentera Verb med urkund styrka est Substantiv person, i synnerhet man, från Estland höjdpunkt Substantiv det bästa eller största av en process eller tidsera, kulmen, klimax kombinera Verb koppla samman flera saker till en enhet ; förena käke Substantiv del av ansiktsskelettet där tänderna sitter sadel Substantiv redskap som används vid ridning för att ryttaren ska få en bra sittställning skrov Substantiv fartygs sidor och botten med bordläggning, men utan inredning eller däck; stomme svensexa Substantiv festlighet som anordnas för en blivande brudgum av hans närmaste vänner nära inpå bröllopsdagen syra Substantiv kemiskt ämne som avger vätejoner, är ofta frätande och har sur smak förstörelse Substantiv verksamhet att förstöra; händelse att något blir förstört försäkringsbolag Substantiv bolag som tillhandahåller försäkringar utesluten Adjektiv som uteslutits värdering Substantiv grundläggande uppfattning om hur människor bör agera, speciellt mot varandra komedi Substantiv drama, TV-program eller film som syftar till att väcka glädje hos åskådaren avfärda Verb låta gå donation Substantiv gåva (ofta av högt värde) frälsning Substantiv räddning, befrielse försök Substantiv aktivitet som utförs i syfte att uppnå ett visst mål, men där osäkerhet föreligger huruvida målet kommer att uppnås eller ej; det att försöka mässa Substantiv ett "större" firande av gudstjänst pasta Substantiv deglik massa; salva av fastare konsistens altare Substantiv bordsliknade upphöjning för religiösa kulthandlingar napp Substantiv liten sak av gummi som småbarn suger på privatdetektiv Substantiv person som anlitas av privatpersoner för att hitta försvunna människor eller göra andra typer av utredningar sträva Verb arbeta målmedvetet utöka Verb göra större fördärva Verb göra oanvändbar eller värdelös, förstöra förnödenhet Substantiv nödvändig artikel eller vara, nödvändighetsartikel fond Substantiv bakgrund ingrepp Substantiv åtgärd som ger tydlig förändring, ofta om kirurgisk operation jovisst Interjektion tydligt medhåll eller medgivande längtan Substantiv det att längta /efter något/ motta Verb erhålla, emotta, bekomma, vinna; bli given; ta emot organisk Adjektiv levande; som har inre sammanhang bevisning Substantiv det att bevisa häpnadsväckande Adjektiv som väcker häpnad köp Substantiv det att köpa en vara miljonär Substantiv person som innehar en personlig förmögenhet överstigande en miljon enheter av en viss valuta pyramid Substantiv en geometrisk figur med en basyta och tre eller flera andra ytor som möts i samma punkt ram Substantiv fyrkantig anordning runt tavla som medger upphängning uppspelt Adjektiv glad och livlig zooma Verb ändra storleken av en bild, antingen så mer ses eller så att mindre ses brottslig Adjektiv som bryter mot lagar och förbud; som utgör eller begår ett brott exfru Substantiv kvinna som en tidigare ingått äktenskap med och sedan skiljts grill Substantiv ett galler med värmekälla under som man lagar mat på utan fett eller vätska hart Adverb se hart när tionde Substantiv skatt som bönder fick betala till kyrkan bestående av en tiondel av vad man producerade i jordbruket underverk Substantiv händelse som är övernaturlig eller gudomlig, även om fantastiskt föremål ämna Verb ha för avsikt att behå Substantiv klädesplagg som håller upp brösten på en kvinna larva Verb gå vacklande, med små steg; gå omkring helt planlöst packad Adjektiv kraftigt berusad plattform Substantiv yta som utgör visst underlag sond Substantiv instrument för inre undersökning beröva Verb ta något från någon (ofta något värdefullt) irriterad Adjektiv som upplever irritation prisa Verb säga uppskattande saker om; hylla påhitt Substantiv någonting som inte är sant reträtt Substantiv återtåg, det att dra sig tillbaka; övergivande av en tidigare ståndpunkt stabilisera Verb bli eller göra något mer stabilt tajming Substantiv val av tidpunkt, anpassning i tid, känsla för tid, förmåga att komma i tid, tidsuppfattning tänkande Substantiv det att tänka nedräkning Substantiv räkning av återstående tid nos Substantiv näsa eller motsvarande kroppsdel hos andra djur uttryck Substantiv ett ord eller flera semantiskt kopplade ord som ofta förekommer i en viss följd, t ex en fras, ett idiom, ett ordspråk irrelevant Adjektiv utan betydelse (i det aktuella sammanhanget), utan relevans krita Substantiv en vit bergart, Ca2CO3 (kalciumkarbonat) sjua Substantiv symbol som utgörs av siffran sju småsak Substantiv ringa, lindrig eller oviktig sak stege Substantiv flyttbart hjälpmedel eller fast installerad struktur för vertikal eller nästan vertikal förflyttning av personer, bestående av korta tvärstag att kliva på placerade med jämna mellanrum mellan två längre stänger eller rep leja Verb anlita eller anställa tillfälligt för att utföra ett jobb trädgårdsmästare Substantiv person som sysslar med trädgårdsskötsel varsel Substantiv (arbetsmarknadspolitik) en veckas förhandsbesked om stridsåtgärd i arbetsmarknadskonflikt detaljerad Adjektiv som tar hänsyn till många aspekter framställa Verb lämna, skapa, ge, (upp)visa, framföra eller ta fram/lägga fram (något som kan uppfattas eller något resonemang) googla Verb söka på internet med sökmotor missbrukare Substantiv person som missbrukar något (nästan enbart om droger) flinga Substantiv mycket tunt, platt, litet och lätt föremål koncept Substantiv originell idé om hur något kan se ut och fungera, abstraktion, begrepp mayday Substantiv internationell nödsignal som används vid nödanrop vid telefoni och radiotelex, i stil med SOS som används vid telegrafi ocean Substantiv stort hav som helt skiljer kontinenter från varandra uppdatering Substantiv det att något uppdateras handikappad Adjektiv som har ett handikapp/en funktionsnedsättning tidsmaskin Substantiv hypotetisk maskin för resor till framtiden eller till det förflutna valuta Substantiv pengar, betalningsmedel som gäller i ett eller flera länder avsedd Adjektiv som har som syfte /att/ campa Verb medelst tält eller annan bärbar hysningsanordning uppehålla sig på allmän eller privat plats, ibland med avsikt att nå ett innan givet mål jämförelse Substantiv det att jämföra någon eller något med någon annan eller något annat nykomling Substantiv person som alldeles nyligen ankommit städerska Substantiv kvinnlig städare, lokalvårdare brottas Verb utöva brottning hän Adverb bort leverantör Substantiv aktör som utför en prestation (till exempel ett utfört arbete) mot en motprestation (i regel mot ett överenskommet pris) börs Substantiv marknadsplats där man köper och säljer olika saker till marknadspris chief Substantiv maskinchef ombord på fartyg inombords Adverb ombord jordnöt Substantiv växt vars nötter (egentligen baljkapslar) är populära som tilltugg jätteroligt Adverb på ett jätteroligt sätt käk Substantiv mat omklädningsrum Substantiv rum för klädombyte inför och efter idrott, bad eller arbete (oftast med tillgång till duschar) pytteliten Adjektiv mycket liten suddig Adjektiv oklar, oskarp, som saknar fokus; otydlig accent Substantiv betoning, intonation citron Substantiv en gul och sur citrusfrukt (Citrus limon) sumpa Verb förstöra, sabotera, missa trolla Verb utföra magi, trollkonster eller andra övernaturliga handlingar vers Substantiv dikt; poetisk text fyrtio Räkneord talet 40 stumpa Substantiv liten flicka tillfredsställa Verb göra nöjd, göra tillfredsställd övertid Substantiv tid som en heltidsanställd arbetar utöver sin ordinarie arbetstid fika Verb inta fika hydra Substantiv månghövdat vidunder kaj Substantiv anlagd yta på en strand med en vägg mot vattnet, där fartyg kan lägga till, even brygga ollie Substantiv ett hopp protein Substantiv mycket stor molekyl bestående av en eller fler aminosyrakedjor bombning Substantiv det att bomba gengångare Substantiv varelse eller person som efter sin död går igen genomgång Substantiv systematisk granskning eller studie av något befintligt material (information) konstverk Substantiv produkt av en konstnärlig verksamhet logg Substantiv historik över händelser nedanför Preposition i ett läge som är på nivån längre ned än en angiven punkt åsyn Substantiv det att någon ser något eller någon balett Substantiv ett slags dansform anpassad för scen gudskelov Adverb som tur är labyrint Substantiv ställe med invecklat nät av gångar; stor byggnad där det kan vara svårt att hitta rätt väldig Adjektiv mycket stor eller allmänt förstärkande avslå Verb neka vad som har begärts eller önskats formellt sammanhang Substantiv det som något hör ihop med; kontext undermedveten Adjektiv delvis medveten fresta Verb utsätta för lockelse; försöka förmå någon till något genom att framställa det som angenämt, genom löften e.d.; försöka förleda frälsa Verb rädda gentemot Preposition mittemot hingst Substantiv en häst av hankön redskap Substantiv föremål som används inom gymnastik sankt Adjektiv helig, som förklarats för helgon, används vanligen som attribut framför personnamn styre Substantiv /högsta/ ledning tobak Substantiv torkade och beredda blad från någon av växterna i tobakssläktet och som används som ett uppiggande njutningsmedel genom t.ex rökning eller snusning blues Substantiv en skala som består av sex toner; oftast kallad bluesskala frisör Substantiv person som yrkesmässigt klipper och vårdar andras hår givakt Substantiv spänd (stram, uppmärksam) kroppsställning som intas vid ordern Giv akt! dräpa Verb begå dråp, döda avsiktligt men utan stora förberedelser, t.ex. med handvapen i strid halleluja Interjektion kristet och judiskt glädjeutrop; utrop i psalmer och liturgiska sånger som uppmanar till att prisa Gud herrskap Substantiv artighetstitel för gift par; herr och fru karate Substantiv en japansk kampsport som ursprungligen kommer från ön Okinawa luftkonditionering Substantiv system som kan kyla ned luft till rumstemperatur och minska luftfuktigheten regelbundet Adverb på ett regelbundet sätt tatuera Verb rista in och färga motiv i huden underjord Substantiv plats eller område under jordytan eller markytan ändamål Substantiv syfte, målsättning överdrivet Adverb i alltför hög grad artilleri Substantiv samlingsnamn för tyngre eldvapen såsom kanoner och haubits förort Substantiv tätbebyggt område beläget nära eller i utkanten av en större tätort (utanför innerstaden) kola Substantiv slags karamell som kokas med choklad eller kakaopulver och grädde; smak av denna karamell nia Substantiv symbol som utgörs av siffran nio boom Substantiv mycket starkt uppsving förvånande Substantiv det att förvåna hormon Substantiv kemiskt ämne som bildas av vissa celler i kroppen (ofta i en endokrin körtel) och sedan transporteras genom hela kroppen med blodet och orsakar biologiskt svar på målceller med receptorer för ämnet nobel Adjektiv förnäm, fin, ståtlig omge Verb låta något eller några vara i sin omgivning regemente Substantiv större militär enhet; i Sverige en militär utbildningsenhet (i fredstid), samt den högsta nivån inom ett truppslags organisation därav Adverb av detta erat Pronomen vardaglig stavningsvariant av ert; possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de tilltalade (ni) om det ägda eller tillhörande är i ental och har t-genus; possessivt pronomen i andra person singu ovärderlig Adjektiv så viktig och värdefull att man inte kan sätta något värde på det; extremt viktig och värdefull; nödvändig tillräcklig Adjektiv av/med en mängd som är tillfredsställande eller räcker till trekant Substantiv polygon med tre kanter och tre hörn, trehörning väpnad Adjektiv som väpnats yes Interjektion ja, jippi!; glatt utrop bybo Substantiv person bosatt i en småort eller liten tätort lyx Substantiv det att i betydande omfattning, för egen skull och huvudsakligen i bekvämlighets-, nöjes- eller statussyfte, äga föremål och utföra aktiviteter som kostar mycket pengar eller andra resurser; överflöd stökig Adjektiv ostädad; som kännetecknas av oordning eller oreda barack Substantiv lägerhydda, skjul, enkel byggnad för mer tillfälligt bruk rörmokare Substantiv person som lagar och installerar anläggningar för vattenförsörjning och avlopp i byggnader excellens Substantiv stats- och utrikesministertitel flertal Substantiv flera; många; vanligen om händelser men även annat konfidentiell Adjektiv som sker i förtroende /inom grupp/ missbruka Verb använda något (konkret såsom föremål eller maskin, eller abstrakt såsom sin roll eller makt) på ett skadligt eller olagligt sätt souvenir Substantiv föremål som får en att minnas eller tänka tillbaka /till någonting/ härma Verb göra precis likadant (eller liknande) som någon annan, ofta överdrivet på ett sätt som kan upplevas som förlöjligande kråka Substantiv en art (Corvus corone) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten kråka rätta Verb göra om något som är fel, så att det blir rätt uppifrån Adverb från en position längre från golvet (närmare taket), jordytan (längre från jordens medelpunkt) etc. (och i riktningen nedåt mot golvet, jordytan etc.); från en position närmare den övre kanten i ett diagram eller en kart vrist Substantiv leden mellan fot och underben arbetsplats Substantiv fysisk plats där någon arbetar avsugning Substantiv ympningsmetod som används på växter som är svåra att föröka med avskurna sticklingar huva Substantiv huvudbonad av kupig form som omsluter huvudet, ofta fäst i nacken på klädesplagg hypotetisk Adjektiv på antagen sats vilande inspirerande Adjektiv som inspirerar läsare Substantiv person som läser något skottskada Substantiv skada (t.ex. i mänsklig vävnad) orsakad av ammunition från avfyrat skjutvapen spansk Adjektiv som har att göra med Spanien, spanjorer eller det spanska språket stråle Substantiv del av en rät linje, begränsad av endast en ändpunkt, oändligt lång tupp Substantiv hönsfågel av hankön tillhörighet Substantiv det att tillhöra någon eller något (antingen det handlar om en grupp, en ägare, eller ett större helt) bad Substantiv det att frivilligt befinna sig omgiven av vatten, normalt i ett badkar, i en simbassäng eller i en naturlig vattenansamling (sjö eller hav), ofta i njutnings- eller rengöringssyfte; det att bada försvarare Substantiv kort för försvarsadvokat patrullera Verb (om t ex polis eller militär) gå på vakt stiftelse Substantiv juridisk person utan medlemmar och ägare som förvaltar en ekonomisk förmögenhet tillställning Substantiv (i förväg organiserad) aktivitet (såsom en fest) vid en viss plats och en viss tidpunkt, vanligtvis med många deltagande personer uppehåll Substantiv avbrott, tillfälligt upphörande av något deltagare Substantiv person som deltar i något grundlig Adjektiv som behandlar något från många aspekter och ofta också studerar bakomliggande aspekter hake Substantiv krok, kugge, något som kan haka fast, en hulling hjord Substantiv en grupp med djur, i synnerhet betande flockdjur kollektiv Substantiv en större grupp människor med gemensamma intressen legion Substantiv en fornromersk häravdelning; truppstyrka ogjord Adjektiv som inte blivit gjort, utfört eller skett asteroid Substantiv oftast stenartad himlakropp, mindre (och vanligen betydligt mer oregelbundet formad) än en planet, men större än en meteoroid, vanligen i en bana runt solen (men även om andra platser i universum, såsom andra planetsyste mode Substantiv det som är förenligt med tidens rytm och smak; det som är modernt (ofta om kläder) skojare Substantiv högljudd person, skrikhals, gaphals, skränfock slug Adjektiv skicklig på att nå sina mål genom att utnyttja sina gåvor och finna okonventionella lösningar på problem; ofta ett mått av bedräglighet underförstått blodbad Substantiv brutal avrättning av människor böj Substantiv krök, sväng; del av ett föremål som är böjt patron Substantiv sammansatt stycke ammunition som består av projektil, laddning och tändsats åttonde Räkneord nummer åtta i ordningen butch Substantiv lesbisk kvinna som använder symboler och yttre attribut ofta associerade med män diplomatisk Adjektiv försiktig, listig lem Substantiv utskjutande kroppsdel, oftast om armar och ben strömavbrott Substantiv avbrott i leverans av elektrisk energi förtrolla Verb utöva trolldom mot någon eller något, särskilt för att förvandla till något annat hippie Substantiv ungdom (särskilt i USA på 1960-talet) som bl.a. genom slitna kläder och ovårdat yttre protesterar mot samhällets konventionella värderingar kallblodig Adjektiv om kroppstemperatur växlar med omgivningstemperatur köpcentrum Substantiv ansamling av affärer lönlös Adjektiv som inte lönar sig störande Substantiv det att störa överväldigande Adjektiv som gör (nästan ohanterbart) starkt intryck; (nästan ohanterbart) imponerande; stor (om t.ex. majoritet) apelsin Substantiv söt orangefärgad citrusfrukt (Citrus sinensis) frånvarande Adverb på ett frånvarande sätt huvudsak Substantiv det viktigaste (i något sammanhang) rival Substantiv medtävlare, konkurrent röntgen Substantiv undersökning med röntgenstrålning shorts Substantiv kortbyxor söva Verb få någon att somna handklove Substantiv fasthållningsanordning som är utformad för att säkra en individs handleder i närheten av varandra relatera Verb se samband mellan två företeelser telefonsvarare Substantiv system till telefonabonnemang som kan spela in ett röstmeddelande från någon som ringer i den händelse att ingen svarar, för senare uppspelning välkänd Adjektiv som många känner /till/ åtrå Verb starkt längta efter, älska passionerat, eftertrakta häl Substantiv den bakersta delen av foten på vissa djur, såsom människan klo Substantiv spetsig, mer eller mindre böjd, hornbildning på yttersta tå- eller fingerleden hos många djur (såsom däggdjur, fåglar, kräldjur), motsvarande människors naglar maximal Adjektiv största eller högsta möjliga; största eller högsta tillåtna omfamna Verb med armarna och händerna hålla om en annan individ otålig Adjektiv som har dåligt tålamod; som har svårt att vänta /lugnt och fint/; orolig, nervös fattigdom Substantiv det att vara fattig graal Substantiv bägaren som Jesus och hans lärjungar drack vinet från vid den sista måltiden enligt legenden hemland Substantiv land där man är medborgare rea Substantiv sorts kampanj där en butik tillfälligtvis säljer varor extra billigt sjyst Adjektiv ärlig och rättvis, hederlig, reko, som håller sig till vad som är överenskommet sprängmedel Substantiv medel av något slag som används för sprängning trohet Substantiv det att vara trogen åska Substantiv elektriska urladdningar i atmosfären som tar sig i uttryck i blixtar följda av dunder ekvation Substantiv en formel som anger likhet mellan två algebraiska uttryck, i allmänhet bestående av en eller flera variabler vars värden bestäms av densamma putta Verb trycka; förflytta genom att skjuta något, ofta ryckvis eller i stötar skjutvapen Substantiv fjärrvapen som avger skott (som skjuter, avlossar eller avfyrar iväg projektil eller stråle för verkan) ödla Substantiv kräldjur tillhörande underordningen Lacertilia, vanligen fyrbenta med fjällbeklädd kropp och svans bataljon Substantiv bataljon är en militär underavdelning till en brigad eller ett regemente boxning Substantiv sport i vilken två motståndare slår varandra med knytnävarna förmiddag Substantiv tidsperiod av dagen mellan morgon och middagstid, alltså från att gryningen är över till att solen står som högst på himlen hjärtslag Substantiv ångestframkallad hjärtklappning hycklare Substantiv person som hycklar mi Pronomen min; possessivt pronomen i femininum singular uppvisning Substantiv det att uppvisa beröm Substantiv påpekande av annans goda färdighet förfrågan Substantiv förhör, formell begäran om upplysning kansler Substantiv beteckning för vissa höga ämbetsmän uppväxt Substantiv en människas år mellan födseln och vuxenlivet utkant Substantiv ytterområde; delområde beläget långt från centrum och längs med den yttersta delen (av området) kurir Substantiv (egentligen ilbud) person som överför diplomatiska handlingar mellan hemlandet och dess beskickningar utomlands (och som tack vare särskilt pass, kurirpass, är skyddad för visitering av medförda handlingar) putsa Verb göra något rent och ofta också blankt eller skinande, särskilt om skor rentvå Verb göra så att spekulationer eller misstankar om att någon eller något är eller har gjort något dåligt försvinner; ta bort dåligt rykte fjärran Adverb på stort avstånd huvudkontor Substantiv kontor där ledningen för ett företag sitter, förutsatt att företaget har mer än ett kontor höns Substantiv fågel från ordningen hönsfåglar prickskytt Substantiv skicklig skytt, person som ofta skjuter mitt i prick rekommendation Substantiv något som rekommenderas skallig Adjektiv som har ringa eller inget hår på hjässan uggla Substantiv en sorts nattaktiv rovfågel av ordningen Strigiformes. antagande Substantiv påstående som någon, för en bit i en diskussion, bestämmer sig för skall vara sant (oavsett om det är det eller inte), ofta för att komma fram till en slutsats eller hypotes ironi Substantiv det att uttrycka en sak, fast (uppenbart) mena en annan; används ofta i hånande syfte; kan uppfattas som en form av humor uppståndelse Substantiv allmän oro, upprördhet; situation där många människor är upprörda, oroade eller förvirrade, på grund av någon plötslig händelse utvärdering Substantiv granskning av något som genomförts och dess resultat önskemål Substantiv /formellt/ meddelande av vad någon /personligen/ skulle föredraga; formell begäran; önskan förtvivlad Adjektiv som känner mycket starka negativa känslor av sorg eller ledsamhet, ofta med hopplöshet psykiskt Adverb på ett sätt som rör den psykiska hälsan skymning Substantiv tiden på dygnet då solen går ner och det blir mörkt sund Adjektiv hälsosam vegetarian Substantiv person som livnär sig på vegetabilisk föda och oftast även mjölkprodukter och ägg call Substantiv syn plätt Substantiv liten pannkaka som tillagas i plättjärn procedur Substantiv förfarande, sätt att gå tillväga rasist Substantiv anhängare till rasismen re Verb variant av reda urin Substantiv flytande och vanligen illaluktande restprodukt från djur, utsöndrad från njurarna tempo Substantiv hastighet, fart; hur snabbt en serie av händelser utförs (frekvens); särskilt om hastigheten på en (musikalisk) rytm (ofta i slag per minut) avtala Verb sluta ett avtal, komma fram till en bindande överenskommelse fläkt Substantiv maskin som sätter luften i rörelse läggdags Adverb tid för sänggående moraliskt Adverb på ett moraliskt sätt ogift Adjektiv inte gift; som inte ingått äktenskap med annan person respektlös Adjektiv utan respekt, som inte visar någon respekt destination Substantiv en resas mål spratt Substantiv skämtsamt upptåg som lurar någon spräcka Verb orsaka att något spricker (får en spricka) eller slits itu dussintals Adverb i antal om flera dussin framträdande Substantiv uppvisning känga Substantiv tjockare och kraftigare sko, eventuellt med halvhögt skaft manöver Substantiv rad av /manuella/ åtgärder för att åstadkomma önskad utveckling, särskilt om åtgärder för att ändra ett transportmedels läge, riktning och hastighet posta Verb skicka iväg ett brev eller paket med posten radie Substantiv linje som utgår från cirkelns mittpunkt dragen till dess rand roder Substantiv styranordning på båt och flygplan antibiotikum Substantiv läkemedel som är verksamt mot bakterier betong Substantiv byggnadsmaterial som består av bergmaterial (ballast) sammanbundet av cementpasta (cement och vatten) boys Substantiv grabbar brevbärare Substantiv ett yrke; person som yrkesmässigt delar ut post, postbud campus Substantiv skolområde eller skolbyggnader (särskilt rörande eftergymnasial utbildning), oftast inkluderande hela området och andra tillhörande byggnader klunk Substantiv mängd av en vätska (vanligtvis en dryck) som man sväljer på en gång psyke Substantiv en individs själ eller medvetande samt upplevelser, sinne och beteenden uppsättning Substantiv montering, det att sätta upp eller anordna i funktionellt skick återuppta Verb fortsätta utföra en aktivitet som man tidigare påbörjat men sedan tillfälligt slutat att utföra haffa Verb gripa, ta (av polisen) mottagare Substantiv person som tar emot något (till exempel ett brev, en gåva, boll som ska returneras) newton Substantiv enhet för kraft; betecknas N; lika med en kilogrammeter per sekundkvadrat; kraften 1 N är definierad som den kraft som krävs för att ge ett föremål med massan 1 kg en acceleration av 1 m/s2 reaktor Substantiv behållare för kontroll och styrning av kemiska processer uppskattning Substantiv tacksamhet; det att tycka att någon har gjort något bra utländsk Adjektiv som avser ett annat land värdshus Substantiv byggnad där det erbjuds mat, dryck och ibland sovplats för gäster betydligt Adverb väldigt mycket; på ett betydligt sätt hyresvärd Substantiv person eller det företag som hyr ut en lokal eller bostadslägenhet, oftast bostadsrätt eller hyresrätt agenda Substantiv dagordning, mötesplan, lista över saker som ska tas upp automatiskt Adverb av sig själv brorsdotter Substantiv dotter till den aktuella personens bror dropp Substantiv kort för dropptransfusion förbaskat Adverb mycket he Pronomen det pinka Verb urinera rökning Substantiv inandning av (toxiska) gaser (vanligen med tobak) med hjälp av pipa, cigarr, cigarett eller liknande föremål /i njutningssyfte/; det att röka serum Substantiv blodvätska utan blodkroppar men med vissa skyddsämnen (s k antikroppar) mot t ex förgiftningar och bakteriesjukdomar stenhård Adjektiv mycket hård, lika hård som sten säkerligen Adverb förvisso, säkert utstå Verb uthärda, genomlida, tåla, utsättas för, tvingas att stå ut med avfall Substantiv rester (eller något annat oönskat, oanvändbart eller onödigt) som lämnas, slängs eller överges häråt Adverb hitåt organism Substantiv en levande varelse, med en eller flera celler, vilken är uppbyggd på ett sådant sätt att den kan leva ett självständigt liv, samt har förmågan att föröka sig; exempel på organismer är mikroorganismer, svampar, växter och pakt Substantiv sammanslutning av något slag burgare Substantiv korform av hamburgare kap Substantiv rov, byte, fynd koncentration Substantiv det att vara koncentrerad offensiv Substantiv anfall, angrepp psykologi Substantiv läran om (främst människans) själsliv som det yttrar sig i beteende, tankar, känslor och upplevelser; även som akademiskt ämne utrikesminister Substantiv medlem i ett lands regering som är ansvarig för utrikespolitiken fräsch Adjektiv (om doft, smak, känsel) frisk, färsk, hygieniskt behaglig leg Substantiv legitimationskort (legitimation) skicklighet Substantiv det att vara skicklig streck Substantiv plan figur som kan tänkas uppkomma när en penna sätts ner vid en punkt på ett papper och sedan rörs måttligt mycket i papprets plan för att sedan avlägsnas utklädd Adjektiv som klätt ut sig vräka Verb kasta, hiva eller knuffa omkull ett stort eller tungt objekt (med stor kraft) ärm Substantiv del av klädesplagg, som täcker armen förmögen Adjektiv med möjlighet /att/ hockey Substantiv hyperonym av ishockey, landhockey, indoorhockey, innebandy och bandy huvudroll Substantiv central rollfigur i ett litterärt eller dramatiskt verk konvoj Substantiv en samlad trupp farkoster eskorterade av militär barnflicka Substantiv ung flicka anställd att i sin arbetsgivares hushåll mot betalning utföra hushålls- och vardagssysslor, med barnpassning av arbetsgivarens barn som huvuduppgift luffare Substantiv kringvandrande tiggare, vagabond, lösdrivare massera Verb ge massage; knåda, gnida nionde Räkneord nio i en ordning stadshus Substantiv byggnad som uppförts för en stads förvaltning och representation systerdotter Substantiv dotter till den aktuella personens syster upplösa Verb göra så att den sluta att existera, d.v.s. så att personerna slutar att träffas eller verka tillsammans på det regelbundna sätt som de tidigare gjort verkan Substantiv resultat av en yttre kraft på ett förhållande; inflytande framöver Adverb i framtiden; hädanefter hanne Substantiv variant av hane; djur av hankön inveckla Verb insvepa materia Substantiv de allra minsta och mest fundamentala enheterna som utforskats inom fysiken, och bygger upp hela det observerbara universum; den materia vi normalt observerar består av atomer, som grupperats i kemiska föreningar: polyme ryktas Verb spridas som rykte bättra Verb göra bättre, förändra till det bättre fikus Substantiv någon av de växtarter i släktet fikusar (Ficus); exemplar av dessa arter födelse Substantiv det att födas, det att komma till liv, det att börja leva galleria Substantiv inbyggd gågata eller köpcentrum med butiker inlagd Adjektiv inregistrerad (på sjukhus) invandrare Substantiv person som bosätter sig eller har bosatt sig i ett nytt land krabba Substantiv typ av vattenlevande kräftdjur ur familjen Brachyura bortförd Adjektiv avlägsnad; kidnappad, enleverad klura Verb tänka ingående och frågande på något, tänka ut en lösning till ett problem (ofta nytt) legosoldat Substantiv soldat som tar tjänst mot betalning, oftast utomlands loser Substantiv förlorare majoritet Substantiv mer/fler än hälften matlagning Substantiv det att tillaga maträtter oidentifierad Adjektiv inte identifierad olöst Adjektiv inte löst, som ingen har funnit en lösning på plåster Substantiv självlimmande skydd för ett litet sår skyldighet Substantiv plikt; ansvar snövit Adjektiv vit som snö blus Substantiv löst sittande klädesplagg för överkroppen som på senare tid alltmer blivit avsedd främst för damer demonstrera Verb visa hur något görs genom att själv göra det inför publik gemenskap Substantiv en grupp (människor) som tillsammans delar någon sorts samhörighet invändning Substantiv avvikande inpass puck Substantiv svart rund skiva av vulkaniserat gummi som ishockey spelas med pinsam Adjektiv som får en att skämmas rubbet Substantiv med allting på (minst ketchup och senap, vidare även mos, räksallad med mera) vanära Verb ge vanära åt arrest Substantiv spartansk lokal där polismyndigheten förvarar gripen person (inför ett eventuellt domstolsbeslut om häktning) blekna Verb bli blek(are) blygsam Adjektiv som inte skryter utan är ödmjuk och endast i mycket ringa omfattning berättar om sin egen förträfflighet, speciellt när den senare är nämnvärd collier Substantiv halsband klädsel Substantiv det att klä sig eller någon minnesförlust Substantiv oförmåga att återkalla tidigare händelser rymmen Substantiv förekommer bara i uttrycket på rymmen snara Substantiv rep med ögla i ena änden, som används bl.a. för att försöka fånga ett djur, och som vid fångst drages åt hårdare och hårdare ju mer djuret försöker komma loss algoritm Substantiv begränsad och väldefinierad uppsättning instruktioner för att lösa en uppgift, ofta i flera steg, och ofta i beräkningssyfte; systematisk procedur utformad för att lösa ett visst problem arrangemang Substantiv tillställning, (festlig) aktivitet veteran Substantiv person med lång erfarenhet inom ett verksamhetsområde överlevare Substantiv en som har överlevt fax Substantiv maskin som man kan sända brev genom ett nätverk till en likartad maskin, genom en elektroniskt process men endast med fast produkt i form av ett pappersark gnida Verb med upprepande rörelser föra en yta över en annan uppsikt Substantiv övervakning, bevakning definition Substantiv det som ett ord, begrepp etc. betyder; det som bestämmer vad som avses vid användning av ordet, begreppet etc. impuls Substantiv plötslig knuff, stöt (mekanisk, elektrisk), initiativ formellt Adverb på ett formellt sätt förverkliga Verb göra verklig, realisera, verkställa relativt Adverb på ett relativt sätt strupe Substantiv halsens framsida husbil Substantiv stor bil som kan fungera som ett enkelt (och mycket litet) hem, vanligen med toalett, sovplats och kök; husdelen finns bakom förar- och passagerarplatsen längst framme i bilen konsult Substantiv rådgivande specialist inom visst (kvalificerat) område; (särskilt förr) rådgivande statsråd utan departement lärjunge Substantiv elev, speciellt om person som lär sig ett yrke under yrkesverksam persons överinseende avslut Substantiv överrenskommelse om köp; köpslut befordra Verb främja, hjälpa bläckfisk Substantiv individ av klassen bläckfiskar, Cephalopoda bäcken Substantiv rund, avlång skål ofta av metall dygd Substantiv en god eller eftersträvansvärd egenskap eko Substantiv återkastat ljud fungerande Adjektiv som fungerar förlovning Substantiv tillkännagivande av att en parrelation avser att leda till äktenskap läder Substantiv material bestående av djurskinn som efter garvning används till kläder, väskor och bijouterier med mera skiss Substantiv utkast till ett större arbete (t ex till en målning) sushi Substantiv en japansk maträtt med kokt ris smaksatt med ingefära, vanligen även med rå fisk årsdag Substantiv dag då visst antal år förflutit sedan något hände övervakare Substantiv person som övervakar (någon eller något) huruvida Konjunktion om, ifall initial Substantiv inledande bokstav (exempelvis i ett ord) kemtvätt Substantiv rengöring av textilier med kemiska metoder nedlåtande Adverb på ett nedlåtande sätt framstående Adjektiv (inom ett visst fält) som utmärker sig, som anses viktig mästerskap Substantiv egenskapen att vara mästare, examen som hantverkare inom ett skrå angripare Substantiv någon eller något som utför ett angrepp, d.v.s. en person eller liknande som (med våld) attackerar någon, några eller något argumentera Verb i en diskussion med en eller flera motparter eller i en text föra fram argument för ens slutsats eller ståndpunkter, ofta i syfte att försöka få andra att instämma i ens ståndpunkter bönfalla Verb (angeläget) be (någon om något), falla på knä och be (om) duell Substantiv tvekamp, stridsform där två personer eller parter strider mot varann; i utvidgad betydelse även tävling mot varann fik Substantiv kafé tillkännage Verb göra känt, annonsera, kungöra utrustad Adjektiv som utrustats värk Substantiv ihållande smärta fontän Substantiv anordning där vatten på olika sätt sprutar, strålar eller rinner (ofta i konstnärligt och dekorativt syfte) förlänga Verb göra längre, öka med avseende på rumslig utsträckning skolka Verb vara borta från lektion (som man inte vill vara med på), i skolan, utan giltig anledning ex. sjukdom m.m. väljare Substantiv röstberättigad medborgare som deltar i en folkomröstning eller allmänt val arabiska Substantiv språk som främst brukas i arabvärlden och inom religionen islam dialekt Substantiv variant inom språket (ofta geografiskt begränsad) nackdel Substantiv ogynsam omständighet, något negativt om eller för något eller någon; något som inte är bra oduglig Adjektiv som icke duger ombud Substantiv (juridisk) person med fullmakt att företräda en annan person i visst sammanhang, exempelvis på ett årsmöte, vid försäljning av lotter slutgiltig Adjektiv som inte kommer att ändras någon mer gång (som är den sista versionen av något, den som kommer att användas) tomrum Substantiv rum fritt från atomer och molekyler, även utvidgat om tomhet babe Substantiv ung attraktiv person (oftast kvinna); snygging, brud, pudding prima Adjektiv av högsta kvalitet, förstklassig tidvatten Substantiv variationer i havsvattnets nivå orsakade av solens och framför allt månens gravitation ödelägga Verb i grunden förstöra ett stort område ögonvittne Substantiv person som med egna ögon sett en händelse (speciellt ett brott) besvärjelse Substantiv religiös eller magisk formel vars uttalande anses ha övernaturlig verkan över andar, farliga djur e. dyl., eller kunna skydda mot trolldom lira Substantiv namn på olika stråkinstrument med ursprung i lyran, såsom fiddla och rebec, dels vevliran outhärdlig Adjektiv som är så obehaglig eller på annat sätt ger ovälmående att man svårligen står ut med det ens under en kortare tid skyddsrum Substantiv utrymme skapat för att ge skydd i fall av krig och annan fara, ofta ett rum under marken som skyddar mot tryckvågor, splitter och strålning samt i vissa fall med luftfilter för att skydda mot kemvapen spanjor Substantiv person, vanligen man, från Spanien återförenas Verb hitta tillbaka till varandra efter att ha splittrats förutsägbar Adjektiv som kan förutsägas il Substantiv (snabb) vind, kår pir Substantiv bred brygga från en kaj (med lyftkranar, skjul m m); vågbrytare räckvidd Substantiv det avstånd från viss utgångspunkt som något har möjlighet att nå till (efter förutsättningar) tu Räkneord två arbetsrum Substantiv rum där arbete utförs backup Substantiv säkerhetskopia avsedd att ersätta originalet om det förstörs bedrift Substantiv dåd, bragd entusiasm Substantiv mycket positivt inställd till något; det att vara entusiastisk förbättring Substantiv förändring mot det bättre konsulat Substantiv ämbetsbyrå för främmande statsombud salva Substantiv lindrande eller läkande medel för utvärtes bruk självfallet Adverb självklart, givet chili Substantiv slags peppar, ofta stark intuition Substantiv förmåga att omedelbart kunna förstå eller få en uppfattning av (något) utan (medvetet) resonerande påle Substantiv stock eller stolpe som är nedkörd i marken avtjäna Substantiv sitta av sitt fängelsestraff införa Verb börja använda en regel eller beteckning kaliber Substantiv mått på ammunition; vidd, halt, värde kloak Substantiv underjordisk avloppsledning nyfödd Adjektiv som nyss har fötts sila Verb använda en sil för att avskilja grova från fina beståndsdelar av en blandning tackla Verb utrusta med tackling terräng Substantiv oexploaterad natur ofta med avseende på marken och topografin avslöjande Substantiv det att avslöja något eller någon fusk Substantiv fenomenet att folk skaffar sig själv fördelar genom att använda olovliga hjälpmedel, eller på annat sätt som inte följer regler handfängsel Substantiv fasthållningsanordning som är utformad för att säkra en individs handleder i närheten av varandra harmlös Adjektiv oskadlig, ofarlig, som saknar förmåga att orsaka skada psykotisk Adjektiv som rör eller lider av psykoser romerska Substantiv språk som talades i Romarriket, latin uppvärmning Substantiv handlingen att uppvärma något återvändsgränd Substantiv gata som inte leder ut på någon annan gata, utan tvingar trafiken att vända om och köra tillbaka samma väg apokalyps Substantiv (egentligen avslöjande) uppenbarelse om framtiden cocktail Substantiv blandad alkoholhaltig dryck jordnötssmör Substantiv pastej gjort på rostade, malda jordnötter minimal Adjektiv som har minsta möjliga storlek, värde, antal eller utsträckning sannolikt Adverb troligtvis vändning Substantiv det att vända (sig), U-sväng (sväng för att byta färdriktning) angelägenhet Substantiv betydelse, vikt, betydenhet demokrat Substantiv någon som /enligt sig själv/ stödjer demokratin entreprenör Substantiv person, fysisk eller juridisk, som åtar sig entreprenad irländska Substantiv kvinna från Irland planering Substantiv planläggning, projektering; process vars syfte är nå ett framtida mål genom ett systematiskt och målinriktat handlande från givna utgångspunkter utåt Adverb i (någon) riktning från något objekt (så att avståndet till objektet ökar om man går i den riktningen), mot omgivningen viking Substantiv om vikingatida sjöfartsäventyrare (i tidsenlig betydelse) iväg för sjöräd, plundringståg, handelsresa eller expedition och bosättning av nytt land, främst företaget via skepp ensamstående Adjektiv som står ensamt knöl Substantiv konvext (utåtbuktande) område på en annars (lokalt) plan yta syndabock Substantiv symbol för utplånande av människors synder donator Substantiv någon som skänker (ofta värdefull egendom eller pengar till ett visst ändamål, men även till exempel kroppsorgan) gästfrihet Substantiv beredvillighet att ta emot gäster, egenskapen att vara gästfri herde Substantiv person med yrke att valla, vakta och beta boskap paja Verb gå ur funktion spak Substantiv reglage, handtag, knapp yra Substantiv förvirrat sinnestillstånd (exempelvis vållat av sjukdom) kvalificerad Adjektiv med behörighet/uppfyllda formella krav (för en utbildning, ett arbete eller en tävling) kypare Substantiv man som arbetar med att servera på en restaurang maja Substantiv som efterled om flicka eller kvinna vars beteende på något sätt anses negativt eller opassande i kombination med någon (negativ) egenskap: latmaja, slarvmaja regnbåge Substantiv optiskt fenomen som uppstår då solens ljus bryts i regndroppar och som visar sig på himmeln i form av ett cirkelbågformigt, färgat band varmkorv Substantiv varm korv som ofta serveras i ett korvbröd med senap och ketchup alligator Substantiv kräldjur av släktet Alligator tillhörande ordningen krokodildjur, som endast förekommer i Amerika och Kina intyga Verb visa intyg; bekräfta att något är sant tub Substantiv hoptryckbar kapsel som används som förpackning för mjuka ämnen fackla Substantiv ljuskälla i form av en brinnande/glödande trästav isolerad Adjektiv som isolerats mantel Substantiv enkelt, ärmlöst klädesplagg som bärs utanpå andra kläder rostig Adjektiv som har rostat amma Verb låta spädbarn suga mjölk från bröstet anmärkningsvärd Adjektiv som är så viktig, påtaglig etc. att det är värt att notera eller påpeka broschyr Substantiv liten flersidig trycksak, litet häfte, småskrift förstående Adjektiv som förstår något (av /moralisk/ vikt, t.ex. ett mänskligt känslotillstånd eller beteende, eller det sätt på vilket ett viktigt system fungerar), eller brukar förstå harmoni Substantiv tillstånd som ger välmående genom att vara lugn, vacker och kanske nedtonad; tillstånd där flera objekt passar väl in i omgivningen och med varandra list Substantiv slughet; förmåga att lura motspelare genom att hitta oväntade lösningar (kan vara både positivt och negativt) utmärkelse Substantiv hedersbevisning förnya Verb /till viss del/ ersätta med nytt lösensumma Substantiv variant av lösesumma formell Adjektiv som rör formen klimat Substantiv de meteorologiska förhållandena studerade under en längre tidsperiod (vanl. 30 år) krage Substantiv del av skjorta eller annat klädesplagg som löper runt halsen nord Substantiv ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: mot Nordpolen näring Substantiv ämnen som behövs för en levande organisms överlevnad och tillväxt oansvarig Adjektiv som inte tar det ansvar som förväntas av personen eller organisationen; som inte gör något som förväntas, vilket kan leda till minskat förtroende för personen eller organisationen slakt Substantiv det att slakta tillsätta Verb utse eller anställa, vanligen på ett formellt sätt världsmästare Substantiv en person eller ett lag som har vunnit ett världsmästerskap flygel Substantiv ett slags piano med liggande strängar och mekanik frimärke Substantiv liten klisterlapp som sätts på en försändelse (brev, vykort, paket) som ska skickas med posten, fungerar som betalning limousin Substantiv en sorts lång lyxbil stum Adjektiv tyst, mållös, som saknar talförmåga ömtålig Adjektiv som lätt skadas, går sönder eller slutar att fungera fiber Substantiv mycket tunn tråd kategori Substantiv en grupp av något konstnärlig Adjektiv som avser eller utmärker en konstnär eller konst nödfall Substantiv tillfälle då någons liv är i fara triangel Substantiv polygon med tre sidor vidröra Verb beröra, röra vid vägleda Verb visa vägen (både bokstavligt och bildligt) boja Substantiv lås runt handled, fotled eller hals på en människa i fångenskap danska Substantiv ett språk som främst talas i Danmark egoistisk Adjektiv som främst beaktar sina egna behov och villkor; som främst ser till att en själv mår bra, ofta på bekostnad av andras välmående; som (tydligt) gynnar sig själv hellre än andra kisse Substantiv tamkatt, individ av arten Felis silvestris catus som är en art bestående av domesticerade vildkatter konstgjord Adjektiv som är skapad av människan, genom konst (= kunskap) omtyckt Adjektiv som många är positivt inställda till, som många gillar eller tycker om skipa Verb få till stånd något, fastställa, stadga, förordna; utforma något, ordna, inrätta, organisera styvfar Substantiv styvfader - förälders make eller manliga partner svärfar Substantiv makes/makas far synsk Adjektiv som har (övernaturlig) förmåga att uppfatta vad som inte kan uppfattas med de vanliga sinnena ansvarsfull Adjektiv som man kan lita på; som kan ta på sig ansvar på ett tillfredsställande sätt; som ser till att något blir rätt utfört avbrott Substantiv det att något råkat ut för en störning och därmed inaktiverats eller satts ur funktion (för en längre eller kortare stund) biologi Substantiv vetenskapen om levande organismer och deras samspel gästrum Substantiv rum i vilket gäster kan övernatta herrejösses Interjektion uttrycker häpnad, förvåning eller chock med mera motto Substantiv kort och kärnfull sentens som uttrycker vad en person, organisation eller nation har som mål eller underliggande tanke sexliv Substantiv sammantaget det som rör sex eller intima relationer i en persons liv östkust Substantiv kust i öster av ett större landområde adopterad Adjektiv som adopterats försening Substantiv det att något, särskilt ett transportmedel såsom ett tåg, en buss e.dyl., ligger efter ett tidsschema irländsk Adjektiv som rör Irland eller det irländska folket magister Substantiv lärare, någon som har tagit (filosofie) magisterexamen (fil.mag.) eller förmodas ha gjort det rop Substantiv skrik, maning, kall vitamin Substantiv ämne som i mindre mängd måste ingå i födan eftersom det krävs för vissa processer i kroppen bageri Substantiv plats där man bakar (och säljer) bröd, kakor och bakelser m.m. frakta Verb transportera /gods/ magkänsla Substantiv intuition, instinkt styrbord Adjektiv på, i, vid eller i riktning mot styrbordssidan avslag Substantiv nekande svar, beslut som innebär att något önskat nekas from Adjektiv som har eller uttrycker vördnad inför en gudom förskräckligt Adverb på ett förskräckligt sätt introducera Verb ge en introduktion, d.v.s. en inledande vägledande information om; införa tornado Substantiv stark virvelstorm vårdslös Adjektiv som handlar utan nödvändig omsorg påk Substantiv tjock käpp, vanligtvis av trä förhasta Verb skynda för mycket grekisk Adjektiv som rör Grekland, dess invånare grekerna eller språket grekiska lömsk Adjektiv försåtlig, opålitlig okänslig Adjektiv som inte lägger märke till eller tar hänsyn till andras känslor och sårbarhet stock Substantiv avverkad trädstam eller sågtimmer stressig Adjektiv som orsakar stress, fysiska och mentala påfrestningar; stressande underhållande Adjektiv som underhåller duk Substantiv stycke textil eller plast som läggs på bord eller annan möbel i dekorativt eller skyddande syfte härja Verb ödelägga, lägga i ruiner medföra Verb ta med (sig) mekanisk Adjektiv som hör till mekaniken pudding Substantiv maträtt som gräddas täckt med en stanning tills den stannat slödder Substantiv grupp av föraktade personer (som tillhör egendomslös samhällsklass) fimpa Verb släcka en cigarett involvera Verb komma att bli inblandad; ta del av eller göra till en del av olägligt Adverb vid en oläglig tidpunkt paragraf Substantiv (numrerad) avdelning i skriftligt formella sammanhang såsom lagtext, stadgar, dagordning eller dylikt respektabel Adjektiv aktningsvärd; betydande sammanbrott Substantiv kollaps, undergång ticka Verb avge distinkta ljud likt en klocka eller ett urverk uppfart Substantiv en mindre väg upp till en port eller dylikt överkörd Adjektiv som hamnat under ett fordon i färd resande Substantiv person som är på resa sits Substantiv säte, fastsatt stol skorsten Substantiv vertikal rör (fristående eller inbyggt) för att leda bort rök slagträ Substantiv klubba som används av slagmannen för tillslag av boll smittsam Adjektiv som kan smitta, som kan överföras från en individ till en annan utbyta Verb byta, växla vibb Substantiv antydd signal som visar ett visst känsloläge; känsla, intryck; vibration avbruten Adjektiv resp. bryta av brytning Substantiv fysikaliskt fenomen att en vågstråle ändrar riktning när den övergår till ett annat medium där vågen har en annan utbredningshastighet deppig Adjektiv ledsen, nere kiss Substantiv urin knasig Adjektiv tokig, ofta på ett humoristiskt uppseendeväckande sätt, eller dum manga Substantiv ett slags japanska tecknade serier recension Substantiv anmälan, kritik, (objektiva eller subjektiva) kommentarer (text, muntlig framställning) om en produkt (bok, film, konst, musik, teater, etc.) svan Substantiv fågel i tribuset Cygnini flygfält Substantiv område med start- och landningsbanor för flygplan fraktur Substantiv benbrott, brott på ben förvirra Verb göra förvirrad, förbrylla hängande Substantiv det att hänga jagad Adjektiv som jagats komplikation Substantiv ny svårighet; tillstötande sjukdom namnge Verb ge (någon/något) ett namn paraply Substantiv ett bärbart och utfällbart regnskydd prestation Substantiv det som har presterats, arbetsinsats rulle Substantiv föremål kontinuerligt böjt så att det erhåller formen av en cylinder där mantelytan utgörs av flera lager av föremålet smoking Substantiv slags finare festdräkt för män visserligen Adverb utan tvivel överst Adverb över allt annat; längst upp fåtal Substantiv några; vanligen om händelser men även annat inspektion Substantiv kontroll, besiktning nedåt Adverb i riktning (från himlen eller taket) mot en lägre position (närmare marken) orörd Adjektiv som ej har vidrörts av någon senap Substantiv krydda som är gjord av frön från växten senap (2.) tonfisk Substantiv individ av fisksläktet Thunnus inom familjen makrillfiskar (Scombridae) trumma Substantiv slagverksinstrument i form av en cylinder med ett skinn spänt över öppningen tyngd Substantiv tyngdkraft på ett föremål; proportionell mot föremålets massa dakota Substantiv stam bland siouxerna evolution Substantiv fenomenet att arter (och underarter) utvecklas över (lång) tid genom gynnsamma mutationer p.g.a. behov av anpassning till förändrad miljö för överlevnad förvandling Substantiv det att förvandlas krävande Adjektiv som kräver mycket likaså Adverb även, på samma sätt, sammaledes, likaledes visitkort Substantiv litet kort med en persons namn och yrkesmässiga information, såsom yrkesroll, företag, nummer till jobbtelefon, e-postadress o.dyl. överbord Adverb över båtens reling, ner i vattnet förståelig Adjektiv som går att förstå implantat Substantiv något som har införts i en persons kropp (vanligen som en del av ett kirurgiskt ingrepp) lotta Verb (avgöra/bestämma något genom att) dra lott meteor Substantiv kortvarig ljusstrimma som bildas medan en sten (kallad meteoroid) faller ned genom jordens atmosfär och av friktionen värms upp tills den börjar glöda oroande Adjektiv som väcker oro planta Substantiv växt som planteras rymdvarelse Substantiv varelse från annan plats än jorden stycka Verb dela itu, dela i mindre bitar. dunka Verb ge dovt, vanligen upprepat genljud främre Adjektiv belägen längre fram fullborda Verb slutföra en serie handlingar; göra fullständig en uppgift hänvisa Verb syfta på, åsyfta nutid Substantiv längre eller kortare tidsperiod som världen eller mänskligheten för närvarande befinner sig i, från den talandes eller skrivandes synpunkt styck Substantiv enhet för antal terminal Substantiv större station eller hall som används för transport av passagerare tomte Substantiv litet sagoväsen som bor och arbetar på gårdar och där hjälper till med djurens skötsel efterforskning Substantiv det att efterforska efterlysning Substantiv det att fråga efter felaktigt Adverb på ett felaktigt sätt krympling Substantiv handikappad person, person med kroppsligt funktionshinder säkerhetstjänst Substantiv organ till skydd för statens säkerhet begagnad Adjektiv som är använd; som har används tidigare bly Substantiv ett grundämne med atomnummer 82, atommassa 207 och symbolen Pb bår Substantiv anordning för att bära en liggande person eller avliden persons kropp frita Verb befria någon ur en fångenskap genant Adjektiv som generar kränkt Adjektiv förnärmad, förolämpad, sårad, träffad, drabbad av att kränkas mucka Verb avsluta sin tjänstgöring i militären; fullborda ett fängelsestraff; befrias från något obligatorium efter att ha fullgjort den i förväg fastställda tiden originell Adjektiv ursprunglig, nyskapande, egenartad, olik alla andra, besynnerlig tämja Verb göra tam; få att fungera på ett icke vilt och/eller aggressivt sätt i interaktion med människor; domesticera värva Verb söka vinna; skaffa anhängare, medlemmar, röster el dyl; (förr) skaffa krigsfolk till en här eller en flotta; skaffa spelare till ett sportlag frustrerande Adjektiv som frustrerar hissa Verb hala en lina eller tåg så att ett föremål förflyttas uppåt, oftast om segel och flaggor huve Substantiv variant av huvud midja Substantiv smalaste delen av bålen mellan höften och bröstet ninja Substantiv japanskt uttryck för krigare som verkar i det fördolda dominera Verb behärska, härska, råda, ha övertaget, styra, leda jade Substantiv en grönaktig mineral som används som ädelsten jogga Verb löpa långsamt kustbevakning Substantiv myndighet för bevakning av kusten ologisk Adjektiv som inte är logisk otrohet Substantiv det att i ett monogamt förhållande eller äktenskap (oärligen) ha en annan partner vid sidan om talesman Substantiv person som är utsedd att kommunikativt företräda till exempel en grupp, ett företag eller annan form av organisation akademi Substantiv samfund för främjande av vetenskap eller konst bestraffa Verb straffa, ge bestraffning, utdela påföljd (mot någon som överträder lagen, regler eller dylikt) betvivla Verb ha tvivel om/på något flora Substantiv sammanfattande för de växter och/eller andra i huvudsak fastväxande organismer som lever (eller levde) i ett område eller en biotop gravsten Substantiv formad sten vilken ställs eller läggs vid en grav och innehåller fint ristad eller målad information om den person eller de personer som ligger i graven, såsom namn, födelsedatum och dödsdatum gudfar Substantiv man som tar på sig uppgiften att vara dopvittne och åtar sig ett särskilt ansvar som förebedjare och religiöst föredöme och vägledare för den som döps mala Verb sönderdela fast material ända till pulver omloppsbana Substantiv den väg eller bana ett föremål färdas utmed i samband med omlopp kring ett annat föremål onkel Substantiv farbror eller morbror orkester Substantiv instrumental ensemble; grupp med musiker som (vanligtvis) spelar instrumentalt, utan sång resultera Verb ge ett resultat; ge som resultat våffla Substantiv bakverk, som påminner om pannkakor, med rutigt mönster avvika Verb ändra riktning; bryta planering fiske Substantiv det att fiska (fånga fisk) helhet Substantiv något som betraktas i hela sin omfattning je Interjektion utrop av bestörtning, beklagande, överraskning eller liknande omvandla Verb ändra beskaffenhet eller natur rimma Verb utgöra ett rim elda Verb göra upp en eld förrgår Substantiv dagen före gårdagen gentjänst Substantiv återgäldad tjänst, tjänst som tack för tjänst som man själv åtnjutit rekryt Substantiv soldat i början på sin utbildning reparation Substantiv att återställa något som är trasigt till helt skick sittande Substantiv det att sitta sniffa Verb lukta genom att dra in luft genom näsan i korta drag vattna Verb hälla vatten på jorden intill växter och på detta vis förse växter med vatten bröstkorg Substantiv del av en människas skelett som omger hjärtat och lungorna och som består av bröstkotor, revben, revbensbrosk och bröstben registreringsnummer Substantiv nummer som identifierar en registrering (i visst system) varav Adverb av vilket, av vilka, av vad värdesätta Verb värdera högt bura Verb sätta i fängelse, stänga in i en bur falk Substantiv en rovfågel tillhörande släktet Falco fasad Substantiv yttre sida av byggnad, speciellt den som har huvudingången (men även gårdfasad etc.) krigsrätt Substantiv militär domstol kvarstå Verb fortfarande gälla eller finnas till, vara oförändrad, fortsätta kärl Substantiv behållare för att hantera gaser, vätskor och andra flyktiga material företrädesvis i en arbets- eller tillredningsprocess makalös Adjektiv utan motstycke, utan make, oerhörd, ojämförlig, enastående mittemot Preposition läget rakt över på andra sidan om något partikel Substantiv diskret (ofta subatomär) del av materia eller energi, betraktad som en punkt i rummet utan geometriskt utbredning (och utan hänsyn till eventuell inre struktur) rymning Substantiv smitning från fångenskap eller liknande slätt Substantiv större område som består av ett platt öppet landskap snarka Verb andas högljutt under sömn på grund av vibrationer i gomseglet förklädnad Substantiv maskering eller kamouflage med hjälp av kläder, smink och dylikt gravitation Substantiv en av naturens fyra typer av växelverkan; massor påverkar varandra med gravitationskrafter olåst Adjektiv inte låst seg Adjektiv som kan tänjas utan att brista volt Substantiv härledd SI-enhet för elektromotorisk kraft eller elektrisk spänning högskola Substantiv lärosäte där det bedrivs grundutbildning och i viss mån forskning tygla Verb kontrollera, försäkra sig om att inte tappa kontrollen över värka Verb göra ont, orsaka värk brant Adjektiv som har stark lutning bu Interjektion utrop för att skrämmas, vad spöken förmodas säga erotisk Adjektiv kärleks-, sinnlig förtvivlan Substantiv mycket stark negativ känsla av sorg eller ledsamhet, ofta med hopplöshet; det att vara förtvivlad ockupera Verb ta i besittning ostraffad Adjektiv inte straffad talan Substantiv talande, tal; talförmåga; sätt att tala, uttal tango Substantiv en typ av pardans, med ursprung i Argentina, som dansas till tangomusik teoretiskt Adverb på ett teoretiskt sätt; i teorin blackout Substantiv (egentligen mörkläggning) tillfällig medvetslöshet gröt Substantiv maträtt bestående av spannmål i form av gryn, flingor eller mjöl som kokats i vätska till en halvfast, degaktig röra meningsfull Adjektiv viktig, som känns viktig optimistisk Adjektiv som snarast förväntar sig positiva utfall av framtida möjligheter sej Substantiv en torskfisk med det vetenskapliga namnet Pollachius virens skräckslagen Adjektiv extremt (akut) rädd åtkomst Substantiv det att komma åt; ha tillgång till cash Substantiv kontanter hemstad Substantiv den stad man fötts, växt upp eller lever i look Substantiv stil, utseende sate Substantiv satan snöre Substantiv långt, tunt tvinnat rep eller liknande flätad eller virkad produkt, som kan användas för att binda (knyta) ihop andra föremål cynisk Adjektiv som föraktar den mänskliga naturen herrgård Substantiv stor lantgård som bebos av ett herrskap ostron Substantiv skalbeklätt vattenlevande blötdjur, ofta ansett som en delikatess inom mat turnering Substantiv tävlingsform med direktutslagning, där syftet är att med hjälp av till exempel kvartsfinaler, semifinaler och en final kora en vinnare aktion Substantiv handling, verksamhet engagera Verb skapa eller visa intresse eller nyfikenhet (för något) förödande Adjektiv som förstör mycket; mycket allvarlig hårding Substantiv tuff orädd (och ibland elak) person kännedom Substantiv det att känna till eller vara medveten om något motsvara Verb vara (närmast) jämförbar med objektiv Adjektiv opartisk; saklig; som saknar ställningstagande; neutral rättmätig Adjektiv som uppfyller naturliga krav på rättvisa röva Verb ta ifrån, ofta något värdefullt säkerhetschef Substantiv person som är ansvarig för säkerhetsfrågor inom ett företag eller en organisation besitta Verb inneha i praktiken, kunna förfoga över bärga Verb hålla dold deadline Substantiv den tidpunkt vid vilket ett tidsbegränsat arbete ska vara klart, speciellt om en journalistisk text indisk Adjektiv som rör Indien, indiska språk eller det indiska folket joint Substantiv cigarett som innehåller cannabis i någon form, oftast hemrullad kamel Substantiv en art (Camelus bactrianus) inom däggdjursfamiljen kameldjur (Camelidae); individ av arten kamel konservativ Adjektiv som motsätter sig radikala förändringar i allmänhet; som avser konservatismen ruinera Verb göra fattig; lägga i ruiner, fördärva borg Substantiv om forntida kringgående befästning (ringmur, försvarsvall), främst byggd på en förhöjning, kulle eller berg, med boning inom, avsedd för kristid hemmafru Substantiv gift kvinna som inte är förvärvsarbetande utan ser efter hemmet med barnomsorg och hushållsarbete härbärge Substantiv kostnadsfri övernattningslokal för bostadslösa mesig Adjektiv alltför rädd och försiktig nalle Substantiv nallebjörn, ett kramdjur, en leksaksbjörn i tyg eller annat mjukt material med stoppning. sikt Substantiv möjligheten att se, ofta då försämrad av dimma eller mörker stjärt Substantiv bakdel (på människa), anus dåd Substantiv skadlig eller brottslig handling förman Substantiv chef, ledare, föreståndare kapital Substantiv penningsumma löss Substantiv avlagring avsatt av vinden research Substantiv vetenskapligt studium av ett till viss del okänt område; undersökning i syfte att frambringa svåråtkomliga fakta själsfrände Substantiv någon som en har en extra nära, nästan andlig relation till vägledning Substantiv hjälp att handla på lämpligt sätt kamma Verb ordna (hår) med en kam klister Substantiv substans (som oftast men inte alltid är trögflytande innan den appliceras, och oftast men inte alltid blir fast därefter) använd för att sammanfoga två ytor vits Substantiv en relativt kort humoristisk, fyndig kommentar eller berättelse fräscha Verb ge fräschare utseende sajt Substantiv webbplats; en sammanhängande grupp webbsidor talesätt Substantiv ett språkligt uttryck som syntaktiskt rättar sig efter den text eller det sammanhang där det ingår tjafs Substantiv struntprat, det att tjafsa eller säga emot vistas Verb (om en person) befinna sig eller uppehålla sig blomstra Verb blomma, stå i blom, stå i flor bralla Substantiv (pluralformen (brallor) ofta använd i singulär mening) byxa cambridge Substantiv slags hatt som ett mellanting av plommonstop och en hög hatt förmå Verb kunna /göra/ något, vara i stånd att; vara kapabel att grymhet Substantiv egenskapen att vara grym hallucinera Verb se saker som inte finns finns på riktigt (antingen på grund av sjukdom eller på grund av droger) hyfsat Adverb rätt, ganska knytnäve Substantiv knuten hand, när handens fingrar vänds mot handflatan så att handen kan ses som en fast kropp möda Substantiv besvär, ansträngning, hårt arbete nordpolen Substantiv variant av Nordpolen sch Interjektion uppmaning om krävd tystnad skandalös Adjektiv anstötlig, upprörande sonson Substantiv sons son tillrätta Adverb variant av till rätta entusiastisk Adjektiv som har mycket positivt inställd till något, hänförd inför något klinga Verb frambringa ljud av hårda resonanta material som kommer i kontakt, såsom klockor eller glas nyår Substantiv dagarna kring ett årsskifte predikan Substantiv föreläsning som en präst (speciellt i lutherska kyrkor) håller över dagens bibeltext upprätta Verb sätta upp, etablera vädja Verb be på ett enträget sätt biverkning Substantiv oönskad effekt, exempelvis av läkemedel brunnen Adjektiv som har brunnit eventuellt Adverb kanske förfalskning Substantiv något som är oäkta, en kopia av någonting, ofta med syfte att lura åskådaren förkläde Substantiv skyddsplagg av tyg som hänger från axlarna eller midjan framtill på kroppen utanpå övrig klädsel och agerar stänkskydd, exempelvis vid hushållsarbete genialt Adverb på ett genialt sätt horisont Substantiv linje i blickfältet där markytan och himlen möts kapacitet Substantiv förmåga; resurser att utföra något klack Substantiv uppbyggnad på bakre delen på de flesta skors (pjäxors, stövlars) undersida, som stöd för hälen misstycka Verb ogilla, ta illa upp solljus Substantiv ljus från solen imitera Verb härma, apa efter kulturell Adjektiv som rör kultur montera Verb sätta/bygga ihop relik Substantiv kvarleva efter något helgon slingra Verb krypa och böja sig i slingor, gå i vindlingar, svänga i täta krökar, regelbundet röra sig fram och tillbaka i sidled för att ta sig framåt, ofta längs marken textning Substantiv textremsa som en film försetts med som förtydligar det som sker eller översätter det som sägs enhörning Substantiv mytologiskt djur, oftast avbildat som ett vitt hästliknande djur med ett ensamt horn i pannan gam Substantiv rovfågel, känd som asätare, tillhörig underfamiljen Aegypiinae till familjen hökartade rovfåglar eller familjen Cathartidae (den senare ofta känd som kondor) inkräkta Verb intränga, göra intrång, olovligen beträda lekplats Substantiv iordninggjort område med lekredskap, ofta gungor, rutschkanor och liknande och med (stora) gräsytor för improviserad lek nicka Verb röra huvudet upp och ner, ofta i samband med samtycke eller godkännande osams Adjektiv inte sams; som har olika uppfattningar eller bråkar lätt sortera Verb ordna föremål i grupper avliva Verb göra så att någon (oftast ett icke-mänskligt djur) dör; ofta när detta anses lämpligt för den egna individens skull raseri Substantiv tillstånd av stark ilska, att vara rasande bakgård Substantiv del av gård (tomt) som inte syns från gatan utan ligger bakom huset flå Verb dra av hud eller skinn (särskilt från slaktdjur) fulländad Adjektiv utan fel eller defekter inhemsk Adjektiv som (naturligt och/eller sedan lång tid) hör till det egna landet knop Substantiv ett eller flera rep sammanförda för att sitta ihop lagra Verb lägga i lager skamligt Adverb på ett skamligt sätt solig Adjektiv med solen synlig, med himmel utan eller med få moln stabschef Substantiv officer som leder en stab attrahera Verb dra till sig förödelse Substantiv stor förstörelse klave Substantiv sida av mynt som bär valörens nummer ledamot Substantiv invald medlem i en organisation loge Substantiv förvaringsutrymme för säd i äldre tiders ladugårdar vigselring Substantiv ring som brudgummen sätter på brudens ringfinger under vigseln avgång Substantiv det att ett fordon /som transporterar många passagerare/ påbörjar en resa hasch Substantiv typ av narkotikum framställt av indisk hampa) latte Substantiv kortform av kaffe latte obegripligt Adverb på ett obegripligt sätt omhändertagen Adjektiv och omhändertaga; som omhändertagits raska Verb göra något snabbt; skynda (sig) spädbarn Substantiv mycket ungt (människo-)barn undervisning Substantiv utbildning som är lärarledd ämbete Substantiv officiell befattning besöksförbud Substantiv förbud att besöka någon på grund av risk för smitta bull Adjektiv tråkig, inte cool, ej positivt stimulerande chi Substantiv den grekiska bokstaven Χ (gemen: χ) glimt Substantiv kortvarigt blänk av ljus; skymt mjöl Substantiv finmalet pulver av säd; tidvis överfört om andra finmalna pulver snigel Substantiv individ ur infraordningen sniglar, Stylommatophora (undergrupp till klassen Gastropoda); landsnäcka utan skal alexi Substantiv förvärvad störning av läsförmågan dåraktig Adjektiv oklok, oförnuftig, fåfäng, lättsinnig, dum, tanklös, dårhusaktig genomskåda Verb inte låta sig luras (av något); inse vad något egentligen handlar om utspridd Adjektiv spridd åt olika håll finansiell Adjektiv som rör finanser loggbok Substantiv skeppsjournal; dagbok på flygplan snuskigt Adverb på ett snuskigt sätt; ohygieniskt beta Substantiv den andra bokstaven i det grekiska alfabetet, betecknad β (Β som versal) forntida Adjektiv som skedde eller existerade för mycket länge sedan, i forntiden förvarning Substantiv varning som utfärdas i förväg indikera Verb antyda juridiskt Adverb med avseende på eller hjälp av juridik, på rättslig väg motgång Substantiv bakslag, ogynnsam händelseutveckling storhet Substantiv mätbar egenskap; anges i förhållande till enhet översvämning Substantiv vätska, oftast vatten, som överstiger sin vanliga nivå och som därmed ofta orsakar skada absorbera Verb suga upp, uppsuga, suga in, insuga, suga åt sig, uppta, ta upp, ta åt sig, uppsluka, förtära buk Substantiv utböjning, i synnerhet i fråga om segel ingens Pronomen genitiv av ingen serietidning Substantiv magasin som består av /tecknade/ serier sponsra Verb stödja finansiellt utan att få någon särskild motprestation utöver reklam- och marknadsföringsvärde befängd Adjektiv fullständigt orimlig bestiga Verb klättra (upp) till toppen av något elektromagnetisk Adjektiv som rör elektromagnetismen manuellt Adverb med händerna, för hand oförklarlig Adjektiv som inte kan förklaras pippi Substantiv vurm, mani, sinnesfixering rodna Verb bli röd i ansiktet och/eller se orolig ut, vanligen på grund av känsla av pinsamhet tolkning Substantiv förklaring eller översättning av text eller tal vistelse Substantiv stället där man vistas en längre period agg Substantiv stark känsla av illvilja eller fientlighet mot viss person, särskilt den som behandlat en illa bortglömd Adjektiv inte (längre) ihågkommen eller kvar i minnet; tappad (förlorad) eller glömd någonstans magnetisk Adjektiv som rör magnetism offentliggöra Verb göra allmänt känd plåta Verb fotografera, ta ett foto på skitsamma Adjektiv hopskriven stavningsvariant av skit samma avgrund Substantiv mycket stort, snarast omätligt, djup (i nedåtgående riktning), bottenlös klyfta bloss Substantiv brinnande sticka; fackla brevlåda Substantiv låda där brev samlas upp för vidare befordran bärbar Adjektiv som är lätt att bära expandera Verb utvidga(s), utbreda(s) föga Adverb endast i liten omfattning, alltför lite mixtra Verb manipulera oförutsägbar Adjektiv som är svår eller omöjlig att förutsäga sannolikhet Substantiv storhet som anger hur troligt det är att en händelse inträffar; anges som ett tal, ofta procenttal, mellan 0 och 1; om sannolikheten att händelsen A inträffar är P och situationen upprepas n gånger, så bör A inträffa omk tursam Adjektiv som har tur arvode Substantiv finansiell ersättning för visst utfört (tillfälligt) arbete eller uppdrag bankrån Substantiv rån av bank, d.v.s. en händelse där en eller flera personer på ett olagligt sätt tar pengar från en bank, t.ex. genom att under vapenhot tvinga bankpersonalen att ge dem pengar som finns på banken jet Substantiv egentligen stråle; flygplan med jetmotor som driver fram planet genom utströmmande het luft (och inte med propeller) klick Substantiv liten mängd eller klump (av något kladdigt, mjukt och oftast ätbart) klot Substantiv mängden av alla punkter som har ett avstånd som är mindre än (ofta eller lika med) en given radie från en given mittpunkt återställd Adjektiv som har återställts belopp Substantiv summa pengar kraftfält Substantiv område där krafter verkar lotteri Substantiv ett spel där en vinst tillfaller en deltagare genom slumpvis dragning pratstund Substantiv (ofta kortare) tillfälle när två eller fler människor pratar med varandra, ofta lättsamt samtalsämne Substantiv ämne man talar om i en konversation steroid Substantiv lipid med fyra sammanlänkade cykloalkanringar lagförslag Substantiv utkast (förslag) till ny lag set Substantiv uppsättning, sammanhörande grupp strike Substantiv det att alla bowlingkäglor slås ner med det första klotet ört Substantiv växt med ej förvedade, utan mjuka stammar eller stjälkar dax Adverb stavningsvariant av dags förvarna Verb varna i förväg hagelgevär Substantiv gevär främst avsett att avfyra en svärm av flera underkalibriga metallhagel kal Adjektiv utan hår, löv eller träd kvickt Adverb på ett kvickt sätt livnära Verb ha ett yrke, försörja sig, skaffa sig uppehälle reserv Substantiv något som kan träda in i stället för något annat vid behov övergång Substantiv process där ett (förhållandevis långvarigt) tillstånd ändras till ett annat, eller ett system (successivt) byts ut mot ett annat administration Substantiv förvaltning; det att sköta viss verksamhet eller handha vissa ärenden för någons räkning dråp Substantiv det att avsiktligt döda en annan person, men under omständigheter som gör dödandet mindre allvarligt än mord, exempelvis att gärningsmannen begått handlingen i hastigt mod, inte gjort förberedelser firande Substantiv det att fira något katastrofal Adjektiv som anses mycket dålig, särskilt om en följd kan bli att något förstörs eller dödsoffer krävs primär Adjektiv ursprunglig, grundläggande; som kommer först i ordningen saftig Adjektiv full av saft slumpmässigt Adverb på ett slumpmässigt sätt tillägna Verb symboliskt ge något (ett tillfälle, litterärt verk, konstverk etc.) till någon, som ett tecken på respekt, uppskattning, omtanke eller liknande tveksam Adjektiv som känner tvekan, tvekande, tvivlande avfärd Substantiv det att en /lång/ resa påbörjas blankett Substantiv ett papper med ledtexter och rutor där text ska fyllas i helga Verb vörda, respektera, observera, hålla helig ihålig Adjektiv som innehåller ett större hålrum; som endast består av ett skal runt ett tomrum justitiedepartement Substantiv departement (ministerium) med ansvar för juridik och justis (rättsväsen, rättskipning, rättsvård) magnet Substantiv kropp som ger upphov till ett magnetfält norm Substantiv något som anses vara normalt; (oskriven eller icke lagstiftad) "regel", rättesnöre, mönster obegränsad Adjektiv som inte har ett slut reservera Verb hålla upptagen/spara (undan) för ett visst tillfälle eller för någon viss person/grupp av personer sinka Verb orsaka att något går långsammare eller någon blir fördröjd syndrom Substantiv grupp av symtom, typiska för en viss sjukdom terror Substantiv terrorism tillfångatagen Adjektiv som tillfångatagits utomstående Adjektiv som står utanför visst sammanhang (av socialt umgänge) uttorkad Adjektiv vars vatten helt eller delvis försvunnit eller sinat på grund av torka äng Substantiv fält där vilda örter och gräs växer emotionell Adjektiv känslomässig flank Substantiv den del av en här som inför ett slag ställer upp sig på kanterna innehav Substantiv det att äga eller hålla något hos sig reflex Substantiv ofrivillig och nästan omedelbar reaktion (oftast en rörelse) som utlöses vid viss stimulus smaklig Adjektiv som faller i smaken, som smakar (gott) symtom Substantiv tecken på ett underliggande, oftast sjukligt eller oönskat tillstånd som upplevs och uttrycks av patienten själv säd Substantiv spannmål, (korn av) sädesslag tillfångata Verb ta tillfånga; ta som fånge; fängsla alert Substantiv larm, signal, tecken atom Substantiv partikel bestående av en atomkärna av protoner och neutroner kring vilken elektroner (lika många som protonerna i kärnan) kretsar; ett grundämne består bara av ett slags atomer (samma antal protoner i kärnan) avslutning Substantiv sista eller avslutande del av en text födelsedagspresent Substantiv gåva som en person skall få eller har fått på sin födelsedag just för att det är den dagen gladiator Substantiv romersk fäktare koppel Substantiv anordning som kedja, snöre, rem eller liknande, avsedd för att koppla ihop ett husdjur (i synnerhet en hund) med sin ägare (eller annan person med ansvar att leda djuret), eller för att koppla ihop två föremål med varand manchester Substantiv en sorts räfflad bomullssammet omväxling Substantiv ombyte, förändring, det att omväxla svarande Substantiv den mot vilken civilrättslig talan väckts i domstol ansiktsuttryck Substantiv känslouttryck i ansiktet; varierbart sätt som ansiktet är format på, med vilket personen visar sig ha någon viss känsla dödsdömd Adjektiv som dömts till avrättning hushållerska Substantiv flicka eller kvinna anställda att sköta ett hushåll motsätta Verb opponera sig mot (någon eller något) samlare Substantiv person som samlar på eller har som intresse att samla på någon viss typ av föremål, såsom frimärken eller kapsyler sigill Substantiv märke i material som lack eller vax på brev eller dokument eller liknande för att symbolisera en person eller organisation överta Verb börja äga, inneha, nyttja eller utföra något (ett ansvar, en resurs, en lokal, makten, en syssla etc.) som tidigare ägdes, innehades, nyttjades eller utfördes av en annan part, som nu helt upphört med detta betydande Adjektiv viktig delikat Adjektiv som smakar mycket gott konstruktion Substantiv sammansättning, struktur, uppbyggnad av något målare Substantiv person som målar (stryker på målarfärg), speciellt i yrkessammanhang slutlig Adjektiv som bringar till ett slut, avslutande; definitiv, slutgiltig, avgörande substans Substantiv något som har konkret, fysisk existens men obestämd form; materia, ämne tvingad Adjektiv som måste göra något, genom tvång av annan älg Substantiv en art (Alces alces) inom däggdjursfamiljen hjortdjur (Cervidae); individ av arten älg avta Verb minska i intensitet glänsa Verb /vara ren och/ reflektera mycket ljus, kanske även icke-diffust komet Substantiv is- och stenbaserad mindre kropp i väldigt excentrisk bana runt solen, sådan att solvinden gör att gas och stoft bildar en svans från kometen i riktning från solen kommission Substantiv nämnd som bildats för ett visst projekt kvällsmat Substantiv lättare mål mat som äts på kvällen medverka Verb vara en av de som har ett huvudansvar i någon aktivitet, särskilt en som har en publik rubbad Adjektiv förflyttad talande Adjektiv som talar eller som kan tala torsk Substantiv en art (Gadus morhua) inom fiskfamiljen torskfiskar (Gadidae); individ av arten torsk vink Substantiv rörelse med öppen hand i luften applådera Verb ge applåder, klappa (i) händerna beröring Substantiv verkligt vidrörande; kontakt dykare Substantiv /erfaren/ person som dyker i vatten fragment Substantiv brottstycke, spillra kulspruta Substantiv bandmatat automateldvapen avsett att skjuta automateld i längre skurar (i snabb följd skjuta skott; spruta kulor) rocka Verb vara talangmässigt överlägsen; vara tuffast, fräckast och skickligast yoghurt Substantiv ett slags trögflytande mejeriprodukt som innehåller mjölksyrabakterier brännskada Substantiv skada på huden som orsakats av för stark hetta buffel Substantiv flera arter av oxdjur diplomat Substantiv tjänsteman som företräder sitt lands regering, periodvis placerad på beskickning hos främmande makt orakel Substantiv grekiskt tempel där en gud troddes besvara frågor om framtiden; gudomlig spådom vardag Substantiv veckodag de flesta arbetar, generellt sett en (helgfri) dag mellan måndag och fredag, och juridiskt sett även lördag (även om lördagar numera oftast räknas som helgdagar) vas Substantiv behållare som kan fyllas med vatten för att plockade växter skall leva en längre tid anordna Verb arrangera, organisera bereda Verb tillverka, ordna, göra användbar företräda Verb representera; tala för förkylning Substantiv typ av infektion som drabbar de övre luftvägarna och näsans slemhinnor, vanligen orsakad av rhinoviruset, med symtom som öm hals, rinnande eller täppt näsa, nysningar, hosta gummi Substantiv organiskt ämne med elastiska egenskaper hyllning Substantiv det att någon, några eller något hyllas, eller ett tillfälle när detta sker häva Verb förflytta uppåt, ofta med en hastig och kraftig rörelse mjukvara Substantiv (uppsättning) datorprogram tegelsten Substantiv murtegel; en konstgjord byggnadssten av bränd lera som används för konstruktion av byggnader tillaga Verb laga mat; värma eller på annat sätt behandla /en organisk matprodukt/ i syfte att göra den mer välsmakande eller döda bakterier, virus eller annat som kan skada personen som äter undertexter Substantiv textremsor som översätter eller transkriberar dialog vagga Substantiv säng för spädbarn som kan sättas i gungning vandring Substantiv det att vandra; förflyttning; att resa till fots etisk Adjektiv som förknippas med /god/ etik; som produceras, används eller förbrukas på ett sätt som inte skadar omgivningen; som inte skadar omgivningen fastland Substantiv den huvudsakliga, (mer eller mindre) sammanhängande landmassan i ett land eller en kontinent (i kontrast till en ö) förmedla Verb agera som mellanhand, fungera som medium (för); överföra insamling Substantiv det att insamla oäkting Substantiv barn som fötts utom äktenskap pys Substantiv liten pojke rutt Substantiv resväg, farled watt Substantiv härledd SI-enhet med beteckningen W för den fysikaliska storheten effekt definierad som en joule per sekund glädjas Verb vara glad grinig Adjektiv som är på dåligt humör och visar det öppet; missnöjd, tjurig, gnällig, butter eller sur omväg Substantiv inte den kortaste eller snabbaste vägen till ett visst mål rama Verb sätta en ram runt något blanka Verb göra blank(are) missbruk Substantiv användning av droger eller något av vissa andra problembeteenden, oftast på grund av beroende snarare än vilja tillvaro Substantiv det att vi finns till, vår närvaro i jordelivet varsin Pronomen distributivt pronomen; en var, en till varje person antenn Substantiv leddjurens känselspröt aspekt Substantiv sätt att betrakta eller analysera något (i ett visst avseende) begrepp Substantiv koncept; en mental konstruktion som används för att begripa omvärlden bikta Verb bekänna sina synder inför en präst med åtföljande tillsägande av syndaförlåtelse elit Substantiv samling(en) av de personer som har allra högst status, inflytande eller framgång i ett samhälle eller en (politisk) organisation eller inom en intellektuell, konstnärlig eller sportslig verksamhet förskräcklig Adjektiv som är mycket dålig eller/och även skrämmande indiska Substantiv kvinna från Indien obligatorisk Adjektiv (absolut) påbjuden för någon eller något att förekomma, ske eller göras passage Substantiv det att passera något, vanligen viss gräns (även abstrakt) impulsiv Adjektiv (om person) som väldigt lätt eller ofta ändrar avsikt, sinnestillstånd eller kroppsposition klump Substantiv oformligt stycke material lykta Substantiv utomhus lampa; ofta bärbar eller på fordon spektakulär Adjektiv som kännetecknar ett spektakel, uppseendeväckande, blickfångande värdinna Substantiv kvinnlig värd växande Adjektiv som växer vålnad Substantiv skyddsande, skyddsängel överklaga Verb hos högre instans framställa yrkande om ändring av domslut anstalt Substantiv åtgärd hertiginna Substantiv adlig titel, gemål åt en hertig knivhuggen Adjektiv huggen med kniv oförmögen Adjektiv ej kapabel parlament Substantiv den högsta lagstiftande församlingen i en stat sysselsatt Adjektiv perfektparticip av sysselsätta; som hålls i verksamhet barriär Substantiv spärrande bom, skrank, skyddsvall, hinder hörsel Substantiv sinne hos vissa slags djur vilket reagerar på ljudvågor i omgivningen (vilka ger upphov till elektriska impulser i det centrala nervsystemet via mekanoelektrisk transduktion i de organ som svarar för sinnet) miljardär Substantiv person vars förmögenhet överskrider en miljard i en given valuta (oftast används starka valutor såsom USD eller EUR) osjälvisk Adjektiv inte självisk; som också tänker på andras behov och inte bara på sina egna (och även handlar därefter); som avsiktligt gagnar andra personer än aktören själv bensinstation Substantiv anläggning med bensinpumpar för tankning av fordon dryg Adjektiv som räcker länge; som förslår väl epidemi Substantiv farsot, smittosam sjukdom som angriper ett stort antal personer klipsk Adjektiv smart, klok, slug, knipslug, påhittig konferensrum Substantiv rum (på kontor, hotell eller liknande) specifikt avsett för mer formella möten och utbildningsevent, inte sällan utrustat med ett stort, ofta avlångt, bord med stolar runt samt whiteboardtavla och projektor musikal Substantiv en sorts modern operett (blandning av sång, tal och dans) ovetande Adjektiv som saknar vetskap diabetes Substantiv kort för diabetes mellitus, sockersjuka fiasko Substantiv fullständigt misslyckande formulär Substantiv blankett med mellanrum för ifyllande av uppgifter kupong Substantiv bit av ett papper, som i förväg klippts eller perforerats kvarsittning Substantiv det att en elev (av skolans lärare) tvingas stanna kvar en viss tid efter den ordinarie skoldagens slut (t.ex. som straff för dåligt uppförande) åtagande Substantiv det som man lovar att man ska göra, löfte, förpliktelse, uppgift, plikt berörd Adjektiv omskakad, rörd (till känslor), känslomässigt påverkad genera Verb göra (någon) generad hotfull Adjektiv som förmedlar hot julgran Substantiv ofta dekorerad gran som under julen ställs inomhus eller utomhus medaljong Substantiv medalj-liknande hängsmycke med kapsel för t ex bild; målning eller relief i oval eller rund form omgående Adverb genast, direkt; med en gång playboy Substantiv nöjeslysten och lättsinnig (ung) man tvär Adjektiv som går vinkelrätt mot viss riktning tvättbjörn Substantiv en däggdjursart (Procyon lotor) i familjen halvbjörnar (Procyonidae); individ av denna art utvidga Verb (transitivt) expandera, göra mer vid ärta Substantiv frö från växten ärt (Pisum sativum) dumpad Adjektiv som med hänsyn av konkurrens har sålts utomlands till underpris lockande Adjektiv attraktiv, som lockar lucia Substantiv flicka eller kvinna (klädd i vita kläder och med ljus i håret) som går främst i luciatåget på luciadagen moderskepp Substantiv skepp som bär andra mindre farkoster skoningslös Adjektiv som behandlar individer eller föremål på ett kallt, oförsiktigt eller skadligt (brutalt) sätt skräckfilm Substantiv filmgenre som kännetecknas av flertalet scener med syfte att skrämma tittaren och/eller väcka (starkt) obehag snobb Substantiv person som anser sig vara överlägsen av olika skäl, vanligen på grund av intellekt, förmögenhet, utbildning, släktskap eller klädsel överlycklig Adjektiv extremt lycklig brunn Substantiv grävt eller borrat, avlångt hål ner i marken för att leda vatten uppåt eller nedåt (ofta kompletterat med stark vägg, lock, pumpanordning och dylikt) försvarsminister Substantiv minister i regeringen som är ansvarig för försvarspolitiken hop Substantiv samling, grupp kompromissa Verb göra eftergifter och kompromisser puma Substantiv en art (Puma concolor) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten puma umgänge Substantiv sällskapande vulgär Adjektiv alldaglig, låg, pöbelaktig, som anses anstötligt, stridande mot rådande eller eftersträvade ideal och normer; ibland även något som helt enkelt inte anses passa in i ett vedertaget mönster bagare Substantiv person som yrkesmässigt bakar matbröd och liknande bisarr Adjektiv underlig, besynnerlig, egendomlig hage Substantiv inhängning för betesdjur huvudmisstänkt Adjektiv som av brottsutredare i en brottsutredning betraktas som den troligaste gärningsmannen häkta Verb arrestera; sätta i häkte i väntan på rättegång polska Substantiv det språk som talas i Polen sansa Verb lugna, stilla; lugna och få att börja tänka logiskt igen; få att besinna sig ack Interjektion medan; emellertid allergi Substantiv det att en person inte tål ett visst, i vanliga fall, ofarligt ämne (i normala mängder), på grund av immunförsvarets reaktion; överkänslighet för ett ämne bakhuvud Substantiv baksidan av huvudet lärling Substantiv person som utbildar sig till något under en yrkesverksam mästare inom detta området skip Substantiv hiss som används för att lyfta malm till marknivå spekulera Verb tänka fritt och fantasifullt; fundera spillra Substantiv flisa, skärva, splitter sändebud Substantiv person som har till uppgift att föra ett bud från en person till en annan tick Substantiv ljud från tickande klocka bondgård Substantiv grupp av byggnader med tillhörande mark som är avsedda för lantbruk desarmera Verb avväpna flygblad Substantiv pappersblad med budskap som fördelas till förbigående flygbolag Substantiv företag som bedriver flygtrafik (och mot betalning transporterar passagerare och/eller gods mellan flygplatser) gruvarbetare Substantiv person som arbetar i en gruva gräslig Adjektiv hemsk, ohygglig, förskräcklig, fruktansvärd, förfärlig hedning Substantiv person som är varken kristen eller jude (för det mesta även inte heller muslim); person med annan tro än den abrahamitiska läran ort Substantiv samhälle, plats där flera hushåll har sin bostad serienummer Substantiv unikt nummer som används för identifiering, oftast av produkter skeptisk Adjektiv tvivlande; misstrogen slö Adjektiv trött, orkeslös stång Substantiv kort för flaggstång blank Adjektiv med en skinande, vanligen ren yta mula Substantiv ett hästdjur som är en korsning mellan ett häststo och en åsnehingst ohövlig Adjektiv som inte visar aktning och uppmärksamhet mot andra omvärld Substantiv omgivning med dess sociala, materiella och miljömässiga organisation ovän Substantiv någon man inte tycker om; någon man (uttryckligen) inte är vän med rymling Substantiv person som är på rymmen; en förrymd person svärmor Substantiv makes eller makas mor anbud Substantiv affärserbjudande från en part (till exempel ett företag) till en annan fläsk Substantiv kött från gris; i synnerhet med hög fetthalt race Substantiv lopp, tävling, kapplöpning smisk Substantiv slag på rumpan, ofta med öppen hand, vanligen i uppfostringssyfte symbolisera Verb vara symbol för variant Substantiv objekt med snarlika men något modifierade egenskaper jämfört med ett annat objekt varsam Adjektiv försiktig brottsregister Substantiv register över personer som dömts för brott brunch Substantiv en måltid som intas på förmiddagen och ersätter både frukost och lunch dirk Substantiv lina som håller en segelbåts bom lyft när seglet inte är satt flygvärdinna Substantiv (oftast kvinnlig) person i kabinpersonalen på ett flygplan fördubbla Verb göra två gånger så stor; öka till det dubbla förfogande Substantiv rådighet över något, rättighet eller möjlighet att förfoga över något (jfr disposition) förlossning Substantiv process varigenom ett eller flera foster kommer ur moderns livmoder hedervärd Adjektiv som är (mycket) moraliskt bra och begåvad; som har stor "värdighet" landsman Substantiv person som kommer från samma land (eller representerar samma land) som någon annan, i synnerhet man pensionat Substantiv ett slags enklare hotell tolk Substantiv person som (ofta i realtid) översätter muntligt språk (t.ex. i ett samtal mellan två individer som talar olika språk) virtuell Adjektiv icke-verklig, (dator-) simulerad återkalla Verb kalla åter, hemkalla, ta tillbaka ankare Substantiv lämpligt format tungt föremål som kan släppas ner till bottnen, med långt rep eller kedja fastsatt i båt eller fartyg, avsett att hindra farkosten att driva iväg bestående Adjektiv permanent; som inte ändras; som består bowla Verb spela bowling flyktväg Substantiv fysisk väg (i allmän bemärkelse) som någon flyr längs, i synnerhet om den fysiska väg från brottsplatsen till en (för gärningsmannen eller gärningsmännen) säker plats som gärningsmannen eller gärningsmännen skyndsamt fär förfall Substantiv försämring; en process som innebär att ett föremål eller en person med tiden förstörs och fungerar allt sämre sorry Interjektion förlåt begränsning Substantiv inskränkning; något som utgör gräns; inskränkthet innebörd Substantiv betydelse, mening; innehåll känsel Substantiv sinne som ger förnimmelsen av formen på ytan hos någonting vid beröring lagerlokal Substantiv lokal avsedd för förvaring av varor och större föremål ljusår Substantiv en längdenhet; sträcka som motsvarar den sträcka en ljusstråle färdas i vakuum under ett år omsorg Substantiv aktivitet att vårda personer som kan det inte själv t.ex. barn, sjukar, handikappade personer eller att sköta djur papegoja Substantiv benämning på fågelarter i familjen äkta papegojor språng Substantiv det att springa örfil Substantiv slag med öppen hand över kind eller öra övervakningsfilm Substantiv film som spelats in i syfte att systematiskt observera ett visst område aktiverad Adjektiv som aktiverats amulett Substantiv föremål som genom magi antas ge skydd biograf Substantiv levnadstecknare, person som skriver en biografi föröka Verb avla, fortplanta (sig) skadlig Adjektiv förmögen att skada touchdown Substantiv det att springa in i målzonen med bollen och genom det få sex poäng för sitt lag törst Substantiv det att känna ett behov av att intaga vatten eller annan dryck; det att känna ett behov av att dricka ultraljud Substantiv högfrekvent för människan ohörbart ljud utspela Verb äga rum, inträffa, hända greppa Verb ta tag i och hålla fast korståg Substantiv religiöst (av kristendomen) motiverade europeiska härnadståg mot Mellanöstern under medeltiden rund Adjektiv formad som en cirkel, sfär eller liknande; som saknar markerade hörn trummor Substantiv synonym för slagverk utlova Verb ger löfte om att ge/erbjuda/införa vitlök Substantiv en art i löksläktet (Allium sativum) som används för smaksättning av mat åskådare Substantiv person som tittar på kanna Substantiv ett kärl, en tillbringare för vätska, vanligen med handtag och näbb- eller snabelformig pip lasagne Substantiv slags italiensk varmrätt bestående av pastaplattor vanligen varvade med (vanligen) köttfärs och bechamelsås pilgrim Substantiv person som vallfärdar till helig plats påsk Substantiv kristen och judisk högtid som infaller under våren synvinkel Substantiv vinkel ur vilket något ses; sätt på hur något betraktas boulevard Substantiv bred trädplanterad gata cape Substantiv ärmlös kort, knälång eller lång mantel med eller utan krage, ibland med kapuschong förutsättning Substantiv ett villkor för något; vad som är nödvändigt passiv Adjektiv inte aktiv, oföretagsam permission Substantiv ledighet från arbete, militärtjänstgöring eller fängelsestraff skepnad Substantiv öde sudda Verb bestryka eller smörja med ett klibbigt ämne och därmed smutsa, kladda eller kleta ned systerson Substantiv son till den aktuella personens syster behaglig Adjektiv som ger välmående, särskilt om sinnesintryck cheyenne Substantiv nordamerikansk indianstam som räknas till prärieindianerna; medlem av detta folk konsul Substantiv officiell titel på person som leder ett konsulat (ofta en ambassad) livstecken Substantiv något som tyder på att någon person eller några personer är vid liv påfyllning Substantiv det att, vanligen i restaurang, fylla på ett (sitt) dryckeskärl sedan man druckit ur det en eller flera gång tidigare vid samma måltid stöna Verb (av smärta, ansträngning, njutning e.d.) frambringa ett långdraget dovt ljud med rösten varuhus Substantiv försäljningsställe med stor säljyta formalitet Substantiv yttre nödvändighetssak hamster Substantiv ett mindre gnagare som gräver gångar med bon och förrådskammare, populära som husdjur i stora delar av världen intäkt Substantiv de samlade inkomsterna under en viss period kandidera Verb uppträda som kandidat omkomma Verb dö i samband med en viss händelse, som en olyckshändelse, ett våldsdåd eller ett sjukdomsutbrott ponny Substantiv mindre häst ungkarl Substantiv ogift man åtgärda Verb fixa; göra så att något som är fel blir rätt egg Substantiv vass kant på ett föremål som används för att skära eller hugga med; vass udd gnutta Substantiv (mycket) liten mängd; liten smula läsning Substantiv det att läsa tävlande Substantiv någon som ingår i en tävling utfrågning Substantiv det att fråga ut någon eller några; det att ställa flera frågor för att få information agerande Substantiv handling i ett visst sammanhang; sätt att agera, hur någon agerar avböja Verb tacka nej till ett erbjudande detonator Substantiv tändhatt, en liten laddning som fungerar som utlösare för sprängämnen dilemma Substantiv besvärlig situation där man tvingas göra ett val mellan två eller flera alternativ som vart och ett frambringar olika oangenäma följder dynga Substantiv gödsel, spillning (oftast med avseende på boskap) flina Verb skratta eller le på ett respektlöst eller dumt sätt eller tillfälle flygbiljett Substantiv biljett som visar att någon /betalat och/ är berättigad att färdas med ett flygplan heltid Substantiv den arbetstid som utgör en vanlig anställning (hel arbetsdag, 8 timmar; hel arbetsvecka, 40 timmar) (även använt som adverb, utan "på") langa Verb skicka vidare någonting lunginflammation Substantiv inflammatorisk sjukdom i lungan rymd Substantiv den enorma (oändliga) del av universum som befinner sig utanför vår planets atmosfär temporär Adjektiv tillfällig; som är giltig för en viss begränsad tid däran Adverb därpå, varpå evenemang Substantiv större tillställning, eller händelse, som arrangeras kortvarigt till skillnad från löpande verksamhet skitkul Adjektiv väldigt kul synhåll Substantiv inom avstånd att ses utan hjälpmedel syntetisk Adjektiv som förbinder till enhet, som leder till syntes såga Verb genom att upprepade gånger med stort tryck föra kanten av ett hårt föremål med vass, tandad, kant, vanligen en såg av metall, mot ett annat föremål, såsom en träplanka eller metallstång, så att det tandade föremålet bryt sås Substantiv redning som används som tillbehör till eller del i maträtt utelämna Verb lämna ut, inte ta med, hoppa över, bortse från avse Verb syfta på, åsyfta; mena belysning Substantiv anordning som belyser något, anordning vars syfte är att avge ljus forna Verb vissna, murkna fördriva Verb få tiden att gå; hitta något att göra med tid som man annars inte skulle använda till något särskilt förnedra Verb inför andra människor framställa en person på ett visst sätt, eller få något om personen att framgå, som gör att de andra människorna tycker att personen är dålig på något (pinsamt) sätt; inför andra människor utsätta en klen Adjektiv svag, vek och kraftlös levebröd Substantiv förutsättning för att leva ojämn Adjektiv täckt med förhöjningar, fördjupningar, fåror och liknande padda Substantiv groddjur i familjen Äkta paddor (Bufonidae) paddla Verb med muskelkraft ta sig fram i en kanot i vatten (t.ex. i en sjö) genom att med periodiska armrörelser föra en paddel genom vattnet panter Substantiv leopard påverkad Adjektiv som har intagit och påverkats av alkohol eller narkotika real Adjektiv saklig, konkret resenär Substantiv person som är på resa smugglare Substantiv person som i hemlighet och på ett olagligt sätt för varor mellan länder, utan att betala tullavgifter stup Substantiv brant, avgrund tendens Substantiv strävan, syftning, trend utpost Substantiv plats i periferin, framskjuten post överskatta Verb skatta för högt, se ett för högt värde i något anteckningsbok Substantiv bok i vilken man för anteckningar audition Substantiv inträdesprov för scenisk konst domedag Substantiv den yttersta dagen, då Gud ska ge en slutlig dom för alla människor ekologisk Adjektiv som rör ekologi intellekt Substantiv förstånd, tankeförmåga jättetrevligt Adverb som är berättigat lim Substantiv substans (som oftast men inte alltid är trögflytande innan den appliceras, och oftast men inte alltid blir fast därefter) använd för att sammanfoga två ytor nyårsafton Substantiv sista dagen på ett år, den 31 december samtycke Substantiv det att någon godkänner att någon gör något; det att samtycka transaktion Substantiv handling där parter utbyter varor eller tjänster mot betalning avhandling Substantiv lärt verk avsett att framläggas vid en offentlig disputation avsäga Verb meddela att man hoppar av ett åtagande eller annan ansvarsförbindelse eldsvåda Substantiv eld som sprider sig okontrollerat injektion Substantiv insprutning av läkemedel nova Substantiv det att en vit dvärg, som ingår i ett binärsystem med en huvudseriestjärna, samlar på sig en stor mängd av den andra stjärnans atmosfäriska väte, så att trycket utanför den vita dvärgen blir så stort att denna nya atmosf regissera Verb handha regin spetsa Verb göra spetsig bankir Substantiv person som bedriver storskalig bankverksamhet dregla Verb oavsiktligt låta saliv rinna ut ur munnen (t.ex., men inte nödvändigtvis, vid åsyn av något attraktivt) filosof Substantiv person som ägnar sig åt filosofi grubbla Verb tänka djupt och under längre tid och ofta på ett dystert sätt maktlös Adjektiv som saknar makt; som saknar förmåga, möjligheter eller medel (att göra eller uträtta något, att få andra att foga sig) merit Substantiv kompetens, kvalifikation eller annan omständighet som är någon till fördel, oftast vid tjänsteansökan orimlig Adjektiv inte rimlig saft Substantiv en dryck gjord på frukt eller bär, vatten och socker, oftast framställd genom kokning sekvens Substantiv ordningsföljd av föremål eller företeelser sjukvård Substantiv professionellt omhändertagande av sjuka och skadade sjöjungfru Substantiv mytologiskt naturväsen med en kvinnas överkropp och en fisks underkropp skrev Substantiv motsvarande område på ett par byxor där de delar sig till två byxben slarva Verb inte vara (tillräckligt) noggrann eller genomtänksam webb Substantiv World Wide Web, det hypertextsystem som utgör Internets webbsidor bistå Verb stödja någon som är i behov av hjälp bulta Verb slå med hårda slag; banka; pulsera födelsedagsfest Substantiv fest anordnad för att fira någons på hennes födelsedag; ofta möts många människor och det serveras mat och födelsedagsbarnet får presenter förbanna Verb svära över halshugga Verb hugga huvudet av hangar Substantiv byggnad för flygplan hjärnskada Substantiv skada i hjärnan kumpan Substantiv kompanjon i brottslig handling; medbrottsling sömnig Adjektiv som känner stort behov av att sova bonjour Substantiv dubbelknäppt långrock för inomhusbruk förintelse Substantiv det att förstöra något (näst) intill utplåning (ofta med avseende på bostäder och anläggningar) giltig Adjektiv gällande, tillämplig, med laga kraft, godkänd (enligt gällande regler) hugg Substantiv hårt slag med vasst verktyg (t.ex. kniv) kompromiss Substantiv beslut som syftar till att genom förhandling tillfredsställa flera parter i en intressekonflikt genom att balansera för- och nackdelar mellan de inblandade propp Substantiv säkring, skydd mot för hög elektrisk ström trovärdighet Substantiv det att vara trovärdig, trovärde tröskel Substantiv upphöjning från golvet direkt under en (stängd) dörr mellan två rum dansgolv Substantiv yta avsedd för att dansa europeiska Substantiv kvinna från Europa flitig Adjektiv arbetsam; som utför mycket arbete /effektivt/ formation Substantiv bildning, utformning, daning, särskilt om naturalster gurka Substantiv en art i familjen gurkväxter; exemplar av denna art inbrottstjuv Substantiv person som begår inbrott i fastighet i syfte att stjäla värdesaker mobbare Substantiv person som ägnar sig åt att mobba; översittare släde Substantiv färdmedel med två medar, avsedd att dras på snö av t.ex. hundar svärson Substantiv maken till en persons barn talman Substantiv den eller de personer som leder arbetet i en beslutande församling, till exempel ett parlament, eller någon av dess kamrar, om det rör sig om ett tvåkammarparlament utkast Substantiv halvfärdigt dokument, plan eller dylikt vänskaplig Adjektiv vänlig, trevlig, som beter sig som en god vän ögonkontakt Substantiv kontakt med blick bössa Substantiv behållare för att spara eller samla in pengar i, främst småmynt fosterhem Substantiv hem (och familj) i vilket (respektive vilken) enligt överenskommelse ett barn får bo och leva som substitut för hem (och familj) bestående av barnets biologiska föräldrar förutsatt Preposition under förutsättning hushåll Substantiv enhet av människor som delar bostad och som ofta även ansvarar för varandras försörjning jubla Verb ljudligt visa stor glädje, exempelvis genom att ropa och klappa i händerna konspirera Verb medverka i konspiration, stämpla, sammansvärja sig löpare Substantiv person som utövar löpning som intresse eller professionellt nitton Räkneord talet mellan arton och tjugo - 19 overklig Adjektiv som (om så bara enligt en spontan känslomässig reaktion) på något sätt inte ser ut, fungerar eller beter sig som sådana saker brukar (i verkligheten), utan som snarare tycks komma från en fantasi eller (kanske rent av fe tivoli Substantiv nöjespark övergå Verb skifta från en fas till en annan; byta skepnad dödsdom Substantiv beslut av domare om dödsstraff hybrid Substantiv avkomma av två olika arter komponent Substantiv del av ett system lägligt Adverb på ett lägligt sätt rus Substantiv tillstånd av påverkan av någon drog (särskilt alkohol) som kännetecknas av förvirring och omtöckning snickare Substantiv hantverkare som arbetar med träkonstruktioner vid byggnation, person som tillverkar föremål och möbler av trä syl Substantiv spetsigt verktyg avsett för håltagning i till exempel läder vandrare Substantiv person som vandrar, ofta eller tillfälligt artär Substantiv blodkärl som transporterar blod bort från hjärtat avancera Verb röra sig framåt, mot motståndaren bastu Substantiv varmt ångbad hök Substantiv rovfågel, av släktet Accipiter, eller, i vidare bemärkelse, av underfamiljerna Accipitrinae och Circinae intagen Substantiv person som sitter i fängelse, på anstalt eller är inskriven på behandlingshem klarhet Substantiv det att vara klar och tydlig pappsen Substantiv pappa rush Substantiv stavningsvariant av rusch visitera Verb besöka, undersöka avsätta Verb formellt ta ifrån ett ämbete chansning Substantiv händelsen att en person utför en viss handling utan att personen är säker på handlingens konsekvenser, men i hopp om att desa är på ett visst (fördelaktigt) sätt defekt Adjektiv bristfällig, ofullständig, skadad hektisk Adjektiv som har högt tempo och lite eller ingen tid för vila ilsken Adjektiv som känner ilska och/eller på ett närapå aggressivt sätt anser att något är väldigt fel memorera Verb spara något i minnet ordspråk Substantiv exempel på en form av kortfattad och tillspetsad folklig sentensdiktning; rättar sig inte syntaktiskt efter den text eller det sammanhang där det ingår oxe Substantiv en fullvuxen, kastrerad tjur toffel Substantiv en enklare sko för innebruk, ofta utan hälkappa årstid Substantiv del av år, såsom vinter, vår, sommar eller höst förväxla Verb oavsiktligt missta någonting för något annat det inte är genial Adjektiv som utmärkes av en utomordentlig begåvning hackare Substantiv expert inom datorteknik och programmering; person som önskar kunna så mycket som möjligt om datorer persika Substantiv en art (Prunus persica) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae); individ av arten persika, träd som bär rödaktiga stenfrukter storartad Adjektiv som imponerar med sin storhet tyrann Substantiv hänsynslös och grym härskare tystnadsplikt Substantiv skyldighet att inte sprida (viss) information som man fått ta del av, i synnerhet lagstadgad sådan som gäller mer eller mindre absolut för t.ex. präster och vårdpersonal med avseende på personlig information om klienter avråda Verb rekommendera att inte utföra viss handling dragon Substantiv en art (Artemisia dracunculus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ eller grupp individer av arten dragon inåt Preposition i riktning mot det inre av något; in mot kitt Substantiv fogmassa som används (bland annat) för att täta fönster springande Substantiv det att springa tröttsam Adjektiv som är tråkig (och ansträngande), ibland irriterande eller obehaglig att betrakta vattenfall Substantiv plats där flytande vatten från ett vattendrag forsar nedför ett stup berömmelse Substantiv det att vara berömd (=känd och omtyckt av allmänheten) hemåt Adverb mot hemmet inspektera Verb /formellt/ kontrollera att något är som det skall vara kinamat Substantiv i allmänhet mat med kulturellt ursprung från Kina (eller ibland Taiwan), typiskt serverat på kinarestauranger körning Substantiv det att köra eller framföra (någon typ av fordon) nice Adjektiv anglicistisk variant av najs nysa Verb som svar på en stark reflex, fysiologiskt orsakad av retning i de övre luftvägarna, mycket snabbt och kraftigt blåsa ut luft genom mun och näsa (och på så sätt kanske bli av med eventuellt retande material som fastnat i sekel Substantiv period av 100 år; 10 årtionden sjukstuga Substantiv litet sjukhus, mindre vårdinrättning som erbjuder grundläggande sjukvård, oftast belägen i glesbygd eller mindre samhällen sociopat Substantiv socialt missanpassad person strålkastare Substantiv stark lampa som kan riktas uppställning Substantiv semigrafiskt sätt att för hand utföra (främst) additioner och subtraktioner veva Verb driva något genom att vrida en vev eller liknande föremål aspirin Substantiv acetylsalicylsyra besparing Substantiv ackumulerad penningsumma, sparkapital buddha Substantiv person som nått upplysning (nirvana) dialog Substantiv text som framförs vid kommunikation mellan två eller flera parter, ibland även om själva kommunikationen getto Substantiv särskilt kvarter eller stadsdel dit judar var hänvisade att bo glödlampa Substantiv slags ljuskälla; mindre behållare med en metalltråd (vanligtvis av volfram) som med hjälp av elektrisk ström kan värmas för att börja glöda och därmed producera ljus rastlös Adjektiv som inte veta vad man ska göra, uttråkad skräddare Substantiv familjen Gerridae av vattenlevande insekter som man kan se springa på vattenytan i små vattendrag bedriva Verb utöva, idka däribland Adverb bland dessa, bland de som tidigare nämnts guldgruva Substantiv gruva där man bryter guld inkompetent Adjektiv som saknar förmåga eller förutsättningar för att utföra en (kompetens) livbåt Substantiv mindre båt som medförs av fartyg och används vid ett nödläge då fartyget måste evakueras pajas Substantiv komisk figur som roar andra genom att göra sig löjlig och förnedra sig (oftast på cirkus) revolutionär Adjektiv som strävar efter en revolution slumpmässig Adjektiv som beror på chans smärtfri Adjektiv som inte orsakar smärta stolpe Substantiv en vertikalt rest stock ve Substantiv elände, olycka buse Substantiv litet barn som gärna busar och hittar på spratt och hyss drickande Substantiv det att dricka fjärdedel Substantiv 25 % av något; en av fyra lika stora delar hembiträde Substantiv person (vanligtvis använt om kvinna eller flicka) anställd att i sin arbetsgivares hushåll mot betalning utföra hushålls- och vardagssysslor idol Substantiv avgud, avgudabild otydlig Adjektiv som inte är tydlig; som kan tolkas på flera sätt, eller är svår att tolka över huvud taget; oskarp tillslag Substantiv hårt slag (med fot, klubba etc.) mot boll, puck eller liknande akademisk Adjektiv som tillhör en akademi eller livet vid en akademi t.ex. akademiska lärare, akademisk kvart, akademiska betyg crazy Adjektiv tokrolig, helknäpp, skojig och galen slum Substantiv fattigkvarter med usla bostäder smida Verb värma ett metallstycke så det går att böja, och sedan forma det triumf Substantiv lysande framgång, seger visum Substantiv temporärt tillstånd att få uppehålla sig i ett land förstasida Substantiv i tidningar den första sidan, som vanligen innehåller tidningens namn i sidhuvudet, och de viktigaste rubrikerna livförsäkring Substantiv försäkring som betalar pengar till förmånstagaren ifall försäkringstagaren dör innan en viss ålder motivation Substantiv drivkraft, lust, det som gör att någon orkar/vill fortsätta (arbeta) med något oense Adjektiv (om två parter) ej överens, som har delade meningar; osams snappa Verb få höra, få reda på spinna Verb göra (ull eller liknande) till garn genom spinning sångerska Substantiv kvinna som sjunger yacht Substantiv stavningsvariant av jakt acceptabel Adjektiv som kan accepteras, antaglig användare Substantiv person eller föremål som använder något bandspelare Substantiv apparat för inspelning och återgivning (av ljud, data, video) på magnetband bluffa Verb /försöka/ lura, fuska ecstasy Substantiv drogen MDMA, ett hallucinogent narkotikapreparat fascist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med fascism freak Substantiv fantast, nörd furir Substantiv militär grad närmast över korpral ihågkommen Adjektiv som återkallas i minnet koda Verb överföra text till kod som inte (enkelt) kan läsas av obehörig mordplats Substantiv område där ett mord har inträffat mums Interjektion uttrycker tillfredsställelse med något gott som man äter olyckligtvis Adverb olyckligt nog pelare Substantiv stavformigt och upprättstående byggelement, kolonn, stolpe psykiatrisk Adjektiv som har att göra med psykiatri rörlig Adjektiv som kan röra sig, som kan växla ställning välkomnande Adjektiv som välkomnar älskvärd Adjektiv som är mycket omtyckt chilla Verb ta det lugnt, slappna av påskynda Verb få något att ske snabbare rap Substantiv utstötning av gas genom munnen tillväxt Substantiv ökning i storlek, antal eller värde upprörande Adjektiv som upprör utantill Adverb i huvudet, ur minnet ödemark Substantiv avlägset område utan bebyggelse överenskommen Adjektiv avtalad bagagelucka Substantiv dörr som stänger till ett bagageutrymme (särskilt om sådan på fordon) chanslös Adjektiv utan chans (möjlighet till framgång) handflata Substantiv insidan av handen; det sida av handen som fingrarna kan böjas emot jätteglad Adjektiv mycket glad långvarig Adjektiv som varar länge; om ålder hög madonna Substantiv avbildning av Jungfru Maria med Jesusbarnet, som vill uttrycka inkarnationens hemlighet, att Gud blivit född till världen av en jordisk mor nobba Verb neka, avvisa nylle Substantiv ansikte rådjur Substantiv en art (Capreolus capreolus) inom däggdjursfamiljen hjortdjur (Cervidae); individ av arten rådjur spaning Substantiv det att spana vattentät Adjektiv som inte släpper igenom vatten avföring Substantiv den (vanligen fasta) slutprodukt som erhålles distalt i matspjälkningskanalen vid matspjälkning, som huvudsakligen består av avstötta tarmepitelceller, tarmbakterier och en liten (men varierande) mängd ospjälkad föda, oc baksmälla Substantiv negativa konsekvenser av berusning dagen efter, innebärande ångest, illamående och/eller huvudvärk förakt Substantiv brist på aktning, stark känsla av ogillande och hat försvarsdepartement Substantiv departement (ministerium) för frågor rörande försvaret (försvarspolitik) jämlik Adjektiv med en representation av personer från olika grupper (t.ex. kön eller etnisk bakgrund) som speglar den motsvarande fördelningen i samhället i stort kungadöme Substantiv rike med en kung eller drottning som överhuvud stop Substantiv stort dryckeskärl främst i metall, vanligen likformigt dryckeskanna (hänkel och lock), vardagligen avsett för öl; stundom använt om ölmugg (hänkel utan lock) sylt Substantiv mosig matvara av bär eller frukter kokade med socker; mer vattnig än marmelad uppfyllelse Substantiv det att uppfyllas, bli till verklighet; ofta om saker som har önskats eller drömts o.s.v. attentat Substantiv våldshandling med politiskt syfte, särskilt om handlingar som riktar sig mot politiskt eller socialt betydande personers liv och som utförs av en mindre, upprorisk grupp eller enskilda som själva saknar politisk maktstäl bugg Substantiv en svensk pardans till fyrafjärdedelstakt med sina rötter i lindy hop fiol Substantiv stråkinstrument med 4 strängar som vid spelning hålls mot halsen inofficiellt Adverb inte officiellt omoralisk Adjektiv som bryter mot allmänna regler för rätt och orätt; karaktäriserad av omoral prärievarg Substantiv en art (Canis latrans) inom däggdjursfamiljen hunddjur (Canidae); individ av arten prärievarg ränna Verb springa; röra sig fort skalpell Substantiv mindre kniv som används inom kirurgi, inom patologi vid obduktioner samt i grafisk industri och hobbyverksamhet, med mera sound Substantiv artists personliga musikaliska uttryck traktor Substantiv tyngre, motordrivet fordon avsett för tyngre arbeten samt en maximal hastighet av 40 km/h akvarium Substantiv vattenbehållare, vanligtvis till större delen tillverkad av transparent glas eller plast, oftast avsedd att hysa levande fiskar, kräftdjur och/eller växter för prydnad, odling eller forskning begynnelse Substantiv början finne Substantiv person, i synnerhet man, från Finland som tillhör den finskspråkiga folkgruppen gig Substantiv spelning, mindre konsert eller annat liveframträdande framfört av en artist, musikgrupp, dansensemble eller liknande smutsa Verb göra smutsig följeslagare Substantiv person som följeslagar hängivenhet Substantiv det att vara hängiven krypton Substantiv ett grundämne med atomnummer 36, atommassa 83,8 och symbolen Kr millimeter Substantiv ett längdmått; en tusendels meter samuraj Substantiv vasall tillhörande krigarkast i det feodala Japan lydande under högre adelsman attraktion Substantiv dragningskraft förmyndare Substantiv förvaltare /av ekonomi/ hypnos Substantiv med hypnotism framkallat sömnliknande tillstånd landningsbana Substantiv lång, vägliknande yta som flygfarkoster landar på preliminär Adjektiv som ej är slutligt avgjord, i synnerhet om tidpunkter överträdelse Substantiv det att bryta mot ett förbud däråt Adverb ditåt eureka Interjektion uttrycker plötslig upptäckt frodas Verb växa snabbt, blomstra got Substantiv person tillhörande den germanska folkstammen goter, som under folkvandringstiden erövrade stora delar av Romarriket gröngöling Substantiv en art (Picus viridis) inom fågelfamiljen hackspettar (Picidae); individ av arten gröngöling justitieminister Substantiv medlem i ett lands regering som är ansvarig för rättsväsendet och lagstiftningsfrågor jäklas Verb djävlas mora Substantiv hustru till bonde novell Substantiv kortare skönlitterär text, exempelvis tryckt i en bok eller i ett häfte packning Substantiv förnödenheter som tas med på en resa, utflykt e.l. panama Substantiv (egentligen hatt av halm från Panama) mjuk hatt av bastfibrer urval Substantiv det att välja ut (utvälja) återförening Substantiv det att återförenas bieffekt Substantiv effekt som uppstår till följd av en annan avsedd effekt bussig Adjektiv trevlig och hjälpsam dörrklocka Substantiv ringklocka för att meddela att någon väntar vid dörren eldgivning Substantiv det att ge eld, att beskjuta något med skjutvapen finansiering Substantiv tilldelning eller anskaffning av kapital (finanser), bekostande; ägande, huvudmannaskap glans Substantiv blankt återsken gås Substantiv fågel från släktena Anser eller Branta i familjen andfåglar kallna Verb bli kall(are) lifta Verb resa genom att åka gratis med andra trafikanter lyssnare Substantiv person som lyssnar tempelriddare Substantiv medlem av den religiösa riddarorden vars syfte var att behålla kontrollen över Jerusalem kontroversiell Adjektiv som potentiellt strider mot politiska, samhälleliga, religiösa eller kulturella normer, värderingar, seder eller bruk och kan orsaka häftig debatt; som orsakar stora motsättningar och häftiga diskussioner lämpad Adjektiv lämplig margarita Substantiv ett slags pizza med tomatsås och riven ost spanare Substantiv person som noga och medvetet letar med blicken efter något, i ett undersökande syfte uppfriskande Adjektiv som friskar upp uthärda Verb orka utsättas för något mycket jobbigt eller plågsamt decennium Substantiv årtionde; period av tio år flyktig Adjektiv som snabbt avdunstar till gasform flöde Substantiv framströmmande, flödande av vätska (särskilt vatten); något som rinner, flödar, strömmar eller flyter fram holländare Substantiv vardaglig benämning på nederländare knäppis Substantiv knäppskalle, knäppgök konstitution Substantiv en människokropps, en människosjäls eller ett föremåls karaktär formad utifrån dess inneboende egenskaper marknadsföring Substantiv omfattar alla de aktiviteter ett företag utför på marknaden neutralisera Verb göra neutral nudel Substantiv pasta i form av band som är gjorda på ägg och vetemjöl saliv Substantiv sekret bestående av främst vatten, enkla joner, mucin, amylas, lysozym och vätekarbonat vilket bildas av spottkörtlar och utsöndras till munhålan och där underlättar eller svarar för tuggning, nedbrytning av stärkelse i stoft Substantiv damm, mycket fint pulver tropisk Adjektiv som tillhör varma klimat tynga Verb belasta med tung börda eller vikt afrikanska Substantiv kvinna från Afrika anordning Substantiv apparat, instrument assistera Verb ge hjälp åt; stödja bäver Substantiv samlingsnamn för stora gnagare på norra halvklotet med bred svans som bygger dammar av fällda träd och grenar, tillhör familjen Castoridae diktator Substantiv nationell ledare som härskar enväldigt och inte ger folket något inflytande fejka Verb bluffa, ge sken av att något är på ett sätt som det inte är handfull Substantiv något av en storlek som får plats i en hand eller något i en kvantitet jämförbar med antalet fingrar på en hand; litet antal, några få, liten mängd handledare Substantiv person som stöttar och vägleder annan person /i ett ämne där handledaren har kunskap/ hjärtlös Adjektiv utan hjärta, som saknar känsla och medlidande knäböja Verb böja knä, falla på knä, böja sig ner och stå på knä (av vördnad) konfiskera Verb ta över; ta kontroll över kupa Substantiv bikupa; boplats för tambin laglös Adjektiv som inte befattar sig med lagar omogen Adjektiv ej färdig att äta; (mogna) ytterligare samtala Verb prata, diskutera /med någon/; föra ett samtal med någon stridsspets Substantiv spets av torped eller missil (med sprängladdning) undersåte Substantiv medborgare, landsman uttag Substantiv det att ta ut något, särskilt pengar från ett bankkonto (men även virke ur en skog, energi ur ett kraftverk) ärkebiskop Substantiv biskop av högre rang inom ett visst område bosätta Verb börja bo brandy Substantiv vindestillat, konjak, brännvin faktisk Adjektiv som har sin grund i fakta, som föreligger i verkligheten, verklig; egentlig felfri Adjektiv fri från fel födelsemärke Substantiv medfött märke på huden försiktighet Substantiv det att vara försiktig kurragömma Substantiv lek i vilken ett antal deltagare gömmer sig varpå en annan deltagare försöker hitta de som gömt sig paranoia Substantiv sjukligt tillstånd av överdriven misstänksamhet puh Interjektion uttryck för matthet, leda eller uppgivenhet samtycka Verb ge sitt samtycke (till något), gå med (på något) underrättelse Substantiv besked, bud, information anslag Substantiv meddelande; tillkännagivande, poster, plakat, skylt, kungörelse, proklamering beslag Substantiv det att någon i överordnad position tar ett föremål från någon, antingen för att det är bevismaterial eller för konfiskation (eventuellt under begränsad tid) hipp Adjektiv inne, som är populär, modern härda Verb bli hård(are) joker Substantiv ett specialkort i en kortlek kvarn Substantiv kvarnspel; ett gammalt brädspel missuppfatta Verb uppfatta eller förstå något på ett felaktigt sätt, d.v.s. utifrån extern information (t.ex. text, tal eller andra sinnesintryck) skapa sig en intern, mental bild över situationen, vilken inte stämmer överens med verkligh nådig Adjektiv full av nåd, god, vänlig, behaglig, lätt, barmhärtig påklädd Adjektiv som klätt på sig riker Adjektiv rik smickra Verb ge smicker vilddjur Substantiv vilt djur; djur som inte har tämjts eller utnyttjats av människor ligist Substantiv medlem i samhällsfarlig liga eller kriminellt band manual Substantiv instruktionsbok, skriven handledning, handbok monitor Substantiv bildskärm otalig Adjektiv oräknelig panda Substantiv kattbjörn (Ailurus fulgens) razzia Substantiv omfattande och ofta överraskande polisingripande för att avslöja brott, gripa brottslingar eller säkra bevismaterial receptionist Substantiv person som arbetar i reception reva Substantiv ranka, växtskott ovan jord rubin Substantiv en röd (eller rosa) ädelsten simulering Substantiv det att simulera styvmor Substantiv förälders maka eller kvinnliga partner, som inte är ens moder tesla Substantiv härledd SI-enhet för magnetisk flödestäthet vanföreställning Substantiv felaktig uppfattning, som ibland delas av många personer, och som logiska argument inte kan förändra ba Partikel apokoperad form av bara efterlysa Verb fråga efter; söka efter elektronik Substantiv läran om elektricitetens användning till annat än rå energi främja Verb ge stöd åt; arbeta för (någots bästa) långsökt Adjektiv inte rimlig; som bygger på /en serie av/ händelser med väldigt låg sannolikhet, när det finns rimligare och /betydligt/ troligare alternativa tillvägagångssätt eller förklaringar maskinrum Substantiv rum med begränsad åtkomst i vilket byggnadens driftsystem för värme, ventilation och luftkonditionering finns misstro Verb inte tro på eller lita på (någon eller något); hysa känsla eller misstanke att någon ljuger eller undanhåller relevant information eller dylikt revir Substantiv jaktområde; jägmästardistrikt skapad Adjektiv tillverkad, gjord, författad skruv Substantiv gängad liten metallstav, med en ände vanligen spetsig och den andra försedd med någon form av förtjockning (benämnd huvud) slinka Verb ränna efter person av motsatt kön telefonkiosk Substantiv kiosk eller kur med telefonautomat; telefonhytt temperament Substantiv tendens till kraftiga humöryttringar, ofta av ilska yngling Substantiv ung man bokhandel Substantiv handel med böcker bukt Substantiv bred och mjukt rundad havsvik deg Substantiv tjock blandning av framförallt mjöl och någon vätska, och som ska gräddas eller på annat vis tillagas; även annat material av liknande konsistens försiktighetsåtgärd Substantiv åtgärd som tas till för att minimera risk liggande Adjektiv som ligger (ner) matematisk Adjektiv som har att göra med matematik porrfilm Substantiv film med pornografiskt innehåll reflektera Verb tänka på, tänka över; överväga departement Substantiv i Sverige och en rad andra länder beteckning för en enhet inom regeringens kansli extraordinär Adjektiv otrolig, fantastisk, övernaturlig funnen Adjektiv som har funnits förspel Substantiv öppnande del av ett musikstycke lögnaktig Adjektiv som ljuger musikalisk Adjektiv som avser musik mätt Adjektiv som har ätit tillräckligt med mat för att inte känna hunger; (överfört) som har fått nog nygift Adjektiv som nyligen gift sig nätt Adjektiv liten och fin; liten och präglad av smakfullhet och prydlighet proviant Substantiv (förråd av) mat vilseleda Verb leda vilse, leda på sidoväg som leder fel ändlös Adjektiv utan slut askunge Substantiv oansenlig flicka brunett Substantiv person (i synnerhet kvinna) som har en brun hårfärg fostra Verb uppfostra frustration Substantiv missräkning; känsla som uppkommer när något frustrerar en, jämför irritation med irritera färga Verb ge färg till något; få något att ha eller anta en viss färg förklädd Adjektiv som med syftet att dölja sin sanna identitet klätt sig i vilseledande eller anonymiserande kläder, som bär förklädnad klyfta Substantiv del av frukt eller grönsak som är i formen av en halvcirkel och smalnar av mot mitten mumie Substantiv balsamerat lik (från Egypten) nedlagd Adjektiv som har nedlagts (avslutats), som inte längre är i verksamhet plåt Substantiv plan, tunn men relativt styv metallskiva pyssla Verb i rekreationssyfte utföra huvudsakligen finmotoriskt skapande arbete med händerna skulptur Substantiv konstverk i tre dimensioner tillkalla Verb be någon (oftast en grupp personer) att komma till en viss plats (där det råder nödläge eller svårigheter) och hjälpa till utvärdera Verb ta reda på kvaliteten på något vibration Substantiv svängning, darrning, skakning väntrum Substantiv rum i vilket personer (t.ex. kunder, klienter eller patienter) får uppehålla sig medan de väntar (t.ex. på sin tur) åkomma Substantiv sjukdom alv Substantiv övernaturligt väsen i folktro och i fornnordisk religion artificiell Adjektiv konstgjord, konstruerad bedrövlig Adjektiv mycket (extremt) dålig; sorglig, beklaglig bomull Substantiv ett växtsläkte, (Gossypium), vars långa fröhår, fibrer ofta används för att tillverka tyg (tyg av bomull) lemonad Substantiv kolsyrad läskedryck norska Substantiv ett språk talat främst i Norge soptipp Substantiv plats där avfall dumpas valmöjlighet Substantiv alternativ att välja bland brandvägg Substantiv skiljevägg i hus (eller mellan hus) för att minska risken för brandspridning flor Substantiv tunn slöja högstadium Substantiv i Sverige sista delen av grundskolan; sjunde till nionde året i grundskolan hövlig Adjektiv artig; som visar rimlig yttre aktning och uppmärksamhet mot andra kodnamn Substantiv namn som används som hemlig beteckning för att dölja någon eller någots identitet milkshake Substantiv en trögflytande dryck av mjölk och glass blandat, ofta smaksatt med bär, choklad eller liknande oförlåtlig Adjektiv som är så moraliskt vedervärdig att den inte kan förlåtas omringa Verb (i grupp) placera sig runt något (som kan röra sig), oftast med målet att förhindra en flykt från den omringade peppar Substantiv gemensamt namn på ett flertal mer eller mindre starka kryddor. punktering Substantiv det att mjukare material fyllt med någon gas, vanligen luft, läcker skotte Substantiv person, särskilt man, från Skottland skridsko Substantiv fotbeklädnad med hårt blad som sätts fast på fötterna för skridskoåkning på is tjuvlyssna Verb lyssna i smyg jänkare Substantiv amerikan; något från USA klinisk Adjektiv som hör samman med klinik; praktiskt medicinsk milis Substantiv (i utlandet) civil militärstyrka i tillägg till anställd armé; lantvärn, hemvärn produktiv Adjektiv som producerar mycket, aktiv, idog, verksam, arbetsduglig rabbin Substantiv religiös förkunnare och lärare inom judendomen skalbagge Substantiv individ inom taxonomiska ordningen skalbaggar (Coleoptera) som kännetecknas av deras hårda, skallika främre täckvingar vilka täcker och skyddar ett par bakre flygvingar vid vilotillstånd småbarn Substantiv barn under deras tidigare period, något äldre än ett spädbarn men före skolålder stubb Substantiv ofärdig kodsnutt som mall att bygga vidare på, t ex en funktion som enbart returnerar sitt argument; början på t ex ett dokument eller en artikel tillkännagivande Substantiv något som ges till känna, d.v.s. som ges till vederbörandes kännedom tona Verb ljuda amerikanare Substantiv amerikan, person från USA astma Substantiv andnöd, försvårad andning till följd av t ex kramp i luftrören country Substantiv en bred musikgenre med ursprung i Sydstaterna i USA eldstrid Substantiv kamp med eldvapen försumma Verb ägna alltför lite uppmärksamhet åt hållning Substantiv det sätt en person håller uppe kroppen på; formen på kroppen med avseende på den form som kan varieras av personen själv infrastruktur Substantiv basstruktur, grundläggande uppbyggnad kosmisk Adjektiv som avser världsalltet eller världsrymden sats Substantiv den minsta grammatiska enhet som fullständigt kan uttrycka ett faktiskt föreliggande sakförhållande (och därmed måste innehålla ett predikat), som (ofta) ensam kan utgöra en korrekt mening session Substantiv period sovande Substantiv det att sova spaghetti Substantiv stavningsvariant av spagetti timer Substantiv apparat som ställs in för att efter en viss tid ge signal warp Substantiv tipp ättling Substantiv avkomling, vanligen till ryktbar person asiat Substantiv person från Asien efterlämna Verb lämna efter sig (i synnerhet efter döden) fattning Substantiv sinnesbehärskning fysiker Substantiv person med expertkunskap inom fysik hastigt Adverb på kort tid inlägg Substantiv muntligt eller skriftligt yttrande i diskussion insatt Adjektiv försedd med gedigen sakkunskap lappa Verb laga genom att sätta lapp över hål melon Substantiv vattenmelon; en växt Citrullus lanatus i familjen gurkväxter (Cucurbitaceae) mission Substantiv kallelse, viktigt uppdrag eller viktig uppgift skrik Substantiv starkt ljud vanligen framkallat av människa, ofta rädd, upprörd eller under smärta teleskop Substantiv stjärnkikare, optiskt instrument som gör det möjligt att observera och avbilda små och ljussvaga, astronomiska objekt tillvägagångssätt Substantiv sätt att utföra en handling på tillägg Substantiv något /litet/ som lagts till något större tång Substantiv verktyg som används för att gripa tag i eller klippa av saker med överskrida Verb bli större än en från början given gräns förbrytare Substantiv allvarligt kriminell person himmelrike Substantiv tilltänkt rike uppe i himlen dit människor kommer efter döden korsfäst Adjektiv torterad och avrättad genom att spikas upp på ett kors, genom korsfästning, genom att korsfästas maskingevär Substantiv automateldvapen med gevärskaliber, ibland synonymt med kulspruta patt Substantiv ställning i schackparti som ger oavgjord (remi) på grund av att en spelare inte kan utföra något giltigt drag medan hens kung inte står i schack relegerad Adjektiv som relegerats slöja Substantiv tunt tyg för att dölja ansiktet med symbolisk Adjektiv sinnebildlig, som är symbol för något; (om betalning) obetydlig och mest för formens skull; symbolisk skrift: detsamma som symbolum trådlös Adjektiv som inte behöver sladdar för att fungera tystlåten Adjektiv som sällan och ogärna yttrar sig uppvakta Verb besöka för att hylla välbehållen Adjektiv inte skadad /efter resa, olycka etc/ överväldigad Adjektiv som är mycket djupt påverkad av ett intryck arbetande Adjektiv som arbetar fruntimmer Substantiv kvinna krater Substantiv hål i jordskorpan skapat av vulkanisk aktivitet, nedslag av nedfallande föremål eller sprängladdning prognos Substantiv förutspått framtida händelseförlopp seminarium Substantiv typ av lektion vid universitet eller högskola där studerande och seminarieledaren tillsammans diskuterar och/eller löser något (vetenskapligt) problem småprata Verb prata med någon eller några utan direkt syfte, utan endast som tidsfördriv eller dylikt strategisk Adjektiv som tillhör strategi urgammal Adjektiv mycket gammal vik Substantiv inbuktning av vatten i landmassa bassäng Substantiv större, öppen vattenbehållare, oftast konstgjord, försänkt i golv eller mark och ofta avsedd för bad monument Substantiv minnesmärke från äldre tider, vanligen ett slags byggnad eller konstverk mutation Substantiv bestående, slumpmässig och ärftlig förändring i cellers genetiska material patent Substantiv ensamrätt till en uppfinning skanna Verb fotografera en text eller bild med en skanner för att använda den på datorn skymt Substantiv kortvarigt och flyktig anblick; glimt tidsresa Substantiv hypotetisk förflyttning framåt eller bakåt i tiden utöver det som upplevs som normalt tidsflöde västkust Substantiv kust i väster av ett större landområde överstelöjtnant Substantiv officer med graden närmast under överste brödrost Substantiv elektrisk apparat som värmer (rostar) brödskivor delad Adjektiv som används tillsammans med andra morgonrock Substantiv mjuk, enkel rock som en använder på morgonen före en klär på sig för dagen rynka Substantiv långsmal hopdragning i hud skinande Adjektiv som skiner sta Substantiv stad steril Adjektiv bakteriefri syndig Adjektiv som bryter mot religiösa föreskrifter och förbud; som utgör eller begår en synd tillfredsställande Adjektiv uppfyllande ett önskemål, en begäran eller ett krav vaksam Adjektiv som bevakar omgivningen, på sin vakt vindruta Substantiv den glasskiva som är placerad främst i ett fordon, framför föraren braka Verb ge ifrån sig kraftigt ljud granskning Substantiv noggrann undersökning av något i syfte att erhålla information eller finna fel som måste åtgärdas; det att granska något mordisk Adjektiv med mord i sinnet; som känner för att mörda nystart Substantiv återstart med ny kraft, ny utgångspunkt eller liknande röstbrevlåda Substantiv ett interaktivt datasystem för att lagra, behandla och återge röstmeddelanden som lämnats över en telefonlinje smaklös Adjektiv som saknar smak (både bokstavligt och bildligt) småbit Substantiv liten bit spärr Substantiv hinder, blockad, vaktstation synpunkt Substantiv sätt att bedöma eller uppfatta något som är värt eller intressant att diskutera vax Substantiv ester av en högre fettsyra och en högre alkohol som är vid rumstemperatur fast men mjuk och hydrofob anställning Substantiv det att vara anställd; arbete babord Adjektiv på, i, vid eller i riktning mot babordssidan dammsugare Substantiv städapparat som suger upp damm och annat skräp distans Substantiv mått på hur långt ifrån varandra två objekt är; avstånd enlighet Substantiv överensstämmelse, likhet fotavtryck Substantiv avtryck från en människas fot fällande Substantiv det att fälla hynda Substantiv tik; hundhona häruppe Adverb uppe på det här stället medeltida Adjektiv som varar under medeltiden mobilsignal Substantiv en mobiltelefons ringsignal romersk Adjektiv som har att göra med staden Rom eller Romarriket sabotage Substantiv det att sabotera; handlingen att förstöra något normalt med avsikten att (på ett oacceptabelt sätt) försöka att göra någon verksamhet omöjlig segrare Substantiv en som vunnit i tävling eller strid strejka Verb utöva strejk, lägga ned arbetet ömhet Substantiv det att smärta och göra ont, särskilt vid beröring automatisk Adjektiv som sker, eller gör något av sig själv, utan inverkan av människa eller annan levande varelse barbarisk Adjektiv ociviliserad fela Verb begå ett fel eller en orätt hektar Substantiv enhet för area, motsvarar 100 ar eller 10 000 kvadratmeter; förkortas "ha" myteri Substantiv vägran av en trupp att lyda order; lokalt uppror oärlig Adjektiv som inte håller sig till sanningen i diskussioner och redogörelser (utan som ljuger eller undanhåller viktig information) kvick Adjektiv snabb, som inte tar lång tid, som reagerar på kort tid löneförhöjning Substantiv höjning av en persons (eller en grupp av personers) lön, i synnerhet det att en arbetsgivare höjer en anställds lön oavgjort Adverb på ett oavgjort sätt; med varken vinnare eller förlorare olaga Adjektiv olaglig, illegal, inte laglig pensionär Substantiv person som har slutat arbeta och i stället lever på pension (räntor, bidrag) polisrapport Substantiv officiell rapport som upprättas av polisen prisjägare Substantiv person som tillfångatar kriminella och för dem till polisen mot betalning (ej lagligt i Sverige) spader Substantiv en av färgerna i en vanlig kortlek (♠) städning Substantiv det att rengöra lokaler och andra miljöer samt att ställa föremål i ordning svullnad Substantiv utbuktning på grund av inlagring av kroppsvätskor sörjande Substantiv det att sörja urusel Adjektiv mycket usel business Substantiv affär; ekonomisk överenskommelse lam Adjektiv orörlig, förlamad menad Substantiv kvinnlig tillbedjare av Bacchus/Dionysos, kända som vilda och galna kvinnor, som under kulten dansade på ett mycket frigjort sätt i total samklang med de mest primitiva naturkrafterna resonera Verb diskutera, samtala, tänka samme Pronomen maskulinum av samma sömntablett Substantiv tablett som ska hjälpa mot svårigheter att somna trumpet Substantiv trattliknande bleckblåsinstrument med tre ventiler avskild Adjektiv isolerad från omgivningen (och därigenom t.ex. ostörd eller ensam) bödel Substantiv tjänsteperson som verkställer dödsstraff; person som avrättar en dödsdömd dvs dödar någon för statens eller samhällets skull gladeligen Adverb glatt, med glädje jämlike Substantiv person som värderas lika högt som viss annan kräm Substantiv samlingsnamn för tjocka vätskor, som kan användas som läkemedel eller livsmedel nisse Substantiv hustomte, tomtegubbe, liten tomte ogräs Substantiv växt som växer på en plats där den för människor inte är önskvärda portion Substantiv mindre del av någonting, ofta om någonting som är anpassat i storlek för ett visst ändamål storasyster Substantiv äldre kvinnligt syskon tveksamt Adverb på ett tveksamt sätt vidga Verb göra vid(are) yttra Verb säga, uttala ord arbetstid Substantiv den tid en person är eller bör vara på sitt jobb charma Verb tjusa, behaga korp Substantiv en art (Corvus corax) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten korp köttbulle Substantiv (hand)rullad liten boll av nötfärs, blandfärs, lammfärs eller vilt såsom älgfärs förekommer som varianter nyans Substantiv färgton, en färgs grundläggande egenskap signor Substantiv herr(e), i synnerhet om italienare vänsterhänt Adjektiv som helst utför uppgifter såsom att skriva, kasta en boll eller måla med vänster hand överbefälhavare Substantiv ledaren för ett lands militära styrkor avfart Substantiv vägstycke på vilket man kan lämna en motorväg eller motortrafikled bikini Substantiv tvådelat klädesplagg för kvinna, med en del som täcker brösten och en del som fungerar som åtsittande mycket korta byxor, avsett att användas när personen badar borr Substantiv enkelt verktyg som används för att borra, som vid användning roterar och tränger in i materialet bortkasta Verb kasta bort, kasta ifrån sig helighet Substantiv det att vara helig komisk Adjektiv humoristisk oemotståndlig Adjektiv som är så vacker, ljuv, välsmakande, snäll eller på annat sätt bra att det känns svårt att inte vara nära eller använda detta; som känns svår att motstå; som känns påfrestande att inte ta till sig sarkastisk Adjektiv som kännetecknas av sarkasm virke Substantiv timmerråvara som är bearbetad i exempelvis ett sågverk och består enbart av materialet trä begåvning Substantiv djup kunskap eller djup färdighet inom något område, särskilt medfödd eller naturligt (spontant) utvecklad bröstvårta Substantiv rosa eller brun utskutande del på vardera bröst på kvinna eller man fjäska Verb ställa sig in hos någon försvarslös Adjektiv som saknar möjlighet att försvara sig guida Verb leda en person eller grupp personer genom en plats (t.ex. en stad eller ett museum) och samtidigt berätta om platsen kvävas Verb storkna, tappa andan på grund av syrebrist plugg Substantiv propp som ska fästa i ett hål ravin Substantiv dalgång som har bildats genom att ett vattendrag har eroderat ned i lösa avlagringar scarf Substantiv halsduk; kragskyddare sota Verb rengöra från sot tacos Substantiv mexikansk maträtt där fyllning, såsom köttfärs, läggs i ett bröd bakat på majs- eller vetemjöl som äts för hand som plockmat balansera Verb hålla balansen bröllopsnatt Substantiv den första natt efter att ett par gift sig dop Substantiv religiös ceremoni där ett nyfött barn får sitt namn bekräftat och blir upptagen den kristna församlingen iland Adverb variant av i land kommersiell Adjektiv som omsätter pengar och vars avsikt är att ge intäkter mellanhand Substantiv del av människans hand mellan handflatan och handryggen bestående av fem ben ledande till fingrarna och handleden mila Substantiv anordning bestående av en avtäckt hög ved för framställning av träkol reservat Substantiv område reserverat för speciellt ändamål skivbolag Substantiv företag som producerar och säljer musik på fonogram spika Verb med hammare slå på en spik (för att driva in den i något material, vanligen ett stycke trä) antagen Adjektiv som har godkänts för att få börja på en utbildning, träning eller annat. apelsinjuice Substantiv juice gjord av apelsiner avi Substantiv kort meddelande från t.ex. post eller bank (att något skall hämtas eller betalas) efterfrågan Substantiv det att efterfråga (vara eller tjänst) gudstjänst Substantiv sammankomst för gemensam andakt under fastlagda former för att tillsammans tillbe och lovsjunga Gud huv Substantiv lock, hätta, skal, skydd lärdom Substantiv undervisning påverkan Substantiv inverkan eller inflytande som pågår hela tiden speed Substantiv fart, hastighet vanilj Substantiv smak av kryddan vanillin som utvinns från orkidéer ur släktet Vanilla vante Substantiv klädesplagg som bärs på händerna överflödig Adjektiv som blir över; som överstiger behovet (eftersom det finns så mycket); som saknar ändamål (eftersom det redan finns tillräckligt) empati Substantiv medkänsla för andra; egenskapen att kunna känna med andra, sätta sig in i andras situationer finans Substantiv studiet av hur stater, individer, företag, organisationer etc. skaffar, allokerar och använder kapital och resurser förvisad Adjektiv bortvisad, utvisad, relegerad kryptera Verb göra information svårläslig eller omöjlig att läsa förutom för den eller de som informationen är ämnad till, särskilt med hjälp av någon algoritm körsbär Substantiv frukten från körsbärsträdet med mjuk yta och hård kärna, Prunus avium (sötkörsbär) eller Prunus cerasus (surkörsbär) obotlig Adjektiv som inte kan botas provins Substantiv administrativ region, i vissa länder benämnd landskap; förvaltningsområde i allmänhet på en nivå närmast under den nationella nivån ramp Substantiv rad av ljuspunkter mellan scenen och salongen på en teater räta Verb göra rak slapp Adjektiv lat, som inte orkar eller är villig att utföra arbete eller hjälpa till såväl Konjunktion lika väl, i samma grad (som); syftar på att något inte bara gäller för den ena utan även för den andra, av två saker översättare Substantiv person som översätter arbetskraft Substantiv arbetsföra personer i en viss befolkning belägring Substantiv det att belägra enstaka Adjektiv som är den enda av sitt slag i ett visst sammanhang flytt Substantiv det att flytta, särskilt byta hem föregå Verb komma före (något annat, t.ex. i tiden) hängning Substantiv det att hänga någon eller sig själv; det att döda någon eller begå självmord genom att fästa ett snara runt halsen: fästa ena änden av repet i taket (eller annan punkt ovanför huvudhöjd) och som en snara dra en ögla av a kirurgisk Adjektiv som avser kirurgi neurologisk Adjektiv som rör neurologi otänkbart Adverb på ett otänkbart sätt tjänstgöring Substantiv aktivt innehavande av tjänst med arbetsuppgifter inom en organisation uppmärksamma Verb bli uppmärksam på; lägga märke till utge Verb publicera, offentliggöra, ge ut på förlag avspärrning Substantiv det att polis eller annan myndighet markerat ett område som förbjudet för obehöriga, vanligen genom att dra plastband runt området grillad Adjektiv som har grillats konfrontation Substantiv möte ansikte mot ansikte mobba Verb trakassera någon, ofta en (på något sätt) svagare person, ofta påverkar flera gärningspersoner ett offer, ofta systematiskt och under längre period utskrift Substantiv dokument (papper) som skrivits ut av en skrivare brudtärna Substantiv ung kvinna eller flicka som under bröllopet passar upp bruden dramatik Substantiv skådespelsdiktning; skådespelarkonst framförallt Adverb variant av framför allt förvånansvärt Adverb på ett sätt som är värt att förvånas över, förvånande, häpnadsväckande genomlida Verb uthärda (något mer eller mindre plågosamt) till dess det tar slut (och en lättnad väntas) krigsfånge Substantiv person som tillfångatagits av motståndarstyrkor i ett krig okunnig Adjektiv som saknar eller har dålig kunskap inom visst område posera Verb anta särskilda kroppsställningar, poser, ofta i estetiskt syfte och ofta som modell för porträttmålning och fotografering, eller i pornografiska sammanhang shejk Substantiv arabisk ledare, hövding eller liknande, även som hederstitel sval Adjektiv av behagligt låg temperatur terrorisera Verb utöva skräckvälde, kuva genom våldshandlingar aktieägare Substantiv någon som innehar aktier i ett företag analytiker Substantiv person som (yrkesmässigt) utför något slags analys cockpit Substantiv förarkabin i en luftfarkost djävulsk Adjektiv som relaterar till, härrör från eller liknar djävulen konstruera Verb tillverka, skapa /en konstruktion/; skapa, rita en modell över kräla Verb slingra sig som en orm; krypa på marken, hasa sig fram, åla; kravla mopp Substantiv en sorts redskap för golvrengöring (stång med t ex garnsudd) mygga Substantiv insekt tillhörande underordningen myggor (Nematocera) i ordningen tvåvingar (Diptera) utnämna Verb bestämma att en person skall få en viss (formell) tjänst (anställning), status eller dylikt avlyssning Substantiv det att avlyssna damernas Substantiv omklädningsrum för kvinnor gammalmodig Adjektiv som följer det gamla modet, gammaldags human Adjektiv som uppfyller etiska och moraliska principer om hur man behandlar en annan människa eller annan medveten livsform (t.ex. undvikande av onödigt lidande) hundratusentals Adverb i antal om flera hundra tusen jättelik Adjektiv mycket stor kommendant Substantiv befälhavare kontinenten Substantiv det europeiska fastlandet, ofta till skillnad från den skandinaviska halvön molekyl Substantiv en kovalent bunden kemisk förening, som vanligen är av ändlig (mikroskopisk) storlek nattskift Substantiv arbetspass som är förlagt på natten ohygglig Adjektiv hemsk, fasansfull opium Substantiv narkotiskt smärtstillande ämne som utvinns ur opiumvallmo regent Substantiv statschef i ett land med monarkiskt statsskick solid Adjektiv som saknar håligheter och är av samma ämne rakt igenom avatar Substantiv förkroppsligande av en gudom, i synnerhet Vishnu charleston Substantiv en dans i 2/4 takt filter Substantiv material eller anordning som ändrar ett ämnes eller en signals egenskaper eller innehåll genom att skilja dess komponenter åt kvalificera Verb välja ut och/eller anta (till en utbildning, ett arbete, en tävling, m.m.) rappare Substantiv person som rappar självkänsla Substantiv upplevelse eller uppfattning om sig själv, om ens egenskaper och färdigheter surra Verb foga samman med hjälp av rep eller snöre trans Adjektiv som genom sina könsuttryck och/eller könsidentitet överskrider kulturella könsnormer utstött Adjektiv som har stötts ut varumärke Substantiv namn, symbol eller dylikt som förknippas med och är unikt för en viss produkt eller tjänst ökning Substantiv det att något ökar eller ökas följe Substantiv samling människor som åtföljer eller ledsagar någon på en resa; samling personer som omger någon hologram Substantiv en sorts bild som kan uppfattas som tredimensionell vid belysning med laserljus hån Substantiv föraktfullt och illvilligt förlöjligande hörlurar Substantiv högtalare av mindre storlek för fastsättning utanför öra irrationell Adjektiv oförnuftig, förnuftsvidrig klasskamrat Substantiv person som går i samma skolklass konkurrera Verb delta i konkurrens, tävla (på en fri marknad) kryssning Substantiv det att kryssa i/för, det att sätta/rita ett kryss (främst med tillhörande partikel, såsom ikryssning) lögnhals Substantiv lögnare, någon som ljuger påstådd Adjektiv som påstås (vara, föreligga) reklamfilm Substantiv kort film som gör reklam, visas inför en föreställning på biograf salig Adjektiv frälst spöka Verb vara hemsökt av spöken eller övernaturliga fenomen stadga Substantiv det att vara stadig; stadighet, stabilitet avrättad Adjektiv som avrättats biljard Substantiv ett tal, tusen biljoner = 1015 = 1 000 000 000 000 000 bosch Substantiv skräp, strunt demokratisk Adjektiv som präglas av demokrati ensamvarg Substantiv varg som inte lever i flock förpliktelse Substantiv något som man pliktenligt är bunden till hyfs Substantiv det att kunna bete sig på ett hövligt och hänsynsfullt sätt hörna Substantiv hörn, särskilt om en mysig och avskild plats inspelad Adjektiv som spelats in legitim Adjektiv tillåten, laglig likväl Adverb trots detta, ändå, ändock mustang Substantiv vildhäst på nordamerikanska prärier perfektion Substantiv fulländning reducera Verb minska något strävan Substantiv det att sträva efter visst mål växthus Substantiv hus gjort av glas eller genomskinlig plast, som används till odling anständighet Substantiv egenskapen att vara anständig, förmågan att hålla sig inom ramarna för det acceptabla dia Substantiv diapositivbild diskretion Substantiv finkänslighet, takt; förtegenhet furste Substantiv en monark genomskinlig Adjektiv lätt att genomskåda; lätt att förstå givande Adjektiv emotionellt eller konstnärligt tillfredsställande eller intressant inträde Substantiv det att inträda kannibal Substantiv art som äter en annan individ av samma art klyftig Adjektiv intelligent, skarpsinnig, klipsk; som har god förmåga att se sammanhang leopard Substantiv en art (Panthera pardus) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten leopard ostört Adverb utan att bli störd av omgivningen; utan att omgivningen försvårar förehavandet ridå Substantiv förhänge, förlåt; stort tygstycke som döljer teaterscen för salongen skriftligt Adverb på ett skriftligt sätt sting Substantiv stick av nål eller insekt alltmer Adverb mera än tidigare; ännu mera banta Verb medelst olika åtgärder försöka gå ned i vikt bundsförvant Substantiv kamrat, kompanjon, kollega, medarbetare, partner, förtrogen, vän enig Adjektiv av samma åsikt (som) fanatiker Substantiv person som är fanatisk inom ett område fosterland Substantiv den nation i vilken en person huvudsakligen vuxit upp försämra Verb bli eller göra något sämre hyena Substantiv individ av någon art inom däggdjursfamiljen hyenor (Hyaenidae) kartlägga Verb rita en karta av lava Substantiv smält sten som spottas ut ur en vulkan mobilnummer Substantiv telefonnummer som tillhör en mobiltelefon tvång Substantiv det att någon förmår eller tvingar en person, ofta med våld, att utföra handlingar den annars inte skulle gjort underkänd Adjektiv som inte uppfyller (minimi)kraven vital Adjektiv vid god hälsa; livskraftig värna Verb arbeta för att skydda något man tycker är viktigt antikvitet Substantiv äldre, kulturhistoriskt intressant föremål fotbollslag Substantiv lag i lagsporten fotboll fullträff Substantiv en träff som satt rakt på målet eller precis som den skulle kramp Substantiv ofrivillig, ofta smärtsam muskelsammandragning landsbygd Substantiv större område där få människor bor, särskilt i kontrast med städer; större område med låg befolkningstäthet lyxig Adjektiv som präglas av lyx; som är väldigt fin men dyr pink Substantiv urin rouge Substantiv röd- eller rosafärgat smink för kinderna taggtråd Substantiv varje tråd eller anordning gjord av tråd använd i samma syfte det vill säga att förhindra passage och såra den som provar att övervinna den tilltro Verb lita på någon eller något befallning Substantiv det att befalla; (tvingande) uppmaning till någon att göra något (med strikt förväntan om lydnad) begraven Adjektiv som har begravits bokning Substantiv reservation av tjänst (som till exempel en hotellvistelse eller sittplats) grillfest Substantiv fest där maten grillas kronisk Adjektiv långvarig ode Substantiv kort och poetisk komposition som lyrisk sång eller dikt, nuförtiden särskilt en högstämd och stilfull dikt omedveten Adjektiv okunnig (om något specifikt, i synnerhet rättigheter, etiska frågor och liknande); instinktiv oönskad Adjektiv som ingen har velat ha vanligen Adverb i de flesta fall; i enlighet med vad som räknas som normalt; merendels vedergällning Substantiv (av mottagaren uppskattad) återbetalning av en skuld, vederlag, hittelön ögonbindel Substantiv remsa eller band som lindas om någons ögon förbud Substantiv bestämmelse att något inte tillåts, d.v.s. inte får ske eller göras grus Substantiv mängd små stenar, använda för vägar, anlagda gångar eller för dränering katalog Substantiv förteckning över något, t.ex. personer, telefonnummer, handelsvaror eller företag prydlig Adjektiv som är välvårdad; proper och ordentlig i sitt utförande rev Substantiv struktur under vattenytan som ofta erbjuder skydd för fiskar och andra djur stampa Verb stöta ljudligt med foten i marken väsnas Verb föra oväsen expertis Substantiv expertkunskap, sakkunskap, områdeskännedom, know-how, kompetens; utlåtande av eller undersökning utförd av experter fascinera Verb ge (någon) upphov till fascination förtryck Substantiv tillstånd där en auktoritet använder maktmedel för att underkuva en grupp individer generera Verb alstra, frambringa lillfinger Substantiv det femte och minsta fingret på en människohand nudda Verb röra (mycket lätt) vid spekulation Substantiv fritt och fantasifullt reflekterande transplantation Substantiv det att transplantera trassla Verb vara trasslig, inte fungera korrekt; ställa till besvär; krångla, strula täckt Adjektiv höljd, betäckt, försedd med tak webbsida Substantiv en enskild sida (fil) på WWW; består normalt av statisk eller dynamiskt genererad HTML-kod; en webbsida laddas normalt ner och renderas av en webbläsare adoption Substantiv det att uppta en person, vanligtvis ett barn, som man inte är biologisk mor eller far till, som sitt eget barn angripen Adjektiv anfallen fräckhet Substantiv det att vara fräck förlikning Substantiv riktningen av siktlinjen på kanoner generositet Substantiv det att vara generös luftrum Substantiv område ovanför visst territorium medeltid Substantiv tidsepok i (Väst)europeisk historia mellan antiken och renässansen, vanligen från slutet av 400-talet till 1400-talet operationssal Substantiv sjukhussal avsedd för medicinsk personal att operera patienter rost Substantiv ett brunrött poröst material bestående av järn som oxiderat i närvaro av syre säkring Substantiv skydd mot överström tillsluta Verb stänga uppfinnare Substantiv person som uppfunnit något och/eller uppfinner apparater eller processer till vardags uppfostran Substantiv handledning under uppväxtåren beskjuta Verb skjuta på beskylla Verb anklaga någon för något; påstå att någon/något gjort något som var fel, eller att det är något fel med personen/föremålet ifråga beslutsamhet Substantiv det att vara beslutsam, att ha förmåga att fatta beslut etik Substantiv vetenskap om vad som är gott och ont, sedelära exorcism Substantiv utdrivning eller besvärjelse av onda andar ur människor identifiering Substantiv fastställande av identitet; det att identifiera klubbhus Substantiv byggnad (hus) för en förening (klubb) mordfall Substantiv mord som undersöks av polisen eller prövas i domstol mysko Adverb mystiskt; underligt nervsystem Substantiv (förekomst av) det system av nervceller som fungerar som beräkningsenhet (med hjärnan och ryggmärgen som centrala ingredienser) och signalledningsnätverk i ett djur ouppklarad Adjektiv som inte har klarats upp rehabilitering Substantiv medicinskt övervakad träning med syfte till återanpassning till dagligt liv efter sjukdom eller kroppsskada sena Substantiv segt elastiskt band av fibrös bindväv som binder samman muskler med ben skådespeleri Substantiv teaterkonster, handlingen att spela teater undre Adjektiv som finns under något annat yla Verb skrika, låta som en varg advokatbyrå Substantiv firma (byrå) som erbjuder juridisk expertis (advokater) dance Substantiv en samlingsterm för olika typer av dansvänlig elektronisk musik, främst avsedd för nattklubbar, raves och liknande miljöer hut Substantiv det att skämmas, att uppföra sig ordentligt eller att visa hövlighet och respekt hypotes Substantiv ett påstående som man misstänker är sant, men som man inte är helt säker på, ty bevis för det saknas inredning Substantiv det (den estetiska verksamheten att) att placera möbler, tavlor och andra föremål i rum i byggnader /på snygga och praktiska sätt/ kanot Substantiv mindre avlång vattenfarkost kruka Substantiv flatbottnat kärl av keramik eller ibland metall minnesvärd Adjektiv som är värd att minnas otalt Adverb på ett otalt sätt propaganda Substantiv /spridning av/ bit information (såsom en text, affisch eller (reklam-) film, typiskt av politisk karaktär) producerad och distribuerad i avsikt att mottagarna skall börja tänka på något, och (helst, om möjligt) även ändr solstråle Substantiv en stråle ljus från solen svullna Verb bli svullen upphöjd Adjektiv agerande som bas i en potens beklaglig Adjektiv som rimligtvis kan beklagas dörrvakt Substantiv person som övervakar ingången till en nattklubb, krog, konsert eller liknande, välkomnar gäster och eventuellt avhyser gäster som inte får komma in (t.ex. på grund av att det redan är fullt, för låg ålder hos gästen som exponera Verb utsätta, avslöja eller utställa faktura Substantiv formellt krav från en säljare om betalning för levererad vara eller tjänst medelålders Adjektiv varken ung eller gammal, utan däremellan mirakulös Adjektiv som liknar ett mirakel eller under motverka Verb utföra en aktivitet som reducerar effekterna av en annan aktivitet eller företeelse näsblod Substantiv inre blödning i näsan oanständig Adjektiv emot god sed; osedlig; med bristande hyfs osäkerhet Substantiv det att något är osäkert, särskilt ett fakta eller ett påstående syfilis Substantiv lues, en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Treponema pallidum åta Verb acceptera som sin uppgift att utföra något bock Substantiv hane av get och vissa andra hovdjur hjärtstillestånd Substantiv akut hälsoproblem som innebär att hjärtat inte längre slår hydda Substantiv primitiv bostad, koja jordbruk Substantiv upprättande och underhåll av åkrar och betesmark i syfte att producera livsmedel och andra sorters råvaror ledd Substantiv riktning, håll migrän Substantiv sjukdom med anfallsartig uppträdande huvudvärk ofullständig Adjektiv som inte är fullständig oroväckande Adjektiv som väcker oro plasma Substantiv ett av materiens aggregationstillstånd (en joniserad gas); ämne i detta tillstånd självupptagen Adjektiv som bara tänker på sig själv och sina egna intressen, egocentrisk, självcentrerad smed Substantiv person som arbetar med smide; person som har som yrke att smida tiotusen Räkneord 10 000; det tal som följer 9999 och föregår 10 001 tågstation Substantiv järnvägsstation urna Substantiv kruka eller krus för att transportera vatten återuppleva Verb uppleva något (igen) som man upplevt tidigare i livet, kanske genom att minnen väcks till liv, eller att gamla platser besöks igen; uppleva något som någon annan (tidigare) har upplevt bearbetning Substantiv det att bearbeta något espresso Substantiv en sorts bryggkaffe giraff Substantiv en art (Giraffa camelopardalis) inom däggdjursfamiljen giraffdjur (Giraffidae); individ av arten giraff halta Verb gå på ett oregelbundet sätt, möjligen beroende på smärta eller skada i ett ben så att den gående undviker att belasta detta kinas Substantiv enzym som fosforylerar sitt substrat mottaglig Adjektiv som lätt påverkas; känslig por Substantiv mycket liten (ofta för blotta ögat osynlig) öppning provsvar Substantiv svar från (resultat av) prov (mätning, provtagning) skärsår Substantiv sår som uppkommit genom att något har skurit genom huden skådespel Substantiv teaterföreställning (framförandet), cirkuskonster, spektakel stubin Substantiv tråd som går in i smällare, fyrverkeripjäs eller annat explosivt föremål och som används för att antända denna tandkräm Substantiv kemiskt ämne i krämkonsistens avsett att läggas på tandborste vid rengöring av tänder tvättmaskin Substantiv (mekanisk och oftast eldriven) maskin som rengör tvätt (kläder, lakan och andra textilier) zebra Substantiv individ av någon av flera arter i släktet Equus inom däggdjursfamiljen hästdjur (Equidae) absurd Adjektiv helt orimlig; tokig bakslag Substantiv oväntad händelse eller oväntat resultat som försvårar eller förhindrar ett projekt eller arbetet med att nå ett givet mål; motgång, negativ händelse /för någon/ barnkammare Substantiv rum i en bostad där barn bor curry Substantiv slags indisk kryddblandning framträda Verb göra sig sedd (eller känd) för större grupp människor frieri Substantiv förfrågan (förslag, begäran, erbjudande) om giftermål (äktenskap); det att fria fängelsehåla Substantiv trångt rum (cell) i källaren använt som fängelse isberg Substantiv stort block av is som flyter i havet; uppkommet genom att ett stycke av en glaciär brutits av kanadensare Substantiv person från Kanada eller som har kanadensiska rötter katedral Substantiv kyrka där en biskop residerar likgiltig Adjektiv som inte spelar någon roll muslimsk Adjektiv som har att göra med muslimer eller religionen islam nedslagen Adjektiv nedstämd, sorgsen snusk Substantiv något som anses vara äckligt och motbjudande, oftast relaterat till porr och sexualitet tonic Substantiv mineralvatten med tillsats av kinin bagel Substantiv ringformad vetebulle; som fått sjuda i vatten före gräddningen efterträdare Substantiv den som efterträder hangarfartyg Substantiv militärt fartyg på vilket militära stridsflygplan förvaras och kan starta och landa hedersord Substantiv löfte kladdig Adjektiv nedsmutsad med något kletigt, som kaksmet eller smält choklad kontinent Substantiv stort sammanhängande landområde som är omgivet av vatten och upptar en eller flera kontinentalplattor tam Adjektiv van att leva med människor (om djur), som har domesticerats turnera Verb resa på turné charad Substantiv en typ av ordgåta distraktion Substantiv tankspriddhet; förströelse fighter Substantiv stavningsvariant av fajter högtid Substantiv tillfälle där något firas indier Substantiv person från Indien eller med indisk härkomst kaplan Substantiv präst (av visst slag) kaviar Substantiv maträtt bestående av fiskrom; dyrare varianter ofta bestående av rom från fiskarten hus köpslå Verb göra affärer; förhandla, dagtinga lama Substantiv en art (Lama glama) inom däggdjursfamiljen kameldjur (Camelidae); individ av arten lama maestro Substantiv egentligen mästare; titel för dirigent eller kompositör modifiera Verb ändra, anpassa pilla Verb lätt vidröra, peta; småpyssla, påta stimulera Verb egga, reta, framkalla arbetslust eller annan reaktion talangfull Adjektiv med djupa kunskaper eller djupa färdigheter inom något område; som har talang tomhänt Adjektiv som inte har något (särskilt) med sig ven Substantiv blodkärl där blodet är på väg tillbaka till hjärtat western Substantiv variant av västern ål Substantiv ormliknande fisk, vanligen av arten Anguilla anguilla, men även av hela familjen ålfiskar fåfänga Substantiv överdriven omsorg om sitt utseende, om det yttre, i syfte att bli uppmärksammad eller imponera på andra; enligt den kristna läran, en av de sju dödssynderna (inom ramen för högmod) förrymd Adjektiv som har rymt hå Substantiv pigghaj knuff Substantiv det att knuffa någon lärd Adjektiv som har stor lärdom, som är kunnig och bildad manuskript Substantiv hand- eller maskinskriven text som ska publiceras genom att tryckas eller uppläsas mussla Substantiv klass i djurstammen blötdjur (Mollusca) noshörning Substantiv individ av någon av arterna inom däggdjursfamiljen noshörningar (Rhinocerotidae) separation Substantiv avskiljande; skilsmässa turbulens Substantiv virvelrörelse utstyrsel Substantiv klädsel; utsmyckning; vackra kostymer och annat som lägger an på glans och prakt överflöd Substantiv flöde över bräddarna överseende Adjektiv som visar överseende blodgrupp Substantiv klassificering av blod bäring Substantiv vinkeln mellan nord-sydlinjen och syftningslinjen till en viss punkt flygresa Substantiv resa med flygplan förtjänt Adjektiv väl meriterad importera Verb föra in en produkt i ett land (från ett annat land) infanteri Substantiv ett truppslag inom armén som strider till fots jamen Konjunktion ja, men kub Substantiv tredimensionell kropp avgränsad av sex kvadrater och med en rät vinkel mellan motstående kvadrater olydig Adjektiv inte lydig serverad Adjektiv upplagd på tallrik; eller tillagad och inburen i matsalen suv Substantiv terrängbil avsedd för stadsbruk trappsteg Substantiv steg i trappa utgrävning Substantiv teknik inom arkeologi, paleontologi, rättsantropologi och geologi som syftar till att systematiskt frilägga, gå igenom och katalogföra lämningar från forna tider ösa Verb förflytta vätska från ett kärl till ett annat med hjälp av ett mindre kärl (särskilt genom upprepade rörelser); tömma genom ösande attans Interjektion ett milt kraftuttryck bedövning Substantiv det att bedöva däggdjur Substantiv taxonomisk klass (Mammalia) som karaktäriseras av att dess djur är varmblodiga och att klassens honor producerar mjölk för ungarna erövring Substantiv något som har erövrats förvisa Verb bortvisa, utvisa, relegera handslag Substantiv hälsning med ömsesidigt fattande och tryckande av högerhänder hoppfull Adjektiv full av hopp; som har hopp; som tror på förbättring härnere Adverb nere på detta ställe klarspråk Substantiv uttalande som är rakt på sak och utan omskrivningar kräsen Adjektiv svår att tillfredsställa (särskilt i fråga om mat) leukemi Substantiv en typ av cancer där de neoplastiska cellerna är förstadier till eller mogna (nästan alltid: vita) blodkroppar diffust belägna i benmärg och ofta även fritt i blodet långsiktig Adjektiv som gäller eller tar hänsyn till (ofta mer övergripande och betydelsefulla) händelser långt fram i tiden nämnd Substantiv grupp som är utsedd (utnämnd) som organ för att fatta beslut inom ett visst område; kommitté riktad Adjektiv avsedd att vara fokuserad på och stödja vissa valda företeelser (t.ex. grupper, områden, arbetsområden) som kräver extra arbete signalement Substantiv beskrivning av en persons utseende, ofta i samband med polisutredningar stabilitet Substantiv det att vara stabil säkerhetsåtgärd Substantiv åtgärd relaterad till säkerhet; åtgärd som korrigerar ett säkerhetsfel eller en säkerhetsbrist asiatisk Adjektiv som har att göra med Asien drastisk Adjektiv kraftigt verkande; överdriven; grovkornig följare Substantiv person som följer någon, följeslagare, ledsagare försvarsadvokat Substantiv advokat som för den åtalades talan köa Verb vänta eller ställa sig i en kö lättlurad Adjektiv som lätt eller ofta blir lurad /på grund av brister hos personen/ omänsklig Adjektiv inhuman; ytterst brutal ostburgare Substantiv hamburgare med ost planka Substantiv lång skiva i trä som är tjockare än en bräda predikant Substantiv den som predikar, präst, missionär taliban Substantiv väpnad islamistisk rörelse som styrde merparten av Afghanistan åren 1996-2001 och fortfarande är aktiv år 2021 överlista Verb vara smartare, listigare än något hinder och på så sätt ta sig förbi det bräcklig Adjektiv som lätt går sönder, ömtålig destruktiv Adjektiv förstörande, ödeläggande historiker Substantiv forskare inom historia kompetent Adjektiv som besitter goda kunskaper och färdigheter (inom något område) oberäknelig Adjektiv vars agerande är svårt eller omöjligt att förutspå, oförutsägbar partnerskap Substantiv det att vara partner renovering Substantiv det att renovera; det att återställa ett föremål som förändrats (försämrats) genom åldring till ett tekniskt skick som motsvarar nyskick rotera Verb röra sig på så sätt att en punkt eller en rak linje är i vila medan alla övriga punkter följer en cirkulär bana smått Adverb i viss mån, en smula, ganska tampong Substantiv propp av gastyg eller bomull (t ex för att stilla blödningar eller hindra för tidig sårläkning) tapet Substantiv tunt dekorativt ytmaterial på vägg tomhet Substantiv känsla av avsaknad tvivelaktig Adjektiv tveksam, osäker eller oviss underlägsen Adjektiv som är sämre än någon annan eller (alla) andra i samma klass, som klarar mindre än någon annan eller (alla) andra beträffande Preposition vad beträffar busa Verb på lek/skoj utföra något (mer eller mindre) dumt/förtretligt som kan väcka förargelse exil Substantiv landsflykt, landsförvisning farsot Substantiv smittsam sjukdom som drabbar en större skara människor fördröja Verb få något att ske senare, speciellt så att man ankommer för sent julfest Substantiv festlig tillställning i samband med juletider, ofta före själva julhelgen ledighet Substantiv det att vara ledig lipa Verb gråta och gnälla mordbrand Substantiv handlingen att tända eld på något med avsikten att orsaka skada spridning Substantiv utveckling som medför att något sprids till nya platser säja Verb vardaglig stavningsvariant av säga tystna Verb bli tyst(are); upphöra att ge ljud ifrån sig upplösning Substantiv mått på hur små detaljer som kan urskiljas i ett fotografi, en karta eller liknande; mått på hur fint indelad en skala är befrielse Substantiv det att bli fri från förtryck eller instängt tillstånd, särskilt politiskt flotte Substantiv vattenfarkost, av t.ex. stockar, plankor eller vass, som saknar skrov och som hålls flytande av egen kraft eller med hjälp av luftfyllda behållare frisläppa Verb släppa ut i det fria, frige fångenskap Substantiv tillstånd eller tid att vara fängslad, fysiskt begränsad eller förslavad invigning Substantiv det att inviga någonting jetplan Substantiv flygplan som drivs med en eller flera jetmotorer kläcka Verb ruva på ett ägg tills unge kommer fram ur äggskalet kringgå Verb gå runt omkring, ta sig förbi placering Substantiv den plats eller position på vilken någon eller något har placerats; den plats till vilket något eller någon har kommit genom omgivningens påverkan (ibland i samspel med egen drivkraft); det att placera (något) plantage Substantiv jordbruksenhet för odling av grödor (i större skala) regim Substantiv ledningen av ett land; det politiska systemet i ett land samfund Substantiv förening eller gemenskap, särskilt om kyrkliga rörelser skitdålig Adjektiv mycket dålig, jättedålig tejpa Verb fästa eller klistra med tejp aggression Substantiv fientlig känsla som syftar till att tillfoga någon eller något fysisk skada bibliotekarie Substantiv person som arbetar i ett bibliotek, bland annat med att hjälpa människor med litteratur; en yrkestitel brownie Substantiv en mjuk kaka med smak av choklad som serveras uppskuren i fyrkantiga bitar fastbunden Adjektiv som sitter fast genom att ha rep eller snöre runt sig; ifall runt en person: så att denne inte kan ta sig loss fröjd Substantiv verklig glädje förläggare Substantiv person som ger ut trycksaker hundvalp Substantiv unge till djuret hund jojo Substantiv en sorts leksak mjälte Substantiv organ i människokroppen och hos andra däggdjur, som bland annat har till uppgift att bryta ner gamla röda och vita blodkroppar samt att producera en typ av vita blodkroppar mållinje Substantiv den linje som går mellan målstolparna page Substantiv tjänare för hov eller adelfamilj under medeltiden pensionera Verb låta /någon/ gå i pension voodoo Substantiv trolldom i haitisk religion ajöss Interjektion variant av adjö fejk Adjektiv inte äkta, falsk, förfalskad, oäkta förhörsrum Substantiv rum på polisstation där personer (som misstänks ha begått brott) förhörs förkasta Verb avvisa, bortstöta; avslå; tillbakavisa hyrbil Substantiv bil som kan hyras (utan chaufför) under en viss tid härskarinna Substantiv kvinnlig härskare komplott Substantiv sammansvärjning; intrig(er) naturbegåvning Substantiv begåvning som en person har från födelsen orubblig Adjektiv om föremål: som ej går att rubba; som är helt fast och oflyttbar pack Substantiv paket; packe, knippa; samling saker seans Substantiv sammankomst (mest i samband med spiritistiska experiment) uppvisa Verb visa att vederbörande är eller har något, presentera, framföra utforma Verb ge form åt alf Substantiv variant av alv cirkulera Verb gå runt; röra sig i cirkel(form); vara i omlopp; gå omkring kollision Substantiv en händelse då två kroppars ytor möts navigera Verb bestämma kurs och läge för en båt eller ett flygplan; föra båt eller flygplan nominerad Adjektiv utsedd (till möjlig vinnare) rasera Verb få att rasa, riva ned torterad Adjektiv som torterats, som utsatts för tortyr avvara Verb vara utan; /försöka/ klara sig utan; avstå från dolly Substantiv en typ av släpvagn utrustad med vändskiva eller liknande anordning avsedd för tillkoppling av en så kallad semitrailer (eller påhängsvagn som det kallas på svenska) emellanåt Adverb vid sällan och oregelbundet återkommande tillfällen express Adverb hastigt fusion Substantiv sammanslagning av två lätta atomkärnor till en tyngre; stjärnors energikälla gästlista Substantiv lista över gäster som är inbjudna att delta i en sammankomst kyrkoherde Substantiv präst med befattning ordinarie ledare för ett pastorat markering Substantiv betecknande märke eller notering på något missfall Substantiv spontant och ofrivilligt avslutande av graviditet innan fostret eller embryot är livsdugligt mumla Verb tala lågt, tala otydligt otillräcklig Adjektiv inte tillräcklig oäkta Adjektiv icke äkta pausa Verb ta en paus; stanna upp för en liten stund pryd Adjektiv överdrivet sedesam, sipp tillfredsställelse Substantiv sinnesstämning under vilken man är nöjd och mår bra tillverkare Substantiv person/företag som tillverkar /något/ upplaga Substantiv de exemplar som framställs åt gången och som har samma oförändrade innehåll; edition, utgåva; tryckning av en bok eller skrift, pressning av en grammofonskiva eller annan produkt bestraffning Substantiv det att utsätta någon för något för vederbörande negativt (såsom böter eller frihetsberövande), vanligen som ett svar på något vederbörande gjort tidigare som inte anses acceptabelt (t.ex. ett straffbart lagbrott), i mån golfbana Substantiv anläggning för golf handpenning Substantiv första avbetalning; förskott inföding Substantiv infödd invånare intrig Substantiv försåtlig plan, ränk, ränkfull verksamhet karneval Substantiv skämtsamma upptåg före fastan i katolska länder; festtåg av utklädda kemist Substantiv person med expertkunskap inom kemi knackning Substantiv det att knacka krya Verb se krya på och krya till oartigt Adverb på ett oartigt sätt odödlighet Substantiv det att vara odödlig smöra Verb bestryka, gnugga eller pensla (en ugnsform, bakform eller bakplåt) med smör (för att det som tillagas eller bakas inte ska fastna) alternativt anbringa smör på en macka. sydväst Adverb i riktning mot punkten mellan syd och väst arkitektur Substantiv konsten och vetenskapen att formge och planera byggnader och rum bagageutrymme Substantiv utrymme i bil avsett för last (bagage), oftast beläget bak formulera Verb uttrycka i ord på visst sätt; ge form åt fången Adjektiv som har fåtts huka Verb hålla kroppen i en halvsittande ställning, hålla sig på huk jonna Verb cykla koffein Substantiv centralstimulerande ämne som finns bl.a. i kaffe och te omfattning Substantiv omfång, utsträckning pöl Substantiv mindre vätskeansamling, oftast på marken sned Adjektiv som inte har den förväntade (horisontell, vertikal, parallell, vinkelrät) riktningen, mer eller mindre diagonalt orienterad tunnland Substantiv nordisk ytenhet vars storlek varierat regionalt och över tid, men vanligtvis omkring 4000–5500 kvadratmeter, definierad som den markyta som en tunnas utsäde räcker för (ungefär motsvarigt ett halv hektar; förkortas tunnl bortgång Substantiv händelsen att någon dör (en naturlig död) bristande Adjektiv otillräcklig chokladkaka Substantiv större (regelbundet) stycke choklad jagare Substantiv snabb och kraftigt beväpnad typ av örlogsfartyg, utvecklad i början av 1900-talet medfödd Adjektiv som besitts redan vid födseln medgivande Substantiv tillstånd, samtycke oerhörd Adjektiv som man aldrig hört talas om, utan motstycke, makalös, unik, oöverträffad pax Substantiv i lekar som kull: plats som är "fredad", det vill säga där en lekande inte kan bli "tagen" psykiatriker Substantiv person med expertkunskap inom psykiatri rättslig Adjektiv juridisk, angående lag och rätt (juridik) temp Substantiv temperatur, i synnerhet i fråga om kroppstemperatur alg Substantiv eukaryota organismer som utvinner energi ur ljus genom fotosyntes, som vanligen lever i vatten och inte är fanerogamer biopsi Substantiv (tagning av ett) vävnadsprov bukett Substantiv en bunt blommor för dekoration eller som gåva cup Substantiv tävling, turnering eller tävlingsserie inom idrott genskjuta Verb hinna före (genom att ta en genväg); mota, hindra, hejda, preja hylsa Substantiv kapsel; (cylindriskt) hölje stack Substantiv upplagd (större) hög av barr, strån, ved eller annat syrgas Substantiv gas av syrgasmolekyler O2 cement Substantiv blandning av kalksten och lera som används i betong gnugga Verb gnida hårt och hastigt mara Substantiv ett kvinnligt mytologiskt väsen som ansågs ge upphov till mardrömmar rubba Verb ändra på någots läge; flytta något från dess läge spillo Substantiv används endast i uttrycket till spillo trolldom Substantiv verksamheten att med övernaturliga medel påverka omgivningen tysta Verb få något eller någon att tystna utslagen Adjektiv samt affärsresa Verb resa för affärsändamål arkivera Verb flytta skriftligt material (dokument, information) i en eller annan form från ett aktivt tillstånd till ett mindre aktivt tillstånd; skapa ett arkiv, som ofta sparas för referens baronessa Substantiv maka till en baron (särskilt om utländska förhållanden) besynnerlig Adjektiv konstig, märkvärdig, som skiljer sig från andra eller annat; som man har svårt att förstå sig på frånskild Adjektiv skild (när det gäller äktenskap) fördärv Substantiv det att fördärvas onaturligt Adverb på ett onaturligt sätt oreda Substantiv brist på ordning porslin Substantiv keramiskt material sirap Substantiv (tjock)flytande sockerprodukt stadsdel Substantiv avgränsad del av en stad eller annan tätort, ibland officiellt fastställd av vederbörande kommun tura Verb åka färja utan att kliva av, särskilt vid tur Helsingborg-Helsingör upprymd Adjektiv som upplever en sprudlande känsla av djup glädje, lycka, sorglöshet eller eufori anknytning Substantiv förbindelse annonsera Verb publicera eller på annat vis sprida en annons anseende Substantiv rykte, aktning, åtnjuten respekt avbild Substantiv något som mycket liknar sin urbild dass Substantiv (mindre) utrymme (ofta i form av en mindre byggnad "utomhus") avsett för uträttandet av sina naturbehov fåtölj Substantiv (oftast finare och bekvämare) stoppad stol med armstöd förorenad Adjektiv som blivit utsatt för förorening marskalk Substantiv titel för mycket hög militär befälhavare i vissa länder ogiltig Adjektiv inte giltig; som inte eller inte längre gäller; utanför i förväg fastställda gränser eller definierad mängd; inte motsvarande den form eller det format som förväntas; skapad på ett olagligt sätt runtom Preposition kring strå Substantiv stjälk av gräs eller andra gräsartade växter, t.ex. grässtrå, halmstrå; hårstrå vibrera Verb svänga, dallra, skaka övernatta Verb tillbringa en natt på någon plats man inte anser vara ”hemma”, särskilt för att sova avsaknad Substantiv sorg av frånvaron av något avskedsansökan Substantiv (mer eller mindre formell) begäran från arbetstagare om att avsluta sin anställning (eller liknande) bisarrt Adverb på ett bisarrt sätt blodpropp Substantiv tilltäppning av blodkärl; emboli direktiv Substantiv styrinstrument som används av en högre instans för att dirigera underlydande myndighet i rätt riktning mot tidigare uppsatta mål forum Substantiv torg fördrag Substantiv överenskommelse (oftast mellan stater) i en fråga av stor vikt förutsätta Verb antaga att något gäller, eller utgå från att något gäller marionett Substantiv docka som med hjälp av trådar styrs av en människa omfatta Verb innehålla, inkludera, bestå av ovärdig Adjektiv som inte är värdig renhet Substantiv egenskapen att vara ren (oblandad) slemmig Adjektiv som är täckt av slem solbränna Substantiv pigmentökning i huden som ger den brunare färg och som uppkommit genom exponering av ultravioletta strålar, ofta solning tillföra Verb föra fram till täcke Substantiv sängkläder av tjockare textil som kan placeras ovanpå kroppen vid sömn eller vila utmanare Substantiv person som utmanar någon bitmärke Substantiv märke efter att någon eller något har bitit bogsera Verb släpa medelst fartyg eller fordon hantverk Substantiv arbete utfört med händerna rabies Substantiv en zoonotisk virussjukdom tex Substantiv enhet för grovleken av en textiltråd, definierad som vikten i gram av en 1 km lång tråd vigsel Substantiv ceremoniell akt under vilken man ingår äktenskap blödig Adjektiv vek, lättrörd och ömsint, alltför känslosam gem Substantiv redskap för att hålla ihop tunna material med varandra, vanligen pappersark genialiskt Adverb genialt godsak Substantiv godisbit, kaka eller annat mindre, välsmakande (men inte nödvändigtvis hälsosamt) födoämne gradvis Adverb successivt, steg för steg hantverkare Substantiv person som arbetar med händerna, person som utövar ett hantverk kunglighet Substantiv någon kunglig; medlem av kungliga familjen lotto Substantiv ett hasardspel mail Substantiv stavningsvariant av mejl (e-postmeddelande) mormon Substantiv medlem av en ursprungligen amerikansk sekt med Utah som huvudort spårlöst Adverb utan spår stadion Substantiv arena framför allt avsedd för idrott vegan Substantiv människa som av etiska, religiösa eller hälsomässiga skäl valt att helt avstå från konsumtion av animaliska livsmedel och andra animaliska produkter bikt Substantiv syndabekännelse inför en (katolsk) präst med åtföljande tillsägande av syndaförlåtelse; avlösning, bekännelse grundskola Substantiv den /första/ obligatoriska utbildningen invånarna i en stat genomgår, normalt som barn då skolplikt gäller och i Sverige normalt under tio läsår (inklusive förskoleklassen) mellan höstterminen det kalenderår barnen fylle hoppla Interjektion framåt, kom igen, sätt fart inflytelserik Adjektiv som åtnjuter stort inflytande inkallad Adjektiv uppmanad att närvara islam Substantiv en abrahamitisk monoteistisk religion som följer profeten Muhammed med uppskattningsvis 1,4 miljarder anhängare kallade muslimer munter Adjektiv på glatt humör, obekymrad över tillvaron rampljus Substantiv scenbelysning redigera Verb sammanställa och bearbeta till publicerbar form rem Substantiv smalt band av läder e.d.; platt snöre subtil Adjektiv hårfin, nästan omärklig, utstuderad, raffinerad sömnlös Adjektiv när man inte kan sova utskriven Adjektiv som har skrivits ut översvämmad Adjektiv oförmodat ställd under vatten, dränkt benåda Verb medelst specifikt ingripande (av president, kung, regering eller liknande) befria en dömd person från återstående straff (eller mildra straffet) inverkan Substantiv effekt, verkan; påverkan, influens jättetrevlig Adjektiv väldigt trevligt; mycket trevlig kollaps Substantiv sammanfall, fullständigt sammanbrott korrumpera Verb muta, besticka medhjälp Substantiv det att främja någon annan att begå brott minnesstund Substantiv samling för att minnas och hedra någon som nyligen avlidit (ofta i anslutning till en begravning) mållös Adjektiv som /tillfälligt/ saknar ord; häpen, stum, tyst schakt Substantiv lodrät gång i gruva tippa Verb gissa, ofta angående en framtida händelse uthållighet Substantiv det att vara uthållig vildsvin Substantiv (individ av) arten Sus scrofa inom familjen svindjur (Suidae) inom däggdjursordningen partåiga hovdjur (Artiodactyla); ett svin levande i vilt tillstånd med lång, kraftig nos och sträv hårbeklädnad återfinna Verb komma att upptäcka /något/ som man tidigare förlorat effektivitet Substantiv det att vara effektiv; mått på hur effektiv något är (inom fysiken används dock effekt eller verkningsgrad oftare) fotled Substantiv den led som binder samman underbenet med foten fridfull Adjektiv stilla och lugn, utan bekymmer förnedring Substantiv det att förnedra intyg Substantiv (skriftligt) försäkrande (i pappersform eller digitalt) som utgör formellt bevis på något, t.ex. att någon har en viss utbildning eller medicinskt tillstånd eller har betalat någon avgift obligation Substantiv skuldförbindelse som kan köpas eller säljas; statlig skuldsedel i samband med utlottning skifta Verb ändra från visst förhållande till annat, byta, ömsa, växla; ersätta med något annat, utbyta, omvandla stämd Adjektiv som stämts svägerska Substantiv makan till ens syskon asiatiska Substantiv kvinna från Asien förlovningsring Substantiv ring som erhållits vid förlovning förrädisk Adjektiv som begår förräderi; bildligt opålitlig, falsk, försåtlig, lömsk förvränga Verb återge /något/ på ett felaktigt, förfalskat eller lögnaktigt sätt handskfack Substantiv liten förvaringsplats i instrumentbrädan framför passagerarsätet holländska Substantiv kvinna från regionen Holland kränka Verb låta bli att respektera bestämmelse e.d.; bryta mot eller överträda överenskommelse, lag e.d.; göra ingrepp eller intrång i, förgripa eller våldföra sig på någons rättighet eller frihet kröka Verb böja; göra krokig langar Substantiv gratis måltid som serveras till besökare i en gurdwara massvis Adverb i massor, i betydande mängd mjölka Verb hämta mjölk ur ett djur för senare användning regi Substantiv konstnärlig ledning i teaterpjäs eller film skruvmejsel Substantiv handverktyg som används för att skruva fast och loss skruvar spreja Verb spruta (vätska) så att det med litet tryck sprider sig i finfördelad form stöka Verb syssla med visst arbete, vanligen med småsysslor i ett hem överhuvud Adverb variant av över huvud ansluten Adjektiv inkopplad, förbunden arbetsdag Substantiv dag då man arbetar artighet Substantiv det att vara artig begravningsbyrå Substantiv företag som erbjuder anhöriga tjänster och rådgivning i praktiska frågor, bland annat beträffande begravningsceremonin, efter en närstående persons bortgång bugga Verb dansa bugg bula Substantiv blåmärke som på grund av utrymmesbrist får huden att bukta ut diktera Verb läsa upp /för nedskrivning/ galge Substantiv fristående konstruktion består av en enda eller 2–3 trästolpar med en därpå ovantill rätvinkligt anbragt tvärbjälke och i vilken människor avrättas genom hängning heroisk Adjektiv hjältemodig hö Substantiv torkat gräs och andra växter som används som djurfoder klösa Verb riva; dra klor över någon annan för att ge personen rivmärken regelbunden Adjektiv som följer en regel eller ett mönster sjukförsäkring Substantiv försäkring om ersättning för lön vid sjukdom splitter Substantiv små vassa delar av sönderslaget föremål trummis Substantiv person som spelar trummor i ett band vikarie Substantiv ställföreträdare, person som gör en annan anställds arbete när denna inte själv kan göra det; tillfällig ersättare automat Substantiv maskin som utför vissa arbetssteg av sig själv enligt ett i förväg uppgjort program direktsändning Substantiv direkt utsändning av en händelse samtidigt som den inträffar (utan större fördröjning) idrott Substantiv kroppsövningar med fysisk aktivitet i motions- eller nöjessyfte, ofta med tävlingsinslag ka Substantiv livskraften, eller människors och gudars gudomliga väsen, i egyptisk mytologi konvent Substantiv sammankomst; prästmöte lack Substantiv lösning som används för att som skydd behandla ytor lurig Adjektiv (om person eller djur) som har förmåga att lura andra (på ett oskyldigt eller skämtsamt sätt); (om handling eller sak) som röjer dylik egenskap; (om problem) som kräver list för att lösas månsken Substantiv ljus från solen reflekterat av månen oskyddad Adjektiv inte skyddad (i någon mening) romantiker Substantiv anhängare av romantiken (en konstströmning på 1800-talet) slipa Verb medelst ett redskap göra viss yta slät /genom att nöta bort små partiklar/ tenta Substantiv tentamen experimentell Adjektiv som grundas på experiment gåtfull Adjektiv svår att förstå sig på passerkort Substantiv kort som används i ett passersystem russin Substantiv torkad vindruva underläge Substantiv läge för viss part i en motsättning, exempelvis tävling, där motståndaren har bättre möjligheter variera Verb förändra(s), omväxla(s) ödmjukhet Substantiv det att vara ödmjuk avvikande Adverb på ett avvikande sätt dagtid Substantiv den del av dygnet då det är ljust (särskilt om den tid som normalt anses arbetstid) eminens Substantiv upphöjdhet, höghet fotografering Substantiv tillfälle då någon fotograferar fängslande Adjektiv mycket intressant hudfärg Substantiv den färg som någons hud har jättesnäll Adjektiv mycket snäll kapitulation Substantiv det att ge upp, ofta militärt karusell Substantiv maskin med sittplatser (typiskt med utseendet av djur) eller andra fästanordningar på vilka människor placeras varefter maskinen börjar rotera kring en eller flera axlar (typiskt en vertikal axel i mitten av den cirkulär livsverk Substantiv artistisk skapelse inom litteratur, konst eller musik skapad av en person under en stor del av hens liv ohyra Substantiv sammanfattande beteckning på skadedjur rännsten Substantiv stenplatta med en infälld fördjupning, en ränna sugrör Substantiv smalt rör, oftast av plast, som används för att förtära vätska genom att suga i det tiggare Substantiv person som (huvudsakligen) livnär sig på att tigga tillgivenhet Substantiv det att vara tillgiven uppmuntran Substantiv det att uppmuntra utmanande Adjektiv svår; som kräver koncentration eller ihärdighet för att lösa eller klara av varde Substantiv typ av väg- eller sjömärke (ofta i form av stenkummel e.d.) varmvatten Substantiv vattnet som har värmts i t ex en varmvattenberedare apotekare Substantiv person anställd på apotek, farmaceut; person med utbildning i farmaci arvtagare Substantiv person som ärver avseende Substantiv uppmärksamhet, betydelse; intresse beväpna Verb armera; förse med vapen bibehålla Verb fortsätta att behålla gap Substantiv mun(håla); käft halsduk Substantiv klädesplagg som bärs runt halsen för att hålla värmen inbyggd Adjektiv som är en integrerad del av bygget (huset, helheten), innesluten jättegärna Adverb hemskt gärna, mycket gärna manuell Adjektiv utförd med händerna ojdå Interjektion uttrycker förvåning paranormal Adjektiv som rör övernaturliga psykiska förmågor som till exempel föraning och telepati sjal Substantiv större tygstycke att bära runt axlarna (och eventuellt över huvudet) snurrig Adjektiv yr och vimmelkantig, vimsig och förvirrad tjugofem Räkneord talet 25, ett tal mellan tjugofyra och tjugosex anslutning Substantiv förbindelse deltagande Adjektiv medkännande dispyt Substantiv meningsskiljaktighet, konflikt; gräl, ordskifte, upprörd ordväxling genomsnitt Substantiv medelnivå, medeltal gröda Substantiv odlade ätbara växter som skördas handfat Substantiv ofta i toalett eller badrum väggmonterad några kubikdecimeter stor skålformad vattenbehållare med kran för flytande vatten monterad ovan behållaren och avlopp i behållarens botten, i syfte att användas av människor vid e käring Substantiv älskade, ens kära köpman Substantiv person som handlar med varor mätare Substantiv apparat som mäter en fysikalisk eller kemisk storhet och oftast presenterar resultat av mätningen på en skärm rakblad Substantiv tunt stycke av stål med vass kant som används vid rakning utrikesdepartement Substantiv ministerium för politik som gäller utlandet utvisa Verb påbjuda /oftast någon med utländskt medborgarskap/ att flytta från landet dammig Adjektiv täckt av damm, som dammar hemlighetsfull Adjektiv som har hemligheter och gör detta uppenbart; antingen genom tystnad eller retfullhet individuell Adjektiv som rör enskilda individer; som anpassas efter enskilda individer; som inte tillåter samarbete i grupper jätteledsen Adjektiv mycket ledsen kork Substantiv propp som försluter en flaska, eller liknande lime Substantiv en växtart (Citrus ×aurantiifolia), i familjen vinrutor (Rutaceae); exemplar av denna art mögel Substantiv mängd mikroskopiska svampar som växer i form av flercelliga grenade trådar pegasus Substantiv variant till pegas precision Substantiv det att vara precis, noggrannhet pusselbit Substantiv bit av ett pussel, (oftast) gjorda av trä eller papp svep Substantiv svepande rörelse, förflyttning e.d. tillhandahålla Verb hålla till handa, ställa till förfogande; ha till salu älskande Substantiv person som älskar annan person anrop Substantiv det att anropa asyl Substantiv skydd en stat kan erbjuda förföljda personer under sin jurisdiktion, framför allt inom sitt territorium, men också på sina ambassader och ombord på fartyg under nationens flagga brass Substantiv cannabis hyfsad Adjektiv som gör ett ganska bra intryck härstamma Verb ha ett obrutet ursprung (från något), leda någots (släktmässiga) ursprung från något kompetens Substantiv det att vara kompetent machete Substantiv stor och lång kniv av sydamerikanskt ursprung (använd för att röja undan sly och vilda växter) nattetid Adverb om natten; på natten olympisk Adjektiv som rör de olympiska spelen omega Substantiv den 24:e och sista bokstaven i det klassiska och det moderna grekiska alfabetet radiostation Substantiv station för radio rim Substantiv en vers eller mening som rimmar; en vers där minst två av dess delslut (sista stavelse eller stavelser innan en (kort) paus vid uppläsning av versen) uttalas likadant slutspel Substantiv det sista och avslutande stadiet av ett parti banal Adjektiv alldaglig, mycket vanligt förekommande, och därför mindre intressant eller kanske oviktig berättigad Adjektiv som har rättighet, med rätt; grundad fixerad Adjektiv överdrivet brydd om något som för andra tycks vara inbillning frossa Substantiv ett tillstånd bestående av skakningar eller skälvningar förenat med upplevelser som påminner om köld högklackad Adjektiv som har försetts med hög klack ingendera Pronomen varken den ena eller den andra, ingen av flera möjligheter kry Verb förekomma i stor och oordnad mängd räcke Substantiv upprättstående anordning bestående av en ledstång vilande på två eller flera stöd; särskilt sådan som är uppsatt som skydd längs kanten av exempelvis en trappa, balkong, bro eller väg eller längs en väg mellan de två kör skrubba Verb gnida under hårt tryck (t.ex. med grov borste) svärm Substantiv lokaliserad (luftburen) samling av otaliga individer /av insekter/ understöd Substantiv anslag, bevillning, bidrag, bistånd volontär Substantiv person som i välgörande syfte erbjuder sina tjänster frivilligt och utan att kräva någon betalning, oftast organiserat genom en frivilligorganisation bemanna Verb förse med manskap fi Substantiv den grekiska bokstaven Φ (gemen: φ) folkmord Substantiv mord mot en hel grupp av människor (ett folk) fårskalle Substantiv person som anses dum i huvudet förhastat Adverb utan eftertanke, på ett förhastat vis helskinnad Adjektiv inte skadad /efter olycka etc./ koffert Substantiv kista avsedd för transport, vanligen försedd med två handtag; ett större och mer otympligt bagage än en resväska meditera Substantiv begrunda, vara försjunken i tankar schampo Substantiv hygienartikel i form av en (trögflytande) vätska som tillsammans med vatten används för rengöring av hår och hårbotten (t.ex. vid dusch) slem Substantiv trögt flytande klibbig vätska (från en levande organism) snöstorm Substantiv storm som inträffar under ett snöfall såg Substantiv sågverk vessla Substantiv en art (Mustela nivalis) i familjen mårddjur vinning Substantiv fördel överdrift Substantiv det att överdriva; det att påstå något för att få det att verka mer betydelsefullt än det är bestrida Verb opponera sig mot (t ex en anklagelse, en fordran, ett påstående), förneka (t ex att ett påstående är riktigt eller sant) förbruka Verb använda något så att mängden eller tillgängligheten för detta minskar klarna Verb bli klar(are), tydlig(are); bli fri från allt som fördunklar korsord Substantiv ordpussel utlagt i ett rutsystem, som löses genom att man med hjälp av ledtrådar fyller rutsystemet med bokstäver så att ord bildas horisontellt och vertikalt ljuda Verb avge ett ljud olle Substantiv långärmad stickad tröja utan knäppning papperskorg Substantiv behållare på kontor och andra arbetsplatser, avsedd att förvara förbrukade papper och andra sopor innan dessa lämnas till avfallshantering rådgivning Substantiv det att ge råd skatteverk Substantiv statligt verk (myndighet) för uppbörd (indrivning) av skatt terrass Substantiv plan, mindre avsats på ojämn terräng, som tillsammans med andra intilliggande avsatser bildar en trappformad sluttning, skapad antingen naturligt eller anlagd av människor i syfte att odlas eller bebyggas vålla Verb vara orsak till eller åstadkomma något negativt, skadligt eller olyckligt adelsman Substantiv man som tillhör adeln cappuccino Substantiv ett slags italiensk kaffebaserad dryck gjord på espresso och skummad mjölk; kopp av denna dryck demonstrant Substantiv person som protesterar offentligt mot något, som deltar i demonstration flöjt Substantiv ett träblåsinstrument memorial Substantiv egentligen minnesanteckning(ar) passning Substantiv det att förflytta en boll eller puck från en spelare till en annan uttagning Substantiv det att ta ut någon eller något amfetamin Substantiv syntetiskt centralstimulerande medel, en vanlig narkotikaklassad drog apache Substantiv person tillhörande ett av Nordamerikas urfolk (en indianstam) comeback Substantiv återkomst (till en karriär) fastkedjad Adjektiv som har kedjats fast, d.v.s. som har fästs (i något) med en kedja (så att personen inte kan ta sig därifrån eller föremålet inte kan tas därifrån) förhandlare Substantiv person som förhandlar generell Adjektiv som gäller en vid mängd objekt, allmän härdsmälta Substantiv nukleär olycka som innebär att den radioaktiva härden i en kärnreaktor blir så varm av sin egenalstrade värme att den smälter kicka Verb sparka; använda en fot för att med en spark förflytta något en viss (längre) sträcka kolonn Substantiv vertikal pelare som bär upp vikt av ett tak eller dylikt; i synnerhet med dekorativa uppgifter kremera Verb bränna i krematorium lansera Verb sätta igång mineral Substantiv ett fast oorganiskt ämne som förekommer i naturen och är definierat genom sin kemiska sammansättning och kristallstruktur obemärkt Adverb utan att bli upptäckt; utan att någon lägger märke till det (eller tar upp det) sovsäck Substantiv vadderad påse av textil avsedd att sova i specialiserad Adjektiv som specialiserats television Substantiv teknik för att skicka rörliga bilder och ljud vishet Substantiv det att vara vis, besittandet av visdomar överbelasta Verb lasta alltför tungt disco Substantiv kultur- och musikgenre som var som populärast under sent 1970-tal egyptier Substantiv person från Egypten eller med egyptisk härkomst envisas Verb vara envis internatskola Substantiv privat skola där eleverna är bosatta inom skolområdet karamell Substantiv liten godisbit (speciellt en hård sådan gjord av smält socker och som är avsedd att sugas på) lärarinna Substantiv kvinnlig lärare praktisera Verb utöva ett yrke reportage Substantiv längre faktabaserad artikel eller sådant inslag i radio eller tv (som rör ett aktuellt ämne med nyhetsvärde) retro Adjektiv inspirerad av eller från en tidigare tidsperiods trender, moden eller teknologi åberopa Verb referera till arkeolog Substantiv person som ägnar sig yrkesmässigt åt arkeologi arrogans Substantiv det att vara arrogant cesar Substantiv romersk kejsare europeisk Adjektiv som rör Europa fullbokad Adjektiv som har blivit bokad av så många personer att det inte längre finns lediga, bokningsbara, platser eller tider kvar halvtimma Substantiv variant av halvtimme helgedom Substantiv tempel, en helig plats, något heligt kompensation Substantiv något en individ eller organisation erhåller istället för något bättre som inte kan erhållas; något som ges som bonus, tröst eller lindring till brottsoffer eller annan person som utsatts för något eller gjort något utöv kult Substantiv det att dyrka, speciellt på ett religiöst sätt, i sammanslutning med andra personer under fastslagna former olydnad Substantiv handlingen av att bryta mot reglerna släkte Substantiv taxonomisk rang mellan art och familj; en grupp arter (djur, växter eller andra organismer) inom en familj i Carl von Linnés sexualsystem somras Adverb närmaste sommaren som varit utan att det blivit sommar igen afrikansk Adjektiv som rör Afrika autopilot Substantiv automatisk styrinrättning, främst för flygplan avlösa Verb det att efterträda, att ersätta, att ta över ansvaret. biträde Substantiv person eller föremål som biträder en annan person eller ett annat föremål med något byråkrati Substantiv ämbetsmannaklass bäbis Substantiv variant av bebis dahlia Substantiv växtsläkte i familjen korgblommiga växter fajt Substantiv kamp, slagsmål förhöjd Adjektiv stegrad jycke Substantiv hund, individ av arten Canis lupus familiaris köttfärslimpa Substantiv maträtt bestående av en massa av köttfärs och tillsatser som formats till formen av en stor (bröd)limpa monopol Substantiv tillstånd där en aktör har full kontroll på marknaden och kan sätta sina priser utan att ta hänsyn till konkurrens oavbrutet Adverb (under viss tid) fortsättande, utan att sluta, särskilt då någon närvarande skulle önska att aktiviteten avslutas potta Substantiv kärl för urin och avföring, särskilt för småbarn taxichaufför Substantiv person som yrkesmässigt kör taxi agentur Substantiv ett företag som företräder ett annat företags ekonomiska intressen, genom att exempelvis sälja det andra företagets varor, jfr agent drömmare Substantiv person som förlorar sig i fantasier förslava Verb göra någon till slav förstklassig Adjektiv i toppklass gagna Verb vara till gagn, bereda fördel åt rat Substantiv skräp, smuts, något billigt och gammalt rymdstation Substantiv plats byggd för astronauter att bo och arbeta i (som befinner sig i omloppsbana runt jorden) tvist Substantiv (lagom allvarlig) situation där två eller flera parters motsatta ståndpunkter kommer till uttryck tänja Verb med drag eller liknande, göra saker längre eller rymligare vaxa Verb smörja in med vax åra Substantiv redskap som används för att ro, alltså driva en båt framåt med hjälp av handkraft överdriven Adjektiv mer än nödvändigt och rimligt avstängning Substantiv det att stänga av eller stängas av blodkropp Substantiv en av de celler som ingår i rent blod bärare Substantiv person eller ting som överbringar eller förmedlar något dong Substantiv namn på den nationella valutan i Vietnam med valutakod VND exceptionell Adjektiv ytterst ovanlig, alldeles speciell felsteg Substantiv olämplig handling orsakad av försummelse eller medveten underlåtenhet att följa (moralisk) konvenans och etikett fjäll Substantiv berg som når över trädgränsen; naturformation där markytan skjuter upp högt över den omkringliggande marken framsäte Substantiv det säte i en bil beläget närmast vindrutan (oftast avseende passagerarsätet bredvid förarplatsen) garnison Substantiv militär besättning godhjärtad Adjektiv välvillig och snäll; med vänligt sinnelag hemlighålla Verb hindra information från att spridas eller, behålla en hemlighet från spridning hjärndöd Adjektiv avstannad blodcirkulation i hjärnan ingripande Substantiv det att någon gör en aktiv insats för att undvika att något negativt inträffar eller fortskrider klampa Verb gå på ett ljudligt sätt, närmare bestämt på ett sådant sätt att ett starkt ljud produceras varje gång en fot träffar marken på grund av stor nedslagskraft knekt Substantiv soldat, i synnerhet infanterist (fotsoldat) kommunal Adjektiv som drivs av eller relaterar till en kommun; som har med en kommun att göra majonnäs Substantiv en kall, tjock sås bestående av äggulor, vinäger, olja och kryddor och som ofta används till smörgåsar och sallader mened Substantiv falskt vittnesbörd, det att i domstol ljuga eller förvränga sanningen efter att ha avgett vittnesed pascal Substantiv enhet för tryck, som betecknas Pa och definieras som en newton per kvadratmeter rymmas Verb få plats rösträtt Substantiv rätt att delta i kollektivt beslutsfattande, rättighet att rösta (i t.ex. allmänna politiska val, i en förening eller på en bolagsstämma) skattebetalare Substantiv person eller organisation som är skyldig att betala skatt tidskrift Substantiv tryckalster som utkommer regelbundet och som behandlar ett visst ämne väckarklocka Substantiv klocka som vid en given, förinställd tid avger ett starkt ljud, avsett att väcka sovande välgörare Substantiv person som hjälper någon eller något genom att ge dem pengar åtalspunkt Substantiv punkt i ett åtal, där en person anklagas/misstänks/utreds för mer än ett brott (brottsrubricering) barfota Adjektiv som saknar fotbeklädnad desertör Substantiv den som deserterar eller har deserterat; den som utan tillåtelse avviker från militärtjänsten djurisk Adjektiv som beter sig likt ett oskäligt djur eftersökt Adjektiv eftertraktad episk Adjektiv berättande mogna Verb bli (mer) mogen; om pers. äv. bli äldre motorsåg Substantiv motordriven såg notering Substantiv dagspris på värdepapper och valutor respons Substantiv gensvar självgod Adjektiv mycket bra och förträfflig i egna ögon skyttegrav Substantiv dike i vilket soldater kan gömma sig och skjuta från utan att själva bli träffade av fienden skärseld Substantiv andligt reningsbad vari människans själ renas från synder efter döden ursprungligen Adverb från början, då något först uppstod deo Substantiv kortform av deodorant domstolsbeslut Substantiv beslut fattat av en domstol exempelvis Adverb anger att det följande är ett exempel (och inte något allmänt) faxa Verb skicka ett fax goding Substantiv person som har gott uppsåt och som är välvillig, allmänt positiv benämning om någon hoppare Substantiv person som ägnar sig åt att hoppa kanadensiska Substantiv kvinna från Kanada; kvinnlig kanadensare närbild Substantiv fotografi där ett (till storleken förhållandevis) litet motiv, inte sällan ett ansikte, utgör en stor del av bilden (som om kameran var placerad mycket nära motivet, som alltså blir stort på bilden) regnskog Substantiv yppig, ständigt grön skog i troperna med i medel åtminstone 2000 mm nederbörd per dygn skriftlig Adjektiv i form av skrift vegetarisk Adjektiv som uteslutande består av sådant som kan intas av en (lakto-ovo-)vegetarian vördnad Substantiv det att skatta någon eller något högt ätt Substantiv släkt; ofta de släktingar som härstammar direkt från en person eller familj och som har något slags adlig titel fiffla Verb sabotera, manipulera eller på annat sätt påverka någonting, ofta till ens fördel förtid Substantiv tidpunkt tidigare än normalt hyckleri Substantiv principen att hyckla kröning Substantiv den ceremoni vid vilken en monark tillträder lilja Substantiv en växtart i familjen liljeväxter (Liliaceae) nedskärning Substantiv minskning av verksamhet eller anslag, ofta med tonvikt på uppsägning av personal oförberedd Adjektiv inte förberedd siden Substantiv ett tyg av silke sil Substantiv köksredskap bestående av ett nät, som används för att skilja större beståndsdelar från mindre snabbhet Substantiv det att vara snabb städare Substantiv lokalvårdare tidsålder Substantiv tidsperiod, era, epok bröllopsresa Substantiv resa som ett nygift par ger sig ut på efter bröllopet (under sin smekmånad) dopp Substantiv plötsligt bad flexibel Adjektiv böjlig fukt Substantiv svag väta fångst Substantiv det att fånga föredrag Substantiv längre, strukturerat anförande inför en grupp åhörare förstfödd Adjektiv som är äldst i en syskonskara pizzeria Substantiv restaurang som främst serverar pizza reglemente Substantiv stadga; bestämmelser för en myndighets verksamhet rådhus Substantiv byggnad (hus) eller lokal där stadens råd (kommunstyrelse, rådhusrätt) samlas, stadshus skatta Verb betala skatt slank Adjektiv smal stenad Adjektiv som har stenats tandställning Substantiv anordning som sätts i munnen för att bättre positionera tänderna tölp Substantiv ett kortspel i vilket målet är att bli av med sina kort så fort som möjligt yrka Verb framlägga ett förslag eller en begäran (muntligt eller skriftligt, oftast i formella sammanhang) amok Substantiv besinningslöst raseri ding Adjektiv knäpp, knasig, tokig gylf Substantiv knäppning för ett sprund sanslös Adjektiv meningslös sarkasm Substantiv typ av humor och indirekt kritik då hånfull ironi används mot någon där man överdrivet säger motsatsen till vad man menar skaplig Adjektiv ganska bra; inte alls dålig strömbrytare Substantiv inrättning som genom ett handtag eller en knapp kan bryta eller sluta en elektrisk strömkrets tapperhet Substantiv det att vara tapper trapphus Substantiv del av byggnad som är avsedd för en trappa, ofta i hus med fler än två våningar turdag Substantiv lyckodag; dag under vilken någon har mycket tur ave Substantiv latinsk bön som börjar med orden Ave Maria cannabis Substantiv vetenskapligt namn på en art av hampaväxter förknippa Verb associera; vad man kan komma att tänka på i samband med något givet inbillning Substantiv förmågan att framkalla och föreställa sig fantasier eller osanningar insyltad Adjektiv invecklad (i tvivelaktiga affärer) obesegrad Adjektiv som (hittills eller under en bestämd tidsperiod) inte har blivit besegrad av annan part (t.ex. i en sport) strul Substantiv besvärlig situation till följd av flera samverkande försvårande omständigheter trubbig Adjektiv som saknar kant, spets eller ände tycke Substantiv åsikt, opinion uran Substantiv ett grundämne med atomnummer 92, atommassa 238 och symbolen U; används till fissionskärnkraft älta Verb kraftigt bearbeta genom omrörning eller knådning behörighet Substantiv uppfyllande av lämplighet och/eller formella krav (för exempelvis en utbildning, ett arbete eller ett mästerskap) defensiv Adjektiv försvarande dekoration Substantiv extra utplacerade föremål eller modifikationer av existerande föremål i syfte att åstadkomma högre skönhet eftertanke Substantiv det att tänka efter; noggrant eftersinnande förödmjukelse Substantiv kränkning av någons värdighet, sårande av någons stolthet glitter Substantiv glittrande; det att något glittrar gymnastik Substantiv idrott med inriktning på kroppslig rörelse, styrka och smidighet, snarare än längd, höjd, tyngd och hastighet inneboende Adjektiv som på visst sätt skaffat permanent kost och logi hos annan person kofot Substantiv avlångt järnverktyg, vars ena ände är tudelad och den andra utplattad, som används som bräckjärn eller hävstång vid demontering eller uppbrytning eller inbrott kull Substantiv samtliga ungar som är födda eller kläckta under samma fortplantningsperiod länka Verb sammanfoga, förena, förbinda (med länkar i en kedja), fästa, binda mellanrum Substantiv område eller avstånd som ligger emellan två konkreta eller abstrakta objekt, även om tomrum nordväst Adverb i riktning mot punkten mellan nord och väst salsa Substantiv ett slags latinamerikansk dansmusik med influenser från bland annat samba, rumba och mambo sandstorm Substantiv storm som för med sig stora mängder sand vapenförråd Substantiv förråd av vapen vettskrämd Adjektiv extremt skrämd blodtörstig Adjektiv som känner ett sug att förtära blod (särskilt blod från levande varelser) diesel Substantiv bil som drivs med dieselmotor fena Substantiv extremitet på kroppen hos många vattenlevande organismer såsom fiskar, sälar och valar idrottsman Substantiv manlig idrottare kokosnöt Substantiv en upp till tre kilogram tung stenfrukt från kokospalmen. kost Substantiv mat, föda; traditionellt enbart i singular, men förekommer numera i plural i betydelsen dieter eller maträtter lass Substantiv något som på en gång forslas på ett fordon; last som bäres rodeo Substantiv tävling mellan cowboyer (särskilt i ritt på otämjda hästar); en sorts motortävling i terräng småstad Substantiv liten stad strandsatt Adjektiv övergiven, lämnad utan hjälp, i knipa tjat Substantiv det att tjata; oupphörligt, tröttande och irriterande prat om samma sak, så som förmaningar eller önskningar tjänstefolk Substantiv i äldre tider grupp av personer som var anställda som tjänare ventilation Substantiv transport och utbyte av luft i byggnad eller fordon åker Substantiv ett större avgränsat stycke odlad mark, vanligen avsedd för framställande av livsmedel i större skala armhävning Substantiv gymnastisk övning för att stärka överkroppens muskelstyrka, genom att låta kroppsvikten fördelas mellan tår och händer och därifrån med armarna pressa upp kroppen från marken bankomat Substantiv uttagsautomat böld Substantiv en infektion som kan uppkomma i hår- och talgkörtlar chipp Substantiv kort slag nära greenen, oftast med lite back-spin explosiv Adjektiv som gärna eller lätt exploderar fotsteg Substantiv mellan två fotavtryck; det steg man tar när man går förnekelse Substantiv (oftast längre pågående) attityd eller aktivitet att förneka eller bestrida något, oftast något som uppfattas som uppenbart handikapp Substantiv försvårande villkor som sätts upp för att göra kampen mellan två ojämna spelare mer jämn, till exempel vikt-, tids-, avstånds- eller poängskillnad knalla Verb gå långsamt, promenera kraftverk Substantiv en anläggning där man framställer elenergi maskot Substantiv litet föremål, ofta ett mjukdjur, som alltid följer med en viss person eller en viss grupp av personer i syfte av känslomässig tröst, stimulans eller i humoristiskt syfte, ibland som en (humoristiskt: "turbringande") sym metamfetamin Substantiv en narkotikaklassad, centralstimulerande drog med det systematiska namnet (2S)-N-metyl-1-fenylpropan-2-amin påträffa Verb träffa på, stöta på registreringsskylt Substantiv nummerplåt, nummerskylt på fordon som anger registreringsnummer sextio Räkneord talet 60, ett tal mellan femtionio och sextioett självmordsbenägen Adjektiv benägen att begå självmord, som har ökad risk att begå självmord, som funderar på självmord och med nämnvärd eller betydande sannolikhet skulle kunna begå det smaskig Adjektiv god, som smakar gott vidskeplig Adjektiv som tror att ens gärningar eller upplevelser på något övernaturligt sätt kan påverka framtida händelser vältränad Adjektiv i fysiskt god form, vars muskler tränas kontinuerligt batong Substantiv kort rund käpp av gummi eller trä; dagg fenix Substantiv mytisk fågel som brinner upp då den dör och uppstår ur askan flodhäst Substantiv en däggdjursart (Hippopotamus amphibius), en typ av större afrikanskt däggdjur som tillbringar större delen av sin tid stående i vatten guldfisk Substantiv Carassius auratus, fiskart av familjen rudor; individ av arten guldfisk kval Substantiv ihållande, starkt, själsligt lidande näbb Substantiv kroppsdel på fågel, starkt förlängd, hornbeklädd del av käkpartiet, varmed de gripa, fasthålla och sönderriva födan sammanfatta Verb i färre ord uttrycka det viktigaste i en längre berättelse skiftnyckel Substantiv inställbart verktyg vanligen av metall som används för att fästa och lossa muttrar och bultar skärva Substantiv bit av sönderslaget glas eller annat hårt material sprängladdning Substantiv laddning med sprängämne som används för att spränga sultan Substantiv islamsk härskartitel telefonkatalog Substantiv en katalog som innehåller alla telefonnummer inom ett visst område, samt emellanåt kartor och företagsinformation trassel Substantiv härva, något som är trassligt, något som är svårt att reda ut i sina beståndsdelar uppföljare Substantiv film som kommer efter och knyter an till en annan film uppjagad Adjektiv oroad och upphetsad; hektisk eller jäktad verifiera Verb konstatera att någonting stämmer (överens) med ett original eller annan trovärdig förlaga eller källa belastning Substantiv föremål som på grund av sin tyngd påverkar ett annat föremål (vilket det första vilar på) med en kraft; något som påverkar ett annat föremål med en kraft blodsocker Substantiv (halten av) glukos i blodplasma däri Adverb i detta, däruti familjeföretag Substantiv företag som drivs eller styrs av familjemedlemmar gor Substantiv inälvor guru Substantiv andlig, personlig lärare infödd Adjektiv medfödd lagkamrat Substantiv spelare från samma lag musa Substantiv en poesins gudinna parallell Adjektiv som är så riktade att de aldrig skär varandra oavsett hur långa de än görs ramen Substantiv en japansk soppa innehållandes bland annat nudlar räls Substantiv spår på järnväg eller spårväg bestående av ett par intilliggande skenor, kallade räler, som utgör färdväg för spårfordon såsom tåg och spårvagnar rövare Substantiv person som rövar, rånar, plundrar sfär Substantiv tredimensionell form som ger maximal volym vid given yta; mängden av alla punkter som har samma avstånd till en given fix punkt (medelpunkten) i ett metriskt rum, speciellt i vektorrum av dimension tre eller högre; ytan yttrandefrihet Substantiv lagstadgad rättighet att fritt få framföra åsikter i tal och skrift återseende Substantiv det att träffa eller se någon efter att inte gjort det på en viss tid ananas Substantiv en växt i familjen Bromeliaceae, ananasväxter befara Verb färdas på, trafikera biblisk Adjektiv som härrör från Bibeln dager Substantiv naturligt ljus som inte består av direkt solljus, ofta svagt, sparsamt eller skiftande, som uppträder vid gryning, skymning eller genom indirekt ljusinsläpp; dagsljus fana Substantiv ett militärt fälttecken inpå Preposition alldeles i närheten, tätt intill konvertera Verb byta till ny princip eller system, omvandla, bygga om ockupation Substantiv rådande, olagligt tillstånd under period av med trupper tilltvingad makt över främmande, ockuperad stat punktlig Adjektiv som är noggrann med att hålla tiden, och att händelser sker precis vid den bestämda tidpunkten; som sker precis vid avsatt tid rekvisita Substantiv tillbehör eller förnödenheter för teater smicker Substantiv inställsamt beröm stapla Verb placera flera föremål ovanpå varandra varva Verb växla mellan två sysslor återfall Substantiv det att åter hamna i ett icke-önskvärt tillstånd, t.ex. sjukdom eller brottslighet; det att återfalla druva Substantiv frukt hos flertalet arter i familjen vinväxter längesedan Adverb variant av länge sedan minfält Substantiv område som är minerat möhippa Substantiv festlighet som anordnas för en blivande brud av hennes närmaste vänner nära inpå bröllopsdagen operativ Adjektiv verksam, effektiv skickad Adjektiv lämpad, lämplig; med de kvalifikationer som erfordras för något väntande Substantiv det att vänta äggröra Substantiv maträtt som består av ägg, vatten, grädde eller mjölk och kryddor som tillagas i kastrull på svag värme under omrörning eller mikras dissa Verb undvika, bortse från exalterad Adjektiv upphetsad, överspänd, hänryckt flygare Substantiv djur med flygförmåga (med fokus på just flygförmågan) förvaltare Substantiv person med förvaltning som uppgift guldmynt Substantiv mynt av guld; används även om guldfärgade mynt av andra metaller hursa Adverb vad sa du? va? höstack Substantiv stack av hö jaguar Substantiv en art (Panthera onca) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten jaguar kapsel Substantiv fodral, skyddande hölje (t ex för medicin); frögömma (balja, skida) kärleksbrev Substantiv brev som har skickats eller skall skickas till någon som den som skickar är kär i, och texten i brevet handlar om kärlek morron Substantiv talspråklig variant av morgon ordval Substantiv det att välja vissa ord bland flera alternativ skitprat Substantiv lögner, osanningar, dåligt underbyggda påståenden skitsnygg Adjektiv mycket snygg skvätt Substantiv liten mängd vätska solbränd Adjektiv som fått en solbränna (pigmentökning) av solbad styrman Substantiv person som styr ett fartyg (till sjöss eller i luften) styv Adjektiv som är svår att böja; oböjlig ståndpunkt Substantiv en utgångspunkt från vilken man bedömer en situation och bildar sig en åsikt svordom Substantiv ord eller fras vars uttalande antyder ilska, aggression, besvikelse eller dylikt hos personen ifråga återstod Substantiv det som blir över; det som återstår; rest ödesdiger Adjektiv olycksbringande beträffa Verb angå, röra bilstöld Substantiv stöld av bil, vanligen personbil brus Substantiv ljudet som hörs när en storm eller ett vattenfall brusar fågelskrämma Substantiv anordning avsedd att skrämma bort fåglar förskola Substantiv skola för synskadade förtränga Verb mer eller mindre frivilligt glömma bort något; psykologiskt försöka glömma något genialisk Adjektiv genial grundare Substantiv den som grundat någonting, grundläggare husarrest Substantiv innebär att en person är fängslad i sitt eget hem husrum Substantiv rum i hus lydnad Substantiv det att lyda (någon) människoliv Substantiv en människas liv; det att en människa får fortsätta att vara vid liv oren Adjektiv inte ren, smutsig snabbköp Substantiv butik (vanligen livsmedelsbutik) med självbetjäning där kunden går runt bland öppna hyllor och plockar varor i en varukorg eller kundvagn spektakel Substantiv oreda, kaos, oväsen; pinsam eller löjeväckande situation bombplan Substantiv flygplan som har till uppgift att släppa bomber över ett visst mål dubbelgångare Substantiv person som är så lik en annan person att han kan förväxlas med denne fossil Adjektiv som utgör förmultnad rest av organismer från tidigare geologisk tidsålder huggtand Substantiv (lång och vass) tand att hugga med kasper Substantiv gyckelmakare (en teaterfigur) lokalbefolkning Substantiv den samlade mängd personer som bor på en viss ort mix Substantiv blandning nappa Verb hugga på en krok plågsam Adjektiv som gör ont; smärtsam prosit Interjektion sägs till den som just har nyst tee Substantiv i golf benämning på det område varifrån man slår det första slaget på ett givet hål turturduva Substantiv en art (Streptopelia turtur) inom fågelfamiljen duvor (Columbidae); individ av arten turturduva unna Verb gärna låta få, gärna se att någon får; anse att någon är värd eller har rätt till; vanligen om en abstrakt förmån vingård Substantiv anläggning för odling av vindruvor (och produktion av vin) vårdhem Substantiv inrättning för särskilt boende för personer som dagligen är i behov av medicinsk vård och omsorg; särskilt för långvarigt sjuka dansande Substantiv det att dansa digga Verb tycka om, gilla ki Substantiv en typ av "livsenergi" i traditionell kinesisk medicin, kinesisk och japansk kampsport m.m. minibuss Substantiv bussliknande bil eller taxi, något större än en vanlig personbil men relativt mycket mindre än en vanlig buss portvakt Substantiv den (person, hund eller trupp) som vaktar en port till en stad, en industrianläggning, en militär befästning eller förläggning eller en hyresfastighet (en vicevärd); en vaktmästare pungkula Substantiv testikel röntga Verb ta eller få röntgenbilder tagna (av något i kroppens inre) skjutbana Substantiv plats där folk övar skytte skosnöre Substantiv snöre som används för att bättre (hårdare) fästa skor runt fötter, vanligtvis genom att snöret dras genom öglor på skons båda sidor och sedan knyts ihop i båda ändarna snabbis Substantiv kort stund; något som går snabbt sprätt Substantiv snobb, person som anser sig vara överlägsen och visar det för omgivningen syrsa Substantiv insekt i familjen syrsor (Gryllidae) i ordningen rätvingar (Orthoptera) som spelar läten i höga tonlägen genom att gnida täckvingarna mot varandra trailer Substantiv förhandstitt av film, program, spel eller dylikt vicka Verb svänga; gunga assistans Substantiv hjälp, stöd berömma Verb ge beröm till bowling Substantiv sport som går ut på att rulla ett klot längs en lång bana och med detta försöka välta så många käglor som möjligt som står vid banans slut diagram Substantiv ritning eller dylikt som visar på hur delar hänger ihop; jämför kopplingsdiagram, kopplingsschema dödläge Substantiv tillstånd där oppositionen av två motsatta parter (i förhandling, tävling eller liknande) går i lås eller blir orubblig och således handlingslös hjärtligt Adverb kärleksfullt, av hjärtat kongressman Substantiv medlem av en kongress (i synnerhet USA:s kongress) operatör Substantiv den som utför viss operation republikansk Adjektiv som tillhör eller har att göra med det amerikanska politiska partiet Republikanska partiet selma Substantiv svensk tjugokronorssedel skjutning Substantiv det att skjuta snatta Verb (på ett olovligt sätt) ta eller tillskansa sig egendom/-ar (av ringa värde) som ägs av någon annan ynka Adverb förstärkande någots litenhet till den grad det tycks obetydligt bedöva Verb minska nivå av (fysisk) känsel eller medvetande behag Substantiv välmående bekvämlighet Substantiv tekniska och organisatoriska lösningar som gör livet enklare och minskar behov av egen insats bitcoin Substantiv en decentraliserad kryptovaluta som bygger på blockkedjeteknik och möjliggör anonyma transaktioner över internet utan centrala mellanhänder diligens Substantiv postvagn, postbuss dominant Adjektiv som kommer till uttryck redan i enkel uppsättning (om alleler) justering Substantiv fastställande av ett protokolls riktighet och giltighet kommunism Substantiv samhällsåskådning och revolutionär politisk ideologi som förespråkar gemensamt ägda produktionsmedel och ett klasslöst samhälle kuban Substantiv person, speciellt man från Kuba mad Substantiv våtmark bestående av sank äng (oftast intill vattendrag) navel Substantiv det ärr mitt på magen som återstår efter navelsträngen före födseln obehag Substantiv misshag, missnöje personnummer Substantiv beteckning (normalt bestående av siffror) som tilldelas personer för att identifiera dem hos myndigheter och i andra sammanhang registreringsbevis Substantiv dokument som påvisar att ett fordon är registrerad smiley Substantiv smajlis, smilis, emoji, smilgubbe talare Substantiv person som håller föredrag tiotusentals Adverb i antal om flera tiotusental trav Substantiv en gångart hos hästen, där de diagonalt motsatta hovarna lyftes samtidigt uns Substantiv äldre svensk viktenhet, motsvarande omkring 30 gram utförd Adjektiv gjord, genomförd yankee Substantiv typisk nordamerikan överstyr Adverb ner till marken alfabet Substantiv uppsättning av de skrivtecken, vilka vart och ett motsvarar ett ljud (fonem), som används för att skriva vissa språk baddräkt Substantiv klädesplagg för kvinna i ett stycke, vilket täcker bröst, mage, underliv och (delvis) rygg och flanker, med hål för armar och ben, avsett att användas när personen badar därtill Adverb till detta, i tillägg till detta, förutom, utöver ega Substantiv alternativ stavning till äga fr.o.m. sjunde upplagan i SAOL (1900), t.o.m. åttonde upplagan (1923), dessförinnan standardstavningen, återfinns ej fr.o.m. den nionde upplagan av SAOL (1954) enzym Substantiv katalysator som verkar i en levande organism kallelse Substantiv uppmaning (att komma) och bli professor kvartal Substantiv ett fjärdedels år, tre månader (vanligen med start i januari, april, juli eller oktober) lyra Substantiv ett slags handhållet harpliknande stränginstrument som har funnits i över 5000 år skymma Verb mörkna (särskilt om dagsljusets försvinnande på kvällen) smiska Verb att i uppfostrande syfte (oftast upprepade gånger) slå med öppen handflata på rumpan spirituell Adjektiv kvicktänkt, fyndig och uttrycksfull tjuta Verb ge ifrån sig starka gälla ljud utrotning Substantiv att utrota någon eller något vädra Verb ersätta gammal, unken eller skadlig luft med fräsch; ställa ut i friska luften värktablett Substantiv tablett som vid förtäring dämpar smärta bemästra Verb bli mycket bra på, erhålla stora färdigheter i, bli mästare i drivkraft Substantiv drivande kraft, underliggande motiv, bevekelsegrund finkamma Verb kamma med finkam (luskam, så att inga löss blir kvar) härlighet Substantiv höghet, storhet; det att vara härlig ihärdig Adjektiv outtröttlig, envis, beskrivning av en person som svårligen ger upp sina åsikter, uppfattningar e dyl; som inte upphör (fort) klipp Substantiv snitt med sax lan Substantiv platt tråd av silke eller metall maraton Substantiv /olympisk/ löptävling där de tävlande springer en sträcka på 42 195 meter ointressant Adjektiv inte intressant tillämpa Verb använda i praktiken ultimatum Substantiv slutbud, ej förhandlingsbart bud eller krav, vanligen direkt kopplat till sanktioner eller repressalier camping Substantiv variant av turism där man bor i tält, husvagn, husbil, stugby eller liknande casanova Substantiv hjärtetjuv, hjärtekrossare, donjuan, förförare, charmör, kvinnotjusare, kvinnokarl, kvinnojägare diplomati Substantiv staters inbördes affärer fallen Adjektiv som har fallit fängelsestraff Substantiv frihetsberövande straff, där den dömda personen måste tillbringa en tid i fängelse förbrylla Verb göra förvirrad och häpen gnällig Adjektiv som gnäller mycket hebreiska Substantiv semitiskt språk som främst talas av judar i bland annat Israel hämnare Substantiv någon som hämnas internutredning Substantiv utredning avsedd för en begränsad krets; utredning som inte offentliggörs sjabbla Verb klanta till det, bära sig klumpigt och slarvigt åt sä Substantiv säd turbo Substantiv avgasturbin som driver en kompressor för luftens tryck i förbränningsrummet tyna Verb gradvis bli allt mindre livskraftig och svag återuppbygga Verb bygga på nytt antikropp Substantiv immunoglobulin som utsöndras från en effektor-B-cell (plasmacell) och som väldigt precist kan binda ett specifikt antigen (via en epitop) som en del av det specifika immunförsvaret, vilket leder till opsonisering av pato bankrutt Adjektiv som har gått i konkurs försonas Verb sluta bråka (med varandra) och i stället bli sams (på ett sådant sätt att de också får mildare känslor för varandra) hårdhänt Adjektiv hård i handen, omild, brutal, med järnhand; bildligt hård, sträng immunförsvar Substantiv funktion hos en multicellulär organism har till uppgift att skydda den från angrepp av patogener, som bakterier, virus, svampar, protister med flera kejsarinna Substantiv kvinnlig monark för ett kejsardöme kvast Substantiv redskap bestående av ett långt skaft med en bunt av hopbuntade kvistar fastsatt i ena ändan, som används för att sopa rent mark- och golvytor morförälder Substantiv en av mammas föräldrar sammankomst Substantiv möte /mellan en grupp människor/ slående Adjektiv som slår småpengar Substantiv flera mynt av litet värde stämpel Substantiv verktyg för sammanpackande eller krossande, stamp uppgradera Verb byta upp sig till en högre, nyare standard, version eller modell videokamera Substantiv kamera (optisk sensor) som registrerar bilder av området framför kameran och sparar dessa som en video anarki Substantiv tillstånd i en stat där ingen i praktiken styr; även överfört om grupper där brist på ledarskap skapar oordning; frånvaro av regering, hierarki, makt, auktoritet och/eller lagar arsenal Substantiv vapen- och ammunitionsförråd; förråd av t ex kunskaper eller argument bankfack Substantiv ett låsbart fack hos en bank, vanligtvis i dess bankvalv, för förvaring av värdesaker därhemma Adverb där man bor eldkraft Substantiv förmåga att skada fientliga mål på avstånd elektriker Substantiv person som (vanligen professionellt) arbetar med installation och underhåll av elektrisk utrustning excentrisk Adjektiv som inte följer centrum på exempelvis en axel försoning Substantiv återskapande av vänskapliga förhållanden; det att två (tidigare) stridande parter slutar att bråka och i stället börjar att komma överens (på ett sådant sätt att de även får mildare känslor för varandra) försova Verb komma sent eftersom man har sovit längre än vad man hade tänkt förvisso Adverb utan tvivel iakttagelse Substantiv det att iaktta eller uppmärksamma något med ögonen imitation Substantiv av imitera kadaver Substantiv ett djurlik; särskilt om djur som varit döda en längre tid och därmed är ansatt av tiden koreanska Substantiv språk som talas främst i Korea kulhål Substantiv hål orsakat av projektil avfyrad från vapen (t.ex. pistolkula) motarbeta Verb arbeta mot ett mål som är motsatsen till det som någon annan/några andra arbetar med overall Substantiv klädesplagg i ett stycke som täcker hela kroppen samarbetsvillig Adjektiv benägen att samarbeta; som gärna samarbetar /i en viss fråga/ socialarbetare Substantiv person som arbetar med missbrukare och psykiskt sjuka utlåtande Substantiv omdöme, vanligen på särskilt uppdrag alliera Verb bilda en allians aspirant Substantiv sökande; person som utbildar sig för viss tjänstgöring beng Adjektiv tokig, galen, dum, enfaldig feminin Adjektiv som i sitt yttre och/eller sitt beteende påminner om hur man förväntar att en kvinna ska vara framifrån Adverb från någonstans framför eller fram frän Adjektiv skarp och stickande, stark; besk, bitter, sträv förenkla Verb göra något enklare; göra något mindre komplicerat eller lättare att tyda, förstå eller använda garn Substantiv textiltråd för stickning och liknande halt Substantiv andel av ett ämne (i en blandning eller lösning) maskopi Substantiv /hemligt/ samförstånd mellan två eller flera parter, ofta i syfte att skada någon annan middagstid Substantiv tidpunkt ungefär mitt på dagen (mitt på dagen eller något senare) mått Substantiv föremål eller enhet för att mäta (längd, area/yta eller volym) närstående Adjektiv som är en nära familjemedlem eller nära vän provision Substantiv ersättning för förmedling av en affär, mäklararvode skyddsling Substantiv någon som står under beskydd av någon prominentare person spelande Substantiv avledning till verbet spela; det att spela säkerställa Verb göra säker tjack Substantiv amfetamin tolfte Räkneord som kommer som nummer tolv i en ordning alkis Substantiv alkoholist alldaglig Adjektiv daglig area Substantiv storhet, storleken av en yta; mäts i enheten kvadratmeter elegans Substantiv det att vara elegant, yttre finhet förlag Substantiv företag som ger ut tryckta medier (böcker, tidningar, noter, partitur och liknande) hjärntvätta Verb manipulera någon i syfte att ändra vederbörandes personlighet och beteende husa Substantiv hembiträde, husjungfru, huspiga, hushållerska hämma Verb hindra, bromsa; inskränka; stoppa kanalisera Verb förse med kanaler karaoke Substantiv form av underhållning där en maskin spelar musik utan text till låtar och folk turas om att sjunga orden koldioxid Substantiv en kemisk förening mellan kol och syre med kemisk formel CO2; bildas i cellandning och då kolhaltiga ämnen brinner i luft eller syrgas kryptonit Substantiv fiktiv substans som kan skada Stålmannen i serierna om denne (samt i berättelser i andra media) kvist Substantiv mindre gren på ett träd känguru Substantiv individ av någon av ett flertal arter från däggdjursfamiljen kängurudjur (Macropodidae) inom ordningen fåframtandade pungdjur (Diprotodontia) mystik Substantiv riktning som söker andlig relation till det gudomliga mäss Substantiv matsal; samlingslokal obeskrivlig Adjektiv mycket svår eller omöjlig att beskriva oerfaren Adjektiv person med avsaknad av erfarenhet eller förståelse, orutinerad, ovan, okunnig (genom brist på egna upplevelser); naiv pelle Substantiv liten gosse självständighet Substantiv det att vara självständig smakprov Substantiv prov på något som smakar toapapper Substantiv mjukt papper som används på toaletter vanligen för att rengöra penis/urinrörsöppning och/eller ändtarmsöppning efter naturligt avgivande av urin och/eller avföring eller en viss sorts dylikt papper trend Substantiv långsiktig utveckling för en variabel vada Verb gå genom vatten verkställande Substantiv det att verkställa välmående Adjektiv som mår bra alltihopa Pronomen variant av alltihop ertappa Verb avslöja att någon gör något olämpligt, genom att (som av en slump) se personen göra det förlösa Verb hjälpa en kvinna vid förlossning koks Substantiv fast produkt som framställs genom pyrolys av organiska bränslen såsom kol, petroleum, biomassa eller avfall korrigera Verb åtgärda; ändra något som är fel så att det blir rätt, rätta till lösen Substantiv hemlig sekvens av tecken (till exempel bokstäver, siffror) som används för att autentisera sig i något sammanhang eller vid kryptering pladdra Verb prata oavbrutet, men inte säga något särskilt viktigt respektfull Adjektiv full av respekt rättfärdig Adjektiv oförvitlig, fläckfri, oklanderlig, fri från synd och skuld; ytterst moralisk och dygdig shaman Substantiv stavningsvariant av schaman slogan Substantiv reklamfras, paroll, devis, motto, slagord spegelbild Substantiv bild som syns i spegel eller liknande yta undsättning Substantiv det att undsätta någon eller något variabel Substantiv storhet vars värde tillåts variera välla Verb forsa fram plötsligt och ostoppbart anmäld Adjektiv som har anmälts arbetskamrat Substantiv person som arbetar på samma arbetsplats bekantskap Substantiv en (ofta ytlig) relation mellan två personer; det att två personer känner till varandra besittning Substantiv faktisk rådighet över saker eller rättigheter fanjunkare Substantiv en militär grad som specialistofficer över förste sergeant och under förvaltare fritera Verb tillaga genom att låta koka i het olja föreläsa Verb muntligt och ofta under välregisserade former inför (sittande) publik berätta om ett visst ämne, ofta i utbildningssyfte, t.ex. inom högskolan gynekolog Substantiv läkare med specialistkompetens som rör kvinnors underlivssjukdomar och graviditetsrelaterade besvär hemhjälp Substantiv person som utför hushållsarbete i någon annans hem hemmaplan Substantiv arena eller idrottsplats där idrottsklubb spelar de matcher de äger rätt att försälja biljetter till, så kallade hemmamatcher iste Substantiv kall dryck med karaktär av te meteorit Substantiv meteoroid som landat på jorden mytologi Substantiv läran om myter och mytbildning; mytforskning ofödd Adjektiv (ännu) inte född (utan fortfarande i moderns livmoder eller motsvarande) sammanföra Verb förena, föra samman utvilad Adjektiv som har vilat så mycket att han eller hon inte har behov av mer vila överkropp Substantiv del av en människokropp som innefattar alla kroppsdelar ovanför midjan hos en stående människa samt händerna och armarna dykning Substantiv det att dyka flämta Verb andas snabbt och häftigt; flåsa, pusta hemmastadd Adjektiv som känner sig hemma, som är bekant med en viss trakt; inte bortkommen, inte vilsen jättesöt Adjektiv mycket söt kranium Substantiv skelettstruktur som utgör huvudets stomme; skalle ockult Adjektiv hemlig oregelbunden Adjektiv icke regelbunden; som inte följer ett särskilt mönster puff Substantiv om något som utblåses momentant samt i därifrån utgående betydelser rollfigur Substantiv fiktiv eller verklighetsbaserad person som en skådespelare gestaltar eller spelar i en teaterpjäs, spelfilm eller tv-serie shin Substantiv den tjugoförste bokstaven i det hebreiska alfabetet: ש skakig Adjektiv som skakar vägkant Substantiv kanten på en väg och området närmast intill (till exempel diket) välutbildad Adjektiv väl (högt) utbildad (skolad) alzheimers Substantiv Alzheimers sjukdom behövande Adjektiv fattig, nödställd biljon Substantiv ett tal; 1012 = 1 000 000 000 000 = 1 miljon miljoner = tusen miljarder bäck Substantiv litet, naturligt vattendrag förpackning Substantiv föremål som omsluter och skyddar ett annat, centralt föremål, det senare vanligen en införskaffad vara som antingen packas upp ur förpackningen (som sedan kastas, t.ex. förpackning för elektronikprodukt) eller ligger kva glödande Substantiv det att glöda; värmebehandling av metaller halvbror Substantiv syskon av manligt kön som enbart har en gemensam förälder, antingen gemensam far eller mor kränkande Adjektiv förolämpande lakej Substantiv betjänt klädd i livré lodis Substantiv uteliggare, sluskig person porrstjärna Substantiv person som medverkat i pornografisk media (speciellt porrfilmer) och blivit känd för det utdöd Adjektiv art som försvunnit, upphört eller gått under genom att den sista individen har dött vidarebefordra Verb skicka vidare, vanligen ett meddelande, kontakt el.dyl. välstånd Substantiv hög ekonomisk levnadsstandard, god ekonomi översittare Substantiv person som förtrycker andra personer armhåla Substantiv utrymme direkt under axelleden, mellan överarmen och axeln, där det finns många svettkörtlar och hårsäckar bankrånare Substantiv person som rånar eller har rånat en bank betona Verb framhäva något för att markera att det har betydelse blekmedel Substantiv kemikalie som används vid blekning, det vill säga avlägsnande av färgämnen eller vitfärgning fransos Substantiv person (särskilt man) från Frankrike konventionell Adjektiv som följer konventioner, regler eller normer och därför kan uppfattas som formell eller stel korean Substantiv man från Korea kosmos Substantiv universum, den rymd som per definition innehåller allting kännetecken Substantiv utmärkande egenskap; något som kännetecknar, identifierar oanvändbar Adjektiv som inte kan användas /för något/; som inte kan ge någon nytta oavsiktligt Adverb utan avsikt pianist Substantiv person som spelar piano polo Substantiv ett bollspel (bland annat i vatten eller till häst) silke Substantiv tråd som silkesfjärilens larv spinner sin kokong av då den förpuppas skärrad Adjektiv skrämd; nervös; uppjagad överlagt Adverb på ett överlagt sätt; efter att noga ha tänkt igenom den planerade handlingen ateist Substantiv person som ansluter sig till ateismen aura Substantiv energifält som omger allt levande avskildhet Substantiv det att vara avskild bakfull Adjektiv som är i det tillstånd som följer efter berusning besudla Verb smutsa ner något, särskilt i symbolisk eller moralisk betydelse bindande Adjektiv förpliktande deltid Substantiv mindre än full arbetstid som reglerat av lagstiftning eller arbetsmarknadsavtal rasta Verb gå ut /och gå/ med, låta springa /fritt/ riktlinje Substantiv ett värde (mått) på någon egenskap hos en given aktivitet eller ett givet föremål som man kan eller bör försöka komma nära när man utför aktiviteten eller skapar föremålet; en princip som kan eller bör följas; ett föresl skoldag Substantiv den del av en dag under vilken skolundervisning sker sydvästra Adjektiv åt sydväst belägen välbefinnande Substantiv tillståndet att ha god hälsa och må bra; lyckorus återkommande Adjektiv presensparticip av återkomma; som återkommer farao Substantiv titel på kungar av forntida Egypten jättedålig Adjektiv mycket dålig, under all kritik kaktus Substantiv vanligtvis taggig suckulent växt, inom familjen Cactaceae, som är vanlig som krukväxt och i vilt tillstånd vanligtvis växer på den amerikanska kontinenten landsväg Substantiv väg som går utanför tätbebyggt område och varken är motorväg eller motortrafikled lunchtid Substantiv normal tid på dygnet lunch äts, normalt omkring middag magsår Substantiv sår i slemhinnan i magsäcken eller proximala tolvfingertarmen, vilket uppkommer när påfrestningen på slemhinnan (t.ex. från den sura magsaften) övervinner slemhinnans naturliga försvar rollspel Substantiv spel där deltagarna antar roller och deltar i ett samberättande skadestånd Substantiv den ersättning som den som orsakat en skada betalar till den som drabbats av skadan, som ersättning för denna skaldjur Substantiv djur med yttre skelett ofta kallat skal skapande Substantiv det att skapa driven Adjektiv som drivs (på ett visst sätt) efterhand Adverb med tiden, lite i taget, allteftersom tiden går flagg Substantiv variant av flagga förfalla Verb befinna sig i förfall; inom den närmaste tiden förväntas bli förstört och fungerar allt sämre gående Adjektiv som går handbok Substantiv bok som ger en översiktlig och sammanfattande framställning av ett ämne kortspel Substantiv spel (antingen de intellektuella reglerna, den produkt som innehåller kortleken som används för spelet, eller det datorprogram som används om spelet är ett datorspel) som bygger på användandet av korten i en kortlek manipulativ Adjektiv som manipulerar matematiker Substantiv person med expertkunskaper inom matematik obestämd Adjektiv vag, odefinierad rentav Adverb faktiskt, till och med sammanslagning Substantiv det att slå samman sensuell Adjektiv sinnlig; njutningslysten sparv Substantiv småfågel i synnerhet inom familjen sparvfinkar (Passeridae) eller familjen fältsparvar (Emberizidae) ställd Adjektiv placerad, stående på ett ställe tyngdkraft Substantiv gravitation, en sorts växelverkan beundran Substantiv det att anse, tycka eller känna att någon eller något har goda egenskaper (intelligens, kompetens, begåvning etc.); det att beundra beundransvärt Adverb på ett beundransvärt sätt, i en beundransvärd anda fåna Verb bete sig fånigt förrätt Substantiv mindre maträtt som serveras före måltidens huvudsakliga (och normalt sett största) maträtt, den så kallade huvudrätten, vid en (formellare) middag eller annan måltid kassett Substantiv liten ljustät låda/behållare för film eller fotografiplåt; band i behållare knubbig Adjektiv (kort och) tjock, något överviktig, storvuxen och mjuk koffeinfri Adjektiv utan koffein manikyr Substantiv vård av händer och naglar mikroskop Substantiv optiskt instrument som gör det möjligt att se föremål som är för små för att kunna observeras med blotta ögat mingla Verb träffas och blanda sig med de närvarande, för att under småprat bekanta sig med dem minoritet Substantiv mindre än hälften missionär Substantiv utsänd predikant olidlig Adjektiv outhärdlig omen Substantiv förebud eller tecken på något rättssystem Substantiv system av domstolar som utövar rättvisa schizofren Adjektiv (vanligtvis om person, ibland om en handling) som lider av (eller tyder på) schizofreni shopping Substantiv det att shoppa; inköp skalv Substantiv det att skälva; skälvning, skakning stöldgods Substantiv varor som stulits vardaglig Adjektiv som hör till vardagen, ofta implicerande en något mer avslappad och informell stil beslutsam Adjektiv som har förmåga att snabbt fatta beslut birdie Substantiv resultat på ett hål ett slag mindre än hålets par malaria Substantiv allvarlig och ibland dödlig sjukdom orsakad av encelliga parasiter från plasmodiumsläktet markis Substantiv titel för adelsman med rang mellan hertig och greve mellanmål Substantiv mindre måltid mellan andra måltider; kan ofta utgöras av kall mat såsom smörgås, frukt och yoghurt sadistisk Adjektiv onaturligt grym sympatisk Adjektiv trevlig, tilltalande, förstående twittra Verb kungöra någon information via webbtjänsten Twitter (sedan 2023 kallat X) vertikal Adjektiv som är riktad rakt uppåt eller rakt nedåt; om en yta som har en riktning som går rakt uppåt eller rakt nedåt återhämtning Substantiv det att hämta något som tidigare varit borta bordsbön Substantiv bön som bes före en måltid, ofta som tack för den mat man äter chocka Verb meddela information som väcker starka känslor av negativ överraskning eller rädsla desertera Verb rymma ur krigstjänst; svika sin plikt dödsbädd Substantiv den säng (eller den plats) som en människa dör på förarga Verb göra arg eller irriterad försäkrad Adjektiv som täcks av försäkring hack Substantiv liten fördjupning som efter en hackning handlare Substantiv person som driver viss affär hämndlysten Adjektiv som känner ett begär att hämnas invända Verb åberopa som motskäl eller invändning kassör Substantiv kassaförvaltare, den i en styrelse som ansvarar för pengarna lins Substantiv Transparent kropp som bryter ljus kring en axel, till exempel i ett människoöga. memoar Substantiv (bok där en person berättar sina) levnadsminnen narkoman Substantiv person som är beroende av narkotika oartig Adjektiv inte visa aktning och uppmärksamhet mot andra proportion Substantiv förhållande reglera Verb styra och anpassa något i syfte att optimera dess funktion, särskilt om tekniska hjälpmedel sekretess Substantiv det att vara sekret; hemlighet, hemlighetsfullhet, hemlighetsmakeri, diskretion, säkerhetsnivå; tystnadsplikt skede Substantiv avgränsad tidsperiod (ursprungligen sträckan mellan två vägskäl eller landmärken); stadium; epok; fas starr Substantiv typ av ögonsjukdom tonår Substantiv perioden då man är mellan 13 och 19 år gammal äktenskapsförord Substantiv avtal mellan makar in spe som beskriver hur egendomsordningen ska se ut i deras äktenskap anarkist Substantiv anhängare av anarkismen autentisk Adjektiv som sanningsenligt återger verkligheten; som verkligen är det eller så som det förefaller avund Substantiv känslan av bitterhet, missunnsamhet, olust eller vrede mot annan person då man har begär för något som tillhör eller som är tillgängligt den andra personen bark Substantiv yttre skikt på stammar, rötter och grenar hos träd och buskar brallor Substantiv byxor broderskap Substantiv det att vara bröder dubbelkolla Verb kontrollera två gånger fotbollsspelare Substantiv person som spelar fotboll förebyggande Adjektiv som hindrar eller motverkar att något olämpligt eller farligt inträffar jämlikhet Substantiv socialt tillstånd där alla människor betraktas som lika värda och erbjuds samma förutsättningar, möjligheter och villkor i samhället eller i en isolerad grupp, och att alla i rimlig mån behandlas lika oavsett etnicitet, liva Verb pigga (upp), stimulera, inspirera, ge nytt liv län Substantiv regionalt förvaltningsområde (i Sverige men även i Kroatien); i Sverige ungefär motsvarande de gamla landskapen nyckelben Substantiv clavicula; det ben som är fäst mellan bröstbenet och skulderbladet samröre Substantiv olämplig förbindelse eller samverkan (mellan personer eller grupper) schizofreni Substantiv en psykisk sjukdom spagetti Substantiv pasta i trådform tabbe Substantiv onödigt (och klantigt) fel (eller misstag) utskott Substantiv utskjutande del bestick Substantiv verktyg som används för att äta med cylinder Substantiv den yta i rummet som bildas när en generatris förbinder motsvarande punkter på två identiska, parallella, plana (och ofta, men inte nödvändigtvis slutna) kurvor längs hela kurvan dä Pronomen det favoritfilm Substantiv den film eller någon av de filmer som en viss person eller grupp av personer (i någon mening) tycker bäst om föregående Adjektiv som kommer /direkt/ tidigare än något annat (t.ex. i tiden eller i någon annan ordningsföljd) gräsklippare Substantiv maskin för att klippa gräsmattor, så att gräsets höjd över marken minskar inledning Substantiv första eller inledande del jurisdiktion Substantiv rättslig befogenhet att utöva rättskipning och att döma, begränsad till ett geografiskt område eller ett visst sakområde knyst Substantiv ytterst svagt, halvkvävt ljud kollektion Substantiv samling lieman Substantiv personifikation av döden som en person med en lie, ofta som ett benrangel med eller utan svart huva militärpolis Substantiv del av en försvarsmakt som agerar som dess polismakt projicera Verb utföra projektion spiral Substantiv tvådimensionell kurva som kan tänkas uppkomma då en punkt rör sig kring ett origo samtidigt som avståndet till detta origo minskar eller ökar, t.ex. värdemängden till en funktion r \mapsto (r, \phi) = (r, a r) tanklös Adjektiv som inte tänker sig för; utan tanke truck Substantiv litet motorfordon utrustat med en gaffel för transporter och lastning inom en fabrik täppa Verb tillsluta (en öppning), fylla igen (ett hål), göra tät viskning Substantiv tal med mycket tyst röst (i syfte att låta enbart den tilltalade få höra) vy Substantiv utsikt över något, anblick yen Substantiv benämning på valutan i Japan yrkesmördare Substantiv person som mot betalning utför mord ös Substantiv fart, intensitet, styrka, kraft dödlighet Substantiv det att vara dödlig framhäva Verb framhålla, understryka förståndig Adjektiv som har gott förstånd förutsäga Verb /försöka/ komma fram till vad som kommer att existera eller inträffa i framtiden, vanligen med hjälp av analys av samtiden eller historiska data föråldrad Adjektiv som föråldrats, som blivit av med sin aktualitet hembränt Substantiv olovligt framställd spritdryck eller annan dryck innehållande etanol natta Verb säga godnatt till barn; lägga barn för natten nuläge Substantiv nuvarande läge eller situation rista Verb skapa mönster eller fördjupningar i något med en egg eller vass spets skunk Substantiv individ från däggdjursfamiljen skunkar (Mephitidae) skyhög Adjektiv mycket hög ståhej Substantiv ljudlig, kaosartad atmosfär önskning Substantiv något som någon önskar sig; något som någon /innerligt/ vill ha blindtarm Substantiv den första delen (caecum) av tjocktarmen bröllopspresent Substantiv present som ges till brudpar i samband med deras vigsel dingla Verb svänga fram och tillbaka fläta Substantiv typ av dekorativ sammanfogning av tre eller fler fibrer, band, snören eller hårlockar gro Verb börja växa och utvecklas till en växt (innan det syns ovan ytan) helande Substantiv det att hela hämtning Substantiv det att någon eller något hämtar någon eller något idel Adverb ingenting annat än det som anges av sammanhanget klona Verb skapa en klon; en genetisk kopia av en annan individ kvadrat Substantiv geometrisk figur med fyra sidor som alla är av samma längd och med alla vinklar räta (90°) lagkapten Substantiv ledare för spelarna i en sport- eller idrottsklubb, dock inte juridisk chef till skillnad från en sportchef mottagande Substantiv det att ta emot någon eller något plutonium Substantiv ett grundämne med atomnummer 94, atommassa 244 och symbolen Pu plågsamt Adverb under plåga qi Substantiv livsenergi inom traditionell kinesisk medicin, kinesisk och japansk kampsport m.m rit Substantiv religiös form av ceremoni; kulthandling verbal Adjektiv som har med ord och (muntlig) kommunikation att göra vidöppen Adjektiv fullt öppen vråla Verb skrika väldigt starkt vånda Substantiv ångest; svår plåga av kroppslig eller (ofta) själslig natur aristokrat Substantiv person som socialt står mycket högt (och är medveten om detta); högdragen herre elchock Substantiv elektriska strömmar genom hjärnan vid behandling av vissa psykiska sjukdomar förvåning Substantiv (den psykologiska) känslan när en person inser att något inte står till på det sätt som personen i förväg hade väntat sig hjärter Substantiv en av färgerna i en vanlig kortlek, markeras av röda hjärtan (♥) husse Substantiv ett husdjurs (vanligen ett sällskapsdjurs) manlige ägare kodex Substantiv inbunden handskriven text, bok eller lagsamling från antiken eller medeltiden kärnkraftverk Substantiv kraftverk där man framställer elenergi genom att klyva tunga atomkärnor litterär Adjektiv som rör litteraturen; lärd, bildad, boklig manifest Substantiv skrift som utgör grunden för en ideologi nervgas Substantiv stridsgas som angriper det centrala nervsystemet ranson Substantiv andel, fastställd tilldelning; matportion rasism Substantiv ideologin att människor är indelade i människoraser uppdelade efter biologiska egenskaper såsom blodgrupp, hudfärg, ögonfärg, hårfärg och etnicitet, det att tillskriva vissa folkgrupper ett lägre värde rödvin Substantiv vin som vid tillverkningen fått en klar- eller mörkröd färg från druvskalen från blå vindruvor schas Interjektion stick!; försvinn! skräckinjagande Adjektiv som väcker skräck småprat Substantiv kontaktskapande prat om oväsentligheter tillgiven Adjektiv trogen, lojal, trofast arrestering Substantiv det att arrestera borste Substantiv redskap som oftast används i samband med rengöring eller hårvård delegat Substantiv utsänt ombud som företräder något egyptisk Adjektiv som rör Egypten egyptiska Substantiv kvinna från Egypten hepatit Substantiv inflammation i levern idealisk Adjektiv fullkomlig, ideal, fri från fel och brister kiosk Substantiv liten affär eller butik lagarbete Substantiv syssla som utförs av flera personer som (på ett väsentligt sätt) samarbetar med varandra för att nå sitt gemensamma mål; det att flera personer (på ett väsentligt sätt) samarbetar med varandra för att nå ett gemensamt må okunskap Substantiv brist på kunskap, det att inte veta något otillåten Adjektiv inte tillåten, förbjuden paradox Substantiv skenbar motsägelse respirator Substantiv medicinskt hjälpmedel (maskin, luftpump) för att hjälpa patienter med andning rökare Substantiv person som röker senior Adjektiv senior-, för seniorer sjungande Adverb under sång, som samtidigt sjunger skena Substantiv långsmal anordning skuren Adjektiv som skurits styggelse Substantiv (moraliskt) förkastlig företeelse, som bör fördömas (enligt vissa doktriner) sydöstra Adjektiv åt sydost belägen tilltalande Adjektiv som någon tycker om eller gärna skulle vilja ha eller göra, vanligen ty hon/han uppfattar det som snyggt eller på annat sätt bra utland Substantiv (mest i bestämd form eller i sammansättningar) alla andra länder utanför hemlandet åldrande Substantiv det att bli äldre ögonkast Substantiv en enda blick amputera Verb avlägsna en extremitet från kroppen genom ett kirurgiskt ingrepp assisterande Adjektiv som hjälper till blixtlås Substantiv anordning för att kunna snabbt sammanfoga och skilja tygstycken gång på gång dekorera Verb utplacera extra föremål eller modifiera existerande föremåls utseende i syfte att åstadkomma högre skönhet djävel Substantiv mycket skicklig person (på något) fångläger Substantiv läger där krigsfångar interneras föraning Substantiv misstanke, förkänsla, intuition, varsel; föreställning indicium Substantiv sakförhållande som utan bevis styrker en misstanke eller anmodan, svagare än ett faktum lustigkurre Substantiv person som ofta skojar och skämtar läktare Substantiv avsats på arena avsedd för åskådare medelhav Substantiv ett bihav till en ocean, som tränger djupt in i kontinenterna och mer eller mindre brett omsluts av dessa mille Substantiv miljon norsk Adjektiv som rör Norge, det norska språket eller folket odåga Substantiv person som inte duger till något vettigt, någon som är oduglig till arbete ogärna Adverb icke gärna okonventionell Adjektiv inte konventionell oskadliggöra Verb göra så att något eller någon inte längre kan orsaka skada oval Adjektiv elliptisk rusta Verb skaffa krigsmateriel skanner Substantiv apparat som läser in dokument eller fotografier för att konvertera dem till ett binärt medium, och efter inläsning skickar informationen till en dator eller till ett usb-minne eller liknande skrynklig Adjektiv full av rynkor eller oregelbundna veck spejare Substantiv en person som noga letar med blicken efter något storstad Substantiv tätort (oftast med förorter) med många invånare svavel Substantiv ett grundämne med atomnummer 16, atommassa 32,06 och symbolen S traumatisk Adjektiv som innebär trauma, chockande, dramatisk automatvapen Substantiv skjutvapen med automatladdning; eldvapen som automatiskt redogör kammaren (bakstycket) för nytt skott efter avfyrning (exempelvis hylsutdragning) och kamrar (laddar) nytt skott från ett magasin vid utlösning av mekanisme avskräcka Verb genom skrämsel eller information försöka få en annan part att inte utföra en viss aktivitet benägen Adjektiv som är frestad eller villig, som visar tecken eller anlag på en eventuell framtida handling bevakad Adjektiv med bevakning brudklänning Substantiv (ofta enfärgat vit och tämligen stor och dekorerad) klänning som en kvinna bär under sitt bröllop desperation Substantiv det att vara desperat förtära Verb äta eller dricka förälskelse Substantiv stark (och hastig) känsla av romantisk (och erotisk) dragning till någon, ofta med en initial önskan om att ingå en kärleksrelation gallo Substantiv ett romanskt språk som talas i östra Bretagne gräshoppa Substantiv insekt i ordningen Orthoptera med korta antenner och kraftiga bakben hjärntumör Substantiv tumör i hjärnan hållbar Adjektiv som inte lätt går sönder informell Adjektiv som inte är formell; som passar i (ofta vardagliga) situationer som karaktäriseras av ett slappare och mer känslomässigt instinktivt, naturligt och ohämmat beteende kuliss Substantiv flyttbart scenografisk bakgrundsdekoration som inramar spelplatsen på teaterscenen eller vid filminspelningar; även överfört mandel Substantiv en art Prunus dulcis inom plommonsläktet, eller individ av denna markör Substantiv person som markerar möblera Verb placera ut möbler i ett rum, en lägenhet, en byggnad eller en uteplats mördande Substantiv det att mörda närhelst Subjunktion vid vilken tidpunkt som helst; vid varje tidpunkt som, varje gång som, varje gång då optimism Substantiv det att vara optimistisk panikslagen Adjektiv som (akut) drabbats av panik; extremt rädd (så till den grad att den sansade och rationella tankeverksamheten påverkas) patolog Substantiv läkare som specialiserat sig inom patologi (och som undersöker vävnadsprover och utför obduktioner i stället för att träffa (levande) patienter) ströva Verb vandra för nöjes skull sylta Substantiv maträtt bestående av pressat kött aktivist Substantiv medlem i politisk eller religiös rörelse/organisation, som aktivt propagerar för rörelsen, ofta även inriktade på direkta politiska aktioner bildligt Adverb i bildlig betydelse dokumentation Substantiv samling dokument som beskriver ett föremål, en programvara, en situation eller dylikt favoritfärg Substantiv den färg eller någon av de färger som en viss person eller grupp av personer tycker bäst om fog Substantiv anliggningsyta mellan olika delar i en konstruktion, vanligen med utfyllnad av ett sammanbindande fogmaterial såsom lim, murbruk eller dylikt försvåra Verb göra svårare gränslös Adjektiv utan gränser hemväg Substantiv resa hem (från någon annan plats, t.ex. från jobbet, skolan eller en semesterort) kongo Substantiv folkgrupp och språk i Angola, Kongo-Brazzaville och Kongo-Kinshasa kur Substantiv behandling eller annan åtgärd som ska bota en sjukdom litegrann Adverb stavningsvariant av lite grann måhända Adverb kanske skata Substantiv en art (Pica pica) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten skata skrivare Substantiv person som hade som jobb att föra bok, föra register och liknande uppgifter som krävde kunskaper i att skriva skyffla Verb medelst skyffel skjuta undan snille Substantiv person med begåvning spetsig Adjektiv som har en spets, som har en starkt avsmalnande punkt stöddig Adjektiv stor och kraftig uppsåt Substantiv avsikt, föresats; medveten strävan att uppnå visst resultat (som ofta uppfattas som negativt) vajer Substantiv lina av tvinnad metalltråd ärofull Adjektiv full av ära; som leder till berömmelse och högt anseende avlida Verb dö (särskilt av sjukdom) fån Substantiv dum löjlig människa hypnotisera Verb få någon i ett sömnliknande tillstånd; inbilla ingående Adjektiv grundlig, djupgående introduktion Substantiv inledande hjälp eller annan information, eller samtal, text, föreläsning, lektion etc. där inledande hjälp ges israeliska Substantiv kvinna från Israel eller med israelisk härkomst klippning Substantiv handlingen att klippa nordvästra Adjektiv åt nordväst belägen nybyggare Substantiv person som bosätter sig på och uppodlar ett förut icke bebyggt och uppodlat område reko Adjektiv hederlig och pålitlig scooter Substantiv stavningsvariant av skoter slägga Substantiv tyngre handverktyg som liknar hammare fast tyngre och som används t.ex. för att slå ner stolpar i jorden tillkomma Verb bli till genom målinriktad verksamhet, bli skapad, bli gjord droppa Verb falla i droppar finess Substantiv finhet finfin Adjektiv mycket fin; av god kvalitet glänsande Adjektiv skinande, lysande, briljant, som glänser logi Substantiv det man har när man har någonstans att sova för natten (sällan i plural) loop Substantiv lodrät cirkulär bana motbevisa Verb bevisa att ett påstående är falskt obetald Adjektiv som inte betalats problematisk Adjektiv som framkallar eller innebär problem räkenskap Substantiv samlingsbegrepp för dokument som omfattar bokföring och bokslut, ekonomisk redovisning självmant Adjektiv som utförs utan maning eller fordran socka Substantiv tjockare, ofta stickad strumpa solklart Interjektion fras som uttrycker att en har förstått; uppfattat tillbehör Substantiv enhet avsedd att användas tillsammans med en huvudprodukt undertext Substantiv text(spår) som visas i underkant i en film eller TV-program och som precis innehåller talet (dialog, berättarröst etc.) i filmen (oftast översatt till ett annat språk); texten, som ofta består av en eller två rader, uppd världskrig Substantiv krig som involverar ett större antal länder, eller som utkämpas på flera kontinenter årsbok Substantiv tidskrift i form av en årlig bok ås Substantiv långsträckt höjd bombare Substantiv flygplan som bombar broccoli Substantiv grönsak tillhörande arten kål (Brassica oleracea); den vetenskapliga beteckningen på varieteten är cymosa bubba Verb bära byggare Substantiv person som bygger, byggnadsarbetare daterad Adjektiv försedd med datum eta Substantiv den grekiska bokstaven Η (gemen: η) förseelse Substantiv mindre brott; brott som enligt lagen har ett lindrigt straffvärde halvblod Substantiv husdjur eller människa av blandras, bastard, hybrid kvävning Substantiv det att kväva eller kvävas leverne Substantiv livhank läggning Substantiv inneboende preferens lönt Adjektiv (singular neutrum predikativ): som lönar sig mikron Substantiv äldre beteckning för metrisk längdenhet för mikrometer (med beteckningen μ) obeveklig Adjektiv som inte låter sig bevekas oförsiktig Adjektiv som inte är försiktig pudel Substantiv intelligent och lättlärd medelstor hundras med hängande öron och ullig päls, ofta används beteckningen för dvärgpudel ryta Verb skrika upprört och kraftigt, högt och ovänligt skolkamrat Substantiv person som gått på samma skola samtidigt som annan person smällare Substantiv fyrverkeripjäs som syftar till att ge ifrån sig en hög knall snobbig Adjektiv som liknar en snobb tendera Verb ha en benägenhet för, utvecklas i riktning mot ti Substantiv en stavelse som används vid solmisation för att representera den sjunde tonen i en durskala transvestit Substantiv person som bär kläder avsedda för det motsatta könet variation Substantiv förändring, omväxling bakdel Substantiv bakre del av något bankdirektör Substantiv (högre) chef på bank bess Substantiv sänkt h; ton med frekvens nära 466,16 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med aiss och cessess blåbär Substantiv lågväxande och rikt förgrenad växtart (Vaccinium myrtillus) i familjen ljungväxter, med blåsvarta bär och blålila fruktkött; växer vilt i skogsmarker i norra Europa egendomlig Adjektiv som är en del av någons egendom eter Substantiv osynlig, flyktig substans som uppfyller universums alla hörn och skulle utgöra det medium i vilket ljus kan spridas fetknopp Substantiv växt av släktet Sedum; exemplar av dessa arter fotbollsmatch Substantiv en match i sporten fotboll, vilken vanligen varar i 90 minuter med ett uppehåll efter 45 minuter förtal Substantiv (falska) uppgifter med syfte att skada någons anseende instruktör Substantiv person som instruerar kubanska Substantiv kvinna från Kuba livsfara Substantiv risk för död lönsam Adjektiv som genererar (ekonomisk) vinst; som går med vinst milligram Substantiv enhet (som betecknas mg) för den fysikaliska storheten massa motsvarande 10−6 kilogram eller 0,001 gram praktfull Adjektiv som kännetecknas av prakt och skönhet psykos Substantiv allvarlig psykisk oro och avvikande beteende, med en tydligt störd personlighet och rubbad verklighetsuppfattning, oftast av tillfällig natur skateboard Substantiv bräda med fyra hjul avsedd för att skejta skotska Substantiv lågskotska; ett germanskt språk mycket nära besläktat med engelska, talat främst i Skottland, men även i delar av norra Irland trimma Verb förbättra genom att få något att fungera effektivare återförena Verb förena delar eller parter som tidigare hängt samman amnesti Substantiv hel eller delvis eftergift för åtal eller straff, benådning; ofta i politiskt färgade sammanhang; beslut fattas av högsta statsledningen utan att någon begäran först måste lämnas in bakfot Substantiv bakre fot hos fyrfota djur förhäxa Verb förtrolla, fascinera, hypnotisera grina Verb skratta hårfärg Substantiv färg på håret hos en person klyscha Substantiv språkligt uttryck som har använts så mycket att det slitits ut och endast används av slentrian eller vana koran Substantiv enstaka fysiskt exemplar av Koranen lunchrast Substantiv rast i samband med lunch mobilisera Verb sätta i rörelse, göra rörlig nyckelkort Substantiv kort som öppnar ett kortlås omkrets Substantiv en sluten kurva som går runt en figur i ett koordinatsystem; i synnerhet längden av denna kurva paprika Substantiv slags grönsak som finns i olika färger, bland de vanligaste är röd, gul och grön; ursprungligen från Mexico, Centralamerika och Sydamerika pionjär Substantiv person som är verksam i ett nytt område inom exempelvis teknik, vetenskap eller kultur sommarlov Substantiv lov som inträffar på sommaren tillverkning Substantiv det att tillverka /något/ uppriktighet Substantiv det att vara uppriktig; ärlighet utdrag Substantiv (citerad) del (av en text, ett register etc.) verktygslåda Substantiv låda med verktyg avhuggen Adjektiv som med våld avlägsnats från ett större (långsmalt eller rent av cylinderformat) föremål genom att någon huggit med t.ex. en yxa födelseattest Substantiv intyg som attesterar en födsel göda Verb förse någon (oftast ett djur) med mycket mat för att göra att dess vikt ökar helgdag Substantiv söndag eller en annan enligt lag fastställd dag som är arbetsfri för att medborgarna ska kunna fira en religiös eller traditionell högtid hundmat Substantiv föda (mat) åt hundar journalistik Substantiv verksamheten att i eller för media arbeta fram artiklar eller andra redaktionella produkter koncentrationsläger Substantiv läger (vid krigstillfälle) för uppsamling av civila fångar som är medborgare i en fientlig stat koordinera Verb samordna, anpassa eller styra två eller flera saker samtidigt kreativitet Substantiv förmåga eller företeelse att komma med nya idéer eller att skapa nya saker, speciellt oväntade sådana linser Substantiv linssläktet, släkte inom familjen ärtväxter pansar Substantiv hårt eller i högre grad skyddande material polsk Adjektiv som har att göra med Polen prioritering Substantiv något man prioriterar statuera Verb stadga, fastställa, föreskriva storkova Substantiv stor summa pengar vari Adverb i vilken balboa Substantiv benämning på valutan i Panama bråte Substantiv hög av timmer diskett Substantiv numera föråldrat lagringsmedium för datorer som normalt rymmer endast 1,44 MB elfte Räkneord ordningstalet mellan tionde och tolfte; svarande mot grundtalet elva. fåfäng Adjektiv som eftersträvar det förgängliga, skönhetsälskande, som inte satsar på det varaktiga gry Verb bli ljusare i och med att solen stiger på morgonen jaktplan Substantiv jaktflygplan kvadratmeter Substantiv härledd SI-enhet för area (med beteckningen m2); arean för en kvadrat vars samtliga sidor har längden 1 meter larvig Adjektiv barnslig, tramsig, fånig meditation Substantiv (tyst) betraktelse, begrundan ogenomtränglig Adjektiv som inte går att tränga igenom, tät, kompakt, massiv, inte genomtränglig okunnighet Substantiv brist på kunskap ombe Verb begära eller önska någon att utföra en viss handling; uppmana sekundär Adjektiv i andra hand; underordnad; indirekt (t.ex. sekundärt ljud) skyddsängel Substantiv ängel som skyddar (en person) tillfriskna Verb /med tiden sakteligen/ bli frisk från en sjukdom ärftlig Adjektiv som kan gå vidare till avkomma via gener abbot Substantiv föreståndare för ett munkkloster bane Substantiv orsak till någons eller någots undergång eller död etnisk Adjektiv som rör etnicitet hämtad Adjektiv tagen, som någon har hämtat insulin Substantiv ett hormon (peptidhormon) som bildas av betaceller i bukspottkörteln (pankreas) (i synnerhet stimulerat av höga blodsockernivåer) och som ökar cellernas upptag av glukos och vissa aminosyror, stimulerar glykogenesen, fet kejsarsnitt Substantiv förlossning genom snitt i bukväggen kväve Substantiv grundämnet med atomnummer 7 och kemisk beteckning N (som förekommer i luften i form av kvävgas) mixer Substantiv köksmaskin för att hacka, purea och blanda samt göra milkshake och smoothie onaturlig Adjektiv icke naturlig pantbank Substantiv butik som lånar ut pengar (bank) med föremål (lösöre, antikviteter) som säkerhet (pant) punktera Verb markera med punkter, pricka självklar Adjektiv som lätt inses; som enkelt låter dra slutsatser spårning Substantiv följandet av ett spår, det att spåra stucken Adjektiv som har stuckits svalna Verb bli svalare eller kallare; få en lägre temperatur teoretisk Adjektiv som hör till teori snarare än praktik, tänkbar, opraktisk, overklig, abstrakt tillbe Verb rikta sig till gudom i bön tråkmåns Substantiv tråkig människa, någon som gör en uttråkad alp Substantiv en särskilt hög bergstopp; i synnerhet i centrala Europa avkastning Substantiv vinst i förhållande till kapitalinsats och tid distribution Substantiv spridning eller fördelning över ett område fix Adjektiv fast, oföränderlig; som inte förändras frimurare Substantiv medlem av frimurarorden givare Substantiv person eller apparat som ger något grävling Substantiv en art (Meles meles) inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae); individ av arten grävling hu Interjektion uttrycker rädsla eller bestörtning jätteviktig Adjektiv mycket viktig koja Substantiv mindre, provisorisk byggnad utan bekvämligheter med bara ett rum, avsett att vistas i under kortare tid mekanism Substantiv en enklare eller komplicerad konstruktion som utför en särskild funktion och är baserad på krafter och rörelser, dvs mekanik molekylär Adjektiv som rör molekyler repris Substantiv del av ett musikstycke som spelas en gång till efter att det spelats en eller flera gånger underminera Verb det att minera en fiendeposition underifrån, att gräva en tunnel (tidigare kallat mina; en underjordisk gång eller hålighet) in under fiendepositionen för att sedan rasera eller detonera denna i motverkande syfte avsändare Substantiv någon som sänder något till en eller flera mottagare genom ett medium, via post, e-post, radio eller dylikt; begreppet kan även användas i överförd betydelse, ung. upphovsman bankett Substantiv festlig formell måltid blodspillan Substantiv det att människor dödas som följd av en handling diskmaskin Substantiv mekanisk och vanligen elektrisk maskin som rengör disk (tallrikar, glas, muggar, bestick, skålar, matlagningskärl etc.) finska Substantiv språk som huvudsakligen talas i Finland, vidare informellt samlingsnamn för direkt närliggande språk (se östersjöfinska) grundlag Substantiv grundläggande ordning för hur ett land ska styras som ofta även garanterar medborgarnas grundläggande rättigheter; samling lagar som anses mer grundläggande än andra gåshud Substantiv ett fenomen när håren hos pälsdjur reser sig inferno Substantiv tillvaro som är omöjlig att uthärda kampsport Substantiv sport som innehåller eller förbereder för någon form av kamp kollidera Verb stöta ihop kroppslig Adjektiv som hör till människans kropp (och jordelivet), till skillnad från själ och ande; fysisk, materiell, världslig kvarvarande Adjektiv som fortfarande förekommer (existerar, eventuellt i en given roll; finns till; kommer att inträffa), vanligen efter att ett eller flera andra, liknande, föremål eller företeelser, som tidigare existerat, (på något sätt) massmördare Substantiv person som mördat tre eller fler personer på samma gång obesvarad Adjektiv inte besvarad (fråga, brev, bön, kärlek) pröjsa Verb betala säl Substantiv individ av någon art tillhörande någon av däggdjursfamiljerna öronsälar (Otariidae), öronlösa sälar (Phocidae) och valrossar (Odobenidae) uppkäftig Adjektiv som provocerar genom respektlöst prat, som käftar emot utsaga Substantiv uttalande eller yttrande som innebär ett påstående; vittnesmål, redogörelse, uppgift vira Verb samla upp genom att snurra runt något ass Substantiv sänkt a; ton med frekvens nära 415,30 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med giss bag Substantiv en typ av stor, mjuk väska debut Substantiv en författares, skådespelares, artists eller annan konstnärs första offentliga (större) publicering eller framträdande eftertraktad Adjektiv som eftertraktas extern Adjektiv yttre, utantill (uttill), utanvart; som ligger utanför eller kommer utifrån gotta Verb njuta (av något) hednisk Adjektiv som har sitt ursprung i eller rör hedendom och hedningar irra Verb vandra omkring utan syfte nöjesfält Substantiv nöjespark polisskola Substantiv utbildning för blivande poliser; kan även syfta på byggnad där utbildningen bedrivs registrering Substantiv införande av uppgift i ett register samhällstjänst Substantiv lindrig påföljd efter brott som består av samhällsnyttigt arbete skrattretande Adjektiv så löjlig att man kan skratta sminka Verb applicera smink i ansiktet, måla sig stukad Adjektiv vrickad, vriden swagger Substantiv kort och vid damkappa tveklöst Adverb utan tvekan, helt klart, definitivt andrum Substantiv tid för att andas, andningspaus avsevärt Adverb i stor omfattning cyanid Substantiv salt av vätecyanid diameter Substantiv en rät linje mellan två punkter på en cirkel sådan att linjen passerar medelpunkten (och också blir så lång som möjligt); den längsta kordan; även om längden av en sådan linje; generaliserat det största möjliga avstånd m dossier Substantiv uppsättning handlingar om ett ärende fullmäktige Substantiv ledamot av beslutande och/eller övervakande demokratisk församling förlamning Substantiv det att bli eller vara lam (förlamad) förolämpande Adjektiv som förolämpar innefatta Verb ha som ingående del kanel Substantiv en krydda, bestående av bark från trädet Cinnamomum ceylanicum kapp Substantiv huv knoge Substantiv led mellan handryggen och fingrarna kryptering Substantiv det att göra information svårläslig för alla som inte ska kunna läsa den nedervåning Substantiv den nedre våningen i ett tvåvåningshus (t.ex. en villa), i nivå med marken utanför huset opposition Substantiv de politiska partier som inte innehar regeringsmakten eller som står utanför riksdag satsning Substantiv händelse då pengar eller marker satsas skallerorm Substantiv individ av släktet skallerormar (Crotalus) i familjen huggormar (Viperidae) upplägg Substantiv sätt att organisera eller strukturera någonting vissna Verb bli (mer) vissen överensstämma Verb stämma överens (med); ha samma egenskaper; passa bra ihop ac Substantiv luftkonditionering allesamman Pronomen variant av allesammans anvisning Substantiv det att anvisa; information eller upplysning om vad som skall göras och på vilket sätt barnmorska Substantiv sjukvårdsutbildad person som hjälper till vid förlossning bris Substantiv svag vind dagordning Substantiv schema som listar de ärenden som är tänkta att behandlas vid ett sammanträde eller annan ordnad sammankomst fenomenal Adjektiv fantastisk hänge Substantiv hängande föremål indikation Substantiv tecken på ett visst förhållande jordisk Adjektiv som hör till (livet på planeten) jorden jour Substantiv tjänstgöringsskift under dag eller del av dygn som ligger utanför allmän tjänstetid, t.ex. i sjukhus kunnig Adjektiv som kan, som har kunskap, duktig, skicklig livsviktig Adjektiv synnerligen viktig, vital loppor Substantiv en insektsordning, med det taxonomiska namnet Siphonaptera mätning Substantiv det att mäta nyckfull Adjektiv som är full av nycker och vars beteende därför inte kan förutses och (till synes) saknar motivering oförglömlig Adjektiv som är så intressant, ovanlig eller känslomässigt gripande att den sätter sig hårt i minnet oklok Adjektiv som inte är klok plastpåse Substantiv påse av mjukplast runtomkring Preposition som rör sig runt om något scoop Substantiv uppseendeväckande nyhet som en nyhetskälla är ensam om själslig Adjektiv som rör själslivet skojig Adjektiv rolig, som ger välmående spå Verb (försöka) förutsäga framtiden eller någon specifik aspekt av den strö Verb försiktigt eller utan större kraft kasta eller sprida så att något (granulärt material) fördelar sig mer eller mindre jämnt trapp Substantiv trappar en familj med fåglar (Otididae) videospel Substantiv äldre begrepp för TV-spel accepterad Adjektiv som accepterats aktör Substantiv skådespelare; person som medvetet uppträder som sig själv eller en annan person och agerar enligt ett skrivet eller improviserat manus, ofta inför publik, exempelvis på en teater eller i en film bemöta Verb visa en attityd mot en person eller grupp; motta; ta emot blåst Adjektiv dum, enfaldig busshållplats Substantiv särskilt anordnad plats belägen längs en körbana eller inom en busstation, avsedd för påstigande passagerare att vänta vid och för bussar i linjetrafik eller skolskjutsar att stanna vid för att släppa på och av passagera deposition Substantiv överlämnande av värdeföremål (t ex konstverk från museum till en institution) utan förändring av äganderätten dubbelmord Substantiv mord på två personer samtidigt fullsatt Adjektiv besutten till sista plats förbinda Verb göra det möjligt att förflytta sig mellan olika platser; utgöra en väg mellan; dra kurva (linje) mellan; skapa ett samband mellan glänta Substantiv öppet område i en skog gnagare Substantiv en ordning (Rodentia) inom djurklassen däggdjur (Mammalia); mindre, kortbenta däggdjur med endast ett par framtänder i vardera käke hembesök Substantiv besök av läkare eller vårdpersonal i någons hem hjärtfrekvens Substantiv frekvens av hjärtslag, d.v.s. antal slag per tidsenhet hämtmat Substantiv mat som tillagas på restaurang för att sedan tas med av kund och ätas någon annanstans hårdvara Substantiv fysisk apparat i eller kopplad till en dator, exempelvis moderkort, processor, internminne, hårddisk, DVD-brännare, TV-kort, skrivare, skanner, datormus, tangentbord, bildskärm och högtalare ifråga Adverb variant av i fråga intimitet Substantiv förtrolighet koncentrerad Adjektiv som försöka att enbart (intentsivt) tänka på något, vanligtvis den aktuella arbetsuppgiften, i syfte att optimera resultatet av arbetet krypterad Adjektiv som gjorts svårläslig med hjälp av kryptering maskineri Substantiv de rörliga delarna av en apparat målvakt Substantiv spelare (i sporter med faktiska målburar) med den speciella uppgiften att vid motståndarlagets målförsök, t.ex. genom att fånga bollen eller sparka iväg den, förhindra att motståndarlaget får poäng (vilket de får genom a oetisk Adjektiv icke etisk patriotisk Adjektiv som är eller utmärker en patriot påtryckning Substantiv kraftigt övertalningsförsök, ibland gränsande till hot redogöra Verb noggrant förklara ett händelseförlopp eller varför något är på ett visst sätt sjaskig Adjektiv smutsig och nedsliten skaft Substantiv avlång del av ett föremål; ofta för att hålla i (handtag) skönhetstävling Substantiv tävling där de deltagande skall se vackra ut och där den vackraste vinner urban Adjektiv tillhörande städer och stadsliv utmed Preposition vid sidan av något under en längre sträcka vidskepelse Substantiv tro på övernaturliga krafter som till exempel spöken, ödet, magi eller andra ovetenskapligt förklarliga fenomen som inte är direkt knutna till en religion vrå Substantiv ett hörn, litet utrymme, krypin, del av en soffa, ett rum eller ett öga väll Substantiv vällfog (vällad sammansättningsfog); stundom liktydigt med svets (svetsfog) västerländsk Adjektiv kännetecknande för Västerlandet ögonlock Substantiv hud- och slemhinneveck som kan slutas framför ett öga anomali Substantiv avvikelse (från det vanliga) blund Substantiv (kort) sömn, tupplur bot Substantiv påtvingat straff, numera i fråga om pengautbetalning deklarera Verb högtidligt förklara dov Adjektiv mörk, klanglös, bas-; med mycket låg frekvens fejd Substantiv bråk som pågår under en längre period, oftast mellan två parter som "ger igen" gång på gång förestående Adjektiv som snart kommer att ske förtryckt Adjektiv som utsätts för förtryck förvärva Verb ackvirera, anskaffa, tjäna in hjälpreda Substantiv någon som hjälper ikon Substantiv helig avbildning av Maria, Jesus i den ortodoxa kyrkan komplicera Verb göra komplexare; göra ett problem eller en situation svårare, försvåra liggare Substantiv bok för löpande anteckningar av något, lista över besökare lillan Substantiv den lilla lillflickan; benämning på yngsta flickan i familjen livshotande Adjektiv som med nämnvärd eller betydande sannolikhet leder till döden medmänniska Substantiv enskild människa (med betoning på dennes del av en gemenskap tillsammans med andra människor och de förpliktelser det innebär) nattlinne Substantiv klänningsliknande nattdräkt nestor Substantiv den äldste och mest vördnadsvärde inom en viss krets eller sällskap opartisk Adjektiv inte partisk, som håller sig till ett (objektivt och neutralt) förhållningssätt utan att blanda in känslor/vinklade åsikter optimal Adjektiv som utgör optimum plundrare Substantiv person som plundrar reptil Substantiv kräldjur svensson Substantiv medelsvensson tänkare Substantiv person som tänker på djupet; filosof underdrift Substantiv det att framställa något ringare än vad det faktiskt är, det att underdriva något utvecklad Adjektiv som utvecklats vrålhungrig Adjektiv mycket hungrig alba Substantiv vit mässkjorta av linne ansedd Adjektiv uppskattad av många blödande Substantiv det att blöda delegation Substantiv grupp personer (delegater) som sänds ut för att diskutera med en motpart; även för att göra studiebesök eller uppvaktning envishet Substantiv egenskapen att vara envis farförälder Substantiv en av pappas föräldrar förblinda Verb göra blind föregångare Substantiv den eller det som föregår någon annan eller något annat förträfflig Adjektiv utmärkt; ovanligt bra hemlis Substantiv hemlighet hållhake Substantiv typ av redskap, ofta avlångt C-format metallstycke, för att hålla fast föremål krigszon Substantiv område där krig pågår lejd Adjektiv ful eller dum men på ett bra sätt lemlästa Verb svårt skada en kropp, stympa långtradare Substantiv tung lastbil med släp eller trailer som kör en lång trad - d.v.s. en lång resa mutant Substantiv organism som uppkommit i ny form genom mutation ribba Substantiv långt och smalt bräde sjömil Substantiv längdmått lika med 1852 meter (=en nautisk mil); tidigare lika med 7420 meter (=en geografisk mil) slagen Adjektiv som slagits socialtjänst Substantiv kommunal verksamhet (tjänst) för sociala frågor spridd Adjektiv som finns på många ställen; utbredd stimulerande Substantiv det att stimulera stötande Substantiv det att stöta uppblåst Adjektiv fylld med luft utfall Substantiv resultat (av ett försök) utsliten Adjektiv som har använts mycket och är i dåligt skick vardera Pronomen bådadera väsentlig Adjektiv som är så viktig att man svårligen klarar sig utan den; mycket viktig arbetslöshet Substantiv förhållande för personer som vill och kan jobba men saknar anställning barr Substantiv små långsmala hårda spetsiga blad från barrväxter dixie Substantiv ett spelsätt inom jazzmusiken dödsattest Substantiv juridiskt dokument som bekräftar dödsfall och utvisar personens dödsorsak epilepsi Substantiv kronisk sjukdom som yttrar sig i plötsliga attacker av kramper friterad Adjektiv tillagad genom kokning i het olja fuskare Substantiv person som fuskar; person som skaffar sig fördelar på ett omoraliskt eller olagligt sätt försökskanin Substantiv kanin som används i djurförsök grymta Verb låta som en gris havsbotten Substantiv botten av ett hav hållplats Substantiv särskilt anordnad och markerad plats, normalt belägen längs en körbana eller en spårväg och avsedd för påstigande passagerare att vänta vid och för bussar, skolskjutsar eller spårvagnar att stanna vid för att låta passag klibbig Adjektiv som lätt fastnar på ytor och upplevs motbjudande, ofta svår eller jobbig att torka bort kontonummer Substantiv nummer som identifierar ett konto (t.ex. hos viss bank) labil Adjektiv utan jämvikt; ostadig; vacklande livsuppehållande Adjektiv som uppehåller (bevarar) livet, men inte botar en patient möjliggöra Verb göra så att något blir möjligt, göra så att något kan inträffa eller existera skamlös Substantiv som inte känner skam skälva Verb skaka häftigt: med tämligen hög men vanligtvis fullt synbar frekvens upprepade gånger förflyttas mellan två ändlägen svälla Verb få större volym, öka i storlek genom att 'blåsas upp' av gas eller vätska svältande Substantiv det att svälta testresultat Substantiv resultatet från ett test tillflykt Substantiv plats dit man flyr undan, även bildligt varsko Verb meddela någon något, ofta i fråga om allvarligare händelser yrsel Substantiv balansrubbning med upplevelse av snurrande rörelser övermanna Verb med fysiskt våld ta kontroll över en person (t.ex. hålla fast personen så att personen inte längre kan utföra sina avsikter) byst Substantiv kvinnobröst flak Substantiv flat, ofta rektangulär, yta (t.ex. på lastbil, där man lägger lasten) fortsatt Adjektiv som går vidare / fortskrider / fortlöper härborta Adverb här kommunfullmäktige Substantiv den högsta beslutande församlingen i en svensk eller finsk kommun manlighet Substantiv det att vara manlig motsvarighet Substantiv det som närmast motsvarar den givna företeelsen obducera Verb rättsmedicinskt undersöka död kropp ohyfsad Adjektiv ouppfostrad, oartig scanna Verb avläsa något med hjälp av en scanner sill Substantiv en art i familjen sillfiskar, samma art som strömming skeppa Verb transportera per båt skuldra Substantiv axel - i människans kropp armens upphängning i bålens övre del smet Substantiv en flytande blandning av framför allt mjöl och någon vätska, och som ska gräddas eller stekas spökhistoria Substantiv kortare (påhittad) berättelse (med eller utan spöken) avsedd att skrämma lyssnaren eller läsaren sägen Substantiv /icke sann/ kort berättelse från muntlig tradition, ofta beskrivande hur det var tidigare i historien; saga som gör anspråk på att vara sann tamejfan Adverb variant av ta mig fan universell Adjektiv allt omfattande, allmän, som gäller hela universum uppskov Substantiv försening, fördröjning, uppskjutande ålderdomshem Substantiv boende för personer som på grund av hög ålder inte klarar av att bo på egen hand antimateria Substantiv materia uppbyggd av antipartiklar blodspår Substantiv förekomst av blod (i form av blodfläckar eller pölar) från skadat djur eller skadad människa, som efter någon form av (våldsam) händelse (oavsiktligt) lämnats i omgivningen och där utgör en ledtråd till vad som hänt elle bottenvåning Substantiv den nedersta våningen ovan markytan i ett flervåningshus budord Substantiv gudomligt påbud eller förbud; särskilt ettdera av de befallningar som Gud ger till Mose i Gamla Testamentet fyrkantig Adjektiv som är formad som en fyrkant inneha Verb ha i sin ägo isåfall Adverb vanlig stavningsvariant av i så fall kana Substantiv lång och smal (sluttande) isbana kvicksilver Substantiv ett silvergrått metalliskt grundämne, flytande vid rumstemperatur med atomnummer 80 och symbolen Hg liksäck Substantiv säck för förvaring av en död kropp oväsentlig Adjektiv inte väsentlig, betydelselös påvisa Verb bevisa förekomsten av reservation Substantiv det att reservera något riklig Adjektiv ymnig, i väl tilltagen mängd samhörighet Substantiv anknytning i grupp genom likartade intressen, åsikter, övertygelser, känslor och dylikt schimpans Substantiv släktet "Pan" inom familjen hominider "Hominidae" med 2 arter tagg Substantiv utstickande spetsig ände på växt som mest förknippas med ros och kaktus, som vanligtvis åsamkar smärta vid beröring uppbrott Substantiv påbörjande av förflyttning valkampanj Substantiv valrörelse; kampanj i syfte att i ett (politiskt) val få röstberättigade att rösta för en viss person eller ett visst politiskt parti viola Substantiv ett slags stråkinstrument med ett register lägre än violin och högre än violoncell. banda Verb förse med band blåtira Substantiv blåmärke runt ögat busstation Substantiv (större) station bestående av flera hållplatser, även kallad terminal, avsedda för bussar i linjetrafik att stanna vid för på- eller avstigning (eller bådadera för en buss som ej har ändhållplats på stationen) chatta Verb skicka textmeddelanden via internet e.dyl. i realtidskommunikation deppa Verb vara tillfälligt deppig frågetecken Substantiv skiljetecknet ? förefalla Verb te sig för (någon på visst sätt); ge intryck av (att vara något); ofta opersonligt gathörn Substantiv ett ställe där två gator träffar på varandra hjältemodig Adjektiv som är som en hjälte eller som rör hjältar inköp Substantiv något som har köpts eller köpts in jättekonstig Adjektiv mycket konstig kränga Verb luta åt sidan matchning Substantiv det att matcha nyck Substantiv plötsligt påfund som (till synes) saknar motivering posttraumatisk Adjektiv som följer efter ett (fysiskt eller psykologiskt) trauma sammanlagt Adverb tillsammans; ihopräknat; ihopslaget; ihop; allt som allt sockerbit Substantiv enhet bitsocker; sockerkristaller som sammanfogats, vanligtvis i form av ett rätblock. telefonlinje Substantiv förbindelse via telefon undvara Verb vara utan; /försöka/ klara sig utan; avstå från växellåda Substantiv mekanism (låda med kugghjul, kilremmar eller liknande) som (vanligen i ett växlande förhållande) omvandlar rotationsfrekvens och vridmoment askfat Substantiv fat avsett för aska och fimpar bensinmack Substantiv anläggning med bensinpumpar för tankning av fordon fastighetsmäklare Substantiv person som yrkesmässigt förmedlar fastigheter förnäm Adjektiv av hög rang, börd e.dyl.; förnämlig, hög jam Substantiv lätet från en katt kristendom Substantiv en abrahamitisk religion grundad av Jesus från Nasaret, vars heliga text kallas Bibeln kvadratkilometer Substantiv måttenhet för area; 1 kvadratkilometer är den area som en kvadrat har, om sidlängden är 1 kilometer nada Pronomen ingenting påhittig Adjektiv som har lätt för att hitta utvägar, upptåg eller medel regelbok Substantiv bok som innehåller de officiella reglerna för ett visst spel (eller sport, jobb, organisation, och liknande) röstning Substantiv det att rösta, det att avge sin röst i ett val eller en omröstning skrin Substantiv ask med lock för förvaring; ofta låsbar och utsmyckad; ofta för att förvara något värdefullt, t.ex. smycken spårvagn Substantiv bussliknande spårbundet fordon som körs på spår i (vanligtvis) stadsmiljö, så kallad spårväg superstjärna Substantiv mycket berömd artist eller annan profil som nått stjärnglans och berömmelse talk Substantiv ett vitt eller ljust grönt mineral turkiska Substantiv språk som talas i Turkiet uppröra Verb oroa, väcka anstöt utmärka Verb förse med märken för att möjliggöra igenkänning begravningsplats Substantiv (oftast offentligt och inhägnat) område med (många) gravar bjässe Substantiv en stor varelse, sak eller person, ofta använt i överförd betydelse borttagen Adjektiv som tagits bort bug Substantiv mage, buk distributör Substantiv person eller företag som arbetar med distribution dåtid Substantiv den tid som har förflutit elnät Substantiv nätverk av kraftverk, elektriska ledningar, ställverk samt all annat utrustning för distribution av el som behövs för att försörja alla el-kunder i landet med el genomtänkt Adjektiv som tänkts igenom kamouflage Substantiv en teknik med vars hjälp personer, djur eller föremål kan dölja sig i den närliggande omgivningen kastare Substantiv person som ägnar sig åt att kasta kejserlig Adjektiv som hör till en kejsare eller kejsarinna ledsamt Adverb på ett ledsamt sätt limma Verb fästa med lim, speciellt om något som ska sitta fast för gott mint Substantiv pepparmynta mjau Substantiv handlingen att jama, särskilt om det ljud som uppstår ruttnande Substantiv det att ruttna rymdfärja Substantiv variant av återanvändbar rymdfarkost sluten Adjektiv fåordig, förtegen snorta Verb dra in en drog genom näsan tandtråd Substantiv tunn tråd (t.ex. av nylon) som dras genom mellanrummen mellan tänderna för att få bort matrester och annat skräp som fastnat där tumult Substantiv upplopp, buller twist Substantiv en (i början av 1960-talet populär) dansform uttal Substantiv det ljud som produceras när ett bestämt ord framförs vid muntlig kommunikation (vanl.) mellan människor; särskilt hur detta ljud anses korrekt och lämpligt välvilja Substantiv vänlig inställning; det fokusera på de bra sidorna hos något eller någon, vilket tar sig i uttryck genom handling ädelsten Substantiv sten av ett speciellt vackert, ofta färgstarkt och genomskinligt mineral äppelpaj Substantiv paj med fyllning av äpple abstrakt Adjektiv endast genom tanken förnimbar arisk Adjektiv som härstammar från arier blända Verb tillfälligt göra så att någon inte ser, genom att lysa starkt ljus mot personen feghet Substantiv det att vara feg flyktbil Substantiv bil som används för flykt efter ett brott foder Substantiv mat för djur i en djuruppfödning fotfäste Substantiv fäste för foten glädjedödare Substantiv person som förhindrar andra från att ha /harmlöst/ roligt infinna Verb komma för att närvara (enligt en uppgjord plan) inkompetens Substantiv det att vara inkompetent, oduglighet, oförmögenhet isbjörn Substantiv en art (Ursus maritimus) inom däggdjursfamiljen björnar (Ursidae); individ av arten isbjörn jihad Substantiv människans strid mot onda krafter, mot islams fiender, mot de otrogna klöver Substantiv en av färgerna i en vanlig kortlek (♣) knockout Substantiv slag som fäller en boxare så att han inte kan resa sig inom 10 sekunder konsekvent Adjektiv som följer principerna, följdriktig kortlek Substantiv uppsättning kort ämnad för kortspel kryphål Substantiv hål där man kan krypa in och gömma sig lotus Substantiv lotusblomma; blomma från någon av flera näckrosliknande växter i släktet Nelumbo och näcksläktet (Nymphaea) manet Substantiv en havslevande nästan genomskinlig varelse i klassen Scyphozoa, ett slags nässeldjur mongol Substantiv invånare i Mongoliet eller person med mongolisk härkomst nattvard Substantiv nattmåltid, dagens sista måltid nordost Adverb åt eller från nordost poetiskt Adverb i form av poesi, på ett poetiskt sätt, rörande poesi poppa Verb ge ifrån sig ett ljud kort, intensivt ljud (orsakat av plötslig expansion) reservdel Substantiv föremål som kan användas istället för en viss del av en produkt (vanligtvis en maskin och dylikt), vanligtvis för att denna delen saknas, är ur funktion eller annars oanvändbar smurf Substantiv seriefigur, en liten blå varelse från en TV-serie underordnad Adjektiv som befinner sig under en annan, given person i en social hierarki (t.ex. inom militären eller i ett företag) ursinnig Adjektiv mycket arg; mycket aggressiv och kanske också våldsam utgåva Substantiv upplaga, edition utlopp Substantiv ställe där ett flöde (vattendrag) löper ut yi Substantiv ett tibetoburmanskt språk (eller flera närstående språk) som främst talas i den kinesiska provinsen Sichuan åkalla Verb söka hjälp, bönfalla, anropa anlägga Verb skapa något som sedan ska fortsätta utvecklas delvis av egen kraft biografi Substantiv redogörelse (berättelse) om en (verklig) persons liv bre Verb variant av breda buller Substantiv skadligt eller störande ljud, t.ex. från maskiner, motorer, ventilationsanläggningar, konserter, en väggklocka eller en droppande vattenkran infall Substantiv plötslig tanke eller idé som infaller någon knuten Adjektiv bunden till något eller någon kroppstemperatur Substantiv temperatur inne i en människa eller ett djur livskraft Substantiv kraft att leva nana Verb sova observatör Substantiv person som observerar något, särskilt i omgivningen skända Verb bringa skam eller vanära över någon eller något ståtlig Adjektiv som utstrålar storhet, styrka, elegans och kanske lyx eller ära trolleri Substantiv det att trolla, även om enskilt trick träningsläger Substantiv läger för träning (av idrott); även om fjällanläggning (skidort) och liknande vackla Verb vara på väg att tappa balansen (och ta extrasteg för att få tillbaka full balans) vadslagning Substantiv aktivitet att slå vad; aktivitet att gissa och satsa pengar eller något annat på något som kommer att hända i framtiden, eller på något som redan har hänt utan att man vet resultatet violett Adjektiv som har samma eller liknande färg som violer; som har en färg liggande ytterst i regnbågen och övergående i blå på den inre sidan; som har en färg med frekvens 690...789 THz i det elektromagnetiska spektret välvillig Adjektiv som har vänlig inställning; som fokuserar på de bra sidorna hos någon eller något användande Substantiv det att använda asp Substantiv en art (Populus tremula) inom växtfamiljen videväxter (Salicaceae); individ av arten asp avläsning Substantiv fastställande av ett mätvärde avspärra Verb markera ett område som förbjudet för obehöriga (vanligen genom att dra plastband runt området) dunkel Adjektiv skuggig; i svagt ljus fyrkant Substantiv rektangel, ofta kvadrat; geometrisk figur bestående av fyra vinkelräta linjer, som var och en börjar där den förra slutade och den sista slutar där den första började företrädare Substantiv person som företräder någon/något hemlighetsmakeri Substantiv hemlighållande i alltför hög grad infektera Verb smitta inviga Verb på ett högtidligt sätt ta i bruk, öppna konstatera Verb säga eller på något annat sätt ge uttryck för att man lagt märke till något faktum konstskola Substantiv skola där man lär sig att skapa konst mupp Substantiv monsterliknande dockfigur från tv-serien Mupparna samordna Verb anpassa två eller flera saker till varandra, koordinera sågverk Substantiv industrianläggning (verk) som sågar timmer till virke (plankor, brädor) tarvlig Adjektiv simpel; låg; billig tut Substantiv lätet från signalhorn, vissla, tuta, trumpet eller liknande instrument varifrån ljud uppstår genom pressad luft upprättelse Substantiv allmänt erkännande att beskyllningar varit orättvisa; återställande av någons anseende världslig Adjektiv som har med världen och jordelivet (inte himmelen) att göra, konkret, materiell, inte andlig (och därför ansedd som mindre viktig av dem som prioriterar religionen) badbyxor Substantiv klädesplagg för man som liknar vanliga kalsonger (underbyxor) fast är avsett att användas när personen badar i vatten bekännare Substantiv person som bekänner dunk Substantiv bärbar behållare för vätska, oftast formad som ett rätblock och försedd med ett handtag och ibland med en kran enhälligt Adverb utan invändningar, som alla är ense om förebrå Verb anklaga någon för att vara skyldig till något; placera en skuld på någon hemlängtan Substantiv längtan tillbaka (till ens bostad, hemort eller hemland, eller annan tidigare boplats där en kände sig mer hemma) knopp Substantiv förstadium till en blomma eller blomma innan den har slagit ut loco Adverb på platsen nachos Substantiv en mexikansk maträtt bestående av tortillachips, ofta serverade med smält ost nynna Verb (små-) sjunga (glatt för sig själv), särskilt endast en melodi utan text ordbok Substantiv bok med en alfabetisk förteckning av (de viktigaste) orden i ett språk eller inom ett språkvetenskapligt eller annat ämnesområde, som regel med ordförklaringar på samma språk; bok där (de viktigaste) orden i ett språk öv riviera Substantiv kuststräcka populär bland turister selfie Substantiv fotografiskt självporträtt, typiskt fotograferad med en handhållen digitalkamera eller mobiltelefon skafferi Substantiv skåp eller förråd för förvaring av matvaror som kan lagras vid rumstemperatur skura Verb rengöra en yta genom att skrapa eller skrubba slakthus Substantiv anläggning där djur slaktas söla Verb ta onödigt lång tid på sig för att göra något; vara långsam toalettpapper Substantiv mjukt papper som används på toaletter vanligen för att rengöra penis/urinrörsöppning och/eller ändtarmsöppning efter naturligt avgivande av urin och/eller avföring eller en viss sorts dylikt papper tredubbla Verb multiplicera med tre tvåhundra Räkneord 200 (romerska siffror: CC); det heltal som följer 199 och föregår 201 upprätt Adjektiv stående, med sin axel parallell med markens normal; om människa/djur stående på bakbenen avblåsa Verb signalera att en match är slut blockad Substantiv militärt hinder för transporter till och från ett land(område); beslut att inte leverera (vissa) varor till ett land (handelsblockad) bokklubb Substantiv klubb som sysslar med böcker på något sätt, exempelvis genom arrangemang av läsning och litteraturdiskussion brännmärke Substantiv märke som har bränts in i huden (på brottsling eller boskapsdjur) dröjsmål Substantiv fördröjning festligt Adverb på ett festligt sätt kryssare Substantiv stort militärt fartyg; örlogsfartyg ljuddämpare Substantiv något som dämpar ljud loppa Substantiv insekt från ordningen loppor (Siphonaptera), som lever som blodsugande parasit luktsinne Substantiv sinne hos vissa djur; analyserar kemiska föreningar, ofta i atmosfären; tillåter individen att känna dofter; sinnescellerna är hos människan belägna i nästaket macho Adjektiv som tenderar att föra sig (överdrivet) manligt, uttryckt i exempelvis gester, tal och beteende militärbas Substantiv plats där militär utrustning och personal finns tillfrisknande Adjektiv som tillfrisknar trippel Adjektiv som avser tre av något; trefaldig antidepressiv Adjektiv som motverkar (sjukdomstillståndet) depression begriplig Adjektiv som går att/är lätt att begripa begrunda Verb grundligt fundera igenom något bod Substantiv mindre, ofta ouppvärmd byggnad som bland annat kan används som förråd, garage eller gäststuga boning Substantiv bostad chick Adjektiv stilig, smakfull, elegant civiliserad Adjektiv som civiliserats fasansfull Adjektiv som är mycket skrämmande eller på annat sätt dålig flåsa Verb andas snabbt och djupt ofta på grund av ansträngning eller upphetsning gödsel Substantiv näringsmedel avsedd att läggas på eller blandas i jord för att ge (odlade) växter en bättre kvalitet eller bättre växtkraft hundrade Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet hundra inriktning Substantiv det att rikta in jättevacker Adjektiv mycket vacker kolhydrat Substantiv grundläggande typ av biokemiskt ämne som bygger upp växter och djur; kolhydrater omfattar sockerarter och polymerer av sådana, såsom stärkelse och cellulosa; kolhydrater består i regel av kol, väte och syre kontra Preposition i förhållande till krypta Substantiv rum under golvet i kyrka käresta Substantiv kvinna som hålls kär nomad Substantiv folk som lever av sin boskap och med den flyttar omkring till olika betesmarker potatismos Substantiv ätbart mos gjort av potatis safari Substantiv utflykt till vildmark, vanligen för att uppleva och dokumentera exotiska djur och natur självbelåten Adjektiv belåten (nöjd) med sig själv och inte intresserad av andra personer eller sina egna fel skälig Adjektiv rimlig släp Substantiv något man släpar eller drar med sig sömnmedel Substantiv läkemedel som underlättar sömn tillförlitlig Adjektiv som man kan ha fullt förtroende för, vars förutsägelser, resultat eller utsagor stämmer med verkligheten tillhåll Substantiv ställe där någon ofta eller gärna håller till eller uppehåller sig tysthet Substantiv det att vara tyst ängslig Adjektiv som ger anledning till oro, som väcker oro överklagande Substantiv det att överklaga en dom aktning Substantiv respekt, vördnad, uppskattning andres Pronomen genitiv av andre; som tillhör den andre asfalt Substantiv jordbeck, ett kolvätehaltigt ämne basta Verb bada bastu brandbil Substantiv bil som används vid bekämpning av bränder, vanligen utrustad med anordning för besprutning med bland annat vatten champion Substantiv mästare, segrare emblem Substantiv sinnebildligt märke fantom Substantiv något som ter sig såsom ett yttre föremål (ett kroppsligt väsen) utan att ha materiella beståndsdelar fotboja Substantiv anordning avsedd att hindra en persons rörelsefrihet förbarmande Substantiv medlidande förlängning Substantiv det att göra något längre (med större utsträckning i rummet); det (material) som används för att göra ett givet föremål längre hi Interjektion ljud som upprepas vid fnitter hjältemod Substantiv det att vara hjältemodig härkomst Substantiv varifrån något härkommer (härstammar) industriell Adjektiv som kännetecknar industri instruera Verb ge instruktioner limousine Substantiv variant av limousin medlemskap Substantiv det att man är medlem morra Verb ge ifrån sig dova, surrande och ofta hotfulla ljud nordöstra Adjektiv åt nordost belägen ohederlig Adjektiv inte hederlig; som ljuger eller fuskar; brottslig peso Substantiv namn på valutan i ett antal olika länder retur Substantiv lägesförändring tillbaka till utgångspunkten sagolik Adjektiv likt en saga, underbar skolflicka Substantiv flicka som /är i den åldern då flickor/ går i skola (främst grundskolan) smack Substantiv en slags båt med sprisegel eller gaffelsegel spalt Substantiv öppning, springa uppbåd Substantiv stor grupp med särskilt syfte; manskap vadan Adverb varifrån visionär Substantiv person som har visioner vändpunkt Substantiv punkt (i tiden) där något får en ny /in/riktning örlogskapten Substantiv titel för officer med en medelhög grad inom en försvarsmakts flotta adel Substantiv samhällsklass med nedärvda privilegier garanterade av staten såsom skattefrihet, rätt till reserverade ämbeten och rätt till anspråk på kronan: adelsman bokhylla Substantiv större möbel med flera våningar av hyllor på vilka böcker kan stå bråkdel Substantiv vad som utgör enbart en del av en helhet eller hel sak/mängd (och som anges med bråktal eller decimaltal) domino Substantiv en sorts maskeraddräkt (lång kappa med kapuschong); person i sådan dräkt filosofisk Adjektiv som rör filosofi genomsnittlig Adjektiv som har ett värde som ligger nära medel-, median-, eller typvärdet i en (underförstådd) klass av objekt med denna egenskap hundring Substantiv sedel med belopp om hundra kronor eller annan valuta idrottare Substantiv person som utövar idrott jippi Interjektion ett uttryck för glädje klyva Verb dela något (styvt eller hårt) på längden; dela en helhet i två (eller flera) delar kryss Substantiv geometrisk figur liknande bokstaven X, bestående av två korsande snedställda linjer kärlekshistoria Substantiv berättelse om kärlek eller om äventyr involverande kärlek latinsk Adjektiv som rör språket latin lavin Substantiv stort ras av snö nedför en bergssida obarmhärtig Adjektiv inte barmhärtig orättvisa Substantiv tillstånd som kännetecknas av att något är, eller det att något är, orättvist; något som är orättvist, orättmätighet poppis Adjektiv populär psalm Substantiv hymn eller sång i psaltaren ritt Substantiv ridning, ridtur svinstia Substantiv byggnad där bönder håller grisar (svin) således Adverb av den (tidigare nämnda) orsaken; anger att ett påstående följer av något tidigare nämnt tillmötesgående Adjektiv som är villig att uppfylla andras önskemål och göra andra tjänster; tjänstvillig triad Substantiv treenighet; grupp av tre utfattig Adjektiv synnerligen fattig; barskrapad värdesak Substantiv föremål av värde aw Substantiv afterwork bannlyst Adjektiv utesluten, förvisad blodförlust Substantiv förlust av blod t.ex. genom öppet sår enighet Substantiv det att ha samma åsikt och målinriktning; samstämmighet flintskallig Adjektiv som saknar hår på huvudet hästsvans Substantiv svans på en häst luncha Verb äta lunch lynne Substantiv sinnelag, natur, inneboende egenskaper lärorik Adjektiv som man lär sig (mycket) av makaron Substantiv litet, ofta böjt, rör gjort av mjöl och vatten marginal Substantiv den oskrivna kant som utgör en sorts ram runt en text maskulin Adjektiv som i sitt yttre och/eller sitt beteende påminner om hur man förväntar att en man ska vara mobb Substantiv slödder, pöbel, pack moment Substantiv avsnitt av en arbetsrutin eller liknande; arbetsmoment polera Verb göra viss yta på föremål glänsande, skinande och slät, ofta genom att gnida en duk eller liknande mot föremålet pretentiös Adjektiv mycket anspråksfull; som ställer mycket höga krav revolutionerande Adjektiv omvälvande rituell Adjektiv som hör samman med rit eller ritual sablar Interjektion kraftuttryck serva Verb sätta bollen i spel i sporter som tennis och volleyboll stekpanna Substantiv köksredskap av metall (t.ex. gjutjärn) att steka mat i tämligen Adverb ganska, i någorlunda hög grad, möjligtvis något starkare undantagstillstånd Substantiv tillfälligt upphävande av normala medborgerliga rättigheter med ökade befogenheter för polis och militär (såsom utegångsförbud, husundersökningar, arresteringar på lös grund m m) utrotningshotad Adjektiv som hotas av utrotning återse Verb träffa eller se (i verkligheten) någon eller något som man träffat eller sett tidigare, men varit borta från en tid överrumpla Verb ta med överraskning, vanligen på negativt sätt attila Substantiv kort uniformsrock med snörmakerier bitterhet Substantiv det att vara bitter cicero Substantiv en stilgrad (ca 4,5 mm) knivhugg Substantiv hugg med en kniv marsian Substantiv invånare på planeten Mars mataffär Substantiv kort för matvaruaffär neurotisk Adjektiv som lider av en nervös störning oförändrad Adjektiv inte förändrad; som fortfarande har sitt tidigare tillstånd orolighet Substantiv upplopp, tillstånd av oro (i samhället) päron Substantiv frukt från päronträdet snatteri Substantiv det att snatta; det att (på ett olovligt sätt) ta eller tillskansa sig egendom/-ar (av ringa värde) man inte äger tillsyn Substantiv det att /formellt/ se till att något /i samhället/ fungerar och sköts som det skall /enligt normer för etik, säkerhet, miljö etc./ utpressare Substantiv person som ägnar sig åt utpressning vattenmelon Substantiv en frukt, Citrullus lanatus, i samma familj som exempelvis meloner och gurkor avhoppare Substantiv en som hoppat av; som övergivit, lämnat en organisation eller sitt hemland avresa Substantiv start av en resa bildad Adjektiv – skapad butter Adjektiv buttrande dirigera Verb ange en riktning för, ge riktning åt; anföra (en orkester eller en kör) förföljare Substantiv person som (ovälkommet) förföljer någon eller något glasyr Substantiv överdrag (som till största delen består av socker och vatten) handgranat Substantiv vapen i form av en till storleken liten bomb som för hand kan kastas iväg mot målet och därefter detonera hjärnblödning Substantiv blödning (efter att ett eller flera blodkärl brustit) inuti skallen (i eller intill hjärnan) klapp Substantiv lätt beröring med handen; smekning knäböj Substantiv övning där person som står upprätt sätter sig på huk och sen reser sig kortslutning Substantiv (oftast oavsiktlig) hopkoppling av punkter eller föremål i en elektrisk krets (med låg resistans eller impedans), vilket orsakar en extrem och ofta skadlig strömökning lägereld Substantiv (i naturen uppgjord) brasa (kontrollerad och rumsligt begränsad eld) i läger (som tjänar som ljus- och värmekälla) manick Substantiv ett föremål eller apparat, något slags maskin, av obestämd funktion och användningsområde, som dock förväntas uträtta något missnöje Substantiv det att någon eller några är missnöjda med något; det att någon inte är nöjd eller att några inte är nöjda med hur något fungerar, ser ut eller sköts namnteckning Substantiv en persons namn, skrivet av denne, använd för att visa godkännande av tillhörande dokument, exempelvis ett kontrakt närliggande Adjektiv som är belägen i närheten av något ola Verb yttra ramsan ole dole doff för att välja något bland flera alternativ omärkt Adjektiv som inte själsligt eller kroppsligt tagit skada av eller på annat sätt påverkats av någon händelse eller företeelse oändlighet Substantiv tänkt tal som är större än varje tal som kan uttryckas matematiskt prestera Verb åstadkomma, utföra provisorisk Adjektiv som endast är tillfällig eller används tillfälligt i väntan på något mer beständigt satellitbild Substantiv foto på jordytan taget från en satellit i omloppsbana kring jorden senil Adjektiv som präglas av ålderdomssvaghet, vanligen om försämring av minne och logiskt tänkande självmordsbrev Substantiv meddelande som en person som planerar ta sitt liv författar för de efterlevande synnerligen Adverb mycket, ovanligt sängdags Adverb (föreskriven) tid att gå till sängs för att sova tekanna Substantiv kanna (behållare) för te udd Substantiv spets, pik underkasta Verb låta genomgå akademiker Substantiv person med universitetsutbildning checkhäfte Substantiv häfte eller liten bok som innehåller förtryckta checkar till innehavaren av ett bankkonto emellertid Adverb det tidigare nämnda är sant, och det är även det oväntade eller överraskande som följer fäste Substantiv grepp, handtag; (fast) grund förgasare Substantiv mekanism i bensinmotor som blandar bensin med luft före inloppet i cylindern gratulation Substantiv hälsning som (på något sätt) framförs av en part till en annan part – vid ett speciellt och lyckligt tillfälle för den andra parten, vanligen antingen på en födelsedag, namnsdag, årsdag eller annan speciell återkommande harpa Substantiv ett slags stränginstrument helium Substantiv en färg- och luktlös ädelgas, och det näst lättaste grundämnet, med symbol He, atomnummer 2 och atomvikt 4,002602 hemgift Substantiv egendom som bruden för med sig hemifrån till sitt nya hem juldag Substantiv helgdag som infaller den 25 december klänga Verb vara i någons (omedelbara) närvaro på ett jobbigt eller påträngande sätt utan att personen i fråga har har bett om det lerig Adjektiv nedsmutsad med lera måfå Substantiv används endast i uttrycket på måfå nedgång Substantiv minskning, det att något minskar, försämring pensel Substantiv redskap med vilket man applicerar färg eller liknande på olika underlag plöja Verb bearbeta jord med plog rugby Substantiv en bollsport som spelas mellan två lag på en rektangulär spelplan med en oval boll vilken till skillnad från vanlig fotboll får bäras och kastas rullskridsko Substantiv sko med hjul gjorda för förflyttning sammansvärjning Substantiv konspiration, komplott skivkontrakt Substantiv avtal som en musiker eller grupp gör med ett skivbolag om att ge ut en skiva skolbuss Substantiv buss avsedd för transport av elever till och från skola strong Adjektiv mentalt stark styrning Substantiv det att styra toppmöte Substantiv politisk konferens med regeringschefer från flera olika länder trafikolycka Substantiv olycka som inträffar i vägtrafik uppgång Substantiv något som ökar, stiger, reser sig; något som går upp vala Substantiv i nordisk mytologi spåkvinna, sierska åttio Räkneord ett tal; 80 administrativ Adjektiv som rör administration befästa Verb förstärka någots sammanhang, stadighet, hållbarhet eller motståndskraft, göra (mer) stabil benådning Substantiv det att benåda blackjack Substantiv ett kortspel som liknar kortspelet tjugoett, vanligt på kasinon fejs Substantiv ansikte förgås Verb gå under, bli förintad kastrull Substantiv köksredskap av metall avsett att koka saker i, framförallt råvaror till mat kokande Substantiv det att koka kusk Substantiv person som kör med häst eller annat dragdjur och vagn ohoj Interjektion tillrop för att påkalla uppmärksamhet från fartyg programmering Substantiv det att programmera skribent Substantiv person som relativt flitigt skriver självständiga texter som sammanställs i ett större verk, såsom artiklarna i ett uppslagsverk eller i en tidning smuggling Substantiv brottslig gärning eller pågående aktivitet att transportera vissa varor på ett förbjudet sätt, oftast över statsgränser strumpbyxor Substantiv ett underplagg som utgörs av långa strumpor som upptill är utformade som en byxa med midjeresår svikta Verb under inverkan av tryck böja sig eller ge efter (för att därefter återta utgångsställningen) tidsplan Substantiv planering där varje moment ska genomföras vid specificerade tidpunkter toppenkille Substantiv bra (ung) man eller pojke tuberkulos Substantiv infektionssjukdom som (i västvärlden) framför allt drabbar lungorna, men som också kan sätta sig på andra organ, och som orsakas av en bakterie, vanligtvis Mycobacterium tuberculosis tårgas Substantiv gas som framkallar tårar ull Substantiv hår, särskilt från får, men även från andra djur vars hår vid spinning har egenskaper som liknar fårulls anbelanga Verb angå, beträffa, vidkomma andrepilot Substantiv den andra piloten som sitter till höger sida i cockpit anmärkning Substantiv /kritisk/ kommentar, påpekande bacill Substantiv stavformig bakterie baktanke Substantiv dold avsikt med en handling eller ett uttalande belägen Adjektiv som ligger (på ett visst ställe); som har ett visst läge cigarrett Substantiv variant av cigarett dussintal Substantiv mängd av cirka ett dussin förstärkare Substantiv instrument för att öka en signals amplitud hädelse Substantiv det att genom ord eller handlingar kränka något som anses heligt, vanligtvis en religions gud kanadensisk Adjektiv som rör Kanada eller det kanadensiska folket konspirationsteori Substantiv (stark) hypotes, eller övertygelse, om att en (omfattande) konspiration (eventuellt på mycket hög (t.ex. politisk) nivå) ligger bakom någon (mycket negativ) tidigare, pågående eller hypotetisk framtida händelse medelklass Substantiv samhällsklass som ligger mellan de fattigaste (underklassen) och de rikaste (överklassen) mänska Substantiv människa nattduksbord Substantiv bord stående vid säng, ofta avsett för förvarning av glasögon o dyl segelbåt Substantiv båt med segel slagga Verb sova sprängning Substantiv explosion, det att spränga något, eller ett sådant tillfälle stamkund Substantiv person som regelbundet är kund hos ett givet företag (t.ex. en butik eller en frisör) och köper varor eller tjänster storsint Adjektiv överseende, förlåtande tillfreds Adjektiv som inte klagar eller kräver mer än vad som bjuds eller står till buds touch Substantiv liten mängd, inslag, skvätt uns, förnimmelse undanflykt Substantiv det att fly undan utgångspunkt Substantiv startpunkt, initialläge, utgångsläge, grundval utomordentligt Adverb avledning till utomordentlig; mycket eller ovanligt (starkt) vendetta Substantiv blodshämnd; fejd där varje skada och dråp hämnas, oftast mellan två klaner eller familjer well Substantiv wellpapp återvinna Verb använda en förbrukad produkt eller (ett eller flera) material som den är tillverkad av ännu en gång, vanligen i ekologiskt och ekonomiskt syfte afrikan Substantiv person från Afrika audiens Substantiv (egentligen åhörande) högtidligt besök (företräde) hos en furste eller annan högt uppsatt person barberare Substantiv herrfrisör; person som rakar och formar skägg- och hårväxt (åt män) deckare Substantiv detektivroman, kriminalroman enögd Adjektiv som har endast ett öga exponering Substantiv det att exponera fortgå Verb pågå hela tiden (i nuet och i framtiden) födelsedagskalas Substantiv födelsedagsfest förbarma Verb visa medlidande med någon, i synnerhet genom att göra något för denna hast Substantiv brådska, skyndsamhet; jäkt hemskhet Substantiv något som är hemskt, otäckt, vidrigt eller fruktansvärt huvudingång Substantiv (förekomst av) den största, mest centrala och/eller använda ingången till en byggnad eller del av byggnad (för en enskild butik, företagslokal eller liknande) huvudperson Substantiv person som en historia kretsar kring ifjol Adverb variant av i fjol julkort Substantiv kort med julhälsning, oftast avsett för brev försändelse och försett med julanknutet motiv klåda Substantiv känslan av att något kliar kraftkälla Substantiv synonym för energikälla lots Substantiv person som hjälper fartyg att styra genom vissa farleder eller anlöpa hamn någorlunda Adverb ganska; till viss del pedal Substantiv föremål att sätta foten på vid drivning av (ben-) muskeldriven mekanisk anordning, t ex vid cykling rykande Adjektiv som ryker stillhet Substantiv /njutbart/ lugn /med tystnad/, avsaknad av stressiga stimuli utbryta Verb börja, oftast utan förvarning återupprätta Verb upprätta på nytt ankar Substantiv stavningsvariant av ankare banbrytande Adjektiv revolutionerande inom något ämne, ofta andliga eller som konst och vetenskap benmärg Substantiv mjuk kärna inom ben, som bildar blod diabetiker Substantiv person med diabetes duglig Adjektiv som duger till något, kompetent ebba Verb som havsvattnet vid ebb: rinna ut; sina; försvinna; ta slut fastslå Verb fästa genom att slå, fastspika, fastnita fyllning Substantiv substans som tillförts att utgöra innanmätet i något förespråka Verb tala för, förorda; hävda att något specificerat är bra förtydliga Verb göra något tydligare genom att förklara det närmare och mer ingående galant Adverb utmärkt, mycket bra hagelbössa Substantiv dubbelpipigt hagelgevär hemresa Substantiv (längre och med färdmedel utförd) resa från en specifik plats till hemmet kadett Substantiv person som utbildar sig till officer lessen Adjektiv variant av ledsen lungcancer Substantiv cancer i lunga makeup Substantiv ansiktsbehandling med kosmetiska medel matbord Substantiv bord avsett för människor att sitta och äta mat vid matställe Substantiv plats för att äta mat obehörig Adjektiv ej berättigad; utomstående referera Verb sammanfatta, göra ett referat av; återge, citera schweizisk Adjektiv som har att göra med Schweiz eller schweizare självömkan Substantiv att tycka synd om sig själv avbetalning Substantiv amortering blicka Verb se, titta, rikta blicken delge Verb meddela, underrätta; sprida information dill Substantiv flockblommig kryddväxt, en art (Anethum graveolens) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av denna art farhåga Substantiv fruktan, oro, ängslan, bekymmer femhundra Räkneord 500; talet mellan 499 och 501 förgiftning Substantiv det att sjukdom eller skada uppkommer på grund av exponering (ofta intag) av (farliga) kemiska ämnen, gifter förorening Substantiv oönskade partiklar eller ämnen (i ett medium där de knappast borde finnas och som eventuellt kan utgöra en fara för människor och miljö) gänga Substantiv tredimensionellt spiralformat mönster (avlånga fördjupningar och upphöjningar) på ett cylindriskt föremål med syfte att förbinda två element eller omvandla rotationsrörelse till translationsrörelse ivägen Adverb variant av i vägen kabin Substantiv hytt på fartyg lydig Adjektiv gör som han/hon/den/det blir tillsagd/tillsagt mossa Substantiv någon av arterna i växtdivisionerna bladmossor (Bryophyta), levermossor (Hepaticophyta) och nålfruktsmossor (Anthocerophyta), vilka tidigare räknades som en enda ordning Bryophyta; alternativt endast om bladmossor (jämfö omedvetet Adverb utan att tänka på det och veta om det pers Substantiv personligt rekord snäcka Substantiv djur tillhörande en av ca 70'000 arter inom klassen Gastropoda (snäckor) inom fylumet Mollusca (blötdjur) squash Substantiv växt av arten Cucurbita pepo; planta av denna växtart; frukt av denna växt styrelsemöte Substantiv möte (främst) för personer i en organisations styrelse säkerhetskontroll Substantiv moment där rutiner för att garantera säkerheten utförs traumatiskt Adverb på ett traumatiskt sätt travers Substantiv tvärvall i skyttevärn vedervärdig Adjektiv avskyvärd, abominabel begravningsentreprenör Substantiv person som arbetar på en begravningsbyrå brandstation Substantiv byggnad för brandredskap, inklusive brandbilarnas garage, samt för tjänstgörande brandkårspersonal förhand Substantiv den person som spelar det första kortet i en spelomgång glömska Substantiv det att lätt glömma bort saker husbonde Substantiv hushållets överordnade man (gentemot underlydande tjänstefolk); herre kittel Substantiv kokkärl avsett för uppvärmning av vätska i samband med matlagning, färgning, tvätt, bryggning eller liknande; som förr oftast tillverkades av mässing eller koppar och hängdes över elden kommunistisk Adjektiv som har att göra med kommunism parallellt Adverb på ett parallellt sätt, i samma riktning, med samma vinkel persienn Substantiv rörlig spjälgardin (i ett fönster) pratsam Adjektiv som tycker om att prata eller pratar mycket sötsak Substantiv godis; söt, mindre matvara som äts för njutningens skull tolerans Substantiv fördragsamhet, felmarginal, förmåga att hantera eller tåla avvikelser från det förväntade eller önskade utgående Substantiv kort för utgående kontrakt vilseledd Adjektiv som vilseletts vricka Verb vrida fram och tillbaka dårskap Substantiv det att handla oförnuftigt eller dåraktigt hjälpande Substantiv det att hjälpa hord Substantiv läger av nomadiserande tartarisk stam lindrigt Adverb lätt, milt, skonsamt lukrativ Adjektiv som ger god avkastning; (mycket) (ekonomiskt) lönsam lyckodag Substantiv dag under vilken någon har mycket tur massförstörelsevapen Substantiv term för exceptionellt destruktiva stridsmedel muskulös Adjektiv som har kraftiga muskler näsborre Substantiv en av de två öppningarna i näsan eller nosen ofattbar Adjektiv mycket svår att förstå, vanligen om något med känslomässig betydelse, i synnerhet om ett svårmotiverat (och osannolikt) mänskligt beteende (snarare än t.ex. en komplicerad matematisk formel) onekligen Adverb utan tvivel och som svårligen kan bestridas; tydligt; säkert smärre Adjektiv liten, obetydlig statistiskt Adverb på ett statistiskt sätt torktumlare Substantiv maskin som torkar våta kläder utdelning Substantiv från företag utbetalade medel till dess ägare, vanligtvis kommer dessa medel från föregående års vinster utmattning Substantiv tillstånd av stor orkeslöshet efter en stor ansträngning utsläpp Substantiv gas, vätska eller partiklar som en maskin, fabrik eller industri avger och som har en dålig påverkan på natur eller klimat välbekant Adjektiv som man känner till väl i det aktuella sammanhanget vårdare Substantiv person som vårdar (någon eller något) affärspartner Substantiv delägare av en affärsverksamhet avskaffa Verb sluta använda något (stort) i samhället, ett evenemang e. dyl. cabriolet Substantiv bilmodell med nedfällbart tak (sufflett) efterfest Substantiv (mindre) fest som man har efter en annan (större) fest flopp Substantiv misslyckande färgstark Adjektiv som har starka färger försyn Substantiv tur, ett lyckligt öde, oförklarligt övervinnande av motgångar, eventuellt genom ingripande av högre makter gage Substantiv betalning till en artist för dennes framträdande högförräderi Substantiv brott som äventyrar ett lands säkerhet kalk Substantiv olika kemiska föreningar som innehåller kalcium, ofta åsyftas kalciumkarbonat eller kalksten karat Substantiv guldhalt (24 karat = rent guld) klant Substantiv person som är klantig eller klumpig kättare Substantiv person som avviker från en kyrkas officiella lära eller sprider avvikande ideologi; irrlärig person loft Substantiv taknära del av en byggnad poetisk Adjektiv som har att göra med poesi; stämningsfull, svärmisk; på vers prostata Substantiv körtel hos handjur, belägen runt urinrörets översta del, strax under urinblåsan, vilken producerar en del av det sekret som ingår i sädesvätskan rysa Verb uppleva en fysiologisk (och kanske även psykologisk) känsla över stora delar av kroppens hud, vanligen som svar på kyla eller (mental) spänning eller rädsla; ofta förenad med ofrivilliga, lätta darrningar och skakningar termit Substantiv insekt (ordningen Isoptera) på savanner och i regnskogar tidsfördriv Substantiv (angenäm) aktivitet som får tiden att gå utan att utövaren upplever den som långsam; lätt underhållning eller nöje trojansk Adjektiv som rör Troja, dess invånare eller kultur vårta Substantiv vanligtvis liten, skrovlig, hudfärgad, godartad hudtumör som ofta växer på händer eller fötter återbud Substantiv meddelande om inställande av besök överviktig Adjektiv som väger för mycket cider Substantiv alkoholhaltig mousserande dryck av jäst frukt, oftast på äpplen eller päron croissant Substantiv slags böjt bakverk av smördeg populärt till frukost i Kontinentaleuropa djärvhet Substantiv det att vara djärv förruttnelse Substantiv upplösning och sönderfall genom att ruttna genuin Adjektiv som är vad det ger sig ut för att vara; till exempel om en bit av ett material som består av samma material genom hela hejduk Substantiv skurk, hantlangare, underhuggare honnör Substantiv heder, ära kali Substantiv slags kaliumhaltigt gödselmedel kapitalism Substantiv ett samhällssystem vars ekonomi grundas på monetärt vinstdrivande verksamheter kommunalråd Substantiv titel på förtroendevald lokalpolitiker som är hel- eller deltidsanställd av en kommun penicillin Substantiv en grupp av antibiotika i gruppen beta-laktamer som används som läkemedel mot vissa typer av bakterieinfektioner och bakterieorsakade sjukdomar petig Adjektiv pedantiskt noggrann rada Verb placera i rader singla Verb falla, sväva eller virvla; rörelse av t.ex. snöflingor skara Substantiv en samling människor spott Substantiv saliv och slem från munhålan, särskilt om att detta spottas ut stängning Substantiv det att stänga (en dörr, en kran, en verksamhet) världsberömd Adjektiv berömd över hela världen endera Pronomen en av två, ibland flera erfara Verb bli informerad om, få reda på, (lyckas) luska ut fobi Substantiv skräck, rädsla /för något/ fyndigt Adverb på ett fyndigt sätt försöksperson Substantiv person som frivilligt deltar i ett vetenskapligt experiment hjärtesorg Substantiv innerlig sorg hull Substantiv fyllighet på kroppen (av kött eller fetma) hästkraft Substantiv enhet för effekt, ungefär motsvarande 735,5 watt, i huvudsak använd för motorstyrka infiltratör Substantiv person som infiltrerar eller åtminstone försöker infiltrera något juvelerare Substantiv hantverkare som tillverkar (eller lagar) smycken jämte Preposition vid sidan av; dessutom, därutöver (jämfört med vad som redan är uppräknat) laglydig Adjektiv som följer lagen magnetfält Substantiv vektorfält \mathbf{B} som rörliga laddningar (strömmar) ger upphov till, och som påverkar rörliga laddningar med kraften \mathbf{F} = q \mathbf{v} \times \mathbf{B} marknadsföra Verb göra reklam för viss vara eller tjänst (för att skapa efterfrågan och maximera försäljningsvolymen) eller även för en idé (för att vinna sympatisörer) människokropp Substantiv kropp tillhörande människa odugling Substantiv oduglig person persiska Substantiv indoeuropeiskt språk som talas främst i Iran, Afghanistan (ofta under exonymen dari) och Tadzjikistan (ofta under exonymen tadzjikiska) ping Substantiv digital tillkallelse; personlig eller allmän notifikation, notifiering sannolik Adjektiv som har hög sannolikhet skotsk Adjektiv som rör det (låg)skotska språket straffregister Substantiv register över personer som fått straff säkerhetsskäl Substantiv skäl som har med (garanterad) säkerhet att göra tefat Substantiv skyddande underlag under en tekopp, särskilt i jämförelser västvärld Substantiv väst, västerlandet, den västerländska kulturens hemvist belåtenhet Substantiv känslomässigt tillstånd att vara belåten debattera Verb ha debatt dominerande Adjektiv som dominerar gunst Substantiv ynnest, bevågenhet; nåd; välvilja hundratusen Räkneord 100 000; det heltal som följer 99 999 och föregår 100 001 illaluktande Adjektiv illa; som luktar illa kirurgi Substantiv en metod inom medicinen där man botar eller lindrar sjukdomar genom att manuellt öppna människokroppen och reparera eller ta bort insjuknade organ klättring Substantiv det att klättra legal Adjektiv laglig limon Substantiv citron mammut Substantiv elefantdjur i det utdöda släktet Mammuthus med långa böjda betar och tjock päls nattvakt Substantiv vakt som tjänstgör på natten obalans Substantiv avsaknad av balans rysning Substantiv en fysiologisk (och kanske även psykologisk) känsla över stora delar av kroppens hud, vanligen som svar på kyla eller (mental) spänning eller rädsla slutgiltigt Adverb för gott, till slut, för varaktig framtid, utan att behöva eller kunna ändras tentakel Substantiv lättrörlig kroppsdel med känselnerver på vissa djur, vanligen på bläckfiskar uppehälle Substantiv försörjning som exempelvis pengar, mat, kläder och bostad uppriven Adjektiv som har rivits upp utlysa Verb göra allmänt känt något som man erbjuder väntad Adjektiv som man tror/trodde skulle vara fallet eller inträffa blinkande Substantiv det att blinka detonation Substantiv häftig knall, explosion erövrare Substantiv person som erövrat något förbandslåda Substantiv husapotek, uppsättning (låda, väska) med saker för första hjälpen, enklare förband och läkemedel förtröstan Substantiv det att förtrösta horoskop Substantiv förutsägelse (om viss person) grundad på stjärnornas ställning inventering Substantiv (systematisk) genomgång och kartläggning av vad som finns (av något) (ofta i formella och vetenskapliga sammanhang) jordklot Substantiv planeten jorden jättearg Adjektiv mycket arg krigstid Substantiv period då krigstillstånd råder krycka Substantiv redskap för att kunna ta sig fram när ett eller båda benen inte fungerar normalt observatorium Substantiv byggnad för astronomiska observationer otukt Substantiv vällust parkeringshus Substantiv byggnad avsedd för parkering av bilar och andra fordon perrong Substantiv vid station (eller hållplats) anlagd yta, (normalt) upphöjd till tåg- eller spårvagnsgolvet för att underlätta på- och avstigning, och avsedd för påstigande passagerare att vänta på och för tåg eller spårvagnar att stann portugisiska Substantiv kvinna från Portugal runa Substantiv typ av skrivtecken tillhörande ett runalfabet (futhark) som främst brukades av germanska folk före introduktionen av (och sedan parallellt med) det latinska alfabetet scanner Substantiv stavningsvariant av skanner simmare Substantiv person som simmar sommarhus Substantiv hus som främst är till för att användas på sommaren strimla Verb skära något i strimlor studentförening Substantiv förening som drivs av studenter /vid en högskola eller ett universitet/ svärdotter Substantiv makan till en persons barn sömntuta Substantiv trött person, eller person som sover /för/ mycket uppsyn Substantiv ansiktsuttryck, min äventyrare Substantiv person som (på heltid) ägnar sig åt vågade och riskfyllda (utomhus)aktiviteter som för personen är positiva upplevelser (t.ex. bergsbestigning eller expeditioner till avlägsna och dåligt utforskade platser på jorden) ale Substantiv virke av trädet al anhalt Substantiv hållplats, liten station antydan Substantiv det att antyda apport Interjektion (till en hund) bär hit! blidka Verb göra blid; stilla någons vrede och göra mildare till sinnes; göra mer vänligt inställd eskalera Verb öka, trappa upp fientlighet Substantiv det att vara fientlig foxtrot Substantiv en ursprungligen amerikansk dans i 4/4 takt grover Adjektiv grov halvnaken Adjektiv som är delvis naken, som inte är fullt påklädd initiera Verb ta initiativet till, sätta i gång, starta, påbörja jädra Adverb djäkla, djävla kladda Verb skriva eller måla slarvigt; klottra klimatförändring Substantiv över en längre tidsperiod pågående tydlig förändring av meteorologiska förhållanden såsom temperatur eller nederbörd kolumn Substantiv lodrätt område i text konstighet Substantiv möjlighet att utföra något kroppsspråk Substantiv den icke-verbala kommunikation (mellan människor) som förmedlas av kroppshållning, kroppsrörelser och ansiktsuttryck; det sätt på vilket en person kommunicerar icke-verbalt genom kroppsrörelser och ansiktsuttryck lymmel Substantiv föraktlig, illvillig och ohederlig människa utan hänsyn massmord Substantiv tillfälle när tre eller fler personer mördas samtidigt av samma gärningsman/-män mineralvatten Substantiv dricksvatten, ofta kolsyrat, som kommer från en källa innehållandes salter och mineraler missöde Substantiv olycka som inträffar av en slump oförmåga Substantiv brist på förmåga oskiljaktig Adjektiv som inte går att sära på, som inte går att separera från något annat plommon Substantiv en sorts stenfrukt från trädet Prunus domestica privatskola Substantiv skola som inte drivs av staten programvara Substantiv (uppsättning) datorprogram projektor Substantiv enhet som en analog film går igenom eller som är ansluten till en digital lagringsenhet (dator, hårddisk etc.) och som med hjälp en stark lampa projiserar en (rörlig) bild på en duk framför enheten påkommen Adjektiv ertappad, upptäckt reflektion Substantiv stavningsvariant av reflexion residens Substantiv huvudsäte, hemvist rosett Substantiv band som är knutet för att bilda en fjärilsformad ögla sadla Verb förse med sadel skuta Substantiv skepp, fartyg säkerhetspolis Substantiv poliskår inriktad på statens säkerhet tånagel Substantiv nageln på en tå upptåg Substantiv påhitt, skämt utlämna Verb lämna utan skydd vilande Substantiv det att vila webbplats Substantiv avgränsad samling av relaterade webbsidor och filer på WWW, ofta omfattande en hel domän badhus Substantiv hus inrättat för bad och/eller simning barnläkare Substantiv läkare som specialiserat sig på barn (och sjukdomar typiska hos barn) bedräglig Adjektiv svekfull och lögnaktig i sitt agerande eller till sina verkningar (i synnerhet i ekonomiska förhållanden) cello Substantiv stråkinstrument med register mellan basfiol och altfiol som spelas sittande normalt, med instrumentet stående på golvet mellan benen fanders Substantiv helvete frihetsgudinna Substantiv kvinnlig frihetsgud, gudinna över friheten garva Verb behandla läder och skinn för att de ska bli mjuka och hållbara haha Interjektion interjektion som härmar ljudet av ett skratt hetlevrad Adjektiv med hett temperament intensitet Substantiv det att vara intensiv krabat Substantiv livligt barn livsmedel Substantiv föremål, ofta produkt i affär, som kan ätas eller drickas mandarin Substantiv ämbetsman i det kejserliga Kina minimum Substantiv minsta (godtagbara) värde mysa Verb småle belåtet; se lycklig och nöjd ut rask Adjektiv som karaktäriseras av kvickhet och energifullhet rening Substantiv det att bli renad resebyrå Substantiv företag som säljer resor retorisk Adjektiv (alltför) vältalig; högtravande; retorisk fråga: en fråga som man inte väntar svar på revansch Substantiv hämnd, upprättelse; slutförd seger eller försök att uppnå sådan efter tidigare nederlag (i kamp eller krig eller spel eller eller dylikt) rishög Substantiv gammal, (nästan) oduglig bil; vrak rådande Adjektiv nuvarande, som är för tillfället turkisk Adjektiv som har att göra med Turkiet, turkar eller det turkiska språket utrop Substantiv det att någon ropar ut något vandal Substantiv person som tillhör den germanska folkstammen vandaler betrodd Adjektiv som betros, som tros på blodkärl Substantiv någon mer eller mindre välavgränsad del av det rörsystem som tillhör cirkulationssystemet och som transporterar blod i kroppen bong Substantiv kupong som motsvarar en viss penningsumma på pengaspel, särskilt vad gäller vadslagning på hästkapplöpning: vinstbong, bongmaskin dansös Substantiv kvinnlig dansare deodorant Substantiv hygienartikel som appliceras i armhålan för att man ska lukta gott etablissemang Substantiv samhällselit, styrande klass eller grupp fackförening Substantiv en grupp av individer med det gemensamma syftet att försäkra arbetsförhållanden och rättigheter på en arbetsplats fladdra Verb göra snabba rörelser fram och tillbaka, antingen med sina vingar eller på grund av vind förlopp Substantiv sätt på vilket något utvecklas geting Substantiv insekt inom familjen getingar (Vespidae) hindu Substantiv person av indoarisk härkomst i norra delen av Främre Indien instinktiv Adjektiv omedveten; av inre drift; känslomässig linne Substantiv tyg av lin lönsamt Adverb på ett lönsamt sätt matrix Substantiv området innanför de inre membranen i mitokondrien olycksplats Substantiv ställe där en obehaglig och tragisk händelse inträffar ordinera Verb föreskriva läkemedel eller kur till patient osårbar Adjektiv som inte kan skadas eller dö; inte sårbar plankton Substantiv små, ibland mikroskopiska organismer (växter och djur) som med hjälp av havsströmmar, vågor och vind driver fritt omkring i hav eller sjöar sensationell Adjektiv som väcker sinnesintrycken, som stärker förnimmelsen skattjakt Substantiv sökandet efter en (mytomspunnen) skatt skenhelig Adjektiv som falskt uppger sig vara eller framställer sig vara from, gudfruktig eller moraliskt högtstående snabbmat Substantiv (standardiserad) mat som kan tillagas och serveras snabbt spartan Substantiv person från den antikgrekiska staden Sparta strategiskt Adverb på ett strategiskt sätt utomordentlig Adjektiv mycket eller ovanligt bra vriden Adjektiv som vridits åsamka Verb ge upphov till någonting negativt överläkare Substantiv läkare som är i sjukhusets hierarki mellan avdelningsläkare och chefsläkare blockering Substantiv det att blockera bråkmakare Substantiv person som ofta ställer till bråk derby Substantiv match mellan två eller flera lag från samma ort eller region ekosystem Substantiv ett system som bildas när ett samhälle av organismer lever i samspel med den fysiska miljön enarmad Adjektiv som bara har en arm evangelium Substantiv glatt budskap, berättelserna i Nya Testamentet av Bibeln gudmor Substantiv kvinna som tar på sig uppgiften att vara dopvittne och åtar sig ett särskilt ansvar som förebedjare och religiöst föredöme och vägledare för den som döps hen Pronomen könsneutralt personligt pronomen för att benämna en godtycklig person vars kön är obekant eller irrelevant i sammanhanget, när båda könen avses huvudsaklig Adjektiv som betyder mest eller är mest väsentlig; som utgör huvudsaken insyn Substantiv möjlighet att titta in i visst område, möjlighet till kontroll konsultera Verb rådfråga, inhämta råd kröna Verb bekransa, sätta krans(ar) på lyckosam Adjektiv som ofta har tur modul Substantiv en abelsk grupp G på vilken en ring A verkar multiplikativt via monoidverkan på ett (dubbelt) distributivt sätt oräknelig Adjektiv som är för många för att kunna räknas programmerare Substantiv person som programmerar psi Substantiv den grekiska bokstaven Ψ (gemen: ψ) sandal Substantiv en lätt sko man har på sig vanligtvis på sommaren självmordsförsök Substantiv händelse där en individ försökt (men, i regel, misslyckats) att begå självmord sjösjuk Adjektiv som lider av sjösjuka skvatt Substantiv en ringa mängd av något stenrik Adjektiv mycket rik (på pengar) svalka Substantiv behaglig kyla svindyr Adjektiv mycket dyr syndikat Substantiv sammanslutning tankeläsare Substantiv person som kan läsa andras tankar terra Verb terrorisera; irritera tik Substantiv hund av honkön tory Substantiv engelsk konservativ politiker trust Substantiv speciell organisationsform med brittiskt ursprung utan direkt motsvarighet i Sverige som någorlunda liknar en stiftelse urinprov Substantiv urin för medicinsk undersökning välgörenhetsgala Substantiv festlig sammankomst i syfte att samla in pengar till välgörenhet övervägande Adjektiv företrädesvis atlas Substantiv kartbok; en samling av kartor över ett visst område (eventuellt hela världen) auto Substantiv automatiskt läge barrikad Substantiv tillfällig förskansning som skydd eller hinder (t ex i gatustrider) befriande Adjektiv som får en att känna sig fri belägg Substantiv bevisande citat blodflöde Substantiv flöde av blod /i ett blodkärl i en levande organism/ brottning Substantiv tvekamp där kämparna söker att med muskelstyrka bryta ned eller kasta omkull varandra; särskilt i fråga om tvekamp efter bestämda regler bedriven såsom sport chockera Verb meddela information som väcker starka känslor av negativ överraskning eller rädsla collage Substantiv konstnärlig sammanställning av ting från olika håll (tygbitar, affischer, fotografier m.m.) delikatess Substantiv läckerhet eldstad Substantiv plats avsedd för eldning av brännbart material framgå Verb vara möjlig att förstå eller inse av sammanhanget fuffens Substantiv aktiviteter med tvivelaktigt uppsåt; oegentligheter förutbestämma Verb på förhand utse ödet hum Substantiv förståelse, begrepp, insikt högerhänt Adjektiv som helst utför uppgifter såsom att skriva, kasta en boll eller måla med höger hand iver Adjektiv ivrig karda Substantiv redskap för kardning av ullens fibrer kondoleans Substantiv erkännande av (och deltagande i) annan parts sorg vid dödsfall, olycka och dylikt krigföring Substantiv det att aktivt delta i en väpnad konflikt mellan flera parter, exempelvis nationer, stater och arméer lagstiftning Substantiv process genom vilken lagar tillkommer, ändras eller upphävs mittpunkt Substantiv punkt i mitten av något motstycke Substantiv motsvarighet nedskjuten Adjektiv samt skjuta ned; som skjutits ned oupptäckt Adjektiv som (ännu) inte upptäckts (så att dess existens eller precisa position (ännu) inte är känd); som (ännu) inte blivit upptäckt (som en begåvning, talang eller resurs) påfrestande Adjektiv eller fresta på; som orsakar trötthet eller sliter på nerverna schweiziska Substantiv kvinna från Schweiz sluttning Substantiv område som sluttar trafikpolis Substantiv polis som övervakar att trafikreglerna efterföljs utvinna Verb extrahera (något värdefullt ämne) ur mindre värdefull råvara världsrekord Substantiv det bästa resultatet som någonsin uppnåtts i världen inom ramen för reglerna för till exempel en sport eller idrottsgren överskott Substantiv något som blir över på grund av rik tillgång; extra tillgångar eller vinst; överflöd anatomi Substantiv del av vetenskapen biologi som studerar hur organismer är uppbyggda av olika vävnader och organ bråkstake Substantiv tortyrredskap, en stång (stake) som används för att slå sönder (bråka) benen i kroppen på en ännu levande person expansion Substantiv det att expandera eller bli mer utbredd; utvidgning gatt Substantiv trångt farvatten eller smal passage mellan landområden; inlopp härd Substantiv eldstad klimakterium Substantiv kvinnans övergångsålder krock Substantiv kraftig sammanstötning, särskilt mellan fordon, men även personer eller andra ting, ofta med skador som följd lind Substantiv (individ av) någon av arterna inom släktet lindar (Tilia) meddetsamma Adverb genast, omedelbart ministerium Substantiv enhet inom regering som behandlar ministrars ärenden mjältbrand Substantiv en sjukdom, orsakad av bakterien Bacillus anthracis motorhuv Substantiv (exemplar av) det hölje (vanligen ett metallstycke) som utgör den övre begränsningen till det rum som innehåller motorn på en bil och som kan öppnas (vanligen via en gångjärnsmekanism längs främre eller bakre randen av h näringskedja Substantiv förhållanden som bestämmer hur näringsämnen omvandlas i flera led av organismer som äter och äts i ett ekosystem; följd som börjar med en producent och stegvis följs av arter varav varje äter den förra pärm Substantiv behållare för att förvara och sortera papper resterande Adjektiv återstående socialist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med socialism tillflyktsort Substantiv ort (ställe) dit man flyr, fristad trofast Adjektiv som alltid och med tillgivenhet gör det som en viss person eller grupp av personer förväntar sig av individen eller saken (eller önskar), i synnerhet om individen eller saken skulle kunna svika till förmån för utomståend vanvett Substantiv vansinne, sinnessjukdom bländande Substantiv det att blända dubbelagent Substantiv någon som arbetar som spion för ett visst land (eller organisation) men som också arbetar för dess fiender dynamisk Adjektiv som undergår viss förändring, både bokstavligt och bildligt festlig Adjektiv med feststämning fotbollsplan Substantiv en plan, vanligtvis bestående av gräs, konstgräs eller grus, avsedd att spela fotboll på gaska Verb festa, gå på gask ineffektiv Adjektiv inte effektiv, verkningslös, utan verkan jättehungrig Adjektiv mycket hungrig matförgiftning Substantiv illamående som orsakas av fördärvade livsmedel nyttja Verb använda nöjespark Substantiv område med en (större) mängd nöjesinrättningar, ofta främst åkattraktioner såsom bergochdalbanor, karuseller och en lång rad andra maskiner med säten som personer kan sitta i och som sedan förflyttar sig i rummet i hög f popularitet Substantiv intresse och entusiasm som vissa personer eller saker väcker hos många människor saltvatten Substantiv vatten med en märkbart högre koncentration av olika salter (mestadels natriumklorid men inte enbart), ofta definierat som vatten med en salinitet (salthalt) mellan 3–5 % skorpion Substantiv djur i ordningen (Scorpiones) tillhörande klassen spindeldjur (Scorpionidea) vars underkäkar är försedda med saxklor och en svansliknande, rörlig bakkropp som ytterst utrustats med en spetsig, krökt giftklo; individ av d skyskrapa Substantiv mycket hög byggnad slagskepp Substantiv typ av örlogsfartyg som byggdes mellan 1850-talet och 1940-talet och som bar det mest kraftfulla skeppsartilleriet och som var bäst bepansrade av alla krigsskepp smakfull Adjektiv som kännetecknas av god (konstnärlig) smak, som en person med god smak skulle tycka om; behaglig, estetiskt tilltalande, elegant, stilig, snygg, passande, mogen och utan överdrifter; som inte orsakar mentalt illamående sopsäck Substantiv säck (stor plastpåse, ofta svart) avsedd att förvara avfall (sopor), t.ex. från ett hushåll spot Substantiv kortare reklaminslag i etermedia sto Substantiv hästhona väluppfostrad Adjektiv som uppfostrats väl android Substantiv robot som till utseende och funktion (möjligtvis bortsett från medvetande) är så lik en människa att den kan misstas för en sådan betäckning Substantiv det att en hane betäcker en hona bredd Substantiv det att ta upp eller behandla många olika ämnen brusa Verb ljuda som en fors eller en storm byråkrat Substantiv ämbetsman som noga håller på det formella deklaration Substantiv förkunnande, tillkännagivande; något som deklareras demonisk Adjektiv djävulsk, ondskefull; hemsk men tjusande dorn Substantiv verktyg med konisk spets för vidgning av hål dynamik Substantiv vetenskapen om krafter och rörelse embryo Substantiv befruktat ägg enstöring Substantiv person som mer eller mindre bokstavligt lever ett isolerat liv för sig själv och undviker all onödig kontakt med andra människor fakultet Substantiv förmåga foul Substantiv regelvidrighet, till exempel en otillåten tackling, eller obstruktion glidmedel Substantiv flytande medel med ändamålet att underlätta att något glider eller gnider mot något halvlek Substantiv en av två perioder av en match holländsk Adjektiv som har att göra med den nederländska regionen Holland knycka Verb göra en liten, snabb men bestämd rörelse, framförallt med huvudet kompositör Substantiv person som komponerar (skapar, skriver, författar) musik livslång Adjektiv som varar hela livet medborgarskap Substantiv position som medborgare i viss stat motvilligt Adverb med missnöje; trots att man helst skulle låta bli; mycket ogärna mu Interjektion ljudhärmande ord för nötkreaturs råmande mörkläggning Substantiv det att mörklägga optimist Substantiv person som har en positiv inställning parkeringsbot Substantiv avgift som kan utfärdas av polis eller parkeringsvakt för fordonsförare som stannat eller parkerat på ett sätt som inte är tillåtet enligt lag prior Substantiv manlig föreståndare på ett kloster respektive Adjektiv refererar till enskilda individer eller saker av flera som angetts sanatorium Substantiv ursprungligen sjukhus för lungsjuka; vilohem med läkare sans Substantiv förnuft, medvetande sekond Substantiv sekundant stadsfullmäktige Substantiv högsta beslutande organet i en stad i Finland och före 1970 även i Sverige tangentbord Substantiv inmatningsenhet för dator med ett större antal tangenter, vanligen inklusive tangenter för hela alfabetet, siffror och skiljetecken samt andra tangenter tidsfrist Substantiv mängd tid som har angetts för att utföra något urskilja Verb se skillnaden mellan olika saker uttryckligen Adverb öppet uttalat vinäger Substantiv ättika framställt ur vin, vinättika vischa Substantiv landsbygd, landet våras Adverb närmast föregående vår bakelse Substantiv sött bakverk i portionsstorlek (ungefär så stor som en normalstor tårtbit) beskåda Verb se på, koncentrerat iaktta betryggande Adjektiv trygghetsskapande, säker, lugnande fiktion Substantiv ett påhitt, någonting som är på låtsas filtrera Verb /rena en vätska genom att/ låta passera genom ett filter fuling Substantiv något fult hemkomst Substantiv det att komma hem hierarki Substantiv organisationsform med bestämd rangordning, organisationsstruktur med över- och underordning häri Adverb i denna sak, härvidlag högstbjudande Adjektiv som erbjuder sig att för någon (unik) vara eller tjänst betala mer än alla övriga intresserade (t.ex. på auktion) jukebox Substantiv maskin som genom myntinkast och knapptryckningar kan spela melodier från skivor kolera Substantiv en smittsam tarmsjukdom som orsakas av bakterien Vibrio cholerae via ett exotoxin livlös Adjektiv utan liv; utan tecken på liv medvetslös, sanslös, ibland även död; som förverkat livet dödsdömd lördagskväll Substantiv kväll på en lördag outgrundlig Adjektiv svår eller "omöjlig" att förstå; gåtfull ovidkommande Adjektiv irrelevant, oväsentlig realtid Substantiv bearbetningsmetod som tillåter att en process sker med mycket liten fördröjning (som svar på en ström av händelser) rippad Adjektiv med väldefinierad muskulatur rullande Substantiv det att rulla sommarläger Substantiv plats där barn kan tillbringa sitt sommarlov svikare Substantiv person som sviker någon tidtabell Substantiv tabell med tider tvättstuga Substantiv rum för privat eller offentlig tvättning av kläder tyranni Substantiv en tyranns styrelse och definierande handlingar återuppståndelse Substantiv återkomst till liv från att ha varit död arsenik Substantiv ett grundämne med atomnummer 33, atommassa 74,9 och symbolen As barnvagn Substantiv handdriven vagn som skjuts framför föraren avsedd att transportera (späd-) barn botgöring Substantiv det att göra bot, moraliskt reparationsarbete chiffer Substantiv krypterad och/eller hemlig information, vanligen i skrift; metod för att överföra ett meddelande till krypterad form colombian Substantiv invånare eller person från Colombia demens Substantiv försämring av högre intellektuella funktioner såsom minne och logiskt tänkande på grund av degenerativa förändringar i hjärnan diplom Substantiv intyg för utförd bedrift, särskilt inom tävlingar frakt Substantiv organiserad transport av varor förehavande Substantiv göromål, företag förskingring Substantiv brott som begås när man låter en annan persons, organisations, eller företags medel försvinna på ett sätt som gagnar en själv men inte utan vidare kan rubriceras som stöld försäkran Substantiv det att försäkra förutsägelse Substantiv förutspått framtida händelseförlopp förälska Verb att bli kär i eller att börja älska någon/något, bli förälskad fösa Verb få att röra sig i en viss riktning; driva på; mana på gaskammare Substantiv sluten kammare avsedd för avrättning genom giftgas glödhet Adjektiv glödande het granatkastare Substantiv vapen som skjuter (kastar) granater på medellångt avstånd; förkortas grk gudfruktig Adjektiv som försöker följa Guds bud, som fruktar Gud hantlangare Substantiv person i underordnad ställning som hjälper till med enklare eller grövre göromål; (överfört) person som blint tjänar som någons redskap joo Interjektion jo med eftertryck mesa Verb bete sig som en mes misse Substantiv katt missköta Verb sköta på ett försumligt sätt mordbrännare Substantiv person som orsakar mordbrand (anlagd brand i byggnad, där människor kan uppehålla sig) navigatör Substantiv person som är utbildad i navigation nebulosa Substantiv stort moln av gas och stoft i den interstellära rymden oförutsedd Adjektiv som man inte trodde skulle vara fallet eller inträffa, och som man inte räknat med eller planerat inför plagg Substantiv textilföremål burna av människan för att skydda sig mot kyla, väta eller värme; klädespersedel, klädesplagg rättfram Adjektiv som går öppet tillväga sambo Verb leva tillsammans under äktenskapsliknande former skamlig Adjektiv moraliskt mycket dålig; pinsamt dåligt soft Adjektiv ett väldigt flexibelt adjektiv som är av positiv innebörd; som är något man tycker om; något avkopplande eller slappt (i positiv bemärkelse) solkräm Substantiv hudkräm som under ett par timmar gör huden mindre känslig mot solljuset, för att undvika att bränna sig stretch Substantiv töjbarhet, elasticitet terroristattack Substantiv terrorattack utväxling Substantiv det att utväxla (t.ex. krigsfångar), byte bajonett Substantiv stickvapen som kan fästas vid en gevärsmynning brås Verb ha en ärftlig egenskap från någon dödsoffer Substantiv dödsfall i samband med en specifik händelse (t.ex. en olycka, naturkatastrof, epidemi, väpnad konflikt eller ett terrorattentat) eller relaterad till en specifik företeelse (t.ex. drogmissbruk) dörrhandtag Substantiv handtag för att öppna eller stänga dörren folksamling Substantiv större mängd människor som befinner sig på samma plats (d.v.s. inom samma begränsade område) samtidigt freda Verb skydda hygien Substantiv läran om renlighet (hos människor, tamdjur och deras miljö) höghus Substantiv hus med många våningar hölster Substantiv hölje, hylsa, fodral; läderfodral till pistol idealiskt Adverb på ett idealiskt sätt indiansk Adjektiv som har att göra med indianer och överhuvudtaget de ursprungliga kulturerna och folken i Amerika invärtes Adverb som verkar inuti kroppen jobbintervju Substantiv anställningsintervju jumbo Substantiv person (eller lag e.d.) som är sist placerad (i en tävling) kämpig Adjektiv besvärlig, jobbig ledsagare Substantiv person som ledsagar mör Adjektiv om kött som är lättskuret, lättuggat, ej segt nötskal Substantiv skal på en nöt ordagrant Adverb på ett ordagrant sätt penetrera Verb tränga igenom, tränga in i preventivmedel Substantiv mekaniskt föremål eller kemiskt läkemedel som används för att undvika befruktning vid parning påtaglig Adjektiv tydligt märkbar rattfylla Substantiv rattfylleri; att köra bil eller annat fordon med otillåten mängd alkohol eller droger i blodet rostbiff Substantiv nötkött som tillagas i ugn på låg värme sadist Substantiv person som utövar sadism silverfärgad Adjektiv som har färgen silver snäv Adjektiv trång, tvär, inskränkt, knapp; om kurva skarp spirit Substantiv spiritualitet, andlig natur stämband Substantiv något av de två par veck som sträcker sig horisontellt genom struphuvudet som frambringer ljud vid tillfälle då luft från lungorna passerar genom röstspringan tacksägelsedag Substantiv den fjärde böndagen i Svenska kyrkan som infaller andra söndagen i oktober, och i 1983 års evangeliebok avskaffades tillsammans med de andra böndagarna, och är numera en egen helgdag bland kyrkoårets övriga helgdagar tatuerad Adjektiv som har låtit sig tatueras, som har tatueringar tjänstefel Substantiv myndighetsperson som uppsåtligen eller oavsiktligt åsidosätter sin uppgift tjära Verb bestryka med eller dränka i tjära (i bevarande syfte) tsunami Substantiv stor förödande våg orsakad av seismiska undervattenshändelser; en sorts flodvåg underbarn Substantiv barn som fötts med speciella gåvor uppslag Substantiv en vänster- och högersida i en öppen bok (bokuppslag) eller tidning (tidningsuppslag), där det mittersta kallas mittuppslag våldsbrott Substantiv bruk av våld som utgör ett brott; den officiella beteckningen i svensk juridik är "brott mot liv och hälsa" accelerera Verb ge ett föremål en acceleration; förändra ett föremåls hastighet armborst Substantiv slags skjutvapen som avfyrar pilar, kraftig pilbåge med spännanordning bagatell Substantiv fråga som inte anses vara särskilt viktig bakis Adjektiv bakfull besannas Verb gå i uppfyllelse brosch Substantiv smycke som man sätter fast på klädesplagg med nål däckad Adjektiv försedd med däck, täckt florist Substantiv blomsterbindare, blomsterhandlare flyktingläger Substantiv enklare, tillfällig boplats för människor på flykt från sitt hem förkortning Substantiv ord eller bokstavskombination som står för ett längre ord eller en fras; kort variant av ett ord eller en fras godbit Substantiv en (mindre) bit välsmakande mat /avsedd att ätas som godis, dessert eller tilltugg/ hovmästare Substantiv chef för personalen som serverar i ett större restaurang huvudsakligen Adverb till största delen, framför allt judinna Substantiv judisk kvinna kebab Substantiv tunnskuret kött (ursprungligen lammkött) som träs upp på ett roterande grillspett och sedan skärs av allteftersom det blir färdigstekt kränkning Substantiv händelsen att någon kränker en annan mångfald Substantiv ett topologiskt rum som uppfyller villkoren för att vara ett Hausdorffrum, och som i varje punkt har samma struktur som det Euklidiska rummet norrifrån Adverb från norr pensionering Substantiv avgång med pension; övergång från arbete till pension och livet som pensionär prefekt Substantiv föreståndare; fransk motsvarighet till landshövding skottlinje Substantiv linje från ett skjutvapen till det som vapnet siktar på sviken Adjektiv som svikits ursnygg Adjektiv mycket snygg vaktstyrka Substantiv grupp personer som fungerar såsom vakt elfenben Substantiv hårt och vitt material i betarna hos vissa däggdjur, främst elefanter, men även valrossar, narvalar med mera fredsavtal Substantiv avtal mellan två eller flera parter, ofta länder, som bekräftar att det från och med avtalets slutande föreligger fred mellan dem frontlinje Substantiv geografisk linje där fientliga styrkor möts i ett krig fångvaktare Substantiv person som vaktar fångar gitarrist Substantiv person som spelar gitarr herrarnas Substantiv omklädningsrum för män hicka Verb uppleva hicka inrikesminister Substantiv medlem i ett lands regering som är ansvarig för inrikespolitiken limo Substantiv kortform av limousin mandat Substantiv uppdrag mango Substantiv en viss art, Mangifera indica, av ett träd muller Substantiv ljudet av att mullra människoblod Substantiv blod från en människa oavsiktlig Adjektiv som man inte hade för avsikt att åstadkomma oslagbar Adjektiv som är så bra, skicklig (e.d.) så att ingen annan eller inget annat kan vara bättre, skickligare (e.d.) pressmeddelande Substantiv text, ofta med nyhetsvärde, som skickas till eller görs tillgänglig för media i syfte att skapa PR privatplan Substantiv mindre flygplan som används av en privat aktör för egna resor radband Substantiv snöre med kulor eller pärlor för räkning av visst antal böner skakis Adjektiv nervös skoltid Substantiv den tid på dagen under vilken (schemalagd) skolundervisning sker (på plats i skola) skorpa Substantiv hårt övre skikt på någonting styrande Adjektiv som bestämmer vad som ska ske svävande Adverb flytande, flygande, glidande translation Substantiv förflyttning; avbildning från ett vektorrum till sig självt som bevarar avstånd, vinklar och orientering, och där bilden av en vektor är parallell med vektorn tvärtemot Preposition rakt emot underlag Substantiv grund (som något bygger på) yrkesmässig Adjektiv som idkas som yrke; även om person alltsammans Pronomen alltihop; allt som tillhör en viss grupp eller mängd andfådd Adjektiv som har känsla av att inte få tillräckligt med luft och/eller fått en hög andningstakt på grund av fysisk aktivitet bedragen Adjektiv som blivit lurad erhålla Verb få, uppbära, utfå flottig Adjektiv nedsmord med flott; skinande av flott; oljig, fet förfarande Substantiv sätt att handla, agera, gå till väga eller bete sig gränssnitt Substantiv utformning av en viss förbindelse mellan olika objekt hetsig Adjektiv som uppskattar att hetsa och driva med andra mänskor på deras bekostnad, att uppegga, att sporra, att pådriva hälare Substantiv person som köper och säljer stöldgods kaotiskt Adverb på ett kaotiskt sätt kognitiv Adjektiv som avser eller har samband med intellektuella funktioner, till exempel varseblivning eller kunskap kringla Substantiv ett slags bakverk format som en knut landstiga Verb stiga i land, lämna ett fartyg för fasta marken landstigning Substantiv det att stiga i land, att landstiga; i synnerhet om militär trupp matsmältning Substantiv matspjälkning meningsskiljaktighet Substantiv det att två parter har två olika uppfattningar i en fråga, eller konflikt orsakad av detta; dispyt polishus Substantiv hus (byggnad) för polisen pollen Substantiv frömjöl som växterna använder när de förökar sig shalom Interjektion hej, goddag (hebreisk hälsningsfras, främst använt i judiska sammanhang) spoon Substantiv träklubba med ett rätt smalt klubbhuvud i jämförhet med driverns statist Substantiv person som medverkar i film, teater eller tv som bakgrundsfigur tankbil Substantiv specialutformad lastbil för transport av vätskor eller fasta ämnen i pulverform, till exempel bensin, mjöl, djurfoder och mjölk vakuum Substantiv utrymme som inte innehåller någon materia alls vädjan Substantiv det att vädja ärorik Adjektiv fylld av, eller som präglas av, ära (och heder och mod); som det är en ära att få utföra, mottaga, inneha eller vara del av ag Substantiv vassliknande gräs (Cladium mariscus) akter Substantiv bakdelen av en båt almanacka Substantiv förteckning över årets dagar, veckor och månader; ofta med uppgifter om helgdagar, namnsdagar, astronomiska händelser och andra fakta angivare Substantiv person som anmäler någon för brottslig handling animal Adjektiv som tillhör djurlivet blodomlopp Substantiv organsystem som transporterar blod och andra ämnen mellan celler i djur- och människokroppar brutalitet Substantiv det att vara brutal dumdristig Adjektiv som utan att tänka sig för beter sig djärvt eller våghalsigt fanatisk Adjektiv blint hängiven fluffig Adjektiv som är luftig, lätt och mjuk förkunna Verb undervisa, berätta, göra känt (kunnigt), missionera hagel Substantiv nederbörd bestående av små ispartiklar, så kallade hagelkorn halvtid Substantiv hälften av normal tiden högmod Substantiv alltför stor belåtenhet med det egna jaget och den egna förmågan inblick Substantiv (lite inledande) kunskap eller förståelse om hur någon situation eller företeelse ser ut eller fungerar, i synnerhet om det i någon mening är svårt (för subjektet) att erhålla information om situationen eller företeelsen installation Substantiv det att installera något kriterium Substantiv krav som måste uppfyllas för att en företeelse ska accepteras; egenskap eller värde relevant för bedömning larvigt Adverb barnsligt, fånigt, löjligt podium Substantiv möbel och plats (på en scen) där en talare kan höras av publiken; talarstol, tribun, pulpet reform Substantiv målinriktad förändring av villkoren inom något samhällsområde utan våldsinslag; förändring av förhållanden slinga Substantiv krök, vindling, ögla tall Substantiv ett barrträd med (vanligen) hög, rak, kvistfri stam och långa barr, av arten Pinus sylvestris inom tallsläktet (Pinus) och familjen tallväxter (Pinaceae) tillväga Adverb variant av till väga trafikljus Substantiv elektrisk apparat avsedd att dirigera trafik och normalt bestående av tre lampor som tänds och släcks automatiskt med regelbundna intervall och som visar röd färg (som betyder stopp), gul färg (som betyder att man ska gö valnöt Substantiv art i familjen valnötsväxter, eller dess träd villkorslös Adjektiv som existerar, gäller, tillämpas eller träder i kraft utan villkor (såsom krav på motprestation), d.v.s. oavsett vilka omständigheter som föreligger eller vad som inträffar (eller inte inträffar) associera Verb se samband mellan olika objekt backspegel Substantiv spegel placerad inuti samt utanpå fordon (främst bil) för att ge föraren möjlighet att övervaka vad som sker bakom besättningsman Substantiv medlem av besättningen civilist Substantiv civilperson dotterdotter Substantiv dotters dotter däremellan Adverb mellan dessa, mellan de tidigare nämnda energikälla Substantiv källa till energi, i vardagligt tal ett bränsle, en energiråvara, en energibärare eller en metod för energiutvinning extas Substantiv stark hänförelse, hänryckning framfusig Adjektiv som oblygt tränger sig på författning Substantiv lagsamling som anger de grundläggande formella normerna i en stat, framförallt hur den skall styras hak Substantiv skåra hjältinna Substantiv en mycket modig kvinna idioti Substantiv idiotiskt handlande ihjälslagen Adjektiv som har slagits ihjäl, d.v.s. utsatts för (trubbigt) fysiskt våld som lett till döden kastrera Verb operera bort könskörtlarna krångligt Adverb på ett krångligt sätt laddare Substantiv elektrisk apparat för att ladda och återuppladda laddningsbara batterier luddig Adjektiv oklar matvara Substantiv föremål, ofta en produkt i en affär, som kan ätas eller drickas medborgerlig Adjektiv som har att göra med medborgarskap minimera Verb göra så liten som möjligt; begränsa multipel Adjektiv mångfaldig navelsträng Substantiv struktur som för blod till fostret eller embryot från moderkakan hos däggdjur ointresserad Adjektiv som visar inget eller inte mycket intresse; ej intresserad oordning Substantiv brist på ordning; röra späckhuggare Substantiv Orcinus orca; en art (den största) inom delfinfamiljen (Delphinidae) tillhörande Adjektiv som tillhör (någon eller något) tinning Substantiv huvudets sidotrakt mellan den yttre ögonvrån och örats övre del tyfus Substantiv en svår infektionssjukdom (långvarig feber, huvudvärk, diarré) utarbeta Verb upprätta, skapa, förändra gällande regler yrkesmässigt Adverb på ett yrkesmässigt sätt önskvärd Adjektiv som vore så fördelaktig att man skulle önska den översvämma Verb mer än fylla sitt utrymme, flöda där det brukar vara torrt baggis Substantiv en mycket enkel uppgift; bagatell byteshandel Substantiv handel som utgörs av byten av reala nyttigheter mot andra reala nyttigheter bädd Substantiv säng, sovplats, viloplats dödstrött Adjektiv mycket trött expedit Substantiv försäljare; butiksbiträde; kassörska festlighet Substantiv tillfälle som fylls av extra många aktiviteter för nöjes skull; ofta samlas många människor tillsammans för att äta mat och roa sig fördela Verb dela upp och ge åt hedersgäst Substantiv den viktigaste gästen på en tillställning hemorrojder Substantiv sjukligt utvidgade blodkärl i ändtarmens nedre del kavaljer Substantiv manligt sällskap till en dam kok Substantiv det att koka livslängd Substantiv längden av livet, så lång tid man lever maskera Verb sätta mask på någon eller något motionera Verb utföra fysisk träning av kroppen, speciellt med avseende på uthållighet och allmän hälsa (snarare än ren styrka som vid styrketräning) muffin Substantiv ovanlig stavning av muffins nationalsång Substantiv officiell sång för en stat, vanligen sjungen vid speciella tillfällen för att hylla sin nation objuden Adjektiv inte bjuden, kanske till och med ovälkommen omöjligen Adverb inte, eftersom motsatsen är omöjlig oumbärlig Adjektiv som /är så viktig att/ man inte kan vara utan /den/ oövervinnlig Adjektiv variant av oövervinnelig sammansättning Substantiv något som är uppbyggt av eller skapat av sina delar sardin Substantiv en fiskart (Sardina pilchardus), inom familjen sillfiskar, (Clupeidae); individ av denna art shah Substantiv (egentligen konungarnas konung) den urgamla härskartiteln i Persien (Iran) sjörövare Substantiv person som begår sjöröveri skitsur Adjektiv mycket sur (på dåligt humör, arg, irriterad) skomakare Substantiv hantverkare som tillverkar (eller lagar) skor systematiskt Adverb på ett systematiskt sätt tilltugg Substantiv föda vars syfte inte är att mätta, utan att tillfredsställa smaklökarna universal Adjektiv universell uppkoppling Substantiv aktiv anslutning, med vilken man har tillgång till ett nätverk utebli Verb (mot förmodan) inte äga rum visselpipa Substantiv blåsinstrument som endast kan spela en enda ton och som används som signalverktyg överklagan Substantiv synonym till överklagande ajournera Verb skjuta upp aluminium Substantiv ett grundämne med atomnummer 13, atommassa 27,0 och symbolen Al bostadsområde Substantiv område i stad avsett för bostäder cafeteria Substantiv kafé; bar dessförinnan Adverb innan dess hatbrott Substantiv brott vars motiv involverar eller baseras på fientlighet mot någon särskild grupp i samhället hemgjord Adjektiv som tillverkats hemma huligan Substantiv person som begår våldsgärningar; ligist, bandit kontaktperson Substantiv person i en grupp vars uppgift är att fungera som den som utomstående i första hand kontaktar liknelse Substantiv (underförstådd) jämförelse mellan företeelser som i något avseende liknar varann, oftast för att förklara en av företeelserna mana Verb uppmana medverkan Substantiv det att medverka motsvarande Adjektiv som är av samma omfattning eller sort namnlös Adjektiv som saknar namn numer Adverb variant av numera oklanderlig Adjektiv som man inte kan anmärka på; som inte innehåller eller uppvisar fel operativsystem Substantiv det datorprogram som utgör gränssnittet mellan datorns hårdvara och användaren samt tillåter exekvering av andra datorprogram ortsbo Substantiv person som bor i ett specifikt (ofta mindre) samhälle oråd Substantiv olämpligt eller skadligt beteende, olycklig åtgärd, ond gärning; oklokt eller olyckligt beslut, dum eller farlig idé, galenskap; förbjuden eller brottslig handling sjunkande Adjektiv som sjunker skenmanöver Substantiv handling utförd i syfte att missleda stork Substantiv fågel ur familjen storkfåglar stridande Substantiv strid, det att strida trigga Verb sätta igång, utlösa, ge upphov till, framkalla undanröja Verb avlägsna, ta bort ett hinder; skaffa ur vägen vale Interjektion i fraser som uttrycker avsmak varse Adjektiv medveten om vårdslöshet Substantiv det att vara vårdslös ålderdom Substantiv det att vara gammal ansträngande Adjektiv som orsakar behov av vila biltvätt Substantiv handling att göra rent bil chic Adjektiv stilfull, elegant dust Substantiv strid mellan två riddare till häst explosiva Substantiv stötljud, konsonant som uppkommer när den avspärrade luftströmmen plötsligt släpps fri (b, p, d, t, g, k) fett Substantiv icke-vattenlöslig grupp av energirika ämnen som förekommer i de flesta växt- och djurceller och som kemiskt sett huvudsakligen består av en triester av propantriol (glycerol) och tre fettsyror; kroppshull gestalt Substantiv en isolerad, avgränsad, sluten och strukturerad helhet vars egenskaper inte kan reduceras till egenskaperna hos dess delar graviditetstest Substantiv (biokemiskt) test som (med viss säkerhet) kan avgöra om en kvinna är gravid eller inte eller en (massproducerad) produkt som används för sådant test hövlighet Substantiv det att vara hövlig julas Adverb den senaste julen som ägde rum (innan en ny jul infallit); sistförflutna julen lund Substantiv mindre lövskogsparti med relativt öppen mark, ovanför vilken trädkronorna bildar ett sammanhängande tak minneskort Substantiv litet digitalt lagringsmedium som kan spara datafiler, t.ex. för användning i digitalkamera mistel Substantiv parasitisk växt som växer på andra träds grenar; tillhör någon av familjerna Misodendraceae, Loranthaceae eller Santalaceae nerifrån Preposition befintlighet under något nominering Substantiv det att utse en kandidat (till ett val, ett ämbete eller en tilldelning av en utmärkelse eller ära) näpp Interjektion nej proffsig Adjektiv som inom ett givet område besitter en skicklighet som är jämförbar med den hos professionella utövare; som utför sitt arbete med stor skicklighet och enligt alla de skrivna och oskrivna regler som gäller propeller Substantiv roterande maskindel bestående av ett antal skruvade blad placerande runt en axel (oftast på fartyg eller flygplan) präktig Adjektiv som är av god kvalitet, stor och bra pånyttfödd Adjektiv som genomgått en stor förändring och därigenom blivit bättre slutkörd Adjektiv trött, slut på energi, både i fysiskt och psykiskt avseende spinkig Adjektiv mager, (lite för) smal, som varken har särskilt mycket muskler eller fett på kroppen (utan som snarare är lite smalare än vad som anses normalt); smal (eller t.o.m. anmärkningsvärt smal) stjärnskepp Substantiv stjärnfarkost stordåd Substantiv dåd eller handling som är högt värderad stänka Verb sprida ut sig (i droppar/skvättar) susa Verb röra sig med hög hastighet transponder Substantiv en anordning som vid mottagning av en signal avger en annan signal som svar trio Substantiv grupp bestående av tre personer trötta Verb göra trött vasa Interjektion va, vad sa du? bordeaux Substantiv bordeauxvin bowlinghall Substantiv sporthall i vilken banor för bowling återfinnes bröstcancer Substantiv cancer i bröst budgivning Substantiv processen att lämna bud (erbjudande om pris) vid en auktion burrito Substantiv maträtt från det mexikanska köket (även texmex) bestående av en fylld tortilla dirigent Substantiv person som dirigerar en orkester eller en kör frånsett Adverb bortsett från fåne Substantiv idiot, dummer, dumbom födelsedatum Substantiv det datum då en given person föddes försena Verb orsaka en försening; orsaka att något händer senare än önskat eller planerat; orsaka att något fordon ankommer senare än önskat eller planerat gips Substantiv mineralet kalciumsulfat (CaSO4· 2 H2O), ett vitt pulver helhjärtat Adverb hjärtinnerligen hemlagad Adjektiv som man lagat själv /hemma i sitt eget kök (oftast för personligt bruk)/ idiotsäker Adjektiv väldigt säker iklädd Adjektiv som iklätt sig observant Adjektiv aktsam, försiktig pariserhjul Substantiv vertikalt hjul som sakta roterar i luften med hängande gondoler för passagerare, återfinns vanligen på nöjesfält paxa Verb hålla /någonting/ upptaget, i syfte att ge en viss person (oftast en kompis, vän, eller dylikt) möjlighet att få den/det skitjobbig Adjektiv mycket ansträngande stift Substantiv nål, spets strypning Substantiv handling av att strypa någon säkerhetsrisk Substantiv (sak eller person som utgör en) risk för säkerheten (rikets säkerhet, trafiksäkerhet, datasäkerhet, ...) tandfe Substantiv sagoväsen som ger mynt (eller annan ersättning) för tappade mjölktänder vimla Verb förekomma i stor och oordnad mängd; myllra, krylla vindruva Substantiv frukt från vinrankan som växer i klasar välbärgad Adjektiv rik, förmögen vältra Verb flytta tungt föremål på underlag (jfr rulla) abba Substantiv fader (om gud) abc Substantiv alfabet; de första grunderna i skrivning anonymitet Substantiv det att vara anonym beroendeframkallande Adjektiv som framkallar ett beroende (av en substans eller annat) brigad Substantiv militärförband (del av en division) som utgörs av en grupp bataljoner och kompanier bättringsvägen Substantiv används endast i frasen på bättringsvägen damma Verb (transitivt) torka bort damm (medelst en tygtrasa) dvala Substantiv stark hänförelse egentlig Adjektiv som gör skäl för sitt namn; som är ett exemplar av attributets huvudord i bokstavlig eller ursprunglig mening och i högre grad än alternativa företeelser som också benämns eller kan tänkas benämnas med samma huvudord; ri ensamrätt Substantiv rättighet som någon är ensam om exman Substantiv man som en tidigare ingått äktenskap med och sedan skiljts hemvist Substantiv plats, antingen på en geografisk karta eller en tänkt sådan (jfr politisk eller ideologisk hemvist), eller en organisation eller liknande, där någon eller något lever, förekommer, finns, arbetar eller hör hemma huvudrätt Substantiv den i målet huvudsakliga rätten, som äts efter förrätten och före efterrätten häpna Verb bli häpen, bli förvånad, bli överraskad import Substantiv köp och införsel av varor från utlandet; det att importera inskription Substantiv inskrift inställa Verb bestämma sig för att/ inte längre ha för avsikt att/ utföra en sedan tidigare planerad aktivitet klistermärke Substantiv självhäftande (genom klister) etikett med reklam, dekal kontoutdrag Substantiv meddelande från en bank till en kontoinnehavare vid banken som dokumenterar kontots tillgångar och effekterna av transaktioner som gjorts till och från konton ifråga loppmarknad Substantiv plats där många begagnade varor säljs, ofta till låga priser lyckost Substantiv person som har tur lönnmord Substantiv mord förövat i hemlighet, från bakhåll eller dylikt medvetenhet Substantiv kännedom om vissa fakta och insikten om deras relevans (ofta något moraliskt viktigt) mörkrädd Adjektiv som är rädd för (att själv vistas i) mörka miljöer, där människans syn är kraftigt nedsatt nattlig Adjektiv som sker på natten oberörd Adjektiv som inte är (känslomässigt) påverkad (av något specifikt) pokal Substantiv bägare; dekorerat dryckeskärl på hög fot prärie Substantiv större grässlätt i Nordamerika ruskigt Adverb väldigt, mycket semifinal Substantiv Ofta steget före final i en utslagningstävling. Begreppet tillämpas ofta felaktigt då betydelsen egentligen är halvfinal. sensation Substantiv upplevelse via något av våra sinnen specialare Substantiv specialitet, speciell sak eller metod spenat Substantiv köksväxt, Spinacia oleracea, med ätbara blad; exemplar av denna art tjura Verb vara tjurig och på dåligt humör vittring Substantiv det att vittra, nedbrytning till stoft yttrande Substantiv något som framförs i ord åtskilliga Pronomen många, några (personer) arta Verb utveckla sig, utveckla sin natur avsides Adverb åt sidan badrock Substantiv rock som man använder efter att ha badat, bastat eller på något annat sätt blött ner sig med vatten besvärande Substantiv det att besvära brudpar Substantiv brud och brudgum vid vigsel på sin bröllopsdag diverse Adjektiv allehanda, av olika ursprung, flera olika, blandad förminska Verb göra mindre handgjord Adjektiv tillverkad för hand (med stor omsorg av enskild skicklig person) illdåd Substantiv brott, förgripelse immunsystem Substantiv immunförsvar interagera Verb påverka varandra, samspela, växelverka kryssa Verb rita/sätta ett kryss lastkaj Substantiv plattform för lastning (antingen vid strandkant eller på land) nakenhet Substantiv det att vara naken omlopp Substantiv mekanisk rörelse där ett föremål kontinuerligt cirkulerar runt ett annat omtalad Adjektiv som det har talats (mycket) om; diskuterad, bekant omvärdera Verb värdera igen sammanfattning Substantiv det att sammanfatta sammanställa Verb föra samman olika delar av något så att det blir samlat sexistisk Adjektiv som rör eller innehåller åsikter från sexismen skyddande Substantiv det att skydda spelrum Substantiv utrymme för visst arbete stretcha Verb förlänga muskler genom rörelse, vanligen före eller efter träning superkraft Substantiv exceptionella krafter, som de hos superhjältar tillfrågad Adjektiv som blivit erbjuden /något/ tolerant Adjektiv som visar tolerans för något tråna Verb tvina bort av längtan; längta, sukta efter någon eller något (oftast svåråtkomligt) uteliggare Substantiv hemlös person; person som regelbundet övernattar utomhus äktenskapsbrott Substantiv olaglig otrohet ärkeängel Substantiv ängel av högsta rang ökande Substantiv det att öka endaste Adjektiv enda fasansfullt Adverb på ett fasansfullt sätt ficktjuv Substantiv tjuv som specialiserar sig på att stjäla ur folks fickor eller väskor fullvuxen Adjektiv /helt/ vuxen; helt mognad; som inte blir större förhinder Substantiv något som hindrar en från att närvara galopp Substantiv hästens snabbaste gångart genialitet Substantiv snille, intelligens, förmågan att vara genial infart Substantiv väg som leder in, eller färd (med fordon) in, till ett område kriminalitet Substantiv (summa av) aktiviteter som strider mot lagen; brottslig verksamhet kuta Verb springa snabbt; rusa lortig Adjektiv smutsig mikroskopisk Adjektiv som avser mikroskop motsägelse Substantiv påstående som strider mot ett annat påstående; påstående som inte kan vara sant samtidigt som ett annat påstående, eller ett påstående som aldrig kan vara sant pupill Substantiv den runda öppningen i ögats regnbågshinna skräpmat Substantiv ohälsosam mat som innehåller få näringsämnen och bara mättar för stunden, ofta med höga halter mättat fett skutta Verb göra ett eller flera hopp, hoppa; förflytta sig på ett hoppande sätt; springa fram, skjuta i väg; springa eller löpa, särskilt med långa steg eller raskt släktskap Substantiv förhållandet att vara släkt, det att vara besläktad; slag av släkting släta Verb göra slät(are) springare Substantiv pjäs som flyttar två steg åt ett håll och ett steg åt ett annat, vinkelrätt håll stadsbo Substantiv person bosatt i (större) stadsmiljö svinkall Adjektiv mycket kall swing Substantiv jazzstil som särskilt dominerade under 1930- och 1940-talen, ofta framförd av storband och kännetecknad av svängande rytm samt relativt korta solistiska inslag tillskott Substantiv något som lagts till tjugotvå Räkneord talet 22, ett tal mellan tjugoett och tjugotre tork Substantiv anordning för påskyndad avdunstning av vatten tryne Substantiv nos på gris väntelista Substantiv lista över kö (för något) arresteringsorder Substantiv befallning att någon ska arresteras barnsäng Substantiv säng för barn fraktskepp Substantiv skepp som fraktar last gyttja Substantiv finkornig, vattnig och organisk jordart; kletig jord, dy huvudgata Substantiv den största eller viktigaste gatan i en stad eller by häpnad Substantiv (den psykologiska) känslan när en person inser att något inte står till på det sätt som personen i förväg hade väntat sig hölje Substantiv tunt skal runt något, exempelvis plastskyddet runt ett skosnöre irakier Substantiv person från Irak kedjereaktion Substantiv en reaktion (kemisk reaktion eller kärnreaktion) som efter att ha satts igång genom en extern inverkan fortsätter av sig själv ("hjälper sig själv"), antingen under en längre tid eller explosionsartat kluven Adjektiv uppdelad, som är delad i två eller flera delar; som kluvits osis Substantiv otur ovillig Adjektiv inte villig pallra Verb röra sig sakta med små steg, mödosamt eller motvilligt raid Substantiv variant av räd sensei Substantiv lärare (mästare) i kampsport skoter Substantiv en typ av moped eller motorcykel med små hjul, vindskydd framför knäna och inbyggd motor sköte Substantiv trygg tillflykt för ett barn svindlare Substantiv person som svindlar sängfösare Substantiv (vanligtvis etanolhaltig) dryck som intas innan en person går och lägger sig (med föreställningen att vederbörande blir trött av drinken och därmed somnar lättare) tacksamhetsskuld Substantiv känsla av att vara tvungen att känna tacksamhet; efter att ha mottagit hjälp termometer Substantiv instrument för mätning av temperatur testosteron Substantiv steroidhormon och det huvudsakliga manliga könshormonet trehundra Räkneord 300 tvillingbror Substantiv bror som utgör del av ett tvillingpar upprop Substantiv samling för att kontrollera att alla är närvarande vitsord Substantiv betyg, omdöme vässa Verb göra vass(are) angenäm Adjektiv trevlig, behaglig, som tillfredsställer sinnena befattning Substantiv organisationsenhet med specificerat ansvar och befogenheter avsedd för en (1) person beige Adjektiv som har en (något obestämd) grågul färg, färgen beige betydelselös Adjektiv som saknar betydelse och mening; som inte påverkar något viktigt bristfällig Adjektiv som är behäftad med brister och därför fungerar illa brännvin Substantiv Brännvin är en spritdryck som är en blandning av mer eller mindre ren etylalkohol med vatten i växlande förhållanden och som erhålls genom destillering byrålåda Substantiv låda i en byrå dynasti Substantiv period i historien då en viss familj eller släkt regerar dödslista Substantiv lista över avlidna personer inom ett visst tidsintervall och en viss plats, särskilt om dem som stupat i krig eldig Adjektiv som består av eld fiktiv Adjektiv som är påhittad, som endast förekommer i någon (påhittad) historia frammana Verb väcka till liv förbunden Adjektiv som förbundits förhistorisk Adjektiv som hör till förhistorien förorena Verb göra oren (genom att exempelvis lämna (miljö)farligt skräp); smutsa ner, kontaminera förteckning Substantiv uppräkning (i skriftlig form) godtrogen Adjektiv som lätt tror på vad andra säger; lättlurad högerhand Substantiv hand på kroppens högra sida livlina Substantiv lina som räddar liv missförstådd Adjektiv som missförstås eller har missförståtts optisk Adjektiv som rör optik presenning Substantiv stor, impregnerad duk som används utomhus för att skydda varor sabla Verb hugga ned med sabel synka Verb synkronisera timmer Interjektion rop av en skogshuggare att en träd är om att falla ungdomsfängelse Substantiv fängelse för ungdomar uppströms Preposition i motsatt riktning mot strömriktningen uppvaknande Substantiv det att vakna ämbetsman Substantiv högre tjänsteman inom statlig verksamhet öppenhet Substantiv egenskapen att vara öppen; transparens, vänlighet, ärlighet överhängande Adjektiv stor; omedelbar eller nära förestående; ofrånkomlig; hotande belysa Verb upplysa biltur Substantiv åktur med bil bryggeri Substantiv anläggning eller en affärsverksamhet som tillverkar öl böjelse Substantiv benägenhet, tendens, förkärlek dricksvatten Substantiv sötvatten avsett att drickas av människor farsgubbe Substantiv pappa fransyska Substantiv kvinna från Frankrike fältmarskalk Substantiv innehavare av en av de högsta graderna inom en försvarsmakt gamma Substantiv den tredje bokstaven i det grekiska alfabetet, betecknad γ (Γ som versal) handlande Adjektiv som handlar helskotta Substantiv något alldeles dåligt och besvärligt; elände, helvete hostmedicin Substantiv medel mot hosta inledande Adjektiv som inleder, som inträffar eller finns i början instrumentbräda Substantiv panel (bräda) med instrument framför föraren i ett fordon invalid Adjektiv inte frisk; oduglig till arbete; skröplig, svag, klen krigsförbrytare Substantiv förövare av handling som utgör krigsförbrytelse kvalifikation Substantiv lämplighet; behörighet; (i plural: kvalifikationer) goda förutsättningar löpande Adjektiv som löper marmor Substantiv slags metamorf kalksten, populär som byggnadsmaterial och till ornamentation narkos Substantiv bedövning; sövning före operation olustigt Adverb på ett olustigt sätt otillgänglig Adjektiv inte tillgänglig; som inte kan nås eller brukas /på konventionellt eller enkelt sätt/ (både om geografiskt område och om person eller organisation); som inte finns i närheten eller är redo att användas parameter Substantiv storhet som beskriver en situation och som kan antaga olika värden i olika situationer, men som hålls konstant vid beräkningar inom en viss situation pint Substantiv brittiskt och amerikanskt mått för att mäta någots volym protes Substantiv /av människan/ skapad apparat som ersätter ett /skadat eller förlorat/ organ /i rörelseapparaten/ i en levande organism protestant Substantiv person som bekänner sig till protestantism, en inriktning inom kristendom revolt Substantiv uppror sexpack Substantiv förpackning av sex (öl)burkar självlysande Adjektiv som av sig själv avger elektromagnetisk strålning inom det synliga området (ljus) slaganfall Substantiv sjukdomstillstånd där syrebrist i en del av hjärnan leder till celldöd i det drabbade området stormarknad Substantiv ett stort snabbköp (typiskt 10 000 m²) sömnlöshet Substantiv det att vara sömnlös tandpetare Substantiv smal pinne av trä eller plast som man använder för att peta ut skräp mellan tänderna med, ofta efter att ha ätit visit Substantiv (kortare) besök vogue Substantiv en dansstil inom gatudansen som utvecklades i USA med rötter i 1960-talet välförtjänt Adjektiv som (någon) har gjort sig förtjänt av äkthet Substantiv det att vara äkta alltjämt Adverb fortfarande, ännu barnsben Substantiv den period då en person är barn; barndom basketboll Substantiv boll som används för att spela basket celibat Substantiv förhållandet att vara ogift dokusåpa Substantiv TV-program ofta i form av någon tävling där deltagarna inte har förutbestämda repliker dragning Substantiv det att slumpmässigt välja ut ett element i sänder från en mängd fastighetsskötare Substantiv person som (yrkesmässigt) arbetar med skötsel av fastighet(er) graffiti Substantiv vanligen oönskad text eller bild på en offentligt synlig yta såsom en husvägg kraken Substantiv ofantligt stort sjöodjur i Norska havet med många tentakler, i modern tid främst avbildat som en stor skeppsänkande bläckfisk morbid Adjektiv mentalt osund pendla Verb utföra pendelrörelser; svänga som en pendel sabbatsår Substantiv längre period, vanligtvis ett år (ibland upp till 20 år), då man tar ledigt från sin normala sysselsättning för att ägna sig åt något helt annat självmordsbombare Substantiv person som bär en bomb dold på kroppen, som personen ifråga utlöser på en plats där även andra dödas eller skadas skivspelare Substantiv grammofon; i synnerhet sådana utan förstärkare eller högtalare skyddstillsyn Substantiv straff där den dömde ställs under övervakning slöfock Substantiv slö eller lat person underifrån Adverb anger att verbet börjar utföras nedom något och fortsätter uppåt undertrycka Verb dämpa, förkväva, hindra, hämma, kuva, motarbeta, tillbakahålla uppsägning Substantiv det att en arbetsgivare formellt upphäver en arbetstagares anställning; (även mer generellt) då en part upphäver ett avtal eller ett kontrakt, särskilt ett låneavtal, ett hyreskontrakt utanpå Preposition på utsidan, utom, utvärtes vispgrädde Substantiv fet grädde som bildar ett hållfast skum vid vispning välgång Substantiv förhållandet att något går väl (lyckas) eller att det går väl för någon banner Substantiv webbannons, annonsruta bipolär Adjektiv som har två poler dominans Substantiv det att dominera fiji Substantiv ett språk som talas på Fiji. gasmask Substantiv mask för ansiktet till skydd mot skadliga gaser och andra ämnen (i krig, vid bränder och i andra sammanhang) glassbil Substantiv specialutformad skåpbil som säljer glass direkt till kund inofficiell Adjektiv inte officiell inrättning Substantiv /fysisk och offentlig/ institution eller anläggning /med visst syfte och på en viss plats/ jätterolig Adjektiv som anses stimulerande och ger välmående i stor utsträckning likgiltighet Substantiv det att vara likgiltig olivolja Substantiv matolja gjord på oliver punk Substantiv subkultur från 1970-talet pyssling Substantiv mycket liten person; dvärg, småfolk, vätte resonlig Adjektiv mottaglig för skäl, vettig ruckel Substantiv osunt leverne; omåttligt festande och supande rättsmedicin Substantiv den medicinska gren som hjälper rättsväsendet vid misstanke om brott skolgård Substantiv tillhörande (inhägnad) omgivning runt en skola; gårdsplan runt en skolbyggnad där eleverna kan vistas på rasten skäggig Adjektiv full av skägg; som det växer skägg från spionage Substantiv spionverksamhet spioneri Substantiv spionage, olovlig spridning av hemligheter string Substantiv stringtrosa stump Substantiv kort bit; återstående bit (av något som ursprungligen var längre) stuntman Substantiv ersättare för filmskådespelare i farliga situationer, exempelvis fall från byggnader, bilkrascher tofu Substantiv proteinrik massa påminnande om färskost som framställs av sojabönor tulpan Substantiv en växtart (Tulipa gesneriana), i familjen liljeväxter (Liliaceae); exemplar av denna art bett Substantiv det att bita bevåg Substantiv övervägande, betänkande; tanke, mening, avsikt; gunst, ynnest; benägenhet, lust bifalla Verb besluta om formellt godkännande duo Substantiv grupp bestående av 2 personer feminist Substantiv person som stödjer jämställdhet flört Substantiv en flörtig handling förfriskning Substantiv dryck (eller mellanmål) som förfriskar föräldraskap Substantiv det att ha egenskapen att vara förälder gira Verb egentligen göra oavsiktliga avvikelser från kursen, men ofta använt även för avsiktliga kursförändringar; svänga med ett segelfartyg gudlös Adjektiv som inte tror på Gud höjdrädd Adjektiv som är rädd för att befinna sig på höga höjder, vanl. ty hon då kan ramla ner och skada sig; som är rädd för att ha hög potentiell energi relativt en fast nivå i ett gravitationsfält kanonkula Substantiv sfärisk projektil till kanon kapplöpning Substantiv tävling i löpning (även bildligt) på en given sträcka kobra Substantiv glasögonorm kryptisk Adjektiv som är svår att tolka och förstå, kanske emedan den är formulerad på ett till synes onödigt långt och invecklat sätt eller inte verkar ha något att göra med sammanhanget lurt Adjektiv misstänksamt, suspekt maffiaboss Substantiv ledare av maffiaorganisation must Substantiv pressad saft av vindruvor, ojäst eller bara lite jäst prakt Substantiv imponerande skönhet genom dyrbara prydnader ramma Verb stöta emot och skada något; köra in i sanningsenlig Adjektiv som talar sanning; som beskriver sanningen; som håller sig till sanningen silo Substantiv byggnad för förvaring av jordbruksprodukter konstruerad som en enda stor (cylindrisk) behållare sjukskriven Adjektiv som har anmält sig sjuk eller som en läkare har intygat sjuk, vilket begränsar möjligheten att arbeta eller studera skildra Verb avbilda, framställa, beskriva svärförälder Substantiv en av föräldrarna till en persons make eller maka; svärfar eller svärmor tjockskalle Substantiv trögfattad person trötthet Substantiv subjektiv upplevelse av energilöshet, kraftlöshet eller orkeslöshet undergräva Verb långsamt försvaga, underminera utdragen Adjektiv som har dragits ut (genom dragande kraftverkan förflyttats utåt) valfri Adjektiv som kan väljas fritt (bland flera alternativ) vrickad Adjektiv sjuk, (lätt) galen våglängd Substantiv avståndet mellan två toppar av en våg, betecknat λ; kvoten mellan en vågs hastighet och dess frekvens allmosa Substantiv gåva till nödlidande eller hjälpbehövande barndomsvän Substantiv person som vederbörande hade som kamrat när han eller hon var barn droska Substantiv fyrhjulig hästdragen vagn fyllig Adjektiv full, innehållsrik geografi Substantiv vetenskapen om jordytans naturliga förhållanden samt människans användning av den gnissla Verb giva från sig ett skarpt och skärande ljud; i synnerhet i fråga om ljud som uppkommer, då tvenne hårda ytor gnids mot varandra hjärtfel Substantiv sjukligt tillstånd hos hjärtat, i synnerhet i form av en medfödd missbildning (eller annat medfött tillstånd) husmor Substantiv gift kvinna som ansvarar för familjens hushåll köttbit Substantiv bit av kött luva Substantiv enkel mössa av skinn eller tyg (eller stickad av ullgarn), vanligen rund, tätt åtsittande och utan brätten; stundom (skämtsamt) om mössa i allmänhet monark Substantiv statschef i en monarki mörklägga Substantiv se till att göra mörkt; släcka ned nedstämd Adjektiv som känner sig tyngd av olyckskänslor nit Substantiv stor ihärdighet och flit, det att vara nitisk okomplicerad Adjektiv lätt, enkel, som inte innebär svårigheter pen Substantiv jämförelsevis lång och smal bakre del av ett hammarhuvud, vanligtvis använd vid smide schackmatt Adjektiv hotad utan flyktmöjlighet; som inte kan räddas (om schackpjäsen kung) snaps Substantiv mindre kvantitet brännvin eller spritdryck (vanligen en munfull) lagom att inmundigas (förtäras) i ett svep (med en handrörelse), främst ur ett mindre, ofta särskilt, så kallat snapsglas, även om förtäring i flera klunka sugen Adjektiv fylld av begär, som gärna vill ha /något/ synagoga Substantiv byggnad som är samlingsplats för judar telepati Substantiv tankeöverföring, tankeläsning underfund Adverb under den synliga meningen uppdragsgivare Substantiv person eller organisation som har givit något uppdrag utnämning Substantiv handlingen att utnämna (förordna, tillsätta) någon eller något vidsträckt Adjektiv vida sträckt världsordning Substantiv maktfördelning mellan stormakter ätbar Adjektiv som går att äta återuppväcka Verb att väcka en död till liv bröllopsgåva Substantiv gåva som ges till brudpar i samband med deras vigsel chocktillstånd Substantiv (irrationellt) tillstånd där någon drabbas av chock dödsruna Substantiv nekrolog, kort levnadsteckning över någon avliden person flaxa Verb slå (med vingarna eller armarna) formad Adjektiv som har formats förskräckt Adjektiv som förskräckts helknäpp Adjektiv mycket knäpp, mycket galen, tokig jasmin Substantiv ett släkte (Jasminum) buskar i familjen syrenväxter (Oleaceae), där flera arter får väldoftande blommor; exemplar inom detta släkte kuggfråga Substantiv speciellt klurig eller vilseledande fråga eller problem som kan se ut att vara lättare än den egentligen är; fråga eller problem som förleder till fel svar kyffe Substantiv rum eller bostad av mycket låg kvalitet lus Substantiv en insekt från ordningen Phthiraptera, som suger blod av däggdjur merpart Substantiv den största delen av något myndig Adjektiv vuxen, med eget ansvar för sina handlingar och egen rätt att (utan föräldrar/vårdnadshavare) ingå civilrättsligt avtal och bestämma över sin egendom (gäller när man uppnått den s.k. myndighetsåldern som i de flesta lände nötkött Substantiv kött från nötkreatur oral Adjektiv som rör munnen pant Substantiv säkerhet, något som överlämnas tills förpliktelse uppfyllt; penningsumma som betalas för behållaren en vara köps i (t.ex. en flaska eller burk) och som returneras då behållaren returneras prost Substantiv hederstitel för en präst separatist Substantiv en anhängare till separatism smaskens Adjektiv smarrig, smaskig, välsmakande, god teleportera Verb på ett ögonblick flytta föremål från en plats till en annan tjurig Adjektiv på dåligt humör, missnöjd och sur, som tjurar topless Adjektiv utan bikiniöverdel, barbröstad trollstav Substantiv trollspö utbud Substantiv den totala kvantitet av en vara eller tjänst som alla säljare på en marknad bjuder ut vid varje prisnivå övertalning Substantiv det att genom verbal kommunikation få en annan part att göra något eller ändra uppfattning om något, speciellt om den andra parten har varit motvillig till det bakverk Substantiv (vanligtvis söt) bageriprodukt barnbok Substantiv bok avsedd för barn behörig Adjektiv med (erforderlig) lämplighet och behörighet brits Substantiv bänk att sova på brytare Substantiv någon eller något som bryter distribuera Verb sprida ut; göra så att flera (identiska eller olika) föremål hamnar på flera olika ställen; dela ut till bestämda mottagare dojo Substantiv träningslokal (eller dylikt) för utövande av japanska kampsporter fingertopp Substantiv toppen på fingret fullskalig Adjektiv i full skala förläggning Substantiv plats där soldater bor under viss tid handavtryck Substantiv avbild, på en yta, av en hand, vilken uppkommit antingen genom att en handflata (eventuellt med smuts eller något färgämne) tryckts mot ytan så att fett, smuts eller färg fastnat på ytan, eller genom att en hand tryckts hasardspel Substantiv spel där slumpen ensam bestämmer utgången (lotteri, kasinospel m m) inhägnad Substantiv inhägnat område, inhägnad mark, avgränsad plats som omges av stängsel eller liknande jättelång Adjektiv mycket lång kräfta Substantiv slags ätligt kräftdjur som lever i sötvatten kugga Verb underkänna någon på ett prov eller en examination kvack Interjektion ljudhärmande för en ankas läte makaber Adjektiv kuslig, med anspelan på död, sjukdom manipulation Substantiv bedrägligt förfaringssätt nalkas Verb närma sig, förestå, vara i antågande nedslag Substantiv det att slå ned, attack, träff personalavdelning Substantiv avdelning i större företag eller myndigheter som sysslar med personalärenden skytte Substantiv skjutning som sport eller vid jakt smittkoppor Substantiv en smittsam sjukdom sparre Substantiv en detalj i takkonstruktioner stänk Substantiv vatten/annan våt massa som sprids omkring i droppar (eventuellt på någon/något så att den/det blir våt/-t) trivial Adjektiv självklar eller allmänt känd, och därför enkel och kanske ytlig upphetsning Substantiv det att vara i upphetsat tillstånd vips Interjektion uttrycker plötslighet antasta Verb angripa, ge sig på, ofreda, besvära aspackad Adjektiv kraftigt berusad atlet Substantiv person med kraftiga och vältränade muskler, person med stor kroppsstyrka blåögd Adjektiv som har blåa ögon brottare Substantiv den som brottas, utövare av brottning cab Substantiv cabriolet; en alternativ stavning av cabb cellgift Substantiv gift som skadar eller förstör celler djurpark Substantiv park till vilken man går i huvudsak för att titta på de levande, ofta exotiska och vilda djur som finns där, normalt med entréavgift dylik Adjektiv liknande, av samma sort, sådan filmbolag Substantiv bolag som producerar film förtrogen Adjektiv som har någons förtroende; som delar de innersta tankarna och känslorna med någon ghetto Substantiv stavningsvariant av getto glädjande Substantiv det att glädja halvsyster Substantiv syskon av kvinnligt kön som enbart har en gemensam förälder, antingen gemensam far eller mor händig Adjektiv som är skicklig när det gäller praktiska arbetsuppgifter/sysslor klammer Substantiv ståltrådsstift till häftapparat köttätande Adjektiv som livnär sig på animalisk föda lättskrämd Adjektiv som tenderar bli skrämd eller rädd av smärre hot eller fara obegriplig Adjektiv som inte går att begripa, förstå pilbåge Substantiv vapen, som består av en böjd elastisk stav och en sträng, för att skjuta pilar pistolskott Substantiv skott avlossat med pistol randig Adjektiv som har ett mönster som åtminstone ungefär består av många smala och (obegränsat) långa rektanglar bredvid varandra, med fixt avstånd mellan dem slumpartad Adjektiv som beror på chans eller slump småtting Substantiv liten och/eller ung individ av, oftast människa, men även andra djur snyting Substantiv kraftigt slag (särskilt med knytnäven) mot ansiktet; hårt slag solidaritet Substantiv det att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt, utan egenintresse, för denna grupps bästa spetälska Substantiv infektionssjukdom orsakad av leprabacillen som kan leda till förstörelse av mänsklig vävnad; lepra sängkläder Substantiv sammanfattande, om till bäddad säng hörande textilier eller utrustning (sänglinne, täcke, filt, bolster, madrass, dyna, kudde o. d., i synnerhet förr även sängfäll eller rya o. d.); stundom med särskild tanke på enbart s zen Substantiv ett sinnestillstånd av klarhet och lugn, som används som filosofiskt begrepp inom bland annat buddhismen access Substantiv tillträde, åtkomst, särskilt i datasammanhang baja Verb bajsa banjo Substantiv ett stränginstrument som påminner om en gitarr och som har ett skinn spänt över resonanskroppen blindhet Substantiv det att vara blind, både bokstavligt (avsaknad av synförmåga, t.ex. på grund av skada på ögonen eller hjärnan) och bildligt cyborg Substantiv cybernetisk organism; vanligen en människa eller dito varelse med på- eller inopererade robotiska proteser eller dylika tillägg fjärt Substantiv oftast ljudligt utsläpp av gaser genom ändtarmen förkärlek Substantiv speciellt stort intresse för någonting; böjelse för gottgörelse Substantiv försoning hemläxa Substantiv skoluppgift som en lärare ger till (sina) elev(er) att utföra utanför skoltid (i hemmet), ofta för att sedan lämnas in (om t.ex. skriftligt arbete) eller testas (om t.ex. inlärning av glosor) under skoltid en senare dag hittelön Substantiv belöning till den som hittat och återlämnat ett borttappat föremål hyreskontrakt Substantiv avtal mellan hyresvärd och hyresgäst indirekt Adverb inte direkt klockslag Substantiv händelsen och ljudet av att en klocka slår (t. ex. vid hel timme) kokbok Substantiv bok, i vilken flera recept finns samlade kretskort Substantiv mönsterkort med påmonterade elektroniska komponenter kylare Substantiv kylanordning t.ex. på bil lirare Substantiv person som lirar (spelar): spelare, särskilt i grupp: medspelare, bandmedlem läckerbit Substantiv något som är läckert militant Adjektiv stridbar, kämpande nemesis Substantiv hämnande makt nämnare Substantiv det tal, eller uttryck, som står under bråkstrecket personsökare Substantiv bärbar elektrisk apparat som bärs av person och som andra personer på distans kan aktivera, t.ex. ringa till, för att få personens uppmärksamhet genom att apparaten då ger ifrån sig en (t.ex. ljudlig) signal och eventuel pyjamasparty Substantiv fest där temat för klädsel (och eventuella aktiviteter) är pyjamas ruter Substantiv en av färgerna (♦) i en vanlig kortlek. själlös Adjektiv som saknar själ skalp Substantiv huvudsvål, ofta även med avseende på vidhängande hår skymf Substantiv förolämpning, kränkning, hån slurk Substantiv liten mängd av vätska som kan behållas i munnen och sväljas timeout Substantiv en paus under en match som begärs av endera laget, till exempel för att diskutera taktik tiotals Adverb i antal om flera tiotal tvångsmässig Adjektiv som medför eller präglas av tvång underkastelse Substantiv det att underkasta sig uppta Verb fylla (ett område i rummet); ta upp (plats) utter Substantiv en art (Lutra lutra) inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae); individ av arten utter vunnen Adjektiv som har vunnits ögonblickligen Adverb på en gång, omedelbart, utan dröjsmål afroamerikan Substantiv mörkhyad amerikan, ibland härstammande från Afrika berättiga Verb ge befogenhet buckla Verb göra bucklig, orsaka en buckla (på något) cyklop Substantiv sagofigur med ett öga mitt i pannan dammsuga Verb suga upp damm och annat skräp med en dammsugare dimmig Adjektiv som på grund av dimma (luft nära marken mättad med vattenånga kondenserad på partiklar av rök, stoft eller damm i luften) – d.v.s. oklar luft – inte framträder tydligt och/eller inte är möjlig att se genom flatlus Substantiv Pthirus pubis, blodsugande lus som lever i människans hårväxt fryst Adjektiv som frysts geometri Substantiv vetenskap som handlar om de matematiska rumsfigurerna och rumsliga samband impa Verb imponera; göra någon imponerad kamin Substantiv anordning avsedd för uppvärmning av ett utrymme (t.ex. ett rum) klippig Adjektiv som består av klippor kolv Substantiv ax med förtjockad stjälk kompatibel Adjektiv som stämmer överens med något annat eller som kan fungera tillsammans med något annat krematorium Substantiv byggnad för (jordfästning och) eldbegängelse landningsplats Substantiv plats avsedd för (start och) landning av luftfarkoster (i synnerhet helikoptrar); plats där en luft- eller rymdfarkost har landat lok Substantiv kortform av lokomotiv; dragfordon som står för ett tågs framdrivande kraft och drar en vagn eller flera sammankopplade vagnar nittio Räkneord ett tal; 90 platina Substantiv ett grundämne med atomnummer 78, atommassa 195 och symbolen Pt plundring Substantiv det att plundra prejudikat Substantiv tidigare dom som utgör norm för hur en rättsregel ska tolkas framöver puder Substantiv kosmetisk produkt bestående av färgad talk som används främst i ansiktet påslagen Adjektiv som slagits på raketgevär Substantiv vapen som kan bäras av enskilda soldater och användas för att avfyra raketer regerande Substantiv det att regera representanthus Substantiv en av kammarna i den lagstiftande församlingen i vissa länder (bland annat USA) ridande Substantiv ritt samförstånd Substantiv enat tycke, det att två eller flera personer (eller stater eller dylikt) har uppnått en enighet om åsikter eller handlande sammet Substantiv siden- eller bomullstyg med lugg på ena sidan serb Substantiv person från Serbien sevärdhet Substantiv något som är värt att se, ofta populärt bland turister skallskada Substantiv skada på skallen; ibland mer allmänt om skada på huvudet stereotyp Substantiv mall för gjutning av typer sömmerska Substantiv kvinna som yrkesmässigt tillverkar kläder; kvinnlig sömmare torde Verb borde eller bör med sannolikhet tramsa Verb fördriva tiden med till synes oviktiga, omogna eller larvigt lekaktiga aktiviteter; fördriva tiden med trams tryckeri Substantiv lokal för tryckning tvi Interjektion fy, usch, ljudhärmande för när man spottar tärna Substantiv deltagare (kvinnlig) i ett luciatåg som körar bakom lucian undanmanöver Substantiv manöver (gir) med fordon för att komma undan ett uppdykande hinder; även bildligt varaktig Adjektiv som varar länge; som länge fortsätter existera med bibehållen kvalitet värdetransport Substantiv transport av värdeföremål (som t.ex. pengar), t.ex. med bil med extra säkerhetsutrustning, vanligen utfört som en tjänst erbjuden av företag årskurs Substantiv läsår som del av en längre utbildning avvärja Verb hålla på avstånd barnlek Substantiv lek som barn utövar beakta Verb vara medveten om och ta hänsyn till; ta med i beräkningen bosättning Substantiv plats där människor bosatt sig demokratiskt Adverb på ett demokratiskt sätt dissekera Verb /i vetenskapligt syfte/ sönderdela döda kroppar familjefar Substantiv (ansvarfull) man som har hustru och barn som han delar hushåll med fasta Verb spendera tid då man äter och dricker i starkt begränsad omfattning fickpeng Substantiv peng man ger barn att spendera med eget ansvar foglig Adjektiv lydig, medgörlig, tillmötesgående, anpassningsbar, beskedlig fredlös Adjektiv (förr) utan lagens skydd till liv och egendom; som kunde dödas utan att gärningsmannen blev straffad färsking Substantiv nybörjare, amatör identifikation Substantiv process för att undersöka äktheten av en individs identitetspåstående; personidentifikation ingenmansland Substantiv markområde som ingen äger eller har kontroll över insättning Substantiv handlingen att sätta in pengar på ett konto; handlingen att göra en inbetalning till ett sparkonto. Finlandism. På svenska heter det Deposition jättetrött Adjektiv mycket trött lans Substantiv långt stötvapen som bärs av riddare till häst lumen Substantiv rummet inuti en rörformad struktur (t.ex. tarm, blodkärl, njurtubuli, urinledare, urinrör och utförsgång för körtel) luska Verb snoka; försöka ta reda på något, ofta i uttrycket att luska ut något mordoffer Substantiv person som blivit mördad norröver Adverb riktning norrut; åt norr nyckelord Substantiv ord som sammanfattar något väsentligt, ord som är centralt för något omättlig Adjektiv som inte kan bli tillfredsställd eller stillad pudra Verb applicera puder på rådfråga Verb fråga om råd tangent Substantiv knapp på musikinstrument tonårstjej Substantiv flicka i tonåren tribun Substantiv en upphöjd plattform ungerska Substantiv språk som talas främst i Ungern vältalig Adjektiv som behärskar konsten att uttrycka sig fint eller bra, som talar med lätthet äganderätt Substantiv rätten att utnyttja sin egendom efter egen bedömning och tycke överlägsenhet Substantiv det att vara överlägsen alkoholproblem Substantiv problem med alkoholberoende anslagstavla Substantiv tavla (en platt skiva, oftast rektangulär, ofta med ram, ofta uppsatt på en vägg, inte sällan med en yta i kork, tyg eller, utomhus, trä) på vilken man (på något sätt) kan fästa papper, lappar, kort och liknande (typiskt arbetsgrupp Substantiv grupp (utskott, kommitté) bildad för att utföra ett visst arbete bedrövad Adjektiv som har bedrövats; mycket ledsen dart Substantiv sport där man kastar en pil mot en cirkulär tavla indelad i poängbestämda cirklar och sektorer så att pilen fastnar där dekan Substantiv ett kolväte, alkan med formeln C10H22 drogfri Adjektiv på vilken användande av droger inte förekommer (eller undanbedes) dugga Substantiv mindre, ibland obligatoriskt tentamensliknande prov på universitets- eller högskolekurs som vanligen inte i sig ger högskolepoäng engångsgrej Substantiv sak avsedd att användas en gång exorcist Substantiv person som utför exorcism flytväst Substantiv ett plagg som hjälper bäraren att flyta fosterbarn Substantiv barn som bor i fosterhem (hos fosterfamilj) järnvägsstation Substantiv särskild plats belägen längs en järnväg, normalt bestående av en plattform och ibland även (då normalt på enkelspårig järnväg) mötesspår och avsedd för ett tåg att stanna vid för att låta passagerare stiga på eller av, e kubansk Adjektiv som rör Kuba eller det kubanska folket landsförräderi Substantiv det att förråda ens land mamsen Substantiv mamma marinkårssoldat Substantiv soldat som är med i marinkåren metodisk Adjektiv planmässig, systematisk odling Substantiv det att driva upp växter genom sådd eller plantering osa Verb lukta; avge os platsa Verb vara tillräckligt bra (för att få en konkret eller abstrakt plats) processor Substantiv i en dator, den hårdvara som utför de flesta centrala operationer vid exekvering av datorprogram pussla Verb lägga ett pussel revbensspjäll Substantiv revben av gris med tillhörande kött räddningstjänst Substantiv (kommunal) verksamhet (tjänst) för räddning av nödställda och olycksdrabbade; brandkår skärpning Substantiv förbättring i uppförande stelna Verb bli stelare/hårdare, särskilt när förändring i temperatur eller tryck gör att ett ämne övergår från flytande till fast form strama Verb göra stram, sträcka, spänna svamla Verb prata osammanhängande tidsperiod Substantiv en period i tiden; en period i historien tipp Substantiv yttersta änden av något avsmalnande undergiven Adjektiv lydig, som utan protest rättar sig efter vad någon annan vill viva Substantiv en vårblomma med flera arter uppdelade i släktena Primula (vivesläktet) och Androsace (grusvivesläktet) inom familjen viveväxter (Primulaceae); exemplar av dessa arter; i plural även om endera dessa släkten bebodd Adjektiv som bebos; där folk bor chateau Substantiv franskt slott; herrgård i fransk stil chokladbit Substantiv litet stycke av choklad drunkning Substantiv det att drunkna gensvar Substantiv återkoppling gola Verb ange någon till polisen; i synnerhet om man därmed bryter ett förtroende hundratal Substantiv den tredje minst signifikanta siffran, d.v.s. den tredje siffran från höger, vilken motsvarar hundra ental, i ett tal skrivet i det decimala talsystemet hämning Substantiv psykologisk inställning som förhindrar ett visst beteende intention Substantiv avsikt, syfte eller plan; anledningen till att en person eller organisation väljer att utföra en handling, ofta det som utövaren hoppas att handlingen skall resultera i; svaret på frågan varför utövaren väljer att utföra intressekonflikt Substantiv en situation där olika intressen krockar och inte kan tillgodoses samtidigt kennel Substantiv hundgård, i synnerhet kommersiellt driven rörelse för under begränsad tid omhändertaga hundar, eller för avel på hundar av godkända, registrerade raser konstform Substantiv sätt att framställa konst kortvarig Adjektiv som inte varar länge krokig Adjektiv som går i krokar; som (upprepande gånger och någorlunda tvärt) ändrar riktning lobbyist Substantiv person som aktivt försöker övertyga lagstiftare om att en viss lag bör ändras eller att en viss policy bör införas luftväg Substantiv enskild komponent i det ihåliga rörsystem som transporterar andningsluft i ett djur, bestående av näshåla, munhåla, svalg, struphuvud, luftstrupe, bronker och bronkioler maxim Substantiv tänkespråk, levnadsregel munkavle Substantiv föremål som stoppas i munnen på någon för att förhindra denna från att tala eller göra ljud av sig nojig Adjektiv paranoid, rädd, orolig näck Adjektiv naken omvårdnad Substantiv det att ta hand om, vårda, sköta, ansvara för och/eller bekymra sig för (både vad gäller människor, djur, byggnader och saker) otränad Adjektiv som inte tränat (fysiskt: t.ex. löpning, på gym eller en viss sport) på länge och därmed har sämre kondition, styrka eller teknik än vad som är fallet under perioder med regelbunden träning; som har en stillasittande liv pengatvätt Substantiv affärer som omvandlar svarta pengar till vita polio Substantiv barnförlamning programledare Substantiv person som leder ett program i framförallt radio eller tv rakkniv Substantiv kniv för rakning rappakalja Substantiv ord utan innehåll; osannolika påståenden; nonsens råtthål Substantiv hål i marken som grävdes av möss eller råttor skolstyrelse Substantiv styrelse för en skola eller för skolorna inom en kommun solförmörkelse Substantiv en tidpunkt då månen helt skymmer solen för ett visst ställer på jorden och således förmörkar det området som skyms stammis Substantiv stamkund supermodell Substantiv professionell och mycket framgångsrik (foto)modell surfare Substantiv person som surfar tänkt Adjektiv planerad i tanken underhuggare Substantiv hejduk vandalism Substantiv ödeläggelse utan mening; förstörelselusta varpå Adverb på vilken, på vilket eller på vilka vemsomhelst Pronomen stavningsvariant av vem som helst välfärd Substantiv god levnadsstandard, god nivå på medborgarnas grundläggande levnadsförhållanden i form av trygghet och solidaritet genom politisk påverkan på komponenter såsom arbetsförhållanden, bostadsförhållanden, hälsa, vård, utbild ärad Adjektiv som äras, som värderas högt alstra Verb skapa, generera, ge upphov till (speciellt elektrisk ström); producera genom en kreativ eller skapande process armenier Substantiv person från Armenien, i synnerhet man avaktivera Verb få något att upphöra vara tillgängligt för användning; göra så att något slutar fungera; sätta ur funktion, göra inaktiv borda Verb angöra ett skepp och gå ombord på detta börd Substantiv härstamning, härkomst dörröppning Substantiv avgränsad (oftast rektangulär och vertikal) yta som kan vara antingen öppen för passage eller stängd medelst dörrblad; öppning i vägg (antingen en inomhusvägg mellan två rum eller en yttervägg mellan byggnadens insida oc frilansare Substantiv person som tar eller gör uppdrag utan fast anställning huvudlös Adjektiv som inte har något huvud insiktsfull Adjektiv som erhållit många insikter katalysator Substantiv ämne som påskyndar en kemisk reaktion mellan andra ämnen utan att själv förbrukas knähund Substantiv liten hund som gärna ligger i knä kvävd Adjektiv som har kvävts minneslucka Substantiv "luckor" i minnet, metafor för att man har perioder utan minne minusgrad Substantiv temperatur under 0 grader Celsius mocka Substantiv en sorts skinn (med sammetsartad yta) nazistisk Adjektiv som rör nazism nödvändighet Substantiv något som är nödvändigt racing Substantiv kappkörning eller kappsegling, tävling med snabba fordon räddare Substantiv person som kommer till undsättning för någon eller något rötägg Substantiv person som bär sig illa åt och vars föraktfulla, inte sällan kriminella beteende, avviker från samhällsnormen sammanträde Substantiv formell sammankomst, ofta där man fattar beslut smaragd Substantiv en mineral och ädelsten med karaktäristisk grön färg smutta Verb ta en smutt av en dryck, dricka lite stamma Verb leda sitt ursprung eller sin härkomst sura Verb vara sur och på dåligt humör svekfull Adjektiv som är full av svek; som ofta sviker tandkött Substantiv vävnad runt tänderna thai Substantiv det språk som talas i Thailand underofficer Substantiv befälskategori mellan officer och manskap (underbefäl och meniga) upplysande Substantiv det att upplysa utkräva Verb kräva ut något viktigpetter Substantiv person som vill vara och försöker verka viktigare än vad han eller hon är visshet Substantiv fast övertygelse som baseras på säkra fakta vägran Substantiv det att vägra ammoniak Substantiv ett vid rumstemperatur gasformigt ämne med stickande lukt, kemisk formel NH3 annex Substantiv mindre (ut)byggnad som är ett bihang till större byggnad ansiktsigenkänning Substantiv igenkänning (identifiering) av människor genom datoranalys av bilder av deras ansikten asa Verb släpa, dra med sig (även bildligt) avdrag Substantiv borttagande av en del från det hela avgångsvederlag Substantiv ersättning till en arbetstagare vid uppsägning beskjutning Substantiv det att beskjuta eller bli beskjuten döing Substantiv död person fläckfri Adjektiv utan fläckar, speciellt i betydelsen moraliskt fel fängelsecell Substantiv litet rum (cell) i ett fängelse där en intagen (d.v.s. en fånge, vanligen en person som dömts till fängelse) bor födelsedagsbarn Substantiv person som fyller år /den aktuella dagen/ föredöme Substantiv mönster, förebild, modell förlöjliga Verb göra löjlig förvalta Verb under längre tid sköta och ta hand om något åt någon annan hemmagjord Adjektiv tillverkad i hemmet inrikes Adverb som äger rum eller hör hemma inom riket (inom det egna landet) inskriven Adjektiv inräknad, inkluderad, medtagen (skriven) i ett sammanhang jordskalv Substantiv jordbävning kelvin Substantiv en SI-enhet för temperatur (med beteckningen K) vars skala har en nollpunkt som är 273,16 kelvin lägre än vattnets frys- och smältpunkt och den teoretiskt lägsta temperaturen kolesterol Substantiv ämne med summaformel C27H46O som kan klassas som både lipid (närmare bestämt steroid) och alkohol, byggsten som stabiliserar cellmembran kunnande Substantiv Substantivering av lakrits Substantiv sötsak med smak av salmiak, traditionellt framställt av lakritsrot lie Substantiv manuellt jordbruksredskap för slåtter av gräs och grödor människokött Substantiv kött av människa nagellack Substantiv lack som man målar på finger- och tånaglar för färg, skydd, glans och stärkning obscen Adjektiv oanständig och mycket stötande ofrånkomlig Adjektiv som inte kan slippas eller undvikas, som måste existera eller inträffa patriotism Substantiv kärlek och lojalitet till fosterlandet racka Substantiv kräk rakvatten Substantiv flytande medel som används efter rakning för att mildra hudens irritation, och som i regel också innehåller parfym rullning Substantiv det att rulla snögubbe Substantiv figur av snö som liknar människa sporre Substantiv klacksporre – bakgående utskott anbringat vid ryttares stövelklack eller skohäl, avsett att öka benets inverkan på hästen vid ridning, utformad med rak eller krokig hals med olikformig udd (trubbig, spetsig, kulformig, k spänne Substantiv anordning som spänner (ihop) saker studs Substantiv den hoppning tillbaka, som en boll eller någon annan spänstig kropp gör, sedan den har stött emot något stöttande Substantiv det att stötta terrordåd Substantiv våldsam aktion avsedd att skrämma, vanligen orsakande dödsfall tygel Substantiv rem som används för att förbinda ryttarens hand med bettet i riddjurets mun vägskäl Substantiv plats där väg förgrenar sig ändrad Adjektiv som ändrats överklass Substantiv den samhällsklass som innehåller de mest välbärgade (t.ex. ekonomiskt, levnadsmässigt och utbildningsmässigt) och ofta också inflytelserika medborgarna albino Substantiv person eller djur med albinism aorta Substantiv stora kroppspulsådern bestämmelse Substantiv en viss regel (i en lag, en förordning eller ett avtal) blom Substantiv blomster, förekommer framförallt i två stelnade fraser och i sammansättningar body Substantiv klädesplagg för babyer eller damer som täcker överkroppen och knäpps i grenen bookmaker Substantiv vadförmedlare busschaufför Substantiv person som kör en buss; person vars yrke är att köra buss fia Verb följa med finansminister Substantiv minister som ansvarar för den ekonomiska politiken flin Substantiv leende; ansiktsuttryck som skapas när man ler förkämpe Substantiv krigare eller stridande som kämpar i främsta stridsledet, framför övriga krigare (exempelvis i en falang) hysteri Substantiv sjuklig retlighet idealist Substantiv person med ideell syn lavendel Substantiv en växtart (Lavandula angustifolia), i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae); exemplar av denna art limpa Substantiv förpackning med vanligtvis 10 paket cigaretter marmelad Substantiv geléartat smörgåspålägg bestående av frukt mjukis Substantiv försiktig, dämpad person niga Verb böja knäna för att tacka eller hälsa (särskilt om unga flickor; äldre kvinnor niger traditionellt bara för kungligheter) obildad Adjektiv som saknar eller har mindre än förväntad eller önskad allmän kunskap i flera områden praktikplats Substantiv arbetsplats där en person kan göra sin praktik progressiv Adjektiv gradvis ökande, kontinuerligt framåtskridande, fortskridande samvetskval Substantiv självförebråelse eller skamkänsla orsakad av vetskapen om att man handlat orätt; dåligt samvete skadedjur Substantiv något av alla slags djur (inte sällan insekter) som vållar skada eller irritation för människor skramla Verb producera ett ljud likt det som erhålles om en hårdplastbehållare med stålkulor (eller en insamlingsbössa med mynt) skakas om; förflytta sig samtidigt som ett sådant ljud produceras slät Adjektiv utan veck, förhöjningar, fördjupningar eller ojämnheter soffbord Substantiv lägre bord avsett att ställas i ett vardagsrum framför soffan eller fåtöljen superbra Adjektiv utmärkt, finfin tora Substantiv exemplar av Tora (Moseböckerna som skriftrullar i synagoga) vresig Adjektiv butter och ovänlig (på grund av missnöje) överblick Substantiv betraktelse över stort område, både bokstavligt och bildligt avväpna Verb ta ifrån någon dess vapen biljakt Substantiv det att en eller flera personer i bil jagar en eller flera i annan bil flyende personer, ofta om polisbil i den följande rollen bistra Verb bli bister flintis Substantiv flintskallig person; person som saknar hår på hjässan företagare Substantiv företagsägare, ägare av ekonomiskt företag gump Substantiv bak, bakdel hastig Adjektiv snabb, plötslig; som snabbt förändras inhalator Substantiv redskap för att inhalera (t.ex. medicin mot astma) iranier Substantiv person från Iran eller med iransk härkomst islamisk Adjektiv som har med religionen islam att göra kaotisk Adjektiv som innebär vild oordning; oordnad, virrig korrespondens Substantiv utbyte av brev eller andra skriftliga meddelanden mikrovågsugn Substantiv apparat i vilken elenergi omvandlas till mikrovågor i syfte att värma framförallt livsmedel mixa Verb blanda mosebok Substantiv stavningsvariant av Mosebok motsäga Verb bestrida, invända, opponera peppra Verb krydda med peppar; tillsätta peppar påskhare Substantiv mytologisk karaktär, ofta föreställd som en hare, som under påskhelgen lämnar påskägg med godis till barnen refräng Substantiv återkommande stycke i låt skadegörelse Substantiv det att göra skada (på någon egendom) stavelse Substantiv prosodisk enhet som endast består av en stavelsekärna, vanligen en vokal, som ofta är omgiven av konsonanter svartvit Adjektiv svart och vit, men utan andra färger syne Substantiv används endast i uttrycken se i syne och till synes sårbarhet Substantiv egenskapen eller tillståndet att vara sårbar ten Substantiv liten pinne eller stav uppsöka Verb framleta, besöka, kontakta (läkare), konsultera vetande Substantiv det man vet; all kunskap (inom visst område) hos en person eller en grupp ämnesomsättning Substantiv metabolism analt Adverb på ett analt sätt astronom Substantiv person med expertkunskap inom astronomi aveny Substantiv bred trädplanterad gata besserwisser Substantiv person som gärna märker ord och påpekar andras, ofta språkliga, misstag bikupa Substantiv behållare tillverkad av människor, i vilken bin hålls för sin honung exmake Substantiv man som en tidigare ingått äktenskap med och sedan skiljts fullgöra Verb verkställa, utföra förhålla Verb bete sig (på ett visst sätt) geisha Substantiv japansk kvinnlig underhållare med kunskaper av olika japanska konstformer och seder såsom teceremoni, dans, sång och kalligrafi golfklubba Substantiv klubba som används i sporten golf för att skjuta golfbollen harv Substantiv jordbruksredskap som används för olika former av markbearbetning på gräsbeväxt mark och på öppen jord historiebok Substantiv lärobok i historia individuellt Adverb var och en för sig, en i taget, enskilt, som individer innehavare Substantiv person som innehar något jordnära Adjektiv som står nära jorden jubileum Substantiv festlighet som firas för att det förflutit ett jämnt antal år sedan en viss minnesvärd händelse inträffat jädrans Adverb jävla kameraman Substantiv filmfotograf kapare Substantiv sjörövarfartyg; fartyg som har sin regerings tillåtelse (kaparbrev) att erövra (kapa) andra länders fartyg och dess last klamydia Substantiv bakteriell sjukdom som orsakas av bakterien Chlamydia trachomatis krångel Substantiv något som är krångligt latinamerikansk Adjektiv som härstammar från eller har att göra med Latinamerika marsvin Substantiv en art (Cavia porcellus) inom däggdjursfamiljen marsvin (Caviidae); individ av arten marsvin medskyldig Adjektiv skyldig tillsammans en eller flera andra nav Substantiv centrum på ett hjul ombyte Substantiv det att ersätta något med något annat av samma slag, särskilt om kläder omstart Substantiv det att starta om, momentet att sätta igång på nytt permis Substantiv kortform av permission rakning Substantiv det att raka sig remi Substantiv ett schackparti som slutat oavgjort reson Substantiv förnuft ringklocka Substantiv klocka att ringa i: dörrklocka eller cykelklocka riskfri Adjektiv som inte har några risker självförsörjande Adjektiv kapabel att försörja sig själv skinna Verb flå skinnet av ett dött djur småpojke Substantiv liten pojke styvdotter Substantiv ens partners icke-gemensamma dotter sympatisera Verb tycka om, hysa tillgivenhet, stödja tillfånga Adverb stavningsvariant av till fånga yrkesman Substantiv (mans)person som arbetar professionellt med ett specifikt yrke, ofta efter fullbordad yrkesutbildning och ibland med mästarbrev, yrkeslegitimation eller annan certifiering auktoriserad Adjektiv godkänd av ex ursprunglig upphovsman ballerina Substantiv solodansös i ett danskompani bilresa Substantiv resa med bil blodsband Substantiv köttslig släktskap tänkt såsom förenande och sammanhållande släktingarna; blodsfrändskap, gemensam härstamning; förr även om släktskap på grund av äktenskap byggande Substantiv det att framställa byggnader cheddar Substantiv en hårdost med engelska anor som normalt har en mild och friskt syrlig smak; stycke av denna ost dyft Substantiv grand, dugg ense Adjektiv som stämmer överens favoriträtt Substantiv den maträtt eller någon av de maträtter som en viss person eller grupp av personer tycker bäst om flamingo Substantiv individ i familjen flamingor (Phoenicopteridae) förlika Verb resignera, (motvilligt) acceptera (något), ge upp; komma överens, bliva ense (om något) halspulsåder Substantiv blodkärl i halsen halvdussin Substantiv grupp om cirka sex; halvt dussin högtidligt Adverb i högre stil koreografi Substantiv konsten att skapa och utforma dans kungafamilj Substantiv en kung och hans familj känslighet Substantiv det att vara känslig mall Substantiv mönster som används för att skapa flera likadana kopior materiell Adjektiv som hör till materien, verklig, fysisk, konkret målad Adjektiv täckt med målarfärg nedsatt Adjektiv som försämrats eller förvärrats nedsättande Adjektiv som nedsätter, som förolämpar och nedvärderar nitroglycerin Substantiv färglös, oljig och mycket explosiv kemikalie; beståndsdel av dynamit; C3H5(NO3)3 onåd Substantiv det att vara ogillad av någon, det att vara skäl till någons missnöje patch Substantiv mindre uppdatering eller rättelse av program, spel eller dylikt raptor Substantiv samlingsnamn för alla dinosaurier som slutar på -raptor scones Substantiv slags bröd som ofta serveras med marmelad och te självbiografi Substantiv redogörelse (berättelse) om en persons liv skapad av personen själv suspenderad Adjektiv (tillfälligt) inställd, förbjuden, avstängd sydost Adverb åt eller från sydost tau Substantiv den grekiska bokstaven Τ (gemen: τ) uppskjuten Adjektiv som skjutits upp vals Substantiv sorts musikstil i tretakt med betoning på första taktdelen verksam Adjektiv flitig, som arbetar, som är produktiv; som arbetar inom ett visst område, på en viss ort, under en viss tid vänstra Verb vara otrogen ångerfull Adjektiv full av ånger adlig Adjektiv tillhörande adeln arbetsuppgift Substantiv uppgift (beting, syssla) som kräver arbete eller ingår i anställning bråck Substantiv tillstånd när delar från kroppens inre tränger ut genom defekt i kroppens vävnader (t.ex. bukväggen) eller en naturlig öppning bubbelbad Substantiv enskilt tillfälle av att någon tar ett bad i en bubbelpool bästsäljare Substantiv bok eller annat verk som har varit extra framgångsrik i försäljningen centralbank Substantiv institution som ansvarar för penningpolitiken för ett land eller en samling medlemsstater dömande Substantiv det att döma elaking Substantiv en person som har benägenhet för att vara elak elixir Substantiv en sorts farmaceutisk beredning fink Substantiv fågelart flyganfall Substantiv anfall genom flygvapen gillra Verb sätta upp en fälla groll Substantiv osämja människor emellan hashtag Substantiv digitalt sökbar etikett; skrivs med tecknet # humanitär Adjektiv människovänlig hyreshus Substantiv byggnad som består av lägenheter vilka hyrs ut som bostäder illvilja Substantiv önskan att lända till förfång, vålla skada kondition Substantiv kroppens förmåga att utföra ett långvarigt, submaximalt arbete kärnvapenkrig Substantiv (hittills hypotetisk) väpnad konflikt där kärnvapen används ljusna Verb bli ljus(are) låtskrivare Substantiv person som skriver musikstycken, framför allt inom populärmusik midsommar Substantiv högtid som firas vid tiden sommarsolståndet infaller muddra Verb gräva eller suga upp material från botten av vattendrag narcissist Substantiv person som är förälskad i den egna bilden eller den egna personligheten nirvana Substantiv tillstånd då själavandringen upphör, personligheten utplånas och människan går upp i gudomen redovisning Substantiv berättelse, rapport, redogörelse, föredragning rätsida Substantiv den sida som vanligen är vänd mot betraktaren eller utåt samtalslista Substantiv förteckning (i exempelvis en mobiltelefon) över vem som har ringts och när slarv Substantiv det att något inte görs tillräckligt noggrant, t.ex. av lathet, tidsbrist eller ovarsamhet snudda Verb nudda vid, lätt vidröra stendöd Adjektiv helt livlös; helt ur funktion, trasig eller avstängd stygging Substantiv en person eller ett djur behäftigat med en påfallande anskrämlighet tight Adjektiv variant av tajt uttorkning Substantiv det att torka ut viljestyrka Substantiv det att ha stor förmåga att genomdriva sin vilja voss Pronomen oss accelerator Substantiv kemisk tillsats som påskyndar en process algebra Substantiv räkning där bokstäver symboliserar tal, med hänsyn till räkneregler avskedsfest Substantiv fest för att ta avsked (av någon som ska sluta jobbet, skolan eller resa bort) bräde Substantiv skiva (vanligtvis av trä men även av t.ex. plast) som bearbetats för särskilt ändamål böjd Adjektiv benägen dubbelliv Substantiv det att leva ett liv i verkligheten och ett annat i fantasin, eller att leva i två separata förhållanden finansiär Substantiv den som bekostar något genre Substantiv sort; samling verk vilka räknas som samma typ då de delar vissa egenskaper ideologi Substantiv samling sammanhängande idéer och värderingar impotent Adjektiv som ej kan få stånd kinkig Adjektiv gnällig, besvärlig, svår att behaga konsumera Verb /köpa och/ använda upp, förbruka produkter och tjänster som andra personer, organisationer eller företag producerar kontaktlins Substantiv lins avsedd att placeras direkt på ögat för att förbättra synen lufttryck Substantiv trycket som orsakas av atmosfärens luft genom dess tyngd över en viss area nyckelhål Substantiv hålighet i lås avsedd för nyckel okontrollerbar Adjektiv som inte kan kontrolleras parkett Substantiv trägolv lagt av massiva stavar av ett eller flera träslag pilates Substantiv en träningsform som fokuserar på precision och koncentration i syfte förstärka kontrollen av musklerna preja Verb tränga av vägen; ramma pråm Substantiv båt med flat botten, ofta utan egen motor rekrytering Substantiv letandet efter framtida anställda shan Substantiv ett taispråk som talas i Shanstaten i östra Myanmar och i norra Thailand (huvudsakligen av etniska shan) skalbolag Substantiv ett företag utan egentlig verksamhet som enbart finns av juridiska eller finansiella skäl skattemyndighet Substantiv myndighet (verk) för indrivning av skatt sportbil Substantiv bil som är konstruerad för att kunna åka snabbt och/eller ge ett sportigt eller lyxigt (inte vardagligt) uttryck, ofta med stark motor stormästare Substantiv ledare för en förtjänst- eller riddarorden eller ett ordenssällskap summera Verb sammanfatta och avsluta en diskussion, argument, föredrag eller dylikt svindel Substantiv yrsel på grund av höjd trettonde Räkneord som kommer som nummer tretton i en ordning öknamn Substantiv negativt laddat binamn, även skämtsamt negativt affärskvinna Substantiv kvinna vars yrke är att göra ekonomiska affärer babian Substantiv individ i släktet Papio, ett släkte i familjen markattartade apor bekosta Verb betala för blotta Verb klä av, göra naken (både konkret och abstrakt) blä Verb bläddra brännande Substantiv det att bränna bröllopsklänning Substantiv klänning som en kvinna bär under sitt bröllop cirkulation Substantiv omlopp, kretslopp dataspel Substantiv variant av datorspel distinkt Adjektiv åtskild frände Substantiv likasinnad, sympatisör fästing Substantiv samlingsnamn för en grupp små spindeldjur som är kända för att suga blod från människor generalmajor Substantiv militär som inom armén eller flyget innehar högre rang än överstes godnattsaga Substantiv saga som berättas eller läses /högt för barn/ före sänggående för natten gross Substantiv svensk räkneenhet innebärande ett dussin dussin, d.v.s. 12 × 12 = 144 stycken kejsar Substantiv titelform av kejsare; används enbart omedelbart före namn krucifix Substantiv träkors använt av romarna för korsfästelse latitud Substantiv vinkelavstånd på en sfär mätt från planet genom ekvatorn läte Substantiv hur något låter norrman Substantiv person, speciellt man, från Norge ordförråd Substantiv de ord som en person kan och använder ordinär Adjektiv normal, vanlig, reguljär palla Verb sätta stöd under ett föremål papp Substantiv kraftigt papper som bland annat används i förpackningar och i konst; kartong periskop Substantiv optiskt instrument som gör det möjligt att se från skyddad miljö via ett par vinklade speglar praxis Substantiv allmänt bruk, (normal) etikett, tradition romans Substantiv kort dikt eller solosång till instrumentalt ackompanjemang rykta Verb rengöra genom att borsta och skrapa djurets päls sjukligt Adverb på ett sjukligt sätt skyddshelgon Substantiv helgon som skyddar (t.ex. en yrkesgrupp) sparris Substantiv vit eller grön avlång grönsak spelregel Substantiv regel för spel stearinljus Substantiv ljus av stearin strulig Adjektiv som strular styrelsemedlem Substantiv medlem in en styrelse söm Substantiv en rad av sydda stygn i syfte att sammanfoga tygstycken oftast med hjälp av nål och sytråd tampas Verb kämpa, strida, tvista (med någon eller något) teckenspråk Substantiv uppsättning gester, rörelser och ansiktsuttryck som används för kommunikation upprorisk Adjektiv som gärna gör uppror; bildligt trotsig, oppositionell virrig Adjektiv vimsig och förvirrad vittnesbörd Substantiv bevis, något som vittnar om något biljardbord Substantiv bord, på vilket man spelar biljard catering Substantiv leverans av lagad mat på evenemang och fester fortkörning Substantiv det att framföra ett fordon (vanligen en bil) med för hög fart (vanligen avses fart högre än den maximalt tillåtna farten på den aktuella vägsträckan) foundation Substantiv smink i form av en flytande hudfärgad kräm eller ett puder som jämnar ut hudtonerna i ansiktet hungra Verb vara hungrig, svälta inrikta Verb ställa in i viss riktning kallbrand Substantiv lokal död av ett kroppsparti (särskilt i fötter) kela Verb smeka (lekfullt); gosa krigsfartyg Substantiv örlogsfartyg lambda Substantiv den grekiska bokstaven Λ (gemen: λ) larmsystem Substantiv något (tekniskt) system som ger ökad säkerhet eller trygghet genom att (tidigt) upptäcka fara (automatiskt eller med mänsklig inblandning) och då (på något sätt) larma (rätt person(er), allmänheten etc.) eller genom att notarie Substantiv titel för vissa rättsvårdande tjänstemän oas Substantiv fruktbar plats i en öken på grund av en vattenkälla obestridlig Adjektiv som inte kan bestridas, som inte kan hävdas annat oprofessionell Adjektiv inte professionell oresonlig Adjektiv omedgörlig; som inte tar skäl pekfinger Substantiv fingret bredvid tummen på en människohand saltlösning Substantiv vattenlösning av ett salt sockervadd Substantiv sötsak gjord av en tjock sockerlag sysslolös Adjektiv som inte gör någonting tidsinställd Adjektiv styrd av en klocka (tidur) inställd på en viss tid tillfalla Verb bli tilldelad någon tredubbel Adjektiv trefaldig, trippel utbetalning Substantiv det att utbetala, utflöde av pengar vulkanisk Adjektiv som avser vulkaner wienerbröd Substantiv sött bakverk som i grunden består av wienerdeg änkling Substantiv man, vars äktenskapspartner avlidit, och som inte är omgift ami Substantiv folkslag på Taiwan dy Substantiv slam, särskilt bottenslam; gyttja familjemiddag Substantiv sammankomst till middag där de som räknas till familjen sitter till bords fason Substantiv sätt, form fikon Substantiv ett träd (Ficus carica), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art frågesport Substantiv tävling där det gäller att svara rätt på frågor i allmänbildning grafik Substantiv konstnärligt bildtryck halvdöd Adjektiv tilltaget skadad eller invalidiserad, till hälften död häxjakt Substantiv förföljelse av personer som påstods använda trolldom och (okristliga) metoder för läkekonst och dylikt iranska Substantiv kvinna från Iran eller med iransk härkomst istid Substantiv period i jordens historia som kännetecknas av att stora landområden är täckta med is kanonbra Adjektiv jättebra, superbra karisma Substantiv egenskap hos en person som genom sin utstrålning och charm kan väcka beundran och fascination hos andra keltisk Adjektiv som hör samman med kelterna klåpare Substantiv en person som är oskicklig på det som den gör kolsvart Adjektiv mycket svart; svart som kol lärobok Substantiv bok som används för att lära sig något löst Adjektiv till vilken en lösning (t.ex. ett svar) har hittats; som har utretts majs Substantiv sädesslag (Zea mays) med solgula korn samlade på en majskolv pet Substantiv det att peta presidentval Substantiv val av president rapp Substantiv ett (snärtigt) slag eller en smäll (med en piska, käpp eller dylikt) salut Substantiv hälsning el. hyllning med skott serbiska Substantiv språk som talas i Serbien skyltfönster Substantiv stort fönster på en affär som är till för att presentera varorna slick Substantiv rörelse där tungan dras emot något sparsam Adjektiv som hushållar med resurserna; återhållsam (med utgifter); (nästan) snål specifikation Substantiv noggrann förteckning spjälsäng Substantiv småbarnssäng med höga galler av spjälor (eller liknande) runtom spydig Adjektiv som yttrar elakheter späda Verb blanda ut med vätska för att göra annan vätska mindre koncentrerad ställföreträdande Adjektiv vikarierande, ersättande taggad Adjektiv som taggats tandvärk Substantiv värk i tand tvillingsyster Substantiv syster som utgör ena delen av ett tvillingpar understryka Verb dra ett streck under (så här), oftast för att betona att något är viktigt utförande Substantiv det att något utförs världsklass Substantiv hög klass i förhållande till hela världen väva Verb skapa en väv (tyg, textil), fläta samman trådar till ett flätverk yvas Verb vara stolt, vara högfärdig ägglossning Substantiv den händelse som inträffar ungefär varje månad i en fertil kvinnas liv när en äggcell lämnar den mogna dominanta follikeln (den preovulatoriska follikeln) i aktuell äggstock och påbörjar sin färd genom äggledaren anamma Verb ta till sig och därefter leva efter andevärld Substantiv (oftast) en mystisk plats där spöken, demoner, döda människor och/eller andar finns aria Substantiv lyrisk sång av en person arvtagerska Substantiv kvinnlig arvtagare berättare Substantiv term inom narratologin som betecknar den som återger en berättelse eller på annat vis gör en utsaga bortre Adjektiv det av två föremål som är mer avlägset, längre bort borttappad Adjektiv perfektparticip av tappa bort; som har tappats bort brilliant Adjektiv stavningsvariant av briljant char Substantiv praktvagn distraherande Adjektiv som distraherar dödsbo Substantiv en slags organisation som förvaltar en avliden persons egendom och skulder fram tills arvskifte genomförs eldklot Substantiv sfär av eld festmåltid Substantiv riklig och högtidlig måltid fotogen Substantiv flytande kolväteblandning med 11–14 kolatomer, kemisk formel CnH2n+2 förbehåll Substantiv förutsättning för godkännande; reservation förkorta Verb göra kortare förvrängd Adjektiv som förvrängts hemadress Substantiv adress(en) till någons privata bostad (hem) igenkänd Adjektiv som känns igen karismatisk Adjektiv som besitter karisma knäck Substantiv karamell gjord på socker, sirap och grädde med mandel eller (hassel)nötter, som blir hård när den svalnar kronprins Substantiv prins som efter regentens död kommer att bli regent själv köl Substantiv den understa delen av en båt eller ett fartyg som går längst mittlinjen av skrovets botten och utgör dess stomme; särskilt den nedskjutande, skivliknande delen under båtens botten avsedd att minska avdriften och hålla bå köttsår Substantiv sår som går förbi huden ner till muskelvävnaden lönelista Substantiv förteckning över personer som avlönas av en organisation mani Substantiv sjukligt upprymt tillstånd, vurm manusförfattare Substantiv författare som skriver manus materiel Substantiv utrustning för en viss verksamhet misär Substantiv nöd, elände mytisk Adjektiv som avser myter nickel Substantiv ett grundämne med atomnummer 28, atommassa 58,7 och symbolen Ni pratande Substantiv det att prata ringsignal Substantiv det ljud som vanligtvis ljuder när en telefon ringer sandlåda Substantiv leksandlåda; låda med sand för lek som brukar finnas på lekplatser sinnestillstånd Substantiv tillstånd i sinnet (själen, förståndet), stämning, humör, mentalitet, tänkesätt skakning Substantiv det att skaka skräddarsydd Adjektiv sydd av skräddare skämtare Substantiv skämtsam person superb Adjektiv (starkt) mycket bra; av bästa tänkbara kvalitet svetsa Verb med speciell apparatur sammanfoga två metallstycken genom sammansmältning vid hög temperatur syrebrist Substantiv brist på syre; tillstånd då mängden syre är så låg att organismer eller vävnader får svårt att leva transportmedel Substantiv fordon eller system vars huvudsakliga uppgift är att transportera människor eller varor utsträckt Adjektiv som utsträckts väte Substantiv det lättaste grundämnet, med symbolen H, atomnummer 1 och atomvikten 1.00794 äggtoddy Substantiv dryck bestående av rått ägg (ofta äggula), socker och mjölk eller grädde, ibland smaksatt med kakao eller sprit överhand Substantiv övertag, dominans, övermakt ackord Substantiv ett antal toner som ljuder samtidigt i viss harmoni colombianska Substantiv kvinna från Colombia deportera Verb bortföra; tvångsvis förflytta enskilda personer eller hela folkgrupper fläskkotlett Substantiv kotlett av gris fodral Substantiv skyddande hölje fundering Substantiv lösningssökande tanke som resonerar kring problem fä Substantiv kreatur, boskap grodd Substantiv växtanlag i frö (växters motsvarighet till djurens embryon) gympa Substantiv gymnastik handelsman Substantiv köpman instans Substantiv enträgenhet intervjuad Adjektiv som intervjuats irakiska Substantiv kvinna från Irak jäkta Verb skynda sig; göra saker så snabbt som möjligt katakomb Substantiv underjordisk gång med gravkammare i väggarna lusta Substantiv begär, sug lustgas Substantiv trivialnamnet av dikväveoxid majsfält Substantiv fält på vilket odlad majs växer mellanstadium Substantiv mittendelen av grundskolan; fjärde till sjätte året i grundskolan nykterhet Substantiv nyktert tillstånd, det att vara nykter ompröva Verb pröva på nytt omskuren Adjektiv som omskurits pedikyr Substantiv ytlig kosmetisk fotvård portier Substantiv en uppassare, hjälpreda, assistent, receptionist, väskbärare, portvakt (?) på ett hotell psyka Verb psykiskt störa någons koncentration reka Verb kortform av rekognosera; gå runt och spana ut efter förutsättningar; utforska, undersöka ett område; spana efter en plats rynkig Adjektiv full av rynkor eller oregelbundna veck salami Substantiv slags kryddstark korv med italienskt ursprung shop Substantiv butik, affär skrota Verb göra av med genom att omvandla något till skrot slutstation Substantiv sista station en buss, en spårvagn eller ett tåg stannar vid, för att sedan antingen påbörja ny resa i motsatt färdriktning eller gå ur trafik tegel Substantiv byggnadsmaterial av bränd lera tilldragande Adverb på ett tilldragande sätt, på ett sätt som drar till/tilldrar sig tåga Substantiv mängd strån man kan taga i en hand vid skörd av lin eller vid beredningen därefter uppochner Adverb variant av upp och ner; så att ovansidan är neråt och vice versa vapeninnehav Substantiv innehav av vapen volleyboll Substantiv lagsport där syftet är att slå en boll till marken på motståndarens planhalva ypperlig Adjektiv förstklassig, superb, utmärkt avdelningschef Substantiv chef för en avdelning inom en organisation, t.ex. ett företag, en myndighet eller en institution avkoppling Substantiv semester, vila avledande Substantiv det att avleda beräknande Substantiv det att beräkna betjäna Verb (som betjänt) utöva betjäning; tillhandahålla och utföra uppgift(er) åt kund(er) som led i försäljning eller tjänster cheesecake Substantiv slags amerikanskt bakverk på färskost ey Interjektion diskurspartikel som används vid direkt tilltal favoritställe Substantiv någon av de platser (inklusive inrättningar såsom restauranger, caféer och barer) som en person eller grupp av personer tycker bäst om eller trivs bäst på fripassagerare Substantiv passagerare som inte betalar (med eller utan tillåtelse) frånta Verb ta undan från, undanstoppa, beröva (något från något eller någon) grapefrukt Substantiv en växt, (Citrus ×aurantium, Paradisi-gruppen), en hybrid i familjen vinruteväxter mellan apelsin (C. ×aurantium, Sinensis-gruppen) och pompelmus (C. maxima, pomelo) göka Verb ta sig en gök, dricka brännvin israelisk Adjektiv som rör Israel eller det israeliska folket jättemånga Pronomen mycket stort antal kannibalism Substantiv det att en levande varelse äter kött från samma art kärande Substantiv person som kärar vid domstol loppis Substantiv plats där många begagnade varor säljs, ofta till låga priser läckande Substantiv det att läcka majestätisk Adjektiv kunglig, furstlig, kejserlig, ståtlig, storslagen mitzva Substantiv budord; (något av de 613) bud som finns i Toran; påbud eller förbud norrsken Substantiv polarsken på norra halvklotet nuna Substantiv ansikte nybliven Adjektiv som nyligen blivit någonting obekant Adjektiv okänd, som inte setts förut eller som inte känns igen omvald Adjektiv vald om igen, given förnyat förtroende oslipad Adjektiv som inte slipats påträngande Adjektiv som oförsynt tränger sig på rink Substantiv inhägnad isbana ruinerad Adjektiv som ruinerats råga Verb fylla en behållare till brädden senna Substantiv någon av de arter som ingår i växtsläktet sennor (Senna); exemplar av dessa arter sinnesro Substantiv vara lugn till sinnes, vara mentalt lugn sjuksyster Substantiv sjuksköterska skithäftig Adjektiv mycket häftig (rolig, spännande, speciell) småpotatis Substantiv liten potatis sondotter Substantiv sons dotter tanker Substantiv tankfartyg tjejkväll Substantiv samling (ofta rekreativa) aktiviteter (som t.ex. middag på restaurang, barbesök, biografbesök och/eller privat fest) som utförs av en mer eller mindre bestämd grupp människor under en bestämd kväll och i vilka endast kvi tonvis Adverb ton efter ton utstrålning Substantiv förmedling av livfullt uttryck; karisma vattenyta Substantiv vattens yta mot omgivningen väpnare Substantiv ung man i vapentjänst under en riddare astronomi Substantiv vetenskapen om himlakroppar och den strålning som objekt i universum avger backe Substantiv markområde som lutar; markområde som inte är horisontell dialys Substantiv teknik för att i en vätska separera små molekyler från stora fredagskväll Substantiv kväll på en fredag frikänna Verb förklara oskyldig hjälpmedel Substantiv föremål som används för att underlätta ett arbete inflammation Substantiv normal fysiologisk process som ofta är ett svar på infektion (eller eventuell annan vävnadsskada), och en del av medfödda immunförsvaret, vilken initieras av cytokiner från lokala immunceller (t.ex. dendritiska celler oc ingefära Substantiv flerårig tropisk ört av arten Zingiber officinale inom familjen ingefärsväxter (Zingiberaceae); exemplar av denna ört kassörska Substantiv person, i synnerhet kvinna, som arbetar i kassan i en (livsmedels)butik (och tar betalt av kunderna) kloroform Substantiv klorförening använd bl a som bedövningsmedel klunga Substantiv samling av föremål kuva Verb tvinga till underkastelse; bryta ned någons egen vilja så att vederbörande därefter blir medgörlig; slå ned (t.ex. uppror) likvärdig Adjektiv lika mycket värd lounge Substantiv vardagsrum lynnig Adjektiv som hastigt och oberäkneligt brukar skifta sinnesstämningar, ombytlig till sinnet, psykiskt labil makthavare Substantiv person som innehar makt, maktägare metan Substantiv ett kolväte, den enklaste alkanen, med formeln CH4 nektar Substantiv söt vätska som produceras i många blommor för att attrahera vissa insekter och fåglar för att dessa ska pollinera (befrukta) blomman obefläckad Adjektiv inte befläckad poncho Substantiv ett enkelt klädesplagg som träs över huvudet för att täcka överkroppen presentkort Substantiv värdehandling som ges som gåva och som ger innehavaren rätt att (utan annan betalning) handla för ett angivet belopp (i utvalda affärer) puffa Verb ge lätta stötar roande Substantiv det att roa sinnesfrid Substantiv mental stillhet skrida Verb gå långsamt och högtidligt, glida (fram) specialisera Verb speciellt inrikta söndersliten Adjektiv sliten i stycken, som har sönderslitits telegraf Substantiv anläggning för överföring av skrivna meddelanden (telegram) via flaggor eller elektriska signaler tidlös Adjektiv som är ständigt aktuell villebråd Substantiv djur som jagas väntetid Substantiv tid någon måste vänta (på något) öppnad Adjektiv som har öppnats östfront Substantiv gräns i öster där två motsatta arméer slåss mot varandra aktris Substantiv kvinnlig skådespelare alfahanne Substantiv hanne i en djurflock som står högst i rang anekdot Substantiv kortare, ofta humoristisk, redogörelse av en händelse, vanligen med någon form av slutpoäng ansvarslös Adjektiv som inte kan eller vill ta ansvar; fri från ansvar backstage Adverb området bakom scen, vanligen avses specifikt logerna bakom scenen där de som uppträder håller till före och efter det att de står på scen befogad Adjektiv som det finns fog eller skäl för bua Verb uttrycka starkt ogillande genom skrik chihuahua Substantiv en mycket liten mexikansk hundras fantasivärld Substantiv uppdiktad värld, föreställd värld förslå Verb vara tillräcklig, nog; räcka till grimas Substantiv sur min eller förvridet anlete gäl Substantiv person som tillhör någon av de gäliska folkgrupperna från Irland eller Skottland, ofta om en gälisktalande skotte hantering Substantiv det att hantera isglass Substantiv frusen saft oftast serverad som pinnglass kel Substantiv det att kela klistra Verb använda klister för att sammanfoga två ytor lastbilschaufför Substantiv lastbilsförare; förare av lastbil lovord Substantiv beröm lumpen Adjektiv som handlar svekfullt och taktlöst lurendrejare Substantiv mindre bedragare lut Substantiv lutande ställning eller läge mobbning Substantiv upprepade trakasserier av en eller flera individer mot en individ mura Verb bygga en struktur (t.ex. en mur eller en enkel bostad) bestående av tegelstenar mästerlig Adjektiv som en mästare nominera Verb egentligen nämna; utse kandidater till något (t ex till riksdagsmän) piercing Substantiv håltagning på kroppen som följs av fästning av ett smycke, ofta ringar eller stavar av metall sarkofag Substantiv praktfull, ofta utsmyckad likkista av sten servering Substantiv det att servera simulera Verb låtsas, förställa sig; spela sjuk skuldsatt Adjektiv som har skulder, som måste betala ett belopp pengar till någon slusk Substantiv trashank stavning Substantiv det sätt på vilket bokstäver sätts i hop till ord, eller det att sätta ihop bokstäver till ord synkronisera Verb ställa klockor så att de går lika i förhållande till ett givet referenssystem tjatig Adjektiv som tjatar mycket törsta Verb vara törstig urinera Verb göra sig av med restprodukten urin från kroppen, beroende på art vanligen genom att urin, producerad i njurarna och lagrad i urinblåsan formande en stråle flödar ut genom urinröret (via penis hos hanar) veckopeng Substantiv summa pengar som föräldrar ger till sina barn varje vecka för t.ex. fritidsaktiviteter vägvisare Substantiv ledare, guide, banbrytare, stigfinnare, den som går först och visar vägen för andra anlag Substantiv första början antropologi Substantiv läran om människan; vetenskapen om människan eller människosläktet bilverkstad Substantiv verkstad som inspekterar, underhåller och reparerar bilar diktatur Substantiv styrelseform där all statsmakt ligger i händerna på en person eller en (mindre) grupp; även om landet som sådant dörrmatta Substantiv matta som ligger vid en (vanligtvis ytter-) dörr, antingen utanför eller innanför dörren, delvis i dekorativt syfte och delvis i syfte att samla smuts (t.ex. från skor) från personer som går in genom dörren, för att håll ebola Substantiv en epidemisk sjukdom som orsakas av ebolavirus fascism Substantiv nationalistisk och auktoritär politisk ideologi som betonar att individen är underställd statens behov, förknippas ofta med en massrörelse och elitstyre förhala Verb förflytta ett fartyg kortare sträckor med hjälp av linor förundersökning Substantiv polisens eller åklagarens förberedande brottsundersökning geografisk Adjektiv som hör till geografin, till jordens yta ik Pronomen jag, betonad form av i inkvisition Substantiv undersökning kiwi Substantiv mindre korrekt stavningsvariant av fågelarterna kivi kämpande Substantiv det att kämpa kätteri Substantiv åskådning som strider mot en etablerad trosuppfattning eller ett förhärskande samfunds tro, bristande rättrogenhet köttfärs Substantiv färs av kött laxermedel Substantiv läkemedel som syftar till att orsaka tarmtömning metalldetektor Substantiv (bärbart) tekniskt hjälpmedel (apparat) för att upptäcka dolda metallföremål (nergrävda eller som personer bär på sig) moped Substantiv (ursprungligen) cykelliknande fordon med lättare motor liknande en vanlig motorcykel; även (enligt nuvarande lag) mindre bil med begränsad hastighet ostörd Adjektiv inte störd (av omgivningen); vars syssla inte avbryts av omgivningen och vars koncentration inte störs av uppmärksamhetskrävande eller stressande sinnesintryck från omgivningen; som kan (fortsätta) göra sin sak utan hind oviss Adjektiv inte säker, inte viss panikattack Substantiv stark, plötslig ångest som varar åtminstone i några minuter pannrum Substantiv rum där vatten värms i en panna (för ångmaskin, varmvattenledning, fjärrvärme) parallax Substantiv vinkeln mellan två synlinjer då ett föremål ses från två olika punkter pingis Substantiv inomhussport där två eller fyra spelare slår en liten lätt boll till varandra med hjälp av racket rally Substantiv en sorts motortävling på lång sträcka (ofta med olika startpunkter) satt Adjektiv som har en kompakt kroppsbyggnad; som är bred men relativt kort silverfat Substantiv fat av silver skitförbannad Adjektiv mycket arg skvadron Substantiv underavdelning av ett kavalleriregemente slumra Verb sova lätt (ej djupt) och kortvarigt svartvitt Adverb i svartvitt synsätt Substantiv sätt att betrakta och analysera något; aspekt tjugofyra Räkneord talet 24, ett tal mellan tjugotre och tjugofem uteslutande Adverb endast, enbart, enkom välutrustad Adjektiv som har försetts med rikliga medel; som har fullgod utrustning övermänsklig Adjektiv som är bortom/överstiger det som är möjligt för en människa att göra anföra Verb leda eller föra befäl över en ordnad grupp avgiftning Substantiv det att avgifta blodsugare Substantiv gengångare som tros suga levandes blod brännare Substantiv redskap eller del av en redskap som förbränner något bränsle i ett visst (tekniskt) syfte bärgningsbil Substantiv bil som används vid bärgning av fordon som inte går att framföra med egen motor civilperson Substantiv person som utgör del av civilsamhället diskho Substantiv balja i en diskbänk som framförallt används till handdisk diskriminering Substantiv det att särbehandla något eller någon p.g.a. skillnader dem emellan dunsta Verb förflyktigas i gasform finstilt Adjektiv skrivet med litet typsnitt förvaring Substantiv det att förvara något föröver Adverb åt fören till, företrädesvis på flytetyg och luftfarkoster hemtrevlig Adjektiv som skapar känslor av trivsel, trygghet och gemenskap; där man trivs eller känner sig som hemma; som man trivs med, som är trevlig att prata med, trygg och vänlig huggorm Substantiv en familj av ormar (Viperidae) hörapparat Substantiv hjälpmedel som förstärker ljud; särskilt använd vid hörselnedsättning integrera Verb få att ingå som del i något; förena, sammanföra; sammansmälta, göra till en helhet koalition Substantiv förbund, allians; samverkan kvacksalvare Substantiv person som inte är utbildad till läkare men ändå har läkarpraktik; klok gubbe lämpa Verb förflytta tungt föremål, stuva om last långtråkig Adjektiv som uppfattas som ostimulerande, och ger upphov till tristess, vilket förstärks av en alltför långt förfluten tid löpning Substantiv det att löpa, springa, ofta i tränings- eller tävlingssyfte medelålderskris Substantiv period i livet kring 40-årsåldern som ofta uppfattas som ångestfull eller allmänt jobbig ordlek Substantiv lek med ord passagerarlista Substantiv lista över (samtliga) passagerare på ett fartyg eller ett flygplan plastikkirurg Substantiv person som yrkesmässigt utför operationer (kirurgi) för att förändra form och utseende (plastik) av viss kroppsdel, exempelvis för att dölja missbildningar, ärrbildningar och liknande prästgård Substantiv bostad för präst pulsåder Substantiv blodkärl som för blodet från hjärtat, artär smutskasta Verb kasta smuts på någon eller något, vanligen bildligt sot Substantiv ofullständigt förbrända rester av kol statisk Adjektiv som inte undergår viss förändring, både bokstavligt och bildligt torkad Adjektiv som har torkats underliv Substantiv nedre del av bål eller buk vick Substantiv kort för vikariat vikariera Verb arbeta som vikarie ögonsten Substantiv älskling, älsklingsdjur eller älsklingsföremål amour Substantiv kärlekshistoria association Substantiv förknippning av föreställningar autism Substantiv tillstånd eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kan kännetecknas av till exempel försjunkenhet i den egna världen, känslomässig isolering från omgivningen och en oförmåga att förstå andra och göra sig förstådd avskärma Verb hindra syn eller ljusspridning medelst ett fysiskt föremål (skärm) som placeras emellan betagen Adjektiv och betaga; hänryckt, förtjust etapp Substantiv rastställe, förrådsstation bakom fronten förlegad Adjektiv som inte längre brukas; obsolet hemnummer Substantiv telefonnummer till en hemtelefon (särskilt om telefon ansluten till det fasta telefonnätet) hjärtsjukdom Substantiv sjukdom som drabbar hjärtat jättegullig Adjektiv mycket gullig klockren Adjektiv ren som en klocka; mycket klar och tydlig kofta Substantiv framtill öppet med ärmar försett överplagg, avsett för överkroppen kokerska Substantiv kvinnlig kock konversera Verb föra konversation, samtala kroppsvätska Substantiv vätska som bildas av och finns i (människo)kroppen (såsom blod, lymfa, saliv, urin, cerebrospinalvätska, sperma och galla) köpt Adjektiv som köpts lusthus Substantiv litet hus för socialt umgänge i park eller trädgård lårben Substantiv ben (os femoris) i människans skelett i låret, som är ledat från bäckenet i höftleden till skenbenet och knäskålen i knäleden massmedium Substantiv ett medel, en kanal, eller en person som vidaresänder information till ett större antal människor meritlista Substantiv lista över meriter mordnatt Substantiv natt under vilken ett mord äger rum motorstopp Substantiv plötsligt och överraskande avbrott i motors gång nallebjörn Substantiv ett kramdjur i form av en leksaksbjörn i tyg eller annat mjukt material med stoppning nåra Pronomen talspråksinfluerad stavning av några ovälkommen Adjektiv inte välkommen paparazzo Substantiv fotograf som fotograferar kända personer, ofta i smyg och i privata situationer piraya Substantiv någon av de fiskarter i tribuset pirayor i underfamiljen Characidae i familjen laxkarpar (Characidae); slags sötvattensfiskar som lever i de sydamerikanska floderna; individ av dessa arter polisanmälan Substantiv anmälan av brott för polisen rebellisk Adjektiv som vänder sig mot den rådande ordningen redaktion Substantiv arbetet att redigera en text (oräkneligt) ryckning Substantiv snabb, ofta upprepad förflyttning; det att rycka eller snabbt dra någonting åt sig rörlighet Substantiv förmågan att vara rörlig; mobilitet, rörelseförmåga sorti Substantiv utgång, utträde spann Substantiv del av en bro eller annan horisontell konstruktion som överbryggar distansen mellan två stödpunkter spektrum Substantiv band av färger av ljus (som kan synliggöras genom refraktion) eller övriga elektromagnetiska vågor; uppdelning av elektromagnetisk strålning (eller annan typ av vågrörelse) i olika våglängder eller frekvenser sprätta Verb lösgöra genom att med kniv, sax eller annat verktyg skära upp eller loss; riva (t.ex. kuvert) trivsam Adjektiv som med enkla medel ger upphov till välmående; trevlig, mysig upplyst Adjektiv som är skolad och informerad, som präglas av kunskaper viste Substantiv boplats, vistelseort zeta Substantiv den grekiska bokstaven Ζ (gemen: ζ), motsvarande bokstaven zäta i det latinska alfabetet aptitretare Substantiv drink eller mindre bit mat som serveras före större måltid /i syfte att öka aptiten/; förrätt baht Substantiv namn för den nationella valutan i Thailand, med valutakod THB balsam Substantiv en sorts välluktande växtsaft boxer Substantiv en ras till djurarten hund drogproblem Substantiv användande av narkotika som medför problem (för hälsan, i jobb, i relationer, i samhället o.dyl.) drömjobb Substantiv yrke som en given person allra helst, eller åtminstone mycket gärna, skulle vilja ha, oftast så att en känslomässig önskan finns att erhålla det yrket (för att det är roligt, har bra arbetstider, har bra lön, ger hög sta därigenom Adverb på det sättet efterlikna Verb härma, likna i uppträdande exploderande Substantiv det att explodera fortuna Substantiv spel där en metallkula leds över ett bräde mot utsatt mål gångjärn Substantiv beslag som används för att förbinda två objekt där det ena skall kunna rotera i förhållande till det andra handeldvapen Substantiv eldvapen som kan bäras för hand jonglera Verb att på ett konstnärligt sätt hålla ett eller flera föremål i rörelse, vanligen genom att upprepade gånger kasta och fånga dessa. jäv Substantiv situation där en person som medverkar i en rättegång eller en officiell bedömning är partisk eller skulle kunna vara partisk på grund av sina privata intressen eller inblandningar i ärendet kakel Substantiv en keramisk platta som vanligen används som beklädnad av väggar i badrum eller i kök, eller runt vissa eldstäder, så kallade kakelugnar klaustrofobi Substantiv rädsla för slutna utrymmen; rädsla för att vara instängd konsol Substantiv stöd i vägg för balkonger, skulpturer eller dylikt krasslig Adjektiv lätt sjuk krön Substantiv översta del eller kant, särskilt om höga naturföreteelse såsom kullar och berg; kulmen liftare Substantiv den som liftar lustgård Substantiv synnerligen vacker trädgård; (grönskande) paradis palestinier Substantiv person, speciellt man från Palestina eller av palestinskt ursprung palestinska Substantiv kvinna från Palestina eller kvinna som är av palestinskt ursprung pardon Substantiv nåd, misskund, tillgift partisk Adjektiv orättvis; som i strid mot reglerna stödjer den ena parten gentemot den andra puffra Substantiv skjutvapen (t.ex. pistol eller revolver) pysa Verb tränga ut genom en smal öppning påsatt Adjektiv som satts på riggad Adjektiv manipulerad i hemlighet, arrangerad på ett otillbörligt sätt rockärm Substantiv ärm till en rock rättskaffens Adjektiv som alltid handlar i enlighet med lag och rätt råskinn Substantiv rå, brutal och (våldsamt) vårdslös person, någon som är (mer eller mindre problematiskt) känslolös i sina handlingar sisten Substantiv den sista eller siste skogvaktare Substantiv person som har ansvar för skogen skottsår Substantiv sår orsakat av skott skröna Substantiv fantasifull, lögnaktig men roande historia skönhetssalong Substantiv salong som utför diverse behandlingar för att göra folk vackra snar Adjektiv närliggande steward Substantiv person som betjänar ombord ett fartyg stupfull Adjektiv så berusad att denne befaras duka under valsa Verb dansa vals adressera Verb förse med adress, skriva adress på arbetsläger Substantiv fångläger med tvångsarbete för fångarna belägenhet Substantiv förhållandet att befinna sig på ett visst sätt, vara belägen på en viss plats; geografiskt läge bergstopp Substantiv /området kring/ högsta punkten på (en del av) ett berg bluffmakare Substantiv person som regelbundet bluffar andra för egen vinning bläddra Verb vända/byta blad (successivt); vidare bildligt om TV-kanaler, radiofrekvenser, webbsidor (med mera) druid Substantiv fornkeltisk präst och siare eskimå Substantiv ursprungsbefolkning i norra Kanada, på Grönland, i Alaska och nordöstra Sibirien existerande Adjektiv som existerar (finns till) export Substantiv utförsel och försäljning av varor utanför ett lands gränser fallskärmsjägare Substantiv soldat som är tränad för att släppas med fallskärm in i fiendens territorium fell Adverb variant av fäll; väl; ju fördröjning Substantiv differens mellan den avsedda tiden för någon händelse och den faktiska tiden då händelsen inträffade; försening förutseende Substantiv antagande över framtida utveckling gympasko Substantiv sko anpassad för idrott helspänn Substantiv fullt spänt fysiskt tillstånd hunsa Verb behandla på ett förödmjukande sätt, ofta även hänsynslöst inriktad Adjektiv som inriktats eller riktats in internat Substantiv inrättning som ger mat och bostad; skola där eleverna också bor och äter kandi Substantiv bröstsocker ketamin Substantiv en syntetisk sammansättning använd som anestetisk och analgetisk medicin och även (olovligen) som en hallucinogen drog koko Adjektiv galen kokong Substantiv insektslarvernas skyddshölje före förpuppningen krom Substantiv ett grundämne med atomnummer 24, atommassa 52,0 och symbolen Cr mausoleum Substantiv praktfull minnesbyggnad på en grav, gravmonument minsk Adjektiv med gott minne nordlig Adjektiv som kommer från eller har riktning mot norr novis Substantiv oerfaren person, nybörjare nukleär Adjektiv som avser atomkärna omkostnad Substantiv utgift man har för att kunna utföra något, till exempel ett jobb plog Substantiv redskap som används för att vända jord (ploga) sandwich Substantiv dubbelmacka, dubbelsmörgås skeppare Substantiv befälhavare (kapten) på (mindre) fartyg (båt) slam Substantiv storslam eller lillslam, det att vinna alla stick /förutom ett/ snäckor Substantiv klass Gastropoda inom fylumet Mollusca (blötdjur) med ca 70'000 arter storhetsvansinne Substantiv överdriven självuppskattning; det att man (kanske efter framgångar i makt eller social status) tror sig vara större eller viktigare än vad man egentligen är /och att man därför kan bete sig hur som helst och göra vad som ställföreträdare Substantiv person som uppfyller en befattning under begränsad tid under det att ordinarie personal är frånvarande tjusning Substantiv det att tjusa toppbetyg Substantiv mycket bra (högt) betyg eller omdöme; betyg bland de allra bästa i en jämförelse tui Substantiv en fågelart (Prosthemadera novaeseelandiae) inom familjen honungsätare (Meliphagidae) som lever på Nya Zeeland; individ av denna art ungdomlig Adjektiv som tillhör ungdomen utlämning Substantiv det att utlämna någon vakthavande Adjektiv tjänstgörande för dygnet även utanför vanlig arbetstid viktoria Substantiv seger, triumf vov Interjektion skallet (lätet) av en hund wifi Substantiv en teknik för trådlösa nätverk ögonfärg Substantiv färg på ögats iris överläggning Substantiv diskussion, samtal, ofta av officiell natur affärsverksamhet Substantiv kommers askkopp Substantiv behållare för aska och fimpar från cigaretter eller cigarrer ballistik Substantiv läran om kastade kroppars eller avfyrade projektilers rörelse i lufthavet enkelhet Substantiv egenskapen att vara enkel enkelriktad Adjektiv (generellt om trafik på en väg) som får färdas enbart i en färdriktning extremist Substantiv ytterlighetsman familjeliv Substantiv sätt och vis av familjemedlemmars samliv fixering Substantiv känslomässig fastlåsning vid någon eller något fotograferad Adjektiv vars fotografi har tagits förbise Verb inte lägga märke till något; lämna något ur räkningen förförisk Adjektiv som förför groupie Substantiv person som söker närhet (oftast kroppslig, ibland emotionell) med en kändis, vanligen en medlem i ett rockband havande Adjektiv med barn, befruktad, gravid huvudbyggnad Substantiv förnämsta byggnaden på en gård; förnämsta delen av ett byggnadskomplex ihjälskjuten Adjektiv skjuten till döds illavarslande Adjektiv olycksbådande insvept Adjektiv inlindad, omgiven knaprig Adjektiv som avger ett knaprande ljud då det tuggas kontrollerande Substantiv det att kontrollera krismöte Substantiv möte mellan två eller flera peroner för att diskutera en mycket svår uppkommen situation manisk Adjektiv som är oerhört och överdrivet ensidig manövrera Verb styra (fordon, maskin eller sig själv) till önskad position, riktning eller hastighet, ofta med viss svårighet micka Substantiv mikrofon motvilja Substantiv negativ inställning; stark känsla av ovilja eller olust för något eller inför att göra något märg Substantiv mjuk kärna innanför ett hårt hölje nakenbild Substantiv bild där en eller flera personer figurerar nakna nyktra Verb bli nykter olycksbådande Adjektiv som ger förebud om kommande olycka pilsner Substantiv sorts ljus öl, ursprungligen från Böhmen (i nuvarande Tjeckien) pocket Substantiv bok i mjuka pärmar snabba Verb påskynda snåljåp Substantiv person som är snål snöflinga Substantiv envar sammanklumpning av stjärnformiga iskristaller som faller ned som snö sopbil Substantiv (oftast större och specialanpassad) bil som regelbundet kör runt och samlar in avfall (sopor) från bland annat privata hushåll spannmål Substantiv (tröskad) säd speldosa Substantiv ett mekaniskt musikinstrument som efter uppdragning spelar vissa musikstycken stormig Adjektiv mycket blåsig uppehållstillstånd Substantiv tillstånd för en icke-medborgare att uppehålla sig på ett lands territorium vernissage Substantiv (egentligen fernissning) en (konst)utställnings öppnande och första dag vilseledande Adjektiv som vilseleder zulu Substantiv ett bantuspråk som talas av ungefär 9 miljoner människor varav majoriteten bor i Sydafrika ägd Adjektiv som innehas avgasrör Substantiv rör som leder avgaserna bort från en förbränningsmotor blodigel Substantiv (Hirudo medicinalis) slags djur som tillhör ringmaskarna djurliv Substantiv den samlade förekomsten av djur och deras livsförutsättningar och liv i stort (i ett visst geografiskt område) dragen Adjektiv (måttligt) berusad dravel Substantiv struntprat; skräp ensidig Adjektiv partisk, som bara redovisar eller tar hänsyn till den ena partens åsikt exploatera Verb utnyttja (på ett hänsynslöst och egennyttigt sätt) fantombild Substantiv med hjälp av vittnen konstruerad bild av efterlyst person frihetskämpe Substantiv person som kämpar för frihet fräken Substantiv någon av de arter av ormbuskväxter som hör till växtsläktet fräknar (Equisetum); exemplar av dessa arter galla Substantiv kroppsvätska som består av vatten, gallsalter, bilirubin och kolesterol och som bildas av levern och samlas upp i gallblåsan innan den senare kontraherar och pressar ut gallan i duodenum där den behövs för nedbrytning oc hasta Verb jäkta, skynda; göra något snabbt, snabbare än vanligt havre Substantiv sädesslag (Avena sativa) med axet i form av en vippa, vars korn bereds för såväl kreatursfoder som människoföda hjärtskärande Adjektiv starka känslor av medlidande inflation Substantiv ökning av den allmänna prisnivån; minskning av penningvärdet jajamensan Interjektion positivt svar på en fråga; ja järnaffär Substantiv affär vars sortiment består huvudsakligen av järnvaror krake Substantiv trädstycke med spretiga krokiga grenar (krokigt trästycke) kylrum Substantiv rum för förvaring av saker (ofta matvaror) vid en låg temperatur ovanför fryspunkten matros Substantiv sjöman som tillhör manskapet, underordnad båtsman, mer erfaren än en jungman neurolog Substantiv läkare som behandlar sjukdomar i nervsystemet oanvänd Adjektiv som aldrig har använts phi Substantiv stavningsvariant av fi plastikkirurgi Substantiv operationer (kirurgi) för förändra form och utseende (plastik), exempelvis för att dölja missbildningar prestige Substantiv mått på uppfattningen av hur kollektivet värderar en person eller en grupp pruta Verb genom förhandling försöka förbättra villkoren för ett köp prålig Adjektiv alltför utsmyckad rattfylleri Substantiv det att framföra en bil eller annat fordon med otillåten mängd alkohol (etanol) eller annan drog i blodet restriktion Substantiv inskränkning, förbehåll sittplats Substantiv plats (ofta en möbel, såsom en stol eller en bänk) på vilken människor med fördel kan sitta sjuttio Räkneord talet 70, ett tal mellan sextionio och sjuttioett skrattande Adjektiv som skrattar styvson Substantiv son från ens partners tidigare relation tafatt Adverb på ett tafatt sätt; oskickligt och klumpigt taverna Substantiv värdshus; vinstuga tvättmedel Substantiv rengöringsmedel som är avsett för rengöring av textilier uppföljning Substantiv det att följa upp något; utvärdering, analys, summering, följdverkan, fortsättning, konsekvens. Vanligen i betydelsen insamling och bearbetning av data om något för att avgöra om detta något blev som det var tänkt. vanhedra Verb skämma ut, dra skam över, ge vanheder åt, vanära, förnedra, kränka vidd Substantiv bredd, graden av att vara vid (bred); det kortare längdmåttet av en rektangulär yta på tvären av längden vrål Substantiv väldigt starkt skrik abstinens Substantiv avhållsamhet (t.ex. från alkohol), drogfrihet, nykterhet arbetarklass Substantiv samhällsklass vars medlemmar huvudsakligen försörjer sig genom att sälja sin arbetskraft mot lön och saknar kontroll över produktionsmedlen behandlingshem Substantiv institution för behandling av personer med olika missbruk, sjukdomar eller skadliga beteenden besinning Substantiv tillstånd som kännetecknas av eftertanke charmör Substantiv den som charmerar; kvinnotjusare civilklädd Adjektiv som inte har tjänsteuniform på sig community Substantiv mötesplats för gemenskap (på internet) delaktighet Substantiv det att vara delaktig (i något) drägg Substantiv grums som sjunker till bottnen av en vätska (i synnerhet av någon dryck, med tanke på detta grums obehagliga utseende och smak) däcka Verb förse med däck ekonom Substantiv person med expertkunskap inom ekonomi; hushållare ekvator Substantiv kurva som går längs jordens (eller annan himlakropps) yta i ett plan med normal parallell med kroppens rotationsvektor och centrerad i mitten av himlakroppen längs denna normalriktning fosfor Substantiv ett grundämne med atomnummer 15, atommassa 31,0 och symbolen P förföljelse Substantiv hets, förtryck; det att förfölja och vara förföljd föräldramöte Substantiv sammankomst av föräldrar och lärare vanligtvis vid början av skolåret given Adjektiv självklar, som har givits glasklart Interjektion fras som uttrycker att en har förstått; uppfattat glittra Verb lysa starkt med ostadigt, dallrande sken; särskilt med starka, snabbt skiftande ljusreflexer som från många små, rörliga ljuskällor guvernant Substantiv kvinnlig lärare i ett hem hatad Adjektiv som hatas hjärnhinneinflammation Substantiv inflammation i hjärnhinnor och cerebrospinalvätskan som omger hjärna och ryggmärg häromnatten Adverb en av de senaste nätterna jetlag Substantiv fysiologiskt och psykiskt tillstånd orsakat av störningar av dygnsrytmen vid långa resor över tidszoner klocktorn Substantiv torn för upphängande av klockor, ofta i en kyrka klotter Substantiv teckning, målning, text eller något annat som (vanligtvis snabbt, planlöst och olovligen) ritats eller målats (oftast på en husvägg eller dylikt) kreatur Substantiv hejduk, person som används som redskap köttätare Substantiv karnivor, djur som äter animalisk föda lao Substantiv ett tai-kadaispråk talat i norra Laos och Thailand lösaktig Adjektiv promiskuös monter Substantiv plats eller anordning för att sprida information eller visa upp saker, särskilt om glasskåp på museum muff Substantiv en sak där man stoppar in händerna för att hålla dem varma. mutter Substantiv invändigt gängad (metall-)bit, vilken används att låsa skruvar eller bultar människokännare Substantiv person med bra omdöme när det gäller andra människors karaktär nödutgång Substantiv utgång skapad för att snabbt kunna utrymma en lokal eller byggnad vid fara, t.ex. en brand ordinarie Adjektiv vanlig, som brukar vara; fast (anställd eller dylikt), till skillnad från en tillfällig ersättare såsom en vikarie pacifist Substantiv anhängare av pacifism prislapp Substantiv liten lapp (av papper) som sitter på en vara i butik och på vilken varans pris är angivet, inte sällan en approximativt rektangulär lapp på omkring halvannan gånger tre centimeter vilken är fastklistrad på produkten radioaktivitet Substantiv atomkärnornas spontan omvandling (sönderfall) under utsändande av strålning robust Adjektiv stadig, stabil, som tål mycket utan att ta skada eller gå sönder; oöm rotation Substantiv rörelse som innebär att en punkt eller en rak linje är i vila medan alla övriga punkter följer en cirkulär bana; det att något roterar eller snurrar rymdfarkost Substantiv bemannad eller obemannad farkost som färdas i rymden sarin Substantiv lättflyktig nervgas sjölejon Substantiv individ av någon av fem arter sälar i familjen öronsälar (Otariidae); individ av denna art sminkad Adjektiv med smink i ansiktet snärja Verb fånga (i snara); lägga försåt spådom Substantiv förutsägelse, profetia, utsaga om framtiden; ett utförande av spådomskonst stativ Substantiv stöd med två eller fler ben för att hålla instrument stabila, exempelvis för kameror eller vapen utbredd Adjektiv som spridits på många håll vietnames Substantiv person från Vietnam eller som har vietnamesiska rötter ärkefiende Substantiv person, släkt eller part som är långvarig och bitter fiende till annan person, släkt eller part åskväder Substantiv oväder med åska annalkande Adjektiv kommande; som närmar sig i tid (bildligt) eller rum (objektivt) ansjovis Substantiv Engraulis encrasicolus; art inom familjen ansjovisfiskar anställningsintervju Substantiv möte mellan en arbetsgivare och någon som sökt jobb där, i syfte att ta reda på om arbetssökanden skulle passa på arbetsplatsen bedövningsmedel Substantiv bedövande medel belgiska Substantiv Kvinna från Belgien belåten Adjektiv nöjd, tillfredsställd med situationen som helhet eller med något som nyligen utförts betalande Substantiv det att betala bombhot Substantiv (framfört) hot om att en bomb finns eller kan finnas på en viss plats breda Verb lägga på och sprida ut ett halvfast ämne (t.ex. smör på en brödskiva) bruklig Adjektiv som kan användas; brukbar, användbar båthus Substantiv byggnad belägen vid vatten, nära land eller på land, avsedd för att köra in eller förvara mindre båtar diskare Substantiv person som diskar, ofta anställd på restaurang eller bar dragspel Substantiv bälginstrument som den musicerande bär på magen egenhet Substantiv ofta mindre vanlig och oväntad egenskap hos någon eller något, inte minst om något potentiellt problematiskt eller besvärligt egentid Substantiv stund som en tillbringar för sig själv framliden Adjektiv avliden, död friktion Substantiv gnidning mot yta utefter vilken en kropp rör sig föreskrift Substantiv av myndighet beslutad författning förstoppning Substantiv alltför låg tarmtömningsfrekvens (mer sällan än var tredje dag) och/eller konstant för hård avföring glittrande Adjektiv som glittrar gången Adjektiv som har gått, förfluten hjärtklappning Substantiv hjärtats (ovanligt hastiga) klappande insider Substantiv person som besitter 'inside information', kunskap från insidan, insides upplysningar; delägare i bolag som också är medarbetare eller styrelseledamot och därför vet mer än andra delägare jubel Substantiv rop och andra former av uttryck för stark glädje kattmat Substantiv föda (mat) åt katter komplettera Verb tillföra eller tillägga saknade delar eller egenskaper till något för att göra det till en helhet eller fullständig litium Substantiv den enklaste alkalimetallen, det lättaste fasta ämnet, och det tredje lättaste grundämnet. Symbol Li och atomnummer 3 långväga Adverb från en plats långt borta lönnsirap Substantiv sirap producerad av saven från vissa arter av lönnträd, främst från sockerlönnen manke Substantiv det högsta området på fyrfota djurs rygg, alldeles bakom halsen, där skulderbladen sitter missbedöma Verb bedöma på felaktigt sätt mittemellan Preposition med samma avstånd till (två givna platser eller punkter) naturvetenskap Substantiv studiet av uppträdandet och strukturer hos naturen pacemaker Substantiv en liten elektrisk apparat som kan opereras in i en människas kropp och på konstgjord väg stimulera ett hjärtas muskelsammandragningar selen Substantiv grundämne med atomnummer 34 och kemisk beteckning Se. sving Substantiv svängande rörelse; ett svängslag i boxning tryffel Substantiv en sorts svampar med knölformiga (underjordiska) fruktkroppar uppmaning Substantiv tillsägelse; råd utsträckning Substantiv omfattning; andel åksjuk Adjektiv illamående av att åka (bil, buss, tåg) basebollträ Substantiv slagträ som används i baseboll citadell Substantiv mindre fäste eller fort hörande till en större fästning diva Substantiv person medveten om sin storhet domslut Substantiv dom som avgör en rättssak drummel Substantiv klumpig, vårdslös, oskicklig person av mankön dunder Substantiv starkt ljud som ges ifrån en blixt ekollon Substantiv den ovala frukten (nöten) av en ek fruktad Adjektiv som fruktas förlama Verb temporärt eller permanent beröva förmågan till frivillig rörelse (från en lem eller hel varelse) förordning Substantiv något man förordnar; regelverk getingar Substantiv familj inom överfamiljen Vespoidea (getingar, myror mm), tecknad i gult och svart och med förmåga att sticka en fiende upprepade gånger, suger nektar och fångar insekter till ungarna gomorron Interjektion mycket vanlig vardaglig stavningsvariant av god morgon halsbränna Substantiv obehag av att magsaft når matstrupen och ibland upp i munhålan hysch Substantiv hyschande utrop inbjuda Verb låta komma (som gäst) jockey Substantiv professionell kapplöpningsryttare kanyl Substantiv fint rör (varmed vätska förs in i eller bort från kroppen) kaputt Adjektiv förstörd, sönder, obrukbar, fördärvad, över karavan Substantiv grupp av resande som med sina packdjur färdas genom områden där inga banade vägar finns likasinnad Adjektiv som hyser liknande åsikter likaväl Adverb lika gärna lombard Substantiv person från Lombardiet mascara Substantiv ögontusch, ögonfransfärg middagsbord Substantiv bord vid vilket man äter middag mognad Substantiv tillstånd av mental mogenhet mordmisstänkt Adjektiv som (vanligen av polisen) misstänks ha begått ett mord motorbåt Substantiv motordriven båt muntlig Adjektiv talad, oral nejlika Substantiv typ av ört med styv stjälk, gräsliknande blad och blommor med fransade kronblad; (individ av) någon av arterna inom familjen nejlikväxter (Caryophyllaceae) nikotin Substantiv den giftiga vätska som ingår i tobak näst Substantiv sytt stygn som är löst (och nästan inte syns) näsvis Adjektiv påflugen, uppnosig, småfräck, uppkäftig, snorkig, trotsig outforskad Adjektiv (ännu) inte utforskad peng Substantiv betalningsmedel, pengar pling Substantiv det korta och tämligen högfrekventa ljudet av en liten klocka eller av metall mot metall rengöringsmedel Substantiv medel som används vid städning reparatör Substantiv person som (vanligen professionellt) utför reparationer av (elektrisk) utrustning skitmycket Adverb väldigt mycket småaktig Adjektiv snål, petig, överdrivet fokuserad på detaljer voff Interjektion ljudhärmande interjektion för en hunds läte volta Verb göra volter överse Verb göra en övergripande granskning av något befrukta Verb ge möjlighet att utvecklas till ny individ blodförgiftning Substantiv oegentlig medicinsk term som betecknar sepsis; ett potentiellt dödligt tillstånd med en kraftig generell inflammatorisk reaktion, orsakad av en infektion chokladmjölk Substantiv mjölk(dryck) med choklad(smak) dimmigt Adverb på ett dimmigt sätt doa Substantiv person som sjunger i bakgrunden utan ord (i doakör) erkänd Adjektiv som allestädes erkännes femåring Substantiv person som är fem år gammal; något som varat i fem år finkänslig Adjektiv anpassad, artig, diplomatisk, empatisk, omtänksam fotmassage Substantiv massage av fot frack Substantiv manlig högtidsdräkt, oftast svart, med långa skört baktill och slag av siden på rocken förväntansfull Adjektiv som är fylld av förväntan geolog Substantiv person med expertkunskaper inom geologi glömsk Adjektiv som lätt glömmer gynnsam Adjektiv som gynnar, som är till (stor) fördel hårdkokt Adjektiv kokad så länge att gulan stelnat håva Verb fånga med håv hörsägen Substantiv historia som man hört om någon; rykte inaktiv Adjektiv inte aktiv inbegripa Verb ha som ingående del kalcium Substantiv ett grundämne med atomnummer 20, atommassa 40,1 och beteckningen Ca läderlapp Substantiv fladdermus medicinman Substantiv man som bland primitiva folkslag ansågs ha en övernaturlig förmåga att läka andra minuspoäng Substantiv poäng som förloras, normalt som bestraffning för misstag som ex. brott mot gällande regler monolog Substantiv samtal för sig själv mynta Substantiv ett släkte kransblommiga växter ofta använda till smaksättning nostalgi Substantiv i stort sett angenäm men möjligtvis också lite sorgset tillbakalängtande känsla av igenkännande av något (positivt) som varit tidigare, eller situationer som ger upphov till denna känsla obemannad Adjektiv inte bemannad, förarlös, utan personal, automatisk, automatiserad ojsan Interjektion uttrycker att man gjort ett (mindre) misstag eller gjort något klumpigt olikhet Substantiv det att vara olik någon eller något annat oljefält Substantiv ett geologiskt område där man utvinner olja genom oljeborrning perversion Substantiv sjuklig av­vikelse från det normala och sunda, speciellt på det erotiska om­rådet portvin Substantiv sött starkvin från norra Portugal prästinna Substantiv kvinnlig präst psykopatisk Adjektiv som rör psykopati eller psykopater påstridig Adjektiv (oresonligt) envis som stridslystet håller fast vid en åsikt eller ett krav rekonstruera Verb ombilda, omskapa, återskapa ridtur Substantiv utflykt till häst rockband Substantiv band som spelar rock rwanda Substantiv ett bantuspråk som är officiellt språk i Rwanda och talas även i Uganda och Tanzania sake Substantiv japansk alkoholhaltig dryck som bryggs av polerat ris sammanlänka Verb skapa en länk mellan, bilda (eller utgöra) ett nav mellan flera yttre delar eller platser sammanträda Verb hålla sammanträde, mötas sovmorgon Substantiv morgon då man får sova längre än vanligt stamcell Substantiv cell som kan dela sig gång på gång och ge upphov till alla celltyper statskupp Substantiv förändring i statsformen genom ett plötsligt olaglig maktövertagande sågspån Substantiv spån som bildas vid sågning tabu Substantiv något som är eller uppfattas som förbjudet, heligt, som måste undvikas ofta grundat på ockulta eller religiösa grunder telepatisk Adjektiv som har med telepati att göra toast Substantiv typ av smörgås bestående av två brödskivor, mellan dem fyllning såsom skinka, ketchup och ost, som gräddas i en så kallad smörgåsgrill trumvirvel Substantiv uppsättning lätta trumslag i rask följd som ger ett kontinuerligt intryck utsöndra Verb avge (ett ämne i flytande form) återge Verb ge (någon) tillbaka (något) ansenlig Adjektiv synlig antydning Substantiv det att antyda barnsjukhus Substantiv sjukhus inriktad på vård av barn bekämpningsmedel Substantiv medel (gift) för bekämpning (av skadeinsekter) brasilianska Substantiv kvinna från Brasilien burr Interjektion variant av brr böla Verb ge ifrån sig ett läte likt nötkreatur, oftast något starkare och mindre kontrollerat än att råma depå Substantiv förråd eller hall för förvaring eller för parkering och service av fordon duett Substantiv musikstycke för två event Substantiv arrangerad händelse, evenemang fightas Verb stavningsvariant av fajtas flygolycka Substantiv olycka som involverar ett flygplan under användning (t.ex. ett störtat flygplan) förbluffa Verb överraska, göra häpen, slå någon med häpnad gedigen Adjektiv ren, äkta, utan mindre värdefulla tillsatser harem Substantiv kvinnornas avdelning i en traditionell muslimsk bostad lort Substantiv smuts medioker Adjektiv inte särskilt bra, tämligen dålig, medelmåttig ohållbar Adjektiv som inte kommer att fungera någon längre tid; som inte är godtagbar annat än högst tillfälligt ovänlig Adjektiv inte snäll, otrevlig, som inte skänker välmående, som inte tänker på andra; som inte beter sig såsom en vän bör plural Adjektiv som står i plural pungråtta Substantiv typ av pungdjur som numera uteslutande förekommer i Amerika sinnad Adjektiv som har viss själslig eller känslomässig läggning eller inställning; som har lust eller fallenhet att göra något självaktning Substantiv (åtminstone någorlunda normal och sund) respekt och aktning för sig själv (som person) skithus Substantiv utedass eller toalett (rummet) skumpa Verb skaka, stöta, guppa, hoppa smitare Substantiv person som smiter (undan sitt ansvar) snedsteg Substantiv ett misstag som får negativa konsekvenser spegla Verb reflektera ljus /från/ (så att en tydbar bild erhålles), ofta i passivum spelskuld Substantiv skuld som uppstod enbart eller främst genom deltagande i hasardspel om pengar split Substantiv splittring, tvedräkt; oenighet som leder till missämja struts Substantiv en fågelart med det vetenskapliga namnet Struthio camelus i familjen strutsar (Struthionidae); individ av ovan nämnda art strykjärn Substantiv apparat som används för att göra textilier släta genom strykning stärkande Substantiv det att stärka stödjande Substantiv det att stödja trave Substantiv upplagd hög av föremål, vertikalt ordnad stapel av ovanpå varandra lagda föremål tryckare Substantiv ägare av eller arbetare i tryckeri upptäcktsresande Adjektiv som är ute på upptäcktsresa visir Substantiv ansiktsskydd på hjälm välgörande Adjektiv som gör väl åder Substantiv passage för någonting (särskilt blod eller grundvatten) att flöda genom; kanal åtnjuta Verb ha nytta av; ha fördel av; känna glädje av avledning Substantiv ord som bildats genom att man på ett annat ord tillagt ett eller flera affix; emellertid räknas inte grammatiska böjningar av ord som avledningar barm Substantiv bröst, byst; mellanrum mellan bröst och bröstbeklädnad; bröst tänkt som säte för känslor, själslivet eller livet i allmänhet, famn bergis Adverb helt säkert, bergsäkert besluten Adjektiv som har bestämt sig på ett fast och orubbligt sätt för att göra något; helt avgjord i sin vilja eller sitt beslut bevisligen Adverb som bevisat, stärkt med bevis blodstänk Substantiv spridda fläckar av flytande eller intorkat blod på en eller flera närbelägna ytor (orsakat av häftig spridning från en större mängd flytande blod) blodsutgjutelse Substantiv det att människor skadas eller dödas blöta Verb lägga något i vatten eller spruta vatten på för att göra det blött datortomografi Substantiv avancerad medicinsk diagnosmetod som använder röntgenstrålning deuce Substantiv fyrtio lika i tennis dito Adverb detsamma, likadan, av samma slag energisk Adjektiv som är rik på energi engångsföreteelse Substantiv företeelse som endast inträffar en gång finemang Adjektiv utmärkt, fint, mycket bra fälttåg Substantiv krigsoperation med arméförband som bildar ett större skede av ett krig (oftast i äldre tider) förnekande Substantiv det att förneka förvissa Verb övertyga någon om något glaciär Substantiv en större permanent frusen massa av is och snö packats till ett istäcke eller block som kan vara i rörelse av sin egen tyngd gnaga Verb skava eller nöta med tänderna griller Substantiv underliga idéer, påhitt, inbillningar e.d. gränsa Verb ha gemensam gräns med halle Verb vila sig kamratskap Substantiv det att vara kamrat koreansk Adjektiv som härstammar från Korea kvot Substantiv resultat av division köpcenter Substantiv variant av köpcentrum lagun Substantiv (grunda) delar av havet som är avstängda genom smala landremsor lindring Substantiv helande verkan av läkemedel lättvindig Adjektiv som kan göras utan ansträngning matris Substantiv fördjupad form för stöpning, gjutning, pressning o. dyl. nervsammanbrott Substantiv total depression med oförmåga att hantera vardagslivet nyinflyttad Adjektiv som nyligen flyttat (t.ex. till en ny stad eller in en ny bostad eller lokal) ofredande Adjektiv som ofredar rämna Verb spricka dramatiskt röntgenbild Substantiv avbildning av kroppens inre genom röntgenstrålning samsas Verb enas, bli överens selleri Substantiv en art (Apium graveolens) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten selleri skummis Substantiv skum person skötsam Adjektiv som uppför sig på ett acceptabelt sätt, som sköter sig väl smoothie Substantiv (slät eller len) dryck gjord på frysta eller färska frukter, bär och/eller grönsaker småkryp Substantiv litet ryggradslöst djur, exempelvis insekt snus Substantiv tobaksvara för oralt bruk, sättes oftast under överläppen straffbar Adjektiv som kan straffas, olaglig susning Substantiv bredbandigt ljud som vanligen förekommer vid strömmande luft eller vätska syskonbarn Substantiv kusin tilltalad Adjektiv som mottar av det som någon säger tristess Substantiv långtråkighet, uttråkning, leda; något som upplevs vid avsaknad av stimulans; känna ointresse, känslan av ointresse, avsaknad av intresse i nuet, det att vara uttråkad uppvaktning Substantiv framförande av hyllning till någon utekväll Substantiv kväll som tillbringas utanför hemmet för att fira eller ha kul (i synnerhet om det slutar sent på kvällen) utropa Verb ropa högt, skrika till villospår Substantiv spår som leder fel viral Adjektiv som blir omtalad och snabbt kopieras och sprids av många människor inom deras sociala nätverk beryktad Adjektiv att ha dåligt rykte bokaffär Substantiv affär som (huvudsakligen) säljer böcker bourgogne Substantiv vin från den franska regionen Bourgogne bragd Substantiv utomordentlig prestation, vanligen om sportsliga tävlingar brått Adverb bråttom dechiffrera Verb tolka chiffer, tolka hemlig skrift diakon Substantiv yrkestitel inom kyrkan, ofta med inriktning på social arbete domina Substantiv härskarinna, mästarinna, kvinnlig motsvarighet till dominus dotterson Substantiv dotters son dragkedja Substantiv anordning för att kunna snabbt sammanfoga och skilja tygstycken gång på gång dyad Substantiv tvåfaldighet; något som består av två delar fiskebåt Substantiv båt som används för att fånga fisk; båt som används vid fiske flisa Substantiv liten bit, ofta av trä, smal och vass nog för att fastna innanför huden och orsaka smärta fortplantning Substantiv det att något sprider sig fotoalbum Substantiv bok eller pärm (ofta med plastsidor med fickor) som innehåller, eller är tänkt att innehålla, (personliga) fotografier (kort, tryckta eller framkallade) fålla Substantiv mindre inhägnad för kreatur förvaltning Substantiv administration av tillgångar för en huvudmans bästa galaktisk Adjektiv som rör Vintergatan eller andra galaxer haram Adjektiv inom islam förbjuden, islamskt otillåten inkassera Verb driva in, ta upp betalning kamouflera Verb använda färg genom målning eller kläder som smälter in i omgivningen för att inte bli upptäckt kanhända Adverb kanske kopiator Substantiv enhet som kombinerar en skanner och skrivare och tillåter kopiering av papper korall Substantiv skelett hos koralldjur kosack Substantiv individ av den östslaviska, ortodoxt kristna folkgruppen kosacker, som främst bor i Ryssland och Ukraina, känt främst för sin speciella patriotiska militära livsstil och präglat av starkt frihetspatos och stark klantillh longitud Substantiv vinkelavstånd från en storcirkel genom en vald meridian på en sfär (i geografi: Greenwichmeridianen, i geometri: skärningen mellan xz-planet och sfären) lufta Verb ersätta gammal, unken eller skadlig luft med fräsch lupin Substantiv växt och blomma av släktet Lupinus av familjen Fabaceae (ärtväxter) nafs Substantiv lätt och hastigt bett notis Substantiv kort nyhetstext eller omnämnande av en händelse i en tidning, avgränsat skrivet stycke i tidning (eller annat medium) vilket är kortare än en artikel; kort meddelande, underrättelse, besked e.d. nödsamtal Substantiv telefonsamtal till ett nödnummer osammanhängande Adverb utan sammanhang regelverk Substantiv konstruktion av träreglar rivalitet Substantiv tävlan rubel Substantiv gemensam benämning på flera olika valutor som används i Ryssland, Belarus och Transnistrien, med underenheten kopek sekretessavtal Substantiv avtal om att viss information som delas mellan parterna ska vara hemlig sexårig Adjektiv som är sex år gammal; som varat i sex år skock Substantiv obestämt antal människor eller djur i en oordnad grupp eller samling skoldans Substantiv tillställning med dans som ordnas för skolans elever sterilisera Verb göra bakteriefri stimulans Substantiv uppiggning, eggelse såpa Verb rengöra/behandla med såpa sårande Substantiv det att såra söderifrån Adverb från söder telefonautomat Substantiv telefon i en liten kur på allmän plats thailändska Substantiv kvinna från Thailand tjing Substantiv plats i turordning för att få något, oftast första plats vallgrav Substantiv bred, ofta vattenfylld, markfördjupning, som omger murarna till en befäst byggnad eller anläggning vinsch Substantiv maskin som används för att rulla upp ett rep eller en vajer välde Substantiv makt, styre åsido Adverb åt sidan återbetala Verb betala tillbaka arkeologi Substantiv vetenskap som sysslar med människans materiella kultur, främst under förhistorisk tid avkoda Verb tolka, översätta beaktande Substantiv hänsyn brandstege Substantiv stege för utrymning av byggnader eller dylikt, vid exempelvis brand eldkastare Substantiv apparat som sprutar brinnande vätska feedback Substantiv återkoppling fotgängare Substantiv person som tar sig fram till fots futtig Adjektiv löjligt liten och betydelselös; insignifikant fördömelse Substantiv det att fördömas grannhus Substantiv hus som finns som granne till ett givet hus hiphop Substantiv en afroamerikansk kultur som bygger på bland annat rapmusik och breakdans inspirationskälla Substantiv källa till inspiration; något som stimulerar kreativitet kontrovers Substantiv meningsmotsättning, meningsskiljaktighet kosher Adjektiv som har förberetts (och tillagats) på ett sätt som är förenligt med judiska regler; som är tillåtet (att användas, ätas, bäras) kyrkklocka Substantiv klocka upphängd i anslutning till en kyrka, i ett kyrktorn eller en klockstapel livstidsstraff Substantiv livslångt fängelsestraff lux Substantiv en enhet, som betecknas lx, för den fysikaliska storheten illuminans löpeld Substantiv eld (brand, eldsvåda) som snabbt (löpande) sprider sig; även symboliskt om något som snabbt sprider sig milstolpe Substantiv enskilt exemplar i en serie stolpar vanligen utplacerade på en 1/4-dels mils avstånd längs en huvudväg. Helmilstolpen - 1 MIL - brukar vara större och utförligare, kvartmilstolparna - 1/4 MIL - (3 st) däremellan, är ofta mummel Substantiv otydligt, lågmält tal mörkhårig Adjektiv som har mörkt hår nationalpark Substantiv naturområde som av en stat givits speciell status för att skydda och bevara naturen polar Substantiv linje som skär ett kägelsnitt C i de två punkter vilkas respektive tangent innehåller x realist Substantiv person som har realistiska (genomförbara) idéer och åsikter, till skillnad från idealister och drömmare revy Substantiv en underhållningsform som består av en blandning av musik, dans, sketch och monolog ryggmärg Substantiv rörformig förlängning (medulla spinalis) av det centrala nervsystemet från hjärnan längs ryggraden, från vilken perifera nerver utgår till nästan alla organ i kroppen sammankalla Verb uppmana en grupp människor att komma till ett förestående möte sandkorn Substantiv mycket fint korn av småsten sexåring Substantiv person som är sex år gammal; något som varat i sex år siare Substantiv person som siar, person som påstår sig kunna se framtiden eller ödet styrelseordförande Substantiv ordförande i en styrelse, vanligtvis i ett företag eller större organisation systemfel Substantiv fundamentalt fel i hur något fungerar eller är tänkt att fungera, i synnerhet om samhället eller en större organisation (och alltså inte ett fel som beror på en enskild persons misstag eller liknande) tabell Substantiv en uppställning av information i ett antal kolumner och rader utbytbar Adjektiv som kan ersättas (med något annat), som kan bytas ut (mot något annat) utbytesstudent Substantiv student, någon som studerar/går i skolan, som åker utomlands för att studera varhelst Adverb oavsett vilken plats, oberoende av var veck Substantiv skarp böjningskant uppkommen genom vikning eller veckning äss Substantiv stavningsvariant av ess, en valör i den vanliga kortleken äventyrlig Adjektiv (som tilltalas av och kanske deltar i aktiviteter) som kännetecknas av (åtminstone några av egenskaperna) stor variation, spontanitet, fysisk påfrestning eller häftighet, utforskande av nya platser och nya erfarenheter o abbedissa Substantiv kvinnlig föreståndare för ett nunnekloster adjutant Substantiv person (oftast själv officer) med uppgift att biträda militär chef eller kunglighet i praktiska detaljer avla Verb förvärva bida Verb avvakta, invänta bilhandlare Substantiv person som driver handel med bilar bling Substantiv variant av bling-bling bolsjevik Substantiv äldre beteckning för rysk kommunist, särskilt om medlem i den ena av de två fraktioner som bildades efter en splittring av Rysslands socialdemokratiska arbetareparti 1903 bult Substantiv liten ogängad (cylindrisk) metallstång avsedd att hålla ihop olika delar i exempelvis en maskin, som (till skillnad från en nit) låses med hjälp av friktion alternativt en sprint eller spännstift dagdrömma Substantiv ägna sig åt dagdrömmar dressing Substantiv sås som bland annat används till sallader, salladssås etcetera Adverb och så vidare famla Verb känna sig för, försöka få fatt på fang Substantiv ett bantuspråk som talas i Ekvatorialguinea och Gabon fantasy Substantiv en genre vilket kännetecknas av övernaturliga inslag såsom magi finansdepartement Substantiv myndighet (departement, verk) för statens finanser fängelsedirektör Substantiv högsta chef på ett fängelse herravälde Substantiv obegränsad makt hjärnbark Substantiv storhjärnsbark händelsevis Adverb av en tillfällighet, av en händelse, av en slump jod Substantiv ett grundämne med atomnummer 53, atommassa 127 och symbolen I kalium Substantiv ett grundämne med atomnummer 19, atommassa 39,1 och symbolen K klasskompis Substantiv klasskamrat, person som går i samma klass i skolan konserv Substantiv mat som behandlats och förpackats för att tåla att förvaras lång tid utan att bli dålig kosing Substantiv pengar ljummen Adjektiv vardaglig variant av ljum mess Substantiv sms mildra Verb göra mildare, göra mindre sträng oegentlighet Substantiv fusk, bedrägeri oljig Adjektiv som är insmord med olja pizzabud Substantiv bud som levererar pizza presidentskap Substantiv det att vara president; ämbete som president provokation Substantiv utmaning provsmaka Verb smaka på en (liten) bit mat eller dryck (kanske bara en tugga eller en klunk) för att utvärdera smaken; (ibland) äta en mindre mängd mat (bara för att se hur den smakar) reumatism Substantiv sjukdom i bindväven med smärtor bl a i leder och muskler rökelse Substantiv blandning av hartser (virakolja) och växtoljor sjuklig Adjektiv som ofta drabbas av sjukdom, ofta av allvarligare slag skönhetssömn Substantiv sömn under föreställningen att sömnen förbättrar en persons fysiska utseende slinta Verb plötsligt förlora greppet om något snok Substantiv snokar: en familj (Colubridae) av ormar snyta Verb avlägsna snor från näsan genom att fräsa i något snäpp Substantiv steg, grad, läge, hack sålunda Adverb av angiven anledning på så sätt sövd Adjektiv som har sövts tackling Substantiv handlingen att en spelare tacklar en annan spelare telefonist Substantiv person som (yrkesmässigt) tar emot och vidarebefordrar telefonsamtal åt en organisation trikå Substantiv ett tunt maskinstickat tyg tusental Substantiv den fjärde minst signifikanta siffran, d.v.s. den fjärde siffran från höger, vilken motsvarar tusen ental, i ett tal skrivet i det decimala talsystemet tårögd Adjektiv med tårar i ögonen, gråtande ukrainska Substantiv språk som talas i Ukraina uppkomma Verb uppstå, börja, bli till, dyka upp viloplats Substantiv plats där man kan vila värsting Substantiv person som beter sig stökigt och trotsigt och ofta bryter mot regler väsentligt Adverb i signifikant grad årligen Adverb varje år återvinning Substantiv det att återvinna; process att använda igen begagnade föremål eller material som de är gjorda av överstiga Verb vara mer eller större än given gräns övervåld Substantiv omotiverad eller omotiverat kraftig våldsanvändning (mot person) absint Substantiv likördryck baserad på bland annat malört, fänkål och anis adonis Substantiv bildskön yngling; vacker ung man alkemist Substantiv den som ägnar sig åt alkemi antropolog Substantiv forskare i antropologi bestört Adjektiv häpen, överraskad, förskräckt bistånd Substantiv stöd, hjälp björk Substantiv exemplar eller trädslag i släktet björkar (Betula) bubbel Substantiv något som bubblar dolce Adverb milt, ljuvt frans Adjektiv ordform av fransk förskingra Verb utnyttja och slösa bort något som man har tillgång till men som tillhör någon annan genetik Substantiv ärftlighetslära, ärftlighetsforskning genomborra Verb borra helt igenom, genomtränga, perforera givmild Adjektiv som gärna ger bort mycket (av något som parten själv äger) glamour Substantiv förtjusande skönhet och charm, yttre strålglans grammofon Substantiv apparat för återgivning av ljudupptagningar från skivor igel Substantiv ett vattenlevande parasitiskt djur irritation Substantiv uppretad stämning känslokall Adjektiv som inte (gärna) visar känslor, ibland även hänsynslös; ibland gäller begränsningen endast "positiva" känslor, och då kan adjektivet också medföra att personen är elak och barbarisk leone Substantiv benämning på valutan i Sierra Leone mambo Substantiv en latinamerikansk pardans målmedveten Adjektiv som har en tydligt (långsiktigt) mål att arbeta mot, är väl medveten om dess beskaffenhet och systematiskt (och ihärdigt eller envist) arbetar för att uppnå det; som till sin personlighet tenderar att arbeta systematiskt nostalgisk Adjektiv längtande till eller påminnande om förflydda tider omskakad Adjektiv berörd, känslomässigt påverkad omvända Verb påverka någon till att bli anhängare av ens egna religion, vanligen samtidigt som den gamla religionen vänds ryggen; generaliserat övertyga någon om förträffligheten hos en viss idé framför en konkurrerande paintball Substantiv spel, enligt vissa sport, i vilket man personligen (alltså inget datorspel) med gevär avfyrar plastkulor fyllda med färg (för att kunna se vem som träffas) mot varandra i mycket lägre hastigheter än "riktiga" gevär, måle pik Substantiv en elak kommentar preparat Substantiv särskilt berett ämne, kroppsdel, djur e.dyl. racket Substantiv redskap som används i somliga bollspel för att slå bollar, består av ett skaft som används som handtag, och en bredare, plan del, i vissa bollspel med strängar eller annat fjädrande material rapa Verb ljudligt uppstöta gas genom munnen ryggradslös Adjektiv som saknar ryggrad sammansatt Adjektiv som har förenats till en enhet sioux Substantiv en indianstam i Nordamerika smurfa Verb utge ge sig för att vara svagare än man är, till exempel genom att spela på ett låglevelkonto (så att andra tror att man är oerfaren) när man i själva verket även har ett mainkonto med högre level (varmed man fått erfare stängningsdags Adverb tidpunkt för stängning sus Substantiv svagt, tonlöst, utdraget ljud, exempelvis av svag vind svämma Verb flöda rikligt sysselsättning Substantiv det att vara sysselsatt; arbete tillbakadragen Adjektiv (om person/lighet/) som inte gärna vistas bland folk och inte gärna tar initiativ och ogillar att stå i centrum i sociala sammanhang, eller som inte tycker om att ta kontakt med folk i någon större utsträckning tiondel Substantiv en av tio lika stora (10 %) delar av någon/något arabisk Adjektiv som rör det arabiska språket blåsning Substantiv det att blåsa syre; process för smältning av järnmalm i en masugn boxershorts Substantiv kalsonger med vida ben domna Verb tillfälligt förlora känseln och få rörelseförmågan förminskad, bli stel och kraftlös dräng Substantiv ung mansperson som ej uppnått giftasålder efterfråga Verb uttrycka önskemål om att erhålla eller träffa egoist Substantiv självisk person; en person som sätter sina egna intressen före andras femtonde Räkneord som kommer som nummer femton i en ordning finta Verb på ett skickligt sätt vilseleda sin motståndare i ett spel eller en argumentation försmak Substantiv något som ger ett intryck av hur någon framtida situation kommer bli gosedjur Substantiv mjukt leksaksdjur stoppat med halm, bomull, ris eller liknande material halm Substantiv del av en sädesväxt som axet sitter på klingonska Substantiv ett konstgjort språk skapat av Marc Okrand, först hört i teveserien Star Trek år 1967 leksaksaffär Substantiv affär som säljer leksaker (till barn) likvidera Verb betala ljussken Substantiv skenet från ett ljus läkekonst Substantiv läran om kroppen motstridig Adjektiv som strider mot eller är oförenlig med något annat som nämndes tidigare eller kommer samtidigt omgivande Adjektiv kringliggande presidentkandidat Substantiv person som ställer upp i ett presidentval riskzon Substantiv zon där man är i fara rättsväsen Substantiv sammantaget de institutioner som upprätthåller lagar i ett samhälle eller land slappa Verb vara overksam, ta det lugnt sodavatten Substantiv kolsyrat dricksvatten med natriumkarbonat stillsamt Adverb på ett stillsamt sätt sängliggande Adjektiv liggande till sängs (som inte förmår resa sig) tinder Substantiv glimrande ljus (särskilt om stjärnljus) uppå Preposition förtydligad form av på med hänvisning till befintlighet; uppepå, ovanpå varligt Adverb med försiktighet; varsamt vidhålla Verb stå fast vid, bevara zappa Verb bläddra mellan olika TV-kanaler, radiokanaler eller låtar på CD-skivor etc. återbetalning Substantiv det att återbetala ömsint Adjektiv godhjärtad och kärleksfull, omtänksam, full av medkänsla; hjärteöm, ömhjärtad önskad Adjektiv efterlängtad, som någon önskar sig allteftersom Adverb stavningsvariant av allt eftersom belgare Substantiv person, i synnerhet man, från Belgien utan hänsyn till vilken språkgrupp personen tillhör bulldozer Substantiv schaktmaskin, traktor med bred skovel framtill böta Verb betala böter finalist Substantiv den som deltar i en sluttävlan frånfälle Substantiv död, upphörande av liv förarsäte Substantiv det säte i ett fordon, t.ex. en bil, vilket brukas av fordonets förare förnärmad Adjektiv stött, förolämpad, kränkt gammelfarfar Substantiv farfars far genomsökning Substantiv det att genomsöka gikt Substantiv ledsjukdom med plötsliga och smärtsamma inflammationer, oftast bara i en led, som beror på att det har bildats kristaller av urinsyra i leden golem Substantiv en varelse skapad av lera använd av sin skapare för enklare arbetsuppgifter handläggare Substantiv tjänsteman, vars uppgift är att applicera gällande lagstiftning eller regelverk på inkommande ärenden hang Substantiv bergssluttning harmonisk Adjektiv som ger välmående genom att vara lugn, vacker och kanske nedtonad; som passar väl in i omgivningen; som trivs i omgivningen him Substantiv hem hindrande Substantiv det att hindra hojta Verb ropa, vanligtvis för att påkalla uppmärksamhet hybris Substantiv överdriven självuppskattning; överdriven uppfattning om den egna förmågan häxeri Substantiv utövande av trolldom hårfin Adjektiv mycket tunn; ytterst liten och obetydlig ingivelse Substantiv plötslig tanke eller idé eller impuls intro Substantiv förspel; inledning till musikstycke (inom populärmusik) kranvatten Substantiv (rent) rinnande vatten som erhålles från en kran (monterad i en byggnad, t.ex. i kök eller badrum i en lägenhet) kungöra Verb göra känt; sprida allmänt (om information); proklamera malm Substantiv sten eller mineral som innehåller så mycket av en metall eller annat ämne, att det är ekonomiskt lönsamt att utvinna detta munsbit Substantiv litet stycke (mat) som ryms i munnen nerslagen Adjektiv vaiant av nedslagen nordöst Adverb nordost nyskapande Adjektiv skapande, nydanande, idérik, produktiv, initiativrik, uppfinningsrik, påhittig, fantasirik, fyndig, kreativ oförstörbar Adjektiv som inte kan förstöras paralyserad Adjektiv som inte kan röra på sig ponera Verb anta; sätta sig in i en hypotetisk situation; föreställa sig pride Substantiv pridefestival; firande av stolthet och öppenhet för HBTQ-samhället prisbelönt Adjektiv som har tilldelats pris (för bedrifter) publicering Substantiv det att något (t.ex. text- eller bildmaterial) publiceras (d.v.s. görs tillgängligt för offentligheten, t.ex. i tryckt form eller på Internet) radioprogram Substantiv tablå över (program för) utsändningar i radio självkontroll Substantiv det att kunna kontrollera sig själv och inte reagera alltför starkt känslomässigt och instinktivt under pressade situationer skamsen Adjektiv som känner känsla av skam; generad skogshuggare Substantiv person som avverkar skogsträd skostorlek Substantiv storlek på sko; den storlek på skor vilken en given person använder (till sig själv, vilken sålunda beror på personens fotstorlek) smutstvätt Substantiv smutsiga kläder som ska tvättas soppåse Substantiv plastpåse avsedd att tillfälligt förvara sopor från t.ex. ett hushåll (t.ex. i ett skåp under diskhon i ett kök); när soppåsen är full slängs den och ersätts med en ny, tom, soppåse tecknare Substantiv person som tecknar tidsschema Substantiv planläggning över tidsåtgång för olika delmoment tillfredsställd Adjektiv nöjd, som har /fått/ allt hon vill ha (i någon situation) triumfera Verb segra, njuta seger underarm Substantiv nedre delen av armen, det andra segmentet i den övre extremiteten ögla Verb göra (eller slå) en ögla östrogen Substantiv ett av hormonerna i en familj av besläktade steroidhormoner som betraktas som kvinnliga könshormoner, t.ex. östradiol, östron och östriol övertagande Substantiv det att en person, grupp av personer eller organisation övertar något från en annan part affärsmöte Substantiv möte för att göra affärer aggressivitet Substantiv det att vara aggressiv alfalfa Substantiv buskig ört, vardagligt för blålusern arbetstillstånd Substantiv tillstånd att arbeta där man inte bor avspänd Adjektiv lugn och inte nervös; inte stel till sättet badkläder Substantiv kläder som används av en person när denne badar i vatten, traditionellt i den västerländska kulturen baddräkt eller bikini för kvinnor och badbyxor för män bakficka Substantiv ficka på baksidan av ett par byxor (vanligen i glutealregionen) beundransvärd Adjektiv som förtjänar beundran bilbomb Substantiv bomb gömd i en bil som utlöses antingen när bilmotorn startas eller på annat sätt bilförare Substantiv person som framför (d.v.s. förare av) en bil blåsig Adjektiv med mycket blåst bog Substantiv skulderparti hos större djur drill Substantiv hård (militär) träning; mekaniskt inövande fetma Verb bli fet, lägga på hullet gerilla Substantiv paramilitär grupp av krigare eller soldater glöda Verb vara så varmt att det utsänder ljus grönkål Substantiv en typisk vintergrönsak (Brassica oleracea var. sabellica) häpen Adjektiv mycket (och märkbart) förvånad (vanligen som omedelbar reaktion på något oväntat; om person) håg Substantiv själslig läggning som styr tankar, föreställningar, minnesbilder o.d. högtidlig Adjektiv som utgör en högtid keramik Substantiv lergodstillverkning, konsten att tillverka gods av lera klarsynt Adjektiv som har förmåga till klar insikt kratta Substantiv trädgårdsredskap bestående av ett (längre) skaft (oftast av trä) som är fäst vid ett kratthuvud som består av en tvärslå (oftast av järn) med pinnar vertikala mot skaftet; även utökat om redskap med liknande utseende krigsförklaring Substantiv formellt meddelande där en stat förklarar krig gentemot en annan krispig Adjektiv frasig, spröd, knastrig kroppsbyggnad Substantiv kroppens form, statur, konstitution krönika Substantiv historisk, berättande redogörelse i kronologisk ordning som ofta behandlar ett aktuellt ämne magont Substantiv ont i magen metaforisk Adjektiv som är en metafor mässling Substantiv en sorts barnsjukdom, orsakad av ett virus ombordstigning Substantiv processen att stiga ombord en farkost omdirigera Verb ange ny riktning för orientering Substantiv som går ut på att hitta utsatta kontroller med hjälp av en karta på kortast möjliga tid otänkbar Adjektiv som är svår att tänka sig, orimlig oundvikligen Adverb utan att det går att undvika pepparsprej Substantiv anordning som orsakar tårar och illamående och som ibland används mot upprorsmakare och angripare piffa Verb göra piffig pratkvarn Substantiv person som pratar (alltför) mycket puckel Substantiv upphöjning, knöl, särskilt om utväxt på djur eller människa resonabel Adjektiv förnuftig; som tar skäl rumsnummer Substantiv en eller flera siffror som identifierar ett rum (i ett hotell eller annan anläggning med många rum) rödljus Substantiv stoppsignal; trafikljus eller trafiksignal (som visar röd färg och betyder stopp) smörjelse Substantiv det att smörja solarium Substantiv anordning för att bestråla /delar av/ kroppen med ultraviolett strålning, vanligen av kosmetiska skäl sommarstuga Substantiv ofta lantligt belägen stuga som en person, familj eller annan grupp av människor vanligen i rekreationssyfte använder som tillfälligt boende under sommaren spökstad Substantiv övergiven stad stenålder Substantiv den tidsepok som inleds när människan börjar tillverka verktyg (av sten) streta Verb arbeta hårt och mödosamt, slita och släpa, ihärdigt bemöda sig, anstränga sig, sträva studerande Adjektiv som studerar surrogat Substantiv ersättning för äkta vara, något som används i stället för ett annat tjugotre Räkneord talet 23, ett tal mellan tjugotvå och tjugofyra torp Substantiv (medeltid): avlägset belägen gård som ej tillhör någon by treudd Substantiv redskap eller vapen (ljuster; symbol för havsguden) med tre spetsar (uddar) tweed Substantiv en sorts (skotskt) ylletyg ungmö Substantiv äldre ogift kvinna utrensning Substantiv mer eller mindre våldsamt avlägsnande av personer (från exempelvis ett politiskt parti eller ett geografiskt område) äntra Verb klättra upp i eller upp på ett (fientligt) fartyg amin Substantiv organiskt ämne där kolvätekedjor har ersatt en eller flera väteatomer i en ammoniakmolekyl asbest Substantiv samlande beteckning på olika fiberartat kristalliserade silikat som tidigare användes i bland annat byggmaterial auktionera Verb försälja genom auktion avvisande Substantiv det att avvisa basse Substantiv karlakarl, stark och grovlemmad man domkraft Substantiv mekanisk anordning för lyft av tunga föremål (t.ex. bilar) eksem Substantiv varigt hudutslag favör Substantiv förmån, gunst fjortonde Räkneord som kommer som nummer fjorton i en ordning fnittra Verb skratta halvkvävt, särskilt då man inte får skratta guacamole Substantiv kall sås av mosad avokado och kryddor från det mexikanska köket halshuggning Substantiv det att få halsen avhuggen hemvärn Substantiv reservtrupper för försvar av den egna hembygden herrtoalett Substantiv toalett avsedd för män infraröd Adjektiv som finns utanför de röda strålarna i ett spektrum och därför är osynlig men har värmeverkan inreda Verb utrusta ett eller flera rum med möbler, dekorationer och dylikt intravenöst Adverb på ett intravenöst sätt kansli Substantiv avdelning inom statlig och kommunal förvaltning korsfästa Verb tortera och avrätta genom att spika upp offret på ett kors köksbord Substantiv bord i kök, vanligtvis avsett för människor att äta mat vid lastrum Substantiv ytrymme på fartyg där lasten stuvas läppglans Substantiv substitut till läppstift om man önskar en svagare färgsättning eller endast vill ge läpparna ett blänkande ytskikt majsbröd Substantiv bröd gjort på majsmjöl motattack Substantiv attack som svar på en tidigare attack mynning Substantiv utlopp av flod niece Substantiv systerdotter eller brorsdotter nutida Adjektiv som hör nutiden till; som existerar i nuläget/för närvarande; som finns nu närapå Adverb inte fullt, men till viss del eller inte långt ifrån närstrid Substantiv strid med kroppen, handvapen eller tillhyggen, utan projektilvapen opinion Substantiv allmän mening plakat Adjektiv påverkad av alkohol, full polismördare Substantiv person som mördar poliser proposition Substantiv sats; bevisat påstående, oftast inte lika djupt eller revolutionerande som ett teorem puta Verb sticka ut, framhäva utskjutning rusning Substantiv det att rusa, springa eller röra sig snabbt ränk Substantiv listig plan som utförs bakom lyckta dörrar, intrig siamesiska Substantiv kvinna från Siam, nuvarande Thailand skolpojke Substantiv pojke som /är i den åldern då pojkar/ går i skola (främst grundskolan) stappla Verb gå ostadigt, med vacklande eller raglande steg; (ofta beroende på hög ålder eller stor trötthet) strimma Verb bilda strimmor (på) sötpotatis Substantiv en växtart (Ipomoea batatas) vars rotfrukter är populära i matlagning; individ av denna art tabba Verb göra en tabbe taxameter Substantiv apparat i taxibilar som räknar ut priset för körningen under dess gång träben Substantiv enkel protes av trä som används som ersättning för en fot eller ett ben uthärdlig Adjektiv som går att uthärda väckning Substantiv processen eller instansen att väcka arbetsförmedling Substantiv näringsverksamhet eller allmän verksamhet med syfte att mäkla anställning eller uppdrag dagdrivare Substantiv person som tillbringar sin tid med att (av eget val) driva omkring utan någon sysselsättning diskbänk Substantiv bänk i ett kök avsedd för diskning, vanligen försedd med diskho och med yta av plåt i rostfritt stål fiskmås Substantiv en art (Larus canus) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten fiskmås flik Substantiv en av de interaktiva komponenter, vanligtvis i horisontell uppsättning, som var och en representerar olika innehåll som användaren kan visa genom att klicka på respektive komponent frikort Substantiv kort som ger fri entré, även bildligt förlagd Adjektiv placerad (ofta med prepositionen till) försten Substantiv den första eller förste gallblåsa Substantiv organ (vesica biliaris) som lagrar och koncentrerar galla från levern (tills gallblåsan kontraherar och pressar ut galla mot duodenum) glupsk Adjektiv lysten efter föda halstablett Substantiv tablett som ska ha lindrande effekt vid halsont halvö Substantiv landområde som till stor del, men inte helt, är omgivet av vatten hälsoproblem Substantiv problem med sin hälsa kiropraktor Substantiv person som yrkesmässigt ägnar sig åt kiropraktik knas Adjektiv galen, sjuk korgosse Substantiv pojke som sjunger i en kyrkokör krux Substantiv svårighet kärnkraft Substantiv kärnenergi; energi som frigörs vid kärnreaktioner landslag Substantiv trupp av idrottare, som utvalts att representera ett land inom en viss sport lockelse Substantiv något som lockar mos Substantiv något som tryckts ihop till en mjuk sörja nafsa Verb känna efter med munnen, bita /mycket/ löst i naturkatastrof Substantiv naturligt (ofta meteorologiskt eller geologiskt) fenomen som orsakar stor skada på landområden eller dödsoffer; katastrof orsakad av naturliga fenomen onykter Adjektiv ej nykter; påverkad av alkohol panta Verb återlämna ett föremål till ett återbud mot en mindre ersättning; vanligtvis om pant (pengar) och pantförpackningar som burkar eller flaskor för att föremålet sedan ska kunna gå till återvinning eller återanvändning pirra Verb sticka i kroppen till följd av exempelvis nervositet, upphetsning eller något medicinskt tillstånd pjåkigt Adverb på ett pjåkigt sätt provocerande Substantiv det att provocera ptro Interjektion stopp, gör halt främst riktat till hästar racerförare Substantiv den som kör (framförallt) racerbil regnig Adjektiv under vilken nederbörd i form av regn föreligger (i stor omfattning); som präglas av regn renande Substantiv det att rena resonemang Substantiv det att utveckla en tankegång schäfer Substantiv hundras som ingår i [http://www.skk.se/sv/hundraser/?group=1 Grupp 1: Vall-, boskaps- och herdehundar], ursprungligen tyska vallhundsgruppen; rasen har bytt namn till [http://www.skk.se/sv/hundraser/tysk-schaferhund/ tys silvermynt Substantiv mynt av silver självförvållad Adjektiv som man själv har vållat slutresultat Substantiv slutlig produkt av en process strut Substantiv styvt material format till mantelytan av en kon surrande Adjektiv som surrar varningsskott Substantiv skott avlossat enbart för att varna eller skrämmas vek Adjektiv som lätt böjs, mjuk visualisera Verb framställa i bild vortex Substantiv virvel återinföra Verb införa ånyo, på nytt föra in ögonfrans Substantiv hår som sitter på kanten av ögonlocket anagram Substantiv ord eller fras som kan erhållas genom att ordningen på tecknen kastas om i ett annat ord eller en annan fras astrologi Substantiv konsten att finna samband mellan himlakroppars placering och händelser i människors liv, stjärntydningsläran blåslagen Adjektiv med stora och väl synliga blåmärken eller andra tecken på mer omfattande ytlig vävnadsskada (t.ex. efter olycka eller misshandel) enkelbiljett Substantiv biljett giltig för en resa, i en riktning fallenhet Substantiv benägenhet, drivkraft i viss riktning; håg, lust fors Substantiv snabbt strömmande parti av vattendrag föreligga Verb finnas att få, finnas tillgänglig, vara till hands förmer Adjektiv överlägsen, mer viktig, förnämlig eller värdefull än annat giljotin Substantiv avrättningsredskap bestående av en ställning av trä med en fallande bila som hugger av huvudet handbroms Substantiv broms på bil som används när bilen står stilla, inklusive när den lämnas avstängd och obevakad, för att förhindra att den börjar rulla havsvatten Substantiv vatten som förekommer i ett hav eller är hämtat från ett hav improvisation Substantiv det att framföra något utan att i förväg ha bestämt dess exakta utformning kompakt Adjektiv tätt sammanpressad lätthet Substantiv tillstånd av minimal ansträngning eller utan bekymmer låsning Substantiv det att låsa medgörlig Adjektiv som ger med sig, foglig, kompromissvillig minigolf Substantiv bangolf målområde Substantiv område i straffområdet som en inspark måste slås ifrån men dess linjer är också det från målet sett närmsta stället en offensiv, indirekt frispark får slås ifrån nedbruten Adjektiv själsligt knäckt nonchalant Adjektiv som inte tar hänsyn till sina plikter eller åligganden eller i allmänhet försummar sin omgivning obebodd Adjektiv där ingen bor prägel Substantiv pressverktyg för prägling punka Substantiv punktering rank Adjektiv lång och slank; särskilt om person redig Adjektiv ordentlig, rejäl, jordnära och äkta; duktig; hederlig sang Substantiv en term i vissa kortspel för när en spelare vill spela utan trumf skamfläck Substantiv någon avgränsad företeelse med pinsamt dålig (ofta moralisk) karaktär (i en för övrigt mestadels godtagbar helhet) sneakers Substantiv typ av skor med tjocka gummi­sulor sociologi Substantiv akademiskt ämne med forskning och undervisning om sociala relationer och förhållandet mellan individ, grupp och samhälle strömma Verb rinna snabbt, forsa supernova Substantiv våldsam explosion av massiv stjärna suspekt Adjektiv misstänkt, skum theta Substantiv den grekiska bokstaven Θ (gemen: θ) utrikes Adverb som äger rum eller hör hemma utanför riket (utanför det egna landet) vårdnadshavare Substantiv person(er) som innehar den rättsliga vårdnaden av omyndig person (i de flesta fall den omyndiges förälder/föräldrar) överila Verb handla eller utföra alltför hastigt (utan betänkligheter eller eftertänksamhet), ha för bråttom; förhasta sig, förlöpa sig, förgå sig, förivra sig övernattning Substantiv det att övernatta; det att tillbringa en natt på någon plats man inte anser vara ”hemma” anträffbar Adjektiv som är tillgänglig för träff, möte, telefonsamtal eller liknande; som går att nå barrikadera Verb bygga en barrikad bemärkelse Substantiv beteckning, betecknande; sinnebild, symbol donut Substantiv ett slags ringformigt, friterat bakverk drömhus Substantiv (tänkt) hus som en given person allra helst skulle vilja (äga och) bo i fjantig Adjektiv fnoskig, mindre vetande flirt Substantiv stavningsvariant av flört forcera Verb framtvinga, påskynda förringa Verb ge ett intryck av att någonting är av ringa intresse, att det inte är lika värdefullt, uppseendeväckande som andra anser försummelse Substantiv brist, slarv förtrupp Substantiv trupp som går före huvudstyrkan och skyddar den från anfall framifrån grammatik Substantiv beskrivning av hur ett språk är uppbyggt, hur satsdelar, ord, ändelser och andra element relaterar till varandra för att uttrycka betydelser herrelös Adjektiv som saknar ägare (eller herre) historik Substantiv /framställning av/ händelser som rör något genom tiden hägring Substantiv lockande syn (till följd av spegling i luften) luftslott implosion Substantiv våldsam händelse där ett föremål förstörs genom att en radiellt inåtriktad kraft drar ihop dess beståndsdelar jiddra Verb småprata, snacka skit jurymedlem Substantiv medlem i en jury kräkning Substantiv process genom vilken magsäckens innehåll töms genom munnen lian Substantiv klätterväxt i tropiska regnskogar låssmed Substantiv person som tillverkar låscylindrar, kopierar nycklar, monterar lås och hjälper till när personer tappat sina nycklar och inte kommer in mallig Adjektiv som (i alltför stor utsträckning) talar om hur bra man själv är; som anser sig vara bättre än (alla) andra mjukna Verb bli mjuk(are) obekräftad Adjektiv inte bekräftad, som ej har bekräftats ogillande Substantiv det att ogilla parodi Substantiv kulturprodukt som efterliknar en annan välkänd kulturprodukt eller en kulturell genre, ofta i syfte att nå komiska effekter planenlig Adjektiv som sker enligt förutbestämd plan poliskommissarie Substantiv polisiär grad ovanför polisinspektör och under polisintendent rakhyvel Substantiv instrument för att raka av hår från kroppen retorik Substantiv konsten att framföra ett budskap på ett övertygande sätt (muntligt, skriftligt och på annat sätt); det att kunna tala /övertygande/ rättfärdighet Substantiv det att vara rättfärdig simning Substantiv disciplin inom simsporten och samlingsbegrepp för olika simsportgrenar soja Substantiv sojaböna; den östasiatiska ärtväxten Glycine max spökhus Substantiv hus i vilket spöken (eller andra övernaturliga väsen) anses husera (eller fiktivt huserar); (hus)byggnad med skräckfilmsliknande stil; övergivet och förfallet hus (med viss skräckkänsla); attraktion (på nöjespark) som ut stridsyxa Substantiv ett slags huggvapen talförmåga Substantiv förmåga att tala tingsrätt Substantiv första instansen inom det allmänna domstolsväsendet i Sverige och Finland undersökande Substantiv det att undersöka utropstecken Substantiv skiljetecknet ! vintergata Substantiv galax, inte nödvändigtvis vår viskande Substantiv det att viska världshistoria Substantiv historia om världen, berättelse om världens utveckling genom tiden weber Substantiv härledd SI-enhet för magnetiskt flöde, med beteckningen Wb ylande Substantiv det att yla överfull Adjektiv alltför full ara Substantiv en typ av papegoja arvlös Adjektiv blev av från sin arvlott avnjuta Verb konsumera något njutningsfullt (vanligen mat eller dryck) brandsläckare Substantiv (oftast bärbar) apparat (och behållare) som används för att släcka (måttliga) bränder genom att spruta t.ex. skum eller vatten corona Substantiv sjukdomen covid-19 som blev en global pandemi år 2020 eller pandemin i sig förargelseväckande Adjektiv som orsakar förargelse förberedande Substantiv det att förbereda förbipasserande Adjektiv som passerar förbi förfalskare Substantiv någon som förfalskar gängkrig Substantiv väpnad konflikt mellan olika rivaliserande kriminella gäng hamra Verb slå eller banka upprepade gånger, vanligen med hammare hipster Substantiv medlem av en nutida subkultur (framför allt bland städernas unga medelklass) som förknippas med en alternativ musiksmak (såsom indie) och stora intressen för okonventionellt mode (bl.a. vintage), som överdrivet manifeste hjärntvätt Substantiv handling som syftar till att förändra en människas personlighet och beteende; manipulation som framkallar en alternation hos någon hoppande Adjektiv som hoppar inlindad Adjektiv inrullad (som om) i en linda inrådan Substantiv uppmaning, råd kissekatt Substantiv katt klokhet Substantiv det att vara klok kurage Substantiv mod, dristighet ljudlös Adjektiv som inte ger ifrån sig eller orsakar några ljud läkarbesök Substantiv besök hos läkare i tjänst för personlig medicinsk konsultation och behandling mantra Substantiv fras, ord eller mening som upprepas för att hjälpa en att koncentrera sig under meditation, och som ibland anses vara helig monsignore Substantiv hederstitel för vissa katolska präster naturhistorisk Adjektiv som har att göra med naturhistoria nim Adjektiv praktisk, användbar; enkel, okomplicerad ortodox Adjektiv strikt överensstämmande med en viss lära oåtkomlig Adjektiv ej åtkomlig; som ej kan kommas åt; utom räckhåll passagerarsäte Substantiv säte i ett fordon avsett för passagerare, vanligtvis avseende den del av framsätet som ej är avsedd för föraren precisera Verb göra precisare, ange närmare, noggrannare eller mer detaljerat; begränsa innebörden projektion Substantiv avbildning av ett föremål på en yta påbud Substantiv något som påbjuds; uppmaning till någon att göra något (med strikt förväntan om lydnad) rivsår Substantiv sår som uppkom genom rivning serve Substantiv slag med vilket bollen sätts i spel i sporter såsom tennis, bordtennis och volleyboll skeptiker Substantiv anhängare av skepticismen eller som har en skeptisk syn på vissa företeelser eller idéer i omvärlden, speciellt om de verkar motsäga etablerad vetenskap skrivkramp Substantiv tillfällig kramp i handen som gör det svårt att fortsätta skriva socialbidrag Substantiv bidrag som ges till den som inte på annat sätt skulle få en minimal skälig levnadsstandard språngande Adverb används bara i uttrycket spritt språngande stoppskylt Substantiv vägmärke som meddelar att fordonsförare har stopplikt strössel Substantiv en sorts topping till dessert, närmare bestämt (massa med) små ätbara föremål, typiskt cylinderformade, någon millimeter i diameter och fyra–sex millimeter långa, antingen i samma färg eller i olika färger, avsedda att l symfoni Substantiv större musikaliskt verk med flera satser tekniker Substantiv person som arbetar med, eller har mycket kunskap inom teknik; examen inom teknisk utbildning trolova Verb ge löfte till varandra om framtida giftermål upprepning Substantiv det att upprepa något; repetera något om och om igen urverk Substantiv en mekanism som håller en klockas visare i rörelse vigvatten Substantiv invigt (saltblandat) vatten i katolska kyrkor violin Substantiv stråkinstrument med 4 strängar som vid spelning hålls mot halsen visdomsord Substantiv ord av visdom, ordspråk, aforism, klokskap, erfarenhet väv Substantiv textil, vävt tyg; sammanflätade trådar, flätverk, nät älv Substantiv flod; stort vattendrag, speciellt i Skandinavien alter Adjektiv används endast i uttrycket alter ego andraplats Substantiv andra plats ankomma Verb komma fram, nå fram till en given plats (ofta medelst ett schemalagt transportmedel) anteckningsblock Substantiv bunt papper med gemensam rygg avsedd att skrivas i, särskilt anteckningar bardisk Substantiv hög disk (avlång möbel med bordsyta ovanpå) som avskiljer serveringspersonal och gäster i en bar, från vilken gäster kan beställa och serveras drycker och tilltugg och som gäster ofta kan sitta vid benägenhet Substantiv böjelse, tendens, villighet brillor Substantiv glasögon bums Adverb omedelbart, på stört caddie Substantiv medhjälpare till golfspelare, håller klubbor som inte används och ger råd om spelet checklista Substantiv lista med saker att kontrollera (checka, pricka av) chefredaktör Substantiv huvudredaktör och ofta även ansvarig utgivare på en tidning dalta Verb skämma bort (någon), pjoska (med någon), ge överdriven omsorg, inte vara sträng (mot någon) elakhet Substantiv elakt påhitt emir Substantiv orientalisk titel fisketur Substantiv utflykt till ett vattendrag för att fiska där foga Verb förena, föra samman mindre delar till en större helhet frigörelse Substantiv det att frigöra sig (göra sig fri) gosa Verb njuta av en behaglig situation, oftast på ett mjukt och bekvämt ställe; ha det skönt halvklot Substantiv hälften av ett klot hjulspår Substantiv spår i marken efter hjul intergalaktisk Adjektiv som rör rymden mellan galaxerna intervention Substantiv ingripande, mellankomst, inskridande, medling (i konflikt) kallprat Substantiv samtal utan djupare innehåll konstruktivt Adverb på ett konstruktivt sätt kras Substantiv ljud som uppkommer då något krossas kretsa Verb långsamt och i jämn takt röra sig runt något i en cirkelliknande bana krubba Substantiv behållare för foder i ladugård krånglig Adjektiv krokig lättretlig Adjektiv som lätt retas massös Substantiv kvinna som ger massage motvind Substantiv det att luften på en makroskopisk nivå förflyttar sig åt motsatt håll som ett givet fordon eller en given person nedslående Adjektiv som gör någon nedstämd nödrop Substantiv signal om att någon befinner sig i nöd peak Substantiv topp polisbrutalitet Substantiv övervåld av poliser i tjänst mot allmänheten; våld som utövas av poliser, ofta mer än vad som anses nödvändigt för att upprätthålla ordningen privatlärare Substantiv lärare (i vid bemärkelse) som undervisar en elev enskilt, d.v.s. som (vanligen mot betalning) ger speciellt anpassade lektioner bara för den eleven rysligt Adverb mycket schweizare Substantiv person från Schweiz skrytmåns Substantiv person som skryter (för) mycket stoff Substantiv råmaterial, råämne studielån Substantiv lån (av pengar) till person som studerar svartkonst Substantiv trolldom (till skada för någon) säkerhetsråd Substantiv tips (råd) för bättre (personlig) säkerhet tiara Substantiv hög, toppig krona tioåring Substantiv person som är tio år gammal; något som varat i tio år trafikstockning Substantiv situation i vägtrafiken där så många fordon befinner i ett område att den genomsnittliga hastigheten minskar påtagligt och bilköer bildas trim Substantiv god kondition, gott skick trix Substantiv (listig/-t eller knepig/-t) bus eller sätt att luras, göra något (svårt) eller lösa (svåra) problem, m.m. utspelas Verb äga rum, inträffa, hända, ske vattennivå Substantiv vattnets nivå västlig Adjektiv som kommer från eller har riktning mot väster ärofylld Adjektiv fylld av ära överkänslig Adjektiv som reagerar mer än nödvändigt på något överspänd Adjektiv nervös, orolig, överdrivet spänd anpassning Substantiv det att anpassa anstå Verb uppskjutas arbetslag Substantiv grupp av människor (lag) som arbetar (tillsammans) armera Verb beväpna, utrusta atropin Substantiv ett antikolinergt läkemedel (bl.a. vid vissa ögonsjukdomar) bakvänt Adverb vänt bakåt (bak och fram, baklänges) bambu Substantiv grupp (underfamiljen "Bambusoideae") av höga gräs med vedartad stam, som växer i tropikerna betänka Verb begrunda, grundligt överväga betänketid Substantiv tid att tänka bildörr Substantiv dörr på en bil bira Substantiv (vardagligt) öl blunder Substantiv (grovt) misstag eller förbiseende, i synnerhet ett sådant som ens omgivning kan ha överseende med borgerlig Adjektiv som hör till staden (borgen), borgarna och borgerskapet; inte till staten, adeln, kyrkan eller landsbygden decimeter Substantiv beteckningen för en tiondels meter dun Substantiv typ av fjädervävnad på fåglars hud, särskilt hos fågelungar duns Substantiv pladask, dov smäll fixare Substantiv person som är duktig på att fixa saker; någon som ordnar och ställer tillrätta, samt löser problem allteftersom de dyker upp gute Substantiv gotlänning hjärtlig Adjektiv kärleksfull, varm, god, godhjärtad immigrant Substantiv invandrare imorrn Adverb variant av i morgon isvatten Substantiv ett glas vatten med is i kapning Substantiv det att korta knäskål Substantiv patella; benet framför knät, på andra sidan knävecket limbo Substantiv en karibisk dans som går ut på att bakåtböjd, till rytmen av musiken ta sig under en ribba utan att vidröra marken med någon annan kroppsdel än fötterna lättsam Adjektiv glad, okomplicerad och obekymrad; som är positiv och glad, inte tar saker på onödigt stort allvar, inte oroar sig för mycket och inte gör saker med invecklade än nödvändigt (och som därmed är lätt och angenäm att ha att medmänsklighet Substantiv förmåga att sympatisera med andra människor, känna empati murmeldjur Substantiv ett släkte (Marmota) inom familjen ekorrar (Sciuridae) i ordningen gnagare (Rodentia); individ inom detta släkte nedströms Preposition längre ner i strömmens riktning från utgångspunkt ork Substantiv det att orka med något osmakligt Adverb på ett osmakligt sätt ovisshet Substantiv det att vara oviss, inte säker piedestal Substantiv pelarliknande underlag eller annat fotställ för t ex staty eller blomvas pincett Substantiv gripverktyg (för små föremål) player Substantiv person som hoppar mellan flick- eller pojkvänner pressekreterare Substantiv person som sköter en verksamhets kontakter med media pseudonym Adjektiv publicerad under antaget författarnamn psykiatri Substantiv medicinsk disciplin, som utgår från psykopatologi och kan betraktas som en avknoppning från neurologin pånyttfödelse Substantiv det att födas till ett nytt andligt och evigt liv (av Gud); specifik aspekt av frälsning reinkarnation Substantiv återfödelse efter döden i ny kropp representation Substantiv figur, bild eller idé som substituerar verkligheten riksdag Substantiv parlamentet i ett land (används bara för vissa länders parlament); högsta lagstiftande församlingen i en stat ryslig Adjektiv som framkallar rysningar av skräck eller starkt obehag; skräckinjagande, fasaväckande, vedervärdig, avskyvärd, ohygglig sabbat Substantiv biblisk vilodag som iakttas i judendomen och av en del kristna, och som börjar på fredagskvällen och slutar ungefär ett dygn senare sightseeing Substantiv rundresa till sevärdheter silikon Substantiv silikonelaster; ett samlingsnamn för i grunden oorganiska polymerer som är baserade på kedjor av kisel och syre skolbal Substantiv bal som anordnas i anslutning till skolårets avslut, vanligtvis för de som det året tar studentexamen eller grundskoleexamen spor Substantiv liten könlös förökningskropp hos till exempel svampar, bakterier och mossor sprillans Adverb splitter, spritt stämpling Substantiv det att stämpla; det att märka föremål med given bild, antingen genom infärgning eller genom mekanisk påverkan av ytan stöttepelare Substantiv (stabil och trygg) person som har stor hjälpande eller (inte minst känslomässigt) stöttande betydelse (för någon eller några) sum Pronomen som suput Substantiv person som super tjuvkika Verb titta förstulet vattkoppor Substantiv en sjukdom som ger blåsor verb Substantiv ordklass för ord som förklarar vad man gör (en handling, ett skeende e.d.) med placering i tiden (genom böjningsformer) återbörda Verb ge (eller föra) tillbaka ödeläggelse Substantiv omfattande förstörelse överbelastning Substantiv det att överbelasta överlägga Verb diskutera, förhandla; noga diskutera igenom adjektiv Adjektiv som har att göra med eller som liknar adjektiv alkoholism Substantiv begär efter alkohol, regelbundet eller periodiskt; beroende av alkohol barnamördare Substantiv person som mördar eller har mördat barn becka Verb bestryka med beck bestulen Adjektiv som har blivit utsatt för stöld brottsbekämpning Substantiv samlingsbegrepp för de åtgärder som syftar till att stoppa brottslighet, vilket i synnerhet omfattar stora delar av polisens arbete brottsutredning Substantiv det utredande arbete som polisen utför efter att ett brott begåtts capo Substantiv ett slags klämma som fästs på ett band på ett stränginstrument för att ändra tonarten diagnostik Substantiv det att undersöka om något fungerar, det att identifiera ett fel, det att ställa en diagnos frånstötande Adjektiv motbjudande fysiologi Substantiv studiet av mekaniska, fysikaliska och biokemiska funktioner i levande organismer företräde Substantiv det att gå eller komma först före allt annat försona Verb gottgöra gnällspik Substantiv person som gnäller mycket grävande Substantiv det att gräva helgerån Substantiv stöld av kyrkans tillhörigheter; handling till skada för det som anses heligt hotande Substantiv det att hota jämmer Substantiv ljudlig klagan, vanligen utdragen kalibrera Verb justera eller ställa in efter specifikt mått, vanligtvis om maskin eller mätinstrument kommunistparti Substantiv kommunistiskt politiskt parti korrespondent Substantiv journalist som rapporterar till sin nyhetsbyrå, tidning, radiokanal eller TV-kanal och är stationerad på annan plats än redaktionen kortison Substantiv steroidhormon som bildas i lever och njurar från kortisol krissituation Substantiv kris lösdrivare Substantiv person utan pengar och fast bostad, luffare, medellös turist mink Substantiv en art (Mustela vison) inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae); individ av arten mink mörbultad Adjektiv stel, öm eller värkande i kroppen efter slag eller hårdhänt behandling nationalitet Substantiv tillhörighet till en viss nation noggrannhet Substantiv till noggrann, av noga närsynt Adjektiv som lider av närsynthet (myopi), och därför utan hjälpmedel ser suddigt på långt håll panikångest Substantiv psykisk störning som kännetecknas av återkommande, oförutsedda panikattacker puertorican Substantiv invånare i Puerto Rico eller med puertoricansk härkomst raja Substantiv en indisk adelstitel; hinduisk prins eller regent respektlöshet Substantiv det att inte visa någon respekt; det att vara respektlös sansad Adjektiv behärskad, lugn sippra Verb rinna droppvis sjysst Adverb vanlig stavningsvariant av sjyst skåra Substantiv liten, långsmal inskärning; en liten ränna eller (djup) repa slavhandel Substantiv handel med slavar styvmamma Substantiv styvmor svacka Substantiv låg och vid fördjupning i landskapet svärta Substantiv tillstånd att vara svart, mörk, dyster taft Substantiv ett slags lätt och frasigt tyg i siden vävt i tuskaft; en längd av detta slags tyg tonfall Substantiv talets växlande tonhöjd, med fokus på hur det uttrycker talarens sinnesstämning trollspö Substantiv pinne som man trollar med tändning Substantiv initiering av förbränningen av blandning bränslegas och luft undersida Substantiv sida som är den undre av flera vildsint Adjektiv vild, otyglad, oregerlig vipp Substantiv används i uttryck våd Substantiv ett stycke (remsa) av en tapet, från golv till tak och så bred som rullen är våldsamhet Substantiv det att vara våldsam åttaåring Substantiv person som är åtta år gammal; något som varat i åtta år öronpropp Substantiv typ av hörselskydd afghanska Substantiv kvinna från Afghanistan angränsande Adjektiv som ligger bredvid atletisk Adjektiv kraftigt byggd, muskulös beaufort Substantiv måttenhet för vindstyrkan på Beaufortskalan behövd Adjektiv som behövs eller krävs för att något skall vara möjligt eller fungera bryn Substantiv gränslinje, rand, ytterkant dejting Substantiv möte med en möjlig älskare disträ Adjektiv tankspridd, är inte riktigt medvetande om vad som händer i omgivningen fajtas Verb slåss, utöva kampsport fender Substantiv föremål (t ex bildäck) som hängs vid båtsida till skydd mot stötar folie Substantiv material som valsats till ett mycket tunt blad generalstab Substantiv organisation (stab) som understödjer högsta militärledningen (generalerna) gillande Substantiv det att gilla implodera Verb förstöras av en implosion insläppt Adjektiv som släppts in jumper Substantiv tröja, vanligtvis stickad eller virkad jäst Substantiv mikroskopiska svampar som används vid bakning för att påskynda jäsning korsett Substantiv slags basplagg för kvinnor som stramar åt midjan och bysten med snörliv kulmen Substantiv höjdpunkt långhårig Adjektiv som har långt hår /på huvudet/ mattelärare Substantiv matematiklärare mecka Verb reparera bilar och liknande teknisk utrustning; allmänt om att pyssla med något medelmåttig Adjektiv som befinner sig i närheten av genomsnittet, numera oftare i något negativ betydelse miniräknare Substantiv liten, ofta handhållen, digital apparat som åtminstone kan utföra addition, subtraktion, multiplikation och division med reella tal och presentera resultatet på en skärm, eller ett datorprogram som fungerar som en sådan nyhetsankare Substantiv programledare i nyhetsprogram på TV påökt Substantiv löneförhöjning, löneförbättring rekonstruktion Substantiv återuppbyggnad (i ursprungligt skick); ombildning (av exempelvis ett företag) sjögräs Substantiv samlingsnamn för fyra växtfamiljer av blomväxter som lever i vatten skeppsbruten Adjektiv som har lidit skeppsbrott skrupel Substantiv samvetsbetänklighet syriska Substantiv kvinna från Syrien tillgodose Verb tillfredsställa (behov eller krav) transa Substantiv dragqueen, druga undfly Verb fly bort från utgiven Adjektiv publicerad, offentliggjord, som utges av ett förlag (skivbolag eller liknande) vapenhot Substantiv hot om våld (skada på person, kanske dödsfall) med vapen (ofta skjutvapen) ventilera Verb ersätta gammal, unken eller skadlig luft med fräsch vietnamesiska Substantiv språk som talas i Vietnam vinyl Substantiv grupp med atomer av kol och väte som inte är en fullständig molekyl och därmed inte är ett ämne, och som ingår i ett flertal plaster, i synnerhet PVC wrestling Substantiv fribrottning, amerikansk underhållningsform med rötter tillbaka till den riktiga brottningen ynnest Substantiv (tecken eller bevis på) välvilja; gunst, bevågenhet; favör, förmån örtte Substantiv te bryggt på olika örter (men ej innehållande blad från teplantan) abrupt Adverb avbrutet, osammanhängande ankel Substantiv vrist, fotknöl anti Adjektiv emot, som motsätter sig autoimmun Adjektiv som rör eller tillämpar autoimmunitet avsats Substantiv platå på en trappa, där trappan ändrar riktningen avstyra Verb avvärja, förhindra barnkalas Substantiv fest där de primära gästerna är barn blodtörst Substantiv begär att orsaka våld bocka Verb buga botanisk Adjektiv som tillhör botaniken eller har med botanik att göra bröstmjölk Substantiv mjölk från en kvinnas bröst (som hon producerar för att amma sitt eller sina barn) censur Substantiv en inskränkning i yttrandefriheten genom att somligt ej får publiceras damtoalett Substantiv toalett avsedd för kvinnor doktorand Substantiv forskarstuderande på högskolenivå med avlagd masterexamen; en doktorand bedriver forskning under handledning, och ibland undervisning och andra sysslor drogmissbruk Substantiv missbruk av narkotika eftervärld Substantiv människorna som lever i framtiden ettusen Räkneord talet 1 000, tusen fascistisk Adjektiv som rör fascism; som förespråkar fascism fjanta Verb uppträda på ett löjeväckande sätt flyktförsök Substantiv (misslyckat) försök att fly (från ett fängelse eller dylikt) fortplanta Verb (reflexivt) sprida sig förebygga Verb förhindra i förväg, minska risken att något (negativt) ska ske förekommande Adjektiv som finns, inte ovanlig förströelse Substantiv (angenäm) aktivitet som får tiden att gå utan att utövaren upplever den som långsam; lätt underhållning eller nöje gnällande Substantiv det att gnälla gullunge Substantiv gulligt barn haltande Substantiv det att halta klagan Substantiv det att klaga klassa Verb klassificera; placera ett objekt en specifik klass eller kategori klättrare Substantiv någon (eller något) som klättrar (på något), speciellt om personer som klättrar /på berg eller klätterväggar/ som hobby (sporten klättring) kretslopp Substantiv cyklisk process där något ämne eller material går igenom flera olika positioner och tillstånd om och om igen köksgolv Substantiv golv i kök lotion Substantiv hudkräm ämnad att återfukta huden luftskepp Substantiv ballongliknande luftburen farkost, fylld med gas lättare än luft maximera Verb göra så stor som möjligt mens Substantiv kortform av menstruation momang Substantiv ögonblick (franskt uttal av moment) månatlig Adjektiv såsom sker en gång i månaden mångas Pronomen genitiv av många mörkna Verb bli mörk(are) omöjlighet Substantiv något som är omöjligt, något som inte kan ske operationsbord Substantiv bord på vilket en patient ligger under operation osedd Adjektiv som någon inte har sett; som ingen har sett; som ingen ser, lägger märke till eller bryr sig om plask Substantiv det att någon eller något slår/faller i vatten (eller annan våt massa) så att det stänker/skvätter omkring; ofta avseende barns lek (och plask) vid badande pyton Adverb mycket äckligt relevans Substantiv betydelse; egenskap som ett påstående har gentemot ett annat påstående skava Verb skrapa, gnida; nöta; utöva friktion mot något skottskadad Adjektiv som skadats av avfyrad ammunition från ett skjutvapen skyffel Substantiv handredskap bestående av ett skaft av trä eller plast och ett rakt blad av metall, som används till att samla och lyfta upp samt flytta material som t.ex. jord, kol, grus, snö, sand eller malm slängd Adjektiv som förstår att slingra eller svänga sig; skicklig, förfaren snurrande Substantiv det att snurra snyltare Substantiv person som snyltar på andra spray Substantiv variant av sprej stormhatt Substantiv hjälm (till rustning), burgundisk hjälm, pickelhuva sydpolen Substantiv variant av Sydpolen tankspridd Adjektiv som ofta tänker på annat än vad som just händer (och därför också ofta begår till synes tokiga misstag, vilka inte har något med okunskap att göra) toka Substantiv naiv eller godtrogen, barnslig flicka tranbär Substantiv röda ätliga bär från växten med samma namn; (Vaccinium oxycoccos) trilling Substantiv ett av tre barn födda vid samma tidpunkt av samma mamma efter samma graviditet utblottad Adjektiv utfattig, utarmad, ruinerad, pank utskämd Adjektiv som har anledning att skämmas vespa Substantiv skoter (moped) tillverkad av det italienska företaget Piaggi vinkla Verb ställa in i viss vinkel vise Substantiv bidrottning älskog Substantiv kärlek återvändande Substantiv det att återvända australiska Substantiv kvinna från Australien bamse Substantiv stor företeelse barndomshem Substantiv hem som en given person bodde i som barn (och växte upp i) bomma Verb stänga med bom(mar), noggrant tillsluta byggnad eller dylikt (vanligen för längre tid) brak Substantiv skrällande ljud, dån danssteg Substantiv steg med foten som utgör del av en fri dans eller förutbestämd koreografi doktorsexamen Substantiv en hög akademisk examen på forskarnivå, typiskt erhållen efter fyra eller fem års forskarstudier som forskarstuderande eller doktorand, och som erhålls efter att studentens doktorsavhandling framlagts vid en disputation dåvarande Adjektiv som rådde vid den angivna tidpunkten dödsängel Substantiv personifiering av döden inom fiktion, konst, mytologi eller religion filantrop Substantiv person som är positivt inställd till människor i allmänhet och som utan eget vinstintresse verkar för förbättring av människors levnadsvillkor; människovän fosterförälder Substantiv person som uppfostrar ett eller flera fosterbarn framfart Substantiv färd framåt gruppledare Substantiv person som är utsedd att leda och samordna arbetet i en grupp guldgrävare Substantiv person som letar efter guld genom att gräva eller vaska hungersnöd Substantiv omfattande brist på mat inom ett geografiskt område hyss Substantiv bus, rackartyg, ofog där ett godlynt uppsåt i allmänhet är underförstått isbit Substantiv bit av is, används vanligen för att kyla drycker kvicksand Substantiv en kolloid gel av sand och vatten som är mycket mjuk kvittera Verb skriva ett kvitto, ge någon ett kvitto, skriftligen erkänna mottagandet av något (t.ex. pengar) lagbrott Substantiv något som bryter/icke följer gällande lag(ar) melodramatisk Adjektiv överdrivet patetisk; känslofylld momo Substantiv mormor monogam Adjektiv som tillämpar monogami måleri Substantiv uttrycksform som består i att framställa bilder nasir Substantiv person i Gamla testamentet som avlagt ett heligt löfte att leva avskilt för Gud; framförallt genom att avstå från vin och rusdrycker, inte klippa håret, samt undvika kontakt med döda natrium Substantiv ett metalliskt grundämne; symbol Na obevakad Adjektiv inte bevakad; utan bevakning oersättlig Adjektiv som inte kan ersättas, som inte kan bytas ut paff Adjektiv förvånad, ställd sele Substantiv utrustning som fästs direkt på kroppen för att underlätta vid lyft eller förflyttning av egen eller annans kropp eller andra objekt; dragtyg sinsemellan Adverb sig emellan, mellan sig slava Verb tjäna som slav; arbeta under tvång, utan att få betalt snowboard Substantiv bräda som glider på snö nerför en slutting, liknande en bred skida men med fästen för båda fötterna på samma yta societet Substantiv fint sällskap, nobless stön Substantiv (långdraget) dovt ljud från någon som lider kroppsligen; suck surrogatmamma Substantiv kvinna som för andras räkning låter inplantera ett provrörsbarn i sig swimmingpool Substantiv simbassäng tiotal Substantiv den näst minst signifikanta siffran i ett heltal (d.v.s. siffran näst sist före decimaltecknet vilken anger antal tior) i ett tal skrivet i det decimala talsystemet toddy Substantiv blandning av hett vatten med starksprit (ofta konjak, arrak, rom, whisky eller liknande) och tillsatt socker underliggande Adjektiv lägre, belägen under (marken, huden, barken), dold valross Substantiv rovdjur i ordningen valrossar (Odobenidae) med långa betar och tjock mustasch som lever i arktiska klimat värja Verb skydda (någon, något eller sig) genom att förhindra eller mildra verkningarna av anfall affärsplan Substantiv genomtänkt idé för att starta och driva en affärsverksamhet (i synnerhet en sådan som är gjord för investerares skull) arbetskläder Substantiv kläder som används i arbete, främst sådana avsedda för hantverkararbeten betänklighet Substantiv försiktighet biktfader Substantiv präst som tar emot bikt biolog Substantiv person med expertkunskap inom biologi blodtransfusion Substantiv blodöverföring; medicinsk procedur där en patient erhåller blod från en blodgivare tillsatt i sitt blodomlopp drämma Verb slå med (stor) styrka forstman Substantiv en i skogshushållning kunnig person funk Substantiv musikstil med rötter i bluesen, ofta kännetecknad av en dominant basgång furstinna Substantiv kvinnlig furste färgglad Adjektiv rik på färger förarglig Adjektiv som orsakar lättare irritation (och egentligen var onödig) förstärkt Adjektiv som gjorts starkare, som man låtit förstärka hemtrakt Substantiv det område man kommer ifrån hjärnstam Substantiv (förekomst av) den den av hjärnan som sticker ut undertill och förbinder hjärnan med ryggmärgen och som består av mitthjärnan (mesencefalon), hjärnbryggan (pons) och förlängda märgen (medulla oblongata) intag Substantiv det att ta in något (särskilt om att ta in ämne i kroppen) java Substantiv drycken kaffe jos Substantiv stavningsvariant av juice kissnödig Adjektiv som behöver kissa klimax Substantiv höjdpunkt; kulmen kombi Substantiv kombinerad person- och varubil kontantkort Substantiv elektroniskt kort som laddas med ett visst belopp och sedan ersätter pengar, används t.ex. för telefonkiosker (tidigare) eller andra tjänster kontrollfreak Substantiv person som är besatt av att kontrollera och detaljstyra luftburen Adjektiv om något som förflyttar sig genom luften eller med hjälp av luften lurvig Adjektiv som har mycket och tjockt hår (eller päls), ofta över hela kroppen medelmåtta Adjektiv medelmåttig målarfärg Substantiv flytande material av en viss kulör, vars uppgift är att efter torkning skydda, bevara och försköna njursten Substantiv solid ansamling av salter från urinen i njurkalkarna och njurbäckenet som från att vara njurgrus klumpat ihop sig till större bitar näppe Substantiv ringhet, knapphet ordnad Adjektiv som ordnats ormbett Substantiv (resultatet av ett) bett av en orm pladder Substantiv det att pladdra polisutredning Substantiv utredande arbete som utförs av polis (efter misstanke om begånget brott) primärval Substantiv preliminärt val där väljarna från respektive parti nominerar kandidater till senare val provköra Verb prova att köra (framföra) ett fordon eller liknande, oftast en bil, för att få en uppfattning om köregenskaper och körupplevelse, i synnerhet inför ett eventuellt köp av ett sådant fordon; (mer allmänt) prova att köra nå regelbrott Substantiv överträdelse mot lag eller annan föreskrift ridning Substantiv det att rida självsäkerhet Substantiv det att vara nöjd med och tro på sig själv, sina kunskaper och färdigheter, må bra av det, och våga stå för sin personlighet, sina kunskaper och sina handlingar; det att vara självsäker slakteri Substantiv anläggning där djur slaktas sobel Substantiv art i familjen mårddjur; Martes zibellina stjärntecken Substantiv stjärnbild som förekommer i djurkretsen (zodiaken), och som utgör grunden för västerländska horoskop: Fiskarna, Jungfrun, Kräftan, Lejonet, Oxen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Tvillingarna, Vattumannen, Vågen, Väduren storspelare Substantiv person som ägnar sig åt hasardspel med höga penningbelopp stympa Verb vanställa genom avhuggning, hugga av lemmar substantiv Substantiv ordklass omfattande ord som namnger människor, varelser, föremål, platser, material, tider, händelser, tillstånd, egenskaper, relationer och dylikt; ett ord i ovanstående ordklass tillsvidare Adverb stavningsvariant av tills vidare tjeckiska Substantiv språk som talas i Tjeckien tjurskallig Adjektiv envis träningspass Substantiv avsedd stund för att fysisk träning, utförande av motionsaktivitet eller dylikt tungvikt Substantiv viktklass inom boxning och brottning uppskattningsvis Adverb ungefär veto Substantiv nejröst eller möjligheten att lägga in en nejröst, som förhindrar ett beslut i beslutande församling eller liknande virvla Verb snurra runt, snabbt rotera äldreboende Substantiv boende för personer som på grund av hög ålder inte klarar av att bo på egen hand äppeljuice Substantiv juice gjord av äpple alt Substantiv musikalisk stämma lägre än sopran och högre än tenor; mörk goss- eller kvinnostämma bison Substantiv en art (Bison bison) inom däggdjursfamiljen slidhornsdjur (Bovidae); individ av arten bison biten Adjektiv som bitits blixtsnabbt Adverb på ett blixtsnabbt sätt blygsamhet Substantiv karaktärsdrag av att vara blygsam; det att inte skryta eller framhäva sig själv brasiliansk Adjektiv som rör Brasilien bredda Verb göra bredare buljong Substantiv vätska från kokade delar av djur eller grönsaker som utgör grunden till soppor, såser som tillsätts som smaksättare dominikanska Substantiv kvinna i Dominikanska republiken eller med dominikansk härkomst flack Adjektiv som inte har några märkbara höjdskillnader eller lutning fortskrida Verb gå framåt (utan avbrott); gå vidare, oavbrutet försiggå fristående Adjektiv som inte hör till något annat; som är friställd fäktas Verb fäkta halloj Interjektion hej, hallå iögonfallande Adverb på ett sätt som faller i ögonen kalling Substantiv underbyxa främst avsedd för män kontorist Substantiv arbetare på kontor kurator Substantiv socionom med psykosociala arbetsuppgifter lego Substantiv ett modulärt leksaksbyggsystem bestående av små, färgglada plastbitar i olika former som kan sättas ihop och tas isär för att konstruera leksaksbyggnader, fordon och andra saker manschettknapp Substantiv (lös) knapp som håller samman en skjortas manschett runt handleden missuppfattning Substantiv det att uppfatta något på fel sätt munspel Substantiv mindre blåsinstrument med en uppsättning hål som spelaren kan blåsa in i eller ut ur i där hålen ger olika toner mygg Substantiv myggor kollektivt nyanländ Adjektiv som nyligen har anlänt (t.ex. till ett nytt land, t.ex. som invandrare eller flykting) oenighet Substantiv det att två (eller fler) parter inte är överens, d.v.s. det att två (eller fler) parter har olika, icke-förenliga, uppfattningar om hur något är eller bör vara omformulera Verb uttrycka (i ord) på ett nytt sätt, normalt för att göra det lättare att förstå poängtera Verb särskilt betona poängen eller en viktig punkt i ett argument eller resonemang; understryka privatlektion Substantiv lektion som en lärare (i vid bemärkelse) ger specifikt åt en enskild elev (ofta mot betalning) påfund Substantiv påhitt, idé, infall, hugskott påfågel Substantiv en fågelart (Pavo cristatus) i familjen fälthöns (Phasianidae) känd för sin spektakulära fjäderskrud; individ av denna art regional Adjektiv som gäller en viss region eller område roterande Adjektiv som roterar salvia Substantiv en örtkrydda (Salvia) ur familjen kransblommiga växter (Lamiaceae) sanktion Substantiv bifall, godkännande, stadfästelse, att sanktionera en lag, dekret, påbud segling Substantiv färd i båt under segel, seglats skinnjacka Substantiv jacka av skinn slagpåse Substantiv påse som boxare använder för att träna smitning Substantiv obehörigt avvikande från en olycksplats sotis Adjektiv svartsjuk stridsplan Substantiv militärt flygplan syndaflod Substantiv stor översvämning (syndafloden) som enligt bibeln drabbade jorden på grund av människornas synder och utplånade nästan allt liv tova Verb få något att bli tovigt utrusta Verb förse med vad som erfordras valdag Substantiv dag på vilken ett val ska äga rum vartannat Pronomen neutrumformen av varannan välinformerad Adjektiv som informerats väl åsidosätta Verb sätta åt sidan, strunta i återförsäljare Substantiv en som sysslar med återförsäljning abrakadabra Substantiv nonsens, rappakalja, ord utan mening acceptans Substantiv accepterande, godkännande, bifall; tendensen/viljan att acceptera något alfabetisk Adjektiv som följer ett språks alfabet allvetande Adjektiv som vet allt /i universum/ bjudning Substantiv enskilt misstag av utövare (i lagsport) med konsekvensen att motståndaren (motståndarlaget) får en tillfällig fördel bokstavera Verb ljuda, läsa eller skriva bokstav för bokstav bombman Substantiv person som utför en bombning båttur Substantiv färd med båt charmant Adjektiv förtjusande, bedårande, charmig chill Adverb lugnt domstolsorder Substantiv befallning utfärdad av en domstol fetisch Substantiv föremål som anses ha övernaturlig kraft flockas Verb samlas runt, ofta för att få en skymt av någon/något fosterfamilj Substantiv familj till vilken någon är eller varit fosterbarn fukta Verb göra fuktig föredetting Substantiv en före detta viktig person gita Verb variant av gitta granit Substantiv magmatisk bergart bestående av kiseldioxidrika mineral som fältspat och kvarts samt mindre mängder av till exempel glimmer, hornblände och pyroxen, med färg som varierar alltifrån vit till röd och svart beroende på skill gudson Substantiv pojke i förhållande till sin gudfar eller gudmor halvfull Adjektiv bara till hälften fylld härrör Substantiv variant av härör; det samma som budkavle hönshus Substantiv litet hus som är avsett att inrymma höns instabilitet Substantiv det att vara instabil jeppe Substantiv udda pojke eller man joho Interjektion uttrycker en stark invändning mot föregående negerade yttrande karibisk Adjektiv som rör Karibien klarinett Substantiv ett träblåsinstrument knubbis Substantiv knubbig person, tjockis konstruerad Adjektiv byggd, uppbyggd kontrast Substantiv olikhet som är tydligt framträdande lammkött Substantiv kött från lamm livshistoria Substantiv redogörelse om en persons liv luftstrupe Substantiv rörformat organ som utgör förbindelsen mellan struphuvudet och förgreningen till två bronker som fortsätter till lungorna lökring Substantiv ring från lökskiva massör Substantiv person med yrke att ge massage mejladress Substantiv e-postadress millennium Substantiv årtusende; en period av tusen år och egentligen då ett kalenderårtusende minnesmärke Substantiv monument eller något annat föremål speciellt skapat för att fira minnet av något ostbåge Substantiv ett snacks av puffad majs som smaksatts med ostpulver outsider Substantiv utomstående; oväntad (okänd) valkandidat eller deltagare i en tävling oövervinnelig Adjektiv som inte kan övervinnas eller besegras pakistanier Substantiv person från Pakistan eller med pakistanska rötter pingla Substantiv liten bjällra plåstra Verb att sätta plåster på eller allmänt vårda proton Substantiv elementarpartikel klassad som baryon, som tillsammans med neutroner bildar atomkärnor, har positiv laddning, består av två uppkvarkar och en nerkvark, och betecknas p sketch Substantiv kort drama eller pjäs med komisk slutpoäng framställd i revyer eller radio- och tv-program slak Adjektiv mjuk, ospänd, slapp slit Substantiv mycket hårt arbete eller stort ansträngning; det att slita studenthem Substantiv boende, bostadshus el. bostadskvarter speciellt avsett för studenter svindlande Adjektiv yrselframkallande, hisnande tjugoett Substantiv ett kortspel tjänstevapen Substantiv vapen som bärs av t.ex. en polis i tjänst, som en del av yrkesutövningen trettiofem Räkneord talet 35, ett tal mellan trettiofyra och trettiosex vakande Substantiv det att vaka vetta Verb vara orienterad mot, vända sig emot vithaj Substantiv en art (Carcharodon carcharias) inom broskfiskfamiljen håbrandshajar (Lamnidae); individ av arten vithaj österrikiska Substantiv kvinna från Österrike användarnamn Substantiv pseudonym som ofta används i datorsammanhang för att logga in på ett nätverk eller använda som smeknamn för att slippa avslöja sin riktiga identitet biceps Substantiv en muskel på överarmens framsida (eller på lårets baksida) biokemi Substantiv gren av kemin som studerar de kemiska ämnen som förekommer i biologiskt liv bättring Substantiv förändring till bättre förhållanden dödshjälp Substantiv det att på medicinsk väg målmedvetet orsaka eller bidra till en patients död, på dennes, eller nära anhörigs begäran dödssynd Substantiv synd som är så allvarlig att den leder till andens död, speciellt om de sju dödssynderna efterträda Verb Att komma efter någon i ett ämbete etc. när företrädaren inte längre innehar det formaldehyd Substantiv metanal förmånstagare Substantiv person som har rätt att få betalt från en försäkring förutfattad Adjektiv som bygger på osäkra indirekta observationer, t.ex. rykten eller den allmänna uppfattningen i bekantskapskretsen eller samhället, och inte på någon mer ingående bekantskap med företeelsen och som därför kan skilja sig re gaspedal Substantiv pedal som trycks ned för att gasa, det vill säga för att få fordonet att accelerera gegga Verb besudla med gegga; kladda gemål Substantiv kunglig persons maka eller make gissel Substantiv en sorts piska försedd med spetsiga, vassa taggar halmstrå Substantiv ett strå av halm hundbajs Substantiv avföring från hund högakta Verb värdera högt, hysa vördnad eller stor aktning för iller Substantiv en art (Mustela putorius) inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae); individ av arten iller infarkt Substantiv vävnadsdöd till följd av tilltäppt artärgren kandidatur Substantiv uppställande av eller som kandidat kastrerad Adjektiv som har kastrerats kateter Substantiv rörformat medicinskt instrument som införs i kanal- eller blåsformade kroppsdelar, för att tömma ut vätska (t.ex. urin), införa läkemedel, alternativt kunna införa andra medicinska instrument komposition Substantiv sammansättning kotte Substantiv reproduktionsorgan hos vissa träd som innehåller dess frön eller pollen kändisskap Substantiv det att vara en kändis labrador Substantiv en hundras, känd för dess medverkande i samhällstjänster lidelse Substantiv stark känsla som påverkar ens liv lurendrejeri Substantiv smuggling, bedrägeri ly Substantiv tillflyktsort medvind Substantiv det att luften på en makroskopisk nivå förflyttar sig åt samma håll som ett givet fordon eller en given person mellre Adjektiv som befinner sig längre in i mitten mikrochip Substantiv stavningsvariant av mikrochipp; mycket liten, aktiv enhet i dator mjöd Substantiv alkoholhaltig dryck av bland annat jäst honungsvatten och kryddor mö Substantiv flicka, ung ogift kvinna oja Verb beklaga sig (som t.ex. genom att ropa "oj, oj") osämja Substantiv det att vara osams, brist på enighet otvivelaktig Adjektiv som icke kan betvivlas, icke underkastad tvivel, icke tvivelaktig; som är fullt betygad, säker, viss outfit Substantiv klädställ/ställ, utstyrsel, kostymering, kostym, klädnad, klädsel polisanmäla Verb anmäla (brottslig handling) för polisen rannsaka Verb granska, pröva, forska i; noggrant och kritiskt undersöka regnrock Substantiv vattentätt rock som man använder vid regnigt väder rumsren Adjektiv som är så pass renligt att det kan vistas i en ren inomhusmiljö utan att smutsa ner den nämnvärt, vilket t.ex. kan innebära att det lämnar avföring och urin på särskilda för ändamålet avsedda platser rättelse Substantiv korrigering; ett nytt, korrigerat, påstående samba Substantiv en latinamerikansk dans sammanfalla Verb vara identisk, stämma överens, ligga i linje (med) skolarbete Substantiv en relativt omfattande uppgift som ges till skolelever för dem att lösa själva eller i grupp, ofta med stor frihet för eleven att ge en personlig prägel på arbetets utformning skolbarn Substantiv barn som (är i den åldern då de) går i skola (främst låg- och mellanstadiet) sly Substantiv självföryngrat (tätväxande) bestånd av unga träd eller buskar; enstaka skott av sådan växtlighet stim Substantiv större grupp av fiskar som simmar nära varandra stuvning Substantiv det att stuva (lasta, packa) städ Substantiv redskap av järn som tjänar som underlag vid smide svammel Substantiv osammanhängande prat synfält Substantiv område (fält) som nås med synen sömnbrist Substantiv brist på (oftast nattlig) sömn sötma Substantiv söt smak tops Substantiv liten pappers-, plast- eller träpinne med bomull på ändarna utvecklingsstörd Adjektiv med brist på förstånd, intelligens och/eller möjlighet att utvecklas intellektuellt vattenflaska Substantiv flaska för drickbart vatten yppa Verb ge till känna något som normalt är fördold; tala om, meddela yrkande Substantiv det att yrka; formellt förslag (muntligt eller skriftligt) till en beslutsfattare eller beslutande församling affärsmässigt Adverb på ett sätt som lämpar sig för affärer akutmottagning Substantiv läkarmottagning för plötsligt insjuknade arbetsnarkoman Substantiv person som anses arbeta för mycket eller vara alltför intresserad och upptagen av sitt arbete arktisk Adjektiv som hör samman med nordpolen avel Substantiv uppfödning (och planmässig förädling) av boskap och andra husdjur basis Substantiv grund; vad man baserar ett resonemang eller antagande på belladonna Substantiv en medicinalväxt (som innehåller det pupillvidgande giftet atropin samt hyoscyamin) belägra Verb inta och sedan stanna kvar ("sätta läger i"), ha under belägring blodfläck Substantiv fläck (på någon yta) bestående av blod blodpöl Substantiv på marken belägen sammanhängande, på egen hand avgränsad och relativt stor (åtminstone några centimeter i diameter) mängd flytande blod blåslampa Substantiv apparat för passande bränsle (flytande eller gas) för att åstadkomma en riktad värmestråle eller eldslåga braga Verb darra, skälva, skaka epok Substantiv längre tidsperiod; tidsålder med karakteristiska kännetecken filmskapare Substantiv producent eller regissör av film flygkrasch Substantiv händelsen att ett flygplan kraschar fredstid Substantiv tid (epok, era, period) då fred råder fäktning Substantiv strid eller kamp med svärd, särskilt i duell försvagad Adjektiv svagare än vanligt genua Substantiv genuafock hallon Substantiv Rubus idaeus; art inom familjen Rosväxter havregrynsgröt Substantiv gröt bestående av havregryn, vatten och salt hispa Substantiv mentalsjukhus; vårdinrättning specialiserad på psykiatrisk vård horst Adverb var ihållande Adjektiv som fortsätter över en längre tid inkognito Adverb under antaget namn eller förklädd, för att undvika att bli igenkänd isa Verb kyla(s) till nära fryspunkten (för is) jämsides Adverb på samma nivå, sida vid sida korkskruv Substantiv köksredskap som används för att öppna flaskor som förseglats med kork korsförhör Substantiv förhör med frågor från såväl åklagare som försvarare krigsföring Substantiv variant av krigföring krill Substantiv en kräftdjursart (Meganyctiphanes norvegica) inom den taxonomiska familjen lysräkor (Euphausiidae) reproducerande bl. a. i svenska hav; exemplar av denna art kår Substantiv organiserad grupp av personer med samma yrke, arbetsuppgift, tjänsteställning e.d. lavemang Substantiv en slags ändtarmssköljning lekkamrat Substantiv person som en given person (oftast ett barn) kan vara tillsammans med (inte minst på fritiden) och leka med matstrupe Substantiv röret som för mat och dryck från svalget till magsäcken misstänksamhet Substantiv det att vara misstänksam; det att lätt fatta misstankar, misstrogenhet monarki Substantiv statsskick där statschefen har sitt ämbete på livstid och har oftast fått det genom arv muntligt Adverb på ett muntligt sätt murare Substantiv person som murar, d.v.s. bygger strukturer av tegelsten eller annan sten musiklärare Substantiv lärare som undervisar i musik orörlig Adjektiv ej rörlig; som inte kan röra sig rapportering Substantiv det att rapportera relativ Adjektiv som förhåller sig i jämförelse med något, exempelvis normalvärdet eller storhet rengöring Substantiv processen att göra rent något rumänska Substantiv språk som talas i Rumänien skenande Substantiv det att skena skiktröntgen Substantiv tomografi; sätt att avbilda något i skikt/snitt genom att använda något slag av genomträngande strålning skräpa Verb ligga som skräp snurr Substantiv det att snurra, snurrande snygga Verb se snygga upp eller snygga till snällhet Substantiv det att vara snäll, även om handling såpass Adverb variant av så pass teologi Substantiv läran om Gud tronarvinge Substantiv tilltänkt efterträdare till en regent vattenskida Substantiv skida som man kan åka på vatten med, dragen i lina efter en snabb motorbåt viol Substantiv någon av de mellan 400 - 500 växtarter i släktet violer (Viola), i familjen violväxter (Violaceae); exemplar av en sådan art voj Interjektion usch, ack; uttrop för beklagande eller jämmer adressbok Substantiv en bok som innehåller adresser som ägaren vill komma ihåg, eller en digital motsvarighet aldrin Substantiv en (numera förbjuden) insekticid; ett bekämpningsmedel mot insekter alkemi Substantiv tankesystem (filosofi) innehållande idéer om ett urämne, "de vises sten", som alla andra ämnen skapades ifrån och tillämpning i vilken försök att framställa guld och ett livselixir ingår australiensare Substantiv man från Australien baktill Adverb på eller i bakre delen; på baksidan betoning Substantiv betecknande vilken stavelse man lägger trycket på när man uttalar ett ord, tryckaccent, tonvikt biltjuv Substantiv tjuv som stjäl bil fis Substantiv utsläpp av en blandning (ofta illaluktande) gaser ur anus; flatulens formidabel Adjektiv fruktansvärd, fasaväckande förespråkare Substantiv person som förespråkar något, d.v.s. person som uttalar sig positivt om någon företeelse, och gärna vill att den skall bli verklighet, fortsätta eller spridas gom Substantiv taket i munhålan gruppterapi Substantiv terapi där en grupp människor samtidigt behandlas has Substantiv del av bakbenet hos fyrfota djur, mellan skanken och skenbenet (motsvaras av hälen och vristen hos människan) hundskall Substantiv det starka ljud en hund frambringar via munnen höstas Adverb närmaste hösten som varit utan att det blivit höst igen infria Verb förverkliga, uppfylla, i synnerhet i avseende på löfte(n), förväntning(ar) eller förhoppning(ar) inhoppare Substantiv person som tillfälligt deltar i något, oftast ett sportlag eller musikband jordskred Substantiv ras av jord och berg längs en sluttning klausul Substantiv tilläggsstycke, tilläggsbestämmelse, förbehåll laktosintolerant Adjektiv som är allergisk mot laktos latino Substantiv man som härstammar från Latinamerika maträtt Substantiv mat av en sort som utgör en helhet i en måltid nymfoman Substantiv person som lider av nymfomani ofrivilligt Adverb mot ens vilja, på ett ofrivilligt sätt pakistanska Substantiv kvinna från Pakistan postbox Substantiv slags låda (oftast tillgänglig från båda sidorna och låsbar) till vilken post delas ut istället för till en gatuadress och vanligtvis placerad i ett större antal i ett block på ett postkontor eller en offentlig plasts självbehärskning Substantiv kontroll av egna känslor skylta Verb förse med skylt skärpt Adjektiv intelligent, klar i huvudet slagord Substantiv ofta använd fras med viss tendens; modeord; tomma fraser småsint Adjektiv småaktig spetälsk Adjektiv som har spetälska stenblock Substantiv stor sten tenor Substantiv musikalisk stämma mellan alt och baryton tillförsikt Substantiv tro på gynnsam utveckling trekvart Substantiv fyrtiofem minuter undanstöka Verb avklara ursinne Substantiv tillstånd av att vara ursinnig utrikespolitik Substantiv politik för en stats förbindelser gentemot andra stater, även kallat diplomati och utrikes ärenden xi Substantiv den grekiska bokstaven Ξ (gemen: ξ) årtusende Substantiv period om tusen år önskelista Substantiv lista över önskade saker, vanligen förknippat med gåvor på julen och födelsedagar administratör Substantiv person som förvaltar eller handhar viss verksamhet eller vissa ärenden för någons räkning, jfr administration amish Substantiv en anabaptistisk kristen grupp, omfattande drygt 308 000 människor, boende främst i Pennsylvania, Ohio och Indiana i USA och i delar av Kanada basketspelare Substantiv person som spelar basket befruktning Substantiv det att en spermie tränger in i en äggcell så att en zygot, som senare utvecklas till en ny individ, bildas; även om motsvarande process för andra organismer än djur biprodukt Substantiv sekundär produkt som av en tillfällighet fås vid produktion av en annan, huvudsaklig produkt cheeseburgare Substantiv ostburgare cognac Substantiv variant av konjak cupcake Substantiv typ av muffins med glasyr och annan garnering djupgående Adjektiv som går på djupet /i ämnet/; som behandlar en sak mycket noggrant och utförligt duellera Verb utkämpa en duell efterföljare Substantiv den som följer efter någon annan, efterträdare, arvtagare ekonomichef Substantiv person som ansvarar för ett företags eller en organisations ekonomi exponentiellt Adverb på ett exponentiellt sätt fickkniv Substantiv mindre, hopfällbar (hopvikbar) kniv (så att den får plats i en ficka) fotarbete Substantiv det att röra på fötterna (för att t.ex. befinna sig i en så gynnsam position som möjligt) fradga Verb bli till skum; frambringa skummande saliv kring munnen vid vissa sjukdomar eller vid stark upphetsning frihetsberövande Substantiv substantivering av gymnastiksal Substantiv större sal avsedd för inomhusidrott, till exempel inom skolan hotelse Substantiv yttrande av hot eller av hotfull natur hummus Substantiv puré av kikärter, sesampasta (tahini) och olivolja smaksatt med (bland annat) färsk vitlök, salt, och citronjuice huvudvittne Substantiv viktigaste vittne hårband Substantiv icke-elastiskt band som kan användas för att dekorera håret inspärra Verb innesluta, stänga in, bura in kasern Substantiv byggnad inrymmande logement, avsedd för en permanent förläggning av soldater kolja Substantiv en fiskart (Melanogrammus aeglefinus); individ av arten kolja kontaktuppgift Substantiv information om hur en person kan kontaktas kubikmeter Substantiv SI-enheten för volym, beteckning: m3, som är lika med den volym som ryms i en kub som är (exakt) 1 meter lång och bred, och hög/djup (motsvarande tusen liter) massakrera Verb anställa blodbad eller massaker på namnskylt Substantiv liten skylt eller bricka på vilken en persons namn och eventuell tjänstetitel eller organisatorisk tillhörighet står, och som t.ex. är fastsatt på personens överkroppsbeklädnad i bröstnivå, sitter på väggen utanför perso odräglig Adjektiv omöjlig att uthärda, svår att stå ut med ostadig Adjektiv inte stadig och stabil; som inte står stabilt stilla utan lätt oavsiktligt ändrar läge, förflyttas, välts omkull eller liknande; som kännetecknas av risk för oavsiktligt utfall, i synnerhet risk för fall (t.ex. det att s provrör Substantiv avlång behållare, oftast gjord av glas, sluten på en sida och öppen på den andra, använd främst inom kemin punkare Substantiv person som gillar musikstilen punk och följer tillhörande mode ragg Substantiv grovt hår (vanligtvis om djurs behåring) roulett Substantiv spel där en kula hamnar i ett av flera numrerade fack på en snurrande bordsskiva ruska Verb föra något/någon hastigt fram och tillbaka sanering Substantiv det att göra frisk sinnesstämning Substantiv tillfälligt sinnestillstånd eller känslotillstånd skyddsnät Substantiv nät som fångar upp personer eller föremål för att hindra skador slopa Verb sluta ge något /i samhället/; sluta använda eller ta med något (stort) i samhället, ett evenemang e. dyl. slumpvis Adverb via en stokastisk process; via slumpen sovdags Adverb tid för sänggående (särskilt för barn) sterilisering Substantiv kirurgiskt eller kemiskt ingrepp i en individ som gör det omöjligt att fortplanta sig stressande Adjektiv som orsakar stress strips Substantiv pommes frites telegrafera Verb kommunicera medelst telegrafi tjingeling Interjektion hej, hejsan trottoarkant Substantiv (förekomst av) den yttersta delen (ofta ungefär en decimeter bred) av en trottoar mot en bilväg, där trottoaren är upphöjd (ofta ungefär en decimeter) i förhållande till bilvägen, vilken (trottoarkant) ofta utgörs av en underförstått Adverb mellan raderna underground Substantiv kulturyttring i utanförskap, motkultur, subkultur utforskare Substantiv person som utforskar värdepapper Substantiv papper eller liknande material som för dess innehavare innebär laglig rätt till pengar eller andra värdeföremål, eller som kan användas som betalningsmedel för vissa bestämda varor eller ändamål vävnadsprov Substantiv prov på vävnad artrit Substantiv inflammation som påverkar lederna barnavdelning Substantiv avdelning i affär eller varuhus med produkter avsedda för barn (t.ex. kläder och skor) bevarad Adjektiv som har bevarats; som inte har förändrats (till det sämre); som har bibehållit sin kvalité brygd Substantiv bryggande; handlingen att brygga brödsmula Substantiv liten bit torrt bröd cyniker Substantiv person som är cynisk darrande Substantiv det att darra deporterad Adjektiv som deporterats dödsstöt Substantiv tilldragelse som innebär det definitiva slutet (för någon eller något) enkelrum Substantiv På hotellet ett rum med en bädd flax Substantiv oväntad tur flinta Substantiv en hård, grå bergart, från vilken sten använts i tillverkningen av vapen och framställandet av eld flodvåg Substantiv stor våg från havet som orsakar översvämning på land fotografiskt Adverb med hjälp av fotografi förfärad Adjektiv mycket rädd, som förfärats gupp Substantiv mindre defekt i en (bil)väg i form av en lokal nedsänkning (=en grop) eller förhöjning handplocka Verb plocka för hand (i motsats till av en maskin) hångel Substantiv ofta sensuell kärleksakt som mestadels består av intensiva kyssar (ibland även närgångna smekningar under tät kroppskontakt) kashmir Substantiv fin vävnad av indisk getull; kashmirsjal klamra Verb hopklämma eller häfta med klammer knaka Verb producera (hörbara) ljudvågor vid (fysikalisk) stress (t.ex. mekanisk belastning eller temperaturförändring, ibland men oftast inte i samband med irreversibel skada hos materialet) lymfom Substantiv en sorts tumör (ofta en elakartad sådan) som utgörs av (en fokal massa av) neoplastiska lymfocyter, t.ex. i en lymfkörtel magmuskel Substantiv någon av de muskler som sitter i magen medellängd Substantiv genomsnittlig längd mikro Substantiv mikrovågsugn mimosa Substantiv ärtväxt ur släktet sensitiva (Mimosa, 400–500 arter, däribland Mimosa pudica, meterhög blomma), vars blad är känsliga för och fälls ihop vid beröring eller vid mörker nervositet Substantiv det att vara nervös nonstop Adverb utan uppehåll oförskämdhet Substantiv det att vara oförskämd perfektionist Substantiv person som vill att allt skall vara perfekt, och som inte accepterar felaktigheter; speciellt accepterar man inga fel i det egna agerandet och sitt eget arbete pilgrimsfärd Substantiv vallfärd till helig plats profit Substantiv förtjänst, vinst rostad Adjektiv som har rostats roulette Substantiv ett hasardspel där en boll släpps på ett hjul med numrerade hål i medan hjulet snurrar runt. Spelarna satsar på vilket hål bollen kommer att vara i när hjulet slutar snurra skrubbsår Substantiv sår i huden som uppkommit genom skrapning mot något grovt skötare Substantiv yrke inom psykiatri och utbildningsväsen sonor Adjektiv (särskilt om röst/stämma) klangfull; musikaliskt välljudande; som ljuder klart stadsjeep Substantiv terrängbil avsedd för stadsbruk stirrande Substantiv det att stirra supande Substantiv det att supa, dryckeslag sändningstid Substantiv möjlig tid (på dygnet) för sändning av tv- eller radioprogram tandlös Adjektiv utan tänder tolvåring Substantiv person som är tolv år gammal; något som varat i tolv år toppa Verb stå i toppen på turban Substantiv tygstycke lindat runt huvudet som huvudbonad, i många kulturer vanligen för män underbyxa Substantiv korta byxor som framförallt av kvinnor bärs närmast huden under andra byxor, en kjol eller dylikt utspel Substantiv första kortet vindpust Substantiv kort stöt av luft vinkällare Substantiv källarutrymme där man lagrar vin överlämnande Substantiv det att överlämna aja Interjektion uttryck för att byta samtalsämne. akilleshäl Substantiv svaghet eller sårbarhet i en situation där man i övrigt är stark bildning Substantiv det att bilda något; något som bildats eller uppstått bilförsäljare Substantiv person som säljer bilar bungalow Substantiv envåningshus (ursprungligen för européer i Indien) danspartner Substantiv partner för dans dotterbolag Substantiv bolag vars aktiekapital till minst 50 procent ägs av ett annat bolag, moderbolaget draperi Substantiv förhänge som anbringas vid dörr eller vägg dyngrak Adjektiv kraftigt berusad dödskalle Substantiv kranium, huvudskål; i synnerhet som symbol för döden, dödsförakt och för pirater eremit Substantiv person som dragit sig undan världen; enstöring etthundra Räkneord talet 100, mellan 99 och 101 försaka Verb vara utan; avsäga sig förstenad Adjektiv som har blivit till sten förstoringsglas Substantiv instrument som utgörs av en konvex lins vars syfte är att förstora det objekt man tittar på gadd Substantiv stickande spets hos steklar (såsom getingar och humlor) eller skorpioner avsedd för att spruta in gift i byten eller som försvar mot predatorer golfare Substantiv person som spelar golf högfärdig Adjektiv fylld av högfärd höjdskräck Substantiv rädsla för att befinna sig på höga höjer över marken, vanl. ty man då kan ramla ner och skada sig; rädsla för att ha hög potentiell energi relativt en fast nivå i ett gravitationsfält kapad Adjektiv som kapats kea Substantiv en fågelart (Nestor notabilis), inom familjen nyzeeländska papegojor (Strigopidae); individ av denna art kolt Substantiv traditionellt klädesplagg, ofta utan knäppning men buret med skärp eller gördel kortfattat Adverb på ett kortfattat sätt krigsbrott Substantiv brott mot krigets lagar latex Substantiv mjölksaft från gummiväxter lekfull Adjektiv som gärna leker och skämtar livskamrat Substantiv speciell person som är en given persons ständiga följeslagare och (viktigaste) vän i (privat)livet (oftast den givna personens partner, t.ex. dess hustru eller make) läderjacka Substantiv jacka av läder motvillig Adjektiv som inte vill acceptera något, t.ex. att utföra någon handling (men som ändå av en eller annan anledning accepterar det) människobarn Substantiv mänskligt barn, ett barn som är människa obducent Substantiv peson som utför obduktioner olägenhet Substantiv oönskad omständighet, besvär oplanerad Adjektiv inte planerad, d.v.s. inte i förväg bestämd osann Adjektiv som inte är sann, som inte stämmer överens med verkligheten peppa Verb försöka få någon positiv och att vilja kämpa, starkt uppmuntra någon att göra en bra insats peseta Substantiv benämning på den tidigare valutan i Spanien pessimistisk Adjektiv som snarast förväntar sig negativa utfall av framtida möjligheter postering Substantiv uppsättning soldater med uppgift att vakta en viss plats prästerskap Substantiv samling av alla präster inom ett samfund pärs Substantiv /fysiskt och/eller känslomässigt/ jobbig situation reling Substantiv översta delen av sidan på ett fartyg retsticka Substantiv person som uppfattas som (synnerligen och medvetet) retsam riven Adjektiv som rivits råvara Substantiv ämne som ännu ej bearbetats samtida Adjektiv som skedde eller existerade samtidigt som något annat, som är givet; även nutida, det som sker ungefär nu, som är samtida med den som talar skattkarta Substantiv karta som anger positionen av en (potentiell) skatt skuldfri Adjektiv fri från skuld slipad Adjektiv som slipats släckt Adjektiv som släckts sockerkaka Substantiv mjuk kaka med socker i degen spaningsuppdrag Substantiv uppdrag att spana stråtrövare Substantiv rövare längs vägarna (stråt) styvsyster Substantiv dotter till ens styvförälder från en annan relation svindleri Substantiv ekonomiskt brott (som innebär att sprida falska uppgifter), svindel sötis Substantiv söt person tilltänkt Adjektiv avsedd, utvald tjuvaktig Adjektiv som har egenskaper likt en tjuv trench Substantiv trenchcoat uppbyggnad Substantiv organisation, konstruktion, sammanställning uthyrning Substantiv det att hyra ut något mot betalning vaggvisa Substantiv visa som sjungs för barn så att de lättare skall kunna somna varierande Substantiv det att variera asätare Substantiv djur som äter djur de inte själva dödat avokado Substantiv en art (Persea americana) inom växtfamiljen lagerväxter (Lauraceae); individ av arten avokado avreagera Verb (reflexivt, avreagera sig) ge fritt utlopp åt känslor som har varit undanträngda bast Substantiv fibermaterial framställt av innerbarken från olika trädslag (t.ex. lind); liknande fibrer från olika delar av olika växter (t.ex. blad av rafiapalmer eller agaveväxter) befriare Substantiv den eller det som befriar benig Adjektiv som är så smal så att benens form syns på kroppen bilmekaniker Substantiv person som yrkesmässigt reparerar och underhåller bilar bistro Substantiv enklare restaurang, bar, krog bliva Verb markerar passivum av verb dysenteri Substantiv en akut tarminfektion, orsakad av bakterier eller amöbor som oftast kommer in i matspjälkningskanalen genom infekterade livsmedel med symptom i form av sårbildning i tjocktarmens slemhinnor och till följd av detta även s dödssiffra Substantiv antal döda (avlidna) eldfluga Substantiv individ av någon av arterna inom släktet eldflugor (Pyrophorus) i familjenen knäppare framkomma Verb ankomma, komma till ett mål försvarssystem Substantiv uppsättning teknologier som samverkar för att försvara ett land militärt förundran Substantiv (den psykologiska) känslan när en person inser att något inte står till på det sätt som personen i förväg hade väntat sig genomförd Adjektiv införd, fullbordad, avslutad hyperrymd Substantiv ett fysikaliskt rum med fler än fyra dimensioner hänförande Adjektiv som hämför igelkott Substantiv arten (Erinaceus europaeus) inom däggdjursfamiljen igelkottar (Erinaceidae); individ av arten igelkott imbecill Adjektiv sinnesslö, starkt utvecklingsstörd julstämning Substantiv känsla av jul, ofta fylld med förhoppning, glädje och ro karp Substantiv fisk i familjen karpfiskar, speciellt arten Cyprinus carpio klarvaken Adjektiv helt vaken och alert (och pigg) kloning Substantiv det att klona; det att skapa en klon kungörelse Substantiv tillkännagivande, meddelande som sprids till allmänheten, förordning kvavt Adverb med lite syre, svårandat kvävande Substantiv det att kväva ledstjärna Substantiv generell förebild för handlande, särskilt i fråga om moraliska frågor lektor Substantiv lärare /vid universitet/ som avlagt doktorsexamen e. likv. lexikon Substantiv alfabetisk förteckning över ett språks ord med deras definitioner och andra förklaringar lönande Substantiv det att löna morsning Interjektion en hälsningsfras mota Verb genom att ställa sig i vägen eller placera ut ett hinder hindra att komma vidare; hindra från att uppkomma eller utveckla sig, utgöra hinder för viss verksamhet motsättning Substantiv oförenliga idéer eller önskemål /mellan två eller flera parter/; konflikt mull Substantiv en form av humus: finkornig, lucker, svart eller brunsvart jordart som huvudsakligen består av förmultnade växt- och djurdelar; det översta näringsförande jordlager med halt av sådan jordart; även allmännare om jord utan målande Substantiv det att måla neandertalare Substantiv en förhistorisk människovarelse (Homo neanderthalensis, alternativt Homo sapiens neanderthalensis) i familjen människoapor (Hominidae); individ av denna art/underart nosa Verb kortvarigt ägna sig åt; pröva på nyckelring Substantiv öppningsbar (metall)ring på vilken en eller flera nycklar kan fästas (så att de sitter ihop) näringsämne Substantiv något för kroppen nödvändigt eller nyttigt ämne som ingår i födan (och som t.ex. används för energiutvinning, uppbyggnad av kroppsegna molekyler och vävnader eller som kofaktor i kemiska reaktioner) obelisk Substantiv fyrsidig, uppåt avsmalnande pelare, vanligen huggen av en enda sten och rest till minne av någon viktig händelse othello Substantiv ett brädspel för två spelare polisong Substantiv kindskägg från tinningen och ned mot käkbenet postnummer Substantiv inom postväsenden använd serie siffror och/eller bokstäver som anger ett visst geografiskt område, vilket underlättar postsortering potatissallad Substantiv sallad vars främsta ingrediens är potatis presidentpost Substantiv post (ämbete) som president (t.ex. i en republik) recitera Verb (högt) läsa upp/återge text resort Substantiv gruvgång på ena sidan begränsad av en vägg av stående stämplingar som bär upp trycket från ortens tak och avskiljer orten från det angränsande gruvrummets lösbrutna malm saxofon Substantiv ett träblåsinstrument av metall sjöröveri Substantiv olaglig sjöräd, plundringståg eller kapning företaget från sjöss skopa Verb ösa med skopa (öskärl) skrock Substantiv tro på spöken o.dyl., vidskepelse spett Substantiv spetsig hävstång i metall, som används i byggnads- och jordbruksarbete, t.ex. för att flytta på stora stenar med hjälp av hävstångsprincipen spiritus Substantiv endera av de två diakritiska tecknen asper och lenis sprint Substantiv bult som går genom hål i två föremål och håller dem samman stavfel Substantiv fel i stavning av ett ord stillsam Adjektiv som inte rörs sötvatten Substantiv vatten som har tillräckligt låg salthalt för att vara drickbart termos Substantiv temperaturbeständig (isolerad) behållare som främst används till att få drycker, mat och annat att hålla rätt temperatur tropik Substantiv varmare luftstreck, klimat, zon av jorden uppgradering Substantiv det att ha bytt upp sig till en högre standard, version eller modell uppladdning Substantiv det att ladda en ackumulator; det att fylla en ackumulator med elenergi urtrist Adjektiv mycket tråkig (inte spännande, grå, långrandig, långtråkig); mycket tråkig (ledsam) utröna Verb ta reda på, skaffa sig kännedom om ytläge Substantiv läge vid vattenytan ägande Substantiv det att äga amnesi Substantiv minnesförlust avveckla Verb upphöra med (något) blänka Verb skina, lysa cirkla Verb röra sig i cirkelformig bana dyrkan Substantiv det att dyrka efterföljande Adjektiv som kommer /direkt/ efter än något annat (t.ex. i tiden eller i någon annan ordningsföljd) erotik Substantiv kärlekspoesi; ett sätt att dikta eller skriva prosa om kärleken, speciellt den fysiska; även i överförd betydelse i t.ex. erotisk film falskhet Substantiv lismande, oärlighet fastande Substantiv det att fasta filippinska Substantiv kvinna från Filippinerna färdigställa Verb göra (något) helt klart, så att det önskade slutgiltiga tillståndet hos detta erhålles förräns Konjunktion variant av förrän förtryckare Substantiv person som använder maktmedel för att underkuva andra personer förundra Verb känna undran georgette Substantiv en sorts tunt tyg gospel Substantiv kyrklig musikgenre, religiös bluesliknande sång granatsplitter Substantiv skärva från en briserad granat gruff Substantiv gräl, bråk gymnast Substantiv person som ägnar sig åt gymnastik halvmeter Substantiv sträcka på 50 centimeter, en halv meter huk Substantiv halvsittande position huvudvärkstablett Substantiv tablett som hjälpar mot huvudvärk händelseförlopp Substantiv rad av händelser som är kausalt sammanlänkade med varandra, till exempel handlingen i en filmscen eller vad som ledde fram till en verklig händelse hänvisning Substantiv anmärkning om var (mer) relevant information kan hittas härförare Substantiv anförare av en större här ila Verb skynda, jäkta; förflytta sig så snabbt som möjligt inbördes Adverb som sker på ett inbördes sätt informant Substantiv person som intervjuas i en undersökning jättelätt Adjektiv mycket lätt (enkel) kanjon Substantiv djup dalgång mellan höga klippväggar som karvats ur berggrunden av ett vattendrag kluster Substantiv klunga, hop, ansamling krimskrams Substantiv (värdelösa) småsaker som ser fint ut modem Substantiv apparat som ansluter en dator till en ledning montage Substantiv uppsättning eller montering /av något/ motspelare Substantiv spelare från motsatt lag människohandel Substantiv handel med människor som vara måtta Verb söka träffa med blicken, ta ögonmått på numrera Verb förse med nummer nötkärna Substantiv inre delen av en nöt ohälsosam Adjektiv som kan skada hälsan; inte hälsosam okontrollerat Adverb utan kontroll omskrivning Substantiv uttryck i text vilket åtminstone i tanken har ersatt ett i någon mening mer uppenbart eller direkt uttryck för samma sak, speciellt om det nya uttrycket i mindre omfattning än det andra kan tänkas väcka anstöt hos någon pessimist Substantiv person som har en negativ inställning påtår Substantiv en kopp kaffe till; påfyllning av kaffe i koppen satellittelefon Substantiv mobil telefon som kommunicerar via satelliter (till skillnad från vanliga mobiltelefoner som kommunicerar via radiomaster på marken eller på kringliggande byggnader), används framför allt på otillgängliga platser med dål selektiv Adjektiv utväljande; (om radio- och TV-mottagare) som skarpt skiljer olika stationer åt skolgång Substantiv tid under vilken man går i skolan skuff Substantiv koffert, kista sluss Substantiv vattenbassäng mellan två grindar med variabelt vattenstånd som används för att lyfta och sänka båtar och fartyg mellan olika vattennivåer sommardag Substantiv dag på sommaren spindelnät Substantiv fångstnät vävt av en spindel sångröst Substantiv den röst som används vid sång söndagsskola Substantiv gudstjänst för barn; religiös (kristen) undervisning för barn på söndagar terrier Substantiv en grupp hundraser som ursprungligen framavlades för att jaga och döda mindre bytesdjur trasslig Adjektiv som är svår att reda ut, invecklad, krånglig trumfkort Substantiv kort av en bestämd färg eller valör, som rangordnas högre än alla andra kort tumavtryck Substantiv identitetsmarkör genom avtryck av den individuella fingertoppshudens form av tummen underhus Substantiv den andra kammaren i en lagstiftande församling med ett tvåkammarsystem utmätning Substantiv myndighets beslagtagande av egendom för betalning av skuld vistelseort Substantiv ort där någon vistas för närvarande eller under angiven tid vulkanutbrott Substantiv den process som innebär att lava, gaser och annat vulkaniskt material hävs ut ur en vulkan andlighet Substantiv det att vara andlig avläsa Verb notera värden av mätinstrument brädspel Substantiv spel med brickor eller pjäser som flyttas runt på ett underlag (bräde) av trä eller kartong dona Verb fixa, pyssla med hushållssysslor enbent Adjektiv som endast har ett ben att stå eller gå på fiffig Adjektiv som lätt hittar på ovanliga, listiga lösningar färgblind Adjektiv som saknar förmåga att se skillnad på två eller flera färger, vilka befolkningen i övrigt brukar göra åtskillnad mellan fördomsfull Adjektiv som ger uttryck för fördomar eller låter fördomar styra ens handlande förvärv Substantiv något bra som har införskaffats; tillskott gecko Substantiv individ av någon art inom reptilfamiljen geckoödlor; liten insektsätande ödla vanliga i fuktigt klimat gluten Substantiv vissa för bakningen nödvändiga äggviteämnen i brödsäd godtyckligt Adverb på ett sätt som förefaller vara slumpmässigt grusväg Substantiv väg bestående av grus gränspolis Substantiv polis med huvudsaklig uppgift att bevaka en gräns gummiband Substantiv ringformat band i gummi som kan användas till att hålla ihop diverse föremål gödningsmedel Substantiv produkt som används vid trädgårdsarbete och jordbruk för att förbättra jordmånen illojal Adjektiv inte lojal inlevelse Substantiv (visande av) engagemang, medkänsla och deltagande för någon (fiktiv eller verklig) person eller situation, särskilt i konstnärligt framförande intuitiv Adjektiv automatisk, som man (lätt) kan förstå eller få en uppfattning av utan (medvetet) resonerande; som kan förstås med intuition kolossalt Adverb jätte-, väldigt konsthistoria Substantiv vetenskap som studerar den historiska utvecklingen av konst kultiverad Adjektiv som har kultiverats, som någon har börjat odla kvantitet Substantiv något (generellt sett ett siffervärde) som anger en viss sak som förekommer/existerar (oftast i relativt stor mängd eller storlek) militärtjänst Substantiv tjänstgöring hos militären (under fredstid eller krigstid), ofta ofrivilligt modersmål Substantiv språk man talar/talat under sin uppväxt narcissistisk Adjektiv som är förälskad i den egna bilden eller den egna personligheten närbutik Substantiv mindre matvarubutik i nära anslutning till bostadsbebyggelse, ofta med begränsat sortiment och generösa öppettider oenig Adjektiv inte eniga, inte överens, som har olika uppfattningar eller önskningar oövervinnerlig Adjektiv variant av oövervinnelig privatsak Substantiv (potentiellt känslig) angelägenhet som bara rör en enskild persons eller familjs privatliv (och som ingen annan bör lägga sig i) pronto Adverb nu med detsamma, nu på en gång, genast rastplats Substantiv plats, åtminstone utrustad med bord och stolar/bänkar, vid bilväg där trafikanter kan stanna och vila redovisa Verb noggrant förklara och berätta om något, särskilt i form av en rapport risotto Substantiv en italiensk maträtt (buljongkokt ris med t ex finskuret kött eller svamp) rosmarin Substantiv en aromatisk växtart (Rosmarinus officinalis) med ljusvioletta blommor i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae); exemplar av denna art sho Substantiv alternativ stavning för den grekiska bokstaven sjo (Ϸ, gemen: ϸ) sia Verb förutspå vad som kommer hända i framtiden sjuåring Substantiv person som är sju år gammal; något som varat i sju år skabbig Adjektiv angripen av skabb skidåkning Substantiv det att åka skidor släktklenod Substantiv dyrbarhet eller annat på något vis värdefullt föremål som gått i arv inom en släkt i flera generationer släktträd Substantiv överskådlig sammanställning över en släkt, framförallt anfäder alternativt ättlingar tapperhetsmedalj Substantiv medalj som tilldelas på grund av tapperhet tillstå Verb erkänna eller medgiva något tomatsås Substantiv sås tillagad på tomater triss Substantiv tre kort av en valör tätna Verb bli tät(are) varstans Adverb i uttrycket lite varstans vaselin Substantiv en gulvit salva för medicinskt bruk eller som smörjmedel vållande Substantiv det att vålla övergripande Adjektiv som täcker flera områden acceleration Substantiv ökning av hastighet eller fart per tidsenhet; hastighetens tidsderivata andnöd Substantiv det att ha svårt att andas arbetsledare Substantiv förman, chef autistisk Adjektiv som har autism blixtnedslag Substantiv det att en blixt (vid åska) träffar marken eller en struktur som utgår från marken chevalier Substantiv riddare, kavaljer dinar Substantiv benämning på valutorna i valuta i Algeriet, Bahrain, Irak, Jordanien, Serbien, Kuwait, Libyen och Tunisien fastställd Adjektiv fastslagen, bestämd filmare Substantiv någon som filmar (2) flat Adjektiv platt och tunn fnissa Verb skratta halvkvävt, särskilt då man inte får skratta folkslag Substantiv folk, nation, folkgrupp, etnicitet, folkras förnyelse Substantiv det att förnya; handlingen att införa nya idéer eller produkter eller förändra befintliga sådana förstoppad Adjektiv som lider av förstoppning förtegen Adjektiv som inte yttrar sig i viss fråga för att hålla den hemlig godståg Substantiv tåg bestående av normalt lok som drar en rad sammankopplade godsvagnar och avsett för godstransport på järnväg graf Substantiv mängd av noder och sammanbindande bågar guldtacka Substantiv standardiserat gjutet block av guld havsutsikt Substantiv utsikt över havet hudkräm Substantiv emulsion med läkemedel eller kosmetiska produkter som appliceras på huden hänglås Substantiv en löst hängande låsanordning som har en rörlig låsbar bygel vilken kan öppnas med en nyckel eller kod hårborste Substantiv borste avsedd för borstning av hår, för att göra håret mindre trassligt, mer regelbundet eller för avslappning inavlad Adjektiv som uppkommit genom fortplantning mellan närbesläktade individer inskränkt Adjektiv tillbakadragen jämställdhet Substantiv jämlikhet mellan könen knasboll Substantiv person som anses gjort eller sagt något knasigt komfort Substantiv tekniska och organisatoriska lösningar som gör livet enklare och minskar behov av egen insats kvartsback Substantiv spelfördelaren i den offensiva laguppställningen i amerikansk fotboll kvinnokläder Substantiv klädesplagg som är vanliga för kvinnor livfull Adjektiv full av liv (händelser) livhank Substantiv livet luftballong Substantiv ballongformad luftfarkost som är lättare än luften och som oftast saknar möjlighet att styras och framdrivas inifrån lyckopiller Substantiv antidepressivt läkemedel lättöl Substantiv (i Sverige) öl med en alkoholhalt (halt av etanol) på som mest 2,25 volymprocent markerad Adjektiv skarpt framträdande; betonad massgrav Substantiv plats där liken av ett stort antal människor har grävts ned vid ett och samma tillfälle, t.ex. i samband med massmord mässing Substantiv en gulaktig legering mellan koppar, zink och eventuellt mindre mängder av andra metaller nervvrak Substantiv person med nerverna i olag näringsliv Substantiv de olika värdeskapande verksamheter som finns inom ett geografiskt område parlamentsledamot Substantiv medlem i parlament pyrt Adverb svagt glödandes repressalie Substantiv konsekvens eller vedergällning till följd av en tidigare skadlig eller olovlig handling sammanhängande Adjektiv som hänger ihop sammanhållning Substantiv känsla av samhörighet (inom grupp) sari Substantiv en sorts långt indiskt kvinnoplagg sidled Substantiv med sidan vänd framåt (i förhållande till någon eller, i fråga om någon eller något som rör sig, i förhållande till rörelsens riktning), med sidan före snöman Substantiv apliknande varelse som sägs leva högt upp i Himalayabergen stridspilot Substantiv pilot på stridsflygplan (i flygvapnet) stylist Substantiv person som väljer ut kläder, smink och liknande för personer som syns offentligt svepskäl Substantiv föregivet men uppdiktat skäl tankesätt Substantiv sätt att tänka transportör Substantiv person eller firma som sköter om transport traska Verb lunka, gå något långsamt, tungt, klumpigt och vårdslöst triangulera Verb bestämma avståndet till en punkt utifrån två andra punkter på ett känt avstånd från varandra uppvigling Substantiv det att uppvigla virvel Substantiv rotationsrörelse i fluid (vätska eller gas) vörda Verb visa aktning; respektera och lyda walesiska Substantiv kvinna från Wales årslön Substantiv den samlade lön en person får eller fick under ett givet år eller under 12 månaders tid årsmodell Substantiv sort av någon kategori av föremål (oftast en bil av givet märke och given modell) från ett givet år översikt Substantiv översiktlig framställning aktad Adjektiv som aktats baptist Substantiv anhängare av baptism belasta Verb tynga ner, utsätta för tryck bensintank Substantiv (i t.ex. bil inbyggd) behållare för bensin (som direkt används som bränsle av förbränningsmotorn) bifall Substantiv applåd, uttryck av gillande, goda recensioner, anklang bilkörning Substantiv det att framföra (köra) bil (på väg) blodhund Substantiv en hundras (känd för dess goda luktsinne) brosk Substantiv typ av vävnad, mjukare än ben, som tillsammans med andra sorters vävnad bygger upp och ger stöd åt en organism brysselkål Substantiv en sorts kål (Brassica oleracea) av varieteten gemmifera charter Substantiv turistresa med chartrat flygplan datt Substantiv används endast i uttrycket ditt och datt alternativt ditten och datten deli Substantiv delikatessbutik; delikatessdisk dyblöt Adjektiv mycket blöt/våt eftermäle Substantiv vad som sägs (förmäles) om en person efter döden; summering av livet, sammanfattande omdöme; dödsruna, levnadsbeskrivning, biografi felbedömning Substantiv felaktig uppfattning; beslut som bygger på en felaktig bedömning flygförbud Substantiv bestämmelse om att inte tillåta flygning (gällande luftrum, person, eller av fordonstyp) fågelskådare Substantiv person som har som hobby att studera fåglar i naturen fördelaktig Adjektiv bra; nyttig; som (framförallt) ger fördelar, ibland gentemot någon annan part förlägen Adjektiv som känner sig blyg och förvirrad förmodan Substantiv det att antaga, gissning gisslandrama Substantiv spännande eller upprörande händelse som involverar gisslan gäckande Adjektiv som gäckar helix Substantiv tredimensionell kurva som kan tänkas uppkomma då ett snöre träs flera varv kring en cylinder, och kan framställas i parameterform genom x=r\cos(t)\quad y=r\sin(t)\quad z=k t\ härför Adverb för detta; för denna sak kindben Substantiv ett parigt ben i människans kranium, placerat upptill på ansiktets sidor och utgör en del av ögonhålans botten och vägg, som ledar mot överkäken, tinningbenet, kilbenet och pannbenet kontenta Substantiv huvudinnehåll, sammanfattning, kärna; slutresultat, essens, slutkläm kriminalvård Substantiv myndighet som tar hand om personer som är dömda för brott löstand Substantiv konstgjord tand som ersätter en saknad äkta tand; (i plural: löständer) protes med tänder som sätts in i munhålan och ersätter saknade tänder (ofta en hel käkes tanduppsättning) magnesium Substantiv ett grundämne med atomnummer 12, atommassa 24,3 och symbolen Mg mem Substantiv den minsta självreplikerande kulturenheten (kulturgen), såsom idé, tanke, kognition eller vana, som fortplantar sig från en hjärna till nästa genom kommunikation och imitation, och som påstås utvecklas evolutionärt på li milliliter Substantiv rymdmått motsvarande 0,001 (en tusendels) liter eller 1 kubikcentimeter misströsta Verb förlora hoppet om en positiv framtid (i något avseende); se mörkt på situationen och framtiden, eller någon företeelse månadslön Substantiv den lön (för betalt arbete åt en arbetsgivare), vanligen i pengar, som en arbetstagare får varje månad oljebolag Substantiv bolag som producerar olja omfamning Substantiv handlingen att ta någon i sin famn, det att omfamna (även bildligt) pladask Adverb utan kontroll polismyndighet Substantiv den myndighet som polisen (i en viss stat, region eller liknande) utgör; någon myndighet(sliknande organisation) av polisiär natur (i en viss stat, internationell samarbetsorganisation eller liknande) porta Verb portförbjuda; utestänga; utesluta; förbjuda från tillträde raisa Verb höja redigering Substantiv arbetet att färdigställa en text eller ett helt verk, redaktörskap ruggig Adjektiv hoptovad och tilltrasslad, som befinner sig i oordning segrande Adjektiv som segrar slarvsylta Substantiv hackmat; mos; mischmash; smörja sockertopp Substantiv sammanpressat socker i pyramidform (avsett för att huggas i bitar i hemmet) splitterny Adjektiv alldeles ny stationera Verb placera, förlägga eller låta (någon typ av station) vara belägen (på en viss plats eller i ett visst område) sydafrikanska Substantiv kvinna från Sydafrika teknologisk Adjektiv som avser teknologi eller teknik tjejsnack Substantiv diskussionsämnen som förknippas med unga kvinnor i grupp trumf Substantiv färg i en kortlek som rangordnas högre än de övriga tre färgerna tålig Adjektiv som länge utstår påfrestningar av vad slag, som uthärdar något längre än andra vattentorn Substantiv torn som bär en behållare för vatten som därifrån kan rinna ned till förbrukare vägledare Substantiv en (person, bok) som vägleder, som visar vägen advokatsamfund Substantiv nationell yrkesorganisation för jurister ambrosia Substantiv gudarnas föda i grekisk och romersk mytologi som gav evigt liv arkeologisk Adjektiv rörande arkeologi barnmisshandel Substantiv misshandel av barn, det vill säga det att en (vuxen) person avsiktligt skadar ett barn, till exempel genom att slå det boj Substantiv flytande anordning avsedd för t.ex. förtöjning eller navigering; större flöte bossig Adjektiv som har fått hödamm (boss, det damm som uppstår vid behandling av hö) på sig, även om annat smådamm, flisor eller skräp, skräpig brännhet Adjektiv så varm att hettan gör att en bränner sig bröstben Substantiv avlångt och platt ben (sternum) centralt placerat på bröstkorgens framsida bärgning Substantiv det att lyfta upp ett vrak; transport av ett förlist skepp bågskytte Substantiv skjutning med pilbåge mot måltavla calzone Substantiv en inbakad vesuvio drogmissbrukare Substantiv person som missbrukar droger eka Verb ge ett eko energidryck Substantiv (läske)dryck som marknadsförs som en uppiggande dryck (och som innehåller stora mängder av ämnen som verkar uppiggande, såsom koffein) engelsklärare Substantiv lärare (vanligen i grund- eller gymnasieskola) som undervisar i ämnet engelska epsilon Substantiv den grekiska bokstaven Ε (gemen: ε) eunuck Substantiv snöpt haremsväktare formskiftare Substantiv hamnskiftare frambringa Verb åstadkomma, genom någon process skapa framryckning Substantiv taktiskt angrepp i avsikt att nå en bättre position på slagfält eller annan krigsskådeplats förlamande Adjektiv som förlamar förnimma Verb märka, känna - ofta på ett vagt sätt försöksdjur Substantiv djur som används vid djurförsök (experiment och tester av exempelvis mediciner) förväxling Substantiv en oavsiktlig förvirring som leder till att två saker misstas för att vara varandra glashus Substantiv hus vars huvudsakliga beståndsdel är glas guldmedalj Substantiv pris i form av en guldfärgad medalj som utdelas till den som kommer etta i en tävling gårdsplan Substantiv öppen plats framför huvudbyggnaden på en gård hasa Verb förflytta sig långsamt och samtidigt inte lyfta fötterna från underlaget heat Substantiv deltävling som genomförs för att minska antalet deltagare i en tävling, följs oftast av ytterligare ett heat eller en kvartsfinal henna Substantiv ett färgämne som används för att färga hår hängsle Substantiv anordning med band eller remmar avsedd att hålla uppe byxor, kjol eller underkläder och hindra dem från att falla hållbarhet Substantiv det att vara hållbar inslagen Adjektiv som slagits in julmiddag Substantiv middag som hålls på juldagen eller närliggande dagar i syfte att samla släkt (och/eller vänner) i juletid julsång Substantiv sång som vanligtvis sjungs vid jul eller högtider som förknippas med julen jätteorolig Adjektiv mycket orolig kajak Substantiv täckt kanot med en eller flera sittbrunnar kakao Substantiv böna som används för tillverkning av choklad kil Substantiv verktyg bestående av järn eller trä eller dylikt med två gränsytor i spetsig vinkel mot varandra kommissionär Substantiv person som yrkesmässigt utför affärsuppdrag åt andra; tjänsteman som skall utföra uppdrag åt allmänheten (t ex låta ombesörja avskrifter) kontraspionage Substantiv verksamhet som syftar till att förebygga och avslöja och bekämpa spioneri kökskniv Substantiv kniv som används i kök körande Substantiv det att köra ledband Substantiv band för fasthållning och transport i viss riktning, vanligen av djur; ofta bildligt ledsaga Verb åtfölja för att visa vägen, vägleda, föra livsuppgift Substantiv den huvudsakliga eller viktigaste uppgiften som någon anses ha under sitt liv läkarundersökning Substantiv det att en läkare undersöker en patient fysiskt (t.ex. genom palpation och auskultation med stetoskop) för att bättre förstå patientens kroppsliga tillstånd (i något avseende) medicine Adjektiv som gäller (examen vid) medicinsk fakultet modevisning Substantiv evenemang med uppvisning av mode människooffer Substantiv rituellt dödande av en människa nedrans Adverb väldigt, mycket närgången Adjektiv som kommer alltför nära inpå någon eller något nöff Interjektion en interjektion som används om man vill beskriva hur grisar och svin låter när de grymtar patologisk Adjektiv sjuklig; som gäller eller förekommer på ett sådant sätt, gärna till en sådan hög grad, att det anses vara ett tecken på fysisk eller mental sjukdom piskrapp Substantiv rapp tilldelat med piska pjåkig Adjektiv dålig pli Substantiv disciplin, ordning pliktkänsla Substantiv känslomässigt grundad vilja att fullgöra åtaganden som anses utgöra personens plikt (även om det medför besvär för personen själv) scientologi Substantiv en ursprungligen amerikansk rörelse med anspråk på att vara en religionsform själviskhet Substantiv det att vara självisk småmynt Substantiv mynt av lägre valörer solskydd Substantiv medel eller material som ger skydd mot UV-strålning som är del av solstrålning spelman Substantiv person som spelar traditionell nordisk folkmusik splittring Substantiv det att splittra(s) sportig Adjektiv som utövar olika sporter, motionerar och upprätthåller en aktiv livsstil stryknin Substantiv giftig alkaloid som bland annat förekommer i frön från rävkaketrädet (Strychnos nux-vomica) stuva Verb packa samman (placera) gods (ett antal föremål) så att de upptar så lite utrymme som möjligt systerskap Substantiv det att vara systrar tandvård Substantiv vård av tänder tjuvkoppla Verb koppla eller koppla om (oftast i hemlighet) något (oftast elektriska ledningar, eller rör) i syfte att nå något olagligt eller kontroversiellt mål, till exempel starta en bil och stjäla den, eller stjäla el eller vatten, tribut Substantiv hyllning, hyllningsbevis tungviktare Substantiv person som tävlar i tungviktsklassen i en idrott såsom boxning uppdaga Verb upptäcka, avslöja uthållig Adjektiv som kan utföra en mentalt eller fysiskt krävande aktivitet en längre tid utan att bli trött eller behöva ge upp videoklipp Substantiv (kortare) sekvens av video (rörlig bild med ljud), oftast i digital form vintras Adverb närmaste vintern som varit utan att det blivit vinter igen återhållsamhet Substantiv det att vara återhållsam övermod Substantiv det att överskatta sig själv och sin egen förmåga; hybris aktiemarknad Substantiv marknad för aktier anstiftan Substantiv handling som leder till att ett brott utförs avhopp Substantiv det att hoppa av något avsevärd Adjektiv som förtjänar avseende /på grund av sin omfattning/ avvänjning Substantiv det att vänja sig vid att inte bruka en drog man är (eller har varit) beroende av; behandling som syftar till att bryta ett (drog)beroende axla Verb ansätta mot axeln basilika Substantiv växt vars blad används som krydda basker Substantiv en platt och oftast rund sorts mössa i filt utan skärm bazooka Substantiv amerikanskt raketgevär mot pansar (stridsvagnar m. m.) bevingad Adjektiv som har vingar bloggare Substantiv person som skriver en blogg brandlarm Substantiv larmanordning som varnar vid brand, t.ex. genom att producera en stark ljudsignal bromsspår Substantiv hjulavtryck som bildas på underlag då något fordon bromsar corso Substantiv variant av korso cynism Substantiv känslokall livsåskådning (kanske även illusionslös och att tro det värsta om människan) egensinnig Adjektiv som inte lyssnar på andras råd utan bara följer sin egen mening frissa Substantiv frisörska, kvinnlig frisör fåraherde Substantiv herde som vallar får födelsedagstårta Substantiv (den) tårta som serveras under firandet av en persons födelsedag födelseort Substantiv ort där någon registrerats vid sin födsel föl Substantiv unge till häst eller åsna geologi Substantiv vetenskapen om berg- och jordarterna gnistra Verb sprida gnistor godartad Adjektiv som inte har förmåga att sprida sig till andra ställen i kroppen grädda Substantiv den del av något (ofta abstrakt) som har högsta status och stil, det mest förnäma judo Substantiv en japansk kampsport med kast, fasthållning och halslås, men utan sparkar och slag jättesjuk Adjektiv mycket sjuk kimono Substantiv japansk dräkt (lång rock med vida ärmar och skärp) kolibri Substantiv individ av någon av arterna inom familjen kolibrier kryddig Adjektiv vars smak eller doft ger ett starkt intryck av kryddor legitimerad Adjektiv lagligt berättigad till viss yrkesutövning lekman Substantiv benämning på kristen som inte har del i det kyrkliga ämbetet eller tillhör ett kloster eller en kyrklig orden läckage Substantiv förlust genom att något läcker (dvs inte håller tätt) makeover Substantiv förändring av utseende eller utstyrsel medelpunkt Substantiv mittpunkt, centrum molnig Adjektiv full av moln musiksmak Substantiv en persons musikaliska preferenser nyskild Adjektiv som nyligen har skilt sig ofelbar Adjektiv utan fel omställning Substantiv övergripande förändring; övergång från en uppsättning faktorer till en annan i ett visst sammanhang oskuldsfullhet Substantiv det att vara oskuldsfull oåterkallelig Adjektiv som ej går att göra ogjord eller ändra tillbaka papaya Substantiv en tropisk växtart (Carica papaya) i familjen papajaväxter (Caricaceae); frukt från denna planta paper Substantiv papper partiledare Substantiv ledare för ett politiskt parti piccolo Substantiv uniformerad hotellpojke som tar en utbildning på hotellet piggsvin Substantiv vanligt piggsvin (Hystrix cristata); däggdjur i familjen jordpiggsvin planlöst Adverb på ett planlöst sätt plutt Substantiv (ung) liten obetydlig person presentabel Adjektiv tillräckligt fin för att visa sig eller visas upp primtal Substantiv heltal som är större än 1 och ej möjligt att dividera med andra heltal (utom 1 och sig självt) privatdeckare Substantiv privatdetektiv prydnad Substantiv något som pryder, utsmyckning punktlighet Substantiv det att vara noggrann med att hålla tiden, och att händelser sker precis på bestämd tid rabarber Substantiv en art i familjen slideväxter; grönsak där bladskaften är ätliga; odlas också i Sverige; (Rheum rhabarbarum) relegera Verb stänga av elev från skola för gott, utan chans att välkomnas tillbaka rikstäckande Adjektiv landsomfattande samarit Substantiv en person som hjälper andra personer i nöd utan att förvänta sig återbetalning seglare Substantiv person som utövar segling sentimentalitet Substantiv överdriven känslosamhet sjukgymnastik Substantiv systematiska kroppsrörelser med syfte att förebygga, lindra eller bota sjukdomar, främst sådana som manifesterar sig i muskler, leder, skelett och nerver slingrande Adjektiv som slingrar startlinje Substantiv linje bakom vilken idrottarna bör befinna sig fram till det att tävlingen börjar styvbror Substantiv styvson till ens biologiska förälder som inte är ens halvbror surfing Substantiv sporten att färdas på en bräda på vågkammar (surfa) tebjudning Substantiv en lättare måltid med te och kakor eller smörgåsar, vanligen på eftermiddagen eller kvällen, dit deltagarna blir inbjudna utifrån tenn Substantiv silverglänsande metalliskt grundämne med låg smältpunkt; atomnummer 50, atommassa 119 och symbolen Sn tjuga Substantiv sedel (eller mynt) med ett värde av tjugo (20), såsom tjugokronorssedel, 20-eurosedel, 20-dollarsedel, etc. trissa Substantiv hjul med kant som en tråd, en lina eller ett rep löper på eller kring, används bland annat i diverse hissanordningar trolldryck Substantiv trollmedel i form av dryck, en dryck som tros ge magisk verkan ultraviolett Adjektiv som har en våglängd lite under den för violett ljus, omkring 100–400 nm vapenbroder Substantiv broderlig stridskamrat, trogen samstridande vigilant Adjektiv vaksam vraka Verb förkasta, döma ut välling Substantiv soppa på spannmål eller mjöl och mjölk eller vatten; barnmat, lättsmält och billig mat världsfred Substantiv fred mellan alla världens folk, en fred som omfattar hela världen överlämning Substantiv det att överlämna något aprikos Substantiv en frukt av släktet Prunus med gul till orange färg, mjuk yta och hård kärna argsint Adjektiv som lätt blir eller ”har ett sinne för att bli” arg eller aggressiv armbandsur Substantiv mekanisk (analog) eller digital klocka som bärs i ett band runt handleden armerad Adjektiv som förstärkts (i synnerhet om betong som förstärkts med ett nätverk av stål) avgjord Adjektiv obestridlig, definitiv; avklarad, klar avgångsklass Substantiv sista årskurs i skolan avhållsamhet Substantiv det att avstå från något, vanligen viss njutning brevpapper Substantiv (finare) papper avsett att skriva brev på bygglov Substantiv tillstånd av myndighet att uppföra (eller förändra) en byggnad bärsärkagång Substantiv bärsärks våldsamma framfart när raseriet drabbar honom certifikat Substantiv intyg (på papper); skriftligt tillstånd chokladtårta Substantiv tårta som har choklad som huvudingrediens dana Verb bilda, forma, inrätta; i särskilt avseende på objekt som kommer till stånd (att vara) genom ifrågavarande verbalhandling: åstadkomma något av en viss form eller gestalt; bilda, forma eller gestalta något på ett visst sät dandy Substantiv snobb, modelejon döpare Substantiv person som döper exemplariskt Adverb på ett exemplariskt sätt falafel Substantiv vegetarisk kikärtsbulle farozon Substantiv område där faror hotar fertil Adjektiv förmögen att ge upphov till förökning finklädd Adjektiv klädd i högtidliga kläder; klädd i finkläder frätande Adjektiv som (långsamt) angriper och upplöser ett annat ämne; även bildligt fylke Substantiv geografisk indelning i Norge, ungefär motsvarande svenska län förevändning Substantiv ogiltigt skäl som anförs, påhittat skäl; föregivet men betydelselöst skäl för visst handlande förtur Substantiv rätt att gå före i väntelistan grogg Substantiv en blandning av spritdryck och alkoholfri dryck (främst om enklare blandningar, t. ex. vodka med läsk) gråzon Substantiv område mellan två ömsesidigt uteslutande tillstånd eller kategorier, där gränsen mellan dem är otydlig guldklocka Substantiv en klocka (armbandsur, fickur) av guld, en vanlig gåva för lång och trogen tjänst (25 års anställning) gungning Substantiv det att gunga hymla Verb tala oklart och undvikande (om ett känsligt ämne); säga ett och göra ett annat influens Substantiv påverkan, inflytande inrätta Verb grunda, etablera eller få till stånd installerad Adjektiv som installerats jiddisch Substantiv germanskt språk talat av judar som är nära besläktat med tyska, men med influenser från hebreiska och slaviska språk kakburk Substantiv burk att förvara kakor i kassaapparat Substantiv maskin som räknar samman priset på varor samt skapar ett permanent och kumulativt register över dem, och ofta innehåller en låda där kontanter förvaras konstruktiv Adjektiv som har avseende på konstruktionen kvickna Verb få liv; bli levande kvinnotjusare Substantiv person som tjusar kvinnor kylning Substantiv bortförsel av värme (från t ex ett föremål eller ett område) largo Adverb mycket långsamt maktmissbruk Substantiv det att en person eller organisation med någon form av given eller faktisk makt över andra på ett otillbörligt sätt utnyttjar sin ställning (t.ex. för egen vinning) eller överskrider sina befogenheter margarin Substantiv ett slags livsmedel med liknande egenskaper som smör, men som är gjort på fett från växter istället för fett från kor mörkerseende Adjektiv som kan se i mörker nationaldag Substantiv årlig högtid på vilken man hyllar den egna nationen oinbjuden Adjektiv inte inbjuden papperspåse Substantiv påse tillverkad i papper parterapi Substantiv terapi (psykoterapi, rådgivning) för par (gifta eller sambor) promille Substantiv tusendel (betecknas ‰) promotor Substantiv professor inom en universitetsfakultet som för varje tillfälle utsetts att förrätta den ceremoniella promotionen av fakultetens doktorer puts Substantiv tunt ytskikt av bruk på mur, vägg, innertak e.d. radiosändare Substantiv apparat som alstrar radiovågor raffinaderi Substantiv (större industriell) anläggning för rening av råsocker eller av råolja; anläggning för utvinning av en kemisk produkt från en råvara genom främst separation renlighet Substantiv det att vara renlig rensning Substantiv det att rensa något sjutiden Substantiv någon gång ungefär klockan sju självbevarelsedrift Substantiv instinkt (drift) att överleva och bevara sig själv (sin egen existens) skavsår Substantiv sår som uppkommit genom att något gnider mot huden skogsbrand Substantiv /större/ brand i skog spindelväv Substantiv beståndsdel av ett f.d. spindelnät startkapital Substantiv pengar som behövs att starta t. ex. ett företag stifta Verb hopfästa med stift stimulus Substantiv något som framkallar en reaktion (kallad respons) i exempelvis en organism eller ett system söndra Verb dela i två eller flera delar; skilja något från något annat tajma Verb anpassa tidsmässigt, att göra något ej för sent eller för tidigt utan precis när det som bäst lämpar sig tjo Substantiv högljutt, muntert och oftast lite stökigt umgänge tjugonde Räkneord som kommer som nummer tjugo i en ordning tolvslaget Substantiv tidpunkten då klockan blir tolv, särskilt vid midnatt mellan nyårsafton och nyårsdagen trotsig Adjektiv som är benägen att trotsa någon eller något; som vägrar att foga sig efter krav och regler upptill Adverb på sin övre del uppväga Verb väga upp, mäta genom vägning; t.ex. ett kilogram körsbär utdöende Adjektiv som håller på att dö ut; ofta bildligt uthyra Verb avtala om att mot betalning låta någon annan utnyttja något man äger utryckning Substantiv det att rycka ut utskälld Adjektiv perfektparticip av skälla ut; som fått mycket förebråelser eller kritik (jfr tillrättavisad) uv Substantiv rovfågel hörande ordningen ugglefåglar (Strigiformes) viktoriansk Adjektiv som har avseende på brittiska drottningen Viktoria av Storbritannien, tiden under vilken hon regerade (1837–1901), eller hennes samtida konst-, litteratur- och samhällsströmningar öppnande Substantiv det att öppna akterut Adverb i riktning mot aktern, bakom fartyget ansvarstagande Adjektiv van vid eller redo eller kännetecknad av att ta ansvar beagle Substantiv en korthårig hundras som främst används som drevhund; individ av hundrasen beagle blodtyp Substantiv endera av de olika slags blod en person kan ha (som är viktigt för att veta om en organdonation kommer fungera) bortsprungen Adjektiv perfektparticip av springa bort; som har sprungit bort brännsår Substantiv sår som uppstår genom att huden bränns bukspottkörtel Substantiv körtelorgan i kroppen (pancreas) med en endokrin del som bland annat producerar insulin, glukagon och somatostatin och en exokrin del som producerar och frisätter vätekarbonat och matspjälkningsenzymer (främst trypsinoge daska Verb ge ett lättare slag med handflatan så att ett klatschande ljud av en duns uppstår densitet Substantiv en storhet, anger massa per volymenhet djupfryst Adjektiv som förvaras i frys (d.v.s. vid en temperatur under noll grader Celsius, oftast under −18°C) festande Substantiv det att festa fickur Substantiv ur som tillverkats i syfte att, utöver ett urs vanliga syfte, bäras i fickan fjolår Substantiv föregående år, i fjol fnatt Substantiv lättare galenhet, energirus; häftigt begär forward Substantiv anfallare frigjord Adjektiv som har befriats från kulturella regler fromhet Substantiv det att vara from fyrtiofem Räkneord talet 45, ett tal mellan fyrtiofyra och fyrtiosex försumlighet Substantiv det att genom otillräcklig noggrannhet och slarv inte uppfylla sina plikter (vilket eventuellt är straffbart); det att vara försumlig hockeyspelare Substantiv person som spelar hockey hutt Substantiv snaps jovars Interjektion positivt svar på en fråga; ja kaja Substantiv en art (Corvus monedula) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten kaja karaktärsdrag Substantiv tydlig, kännetecknande egenskap hos person kladd Substantiv utkast, koncept, anteckning knarkkung Substantiv synnerligen framstående knarklangare eller knarkhandlare kremering Substantiv form av begravning, där döda kroppar förbränns till aska landis Substantiv istäcke som täcker (större) landområde ludd Substantiv små, tättsittande hår som beklär djurkropp eller växt luftunderstöd Substantiv understöd från flygvapen i strid; understöd från brandflyg vid skogsbrand lågstadium Substantiv första delen av grundskolan; första till tredje året i grundskolan mahjong Substantiv kinesiskt sällskapsspel som vanligtvis spelas med fyra deltagare makrill Substantiv en fiskart (Scomber scombrus) i familjen makrillfiskar (Scombridae); individ av denna art missanpassad Adjektiv som inte har kunnat anpassa sig till omgivningen (hem, skola, kamratkrets, samhälle) misskreditera Verb väcka misstro mot, ge dåligt rykte, diskreditera motangrepp Substantiv angrepp som reaktion på ett annat angrepp munvatten Substantiv vätska som används för att skölja och fräscha upp munen och tänderna månadsskifte Substantiv skifte (gräns) mellan två månader måttlig Adjektiv som besitter en egenskap i precis den utsträckning som är lagom eller vanlig, eller något under naturgas Substantiv fossilt bränsle som består av en blandning av gaser, främst metan, utvinns från jordskorpan och används som bränsle naturlag Substantiv oföränderlig regel om händelser i naturen nedstängning Substantiv handlingen att stänga ned (en verksamhet) neutron Substantiv elementarpartikel klassad som baryon, som tillsammans med protoner bildar en atomkärna, saknar laddning, består av en uppkvark och två nerkvarkar, och betecknas n näktergal Substantiv en art (Luscinia luscinia) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av denna art nästintill Adverb helt nära, inte långt ifrån olycksfall Substantiv händelse (fall) där någon skadar sig opportunist Substantiv person som anpassar sina handlingar och åsikter efter för tillfället rådande omständigheter och maktförhållanden pendel Substantiv smal, avlång, stel kropp fastsatt i ena änden och hängande nedåt på ett sådant sätt att den under påverkan av tyngdkraften kan röra sig och periodiskt svänga mellan två punkter (vilket karaktäriseras av att kinetisk och plikttrogen Adjektiv som fullgör sina plikter prygla Verb ge prygel, slå publicist Substantiv tidningsman påtänkt Adjektiv som man har tänkt på racerbil Substantiv bil avsedd för racing raggningsreplik Substantiv standardiserad och ofta skämtsam fras som används för att inleda kontakt med någon i syfte att flörta eller ragga upp denna person rave Substantiv stavningsvariant till rejv ravioli Substantiv små kokade degkuddar fyllda med köttfärs reprimand Substantiv skarp tillsägelse; tillrättavisning schejk Substantiv variant av shejk sinnelag Substantiv sinnlig läggning eller natur självförakt Substantiv brist på aktning mot sig själv skadeglad Adjektiv som känner skadeglädje släppt Adjektiv som släppts snabbtänkt Adjektiv som tänker snabbt snap Substantiv meddelande eller bild skickad genom mobilapplikationen Snapchat studentrum Substantiv rum som hyrs ut till studenter tabasco Substantiv en stark kryddsås tappad Adjektiv korkad, dum teddybjörn Substantiv gosedjur eller docka i form av en björn i plysch termostat Substantiv anordning som reglerar värmetillförseln (exempelvis till ett rum eller ett strykjärn) thriller Substantiv spännande roman eller film, rysare tillmötesgå Verb bemöta med välvilja trollkonst Substantiv konsten att trolla tvättäkta Adjektiv som inte förändras eller försvinner vid tvätt undangömd Adjektiv dold (på ett mindre uppenbart eller hemligt ställe) uppseendeväckande Adjektiv som väcker uppseende, sensationell vaccinera Verb inympa vaccin vildkatt Substantiv något vilt kattdjur vägverk Substantiv myndighet (verk) för vägar ätpinne Substantiv pinne som används i främst Östasien för att äta med öronbedövande Adjektiv med mycket hög ljudstyrka (eventuellt så hög att man inte kan höra något annat eller att det är skadligt för hörseln) alarmerande Adjektiv som vållar oro. albanska Substantiv språk som framförallt talas i Albanien och i Kosovo anförande Substantiv ledning, ledarskap; det att anföra (trupper) och vara (deras) anförare anlete Substantiv ansikte applicera Verb tillämpa, vanligen i nytt sammanhang aubergine Substantiv växtart (lat. Solanum melongena) som tillhör familjen potatisväxter beträda Verb tillträda, vistas bokhållare Substantiv person med uppgiften att ta hand om den administrativa bokföringen bolla Verb försöka hålla en boll, oftast fotboll el.dyl. i luften genom att upprepade gånger eller sparka den uppåt bowlingklot Substantiv klot som används i sporten bowling bråkig Adjektiv som ofta bråkar; besvärlig, krånglig byggarbetsplats Substantiv plats där en byggnad eller annan struktur byggs eller repareras, vanligen av ett stort antal professionella yrkesmän med olika specialiteter coroner Substantiv person som utreder dödsfall för de som avlidit plötsligt eller våldsamt eller på ett ovanligt sätt datorprogram Substantiv uppsättning instruktioner för dator, normalt sparade som en exekverbar fil eller mapp (vanligtvis med filtillägget .exe på Windows-datorer) disciplinär Adjektiv som hör ihop med disciplin dispens Substantiv otänkbar erbjudning dockning Substantiv hopkoppling av rymdfarkoster elektron Substantiv negativt laddad elementarpartikel (lepton) som ingår i atomen fixera Verb fästa frisersalong Substantiv lokal där frisör arbetar frosseri Substantiv överflödigt och omåttligt ätande och drickande (en av de sju dödssynderna inom den romersk-katolska kyrkan) förenad Adjektiv sammanslagen, av flera delar tillhopa kommen, bildad genom förening gapande Substantiv det att gapa glänt Substantiv i uttrycket på glänt haja Verb förstå hopplöshet Substantiv det att inte känna något hopp; det att inget hopp finns hårsmån Substantiv ytterst obetydligt avstånd; något mycket obetydligt, en aning, ett dyft inflyttningsfest Substantiv fest anordnad för att fira att någon flyttat till ett nytt boende eller (för företag och organisationer) till nya lokaler. journalism Substantiv journalistik kameleont Substantiv färgskiftande ödla karva Verb skära, tälja, rista i trä, bearbeta trä med ett kniv kortfattad Adjektiv kort avfattad, kort utformad; även om person lugg Substantiv ryck i håret (särskilt som bestraffning eller under slagsmål) läkarutbildning Substantiv (i Sverige i början av 2000-talet en 5,5-årig) utbildning på universitet vilken leder fram till läkarexamen, vanligen i form av ett utbildningsprogram (läkarprogrammet), även om ett lands nationella system för sådan utbi mandom Substantiv könsmogen ålder uppnådd av ung man, manbarhet medborgarrättsrörelse Substantiv folkrörelse av organiserat arbete för medborgerliga, mänskliga fri- och rättigheter och mot ojämlikhet och diskriminering miniatyr Substantiv målning eller teckning i mycket litet format (bl a utsmyckning i medeltida handskrifter) mörkblå Adjektiv som har en mörkare nyans av färgen blå nazistparti Substantiv parti med nazistisk ideologi nor Substantiv smalt sund nordamerikansk Adjektiv som rör Nordamerika nordiska Substantiv nordiska språk omval Substantiv förnyat val omvälvande Adjektiv grundligt förändrande onkolog Substantiv person som sysslar med onkologi paella Substantiv slags spansk maträtt som består av ris och andra råvaror pantsätta Verb lämna något som pant pastrami Substantiv slags konserverat kött, i Sverige vanligen fläskkött, men i andra länder mer vanligt med nöt, lamm eller kalkon penningtvätt Substantiv handling för att överskyla olagligt ursprung av pengar primat Substantiv överhöghet, företräde; ställning, värdighet, ämbete som primas (kyrklig ledare) eller primus (den främste) ranka Verb bedöma hur väl en viss handling kan utföras av någon i förhållande till dennes konkurrenter; göra upp en lista över samtliga (tänkbara) deltagare ordnad efter hur väl de kan förväntas prestera risa Verb aga, slå någon med ris rostfri Adjektiv som inte rostar (speciellt om stålföremål som tillverkats på speciellt vis för att undvika rost) samarbetsvilja Substantiv benägenhet eller vilja att samarbeta (med andra mot ett gemensamt mål i ett visst sammanhang) sarga Verb såra, skada, skära sedvanlig Adjektiv övlig, bruklig, enligt vana och sed sjösjuka Substantiv illamående på grund av sjögång skolfröken Substantiv kvinnlig lärare i en skola skotta Verb medelst en skyffel eller dylikt flytta bort snö som ligger i vägen skvallerbytta Substantiv någon som har för vana att skvallra, att av illvilja rapportera till tredje part vad han eller hon erfarit skygg Adjektiv blyg, osäker tillsammans med andra, som skyr andra människor (t.ex. främlingar eller personer av motsatt kön) smakbit Substantiv bit som utgör smakprov stilton Substantiv en mjuk dessertost med grönmögel av engelskt ursprung med fyllig och något skarp smak och något lägre sälta än ädelost substitut Substantiv något som ersätter något annat, ersättning, ersättare surpuppa Substantiv sur, grinig person sydöst Adverb sydost symaskin Substantiv maskin som används för att sy ihop tygbitar terpentin Substantiv tjockflytande och välluktande vätska från vissa barrträd tetra Substantiv benämning på ett stort antal fiskarter inom ordningen laxkarpar thaimat Substantiv samlande om maträtter från det thailändska köket uppstigning Substantiv det att stiga upp; tillfälle då någon stiger upp urklipp Substantiv något som klippts ur ett större sammanhang, till exempel tidningsurklipp vete Substantiv spannmål i vetesläktet Triticum som främst används för att framställa mjöl världsherravälde Substantiv makt att ensam bestämma över hela världen vårdnadstvist Substantiv tvist om vårdnaden av gemensamma barn efter skilsmässa yngel Substantiv unge av fisk eller groddjur ärelystnad Substantiv starkt begär efter ära ångande Adverb på ett ångande sätt österifrån Adverb från öster överväldiga Verb göra ett enormt intryck på någon anstöt Substantiv kollision, numera endast i bildlig bemärkelse avlösning Substantiv ombyte i arbete eller på vakt; den eller de som träder i stället för annan (andra) bakpulver Substantiv ett jäsmedel i pulverform som används i stället för jäst i viss bakning: när det löses upp i vatten bildas koldioxidgas som ger jäsverkan bihang Substantiv tillägg, additament bojkott Substantiv avbrytande av förbindelserna med person eller företag; beslut att inte driva affärer med ett visst land eller visst företag bortkommen Adjektiv inte hemmastadd, vilsen, förvirrad, hjälplös collie Substantiv en skotsk hundras dränera Verb leda bort vatten (eller annan vätska) från (ett område på marken eller annan plats) efterlängtad Adjektiv önskad, som någon längtar efter exemplarisk Adjektiv föredömlig; som kan föregå med gott exempel; som är en bra förebild; som (nästan) helt saknar brister fila Verb använda en fil för att jämna till ytan på ett material filmkväll Substantiv kväll med filmtittande med vänner eller släktingar finsk Adjektiv som i första hand rör, utmärker eller härstammar från Finland (utan att åberopa en språklig dimension) frågvis Adjektiv som ställer många frågor fullblod Substantiv en av flera ädla hästraser fyndig Adjektiv rik på fynd, innehållsrik förbittring Substantiv det att vara förbittrad (gjord bitter) förhörsledare Substantiv person som utför ett förhör gehör Substantiv förmåga att uppfatta musik med en sådan grad av medvetenhet och förståelse att det blir möjligt att på ett stilriktigt sätt återge och gestalta det hörda genetiker Substantiv forskare inom genetik, ärftlighetsforskare glapp Adjektiv som glappar grafisk Adjektiv grafisk konst: grafik gräma Verb vålla (någon) djup och varaktig sorg, vanligen förbunden med irritation, förargelse, harm eller vrede halvdan Adjektiv halvfärdig, slarvigt gjord, inte riktigt bra, inte helt tillfredsställande hemmavid Adverb hemma, vid hemmet, i sina egna hemtrakter hieroglyf Substantiv skrivtecken bestående av bild i skriftsystem som användes i bland annat i det gamla Egypten, Mayariket och i andra civilisationer hjärtstopp Substantiv akut hälsoproblem som innebär att hjärtat inte längre slår hypotermi Substantiv tillstånd då en organisms kroppstemperatur som följd av nedkylning understiger gränsen för vad som krävs för att upprätthålla ämnesomsättning och andra kroppsfunktioner häxkonst Substantiv konsten att utföra trolldom hårtork Substantiv elektrisk apparat för att torka hår med varmluft ideellt Adverb på ett ideellt sätt invald Adjektiv som valts in iransk Adjektiv som rör Iran eller det iranska folket kalksten Substantiv bergarter som består av kalcit och används vid tillverkning av kalk kapris Substantiv infall, påhitt, hugskott, nyck katalogisera Verb föra in i en förteckning; göra upp en förteckning klagande Adjektiv som klagar komplexitet Substantiv ett mått på oöverskådligheten i ett sammanhang konsultation Substantiv rådfrågning kontaminering Substantiv det att kontaminera kromosom Substantiv komplex bestående av en eller två (två efter DNA-replikation före celldelning) DNA-molekyler med associerade proteiner (histoner och andra proteiner), speciellt under celldelningen då kromosomerna blir synliga i ljusmikr kycklingsoppa Substantiv soppa, i vilken kyckling är en mycket viktigt ingrediens likbil Substantiv specialdesignad bil som kör avlidna personer i kistor till begravningsbyrå, kyrka och begravningsplats likör Substantiv söt alkoholdryck med vanligen 15-40 % alkoholhalt lärarrum Substantiv rum i skolan där lärare kan vistas långsint Adjektiv som inte glömmer att han blivit orättvist eller överlägset behandlad magnetism Substantiv samlingsnamn för fenomen som uppstår när laddningar rör på sig och påverkas av magnetiska krafter morrhår Substantiv långa hårstrån som sitter under nosen på vissa däggdjur, vanligen med känselfunktion multiplicera Verb räkna multiplikation mås Substantiv individ inom familjen måsar och trutar, som är mindre och har mindre krafrig näbb narcissism Substantiv sjuklig självupptagenhet narkotikabrott Substantiv illegal hantering av förbjudna rusmedel nålstick Substantiv stick med nål, vanligen händelsen att en (medicinsk) nål sticks in i (levande) vävnad (för provtagning eller injektion) ofantlig Adjektiv mycket stor ostmacka Substantiv smörgås med ost som pålägg ovilja Substantiv det att inte vilja något persilja Substantiv en art (Petroselinum crispum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten persilja pragmatisk Adjektiv som inte låter abstrakta idéer (känslor, ideologier, etc.) stå i vägen för möjligheten att åstadkomma något i praktiken prispengar Substantiv pengar som segern av en tävling får privilegiera Verb ge privilegier propan Substantiv ett kolväte, alkan med formeln C3H8 resning Substantiv handlingen att resa (upp) något, att ställa sig upp; uppförande eller uppbyggande av något sigma Substantiv den grekiska bokstaven Σ (gemen: σ, gemen finalform: ς) skolad Adjektiv (2) struntsak Substantiv bagatell, något litet och oviktigt som man kan strunta i suveränitet Substantiv det att vara suverän; överhöghet symmetri Substantiv det att kunna delas i två halvor som är spegelbilder till varandra säll Adjektiv lycklig, nöjd särbehandling Substantiv det att behandla någon annorlunda (särbehandla), ofta negativt taxa Verb köra (rulla) ett flygplan på marken tillta Verb öka i styrka (ofta om vind eller nederbörd) tredjeplats Substantiv tredje plats trehjuling Substantiv cykel med tre hjul, ofta för barn utpekad Adjektiv som har pekats ut uträkning Substantiv lösning på räkneuppgift vederbörande Adjektiv som avses eller berörs vela Verb ha svårt för att bestämma sig vicekung Substantiv monarks omedelbare ställföreträdare i ett underordnat land asbra Adjektiv mycket bra bajskorv Substantiv korvformad massa av avföring, d.v.s. vanligtvis illaluktande restprodukter som har sitt utlopp i ändtarmen besegla Verb befara med segelfartyg beskyllning Substantiv anklagelse, tillvitelse, påstående som lägger skuld på (beskyller) någon bildruta Substantiv enskild bild i en film eller video blazer Substantiv udda kavaj blåsfisk Substantiv Sphoeroides maculatus, fisk som har fått sitt namn efter att den vid fara kan blåsa upp sig med vatten eller luft bortåt Preposition nära, nästan, närmare, ungefär, inemot bänkpress Substantiv övning inom styrketräning där utövaren ligger på rygg på en bänk och pressar en skivstång uppåt från brösthöjd för att träna främst bröst, axlar och armar chefsåklagare Substantiv chef för en åklagarkammare delning Substantiv det att något delas, delas upp, fördelas dement Adjektiv som lider av demens distansera Verb öka sitt avstånd från dukat Substantiv guldmynt extraknäck Substantiv inkomstbringande arbete vid sidan om ett mer huvudsakligt sådant arbete, för att få lite extra pengar facit Substantiv lösning på eller resultat av en aritmetisk fråga farmare Substantiv (amerikansk) bonde framdörr Substantiv endera av de två främre dörrarna för passagerare på en bil eller annat fordon; främre dörr på fordon framskriden Adjektiv som hunnit långt fram; långt gången, utvecklad, avancerad fröjdas Verb fröjda sig följaktligen Adverb av den anledningen förhud Substantiv ett tillbakadragbart hudveck (praeputium) som täcker ollonet längst ut på penis försörjning Substantiv ekonomiska medel för att tillgodose det fortlöpande uppehället förtrolig Adjektiv konfidentiell gast Substantiv sjöman; matros (besättningsmedlem på fartyg) genie Substantiv skyddsande enligt romersk mytologi genomförbar Adjektiv som kan genomföras groggy Adjektiv vimmelkantig (efter motståndares slag i boxning) gryn Substantiv skalat, och ibland även krossat eller sammanpressat, sädeskorn hedersmedalj Substantiv medalj som tilldelats för att särskilt hedra någon helomvändning Substantiv det att vända (sig), rotera 180 grader högvatten Substantiv tidvatten när vattenståndet är högt; flod jordbrukare Substantiv person som driver ett jordbruk kamomillte Substantiv te bryggt av torkade kamomillblommor knyck Substantiv hastig rörelse, ryck, stöt köksdörr Substantiv dörr som leder till kök lasso Substantiv 10-15 meter långt rep som har knutits på ett sätt så det har bildats en ögla, som kan göras mindre genom att dra i repet lunchlåda Substantiv låda avsedd för att fyllas med lunchmat som sedan kan tas med till arbetsplatsen, skolan eller liknande läromästare Substantiv person som haft stort inflytande över någon annans utveckling matrest Substantiv mat som blivit över efter en måltid matsäck Substantiv mat som medtas vid utflykter eller annan aktivitet mede Substantiv variant av med mentalitet Substantiv läggning, natur, karaktär, psyke, sinnelag målgrupp Substantiv definierad grupp av människor som något, ofta marknadsföring, riktar sig till månlandning Substantiv det att landstiga en måne nanna Verb sova navigation Substantiv konsten att bestämma kurs och läge vid färd med båt eller flygplan nedan Adverb i ett läge som är på nivån längre ned än en angiven punkt ofrälse Adjektiv varken adlig eller prästerlig och därför ej befriad från skatt opal Substantiv ett ädelstensskimrande mineral; en sorts ädelsten opasslig Adjektiv opassande, inte passlig orangutang Substantiv en art (Pongo pygmaeus) inom däggdjursfamiljen människoapor (Hominidae); individ av arten orangutang oregerlig Adjektiv som inte kan hållas i styr; ostyrig, otyglad oschysst Adverb inte schysst osman Substantiv person från Turkiet under sultanernas tid parmesan Substantiv parmesanost pitch Substantiv slag med klubban pitching wedge prövotid Substantiv period (ofta något eller några år lång) under vilken en persons förmågor eller beteende (i ett visst sammanhang eller avseende) granskas extra ingående eller bedöms extra strängt (ofta på så sätt att rättighet, tillstånd roffa Verb lägga beslag på, girigt och frimodigt ta /för sig/ rättning Substantiv det att rätta; korrigering rättsfall Substantiv ärende som prövas i domstol same Substantiv person som tillhör den folkgrupp i norra Skandinavien som talar samiska skattmas Substantiv skatteindrivare spån Substantiv flisa, speciellt träflisa stjärnfall Substantiv händelsen att en stjärna tycks falla stridslysten Adjektiv som söker strid talangscout Substantiv person som söker potentiella talanger tjut Substantiv starkt gällt ljud tranbärsjuice Substantiv juice av tranbär transfusion Substantiv överföring tyrannosaurus Substantiv en stor köttätande dinosaurie av släktet Tyrannosaurus, vars fossil hittats i Nordamerika och som levde under kritaperioden uppemot Adverb nästan urarta Verb förändras mycket kraftigt till det sämre och kaosartade, spåra ur vissen Adjektiv om bladen av en växt blir torra ängslan Substantiv (lätt) rädsla eller oro abonnemang Substantiv löpande beställning; ett avtal om att köpa en regelbundet nyutkommande vara eller tjänst för en viss tid, och då ha tillgång till nya exemplar av varan eller tjänsten under hela denna tid afrodisiakum Substantiv potenshöjande medel, preparat som används för att framkalla kärlek (eller lust) ansiktsbehandling Substantiv skönhetsbehandling av ansiktet, som exempelvis kan bestå av att rengöra och återfukta huden armeniska Substantiv språk som framförallt talas i Armenien baddare Substantiv person som utmärker sig inom visst område bangård Substantiv spårsystem vid en större järnvägsstation, särskilt där lok och vagnar förvaras, kopplas isär och kopplas ihop behändig Adjektiv som är enkel att använda och fungerar på ett bra sätt bidragsgivare Substantiv person som ger bidrag (till någon eller något), person som bidrar (till något) genom att göra en delinsats bildäck Substantiv däck till hjul på bil blandband Substantiv kasettband med egensammansatt blandning av musik blomkål Substantiv grönsak som är en varietet av arten kål (Brassica oleracea); det vetenskapliga namnet på varieteten är Brassica oleracea var. botrytis bordsskick Substantiv (bra) sätt att äta och uppföra sig vid matbordet bortanför Preposition befinnande sig någonstans i samma riktning som fast längre bort bussbiljett Substantiv biljett som ger tillgång till en bussresa eller som vittnar om erlagd avgift för sagd resa cornflakes Substantiv frukostflingor av majskorn som valsats och rostats curie Substantiv måttenhet för radioaktivt sönderfall dansör Substantiv manlig dansare defibrillator Substantiv hjärtstartare definitiv Adjektiv slutgiltig dekryptera Verb förvandla kryptotext till klartext dockteater Substantiv teater där rollerna framställs av dockor drömvärld Substantiv värld som betraktad av någon fylld av illusioner; orealistisk verklighetsuppfattning eyeliner Substantiv penna eller pensel som är avsedd för sminkning av ögats konturer filur Substantiv opålitlig person flaggskepp Substantiv fartyg från vilket flottchefen utövar sitt befäl forskningsprojekt Substantiv projekt inom forskning gasbinda Substantiv tunn tygremsa som håller fast förband; tunn tygbit (eller liknande) som suger upp vätska (från sår) generalsekreterare Substantiv titel för chefstjänsteman i vissa större organisationer, samt tidigare även inom de kommunistiska partierna i Östeuropa grönska Verb vara eller bli grön guddotter Substantiv flicka i förhållande till sin gudfar eller gudmor gördel Substantiv mindre gjord; klädesplagg som spänns runt magen heltäckande Adjektiv som täcker alla aspekter av något hustak Substantiv tak på hus häftapparat Substantiv kontorsapparat, antingen använd med muskelkraft eller eldriven, vilken fäster ihop en bunt med papper med varandra genom att pressa en häftklammer genom bunten häktning Substantiv åtgärd genom vilken den misstänkte berövas friheten hämmad Adjektiv som håller känslor inne ihärdighet Substantiv det att vara ihärdig; uthållighet inkorrekt Adverb på ett inkorrekt sätt inkvartering Substantiv det att förse soldater med mat och husrum inloggad Adjektiv som loggat in utan att logga ut; för tillfället aktiv som användare av ett datorsystem, en programvara, en Internettjänst eller liknande jama Verb producera ett ljud likt det som katter brukar producera kamomill Substantiv en art (Matricaria chamomilla) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kamomill knivig Adjektiv svår att lösa; sådan som inte har något uppenbart svar eller lösning; sådan som fordrar skarpt sinne konfederation Substantiv (stats)förbund konfetti Substantiv små runda kulörta pappersbitar som karnevalsdeltagare kastar på varandra kontorstid Substantiv den tid under veckan då kontorsarbetare traditionellt är (tillgängliga) på sina kontor, ungefär måndag till fredag 8–17 kontrolltorn Substantiv synonym till flygledartorn kväkare Substantiv anhängare av en viss religiös sekt (numera främst i USA) landningsställ Substantiv anordning på en luftfarkost som den vilar på marken med då det inte flyger lokaltidning Substantiv tidning som produceras i och främst vänder sig till människor som bor i en viss (mindre) geografisk region, t.ex. en stad (och alltså inte till nationen i stort) magma Substantiv smältlösning av bergarter i jordens inre maldiv Substantiv Person, speciellt man, från Maldiverna. maska Verb smita undan från en uppgift (i synnerhet en fysiskt ansträngande), eller göra den långsammare än nödvändigt nano Substantiv kortform av nanoteknik; atomslöjd neon Substantiv ett grundämne med atomnummer 10, atommassa 20,2 och symbolen Ne nioåring Substantiv person som är nio år gammal; något som varat i nio år nödlandning Substantiv det att nödlanda; tillfälle då ett flygplan nödlandar obehindrat Adverb utan hinder orealistisk Adjektiv som inte är realistisk; som inte ser ut som i verkligheten; som inte är, förefaller eller känns rimligt (t.ex. etiskt, skäligt, motiverat); som (förmodligen) inte fungerar i verkligheten orgel Substantiv tangentinstrument och blåsinstrument, där ljudet framställs genom att luftströmmar sätter i svängning luften i ett rör polcirkel Substantiv cirkel längs ytan vid en given breddgrad på en planet, med en i förhållande till omloppsplanets normal lutande rotationsaxel, ovan eller under vilken midnattssol kan ses åtminstone under ett av årets dagar prestanda Substantiv kapacitet att utföra privatperson Substantiv enskild person, som inte representerar något företag eller någon organisation eller förening, utan bara representerar sig själv som individ prompt Adjektiv skyndsam, snar pyroman Substantiv mordbrännare, person med sjuklig lust att anlägga eldsvådor rytande Substantiv väldigt starkt skrik; lejons eller tigers läte rökridå Substantiv något som döljer sanningen samlarobjekt Substantiv objekt värt att samla sav Substantiv näringsvätska i träd sengångare Substantiv en taxonomisk underordning inom ordningen håriga trögdjur (Pilosa) sexhundra Räkneord ett tal; 600 sick Substantiv inpressad ränna i plåt som är halvcirkelformad använd som prydnad eller för att öka plåtens stadga skottkärra Substantiv vagn med ett hjul avsedd att skjutas av en människa skrumplever Substantiv levercirros skruvstäd Substantiv ett verktyg, varmed ett arbetsstycke fasthålls under bearbetning skutt Substantiv hopp, språng; resultatet av att skutta skyddsväst Substantiv väst som står emot beskjutning och skyddar överkroppen solsting Substantiv kroppsligt tillstånd som uppstår när man solar för länge och kroppen inte kan bli av med överskottsvärmen soppatorsk Substantiv det att få slut på bränsle i ett motorfordon; bensinstopp specialförband Substantiv förband med särskilda förmågor och/eller utrustning spelberoende Adjektiv beroende av att spela (datorspel eller spel om pengar) spelplan Substantiv tydligt begränsat område (på gräs, is, eller dylikt) där vissa sporter utövas; område som spelarna och bollen eller dylikt inte får lämna hur som helst statssekreterare Substantiv titel för höga tjänstemän i svenska statsförvaltningen stenbrott Substantiv ställe där stenbrytning utförs stenkast Substantiv det att kasta en sten stönande Adjektiv som stönar subjektiv Adjektiv personlig, ensidig, partisk, /med en sanningshalt/ som varierar beroende på vilken person man refererar till tiotiden Substantiv någon gång ungefär klockan tio ungrare Substantiv invånare i Ungern eller person med ungersk härkomst uppretad Adjektiv som uppretats utåtriktad Adjektiv riktad (radiellt) utåt från något valår Substantiv år (någon gång) under vilket (vanligen riksdags- eller president-) val hålls (i ett land givet) vareviga Pronomen (något starkare än) varenda, utan minsta undantag vattenverk Substantiv anläggning för rening och behandling av råvatten från en vattentäkt som ska användas som dricksvatten vinkling Substantiv särskild inriktning som lyfter fram bara vissa sidor, ur en särskild synvinkel växthuseffekt Substantiv effekt som består i att vissa gaser i en planets atmosfär fångar upp och reflekterar värmestrålning från planetytan och på vis ger ytan en högre temperatur än vad den annars hade haft återfödd Adjektiv född igen överhet Substantiv ett samhälles makthavare översyn Substantiv det att se över; genomgång, undersökning affektionsvärde Substantiv särskilt värde (för ett föremål) som baseras på personliga känslor och minnen (i kontrast till ekonomiskt eller konstnärligt värde) astronomisk Adjektiv som har att göra med astronomi barnmat Substantiv (speciell) mat för (späd-) barn bedrövelse Substantiv bedrövligt tillstånd benbrott Substantiv brott på ben bitande Substantiv det att bita ebb Substantiv periodiskt återkommande företeelse då havsvattennivå går från att vara hög till att vara låg (orsakad av månens och solens dragningskraft) femtiden Substantiv någon gång ungefär klockan fem fettfri Adjektiv som saknar fett filmmanus Substantiv kort för filmmanuskript forell Substantiv restaurangnamn på någon fisk, vanligen regnbågsöring frilansa Verb ta eller genomföra uppdrag eller uppgifter utan fast anställning fritidsaktivitet Substantiv aktivitet som en person utför (oftast för nöjes skull) under hans eller hennes fritid fräs Substantiv synonym till halskrås fulländning Substantiv det att vara fulländad funderare Substantiv handlingen att fundera färdknäpp Substantiv liten mängd sprit som dricks före resa företagsledare Substantiv ledare för ett företag förkroppsliga Verb göra kroppslig, göra verklig, personifiera, konkretisera, representera (en idé genom sin kropp/person) förorda Verb förutsäga; i förväg erinra gasell Substantiv antilop givmildhet Substantiv det att vara givmild godtagbar Adjektiv tillräckligt bra för att kunna accepteras golare Substantiv person som anger någon till polisen (och därmed bryter ett förtroende) gungstol Substantiv stol vars ben är fästade på två identiska böjda skenor (en på vardera sidan) som är parallella med stolens sittriktning och som utgör stolens enda kontakt med golvet och därmed låter stolen gunga fram och tillbaka alltef hakkors Substantiv svastika halsa Verb dricka ur ett fullt glas eller en full flaska utan att pausa för att hämta andan (Synonymt med svepa?) höjning Substantiv handlingen att höja något isländska Substantiv språk som talas på Island jugoslaviska Verb kvinna från Jugoslavien kanariefågel Substantiv en burfågel (Serinus canaria forma domestica) som härstammar från arten kanariesiska (Serinus canaria); individ av denna fågel kaross Substantiv hölje till ett fordon, vanligen i metall klantig Adjektiv som (ofta) begår misstag som personen, i någon mening, inte borde begå, speciellt (men inte nödvändigtvis) med avseende på motorisk funktion eller förmåga att komma ihåg viktiga saker knullande Substantiv det att knulla kokos Substantiv produkt framställd av kokospalm, kokosnöt eller dess kärna kortbyxor Substantiv kortare byxor som oftast räcker ner ungefär till knäna kugge Substantiv utskjutande tand på kugghjul eller annat maskinelement som kan gripa in i mellanrummen mellan liknande tänder på ett annat maskinelement kyssande Substantiv det att kyssa käck Adjektiv livlig och pigg; som handlar med friskt mod utan att tveka lanka Substantiv lågt spelkort (tvåor, treor...); spelkort med litet värde i spelet luspank Adjektiv mycket fattig, helt pank lyckträff Substantiv fördelaktigt resultat som bara beror på tur löjeväckande Adjektiv som väcker löje; skrattretande, patetisk mejeriprodukt Substantiv produkt från mejeri med obearbetad mjölk som råvara monolit Substantiv större föremål (vanligen monument) som tillverkats ur ett enstaka massivt stycke sten mores Substantiv (goda) seder, skick och ordning muskot Substantiv en tropisk krydda mörkhyad Adjektiv med naturligt mörk hy nedåtgående Adjektiv som går i riktning nedåt (inte sällan bildligt, t.ex. om en kurva i ett tänkt diagram); som blir sämre och sämre nyfunnen Adjektiv som nyligen har hittats eller kommit till kännedom nödig Adjektiv nödvändig nödvärn Substantiv lagligt tolererat våld som får användas för att skydda sig mot olaglig våld i en utvägslös situation omsorgsfull Adjektiv som handlar med noggrannhet och eftertänksamhet oregano Substantiv en växtart (Origanum vulgare) i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae); individ av denna ört osund Adjektiv inte frisk, inte sund; sjuklig, sjuk osynlighet Substantiv det att vara osynlig; det att inte synas persisk Adjektiv som rör Persien (Iran), persiska språket (dari, tadzjikiska, farsi) eller folkgruppen perser personalchef Substantiv chef med ansvar för personalfrågor, såsom rekrytering, löner och anställningsavtal piazza Substantiv öppen plats (i Italien) proppa Verb fylla till bristningsgränsen raffinerad Adjektiv förädlad; renad renässans Substantiv epok kännetecknad av en kulturrörelse som strävade att återuppleva antikens ideal retlig Adjektiv lätt irriterbar; som lätt blir irriterad returnera Verb skicka tillbaka, återsända sabotör Substantiv person som begår ett sabotage segment Substantiv avgränsad del av något sjukgymnast Substantiv person som ger behandling medelst sjukgymnastik skyltdocka Substantiv docka som ställs upp i skyltfönster snuva Substantiv tillstånd med rinnande näsa specificera Verb ange något (i detalj) spinning Substantiv (grupp-)träningsform där man cyklar inomhus (tillsammans) på motionscyklar stalka Verb ständigt förfölja, såväl på internet som irl, övervaka ofta under flera år, vara psykopatiskt besatt av någon stetoskop Substantiv instrument för avlyssning av hjärta och lungor tomtenisse Substantiv övernaturlig varelse som hjälper jultomten transsexuell Adjektiv som har en stark och permanent upplevelse av att tillhöra och identifiera sig själv med det motsatta könet och därför önskar genomgå någon form av könskorrigering tuba Substantiv relativt stort bleckblåsinstrument täcknamn Substantiv chiffrerat namn som används som hemlig beteckning (vid spionage eller liknande) för att dölja ens identitet usb Substantiv typ av anslutning mellan dator och extern enhet för överföring av data och elektrisk ström utskällning Substantiv det att någon kraftfullt verbalt klagar på eller tilrättavisar någon annan vektor Substantiv något som har storlek och riktning; ett element i ekvivalensklassen av par av punkter i euklidiskt rum som har samma differens virvelvind Substantiv vind som snurrar hastigt, som virvlar; tornado välbehag Substantiv /känsla av/ tillfredsställelse, glädje, lust, trevnad, trivsel västfront Substantiv gräns i väster där två motsatta arméer slåss mot varandra vågspel Substantiv riskabelt agerande våtservett Substantiv en liten fuktad pappersbit eller trasa för rengöring eller personlig hygien (typiskt individuellt förpackad) won Substantiv benämning på valutan i Sydkorea och Norkorea äppelmos Substantiv mos gjort av äpplen återbesök Substantiv nytt besök efter ett tidigare besök övervikt Substantiv alltför hög vikt; fetma, korpulens ankomsttid Substantiv tiden då något ankommer till en destination anspråkslös Adjektiv som har låga krav befintlig Adjektiv som befinner sig eller föreligger någonstädes besökstid Substantiv tidsperiod då någon, ofta en institution, tar emot besökare bortifrån Adverb med utgångspunkt i en avlägsen position boxningsmatch Substantiv match i sporten boxning brödföda Substantiv levebröd, en persons eller familjs inkomst bullrig Adjektiv som bullrar diagnostisera Verb ställa diagnos dribbla Verb ta sig förbi sin motståndare (med boll, puck eller liknande) oftast med en föregående fint för att få motståndaren att gå åt ett annat håll än ditt dubbelsäng Substantiv säng avsedd för två personer duma Substantiv beteckning på en lagstiftande församling i det moderna och det historiska Ryssland dödsannons Substantiv annons som meddelar att någon har avlidit emigrera Verb utvandra; flytta från ett land (till ett nytt och bosätta sig där) finslipa Verb justera de sista detaljerna på något verk efter att det grövsta jobbet har klarats av framtand Substantiv någon av de åtta tänder som sitter längst fram i käken hos människan (eller motsvarande hos annan djurart) framtill Adverb på eller i främre delen; på framsidan framåtanda Substantiv egenskapen att vilja arbeta hårt för att uppnå ett mål; att vara framåt fregatt Substantiv fulltacklat örlogsfartyg fundersam Adjektiv som frågande tänker på något glidare Substantiv person som tar lätt på arbete, studier och plikter grundregel Substantiv grundläggande (allmän) regel gråhårig Adjektiv som har grått hår /på grund av hög ålder/ hackspett Substantiv någon av de fågelarter i familjen hackspettar (Picidae); individ av dessa arter hekto Substantiv hektogram, d.v.s. hundra gram (av något) homofob Adjektiv som känner homofobi hårboll Substantiv kompakt massa av hår som bildas i magen på katter som en följd av att de slickar och sväljer pälsen (och som orsakar kräkningar) ingalunda Adverb inte på något sätt; alls inte inventera Verb förteckna och värdera, göra förteckning över ishockey Substantiv lagsport som spelas på is under användning av skridskor, klubba och puck kastanj Substantiv typ av stor, oregelbunden nöt med (röd)brun färg klaver Substantiv samlingsnamn för musikinstrument med klaviatur (bl.a. piano, cembalo, klavikord, orgel, dragspel) kolsyra Substantiv en svag syra, kemisk formel H2CO3, som uppstår då koldioxid löses i vatten komik Substantiv det som framkallar löje; lustighet kompress Substantiv steril gasbinda till förband konfirmation Substantiv bekräftelse konsument Substantiv person /i mängden/ som köper varor /producerade av företag/ med avseende att konsumera dem kotlett Substantiv stekt kött med ett stycke revben kringresande Adjektiv som reser omkring, ambulerande krök Substantiv något som är krökt, till exempel böjen på ett rör eller en kurva i vägen kärve Substantiv knippe av spön eller strån av skördad men ännu ej tröskad säd, nek lantbrukare Substantiv personer som arbetar med lantbruk livskvalitet Substantiv samlingsbegrepp som innehåller alla faktorer som inverkar på levnadsvillkor lä Substantiv skydd mot blåst läkemedelsföretag Substantiv företag som utvecklar och/eller framställer läkemedel magsäck Substantiv ihåligt, säckliknande organ med muskulär vägg i övre bukhålan, vilket utgör en del av matspjälkningskanalen och vars lumen är förbundet med matstrupen uppåt och med tunntarmens mest proximala del (tolvfingertarmen) nedåt mahogny Substantiv trä som används för tillverkning av möbler och båtar malört Substantiv en art (Artemisia absinthium) och släkte (Artemisia) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten malört megafon Substantiv taltratt (ett koniskt rör med munstycke och handtag), ljudförstärkare mekanik Substantiv läran om rörelse och de krafter som ligger bakom rörelse motorolja Substantiv olja som smörjer en förbränningsmotor motsträvig Adjektiv som ogärna accepterar något; motvillig, vrång najs Adjektiv härlig, skön eller schysst nedkyld Adjektiv vars temperatur har sänkts oattraktiv Adjektiv inte attraktiv objektivitet Substantiv ett sakligt och opartiskt förhållningssätt inför något offergåva Substantiv gåva som ges som (religiöst) offer ogrundad Adjektiv obekräftad, som det saknas goda argument, skäl eller bevis för ohelig Adjektiv inte helig okontrollerad Adjektiv utan kontroll omsättning Substantiv total försäljning för ett företag eller organisation under en viss period osäkrad Adjektiv med säkringen avlägsnad, redo att skjuta personlighetsstörning Substantiv psykisk sjukdom där en person vanligtvis beter sig på sätt som uppfattas som störande eller stötande platonisk Adjektiv variant av platonsk poliskonstapel Substantiv äldre tjänstegrad inom polismyndigheten portabel Adjektiv bärbar, medtagbar privatjet Substantiv (nästan alltid relativt litet) jetflygplan som används för personlig transport åt en enskild (privat)person, anställda i ett företag eller liknande projektledare Substantiv person som leder ett projekt och den grupp av individer som deltar i projektet puckad Adjektiv dum, korkad; som är ett pucko påflugen Adjektiv som på ett framfusigt sätt tränger sig på roddbåt Substantiv båt som är avsedd att drivas framåt genom rodd/med hjälp av åror rosenblad Substantiv blomblad (kronblad) av ros skällande Adjektiv som skäller, som ger ifrån sig skall snöboll Substantiv boll gjord av snö, särskilt om sådana som kramas i handen i syfte att kastas vid lek socialistisk Adjektiv som präglas av socialism sojamjölk Substantiv dryck framställd av sojabönor, som i karaktären är påminnande om animalisk mjölk sputnik Substantiv (sovjetisk) rymdfarkost stapel Substantiv trave med ovanpå varandra staplade föremål statshemlighet Substantiv konfidentiell uppgift som bara staten och vissa av dess anställda känner till stila Verb uppträda på ett stilfullt eller tillbörligt sätt; visa upp sig t.ex. i nya, vackra kläder; på ett överdrivet sätt uppvisa färdighet storfot Substantiv apliknande varelse som sägs leva högt i Nordamerika strafflindring Substantiv det att få ett mildare straff streckkod Substantiv uppsättning parallella linjer konstruerad för att representera viss information och för att enkelt kunna avläsas automatiskt strålkastarljus Substantiv ljus från en strålkastare (stark lampa med riktat ljus) sudd Substantiv hopvecklad eller hopskrynklat föremål (t.ex. lapp, trasa) avsedd för suddande (rengöring) söndagsmorgon Substantiv morgon på en söndag tapas Substantiv en maträtt bestående av flera (spanska) smårätter, spansk plockmat tillgodo Adverb variant av till godo tjänstledig Adjektiv som beviljats ledighet från sin anställning utöver vanlig semester tågbiljett Substantiv biljett som visar att en resenär /har betalat och/ är berättigad att åka med ett tåg upptrappning Substantiv stegring; ökning av stridsåtgärder uträknad Adjektiv som räknats ut vaccinerad Adjektiv som erhållit vaccin (mot en sjukdom) vapenaffär Substantiv butik som säljer vapen vapendragare Substantiv ung man som bär krigares vapen och hjälper honom vattendrag Substantiv rinnande vatten i en etablerad fåra i landskapet; bäck, å, flod eller älv vibrerande Substantiv det att vibrera villoväg Substantiv väg som leder fel åkare Substantiv ägare av åkeri; ägare av företag som ombesörjer transport av gods önskedröm Substantiv (svåruppnåelig eller eventuellt orealistisk) föreställning om ett framtida tillstånd som en önskar ska förverkligas accessoar Substantiv tillbehör (speciellt gällande mode, om föremål som "kompletterar" en persons utseende såsom klockor, väskor, handskar och dylikt, men även mer allmänt) arvegods Substantiv ärvd egendom, mark eller föremål som har överlämnats till arvinge avstickare Substantiv avvikelse (från vägen, ämnet e.dyl.), utflykt, liten omväg basar Substantiv österländsk marknadsplats; butik med allehanda varor; byggnad med butiker belgisk Adjektiv som rör Belgien besanna Verb påvisa sanningen bioteknik Substantiv användning av biologiska processer i tekniska tillämpningar; teknik som nyttjar organismer, celler, enzymer, DNA etc. för att uppfylla mänskliga behov björnbär Substantiv växt inom artgruppen björnbär blida Substantiv en sorts medeltida belägringsvapen bestående av en träställning med en kastarm försedd med en motvikt i en änden bojkotta Verb efter samfällt beslut avstå från allt handhavande med viss part för att visa på missnöje briljera Verb göra något som man är oerhört skicklig på /så att det nästan blir ett konstverk varje gång/ bureau Substantiv variant av byrå butikschef Substantiv föreståndare (chef) för en butik, platschef inom detaljhandeln bä Interjektion en interjektion som används om man vill beskriva hur får och getter låter när de bräker cannoli Substantiv sicilianskt bakverk som utgörs av ett rörformat skal av friterad deg som traditionellt fylls med sötad ricotta desertering Substantiv det att fly från militärtjänst djurplågeri Substantiv det att plåga djur dur Substantiv modus av durskala som ofta uppfattas som positivare än moll epa Substantiv epatraktor eufori Substantiv tillstånd av glädje och upprymdhet fanimig Adverb variant av fan i mig fascination Substantiv känsla att något är mycket trevligt, intressant eller spännande filial Substantiv självständig underavdelning under en annan inrättning av samma slag främlingslegion Substantiv /fransk/ frikår av utlänningar fylleri Substantiv stark berusning fördjupa Verb göra djupare eller större (speciellt om kunskaper, ett samarbete eller en kris) fördold Adjektiv dold, ej synlig eller märkbar förstoring Substantiv det att förstora förstörare Substantiv någon eller något som förstör giftgas Substantiv stridsgas grottmänniska Substantiv person som bor i grotta grundlös Adjektiv som saknar motiv i verkligheten; som det inte finns bevis för hertz Substantiv härledd SI-enhet med beteckningen Hz för frekvens, definierad som en (regelbundet förekommande) händelse (exempelvis svängning) per sekund högskoleprov Substantiv prov för att undersöka någons lämplighet för högskolestudier imam Substantiv böneledare; inom shiitisk islam en ledare på hög nivå indrivare Substantiv person med uppgift att framtvinga betalning konkubin Substantiv älskarinna, frilla konkurrerande Substantiv det att konkurrera kortsiktig Adjektiv som (endast) gäller eller tar hänsyn till händelser som ligger (mycket) nära fram i tiden käbbla Verb smågräla köksmästare Substantiv chef för restaurangkök, kökschef lasarett Substantiv sjukhus lycksökare Substantiv person som söker finna rikedom genom ohederliga metoder (särskilt genom romantiska relationer) lyhörd Adjektiv som har sådan akustik att ljud lätt fortplantar sig långtifrån Adverb inte alls, överhuvudtaget inte medvetslöshet Substantiv tillstånd då en person ej är vid medvetande, t.ex. i koma migrationsverk Substantiv statligt verk för hantering av migration (immigration, invandring) moderlig Adjektiv lik en mor; omtänksam, ömsint mosaik Substantiv ytdekoration av små olikfärgade bitar (stenar, glas m m); bildframställning i mosaik-teknik nacka Verb döda genom att hugga av, vrida av eller bryta nacken på närkamp Substantiv kamp som sker nära motståndaren, till exempel genom att slåss med knytnävarna olympiad Substantiv olympiskt spel principfast Adjektiv som håller hårt på sina (moraliska) principer (och mycket ogärna bryter mot dem) reservoar Substantiv behållare, förråd, till exempel behållaren för bläck i en reservoarpenna; även en kraftverksdamm kan kallas reservoar. revolutionera Verb omstörta, grundligt reformera rusk Substantiv dåligt väder sabel Substantiv form av svärd med böjd eneggad klinga avsett som huggvapen sinn Substantiv sinne självdestruktiv Adjektiv destruktiv för en själv, självskadande, självskade- skitrolig Adjektiv mycket rolig smeta Verb placera ett (trög)flytande ämne på ytan och sedan få det att uppta en allt större del av ytan (så att lagret blir tunnare) smocka Verb ge någon en smocka smärtlindring Substantiv lindring av värk småsten Substantiv litet stycke sten snattare Substantiv person som snattar snyfta Verb gråta tyst, ge ifrån sig snyftningar sommarjobb Substantiv tillfälligt avlönat arbete under sommaren, ofta taget av studerande ungdom som har sommarlov under sommaren strateg Substantiv den som bestämmer strategi, härförare, den som vet hur man vinner ett krig stridighet Substantiv strider såpopera Substantiv TV-serie som med mycket täta avsnitt (kanske ett om dagen) som bygger på varandra (måste ses i följd) och kan pågå i åratal berättar en historia (om en grupp människor) genom skådespelare som följer ett manus, ofta för e tillika Preposition tillsammans med tioårig Adjektiv som är tio år gammal; som varat i tio år tjugoåtta Räkneord talet 28, ett tal mellan tjugosju och tjugonio tjuvtitta Verb titta i smyg (eventuellt olovligt) tracka Verb trakassera trojan Substantiv invånare i den forna antika staden Troja trombon Substantiv ett bleckblåsinstrument, ett slags musikinstrument underlägg Substantiv något (platta, skiva) att lägga under något annat uppdela Verb omforma (helhet) genom att föra isär till olika, vanligtvis naturliga, grupper valla Verb stryka på valla under skidorna eller dylikt för att styra fäste och glid på snön värv Substantiv arbete, verksamhet; uppdrag växelspak Substantiv spak med vilken man väljer växel ögonvrå Substantiv längst ut i periferisynen österrikare Substantiv person från eller med rötter i Österrike add Substantiv ytterligare fiende som går med i en kamp efter det primära målet aktivering Substantiv det att aktivera något alkoholiserad Adjektiv alkoholberoende, alkoholskadad anblick Substantiv det att få syn på något; ögonkast, snabb blick backgammon Substantiv ett brädspel för två personer bananas Substantiv galenskap; amok blodsugande Adjektiv som suger i sig blod från (levande) djur blogga Verb (regelbundet) skriva på en blogg bombdåd Substantiv bombattack, bombattentat borrmaskin Substantiv maskin för borrning credit Substantiv beröm, ära, erkännande delegera Verb överlämna befogenhet åt någon annan diskvalificerad Adjektiv som diskvalificerats eldupphör Substantiv det att avsluta eldgivning extravagant Adjektiv överdriven, överdådig, omåttlig fiesta Substantiv fest, festival fjord Substantiv en djup och smal havsvik omgiven av branta sidor och med en grundare tröskel i mynningen, i synnerhet om belägen på Island, svenska västkusten eller i Norge frame Substantiv del av match fredsbevarande Adjektiv med syfte att främja varaktig fred mellan fientliga grupper eller stater frispark Substantiv möjlighet för ett lag att sparka bollen fritt med anledning av ett regelbrott som begåtts av någon spelare i motståndarlaget (utanför det senare nämnda lagets straffområde; om innanför så tilldelas det förstnämnda laget färdväg Substantiv den väg (mellan två platser) som ett fordon färdas eller är tänkt att färdas försynt Adjektiv som tonar ned den egna personligheten på ett tilltalande sätt gagn Substantiv nytta gelike Substantiv jämlike gjuta Verb hälla gnistrande Substantiv det att gnistra gruppera Verb anordna eller fördela i grupper gulsot Substantiv symtom där huden och ögonvitorna gulnar på grund av ansamling av bilirubin havsabborre Substantiv Dicentrarchus labrax, en art inom familjen Egentliga havsabborrfiskar (Moronidae); individ av arten havsabborre hemställan Substantiv begäran humbug Substantiv oförskämt bedrägeri, skälmstycke, skoj, svindel, båg, bluff inkasserare Substantiv person som inkasserar jesuit Substantiv egentligen medlem av jesuitorden (Jesu sällskap, stadfäst 1540); person som låter ändamålet helga medlen; hycklare kardiolog Substantiv läkare specialiserad inom kardiologi kavla Verb platta med kavel killing Substantiv unge till get och bock, getunge knaper Adjektiv inte fullt tillräcklig kolik Substantiv smärtsamt tillstånd av kramp i tjocktarmen kollo Substantiv ungdomsläger, barnkoloni, skollovskoloni konka Verb gå i konkurs kraftlös Adjektiv som saknar kraft krönt Adjektiv som krönts kungahus Substantiv släkt som kan spåras tillbaka till nuvarande regerande monark, varifrån nästkommande monarker i ett land utgår kvinnlighet Substantiv det att vara kvinnlig kvällstid Adverb på kvällen laganda Substantiv känsla av samhörighet, motivation (inför den gemensamma saken), solidaritet och personlig uppoffringsvilja inom en grupp människor som samarbetar mot ett gemensamt mål latent Adverb dolt, förborgat livserfarenhet Substantiv den samlade kunskap, insikt och förståelse om livet och tillvaron i stort som en person hittills samlat på sig under sin livstid livsglädje Substantiv glädje med livet ljushuvud Substantiv intelligent person logo Substantiv logotyp lovlig Adjektiv tillåten, inte förbjuden; som man har lov till läbbig Adjektiv läskig; som ger en känsla av obehag; lite skrämmande maskinist Substantiv person som sköter maskin, maskinskötare medborgargarde Substantiv frivillig vaktstyrka med självpåtagna polisiära uppgifter melankoli Substantiv svår nedstämdhet (utan uppenbar orsak); svårmod, tungsinne; tungsinthet, sorgbundenhet mule Substantiv den mjuka delen längst ut på en hästs nos negativitet Substantiv det att vara negativ nervskada Substantiv skada på nervsystemet nona Substantiv intervall som sträcker sig antingen sju heltonsteg eller tretton halvtonsteg nyhetsbrev Substantiv regelbundet distribuerad publikation som handlar om ett ämne som är av intresse för dess prenumeranter omprogrammera Verb ändra inställningar för en programerbar maskin oprovocerad Adjektiv som inte sker som hämnd eller som en reaktion på någon oförrätt originalitet Substantiv det att vara originell oärlighet Substantiv det att vara oärlig patrullerande Substantiv det att patrullera pe Substantiv den sjuttonde bokstaven i det hebreiska alfabetet: פ‬ (ordfinal: ף‬) pentagram Substantiv femuddig stjärna eller formen av sådan stjärna polka Substantiv en livlig dans i 2/4 takt pratglad Adjektiv som tycker om att prata eller som pratar mycket prio Substantiv kort för prioritet putt Adjektiv stött, irriterad, surmulen radiovåg Substantiv elektromagnetisk våg med frekvens från 300 GHz ner till 3 KHz och motsvarande våglängd större än 1 millimeter och mindre än 100 kilometer regisserad Adjektiv som regisserats revision Substantiv granskning riff Substantiv musikalisk fras främst inom jazz och rock som upprepas flera gånger royalty Substantiv ersättning till innehavare för rätten att utnyttja viss tillgång rusande Adjektiv som rusar (jäktar) sackett Substantiv liten tablett av sötningsmedel självmedveten Adjektiv väl medveten om sina goda sidor sjökort Substantiv karta över vatten där även vattendjup, grund, stenar och annat som båtar kan tänkas ha användning av märks ut skulptör Substantiv konstnär som är specialiserad på att skapa tredimensionella föremål såsom skulpturer, statyer och reliefer; person som skulpterar spellista Substantiv lista över låtar ståltråd Substantiv tråd av stål suggestion Substantiv psykisk eller hypnotisk påverkan tidningspapper Substantiv det slags (billiga) papper som dagstidningar trycks på tjugosju Räkneord talet 27, ett tal mellan tjugosex och tjugoåtta tonart Substantiv uppsättning toner där en av tonerna har rollen som grundton trippelmord Substantiv mord på tre personer samtidigt tryckt Adjektiv som har tryckts träl Substantiv ofri person som tvingats in i servitud; slav utlägg Substantiv betalning i förskott, som man sedan får ersättning för, antingen för egen eller någon annans räkning utvisning Substantiv beslut att avlägsna en spelare för resterande delen av matchen utan möjlighet att få spela igen vispa Verb röra runt i en vätska så häftigt, att luft blandas in växtlighet Substantiv /alla/ växter /som lever på en viss plats/ ystad Adjektiv framställd genom ystning åk Substantiv instans av att åka aber Substantiv invändning, förbehåll arkad Substantiv rad av valvbågar uppburna av kolonner eller pelare avvaktan Substantiv det att avvakta bananskal Substantiv skalet runt en banan besläktad Adjektiv som äger släktskap med något beteckning Substantiv kod, till exempel en kombination av ett eller några få skrivtecken (som vanligen inte bildar ett ord), eller en figur, som man bestämt sig för att använda för att identifiera (beteckna) något biroll Substantiv mindre framträdande roll för skådespelare i teater eller film; mindre huvudsaklig eller framträdande karaktär i litterärt verk bjällerklang Substantiv klang från bjällror bombad Adjektiv beskjuten av bomber bärsärk Substantiv nordisk forntida sektkrigare i som stred som en björn, troligen iklädd björnpälls, känd för att fattas av blint raseri censurera Verb utsätta för censur, kritiskt granska colombiansk Adjektiv som rör Colombia cyklist Substantiv person som framför cykel; användare av cykel dagsverke Substantiv arbetsbeting som omfattar en dag för en person diskplockare Substantiv person vars primära arbetsuppgift är att plocka disk vid restaurang eller liknande dok Substantiv huvudkläde för kvinnor efterlevande Substantiv person som är närmast anhörig till en avliden elbolag Substantiv företag som (till slutkunder) säljer elektrisk energi över elnätet epileptiker Substantiv person som lider av epilepsi excellent Adverb förträffligt, ypperligt extatisk Adjektiv som är i stark hänförelse, som ter sig vara i trans av entusiasm fjollig Adjektiv som beter sig som en fjolla framställning Substantiv handlingen att framställa något, framställan freestyle Substantiv bärbar kassettbandspelare fritagning Substantiv aktion av tredje part (ofta med vapen) som har som syfte att göra och gör att en frihetsberövad person (såsom en (laglig eller olaglig) fånge, (ofrivillig) patient eller kidnappad) blir fri fulhet Substantiv egenskapen att vara ful fyrahundra Räkneord 400 förtret Substantiv känsla av vrede och upprördhet som orsakats av en upplevd oförrätt gammelmormor Substantiv mormors mor generande Substantiv det att genera gondol Substantiv flatbottnad, långsmal venetiansk båt som genom vrickning med en åra akterut på styrbordssidan som får båten att förflytta sig genom vattnet grannsamverkan Substantiv samlingsnamn för åtgärder som innebär att de boende i ett område bildar ett brottsförebyggande nätverk haggis Substantiv skotsk nationalrätt bestående av lever, inälvor, lök, havregryn och blandade kryddor harkla Verb rena halsen på slem genom att trycka till, försöka trycka upp slemmet så att ett ljud uppstår, detta för att kunna tala tydligt harpun Substantiv spjut försedd med hullingar och en lina eller ett rep i bakänden för att den ska kunna dras in; används vid jakt på val och stor fisk hederlighet Substantiv det att vara hederlig hes Adjektiv med väsande eller sträv röst hunner Substantiv individ tillhörande asiatiskt nomadfolk som inträngde i Europa på 400-talet e.Kr. hänsynsfull Adjektiv som visar hänsyn inkomstkälla Substantiv något som ger upphov till inflöde av pengar (inkomst) till en person, en organisation, ett företag, en myndighet eller liknande inspelningsplats Substantiv område där något spelas in kalvkött Substantiv kött från ungt nötkreatur kasse Substantiv större påse vanligen med handtag, vanligen i tyg, papper eller plast kelgris Substantiv särskilt omtyckt person i synnerhet små barn som man gärna vill krama och smeka kissemiss Substantiv (vardagligt) katt klartext Substantiv text som är klar och läsbar; ej krypterad, förkortad eller inlindad knarr Substantiv mindre eka, ekstock knatte Substantiv liten pojke koriander Substantiv en art (Coriandrum sativum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten koriander krigande Substantiv det att kriga kvantfysik Substantiv gren inom fysiken som generellt beskriver mycket små system (på atomär och subatomär nivå) och växelverkan av subatomära partiklar (elementarpartiklar) och strålning legalisera Verb göra laglig lekstuga Substantiv stuga avsedd för lekar och dylikt (både bokstavligt och bildligt) lirka Verb långsamt och försiktigt röra något fram och tillbaka eller åt olika håll (ofta i syfte att rubba eller lösgöra något) långdistans Substantiv löpsträcka på 2 000 meter eller mer löning Substantiv utbetalning av lön maktkamp Substantiv situation då två eller fler parter kämpar för att uppnå en dominerande ställning gentemot varandra mäkta Adverb synnerligen, i hög grad namnbricka Substantiv föremål som fästs på en persons kläder för att ange dennes namn obygd Substantiv avlägset, ofta kargt och svårtillgängligt område med ringa bebyggelse och låg befolkningstäthet ojust Adjektiv oärlig eller orättvis; ful eller ruffig; inkorrekt eller otillåten ombytlig Adjektiv som är olika vid olika tillfällen, varierande, växlande; som lätt eller ofta ändrar sin sinnesriktning eller sitt beteende, nyckfull; som ofta växlar mellan vackert och regnigt, kallt och varmt osv., ostadig, växlande omplacera Verb förflytta till en ny plats ondsint Adjektiv elak, ond, som menar illa opraktisk Adjektiv inte praktisk, klumpig opus Substantiv skrift; musikverk; i förkortad form op vid numrering av en tonsättares verk i tidsföljd orätt Adjektiv som inte är (särskilt moraliskt) rätt peyote Substantiv en suckulent växt inom peyotesläktet (Lophophora) i familjen kaktusar (Cactaceae); exemplar inom detta släkte pirog Substantiv liten paj, maträtt med fyllning inbakad i deg, stor som en smörgås pose Substantiv kroppshållning, hur man håller upp kroppen; ställning, hållning rackartyg Substantiv busiga påhitt med småelakt uppsåt random Adjektiv slumpmässig, slumpartad, aleatorisk, stokastisk resmål Substantiv plats en person reser till eller planerar eller överväger att resa till rulltrappa Substantiv elektrisk, rullande trappa, som transporterar personer utan att dessa behöver röra på sig rustad Adjektiv som rustats rådgöra Verb överlägga saldo Substantiv behållningen på ett konto, kontots balans, skillnaden mellan alla debiteringar och krediteringar på ett konto semestra Verb fira semester skakande Substantiv det att skaka skev Adjektiv så beskaffad att riktningen eller formen varken är vinkelrät, parallell eller symmetrisk, som böjer av eller viker åt sidan skikt Substantiv tunt lager av något material som ligger ovanpå eller emellan annat material skokartong Substantiv rätblocksformad förpackning i kartong, oftast med löstagbart lock som sätts på underdelen (så att de övre delarna av underdelens väggar hamnar strax innanför lockets nedåtgående kanter, som kan vara några centimeter lång socialism Substantiv politisk ideologi som vill ha ett samhälle utan samhällsklyftor sorgsenhet Substantiv det att vara sorgsen spam Substantiv skräppost; massutskick av oönskade e-postmeddelanden, vanligen reklam eller skojeri statistisk Adjektiv som avser statistik stillastående Adjektiv som ej är i rörelse sträckbänk Substantiv ett tortyrredskap, med vars hjälp delinkventens kropp uttänjdes starkt i syfte att åstadkomma intensiv smärta ståt Substantiv överdådig, pompös prakt; pompa, glans supporter Substantiv gynnare, den som stöder något surkål Substantiv jäst vitkål surr Substantiv surrande ljud; oljud som till exempel flugor och motorer kan åstadkomma sälla Verb ansluta sig /till/ testikelcancer Substantiv cancer i testikel tillbakablick Substantiv det att blicka tillbaka; tillfälle då någon minns något tillfoga Verb tillägga, inflika, skarva tillintetgöra Verb förstöra helt och få att upphöra tjurfäktning Substantiv aktivitet, ofta benämnd sport, där människor i underhållningssyfte och under konstnärliga och rituella former leker med, och i vissa fall dödar en tjur tratt Substantiv koniskt redskap, speciellt ett för att hälla vätska i en flaskhals tändvätska Substantiv vätska, vanligen baserad på petroleum, som gör det lättare att tända grillkol och briketter undernärd Adjektiv som är mager på grund av för dåligt intag av föda urminnes Adjektiv som går tillbaka till äldre tider; forn, gammal utdela Verb dela ut, lämna, ge ut viktklass Substantiv indelningsklass baserad på vikt i sporter som boxning, brottning och tyngdlyftning vräkning Substantiv tillkännagivande eller utförande av att någon blir vräkt från sitt boende åklagarämbete Substantiv befattning som åklagare aptera Verb anbringa, applicera; inpassa babbel Substantiv det att babbla barra Verb tappa barr; framförallt om en julgran bepansra Verb betäcka med pansar blixtra Verb sända ut blixtar campare Substantiv person som campar debutant Substantiv författare, skådespelare, artist eller annan konstnär vid sin första offentliga (större) publicering eller sitt första offentliga (större) framträdande desinfektionsmedel Substantiv medel med desinficerande effekt dollarsedel Substantiv sedel i någon valuta som benämns dollar dubbelrum Substantiv På hotellet ett rum med två bäddar dåsig Adjektiv som har alltför lätt att falla i sömn, även bildligt eldgaffel Substantiv stång av järn för att röra om i eld epicentrum Substantiv punkt på jordytan som är belägen lodrätt över ursprungspunkten för en jordbävning existentiell Adjektiv som rör grunden för människans tillvaro (existens) på jorden (jordelivet); filosofisk; som rör existentialismen extranummer Substantiv låt som spelas utöver den planerade konserten, ofta som en följd av långa applåder från publiken falang Substantiv antik stridsformering fattiglapp Substantiv fattig person felande Adjektiv som begår fel fyllbult Substantiv (vardagligt) alkoholist försäkringsbedrägeri Substantiv bedrägeri genom att (teckna och) utlösa en försäkring på falska grunder förtrolighet Substantiv det att vara förtrolig grabba Verb gripa (med hela handen) (och dra till sig) med kraft gyllne Adjektiv variant av gyllene; som är av guld handbagage Substantiv resgods som man får ta med sig in i ett flygplan hängig Adjektiv att vara trött och utan verksamhetslust hårnål Substantiv nål eller spänne för att sätta upp håret högaktningsfullt Adverb med högaktning ignorant Adjektiv /mycket/ okunnig, dum illvillig Adjektiv som vill illa; som hyser illvilja incitament Substantiv anledning eller uppmaning (att agera); sporre; morot; eggelse index Substantiv tal som anger kvoten mellan värden inom samma kategori, förhållandet mellan två storheter infiltration Substantiv av infiltrera jätteliten Adjektiv mycket liten katatonisk Adjektiv med starkt spänningstillstånd i musklerna keyboard Substantiv elektroniskt musikinstrument med klaviatur kilt Substantiv klädesplagg som liknar en kjol och bärs av män i Skottland knarkhandel Substantiv illegal droghandel, narkotikahandel knäpptyst Adjektiv mycket tyst koloskopi Substantiv undersökning av tjocktarmen med hjälp av ett koloskop kontrollbehov Substantiv en persons eller organisations (överdrivna psykologiska) önskan om att själv ha kunskap om och inflytande över vad som händer i personens eller organisationens omgivning, i synnerhet vad gäller andra människors förehavan koordination Substantiv samordning, likställighet koreograf Substantiv person som koreograferar korrigering Substantiv rättelse korsförhöra Verb utsätta för pressande förhör kortnummer Substantiv nummer som identifierar ett kort, t.ex. kontokort eller kundkort kriminologi Substantiv vetenskapen om brottslighet och dess orsaker kronofogde Substantiv statlig tjänsteman (ämbetsman, jurist) för indrivning av skulder kroppsvärme Substantiv värme från ett (varmblodigt) djurs kropp; den termiska energi som finns i ett (varmblodigt) djurs kropp; kroppstemperatur krämpa Substantiv mindre kroppslig skada lastfartyg Substantiv fartyg som fraktar last linjal Substantiv verktyg för att dra raka linjer och mäta korta sträckor ljudisolera Verb avskärma från ljud, göra ljudtät lättviktare Substantiv atlet i lättviktklassen medelålder Substantiv levnadsålder mellan ungdom och ålderdom medlemskort Substantiv kort som visar att ägaren är medlem i en klubb (förening, parti) megaton Substantiv en miljon ton middagsdags Substantiv middagstid, dags att äta middag mongoliska Substantiv ett språk talat främst i Mongoliet nysta Verb linda (garn) till ett nystan olustig Adjektiv som inte känner lust oskadad Adjektiv variant av oskadd papperslapp Substantiv en mindre bit papper, ofta avsedd att skrivas på pelikan Substantiv fågel av släktet Pelecanus och familjen Pelecanidae inom ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) personuppgift Substantiv en bit information som direkt eller indirekt kan kopplas till en fysisk person som är i livet, exempelvis information om folkbokföring, hälsa, åsikter, privatliv, vanor, ursprung, medlemskap i organisationer eller annan polyester Substantiv en sorts plast proppmätt Adjektiv som är väldigt mätt, som är fullständigt nöjd och belåten över att ha stillat sin hunger raffinera Verb förädla rekryterare Substantiv person som rekryterar repertoar Substantiv uppsättning musikstycken som en orkester, artist eller liknande har inövade och mer eller mindre regelbundet framför resonans Substantiv återklang rågbröd Substantiv bröd gjort på rågmjöl sanera Verb röja upp, modernisera; göra hälsosam, göra ren sekelskiftet Substantiv specifikt sekelskiftet 18/1900-tal; åren omkring år 1900 skrivelse Substantiv skriftligt brev eller meddelande, oftast skickat mellan politiska instanser, eller inlämnat till en domstol skrumpna Verb bli skrumpen, skrympa smörgåsbord Substantiv bord dukat med smårätter för självservering spole Substantiv trådrulle (stomme, som tråd kan lindas på) spottstyver Substantiv löjeväckande, obetydlig summa pengar (för vilken något köps eller säljs) spärrad Adjektiv som spärrats stingslig Adjektiv som lätt blir upprörd eller retad storföretag Substantiv ett stort företag sugga Substantiv grishona svårflörtad Adjektiv svår att imponera eller få intresserad av någon annans uppvaktning; reserverad eller kräsen symbios Substantiv samlevnad mellan organismer av två olika slag (ofta men inte enbart för båda parterna nyttig) sällskapsdjur Substantiv domesticerat djur hållet som följeslagare för sällskaps skull såll Substantiv redskap med en botten med många hål som används för att skilja grövre saker från finare sötningsmedel Substantiv kemiskt ämne som kan användas som tillsats i mat eller dryck för att åstadkomma söt smak, i synnerhet något sådant ämne som inte är vanligt socker utan används som substitut för socker (t.ex. för att minska livsmedlets k tesked Substantiv liten sked som dukas fram jämte en kaffe- eller tekopp tjuvskytt Substantiv person som olovligen jagar vilt treenighet Substantiv de tre personerna av Gud (Fadern, Sonen och Anden) träbit Substantiv bit av trä tvättkorg Substantiv korg i vilken kläder som ska tvättas förvaras uppblåsbar Adjektiv som kan blåsas upp för att erhålla en större volym upphängd Adjektiv fast i sina tankar eller idéer (över något), som har en viss idébild fast fixerad i sinnet värn Substantiv försvar, skydd weekend Substantiv veckoslut, de sista dagarna i en vecka äns Adverb vanlig felstavning av ens ärkestift Substantiv kyrkligt förvaltningsområde som förestås av en ärkebiskop anemi Substantiv tillstånd där blodets förmåga att ta upp och transportera syre är nedsatt på grund av brist på fungerande röda blodkroppar armada Substantiv stor krigsflotta astrofysiker Substantiv vetenskapsman som ägnar sig åt astrofysik avsliten Adjektiv som har slitits av banga Verb slå på något, bonka, knacka (hårt) basketlag Substantiv lag av basketspelare betuttad Adjektiv brydd, bekymrad, rådvill blast Substantiv blad och stjälkar hos rotfrukter blodbrist Substantiv tillstånd där kroppen har en lägre mängd blod i omlopp än naturligt bordsplacering Substantiv det att gästerna vid en mer formell middag har av värden i förväg bestämda platser vid borden eller den faktiska placeringen av gäster vid en sådan middag bristningsgräns Substantiv gräns för belastning bundis Adjektiv som är vän med någon busenkel Adjektiv mycket enkel byggarbetare Substantiv person som arbetar med byggnation ("byggarbete") chokladglass Substantiv glass med smak av choklad eller med bitar av choklad countrymusik Substantiv Samlingsterm för flera musikgenrer med rötterna i södra USA cover Substantiv ny version av ett tidigare inspelat musikstycke dagg Substantiv vattendroppar som bildas på föremål på morgonen och kvällen genom kondensering av vattenånga som finns i varm fuktig luft dekadent Adjektiv som kännetecknar moraliskt eller andligt förfall dip Substantiv (äldre) stavningsvariant till dipp dopamin Substantiv en katekolamin och viktig neurotransmittor associerad med motorik, vakenhet och hjärnans belöningssystem dundra Verb producera ett starkt, utdraget och tämligen lågfrekvent oljud egoism Substantiv uppfattningen (och det praktiska omsättandet av denna) att det egna välmåendet bör prioriteras högst extrahera Verb ta ut en mindre del av något felmarginal Substantiv intervall inom vilket ett värde med stor sannolikhet ligger festprisse Substantiv person som festar eller tycker om att festa mycket /och vilt/ fikarum Substantiv en enkelt inredd lokal på en arbetsplats att användas vid kafferast. Ibland finns där en kaffeautomat, ibland bara kaffebryggare för självkok. flickskola Substantiv skola enbart för flickor fläcka Verb sätta en fläck på något framtoning Substantiv det att framtona; sätt att framträda; utstrålning frukostflinga Substantiv majsflinga som man äter till frukost fräsa Verb ge ifrån sig ett väsande, brusande ljud; som exempelvis uppstår när vatten kommer i beröring med eld, vid stekning, vid häftig avgång av kolsyra från en vätska; även utvidgat förtjusning Substantiv det att vara förtjust förvilla Verb göra förvirrad; föra på villovägar guldålder Substantiv en efterlängtad tid (ålder, epok) då allt är bättre än annars hamnarbetare Substantiv arbetare som arbetar på hamn handelsvara Substantiv vara som utväxlas i handelsrelationer hatare Substantiv person som hyser förakt mot någon eller någonting hedersman Substantiv hedervärd man, person som är hygglig och pålitlig hushållsarbete Substantiv det dagliga praktiska arbete som behöver utföras i hemmet för att få hushållet (bostad och människor) att fungera, närmare bestämt städning av bostaden, klädvård (tvätt, torkning, strykning etc.) och måltidsrelaterade sy högteknologisk Adjektiv som har med högteknologi att göra idealism Substantiv en filosofisk åskådning som anser tillvarons innersta vara något andligt impopulär Adjektiv illa omtyckt industriområde Substantiv område (del av stad, enligt stadsplan) med huvudsakligen industri ismaskin Substantiv maskin som används för underhåll av isbana eller ishall judendom Substantiv den tidigaste av de abrahamitiska religionerna som baseras på tanach, inom kristendomen känd som Gamla Testamentet klämta Verb ringa med långa, sjungande slag; slå slag i en klocka på ett sådant sätt knall Substantiv starkt och kortvarigt ljud, som av vapeneld eller blixtnedslag kommentator Substantiv person som kommenterar ett skeende krigsförbrytelse Substantiv brott mot krigets lagar; brott mot folkrätten kryssningsfartyg Substantiv passagerarfartyg som transporterar resenärer som reser för nöjes skull källardörr Substantiv dörr till en källare känneteckna Verb karaktärisera, att något har en utmärkande egenskap eller kännetecken kärv Adjektiv styv, stel, trög körtelfeber Substantiv en infektionssjukdom (infektiös mononukleos) som orsakas av Epstein–Barrviruset (ett herpesvirus) lakota Substantiv prärieindiansk stamgrupp som tillhör siouxindianerna vars utbredningsområde är i norra Förenta staterna lindrig Adjektiv lätt, mild, skonsam, ofarlig långbyxor Substantiv byxor som täcker benen hela vägen ner till vaden eller ankeln låtsaskompis Substantiv låtsaskamrat, påhittad kamrat (som ett litet barn har) lösdriveri Substantiv det att vara lösdrivare minnesbild Substantiv visuellt intryck hämtat från minnet morgen Substantiv äldre tyskt ytmått för jord, cirka 1/4 eller 1/3 hektar; plogland nedfallen Adjektiv som har fallit till marken neutralitet Substantiv opartiskhet; opartisk hållning vid krig mellan andra stater nugget Substantiv smetbeklädd och friterad kycklingbit som ofta serveras som snabbmat nylon Substantiv ett handelsnamn för polyamid obefintlig Adjektiv som inte existerar eller inte är verklig oboe Substantiv ett träblåsinstrument med dubbla rörblad opersonlig Adjektiv inte personlig (utan snarare strikt, formell och mallbunden utan fokus på personliga egenskaper, tankar och känslor) ovetandes Adjektiv variant av ovetande parkbänk Substantiv bänk (sittplats) avsedd för sittande vila i park pisk Substantiv kroppslig bestraffning påbrå Substantiv arvsanlag raketbränsle Substantiv bränsle som används för att driva en raket relä Substantiv elektromekanisk komponent bestående av en elektromagnet som styr en strömbrytare rumba Substantiv en latinamerikansk dans rumtid Substantiv en sammanslagning av rummet och tiden till en enhet, där tiden bildar en extra fjärde dimension ihop med rummets tre vanliga dimensioner längd, bredd och höjd ruskig Adjektiv skrämmande, ryslig, otäck rödtopp Substantiv person som har en röd hårfärg safir Substantiv korund som vanligtvis är blå, men som också kan förekomma i andra färger utom röd siesta Substantiv middagsvila, middagslur skattefri Adjektiv fri från skatt skildring Substantiv framställning skvätta Verb sprida ut sig i droppar/skvättar skyddsglasögon Substantiv speciella glasögon som ska skydda ögonen mot exempelvis syror och dylikt i ett laboratorium, sten i en gruva eller glassplitter vid en sprängning skynke Substantiv stort, enkelt och tunt tygstycke, särskilt sådant som används för att skydda eller dölja något (förhänge) eller som klädesplagg (tunn rock) snofsig Adjektiv elegant, flott, fräsig storsäljare Substantiv produkt som säljs i stor mängd stukning Substantiv det att stuka en lem stunda Verb som nalkas surfplatta Substantiv tunn, plattformad, dator (vanligen något mindre än ett A4-papper) vars ovansida nästan helt täcks av en pekskärm (och som bland annat kan användas till webbsurfning) suspensoar Substantiv plagg som skyddar och lyfter upp pungen, främst använt i sport och dans svävare Substantiv amfibiefarkost som svävar strax ovanför marken på en luftficka som skapas genom ett luftövertryck mellan underlaget och farkosten telefonräkning Substantiv räkning över kostnaderna av de tjänster man utfört på en telefon tjugonio Räkneord talet 29, ett tal mellan tjugoåtta och trettio tran Substantiv flytande fett från valar eller sälar eller från vissa fiskar trettiosex Räkneord talet 36, ett tal mellan trettiofem och trettiosju trippa Verb gå (på tå) med små, lätta steg, ofta i fråga om dans träffande Adjektiv som uttrycker det avsedda innehållet mycket väl undsätta Verb hjälpa, rädda ungefärlig Adjektiv inte exakt, approximativ uppmärksammad Adjektiv som uppmärksammas eller har uppmärksammats uteplats Substantiv yta som har stöd i och är relativt nära marken i anslutning till byggnad som är iordninggjord på något sätt, ofta använd som förvaringsutrymme och plats för växter samt möbler utfodra Verb mata; ge foder åt; bespisa utsänd Adjektiv ivägskickad, rundradierad vallmo Substantiv släkte (Papaver) av vanligen röda blommor som bildar stora frökapslar; individ av denna art vasektomi Substantiv kirurgisk sterilisering av män där sädesledare skärs av vermouth Substantiv stavningsvariant till vermut vinprovning Substantiv tillfälle då olika viner provas yatzy Substantiv ett sällskaps- och tärningsspel äggskal Substantiv skal runt ett ägg åskledare Substantiv anordning som skyddar byggnader från skador som en blixt kan orsaka under ett åskväder återställare Substantiv etanolhaltig dryck som intagen i lagom mängd påstås ta bort effekterna av bakrus aceton Substantiv ett flyktigt lösningsmedel; den enklaste representanten av gruppen ketoner, systematiskt namn propanon acre Substantiv areaenhet ekvivalent med 4046,8564224 kvadratmeter assimilera Verb omvandla till större likhet ballistisk Adjektiv som rör ballistik barnlös Adjektiv som är utan barn basist Substantiv person som spelar kontrabas eller elbas bepansrad Adjektiv försedd med extra pansar; försedd med tillägg av pansarskydd blodsbroder Substantiv en man som, vanligtvis genom en ceremoni där man utbyter blod, svär att behandla en annan man som sin broder brink Substantiv brant sluttning bördig Adjektiv som är fruktbar, d.v.s. på vilken växtlighet frodas cellgiftsbehandling Substantiv läkemedelsbehandling mot cancer som ospecifikt slår mot alla celler i kroppen som delar sig snabbt dementera Verb (offentligt) förklara osann djävlas Verb vara (avsiktligen) förtretlig eller jobbig (i syfte att försöka väcka förargelse) driftig Adjektiv som har förmåga att prestera, uppnå resultat dub Substantiv en musikgenre som främst består av instrumentella nya blandningar av befintliga inspelningar dyna Substantiv någorlunda platt stoppat tygöverdrag som används för att göra till exempel stolar mer bekväma därhän Adverb dit bort; ända dit dödsstund Substantiv den tid då någon dör dövstum Adjektiv som både är döv (alt. hörselskadad) och stum febrig Adjektiv som har feber; som är varm och glänsande som ett resultat av feber fingernagel Substantiv nageln på ett finger flexibilitet Substantiv det att vara flexibel fångtransport Substantiv förflyttning av fånge från en geografisk plats till en annan (speciellt i kriminalvårdens regi) födelsebevis Substantiv intyg som attesterar en födsel förekomst Substantiv det att förekomma; existens, förefintlighet förrätta Verb utföra gel Substantiv trögflytande elastisk massa gimmick Substantiv utmärkande attribut, ofta ett något lustigt sådant halloweenfest Substantiv fest med halloweentema hallucinogen Adjektiv som frammanar hallucinationer handlingsplan Substantiv taktik, plan för handlingar hatisk Adjektiv som är full av hat hin Pronomen den där hundgård Substantiv inhägnad för hundar, bestående i regel av en hundkoja och omgiven av ett stängsel hunk Substantiv attraktiv (manlig) mansperson; praktkarl hämndlystnad Substantiv starkt begär att hämnas ideell Adjektiv översinnlig, upphöjd över krassa synpunkter indigo Adjektiv som har blålila färg infallsvinkel Substantiv vinkel som bildas av en infallande ljusstråle mot en yta och normalen till samma yta införstådd Adjektiv överens, ense inträda Verb stiga in, komma in jura Substantiv en geologisk period som omfattar tidsperioden ca 199,6 miljoner år sedan till 145,5 miljoner år sedan kalifornisk Adjektiv som rör Kalifornien eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt kalkyl Substantiv beräkning, företeelsen att via intellektet erhålla "ny" kunskap från premisser kassettband Substantiv analogt, magnetiskt lagringsmedium för ljud och data katapult Substantiv kastmaskin som lagrar energi med bågarmar eller elastiska spännband för att kasta projektiler kompanjonskap Substantiv det att vara en kompanjon konsortium Substantiv affärsgemenskap, sammanslutning korthet Substantiv egenskapen att vara kort korttrick Substantiv trick med kort krokben Substantiv det att sträcka ut ett ben för att fälla någon till marken kuddkrig Substantiv lek där man slåss med kuddar som vapen kvittra Verb frambringa kvitter; åstadkomma ett högt, skarpt läte av snabbt varierande toner (som är typiskt särskilt för mindre fåglar); drilla kälke Substantiv färdmedel med två medar för att färdas på snö, framförallt av typen avsedd för lek kärlekspar Substantiv förälskat par lamslagen Adjektiv förlamad, förstenad ledarhund Substantiv hund som tränats till att hjälpa en synskadad person med bland annat ledsagning ljusblå Adjektiv som har en ljus nyans av blå ( ) lodrät Adjektiv som är relaterad till eller går längs med lodlinjen läkning Substantiv processen (för ett sår) att läka löneökning Substantiv ökning (höjning) av lön (i synnerhet för en viss grupp löntagare) magknip Substantiv jagande smärtor i magen som kommer anfallsvis matvana Substantiv (en persons) rutin vad gäller intag av mat och dryck (val av födoämnen, proportioner, mängder, tider för måltider, regelbundenhet etc.) mentalsjuk Adjektiv psykiskt sjuk meteorolog Substantiv person som studerar hur vädret uppför sig, eller som sysslar med meteorologi miserabel Adjektiv bedrövlig, eländig, urusel, kass myriad Substantiv ett antal av tiotusen (10 000) nervgift Substantiv ämne stör nervsystemets funktion nolltolerans Substantiv det att absolut ingen förekomst tillåts av sådant, eller något specifikt, som är olagligt eller på annat sätt anses otillåtet eller på annat sätt betraktas som oönskat (helt utan undantag) nördig Adjektiv likt en nörd; med nördars typiska egenskaper oförtjänt Adverb i högre grad än vad företeelsen egentligen ”förtjänar” oliktänkande Adjektiv som har en annan uppfattning än den rådande otal Substantiv mycket stort antal otålighet Substantiv det att vara otålig; brist på tålamod periodisk Adjektiv som har en eller flera egenskaper som återkommer med jämna intervall postumt Adverb efter någons död prostatacancer Substantiv cancer i prostata pundhuvud Substantiv obegåvad eller dryg person rabalder Substantiv oväsen, bråk radiosignal Substantiv signal som överförs trådlöst genom elektromagnetiska radiovågor regal Adjektiv kunglig, majestätisk, som tillhör kronan reklamkampanj Substantiv annonskampanj som utgör reklam för en (kommersiell) vara eller tjänst (från ett företag) relaterad Adjektiv som har ett samband med något annat; liknande replikera Verb yttra en replik rotel Substantiv avdelning eller sektion inom en organisation rådman Substantiv ordinarie domare i tingsrätt eller förvaltningsrätt silversked Substantiv sked av silver sjas Interjektion stick!; försvinn! självlärd Adjektiv som på egen hand skaffat sig kunskaper skabb Substantiv hudsjukdom orsakad av kvalster som ger kliande utslag och ibland hårbortfall skarpsinne Substantiv förmågan att vara skarpsinnig, klurighet, klyftighet skissa Verb rita ut de grundläggande linjerna och kurvorna vid framställandet av en teckning; skapa en skiss skålpund Substantiv äldre viktenhet (425 g) släktdrag Substantiv genetiskt eller inlärt karaktärsdrag i utseende, sinne eller beteende som går i arv i släkten statsman Substantiv framstående politiker strumpeband Substantiv ofta elastiskt band som hänger ner från en strumpebandshållare och som fästs i till exempel nylonstrumpor strömförande Adjektiv som leder elektrisk ström sula Substantiv undersida på fot eller sko talmud Substantiv en stor judisk skriftsamling med kommentar till Moses och profeterna och med detaljerade levnadsregler tennisspelare Substantiv person som spelar tennis tillvara Adverb variant av till vara timglas Substantiv redskap för att mäta tid tribunal Substantiv (revolutions)domstol tälta Verb övernatta eller bo tillfälligt i tält täppt Adjektiv som fått sin näsa täppt av nasalt mucus urringning Substantiv den öppning som bildas mellan en kvinnas bröst när hon har ett klädesplagg som inte täcker vardera brösts ena övre hälft utsvävning Substantiv det att gå lite längre än vad som är sedligt vad gäller att söka välbehag för sinnena, njutningsfyllt levnadssätt, intensivt nöjesliv; extravagans, såsom onödig konsumtion vardagsmat Substantiv enklare mat som inte kräver någon extra ansträngning viril Adjektiv manligt kraftfull, (manligt) potent värmepanna Substantiv panna som värmer vatten för uppvärmning av en byggnad växelström Substantiv en elektrisk ström som hela tiden växlar riktning zink Substantiv ett grundämne med atomnummer 30, atommassa 65,4 och symbolen Zn örngott Substantiv tygöverdrag som används för att skydda (huvud)kudde övergående Adjektiv som går över av sig självt /efter en kortare tid/ afro Substantiv (oftast) en hårstil som är krullig, massiv och rund och ofta naturligt förekommer hos folk med afrikansk bakgrund albatross Substantiv individ inom familjen stormfåglar (Diomedeidae) amiralitet Substantiv i vissa länder (ej i Sverige) högsta sjömilitära myndigheten anabol Adjektiv som rör anabolism anhållan Substantiv begäran anlagd Adjektiv byggd, etablerad apex Substantiv spets, topp, höjdpunkt arbetarparti Substantiv politiskt parti som för fram arbetarnas åsikter och verkar för arbetarklassens bästa avec Substantiv likör, konjak, arrak eller liknande alkoholdryck, ofta serverad till kaffe ballad Substantiv musik att dansa till; dansmusik basketmatch Substantiv en match i sporten basket benstomme Substantiv skelett bergskam Substantiv upptill smal och spetsig bergsrygg, "bergsrygg med kam" bibbla Substantiv bibliotek bjällra Substantiv en slags mindre klocka (slagverk), ibland stängd nedtill med en korsöppning eller annan perforering med en instängd lös kula som kläpp bondpojke Substantiv pojke (som bor) på en bondgård brunstig Adjektiv som genomgår brunst buktalare Substantiv person (uppträdande artist) som kan tala utan att röra på munnen busig Adjektiv som hittar på småelaka saker att göra, men lite på skoj citrus Substantiv lågt träd som bär citrusfrukt daghem Substantiv En byggnad eller en lokal och verksamheten där för småbarnspedagogik i Finland. Ett daghem har pedagogiskt utbildad personal, och ofta fler än en grupp av barn med egna utrymmen och dedikerad personal. darrig Adjektiv som darrar detektor Substantiv upptäckare, känselorgan; (inom elektronik) likriktande diod, huvudkomponenten i en kristallmottagare dipp Substantiv sås använd som tillbehör för tilltugg som doppas däri dubba Verb byta ut dialogen i en film till dialog på ett annat språk dödssjuk Adjektiv så allvarligt sjuk att döden (orsakad av sjukdomen eller sjukdomarna) är nära; mycket sjuk eftergift Substantiv medgivande; efterskänkande; göra eftergifter: låta pruta med sig, kompromissa ekolod Substantiv apparat använd för att bestämma vattendjup genom återstuds av ljud emo Substantiv en musikstil som är en undergenre till rock exekutiv Adjektiv som avser exekution farfarsfar Substantiv farfars far, d.v.s. fars fars far femtedel Substantiv 20 % av något; en av fem lika stora delar fiffel Substantiv ohederlig ekonomisk sysselsättning (i liten skala) flyer Substantiv flygblad fondue Substantiv en maträtt från Schweiz som baseras på smält ost forsla Verb transportera förbränning Substantiv exoterm kemisk reaktion, där ett ämne reagerar med ett oxideringsmedel under bildning av värme föreskriva Verb bestämma, besluta, utfärda regler (föreskrifter, lagar, förordningar) försjunken Adjektiv som är helt upptagen av; absorberad getost Substantiv ost tillverkad av getmjölk grizzlybjörn Substantiv en underart (Ursus arctos horribilis) till däggdjuret brunbjörn (Ursus arctos); individ av underarten grizzlybjörn gudomlighet Substantiv det att vara gudomlig handgemäng Substantiv slagsmål mellan två eller flera personer med nävarna hanka Verb mödosamt dra sig fram; med svårighet klara sig harts Substantiv samlingsnamn för en mängd olika halvfasta eller hårda organiska ämnen, både naturligen förekommande och syntetiska hejare Substantiv person som utmärker sig genom att vara exceptionellt bra på något homoäktenskap Substantiv äktenskap mellan två personer av samma kön hästsko Substantiv stycke metall som fästs på undersidan av hästars hovar högspänning Substantiv spänning på över 1 000 volt växelspänning eller 1 500 volt likspänning inbilsk Adjektiv som felaktigt tror sig ha framgång; självbelåten och fåfäng individualitet Substantiv personlig egenart, särprägel inhuman Adjektiv som kränker etiska och moraliska principer om hur man behandlar en annan människa eller annan medveten livsform, ofta som bryter mot mänskliga rättigheter och därmed inte uppvisar respekt för en människas hälsa och välmå kanonmat Substantiv soldater som (massvis) utgör anonyma offer i krig kapitalist Substantiv person som strävar att hens kapital ska öka genom att tillgodogöra sig det ekonomiska överskottet från andras arbetsinsatser; person som stödjer ett samhällsbygge baserat på sådant ekonomiskt system klädesplagg Substantiv täckande föremål (av något mjukt material, såsom tyg) som ikläds och bärs av en människa som skydd kollekt Substantiv insamling av pengar som ska användas till välgörenhet eller specifikt ändamål inom kyrkan konsumtion Substantiv det att konsumera varor och tjänster kreditkortsnummer Substantiv nummer som identifierar ett kreditkort krubb Substantiv mat kryddstark Adjektiv som smakar starkt av kryddor kyld Adjektiv gjord kallare köttslig Adjektiv som avser människokroppen i allmänhet eller sex i synnerhet legering Substantiv material med metalliska egenskaper vilket består av minst två grundämnen, varav minst ett är en metall likstelhet Substantiv temporärt fenomen efter döden som medför att muskler blir stela ljudtekniker Substantiv tekniker som sköter ljudet mate Substantiv koffeinhaltig dryck från Sydamerika framställd av växten mate (2) (Ilex paraguariensis) maximum Substantiv högsta uppmätta/godtagbara värde menstruation Substantiv första delen i menstruationscykeln, när slemhinnan i livmodern bryts ned och stöts ut som en blödning via vagina eftersom gulkroppen från förra ovarialcykeln slutat producera tillräckligt med hormoner missriktad Adjektiv inriktad mot fel mål modernisera Verb göra modern(are) musikvideo Substantiv kortfilm som integrerar en låt med ett bildspråk i konstnärligt syfte eller för ökad publicitet nyckelpiga Substantiv individ av någon av arterna inom insektsfamiljen nyckelpigor (Coccinellidae) i ordningen skalbaggar näthinna Substantiv (exemplar av) den innersta hinnan (retina) i ögat vilken innehåller de ljuskänsliga tapparna och stavarna obrukbar Adjektiv omöjlig att använda ordalag Substantiv uttryckssätt, sätt att uttrycka sig /i ord/ partaj Substantiv (vardagligt) enklare party partiell Adjektiv delvis, som utgör del av ett helt; till viss grad pepparspray Substantiv stavningsvariant av pepparsprej playa Substantiv strand preferens Substantiv något som föredras av en person eller samlad grupp av personer prägla Verb genom pressning förse yta med fast intryck, relief pull Interjektion lockrop för höns eller annat fjäderfä rispa Verb göra rispa i rutnät Substantiv uppsättning parallella och ekvidistanta linjer som delar in ett plant eller ett tredimensionellt område i mindre rutor (områden) rät Adjektiv som föjer en och samma riktning likadant som en stråle gör, utan kurvor eller vinklar salmonella Substantiv en grupp tarmbakterier; av sådana bakterier förorsakad sjukdom (ofta = paratyfus) schaman Substantiv prästliknande utövare av schamanism seende Adjektiv med synförmåga, som kan se semesterort Substantiv ort som är populär bland semesterfirare sexbrott Substantiv sexualbrott skoluniform Substantiv enhetlig klädsel som bärs obligatoriskt av skolelever slangbella Substantiv enklare slags skjutvapen eller skjutredskap bestående av en Y-formad ram med gummiband, avsedd för att skjuta exempelvis småsten eller kulor slutledning Substantiv tankeoperation som leder fram till en slutsats slutsåld Adjektiv som för närvarande inte finns att köpa eftersom alla av butiken tidigare inköpta exemplar av varan redan sålts av butiken slängkappa Substantiv vid kappa utan ärmar småfolk Substantiv småvuxna människolika väsen solidarisk Adjektiv gemensamt ansvarig; gemensamt förbindande spagge Substantiv spaghetti stelkramp Substantiv infektionssjukdom som orsakas av bakterien Clostridium tetani steppa Verb dansa stepp stridsrop Substantiv utrop vid strid, härskri studiebesök Substantiv besök gjort i studiesyfte; besök till plats för att lära sig om dess verksamhet, historia etc. sunkig Adjektiv nedgången, sjaskig synvilla Substantiv illusion som ger ett synintryck som ger en vinklad bild av verkligheten sysselsätta Verb ge sysselsättning åt, ge avlönat arbete åt sålla Verb sortera; plocka ur det viktigaste eller mest relevanta talisman Substantiv föremål med magisk kraft (till skydd för ägaren eller till olycka för andra) tjurskalle Substantiv envis person tomatjuice Substantiv juice gjord på tomater treåring Substantiv person som är tre år gammal; något som varat i tre år tusenlapp Substantiv sedel värd tusen kronor (eller i annan valuta) tändstift Substantiv komponent i en förbränningsmotor som antänder den gasblandning som finns i förbränningsrummet viadukt Substantiv bro som leder en väg, järnväg eller spårväg över en annan väg, järnväg eller spårväg, över ett vattendrag eller över en dalgång virrvarr Substantiv stor oreda; komplicerad och oftast svårhanterlig situation; kaos väja Verb styra undan; (snabbt) styra bort från ett hinder; vika undan; vika åt sidan väldans Adverb väldigt världsvan Adjektiv berest, rutinerad, som har rest mycket och klarar olika förhållanden ögonskugga Substantiv smink för ögonlocken i färg överstepräst Substantiv företrädande, ledande präst inom en religion eller vid ett tempel, i synnerhet om den gammaltestamentliga översteprästen vid Jerusalems tempel abonnent Substantiv en som abonnerar (t.ex. på en tidning el. telefon), prenumerant, kund, köpare, beställare aga Verb uppfostra någon, oftast ett barn (genom att ge kroppslig bestraffning som slag) akustisk Adjektiv som avser akustik altan Substantiv terrass eller upphöjd utbyggnad till hus, som saknar väggar och tak, byggd på marken eller underliggande del av byggnaden, ofta med räcke och vilandes på pelare ansiktslyftning Substantiv kirurgiskt ingrepp som syftar till att förbättra ansiktets utseende aperitif Substantiv aptitretande dryck före måltid arbetstillfälle Substantiv efterfrågan på en människas arbetskraft, (oftast nyskapad) möjlighet för en person att ha ett arbete arom Substantiv (behaglig) lukt eller smak aula Substantiv större sal för samlingar, gärna högtidliga sådana, t.ex. på en skola eller läroverk avsmak Substantiv spontan och känslomässig negativ reaktion, som orsakat av något motbjudande, äckligt eller vidrigt, på någon tanke, någon företeelse, något sinnesintryck eller liknande; känsla av äckel aztekerna Substantiv indianfolk som under 1300- 1500-talet bebodde nuvarande Mexikos höglandsområden backhand Substantiv slag med handens yttersida i slagriktningen baldrottning Substantiv den kvinna som utses till hedersgäst eller symbolisk ledarfigur vid en bal bellini Substantiv drink på persikojuice och champagne betesmark Substantiv lantlig mark där djur (främst idisslare som nötkreatur, får och getter samt hästar) betar bilaga Substantiv samling användbar information som hör till eller kompletterar ett dokument men som presenteras separat och inte i huvuddelen av dokumentet bjälke Substantiv balk tillverkad av timmerstock blodslinje Substantiv förbindelsen mellan en person och deras förfäder; släktskap, stamtavla bokstavsordning Substantiv ordning där ord sorteras efter ett språks alfabet brottsoffer Substantiv person som blivit utsatt för ett brott av en annan part brysk Adjektiv ovänlig, tvär och hård, vanligtvis sträng coacha Verb agera som coach datorspel Substantiv spel som spelas med hjälp av en dator dräktig Adjektiv havande, med unge dråpare Substantiv person som begått dråp på någon (som slagit ihjäl någon i hastigt mod) edsvuren Adjektiv som avlagt ed eftersmak Substantiv smak som man förnimmer först en kort stund efter att man svalt ett födoämne, och som dröjer kvar eller uppträder först i efterhand ekonomiklass Substantiv skolklass i ekonomi (förr vid svenska flottans underbefälsskolor) finito Adjektiv slut fjärr Substantiv fjärrkontroll flasha Verb visa upp för att dra till sig uppmärksamheten flis Substantiv variant av flisa fotnot Substantiv notering eller tilläggsinformation till en text eller ett textstycke, som placeras längst ner på en sida, i främst vetenskapliga texter och i avhandlingar friska Verb se friska i, friska på eller friska upp föreläggande Substantiv en myndighets föreskrift att något skall utföras förvrida Verb vrida så att något kommer i olämpligt eller oriktigt läge gaeliska Substantiv stavningsvariant av gäliska gammeldags Adverb avledning till gammeldags germansk Adjektiv adjektiv till german gångavstånd Substantiv ett avstånd som av en genomsnittlig person lätt kan överbryggas till fots handelskammare Substantiv ideell förening som syftar till att främja näringslivet inom en viss region hind Substantiv fullväxt hona av hjortdjur humle Substantiv en växtart (Humulus lupulus), i familjen hampväxter (Cannabaceae); exemplar av denna art högland Substantiv högt ovan havsytan belägen mark, förhöjt landområde ina Verb surra som en mygga inräkna Verb ta i beaktande interaktion Substantiv samverkan, samspel; process där grupper eller individer genom sitt handlande ömsesidigt påverkar varandra jordeliv Substantiv människans kroppsliga och världsliga liv på jorden mellan födelsen och döden, till skillnad från livet efter detta, andelivet som enligt flera religioner förmodas fortsätta i himmelen, och eventuellt också har föregått j karlakarl Substantiv "riktig" karl; karl som är stark, händig, tuff och/eller dylikt knivskuren Adjektiv som knivskurits komponera Verb författa (skapa, skriva) musik kompost Substantiv plats eller behållare för nedbrytning av organiskt material till kompostjord konstitutionell Adjektiv som har att göra med en konstitution krax Substantiv det att kraxa kubik Substantiv produkten av tre lika faktorer (ex. 53=5 × 5 × 5=125) kyskhet Substantiv det att vara kysk lagning Substantiv att återställa något som är trasigt till helt skick level Substantiv nivå; siffervärde som visar hur bra en rollperson är logistik Substantiv kunskapen om att leda och effektivt kontrollera materialflöden samt till dessa kopplade resurs-, informations- och monetära flöden; idag ofta främst om varutransporter lokförare Substantiv person som kör ett tåg, speciellt ett som dras av ett dedikerat lok, men även utvidgat för övriga tåg luftangrepp Substantiv attack utförd av militära flygplan (vanligen där bomber släpps) lättsinnig Adjektiv obetänksam och ansvarslös, som saknar allvar och stadga, som icke lägger band på sig, icke allvarlig magistrat Substantiv förvaltningsmyndighet i en stad (borgmästare och rådmän) mas Substantiv man från Dalarna mikrob Substantiv organism (främst encellig, men även flercellig eller icke-cellulär) som inte kan ses med blotta ögat miltals Adverb i antal om flera mil moll Substantiv beteckning för tonart vars treklang består av grundton, liten ters och kvint (t.ex. c-ess-g) mosse Substantiv våtmark eller myr vars vatten kommer enbart från direkt nederbörd mottaga Verb ta emot, emottaga, erhålla neuron Substantiv nervcell nybryggd Adjektiv som nyligen bryggts närområde Substantiv område på kort avstånd någonvart Adverb till någon plats (över huvud taget), åt något håll obunden Adjektiv fri, oberoende, inte bunden (av löften eller villkor), otvungen, lössläppt, otyglad omsätta Verb omvandla till annan form omvandling Substantiv förändring i stor grad; transformation, förvandling orientalisk Adjektiv österländsk orientera Verb med karta och kompass ta sig fram i okänd terräng patologi Substantiv läran om sjukdomar och deras orsaker, utveckling och konsekvenser poly Adjektiv polyamorös porto Substantiv befordringsavgift för post proper Adjektiv välvårdad pryda Verb göra något fint; smycka ut något (med något), försköna ransonera Verb fördela; begränsa tilldelningen till ett visst mått rehabilitera Verb återanpassa; åter göra habil, duglig reproduktion Substantiv avtryck av bild; mångfaldigande (genom tryck) rusningstid Substantiv tid när trafiken är som intensivast salighet Substantiv det att vara salig sank Adjektiv lågt belägen och fylld av mycket vatten simbassäng Substantiv bassäng avsedd att simma och bada i; större, öppen, konstgjord vattenbehållare, försänkt i golv eller mark, avsedd för bad simulator Substantiv anordning som för utbildning eller övning efterbildar faktiska förhållanden självporträtt Substantiv porträtt av en person, framställd av personen själv; ordet kan användas både konkret betydelse i form av en tavla eller en byst men även i överförd betydelse om exempelvis en text självstyre Substantiv det att vara självständig och styra sitt land utan andra staters inblandning skolår Substantiv tidsperiod i samband med en skolas verksamhet som börjar i samband med höstterminens start (ofta i augusti) och slutar i samband med vårterminens slut (ofta i juni eller juli) sorglös Adjektiv som inte har några sorger eller bekymmer sparkande Substantiv det att sparka stegvis Adverb i flera steg stickande Substantiv det att sticka strukturell Adjektiv som har att göra med strukturen strypgrepp Substantiv grepp kring halsen, som för att strypa studieresa Substantiv resa i syfte att erhålla kunskap eller bildning, i synnerhet om arbetsrelaterad resa till annan plats i syfte att studera hur saker och ting fungerar eller görs där (relaterat till den egna verksamheten) eller om resa so sugmärke Substantiv slags blåmärke som blivit till genom att ens mun pressats mot ens partners kropp och suga in huden surf Substantiv en vattenvåg som slår mot stranden svetsare Substantiv person som yrkesmässigt utövar svetsning sängkant Substantiv kant på (långsida av) säng tankeställare Substantiv någon händelse eller observation som leder till djupare eftertanke (och som kan påverka hur man i framtiden tänker om eller ser på något som anses viktigt) tjänstgörande Substantiv det att tjänstgöra trance Substantiv variant av trans, ett dvalliknande tillstånd tutti Substantiv fullt verk uppbyggd Adjektiv vara sammansatt av uppdelning Substantiv process att dela upp något, vanligen i /naturliga/ grupper utplåning Substantiv det att utplåna vaja Verb gunga fram och tillbaka, främst om något som står upp valkyria Substantiv kvinnlig psykopomp inom fornnordisk mytologi (asatro) i tjänst hos Oden som valde ut stupade krigare (enhärjar) och förde dem till efterlivet i Valhall vidunder Substantiv bjässe, enormt stort exemplar av ett djur akupunktur Substantiv en kinesisk metod för sjukdomsbehandling (instick av nålar på vissa ställen av kroppen) analytisk Adjektiv som är grundad på analys apartheid Substantiv lagstiftning med syfte att diskriminera svarta folkgrupper och åtskilja dessa från vita i Sydafrika före 1990 arier Substantiv medlem av en indoiranskt folkslag arr Substantiv arrangemang asocial Adjektiv som kännetecknas av avvikande beteende av en grad som samhället över lag inte accepterar; som bryter mot samhällets normer attribut Substantiv egenskap som beskriver något avskriva Verb avföra ur räkenskaperna, sätta ner det monetära värdet (av anläggningstillgång) barndomsminne Substantiv minne från en persons barndom basebollspelare Substantiv person som spelar baseboll bekanta Verb göra sig bekant med; lära sig något om; lära känna (om person) bensinstopp Substantiv det att få slut på bränsle i ett motorfordon betjäning Substantiv det att betjäna; utförande av uppgift(er) åt kund(er) som led i försäljning eller tjänster blandras Substantiv ett resultat av korsning mellan (hus)djur av två olika raser eller med minst en förälder som är blandras, oftast om hundar blyertspenna Substantiv penna vars färg kommer från en intern stav av grafit boman Substantiv husbonde brandpost Substantiv vattenkran avsedd för brandbekämpning briljans Substantiv det att vara briljant bräcka Verb bryta, knäcka, krossa, spräcka bågskytt Substantiv person som skjuter med båge campingplats Substantiv särskilt anordnad plats eller anläggning för camping (mot betalning) chatt Substantiv person som tillhörde den germanska folkgruppen chatter domän Substantiv större fast markegendom, lantegendom, gods dödspatrull Substantiv inofficiell väpnad grupp som letar upp och mördar vissa människor (i synnerhet fiender till ett politiskt parti) eftersträva Verb sträva efter ensemble Substantiv samverkande grupp av artister essä Substantiv kortare utredande text, uppsats faderskap Substantiv manligt föräldraskap, situationen att vara pappa felstavad Adjektiv som har stavats fel flink Adjektiv som arbetar snabbt och exakt (oftast med händer och fingrar) flygledare Substantiv person som styr flygtrafiken inom ett visst område och säkerställer att den sker på ett säkert sätt formera Verb vässa fraktion Substantiv del av organisation som ej känner samma samhörighet med organisationen i sig, som med den egna delen frist Substantiv förlängning av den tidrymd inom vilken något skall göras fräta Verb på kemisk väg skada eller förstöra ett material som ämnet kommit i kontakt med frågestund Substantiv (organiserat) tillfälle där en eller flera personer får möjligheten att ställa frågor till en eller flera andra personer funktionell Adjektiv som väl fyller sitt syfte födelsedagskort Substantiv kort med födelsedagsgratulation avsett att ges till en person på dennes födelsedag förställa Verb medvetet förändra något från dess naturliga skepnad (så att det inte längre känns igen, kanske i syfte att vilseleda) förverkad Adjektiv tagen i beslag i samband med brottslig handling gebit Substantiv område, gren, fack getingbo Substantiv det bo som getingar bygger golfklubb Substantiv förening som bedriver golfverksamhet gruppering Substantiv det att gruppera, även grupp handelsfartyg Substantiv fartyg använt för civil frakt- eller passagerarfart hawaiian Substantiv invånare från amerikanska delstaten Hawaii i Silla havet; person med hawaiiansk härkomst hyresavtal Substantiv överenskommelse om att hyra något (som en hyreslägenhet) under vissa omständigheter (som tid, hyra, med mera) intervall Substantiv mindre tidsrymd, avsnitt eller sträcka av något intetsägande Adjektiv som inte innehåller någon relevant information ischias Substantiv en sorts svår värk i höft eller ben jaktkniv Substantiv kniv avsedd för jakt jämra Verb ge uttryck för sin smärta, sorg eller oro med kvidande, gnällande ljud järnrör Substantiv rör (huvudsakligen) gjort av järn knutte Substantiv (skinnklädd) motorcyklist, motorcykelfantast kolossal Adjektiv enorm, ofantligt stor (både konkret och abstrakt) kontokort Substantiv (plast)kort som kan användas som betalningsmedel, t.ex. bankkort, betalkort och kreditkort kora Verb genom val göra eller utse (någon till något), välja (någon till något) krull Substantiv krullig lock körtel Substantiv organ som producerar och frisätter hormon eller sekret, som antingen insöndras till blodet (hormon från endokrin körtel) eller utsöndras på kroppens utsida (sekret från exokrin körtel, t.ex. på huden, vid en kroppsöppnin lantställe Substantiv (privat) hus med tillhörande mark på landsbygden (i synnerhet för rekreationsvistelse eller boende på sommaren) lit Substantiv tillit, förtröstan magsmärta Substantiv smärtor i magen mak Substantiv förhållandet fri från brådska eller bekymmer; långsam förflyttning markant Adverb på ett markant sätt markyta Substantiv tvådimensionell krökt yta vilken utgör gränsen mellan den fasta marken (vanligen på jorden eller annan himlakropp) och rummet ovanför (atmosfären på jorden eller annan himlakropp eller även tomrum) mim Substantiv pantomim; vad en mimare gör minskning Substantiv det att något minskar eller minskas motanfall Substantiv anfall som svar på ett tidigare anfall mulåsna Substantiv korsning mellan hingst av häst och ett åsnesto munsår Substantiv sår runt munnen (på läpparna); förorsakas bland annat av herpes mysk Substantiv aromatiskt substans som historiskt utvanns ur en skarpluktande substans som utsöndras från körtlar i testiklarna på myskhjortar, senare om substanser med liknande doft utvunna från andra djur och växter, till exempel mys människorov Substantiv det att ta en person mot sin vilja och hålla denne fången på en för omvärlden hemlig plats märr Substantiv sto; (vuxen) hästhona oklarhet Substantiv egenskapen att vara oklar pejla Verb med instrument bestämma riktningen persona Substantiv en antagen personlighet som visas upp för omgivningen pittoresk Adjektiv värd att avbilda; som tjusar ögat, bildskön, målerisk, konstnärligt byggd; charmig, charmfull polisstat Substantiv stat där polisen har så stora befogenheter att den medborgerliga friheten och rättssäkerheten är starkt inskränkta purpur Adjektiv som har en djupt rödviolett färg ratta Verb styra; vrida på ratten realism Substantiv filosofisk, konstnärlig och litterär inriktning grundad på verkligheten, med verklighetstrogna (realistiska) skildringar som ideal redlös Adjektiv manöveroduglig regelrätt Adjektiv som sker i överensstämmelse med uppställda regler regnvatten Substantiv vatten från regn reklambyrå Substantiv företag som planerar och förverkligar reklam och annan marknadsföring för sina kunder saxare Substantiv variant av sachsare sierska Substantiv kvinnlig person som har förmågan att kunna se framtiden eller som arbetar med att spå snyfthistoria Substantiv sorglig berättelse solenergi Substantiv energi som kommer från solen i form av strålning och kan fångas och utnyttjas sombrero Substantiv slags stor och vidbrättad (strå-)hatt med hög kulle från Mexiko vanlig i Latinamerika spasm Substantiv krampryckning struphuvud Substantiv rörformat organ (larynx) i halsen på däggdjur, vilket förbinder svalget (farynx) med luftstrupen (trakea), och vars funktion är att skydda de nedre andningsorganen samt att frambringa ljud stärkelse Substantiv handlingen att stärka superdator Substantiv dator som är markant snabbare än en vid tidpunkten genomsnittlig dator svält Substantiv situation där flertal människor svälter syssling Substantiv slags avlägsen släkting; person vars ena förälder är kusin till en av ens egna föräldrar tarotkort Substantiv spelkort från slags kortlek bestående av 78 spelkort med italienskt ursprung tattare Substantiv soldat i trådtrafiktjänst thailändsk Adjektiv som gäller Thailand, thailändare eller deras språk, som kommer från Thailand tillgå Verb ske, förlöpa tjugosex Räkneord talet 26, ett tal mellan tjugofem och tjugosju trilskas Verb uppträda omedgörligt, envist trotsa, sätta sig på tvären, motsätta sig tvångstanke Substantiv tanke om en handling som man känner sig tvungen att begå tårtbit Substantiv bit av en tårta (vanligen kilformad) underskott Substantiv brist på eller frånvaro av vissa tillgångar uppassare Substantiv man som arbetar med att servera uppkomst Substantiv skapelse, tillblivelse, tillkomst, upphov, ursprung utkastare Substantiv dörrvakt med befogenhet att kasta ut olämpliga gäster villfarelse Substantiv oriktig uppfattning vindsvåning Substantiv högsta våningsplan av hus eller byggnad som innefattar en vind, oftast med lite lägre takhöjd eller lutande väggar och inte alla avsedd för boende världsbild Substantiv uppfattning om tillvaron och världsalltet vårrulle Substantiv förrätt som serveras i asiatiska restauranger åttaårig Adjektiv som är åtta år gammal; som varat i åtta år ömklig Adjektiv som känner ömkan ömma Verb visa omtanke för, visa ömhet mot överdosera Verb administrera eller inmundiga ett läkemedel eller liknande i för hög dos överkvalificerad Adjektiv som har högre kompetens än vad som krävs eller förväntas för en given tjänst, syssla etc. övertramp Substantiv det att trampa för långt framåt och således få sitt hopp diskvalificerat i vissa sportarter (till exempel längdhopp eller tresteg) abborre Substantiv en art (Perca fluviatilis) inom fiskfamiljen abborrfiskar (Percidae); individ av arten abborre aminosyra Substantiv ämne som både är en karboxylsyra och en amin antända Verb tända eld på användningsområde Substantiv den mängd av aktiviteter något används till avfallskvarn Substantiv apparat under diskbänken, som mal ner köksavfall till avlopp bakben Substantiv något av de två bakre benen hos ett fyrbent djur (eller en fyrbent möbel eller liknande) berika Verb göra rik(are) besvarad Adjektiv som har fått svar (fråga, brev, hälsning, kärlek) bikarbonat Substantiv trivialnamn för saltet natriumvätekarbonat (NaHCO3), en av beståndsdelarna i bakpulver bleu Adjektiv som har tillagats så att det är ljummet med en rå kärna bolin Substantiv en sorts lina vid segling borgensman Substantiv person som gått i borgen för en gäldenär brandövning Substantiv organiserad övning som tränar hanteringen av en uppstådd brand, vanligen utrymmning och återsamling, men kan även involvera brandsläckning och särskilda åtaganden citronsaft Substantiv vätska som naturligt finns i en citron cowboyhatt Substantiv slags bredbrättad filthatt av varierande modell populariserad av amerikanska cowboyer djurförsök Substantiv vetenskapligt experiment som utförs på djur i forskningssyfte drös Substantiv (ostrukturerad) mängd eller samling, hög dygdig Adjektiv moralisk, sedlig, dygdesam dödfödd Adjektiv dött vid födseln eklund Substantiv lund bestående av (mestadels) ek exodus Substantiv uttåg, massutvandring fallskärmshoppare Substantiv person som hoppar fallskärm favoritband Substantiv musikgrupp som man tycker mest om flipperspel Substantiv ett elektromekaniskt spel vanligt förekommande i arkadhallar fredsmäklare Substantiv person som mäklar fred mellan olika krigande länder fredspris Substantiv pris (kostnad) på varor i fredstid fullända Verb föra fram till fulländning; fullborda fäkta Verb slåss, strida med svärd fågelskit Substantiv (enskild sammanhängande mängd) avföring från fågel förlisa Verb gå under, särskilt om fartyg som lider skeppsbrott goja Substantiv överdrivna eller påhittade påståenden, trams, struntprat, nonsens goodwill Substantiv gott anseende (särsk om affärsföretag, industrier o dyl); välvilja grodyngel Substantiv simmande groda eller padda som befinner sig i det första stadiet i dess utveckling; grod- eller paddunge hematom Substantiv blåmärke, blodsvulst huvuddel Substantiv den viktigaste eller största delen av något hälsotillstånd Substantiv skick som någon befinner sig i sett till deras hälsa ibn Substantiv son av (ibland även i betydelsen "ägare av") ideligen Adverb ständigt, gång på gång, om och om igen, jämt och ständigt idka Verb (regelbundet) syssla med något, ägna sig åt något; sköta eller bedriva något; i handling visa eller utöva en (vanligen god) egenskap innevånare Substantiv variant av invånare jordekorrar Substantiv en däggdjursfamilj (Tamias) inom ordningen gnagare (Rodentia) jättesnabb Adjektiv mycket snabb kafferast Substantiv rast främst avsedd för kaffedrickande kivas Verb smågräla, bråka lättsamt kronjuvel Substantiv finare juvel i statlig eller kunglig ägo kroppskontakt Substantiv det att två eller fler människokroppar (eller djur) får kontakt med varandra så att de nuddar den andra kullager Substantiv lager där den roterande delen rullar mot ett antal kulor för att minska friktionen kvastskaft Substantiv skaft(et) på en kvast köttgryta Substantiv maträtt med kött och grönsaker som tillagas i gryta ljushastighet Substantiv hastigheten för elektromagnetisk strålning i vakuum; den högsta möjliga hastigheten för rörelse eller informationsöverföring; en mycket viktig och känd fysikalisk konstant lyster Adjektiv strålande, lysande, klar; glänsande militärledning Substantiv grupp människor med uppgift att styra militären moderskap Substantiv förhållandet att vara mamma mumsa Verb äta mutera Verb genom slumpmässig process erhålla förändringar i arvsanlag mä Preposition med nödlanda Verb tvingas landa (på grund av dåligt väder, mekaniskt fel, terrorism, eller liknande) obskyr Adjektiv moraliskt tvivelaktig, skum; okänd; dunkel odelad Adjektiv ej delad, både bokstavligt och bildligt olovligt Adverb utan tillstånd, utan lov, utan rätt, i strid mot regel eller lag ouzo Substantiv en grekisk spritdryck med smak av anis oöppnad Adjektiv inte öppnad partisan Substantiv person som genom gerillakrigföring och olika typer av sabotage bekämpar en fiende patogen Substantiv organism, virus eller prion som orsakar sjukdom hos en annan organism; smittämne porrtidning Substantiv tidning med huvudsakligen pornografiskt innehåll psykoanalys Substantiv en gren inom psykologin med särskild inriktning på studiet av känsloladdade föreställningar (komplex) och driftsliv i det omedvetna raseriutbrott Substantiv utbrott av raseri rorsman Substantiv den som står vid rodret på ett fartyg, rorgängare, lyder under styrman rymlig Adjektiv som rymmer mycket eller många; som har plats för mycket eller många röta Substantiv nedbrytning av levande vävnad, förstöring av organiskt ämne ofta framkallad av svampar eller bakterier; nedbrytning av samhällsmoral samlingsplats Substantiv område att samlas (efter en utrymning eller skingring eller liknande) samspel Substantiv gemensamt handlande, i vilket två eller flera parter interagerar med varandra, särskilt vid gynnsam interaktion schnitzel Substantiv en maträtt (stekt, panerad kött- eller fläskskiva med citron mm) sekretessbelagd Adjektiv som är belagd med sekretess serotonin Substantiv en viktig neurotransmittor som finns i matspjälkningskanalen och det centrala nervsystemet sextiden Substantiv någon gång ungefär klockan sex sjökapten Substantiv person som har den utbildning som krävs för att vara befälhavare på ett skepp (en båt) sjöodjur Substantiv vidunder som sägs leva i vissa sjöar, men vars existens fram till idag ej bevisats skepsis Substantiv tvivel, misstro skitliv Substantiv dåligt eller uselt liv skrävlare Substantiv person som skrävlar skur Substantiv plötsligt, kortvarigt regn snåla Verb vara snål; inte spendera mer än absolut nödvändigt snålskjuts Substantiv fördel som utnyttjas på någon annans bekostnad sopran Substantiv (kvinna med) sångröst i det övre tonregistret; översta stämman i blandad kör; den högst klingande typen av instrument byggda i olika storleksklasser spelkort Substantiv kort som ingår i en kortlek språngbräda Substantiv mindre variant av trampett, trampolin, svikt (för simhopp) startskott Substantiv skott som markerar starten av en tävling (kapplöpning) storslagenhet Substantiv det att vara storslagen struken Adjektiv som har strykts/strukits (olika betydelser) tankning Substantiv påfyllning av flytande bränsle i ett fordons tank, det att tanka tars Substantiv nedre delen av en fågels ben torus Substantiv en yta med ett (eller flera) genomgående hål, likt en badring trampolin Substantiv språng-/sviktbräda; redskap bestående av en spänstig bräda fastsatt i en ställning, i syfte att användas som ansats i simhoppning och gymnastik ungersk Adjektiv som rör Ungern eller ungerska uppslutning Substantiv mängden personer som deltar i något utefter Preposition vid sidan av något under en längre sträcka violinist Substantiv person som spelar fiol vokabulär Substantiv ordförråd yrkesskada Substantiv fysisk eller psykisk skada som uppkommit i samband med arbetsutövning, exempelvis en förslitningsskada åldersskillnad Substantiv skillnad i ålder (och därmed kanske även mognadsgrad och livserfarenhet) mellan två personer återuppbyggnad Substantiv det att återuppbygga åttatiden Substantiv någon gång ungefär klockan åtta ölburk Substantiv burk avsedd för förvaring av öl akrobat Substantiv person som genom god uthållighet, styrka, rörlighet och koordinationsförmåga utför avancerade rörelser med kroppen, ofta med hjälp av diverse redskap, ofta på cirkus eller varieté alster Substantiv något som alstrar ansa Verb vårda, rensa, sköta arbetsmiljö Substantiv förhållandena för arbetstagare på en arbetsplats avslutande Substantiv det att avsluta avspark Substantiv så man återupptar spelet efter mål eller startar en halvlek, sker på mittlinjen i mittcirkeln badvakt Substantiv person som ansvarar för säkerheten vid ett bad eller vid en strand bankkort Substantiv kontokort direkt kopplat till en innehavares bankkonto besätta Verb ockupera bilregister Substantiv register över alla bilar i ett land (och deras ägare) blixtrande Substantiv det att blixtra brådis Adverb bråttom bröllopstårta Substantiv tårta som serveras vid bröllop buddhist Substantiv variant av buddist byggnadsarbetare Substantiv person som yrkesmässigt bygger hus (och liknande typer av konstruktioner) cypress Substantiv typ av högt barrträd, vanligt i sydligare länder danstävling Substantiv lek eller mästerskap där de tävlande visar prov på sina färdigheter i dans diskad Adjektiv som diskats elverk Substantiv (mindre) anläggning som producerar elström familjegräl Substantiv gräl mellan två eller fler familjemedlemmar fantasifoster Substantiv produkt av någons fantasi fastsatt Adjektiv fäst, fästad, monterad feminism Substantiv intellektuell och politisk rörelse för ökade ekonomiska, sociala och politiska rättigheter för kvinnor fettsugning Substantiv plastikkirurgiskt ingrepp där överflödigt kroppsfett avlägsnas genom att fettcellerna i området förstörs mekaniskt och sugs ut med undertryck franchise Substantiv det samma som franchising; verksamhet som bedrivs under avtal med ägaren till ett varumärke fyrhjuling Substantiv (huvudsakligen) terrängmotorfordon med fyra hjul (använt för terrängkörning) förbiseende Substantiv det att förbise något fördomsfri Adjektiv som saknar fördomar förglömma Verb förlora ur minnet gaffeltruck Substantiv litet fordon (kallat truck) med gaffelformad lyftanordning framtill glassplitter Substantiv /mängder av/ små glasbitar som kommer från ett större glasföremål som gått sönder glögg Substantiv varm dryck på vin och kryddor hackning Substantiv det att hacka hemmalag Substantiv lag som har hemmaplan historielärare Substantiv lärare som undervisar i historia hundkoja Substantiv litet skjul eller annan enklare, mindre byggnad, avsedd att ge väderskydd åt hund häda Verb genom ord eller handlingar kränka något som anses heligt, vanligtvis en religions gud illustrera Verb sprida ljus över (något) inaktivera Verb sätta ur funktion, göra overksam inandning Substantiv det att ett djur tar in luft i kroppen; det att ett djur andas in luft inköpslista Substantiv lista över saker som ska köpas inlåsning Substantiv det att låsa in någon kalabalik Substantiv förvirring, oreda, rusning, tumult, kaos knapra Verb äta i småbitar, gnaga eller tugga något hårt så att ett knastrande ljud uppkommer kostsam Adjektiv som innebär stora utgifter; dyr, i synnerhet om en följd av handlingar som sammantaget kommer att kosta mycket pengar kuf Substantiv person som avviker från det som anses normalt; underlig (och enstörig) person kundservice Substantiv avdelning (i företag eller liknande) som bemöter kunders frågor kundtjänst Substantiv avdelning hos företag som bemöter kunders frågor kväljning Substantiv reflex för uppstötning i svalget kvällskurs Substantiv kurs (inom studieförbund) som äger rum kvällstid käbbel Substantiv det att käbbla köld Substantiv brist på positiva känslor lekande Adverb på ett lekande sätt ljung Substantiv en växtart (Calluna vulgaris), i familjen ljungväxter (Ericaceae); individ av denna art lore Substantiv historia och lära för en fiktiv värld ( = ”lära”), särskilt bakgrundshistoria för en figur eller miljö lungödem Substantiv vätskeansamling i lungan lyckohjul Substantiv sinnebild för livets växlande öden läkartid Substantiv inbokad tid för läkarbesök lättja Substantiv det att vara lat, slöhet lånehaj Substantiv person som lånar ut pengar till mycket hög ränta majskolv Substantiv ax av majs medverkande Substantiv det att medverka monstruös Adjektiv vidunderlig, oformlig, missbildad motmedel Substantiv medel (åtgärd, utrustning) för att motverka ett annat munkorg Substantiv anordning som används för att stoppa ett djur från bita någon eller något nadir Substantiv den andra skärningspunkten mellan himmelssfären och den linje som går genom sfärens centrum och zenit, d.v.s. den punkt på himmelssfären belägen rakt under en observatör på jordytan nedsläpp Substantiv ett sätt för att återuppta spelet efter en avblåsning som ej orsakades av ett regelbrott utan exempelvis en allvarligare skada där akut hjälp behövdes eller en hulliganinspringing på planen niotiden Substantiv någon gång ungefär klockan nio nyckelvittne Substantiv avgörande vittne; vittne med mycket stor betydelse i en rättegång eller liknande nyhetssändning Substantiv programinslag i radio eller TV som förmedlar nyheter obetänksamt Adverb på ett obetänksamt sätt omplacering Substantiv det att omplacera; handling som omplacerar någon eller något oskriven Adjektiv som (ännu) aldrig skrivits, ej skriven pakistansk Adjektiv som rör Pakistan eller det pakistanska folket pangbrud Substantiv mycket attraktiv ung kvinna penetration Substantiv inträngande eller gradvis genomträngande, det att penetrera pepparkaka Substantiv hård småkaka som innehåller bland annat nejlika, kanel och ingefära polymer Substantiv kemisk förening som består av mycket långa kedjor uppbyggda av mindre repeterande enheter (monomerer); polymerer som används i byggnader och produkter kallas i dagligt tal plaster premie Substantiv belöning påfrestning Substantiv belastning, ansträngning rackarunge Substantiv lymmel, busfrö rakryggad Adjektiv rak i ryggen rata Verb välja bort; inte ta som sitt val reproducera Verb trycka av; mångfaldiga resväg Substantiv den väg mellan ursprungsposition och destination (kurva i rummet, tänkt kurva på karta) som en person eller ett föremål förflyttar sig längs under en resa rufsig Adjektiv som inte är ordnat med lokalt parallella hårstrån och ett avsiktligt och välordnat globalt mönster, utan där hårstråna pekar i slumpmässiga riktningar, eller där oönskade strukturer av högre ordning har uppstått på grund rutinmässig Adjektiv som görs på rutin rymdresa Substantiv resa i rymden saffran Substantiv dyrbar krydda som utvinns ur saffranskrokus samverkan Substantiv arbete mot ett gemensamt mål självmordstanke Substantiv tanke på självmord, självdestruktiv tanke skeppsbrott Substantiv förlisning av flytetyg genom grundstötning eller på grund av stark vind eller hög sjö skrivbordslåda Substantiv låda som är en del av ett skrivbord (antingen belägen under skivan som utgör skrivbordets övre och huvudsakliga yta eller i en del av de (ofta två) stödjepelare som håller uppe möbeln) skymundan Substantiv undangömt ställe; obemärkthet slide Substantiv någon (eller flera) av de växtarter som ingår i släktet slideväxter (även kallat sliden, Aconogonon); individ av dessa arter smittbärare Substantiv bärare av smitta (utan att själv vara sjuk) snava Verb snubbla /på något/ spink Substantiv spinkig person spirande Substantiv det att spira stena Verb utsätta för stening (avrättning genom stenkastning) städhjälp Substantiv person som städar någons lägenhet mot betalning svavelsyra Substantiv stark syra med formeln H2SO4 svettning Substantiv process där svett (en saltig vätska) produceras av svettkörtlar i huden; när svetten avdunstar från hudytan försvinner termisk energi från kroppen svängom Substantiv runda på dansgolvet (särskilt om livligare dans, oftast pardans, och eventuellt under en kortare stund) svärdfisk Substantiv en fiskart (Xiphias gladius) med lång spetsig nos i släktet svärdfiskar; individ av denna art sängvätare Substantiv person som oavsiktligt kissar i sängen (som inte vaknar upp av att vara kissnödig) tankesmedja Substantiv institut som påverkar den allmänna opinionen genom forskning, utveckling och utvärdering av politiska, sociala och ekonomiska begrepp och strategier tatuerare Substantiv person som utför tatueringar telekinesi Substantiv förmågan att med tankens hjälp kunna förflytta saker utan vidrörning tibetanska Substantiv ett språk i den tibeto-burmanska språkfamiljen som talas främst av det folket i kinesiska regionen Tibet tillitsfull Adjektiv som är fylld av tillit tjänstledighet Substantiv ledighet från anställning utöver vanlig semester toga Substantiv fornromersk mantel av ylle draperad ovanpå en tunika torv Substantiv växtdelar i mossar och kärr som på grund av brist på syre endast delvis förmultnat trumset Substantiv uppsättning olika slagverksinstrument törn Substantiv kraftig stöt upprördhet Substantiv det att vara upprörd uppställd Adjektiv placerad, organiserad uppviglare Substantiv person som uppviglar utvecklare Substantiv person som sysslar med att utveckla nya produkter vagabond Substantiv lösdrivare, löskekarl, landstrykare, luffare vallokal Substantiv någon av de offentliga platser, vid vilka röstningen till ett val utförs vanvård Substantiv det att något behandlas eller sköts illa varmvattenberedare Substantiv anordning som värmer upp vatten veckoslut Substantiv de sista dagarna i en vecka, oftast den tid i slutet av veckan då man själv, alternativt de flesta andra i samma land, är lediga från aktiviteter som arbete och skola vigör Substantiv god styrka, kraft, hälsa, särskilt hos människa vredesmod Substantiv sinnesstämning av vrede vredesutbrott Substantiv plötslig och intensiv vrede ångvält Substantiv vält (maskin som vältrar marken) driven av ånga ökenråtta Substantiv någon av de djurarter i underfamiljen ökenråttor (Gerbillinae) i familjen råttdjur (Muridae); individ av dessa arter afroamerikansk Adjektiv som avser afroamerikaner ansvarsområde Substantiv område som personen, organsitationen i fråga ansvarar för australiensiska Substantiv kvinna från Australien. behärskning Substantiv det att kunna kontrollera sig själv och sina känslor under pressade situationer utan att reagera alltför starkt känslomässigt eller instinktivt; det att behärska sig belevad Adjektiv hövlig, artig; som har fint umgängessätt bergslejon Substantiv puma, silverlejon bevarande Substantiv det att bevara blodröd Adjektiv som har färgen blodrött; som har samma eller liknande färg som (torkat) blod eller rost har board Substantiv träfiberskivor (för byggnadsarbete) bultsax Substantiv kraftig sax för att klippa bultar chaffis Substantiv chaufför cysta Substantiv svulst med flytande eller geléartat innehåll delirium Substantiv förvirringstillstånd efter en starkt chockartad händelse drabbning Substantiv det att drabba samman; slag, batalj, strid, kraftmätning egenintresse Substantiv eget intresse essens Substantiv något som utgör den viktigaste delen, kärnan i något abstrakt familjär Adjektiv som tillhör en familj fermat Substantiv vilopunkt floppa Verb bli en flopp fläskkött Substantiv kött från gris flörtig Adjektiv som flörtar font Substantiv teckensnitt, typsnitt, stilsort formligen Adverb verkligen (jfr bokstavligen, uttryckligen) fraktfartyg Substantiv fartyg som fraktar last frisläppande Substantiv tillfälle då någon eller något släpps fri fruktsallad Substantiv en maträtt bestående av flera sorters i bitar skurna frukter fundamental Adjektiv som täcker det första (man normalt lär sig), enklaste och/eller viktigaste, mest väsentliga fyrfaldig Adjektiv som avser fyra av något förbigående Adjektiv som går förbi företagsamhet Substantiv det att vara företagsam försändelse Substantiv brev, paket eller annat föremål som skickas med post eller dylikt från ett ställe till ett annat förtappad Adjektiv som syndat och därmed riskerar att efter döden dömas av Gud genomskärare Substantiv passning i offensiv riktning som går igenom motståndarlagets backlinje i syfte att frispela en medspelare i ytan mellan motståndarlagets backlinje och målvakt giva Verb efter apokope (och omljud) ersatt av ge glob Substantiv klot, föremål format som en sfär godsägare Substantiv ägare av stora gods (mycket land), storjordbrukare, lantadel gränsland Substantiv det som är mellan två tillstånd halster Substantiv galler för stekning (över eld eller glöd) hamnskiftare Substantiv varelse som besitter egenskapen att när den önskar kan skifta mellan olika skepnader genom så kallad metamorfos (hamnskifte) hampa Verb hända sig, slumpa sig handdator Substantiv en till storleken liten dator, tänkt att få plats i en ficka eller kunna vila i handen, ofta styrd med en pekpinne på den tryckkänsliga skärmen; handdatorerna var populära i slutet av 90-talet och början av 00-talet, men havskatt Substantiv en fiskart (Anarhichas lupus) i familjen havskattfiskar (Anarhichadidae); individ av havskatt hemundervisning Substantiv form av undervisning som utförs i hemmet hundhuvud Substantiv huvud av en hund huvudledning Substantiv ledning som försörjer ett hus med el, vatten eller gas händelserik Adjektiv som innehåller många händelser; som det händer mycket i; som det hände mycket under invandring Substantiv det att människor flyttar från ett land och bosätter sig i ett nytt område inventarium Substantiv person som sedan (mycket) lång tid verkat på samma plats joule Substantiv SI-enhet för energi; energimängd som motsvarar en kilogram gånger kvadrerad meter per kvadrerad sekund; arbete som utförs av en kraft på en newton över en meter; energi som överförs av en watt effekt under en sekunds tid järnhand Substantiv maktutövning utan hänsyn till andras åsikter eller behov kabyss Substantiv kök på ett skepp kamrer Substantiv (högt uppsatt) tjänsteman med ekonomisk förvaltning och räkenskapsföring som huvuduppgift kommendera Verb befalla, beordra; föra befäl över konspiratör Substantiv person som medverkar i konspiration korallrev Substantiv stor kalkstruktur som bildas av koralldjurens skelett på havets botten korthus Substantiv husliknande konstruktion byggt av spelkort kvinnfolk Substantiv kvinnor (som grupp) kycklingsallad Substantiv kall maträtt som består av kyckling blandat med andra ingredienser känslolös Adjektiv som saknar känsel legitimitet Substantiv berättigande enligt lag eller moral linjär Adjektiv som rör räta linjer långhalm Substantiv halm som efter tröskningen har kvar sin fulla strålängd marinminister Substantiv minister över marinen (sjöförsvaret) meka Verb variant av mecka; reparera eller på annat vis arbeta med mekaniska system moderkaka Substantiv tillfälligt organ som finns i däggdjurshonor (undantag kloakdjur) under graviditet och förbinds med fostret via navelsträngen motvikt Substantiv tyngd som motverkar en annan kraft nyanställd Adjektiv som nyligen har blivit anställd nyårslöfte Substantiv löfte, avlagt vid nyår, om att ändra någonting med en själv omnämna Verb nämna, omtala omtumlad Adjektiv bringad ur psykisk balans paljett Substantiv liten glittrande skiva som prydnad på tyg parabol Substantiv kortform av parabolantenn paviljong Substantiv ett slags byggnad med tältliknande tak eller för ett mera tillfälligt ändamål, särskilt avsedd för behagliga aktiviter och fritidssysslor pepparmint Substantiv smakämne i pepparmyntsolja petroleum Substantiv trögflytande svart substans främst bestående av långa kolkedjor som har bildats i jordskorpan av organiskt material och som utvinns för användning som utgångsämne vid framställning av bl.a. eldningsolja, asfalt, drivmede prassla Verb avge lätt frasande eller knastrande ljud (som när en katt rör sig i en hög med höstlöv) prisutdelning Substantiv tillställning där en eller flera personer mottager ett eller flera pris(er) påhopp Substantiv plötsligt angrepp, vanligen i ord pålitlighet Substantiv det att vara pålitlig påstigning Substantiv det att (få) stiga på eller ta sig ombord på (oftast ett färdmedel som buss, tåg eller spårvagn) rabbla Verb räkna upp utantill, läsa upp mekaniskt och själlöst radhus Substantiv bostadshus som är sammanlänkade i ytterväggarna med andra likadana bostadshus rekyl Substantiv stöt vid avfyring av skjutvapen; kraftig studs restaurera Verb återställa (t ex en byggnad, ett konstverk, en biotop) i ett mer ursprungligt skick rånmord Substantiv mord som begås under ett rån rödbeta Substantiv Beta vulgaris, rotfrukt med karaktäristisk röd färg samråd Substantiv diskussion (mellan olika parter), överläggning seriefigur Substantiv vanligen fiktiv gestalt i en tecknad serie sjukhem Substantiv inrättning inom äldreomsorgen som avser ett hem för äldre som är i behov av medicinsk vård och omsorg dygnet runt skattebrott Substantiv en form av ekonomisk brottslighet där någon genom olagliga metoder undviker beskattning skymta Verb (intransitivt) synas rätt så otydligt eller flyktigt, men tillräckligt tydligt så att den som tittar kan vara ganska säker på vad det är slavarbete Substantiv arbete utfört av slavar snilleblixt Substantiv suverän idé spraya Verb stavningsvariant av spreja direkt tagen ut engelskans spray stinga Verb sticka, bita stylta Substantiv stång med fotstöd, en för vardera foten, avsedd för gång en bit ovanför marken, mest använt som lekredskap stympning Substantiv vanställning genom avhuggning sucka Verb ge ifrån sig en suck, en speciell form av ljudligt andetag, oftast som uttryck för någon slags missnöje sängkammare Substantiv sovrum terapeutisk Adjektiv som rör terapi tidszon Substantiv område på jorden (oftast i form av en remsa som sträcker sig från nord till syd) med samma tid tillrättavisa Verb säga åt någon hur något skall vara/göras, och ofta också förvänta sig att detta följs; ibland även bestraffa toppenbra Adjektiv mycket bra transit Substantiv transport av gods eller persontransport mellan två länder genom något annat land (utan extra avgift för genomförseln eller obligatorisk tull- och passkontroll) tri Substantiv kortform av trikloretylen tröstpris Substantiv pris tilldelat icke-vinnare i någon tävling som tröst för att inte ha vunnit tusende Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet (ett) tusen ukulele Substantiv sorts liten fyrsträngad gitarr undermålig Adjektiv inte /tillräckligt/ bra; som inte håller måttet; dålig vall Substantiv lång upphöjning på marken (av till exempel jord, snö eller sten), ofta skapad av människor till skydd, eller om något med liknande form videobandspelare Substantiv apparat för uppspelning av, och ofta inspelning (från t.ex. TV-signal) till, videoband (vilken kopplas till TV) visare Substantiv föremål som visar något väldoftande Adjektiv som har en behaglig doft vänskapsband Substantiv (stark) vänskaplig relation mellan två personer eller parter (som förenar dessa och binder dem till varandra) återgång Substantiv det att något går tillbaka till ett tidigare tillstånd återspegla Verb avspegla alltsedan Preposition ända sedan analfabet Substantiv ej skriv- och läskunnig person anor Substantiv ursprung, förfäder astrolog Substantiv person som ägnar sig åt astrologi badminton Substantiv racketsport som spelas med en fjäderboll över ett nät badrumsgolv Substantiv underlaget i lokal där man tvättar sig bakvänd Adjektiv vänd (riktad) bakåt (bak och fram, baklänges) begeistrad Adjektiv som är mycket imponerad och entusiastisk (över en upplevelse) betyga Verb försäkra, intyga, bedyra bifoga Verb lägga till något ytterligare till ett dokument biokemisk Adjektiv som har att göra med biokemi blodcirkulation Substantiv det naturliga flödet av blod genom cirkulationssystemet blänkande Adjektiv som blänker borat Substantiv ett av de salter av borsyra budgivare Substantiv person som gör ett erbjudande om att köpa något buffert Substantiv fjädrad stötdämpare (som är placerad mellan järnvägsfordon och kompletterar vissa enklare järnvägskoppel) bäddsoffa Substantiv soffa som även fungerar som säng (efter viss mekanisk modifikation) bölja Verb gå i vågor, bilda vågor centralstation Substantiv station (normalt) belägen i eller i närheten av centrum i en tätort och (oftast) viktigast inom tätorten conga Substantiv hög smal kubansk trumma av afrikanskt ursprung, troligen utvecklad från den kongolesiska makutatrumman copyright Substantiv upphovsrätt dekret Substantiv tvingande påbud som gäller som lag från myndighet eller annan auktoritet diktamen Substantiv förestavning, uppläsning för nedskrift diskriminera Verb negativt särbehandla någon på grund av dennes tillhörighet till en viss grupp doftljus Substantiv levande ljus av parfymerat stearin, vax eller liknande dua Verb använda ordet du som tilltalsord till enstaka personer däng Substantiv spöstraff ensambarn Substantiv person som inte har några syskon exportera Verb föra ut en produkt ur ett land (till ett annat land) extraknäcka Verb ha ett extraknäck, ett sekundärt arbete för att tjäna lite extra pengar favoritämne Substantiv något av de skol- eller samtalsämnen som en viss person eller grupp av personer tycker bäst om flaggstång Substantiv stång på vilken en flagga eller vimpel brukar sitta vid toppen flyttbil Substantiv större bil (skåpbil eller mindre lastbil) som används för att flytta möbler och andra föremål (t.ex. inredningsdetaljer, köksutrustning, kläder, elektronisk utrustning, kontorsmaterial, växter, övriga personliga tillhöri folkmusik Substantiv musikstil med ursprung i lokal allmogekultur (särskilt inom Europa) fullproppad Adjektiv fullkomligt fylld förhandsvisning Substantiv det att förhandsvisa förkastligt Adverb på ett förkastligt sätt grillning Substantiv det att grilla grosshandlare Substantiv någon som säljer saker, ofta i stora mängder, till butiker eller återförsäljare gruvdrift Substantiv bergshantering i vidsträckt mening guldklimp Substantiv oregelbundet format stycke (mer eller mindre rent) guld som bildats av naturliga processer gummikula Substantiv projektil av gummi (snarare än metall) gjord för att inte döda den som beskjuts gynnare Substantiv person som gynnar någon, som vill hjälpa fram någon eller något hokuspokus Substantiv något som är bluffartat eller övernaturligt hypokondriker Substantiv person som lider av hypokondri (inbillningssjuka) häfte Substantiv tunn bok högersida Substantiv sida till höger om något innerstad Substantiv central tätbebyggd del av en (oftast större) stad (om en sådan finns); normalt bestående av stadskärnan och närmaste området runt omkring den interaktiv Adjektiv med samspel mellan två parter där den ena parten i vanliga fall skulle vara (mer) passiv, exempelvis mellan dator och människa, eller skådespelare och publik kabinett Substantiv mindre rum kaffebryggare Substantiv apparat för färdigställande av drycken kaffe genom bryggning, uppfunnen 1802 av Descroicilles, apotekare i Rouen klanka Verb (vanemässigt och inte nödvändigtvis alltid välmotiverat) kritisera eller klaga på kontinuitet Substantiv det att vara kontinuerlig kontraktsbrott Substantiv gärning som bryter mot någon del av ett kontrakt kortis Substantiv kort stund eller något annat som är kort kortsluta Verb orsaka kortslutning krigsslut Substantiv tidpunkt då ett krig slutar källkod Substantiv uppsättning instruktioner i ett programmeringsspråk, läsbar av människor, men avsedd att köras av en dator (via interpretering eller kompilering) layout Substantiv uppställning av en trycksida, grafiskt upplägg, sätt att placera ett antal element på en begränsad yta lokalisering Substantiv anpassning till lokal plats, kultur, eller språk lyktstolpe Substantiv stolpe med en lampa högst upp som ofta används vid vägkanter för att belysa vägen när det är mörkt lyncha Verb (om en folkmassa) ge sig på någon med våld lämplighet Substantiv det att vara lämplig lögnerska Substantiv kvinna som ljuger lösgöra Verb göra fri från något som binder matteprov Substantiv prov i matematik mittgång Substantiv tom yta avsedd för att möjliggöra passage genom mitten av något, exempelvis genom ett färdmedel (som en buss) eller en kyrka – mellan sittplatserna motsägelsefull Adjektiv som i sig själv innehåller motsägelser eller med varandra oförenliga tankegångar murbruk Substantiv cementliknande fogmassa som används för att foga samman tegelstenar eller andra byggnadsstenar vid murning mästra Verb kritisera på ett överlägset sätt, sätta sig på någon målsättning Substantiv syfte, avsett mål med viss verksamhet nobelpristagare Substantiv person som tilldelats Nobelpriset nysning Substantiv det att nysa näs Substantiv landbrygga, udde som fortsätter till nästa halvö nästkommande Adjektiv nästa, som följer härnäst, kommande nötkreatur Substantiv en art (Bos taurus) inom däggdjursfamiljen slidhornsdjur (Bovidae); individ av arten nötkreatur obetalbar Adjektiv så värdefull att den inte kan köpas för pengar ofreda Verb antasta ohämmad Adjektiv utan hämningar omsluta Verb helt och hållet omge ovårdad Adjektiv i behov men avsaknad av vård (skötsel, omtanke) perser Substantiv person, vanligen man, från Persien piket Substantiv utryckningsavdelning av brandmän eller poliser placebo Substantiv skenläkemedel, oftast i form av tabletter, som helt saknar verksamt ämne plastfolie Substantiv (ofta klibbig) folie av (oftast genomskinligt) plast som ofta köps på rulle och används för att tillfälligt packa in mat plågoande Substantiv person som plågar andra psyk Substantiv kort för psykiatrisk vårdmottagning; psykiatriavdelning på ett sjukhus regnperiod Substantiv den årstid som brukar ha mest nederbörd; främst för områden med tropiskt eller subtropiskt klimat riksbank Substantiv institution som ansvarar för penningpolitiken för ett land ryktbarhet Substantiv det att vara ryktbar semesterdag Substantiv dag som en anställd får vara ledig från sitt jobb med full lön (utan att det är relaterat till sjukdom eller annan speciell omständighet) seriemord Substantiv det att tre eller fler personer mördas vid olika tillfällen av samma gärningsman sidlinje Substantiv en av de två långa gränslinjerna på en fotbollsplan skidåkare Substantiv person som åker skidor skokräm Substantiv kräm (pasta, smörja) för att putsa (blanka) skor skrivfel Substantiv fel vid skrivning skrud Substantiv praktfull dräkt som används vid festliga tillfällen eller högtidliga ceremonier; även överfört skröplig Adjektiv svag, klen, bräcklig skönhetsdrottning Substantiv kvinnlig vinnare av en skönhetstävling skötsel Substantiv tillsyn av någon eller något, och vid behov behandling eller underhåll snuttefilt Substantiv omtyckt filt eller tygstycke som barnet vill ha nära sig, ofta när det ska sova spargris Substantiv sparbössa med formen av en gris spöklik Adjektiv lik ett spöke stomme Substantiv byggnadsdelar som tillsammans utgör den bärande konstruktionen till en byggnad eller liknande straxt Adverb variant av strax studsande Substantiv det att studsa svartsjuka Substantiv det att vara svartsjuk svidande Adjektiv skarp, bitter swahili Substantiv bantuspråk som talas i östra och centrala Afrika tackbrev Substantiv ett kort eller brev som skickas för att uttrycka tack eller uppskattning terrorattack Substantiv våldsaktion som kan klassas som terrorism tjurfäktare Substantiv person som ägnar sig åt tjurfäktning tjuvjägare Substantiv jägare utan tillstånd, person som ägnar sig åt tjuvjakt tomgång Substantiv drift av en motor utan att den förrättar ett arbete tonläge Substantiv tonhöjd eller tonfall eller liknande (d.v.s. en mer eller mindre varierbar egenskap hos t.ex. mänsklig röst) tromb Substantiv mycket kraftig i virvel cirkulerande vind typsnitt Substantiv en namngiven uppsättning precisa grafiska utseenden för skrivtecken (bokstäver, siffror, skiljetecken och eventuellt andra symboler, en precis design för varje tecken) för tryck eller digital presentation av text på dato uppskruvad Adjektiv överdriven uppslagsverk Substantiv större bok med ordförklaringar; uppslagsbok i flera band utestängd Adjektiv inte tillåten tillträde utredd Adjektiv ordnad, undersökt, systematiserad, löst utövare Substantiv person som utövar något vaktel Substantiv en art (Coturnix coturnix) inom fågelfamiljen fälthöns (Phasianidae); individ av arten vaktel vankas Verb tillhandahållas; särskilt om något ätbart, t.ex. god mat; men även om något negativt, t.ex. stryk varthän Adverb vart, till vilken plats vätebomb Substantiv fusionsvapen som bygger främst på den energi som frigörs genom fusion när två lättare atomkärnor slås samman till en tyngre atomkärna ölflaska Substantiv flaska avsedd för att rymma öl överräcka Verb med hjälp sin arm och hand ge ett fysiskt föremål (t.ex. ett diplom, en medalj, en pokal, en namninsamling eller ett protestbrev) till en person aloe Substantiv individ av växtsläktet Aloe inom sparrisordningen (Asparagales) antågande Substantiv pågående rörelse som innebär närmande till viss plats artonde Räkneord som hör till grundtalet arton atomvapen Substantiv kärnvapen avverka Verb klara av; lägga bakom sig; slutföra ayahuasca Substantiv en växtart (Banisteriopsis caapi) inom familjen malpigiaväxter (Malpighiaceae); exemplar av denna planta baguette Substantiv ett franskt matbröd med krispig yta och avlång form bakgata Substantiv perifer, mindre besökt sidogata banderoll Substantiv band (oftast av textil eller papper) med slagord eller annan kortare text, bandformat plakat bannlysa Verb utesluta, förvisa barnporr Substantiv barnpornografi beklagande Substantiv det att beklaga beläst Adjektiv som har läst många böcker betygsätta Verb bestämma betyget för något bloda Verb göra blodig, fläcka ner med blod blyghet Substantiv det att vara blyg bländad Adjektiv gjord blind bombnedslag Substantiv plats med mycket stor oreda (som efter ett bombnedslag [1]) buda Verb skicka något med bud, varubud buddist Substantiv anhängare av buddhismen byggprojekt Substantiv projekt att bygga något catcher Substantiv spelare som står bakom hemplattan och i nedhukande ställning fångar kast från en pitcher; "fångare" dagsläge Substantiv (förekomst av) den situation som råder för tillfället (och vanligen under en period av minst någon eller några dagar, ofta månader eller år) disko Substantiv kultur och musikgenre som var som populärast under 1970-talet djurrike Substantiv inom biologisk systematik detsamma som riket Animalia, som omfattar alla djur doktorsavhandling Substantiv akademisk avhandling, ofta i form av en (tryckt) bok, inte sällan med ett antal vetenskapliga artiklar skrivna av författaren, som till stor del utgör resultatet av det arbete som en forskarstuderande utfört under forska dramatiker Substantiv författare av skådespel drickbar Adjektiv det att man kan dricka utan hälsorisk drypa Verb rinna i droppar egenkär Adjektiv som sätter alltför stort värde på sig själv elementär Adjektiv som liknar elementen eloge Substantiv stor mängd beröm (för hedervärd handling) femme Substantiv lesbisk kvinna som använder kvinnliga symboler för att uttrycka sin könsidentitet femstjärnig Adjektiv som försetts med betyget fem stjärnor fingra Verb beröra med fingrarna, peta på fladdrande Substantiv det att fladdra framförande Substantiv presentation för levande publik furu Substantiv virke av trädet tall fyratiden Substantiv någon gång ungefär klockan fyra färdplan Substantiv uppsättning principer för hur ett visst tillstånd ska uppnås förbittrad Adjektiv som har blivit bittert smärtsam förbyta Verb att byta ut förebud Substantiv tecken som tyder att något (ofta ödesdigert) kommer att inträffa förebåda Verb varsla om; ge en första antydan om försköna Verb göra skön förstummad Adjektiv mållös, som tappat ordet gard Substantiv sten framför boet vars syfte är att vara ett hinder för andra stenar generalöverste Substantiv högre generalsgrad som används på vissa håll utomlands glädjeämne Substantiv källa till glädje gong Substantiv gonggong gratta Verb gratulera grässtrå Substantiv ett strå av gräs gäcka Verb inte uppfylla (eller omintetgöra) förväntningarna hacienda Substantiv större lantegendom i Sydamerika healing Substantiv alternativmedicinsk verksamhet som försöker behandla sjukdomar enbart genom andliga metoder häleri Substantiv handel med stöldgods imitatör Substantiv person som imiterar någon, särskilt kända personer integrerad Adjektiv som integrerats juletid Substantiv variant av jultid järngrepp Substantiv att hålla någon eller något i ett mycket hårt grepp klientel Substantiv kundkrets knivskära Verb skära med kniv kodein Substantiv ett smärtstillande och hostlindrande medel koj Substantiv sovplats på fartyg krampa Verb få kramp kundvagn Substantiv vagn för en kund att lägga varor i i snabbköp kyrkokör Substantiv kör vars huvudsyfte är att medverka i gudstjänster kärr Substantiv mindre vattensamling som håller på att växa igen, slags våtmark lagledare Substantiv person som leder ett lag inom idrott, organisation eller företag landsomfattande Adjektiv som omfattar ett helt land leversvikt Substantiv sviktande funktion hos levern, efter omfattande skada på och död av leverceller linnea Substantiv en växtart (Linnaea borealis), i familjen linneaväxter (Linnaea); exemplar av denna art livscykel Substantiv den kedja av utvecklingsstadier en organism har genomgått efter ett fullgånget liv; även om motsvarande utveckling för en vara från dess tillblivelse till dess den är uttjänt och inte längre utnyttjas på något sätt lokaliserad Adjektiv som lokaliserats lutande Substantiv det att luta lutning Substantiv sätt på vilket en rät linje lutar i ett koordinatsystem lyckt Adjektiv stängd lättantändlig Adjektiv som lätt antänds magnolia Substantiv ett prydnadsträd med stora praktfulla blommor manifestation Substantiv uppenbarande av något, (opinions)yttring marknadsvärde Substantiv värde som en följd av utbud och efterfrågan på en marknad morrande Substantiv det att morra munkavel Substantiv variant till munkavle märkning Substantiv det att märka ofog Substantiv beteende som anses vara respektlöst eller på annat sätt dåligt i ett socialt sammanhang oförbätterlig Adjektiv som inte kan förbättras ohälsa Substantiv det att ha dålig hälsa olycksalig Adjektiv i hög grad olycklig, som leder till något dåligt; olycksbringande, olycksdiger, ödesdiger option Substantiv valbart extraerbjudande vid inköp/beställning otvetydig Adjektiv som bara kan tolkas på ett enda sätt; som bara kan vara en enda sak; tydlig, uppenbar ovansida Substantiv sida ovanför något parasoll Substantiv passivt /uppfällbart och paraplyformat/ solskydd, vanligen av tyg och vanligen stående på marken parning Substantiv det att två individer (ofta av motsatt kön) via naturliga biologiska processer ger upphov till förutsättningar för en ny individ; särskilt om djur där hanen för in sin penis i honan i syfte att överföra spermier som befr patiens Substantiv kortspel för en enda person patrullbil Substantiv polisbil som används av polispatruller predator Substantiv rovdjur presidentpalats Substantiv (i vissa länder) större, ofta praktfull och anrik, byggnad (palats) som fungerar (eller har fungerat) som officiell residens för landets president pärlhalsband Substantiv halsband av pärlor uppträdda på ett snöre ramsa Substantiv uppsättning ord som läses tillsammans i ett kort litterärt verk, inte sällan i syfte att underhålla (små) barn eller i syfte att underlätta memorering av en datamängd rymdfärd Substantiv rymdresa rysare Substantiv skräckberättelse, skräckfilm rånförsök Substantiv försök till att genomföra ett rån samexistera Verb existera samtidigt, finnas till samtidigt, leva tillsammans sexism Substantiv det att särskilja mellan könen på ett sätt som anses ojämlikt singularitet Substantiv det att vara singulär skimra Verb lysa svagt, särskilt med flämtande ljus skolbok Substantiv bok som används i skolan skotthål Substantiv hål orsakad av skott skriveri Substantiv det att skriva slip Substantiv anläggning på ett båtvarv eller skeppsvarv där båtar eller mindre fartyg torrsätts för reparation slutledningsförmåga Substantiv förmåga att utifrån kända premisser, via någon form av logiskt resonemang, komma fram till en (korrekt) slutsats smekning Substantiv det att smeka smältande Substantiv det att smälta småfisk Substantiv liten fisk softboll Substantiv lagsport som spelas med en medelstor boll och slagträ solution Substantiv lösning spermadonator Substantiv person som donerar /sin egen/ sperma /till främmande part/ (för insemination) starar Substantiv en fågelfamilj (Sturnidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) startbana Substantiv lång, vägliknande yta som flygplan startar på statyett Substantiv liten staty stortå Substantiv innersta tån (hallux) på respektive fot stryptag Substantiv det samma som strypgrepp störig Adjektiv som stör; störande, irriterande subjekt Substantiv satsdel som betecknar den eller det som "gör" det som betecknas av satsens predikat; nödvändig del av fullständiga svenska satser utom i imperativ sukta Verb längta, fåfängt åtrå söndagsmiddag Substantiv middagstid på en söndag teknikalitet Substantiv teknisk detalj, fackmässig finess temperamentsfull Adjektiv med ett häftigt temperament; med tendens att lätt förargas tilltag Substantiv påhitt, initiativ; oöverlagd och självsvåldig handling tolvtiden Substantiv någon gång ungefär klockan tolv toppklass Substantiv den abstrakta samling av företeelser av någon sort vilken innehåller de företeelser av allra högsta kvalitet trendig Adjektiv som hör till den senaste trenden tryckfel Substantiv något enskilt fel i ett tryckt (eller, numera, digitalt textbaserat) verk (t.ex. en bok, en tidning eller ett reklamblad) som inte beror på ämnesrelevant okunskap hos författaren utan på något (mer eller mindre tekniskt) turbin Substantiv maskin med skovelhjul som drivs runt av strömmande vatten eller ånga uppförsbacke Substantiv backe som lutar uppåt (i den underförstådda (färd)riktningen) uppstudsig Adjektiv som gör motstånd mot överordnad person urinvägsinfektion Substantiv infektion i urinvägarna utlösande Substantiv det att utlösa utrymning Substantiv det att utrymma ett område (t.ex. vid brand eller annan fara) utvidgad Adjektiv som utvidgats vaksamhet Substantiv det att vara vaksam vilohem Substantiv institution (boende) för omvårdnad eller rekreation vuxenliv Substantiv liv som vuxen med de rättigheter, skyldigheter, friheter och förpliktelser som följer därmed vällust Substantiv sinnlig njutning välsmakande Adjektiv (om födoämne etc.) som via smaksinnet ger upphov till smak som ger välmående västerifrån Adverb från väster västerlänning Substantiv medborgare av ett land i Västvärlden våtdräkt Substantiv åtsittande dräkt som en dykare bär för att hålla kroppen varm walesare Substantiv man från Wales övermodig Adjektiv som vågar göra, och kanske också gör, något som är farligt eller riskabelt (och borde vara avskräckande) och dessutom onödigt, så att handlingen är dum alika Substantiv kaja anfallare Substantiv spelare i vissa lagsporter som oftast har positionen närmast motståndarnas mål och vars huvudsakliga uppgift är att göra målen eller föra anfallet atmosfärisk Adjektiv som rör atmosfären bakfylla Substantiv tillstånd som kan följa en berusning med bland annat illamående, yrsel och huvudvärk som symptom bala Verb prata livligt, skvallra balja Substantiv större, men fortfarande manuellt flyttbart, lågt, öppet kärl avsett för tvätt, bad eller disk bejaka Verb besvara (en fråga) med ja bemannad Adjektiv som bemannas bemyndigande Substantiv auktorisation, särskild befogenhet benrangel Substantiv skelett (från människa) berusning Substantiv av alkohol eller droger framkallat fysiologiskt tillstånd betalad Adjektiv som har betalats blindtarmsinflammation Substantiv appendicit bondfångare Substantiv person som utnyttjar någons dumhet eller godtrohet, lurendrejare botanik Substantiv vetenskap om växter brevvän Substantiv vän som brukar kommunicera med en eller flera andra vänner via brev bröllopsfest Substantiv den del av ett bröllop (efter vigseln) där festligheterna står i centrum cerberus Substantiv dörrvakt (efter den trehövdade hunden Kerberos som i grekisk mytologi bevakade ingången till dödsriket) desorienterad Adjektiv förvillad; utan känsla för väderstrecken; okunnig disciplinera Verb vänja vid tukt och ordning diskmedel Substantiv fast eller flytande rengöringsmedel som används vid handdisk eller disk i diskmaskin doftande Adjektiv som avger en /för människor märkbar/ doft (lukt) dräpare Substantiv person som begår dråp därunder Adverb under detta, under det tidigare nämnda filmproducent Substantiv person som ansvarar för produktionen av en film flygtid Substantiv den tid som det tar för en flygning från avgång till landning fläckig Adjektiv som har fläckar flärd Substantiv ytlig prakt fosterfar Substantiv variant av fosterfader fotvandra Verb vandra till fots fyndplats Substantiv plats där något har hittats fyraåring Substantiv person som är fyra år gammal; något som varat i fyra år färskvatten Substantiv vatten som har tillräckligt låg salthalt för att vara drickbart fördunkla Verb förmörka, skymma, dölja, mörklägga förstaplats Substantiv första plats gasledning Substantiv ledning som leder gas gir Substantiv sväng, avvikning ur kurs glasögonorm Substantiv ormarten Naja naja; individ av denna art glimma Verb svagt (och ostadigt) utstråla ljus godtagen Adjektiv accepterad, erkänd gourmet Substantiv person som är sakkunnig vad gäller mat; person som lägger stor vikt vid kvalitet och smak på mat griskulting Substantiv unge till gris griskött Substantiv kött av gris gulasch Substantiv en starkt kryddad (ungersk) köttsoppa eller köttstuvning handledning Substantiv det att handleda (någons arbete eller studier) hedgefond Substantiv fond vars syfte är att ge avkastning oavsett om börsen i övrigt går bra eller dåligt hindi Substantiv ett indoariskt språk som huvudsakligen talas i Indien hudcancer Substantiv cancer i huden husbåt Substantiv båt som är byggd eller omgjord för att användas som bostad huslig Adjektiv som tillhör hushållet eller hemmet hypotalamus Substantiv en del (hypothalamus) av mellanhjärnan vilken bland annat via hypofysen fungerar som överordnat organ för det endokrina systemet och som även reglerar kroppstemperatur, hunger och törst impala Substantiv en djurart (Aepyceros melampus) i familjen slidhornsdjur (Bovidae); individ av denna art inneslutning Substantiv det att innesluta; något som är inneslutet intolerans Substantiv det att vara intolerant, ofördragsamhet jaktsäsong Substantiv del av året då jakt på vilt är lovlig joggare Substantiv person som ägnar sig åt joggning, person som joggar jämnårig Adjektiv med /nästan/ samma ålder kallskuret Substantiv smörgåsmat, kalla rätter, pålägg kapitalistisk Adjektiv som präglas av kapitalism kartläggning Substantiv handlingen att kartlägga något klippare Substantiv liten men duglig ridhäst knegare Substantiv arbetare kokhet Adjektiv het (varm) som kokande vatten, skållande kolmonoxid Substantiv giftig gas med kemisk formel CO koncist Adverb kortfattat men uttömmande kontinuerlig Adjektiv sammanhängande, fortlöpande, oavbruten, ständig kontinuum Substantiv sammanhängande helhet; oavbruten följd konvention Substantiv regel, norm, standard e.d. av gemensamt intresse på visst område, som är överenskommen eller accepterad inom en viss gemenskap; ofta i form av oskrivna men allmänt omfattade sedvanor; uppsättning sådana regler, normer e. korsfästelse Substantiv tortyr och avrättning genom att spika upp offret på ett kors, genom att korsfästa, i synnerhet korsfästelsen av Jesus Kristus krus Substantiv en behållare, oftast av glas eller keramik, antingen i form av en stor flaska eller en tillbringare med pip krämig Adjektiv som påminner om kräm, som är len kulspetspenna Substantiv penna med en liten kula i spetsen; pennan har en behållare med trögflytande och snabbtorkande bläck som överförs via den rullande kulan till papperet när man skriver med den kurra Verb frambringa eller avgiva dämpat, bullrande ljud kurtis Substantiv flört, uppvaktning kurvig Adjektiv som går i kurvor kärnreaktor Substantiv behållare där kontrollerad kärnreaktion äger rum (oftast i syfte att utvinna energi, ibland i annat syfte) kåda Substantiv tjockflytande, klibbig vätska som utsöndras av vissa träd, främst barrträd, bland annat som försvar mot insekter kölapp Substantiv pappersbit med nummer som visar i vilken ordning en klient betjänas, så att man inte fysiskt behöver ställa sig i kö landsförrädare Substantiv person som förråder sitt land ledsam Adjektiv som orsakar leda lemlästning Substantiv det att lemlästa levnadssätt Substantiv sätt att leva livsval Substantiv beslut av stor betydelse för ens liv (exempelvis karriär, familjebildning, eller liknande) luv Substantiv håret ovanför pannan eller på övre delen av huvudet lärande Substantiv det att lära lättmjölk Substantiv mjölk med låg fetthalt. I Sverige 0,5 procent fett. I Finland 1,5 procent fett. lågkonjunktur Substantiv period av ekonomisk nedgång, karakteriserat av hög arbetslöshet och lågt resursutnyttjande, vilket därigenom leder till sjunkande priser majestätiskt Adverb på ett majestätiskt sätt markägare Substantiv person som äger mark meridian Substantiv storcirkel som går genom de geografiska polerna på jorden miljonte Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet (en) miljon naturreservat Substantiv område som skyddas för att bevara floran, faunan, eller andra naturliga särdrag omorganisera Verb ändra sättet på vilket något är organiserat eller arrangerat ozonlager Substantiv lager av ozon, särskilt om lagret i jordens stratosfär parisare Substantiv person, särskilt man, från Paris pronomen Substantiv en ordklass dit ord som ersätter det egentliga namnet på det som åsyftas hör pusta Verb blåsa ut luft eller luftström, andas kraftigt, vanligen på grund av fysisk ansträngning rack Substantiv racket reformera Verb ge nya egenskaper, utseende eller dylikt reglering Substantiv det att ändra/reglera/justera ridderlighet Substantiv det att vara ridderlig rottweiler Substantiv en hundras med ursprung i staden Rottweil i Tyskland rusningstrafik Substantiv tidsperiod under vilken trafikintensiteten är högre än normalt, ofta med trafikstockningar som följd råttfälla Substantiv anordning för att fånga (och döda) råttor och andra skadegörande gnagare saltsyra Substantiv stark syra med formeln HCl; vattenlösning av gasen väteklorid, HCl(g) samhain Substantiv en högtid som infaller kvällen den 31 oktober till 1 november, som firades av de forna kelterna och idag av nyhedningar och wiccaner som början på vintern och det nya året och en tid då andevärlden närmar sig jordelivet shogun Substantiv titel för överbefälhavaren för Japans armé mellan år 1192–1868 simmande Substantiv det att simma skallgång Substantiv ursprungligen drevjakt på rovdjur; spaning med många deltagare efter någon försvunnen skallra Verb göra ljud som en skallra, skramla, rassla skräll Substantiv kraftigt och plötsligt (metalliskt) oljud skönlitteratur Substantiv litteratur som berättar en inte nödvändigtvis verklig historia i syfte att underhålla eller väcka diskussion smörjmedel Substantiv /flytande/ ämne som genom applikation används för att minska friktionen mellan två ytor (särskilt om maskindelar) snylta Verb leva på andra, parasitera, besöka för matens skull spillning Substantiv avföring spä Verb apokoperad variant av späda stålverk Substantiv industriell anläggning för järn- och stålproduktion svimfärdig Adjektiv nära att svimma säkerhetsrådgivare Substantiv rådgivare i frågor som rör säkerhet sällskapsspel Substantiv spel (såsom brädspel eller kortspel) som spelas i sällskap som hobby eller för umgänge sänkt Adjektiv som har sänkts teatralisk Adjektiv teatermässig; konstlad tillbakagång Substantiv det att gå tillbaka, förändring mot tidigare förhållanden; reträtt, återgång, försämring trava Verb gå i trav trofasthet Substantiv det att vara trofast tunnhårig Adjektiv som har glesare hårväxt tvivlare Substantiv person som tvivlar underst Adverb under allt annat; längst ner unken Adjektiv som luktar instängt och fuktigt (genom dålig ventilation) uppgjord Adjektiv som är förutbestämd, bestämd på förhand, planerad sedan innan uppnosig Adjektiv som på ett närgånget, (alltför) djärvt sätt blandar sig i något eller yttrar något; som uppträder eller yttrar sig utan tillbörlig respekt utjämna Verb göra jämn(are) utväxla Verb byta ett mot ett annat utövande Substantiv det att utöva vallon Substantiv franskspråkig person, i synnerhet man, från regionen Vallonien i södra Belgien och angränsande delar av Frankrike vapenvägrare Substantiv person som vägrar utföra militärtjänst som involverar vapen varsamhet Substantiv det att vara varsam vimsig Adjektiv som vimsar världsomfattande Adjektiv som omfattar eller berör hela världen wire Substantiv lina av tvinnad metalltråd älsklingsrätt Substantiv måltid som en älskar att äta ärekränkning Substantiv beskyllningar som rör en persons heder och ära återanvända Verb använda något en gång till överläge Substantiv läge för viss part i en motsättning, exempelvis tävling, där denne har bättre möjligheter än motståndaren övertäcka Verb täcka över apati Substantiv sjuklig håglöshet, handlingsförlamning, orkeslöshet, depression avgas Substantiv gas som bildas under förbränningen i en förbränningsmotor avrunda Verb göra rund eller rundare, få bort skarpa hörn eller kanter avskedskyss Substantiv kyss som två personer ger varandra (eller som en person ger den andra) precis innan de skiljs åt befatta Verb ha att göra med, lägga sig i besinna Verb behjärta, betänka, grundligt överväga, fundera på, tänka på bildel Substantiv beståndsdel av en bil bindestreck Substantiv skiljetecknet "-", använt för att avstava och i vissa speciella sammansättningar (t.ex. ”7-åring”, "SVT-satsning”, ”CO2-molekyl”, ”Harry Potter-fantast” och ”hund- och kattmat”) bindgalen Adjektiv fullkomligt tokig boardingkort Substantiv kort som behövs för att få gå ombord på ett flygplan brok Substantiv byxa bulgariska Substantiv språk som talas främst i Bulgarien chassi Substantiv undre bärande struktur (underrede) på ett fordon (med hjul, motor och ratt ) civilbefolkning Substantiv den del av befolkningen som utgörs av icke-militära personer couscous Substantiv små ångkokta gryn gjorda av mannagryn på durumvete ofta använt som tillbehör till olika maträtter, stammande från Nordafrika demilitarisera Verb avväpna, avskaffa militära anläggningar diagonal Adjektiv på tvären löpande drivved Substantiv trä som flyter på vattnet dödförklarad Adjektiv som har kunförklarats inte längre vara vid liv eldorado Substantiv guldland estetisk Adjektiv som följer estetik; som är intrycksmässigt tilltalande fiendesoldat Substantiv soldat som är medlem av fiendens styrkor finkläder Substantiv kläder avsedda att används vid särskilda "finare" sammanhang, såsom högtider, middagsbjudningar och formellare fester formering Substantiv form, uppställning el dyl; fartygs eller flygplans läge i förhållande till varandra under förflyttning frikännande Substantiv dom av allmän domstol som innebär att bevisen, vid domstolens prövning, varit otillräckliga för en fällande dom förkolnad Adjektiv som blivit till kol förkroppsligad Adjektiv gjord kroppslig, personifierad förlorande Substantiv det att förlora förmäten Adjektiv alltför anspråksfull, överskattande sin egen förmåga förtiga Verb låta bli att tala om en sak för att hemlighålla den förtrycka Verb använda maktmedel för att underkuva en grupp individer förvisning Substantiv det att förvisa genomgående Adverb alltigenom, utan undantag geologisk Adjektiv som har med geologi att göra gepard Substantiv en art (Acinonyx jubatus) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten gepard godnattpuss Substantiv puss som ges /till barn/ före sänggående för natten gravplundrare Substantiv person som plundrar gravar grundvatten Substantiv vatten som utgör den underjordiska delen av vattnets kretslopp i naturen gåslever Substantiv lever från gås halvgud Substantiv mindre viktig gud (i synnerhet en som är hälften gud och hälften människa) handha Verb ha hand om; vara ansvarig för; ha vård om eller tillsyn över något huvtröja Substantiv en tröja med en huva huvudnyckel Substantiv nyckel som låser upp flera olika lås hyvens Adjektiv hygglig, kamratlig, sällskaplig, bussig industrispionage Substantiv spionage som bedrivs i kommersiellt syfte (i stället för försvarssyfte) inringa Verb rita en cirkel eller mer eller mindre rund ring runt något som är skrivet eller ritat jättegammal Adjektiv mycket gammal kapplöpningsbana Substantiv bana för kapplöpning klaustrofobisk Adjektiv som lider av klaustrofobi klibba Verb vara klibbig, utsöndra eller ha seg substans på sin yta klottra Verb rita/måla text, teckning eller målning (oftast planlöst och slarvigt och i de flesta fall olovligen) kraschlanda Verb göra en misslyckad landning med materiella skador och eventuellt dödsfall som följd kupera Verb stubba, avskära, avklippa, avhugga, snoppa kutter Substantiv kuttrande kämpaglöd Substantiv beredskap att strida kärlekssång Substantiv sång på temat (romantisk) kärlek kärva Verb gå trögt, ojämnt, (stundom, ofta eller alltid) kräva mer kraft än normalt för att påverkas lagligen Adverb utan att bryta mot lagen; enligt lagen lagring Substantiv förvaring i förråd legitimera Verb göra legitim, göra laglig likström Substantiv en elektrisk ström som vars riktning inte ändras och vars storlek är praktiskt taget konstant livgarde Substantiv militär trupp eller vaktstyrka med uppgift att skydda någons säkerhet och liv; ibland även med ceremoniella uppdrag i samband med parad och högvakt läroplan Substantiv landsomfattande plan med anvisningar för lärarna vilka ämnen och vilka färdigheter skulle undervisas maktspel Substantiv maktkamp, konflikt, eller intrig i samband med detta manna Substantiv ett ämne som utvinns ur vissa träd medfölja Verb följa med, åtfölja membran Substantiv tunn hinna eller skiva metallföremål Substantiv föremål gjort av metall minsting Substantiv yngsta barnet i en syskonskara missbildning Substantiv något missbildat mohawk Substantiv ett irokesiskt språk som talas av mohawker (1) i Kanada och USA myggbett Substantiv resultatet av en myggas bett, karakteristiskt en synlig knöl av inflammerat skinn som kliar månljus Substantiv solljus som reflekteras på månen och ger illusionen av att månen lyser mörkrum Substantiv rum för att framkalla fotografisk film mötande Adjektiv som möter, som kommer från motsatt håll, motsatt nisch Substantiv fördjupning eller inbuktning i en mur eller vägg nytänkande Adjektiv som har eller kännetecknas av nya tankar, kreativ, påhittig ockuperad Adjektiv som ockuperats odört Substantiv en giftig växtart (Conium maculatum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten odört offentlighet Substantiv egenskapen eller förhållandet att vara offentlig ofin Adjektiv som inte följer vad som anses vara ”fint sätt” (fint beteende); som bryter av skarpt mot (den sociala) etiketten och de sociala reglerna ofrivillig Adjektiv inte frivillig; som gör eller är något utan att ha haft (medveten) avsikt att göra eller vara det; som gör eller är något som personen egentligen inte vill göra eller vara ogiltigförklara Verb förklara ogiltig omintetgöra Verb hindra att något fullbordas omsvep Substantiv onödiga ordvändningar; det att skräda orden osanning Substantiv oriktig uppgift otillfredsställande Adjektiv inte tillfredsställande, d.v.s. som inte uppfyller de rationellt uppsatta eller känslomässiga (minimi)krav som någon (rimligtvis) har på den ovation Substantiv hyllning, stormande bifall oxkött Substantiv kött från nötkreatur oälskad Adjektiv inte älskad passerande Substantiv någon som passerar pater Substantiv fader pedant Substantiv person som är överdrivet noggrann pergament Substantiv skinn som beretts till skrivmaterial eller till bokband pierrot Substantiv en komisk pantomimfigur i vit vid jacka, vita långbyxor och sockertoppshatt pissmyra Substantiv ettermyra plagiat Substantiv stöld av litterärt eller konstnärligt verk planhalva Substantiv halva delen av spelplanen prenumeration Substantiv abonnemang, i synnerhet på tidning psykoanalytiker Substantiv person som jobbar med psykoanalys radiobil Substantiv polisbil (med utrustning för radiokommunikation) rakapparat Substantiv elektrisk apparat som används för att avlägsna (raka bort) hår (vanligen skägg på män) från levande hud raklödder Substantiv skum som används vid rakning med rakkniv eller -hyvel rectum Substantiv sista delen av tarmkanalen varigenom exkrement passerar rekvirera Verb beställa remiss Substantiv en del i en myndighets beredning av ett ärende innebärande att en utredning, ett förslag eller dylikt skickas ut för att inhämta synpunkter från berörda instanser, organisationer, sakägare och experter; den handling (det resistent Adjektiv som har god resistens; som förmår uthärda eller motstå angrepp eller påfrestningar rädisa Substantiv grönsak tillhörande arten Raphanus sativus var. sativus rättsprocess Substantiv rättsfall, rättegång samklang Substantiv tillstånd där flera företeelser harmonierar med varandra, speciellt om toner sammanfläta Verb kombinera, knyta samman sammantaget Adverb allt tillsammans, allt medräknat; sett till alla berörda delar satir Substantiv (skrift som innehåller) hån och förlöjligande, kvick och elegant elakhet sextonde Räkneord ordningstalet som motsvarar sexton showbiz Substantiv underhållningsbranschen sidledes Adverb i sidled skrubb Substantiv litet utrymme, rum, ställe, plats eller kammare skyfall Substantiv mycket kraftigt regn slutplädering Substantiv längre slutligt yttrande under en rättegång smedja Substantiv rum eller byggnad där man brukar eller kan smida snabbspola Verb låta aktuell position i en digital mediefil (under uppspelning i dator) förflyttas kontinuerligt (som vid vanlig uppspelning) fast extra snabbt, antingen framåt eller bakåt och antingen med eller utan samtidig uppspelnin snickra Verb konstruera föremål av trä (ofta med användning av hammare och spik); plita ihop stirrig Adjektiv med stirrande ögon stävja Verb motarbeta något som anses vara misshagligt, särskilt om något som befinner sig på ett tidigt stadium; hindra, hejda, stoppa sumpmark Substantiv markområde som är mer eller mindre blött switch Substantiv nätverkskomponent som styr datatrafik mellan olika noder i ett nätverk systematisk Adjektiv planenlig, ordnad, som följer en plan sömngångare Substantiv person som går i sömnen tillträdande Adjektiv som ska eller håller på att tillträda timjan Substantiv släkte växter där arten kryddtimjan ofta används som krydda tronföljare Substantiv kronprins eller kronprinsessa trädtopp Substantiv (enskild förekomst av) den översta delen hos ett träd trägolv Substantiv golv gjort av trä träningskläder Substantiv kläder som används av en person när denne tränar tröttande Substantiv det att trötta uppkörning Substantiv det att köra upp uppoffra Verb offra egen bekvämlighet eller standard för andras skull upprorsmakare Substantiv person som anstiftar uppror uppväcka Verb ge nytt liv urmakare Substantiv person som tillverkar eller lagar klockor uthus Substantiv mindre, fristående byggnad, oftast oinredd och ouppvärmd, som ligger i anslutning till bostadshus men används i ett annat syfte, såsom förråd, vedbod, garage, eller dylikt utstående Substantiv det att utstå vandalisera Verb förstöra, ödelägga vandalisering Substantiv det att vandalisera videosamtal Substantiv samtal som sker med videolänk vinglas Substantiv glas avsett för vin workshop Substantiv ut- eller fortbildningssession som betonar praktisk problemlösning yahoo Substantiv motbjudande tvåbent varelse i Jonathan Swifts roman Gullivers resor åverkan Substantiv lindrig form av skadegörelse, exempelvis klotter adamsäpple Substantiv synlig utbuktning på halsen (i synnerhet hos män) som orsakas av en tydligt framträdande främre del av struphuvudet adoptivförälder Substantiv förälder till adopterat barn ansiktslös Adjektiv utan ansikte arbetssätt Substantiv sätt att arbeta attrapp Substantiv föremål som skall se ut att vara något annat än det är (t ex ett trästycke format som en pistol) avfälling Substantiv dissident; person som övergivit tidigare organisation eller åsikt och mer eller mindre aktivt motarbetar tidigare ståndpunkt, ofta i religiös eller politisk bemärkelse avloppsrör Substantiv rör för avledning av smutsigt vatten barbari Substantiv råhet; okunnighet barnskötare Substantiv (gymnasieutbildad) person som (yrkesmässigt) tar hand om barn (t.ex. på förskola) barsk Adjektiv sträng i uppträdande beteckna Verb utgöra ett tecken eller märke på något, ge uttryck åt något, ge beteckning för något, stå för något blommande Substantiv det att blomma bodega Substantiv (spansk) vinstuga brandtrappa Substantiv trappa avsedd för utrymning vid brand dementi Substantiv det att påstå att ett tidigare uttalande inte är sant; det att ta tillbaka ett tidigare uttalande doktorera Verb /studera för att/ avlägga doktorsexamen domstolsbyggnad Substantiv byggnad som inhyser en domstol duglighet Substantiv lämplighet; egenskapen (förmågan, graden av) att vara duglig efterhängsen Adjektiv som (alltför) envist försöker kontakta eller behålla kontakten med någon (som inte uppskattar detta) elevråd Substantiv råd som väljs av skolelever för att tillvarata deras intressen och vara en elevens röst i skolans utveckling enslig Adjektiv som ligger långt borta från (större) mänskliga samhällen envig Substantiv rättslig organiserad tvekamp (till döden) där segraren tilldelas rätten i en rättsprocess fabricera Verb hitta på, ljuga; konstruera (förfalska) bevis fadder Substantiv dopvittne som tar på sig ett särskilt ansvar som förebedjare och kristet föredöme för den som döps faslig Adjektiv väldig fifflare Substantiv person som fifflar filosofie Adjektiv som rör filosofi eller de ämnen som omfattas av filosofisk fakultet; förkortas fil. fordra Verb kräva, begära av fredsdomare Substantiv polistjänsteman på landet i England och Frankrike frikostig Adjektiv generös (med något specifikt), som ger eller erbjuder mycket (av något specifikt) frilans Substantiv skådespelare eller journalist eller annan person som arbetar vid ett företag utan att vara fast anställd, dock ej vikarie frilla Substantiv frisyr fysiologisk Adjektiv som har med fysiologi att göra; som har med (människo)kroppens (normala, eller friska) funktion att göra förleda Verb med subtila ledningar lura någon att handla på visst sätt eller tro på viss idé, även om inte detta sker med avsikt förlägenhet Substantiv det att vara förlägen förånga Verb göra en vätska till ånga gallon Substantiv engelskt rymdmått (ca 4,5 l); amerikanskt rymdmått (ca 3,8 l) gorma Verb tala starkt, skrikande och upprört; skälla, gräla graciös Adjektiv som är mjuk, skön och lätt i rörelse eller linje halsfluss Substantiv tonsillit, angina tonsillaris, inflammation i halsmandlarna halvhjärtad Adjektiv utan någon egentlig ansträngning eller entusiasm hoppborg Substantiv lekanordning i form av en uppblåsbar byggnad som fylls av luft och som barn och ibland även vuxna kan hoppa runt i husfru Substantiv hustru hygieniskt Adverb på ett hygieniskt sätt hårlock Substantiv lock av hår illusionist Substantiv trollkonstnär inbjudningskort Substantiv kort (t.ex. för leverans med post) som för mottagaren utgör en skriftlig inbjudan till någon tillställning integration Substantiv det att integrera; förenande, sammanförande; sammansmältande, skapandet av en helhet från delar jackficka Substantiv ficka på en jacka jak Pronomen jag jordskredsseger Substantiv val där ett parti eller en kandidat får avsevärt många fler röster än sin motståndare karg Adjektiv ofruktbar, kärv, sträv kart Substantiv omogen frukt, omoget bär kata Substantiv följd av positioner och rörelser inom flertalet kampsporter av asiatiskt ursprung klerk Substantiv präst, medlem av prästerskapet; lärd kolonisera Verb odla upp och befolka ett landområde; göra ett landområde till koloni kondis Substantiv konditori konstgalleri Substantiv lokal där konst visas kopiering Substantiv det att kopiera korrigerad Adjektiv åtgärdad, som har rättats till kravla Verb långsamt och mödosamt förflytta sig liggande på magen kreditvärdighet Substantiv det att vara kreditvärdig, hur pass kreditvärdig någon är krigsmateriel Substantiv vapen, ammunition och annan materiel avsedd för militärt bruk krullig Adjektiv som formar sig i krull krypin Substantiv litet utrymme där någon kan krypa in kuvös Substantiv en sorts värmeapparat för vård av spädbarn som fötts för tidigt källvatten Substantiv vatten som hämtas direkt från en källa lagbrytare Substantiv någon som gör sig skyldig till lagbrott lagstiftare Substantiv enskild medlem av en lagstiftande församling loafers Substantiv speciell sko utan snörning läkarintyg Substantiv dokument utfärdat av läkare som styrker uppgifter om någons hälsotillstånd, e.g. att denne är för sjuk för att arbeta löprunda Substantiv färd där någon löper (springer, joggar) som träningsform maktmedel Substantiv medel som ger tillgång till makt marionettdocka Substantiv docka som med hjälp av trådar styrs av en människa medelstor Adjektiv av en genomsnittlig eller medelmåttig storlek melankolisk Adjektiv svårmodig mildhet Substantiv egenskapen att vara mild millisekund Substantiv enhet (med beteckningen ms) för den fysikaliska storheten tid, vilken motsvarar 10−3 sekund mjölkprodukt Substantiv något som har producerats av mjölk morell Substantiv en sorts syrliga körsbär; surkörsbär motståndskraft Substantiv förmågan att inte låta sig påverkas av något /negativt/ motåtgärd Substantiv åtgärd för att minska effekten av en annan åtgärd nattskräck Substantiv en ångestliknande sömnstörning främst hos små barn nervig Adjektiv nervös nordisk Adjektiv som rör Norden nyhetsuppläsare Substantiv person som presentera nyheterna i radio eller teve oanträffbar Adjektiv som inte går att nå, inte tillgänglig för träff obesudlad Adjektiv inte besudlad, d.v.s. ren och fri från fläckar (även bildligt och då i synnerhet i moralisk mening) oregistrerad Adjektiv icke registrerad passepartout Substantiv stycke papper eller kartong med ett eller flera hål, som läggs bakom en glasskiva i en ram så att bildens kanter skyms patronhylsa Substantiv det omslutande hölje på en patron som håller kulan och drivladdningen på plats picka Verb plocka upp föda med näbb platå Substantiv plant höglandsområde eller högslätt pokerspelare Substantiv deltagare i spelet poker polisskydd Substantiv det att skyddas av polis potent Adverb på ett potent sätt prenumerera Verb betala i förskott prosa Substantiv språklig framställningsform som inte är på vers, som inte är bunden av metriska regler, den vanligaste i tal och skrift pålägg Substantiv prispålägg; det att öka ett pris på en vara eller tjänst råg Substantiv arten Secale cereale i familjen gräs (Poaceae) rökig Adjektiv miljö full med tobaksrök sandslott Substantiv slott i miniatyr byggt av sand satanisk Adjektiv djävulsk serbisk Adjektiv som har att göra med Serbien eller det serbiska språket sexighet Substantiv det att vara sexig sicilianska Substantiv romanskt språk (enligt vissa italiensk dialekt) som talas på den italienska ön Sicilien sjabbig Adjektiv ovårdad, sliten sjuda Verb koka lugnt precis under kokpunkten sjunkbomb Substantiv en sprängladdning (bomb) byggd för att detonera när den sjunkit i vatten till ett visst vattentryck (djup), ett vapen mot ubåtar sjuttiofem Räkneord talet 75, ett tal mellan sjuttiofyra och sjuttiosex skattkista Substantiv låda för förvaring av något värdefullt slavskepp Substantiv skepp som transporterar slavar (i synnerhet de från Afrika till Amerika) snodd Adjektiv stulen sparvhök Substantiv en art (Accipiter nisus) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten sparvhök species Substantiv sort, slag, art sprej Substantiv finfördelad vätska som sprutas ut från en tryckbehållare storväxt Adjektiv stor till växten stratosfär Substantiv det näst lägsta lagret i jordens atmosfär, i vilket ozonlagret återfinns styrelserum Substantiv ett rum avsett för styrelsesammanträde sudoku Substantiv logikspel i form av rutmönster där (vanligen) siffrorna 1 till 9 skall pusslas in i speciell ordning talesperson Substantiv person som är utsedd att kommunikativt företräda till exempel en grupp, ett företag eller annan form av organisation telemetri Substantiv trådlös överföring av mätdata från ett mätobjekt tjocktarm Substantiv del av tarmen hos människan, som förbinder tunntarmen (proximalt) till ändtarmen (distalt), och som delas in i caecum (blindtarm) och colon (colon ascendens, colon transversum, colon descendens och colon sigmoideum); ibl try Substantiv släkte (Lonicera) inom familj kaprifolväxter; individ av detta släktet trångmål Substantiv knipa, dilemma, nödläge tvetydig Adjektiv som har två eller flera möjliga tolkningar undertecknande Substantiv det att underteckna uppbåda Verb samla ihop utfryst Adjektiv som ställts utanför gemenskapen utopi Substantiv /närmast orealistiskt/ idealt /framtida/ scenario eller samhälle; framtidsdröm; inbillad lycksalighet, overkställbar framtidsplan vattenskoter Substantiv en typ av liten motorbåt driven av vattenjet-aggregat som man snarare sitter på än i. vemod Substantiv stillsam känsla av att något känslomässigt (positivt) betydelsefullt är över och aldrig kommer tillbaka, eller en lätt sorgsen längtan efter någonting ventrikelflimmer Substantiv sjukligt tillstånd av oregelbunden elektrisk aktivitet i hjärtats kammare, vilket leder till avsaknad av pumpfunktion (och således död) väggmålning Substantiv målning på vägg välbetald Adjektiv som får en väl tilltagen lön eller annan ekonomisk ersättning; (om arbete) med hög lön världsomspännande Adjektiv multinationell; som rör eller återfinnes i flera olika länder väteperoxid Substantiv den kemiska (molekyl)föreningen H2O2 webbkamera Substantiv digital videokamera som används vid kommunikation över datornätverk änkeman Substantiv änkling äppelträd Substantiv träd som det växer äpplen på överlappa Verb till viss del täcka varandra amatörmässigt Adverb på ett amatörmässigt sätt ammoniumnitrat Substantiv kemisk förening av kväve, väte och syre NH4NO3 användbar som gödsel eller blandat med ytterligare ämnen som sprängämne anande Adjektiv som anar anatomisk Adjektiv som rör eller avser anatomi antisemitism Substantiv hat eller fientlighet mot judar baserat oftast på dess religion (judendom) eller ras arytmi Substantiv tillstånd där hjärtats slag inte kommer i rätt rytm aster Substantiv växt i släktet astrar (vetenskapligt namn: Aster) avhålla Verb förhindra, hålla borta, förmå att låta bli badsalt Substantiv preparat av mineraler avsett att tillsättas i badvatten baklås Substantiv läge hos lås som gör att låset inte går att öppna bakning Substantiv det att baka balk Substantiv långsträckt, eventuellt bärande byggnadselement, bjälke bankvalv Substantiv rum byggt för förvaring av kontanter, dokument och andra värdesaker i bankfack barnbarnsbarn Substantiv ens barnbarns barn basa Verb leda det dagliga arbetet befolka Verb förse med invånare, bebygga, bebo bisittare Substantiv assisterande domare bogey Substantiv resultat på ett hål ett slag mer än hålets par bombsäker Adjektiv bombfri bondflicka Substantiv flicka (som bor) på en bondgård burdus Adjektiv tanklöst rättfram, rak på sak, plötslig, abrupt; ofinkänslig, grov bäva Verb starkt oroa sig eller vara rädd för något cellskräck Substantiv rädsla för slutna utrymmen; rädsla för att vara instängd charlatan Substantiv person som vilseledande lurar andra att tro att vederbörande besitter hög kunskap eller märkliga förmågor chokladsås Substantiv såsaktig smet som är gjord av choklad dansskola Substantiv skola med dansundervisning datorsystem Substantiv något avgränsat datorbaserat system bestående av (hård- och) mjukvara (med en väldefinierad funktion) dödsskjutning Substantiv händelse där en person träffas av ett skott från ett avfyrat skjutvapen (t.ex. en pistol eller ett gevär) och då skadas så pass illa att personen avlider elavbrott Substantiv avbrott i leverans av elektrisk energi eldvapen Substantiv vapen som med hjälp av gasexpansion vid snabb förbränning av en krutladdning slungar en projektil mot ett mål elvatiden Substantiv någon gång ungefär klockan elva enkelspårig Adjektiv bestående av bara ett spår estetik Substantiv läran om kultur, konst feeling Substantiv intuitiv känsla eller stämning av inlevelse fertilitet Substantiv förmåga till fortplantning filmfestival Substantiv festival för (visning av) film flygmaskin Substantiv fordon som inte har kontakt med marken när de färdas, en maskin avsedd för flygning folkvald Adjektiv vald av folket (i demokratiskt val) framstöt Substantiv (ofta snabb och till omfånget begränsad) framryckning eller hastigt utfall i syfte att rekognoscera eller anfalla frigående Adjektiv som går fritt; som har stort rörelseutrymme frågande Substantiv det att fråga fåordig Adjektiv som inte pratar (eller skriver) mer än nödvändigt föreslagen Adjektiv som är på förslag, som föreslagits; rekommenderad föreviga Verb göra beständig, få att fortleva, särskilt genom att fotografera eller nedteckna förväntad Adjektiv normal, vanlig, det som någon förväntar sig gemen Adjektiv vanlig, allmän, som gäller alla; (falskt) vänlig mot enkelt folk genomleva Verb ta sig genom viss period av prövningar i form av (positivt eller negativt) förändrade livsomständigheter som varar så länge att den bildar liksom ett särskilt livskapitel (och erfarenheten därav lämnat avtryck på persone genterapi Substantiv behandlingsform av vissa sjukdomstillstånd som går ut på att införa en eller fler nya gener till cellerna i en organism geometrisk Adjektiv som rör eller syftar till geometri halsont Substantiv (ihållande) smärta från (slemhinnan i) halsen (t.ex. vid faryngit i samband med förkylning) havsnivå Substantiv vattenytans genomsnittliga höjd i förhållande till land herrgårdsvagn Substantiv personbil med bakdörr och stort lastutrymme hiva Verb kasta medelst underarmskast genom att använda båda armarna hungerstrejk Substantiv protest genom att vägra äta härva Substantiv avgränsad mängd uppnystat garn initierad Adjektiv som har kunskap om ifrågavarande ämne interferon Substantiv ett protein producerat av kroppens celler som svar på attacker av virus, maligna celler samt mot intracellulära parasiter jagande Adjektiv som jagar jaktgevär Substantiv ett gevär avsett som jaktvapen jobbare Substantiv någon som jobbar, arbetare jordbo Substantiv person som bor på jorden jöns Substantiv fjant, tönt kaffeböna Substantiv böna från kaffebusken kassavalv Substantiv bankvalv kattdjur Substantiv en däggdjursfamilj (Felidae) i ordningen rovdjur (Carnivora) kiloton Substantiv enhet för sprängkraft definierad som energimängden i 1 000 ton trotyl; 1 kiloton = 4,6·1012 joule = 4,6 terajoule kis Substantiv det att kisa, kisande klädkod Substantiv regler för klädsel vid viss situation eller tillställning kolli Substantiv stycke frakt- eller ilgods, paket, bunt el dyl kon Substantiv en 3-dimensionell geometrisk figur som erhålls genom att rotera en rätvinklig triangel kring en av dess katetrar kosmetika Substantiv smink kravall Substantiv upplopp, gatuoroligheter kroppsarbete Substantiv arbete som huvudsakligen anstränger annat än hjärnan kroppsvisitera Verb undersöka någons kläder för att hitta vapen eller stöldgods eller liknande krutdurk Substantiv förvaringsrum för krut eller andra explosiva ämnen, särskilt på fartyg kugghjul Substantiv roterande maskindel försedd med "tänder" (kuggar) som hakar i en annan maskindel med tänder, för att överföra rörelseenergi mellan delarnas respektive roterande axlar kvinnofängelse Substantiv fängelse för kvinnor kägla Substantiv kon köksbänk Substantiv arbetsbänk i kök (avsedd för matlagning), ofta intill vägg och med skåp under legoknekt Substantiv soldat för betalningens skull lovorda Verb ge lovord till lump Substantiv gammalt, slitet klädesplagg lunchmöte Substantiv gemensam lunch (ute: på restaurang, kafé eller liknande) mellan två eller flera personer vilken också fungerar som ett (lite mer informellt) möte under vilket relevanta ämnen (t.ex. affärer) kan avhandlas läkt Adjektiv som har hämtat sig ifrån att ha varit skadad långhelg Substantiv helg som är längre än vanligt på grund av högtidsdag, till exempel i samband med kristi himmelfärdsdag, julhelgen eller påskhelgen manipulerande Substantiv det att manipulera matador Substantiv tjurfäktare vars uppgift är att döda tjuren metallbit Substantiv bit av metall mjölkbud Substantiv person som avlämnar mjölk (regelbundet) motivering Substantiv skäl eller förklaring till att någon besitter en viss ståndpunkt eller åsikt, eller till att någon utför, har utfört, eller kommer att utföra en handling multinationell Adjektiv något som omfattar många länder mungipa Substantiv endera av de spetsiga vinklar där överläppen och underläppen möts naivitet Substantiv det att vara naiv, barnslighet nedskräpning Substantiv det att skräpa ner (skräpa ned); handlingen att (avsiktligt alternativt genom försummelse) slänga eller på annat sätt lämna skräp ifrån sig (på allmän plats eller i naturen) nioårig Adjektiv som är nio år gammal; som varat i nio år numerär Adjektiv som har avseende på antal oansenlig Adjektiv ringa, futtig, obetydlig oavbruten Adjektiv som (under viss tid) fortsätter viss aktivitet utan att sluta, särskilt då någon närvarande skulle önska att aktiviteten avslutas okra Substantiv Abelmoschus esculentus, en art i familjen malvaväxter oladdad Adjektiv som inte har laddats olaglighet Substantiv olaglig gärning ombudsman Substantiv person med uppdrag att representera en annan person eller grupp i rättsliga sammanhang eller vid förhandlingar ombyggnad Substantiv det att bygga om omedgörlig Adjektiv som är envis och inte vill anpassa sig efter andra personer eller omständigheter (och därför är svår att ha att göra med) omåttlig Adjektiv som överskrider rimliga gränser; som besitter en egenskap i extremt eller alldeles för hög grad; inte (på långa vägar) måttlig pansarfordon Substantiv bepansrat fordon paria Substantiv utstött person eller varelse parkeringsgarage Substantiv (ofta större, offentligt) garage avsett för parkering av bilar och andra fordon perception Substantiv det att via sinnesintryck bli medveten om vad som händer i omgivningen personkemi Substantiv det att två personer tycker om varandra och trivs i varandras sällskap, ofta baserat på ofta subtila utseende- och personlighetsdrag population Substantiv en viss arts alla individer inom ett visst område/ekosystem vid en viss tid poänglös Adjektiv som saknar poäng, som inte är någon mening med presidentfru Substantiv fru till en president procession Substantiv rad av marscherande människor; parad, tåg psykoterapi Substantiv sjukdomsbehandling med psykologiska metoder pulla Substantiv höna pytonorm Substantiv individ av någon art inom ormfamiljen pytonormar (Pythonidae) realitet Substantiv verklighet, verkliga omständigheter, faktum rendezvous Substantiv ett kärleksmöte resolution Substantiv motion som antas av medlemmarna i en organisation restaurangvagn Substantiv speciell form av personvagn i vissa persontåg, avsedd för servering rigorös Adjektiv obevekligt sträng, mycket hård riksåklagare Substantiv Högsta åklagare i Sverige och i Finland, chef för Åklagarmyndigheten och därtill ansvarig för Ekobrottsmyndighetens åklagare riskfylld Adjektiv full av risker rova Substantiv en gammal kulturväxt med ätlig köttig rot rungande Adjektiv ljudlig, dånande rutig Adjektiv som åtminstone approximativt består av många kvadrater sida vid sida, ett vanligt mönster röding Substantiv individ av släktet rödingar (Salvelinus) schackspelare Substantiv person som spelar schack schakal Substantiv individ av någon av ett flertal arter i släktet Canis inom däggdjursfamiljen hunddjur (Canidae) sistnämnd Adjektiv som nämns sist sjukanmäla Verb anmäla (sig) som sjuk till försäkringskassa eller arbetsgivare självdisciplin Substantiv det att ha god kontroll över sig själv och sina känslor, och inte reagera alltför känslomässigt starkt och instinktivt vid pressade situationer skitsak Substantiv liten och (relativt) obetydlig sak (ofta i abstrakt mening, t.ex. en händelse, omständighet, egenskap eller fråga) skälvande Substantiv det att skälva skärra Verb skrämma upp, oroa släktträff Substantiv större möte eller sammankomst med många släktingar, ofta även avlägsna sådana smog Substantiv förorenad dimma snöra Verb binda fast med snöre spoling Substantiv oerfaren ung man eller pojke språkrör Substantiv medel att göra sin röst hörd (t ex en tidning eller en person i ett drama eller i en roman) stilfull Adjektiv som har (fin) stil stimulering Substantiv det att stimulera, det som stimulerar, stimulans storhetstid Substantiv glanstid strejkbrytare Substantiv person som olovligt arbetar trots att det pågår en strejk svartklädd Adjektiv som (mestadels eller uteslutande) har svarta kläder på sig sydd Adjektiv som sytts taggig Adjektiv som har taggar tankfull Adjektiv full av tankar (funderingar) tidskrävande Adjektiv som kräver (mycket) tid toalettstol Substantiv stol med hål vanligen kopplat till avloppsrör på vilken människor sitter och naturligt lämnar urin och avföring tonårsflicka Substantiv flicka i tonåren torris Substantiv koldioxid i fast form (vid låg temperatur) tortyrkammare Substantiv rum där människor torteras trana Substantiv en art (Grus grus) inom fågelfamiljen tranor (Gruidae); individ av arten trana trasdocka Substantiv enkel typ av docka som är gjord av tyg med valfri stoppning triljon Substantiv ett tal, en miljon biljoner= 1018 = 1 000 000 000 000 000 000 träningsoverall Substantiv dress oftast bestående av en jacka och ett par byxor, eller som en sammanhängande overall, som är utformade för att användas för att hålla värmen före, (ibland under) och efter träning tuppfäktning Substantiv aktivitet där människor ser på medan dresserade tuppar slåss mot varandra tusenfalt Adverb tusen gånger tändsticksask Substantiv ask med tändstickor upplockad Adjektiv upplocka; som har plockats från en lägre nivå uppåttjack Substantiv narkotika som har en uppiggande effekt utmäta Verb ta värdesaker från person som vägrat betala skuld utomäktenskaplig Adjektiv (om barn) vars föräldrar inte är gifta vid födseln valk Substantiv förhårdnad i huden, knöl vaniljglass Substantiv glass med smak av vanilj varnande Substantiv det att varna vekna Verb bli vek(are) videofilm Substantiv film lagrad på analog kasett vittra Verb smulas sönder väderkvarn Substantiv kvarn som drivs med vindenergi vänsterhand Substantiv hand på kroppens vänstra sida världsmästerskap Substantiv regelbundet återkommande mästerskapstävling på högsta nivå med deltagare från hela världen våghalsig Adjektiv orädd och modig på gräns till dumdristig ärelysten Adjektiv som känner starkt begär efter ära åligga Verb vara någons ansvar ögonläkare Substantiv läkare som specialiserat sig på ögat och dess sjukdomar ömsa Verb ersätta någots yttre hölje med annat överbrygga Verb skapa en länk över ett konkret eller abstrakt hinder överrock Substantiv ett slags ytterplagg för män, vanligen med långa ärmar akne Substantiv hudsjukdom som orsakar finnar, det vill säga inflammation i talgkörtlar aktiemäklare Substantiv person eller företag som förmedlar handel med aktier och andra värdepapper på en börs eller annan handelsplattform alabaster Substantiv (vanlig alabaster) en vit eller rosa finkornig och något genomskinlig gips alkoholfri Adjektiv som inte innehåller alkohol (vanligen avses specifikt etanol) apostel Substantiv utsänd, sändebud, person som sprider budskap utifrån en stark övertygelse. Särskilt om Jesu lärjungar. astrofysik Substantiv astronomi med fysikens metoder; världsrymdens och stjärnornas fysik avslutningsvis Adverb som avslutning badda Verb fukta något (exempelvis en kroppsdel) med en våt trasa bakhjul Substantiv bakre hjul på ett fordon baktala Verb i hemlighet tala illa om (någon) balklänning Substantiv en speciell, ofta finare klänning, som bärs på bal eller finare fest bestseller Substantiv bok som säljs i stora upplagor bestyrka Verb ge styrka (stöd) åt besökande Substantiv det att besöka bitsk Adjektiv som gärna biter bogsering Substantiv det att bogsera, bogserande bonsai Substantiv helt vanligt träd eller buske som genom att odlas i relativt liten bonsaikruka och genom beskärning och formgivning fås att likna vanliga träd i miniatyrformat bottenlös Adjektiv som saknar botten brandfarlig Adjektiv som medför risk för eldsvåda bränning Substantiv vågor som bryts vid stranden bräsch Substantiv hål i mur eller fortifikation som uppkommit genom sprängning eller uppbrytning (genom vilken stormning kan ske); öppning bröstmuskel Substantiv någon muskel som sitter på bröstet, t.ex. pectoralis major som åstadkommer rörelser hos överarmen cayenne Substantiv kort för cayennepeppar cyklon Substantiv lågtryck; ett vädersystem som karakteriseras av att lufttrycket däri är lägre än normalt datera Verb förse med aktuellt datum, genom samtidig anteckning deformera Verb omforma, vanställa destruktion Substantiv förstörelse, ödeläggelse docent Substantiv akademisk titel som kan fås efter flera år av forskning efter avlagd doktorsexamen dumpning Substantiv det att dumpa efterklok Adjektiv som först efteråt inser vad som borde gjorts tidigare, och ofta påpekar detta på ett förnumstigt sätt efterskalv Substantiv mindre jordskalv efter ett större skalv egocentrisk Adjektiv som främst tänker på sig själv och kanske anser att det mesta och viktigaste berör en själv elakartad Adjektiv som har förmåga att sprida sig till andra ställen i kroppen eldsprutande Adjektiv som ständigt eller emellanåt sprutar eld eller något eldliknande (t.ex. lava) från sig, eller som har möjlighet att göra det elektrolyt Substantiv substans som innehåller fritt rörliga joner och som leder elektrisk ström; elektrisk ledare eufemism Substantiv förskönande omskrivning fanfar Substantiv enkel trumpet utan ventiler fars Substantiv en sorts komedi med huvudvikten på de tekniska förvecklingarna fauna Substantiv samlat om de djur som lever i ett visst område eller vid en viss epok favoritförfattare Substantiv den författare eller någon av de författare som en viss person eller grupp av personer tycker bäst om femårig Adjektiv som är fem år gammal; som varat i fem år filmklipp Substantiv kort avsnitt ur en film fluor Substantiv grundämnet med atomnummer 9 och kemisk beteckning F fordran Substantiv begäran, krav, anspråk fostermamma Substantiv kvinna som uppfostrar ett eller flera fosterbarn fotad Adjektiv grundad, baserad fotbollsträning Substantiv (enskild session av) träning i lagsporten fotboll frisedel Substantiv intyg om tillåtelse eller befrielse, speciellt om undantag från värnplikt fuktighet Substantiv det att vara fuktig funtad Adjektiv beskaffad fördelning Substantiv något som fördelas, som delas upp på och ges åt förfallen Adjektiv som har förfallit förlossningsläkare Substantiv läkare som biträder vid förlossningar försämring Substantiv förändring till det sämre gammelmor Substantiv en äldre kvinna som tidigare i livet fött barn glädjetår Substantiv tår (gråt) av glädje gratulationskort Substantiv (pappers)kort, ibland vikbart, vanligen med ett (vackert) fotografi eller en (lämplig) illustration och ofta med en text i stil med ”Grattis!” eller något mer specifikt, som ges som gåva vid gratulation på födelsedag ell grogrund Substantiv gynnsam miljö gråtfärdig Adjektiv som är nära att brista i gråt guano Substantiv fågelspillning och fiskrester m m som gödningsmedel gök Substantiv en art (Cuculus canorus) inom fågelfamiljen gökar (Cuculidae); individ av arten gök halvdag Substantiv en halv dag, d.v.s. tolv timmar halvliter Substantiv en halv liter; 0,5 dm3 handkräm Substantiv kräm avsedd att smörja in händer med för att skydda och vårda huden, framför allt skydda den från att bli torr och narig hastighetsgräns Substantiv maximal hastighet som det är tillåtet att färdas med längs en viss väg havsyta Substantiv (det avstånd från jordens medelpunkt som utgörs av) ytan mellan havet och atmosfären, nollpunkt som man refererar till i angivelser om höjder hjärtoperation Substantiv kirurgisk operation av hjärtat horisontell Adjektiv vågrät; som har samma riktning som horisonten händelsehorisont Substantiv matematisk sfär kring ett svart hål innanför vilken ingen information om det svarta hålet kan erhållas till utomstående hängmatta Substantiv viloplats i duk eller nät som hängs mellan två upphöjda punkter; hammock häxmästare Substantiv bluffmakare, kvacksalvare hårlös Adjektiv som saknar hår högklassig Adjektiv som håller mycket hög kvalitet imperfekt Substantiv äldre benämning för (det enkla dåtidstempuset) preteritum (i svenska språket) indonesiska Substantiv malajo-polynesiskt språk som talas i Indonesien innovation Substantiv handlingen att förnya, introduktionen av något nytt, i vanor, seder, idéer med mera inåtvänd Adjektiv som befinner sig i en position vänd mot sin eller någots kärna, i riktning mot mitten av något jourhavande Adjektiv tjänstgörande för dagen även utanför vanlig kontorstid justitiekanslern Substantiv myndighet som har till syfte att kontrollera att andra myndigheter efterlever Sveriges lagar och andra författningar järnvägsspår Substantiv intilliggande metallskenor (räler) (på vilka tåg (med hjul) åker) samt sliprar och övriga komponenter som ligger längs rälerna kattmynta Substantiv en art (Nepeta cataria) i växtfamiljen kransblommiga växter (Lamiaceae); individ av arten kattmynta killa Verb synonym till: kittla kinin Substantiv en alkaloid som förekommer i kinabark och som bland annat används vid behandling av malaria kismet Substantiv öde kleptoman Substantiv person med en sjuklig drift att stjäla knorr Substantiv cirkelrund krökning, böjning eller sväng; liten spiral kollaboratör Substantiv medhjälpare; samarbetsman (i dålig bemärkelse) konservator Substantiv person som har till yrke att vårda gamla ting (tavlor, möbler m m) eller att stoppa upp djur; titel för vissa tjänstemän vid museer kontaminera Verb sammanblanda; smitta ned, förorena korrekthet Substantiv det att vara korrekt kravatt Substantiv en sorts herrhalsduk krigsbyte Substantiv material, värdesaker eller konst som stulits (plundrats) i krig kroppsvikt Substantiv den vikt en persons (eller annat djurs) kropp har kulturarv Substantiv samhälles historiska kultur som hoppas överföras till nästkommande generationer kustlinje Substantiv kontur av en kust kölvatten Substantiv spår i vattnet (som virvlar eller krusas) efter ett fartygs framfart lagman Substantiv domare i en tingsrätt (den fornnordiska titeln återupprättades i Sverige 1971, hette dessförinnan häradshövding) landgång Substantiv term som används inom sjöfarten, den bräda som man går i land på ljushårig Adjektiv som har ljust hår lustighet Substantiv det att vara lustig, även om skämt läsår Substantiv tidsperiod i samband med en skolas verksamhet som börjar i samband med höstterminens start (ofta i augusti) och slutar i samband med vårterminens slut (ofta i juni eller juli) lånekort Substantiv personligt kort (oftast av plast med storlek ID-1) som ger möjlighet att låna böcker på bibliotek metronom Substantiv mekanisk eller elektronisk apparat som avger en fast puls för markering av tempo i musik missvisande Adjektiv som felaktigt visar eller leder åt fel håll mobiltäckning Substantiv täckning (plats med tillräcklig signalstyrka) för mobiltelefoni motorisk Adjektiv som hör samman med rörelse motpart Substantiv den andra sidan i en tvist; person, organisation eller grupp personer som deltar i ett rättsligt förfarande och har motsatt intresse än en själv mozzarella Substantiv en sorts italiensk färskost på opastöriserad mjölk munterhet Substantiv det att vara munter målsägande Substantiv deltagare i en rättegång som har blivit offer för brott mångsidig Adjektiv som har många sidor eller aspekter mörderska Substantiv kvinnlig mördare narkosläkare Substantiv läkare som har ansvar för bedövning och smärtlindring under en operation nattliv Substantiv nattligt nöjesliv nedbrytning Substantiv process där organiskt material som till exempel döda växter och djur bryts ner till oorganiskt materia nerskjuten Adjektiv som skjutits ner nod Substantiv knutpunkt (i ett nätverk); punkt där linjer förgrenar sig eller skär varandra obsidian Substantiv en bergart som bildas av lava som stelnat så hastigt att någon kristallin struktur inte hinner bildas, och därför får en amorf struktur, med ett ogenomskinligt, vanligen mörkgrönt, mörkbrunt eller svart glas; vulkaniskt oljerigg Substantiv torn avsett för borrning efter olja eller naturgas oortodox Adjektiv som inte är ortodox, som är ovanlig, originell, kreativ oskyldighet Substantiv det att vara oskyldig otacksamhet Substantiv det att vara otacksam ovana Substantiv en dålig vana penseldrag Substantiv medelst pensel applicering av färg på en yta i en enskild kontinuerlig (kortvarig) (arm)rörelse med penseln mot ytan pigment Substantiv material eller substans som förändrar färgen hos något podcast Substantiv form av ljudinspelning utformad liknande ett radioprogram som distribueras på nätet pokeransikte Substantiv outgrundligt ansikte som är neutralt i alla lägen oberoende av känslor, likt en skicklig pokerspelares prestigefylld Adjektiv fylld med prestige prim Adjektiv som är större än 1 och inte har några andra positiva delare än sig självt och talet 1; som utgör ett primtal problemlösning Substantiv den tankeprocess som en intelligent varelse använder för att lösa problem processa Verb låta genomgå en kemisk, eller teknisk, process proppfull Adjektiv så full med något att det inte går att lägga till mer av det; som innehåller en mycket stor mängd av något puppa Substantiv insektsstadiet mellan larv och färdig insekt påföljd Substantiv händelse direkt orsakad av annan händelse, oftast om åtgärd (t.ex. vård eller ett "straff", t.ex. böter, fängelse eller skyddstillsyn) som efter en juridisk process utförs med en person som begått ett lagbrott påläst Adjektiv som har mycket information inom ett visst ämne oftast efter en tids studerande och läsning påssjuka Substantiv en barnsjukdom, inflammation i spottkörteln orsakad av virus quisling Substantiv landsförrädare receptbelagd Adjektiv det behövs ett recept från en läkare att man kan få den i apoteket reflekterande Substantiv det att reflektera rundvandring Substantiv vandring som slutar på startplatsen råttbo Substantiv bo för råttor rökande Substantiv det att röka rön Substantiv iakttagelse, observation, erfarenhet, kunskap, lärdom sabra Substantiv jude som är född i Israel sacka Verb tappa fart i jämförelse med någon annan; komma på efterkälken simulation Substantiv det att simulera skörbjugg Substantiv sjukdom som orsakas av brist på C-vitamin släktnamn Substantiv taxonomiskt namn som tilldelats ett släkte snegla Verb titta (oförmärkt) ur ögonvrån snyftande Substantiv det att snyfta solros Substantiv en art (Helianthus annuus) inom familjen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten solros sopnedkast Substantiv schakt i höghus som hushållsavfall kastas ner i sporra Verb uppmuntra, stimulera eller inspirera någon till att göra något eller göra det bättre; stimulera något spotlight Substantiv strålkastare (t.ex. på teater) stabiliserad Adjektiv som stabiliserats stalkare Substantiv någon som stalkar startpunkt Substantiv plats varifrån något börjar stormförtjust Adjektiv mycket förtjust stubbe Substantiv den del av en trädstam som sitter kvar i marken efter att stammen kapats (sågats av) eller knäckts av vinden stödhjul Substantiv extra hjul som stöd på barncykel surkart Substantiv kart, omogen frukt (i synnerhet äpple) svampinfektion Substantiv infektion orsakad av svamp sädesvätska Substantiv sperma takfönster Substantiv vindsfönster tax Substantiv brun, kortbent hundras, som oftast uppfattas som avlång; individ av denna ras telefonförsäljare Substantiv person vars yrke att ringa upp till presumptiva kunder försöker sälja något termisk Adjektiv värme-; som avser värme tillknäppt Adjektiv tystlåten tillskriva Verb skriva till godo, förklara med, skylla på tiramisu Substantiv italiensk kyld efterrätt tillverkad av kex, kakao, mascarponeost, ägg, ibland grädde, socker, espresso och alkohol tjejig Adjektiv som är karakteristiskt för eller riktat till tjejer tjetjen Substantiv invånare i Tjetjenien eller med tjetjensk härkomst tolvårig Adjektiv som är tolv år gammal; som varat i tolv år tomatsoppa Substantiv soppa, i vilken tomat är en mycket viktigt ingrediens tondöv Adjektiv som saknar förmågan att uppfatta tonskillnader tonårspojke Substantiv pojke i tonåren turism Substantiv företeelsen att människor reser från sin hembygd till en främmande plats i nöjes- eller rekreationssyfte; det som har med turistande och turistnäringen att göra undertryckt Adjektiv dämpad, dold uppfinningsrikedom Substantiv miljö eller tillstånd där kreativiteten tycks obegränsad och påhittigheten flödar utsago Substantiv uttalande eller yttrande som innebär ett påstående; vittnesmål, redogörelse, uppgift vanda Substantiv växt inom vandasläktet varande Substantiv det att vara varningssignal Substantiv signal avsedd för att varna eller på annat vis skapa uppmärksamhet veckla Verb vika (något) i flera veck eller varv (runt sig själv eller något annat) vedermöda Substantiv svår möda, besvär vidskeplighet Substantiv det att vara vidskeplig vinflaska Substantiv flaska avsedd för vin vägglöss Substantiv en familj (Cimicidae) insekter i ordningen halvvingar (Hemiptera) yrkesliv Substantiv genom yrkesverksamhet präglad del av livet ändock Adverb ändå, likväl återställning Substantiv återgång till ett tidigare läge; det att återställa överskugga Verb få att verka mindre viktig; få att inte synas eller synas mindre alban Substantiv man från Albanien antigen Substantiv (den) molekyl, eller del av molekyl, som mycket specifikt kan binda till ett immunoglobulin eller en T-cellsreceptor och därmed initiera ett specifikt immunsvar (i det specifika immunförsvaret) antilop Substantiv ett djur ur vissa underfamiljer till familjen slidhornsdjur, Bovidae användbarhet Substantiv den grad i vilken ett objekt, apparat, programvara e.dyl. är lätt att använda utan särskild utbildning arameiska Substantiv en grupp av närabesläktade semitiska språk med lång historia i Mellanöstern, inkluderande bland annat syriska artisteri Substantiv det att vara verksam som artist (eller konstnär) baklykta Substantiv bakljus ban Substantiv fordom titel för lokal härskare av en provins i vissa europeiska stater beboelig Adjektiv (om en plats) som är lämplig för att bo eller bygga bostäder på befästning Substantiv det att befästa; byggande av anläggningar till skydd och försvar bekomma Verb göra intryck, beröra, bekymra, påverka belägga Verb bevisa att ett påstående är sant belåna Verb erbjuda som ekonomisk säkerhet (för att kunna ta ett lån), ta ut lån på bilbälte Substantiv säkerhetsbälte som finns vid ett säte i en bil och som spänns över den passagerare som sitter i sätet och skyddar denna vid en eventuell kollision genom att hålla fast passageraren på sätet blindgångare Substantiv granat eller bomb som inte exploderade vid nedslaget bortförklaring Substantiv inte helt sanningsenligt eller förhållandevis oviktigt påstående, eller en inte helt sanningsenlig eller förhållandevis oviktig förklaring/anledning, som uttalas i syfte att undvika att uttala eller erkänna en mer sannin brom Substantiv ett grundämne med atomnummer 35, atommassa 79,9 och symbolen Br brottmål Substantiv rättsligt ärende angående brott som behandlas inför domstol och kan leda till straff bulvan Substantiv person som företräder en annan burmes Substantiv person, speciellt man, från Burma/Myanmar bygd Substantiv ort, mindre samhälle bytta Substantiv kärl (förvaring), skål, vattentät och skålformad plastförpackning med lock böldpest Substantiv en form av pest som leder till bölder på huden champinjoner Substantiv släktet Agaricus (tidigare även kallat Psalliota) i ordningen skivlingar bland svampar damp Substantiv en funktionsnedsättning som visar sig i bristande koncentrationsförmåga, svårigheter att vara stilla och låg uthållighet damunderkläder Substantiv underkläder för kvinnor dataintrång Substantiv det att olovligen tränga in i ett datorsystem där data behandlas, lagras eller överförs elektroniskt destabilisera Verb skapa en situation som minskar ett lands makt eller inflytande direktsända Verb sända ut tv eller radio samtidigt (eller nästan samtidigt) som materialet spelas in, så att lyssnaren ser eller hör händelserna nästan samtidigt som de sker egga Verb förse ett föremål (oftast en kniv, ett svärd och dylikt) med egg (på ena sidan eller båda sidorna) elsystem Substantiv system för att producera och distribuera elektricitet esse Substantiv i frasen: verb i sitt esse; känna sig hemma, njuta, trivas fanklubb Substantiv grupp av beundrare som samlas (i en förening) för att visa uppskattning för en person, grupp, sportlag eller artist fitness Substantiv god kondition och fysisk styrka flashback Substantiv tillbakablick flickebarn Substantiv barn av kvinnlig kön och ringa ålder; kvinnligt spädbarn forsa Verb snabbt strömma och skvätta i stora mängder forskningsanläggning Substantiv byggnadskomplex för att bedriva forskning fullfjädrad Adjektiv som har fullt utvuxna fjädrar fullvärdig Adjektiv som har sin fulla rätt eller funktion förbrytelse Substantiv brott (olaglig eller kriminell handling) förenlig Adjektiv som kan förenas förfina Verb göra en metod eller en teknik bättre och mer exakt förtvivla Verb misströsta, förlora hoppet gallsten Substantiv konkrement (stenbildning) i gallan som kan bestå av kolesterol, kalk och bilirubin galär Substantiv roddkrigsfartyg sedan 1300-talet gatubarn Substantiv hemlöst barn som tvingas leva på gatorna gena Verb ta en snabbare väg än den gängse generaldirektör Substantiv chefstitel som används inom den offentliga förvaltningen grevskap Substantiv en greves värdighet gulleplutt Substantiv gullig person; person som en håller mycket kär gymnastiksko Substantiv sko för gymnastik, idrott och sport eller fritid hagla Verb falla hagel helvetisk Adjektiv som har att göra med helvete himlavalv Substantiv tänkt valv över jorden där himlen är placerad humla Substantiv insekt ur släktet Bombus i ordningen steklar (Hymenoptera) med tjock och kompakt kroppsform och med gadd utan hullingar, vanlig som pollinerare hörnsten Substantiv sten i hörnet av en husgrund; den första sten som läggs när ett bygge påbörjas immigration Substantiv invandring insiderinformation Substantiv hemlig eller privat information om ett företag (som det är olagligt att använda för att köpa eller sälja aktier i företaget) invid Preposition alldeles i närheten av något ister Substantiv smält depåfett från gris justitieråd Substantiv ledamot av Högsta domstolen jämvikt Substantiv tillstånd hos visst (system av) föremål som kännetecknas av att de lägesförändrande krafterna exakt upphäver varandra jättedum Adjektiv mycket dum (osmart) kallfront Substantiv kalla inträngande luftmassor keso Substantiv en sorts lös ost av grynig eller kornig konsistens klingande Substantiv det att klinga knytkalas Substantiv kalas där deltagarna själva förväntas medtaga egen mat (och eventuellt även dryck) att bjuda de andra på konglomerat Substantiv samling av löst förenade element konsistens Substantiv grad av fasthet hos ett föremål eller en vätska kontorsbyggnad Substantiv byggnad som inhyser kontorslokaler käftsmäll Substantiv slag på käften, slag i ansiktet käkben Substantiv skelettben som bildar käken kärlekslös Adjektiv som präglas av (total) brist på kärlek; som inte känner eller inte ger kärlek lamslå Verb sätta ur spel, paralysera lantbruk Substantiv jordbruk, skogsbruk och annan lantlig nyttoaktivitet lathet Substantiv det att vara lat lämning Substantiv rest; kvarleva; något som efterlämnats länsman Substantiv tjänsteman med uppgift att inom sitt tilldelade härad eller en del utav detta till en viss grad representera den staten, i senare tid främst med uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet lönn Substantiv träd eller buske av någon art från lönnsläktet (lönnar, Acer) inom växtfamiljen kinesträdsväxter (Sapindaceae) maginfluensa Substantiv infektion i magtarmkanalen som orsakar diarré och kräkningar magsjuk Adjektiv som lider av akut gastroenterit (med symtom som buksmärta, kräkningar och diarré) magstark Adjektiv obehaglig (att tänka på eller bevittna) eller (t.ex. om handling) svår att (moraliskt) motivera eller acceptera manipulering Substantiv det att manipulera mejeri Substantiv lokal eller fabrik där mjölk förädlas till i första hand livsmedelsprodukter memento Substantiv varnande påminnelse; varsel, varning, erinran miljövänlig Adjektiv som inte skadar naturen, skonsam mot miljön misstolka Verb uppfatta felaktigt modellera Verb göra en eller flera modeller morbroder Substantiv mer formell variant av morbror namninsamling Substantiv insamling av personers namnunderskrifter i samband med opinionsbildning navajo Substantiv ett athabaskiskt indianspråk som talas i USA av cirka 170 000 talare näringsrik Adjektiv som innehåller näringsämnen som med fördel kan intagas nödstopp Substantiv inrättning för att snabbt (i nödfall, vid nöd) stoppa en maskin operahus Substantiv byggnad för scenkonst med traditionellt operarepertoar otta Substantiv tidpunkten på dagen mellan natt och gryning; tidig morgonstund outtröttlig Adjektiv som inte går att trötta ut, som är ihärdig och ständigt på gång paddel Substantiv åra till kajaker, kanadensare, drakbåtar palladium Substantiv ett grundämne med atomnummer 46, atommassa 106 och symbolen Pd pandemi Substantiv epidemi som sprider sig över stora områden pappershandduk Substantiv engångshandduk gjord av (kraftigt mjukt) papper, d.v.s. en bit mjukt papper som används vid ett tillfälle som handduk (vanligtvis för att torka händerna efter handtvätt) och sedan kastas (och som ofta finns på offentliga penetrering Substantiv det att penetrera pinga Verb digitalt tillkalla, notifiera potatischips Substantiv tunna, saltade, flottyrkokta potatisskivor, en sorts mellanting mellan snask och föda presbyterian Substantiv person som tillhör presbyterianska kyrkan puckelrygg Substantiv missbildad rygg som kröks efter nacken queer Adjektiv som kritiskt analyserar och ifrågasätter samhällets normer kring könsidentitet och sexualitet radda Substantiv lång rad; stor mängd, massa rikskansler Substantiv historiskt ämbete som hade till uppgift att förestå Kunglig Majestäts kansli eller leda riksrådet rivjärn Substantiv köksredskap för att riva livsmedel ryktbar Adjektiv berömd, välkänd, frejdad råttfångare Substantiv en som fångar råttor sadism Substantiv det att uppleva njutning av att tillfoga någon annan människa eller ett djur smärta sfinx Substantiv fabeldjur med ett lejons kropp och en människas huvud; klok och lömsk varelse med vildsint styrka som vaktar ingången till tempel, oftast med en enigmatisk gåta till de som kommer över henne sjappa Verb fly, smita självbild Substantiv bild (uppfattning) av sig själv självklarhet Substantiv ett faktamässigt påstående som (av de flesta) inses direkt utan något invecklat resonemang; något som är självklart skäggstubb Substantiv kort, grov, ansiktsbehåring skärgård Substantiv mer omfattande samling av skär, holmar, öar och omgivande vattenområde med anknytning till en kust slutscen Substantiv sista scenen som avslutar en film, ett drama eller liknande snorkig Adjektiv näsvis, dumdryg, struntviktig snäckskal Substantiv vanligtvis spiralformat skal av kalk på snäcka, som skydd mot uttorkning och predation, även använt som fodertillskott till värphöns snärta Verb kraftigt slå med böjligt avlångt föremål (t.ex. ett rep) så att ett starkt och tämligen högfrekvent ljud uppstår när föremålets mest distala del träffar sitt mål; notera att en till synes tämligen beskedlig handrörelse k solpanel Substantiv samling solceller sammankopplade för att uppnå högre spänning eller strömstyrka, normalt i ett ramverk som utgör en panel specialområde Substantiv intresseområde eller företeelse som någon är specialiserad på eller besitter särskild kunskap om späck Substantiv typ av underhudsfett, som finns hos svin, valrossar, valar, sälar, delfiner och sjökor stamgäst Substantiv person som regelbundet är gäst på någon /kommersiell/ inrättning (t.ex. på en restaurang eller ett hotell) statsvetenskap Substantiv studiet av politiska processer och offentlig förvaltning, läran om politik storvuxen Adjektiv stor till växten, även kraftigt byggd studsmatta Substantiv ställning med elastiskt material avsedd för att hoppa högt på stäpp Substantiv vidsträckt och trädlös grässlätt svartmåla Verb framställa som sämre än i verkligheten, ge en alltför ofördelaktig eller negativ bild av sydamerikansk Adjektiv som rör Sydamerika synkroniserad Adjektiv som synkroniserats säkerhetszon Substantiv område där polisen får visitera personer på lägre nivå av misstanke än annars särdrag Substantiv egenskap som gör att något särskiljer sig från mängden, eller från något annat talanglös Adjektiv som saknar talang tassa Verb gå nästan ljudlöst; smyga fram på fötterna testamentera Verb skriftligt klargöra vem som skall få vad i ett testamente tillrättavisning Substantiv det att någon /kraftfullt/ säger hur något är eller skall vara till någon som trott eller gjort fel, det att någon blir tillrättavisad tillämpning Substantiv det att tillämpa; användning av teori eller metod för praktiskt ändamål topplista Substantiv av någon person eller organisation sammanställd ordnad lista (ofta med någon fix längd) med de (för närvarande) i något subjektivt eller objektivt avseende bästa, mest populära, vanligaste, mest sålda eller mest relevant torska Verb förlora, misslyckas (med); åka dit (på) torso Substantiv staty utan huvud, armar och ben; något stympat eller ofullbordat tretiden Substantiv någon gång ungefär klockan tre turkos Adjektiv som har en färg som är blandning av blått och grönt tveksamhet Substantiv det att tveka, ovisshet kring hur en ska agera tvingande Substantiv det att tvinga tvåtiden Substantiv någon gång ungefär klockan två undulat Substantiv individ av arten ovan uppgiftslämnare Substantiv person som meddelar information uppochned Adverb variant av upp och ner; så att ovansidan är neråt och vice versa utedass Substantiv liten skjulliknande byggnad för uträttning av naturbehov (där man lämnar sin avföring och urin) utan spolningsanordning eller anslutning till ett avloppssystem vaginal Adjektiv som har med vaginan att göra veckodag Substantiv någon av de sju dagar som ingår i en vecka vikariat Substantiv tjänstgöring som vikarie viljestark Adjektiv som har en stark vilja välkomstfest Substantiv fest (eller liknande event) för att välkomna en eller en grupp av personer vätte Substantiv underjordiskt, småvuxet och gråklätt väsen som gärna bosätter sig i anslutning till människor under byggnaderna på deras gårdar vågrät Adjektiv vinkelrät till en vertikal; parallell med planet som horisonten finns i; som går längs en linje vänster till höger, inte upp och ner vårdcentral Substantiv institution för vård av skador och sjukdomar, vanligen mer lokal och mindre än ett sjukhus webbsajt Substantiv webbplats, avgränsad samling av relaterade webbsidor och filer på WWW, ofta omfattande en hel domän ätstörning Substantiv psykiatrisk åkomma eller sjukdom som kännetecknas av rutiner för födointag som är avvikande på ett sätt som är skadligt för hälsan återupplivning Substantiv det att väcka till liv igen; det att återuppliva ömka Verb bry sig om; tycka synd om aba Substantiv ytterplagg av naturfärgad fårull eller kamelhår, eventuellt av svart silke; med eller utan ärmar är det ett vanligt plagg i den arabiska världen abacus Substantiv den översta fyrkantiga plattan över en pelare abakus Substantiv en sorts kulram, använd för att utföra beräkningar abandon Substantiv otvungenhet, ledighet; naturlighet i sitt uppträdande, hängivenhet abasi Substantiv oförmåga att gå, vanligen utan att någon kroppslig sjukdom kunnat påvisas abaton Substantiv det med förhängen tillslutna koret i grekisk-katolska kyrkor abaya Substantiv ytterplagg, mantel; slags kappa för muslimska kvinnor abazinska Substantiv ett nordvästkaukasiskt språk som talas i sydvästligaste Ryssland (Karatjajen-Tjerkessien) och nordöstra Turkiet abbetal Substantiv mått på ett transparent mediums förhållande mellan brytningsindex och dispersion abborrar Substantiv en familj av fiskar; Percidae abborrfisk Substantiv individ eller envar av de arter tillhörande fiskfamiljen abborrfiskar abborrfiskar Substantiv inom systematiken fiskfamiljen Percidae bestående av cirka 230 fiskarter fördelade över tio släkten; individer i familjen Percidae abborrfiske Substantiv fiske av abborre abborrgrund Substantiv grund där abborrar håller till abborrnate Substantiv växt av en art (dock oklart vilken) i släktet natar (Potamogeton) i familjen nateväxter abborrpinne Substantiv liten abborre abborrsoppa Substantiv soppa, i vilken abborre är en mycket viktigt ingrediens abbotsdöme Substantiv organisation inom kyrkan där flera församlingar är underställda en abbot abbotskloster Substantiv kloster som leds av en abbot abbotsstift Substantiv abbotsdöme, abbotskloster abbreviator Substantiv påvlig kansliskrivare som uppsätter och utfärdar påvliga brev och handlingar abchazier Substantiv person tillhörande en georgisk folkgrupp i Abchazien abchazisk Adjektiv som rör Abchazien eller abchazierna, geografiskt, kulturellt eller språkligt abchaziska Substantiv nordvästkaukasiskt språk som talas i Abchazien abderit Substantiv enfaldig person, dumbom abderitisk Adjektiv dum, befängd, förvänd, enfaldig abdikation Substantiv lämnande av en tron, avsägelse av regentskap abdikera Verb lämna en tron; avsäga sig regentskap abdikerad Adjektiv som abdikerats abdikerande Adjektiv som abdikerar abdikering Substantiv abdikation, det att avsäga sig sitt ämbete abdomen Substantiv buk abdominal Adjektiv kopplad till abdomen, buken abducera Verb föra bort från kroppens eller en kroppsdels mittlinje abduktor Substantiv muskel som drar en kroppsdel från kroppens sagittalplan abekatt Substantiv härmapa, eftersägare abelsk Adjektiv kommutativ abenaki Substantiv medlem av nordamerikansk indianstammen abenakiindianer abenakiska Substantiv ett algonkinspråk som talas i den kanadensiska provinsen Quebec aberration Substantiv avvikelse aberrera Verb förirra sig, gå vilse, ta fel, avvika från bestämd riktning abessinier Substantiv etiopier abessinsk Adjektiv som rör Abessinien och dess språk abessinska Substantiv kvinna från Abessinien abessiv Adjektiv som har att göra med eller som liknar abessiv abietinsyra Substantiv syra som består av kol, väte och syre, (CH3)4C15H17COOH abilitet Substantiv färdighet, anlag, begåvning abiogenes Substantiv process genom vilken liv uppstår ur ickelevande materia abiotisk Adjektiv som inte rör eller härrör från biologiska organismer abiturient Substantiv elev i gymnasiets sista klass, gymnasist som skall avlägga sin examen abiturientklass Substantiv (i många länder) avgångsklass i gymnasieskolan abjad Substantiv skriftsystem som huvudsakligen eller enbart består av konsonanter, och i vilket vokaler vid behov markeras med så kallade diakriter abkhaziska Substantiv abchaziska ablation Substantiv process där en yta avlägsnas eller försvinner ablativ Adjektiv som har att göra med eller som liknar ablativ ablativisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar ablativ ablativändelse Substantiv ändelse som betecknar ablativ ablefari Substantiv fullständig eller partiell avsaknad av ögonlock som ett resultat av medfödd genetisk avvikelse eller missbildning ablution Substantiv sköljning av nattvardskalken i romersk-katolska kyrkan ablutofobi Substantiv irrationell rädsla för tvättning eller badning abnorm Adjektiv onormal, mycket långt ifrån att vara normal, onaturlig, felaktig abnormitet Substantiv medicinsk avvikelse eller missbildning abolition Substantiv efterskänkande av straff innan straffet utdömts abolitionism Substantiv åsikt att slaveri bör motarbetas abolitionist Substantiv person som anser att slaveri bör avskaffas abominabel Adjektiv avskyvärd, vedervärdig abonnemangsavgift Substantiv penningbelopp man regelbundet måste betala för ett abonnemang abonnemangsbiljett Substantiv biljett som betalats i förväg genom abonnemangsavgift abonnemangsdag Substantiv en dag, vars konsert eller teaterföreställning ingår i ett abonnemang, vilket betyder att man kan förvänta sig större publik än andra dagar abonnemangsföreställning Substantiv abonnerad föreställning abonnemangsförsäljare Substantiv person eller företag som säljer abonnemang abonnemangskonsert Substantiv konsert som ingår i ett abonnemang abonnemangspris Substantiv kostnader för ett abonnemang abonnemangsvillkor Substantiv vilkor som är förknippad med ett abonnemang abonnera Verb enligt ett avtal ha tillgång till en viss tjänst eller vara på en kontinuerlig basis abonnerad Adjektiv som abonnerats abonnerande Adjektiv som abonnerar abor Substantiv ett tibetoburmanskt språk talat i de indiska delstaterna Arunachal Pradesh och Assam aborigin Substantiv person som tillhör en ursprungsbefolkning aboriginsk Adjektiv som har att göra med de australiensiska aboriginerna och deras kultur, språk och historia. abortera Verb genomgå en abort (även i betydelsen ej avsiktligt framkallat missfall) aborterad Adjektiv som aborterats aborterande Adjektiv som aborterar abortframkallande Adjektiv som orsakar abort abortfråga Substantiv (moralisk eller politisk) frågeställning som rör (gravida kvinnors rätt till) abort abortgräns Substantiv (bestämmelse om) den senaste graviditetsveckan under vilken en kvinna har laglig rätt att genomgå abort (utan speciell anledning eller under vissa villkor, allt enligt aktuell lagstiftning) abortiv Adjektiv fosterfördrivande, abortframkallande abortklinik Substantiv vårdinrättning som utför aborter (främst om kliniker i andra länder än Sverige) abortlag Substantiv lag som reglerar om och i så fall under vilka förutsättningar en gravid kvinna har rätt att genomgå abort abortlagstiftning Substantiv lagstiftning som reglerar kvinnors rätt till framkallad abort, t.ex. genom att diktera under vilka förutsättningar sådan får utföras abortmotstånd Substantiv (ideologiskt, politiskt eller religiöst) motstånd mot en gravid kvinnas (lagliga) rätt till abort abortmotståndare Substantiv person som av moraliska, ideologiska eller religiösa skäl anser att en gravid kvinna inte skall ha (laglig) rätt att utföra abort eller endast ha rätt att utföra abort under mycket speciella omständigheter abortpiller Substantiv piller som orsakar abort aborträtt Substantiv en gravid kvinnas (lagliga) rättighet att på eget initiativ genomgå abort (under de villkor som lagen kräver) abortör Substantiv person som utför abort (ofta olagligt) abradera Verb nöta på berg abrahamitisk Adjektiv som är gemensam för de tre religionerna judendom, kristendom och islam abrasion Substantiv nötning av berg abrasionsbrant Substantiv bergsbrant som (vanligen) uppstått genom havsvågors nedbrytning av strandens berggrund abrasionsvittne Substantiv en kvarstående pelarlik rest efter vatten och vinds nedbrytning av den omgivande berggrunden abrovink Substantiv tillfällig teknisk och ofta listig lösning abrovinkel Substantiv variant av abrovink abrovinsch Substantiv variant av abrovink abscess Substantiv lokal ansamling av var absens Substantiv mycket kortvarig period av medvetslöshet, som exempelvis förekommer vid vissa former av epilepsi absent Adjektiv frånvarande till kropp eller sinne absentera Verb avlägsna sig absid Substantiv halvrund utbyggnad (spec. på en kyrka) absintfontän Substantiv anordning för upphällning av vatten till absint absintglas Substantiv glas avsett för absint absintgrön Adjektiv grön med med samma nyans som spritdrycken absint har absintism Substantiv missbruk av spritdrycken absint absintkapuschongfly Substantiv en fjärilsart (Cucullia absinthii) inom familjen nattflyn (Noctuidae); individ av denna art absintsked Substantiv sked avsedd för beredelse av absint abskisinsyra Substantiv ett växthormon och en syra abskissa Substantiv den första, vanligtvis hörande till den horisontella axeln, koordinaten i ett kartesiskt koordinatsystem abskission Substantiv fällning av blad, blommor och frukter absolutbelopp Substantiv för ett reellt tal a: betecknas |a| och är lika med a utan tecken, avståndet till origo (0) på den reella tallinjen, d.v.s. |a|=\sqrt{a^2}= \left\{\begin{matrix} absolution Substantiv syndernas förlåtelse absolutism Substantiv total avhållsamhet från alkohol absolutist Substantiv helnykterist; person som helt avstår från alkohol absolutistisk Adjektiv som har att göra med politisk absolutism absolutivisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar absolutiv absolvera Verb ge syndernas förlåtelse absolvering Substantiv det att absolvera absorbans Substantiv ett mått på absorption; logaritmiskt förhållande mellan ljusenergi för och efter det att ljuset passerar ett medium absorbator Substantiv anordning som absorberar något (t.ex. ljus) absorbent Substantiv absorptionsmedel, absorptionsämne absorberad Adjektiv som absorberats absorberande Adjektiv uppsugande, som absorberar absorption Substantiv uppsugning, upptagning absorptionsfaktor Substantiv förhållande mellan infallande och genomsläppt (transmitterat) eller upptagen (absorberad) effekt (som egenskap hos ett material) absorptionsfas Substantiv perioden (timmarna) direkt efter en måltid, när kroppen kan använda glukoset från maten direkt för energiutvinning och för att bygga upp kroppens lager av glykogen och fett (och producera proteiner från aminosyror) absorptionsförmåga Substantiv förmåga att absorbera absorptionslinje Substantiv en mörk linje i det spektrum som uppstår om vitt ljus passerar genom en gas absorptionsyta Substantiv (area av) yta genom vilken absorption sker, t.ex. av näringsämnen i tarmen abstinensbesvär Substantiv besvär som uppkommer vid plötslig avhållsamhet (t.ex. från alkohol) abstinenssymptom Substantiv symptom på abstinens abstinenssymtom Substantiv symtom på abstinens abstinent Adjektiv avhållsam abstract Substantiv sammanfattning av (ämnet eller handlingen i) en vetenskaplig artikel eller uppsats (skriven i inledningen av denna) abstrahera Verb bortse från det oväsentliga, utelämna oviktiga detaljer abstraherad Adjektiv omgjord till en abstrakt form; frigjord från konkreta detaljer abstraherande Adjektiv som abstraherar abstrahering Substantiv åskådliggörande genom bortlämning av oviktiga detaljer abstraktion Substantiv tankeskapelse, teoretisk framställning (med de mest väsentliga dragen och utan oviktiga detaljer), svårighetskänslig skapelse, svårbegriplighet, teoretisering, djupsinnighet abstraktionsförmåga Substantiv förmåga (intellektuell kapacitet) till abstraktion och abstrakt tänkande abstrus Adjektiv dunkel absurdism Substantiv en riktning inom teatern som uttrycker det absurda i tillvaron absurdist Substantiv anhängare av absurdism absurdistisk Adjektiv som har att göra med absurdism absurditet Substantiv orimlighet, omöjlighet, förnuftsvidrighet absurdum Substantiv det orimliga, absurditet abugida Substantiv skriftsystem som bygger på tecken som representerar ett konsonantljud följt av vokalljud abundans Substantiv riklig mängd, överflöd abundant Adjektiv överflödande, riklig abyssal Adjektiv som har med havsdjupen att göra acacia Substantiv stavningsvariant till akacia acaciaträd Substantiv träd ur växtsläktet Acacia accelerando Adverb i efter hand ökande tempo accelerationsförmåga Substantiv förmåga att accelerera accelererad Adjektiv som accelererats accelererande Adjektiv som accelererar accelerometer Substantiv en typ av mätgivare som ger ifrån sig en elektrisk signal som på något sätt är proportionell mot den hastighetsförändring givaren utsätts för accenttecken Substantiv diakritiskt tecken som används i text för att ge anvisningar om hur ett ord uttalas accentuera Verb tala eller sjunga med betoning accentuerad Adjektiv betonad, som accentuerats accentuerande Adjektiv som accentuerar accentuering Substantiv betoning, framhållandet (av ngt) accepisse Substantiv mottagningsbevis, kvitto; skriftligt erkännande att något blivit emottaget accept Substantiv godkännande av växel acceptant Substantiv person som godkänt (”accepterat”) en växel accepterande Adjektiv som accepterar accession Substantiv nyförvärv, tillskott, ökning accessionskatalog Substantiv förteckning över nyförvärv accessit Substantiv mindre utmärkelse eller belöning i akademiska sammanhang accessorisk Adjektiv avhängig, beroende accesstid Substantiv den tid som går åt för att ta fram en uppgift ur en dator accidens Substantiv egenskap som är tillfällig eller oviktig accidenser Substantiv accidenstryck (enbart plural, enbart ordformen accidenser) accidenstryck Substantiv tillfällighetstryck (t.ex. blanketter, inbjudningskort m.m.) accidenstryckeri Substantiv mindre tryckeri för kort, affischer o dyl accidental Adjektiv accidentell accidentell Adjektiv tillfällig; som sker eller utvecklar sig på ett oförutsett, oförutsägbart eller oväntat sätt accis Substantiv särskild skatt på vissa produkter (som t.ex. bilar) accompagnato Substantiv recitativ med ackompanjemang från orkestern acedia Substantiv "andlig lättja", en av de sju dödssynderna acehnesiska Substantiv ett sunda-sulawesiskt språk i den austronesiska språkfamiljen, som talas främst Aceh i Indonesien och i delar av Malaysia acetaldehyd Substantiv etanal acetamid Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve och syre acetat Substantiv anjon av ; salt eller ester av acetofenon Substantiv kemisk förening av kol, väte och syre acetonitril Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve acetyl Substantiv atomgrupp (en s.k. funktionell grupp) med kemisk formel CH3-(C=O)- som består av en karbonylgrupp bunden till en metylgrupp; karbonylgruppen har sedan ytterligare en bindningsmöjlighet acetylbromid Substantiv kemisk förening av kol, väte, brom och syre acetylen Substantiv trivialnamn för etyn; ett gasformigt kolväte med molekylformel C2H2 (ofta använt till svetsning) acetylklorid Substantiv kemisk förening av kol, väte, klor och syre, C2H3ClO acetylkolin Substantiv en ester mellan etansyra och kolin vilken bland annat förekommer som neurotransmittorn i den neuromuskulära synapsen samt i det parasympatiska nervsystemet och i preganglionära sympatiska nervfibrer acetylkolinesteras Substantiv enzym som bland annat finns i den neuromuskulära synapsen och där bryter ner acetylkolin till etansyra och kolin acetylkolinreceptor Substantiv membranreceptor med affinitet för neurotransmittorn acetylkolin acetylnitrat Substantiv förening av kväve, kol, väte och syre, C2H3NO4 acetylsalicylsyra Substantiv ett smärtstillande ämne som ingår i många värktabletter aciditet Substantiv surhet, surhetsgrad, pH-värde acidofilus Substantiv en bakterie (speciellt i mjölk samt tarmkanaler) ackja Substantiv samisk släde eller pulka (som dras av person eller ren) acklamation Substantiv beslutsmetod där en församling fattar ett beslut utifrån en samfälld viljeyttring utan votering/rösträkning; bifallsrop (av en församling), allmänt bifall/instämmande acklamationsval Substantiv val eller röstning som genomförs med acklamation, igenom allmänt bifallsrop istället för votering och individuell rösträkning. acklimatisera Verb vänja någon eller något vid miljön eller klimatet acklimatiserad Adjektiv som acklimatiserats acklimatiserande Adjektiv som acklimatiserar acklimatisering Substantiv processen att vänja någon eller något vid en ny miljö eller ett nytt klimat ackolad Substantiv klammer som används för att binda ihop två notsystem och på så sätt uttrycka att de visar stämmor som skall spelas parallellt ackommodation Substantiv anpassning ackommodationsförmåga Substantiv ögats förmåga till seende på olika avstånd ackommodationsväxel Substantiv låneväxel ackommodera Verb anpassa, justera, ta hänsyn till ackommoderad Adjektiv som ackommoderats ackommoderande Adjektiv som ackommoderar ackommodering Substantiv det att ackommodera; anpassning ackompanjatris Substantiv kvinnlig ackompanjatör ackompanjatör Substantiv person som ackompanjerar en solist ackompanjemang Substantiv musikalisk stöttning till melodistämma ackompanjera Verb stötta musikaliskt, beledsaga ackordeon Substantiv typ av dragspel, utmärkande att den har melodibas, vilket innebär att endast en ton ljuder när en basknapp spelas, oavsett rad ackordera Verb förhandla för att göra upp om pris och dylikt; underhandla, köpslå ackorderad Adjektiv som ackorderats ackorderande Adjektiv som ackorderar ackordlön Substantiv styckelön, lön efter utfört arbete ackordsarbete Substantiv arbete som baseras på ackord ackordshets Substantiv stress och brådska som orsakas av att få lön efter hur mycket man producerar ackreditera Verb ge en journalist eller diplomat officiellt tillstånd att arbeta i ett land, vid en organisation eller liknande; ge fullmakt åt ackreditering Substantiv officiellt tillstånd för en journalist eller diplomat att jobba i ett visst land ackreditiv Substantiv fullmakt som ackrediterar något eller någon ackumulation Substantiv ansamling av något så att mängden eller halten ökar över tid ackumulativ Adjektiv som ackumulerar ackumulator Substantiv anordning för lagring av elektrisk energi; kemisk spänningskälla som går att ladda om ackumulera Verb gradvis över tid öka i mängd ackumulerad Adjektiv som ackumulerats ackumulerande Adjektiv som ackumulerar ackumulering Substantiv det att ackumulera ackurat Adverb fullkomligt ackuratess Substantiv noggrannhet ackusativ Adjektiv som har att göra med eller som liknar ackusativ ackusativform Substantiv böjningsform i ackusativ av ett ord ackusativisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar ackusativ ackusativobjekt Substantiv satsdel som direkt påverkas av predikatet ackusativändelse Substantiv ändelse som betecknar ackusativ ackuschör Substantiv förlossningsläkare ackuschörska Substantiv barnmorska ackvirera Verb förvärva, anskaffa (särskilt kunder) ackvisition Substantiv förvärv, anskaffning ackvisitör Substantiv person, som har till yrke att skaffa nya kunder ackå Verb finhacka acne Substantiv alternativ stavning av akne acryl Substantiv (vanlig) alternativ stavning för akryl actinidin Substantiv ett enzym som verkar nedbrytande på protein actionfigur Substantiv dockliknande leksaksfigur, vanligtvis baserad på seriefigur, med betoning på action och äventyr actionfilm Substantiv filmgenre som kännetecknas av täta "actionscener", såsom slagsmål och biljakter actionrulle Substantiv actionfilm actionthriller Substantiv film eller bok vars genre är en blandning av action och thriller actus Substantiv handling adagietto Adverb något mindre långsamt än adagio adagio Adverb i långsamt tempo adamantin Substantiv vetenskaplig namn för tandemalj adamantium Substantiv fiktiv metall med fantastiska egenskaper som förekommer i Marvel Comics superhjälteserier adamsdräkt Substantiv nakenhet, det nakna skinnet; uppvisande av kroppens anatomi utan kläder adamskostym Substantiv synonym för adamsdräkt adaptation Substantiv anpassning adapter Substantiv anordning som gör det möjligt att anpassa en apparat till en annan apparat eller ett eluttag eller liknande, så att dessa kan kopplas samman (alt. anslutas) adaptera Verb anpassa adapterad Adjektiv anpassad adaption Substantiv anpassning adaptiv Adjektiv anpassningsbar adaptivitet Substantiv anpassningsbarhet adda Verb lägga till addend Substantiv tal som adderas addenda Substantiv tillägg addendum Substantiv tillägg, något som adderas addera Verb utföra en särskild räkneoperation, att öka ett tals värde med ett annat tal; utföra en addition adderad Adjektiv som adderats adderande Adjektiv som adderar adderare Substantiv elektronisk krets som utför addition addiktologi Substantiv läran om bindningar och beroende additament Substantiv bihang, tillägg addition Substantiv en räkneoperation vars resultat blir en summa; processen att addera två tal additionell Adjektiv som tilläggs additionstecken Substantiv tecknet + additiv Adjektiv som har med addition att göra; som har med operationen + att göra additivitet Substantiv det att vara additiv adducera Verb föra intill kroppens eller en kroppsdels mittlinje adekvans Substantiv det att vara adekvat; korrekt, träffande adekvat Adjektiv fullt passande; som håller måttet, riktig, tillämplig, motsvarig adelsbrev Substantiv dokument som attesterar adelskap adelsdam Substantiv kvinna som tillhör adeln adelsfamilj Substantiv familj eller ätt som tillhör adeln adelsfröken Substantiv adlig fröken adelshat Substantiv hat mot adeln adelskalender Substantiv skrift (årlig kaleder) med en förteckning över personer som tillhör adeln adelskap Substantiv medlemskap i adeln adelsmärke Substantiv tecken på hög kvalitet adelsmöte Substantiv det beslutande möte som korporationen Sveriges ridderskap och adel (ofta benämnd ”Riddarhuset”) håller vart tredje år; fungerar även som korporationens högsta beslutsfattande organ adelspalats Substantiv palats som som byggdes för en adelsman adelsprivilegium Substantiv laglig förmån som enbart tillkommer adeln adelstitel Substantiv benämning som bärs tillsamman med familjenamn som indikerar rang i adelns hierarki adelsvapen Substantiv adligt sköldemärke adenin Substantiv kvävebas i DNA och RNA adenit Substantiv körtelinflammation adenohypofys Substantiv framlob hos hypofys adenoid Adjektiv med polyper, körtelliknande adenokarcinom Substantiv elakartad epitelial tumör av celler som bildar körtelstrukturer eller är av sådant ursprung (körtelceller) adenom Substantiv godartad epitelial tumör av celler som bildar körtelstrukturer eller är av sådant ursprung (körtelceller) adenosin Substantiv nukleosid bestående av kvävebasen adenin och sockret ribos adenosindifosfat Substantiv en nukleosiddifosfat med kvävebasen adenin, sockret ribos och två fosforgrupper adenosinmonofosfat Substantiv en nukleotid med kvävebasen adenin, sockret ribos och en fosfatgrupp adenosintrifosfat Substantiv en nukleosidtrifosfat med kvävebasen adenin, sockret ribos och tre fosforgrupper, vilken är cellens huvudsakliga energibärande molekyl adenovirus Substantiv något av de virus som tillhör familjen Adenoviridae, av vilka flera orsakar luftvägsinfektioner hos människor adenylatcyklas Substantiv adenylcyklas adenylcyklas Substantiv ett transmembrant enzym som kan aktiveras av ett aktiverat (heterotrimert) G-protein (som ofta har aktiverats av en G-proteinkopplad receptor) och i cytosolen kan omvandla ATP till cAMP, som är en sekundär budbärare som adenylylcyklas Substantiv adenylcyklas adept Substantiv lärjunge i hemlig orden eller liknande adertondedel Substantiv variant av artondel adertondel Substantiv variant av artondel adessiv Substantiv yttre lokalkasus i nomens deklination som betecknar det varpå någonting befinner sig eller sker adhesion Substantiv molekylär vidhäftning som finns mellan två kroppar vid nära kontakt adhesiv Adjektiv vidhäftande adiabatisk Adjektiv som sker utan tillförsel eller förlust av energi som värme adiafora Substantiv moraliskt oväsentlig fråga eller oväsentligt ting; rit eller ceremoni som är tillåten men inte föreskriven adipinsyra Substantiv kemisk förening av kol, väte och syre adipocyt Substantiv huvudsaklig celltyp i fettvävnad, vilken till största delen innehåller en lipiddroppe (främst bestående av triglycerider) adjektivattribut Substantiv adjektiv som används attributivt adjektivbildande Adjektiv som bildar adjektiv adjektivböjning Substantiv grammatisk böjning av adjektiv adjektivform Substantiv böjningsform av ett adjektiv adjektivfras Substantiv fras med ett adjektiv (inklusive participen) som huvudord adjektivisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar adjektiv adjektivrik Adjektiv rik på adjektiv adjektivsjuka Substantiv användandet av långa uppradningar av adjektiv för att beskriva något, vilket ofta anses vara ett tydligt tecken på en oerfaren skribent adjektivändelse Substantiv suffix på vilket ett adjektiv slutar adjoint Substantiv medhjälpare, biträde adjungera Verb lägga till, vidhäfta adjungerad Adjektiv som adjungerats adjungerande Adjektiv som adjungerar adjunkt Substantiv lärare på gymnasieskola, högskola (högskoleadjunkt) eller universitet, som vanligtvis har en magisterexamen men inte är disputerad adla Verb förläna adelskap åt; tilldela någon adlig rang; vara orsak till någons adelskap adlad Adjektiv som adlats adlande Adjektiv som adlar administrationskostnad Substantiv kostnad som en förvaltning har administrator Substantiv utredningsman t ex i ett konkursbo administratörskap Substantiv det att vara administratör någonstans administrera Verb leda planering och skötsel av någon verksamhet (exempelvis företag, institution eller någon del inom den offentliga sektorn) för denna verksamhets bästa administrerad Adjektiv som administrerats administrerande Adjektiv som administrerar administrering Substantiv detsamma som administration; handlingen att administrera något admiratör Substantiv beundrare admirera Verb beundra admirerande Adjektiv som admirerar admittans Substantiv storheten Y = 1/Z, där Z är impedansen hos en krets; enhet siemens (S): 1 S=1 Ω−1 admittera Verb ge tillträde, släppa fram admitterande Adjektiv som admitterar admonition Substantiv tillrättavisning, förmaning, varning, skrapa adobe Substantiv byggmaterial av bland annat vatten och lera adolescens Substantiv ngdomsålder, tidig vuxenålder, som motsvarar perioden efter puberteten i sena tonåren efter att individen fysiskt fullständigt har passerat puberteten, men psykosocialt och fysiskt för övrigt fortfarande genomgår en kraf adonisk Adjektiv bildskön adoptant Substantiv person som adopterar adopterande Adjektiv som adopterar adoptionsförälder Substantiv adoptivförälder adoptiv Adjektiv som rör adoption, (om släktskap) som blivit till genom adoption adoptivbarn Substantiv adopterat barn adoptivdotter Substantiv adopterad dotter adoptivfader Substantiv fader till ett adoptivbarn adoptivfamilj Substantiv familj i vilken det finns adoptivbarn adoptivfar Substantiv far till adopterat barn; kortform av adoptivfader adoptivmamma Substantiv kvinna som blev mor genom adoption av ett barn adoptivmoder Substantiv moder till adopterat barn adoptivmor Substantiv mor till adopterat barn; kortform av adoptivmoder adoptivpappa Substantiv man som blev far genom adoption av ett barn adoptivson Substantiv adopterad son adorabel Adjektiv tillbedjansvärd adoration Substantiv det att vörda, beundra och tillbedja någon eller något; dyrkan, tillbedjan adoratör Substantiv beundrare, ofta en förälskad sådan adorera Verb tillbe adorerande Adjektiv som adorerar adpertinens Substantiv tillhörande underlydande byggnad eller område till gård eller hemman; åtföljd adposition Substantiv gemensam benämning på prepositioner, cirkumpositioner och postpositioner adrenalinfylld Adjektiv som är full av adrenalin, som triggar tillförseln av adrenalin adrenalinkick Substantiv känsla som följer på yttre stimulans av överraskande, kraftfull, häftig, fartfylld eller verkligt eller skenbart farlig art, med ett fysiologiskt svar som om personens sympatiska nervsystem aktiverats med insöndring av a adrenalinstinn Adjektiv med (eller som präglas av) mycket adrenalin i blodet (vid sympatisk stressreaktion); någon kombination av spänd, uppstressad, aggressiv, burdus, stark adrenerg Adjektiv som har med adrenalin och noradrenalin att göra adressant Substantiv avsändare adressat Substantiv den eller de person(er) som står som mottagare på ett brev eller ett paket adressavisering Substantiv det att anmäla eller meddela ny adress, vanligtvis till Skatteverket adressbuss Substantiv datorbuss vars syfte är att förmedla adresser till minnesceller eller register i digitala kretsar adresserad Adjektiv som adresserats adresserande Adjektiv som adresserar adressering Substantiv det att adressera adressikon Substantiv favicon adressland Substantiv det land till vilket en försändelse (brev eller paket) är adresserat adresslista Substantiv lista över adresser adressregister Substantiv register (katalog, databas) över adresser (postadress) adressrymd Substantiv mängden av möjliga adresser i en dators minne adressuppgift Substantiv information om vad för adress en person eller organisation har adressändring Substantiv det att en person ändrar sin (bostads)adress i någon myndighets eller organisations register adsorbera Verb binda till sin yta adsorption Substantiv bindning till en yta adstringerande Adjektiv sammandragande aducera Verb göra mjukare, särskilt om metall aducerad Adjektiv som aducerats aducerande Adjektiv som aducerar aducering Substantiv det att aducera advent Substantiv del av kyrkoåret som traditionellt varade de sista fyrtio dagarna före jul – men i modern tid under tiden från fjärde söndagen innan jul (första söndagen i advent) t.o.m. söndagen innan jul (fjärde söndagen i advent) adventist Substantiv anhängare av Sjundedagsadventistkyrkan adventistisk Adjektiv som rör adventismen och adventisterna adventiv Adjektiv tillfälligt inkommen adventsgudstjänst Substantiv gudstjänst som firas i anknytning till adventssöndagarna adventskalender Substantiv kalender använd för att räkna ner veckorna före jul, vanligen genom att luckor öppnas dagligen, varunder en bild eller liten gåva gömmer sig adventsljus Substantiv fyra levande ljus som tänds ett efter ett under söndagarna i advent adventsljusstake Substantiv ljusstake som används vid advent och ibland en kort tid därefter adventsstake Substantiv kort för adventsljusstake adventsstjärna Substantiv dekorativ (elektrisk) stjärna som hängs upp i fönstren till den första advent som vanligtvis plockas ner tjugondag Knut adventstid Substantiv veckorna kring advent adverb Substantiv ord som beskriver ett verb, ett adjektiv eller ett annat adverb adverbavledning Substantiv adverb som bildats av ett ord (ofta adjektiv) genom att tillägga ett affix adverbform Substantiv böjningsform av ett adverb adverbfras Substantiv fras med ett adverb som huvudord adverbial Adjektiv som avser adverb eller adverbial adverbialisera Verb göra till adverb, använda ord som adverb adverbiell Adjektiv som avser adverb eller adverbial adverbiellt Adverb på ett adverbiellt sätt advers Substantiv ett mynts eller en medaljs åtsida adversativ Adjektiv motsättande advocera Verb förespråka; tala för advocerad Adjektiv som advocerats advocerande Adjektiv som advocerar advokatorisk Adjektiv som använder advokatyr advokatsed Substantiv vedertaget bruk bland advokater, handlingssätt som vanligen förekommer hos advokater advokatyr Substantiv utspekulerad men ohållbar bevisföring; spetsfundig lagtolkning adygeisk Adjektiv som rör Adygeiska republiken eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt adygeiska Substantiv ett nordvästkaukasiskt språk som talas av totalt omkring 500 000 personer, varav en dryg femtedel är bosatta i Adygeiska republiken i Ryska federationen adzjar Substantiv person från en folkgrupp från Adzjarien adzjarier Substantiv person från en folkgrupp från Adzjarien adzjarisk Adjektiv som rör Adzjarien aegidienberger Substantiv hästras av ponnytyp som härstammar från Tyskland aen Pronomen annan aerob Adjektiv som behöver syre aerobic Substantiv motionsträning som ökar syreupptagningsförmågan aerobics Substantiv motionsträning som ökar syreupptagningsförmågan aerodynamik Substantiv läran om gasers rörelse aerodynamisk Adjektiv som har att göra med aerodynamik aerofobi Substantiv rädsla för att flyga aerolit Substantiv meteorsten, meteorit aerologi Substantiv utforskning av atmosfären aeromekanik Substantiv läran om gasformiga kroppars jämvikt och rörelse aerosol Substantiv tätt med småpartiklar i luft eller annan gas (t ex dimma, rök); ett besprutningsmedel mot växtsjukdomar aerosolförpackning Substantiv sprejflaska eller liknande tryckbehållare aerostat Substantiv luftballong, luftskepp aerostatik Substantiv läran om gasers jämvikt aerostatisk Adjektiv som rör aerostatik, som rör gasers jämvikt afar Substantiv ett kushitiskt språk som talas i Etiopien, Eritrea och Djibouti afariska Substantiv ett kushitiskt språk som talas i länderna Etiopien, Eritrea och Djibouti afasi Substantiv ett tillstånd där en person på grund av en skada i centrala nervsystemet till större eller mindre grad förlorat förmågan att använda eller förstå språk i form av tal eller skrift afatiker Substantiv person som lider av afasi afatisk Adjektiv som har afasi affe Substantiv amfetamin affekt Substantiv inverkan på sinnet affektation Substantiv konstlat sätt, tillgjordhet, förkonstling affekterad Adjektiv tillgjord, förkonstlad affektfri Adjektiv som saknar starka känslomässiga reaktioner affektion Substantiv tillgivenhet affektiv Adjektiv känslomässig, känsloladdad afferent Substantiv tillförande afficiera Verb beröra, påverka; angripa, smärta affidavit Substantiv skriftlig försäkran vid vittnesmål affilierad Adjektiv anknuten till eller samarbetande med en institution utan att vara anställd affin Adjektiv beskriver funktioner på formen f(x)=ax+b affinera Verb tekniskt utskilja (ädla metaller) ur blandning affinering Substantiv det att affinera affinitet Substantiv överensstämmelse i grundform affirmation Substantiv bekräftelse affirmativ Adjektiv jakande; bekräftande affirmera Verb bekräfta affirmerad Adjektiv som affirmerats affirmerande Adjektiv som affirmerar affischera Verb sätta upp affischer, tillkännage med affischer affischering Substantiv det att sätta upp affischer affischnamn Substantiv artist eller musikensemble vars namn utgör rubriken för en konsert affischpelare Substantiv pelare avsedd att sätta upp affischer och reklam på affischör Substantiv person som klistrar upp affischer affix Substantiv morfem som ej kan fungera självständigt utan i stället läggs till ett ord för att ändra dess betydelse; icke-lexikalt bundet morfem afforism Substantiv välformulerat visdomsord, tänkespråk affrikata Substantiv språkljud som består av en kombination av en klusil ("stoppljud") omedelbart följd av en frikativa ("väsljud"). affärsanställd Adjektiv anställd av en affär affärsbank Substantiv bank med bred finansierings- och inlåningsverksamhet affärsbiträde Substantiv person som arbetar på golvet i en fysisk affär t.ex. med att plocka fram varor, hjälpa kunder samt stå eller sitta i kassan och ta betalt av kunder affärsbrev Substantiv brev rörande en affär (mellan företag) affärscentrum Substantiv centrum av en stad eller stadsdel, där många affärer (butiker) är belägna affärsflygplan Substantiv litet men bekvämt privat flygplan för affärslivets direktörer affärsgata Substantiv en gata där det finns en mängd affärer (t.ex. Västerlånggatan i Stockholm) affärsinnehavare Substantiv innehavare (ägare eller föreståndare, förvaltare, arrendator) av affär (butik) affärsjet Substantiv affärsflygplan med jetmotor affärsjurist Substantiv jurist, ofta advokat, som biträder företag och andra juridiska personer med affärsjuridisk rådgivning, exempelvis inom kontrakt- och avtalsrätt, associationsrätt och skatterätt affärskontakt Substantiv kontakt med person eller företag man driver handel med affärskritisk Adjektiv absolut nödvändig för att ett företag ska kunna upprätthålla sin verksamhet affärsliv Substantiv sektor av samhället inriktad på affärer affärslokal Substantiv lokal (hus, utrymme) för näringsverksamhet (butik, kontor eller industri) affärslunch Substantiv lunch som två eller flera personer, vanligen från två (eller flera) olika organisationer, intager tillsammans (på restaurang) samtidigt som de diskuterar affärer eller andra arbetsrelaterade ämnen, d.v.s. lunchen fungera affärsmodell Substantiv strategi för hur ett företag ska tjäna pengar affärsmässig Adjektiv som är karaktäristisk för /personer som gör/ affärer affärsmässighet Substantiv det att vara affärsmässig affärsområde Substantiv separat del av ett företags affärsverksamhet med exempelvis produkter och marknader som inte delas av de övriga affärsområdena inom företaget affärsresande Substantiv det att affärsresa affärsresenär Substantiv person som är på affärsresa affärsstrategi Substantiv systematisk plan för att uppnå framgång i en affärsverksamhet affärstid Substantiv den tid (på dygnet) under vilken butiker och varuhus brukar ha öppet (t.ex. 9–18 under vardagar); tid en affär eller tjänst har öppet affärstransaktion Substantiv handling där parter utbyter varor eller tjänster mot betalning affärsvän Substantiv person man har bra affärskontakter med afghan Substantiv person, i synnerhet man, från Afghanistan afghanhund Substantiv relativt stor långhårig hundras afghankaragan Substantiv en art (Caragana decorticans) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten afghankaragan afghansk Adjektiv som rör Afghanistan afgifva Verb senare avge afoni Substantiv oförmåga att tala på grund av allvarlig heshet, avsaknad av fonation aforism Substantiv kort citat eller påstående som kan väcka tankar aforistiker Substantiv person som använder aforismer aforistisk Adjektiv av tänkespråks art, som liknar en aforism aforistiskt Adverb i form av aforismer afrihili Substantiv ett konstgjort språk som baserats på flera olika språk som talas i Afrika afrikaans Substantiv språk som härstammar från nederländska som framförallt talas i Sydafrika och Namibia av (ättlingar till) de europeiska kolonisatörerna. afrikand Substantiv ättling av holländska nybyggare i Sydafrika afrikanisera Verb göra mer afrikansk; avlägsna utomafrikanska influenser afrikanisering Substantiv det att afrikanisera afrikanist Substantiv forskare som sysselsätter sig med Afrikas språk och kultur afrikanistik Substantiv studier om Afrika afrikanitet Substantiv egenskap av att tillhöra Afrika afroasiatisk Adjektiv som har att göra med den språkgrupp som inkluderar bland annat arabiska och fornegyptiska afrodisisk Adjektiv rusande, erotiskt hetsande afrokuban Substantiv kuban med afrikanskt påbrå afrokubansk Adjektiv som berör den del av Kubas befolkning som har afrikanskt påbrå afrosvensk Adjektiv svensk av afrikansk härkomst afte Substantiv blåsa i munnen som ser ut som vita eller vitgula små gropar i slemhinnan, som vanligast uppkommer på läpparnas insida, i anslutning till tändernas läge, samt på tungan afterload Substantiv det tryck som vänster kammare måste överstiga för att kunna pumpa ut blodet i artärerna aftershave Substantiv rakvatten afterski Substantiv (på skidorter) plats för nöjesaktiviteter som fest och vila efter skidåkning aftonbesök Substantiv besök under kvällstid aftonbrasa Substantiv brasa om aftonen aftonbön Substantiv kort bön vid slutet av dagen aftonfalk Substantiv en art (Falco vespertinus) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae); individ av arten aftonfalk aftongudstjänst Substantiv gudstjänst som äger rum på kvällen aftonhimmel Substantiv himmel som den ser ut om kvällen (runt skymningstid) aftonklänning Substantiv finare fotsid klänning, som bärs på högtidliga evenemang aftonkyla Substantiv kyligare lufttemperatur som kommer när värmen från solen avtar framåt kvällen aftonluft Substantiv luft om kvällen (ofta friskare, lätt kylig) aftonpromenad Substantiv promenad som tas om kvällen aftonrodnad Substantiv de röda nyanser som i skyn kan uppstå i skymningen aftonsamkväm Substantiv social och ledig sammankomst vid aftonen aftonskola Substantiv skolundervisning som bedrivs på kvällstid, efter normal arbetsdag aftonstjärna Substantiv någon av planeterna Venus eller Merkurius när de syns på kvällshimlen i samband med att solen går ner aftonstjärnan Substantiv planeten Venus när den syns som den första "stjärnan" att tändas på kvällshimlen aftonsång Substantiv gudstjänst med aftonbön agad Adjektiv som agats agam Substantiv en individ av ödla i familjen agamer (Agamidae) agamihäger Substantiv en amerikansk fågelart (Agamia agami) inom familjen hägrar (Ardeidae); individ av denna art agande Adjektiv som agar agape Substantiv kristen kärleksfest agar Substantiv ett gelämne med E-numret E406 agat Substantiv ädelsten bestående av kristallin kvarts, uppbyggd av tunna parallella och olikfärgade skikt som bildar koncentriska eller oregelbundna mönster agave Substantiv en suckulent växtart (Agave americana), i familjen agaveväxter (Agavaceae); exemplar av denna art agens Substantiv verkande kraft, verkande medel agentskap Substantiv sysselsättning som agent agerad Adjektiv som agerats ageusi Substantiv total oförmåga att känna någon smak; smakbortfall agga Verb plåga, (orsaka) smärta aggande Adjektiv plågande, smärtande agglomerat Substantiv hopgyttrad massa av kantiga fragment av sten i varierande storlek, oftast bildad genom vulkanisk aktivitet agglomeration Substantiv tät bebyggelse, tätort agglomerera Verb hopa samman agglomerering Substantiv det att agglomerera agglutination Substantiv hophäftning, sammanläkning agglutinera Verb klibba samman, baka ihop sig agglutinerande Adjektiv som agglutinerar aggravera Verb förvärra, försämra aggregat Substantiv system eller enhet bildad av samverkande tekniska delar aggregation Substantiv det att aggregera; sammanklumpning, sammanhopning aggregationsfas Substantiv aggregationstillstånd aggregationsform Substantiv aggregationstillstånd aggregationstillstånd Substantiv fysikaliskt tillstånd som ett ämne kan befinna sig i aggregera Verb foga samman, förena, slå ihop aggressivt Adverb på ett aggressivt sätt aggressor Substantiv angripare agility Substantiv en slags sport bestående av dressyr för hundar agio Substantiv överkurs (det belopp varmed priset på ett värdepapper överstiger det på värdepapperet angivna värdet) agitation Substantiv uppvigling, upphetsning agitato Adverb upprört, lidelsefullt agitator Substantiv person som agiterar, medvetet hetsar upp stämningen agitatorisk Adjektiv upphetsande, uppviglande agitera Verb med stor intensitet eller kraft försöka vinna över någon eller några till en viss synpunkt agmatin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve agn Substantiv bete vid fiske agna Verb förse (fiskeredskap) med agn agnad Adjektiv som agnats agnande Adjektiv som agnar agnat Substantiv person som är släkt med några andra via manligt släktskapsled agnatisk Adjektiv som rör släktskap mellan fader och son agning Substantiv det att agna agnosticism Substantiv filosofisk riktning som förnekar möjligheten att erhålla kunskap om tillvarons yttersta grunder; särskilt då kunskap om Guds existens agnostiker Substantiv person som anser att det inte går att avgöra om det finns någon gud eller ej agnostisk Adjektiv om någon som inte tror att det går att bevisa huruvida det existerar någon gud agoni Substantiv dödskamp agonist Substantiv molekyl som binder till en given receptor och utlöser ett biologiskt svar agorafobi Substantiv skräck för öppna platser med mycket folk, t.ex. nöjesparker, köer eller torg agraff Substantiv prydnadsspänne agrafi Substantiv oförmåga att skriva på grund av hjärnskada agrar Adjektiv som har med jordbruk att göra agrarisk Adjektiv som har med jordbruk att göra agrarparti Substantiv parti som arbetar för jordbrukarnas intressen agreabel Adjektiv angenäm, behaglig agremang Substantiv godkännande av en viss person som ett annat lands diplomatiska sändebud agremanger Substantiv behagliga ting, nöjen agrikultur Substantiv jordbruk agrikulturell Adjektiv som rör agrikultur, jordbruks-, lantbruks- agrolog Substantiv person kunnig inom jordbruk agronom Substantiv utbildad lantbrukare / jordbrukare; lantbrukskunnig person som ofta ger råd till och upplyser lantbrukare; person med examen från lantbrukslinje på högskola agronomi Substantiv lantbruksvetenskap agronomisk Adjektiv som rör agronomi aguti Substantiv däggdjur av släktet Dasyprocta inom familjen guldharar (Dasyproctidae), en sorts gnagare som lever i Sydamerika ahimsa Substantiv moralisk och rituell princip i dharmiska religioner som innebär att man bör avstå från att skada, döda eller bruka våld mot levande varelser. aidatrumpet Substantiv ett musikinstrument som, till skillnad från en vanlig trumpet, är rak och lång aidsfall Substantiv fall av sjukdomen aids aidsfri Adjektiv som inte har sjukdomen aids aidsinfekterad Adjektiv som lider av sjukdomen AIDS (som en följd av infektion med HIV-viruset) aidsmedicin Substantiv läkemedel mot aids aidspatient Substantiv person som har sjukdomen aids aidssjuk Adjektiv variant av aids-sjuk aidstest Substantiv undersökning av ett blodprov om det är aidsinfekterat aidstesta Verb utföra ett test för att avgöra om någon har aids aidsvaccin Substantiv vaccin mot aids aidsvirus Substantiv HIV-virus aikido Substantiv en japansk kampsport, en gren av budo ailurofobi Substantiv irrationell rädsla för katter ainu Substantiv en folkgrupp på den nordliga japanska ön Hokkaido aioli Substantiv slags sås som liknar majonnäs gjord på vitlök, ägg, citronsaft och olivolja airbag Substantiv krockkudde airedaleterrier Substantiv hundras i rasgruppen terrier med namn efter dalgången kring floden Aire i Storbritannien aiss Substantiv höjt a; ton med frekvens nära 466,16 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med b och cessess aississ Substantiv dubbelhöjt a; ton med frekvens nära 493.88 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med h och cess aitt Räkneord ett ajaton Adjektiv tidlös ajd Substantiv hud ajin Substantiv den sextonde bokstaven i det hebreiska alfabetet: ע ajourföra Verb uppdatera uppgifter och andra förhållanden för en fastighet eller exempelvis i ett polisiärt ärende ajourförare Substantiv myndighet, eller person, som har ansvar för aktualisering av register eller uppdatering i andra sammanhang ajournering Substantiv beslut om senareläggning ajs Substantiv hus ajt Interjektion okej, uppfattat akacia Substantiv planta av någon av de växter som hör till släktet akacior (Acacia) i familjen ärtväxter (Fabaceae) akaciabarbett Substantiv fågel i familjen afrikanska barbetter (Tricholaema leucomelas) akacielund Substantiv lövskogsparti där akacieträd växer akademiledamot Substantiv medlem av en akademi, se akademi akademisera Verb göra akademisk; ge tydligt teoretisk och formell prägel (ibland på bekostnad av att ämnet distanseras från sin folkliga förankring) akademist Substantiv anhängare av viss akademi akademistisk Adjektiv som rör eller avser akademister akan Substantiv språkfamilj som talas i Ghana och Elfenbenskusten innefattande språken twi, fante, brong, baule, nzema och anyi akant Substantiv det samma som akantus akantus Substantiv en växt vars blad alltifrån antiken ofta har efterbildats i dekorativ konst (t ex vid utsmyckning av kapitäler) akemenid Substantiv invånare i den forna persiska rike som runt 556 f.Kr. befriade sig från medernas rike, och då blev det första av de persiska imperier som härskade över en stor del av Mellanöstern akemenidisk Adjektiv som rör akemeniderna, deras kultur, språk eller dynasti akillessena Substantiv sena som förbinder tvillingvadmuskeln (musculus Gastrocnemius) med hälen, som sitter ovanför hälen på baksidan av foten akkadiska Substantiv ett östsemitiskt språk, som starkt influerats av sumeriskan, som talats under perioden från omkring 2500 före västerländsk tideräkning till första århundradet efter vår tideräknings början i Mesopotamien och i dagens Syr akkalasamiska Substantiv ett idag utdött uraliskt språk som räknas till den östsamiska gruppen akleja Substantiv en trädgårdsväxt, Aquilegia vulgaris, som ibland även förekommer förvildad på Skandinaviska halvön, mer frekvent på kontinenten akondroplasi Substantiv en genetisk sjukdom, den vanligaste orsaken till kortväxthet akonitin Substantiv en giftig alkaloid som förekommer i roten på flera av arterna i växtsläktet stormhattar (Aconitum) akribi Substantiv (formellt) noggrannhet, exakthet, ofta använt i ett vetenskapligt sammanhang akrobatik Substantiv kroppsliga rörelser, baserade på mycket hög grad av styrka, smidighet, balans, koordination, vighet och samspel; ingår typiskt som en del i gymnastik och cirkusnummer akrobatisk Adjektiv förmåga till kroppsliga rörelser som kräver mycket hög grad av styrka, smidighet, balans, koordination, vighet och samspel akrobatnummer Substantiv framträdande av en akrobat akrofobi Substantiv rädsla för höjder akromatisk Adjektiv färglös akromegali Substantiv tillstånd som orsakas av för hög blodkoncentration av tillväxthormon hos en person som slutat växa på längden, vilket resulterar i förstoring av mjuk vävnad och tillväxt av ben i ansikte, händer och fötter akromion Substantiv triangulärt och avlångt utskott som utgör skulderbladets högsta punkt akrosom Substantiv struktur på huvudet hos en spermie vilken innehåller proteolytiska enzymer som krävs för att spermien skall kunna befrukta en äggcell akrostikon Substantiv namndikt akrylfärg Substantiv snabbtorkande vanligen vattenspädbar färg där bindemedlet för färgpigmenten är en akrylharts i dispersionsform akrylsyra Substantiv karboxylsyra med formeln C2H3COOH aktande Adjektiv som aktar akterbord Substantiv bordläggningen i akterskeppet och därtill; borden (bordplankorna) eller bordläggningsplåtarna vars ändar fastgörs i akterstäven akterdel Substantiv bakre delen av en båt akterdäck Substantiv bakre del av fartygsdäcket akterhytt Substantiv hytt som finns i bakre delen av ett fartyg akterifrån Adverb bakifrån, ifrån aktern (av en båt), längs båtens färdriktning akterkajuta Substantiv kajuta som finns i bakre delen av ett fartyg akterkastell Substantiv upphöjd skans baktill på äldre örlogsfartyg akterlanterna Substantiv lykta på bakre del av ett fartyg aktersalong Substantiv salong (för passagerare) belägen i aktern på ett fartyg aktersegla Verb lämna bakom, så att gapet blir oöverstigligt för den drabbade akterskepp Substantiv bakre delen hos fartyg som går från akterstäven till midskeppet aktersnurra Substantiv utombordsmotor, löstagbar motor och propeller för småbåtar akterspegel Substantiv den bakre, oftast raka, delen av skrovet på en båt akterstäv Substantiv bakre del av en båt eller ett fartyg; kölens fortsättning bakåt akteröver Adverb åt aktern till, företrädesvis på flytetyg och luftfarkoster aktieanalytiker Substantiv person som analyserar aktier (för att få reda på deras pris eller värde i framtiden) aktiebolag Substantiv en bolagsform som utmärks av att samtliga ägare saknar personligt ansvar för företagets förbindelser och att antalet delägare är obegränsat, där en aktie utgör en ägarandel aktiebörs Substantiv marknadsplats för aktier aktiefond Substantiv samling av en rad olika aktier från vilken man kan köpa andelar aktiehandel Substantiv handel med aktier aktieindex Substantiv grupp aktier som används för att ge en indikation på en börs eller sektor (vanligen bestående av ett visst antal av de bästa aktierna från en viss börs); viktat medelvärde av en sådan grupp aktiers aktiekurs aktiekapital Substantiv det kapital ett aktiebolags ägare har ställt till bolagets förfogande aktiekurs Substantiv värde en aktie har på börsen aktieköp Substantiv köp av aktier aktiemajoritet Substantiv mer än hälften av aktierna aktieportfölj Substantiv innehav av aktier i flera börsnoterade företag aktiesparande Substantiv köp av aktier i börsnoterade företag som personligt sparande, det att aktiespara aktiesparare Substantiv person som köper aktier för att spara sina pengar aktieutdelning Substantiv fördelning av divident bland aktieägare aktievärde Substantiv penningvärde av en enskild aktie aktin Substantiv klotformat protein som i celler bildar aktinfilament som medger mekanisk hållfasthet och rörelseförmåga i celler i allmänhet och muskelkontraktion i muskelceller i synnerhet (tillsammans med motorproteinet myosin) aktinfilament Substantiv linjär polymer av aktin; aktinfilament utgör den tunnaste sortens filament i cellskelettet aktinium Substantiv ett grundämne med atomnummer 89, atommassa 227 och symbolen Ac aktionsplan Substantiv handlingsplan, plan för en aktion aktionspotential Substantiv tillfällig kraftig förändring av en cells membranpotential (lokalt) mot ett positivt värde (och inom kort tillbaka nedåt igen) vilken uppkommer när membranpotentialen ökats till ett tröskelvärde varefter spänningskänslig aktionsradie Substantiv ett skjutvapens räckvidd; den sträcka ett fordon eller flygplan kan gå fram och tillbaka utan att ta in nytt bränsle aktiva Substantiv företags eller förenings tillgångar och fordringar aktiverande Adjektiv som aktiverar aktiveringsenergi Substantiv mängd energi som måste tillföras innan en kemisk reaktion kan ske (även om reaktionen totalt sett frigör energi) aktiveringsinspektör Substantiv befattning (titel) hos arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) under 1960- och 1970-talen, med uppgift att omskola hemmafruar till yrkeslivet aktivism Substantiv åsiktsriktning som förordar direkta politiska aktioner aktivitetsbaserad Adjektiv baserad på aktivitet (inte på person) aktivitetsfält Substantiv namnet på det fält, vanligen placerat längst nere på skärmen, som under operativsystemet Microsoft Windows innehåller start-menyn aktivitetsledare Substantiv person som ordnar underhållning på semesterställe aktivitetspark Substantiv gunga aktivitetsstöd Substantiv arbetsmarknadsåtgärd för funktionsnedsatta under 30 aktivitetsutbud Substantiv utbud av aktiviteter aktivsida Substantiv inom bokföring en balansräknings vänstra sida, som visar tillgångar (aktiva) aktivt Adverb på ett aktivt sätt, i aktiv form aktivum Substantiv en diates, en verbform som markerar att satsens subjekt utför en handling aktningsbjudande Adjektiv imponerande, inbjudande till aktning, värt att vörda aktningsfull Adjektiv som hyser aktning aktningsfullhet Substantiv det att vara aktningsfull aktningsvärd Adjektiv som förtjänar aktning aktningsvärdhet Substantiv det att vara aktningsvärd aktsam Adjektiv försiktig, varsam aktsamhet Substantiv det att vara aktsam aktsamling Substantiv samling av akter (dokument); utgivna som kompendium aktsamt Adverb på ett aktsamt sätt aktslut Substantiv sista scen i en akt aktstycke Substantiv dokument, urkund aktualisera Verb göra något aktuellt, göra något relevant, sätta något på dagordningen aktualiserad Adjektiv som aktualiserats aktualiserande Adjektiv som aktualiserar aktualisering Substantiv det att aktualisera aktualitet Substantiv nyheter i mycket vid bemärkelse, det som är nytt aktuarie Substantiv (förr) tjänstetitel för vissa befattningshavare med statistiskt betonade arbetsuppgifter aktörsnätverk Substantiv nätverk av aktörer (som modell för teknik i samverkan med samhälle) aktörsnätverksansats Substantiv ansats (teori) att förstå teknik genom aktörer och nätverk (aktörsnätverk) aktörsnätverksteori Substantiv teori (ansats) för att förstå teknik genom aktörer och nätverk (aktörsnätverk) akupressur Substantiv massagemetod inom alternativ medicin akupunktör Substantiv person som utför akupunktur akustik Substantiv läran om ljud, framförallt hur ljud sprider sig i ett rum akustiker Substantiv person som ägnar sig åt studiet av ämnet akustik akutfasprotein Substantiv protein som bildas i levern och som bildas i högre (eller, ibland, lägre) mängd vid inflammation, förmedlat via t.ex. TNF-α, IL-1β och IL-6 akutläkare Substantiv läkare specialiserad på att hantera akut uppkomna skador och sjukdomar akutvård Substantiv akut sjukvård akutvårdsbil Substantiv ambulans akvamarin Adjektiv som har en färg skiftande mellan svagt blå och grönt akvarell Substantiv målning utförd i, ofta inte täckande, vattenfärg akvarellfärg Substantiv vattenlösliga färgämnen akvarellist Substantiv konstnär som målar i akvarell akvarellmålare Substantiv konstnär som målar i akvarell akvarellmålning Substantiv målningsteknik där man använder akvarellfärg akvariefisk Substantiv fisk boende i ett akvarium akvariepump Substantiv vattenpump varigenom ett akvariums vatten kontinuerligt flödar och filtreras akvarieväxt Substantiv planta särskilt lämplig för akvarium akvarist Substantiv en person som innehar eller arbetar med akvarium, eller på annat vis sysslar med akvaristik akvaristik Substantiv läran om, eller snarare konsten, att sköta akvarium och dess levande invånare akvaterrarium Substantiv akvarium med landdel, ofta avsett som prydnad eller för odling och forskning kring såväl vattenlevande såsom amfibiska djur och växter akvatint Substantiv en sorts etsning akvatisk Adjektiv som har att göra med vatten eller vattenmiljöer akvavit Substantiv brännvin, kryddat med kummin eller dill akvedukt Substantiv byggnadskonstruktion för att leda vatten över en dalgång; bro som bär en vattenled akvifer Substantiv geologisk bildning som lagrar grundvatten i så stor mängd att det kan utvinnas akvitanska Substantiv ett utdött språk besläktat med baskiskan som talades i nuvarande sydvästra Frankrike (ungefär motsvarande den franska regionen Akvitanien) aladåb Substantiv kall maträtt bestående av kött, grönsaker eller fisk i gelé alamodisk Adjektiv på modet, som är à la mode, (som anses) modern alanin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Ala, A, 2-aminopropansyra) alant Substantiv ört med gula blommor av arten Inula helenium och släktet krissla (Inula, krisslesläktet) alar Substantiv växtsläktet Alnus i familjen björkväxter (Betulaceae) alarmanordning Substantiv automat som ska utlösa alarm vid nödfall alarmera Verb ge signal, slå alarm alarmering Substantiv det att alarmera alarmist Substantiv person som producerar onödiga varningar, ofta med syftet att påverka den allmänna opinionen genom att framkalla masshysteri alaskier Substantiv person från amerikanska delstaten Alaska eller med alaskisk härkomst albanienresa Substantiv resa till Albanien albansk Adjektiv som rör Albanien albinism Substantiv medfödd total avsaknad på färgpigment (melanin) i huden hos människor och djur, avsaknad av melanin hos växter albit Substantiv ett slags vitt fältspatmineral albizia Substantiv någon av de växtarter som ingår i släktet albizior (Albizia) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av dessa arter albumin Substantiv enkelt protein, ett enkelt äggviteämne albuminuri Substantiv (onormal) förekomst av albumin i urinen alcantara Substantiv ett mockaliknande tyg av syntetiskt fibermaterial aldehyd Substantiv ett ämne tillhörande den kemiska gruppen aldehyder, som innehåller aldehydgruppen -CHO aldehydgrupp Substantiv (förekomst av) den funktionella gruppen -CHO aldohexos Substantiv hexos som är en aldehyd (t.ex. glukos och galaktos) aldosteron Substantiv ett steroidhormon, den viktigaste mineralkortikoiden som produceras i zona glomerulosa i binjurebarken, och som ökar njurarnas reabsorption av natrium och vatten och utsöndring av kalium, och vars insöndring stimuleras a aleatorisk Adjektiv slumpmässig, tillfällig, som beror på chans alef Substantiv den första bokstaven i det hebreiska alfabetet: א alektopat Substantiv person som ej kan bestämma sig; någon oförmögen att fatta beslut alemann Substantiv person som tillhörde den germanska folkgruppen alemanner alemanniska Substantiv ett germanskt språk, nära besläktat med tyska, som talas i vissa delar av Södra Tyskland, Alsace (Frankrike), Vorarlberg (Österrike), Schweiz och Liechtenstein aleutiska Substantiv ett språk i språkfamiljen eskimåisk-aleutiska språk alexanderhugg Substantiv drastisk eller radikal åtgärd för att lösa ett problem alexandrin Substantiv ett versmått (särskilt under 1600- och 1700-talen) med sex jambiska versfötter i varje vers och med taktvila (cesur) i mitten alexandrit Substantiv en varietet av krysoberyll alfabetisera Verb ordna efter bokstavsordning alfabetisering Substantiv undervisning i läskunnighet för analfabeter; utrotande av analfabetism; det att alfabetisera alfabetiskt Adverb på ett alfabetiskt sätt alfacell Substantiv cell av en typ av celler som finns i endokrina pankreas och som producerar glukagon alfadjur Substantiv högst rangordnade djuret i en flock alfahelix Substantiv vanlig typ av sekundärstruktur där proteinkedjan är formad som en symmetrisk spiral alfahona Substantiv dominant hona alfahydroxipropansyra Substantiv rationellt namn för mjölksyra, C3H6O3, en biologiskt viktig syra alfamotorisk Adjektiv som innerverar extrafusala muskelfibrer (vilket leder till vanlig muskelkontraktion) alfanumerisk Adjektiv som inte innehåller något annat än bokstäver och siffror alfastråle Substantiv en sorts radioaktiva strålar alfastrålning Substantiv strålning av heliumkärnor (He-4) alfatestning Substantiv test och bedömning av ny, ännu ej färdig programvara (vanligen internt inom programutvecklarnas egen organisation), som föregår betatestning (vilken vanligen utförs av slutanvändare) alfaversion Substantiv en (tidig) version av en programvara som släpps för alfatestning alfkors Substantiv fyra-, fem- eller sex-)uddig symbol (kors eller stjärna) som användes som skydd mot onda andeväsen och trolldom; amulett med sådant tecken alfredsvide Substantiv en växtart (Salix alfredii) inom familjen videväxter (Salicaceae); exemplar av denna art alfrescomålning Substantiv variant av alfreskomålning alfreskomålning Substantiv teknik som går ut på att måla direkt på fuktig, nylagd kalkputs alfågel Substantiv en art (Clangula hyemalis) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten alfågel alförrädare Substantiv en art (Polysticta stelleri) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten alförrädare algblomning Substantiv kraftig tillväxt av planktonalger algebraiker Substantiv matematiker som specialiserar sig på algebra algebraisk Adjektiv till algebra algerier Substantiv person, vanligen man, från Algeriet algerisk Adjektiv som rör Algeriet algeriska Substantiv kvinna från Algeriet algofobi Substantiv rädsla för smärta algonkinska Substantiv ett algonkinspråk som talas av urinvånare i kanadensiska provinserna Québec och Ontario algoritmisk Adjektiv som har att göra med algoritmer alienation Substantiv känsla av främlingskap; social avlägsenhet, kallsinnighet alienera Verb göra främmande, avlägsna, fjärma, stöta bort alienerande Adjektiv som alienerar alienering Substantiv det att alienera alifatisk Adjektiv om ett kolväte vars molekyl är öppen och inte sluten i en ring alija Substantiv den judiska immigrationen till Israels land (historiskt eller i modern tid); handlingen att som jude flytta till och bosätta sig i Israel alikvotstämma Substantiv orgelstämma som förstärker andra övertoner än oktaver alimentation Substantiv föda, näring; underhåll alimentär Adjektiv som har samband med föda, som har med maten att göra alinea Substantiv stycketecknet ¶ alingsåsare Substantiv person som är bosatt, eller har sitt ursprung, i staden Alingsås alka Substantiv individ från familjen alkor (Alcidae) alkald Substantiv spansk kommunalordförande och polisdomare alkali Substantiv lösliga baser; stavningsvariant av alkalie alkalie Substantiv basiskt ämne alkalilut Substantiv vattenlösning av basiska kemikalier alkalimetall Substantiv grundämne i första gruppen i det periodiska systemet, undantaget väte alkalinitet Substantiv mått på vattnets förmåga att motstå försurning alkalisk Adjektiv basisk; med ett pH högre än 7 alkaloid Substantiv kvävehaltigt växtämne med starka giftverkningar (till exempel morfin, kokain, stryknin, nikotin) alkan Substantiv ett mättat kolväte; alkaner utgör huvudbeståndsdelarna i bensin alkekung Substantiv en art (Alle alle) inom fågelfamiljen alkor (Alcidae); individ av arten alkekung alkemisk Adjektiv det som angår alkemi alken Substantiv omättat kolväte med minst en dubbelbindning alkobom Substantiv bom kopplad till alkoholmätare för att stoppa rattfyllerister alkoglass Substantiv alkoholhaltig glass alkoholberoende Adjektiv beroende av alkohol alkoholdryck Substantiv dryck som innehåller alkohol alkoholförbud Substantiv förbud mot alkohol alkoholförgiftning Substantiv akut drogförgiftning orsakad av etanol alkoholförsäljning Substantiv försäljning av alkohol alkoholhalt Substantiv halt av alkohol (etanol) i drycker som öl eller vin alkoholhaltig Adjektiv som innehåller alkohol alkoholisk Adjektiv som har att göra med alkohol; alkoholhaltig alkoholisthem Substantiv ett hem (en institution) för vård av alkoholister alkoholkonsumtion Substantiv det att konsumera alkohol alkoholkultur Substantiv social kultur för alkohol; vad, hur, och i vilken mängd alkoholhaltiga drycker konsumeras alkoholmissbruk Substantiv stor konsumtion av alkohol som leder till sociala problem alkoholmonopol Substantiv monopol på handel med alkohol alkoholpolitik Substantiv politik som behandlar distributionen och lagar om alkohol alkoholpolitisk Adjektiv som rör alkoholpolitiken alkoholpåverkad Adjektiv (kraftigt) påverkad av etanol (sprit) alkoholpåverkan Substantiv det att vara påverkad av alkohol alkoholrus Substantiv tillstånd av påverkan av alkohol; rus från alkohol alkoholskadad Adjektiv alkoholiserad alkoholskatt Substantiv avgift som staten tar ut på alkohol alkoholstyrka Substantiv den andel alkohol (procent av vikt eller volym) som ingår i en dryck alkoholtillstånd Substantiv tillåtelse att servera alkohol alkoläsk Substantiv alkoholhaltig läskedryck alkolås Substantiv låsfunktion som kräver em nykter andedräkt för att låsas upp alkometer Substantiv apparat för undersökning av alkoholhalt i utandningsluft alkotest Substantiv ett sätt att snabbt påvisa alkoholförtäring (hos bilförare) alkotte Substantiv kotte från trädet al alkov Substantiv avgränsad del av ett rum i form av en nisch avsedd för sängplats; mindre rum utan fönster; nisch där fönstret är placerat (fönsteralkov) alkvist Substantiv kvist av trädet al alkylatbensin Substantiv bensin framställd genom alkylering; används som miljöbränsle till gräsklippare alkylering Substantiv reaktion där en alkylgrupp överförs mellan molekyler; det att alkylera alkyn Substantiv omättat kolväte med minst en trippelbindning allahanda Adjektiv variant av allehanda allaktivitetshus Substantiv hus man kan mötas för fritidsverksamheter allas Pronomen genitiv av alla allativ Substantiv yttre lokalkasus i nomens deklination som betecknar rörelsen mot den plats eller yta till vilken någonting förs eller lägges på alldaglighet Substantiv det att vara alldaglig; något som är alldagligt alldagsliv Substantiv detsamma som vardagsliv alldes Adverb alldeles allegat Substantiv bilaga allegori Substantiv en framställning i godtyckligt medium (tal, skrift, bild, skulptur) om något under täckmantel av något annat, ofta med hjälp av metaforer, symboler och liknelser; ett sätt att överföra ett budskap bortom det bokstavliga/ allegorisk Adjektiv framställd i formen av en allegori allegretto Adverb i ganska livligt tempo allegro Adverb snabbt, en tempobeteckning allehanda Adjektiv diverse, av olika slag allel Substantiv en av flera alternativa versioner av en gen eller annan nukleotidsekvens på ett bestämt locus allelopati Substantiv process där en organism (vanligen växt) utsöndrar kemiska ämnen som påverkar andra organismer positivt eller negativt allelopatisk Adjektiv som rör eller avser allelopati, som har förmåga att påverka andra organismer genom kemiska utsöndringar alleman Substantiv alla människor, eller en majoritetsbefolkning inom en geografisk eller social grupp allemande Substantiv en slags medeltida dans från Tyskland allemansrätt Substantiv oskrivna regler och rättigheter angående beteende i naturen, speciellt förekommande i nordiska länder allenarådande Adjektiv ensamrådande, enväldig allenast Konjunktion om endast allergen Adjektiv allergiframkallande allergiframkallande Adjektiv som framkallar allergi allergiker Substantiv person som lider av någon sorts allergi allergirum Substantiv hotellrum avsedd för allergiker allergitest Substantiv undersökning om någon har allergi eller intolerans mot något ämne allergolog Substantiv läkare som ägnar sig yrkesmässigt åt allergologi allergologi Substantiv läran om de allergiska sjukdomarna, deras förekomst, orsaker och behandling allergologisk Adjektiv som avser allergologi allestädesnärvaro Substantiv närvaro i alla ting, överallt allfader Substantiv den högste guden i en religion allfarväg Substantiv allmän större landsväg; huvudled, stråkväg allhelgona Substantiv alla helgons allhelgonadag Substantiv en kristen högtid som firas till alla helgons ära och också är en allmän minnesdag för de döda vilken firas genom att man tänder ljus och vakar över anhörigas gravar; högtiden infaller alltid den 1 november (till skillna allhet Substantiv helhet, fullständighet, fullhet, totalitet, universalitet; sammanfattning, inbegrepp alliansfri Adjektiv som inte är medlem i någon allians alliansfrihet Substantiv opartiskhet, oavhängighet, neutralitet alliansparti Substantiv politiskt parti som är med i en allians allierande Adjektiv som allierar alligatorrik Adjektiv rik på alligatorer alligatorägg Substantiv ägg från en alligator allin Adjektiv stavningsvariant av all-in allitteration Substantiv typ av rim där på varandra följande ord inleds med samma bokstav; rim där närstående ord, ofta de betonade, börjar på samma konsonant eller likljudande konsonant, eller på vokal allitterera Verb skriva en allitteration allittererad Adjektiv som allittererats allittererande Adjektiv som allittererar allmakt Substantiv makt över allt allmoge Substantiv benämning på bönder och ståndslösa människor i det svenska bondesamhället allmogestil Substantiv konstriktning som var vanlig i det svenska bondesamhället allmänbilda Verb skaffa sig en allmänbildning; se till att bli allmänbildad allmänbildad Adjektiv som har allmänbildning allmänbildning Substantiv bred, önskvärd kunskap i många områden (till skillnad från specialiserad fackkunskap) allmänfarlig Adjektiv som riskerar flera personers hälsa eller säkerhet; som innebär fara för allmänheten allmängiltig Adjektiv som gäller, förekommer, är relevant eller kan tillämpas i många eller samtliga fall, överallt, alltid allmängiltighet Substantiv egenskapen att vara allmängiltig allmängods Substantiv något som alla känner till allmänintresse Substantiv något som är av intresse för, berör eller är till gagn för den stora massan allmänläkare Substantiv läkare som är specialist i allmänmedicin allmänmänsklig Adjektiv något som kännetecknar alla människor genom alla tider allmänning Substantiv område som inte omfattas av privat äganderätt utan kan utnyttjas av envar, alla lokala invånare eller alla som tillhör det kollektiv (den samfällighet) som förvaltar allmänningen allmännyttig Adjektiv som är till nytta för samhället allmänt Adverb på ett allmänt sätt, i allmänhet allnatur Substantiv hela naturen, allt levande; i synnerhet i bestämd form allod Substantiv fri egendom, fast egendom med full äganderätt allodial Adjektiv ägd med full äganderätt allodium Substantiv egendom som hålls i absolut ägarskap allofon Substantiv variant av fonem allograf Substantiv variant av grafem som ej är betydelseskiljande allokera Verb dela upp eller låta någon få resurser eller varor allokering Substantiv resursfördelning av en något för ett visst ändamål allomfattande Adjektiv som omfattar allt allomorf Adjektiv som uppträder som allomorf allongeperuk Substantiv peruk med långa nedhängande lockar (herrmode under 1600-talet och 1700-talet) allopat Substantiv person som utövar allopati allopati Substantiv vanlig läkekonst allopatisk Adjektiv som rör eller avser allopati allopurinol Substantiv giktmedicin allor Substantiv det att två tärningar, efter kast, visar samma siffror allotrop Substantiv variant av ett ämne som skiljer sig åt i molekyl- eller kristallstruktur och därmed har skiljande egenskaper allround Adjektiv allsidig, mångsidig, universell allroundidrottsman Substantiv idrottsman som utövar flera sportgrenar allrum Substantiv rum i enfamiljshus på andra eller tredje våningen som påminner om vardagsrum allrysk Adjektiv som omfattar hela Ryssland allsidig Adjektiv som omfattar alla viktiga områden; som beskriver något ur alla synvinklar allsidighet Substantiv det att vara allsidig allsköns Adjektiv allehanda, av alla slag allslavisk Adjektiv som omfattar alla slaviska folk och språk allsmäktighet Substantiv det att vara allsmäktig allström Substantiv samlingsnamn för likström och växelström allströmsapparat Substantiv apparat (t.ex. radiomottagare) för både likström och växelström allsvensk Adjektiv som är med i allsvenskan allsvenska Substantiv oftast i bestämd form singular i namnet på någon av flera landsomfattande divisioner i olika lagsporter i Sverige; i alla former (mer ovanligt) som benämning på dessa divisioner som medlemmar av en klass med de gemensamm allsvåldigt Adverb allsmäktigt allsång Substantiv gemensam sång av en grupp människor för nöjes skull allsångsvänlig Adjektiv (om sång) som är lätt att sjunga med i; som lämpar sig för allsång alltefter Preposition beroende på alltemellanåt Adverb variantform till allt emellanåt: då och då, ibland alltiallo Substantiv variant av allt i allo alltifrån Preposition ända från alltigenom Adverb hela vägen igenom, från början till slut alltmera Adverb variant av alltmer alltnog Adverb hur som helst, nog om detta alltsamman Pronomen variant av allesammans alltsomoftast Adverb sammansatt variant av allt som oftast alludera Verb anspela eller syfta på händelser, personer och litteratur allunionell Adjektiv som omfattar hela (Sovjet-) unionen allunionellt Adverb omfattande hela (Sovjet-) unionen allusion Substantiv begrepp när man i ett konstnärligt verk syftar på någonting annat, utanför verket alluvial Adjektiv bildad ur sediment i rinnande vatten, avlagrad ur vattenflöde; postglacial alluvialbildning Substantiv avlagringar (t ex marskland) som bildats efter istiden alluvium Substantiv avlagring av sediment i vattendrag, exempelvis sand allvarlighet Substantiv det att vara allvarlig allvarsam Adjektiv som uttrycker allvar allvarsamhet Substantiv det att vara allvarsam allvarsamt Adverb på ett allvarsamt sätt allvetare Substantiv person som är mångbegåvad, mångkunnig och versatil allvetenhet Substantiv det att besitta universala kunskaper (bortom människans möjligheter) allvis Adjektiv som har all världens visdom, oändligt vis, ofta om Gud allvishet Substantiv det att vara allvis allvädersdäck Substantiv däck (bildäck) för både torrt och vått (kallt och varmt) väglag; odubbade vinterdäck allvågsapparat Substantiv radioapparat (mottagare) för alla våglängdsband (långvåg, mellanvåg, kortvåg) allylgrupp Substantiv funktionell grupp i organiska kemiska föreningar med strukturformeln H2C=CH-CH2 — (summaformel C3H5>) allylisotiocyanat Substantiv kemisk förening av kol, kväve, väte och svavel allylklorid Substantiv kemisk förening av kol, väte och klor, C3H5Cl allätare Substantiv omnivor, djur som äter både animalisk och vegetabilisk föda alm Substantiv exemplar, underart eller trädslag i släktet almar almar Substantiv ett släkte (Ulmus) i familjen almväxter almbark Substantiv bark av trädslaget alm almkvist Substantiv kvist av trädet alm almsjuka Substantiv svampsjukdom som angriper trädet alm almskog Substantiv skog företrädesvis bestående av almar almstam Substantiv stam av trädet alm aln Substantiv ett gammalt längdmått, vilket varierade i längd mellan områden alnöit Substantiv en mörkt färgad, tät porfyrisk vulkanisk gångbergart med centimeterstora strökorn av glänsande svarta glimmerflak (biotit); stycke av denna bergart alopecia Substantiv håravfall alorspökuggla Substantiv en art (Ninox plesseni) inom fågelfamiljen egentliga ugglor (Strigidae); individ av arten alorspökuggla alpacka Substantiv en art (Vicugna pacos) inom däggdjursfamiljen kameldjur (Camelidae); individ av arten alpacka alpdraba Substantiv en art (Draba fladnizensis) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten alpdraba alphorn Substantiv ett blåsinstrument med rötterna i Alperna alphumla Substantiv individ av arten Bombus alpinus, som är en art i släktet humlor alpin Adjektiv som avser Alperna alpinism Substantiv bergsbestigning alpinist Substantiv bergsbestigare; kännare av Alperna alpinistisk Adjektiv som har att göra med bergskedja Alperna alpinsk Adjektiv som avser Alperna alpjärnsparv Substantiv en art (Prunella collaris) inom fågelfamiljen järnsparvar (Prunellidae); individ av arten alpjärnsparv alpkaja Substantiv en art (Pyrrhocorax graculus) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten alpkaja alpkråka Substantiv en art (Pyrrhocorax pyrrhocorax) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten alpkråka alplandskap Substantiv landskap som påminner om Alperna; område med höga bergstoppar alpmurmeldjur Substantiv en djurart (Marmota marmota) i familjen ekorrar (Sciuridae); individ av denna art alpros Substantiv en art (Rhododendron ferrugineum) i rododendronsläktet (Rhododendron); individ av arten alpros alpseglare Substantiv en art (Apus melba) inom fågelfamiljen seglare (Apodidae); individ av arten alpseglare alpsockblomma Substantiv en art (Epimedium alpinum) inom växtfamiljen berberisväxter (Berberidaceae); individ av arten alpsockblomma alpvitfjäril Substantiv fjärilsarten Pontia callidice, som ingår i familjen vitfjärilar (Pieridae) alrot Substantiv trä från alens rötter alruna Substantiv en växtart (Mandragora officinarum) inom växtfamiljen potatisväxter (Solanaceae); individ av arten alruna alsassare Substantiv invånare i franska regionen Alsace alsassisk Adjektiv som rör regionen Alsace i östra Frankrike alskog Substantiv skog företrädesvis bestående av alar alstrare Substantiv någon eller något som alstrar alstring Substantiv det att alstra alstringslinje Substantiv generatris altaiska Substantiv ett nordligt turkspråk med omkring 71 600 talare i Altajrepubliken och Altaj kraj i södra Sibirien i Ryssland, samt i delar av Mongoliet och Kina altajkaragan Substantiv en art (Caragana altaica) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten altajkaragan altandörr Substantiv dörr som leder till en altan altanfönster Substantiv fönster till en altan altar Substantiv variantform till altare altarbord Substantiv bord använt som altare altarbrun Substantiv dekorerad bård längs altarskiva altarduk Substantiv duk som läggs på ett altare altarförstycke Substantiv dekorerad trä- eller metallskiva som täcker framsidan av ett altare altarkärl Substantiv kärl som används vid utdelning av nattvarden altarmålning Substantiv målad bild på ett altare altarskrank Substantiv räcke som avgränsar området framför altaret altarskåp Substantiv utsmyckning i form av skulpturer i ett ihopfällbart skåp, ovanför altaret i en kyrka altarstycke Substantiv altartavla altartavla Substantiv målning som hänger ovanför altaret i en kyrka altazimut Substantiv instrument för att mäta altitud och azimut altbasun Substantiv en trombon i altläge alteration Substantiv förvirring, förskräckelse, oro altererad Adjektiv förvirrad, förskräckt; perfekt particip av alterera alternativkostnad Substantiv fiktiv kostnad som används vid benämningen av alternativa resursanvändningar alternativmedicin Substantiv samlingsbegrepp för behandlingar av åkommor, sjukdomstillstånd eller funktionsnedsättningar som inte har prövats vetenskapligt enligt de regler som gäller behandlingar i den etablerade hälso- och sjukvården, eller som ha alternativmedicinsk Adjektiv som rör alternativmedicin alternativt Adverb eller i annat fall, eller också; omväxlande alternera Verb växla mellan alternerad Adjektiv som alternerats alternerande Adjektiv som alternerar alternering Substantiv det att alternera altfiol Substantiv slags stråkinstrument, något större och något lägre stämd än violin gemenligen kallad fiol altflöjt Substantiv ett träblåsinstrument, en tvärflöjt i djupare läge althorn Substantiv ett bleckblåsinstrument altitud Substantiv en himlakropps höjd över horisonten angiven i grader altklarinett Substantiv träblåsinstrument i altläge, stämd i D, Ess eller F, har en varm ton altmeister Substantiv veteran särskilt inom kultur eller sport; (vördad) äldre mästare altoboe Substantiv engelskt horn altruism Substantiv osjälviskhet, det att sätta andras intressen framför sina egna, att vara oegennyttig altruist Substantiv person som kännetecknas av altruism, person som praktiserar altruism altruistisk Adjektiv osjälvisk, oegennyttig altröst Substantiv mörk goss- eller kvinnostämma altstämma Substantiv sångstämma för alt, passande för en djupare kvinnoröst i körmusik eller individuell sång altviolin Substantiv stråkfamiljens altmedlem aluminera Verb överdra med ett tunt lager av aluminium aluminiumatom Substantiv en enskild atom av slaget aluminium, d.v.s. med 13 protoner (och lika många elektroner) aluminiumbromid Substantiv kemisk förening av aluminium och brom aluminiumbrons Substantiv en legering av koppar och aluminium aluminiumburk Substantiv burk av aluminium aluminiumbåt Substantiv båt som bestär i huvudsak av aluminium aluminiumfluorid Substantiv en kemisk förening av fluor och aluminium, AlF3 aluminiumfolie Substantiv folie av aluminium aluminiumfosfat Substantiv kemisk förening av aluminium, fosfor och syre aluminiumfosfid Substantiv kemisk förening av aluminium och fosfor, AlP aluminiumfälg Substantiv fälg tillverkad av aluminium aluminiumgryta Substantiv gryta tillverkad helt eller delvis av aluminium aluminiumhydroxid Substantiv kemisk förening av aluminium, syre och väte aluminiumjodid Substantiv kemisk förening av aluminium och jod aluminiumkarbonat Substantiv kemisk förening av aluminium, kol och syre aluminiumkastrull Substantiv kastrull tillverkad helt eller delvis av aluminium aluminiumklorat Substantiv en kemisk förening av klor, syre och aluminium, Al(ClO3)3 aluminiumklorid Substantiv kemisk förening av aluminium och klor, AlCl3 aluminiumkromat Substantiv kemisk förening av aluminium och krom aluminiumkärl Substantiv kärl av aluminium aluminiumlegering Substantiv legering som har aluminium som huvudbeståndsdel aluminiummynt Substantiv mynt av aluminium aluminiumnitrat Substantiv kemisk förening av aluminium, kväve och syre, Al(NO3)3 aluminiumoxid Substantiv kemisk förening av aluminium och syre, Al2O3 aluminiumplåt Substantiv till plåt utvalsad aluminium aluminiumprofil Substantiv profil (stång) av aluminium; ofta med en avancerad form i genomskärning aluminiumsulfat Substantiv förening av aluminium och svavelsyra aluminiumsulfid Substantiv kemisk förening av aluminium och svavel, Al2S3 alumn Substantiv en före detta student vid en högskola eller ett universitet alun Substantiv ett aluminiumsalt använt bl a som blodstillande medel alunskiffer Substantiv svartbrun lerskiffer med hög halt av organiska ämnen alvablot Substantiv blot på hösten i månadsskiftet oktober - november riktat till alver och förfäder/avlidna släktingar alvar Substantiv den kala kalkstensmarken på Öland och Gotland alvargräshoppa Substantiv en gräshoppsart (Omocestus haemorrhoidalis) inom underfamiljen Gomphocerinae; individ av arten alvargräshoppa alvarmalört Substantiv en art (Artemisia oelandicum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten alvarmalört alveol Substantiv plats där gasutbytet mellan lungor och blod äger rum i levande djur alveolar Adjektiv som utgör en alveolar alveolarluft Substantiv luften i alveolerna alveolartryck Substantiv (gas)trycket i lungans alveoler (relativt atmosfärtrycket) alveolarventilation Substantiv den volym ny yttre luft som faktiskt kommer ned i alveolerna per minut, d.v.s. produkten mellan andningsfrekvensen och differensen mellan tidalvolymen och volymen hos döda rummet alveollumen Substantiv lumen (innandömet) i en alveol (lungblåsa, fylld med luft) alveolmakrofag Substantiv makrofag stationerad i alveol amakrincell Substantiv cell av en typ av celler som finns i näthinnan och där dels vertikalt förbinder bipolära celler med ganglieceller, dels horisontellt förbinder bipolära celler och ganglieceller med varandra amalgam Substantiv legering som innehåller kvicksilver amalgamera Verb blanda kvicksilver med annan metal; smälta samman amalgamerande Adjektiv som amalgamerar amalgamering Substantiv det att amalgamera amanuens Substantiv lägre tjänsteman i vissa ämbetsverk amarant Substantiv en växt, ett släkte av växter (Amaranthus) eller en familj av växter (Amarantväxter) amarantväxt Substantiv medlem i växtfamiljen Amaranthaceae amarantväxter Substantiv en växtfamilj (Amaranthaceae) inom nejlikordningen (Caryophyllales) amaryllis Substantiv hybrid i familjen amaryllisväxter amason Substantiv fysiskt stark och krigisk kvinna amasondrottning Substantiv kvinnlig härskare för sagofolket amasoner amatol Substantiv typ av AN-sprängämne; sprängämnesblandning av ammoniumnitrat och trotyl amatonal Substantiv typ av AN-sprängämne; sprängämnesblandning av ammoniumnitrat, trotyl och aluminiumpulver amatris Substantiv en kvinnlig amatör amatöraktig Adjektiv som beter sig som en amatör amatörboxare Substantiv person som bedriver boxning som fritidsaktivitet amatörfilm Substantiv film producerad av icke-professionell filmskapare amatörforskare Substantiv person som icke yrkesmässigt bedriver forskning inom något område amatörfoto Substantiv foto som tagits av en amatörfotograf amatörfotograf Substantiv person som fotograferar men inte yrkesmässigt amatöridrott Substantiv idrott på amatörnivå amatöridrottare Substantiv person som idrottar på amatörnivå amatöridrottskvinna Substantiv kvinna som idrottar på amatörnivå amatöridrottsman Substantiv man som idrottar på amatörnivå amatörmusiker Substantiv musiker som inte har högre utbildning inom musik och inte har musiken som yrke eller huvudsaklig inkomstkälla, utan snarare som ett fritidsintresse (t.ex. utöver studier eller annat jobb) amatörmässig Adjektiv som är eller ger intrycket av att vara amatör (icke-professionell, icke-expert, icke-kunnig); som är eller ser ut att vara skapad eller utförd av en amatör (eller flera amatörer); som för tankarna till amatörer och deras amatörmässighet Substantiv egenskapen att vara amatörmässig amatörnivå Substantiv segment inom t.ex. sport eller kultur vilket utgörs av amatörer, d.v.s. personer som inte utför aktiviteten yrkesmässigt, som inte livnär sig på den, utan som snarare har den som fritidsaktivitet amatörskap Substantiv det att vara amatör amatörskådespelare Substantiv skådespelare på amatörnivå, d.v.s. skådespelare som ofta saknar professionell utbildning inom skådespeleri och som inte livnär sig på skådespeleriet utan har det som en ren fritidsaktivitet eller endast gör sporadiska mi amatörteater Substantiv teaterverksamhet på amatörnivå, d.v.s. teater där skådespelarna och andra medverkande inte nödvändigtvis har högre professionell utbildning i scenkonst, inte försörjer sig yrkesmässigt med teater och oftast inte får ekon amatörtävling Substantiv tävling på amatörnivå amatörverksamhet Substantiv någon verksamhet (t.ex. inom sport eller kultur) som sker på amatörnivå, d.v.s. där deltagarna inte livnär sig på verksamheten utan snarare har den som fritidsaktivitet amazonsköld Substantiv en växtart (Alocasia x amazonica) inom familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art amazontinamo Substantiv en fågelart (Crypturellus undulatus) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art amba Substantiv en syrlig och kryddig sås gjord av inlagd mango med kryddor som fänkål och chili ambassadråd Substantiv titel på utlandsstationerad tjänsteman vid ambassad ambidexter Adjektiv dubbelhänt ambidextriös Adjektiv dubbelhänt ambiguitet Substantiv tvetydig betydelse ambiguös Adjektiv som kan tydas på två eller flera sätt ambitionsnivå Substantiv hur stor ambition man har att göra något; hur ambitiösman är ambitransitiv Adjektiv som kan vara både transitiv eller intransitiv utan att genomgå en morfologisk förändring ambivalens Substantiv känsla när man delas mellan två motstridiga känslor ambivalent Adjektiv som uttrycker känslomässig tvåsidighet; kluven, dubbelgällande, tudelad ambra Substantiv vaxliknande ämne som bland annat används i parfymer ambrosisk Adjektiv gudomlig, härlig, ljuvlig ambulansförare Substantiv person som kör ambulans ambulanshelikopter Substantiv helikopter som används som ambulans (d.v.s. för akut vård och transport av sjuka och skadade människor) ambulanskvinna Substantiv kvinnlig ambulanssjukvårdare ambulansman Substantiv manlig ambulanssjukvårdare ambulatorisk Adjektiv kringvandrande; flyttbar ambulatorium Substantiv koromgång, gång som omger koret eller högkoret i en kyrkobyggnad ambulera Verb kringflytta, kringvandra ambulerande Adjektiv kringresande; som åker omkring för att erbjuda sina varor eller tjänster amendement Substantiv ändringsförslag americium Substantiv ett grundämne med atomnummer 95, atommassa 243 och symbolen Am americiumtrifluorid Substantiv en kemisk förening av fluor och americium, AmF3 amerikabrev Substantiv brev mellan (svenska) utvandrare till Amerika och släktingar i hemlandet amerikanisera Verb göra (mer) amerikansk; ge en (US-)amerikansk prägel till något; påverka språk, kultur eller karaktär med amerikanska influenser amerikanisering Substantiv det att amerikanisera amerikanism Substantiv språkligt särdrag utmärkande för amerikansk engelska (som dessutom kan anammas av andra språk) ametist Substantiv en violett eller purpurfärgad mineral och ädelsten av som egentligen är en variant av kvarts ametistfärgad Adjektiv med samma färg som en ametist amfibie Substantiv en klass av ryggradsdjur, groddjur, vetenskapligt namn: Amphibia amfibisk Adjektiv som kan leva både på land och i vatten amfiteater Substantiv byggnadskonstruktion med den klassiska amfiteatern och teatern som förebild, eventuellt infogad i ett helt hus, används ex. för skådespel och undervisning amfolyt Substantiv amfotär elektrolyt; ämne som har förmågan att både uppta och avge protoner amfolytisk Adjektiv som har förmågan att både uppta och avge protoner amfora Substantiv antikt vasformat kärl med hög smal hals och två vertikala handtag, vanligen av lera men ibland av metall; användes till förvaring av olja och vin mm amfotär Adjektiv som kan reagera både som en syra och en bas amharisk Adjektiv som rör det amhariska språket amhariska Substantiv afroasiatiskt språk som främst talas i Etiopien, där det har officiell status amid Substantiv ett ämne som innehåller en bindning som består av en karbonylgrupp som binder en kväveatom; gruppen binder tre stycken atomgrupper amilorid Substantiv kemisk föreningar av kol, väte, klor, kväve och syre aminogrupp Substantiv funktionell grupp bestående av ett kväve- och två väteatomer aminosyrakedja Substantiv (kedjan av aminosyror i en) polypeptid ammis Substantiv en mindre aptitretare som serveras på mer exklusiva restauranger innan den verkliga förrätten kommer in på bordet ammonit Substantiv en sorts numera utdöda bläckfiskar (kända från fossiler) ammonium Substantiv (ämnet av) katjonen NH4+ till ammoniak ammoniumacetat Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve och syre ammoniumbikromat Substantiv kemisk förening av kväve, väte, krom och syre ammoniumbromid Substantiv kemisk förening av kväve, väte och brom, NH4Br ammoniumfluorid Substantiv kemisk förening av kväve, väte och fluor, NH4F ammoniumformiat Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve och syre ammoniumfosfat Substantiv kemisk förening av kväve, väte, fosfor och syre ammoniumjodid Substantiv kemisk förening av kväve, väte och jod ammoniumjon Substantiv katjonen NH4+ till ammoniak ammoniumkarbamat Substantiv kemisk förening av ammonium och karbaminsyra ammoniumkarbonat Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve och syre ammoniumklorat Substantiv kemisk förening av kväve, väte, klor och syre, NH4ClO3 ammoniumklorid Substantiv salt av ammoniak och saltsyra, med summaformeln NH4Cl, som ofta används till att smaksätta godis ammoniumkromat Substantiv kemisk förening av kväve, väte, krom och syre ammoniumnitratsprängämne Substantiv samlingsnamn för sprängämnen med ammoniumnitrat som huvudbeståndsdel ammoniumperklorat Substantiv kemisk förening av klor, kväve, väte, klor och syre ammoniumpersulfat Substantiv kemisk förening av kväve, väte, svavel och syre ammoniumrodanid Substantiv kemisk förening av kväve, väte, svavel och klor ammoniumsulfat Substantiv kemisk förening av kväve, väte, svavel och syre ammoniumsulfid Substantiv kemisk förening av kväve, väte och svavel, (NH4)2S ammoniumsulfit Substantiv kemisk förening av kväve, väte, svavel och syre ammoniumvätekarbonat Substantiv kemisk förening av ammonium, väte, kol och syre ammunitionsförråd Substantiv förråd av ammunition amning Substantiv benämning på handlingen att ett barn får mjölk från amma amoralisk Adjektiv som saknar moral; som är oberörd av eller utanför moralbegrepp amoralitet Substantiv egenskap, karaktär, som saknar moral/står utanför moralbegreppen amorbåge Substantiv överläppens kontur (som liknar kärleksgudens båge) amorf Adjektiv formlös; som saknar bestämd form; som saknar bestämd struktur amorin Substantiv kärleksgud i barngestalt amoroso Adverb innerligt amortera Verb betala tillbaka på lån eller skuld amorterad Adjektiv som amorterats amorterande Adjektiv som amorterar amortering Substantiv det att betala av på lån eller skuld amorteringsplan Substantiv genomtänkt idé för hur ett lån ska amorteras amorteringsundantag Substantiv tidsbegränsat undantag från amorteringskrav amorös Adjektiv kärleks- ampallang Substantiv hål som går horisontellt genom ollonet så att ett smycke kan bäras däri ampel Adjektiv god, utmärkt, berömmande ampellilja Substantiv en växtart (Chlorophytum comosum) i familjen sparrisväxter (Asparagaceae); exemplar av denna växt ampelt Adverb gott, utmärkt, berömmande amper Adjektiv barsk (särskilt om kvinnor) ampere Substantiv SI-enheten för elektrisk ström, betecknas "A"; den strömstyrka som enheten ampere ovan motsvarar amperemeter Substantiv ett mätinstrument för elektrisk ström amperemätare Substantiv variant av amperemeter amperetimme Substantiv en måttenhet för elektrisk laddning amperhet Substantiv egenskapen att vara amper amplifiera Verb göra vidare; framställa utförligare amplifierad Adjektiv utökad, breddad, förstärkt amplifiering Substantiv det att amplifiera amplifikation Substantiv förstoring amplitud Substantiv det maximala avståndet (utslaget) från jämviktsläget för en kropp som utför en harmonisk svängningsrörelse amplitudmodulering Substantiv en metod att överföra analog signal genom att denna knytas till en signal med högre frekvens varvid variation av bärsignalens amplitud återspeglar den transporterade signalen; en enklare metod för radiosändning ampull Substantiv liten tillsmält glasbehållare (t ex för att bevara läkemedel sterila) amputation Substantiv avlägsnandet av en extremitet från kroppen genom ett kirurgiskt ingrepp amputerad Adjektiv som amputerats amputerande Adjektiv som amputerar amsaga Substantiv en berättad historia som påstås vara sann men egentligen är uppdiktat strunt amstaff Substantiv en amerikansk hundras som räknas in bland typen bullterrier; individ av denna ras amurfalk Substantiv en art (Falco amurensis) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae); individ av arten amurfalk amursidensvans Substantiv en fågelart (Bombycilla japonica) inom familjen sidensvansar (Bombycillidae); individ av denna art amurtiger Substantiv en underart (Panthera tigris altaica) av arten tiger (Panthera tigris) inom familjen kattdjur (Felidae); individ av underarten amurtiger amurtrast Substantiv en fågel (Turdus pallidus) i familjen trastar amusant Adjektiv lustig, roande amuser Substantiv tilltugg till drink eller vin i form av liten munsbit amusera Verb roa amygdala Substantiv bilateral struktur i hjärnan som utgör en del av limbiska systemet amylas Substantiv typ av enzym som finns i saliv och pankreassaft och som bryter ner stärkelse till maltos amylnitrit Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve och syre amylopektin Substantiv polysackarid som består av en grenad kedja av glukosrester bundna via α-(1,4)-glykosidbindningar och α-(1,6)-glykosidbindningar vid fögreningarna (ungefär var 30:e glukosrest) amylos Substantiv polysackarid som utgörs av en lång ogrenad kedja av glukosrester bundna via α-1,4-glykosidbindningar amöba Substantiv en sorts encellig organism anabaptism Substantiv protestantisk rörelse under reformationen som bland annat utövade vuxendop anabaptist Substantiv anhängare av en protestantisk rörelse under reformationen som bland annat utövade vuxendop anabolism Substantiv den del av ämnesomsättningen som står för att bygga upp komplexa ämnen ur enklare anad Adjektiv som anats anaerob Adjektiv om en organism eller en process som inte behöver syre anafor Substantiv stilfigur där talaren upprepar ett eller flera ord i början av flera meningar eller satser för att skapa en stilistisk eller retorisk effekt anagogisk Adjektiv tolkning av där orden ges en högre betydelse, särskilt inom bibeln anakolut Substantiv brist på grammatiskt sammanhang i en språklig konstruktion anakonda Substantiv ett släkte (Eunectes) i familjen boaormar (Boidae) med fyra arter som lever i och runt floder i Sydamerika; individ av dessa ormar anakoret Substantiv person som lever som eremit (av religiösa skäl), eremitisk munk eller nunna anakreontisk Adjektiv i Anakreons stil (Anakreon en grekisk diktare av kärleks- och dryckessånger) anakronisk Adjektiv otidsenlig anakronism Substantiv otidsenlighet; en företeelse i en fiktiv berättelse som är tagen från en annan tidsperiod, vanligen en senare anakronistisk Adjektiv otidsenlig, antikverad, opassande för nutiden analfabetisk Adjektiv som är analfabet analfabetism Substantiv läs- och skrivokunnighet; oförmåga att läsa och skriva; det att vara analfabet analfissur Substantiv kroppsskada i form av en spricka i närheten av ändtarmsöppningen analgetika Substantiv samlande benämning på smärtstillande läkemedel analgetikum Substantiv läkemedel som lindrar smärta analog Adjektiv likformig; som är /uppbyggt/ på samma eller motsvarande sätt som något annat analogi Substantiv liknelse; /mer välbekant/ exempel som i ett starkt avseende eller flera avseenden påminner om den aktuella frågan analogibildning Substantiv nytt ord eller ny ordform eller ny betydelse efter mönster av något annat analplugg Substantiv sexleksak speciellt avsedd för att föras upp i analen analspricka Substantiv kroppsskada i form av en spricka i närheten av ändtarmsöppningen analyserad Adjektiv som analyserats analyserande Adjektiv som analyserar analysförmåga Substantiv förmåga att analysera analysmetod Substantiv metod för att undersöka ett förhållande i den fysiska världen analysmodell Substantiv teoretisk beskrivning av något som används för att analysera det analöppning Substantiv ändtarmens öppning mot kroppens utsida varigenom avföring lämnar kroppen anamnes Substantiv en sjukdoms förhistoria (enligt patientens egen redogörelse) ananasjuice Substantiv juice gjord på ananas ananasmaska Substantiv (virkning) en sorts maska som består av flera halvfärdiga stolpar som virkas tillsammans till en maska ananasring Substantiv ring (annulusformad plan yta utdragen till en tunn solid cylinder) av gult ananaskött erhållen genom två parallella och tämligen närbelägna transversalsnitt genom en ananas ananassorbet Substantiv sorbet av ananaser ananasväxter Substantiv svenskt namn på växtfamiljen Bromeliaceae anapest Substantiv versfot som består av två svagt betonade stavelser framför en starkt betonad (som i ordet anapest) anarkisk Adjektiv laglös, oordnad anarkism Substantiv politisk åskådning som förordar anarki i betydelsen statslöshet anarkistisk Adjektiv som inte inordnar sig under lagar, som inte har några lagar, laglös anarkokapitalism Substantiv politisk filosofi som förespråkar ett statslöst samhälle med privat äganderätt anarkokapitalist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med anarkokapitalism anarkokapitalistisk Adjektiv som präglas av anarkokapitalism anarkokommunism Substantiv politisk strömning som förespråkar avskaffandet av staten och kapitalismen till förmån för ett horisontellt nätverk av frivilliga sammanslutningar anarkokommunist Substantiv anhängare eller förespråkare av anarkokommunism anarkokommunistisk Adjektiv som avser anarkokommunism anarkosyndikalism Substantiv gren av anarkismen som fokuserar på den fackliga kampen anartri Substantiv oförmåga att frambringa språkljud på grund av förlamning eller liknande anasteemafili Substantiv attraktion till långa eller korta partner anastomos Substantiv förbindelse anatas Substantiv en kristallform av titandioxid som har tetragonal kristallstruktur och oktaedrisk habitus anatema Substantiv bannlysning(sformel); förkastelsedom anatolisk Adjektiv som rör den geografiska eller kulturella regionen Anatolien anatom Substantiv forskare i anatomi anbefalla Verb ålägga eller föreskriva (någon något) anbefallning Substantiv det att anbefalla anbelangande Preposition angående, gällande, för anbringa Verb framföra anbringande Substantiv infästning, insättning; fastsättning; fästpunkt anciennitet Substantiv princip som används för att ge företräde vid utnämningar grundat på antal tjänsteår andakt Substantiv stilla bön, mindre gudstjänst andaktsfull Adjektiv andäktig, vördnadsfull, försjunken i stilla bön andaktsfullt Adverb högtidligt, vördnadsfullt, tyst, stilla andalusier Substantiv person från den spanska regionen Andalusien andalusisk Adjektiv som rör Andalusien andalusiska Substantiv kvinna från Andalusien andalusit Substantiv aluminiumsilikatmineral med den kemiska sammansättningen Al2SiO5, som förekommer i flera olika färger (bland annat brunt, grönt, rosa, lila och rött) andande Substantiv det att andas andante Adverb i ganska långsamt tempo andantino Adverb i något hastigare tempo än andante andebesvärjare Substantiv person som driver ut onda andar med Guds hjälp. andebesvärjelse Substantiv det att driva bort eller frammana andar eller andra övernaturliga väsen med hjälp av en besvärjelse andebesvärjerska Substantiv kvinna som utför besvärjelser, till exempel med avsikt att driva ut onda andar andedrag Substantiv andetag, inandning andefattig Adjektiv som lider brist på idéer eller som är utan högre ingivelse och inspiration; själlös, idéfattig, fadd, trivial andelslägenhet Substantiv lägenhet i flerbostadshus, där man tillsammans med andra lägenhetsinnehavare äger en andel i fastigheten andemening Substantiv egentlig innebörd; rätt betydelse eller mening av något andesit Substantiv en gråsvart till svart, tät, tämligen basisk silikatbergart som uppkommit genom stelning av lava på eller nära jordytan, eller genom förhårdning av vulkanisk aska; stycke av denna bergart andeskådare Substantiv person som säger sig ha förmågan att se eller tala med andar andeskåderi Substantiv det att (anse sig) skåda eller tala med andar andesyn Substantiv övernaturlig uppenbarelse av andar andeutdrivning Substantiv utdrivning eller besvärjelse av onda andar ur människor andeväsen Substantiv övernaturlig varelse andfåddhet Substantiv det att vara andfådd andfåglar Substantiv en ordning (Anseriformes) tillhörande klassen fåglar (Aves) andhane Substantiv hane av någon av fågelarterna ur underfamiljen andfåglar (Anatinae) andhanne Substantiv hane av någon av fågelarterna ur underfamiljen andfåglar (Anatinae) andhona Substantiv hona av någon av fågelarterna ur underfamiljen andfåglar (Anatinae) andhämtning Substantiv andning; sätt att andas andin Substantiv person från området kring bergskedjan Anderna andinsk Adjektiv som rör den sydamerikanska bergskedjan Anderna andjakt Substantiv jakt på änder andligen Adverb andligt andlös Adjektiv utan andetag; väldigt koncentrerad (på grund av rädsla, förväntan, eller dylikt) andlöshet Substantiv det att vara andlös andmat Substantiv mat ämnad att mata änder med andningsarbete Substantiv det (mekaniska) arbete som kroppen utför för andningen andningsbronkiol Substantiv (en av många förekomster av) den sista bronkiolen före alveolerna som den leder till, och där ett visst gasutbyte redan kan ske andningsfrekvens Substantiv antal andetag per minut andningshål Substantiv liten öppning i ett mer eller mindre lufttätt föremål, genom vilken luft kan flöda (och genom vilken en person eller ett djur kan få luft för sin andning) andningsmuskel Substantiv muskel som används vid andning, främst diafragma men vid kraftig andning kan andra, accessoriska, andningsmuskler hjälpa till andningsorgan Substantiv organ som direkt har med andningen att göra, t.ex. lungorna och de övriga luftvägarna andningspaus Substantiv kort paus (t.ex. vid tal, sång eller bruk av blåsinstrument) för (in)andning andningspåverkad Adjektiv som på grund av sjukdom eller skada inte andas på ett normalt sätt andningsrör Substantiv med ett munstycke försett rör som används för att en simmare ska kunna andas under vattenytan andningsskydd Substantiv utrustning som brandmän använder när de måste släcka en brand inomhus andningsstillestånd Substantiv det att en person (för tillfället) inte andas andningssvårighet Substantiv svårighet att andas; ofta i plural andningsuppehåll Substantiv (kortare) period under vilken en person eller ett djur inte andas (vilket inte rör sig om en viljestyrd paus av andningen) andningsövning Substantiv övning av andningen (andningsförmågan) andorran Substantiv person från eller invånare i Andorra, särskilt man andorransk Adjektiv som rör Andorra eller dess invånare andorranska Substantiv kvinna från eller kvinnlig invånare i Andorra andouillette Substantiv fransk korvtyp som tillverkas av tarm och inälvor av gris eller kalv andraderivata Substantiv derivatan av en funktions derivata; derivatans derivata andrafiera Verb framställa eller behandla någon som främmande, avvikande eller som “den andre” i förhållande till sig själv eller den egna gruppen andrafiering Substantiv det att framställa vissa grupper av personer som främmande och onormala andragande Substantiv framförande, anförande, det att andra något andragradsekvation Substantiv ekvation som innehåller termer av andra graden (kvadratiska termer) men inte högre, ekvation där åtminstone en term är upphöjd till två men ingen högre andragradspolynom Substantiv polynom som har grad två andragångsframförande Substantiv repris andrahandsalternativ Substantiv alternativ som inte rankats högst, mindre önskvärt alternativ andrahandsbutik Substantiv butik som säljer begagnade eller använda varor, särskilt kläder andrahandshyresgäst Substantiv hyresgäst som hyr en lägenhet av dess förstahandshyresgäst, person som indirekt hyr en lägenhet av dess hyresvärd andrahandsinformation Substantiv information som kommer i andra hand, och oftast är mindre precis och mindre trovärdig än information som tagits reda på av en själv andrahandskontrakt Substantiv kontrakt skrivet vid uthyrning i andrahand mellan ägaren till ett förstahandskontrakt och den nya hyresgästen andrahandskälla Substantiv källa till information som förmedlats via en eller flera parter, indirekt källa andrahandslägenhet Substantiv lägenhet som hyrs ut med andrahandskontrakt andrahandsmarknad Substantiv marknad för begagnade produkter andrahandsuppgift Substantiv information som inte kommer direkt från egen erfarenhet (utan indirekt, från andra människor) andrahandsuthyrning Substantiv det att hyra ut en bostad som man själv hyr från ägaren andrahandsval Substantiv det alternativ, bland flera tänkbara, som den som ansöker (tillsätter eller liknande) för egen del näst helst skulle vilja se som faktiskt utfall andrahandsvara Substantiv en vara av sämre kvalité än ordinarie, en vara av andrahandssortering andrahandsvärde Substantiv värde som en begagnad sak har när man vill sälja den för andra gången andrake Substantiv hane av vildand andraklassare Substantiv elev som går i andra klass (vanligen årskurs två i grundskolan) andrapar Substantiv position i travlopp; efter ledaren, men före tredjepar andras Pronomen genitiv av andra; som tillhör andra andrasortering Substantiv lite sämre än de bästa (varorna, produkterna, frukterna) andraspråk Substantiv språk som en person lärt sig utöver sitt modersmål, till exempel på grund av utomlandsflytt andraspråksinlärning Substantiv inlärning av ett språk som inte är en individs modersmål, ofta i en miljö där språket används i det omgivande samhället andraspråkssvenska Substantiv svenska språket talat eller skrivet som andraspråk andraspråkstalare Substantiv person som talar ett (visst) språk som andraspråk andraspår Substantiv spår på en travbana som ligger utanför det innersta spåret andraårsstudent Substantiv student (vid t.ex. högskola eller universitet) som läser sitt andra år på utbildningen (d.v.s. det är mer än ett år men mindre än två år sedan studenten påbörjade utbildningen) andreaskors Substantiv kors med snedställda armar androcentrism Substantiv det att systematiskt sätta det manliga i centrum och låta det utgöra en norm, vilket gör att det kvinnliga hamnar utanför normen och blir något avvikande och annorlunda androfil Adjektiv som älskar eller attraheras av män eller maskulinitet androfobi Substantiv rädsla för män androgen Adjektiv som har verkan som manliga könshormoner androgenreceptor Substantiv receptor för androgen androgyn Adjektiv som har både manliga och kvinnliga karakteristika androlog Substantiv en läkare som arbetar speciellt med sjukdomar och störningar i mäns fortplantningsorgan andromedansk Adjektiv som avser Andromedagalaxen andropaus Substantiv tillstånd hos vuxen man med början omkring 50-årsåldern som innefattar både fysiska förändringar vilka antas ha samband med minskad bildning av testosteron och dehydroepiandrosteron andropodium Substantiv till fortplantningsorgan ombildad analfena hos hanar bland fiskar i släktet Hemirhamphodon och familjen höglandstandkarpar (Goodeidae) andsvag Adjektiv som är ogenomtänkt, logiskt oklar, irrationell; svag i andan andtruten Adjektiv andfådd andtäppa Substantiv svårighet att andas andunge Substantiv unge till and andäktig Adjektiv andaktsfull andäktigt Adverb med andakt anekdotartad Adjektiv som liknar en anekdot anekdotisk Adjektiv anekdotartad anemisk Adjektiv som lider av anemi (blodbrist) anemometer Substantiv mätare av vindstyrkan anemon Substantiv individ av växtart i sippsläktet (Anemone) i familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae), samt vissa andra arter i familjens övriga släkten aneroidbarometer Substantiv barometer som mäter lufttrycket med hjälp av en lufttom elastisk dosa anestesi Substantiv oförmåga att uppfatta känselintryck; bedövning anestesiolog Substantiv läkare som har ansvar för bedövning och smärtlindring under en operation anestesiologi Substantiv läran om bedövning (om anestesi) anestetikum Substantiv bedövningsmedel anestetisk Adjektiv bedövande anfader Substantiv förfader, mansperson i äldre tid från vilken en släkt härleder sina anor anfallskrig Substantiv krig som förs av andra anledningar än självförsvar anfallslysten Adjektiv som känner ett starkt begär av att gå till anfall anfallsspel Substantiv offensiv manöver i spel anfallsspelare Substantiv spelare som har till uppgift att anfalla anfallsvapen Substantiv vapen som används vid anfall anfallsvinkel Substantiv aerodynamiskt uttryck för vinkeln mellan en vingprofils rörelseriktning i förhållande till den omgivande luften och profilens korda anfallsvåg Substantiv en våg av flera i ett länge pågående anfall anfallszon Substantiv zon på spelplanen där det ena laget anfaller anfang Substantiv speciellt stor och dekorativt utformad bokstav i början av ett kapitel eller ett stycke i en text anfordran Substantiv formell uppmaning, krav anfäkta Verb ansätta, angripa, plåga, hemsöka; starkt oroa eller besvära anfäktelse Substantiv mental plåga anförare Substantiv ledare, chef, överhuvud, kondottiär anförarskap Substantiv det att vara en anförare anföring Substantiv det att anföra; återgivande av yttrande, citat anföringsstreck Substantiv tankstreck (–) när det används vid början av en rad för att visa att raden är ett citat anföringstecken Substantiv interpunktionstecken som bland annat används för att indikera citerad text anföringsverb Substantiv verb som indikerar att det som återgivits tidigare är ett citat anförvant Substantiv släkting angeldon Substantiv fiskeredskap bestående av ett fäste med en rulle som sätts fast i is tillsammans med en lina utdragen via en upphöjd vippa som hänger ner i vattnet angelfiske Substantiv det att fiska med hjälp av angeldon angelologi Substantiv det religionsvetenskapliga studiet av änglar angelologisk Adjektiv som rör angelologi angifva Verb senare ange angina Substantiv kort för angina tonsillaris, halsfluss, tonsillit angiografi Substantiv röntgenfotografering av blodkärl, vaskulär radiologi angiologi Substantiv läran om blodkärlens byggnad angioskopi Substantiv undersökning av insidan av blodkärl, vanligen artärer, med hjälp av fiberoptiskt kikarinstrument eller andra mikrooptiska metoder angiosperm Substantiv gömfröig växt angiotensin Substantiv angiotensin I, angiotensin II eller besläktad förening angiotensinogen Substantiv plasmaprotein som produceras av levern och som kan ombildas till angiotensin I av renin från njurarna angivelse Substantiv sakuppgift angiven Adjektiv utvald, anvisad, utpekad, förrådd, och angiveri Substantiv storskalig förekomst av anmälningar (till polisen) angla Verb fiska med krok/angel anglifiera Verb göra (mer) engelsk anglifiering Substantiv det att anglifiera anglisera Verb anglifiera; göra engelsk; sätta engelsk prägel på anglisering Substantiv det att anglisera anglist Substantiv forskare i engelskt språk och engelsk kultur angloamerikan Substantiv amerikan av engelsk härkomst angloamerikansk Adjektiv som rör Storbritannien eller USA eller båda anglofil Adjektiv att ha stort intresse för England och den engelska kulturen anglofobi Substantiv motvilja mot allt engelskt anglosachser Substantiv germanska folkstammar som migrerade till brittiska öarna, i synnerhet England, och blev dominerande där från 300-talet anglosachsisk Adjektiv variant av anglosaxisk anglosachsiska Substantiv stavningsvariant av anglosaxiska anglosaxare Substantiv germanska folkstammar som under folkvandringstiden slog sig ned i Britannien anglosaxisk Adjektiv engelskspråkig; engelsk eller nordamerikansk anglosaxiska Substantiv annat namn på fornengelska angläs Substantiv en sällskapsdans angolan Substantiv person, i synnerhet man, från Angola angolansk Adjektiv som rör Angola eller dess folk angolanska Substantiv kvinna i Angola eller med angolansk härkomst angorakatt Substantiv en sorts katt med mycket långt och mycket fint hår angoraull Substantiv ull från angoraget (Angora äldre namn på Ankara) angostura Substantiv den beska oljan från barken av ett träd i Mellanamerika; likör eller brännvin som smaksatts av denna olja angreppskrig Substantiv krig som förs av andra anledningar än självförsvar anguillan Substantiv invånare från brittiska ön Anguilla i Västindien; person med anguillansk härkomst anguillansk Adjektiv som rör ön Anguilla eller dess invånare angöra Verb att då man närmar sig kusten fastställa sin position i förhållande till land angöring Substantiv det att angöra en båt; handling som angör en båt angöringsplats Substantiv plats att angöra en båt angöringstrafik Substantiv trafik som utgörs av fordon som får tillträde anhedoni Substantiv oförmåga att känna glädje anhedonisk Adjektiv som upplever anhedoni anhopa Verb hopa, samla i en hop anhopande Adjektiv som anhopar anhopning Substantiv det att anhopas anhydrit Substantiv ett bergartsbildande mineral anhängiggöra Verb överlämnat ärende till myndighet anhåll Substantiv stillastående stöd för rörlig del (verktyg, ämne) på bearbetande maskin; för svarvstål på träsvarv; för ämne på såg eller hyvel anhållande Substantiv tillfälligt frihetsberövande genom polisen anhållning Substantiv det att anhålla anhöriginvandring Substantiv invandring genom anknytning till anhöriga som redan bor i destinationslandet anilin Substantiv kemisk förening som bl a används vid färgframställning animacitet Substantiv klassificering av substantiv baserat på deras levandehet animalier Substantiv födoämnen från djurvärlden animalisk Adjektiv som kommer från djurriket animation Substantiv framställning av tecknad film animatum Substantiv en av klasserna för semantiskt genus animatör Substantiv person som animerar något, i synnerhet film anime Substantiv animerad film från Japan och/eller i typisk japansk stil animera Verb liva, egga, sporra, uppmuntra animerad Adjektiv livad, levandegjord animerande Substantiv det att animera animering Substantiv sekvens av bilder som spelas upp i snabb följd så att objekten på bilderna ser ut att röra på sig; enklare film animism Substantiv tron att allting i naturen har en själ animistisk Adjektiv som rör animism; som utgår från att allt i naturen har en själ animositet Substantiv fiendskap, stark ovilja, agg, hätskhet aningen Adverb en aning, lite aningsfull Adjektiv full av aning aningslös Adjektiv utan en aning, naiv, ovetande aningslöshet Substantiv det att vara aningslös anis Substantiv en art (Pimpinella anisum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ eller grupp individer av arten anis anisotrop Adjektiv som har olika egenskaper i olika riktningar anisotropi Substantiv det att ha olika egenskaper i olika riktningar, det att vara anisotrop anjon Substantiv negativt laddad jon ankarbägarmanet Substantiv en manet (Haliclystus auricula) inom ordningen bägarmaneter (Stauromedusae); individ av denna art ankarkätting Substantiv kätting som förbinder ett fartyg med dess ankare ankarlift Substantiv skidlift format som ett ankare ankarlina Substantiv lina som förbinder ett fartyg med dess ankare ankarplats Substantiv område som till för att ett fartyg ska ankra ankarstock Substantiv tvärslå (trästock eller järnstång) på ankare ankartross Substantiv tross som sammankopplar fartyg med ankare ankdamm Substantiv oföränderlig, statisk miljö ankelring Substantiv smycke i form av en ring (av metall) buren runt ankeln anklagan Substantiv det att anklaga anklagande Adverb framförande förebråelser anklagare Substantiv person som anklagar anklagelsepunkt Substantiv specifik anklagelse (från en lista av sådana) anklang Substantiv återklang, resonans anknyta Verb skapa en (tankemässig) koppling (till något annat fenomen, från det aktuella); innehålla delar som har att göra med (något annat ämne); ha gemensamma beröringspunkter med; ha att göra med; (ibland) ansluta, skapa kopplin anknytningsinvandring Substantiv anhöriginvandring ankommen Adjektiv angripen, skadad (av fukt eller ferment); härsken, dålig, skämd ankra Verb kasta ankar ankrande Substantiv det att ankra ankring Substantiv det att ankra ankringsplats Substantiv synonym till ankarplats ankunge Substantiv unge till anka ankylosaurie Substantiv någon av de dinosaurier inom gruppen Ankylosauria bland fågelhöftade dinosaurier (Ornithischia) som levde under perioderna jura och krita; individ av dessa dinosaurier anletsdrag Substantiv ansiktsdrag anlopp Substantiv det samma som sats, de steg som tas före ett hopp anlupen Adjektiv färgad till följd av oxidation, ärgig anläggande Substantiv det att anlägga anläggare Substantiv person som anlägger något, någon som bygger en grund för fortsatt bygge anläggningsbil Substantiv lastbil som används vid anläggning (av vägar, hus); vanligen med tippflak anläggningsförrättning Substantiv uppmätning och uppförande av en gemensamhetsanläggning, varvid antalet delägare fastställs, samt deras rättigheter och skyldigheter anläggningsmaskin Substantiv ett motordrivet fordon eller en maskin som används för markarbeten, vägunderhåll, byggen, rivning, jordbruk eller godshantering anläggningstillgång Substantiv tillgång som är avsedd att användas under lång tid anländande Substantiv det att anlända anlöpa Verb lägga till för kortare uppehåll anlöpande Substantiv det att anlöpa anmana Verb uppmana anmaning Substantiv det att anmana anmoda Verb uppmana anmodan Substantiv uppmaning, begäran anmoder Substantiv förmoder, kvinnsperson från äldre tid från vilken en släkt härleder sina anor anmälande Substantiv det att anmäla anmälare Substantiv person som anmäler något anmälning Substantiv anmälan, det att anmäla någon eller något anmälningsavgift Substantiv avgift som betalas när någon anmäler sig till något (t.ex. en kurs eller en tävling) anmälningsblankett Substantiv blankett som fylls i av person i samband med att han eller hon anmäler sig till något (t.ex. en kurs eller tävling) och som lämnas till arrangören (och som utgör den formella delen av själva anmälan) anmälningsdag Substantiv dag under vilken det är möjligt att anmäla sig till något, d.v.s. dag inom anmälningstiden anmälningsplikt Substantiv förpliktelse att anmäla något anmälningsskyldighet Substantiv förpliktelse att anmäla något anmälningstid Substantiv tidsperiod inom vilken en anmälan kan göras (inkomma till mottagaren) anmärka Verb påpeka ett fel eller kommentera något olämpligt; klaga (på); formellt påpeka något (göra en anmärkning) anmärkande Substantiv det att anmärka annaler Substantiv årsböcker, årsskrifter; historia annandag Substantiv andra helgdagen av en kristen högtid annandagsbandy Substantiv bandymatch som traditionellt spelas på annandag jul annats Pronomen genitiv av annat annektera Verb orättmätigt ta en del av en annan stats område i besittning annekterad Adjektiv som annekterats annekterande Adjektiv som annekterar annektering Substantiv det att annektera annektion Substantiv införlivande med våld annexion Substantiv variant av annektion annihilera Verb tillintetgöra, förinta annihilering Substantiv det att annihilera annonsbyrå Substantiv företag som säljer tjänster som har att göra med reklam (i synnerhet att förmedla kontakt mellan annonsörer och tidningar) annonsering Substantiv det att annonsera annonskampanj Substantiv satsning från företag, organisation eller liknande för att nå ut med ett budskap eller erbjudande, vilken innefattar (oftast betalda och enhetliga) annonser i ett eller flera format (tv, radio, webbplatser, reklampelare annonssida Substantiv sida i en publikation som är vikt för annonser annonsör Substantiv någon som låter publicera en annons annorlundahet Substantiv kvalitet av att vara annorlunda annotation Substantiv anteckning, notering, notis annotera Verb anteckna, anmärka annotering Substantiv det att tilldela något en anteckning/notis annuarium Substantiv årsbok annuell Adjektiv årlig annuitet Substantiv årlig avbetalning (ränta + amortering) annuitetslån Substantiv typ av lån där varje avbetalning (över tid) sker till samma belopp genom att räntebeloppet successivt minskar medan amorteringsbeloppet successivt ökar med samma belopp annullera Verb upphäva en order; göra något ogiltigt annullerande Substantiv det att annullera annullering Substantiv en process i vilken man formellt förklarar något för ogiltigt annulus Substantiv en ring; området mellan två koncentriska cirklar anod Substantiv den elektrod där en oxidation äger rum anolja Verb gnida in olja, vaselin eller dylikt anomal Adjektiv inte normal, oregelmässig anomi Substantiv laglöshet, upplösning av annars gällande normer anonymisera Verb utföra eller lagra på ett sätt som bevarar anonymitet anonymisering Substantiv det att anonymisera anoplosaurus Substantiv dinosaurie av släktet Anoplosaurus inom familjen nodosaurider (Nodosauridae) vars fossil hittats i vad som idag är England; individ av detta släkte anorak Substantiv tunn, vindtät jacka med kapuschong som saknar knäppning och i stället trädes över huvudet anordnare Substantiv person som anordnar något anorektiker Substantiv person som lider av anorexi (möjligen som ett symptom på sjukdomen anorexia nervosa) anorektisk Adjektiv som lider av anorexi anorexi Substantiv anorexia nervosa anormal Adjektiv onormal anosmi Substantiv avsaknad av luktsinne; oförmåga att förnimma en eller flera dofter anoxi Substantiv total avsaknad av syre; total syrebrist anpassande Substantiv det att anpassa anpassbar Adjektiv som kan anpassas anpassbarhet Substantiv det att vara anpassbar anpassningsbar Adjektiv som kan anpassas anpassningsbarhet Substantiv förmåga att kunna anpassas anpassningsförmåga Substantiv en biologisk livsforms förmåga att anpassa sig till en ny eller förändrad miljö; ett djurs, en människas eller en organisations förmåga att anpassa sig till nya (livs)villkor, omständigheter eller krav anpassningsprocess Substantiv process under vilken något anpassas till nya förhållanden anrik Adjektiv rik på anor; med stort innehåll av historia och kultur anrika Verb göra rikare; öka halten av ett ämne anrikning Substantiv det att anrika anrikningsanläggning Substantiv anläggning för anrikning (av kärnbränsle) anropssignal Substantiv beteckning (kod) för radiostation anrätta Verb tillaga (maträtt) anrättande Substantiv det att anrätta anrättning Substantiv maträtt, tillagad mat ansamling Substantiv mängd (liknande) föremål eller substans som hamnat på en och samma plats (och där finns i hög koncentration) ansande Substantiv det att ansa ansats Substantiv förberedelse till hopp; ett kraftfullt placerande av fötter i marken för att kunna trycka från och ta spjärn anschluss Substantiv benämning på Nazitysklands annektering av Österrike den 12 mars 1938 ansibel Substantiv en (fiktiv) apparat, med vilken man kan överföra information snabbare än ljuset ansiktsdrag Substantiv utmärkande egenskap i en persons ansikte ansiktsfärg Substantiv färg i ansiktet, teint, hy ansiktshalva Substantiv vänstra eller högra halvan av ett (bilateralsymmetriskt) ansikte ansiktshår Substantiv hår i ansiktet på en människa ansiktsmask Substantiv mask som täcker ansiktet i skyddande eller döljande syfte ansiktsskada Substantiv skada i ansiktet ansiktsskydd Substantiv skydd för ansikte ansiktsvatten Substantiv vätska för kosmetiska ändamål ansjovisburk Substantiv burk med konserverad ansjovis anskaffa Verb ackvirera, förvärva, t.ex. köpa in anskaffarfrihet Substantiv rätt att anskaffa information i syfte att publicera i vissa medier anskaffbar Adjektiv som kan anskaffas anskaffning Substantiv förvärv anskaffningskostnad Substantiv kostnad för att anskaffa något anskaffningspris Substantiv pris till vilket en vara köps anskaffningsvärde Substantiv någots värde när det köptes anskrämlig Adjektiv som är mycket ful, som avskräcker med sitt utseende anskrämlighet Substantiv kvalitet hos den som är anskrämlig anslagen Adjektiv affischerad, annonserad, tillkännagiven anslutningskabel Substantiv kabel avsedd för att koppla samman två eller flera (elektriska eller elektroniska) enheter med varandra anslå Verb slå an (en ton, även bildligt), framkalla (en känsla), påbörja anslående Adjektiv tilltalande ansning Substantiv det att ansa anspann Substantiv det att anspänna (eller spänna an); nämligen dragdjur för ett fordon (vagn, släde) eller redskap (plog) anspela Verb syfta (på) anspelande Substantiv det att anspela anspelning Substantiv tämligen förtäckt hänsyftning eller häntydning anspråksfull Adjektiv som har höga krav, som ställer kraven högt anspråksfullhet Substantiv det att vara anspråksfull anspråkslöshet Substantiv det att vara anspråkslös anspänd Adjektiv tillfälligt spänd, ansträngd anstaltschef Substantiv chef för en anstalt anstifta Verb ge upphov till eller sätta igång något anstiftare Substantiv person som anstiftar till olaglig handling anstorma Verb rusa fram /till anfall/ anstormning Substantiv det att anstorma anstrykning Substantiv bestrykning med färg anställande Substantiv det att anställa anställbar Adjektiv som kan anställas anställningsavtal Substantiv avtal som tecknas mellan arbetsgivare och arbetstagare vid anställning (och som specificerar villkoren för anställningen, t.ex. startdatum, anställningsform, arbetstid, uppsägningstid, lön, semester och sekretess) anställningsbar Adjektiv som är möjlig (och lämplig) att anställa anställningsbarhet Substantiv det att vara anställningsbar anställningsbevis Substantiv dokument som intygar att någon är anställd anställningskontrakt Substantiv juridiskt dokument som fastställer de förutsättningar som avtalats vid en anställning mellan anställd och arbetsgivare anställningsnummer Substantiv företagsunikt nummer som identifierar en anställd anställningsstopp Substantiv ett beslut inom en organisation om att inte anställa fler personer, oftast under en begränsad tidsperiod anställningstrygghet Substantiv säkerhet att inte tappa årbetsplats anställningsvillig Adjektiv villig att anställa anställningsvillkor Substantiv krav som måste uppfyllas vid anställning anständighetsskäl Substantiv orsak, beslutsgrunder, resonemang (skäl) baserade på anständighet (moral, moralism) anständigt Adverb på ett anständigt sätt anstånd Substantiv uppskov, frist anstötlig Adjektiv som väcker anstöt, obehag anstötlighet Substantiv det att vara anstötlig; något som är anstötligt ansvarande Substantiv det att ansvara ansvarighet Substantiv det att vara ansvarig ansvaring Substantiv person som ikläder sig eller ställs till ansvar, ansvarig utgivare, målvakt, syndabock ansvarsfri Adjektiv som är utan ansvar ansvarsfrihet Substantiv det att vara ansvarsfri ansvarsfullhet Substantiv det att vara ansvarsfull ansvarsförsäkring Substantiv försäkring som täcker (till en stor del) den försäkrades skadeståndsskyldighet; försäkring som ersätter skador som en (av misstag eller genom en olyckshändelse, utan uppsåt) orsakar tredje part och vilka en annars skulle ansvarskänsla Substantiv känsla av ansvar ansvarslöshet Substantiv det att vara ansvarslös ansvarsyrkande Substantiv åklagarens formellt förslag till straff för ett brott ansyls Adverb [att göra något] motsols, ansols, motsatt, från väster till öster ansätta Verb placera, anbringa ansökande Substantiv det att ansöka ansökare Substantiv person som ansöker ansökning Substantiv det att ansöka; det att (formellt) begära (något); det att begära inträde i verksamhet ansökningsblankett Substantiv blankett (formulär) som används för ansökan (till anställning, stipendium, utbildning, etc.) ansökningsdag Substantiv dag under vilken det är möjligt att skicka in en ansökan av ett visst slag, d.v.s. dag inom ansökningstiden ansökningsenhet Substantiv organisation, institution eller enhet som ansvarar för att ta emot och behandla ansökningar inom en specifik kontext eller verksamhetsområde ansökningshandling Substantiv dokument för att ansöka ansökningstid Substantiv tidsrymd under vilken ansökningshandlingar kan inlämnas ansökningstillfälle Substantiv den precisa tidpunkt då någon formellt gör en ansökan antabus Substantiv ett medel mot alkoholbegär antacida Substantiv ett läkemedel som binder (neutraliserar) saltsyra antagbar Adjektiv tillräckligt bra för att kunna antas antaglig Adjektiv som kan antas, acceptabel, godtagbar, rimlig, sannolik, trolig, förmodad antaglighet Substantiv egenskapen att kunna antagas; kvalificering, befogenhet, kompetens antagning Substantiv det att anta (3) antagningsbesked Substantiv besked om huruvida man har kommit in på det man har ansökt till, oftast om universitet eller annan skola antagningsnämnd Substantiv nämnd (vid universitet) för antagning av studerande antagningsprov Substantiv prov för att avgöra om någon bör antas till något (exempelvis en utbildning) antagonisera Verb hetsa, reta antagoniserande Adjektiv som antagoniserar antagonism Substantiv motsättning, fiendskap antagonist Substantiv person i motsats- eller konkurrensförhållande till den person eller den rollfigur som betraktas som huvudperson eller hjälte antalsmässig Adjektiv med avseende på antal antarktisk Adjektiv som rör Antarktis antastare Substantiv person som antastar antastbar Adjektiv som kan antastas antavla Substantiv (uppritad) förteckning över en persons förfäder och / eller dess ättlingar ante Konjunktion antingen antecedentia Substantiv föregående händelser, en persons tidigare liv antecipation Substantiv föregripande antecipera Verb gå händelserna i förväg; förutsätta som bekant; föregripa antecipering Substantiv det att antecipera; handling då någon föregriper något antecknande Substantiv det att anteckna antecknare Substantiv person som gjort anteckningar antedatera Verb datera handling med ett tidigare datum än dagens, fördatera antedatering Substantiv det att antedatera antemensale Substantiv dekorerad trä- eller metallskiva som täcker framsidan av ett altare antependium Substantiv tygstycke som används för att täcka och pryda altaret antepenultima Substantiv tredje stavelsen från slutet av ett ord anterograd Adjektiv framåtgående antiamerikanism Substantiv konsekvent motstånd mot olika former av amerikansk politik och politiska ideér. Används ofta för att uttrycka åsikten att USAs politik kritiseras på ett orättvist sätt. antiarytmika Substantiv läkemedel som används för att behandla eller förebygga hjärtarytmier antiauktoritär Adjektiv som tycker att människor ska göra som de vill utan att behöva lyda auktoriteter antiballistisk Adjektiv som har att göra med försvar mot ballistiska missiler antibarbarus Substantiv bok som visar på språkfel (för att förebygga sådana) antibiotikaresistens Substantiv fenomenet att bakterier (genom mutationer och erhållande av resistensgener) blir motståndskraftiga mot antibiotika, d.v.s. att antibiotika slutar vara verksamt mot bakterier antibyråkratisk Adjektiv fientligt inställd till byråkrati antichambrera Verb hålla till i ett väntrum; uppvakta någon högt uppsatt person antichambrering Substantiv väntan på företräde anticyklon Substantiv högtryck, högtrycksområde antidemokratisk Adjektiv som (kännetecknas av idéer som) anses strida mot grundläggande principer i ett demokratiskt samhälle; som går stick i stäv med demokratins principer antiderivata Substantiv primitiv funktion; en funktion F sådan att F = f, för någon given funktion f antieleptika Substantiv grupp av mediciner som används emot epilepsi antifascism Substantiv ideologi, organisation eller handling som försöker bekämpa fascismen och nazismen antifascist Substantiv person som försöker bekämpa fascismen och nazismen antifascistisk Adjektiv som har att göra med antifascism antiferromagnetism Substantiv typ av magnetism, uppstår av (minst) två antiparallella ferromagnetiska substrukturer med magnetiska moment av samma magntitud antifon Substantiv öronpropp (för att utestänga ljud) antifoni Substantiv kyrklig växelsång (mellan två enstämmiga körer eller mellan präst och församling) antifouling Substantiv engelsk benämning för metod som hindrar beväxning på båtskrov. Kallas ibland även "påväxthindrande system" antigendeterminant Substantiv epitop antigenpresentation Substantiv det att en cell på sin yta (bundet på MHC-proteiner) presenterar antigener (för T-celler) från cellens egen proteinproduktion (mest MHC klass 1, de allra flesta celler i kroppen) eller från celler och ämnen som den tagit antigenpresenterande Adjektiv som på sin yta visar upp peptidfragment (antigener) bundna till MHC-molekyler antiguan Substantiv invånare i Antigua och Barbuda eller med antiguansk härkomst antiguansk Adjektiv som rör Antigua och Barbuda eller dess folk antiguanska Substantiv kvinna i Antigua och Barbuda eller med antiguansk härkomst antihjälte Substantiv huvudperson i en berättelse som beter sig moraliskt förkastligt och olikt andra hjältar antihjältinna Substantiv kvinnlig antihjälte antiimperialistisk Adjektiv fientlig till imperialism antiintellektualism Substantiv misstro mot intellektuella antikimitation Substantiv imitation av något från antiken antikisera Verb efterlikna antiken antikiserande Adjektiv antikhärmande antikisering Substantiv det att dana något i en forntida (antik) stil antiklerikal Adjektiv som är mot kyrkan eller prästerskapet antiklimax Substantiv utebliven höjdpunkt; oväntat dåligt slut (efter höga förväntningar) antiklinal Substantiv uppåtböjd del av en veckad berggrund antikommunism Substantiv fientlighet mot kommunism, negativ attityd riktad mot kommunism antikommunist Substantiv person med negativ attityd till kommunism antikommunistisk Adjektiv som liknar eller beter sig som en antikommunist, som har att göra med antikommunism antikommutativ Adjektiv (om en operator *) sådan att a*b = −b*a antikommutativitet Substantiv (om en operator *) det att ha egenskapen att a*b = −b*a antikroppstest Substantiv test för att påvisa förekomsten av antikroppar antikva Substantiv den vanligaste tryckstilen för latinska tecken, uppräta tecken med tjockare lodräta element och tunnare vågräta antikvariat Substantiv bokhandel som säljer (och köper) begagnade böcker antikvarie Substantiv tjänsteman vid vissa inrättningar för fornminnesvård antikvarisk Adjektiv som hör ihop med antikvariat eller med fornsaker antikvark Substantiv antipartikeln till en kvark antikvitetsaffär Substantiv butik där det säljs antikviteter antikvitetshandlare Substantiv handlare som driver handel med antikviteter antilophorn Substantiv horn som vuxit på en antilop antilopjakt Substantiv jakt på antilop antimakass Substantiv (egentligen mot makassarolja) skyddsduk på soff- eller stolryggar antimilitarism Substantiv motstånd mot militarism antimilitarist Substantiv anhängare av antimilitarism, motståndare till militarism antimilitaristisk Adjektiv fientlig till militarism antimon Substantiv ett grundämne med atomnummer 51, atommassa 122 och symbolen Sb antimoni Substantiv motsättningen mellan två lagar eller mellan två satser som upphäver varandra men var för sig verkar vara riktiga antimonklorid Substantiv kemisk förening av antimon och klor, SbCl3 antimonoxid Substantiv kemisk förening av antimon och syre antimonpentaklorid Substantiv kemisk förening av antimon och klor, SbCl5 antimonsulfat Substantiv kemisk förening av antimon, syre och svavel antimonsyra Substantiv en syra som består av väte, syre och antimon, H[Sb(OH)6] antimontribromid Substantiv kemisk förening av brom och antimon antinazism Substantiv fientlighet mot nazism, negativ attityd riktad mot nazism antinazist Substantiv person med negativ attityd till nazism antinazistisk Adjektiv som liknar eller beter sig som en antinazist, som har att göra med antinazism antinomi Substantiv motsatsförhållande, motsägelse antinomism Substantiv opposition mot lagen, riktning som förnekar det som inom en religion allmänt anses eller absolut betraktas som gudomliga lagar antioxidant Substantiv ämne som motverkar oxidation genom att hejda bildning eller verkan av eventuellt skadliga oxiderande föreningar antiparallell Adjektiv som är riktad åt motsatta håll räknat från den givna vektorn; bildande vinkeln 180 grader mot vektorn antipartikel Substantiv partikel motsvarande en "normal" partikel fast med motsatt laddning; bygger upp antimateria antipasto Substantiv sorts (italiensk) förrätt antipati Substantiv motvilja antipatisk Adjektiv motbjudande antiperistaltik Substantiv peristaltik i motsatt riktning jämfört med det normala; peristaltisk rörelse som går bakåt antiperistaltisk Adjektiv som har med antiperistaltik att göra; peristaltisk rörelse i motsatt riktning antipod Substantiv någon eller någontings raka motsats antiporter Substantiv en kotransportör (vid sekundär aktiv transport) som transporterar de två ämnena i motsatt riktning antirasism Substantiv fientlighet mot rasism, policy av att motverka rasism antirasist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med antirasism antirasistisk Adjektiv som har att göra med antirasism, som arbetar för att motverka rasism antireligiös Adjektiv som motsätter sig religiositet antirobotrobot Substantiv robot som används i försvar mot anfallande robotar antirynkkräm Substantiv hudkräm som ska förebygga hudens åldrande antirysk Adjektiv som är negativt inställd till Ryssland som stat antisemit Substantiv judehatare antisemitisk Adjektiv som rör antisemitism, som stöder antisemitism antiseptisk Adjektiv bakteriedödande antisionism Substantiv fientlighet mot sionism, negativ attityd riktad mot sionism antisionist Substantiv person med negativ attityd till sionism antisionistisk Adjektiv som liknar eller beter sig som en antisionist, som har att göra med antisionism antisocial Adjektiv som saknar omdöme och hänsyn till andra människor eller andras egendom antistatisk Adjektiv som motverkar elektrisk laddning t ex i tyg antisymmetrisk Adjektiv sådan att summan av matrisen och dess transponat är lika med nollmatrisen antites Substantiv motsatt idé antitoxin Substantiv motgift som organismen själv bildar mot bakteriegifter antitrombin Substantiv plasmaprotein som bildas av levern och som verkar antitrombotiskt genom att inaktivera trombin och vissa andra aktiverade koagulationsfaktorer antituristisk Adjektiv som är fientligt inställd till turism antivaxare Substantiv person som är skeptisk och orolig över läkarkårens användande av vaccin antivikningsfilter Substantiv lågpassfilter med syfte att förhindra vikning antivirusprogram Substantiv datorprogram som används för att ta bort virus och skadeprogram från en dator antivivisektionist Substantiv motståndare till vivisektion (djurförsök), djurvän, djurrättsaktivist antivästlig Adjektiv som hatar västerlandet antiziganism Substantiv en intuitiv, fördomsfull och negativ attityd gentemot romer som folk och kulturbärare antologi Substantiv diktsamling antonym Adjektiv av (ungefär) motsatt betydelse antonymi Substantiv det semantiska förhållandet att två ord är varandras antonymer antracit Substantiv en sorts glansigt stenkol med hög kolhalt antropocen Substantiv den nuvarande geologiska epoken, då mänsklig aktivitet kraftigt påverkar den jordens geologi och ekosystem antropocentrisk Adjektiv som sätter människan i centrum antropocentrism Substantiv normsystem där människan (eller mänskligheten) står i centrum antropofag Substantiv organism som äter människokött antropogen Adjektiv Av människan/mänskligheten skapad eller orsakad antropoid Adjektiv människoliknande antropologisk Adjektiv som rör antropologi antropologiskt Adverb medelst antropologi, i antropologiskt avseende antropomorf Adjektiv människoliknande antropomorfism Substantiv förmänskligande; uppfattningen att t ex det gudomliga har mänsklig gestalt eller mänskliga egenskaper antroponomastikon Substantiv personnamnsförråd antroponym Substantiv personnamn antroposof Substantiv anhängare av antroposofi antroposofi Substantiv en sorts teosofi anträffa Verb komma att träffa på anträffbarhet Substantiv det att vara anträffbar antydande Substantiv det att antyda antydningsvis Adverb i förtäckta ordalag antändande Substantiv det att antända antändbar Adjektiv som kan antändas antändbarhet Substantiv egenskap att vara antändbar antändlig Adjektiv andtändbar; som går att antända; (bildligt) som lätt eggas antändlighet Substantiv hur lätt eller svårt ett material kan antändas antändning Substantiv det att antända antåga Verb närma sig, nalkas, stunda, förestå, vara (nära) förestående anuri Substantiv ingen (eller nästan ingen) urinproduktion anvisa Verb ge upplysning om eller påvisa något anvisande Substantiv det att anvisa använd Adjektiv som har använts användardokumentation Substantiv dokumentation avsedd för användare användargränssnitt Substantiv (det) gränssnitt som en dator eller mjukvara uppvisar mot användaren, och som denne använder för att mata in kommandon och läsa av utdata användarkonto Substantiv abstrakt koncept i ett datorsystem som kan användas av flera personer, vilket innehåller de åtkomsträttigheter, inställningar och data som en viss användare har användarnära Adjektiv lätt att använda användarprofil Substantiv användarsida användarsida Substantiv webbsida som beskriver en viss användare av webbplatsen webbsidan är på, ofta skapad av användaren själv användaruppgift Substantiv information om användare användarvillkor Substantiv villkor som dikterar hur något (t.ex. mjukvara) får användas användarvänlig Adjektiv enkel att använda; inriktad på enkelhet för användaren användarvänlighet Substantiv den grad i vilken ett objekt, apparat, programvara e.dyl. är lätt att använda utan särskild utbildning aorist Substantiv tempus (i grekiska, sanskrit och vissa andra språk) som betecknar dåtid, verb i detta tempus aortabåge Substantiv den halvcirkelformade delen (arcus aortae) av aorta som avgränsar den uppåtgående delen från den nedåtgående delen av artären aortaklaff Substantiv (exemplar av) den hjärtklaff som leder blod från vänster hjärtkammare till systemkretsloppet apanage Substantiv underhåll, särskilt åt furstlig person apande Substantiv det att apa apart Adjektiv som skiljer sig från en rådande norm apartheidpolitik Substantiv politik som kännetecknas av genomförd åtskillnad på basis av hudfärg apatani Substantiv ett tibetoburmanskt språk som talas i Arunachal Pradesh i Indien apatisk Adjektiv som inte verkar ha någon egen vilja; som inte vill göra något; /sjukligt/ likgiltig apatit Substantiv mineral bestående av kalciumfosfat samt antingen kalciumfluorid eller kalciumklorid apatosaurus Substantiv en växtätande dinosaurie inom det utdöda släktet Apatosaurus, inom infraordningen †sauropoder (†Sauropoda); individ av detta släkte apbur Substantiv bur för att hålla apor i zoologiska trädgårdar apel Substantiv träd i släktet aplar (vetenskapligt namn: Malus) apelgrå Substantiv grå med fläckar som liknar apeln, nu oftast kallad äppelträdet apelsinblom Substantiv (samling av) blommor från apelsinträdet apelsinchoklad Substantiv choklad med apelsinsmak apelsindoft Substantiv doft av apelsiner apelsindryck Substantiv dryck med apelsinsmak apelsinfärgad Adjektiv med samma färg som en apelsin apelsinglass Substantiv glass med smak av apelsin eller med bitar av apelsin apelsinjos Substantiv stavningsvariant av apelsinjuice apelsinklyfta Substantiv klyfta av en apelsin apelsinkräm Substantiv kräm som är gjord på apelsiner apelsinkärna Substantiv kärna från en apelsin apelsinläsk Substantiv läskedryck som innehåller eller smakar apelsin apelsinmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på apelsiner apelsinsaft Substantiv saft gjord på apelsiner apelsinskal Substantiv skal på eller från en apelsin apelsinsmak Substantiv smak av apelsin apelsinsorbet Substantiv sorbet av apelsiner apelsinträd Substantiv träd som det växer apelsiner på aperiodisk Adjektiv inte anpassad för en speciell period (periodtal, frekvens) apertur Substantiv öppning som beroende på storlek släpper in en viss mängd ljus apfysionomi Substantiv fysionomi som påminner om en apas; grovt eller osmickrande ansikte med aplika drag aphelium Substantiv den punkt i en himlakropps bana som ligger längst bort från stjärnan kroppen går runt apkoppor Substantiv en ovanlig sjukdom som orsakas av infektion med apkoppsvirus, främst förekommande i västra och centrala Afrika apkoppsvirus Substantiv virus som ger upphov till apkoppor aplik Adjektiv som liknar en apa aplomb Substantiv pondus, eftertryck, betoning, självsäkerhet apmänniska Substantiv varelse som representerar en mellanform mellan apa och människa; ungefär släkte Australopithecus apnäve Substantiv en knop som används för att avsluta en tamp apodiktisk Adjektiv obestridlig; oemotsäglig apogeum Substantiv den punkt i en himlakropps bana som ligger längst bort ifrån jorden apokalyptisk Adjektiv som har att göra med apokalyps, ofta med en bildlig uppenbarelse om en framtida undergång apokope Substantiv bortfall av ljud i slutet av ett ord apokopera Verb falla bort i slutet av ett ord apokopisk Adjektiv som har apokope apokryf Substantiv (egentligen undangömd) biblisk skrift som inte blivit allmänt erkänd som äkta (och därför inte finns med i de vanliga biblarna) apokryfisk Adjektiv icke erkänd som biblisk urkund apolipoprotein Substantiv protein som ingår i ett lipoprotein (i väggen hos partikeln) och som eventuellt kan fungera som kofaktor eller binda till receptorer på cellmembran apolitisk Adjektiv som inte rör politik; inte politisk apollinarisk Adjektiv som hör samman med Apollon (guden för musik, medicin, poesi och solljus i den forngrekiska mytologin) apollinisk Adjektiv som hör samman med Apollon (ljusets, skaldekonstens och andra sköna konsters gud i grekisk mytologi) apollinsk Adjektiv som hör samman med Apollon (guden för musik, medicin, poesi och solljus i den forngrekiska mytologin) apollisk Adjektiv som hör samman med Apollon (guden för musik, medicin, poesi och solljus i den forngrekiska mytologin) apollofjäril Substantiv en art (Parnassius apollo) inom insektsfamiljen riddarfjärilar (Papilionidae); individ av arten apollofjäril apollonisk Adjektiv som hör samman med Apollon (guden för musik, medicin, poesi och solljus i den forngrekiska mytologin) apollonistisk Adjektiv som likt Apollon uppvisar en klarhet och harmonisk behärskning apologet Substantiv försvarare, kristendomsförsvarare; person som ivrigt försvarar kristendomen apologetik Substantiv vetenskapen om argumenten för och emot kristendomen apologetisk Adjektiv som beter sig försvarande av (i första hand) den kristna läran apologi Substantiv försvarsskrift apomikt Substantiv växtart som förökar sig utan någon form av befruktning, vilket innebär att frön blir genetiskt identiska deras moderplanta apomiktisk Adjektiv som förökar sig med apomixis apomixis Substantiv fenomen där en organism (främst om växter) förökar sig utan vare sig befruktning, meios eller produktion av gameter apoplektisk Adjektiv slagartad, som lätt kan få slag apoplexi Substantiv slaganfall apoptos Substantiv programmerad celldöd som en del av en organisms naturliga tillväxt och utveckling apostasi Substantiv avhopp, omvändelse från en viss övertygelse, det att en person som tidigare varit anhängare av en trosuppfattning eller ideologi överger denna, utan att nödvändigtvis ansluta sig till ett tydligt alternativ apostat Substantiv person som avfallit från en religion, ideologi eller liknande aposteriorisk Adjektiv grundad på erfarenhet apostlahästar Substantiv (människans) ben, när det är aktuellt att använda dessa för förflyttning (i kontrast till alternativ med fordon) apostlaskap Substantiv position som apostel, en apostels ämbete apostolisk Adjektiv som hänför sig till apostlarna eller deras tid; apostoliska fäder: de äldsta kyrkofäderna (före tiden omkring år 150 e.Kr) apostrof Substantiv skrivtecknet ', utelämningstecken apostrofera Verb utmanande tilltala apostrofering Substantiv det att apostrofera apostrofgenitiv Substantiv det att apostrof används för att markera genitiv apostroftecken Substantiv skrivtecknet ' apoteksbiträde Substantiv person som arbetar på apotek och assisterar med försäljning, kundservice och enklare arbetsuppgifter under tillsyn av en legitimerad farmaceut apotekskedja Substantiv butikskedja av apotek apoteksskylt Substantiv skylt för apotek apoteos Substantiv upphöjande till gud; förhärligande apoteosera Verb göra till gud, upphöja till gudsstatus apoteosering Substantiv det att apoteosera apothecium Substantiv fruktkropp hos lavar och sporsäckssvampar apparans Substantiv utseende, yttre sken (jfr apparition) apparatlåda Substantiv låda för en (elektronisk) apparat apparatur Substantiv en uppsättning av apparater apparition Substantiv utseende, yttre (om utseende) appassionato Adverb lidelsefullt appell Substantiv vädjan appellation Substantiv vädjan appellationsdomstol Substantiv domstol av andra instans appellativiserad Adjektiv som appellativiserats appellativiserande Adjektiv som appellativiserar appellera Verb vädja, tilltala, påkalla någons hjälp appendektomi Substantiv operation varvid blindtarmens maskformiga bihang (appendix vermiformis) tas bort appendicit Substantiv blindtarmsinflammation appendix Substantiv fristående tillägg till en artikel, bok eller någon annan skriven framställning, innehållande (ofta viktig) information som inte är huvudpoängen med framställningen applicerande Substantiv det att applicera applikation Substantiv prydnadssömnad applikatur Substantiv fingersättning applåderande Substantiv det att applådera apportera Verb hämta, särskilt om hund apposition Substantiv en sorts bestämning till substantiv appreciera Verb höja värdet på (t ex en valuta) appreciering Substantiv uppvärdering, uppskrivning av en valuta appretera Verb göra färdig en textilvara, ge glans och styvhet åt en vävnad; impregnera appretur Substantiv placering om styvhet och glans på tyg appretyr Substantiv variant av appretur approbabel Adjektiv godtagbar approbera Verb godkänna approberande Adjektiv som approberar approchera Verb närma sig (för att ta kontakt); komma närmare något appropriera Verb göra något till sin egendom appropriering Substantiv det att appropriera något; handling eller uttalande som approprierar något approximant Substantiv en konsonant där luften passerar genom talapparaten utan större motstånd approximation Substantiv approximativt värde approximativ Adjektiv ungefärlig, inte exakt approximera Verb beräkna en approximation approximerande Substantiv det att approximera aprak Adjektiv mycket berusad aprikosfärgad Adjektiv med en slags blekt gulorange färg likt den hos aprikosfrukten aprikoskompott Substantiv kompott gjord på aprikoser aprikoskräm Substantiv kräm som är gjord på aprikoser aprikoskärna Substantiv kärna från en aprikos aprikosmarmelad Substantiv marmelad som är gjord av aprikoser aprikossmak Substantiv smak av aprikos aprikosträd Substantiv en art (Prunus armeniaca) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae) som bär ovan nämnda frukt aprilblomma Substantiv växt som blommar i april månad aprildag Substantiv dag i april månad aprilfrost Substantiv frost i april månad aprilkväll Substantiv kväll under april månad aprilmorgon Substantiv morgon under april månad aprilnatt Substantiv natt under april månad aprilskämt Substantiv skämt eller narraktighet på första april aprilsnö Substantiv snö som faller i april aprilväder Substantiv synnerligen ombytligt väder, med snabbt växlande perioder och episoder med värme, kyla, uppehåll och nederbörd (inklusive hagel), som betraktas som typiskt för april månad apriorisk Adjektiv oberoende av erfarenheten apsis Substantiv den punkt i en himlakropps omloppsbana då den befinner sig närmast masscentrum (periapsis) eller längst bort från samma masscentrum (apoapsis) apskräck Substantiv ett barrträd (Araucaria araucana) inom familjen araukariaväxter (Araucariaceae) som förekommer naturligt i södra Chile och avgränsade delar av Argentina; exemplar av denna art apspel Substantiv narraktigt eller löjeväckande upptåg; gyckel eller löjeväckande teater apstjärt Substantiv Apans sätesmuskel apsvans Substantiv svans hörande till en apa apterbar Adjektiv som kan apteras aptering Substantiv det att aptera aptitcentrum Substantiv en del av hjärnan, belägen i hypotalamus, vilken förknippas med aptit och hunger aptitlig Adjektiv smaklig, som lockar att ätas aptitlighet Substantiv det att vara aptitlig aptitlös Adjektiv utan aptit aptitlöshet Substantiv det att vara aptitlös aptitretande Adjektiv som ökar någons aptit /för mat/ apunge Substantiv unge till apa arabesk Substantiv invecklat ornament av blad och rankor som har sitt ursprung i islamsk konst och arkitektur arabesque Substantiv position i vilken dansaren står på ett ben med det ickebärande benet höjt rakt bakåt med sträckt knäled arabisera Verb ge en arabisk prägel till något, påverka språk, kultur eller karaktär med arabiska influenser arabisering Substantiv det att arabisera arabisklärare Substantiv lärare som undervisar i arabiska arabisktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket arabiska arabkramare Substantiv okritisk anhängare av Palestinasidan i Mellanösternkonflikten arabland Substantiv land i den arabiska delen av världen arabsocialism Substantiv politisk ideologi enligt bland andra Gamal Abdel Nasser arabstat Substantiv synonym till arabland arachibutyrofobi Substantiv fobi för att jordnötssmör ska fastna i gommen aragonier Substantiv person från Aragonien aragonska Substantiv ett iberoromanskt språk som talas främst i den spanska regionen Aragonien arakidonsyra Substantiv en fettsyra som bland annat ingår i fosfolipider i cellmembran och som används i kroppens syntes av en del signalmolekyler arakinsyra Substantiv syra som består av kol, väte och syre, C19H39-COOH araknofobi Substantiv rädsla för spindlar araknoidea Substantiv spindelvävshinna aralia Substantiv växtart (Fatsia japonica) härstammande från Japan inom familjen araliaväxter (Araliaceae) ganska populär som krukväxt; individ av denna art arameisk Adjektiv som rör araméerna eller det arameiska språket aranesiska Substantiv en variant av gaskonska dialekten av occitanska med knappt 5000 talare i dalen Val d'Aran i nordvästligaste delen av Katalonien (och ett av Spaniens officiella minoritetsspråk) arberesj Substantiv en av den i Italien boende albanska folkgruppen arbetarbakgrund Substantiv socioekonomisk bakgrund, alltså uppväxt och familjeförhållande, med grund i arbetarklassen arbetarbarn Substantiv barn ur en arbetarfamilj arbetarbostad Substantiv billigare (enklare) bostad lämpad för arbetare att leva i arbetareparti Substantiv politiskt parti som för fram arbetarnas åsikter och verkar för arbetarklassens bästa arbetarfamilj Substantiv familj som tillhör arbetarklassen arbetarförening Substantiv sammanslutning av arbetare som bildats för att tillvarata gemensamma intressen arbetarhem Substantiv hushåll där familjen tillhör arbetarklassen arbetarinna Substantiv arbeterska arbetarkultur Substantiv arbetarklassens kultur arbetarkvarter Substantiv område bostäder främst bebott av (lågavlönade) förvärvsarbetare arbetarkvinna Substantiv kvinna som tillhör arbetarklassen arbetarråd Substantiv av arbetarna på arbetsplatserna valda råd för dels arbetets planläggning och ledning, dels medinflytande i rådsrepublikers politik arbetarrörelse Substantiv politiskt rörelse som för fram arbetarnas åsikter och verkar för arbetarklassens bästa arbetarskydd Substantiv åtgärder för att främja hälsa hos dem som jobbar arbetarstad Substantiv stadsdel eller bostadsområde som främst eller helt bebos av arbetare (invid närliggande industri eller liknande) arbetarstadsdel Substantiv stadsdel där merpart av invånare är arbetarfamiljer arbetarstat Substantiv stat som enligt marxistisk teori bygger på arbetarklassens politiska makt och ägande av produktionsmedlen arbeterska Substantiv kvinnlig arbetare arbeterskeledare Substantiv ledare av arbeterskor arbetsam Adjektiv som fordrar arbete, mödosam, arbetskrävande, jobbig arbetsamhet Substantiv det att vara arbetsam arbetsamt Adverb på ett arbetsamt sätt arbetsansökan Substantiv ansökan till en tjänst arbetsbelastning Substantiv den mängd uppgifter att utföra som en person, arbetsgrupp eller ett system har, i synnerhet i relation till de tillgängliga resurser (t.ex. tid och personal) som finns arbetsbeskrivning Substantiv beskrivning på hur ett arbete utförs arbetsbesparande Adjektiv som minskar den mängd manuellt arbete som behöver utföras arbetsbi Substantiv steril bihona arbetsblus Substantiv löst sittande plagg för att skydda kläderna arbetsbok Substantiv bok med intyg från arbetsgivare arbetsbord Substantiv bord vid vilket någon form av (teoretiskt eller praktiskt) arbete utförs, eller bord tänkt för sådana aktiviteter arbetsbrist Substantiv brist på lediga jobb eller arbetsuppgifter arbetsbänk Substantiv bänk som används för arbete arbetsdomstol Substantiv specialdomstol där arbetstvister behandlas arbetsduglig Adjektiv som kan arbeta arbetserfarenhet Substantiv erfarenhet av (förvärvs)arbete arbetsfordon Substantiv fordon som används för specialuppgifter på väg eller järnväg arbetsform Substantiv det övergripande sätt på vilket en grupp människor (sam)arbetar arbetsfred Substantiv enligt arbetsrätt tillstånd som kännetecknas av frånvaro av stridsåtgärder mellan arbetstagare och arbetsgivare arbetsfri Adjektiv om man inte måste arbeta arbetsfrihet Substantiv det att vara arbetsfri, frihet från arbete arbetsfrisk Adjektiv frisk och väl lämpad för arbete arbetsför Adjektiv som är duglig för arbete; arbetsduglig arbetsförberedande Adjektiv som förbereder (ungdomar) inför yrkeslivet arbetsförhet Substantiv det att vara arbetsför arbetsförhållande Substantiv något av de förhållanden (vad gäller t.ex. arbetstider och ersättning (lön), arbetarnas rättigheter, skyldigheter och friheter, säkerhet, ergonomi och psykosocial arbetsmiljö) som gäller i en enskild människas eller grup arbetsförmedlare Substantiv person som arbetar med att ge jobb åt arbetslösa (i Sverige en anställd på Arbetsförmedlingen) arbetsförmåga Substantiv fysisk eller intellektuell förmåga att utföra (yrkesmässiga) arbetsuppgifter arbetsgemenskap Substantiv grupp av personer som arbetar tillsammans arbetsgivaravgift Substantiv skatt (avgift) som betalas av arbetsgivare arbetsgivarförening Substantiv förening som består av olika arbetsgivare (för att främja deras intressen) arbetsgivarorganisation Substantiv intresseförening som representerar arbetsgivare arbetsgång Substantiv process att följa när ett arbete utförs arbetshäst Substantiv häst som utför (fysiskt) arbete (t.ex. åt en bonde), ofta genom att dra något efter sig arbetshörna Substantiv (mindre) plats för arbete arbetsinsats Substantiv (mängden av eller kvaliteten på) arbete som utförs av en människa (vid ett enskilt tillfälle) arbetsintensiv Adjektiv som kräver mycket arbete (för att kunna slutföras) arbetsintervju Substantiv intervju av en arbetssökande arbetskarl Substantiv man som utför (tyngre) kroppsarbete för att försörja sig arbetsklimat Substantiv stämning på arbetsplatsen arbetskompis Substantiv arbetskamrat arbetskraftsinvandrare Substantiv person som migrerar mellan två länder på grund av att immigrationslandet har ett efterfrågeöverskott på arbetsmarknaden och aktivt efterfrågar arbetskraft från andra länder arbetskraftsinvandring Substantiv invandring till ett land på grund av erhållet arbete arbetsköpare Substantiv arbetsgivare (utifrån synsättet att arbetsgivaren, genom att betala lön till sina anställda, de facto köper arbete) arbetsliv Substantiv den del av en persons liv som ägnas åt (betalt) arbete; den tid och energi man lägger på arbete arbetslivserfarenhet Substantiv erfarenhet från yrkesverksamhet arbetslokal Substantiv utrymme där ett arbete utförs arbetslust Substantiv lust att arbeta arbetslön Substantiv betalning för arbete arbetslöshetsersättning Substantiv pengar som utbetalas av arbetslöshetskassa till en person som är arbetslös arbetslöshetsförsäkring Substantiv försäkring med syfte att utdela ersättning till personer som ofrivilligt mist sitt arbete arbetslöshetskassa Substantiv organisation som administrerar och betalar ut arbetslöshetsersättning till arbetslösa personer arbetslöshetssiffra Substantiv någon siffra (tal i statistiskt material) som ingår i statistik över arbetslöshet(en i samhället) arbetslöshetsstatistik Substantiv statistik som beskriver utbredningen av arbetslöshet i ett samhälle arbetsmarknad Substantiv den abstrakta marknad där arbetsgivare och arbetstagare möts, och erbjuder anställning eller arbetskraft arbetsmarknadskonflikt Substantiv konflikt på arbetsmarknaden arbetsmarknadsminister Substantiv minister som har hand om arbetsmarknadsfrågor arbetsmarknadspolitik Substantiv politik som rör arbetsmarknad och sysselsättning arbetsmarknadspolitisk Adjektiv som rör arbetsmarknadspolitiken arbetsmarknadspolitiskt Adverb avseende arbetsmarknadspolitik arbetsmarknadsåtgärd Substantiv verksamhet för arbetslösa arbetsminne Substantiv internminne arbetsmoment Substantiv enskild typ av göromål eller enskilt arbetssteg som är en del i ett större arbete (t.ex. förvärvsarbete eller projekt) arbetsmyra Substantiv /mycket/ flitig person; person som får mycket arbete (väl) gjort på kort tid arbetsmöte Substantiv möte som ingår i arbetet arbetsnamn Substantiv tillfälligt namn på ett något som ännu inte officiellt namngivits arbetsoförmåga Substantiv brist på fysisk eller intellektuell förmåga att utföra (yrkesmässiga) arbetsuppgifter arbetsoförmögen Adjektiv inte förmögen att (förvärvs)arbeta (t.ex. efter skada eller vid sjukdom) arbetspass Substantiv skift; daglig tidsperiod för tjänstgöring arbetsplan Substantiv på förhand uppgjord plan som beskriver i vilken turordning olika arbetsmoment ska utföras arbetsplatsolycka Substantiv olycka som inträffar i samband med yrkesutövning på dedikerad arbetsplats (ofta, men inte nödvändigtvis, en byggarbetsplats) arbetsplatsträff Substantiv regelbundet möte på arbetsplatsen där arbetsledare och alla medarbetarna för dialog om mer övergripande frågor arbetspolitisk Adjektiv som rör arbetspolitik arbetsprojektor Substantiv projektor för stordia eller för film att skriva eller rita på under lektionens (föreläsningens) gång arbetsredskap Substantiv redskap som man behöver för att utföra ett arbete arbetsresa Substantiv resa med arbete som huvudsakligt syfte; resa som en anställd gör i sin tjänst (d.v.s. han får betalt för resan av arbetsgivaren och arbetar för denna under vistelsen på annan ort) arbetsro Substantiv lugn miljö att det går att arbeta ostört arbetsrock Substantiv löst sittande plagg för att skydda kläderna arbetsrätt Substantiv del av lagstiftningen som reglerar förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare arbetsrättslig Adjektiv som har att göra med arbetsrätt arbetssituation Substantiv situation under vilken arbete utförs arbetsskada Substantiv fysisk eller psykisk skada som uppkommit i samband med arbetsutövning efter till exempel olycksfall eller som förslitningsskada arbetsskicklighet Substantiv skicklighet i arbete arbetssko Substantiv sko som en har på sig under arbetstid arbetsskygg Adjektiv ovillig att arbeta arbetsskyggt Adverb på ett arbetsskyggt sätt arbetsstation Substantiv /kraftfull/ stationär mikrodator (skrivbordsdator) /avsedd för krävande vetenskapligt eller tekniskt arbete och en användare åt gången/ arbetsstudier Substantiv undersökning av de olika momenten i ett arbete och av hur lång tid det tar att utföra dem arbetsstycke Substantiv material eller föremål i maskinell eller manuell bearbetningsprocess till färdig produkt arbetsstyrka Substantiv den samlade mängd personer som arbetar på en viss arbetsplats, på ett visst företag eller liknande arbetsställning Substantiv den ställning (relativa positioner hos kroppens ben) en person har vid ett visst arbete arbetssökande Adjektiv som söker ett jobb arbetstagare Substantiv person som arbetar (för en arbetsgivare) arbetstempo Substantiv mått på den mängd arbetsrelaterade aktiviteter som utförs per tidsenhet arbetsterapeut Substantiv person som arbetar med rehabilitering av människor som har en nedsatt förmåga att utföra dagliga aktiviteter arbetsterapi Substantiv sysselsättning med lämpligt arbete (t ex slöjd eller vävnad) för kroniskt sjuka personer arbetstidslag Substantiv lag som reglerar bland annat hur mycket man får arbeta arbetstillfredsställelse Substantiv det att känna sig tillfreds med sin arbetsinsats i förhållande till utförande arbetstimme Substantiv timme som man tillbringar med att arbeta arbetsutskott Substantiv utskott (kommitté, grupp) för att utföra visst arbete arbetsvecka Substantiv de dagar under en vecka på vilka man arbetar arbetsvillig Adjektiv som är villig att arbeta arbetsvillkor Substantiv villkor som gäller för (förvärvs)arbete arbitrage Substantiv skiljedom arbiträr Adjektiv godtycklig, valfri arboretum Substantiv en samling planterade träd eller andra vedartade växter för förevisning eller forskning arborist Substantiv person som har trädvård som yrke ardenner Substantiv en kallblodig hästras från Ardennerna i södra Belgien; individ av denna ras areaenhet Substantiv (någon) enhet för storheten area areal Substantiv area (av geografiskt område) arealinventering Substantiv inventering av (statistik över) jordbrukets odlade arealer arenarock Substantiv rockmusik gjord för att locka stor publik arendsk Adjektiv som hör till tysken Leopold Arends' (1817–1882) och hans system för stenografi (1860) areol Substantiv en kuddlik yta på en kaktus vari taggar och blommor utvecklas. Växtens koncentration av meristem är mycket hög i areolen. areometer Substantiv apparat för mätning av vätskors specifika vikt areopag Substantiv en berömd domstol (ursprungligen namnet på en kulle) i det gamla Aten arganträd Substantiv ett träd (Argania spinosa) i familjen sapotillväxter (Sapotaceae) endemiskt för sydvästra Marocko; exemplar av denna växt argbigga Substantiv argsint kvinna argentinare Substantiv man från Argentina argentinosaurus Substantiv individ av den utdöda växtätande dinosaurien inom släktet Argentinosaurus, inom infraordningen †sauropoder (†Sauropoda) argentinsk Adjektiv som rör Argentina argentinska Substantiv Kvinna från Argentina arginin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Arg, R) argon Substantiv ett grundämne med atomnummer 18, atommassa 40,0 och symbolen Ar argonaut Substantiv sagohjälte på skeppet Argo som tillsammans med Jason hämtade det gyllene skinnet argonfluorhydrid Substantiv kemisk förening av argon, fluor och väte argot Substantiv tjuvspråk argsinthet Substantiv det att vara argsint argumentation Substantiv det att argumentera argumenterande Substantiv det att argumentera argusblick Substantiv intensiv blick argusögon Substantiv vaksamma ögon ariadnetråd Substantiv ledtråd arianism Substantiv en riktning inom den tidiga kristendomen (som bl a ifrågasatte Kristi gudom) arietta Substantiv kortare aria arioso Substantiv ett kort arialiknande sångparti (i ett recitativ) aristokrati Substantiv de högsta i samhället; högadel aristokratisk Adjektiv adlig, högdragen aristokratiskt Adverb på ett aristokratiskt sätt aritet Substantiv antalet argument som förväntas av en funktion eller operator aritmetik Substantiv den gren av matematiken som berör beräkningar med tal, och grundläggande operationer på dem, såsom addition, multiplikation, subtraktion och division, men även beräkningar som innefattar sådant som rötter eller exponente aritmetisk Adjektiv som har att göra med aritmetik arizonasilverax Substantiv en växtart (Actaea arizonica), i familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae); individ av denna art arkadisk Adjektiv idyllisk, efter Arkadien arkadspel Substantiv (dator)spel i spelautomat (stående kabinett vanligen med integrerade inmatningskontroller, dator eller annan elektronik, skärm och högtalare), särskilt under 1970-, 1980- och 1990-talen arkaisk Adjektiv som har arkaismer (äldre språkdrag som bevarats i vissa uttryck eller dialekter, men som har försvunnit i språket i övrigt) arkaism Substantiv äldre språkdrag (språkvariant, språkrest) från ett tidigare skede som bibehållits i vissa uttryck eller dialekter men som har försvunnit i språket i övrigt arkana Substantiv det att besitta egenskap av arkanmagi arkanmagi Substantiv esoterisk magi arkanmagisk Adjektiv som rör arkanmagi arkanum Substantiv hemlig eller esoterisk kunskap vidare som endast begrips eller förstås av ett fåtal arkebusera Verb avrätta genom skjutning arkebusering Substantiv avrättning medelst skjutvapen; det att arkebusera någon arkeikum Substantiv den näst äldsta geologiska eonen (efter hadeikum) som sträcker sig från 4,0 miljarder år sedan till 2,5 miljarder år sedan arkeisk Adjektiv som rör eller tillhör eonen arkeikum arkeobotanik Substantiv studiet av arkeologiska lämningar av växter arkeologiskt Adverb medelst arkeologi, i arkeologiskt avseende arketyp Substantiv urtyp för något arkipelag Substantiv övärld, örikt hav; större system av öar, vanligen större öar på visst avstånd från varandra och fastlandet arkitektonisk Adjektiv som rör eller avser arkitektur arkitektoniskt Adverb medelst arkitektur, i arkitektoniskt avseende arkitekttävling Substantiv tävling av arkitekter om gestaltning av ett planerat byggprojekt arkitrav Substantiv tvärbjälke som vilar på en rad pelare (särskilt i grekiskt tempel) arkivarie Substantiv titel för vissa arkivtjänstemän arkiverande Substantiv det att arkivera arkivering Substantiv företeelsen, processen eller aktiviteten att arkivera något (vanligen någon form av dokument) arkivhandling Substantiv dokument som förvaras i arkiv arkivtjänsteman Substantiv föreståndare vid arkiv eller tjänsteman som jobbar där arkosaurie Substantiv någon av de arter bland kräldjuren som förs under kladen härskarödlor (Archosauria), däribland de utdöda dinosaurierna, svanödlor, flygödlor och fisködlor och dagens krokodildjur arkvis Adverb ett ark (tryckark, 16 sidor) i taget armagnac Substantiv druvdestillat från det franska distriktet Armagnac i sydvästra Frankrike armatur Substantiv den del av en lampa som innehåller elektriska anslutningsdon, hållare för glödlampa och annan teknisk utrustning såsom reaktor och tändare för lysrör, upphängningsanordning och annat som behövs för att ljuskällan skall f armbandklocka Substantiv armbandsur armbandsklocka Substantiv klocka som man har på handleden armbindel Substantiv remsa eller band som lindas om någons arm armborstpil Substantiv skäkta, pil till ett armborst armbrott Substantiv brott på ben i arm armbrytare Substantiv en som utövar armbrytning armbryterska Substantiv kvinnlig armbrytare armbrytning Substantiv det att bryta arm armbåga Verb stöta till med armbågen, ofta så pass hårt att den utsatta blir skadad armbågsben Substantiv ulna, det största benet i underarmen armbågslapp Substantiv lapp (förstärkning) vid armbågen på jacka, kavaj eller tröja armbågsnerv Substantiv nerv vid armbågen (nervus ulnaris), mellan olecranon och den mediala epikondylen, som orsakar en ilande känsla och tillfällig förlamning när den får ett slag armbågsrum Substantiv tillräckligt med utrymme för att man ska kunna röra sig fritt utan att slå i något armenisk Adjektiv som rör Armenien, armenier eller det armeniska språket armerande Substantiv det att armera armering Substantiv förstärkning av betong armeringsjärn Substantiv stänger av kolstål för armering (förstärkning) av betong, ofta i formen av ett rutnät armeringsstål Substantiv armeringsjärn armifer Substantiv vapenbärare, vapendragare, väpnare armkrok Substantiv sammankrokning av två personers armar armlös Adjektiv utan armar armmuskel Substantiv någon av de muskler som finns i armen armod Substantiv svår fattigdom armplastik Substantiv plastikkirurgi för rekonstruktion av armarna armpuff Substantiv flythjälpmedel i form av en luftfylld ring att sätta runt överarmen på personer (oftast barn) som inte kan simma armskena Substantiv armskydd eller rustningsplagg som utgörs av en skena (konkavt långsmalt hårt skyddsplagg) som täcker underarm armspjäll Substantiv trekantig tygbit vid skjortans arm armspänne Substantiv spänne med vilket ärmen på en skjorta eller tröja tillknäppes nere vid handleden armstöd Substantiv del av en sittmöbel avsedd att stödja armen mot armsvett Substantiv svett producerat på arm armveck Substantiv den anatomiska region som ligger på framsidan (insidan) av armbågen aro Interjektion variant av: jadå aromat Substantiv kryddblandning som består av salt, natriumglutamat, torkad gul lök och andra kryddor i mindre mängder aromatas Substantiv ett enzymkomplex som omvandlar androgen till östrogen aromatashämmare Substantiv grupp av läkemedel som används vid hormonell bröstcancerbehandling aromaterapi Substantiv användandet av utvalda dofter i krämer och ångor för att påverka humöret eller för en hälsofrämjande effekt aromaticitet Substantiv egenskap hos vissa kemiska föreningar, däribland aromatiska kolväten aromatisera Verb förse med ämnen som ger arom aromatisering Substantiv det att aromatisera aromatisk Adjektiv som smakar och/eller luktar gott och mycket aromsmör Substantiv smör smaksatt med kryddor aromterapi Substantiv användandet av utvalda dofter i krämer och ångor för att påverka humöret eller för en hälsofrämjande effekt aronia Substantiv individ av de arter som ingår i aroniasläktet (Aronia) i familjen rosväxter (Rosaceae) aroniabär Substantiv bär från aroniabusken aroniasylt Substantiv sylt kokad på aroniabär aror Substantiv fågelsläkte inom familjen papegojor aros Substantiv åmynning arpeggio Substantiv spelsätt då tonerna i ett ackord anslås snabbt efter varandra som på en harpa arra Verb arrangera arrak Substantiv en spritdryck (använd bl a vid punschberedning) arraksrulle Substantiv dammsugare arrakssmak Substantiv smak av arrak arrangerande Substantiv det att arrangera arrangör Substantiv person som arrangerar något kulturellt, sportsligt eller annat evenemang array Substantiv datastruktur för att lagra flera element i ett sammanhängande minnesblock arrendator Substantiv person som arrenderar arrende Substantiv nyttjanderätt till jord mot vederlag arrendeavgift Substantiv periodisk avgift för att arrendera en viss mark arrendeavtal Substantiv överenskommelse om att arrendera en viss mark arrendekontrakt Substantiv skriftlig handling med villkor för ett arrende arrendera Verb inneha på arrende/hyra mark arrenderande Substantiv det att arrendera arrestant Substantiv den som hålls i arrest arresterande Substantiv det att arrestera arrivist Substantiv streber, karriärist arriärgarde Substantiv eftertrupp arrondera Verb avrunda; utvidga sin gård med kringliggande ägor arrondissemang Substantiv stavningsvariant av arrondissement arrondissement Substantiv förvaltningsområde, en domsaga eller en valkrets i bland annat Frankrike och Nederländerna arsenid Substantiv salt av arsin arsenikpentoxid Substantiv kemisk förening av arsen och syre, As2O5 arseniksyra Substantiv giftig syra som består av väte, arsenik och syre, med den kemiska formeln H3AsO4 arseniktrihydrid Substantiv kemisk förening av arsenik och väte arseniktriklorid Substantiv kemisk förening av arsenik och klor, AsCl3 arseniktrioxid Substantiv kemisk förening av arsenik och syre arsfenamin Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve, syre och arsenik arsin Substantiv kemisk förening av arsenik och väte arsiner Substantiv vissa stridsgaser (arsenikväten) artas Verb variant av arta (sig) artbestämma Verb fastslå vilken art en växt, en svamp eller ett djur är artbestämmande Substantiv det att artbestämma artbestämning Substantiv det att artbestämma; avgöra vilken art en individ eller grupp med likartade individer tillhör artefaktnamn Substantiv ortnamn som betecknar företeelser eller föremål som skapats av människan (såsom en bro, damm eller väg) arteriell Adjektiv som har med artärer att göra arteriol Substantiv en av många små, förgrenade artärer arterioskleros Substantiv förhårdnad kärlvägg (i artärer), t.ex. vid ateroskleros (åderförkalkning) arterit Substantiv artärinflammation artesisk Adjektiv som med självtryck sprutar som en springkälla artfrände Substantiv individ inom samma art artförvant Substantiv individ av samma art artighetsfras Substantiv fras som yttras för att följa regler av artighet artikelförfattare Substantiv person som skrivit en artikel; skribent som (regelbundet) författar artiklar artikelnamn Substantiv namn på artikel artikelserie Substantiv följd av skrivna texter (artiklar) med en gemensam inramning, gemensamt tema och ofta samma författare, vanligen publicerade på samma sätt fast vid olika tillfällen, ofta avsedda att konsumeras i ordning artikelskribent Substantiv artikelförfattare artikulation Substantiv frambringande av språkljud; (tydligt) uttal artikulationsställe Substantiv plats i talapparaten där artikulation av ett språkljud sker artikulationssätt Substantiv sätt som luften pressas genom talapparaten för att frambringa ett språkljud artikulera Verb tydligt uttala, uttrycka klart artikulerande Substantiv det att artikulera artikulering Substantiv frambringande av språkljud artillerigranat Substantiv granat avsedd att avfyras av artilleri artilleripjäs Substantiv tyngre eldvapen artilleriprojektil Substantiv projektil som används av artilleriet artillerist Substantiv person som tjänstgör vid artilleriet artilleristisk Adjektiv artilleri-; som tillhör artilleriet och artillerister artistbokare Substantiv person som bokar artister till evanemang artistisk Adjektiv som avser konst eller artister artistiskt Adverb på ett artistiskt sätt artistskap Substantiv det att vara en artist artium Substantiv dansk eller norsk studentexamen artnamn Substantiv namn på viss art artondedel Substantiv variant av artondel artondel Substantiv 5,55… % av något; en av arton lika stora delar artonhundra Räkneord (år)talet 1800, mellan 1799 och 1801 artonhundratal Substantiv 1800-tal artonårig Adjektiv som är arton år gammal; som varat i arton år artonåring Substantiv person som är arton år gammal; något som varat i arton år artonårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots artonårsdag artotek Substantiv samling av konst som lånas ut artrik Adjektiv med många olika arter artrikedom Substantiv det att ett stort antal arter av biologiskt liv förekommer (på en viss plats); antalet arter av biologiskt liv som förekommer (på en viss plats) artros Substantiv fortskridande slitage av leder som går mycket snabbare än naturligt åldrande artskillnad Substantiv skillnad i sort eller typ snarare än i nivå eller mängd artspecificitet Substantiv egenskapen att vara artspecifik artspecifik Adjektiv beskaffenhet eller annan egenskap som är specifik för en enskild art artärblod Substantiv blod (för tillfället) i artär artärinflammation Substantiv inflammation i artärers kärlväggar orsakad av immunologiska och allergiska mekanismer artärtryck Substantiv blodtrycket i de stora artärerna aruban Substantiv person (man) från Aruba arubansk Adjektiv som rör Aruba eller den arubanska befolkningen arvanit Substantiv en av den i Grekland boende albanska folkgruppen arvdel Substantiv andel av ett arv som tillfaller en arvinge arvejord Substantiv jordegendom som förut har tillhört släkten och genom arv har kommit i den nuvarande ägarens hand; jord som ärvts i nedstigande led (odaljord) arvjord Substantiv jordegendom som förut har tillhört släkten och genom arv har kommit i den nuvarande ägarens hand; jord som ärvts i nedstigande led (odaljord) arvlåtare Substantiv en avliden person från vilket ett arv ska utgå arvmonarki Substantiv vanligaste formen av monarki där regentens titel går i arv arvodist Substantiv person som arbetar mot arvode (och inte har regelrätt lön) arvord Substantiv ord som ärvts från direkt föregångare till givet språk arvprins Substantiv prins som står i följd att ärva en tron arvsanlag Substantiv ärvt anlag, påbrå arvsberättigad Adjektiv som har rätt att ärva arvskatt Substantiv variant av arvsskatt arvskifte Substantiv delning av arvegods mellan arvingar arvslott Substantiv del (andel, lott) av ett arv som tillfaller en arvinge arvsmassa Substantiv en organisms samtliga gener arvspråk Substantiv en persons tidigare språk (hemspråk) som gått förlorat under barndomen eller tidig vuxen ålder, eller som förblivit outvecklat till förmån för ett mer dominant huvudspråk arvsrätt Substantiv rätt (rättighet) till arv, att ärva arvsskatt Substantiv skatt som en arvtagare måste betala om arvets värde överstiger en visst gräns arvstvist Substantiv oenighet mellan två eller flera parter om hur en avliden persons (vanligen närståendes) tillgångar skall ärvas mellan parterna arvsynd Substantiv uppfattningen inom kristen teologi att människan är benägen att begå synd redan från födseln, som resultat av Adams olydnad arå Interjektion variant av: jadå asadyrkare Substantiv person som dyrkar asagudar asagud Substantiv gud av asarnas ätt asakraft Substantiv övermänsklig och gudomligt betingad styrka (framför allt tillskriven Tor, ”den mäktige asen”) asalära Substantiv den mytologiska och religiösa föreställningsvärld som rör asarna och bildar stommen för (samtida) förståelse av asatron asasläkt Substantiv benämning på den gudomliga släkt som utgörs av asar och de som hävdas vara ättlingar till dessa gudar asasläkte Substantiv asasläkt asatid Substantiv den historiska period då asatron var den dominerande religionen (i Norden) asatro Substantiv polyteistisk religion som utövades i norra Europa under forntiden innan kristendomen gavs företräde asatroende Adjektiv som tror på asagudar asbaggar Substantiv en familj (Silphidae) insekter i ordningen skalbaggar i underordningen allätarbaggar asbagge Substantiv individ av någon av arterna i familjen asbaggar (Silphidae) asberusad Adjektiv höggradigt berusad (på alkohol) asbestcement Substantiv material vars mest kända varumärke är eternit asbestos Substantiv lungsjukdom orsakad av asbestdamm asblomma Substantiv släkte (Stapelia) av växter med obehaglig doft; individ i detta släkte asch Interjektion avvisande interjektion ascites Substantiv onormal ansamling av vätska i bukhålan ascool Adjektiv mycket cool; jättehäftig asdålig Adjektiv väldigt dålig aseptik Substantiv bakteriefri sårbehandling (med sterila instrument och sterila handskar) aseptisk Adjektiv bakteriefri, steril asfaltbeläggning Substantiv vägbeläggning av asfalt asfaltera Verb belägga med asfalt asfaltering Substantiv beläggning med asfalt asfaltkrita Substantiv krita till att rita på asfalt asfaltplan Substantiv asfalterad yta asfet Adjektiv mycket fet (alla betydelser) asful Adjektiv extremt ful asfyxi Substantiv syrebrist; upphävt eller kraftigt försvårat gasutbyte över lungorna eller för fostret över moderkakan. asgarva Verb skratta hysteriskt, vrida sig av skratt, tokskratta asgarvande Substantiv det att asgarva asgod Adjektiv mycket god ashkenaz Substantiv person från den delen av judar som under medeltiden kom att bosätta sig i norra Frankrike, Tyskland och successivt Östeuropa ashkenazisk Adjektiv som rör gruppen askenaser, ashkenazjudar ashkenazjudisk Adjektiv som rör gruppen ashkenazjudar ashura Substantiv shiamuslimsk sorgehögtid asienresa Substantiv resa till Asien asint Pronomen ingenting, inget asjett Substantiv variant av assiett askande Substantiv det att aska askblond Adjektiv matt, blekt ljusbrun färg (på hårväxt) med dragning åt gråvitt så som aska askenas Substantiv person från den delen av judar som under medeltiden kom att bosätta sig i norra Frankrike, Tyskland och successivt Östeuropa askenasisk Adjektiv som rör den judiska gruppen askenaser askes Substantiv försakelse av religiösa eller moraliska skäl, sträng avhållsamhet från alla njutningar asket Substantiv person som lever mycket enkelt och med sträng disciplin och självbehärsking med avhållsamhet från nöjen (såsom sex och spritdrycker) asketisk Adjektiv som helt avstår från njutningar och som bara nätt och jämnt tillfredsställer livsbehoven asketiskt Adverb på ett asketiskt sätt asketism Substantiv det att vara asketisk, asketisk åskådning askgrå Adjektiv grå som har en ljus färg som aska asklut Substantiv lut som fås då man lakar ur aska askmoln Substantiv ett moln bestående av aska och gas som kastats upp i luften /av en vulkan/ askonsdag Substantiv dagen efter fettisdagen, första dagen i fastan askorbat Substantiv anjon av ; salt eller ester av askorbinsyra Substantiv ett vattenlösligt vitamin (vitamin C) som bland annat behövs för människans kollagensyntes askskottssjuka Substantiv sjukdom hos askträd som angrips av svampen Chalara fraxinea askstam Substantiv stammen på ett askträd asocialitet Substantiv det att vara asocial asparagin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Asn, N) asparaginsyra Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Asp, D) aspargin Substantiv stavningsvariant av asparagin aspartat Substantiv anjon av ; salt eller ester av aspig Adjektiv med karaktärsdrag som påminner om Aspergers syndrom; även utbrett om drag av ADHD och autism (med mera) i allmänhet aspirata Substantiv språkljud som följs av en luftstöt (t ex svenskans p, t och k) aspiration Substantiv förhoppning, åstundan, strävan (ofta i plural) aspirationspneumoni Substantiv lunginflammation som orsakas av att man aspirerar vätska eller föda aspirera Verb eftersträva, göra anspråk på aspirerande Adjektiv som aspirerar aspirintablett Substantiv huvudvärkstablett som innehåller acetylsalicylsyra aspludd Substantiv de luddiga moln av frön som aspen skickar ut under våren asplund Substantiv lund bestående av (mestadels) asp asplöv Substantiv löv av asp aspsik Substantiv Coregonus pallasii; art inom familjen laxfiskar; individ av arten aspsik aspskog Substantiv skog företrädesvis bestående av aspar aspsly Substantiv sly av trädslaget asp aspsopp Substantiv en svampart (Leccinum aurantiacum) i släktet strävsoppar (Leccinum); exemplar av denna art aspved Substantiv ved av asp asrolig Adjektiv mycket rolig assa Verb assistera assai Adverb mycket assames Substantiv person från indiska delstaten Assam eller med assamesisk härkomst assamesiska Substantiv ett indoariskt språk med drygt 15 miljoner talare, som främst talas i den indiska delstaten Assam, där det är ett officiellt språk assammakak Substantiv en i sydöstra Asien levande däggdjursart (Macaca assamensis) inom släktet makaker (Macaca); individ av denna art assegaj Substantiv ett afrikanskt kastspjut (vanligen med träskaft och järnspets) som användes av bantufolk, bland annat av zulukrigare i kriget mot britterna 1879 assess Substantiv dubbelsänkt a; ton med frekvens nära 392.00 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med g och fississ assessor Substantiv titel för vissa juridiskt utbildade tjänstemän (bland annat i hovrätterna) assessorska Substantiv hustru till en assessor assiett Substantiv liten tallrik assignera Verb anvisa utbetalning (t ex av en växel) assimilation Substantiv omvandling till att ha större likhet med eller helt införlivas med något annat assimilerande Substantiv det att assimilera assimilering Substantiv (oftast) det att en minoritet ändrar på sig för att bli homogen med majoriteten (framför allt om invandring) assist Substantiv passen som går till målgöraren assistansersättning Substantiv pengar som betalas till de som har en omfattande funktionsnedsättning och därför behöver personlig assistans för att klara sin vardag assistanshund Substantiv hund som används som hjälpmedel för en person med någon typ av funktionsnedsättning assistering Substantiv det att assistera associationsrätt Substantiv område inom juridiken som handlar om hur sammanslutningar bildas samt hur ansvar och skyldigheter fördelas inom dem associationsrättslig Adjektiv som rör associationsrätt associativ Adjektiv sådan att identiteten (a⋅b)⋅c = a⋅(b⋅c) gäller associativitet Substantiv egenskapen hos en operator * att (a*b)*c = a*(b*c) associerande Substantiv det att associera assonance Substantiv vokalrim assonans Substantiv halvrim, inrim assuradör Substantiv försäkringsgivare assurans Substantiv försäkring assuranspolis Substantiv försäkringsbrev assurera Verb försäkra assurerande Substantiv det att assurera assurering Substantiv det att assurera assyrier Substantiv invånare i Assyrien mellan år 2000 f.Kr. och 600-talet f.Kr. assyriologisk Adjektiv rörande assyriologi assyriologiskt Adverb medelst assyriologi, i assyriologiskt avseende assyrisk Adjektiv som rör Assyrien, assyriska eller assyrier assyriska Substantiv en kvinna som anser sig vara av assyrisk härkomst, se den assyriska/syrianska namnkonflikten asså Adverb alltså astat Substantiv ett grundämne med atomnummer 85, atommassa 210 och symbolen At asteni Substantiv kraftlöshet astenisk Adjektiv kraftlös, svag; (om kroppsbyggnad) gänglig astenosfär Substantiv jordens mantels översta lager asterisk Substantiv benämning på tecknet * asteroidbälte Substantiv plant område kring en stjärna i vilket mängder av asteroider befinner sig; i bestämd form normalt om asteroidbältet mellan Mars och Jupiters banor i vårt solsystem asterordningen Substantiv en ordning (Asterales) växter som bland annat omfattar familjen korgblommiga växter (Asteraceae) astigmatiker Substantiv person som lider av astigmatism; person med synfel astigmatisk Adjektiv som hör ihop med astigmatism astigmatism Substantiv brytningsfel hos linser (t ex ögats optiska system) vilket gör att en bild blir oklar astmaanfall Substantiv synonym till astmaattack astmaattack Substantiv kort period av intensiv astma astmatiker Substantiv person som lider av sjukdomen astma astmatisk Adjektiv som lider av sjukdomen astma astrakan Substantiv en äpplesort astral Adjektiv som avser en stjärna (stjärnorna) astralkropp Substantiv enligt teosofisk uppfattning en osynlig kropp som är människosjälens bärare astrild Substantiv individ i familjen astrilder (Estrildidae), ibland klassad som släktet (Estrildini) i familjen sparvfinkar (Passeridae) astrobiolog Substantiv person som arbetar med astrobiologi astrobiologi Substantiv vetenskapen om (biologiskt) liv i universum, speciellt utanför jorden astrobiologisk Adjektiv som avser astrobiologi astrocyt Substantiv typ av stjärnformad gliacell astrofotometri Substantiv mätning av himlakroppars ljusstyrka astrofysisk Adjektiv som rör astrofysik astrologisk Adjektiv som har med astrologi att göra astronautik Substantiv rymdfart och rymdforskning astråkig Adjektiv mycket tråkig asturier Substantiv person från Asturien, en region på den norra sidan av iberiska halvön asturisk Adjektiv som rör Asturien eller det asturiska språket asturiska Substantiv ett romanskt språk som talas i Asturien i Spanien astörstig Adjektiv mycket törstig asur Substantiv variant av azur asylansökan Substantiv ansökan om asyl asylbeslut Substantiv beslut i asylärende (från den myndighet som tar hand om asylärenden i det land i vilket den asylsökande sökt asyl) asylinvandring Substantiv invandring som sker för att söka skydd, ofta på grund av krig, förföljelse eller fattigdom i sitt hemland asyllag Substantiv lagstiftning som reglerar asylsökande asylmottagning Substantiv det att ta emot asylsökande; procedur eller system som tar hand om asylsökande asylpolitik Substantiv den del av politiken som rör asylfrågor asylpolitisk Adjektiv som rör asylpolitik asylprocess Substantiv process för att avgöra om en sökande ska beviljas asyl asylprövning Substantiv process där en stat bedömer en persons ansökan om asyl för att avgöra om den sökande har rätt till skydd enligt nationell och internationell lagstiftning, vanligtvis på grund av förföljelse, krig, konflikt eller andra al asylprövningsenhet Substantiv organisation eller myndighet ansvarig för att bedöma och fatta beslut om asylansökningar genom en rättvis och objektiv bedömning av varje ansökandes asylskäl asylrätt Substantiv rätt för politiska flyktingar att få en fristad i främmande land asylskäl Substantiv skäl för att bevilja (politisk) asyl asylsökande Adjektiv som söker asyl asylsökare Substantiv variant av asylsökande asylutredning Substantiv samtal med myndighet där asylsökande får berätta varför man vill ha asyl asylärende Substantiv det myndighetsärende som rör en enskild flyktings ansökan om asyl i ett land asymmetri Substantiv avsaknad av symmetri asymmetrisk Adjektiv inte symmetrisk asymptomatisk Adjektiv variant av asymtomatisk asymptomatiskt Adverb variant av asymtomatiskt; utan symptom asymptot Substantiv något som närmar sig något i en oändlig sträcka, men aldrig kommer dit asymptotisk Adjektiv som har att göra med en asymptot; som utgör en asymptot asymtomatisk Adjektiv som inte ger några märkbara symtom asymtomatiskt Adverb utan symtom asyndes Substantiv utelämnande av bindeord asynja Substantiv kvinnlig as, gudinna inom nordisk mytologi asynkron Adjektiv ej samtidig, ur fas atavism Substantiv återuppträdande av organ eller egenskaper som varit försvunna hos de närmast föregående släktleden ataxi Substantiv rubbningar i samspelet mellan olika muskler (t ex vinglig gång) ateism Substantiv åskådning som uttryckligen förnekar existensen av gudar ateistisk Adjektiv som har att göra med ateism eller ateisters tro atenienn Substantiv hyllbord (ett antal hyllor över varandra) för prydnadssaker ateroskleros Substantiv åderförkalkning, en sjukdom hos artärernas väggar athame Substantiv en tveeggad dolk som används i rituella sammanhang främst inom wicca atjehnesiska Substantiv ett sunda-sulawesiskt språk i den austronesiska språkfamiljen, som talas främst Atjeh i Indonesien och i delar av Malaysia atlantisk Adjektiv som rör Atlanten eller ha med Atlantpakten att göra atlantmaskros Substantiv en art (Taraxacum spectabile) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten atlantmaskros atlantpetrell Substantiv en art (Pterodroma feae) inom fågelfamiljen liror (Procellariidae); individ av arten atlantpetrell atlantplattfoting Substantiv en leddjursart (Polydesmus angustus) i familjen plattdubbelfotingar (Polydesmidae); individ av denna art atlantångare Substantiv i äldre tider ångfartyg konstruerat för att transportera människor, post samt gods över Atlanten atlascederträd Substantiv ett trädart (Cedrus atlantica) i släktet ceder (Cedrus) atlaskota Substantiv den första kotan av cervikalkotorna räknat uppifrån atletklubb Substantiv förening (klubb) för tyngdlyftning atmosfärtryck Substantiv /det vanliga/ (luft)trycket i atmosfären /på jorden vid markytan/ atoll Substantiv ringformigt korallrev som omger en grund sjö atolli Substantiv en dryck gjord på majsmjöl atomavfall Substantiv radioaktivt, utbränt kärnbränsle atombomba Verb attackera med kärnvapen (atombomber), använda kärnvapen atombombande Substantiv det att atombomba atombombning Substantiv anfall medelst atombomb(er) atombombsexplosion Substantiv tillfälle då en atombomb exploderar atomenergi Substantiv energi som frigörs vid kärnreaktioner (när atomkärnor sönderdelas, fission, eller smälter samman, fusion) atomfysik Substantiv den fysikaliska vetenskapen om atomen som en helhet atomfysiker Substantiv person med expertkunskap inom atomfysik atomgrupp Substantiv ett antal atomer som är starkt bundna till varandra och som (ofta) fungerar och reagerar som en enhet atomisera Verb göra till atomer atomiserande Adjektiv som atomiserar atomisering Substantiv det att atomisera atomisk Adjektiv som avser atomer; som har att göra med atomer atomkraft Substantiv kärnenergi; energi som frigörs vid kärnreaktioner atomkraftverk Substantiv kärnkraftverk atomkärna Substantiv en atoms centrala del, bestående av protoner och neutroner atommassa Substantiv det av förekomsten vägda medelvärdet av massorna hos ett grundämnes naturliga isotopblandning; mäts normalt i atommassenheten atommassenhet Substantiv enhet för massa, särskilt lämpad för massor på atomnivå; definierad som 1/12 av massan hos isotopen kol-12; betecknas u atommodell Substantiv specifik teori om hur atomer är uppbyggda atomnummer Substantiv antalet protoner i en atomkärna, vilket är samma sak som kärnans elektriska laddning (uttryckt i elementarladdningen) atomslag Substantiv grundämne eller typ av atom med avseende på antal protoner (ibland även neutroner) atomteori Substantiv teorin om att allt är uppbyggt av en byggsten kallad atom atomtunn Adjektiv tunn som en atom (som ett lager av en atoms tjocklek) atomubåt Substantiv ubåt som drivs med kärnenergi atomur Substantiv ur som styrs av svängningarna hos en viss atomisotop atomvikt Substantiv äldre benämning på atommassa atomvinter Substantiv en hypotetisk köldperiod som skulle kunna drabba jorden efter ett större kärnvapenkrig atomär Adjektiv som rör atomer atomåldern Substantiv perioden mellan första kärnvapen (atombomben) 1945 och kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979 atonal Adjektiv som inte har toner (i fasta steg enligt en skala) atonalitet Substantiv det att vara atonal atrazin Substantiv kemisk förening av kol, väte, klor och kväve atrioventrikulär Adjektiv som har med hjärtats förmak och kammare att göra, eller gränsen mellan dessa strukturer atrioventrikulärknuta Substantiv (förekomst av) den massa av specialiserade hjärtmuskelceller som finns nederst i skiljeväggen mellan de två förmaken och som leder aktionspotentialen från förmaken till kamrarna med en bestämd fördröjning (så att kontrak atrium Substantiv centralt rum i romerskt bostadshus atriumhus Substantiv hus med rummen i längor kring en öppen plats atrofi Substantiv förtvining (av kroppens vävnader) atrofiera Verb förtvina; krympa ihop på grund av brist på användning, sjukdom eller skada attacha Verb bifoga attackerande Substantiv det att attackera attackrobot Substantiv missil som avfyras från ett flygplan mot ett mål på marken eller till sjöss attentator Substantiv attentatsman, person som utfört ett attentat av något slag attentatsförsök Substantiv försök att utföra ett attentat attentatsman Substantiv person som utfört ett attentat av något slag attentatsplan Substantiv genomtänkt ordning för hur ett attentat ska gå till attentatsvåg Substantiv period då fler attentat än vanligt inträffar attest Substantiv intyg attestera Verb skriftligt godkänna att något är riktigt (genom underskrift) attesterande Substantiv det att attestera attestering Substantiv skriftligt godkännande av att något är riktigt, det att attestera attika Substantiv (med statyer eller på annat sätt smyckat) fasadparti ovanför taklisten på en byggnad attiralj Substantiv tillbehör attisk Adjektiv som rör grekiska staden Aten eller mer korrekt om landskapet Attika, där staden ligger attitude Substantiv position liknande en arabesque, i vilken balettdansaren står på ett ben med det ickebärande benet höjt antingen framåt eller bakåt med böjd knäled attitydförändring Substantiv förändring i hur någon eller några (t.ex. ett helt samhälle), ur ett värderande perspektiv, ser på någon företeelse attitydinkontinens Substantiv oförmåga att hålla inne med vad man tycker attji Interjektion ljud när man måste nysa attjo Interjektion variant av attji attoampere Substantiv enhet (med beteckningen aA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 10−18 ampere attocoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas aC och definieras som 10−18 coulomb attraherande Substantiv det att attrahera attraktionsförmåga Substantiv förmåga att attrahera (locka till sig, intressera etc.) attraktivitet Substantiv det att vara attraktiv attrappera Verb fånga med hjälp av attrapp attrapperad Adjektiv fångad med attrapp attribuera Verb ange som rättmätig innehavare attributera Verb förse med attribut attributiv Adjektiv som beskriver, som hör till något attsats Substantiv variant av att-sats atypisk Adjektiv otypisk; vad som inte är normalt aubergin Substantiv variant av aubergine audiell Adjektiv som gör att man främst använder hörseln och ej andra sinnen audiofil Substantiv person som har ett stort intresse eller engagemang för lagrad musik, eller annat lagrat ljud, med högkvalitativ ljudåtergivning audiogram Substantiv diagram som visar en testpersons uppmätta hörtröskel vid olika ljudfrekvenser audiometer Substantiv apparat för hörselmätning audionom Substantiv person som arbetar med att behandla hörselskador audiovisuell Adjektiv som hänför sig till både hörsel och syn auditiv Adjektiv hörsel- auditorium Substantiv stort rum för föreläsningar; föreläsningssal, lärosal, hörsal, aula auditör Substantiv domarutbildad befattningshavare vid militär domstol audivisuell Adjektiv som hänför sig till både hörsel och syn augiasstall Substantiv något förskräckligt smutsigt och vanvårdat augmentativ Substantiv ordbildning för att beskriva storhet augmentera Verb förse ett verb med augment augur Substantiv hög romersk präst med uppgift att utforska gudarnas vilja; teckentydare; fågelskådare augustidag Substantiv dag i augusti månad augustifeber Substantiv malaria augustikväll Substantiv kväll under augusti månad augustimorgon Substantiv morgon under augusti månad augustimåne Substantiv måne observerad i augusti månad augustinatt Substantiv natt under augusti månad augustinkloster Substantiv kloster som tillhör augustinorden auktionsförrättare Substantiv person eller företag som auktionerar ut varor auktionshus Substantiv företag som bedriver auktioner auktionskammare Substantiv företag som bedriver auktioner auktionsutropare Substantiv person som auktionerar ut varor auktor Substantiv upphovsman, anstiftare, uppfinnare, författare, skriftställare, sagesman auktorisation Substantiv tillstånd, bemyndigande auktorisera Verb godkänna, bemyndiga auktorisering Substantiv det att auktorisera auktoritativ Adjektiv myndig, ansedd; vederhäftig auktoritetstro Substantiv motsats till självständigt tänkande auktoritär Adjektiv som kännetecknas av auktoritet auktorsbeteckning Substantiv beteckning på den eller de personer som namngivit ett taxon i en publikation auktorsnamn Substantiv beteckning på den eller de personer som namngivit ett taxon i en publikation aulos Substantiv antikt träblåsinstrument, ofta av oboetyp aural Adjektiv som rör ett öra eller öronen; öron- aureomycin Substantiv ett antibiotikum auskultant Substantiv åhörare; den som under sin utbildning till lärare lyssnar till andras undervisning auskultation Substantiv åhörande av andras undervisning auskultera Verb lyssna med hjälp av stetoskop auspicier Substantiv [under någons] överinseende, hägn, ledning auspicium Substantiv siande genom fågelskådning; tydning av fåglars flykt eller andra tecken från fåglar för att utröna framtida utgång eller gudomlig vilja, särskilt under antiken; även om sådana tecken eller förebud i sig austenit Substantiv allotrop av grundämnet järn som har kubisk tätpackad kristallstruktur australiensisk Adjektiv som rör Australien australier Substantiv man från Australien australisk Adjektiv som rör Australien australskarv Substantiv en art (Phalacrocorax varius) inom fågelfamiljen skarvar (Phalacrocoracidae); individ av arten australskarv autark Substantiv självhärskare, härskaren över ett envälde autarki Substantiv självförsörjning (ett lands oberoende av produkter från andra länder) autenticitet Substantiv äkthet; egenskapen att vara autentisk autentisera Verb verifiera att någonting är äkta, ofta verifiera att angiven identitet stämmer autentisering Substantiv kontroll av uppgiven identitet, till exempel vid inloggning, vid kommunikation mellan två system eller vid utväxling av meddelanden mellan användare autist Substantiv person som har autism autoantonym Substantiv ord med två eller flera olika betydelser som är motsatser till varandra autobahn Substantiv motorväg i Tyskland (som ofta saknar hastighetsbegränsning) autobiograf Substantiv självbiograf autobiografi Substantiv självbiografi autobiografisk Adjektiv självbiografisk autodidakt Substantiv självlärd, person som på egen hand skaffat sig kunskaper autodidaktisk Adjektiv som på egen hand skaffat sig kunskaper autodrom Substantiv körbana för motortävlingar autofiktion Substantiv genre som blandar autobiografi med fiktion autofobi Substantiv rädsla för att vara ensam; rädsla för ensamhet autofokus Substantiv funktion som gör att en kamera automatiskt kan justera optiken för få ett (manuellt eller automatiskt valt) motiv i fokus autofon Substantiv typ av musikinstrument där ljud uppstår genom vibrationer i hela instrumentets egen massa istället för ur strängar eller membran, till exempel de flesta typer av slagverk (förutom membranofoner såsom trummor med trumskin autogiro Substantiv en sorts flygmaskin med rotorer i st f vingar (vilket möjliggör start och landning på kort bana) autokefal Adjektiv som är självständig och har ett eget överhuvud autokrat Substantiv självhärskare, enväldig härskare autokrati Substantiv statsskick där både den verkställande och den lagstiftande makten ligger hos en och samma enskild person autokratisk Adjektiv som beter sig som en autokrat; karaktäriserad av envåldshärskares tankar och handlingar autokrin Adjektiv som verkar på cellen som producerade hormonet autokton Adjektiv ursprunglig autologisk Adjektiv som beskriver sig själv autolys Substantiv sönderdelning av vävnad inom en cell (inte av utomstående bakterier) automateld Substantiv det att skott avlossas i snabb följd automathandvapen Substantiv handeldvapen med automatladdning (handburet automatvapen) automatik Substantiv mekaniskt reglerat förhållande, verksamhet som fungerar utan att styras av människohand automation Substantiv långt driven maskinmässig produktion automatisera Verb göra att något sker automatiskt eller maskinellt automatiserad Adjektiv som automatiserats automatiserande Adjektiv som automatiserar automatisering Substantiv det att automatisera automatkarbin Substantiv automathandvapen (eldhandvapen med automatladdning) med en kortare piplängd än ett gevär (men längre än för en pistol) automatladdning Substantiv mekanisk funktion där ett skjutvapen (främst eldvapen) automatiskt laddar ett nytt skott i loppet från ett magasin efter att föregående skott avfyrats automorfi Substantiv en avbildning från ett rum till sig självt, som även är en isomorfi automorfism Substantiv en avbildning från ett rum till sig självt, som även är en isomorfi autonom Adjektiv som har visst självstyre och oberoende från en centralregering autonomi Substantiv visst självstyre för region eller provins inom en stat autoorder Substantiv en butiks automatiska system för beställning av varor; ett system som automatiskt beställer hem varor åt en butik då den specifika varan understiger sitt angivna MPL autoprotolys Substantiv det att ett amfolytiskt ämne protolyseras genom att reagera med sig självt autopsi Substantiv iakttagelse med egna ögon; obduktion autostart Substantiv start i ett travlopp som innebär att hästarna travar på led efter en bil med vingar lika breda som travbanan och som kör ifrån hästarna samtidigt som vingarna fälls in när loppet startar autostrada Substantiv bred väg för motortrafik, motorväg autosuggestion Substantiv självsuggestion autosvar Substantiv funktion i e-postprogram och andra meddelandetjänster som skickar ett automatiskt genererat svar när mottagaren inte är tillgänglig att själv svara, till exempel när de är på semester autoteism Substantiv självförgudning autotomi Substantiv självamputation, självstympning, djurs förmåga att själva beröva sig en kroppsdel autotrof Adjektiv som har förmågan att ur oorganiska föreningar bilda organiska föreningar autotyp Substantiv självtryck, i faksimil utgiven upplaga av äldre tryck autotypera Verb reproducera medelst autotypi autotypi Substantiv fotografiskt reproduktionsförfarande, genom vilket man av halvtonsbilder (fotografier, tuschteckningar, målningar m. m.) erhåller klichéer för tryckning i boktryckspress avaktiverande Adjektiv som avaktiverar avancemang Substantiv det att avancera eller ta sig vidare avancerande Substantiv det att avancera avande Substantiv det att ava avannonserande Substantiv det att avannonsera avans Substantiv ekonomisk behållning, vinst avantgarde Substantiv trupp som går före huvudtruppen avantgardism Substantiv riktning (inom konst, teater m m) som experimenterar med nya uttrycksformer och nya synsätt avantscen Substantiv teaterloge närmast scenen, oxöga avariska Substantiv ett nordöstkaukasiskt språk som talas av avarerna, främst i ryska delrepubliken Dagestan avart Substantiv negativ yttring avbarka Verb avlägsna bark, barka av avbarkande Adjektiv som avbarkar avbeställa Verb ta bort eller begära att annullera en tidigare gjord beställning avbeställning Substantiv det att någon tar bort eller begär att annullera en tidigare gjord beställning avbeställningsskydd Substantiv tilläggsval som, eventuellt mot extra betalning, kan göras vid beställning av resa, hotellrum eller liknande, vilket gör att beställaren får tillbaka hela eller en (större) del av den betalda summan vid en eventuell avbo avbetala Verb betala tillbaka en skuld, oftast med betalning månatligen avbetalningsköp Substantiv köp på avbetalning avbetalningsplan Substantiv detaljerad plan för hur en summa pengar skall betalas med hjälp av flera mindre delbetalningar gjorda under en tidsperiod av given längd avbetalningsvillkor Substantiv villkor som dikterar hur en avbetalning (av ett lån) skall gå till avbevaka Verb att upphöra med att bevaka något, att avlägsna något från en bevakningslista avbilda Verb återge i bild; måla av avbildande Substantiv det att avbilda avbildning Substantiv bild eller kopia som återger en annan bild avbildningsteknik Substantiv metod för avbildning avbitare Substantiv tång med två vassa jämlöpande skärande blad som används för att klippa av diverse föremål avbitartång Substantiv tång med två vassa skär avsedd för att klippa av till exempel metallföremål, elkabel eller ståltråd avblandning Substantiv företeelse som innebär att större och mindre korn i en blandning separerar, ofta så att de stora kornen hamnar överst och de mindre kornen underst avbländning Substantiv det att (vid mörkerkörning tillfälligt) minska intensiteten på ett fordons framåtriktade belysning (för att inte blända mötande eller framförvarande trafik); det att stänga av helljus avblåsning Substantiv det att blåsa av avbokad Adjektiv (om bokning) som har tagits bort avbokande Adjektiv som avbokar avbokning Substantiv det att någon bokar av något (t.ex. en avtalad tid, en resa, ett hotellrum eller ett bord på en restaurang) avbokningsbar Adjektiv som är möjlig att avboka avbräck Substantiv (ekonomisk) skada eller förlust; motgång, bakslag avbrösta Verb frikoppla en kanon (på lavett) från sin framvagn (föreställare) avbröstad Adjektiv frikopplad från sin framvagn avbytare Substantiv person som ersätter någon annan tillfälligtvis avböjande Substantiv det att avböja avböjning Substantiv det att avböja; uttalande då någon avböjer något avbön Substantiv offentligt medgivande av fel avdana Verb sönderdela och separera något danat (åstadkommen bildning, formning, inrättning av viss form eller gestalt; i särskilt avseende på objekt som kommer till stånd (att vara) genom ifrågavarande verbalhandling) avdela Verb avskilja, frånskilja avdelande Adjektiv som avdelar avdelningsdirektör Substantiv direktör för en avdelning avdelningsordförande Substantiv ordförande för en avdelning avdomna Verb domna bort, förlora känsel i en kroppsdel (helt eller delvis); bli kraftlös och förlora (all) rörelseförmåga i del av kroppen avdomnad Adjektiv som förlorat känseln i en kroppsdel (helt eller delvis); som blivit kraftlös och förlorat (all) rörelseförmåga i (del av) kroppen avdragare Substantiv ett drag som gör att motståndarens kung hamnar i schack, trots att den flyttade pjäsen inte nödvändigtvis är den som schackar; om även denna pjäs schackar har man en dubbelschack avdragsgill Adjektiv giltig att göra avdrag för, som ger skattelättnader avdragsschack Substantiv ett drag som gör att motståndarens kung hamnar i schack, trots att den flyttade pjäsen inte nödvändigtvis är den som schackar; om även denna pjäs schackar har man en dubbelschack avdramatisera Verb göra mindre dramatisk; tona ner, dämpa avdramatisering Substantiv det att avdramatisera; handling eller uttalande som framställer något som mindre allvarligt än vad det är avdrift Substantiv förflyttning (av fartyg) i sidled på grund av vind eller ström avdrivningshärd Substantiv härd för avdrivning av bly ur silvermalm avdukning Substantiv det att avlägsna tillbehör till en måltid från ett bord avdunsta Verb övergå i gasform avdunstning Substantiv det att avdunsta avdöma Verb besluta, döma (om en sak) i domstol avdömd Adjektiv beslutad avelsdjur Substantiv djur vars reproduktion kontrolleras av människor i syfte att överföra de önskade egenskaperna till avkomman avemballera Verb packa upp/plocka ut ett objekt ur sin låda, surrning eller liknande avenbok Substantiv (exemplar av) trädslaget släktet Carpinus och/eller arten Carpinus betulus avers Substantiv variant av advers aversion Substantiv motvilja avestisk Adjektiv som rör fornspråket avestiska avestiska Substantiv ett iranskt språk som är utdött som talspråk, men som används som sakralt språk inom zoroastrismen avfalla Verb falla av, lossna, (genom bearbetning) bli till avfall (sopor, skräp) avfallen Adjektiv som har fallit av, lossnad avfallsanläggning Substantiv plats som hanterar sopor avfallshantering Substantiv hantering av avfall (sopor) avfallshög Substantiv ansamling av sopor avfallspapper Substantiv färdiglästa tidningar samt annat pappersavfall som ska användas för återvinning avfallsprodukt Substantiv oanvändbar biprodukt som uppstår under produktionsprocess avfallsrum Substantiv soprum avfatta Verb författa en text avflagnad Adjektiv som har flagnat av avfolkning Substantiv folkminskning, det att (en bygd) avfolkas avfolkningsbygd Substantiv bygd (område, trakt) där folkmängden sjunker och avfolkning råder avfora Verb fora av, fora (köra, forsla) bort, avvisa, avfärda avforad Adjektiv avvisad, bortförd avfordra Verb kräva avfordrad Adjektiv krävd, begärd avforma Verb avbilda avfrosta Verb avlägsna is och frost från kylskåp och frys för att dessa vitvaror skall kunna fungera normalt avfuktare Substantiv maskin som minskar fuktigheten i luften avfyrande Substantiv det att avfyra avfällig Adjektiv som avvikit från viss lära avfärgning Substantiv bestrykning av en fasad med kalk- eller limfärg avfångningsskott Substantiv skott som slutgiltigt dödar redan skjutet men ej avlidet djur avföra Verb dra slutsatsen att ett visst givet förslag till lösning på ett problem inte är den sökta lösningen; ofta i utredningar av brott, då i betydelsen att dra slutsatsen att en (tidigare) misstänkt visar sig vara oskyldig och avgasfri Adjektiv som inte alstrar avgaser avgaskatalysator Substantiv katalysator som bidrar till att minska utsläppen från en förbränningsmotor avgasmoln Substantiv moln bestående av avgaser avgasrenare Substantiv apparat som renar avgaser avgasrening Substantiv rening av de avgaser som uppstår vid förbränning, exempelvis i en förbränningsmotor (för att göra avgaserna mindre farliga för hälsa och miljö) avgassystem Substantiv system som leder bort avgaser och vanligtvis består av en eller flera ljuddämpare, avgasrör, katalysator, grenrör och upphängningsanordning avgasturbin Substantiv turbin som utnyttjar resttrycket från avgaserna från en förbränningsmotor avgasutsläpp Substantiv utsläpp av gaser som uppstår vid förbränningsprocesser avgasventil Substantiv ventil för att släppa ut avgaserna ur en förbränningsmotor avgifta Verb avlägsna gift från något eller någon; göra giftfri avgiftsbelagd Adjektiv belagd med avgift, som kräver betalning avgiftsbelägga Verb införa en avgift för något, d.v.s. börja ta betalt för det avgiftsfinansiera Verb finansiera med hjälp av avgifter avgiftsfinansiering Substantiv det att finansiera med hjälp av avgifter; finansiering via avgift avgiftsfri Adjektiv utan avgift, skattefri avgiftsfrihet Substantiv det att vara avgiftsfri avgiftshöjning Substantiv höjning av avgift avgiftssänkning Substantiv tillfälle då en avgift sänks avgiftstak Substantiv högsta tillåtna avgift, övre gräns för en avgift avgjutning Substantiv det att avgjuta; något som har avgjutits avgrundsande Substantiv djävul avgrundsdjup Adjektiv mycket eller extremt djup avgrundslik Adjektiv som liknar en avgrund; som påminner om helvetet avgrundsvrål Substantiv djupt och kraftfullt skrik som uttrycker intensiv smärta, vrede, eller förtvivlan, ofta associerat med extrema känslor eller skräck avgränsa Verb sätta gränser för något område, antingen konkret eller abstrakt avgränsad Adjektiv som avgränsats inom visst konkret eller abstrakt område avgränsande Substantiv det att avgränsa avgränsning Substantiv det att avgränsa något; specificering, uppdelning avgud Substantiv överdrivet dyrkad person eller sak avgudaaltare Substantiv altare brukat för avgud(ar) avgudabeläte Substantiv avbild av vad som anses vara en avgud avgudabild Substantiv bild eller gudastod som föreställer en avgud avgudadyrkan Substantiv dyrkan som vore det en gud avgudadyrkare Substantiv person som utför någon form av avgudadyrkan avgudahus Substantiv byggnad använd för (vad som anses vara) avgudadyrkan avgudaoffer Substantiv offer till vad som anses vara en avgud avgudapräst Substantiv präst som praktiserar (religiöst bruk och seder som av utomstående anses vara) avguderi avgudatempel Substantiv tempel använt för (vad som anses vara) avgudadyrkan avgudatjänst Substantiv religiöst utövande som vänder sig till en avgud, det vill säga andra gudar än den enda erkända guden hos en monoteistisk religion avguderi Substantiv det att avguda; dyrkan av avgudar avgudisk Adjektiv som dyrkar en eller flera avgudar avgäld Substantiv årlig avgift t ex för tomträtt avgångsbesked Substantiv besked om avgång (att någon avgår) avgångskrav Substantiv krav (från någon part) att någon skall avgå från en post eller tjänst avgångstid Substantiv tid då något avgår avgångsvärme Substantiv värme som blir över från industriella processer avgångsvärmepanna Substantiv ångpanna som använder spillvärme för att hetta upp ånga eller vatten avhandla Verb behandla eller utreda /genom dryftning/ avhandlande Preposition som avhandlar avhemliga Verb häva hemligstämpel, göra en tidigare hemlig handling offentlig avhemligad Adjektiv som inte längre är hemligstämplad; som har offentliggjorts efter att tidigare ha varit sekretessbelagd avhemligande Adjektiv som avhemligar avhjälpa Verb lösa (ett problem), fylla (en brist) avhjälpt Adjektiv fylld, löst avhumanisera Verb genom psykologisk process förändra synen på viss grupp av människor där man börjar nedvärdera dem och få folk att känna mindre empati för dem, ofta använt som propagandametod avhumanisering Substantiv det att avhumanisera avhysa Verb vräka avhysning Substantiv tillkännagivande eller utförande av att någon blir vräkt från sitt boende avhyvling Substantiv tillrättavisning avhämta Verb hämta med sig hem avhämtande Adjektiv som avhämtar avhämtning Substantiv det att avhämta avhända Verb fråntaga, beröva avhänga Verb bero avhängig Adjektiv som helt beror på någonting; som på ett avgörande sätt påverkas av någonting; styrd, bestämd eller betingad av någonting avhängighet Substantiv det att vara avhängig avhärda Verb göra mindre hård, göra mjuk; främst om vatten avhärdad Adjektiv gjord mindre hård avhärvlande Substantiv det att avhärvla avhållen Adjektiv omtyckt avhållsam Adjektiv som avstår från njutningar aviatik Substantiv flygkonst aviatör Substantiv flygare avig Adjektiv bakvänd, från fel eller motsatt håll; som görs på ett konstigt eller bakvänt sätt aviga Substantiv baksidan på ett tyg avigsida Substantiv insida på ett tyg avindustrialisering Substantiv socioekonomisk förändringsprocess som karakteriseras av en ihållande nedgång av en stats eller regions industriella sektor avinstallation Substantiv borttagning av programvara från en dator avinstallera Verb ta bort en programvara från ett datorsystem avisa Verb ta bort is från avisera Verb meddela; informera /i förväg om någon förändring/ avisering Substantiv mer eller mindre påträngande meddelande om en aktuell situation som bör reageras på avisning Substantiv det att avisa avisoleringstång Substantiv tång för att ta bort isolation från kabel avkall Substantiv motvilligt godkännande av försämring avkasta Verb kasta av (en börda) avkastad Adjektiv som har kastats av avklara Verb bli klar med avklinga Verb (kontinuerligt och monotont) avta i intensitet eller omfattning (och på så sätt vara på väg att helt försvinna) avklä Verb variant av klä av, avkläda avkläda Verb variant av klä av, avklä avklädning Substantiv avtagning av kläder avkodande Substantiv det att avkoda avkodning Substantiv det att avkoda avkok Substantiv (vatten)lösning beredd genom kokning av något avkomling Substantiv ättling, avkomma avkorta Verb göra kortare avkraga Verb ta bort en persons rätt att vara präst (att bära prästkrage) avkragad Adjektiv berövad rätten att vara präst avkriminalisera Verb tillåta något som tidigare varit straffbart avkriminalisering Substantiv det att avkriminalisera något avkristna Verb försvaga eller avlägsna kristendomens inflytande (från något) avkristning Substantiv det att avkristna; försvagande eller avlägsnande av kristendomens inflytande avkrok Substantiv ort (stad, by, trakt) belägen avsides, långt från större orter; gudsförgäten håla avkryptera Verb omvandla krypterad information till klartext avkrypterande Adjektiv som avkrypterar avkryptering Substantiv processen att omvandla krypterad information till klartext avkrypteringsalgoritm Substantiv en algoritm för att omvandla ett krypterat meddelande till klartext avkräva Verb kräva någon på något avkrävd Adjektiv som får ett krav riktat mot sig avkyla Verb variant av kyla av avkylande Adjektiv som kyler av (även bildligt); som behagligt kyler av avkyld Adjektiv som har kylts av (även bildligt) avkylning Substantiv sänkning av temperatur avköna Verb ta bort det som skiljer könen åt avlagra Verb avsätta sig i lager avlagring Substantiv något (sand, slam) som avlagrats, något som samlats i ett lager på botten (av flod, kärl, sjö, vätska, översvämning) avlasta Verb minska lasten (belastningen, bördan) för något avlastande Adjektiv som avlastar avlastning Substantiv det att avlasta avlat Substantiv av kyrkan meddelad efterskänkandet av botgöring (de timliga straffen) för begångna synder, som kan vinnas genom vissa av kyrkan bestämda handlingar avlatsbrev Substantiv dokument som innehåller en försäkran om avlat avlikvidera Verb betala avlikviderad Adjektiv betald avlivning Substantiv det att avliva någon avljud Substantiv vokalväxling i ord som inte beror på närliggande ljud avloppsledning Substantiv ledning (i hus eller gata) för avlopp (avloppsvatten) avloppsrening Substantiv rening av avloppsvatten avloppssystem Substantiv system för att avleda och ta hand om avloppsvatten avloppsvatten Substantiv vätskeformigt avfall som samlas upp från hushåll, industrier och annan mänsklig verksamhet avlukta Verb göra fri från lukt avlusa Verb löska avlusande Adjektiv som avlusar avlusning Substantiv det att avlusa avluta Verb avlägsna färg med hjälp av lut eller lösningsmedel avlysa Verb ställa in avlägsenhet Substantiv det att vara avlägsen avlägsnande Substantiv det att avlägsna avlämna Verb lämna ifrån sig ngt avlänka Verb ta bort en hyperlänk till annan resurs (fil) avlära Verb att göra sig av med gamla beteendemönster avlärd Adjektiv som man har lärt sig av med avläsare Substantiv person som läser av mätinstrument avlång Adjektiv (om föremål) lång jämfört med bredden avlöna Verb betala lön till, anslå lön åt avlönande Adjektiv som avlönar avlöning Substantiv lön avlösande Substantiv det att avlösa avmagnetisera Verb minska eller avlägsna någots magnetiska egenskaper avmagnetisering Substantiv det att avmagnetisera; handling som avmagnetiserar något avmagrad Adjektiv som har blivit mager avmagringssjuka Substantiv sjukdom hos hjortdjur i Nordamerika avmattas Verb bli svagare avmattning Substantiv minskning, det att avmattas avmattningsfas Substantiv början till slutet av en högkonjunktur avmeja Verb meja av (meja av), slå (av) med lie avmejad Adjektiv avslagen (med lie) avmystifiera Verb göra något som varit dunkelt eller mystiskt lättare att förstå genom att erbjuda en tydlig förklaring avmystifiering Substantiv det att avmystifiera avmäta Verb mäta som exempelvis virke avmätt Adjektiv stel och kylig, - återhållen avmätthet Substantiv det att vara avmätt avmönstra Verb entlediga sjöman avnavla Verb klippa av navelsträngen avnavling Substantiv avklippning av navelsträngen på ett nyfött barn avnazifiering Substantiv åtgärder för att befria ett samhälle från nazistisk ideologi (inom kultur, media, rättssystem och politiken) avnämare Substantiv mottagare av vara, nyttjare av en tjänst, konsument, användare, kund avog Adjektiv med en avvisande, illvillig eller negativ inställning (till något); ovänlig, vrång avoghet Substantiv det att vara avog avogt Adverb med motvilja (fiendskap) avpassa Verb rätta, anpassa, måtta till avpatrullera Verb patrullera ett givet område avpatrullering Substantiv det att avpatrullera; handling då någon avpatrullerar något avpolitiera Verb att ta bort den politiska aspekten från något avpolitisera Verb göra mindre politisk, minska någots politiska prägel avpolitisering Substantiv det att avpolitisera avpollettera Verb skicka iväg, avskeda avprickad Adjektiv som prickats av avregistrera Verb ta bort från register avregistrerad Adjektiv inte längre registrerad; som har avregistrerats avregistrering Substantiv handlingen att avregistrera avreglera Verb avskaffa regleringar (inom ett visst område) avreglering Substantiv lindring eller avskaffande av regler avrekommendera Verb avråda, inte rekommendera avrekommenderande Adjektiv som avrekommenderar avrekrytera Verb avskeda, säga upp, sparka avresande Substantiv det att avresa avresedag Substantiv dag då en resa påbörjas avrinningsområde Substantiv det geografiska område, vars regnvatten och källsprång via olika vattendrag mynnar i samma älv avrosta Verb ta bort rost från avrundning Substantiv omvandling av ett tal till ett annat, då normalt till närmaste tia, hundratal, tusental, etc. eller (om det är ett decimaltal) till ett tal med färre decimaler alternativt till närmaste heltal avrusta Verb göra sig av med (vissa eller alla) militära medel (främst vapen) avrustning Substantiv minskning av militära resurser (främst vapen) avrättande Substantiv det att avrätta avrättare Substantiv (mindre brukligt, inte i SAOL) den person som (ofta yrkesmässigt) avrättar en dödsdömd, verkställer dödsstraff, dödar någon (delvis offentligt) för statens eller samhällets skull avrättningsdag Substantiv dag då någon avrättas avrättningsplats Substantiv plats där avrättningar utförs avrättsplats Substantiv avrättningsplats, plats där dödsdömda fångar avrättas avrådan Substantiv det att meddela att någon inte bör utföra en viss aktivitet avsalta Verb avlägsna salt från havsvatten avsaltning Substantiv borttagning av mineralsalter från havsvatten avsaltningsanläggning Substantiv anläggning i vilken havsvatten avsaltas avsaltningsverk Substantiv anläggning där salthaltigt vatten (oftast havsvatten) befrias från salter så att det kan användas för ändamål där salt är oönskat (oftast som dricksvatten) avsegla Verb fara bort någonstans med ett segelfartyg avsidesreplik Substantiv replik, ofta ironisk, som fälls vid sidan om dialogen avsigkommen Adjektiv förfallen avsiktligen Adverb med avsikt, med flit avsiktlighet Substantiv det att vara avsiktlig avsiktslöshet Substantiv det att vara avsiktslös avskaffad Adjektiv som har havskaffats avskaffande Substantiv det att avskaffa något avskala Verb avlägsna skal avskalad Adjektiv alldeles enkel genom att allt onödigt och oväsentligt tagits bort, ren och enkel avskalande Adjektiv som avskalar avskedande Substantiv det att avskeda avskedsföreställning Substantiv sista föreställning till avsked avskedshälsning Substantiv handling som uppmärksammar någon som just skall ta avsked avskedskonsert Substantiv konsert anordnad för att högtidlighålla någons avsked eller avslut av sin karriär avskedstagande Substantiv det att ta avsked avskedstal Substantiv tal som hålles vid avskedsfest eller liknande, till exempel i samband med att någon går i pension eller säger upp sig från ett förtroendeuppdrag avskilja Verb placera på en plats skild från mängden; ta någon eller något bort från något sammanhang till vilket den eller det naturligt hör eller har varit i avskiljning Substantiv det att avskilja avskogning Substantiv omvandling av ett skogtäckt område till åkermark, betesmark eller annan öppen mark genom mänsklig inverkan eller av naturliga orsaker avskrap Substantiv värdelösa restprodukter avskrift Substantiv skriven text som är en kopia av en annan text avskrivning Substantiv det att avskriva avskräckning Substantiv det att avskräcka avskräde Substantiv oanvändbart material, skräp avskydd Adjektiv som avskys avskyvärdhet Substantiv det att vara avskyvärd; något som är avskyvärt avskära Verb avbryta kontakt (med något) avskölja Verb ta bort något genom att sköljning avslagen Adjektiv som har förlorat kolsyran, och därmed inte längre bubblar avslappad Adjektiv att vara lugn, ta det lugnt, ha sinnesro avslappning Substantiv aktivt försök att slappna av helt, i kropp och/eller i sinne (så att spänningen släpper i alla muskler där det är möjligt respektive så att tankarna lugnar ned sig) avslappningsmusik Substantiv musik (eller annan ljuddesign) avsedd eller använd för avslappning avslappningsövning Substantiv övning (sekvens av kroppsrörelser etc.) för avslappning avslutningsceremoni Substantiv ritual eller framträdande i samband med att något (som en turnering eller de olympiska spelen) avslutas avslutningsdag Substantiv den sista dagen av någon sorts händelse som sträcker sig över flera dagar, i synnerhet (1) den sista dagen i skolan för terminen eller läsåret, (2) en idrottstävling eller (3) en kongress, mässa eller liknande avslutningsfest Substantiv fest till avslutning av en händelse avslutningsfras Substantiv synonym för hälsningsfras som man avsluter ett brev med avsmaka Verb smaka på prov avsmakning Substantiv det att avsmaka; tillfälle då något avsmakas avsmalnande Adjektiv (om former) som smalnar av; som övergår från bred till smal avsnäsning Substantiv det att avsnäsa någon avsocialisera Verb privatisera något som varit i statlig eller kommunal ägo avsocialisering Substantiv det att avsocialisera; privatisering av något som varit i statlig eller kommunal ägo avsomna Verb dö, upphöra avspegla Verb återkasta (bilden av), återge (som spegelbild) avspegling Substantiv det att avspegla avspisa Verb avfärda någon lättvindigt avspisning Substantiv det att avspisa avspänning Substantiv minskning av styrkan av en konflikt, av ett spänt (ansträngt) förhållande avspärrande Adjektiv som avspärrar avstalinisering Substantiv lättandet av Stalins förtryck och personkult, inlett av Chrusjtjov avstamp Substantiv inledning till ett hopp avstanna Verb (avta i intensitet för att sedan helt, åtminstone för stunden) upphöra (av sig själv); minska i intensitet (utan att upphöra helt) avstannad Adjektiv som har avstannat avstannande Adjektiv som är på väg att stanna av; som minskar i intensitet (och är på väg att upphöra helt) avstava Verb dela upp ett ord i två delar med ett bindestreck emellan, så att ordhalvorna kan få stå på varsin rad, eller så att ordet blir lättare att läsa och förstå avstavande Substantiv det att avstava avstavning Substantiv handlingen att avstava ett ord avsteg Substantiv avvikelse från vedertaget, planerat eller förväntat agerande avstigning Substantiv det att stiga av (ett fordon såsom ett tåg) avstjälpa Verb dumpa, tippa, göra sig av med avstjälpning Substantiv det att avstjälpa; dumpning avstjälpningsplats Substantiv plats till vilken föremål forslas när de inte längre är till nytta avstyckning Substantiv delning av yta till flera enskilda stycken (ofta om tomtyta) avstyrka Verb rekommendera att avstå ifrån avstyrkt Adjektiv avrådd, motarbetad, rekommenderad att avstå ifrån avställa Verb tillfälligt avregistrera avställning Substantiv det att avställa avstämma Verb variant av stämma av avstämning Substantiv kortare möte för att hålla inblandade personer informerade om situationen avstämningskrets Substantiv bandpassfilter i radiomottagare, som kan ställas in (avstämmas) för att ta emot en viss station avstämningsskärpa Substantiv det samma som selektivitet avstänga Verb förbjuda (någon) att delta i en viss verksamhet avstående Substantiv substantivering av presensparticip av avstå avståndsbedömning Substantiv (en människas eller ett djurs) uppskattning (med hjälp av synen) av avståndet mellan observatören och ett avlägset objekt avståndskraft Substantiv kraft som uppkommer mellan två kroppar utan att de behöver beröra varandra, såsom gravitationskraft avståndsmätare Substantiv (ofta en liten handhållen elektrisk) apparat som (med hjälp av ljus- eller ljudvågor) mäter fysiska avstånd; något eller någon som mäter avstånd avståndsmätning Substantiv mätning av det rumsliga avståndet mellan två punkter avståndstagande Substantiv det att en person eller organisation (i ord eller handling markerar att han, hon eller den) inte stödjer, inte vill befatta sig med eller inte delar de uppfattningar, åsikter, idéer eller tankar som förknippas med en giv avsutten Adjektiv som inte längre kvarstår i sin tilldelade tjänst, ursprungligen om kavallerier och hästar avsvalning Substantiv det att svalna av avsvära Verb med ed svära att man inte längre står för något, formellt överge eller förkasta en tidigare uppfattning avsvärjelse Substantiv det att avsvära sig; uttalande varigenom någon avsvärjer sig avsvärjning Substantiv det att avsvärja sig avsyna Verb besiktiga, utföra visuell kontroll avsägelse Substantiv abdikation, det att avsäga sig något avsända Verb skicka iväg ett brev eller paket avsättande Substantiv det att avsätta avsättbar Substantiv avdragbar från skatteskuld avsättbarhet Substantiv möjlighet att avdra från skatteskuld avsättlig Adjektiv möjlig att avsätta (från maktposition) avsättlighet Substantiv egenskapen att vara avsättlig avsättning Substantiv det att någon avsätts, d.v.s. det att någon /mot sin vilja/ får lämna sitt ämbete avsättningsort Substantiv ort till vilken man säljer (avsätter) varor avsågad Adjektiv som avlägsnats från ett större föremål genom bruk av såg eller liknande föremål och en sågande rörelse; som delats i två delar på det sättet avsöndra Verb avskilja något från något annat avsöndring Substantiv det som avsöndras eller avsöndrats avtacka Verb tacka för fullföljt arbete eller uppdrag (ofta kombinerat med någon hedersbetygelse) avtackande Adjektiv som avtackar avtackning Substantiv det att tacka för fullföljt arbete eller uppdrag (ofta kombinerat med någon hedersbetygelse) avtag Substantiv minskning (av satsen i en masugn) avtagande Adjektiv som avtar avtagbar Adjektiv som man lätt kan ta av ett större föremål avtagning Substantiv det att ta av något (som ett klädesplagg) avtagsväg Substantiv väg som utgår från en större väg avtalande Substantiv det att avtala avtalsbrott Substantiv det att någon ingående part bryter mot de villkor som stipuleras i ett gällande avtal avtalsfrihet Substantiv frihet att ingå avtal avtalsklausul Substantiv mindre avsnitt i ett kontrakt avtalsprincipen Substantiv en ny ägare till egendom får sakrättsligt skydd i den moment där ett giltigt överlåtelseavtal föreligger avtalsrätt Substantiv område inom juridiken som handlar om hur avtal och kontrakt uppstår och vilka skyldigheter de leder till avtalsrättslig Adjektiv som har att göra med avtalsrätt avtalsrörelse Substantiv period med förhandlingar om kollektivavtal för arbetsmarknaden avtalsservitut Substantiv en rättighet som en fastighetsägare har att använda en annan persons fastighet för ett specifikt ändamål, enligt ett avtal mellan parterna avtalsstridig Adjektiv i motsättning till vad som står i avtal avtappa Verb utsläppa en vätska genom en tappningskran avtjänad Adjektiv som man har avtjänat avtjänande Substantiv det att avtjäna avtoning Substantiv i klassiskt dramaturgi den sista delen av en film eller teaterpjäs, vilken utspelar sig efter händelsernas klimax avtorka Verb variant av torka av avtorva Verb gräva bort grästorv (grässvål, grästorvor) från marken (t.ex. stensättning) avtorvad Adjektiv med grästorv avlägsnad avtrappa Verb gradvis minska avtrappning Substantiv det att trappa av något; handling som avtrappar avtrubba Verb variant av trubba av avträda Verb avstå från kontrollen över visst landområde avträde Substantiv dass, torrklosett; hyperonym till utedass avträdelse Substantiv det att avträda något avtyna Verb vissna, dö bort avtärd Adjektiv utmärglad, avmagrad avtärdhet Substantiv det att vara avtärd avtåga Verb marschera iväg avundsam Adjektiv som känner avund avundsamhet Substantiv det att vara avundsam avundsfull Adjektiv full av avund avundsjuka Substantiv det att vara avundsjuk; den närmast sjukligt starka känslan av avund eller missunnsamhet mot någon eftersom denne äger en sak eller gör grejer man själv eftersöker avundsman Substantiv person som avundas avundsvärd Adjektiv värd avund, som man önskar för sig själv avundsvärt Adverb på ett sätt som är värt avund avutrota Verb återskapa en utdöd art avvaktande Adjektiv väntande avvaktandes Adjektiv variant av avvaktande avvaktning Substantiv avvaktan, det att avvakta avveckling Substantiv avslutning, nedläggning, likvidation avvecklingsbeslut Substantiv beslut att avveckla någon verksamhet avverkning Substantiv fällning av träd (virke) i skog avvikare Substantiv person med avvikande beteende avvinna Verb vinna (något, ackusativ) av (någon, dativ), dra ut, extrahera, skörda avvisning Substantiv det att avvisa avvita Adverb från vettet; dåraktigt, svagsint avvittra Verb dela upp (mark, ägor) mellan stat och enskilda hemman avvittrande Adjektiv som avvittrar avväg Substantiv sidoväg som leder fel avväga Verb utföra höjdmätning, nivellera avvägning Substantiv balanserad bedömning; situation där man behöver väga för- och nackdelar mellan två eller flera motsatta kvaliteter, vilka alla är önskvärda avvägningsinstrument Substantiv kikarförsett instrument som används för mätning av höjdskillnader vid avvägning avvägningsstång Substantiv skalförsedd stång som lodrät används tillsammans med avvägningsinstrument vid avvägning avvänja Verb få att överge visst beteende avvärjning Substantiv det att avvärja avyttra Verb göra sig av med, sälja avyttring Substantiv försäljning av egendom aväta Verb äta; inta en festmåltid ax Substantiv en blomsterställning där blommorna sitter, utan skaft, direkt på en ogrenad stjälk, vanligt hos gräs axa Verb accelerera, öka hastigheten hos axad Adjektiv accelererad axeldistans Substantiv avståndet mellan två linsers centra i ett binokulärt optiskt instrument axelföljd Substantiv sätt att med bokstäver och siffror beskriva hur ett järnvägsfordons axlar är arrangerade axelklaff Substantiv tygdel placerad över axelsömmen axellång Adjektiv som är så pass långt att det baktill räcker ned till axlarna men inte längre axelmakterna Substantiv Tyskland och Italien under andra världskriget (i vidare mening även deras allierade) axelmuskel Substantiv (var och en av) de muskler som assisterar axelleden axelremsväska Substantiv axelväska axelryckning Substantiv uttryck för att man inte bryr sig axelsöm Substantiv söm på axeln som sammanbinder framdel och backdel av klädesplagg axeltryck Substantiv den tyngd (i ton) som vilar på ett enskilt hjulpar (en axel) av ett fordon axelvadd Substantiv utfyllnadsmaterial i klädesplagg vid axeln vilket får bäraren att se allmänt kraftigare och mer bredaxlad ut (som var populärt under 80-talet) axelväska Substantiv väska med axelrem avsedd att bäras över ens axel axial Adjektiv axiell axialfläkt Substantiv fläkt där strömningen (av luft eller annan gas) kommer in längs rotationsaxeln, rör sig fram i en rak linje och lämnar fläkten axiellt axiell Adjektiv axel-, som avser axel axill Substantiv armhåla; i utvidgad betydelse även använt om vinghåla hos fåglar axiom Substantiv fundamental sats som ej kan bevisas, utan antages sann och fungerar som utgångspunkt för vidare satser axiomatisk Adjektiv som rör eller avser axiom axis Substantiv den andra kotan räknat uppifrån av cervikalkotorna axolotl Substantiv en sorts amfibisk salamander som lever i högt belägna sjöar i Mexiko med det vetenskapliga namnet Ambystoma mexicanum inom familjen mullvadssalamandrar (Ambystomatidae); individ av denna art axon Substantiv långt (ibland över en meter) utskott från en nervcells cellkropp, längs vilket en aktionspotential kan färdas, från axonhalsen fram till axonets ände, där nervcellen bildar en synaps antingen med annan nervcell eller med axonhals Substantiv övergången mellan en nervcells cellkropp och axon axplock Substantiv (litet) urval ayatolla Substantiv shiamuslimsk titel på den högste ledaren ayin Substantiv den sextonde bokstaven i det hebreiska alfabetet: ע aymara Substantiv ett sydamerikanskt språk som talas av ättlingar till ursprungsbefolkningen i delar av Bolivia, Chile och Peru ayran Substantiv dryck gjord av yoghurt, vatten och salt och populär bl. a. i Turkiet ayurveda Substantiv en form av indisk läkekonst som betraktas som alternativmedicin ayurvedisk Adjektiv som rör ayurveda azalea Substantiv växtarter inom det historiska släktet Azalea (som nu ingår i släktet rhododendron) i familjen ljungväxter; individ av dessa arter azer Substantiv person från Azerbajdzjan eller av azeriskt ursprung azerbajdzjan Substantiv (mans-)person från landet Azerbajdzjan (i plural könsneutralt) azerbajdzjanier Substantiv variant av azerbajdzjan azerbajdzjansk Adjektiv som rör Azerbajdzjan azerbajdzjanska Substantiv azerbajdzjansk kvinna azerier Substantiv person från Azerbajdzjan eller av azeriskt ursprung azerisk Adjektiv som rör Azerbajdzjan, det azeriska språket, eller det azeriska folket azeriska Substantiv kvinna från Azerbajdzjan azid Substantiv kemisk förening med en N3-grupp azimut Substantiv vinkelavståndet från nordpunkten (den punkt i norra horisonten på storcirkeln genom zenit och norra himmelspolen) till den punkt på horisonten som ligger i den storcirkel som innehåller både zenit och föremålet i riktnin aziridin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve azorier Substantiv person som bor på Azorerna eller som har azorisk härkomst azorisk Adjektiv som rör ögruppen Azorerna eller dess befolkning azotemi Substantiv tillstånd där kvävehalten i blodet är förhöjd aztek Substantiv person tillhörande indianfolket aztekerna som mellan 1300-talet och 1500-talet bebodde nuvarande Mexikos höglandsområden aztekisk Adjektiv som rör indianfolket aztekerna aztekiska Substantiv kvinnlig aztek aztekkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Aztekium ritterii azukiböna Substantiv proteinrik böna av arten Vigna angularis, med ursprung i Japan azur Substantiv den blå himlen; himmelsblå färg azurblå Adjektiv lysande blå azurit Substantiv ett karbonatmineral med blå färg; Cu3(CO3)2(OH)2 azurmes Substantiv en art (Parus cyanus) inom fågelfamiljen mesfåglar (Paridae); individ av arten azurmes babblare Substantiv person som babblar babianfysionomi Substantiv fysionomi som påminner om en babians; grovt eller osmickrande ansikte med aplika drag babianuppsyn Substantiv uppsyn som påminner om en babians; grovt eller oskönt utseende med aplika drag babordssida Substantiv vänstersida av fartyg babusjka Substantiv farmor eller mormor med rysk (eller östeuropeisk, slavisk) härskomst babyaktig Adjektiv som liknar en baby babyblues Substantiv uppfattad nedstämdhet eller depression efter förlossning; drabbar oftast kvinnor, men ibland även män babyblå Adjektiv som har en matt ljusblå färgton ( ) babyboom Substantiv en tillfällig ökning i antalet födda barn babylift Substantiv korg med handtag för att bära och lyfta ett (sovande) spädbarn (en baby, bäbis) babylonier Substantiv person från Babylonien babylonisk Adjektiv hörande till staden Babylon, Babel eller landet Babylonien; tvåflodslandet eller Mesopotamien i dagens Irak men på gammaltestamentlig tid babymonitor Substantiv babyvakt babynest Substantiv liten madrass med höga kanter där en bebis kan sova babynäste Substantiv liten madrass med höga kanter där en bebis kan sova babysim Substantiv kurs för spädbarn där de tillsammans med föräldrarna genomför övningar i simbassäng babysitter Substantiv liggstol för spädbarn babyskydd Substantiv bilbarnstol för spädbarn babyspenat Substantiv benämning på unga och späda spenatblad babyutstyrsel Substantiv blöjor, kläder och föremål som behövs för spädbarnsvård babyvakt Substantiv elektroniskt övervakningssystem som gör det möjligt att uppfatta ljud såsom gråt från en bebis från ett annat rum babyvante Substantiv vante för spädbarn bachatadansare Substantiv person som dansar bachata bachatamusik Substantiv musik av genren bachata bacillbärare Substantiv person som bär bakterier som kan framkalla en sjukdom bacillskräck Substantiv rädsla för /att bli smittad av/ patogener, främst bakterier och virus bacillusk Substantiv bacill backanal Substantiv vild fest med mycket alkohol backanalisk Adjektiv rusig, vild backande Substantiv det att backa backant Substantiv deltagare i backanal backantinna Substantiv kvinnlig deltagare i backanal backfisch Substantiv ung flicka, flicksnärta backförgätmigej Substantiv en art (Myosotis ramosissima) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten backförgätmigej backhoppare Substantiv den som utövar backhoppning backhoppning Substantiv en sport där man hoppar med skidor från en hög höjd och ska flyga så långt som möjligt med högsta möjliga stilpoäng backig Adjektiv full av backar backighet Substantiv det att vara backig backkrön Substantiv översta delen av en backe; del av en väg där uppförsbacke planar ut eller övergår i nedförsbacke backlash Substantiv bakslag; kraftig reaktion eller protest, ofta mot viss samhällsutveckling, eller resultatet av sådan reaktion backljus Substantiv lykta med vitt sken baktill, oftast en på varje sida, på bil eller liknande fordon, vilken lyser när backväxeln är i, vilket lyser upp vägen bakom fordonet och upplyser andra trafikanter om att fordonet är redo att eller backlog Substantiv prioriterad lista över produktförändringar som önskas av produktägaren backlykta Substantiv backljus backlök Substantiv växtart (Allium oleraceum) inom sparrisordningen; individ av denna art backmaskros Substantiv en art (Taraxacum lacistophyllum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten backmaskros backpacker Substantiv ryggsäcksturist backsilja Substantiv en art (Peucedanum oreoselinum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten backsilja backsippa Substantiv en växtart (Pulsatilla vulgaris) i familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae); exemplar av denna art backslag Substantiv omkastare (pådrag, strömbrytare, växellåda) för två riktningar (bakåt–stopp–framåt) backslash Substantiv omvänt snedstreck, bakstreck backslick Substantiv frisyr där håret är tätt kammat bakåt (med hårvax eller hårgelé) backsteg Substantiv kort för backstegstangent backstegstangent Substantiv tangent för att radera tecken åt vänster om markören backsvala Substantiv en art (Riparia riparia) inom fågelfamiljen svalor (Hirundinidae); individ av arten backsvala backtagning Substantiv detsamma som backtagningsförmåga backtagningsförmåga Substantiv ett motorfordons förmåga att "ta" (köra uppför) en backe backtimjan Substantiv en växtart (Thymus serpyllum) inom familjen kransblommiga växter (Lamiaceae); individ av denna art backtrav Substantiv en art (Arabidopsis thaliana) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten backtrav backupprogram Substantiv program som behövs för att göra en säkerhetskopia backväxel Substantiv läge i en växellåda för att framföra fordonet i riktningen föraren har sin rygg (bakåt) backåkning Substantiv tävling i skidbacke baconsmak Substantiv smak av bacon badande Substantiv det att bada badanka Substantiv anka gjord av plast som barn kan leka med i vatten badanläggning Substantiv anläggning inrättade för bad och simning badare Substantiv person som tar ett bad badbalja Substantiv ovalt format kärl avsett för att bada i (numera främst för små barn men i äldre tid även för vuxna) badbassäng Substantiv bassäng försänkt i golv eller mark avsedd för bad badboll Substantiv uppblåsbar badleksak i form av en boll badbomb Substantiv klump av packade kemikalier som brusande löser upp sig i vatten för att ge ett uppfriskande badvatten badbrygga Substantiv brygga avsedd för bad badbyxa Substantiv ovanligare variant av ordet badbyxor baddning Substantiv fuktning av något (exempelvis en kroppsdel) med en våt trasa baddräktsöverdrag Substantiv klädesplagg som bärs över baddräkt, till exempel på väg till eller från stranden baderska Substantiv kvinnlig badare badförbud Substantiv förbud gällande det att bada badgäst Substantiv person som besöker en offentlig simhall badhandduk Substantiv större handduk som ska kunna torka hela kroppen badhytt Substantiv liten hytt vid badplats avsedd för klädombyte badkappa Substantiv badrock badkarshandtag Substantiv handtag på vägg vid badkar badkarskant Substantiv kanten av ett badkar badkarskurva Substantiv ett diagram (kurva) till formen liknande ett badkar, med höga värden i början och slutet (sannolikheten för fel under en produkts förväntade livstid) och låga däremellan badkruka Substantiv person som inte vågar hoppa i (kallt) vatten badlakan Substantiv badhandduk badleksak Substantiv leksak (vanligen uppblåsbar) för bad badmintonboll Substantiv litet föremål som är rund i ena änden och med fjädrar i den andra som slås över nätet i en omgång badminton badmintonnät Substantiv nät avsett att användas i sporten badminton badmintonracket Substantiv racket som används inom sporten badminton badmintonspelare Substantiv person som spelar badminton badmode Substantiv mode som gäller för badkläder badmössa Substantiv mössa som bärs vid bad eller framförallt simning för att minimera vattenmotstånd badning Substantiv det att bada badort Substantiv ort som är känd för goda badmöjligheter och som därför har många badgäster badortsliv Substantiv liv på en badort badplats Substantiv plats utomhus för bad och simning, ofta en strand badresa Substantiv resa med syfte att bada badring Substantiv uppblåsbar badleksak i form av en ring badrumsdörr Substantiv dörr till badrum badrumsfläkt Substantiv fläkt i badrum som används för att ventilera bort fukt och dålig lukt badrumsfönster Substantiv fönster till ett badrum badrumskakel Substantiv typ av kakel som används specifikt för badrum badrumsmöbel Substantiv möbel anpassad för att användas i badrum badrumspall Substantiv pall (fotpall) som används i badrum för att barn ska nå upp till handfatet badrumsskåp Substantiv (ofta väggmonterat) skåp i badrum (vilket ofta innehåller t.ex. hygienprodukter) badrumsspegel Substantiv spegel som är upphängd i ett badrum eller avsedd att hängas upp i ett badrum badrumsvägg Substantiv vägg till ett badrum badrumsvåg Substantiv våg (mätinstrument för vikt) för badrum badsemester Substantiv semesterresa (till havet) med mycket badande på schemat badshorts Substantiv kortbyxor avsedda för bad- och simaktiviteter, ofta används av pojkar och män badstrand Substantiv strand som lämpar sig att bada vid badställe Substantiv plats utomhus för bad och simning, ofta en strand badsvan Substantiv uppblåsbar badleksak (badring, båt) i form av en svan badvatten Substantiv vatten att bada i badväder Substantiv väder som lämpar sig för bad utomhus baedeker Substantiv pålitlig resehandbok (efter en tysk bokförläggarfamilj Baedeker) baffel Substantiv slags skärm som leder gas, vätska eller ljud bagageband Substantiv band som (på en flygplats) roterande forslar fram passagerarnas incheckade bagage i en bagagekarusell bagageförvaring Substantiv förvaring av bagage, en tjänst som tillhandahålls på järnvägsstationer bagagehylla Substantiv hylla ovanför säte i personvagn eller turistbuss bagageinlämning Substantiv incheckningsdisk där resgods inlämnas bagagekarusell Substantiv anordning, vanligtvis på en flygplats, som levererar incheckat bagage till passagerarna bagagekontroll Substantiv plats på flygplats, färjeterminal eller liknande där passagerares bagage genomgår säkerhetskontroll före på- eller ombordstigning bagagekärra Substantiv enklare vagn som kan lånas för att köra bagage inom ett område, ofta en större järnvägsstation eller flygplats bagagevagn Substantiv enklare vagn som kan lånas för att köra bagage inom ett område, ofta en större järnvägsstation eller flygplats bagarbarn Substantiv barn till en bagare bagarmästare Substantiv bagare som har mästartiteln bagarmössa Substantiv hög, vit, svampformad mössa som bagare använder bagatellisera Verb avfärda som oviktigt; anse vara en bagatell bagdadisk Adjektiv som kommer från eller rör den irakiska huvudstaden Bagdad bagerska Substantiv kvinna vars yrke är att baka bagett Substantiv variant av baguette baggböleri Substantiv avverkning av skog utan lov; skogsskövling bagge Substantiv hane av däggdjuret får bagglamm Substantiv ung bagge (får av hankön) baglady Substantiv (hemlös) kvinna som ständigt bär runt på diverse ägodelar i kassar baglafechtvävare Substantiv en art (Ploceus baglafecht) inom fågelfamiljen vävare (Ploceidae); individ av arten baglafechtvävare bahaism Substantiv en monoteistisk religion av sydvästasiatiskt ursprung bahaman Substantiv invånare i Bahamas eller mer bahamansk härkomst bahamansk Adjektiv som rör Bahamas eller dess folk bahamanska Substantiv kvinnlig invånare i Bahamas eller mer bahamansk härkomst bahrainare Substantiv invånare i Bahrain eller som har bahrainskt påbrå bahrainier Substantiv person från Bahrain bahrainsk Adjektiv som rör Bahrain bahrainska Substantiv kvinna från Bahrain bahytt Substantiv en sorts huvudbonad för damer med hakband och brett brätte baila Verb lämna en plats, sticka, dra bailout Substantiv situation där en finansiell institution som är (nästan) bankrutt får en nyinjektion av likvida medel för att kunna fullgöra sina åtaganden under den närmaste framtiden baisse Substantiv allmän nedgång på fondbörs; kursfall baitans Adjektiv jättestor, rejäl bajadär Substantiv indisk (tempel)danserska bajadärdans Substantiv indisk tempeldans bajamaja Substantiv utomhustoalett, speciellt avses den typ som finns på marknader, festivaler och torg bajare Substantiv anhängare till idrottsklubben Hammarby IF bajonettfattning Substantiv lätt löstagbar koppling mellan en hylsa och en cylindrisk kropp bajonettstyng Substantiv skada i form av ett styng från en bajonett bajsande Substantiv det att bajsa bajsbrun Adjektiv brun som (t.ex. mänsklig) avföring (bajs) bajsig Adjektiv som känner behov av att göra sig av med bajs (avföring) bajslåda Substantiv skämtsamt om kvinnostjärt bajsnödig Adjektiv som känner ett pressande behov av att bajsa bajsnödighet Substantiv det att vara bajsnödig bajspåse Substantiv mindre plastpåse för engångsbruk som hundägare kan ta med sig (t.ex. i fickan) när de rastar sina hundar och använda till att plocka upp hundarnas avföring från marken samt till att tillfälligt förvara denna och sedan ka bajstolle Substantiv bajskorv bajta Verb (främst om graffitistil, eller musikrytmer) plagiera, stjäla, kopiera bakande Substantiv det att baka bakanför Preposition bakom bakaxel Substantiv bakre axel på ett fordon bakbar Adjektiv som går att baka; om sand: som låter sig formas (till sandkakor) när den är fuktig bakbinda Verb binda ihop händerna på någon bakom dennas rygg bakboett Substantiv baksidan på en klockas boett bakbrygga Substantiv bakre delen av en tornkran, bär ofta en motvikt bakdanta Verb baktala, förtala bakdantare Substantiv person som bakdantar bakdanteri Substantiv det att bakdanta bakdäck Substantiv däck som monteras på bakre hjul på ett fordon bakelit Substantiv en sorts plast (använd bl a som isoleringsmaterial) bakerst Adverb längst bak bakform Substantiv form för bakning av kakor bakfram Adverb variant av bak och fram bakgrundsbild Substantiv bild som ligger bakom andra bilder, ofta täckandes hela det aktuella området; särskilt om skrivborden i vissa operativsystem bakgrundsbrus Substantiv konstant brus (som kan skiljas från en intressant överlagrad signal) bakgrundsdansare Substantiv person som dansar vid sidan av en sångartist bakgrundsfakta Substantiv bakgrundsinformation bakgrundsfärg Substantiv bakgrundens färg bakgrundsinformation Substantiv (grundläggande eller översiktlig) information (som kan vara till hjälp för att ta till sig en mer specifik diskussion eller för att fatta ett beslut); grundläggande information om en person (och dennes bakgrund); översik bakgrundsljud Substantiv ljud som spelas upp/låter i bakgrunden, d.v.s. konstant medan andra aktiviteter pågår bakgrundsmaterial Substantiv det källmaterial en författare använt sig av vid skapandet av sitt litterära verk bakgrundsmusik Substantiv musik som spelas i bakgrunden, d.v.s. konstant medan andra aktiviteter pågår bakgränd Substantiv perifer, mindre besökt gränd bakhal Adjektiv svår att ta sig uppför utan att glida tillbaka bakhas Substantiv del av bakben /på husdjur/ bakhjulsdrift Substantiv framdrivning där de bakre hjulen är drivande bakhjärna Substantiv (exemplar av) de bakre delarna (rombencefalon) av hjärnan, nämligen hjärnbryggan (pons), förlängda märgen (medulla oblongata) och lillhjärnan (cerebellum) bakhov Substantiv hov på hästens bakben bakispizza Substantiv pizza som äts dagen efter berusning bakjour Substantiv beredskap att rycka in under tjänstledighet baklava Substantiv ett bakverk från Mellanöstern bakljus Substantiv lykta som sitter på ett motordrivet fordon baktill, på varje sida av fordonet (utom på tvåhjuliga fordon som ej behöver två), och i regel visar rött sken bakåt (till skillnad från ljuset framåt som i regel visar vitt ell baklob Substantiv den bakre delen (lobus occipitalis) av storhjärnsbarken bakluckeloppis Substantiv loppmarknad (loppis) direkt ur säljarens baklucka baklägg Substantiv en styckningsdetalj på nötkreatur från dess bakben bakläm Substantiv avtagbar bakre lucka på släpvagn baklängesargument Substantiv motsägande argument baklängeskonstruktion Substantiv tekniken att ifrån en färdig produkt ta fram detaljerade ritningar och specifikationer på hur produkten fungerar bakläxa Substantiv skoluppgift som inte är nöjaktigt utförd och som läraren därför kräver att eleven gör om bakmaskin Substantiv köksmaskin som automatiskt bakar bröd bakmes Substantiv danssätt inom traditionell svensk folkdans, som kännetecknas av att paret dansar baklänges eller i motsatt riktning mot hur dansen vanligen dansas bakomliggande Adjektiv som ligger bakom bakpart Substantiv vid styckning av kött den bakre delen av nötkreatur som har minst malkött och mer detaljer än framparten bakplåt Substantiv plåtskiva som bakverk ligger på under gräddning och eventuellt även under efterföljande avsvalnande (bakplåten har som regel stabiliserande kantbockningar och/eller kantomslag samt s.k. bombering, även andra pressformnin bakplåtspapper Substantiv papper som läggs på bakplåtar för att förhindra att något skall fastna på den vid gräddning bakpotatis Substantiv (särskilt stor) potatis som är lämpad att ugnsbaka bakpå Adverb ovanpå någots bakre del; placerat på någots bakre översida bakrus Substantiv negativa konsekvenser av berusning dagen efter bakruta Substantiv fönsterruta i den bakre änden av en bil bakskiva Substantiv underlag som man använder för att kavla ut deg på bakslug Adjektiv lömsk, listig, förslagen bakslughet Substantiv det att vara bakslug bakstreck Substantiv tecknet '\' bakström Substantiv rörelse av vatten i riktning mot strömmen bakstuga Substantiv liten byggnad med ugn för brödbakning baktal Substantiv uttalande om någon som är avsett att skada deras anseende baktalare Substantiv person som baktalar baktaleri Substantiv det att baktala baktass Substantiv någon av de två bakre tassarna hos ett fyrbent djur baktericid Adjektiv bakteriedödande bakteriedödande Adjektiv som dödar (potentiellt sjukdomsframkallande) bakterier bakterieflagell Substantiv utskott med vars hjälp en bakterie kan röra sig bakterieflora Substantiv de bakterier som finns inuti eller på ytan av en organism bakteriefri Adjektiv fri från bakterier bakteriehärd Substantiv föremål som (olyckligtvis) utgör en gynnsam miljö för bakterieansamling (av bakterier som kan orsaka sjukdom); ansamling av (sjukdomsframkallande) bakterier bakteriekoloni Substantiv kluster av bakterier som lever tillsammans på en fast yta bakteriekultur Substantiv samling bakterier som har odlats fram i ett laboratorium för att studeras eller liknande bakteriell Adjektiv som innehåller, angår eller orsakas av bakterier bakteriemi Substantiv förekomst av bakterier i blodet bakterieodling Substantiv samling bakterier, oftast som har odlats fram i ett laboratorium för att studeras bakteriofag Substantiv virus som infekterar bakterier bakteriolog Substantiv forskare som studerar bakterier bakteriologi Substantiv vetenskapen om bakterierna och deras verksamhet (särskilt från medicinsk synpunkt) bakteriologisk Adjektiv rörande bakteriologi bakteriologiskt Adverb medelst bakteriologi, i bakteriologiskt avseende bakterioskopi Substantiv mikroskopisk undersökning av bakterier baktråg Substantiv tråg använt som form vid brödbak baktung Adjektiv som har påtaglig övervikt i bakre delen (så att problem kan uppstå) bakugn Substantiv ugn för bakning bakut Adverb i riktning bakåt bakvändhet Substantiv det att vara bakvänd bakväxel Substantiv mekanisk anordning som befinner sig vid det bakre hjulet på en cykel eller liknande fordon och ändrar rotationsfrekvens och vridmoment bakända Substantiv bakdel bakåtkammad Adjektiv som har kammats i bakåtgående riktning bakåtkompatibel Adjektiv kompatibel (förenlig) bakåt (med tidigare versioner) bakåtpropagering Substantiv återmatning och uppdatering av parametrar i ett neuronnät under inlärningen bakåtspridning Substantiv spridning åt motsatt håll mot ursprunglig riktning/infallsriktning bakåtvolt Substantiv volt med rotation bakåt balaklava Substantiv tät ullhuva som täcker varje del av huvudet förutom ansiktet balalajka Substantiv ryskt stränginstrument med trekantig resonanskropp och tre strängar balanit Substantiv inflammation (infektion) på ollonet och eventuellt förhuden balansakt Substantiv svår uppgift som kräver stor varsamhet eller skicklighet för att inte leda till negativa konsekvenser, speciellt om en balansgång på en smal mellanväg mellan två sidor med sina respektive konsekvenser balansboll Substantiv pilatesboll balanserande Substantiv det att balansera balansgång Substantiv det att i en känslig (t.ex. politisk) situation balansera på en smal medelväg mellan två intressen eller sidor utan att förarga någon av sidorna alltför mycket, drabbas alltför mycket av de problem som finns på endera si balansräkning Substantiv sammanställning av ett företags tillgångar och skulder balanssinne Substantiv det sinne som fastställer kroppens (strikt taget huvudets) acceleration (orsakad främst av tyngdkraften) balansskoter Substantiv självbalanserande plattform med två hjul som är eldriven och kan användas som ett fordon för förflyttning av en person balansvåg Substantiv våginstrument som bär upp en vikt i vardera änden på en stång balayage Substantiv frihandsteknik för hårfärgning, där frisören målar slingor direkt på håret med en pensel för att skapa mjuka, naturliga övergångar baldakin Substantiv tak (av tyg) som hänger som utsmyckning över predikstol eller annat; sänghimmel, takhimmel, tronhimmel baldejt Substantiv person som ackompanjerar en till en bal baldersbrå Substantiv en art (Tripleurospermum inodorum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten baldersbrå bale Substantiv fågelbo balearisk Adjektiv som har samband med Balearerna balettchef Substantiv chef över ett danskompani (med balett på repertoaren) balettdansare Substantiv person som dansar balett balettdansör Substantiv manlig balettdansare balettdansös Substantiv kvinnlig balettdansare balettelev Substantiv elev som tar balettklasser balettfröken Substantiv kvinnlig balettlärare balettgrupp Substantiv aningen småskaligt balettkompani balettkjol Substantiv tunn kjol formad som en lampskärm som en ballerina bär balettklass Substantiv lektion i balett balettkompani Substantiv danskompani som (främst) har balett i sin repertoar balettkår Substantiv alla medlemmarna i en balett, solister ej inräknade balettlärare Substantiv lärare i balett balettmästare Substantiv person som yrkesmässigt tränar och instruerar dansarna vid ett balettsällskap balettoman Substantiv entusiast för (att gå och se på) balett balettsko Substantiv sko avsedd för att dansa balett balines Substantiv person från indonesiska ön Bali eller med balinesisk härkomst balinesisk Adjektiv som rör den indonesiska ön Bali eller dess folk balineser balinesiska Substantiv ett austronesiskt språk med cirka 3,9 miljoner talare främst på öarna Bali, Lombok och Java i Indonesien baljväxt Substantiv växt med frukt i form av en balja balkangemsrot Substantiv en art (Doronicum columnae) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten balkangemsrot balkanisera Verb uppdela en stat till flera mindre stater balkanisering Substantiv process varigenom ett samhälle fragmenteras, eller sönderdelas, i flera separat fungerande samhällen balkanländerna Substantiv länderna på Balkanhalvön balkanmes Substantiv arten Poecile lugubris i familjen mesar inom ordningen tättingar (Passeriformes) balkongblomma Substantiv blomma som är lämplig att planteras i balkonglådan balkongdörr Substantiv dörr som vetter mot balkongen balkongdörrsfönster Substantiv fönster som sitter i en balkongdörr balkongfönster Substantiv fönster som blickar ut mot en balkong balkongkraftverk Substantiv mindre solcellssystem som genererar elektricitet för privat bruk och som exempelvis kan placeras på en balkong balkonglåda Substantiv låda som sätts på balkonger där olika sorters växter planteras balkongräcke Substantiv tunn, vertikal halvhög konstruktion (mer eller mindre heltäckande eller bestående av t.ex. täta regelbundna stänger) som utgår från golvet och omger en balkong balkongägare Substantiv person som äger en balkong balladartad Adjektiv som har en karaktär påminnande om en ballad ballast Substantiv barlast balle Substantiv penis ballefjong Substantiv erigerad penis ballongfartyg Substantiv fartyg (skepp) varifrån uppstigning i (luft- eller vätgas-) ballong kan göras ballongfärd Substantiv resa med luftballong ballongförsäljare Substantiv person som säljer ballonger balloptikon Substantiv en sorts projektionsapparat, episkop ballotera Verb utföra eller rösta i sluten omröstning med hjälp av röstsedlar (ursprungligen med vita och svarta kulor, där vit indikerar en ja-röst och svart en nej-röst), särskilt vid beslut om nya medlemmar i en organisation eller v ballotering Substantiv det att ballotera balneolog Substantiv person kunnig inom balneologi balneologi Substantiv läran om bad och deras medicinska användning balsamblad Substantiv en art (Tanacetum balsamita) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten balsamblad balsamera Verb impregnera död kropp med balsam balsamering Substantiv det att balsamera balsamisk Adjektiv välluktande; lindrande balsamvinäger Substantiv vinäger med en mild och söt smak balsaträd Substantiv en trädsart (Ochroma pyramidale) i familjen malvaväxter (Malvaceae) balt Substantiv person från Baltikum baltisk Adjektiv som rör eller kommer från Baltikum baltiska Substantiv kvinnlig balt, kvinna från Baltikum baluch Substantiv person med etnisk härkomst från folkgruppen balucher i Baluchistan baluchiska Substantiv ett indoariskt språk som talas främst i regionen Baluchistan uppdelat mellan länderna Pakistan, Iran, och Afghanistan baluchistanier Substantiv invånare i regionen Baluchistan eller som kommer därifrån baluns Substantiv uppsluppen tillställning med dans; bal; fest baluster Substantiv kraftig pelare i en balustrad balustrad Substantiv räckverk, räcke med pelare vid balkonger, trappor o dyl bamba Substantiv skolmatsal, skolmatsalen bambara Substantiv ett språk bland mandespråken som talas i Mali samt till mindre del i Burkina Faso och Senegal bambarajordnöt Substantiv en växtart (Vigna subterranea) i familjen ärtväxter (Fabaceae); individ av denna art bambarast Substantiv lunchrast bambatant Substantiv person som arbetar med att laga mat, servera eller diska i en bamba bambujordsmyg Substantiv en art (Clibanornis dendrocolaptoides) inom fågelfamiljen ugnsfåglar (Furnariidae); individ av arten bambujordsmyg bambukäpp Substantiv käpp tillverkad av bambu bambumyrtörnskata Substantiv en art (Cymbilaimus sanctaemariae) inom fågelfamiljen myrfåglar (Thamnophilidae); individ av arten bambumyrtörnskata bambupapegojamadin Substantiv en art (Erythrura hyperythra) inom fågelfamiljen astrilder (Estrildidae); individ av arten bambupapegojamadin bamburidå Substantiv gräns mellan kommunistiska och icke-kommunistiska länder i Asien bamburör Substantiv rörformad stjälk av bambu bambuskott Substantiv ätlig del av bambu använd i matlagning bambustång Substantiv stång av bambu bamsekorv Substantiv en stor korv som säljs på gatukök bamsekram Substantiv varm och hjärtlig kram som signalerar trygghet och omtanke, ofta extra lång eller kärleksfull bamsing Substantiv stort djur, stor människa, stor sak banad Adjektiv som banats, särskilt om väg banalisera Verb göra banal eller banalare banalisering Substantiv det att göra banal eller banalare banalitet Substantiv något banalt bananbröd Substantiv sött bröd som innehåller banan bananfluga Substantiv art av insekt i släktet bananflugor (Drosophila) som tillhör familjen daggflugor (Drosophilidae) bananglass Substantiv glass som smakar banan banankartong Substantiv låda i kartong avsedd för bananer, men ibland används de som flyttkartonger banankontakt Substantiv kontakt med enkel stickpropp bananmjölk Substantiv mjölk(dryck) med banansmak bananpropp Substantiv enkel stickpropp bananyoghurt Substantiv yoghurt med banansmak banarbetare Substantiv person som arbetar med underhåll av järnvägsspår banbrytare Substantiv person som är banbrytande eller gör något banbrytande banbryterska Substantiv kvinnlig banbrytare banco Substantiv äldre slag av valuta, sedlar utgivna av riksbanken bancykling Substantiv cykellopp som går på velodrom (inte på landsväg) bandagist Substantiv den som tillverkar förbandsartiklar o dyl bandagråfågel Substantiv en art (Coracina dispar) inom fågelfamiljen nålfåglar (Campephagidae); individ av arten bandagråfågel bandande Substantiv det att banda bandbredd Substantiv bredd på det band av frekvensspektrum som en viss signal upptar, eller som ett bandpassfilter släpper igenom banderilla Substantiv kort spjut med band vid tjurfäktningar banderillero Substantiv tjurfäktare med banderilla bandformig Adjektiv formad som en långsmal remsa bandgenerator Substantiv apparat för att alstra och demonstrera statisk elektricitet bandhund Substantiv hund som hålls kopplad vid en hundkoja utan övervakning bandjärn Substantiv järn utvalsat till ett tunt band bandkejsarfoting Substantiv en leddjursart (Ommatoiulus sabulosus) i familjen kejsardubbelfotingar (Julidae); individ av denna art bandkeramik Substantiv keramik med mönster av band bandkniv Substantiv kniv med två handtag, använd bland annat av tunnbindare bandmask Substantiv parasitisk plattmask tillhörande klassen bandmaskar (Cestoda) inom stammen plattmaskar (Platyhelminthes) med lång, segmenterad kropp som oftast lever i tarmen hos ryggradsdjur (däribland människan), och absorberar näring bandoneon Substantiv en fyrkantig variant av dragspel utvecklat i Tyskland i mitten av 1800-talet bandpassfilter Substantiv filter som endast släpper igenom de frekvenser i en signal, som befinner sig mellan två givna gränser bandsallad Substantiv magnetband som lämnat sin rulle och kommit i oreda bandschaktare Substantiv schaktmaskin med larvfötter bandsko Substantiv sko gjord av band av tyg, pjäxa av samisk (lapsk) modell bandslätting Substantiv en art (Pseudorasbora parva) inom fiskfamiljen karpfiskar (Cyprinidae); individ av denna art bandspärrfilter Substantiv filter som inte släpper igenom de frekvenser i en signal, som ligger mellan två givna gränser, men väl frekvenser som är tillräckligt låga eller tillräckligt höga bandstav Substantiv greppband, metallband längs greppbrädet på stränginstrument bandstål Substantiv stål som valsats ut till ett band bandsåg Substantiv typ av såg, där själva sågklingan består av ett tunt ändlöst band av stål med sågtänder bandtraktor Substantiv traktor med band (larvfötter) bandura Substantiv ett ukrainskt stränginstrument med sju strängar banduraspelare Substantiv musiker som trakterar bandura bandvagn Substantiv banddrivet terränggående fordon bandvagnstolkning Substantiv bogsering på skidor efter bandvagn bandvimpel Substantiv vimpel utan kors med bara band (för Sverige: ett blått och ett gult) bandvävstol Substantiv vävstol för att väva band (tygband) bandy Substantiv bollsport som utövas på is bandyboll Substantiv boll som används i sporten bandy bandyklubb Substantiv idrottsförening eller sportklubb som utövar lagsporten bandy bandyklubba Substantiv klubba som används i bandy bandylag Substantiv lag som utövar lagsporten bandy bandylandskamp Substantiv bandymatch mellan två länders bandylandslag bandylandslag Substantiv idrottslag som representerar ett land i sporten bandy bandymatch Substantiv en match i sporten bandy, vilken vanligtvis varar i 90 minuter med ett uppehåll efter 45 minuter bandyplan Substantiv spelplan som används för bandyspel bandyspelare Substantiv person som spelar bandy bandyturnering Substantiv turnering i bandy baneman Substantiv person som tagit livet av annan person baner Substantiv vapenflagga eller mindre sorts buren fana på en stång som representerar någon viss person eller militärt förband och används som tecken vid en samling människor banerförare Substantiv någon som för (fanar) baner bangande Substantiv det att banga bangare Substantiv person som bangar banger Substantiv knallskott bangladeshare Substantiv innevånare i Bangladesh eller person med rötter i Bangladesh bangladeshier Substantiv innevånare i Bangladesh eller person med rötter i Bangladesh bangladeshisk Adjektiv som rör Bangladesh eller dess folk bangladeshiska Substantiv kvinna från Bangladesh bangolf Substantiv variant av golf som spelas med en putter på små banor bangång Substantiv det att gå (röra sig, färdas) i en bana banhall Substantiv byggnad formad som en hall med tak över spåren på en järnvägsstation banhoppning Substantiv det samma som hästhoppning banianfikus Substantiv en växtart (Ficus benghalensis), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art banjaresiska Substantiv ett malajo-polynesiskt språk i den austronesiska språkfamiljen som talas som modersmål av omkring sex miljoner människor i Indonesien och Malaysia banjosträng Substantiv sträng på (eller avsedd för) banjo bankande Substantiv det att banka bankanställd Adjektiv anställd av en bank bankare Substantiv bankir bankautomat Substantiv (i vägg monterad elektronisk) automat som medger obemannade bankärenden, främst uttag av pengar (sedlar) från bankkonto (uttagsautomat) bankbok Substantiv motbok som används vid insättning och uttag i en bank bankdag Substantiv dag som bankerna håller öppet, vanligtvis detsamma som en vardag bankdosa Substantiv dosa som används för att få koder att logga in på internetbank med bankettera Verb delta i en bankett bankförening Substantiv sammanslutning av banker (för att främja deras intressen) bankgiro Substantiv en tjänst för överföring av pengar bankkollaps Substantiv sammanbrott av bankväsendet bankkontor Substantiv bemannad (ofta relativt stor) lokal i vilken en bank erbjuder tjänster åt sina kunder (t.ex. personlig rådgivning, administration av konton, insättning av kontanter och uttag av kontanter) bankkrasch Substantiv en banks oförmåga att betala sina skulder eller förpliktelser bankkris Substantiv finanskris som allvarligt påverkar en eller flera bankers möjligheter att fungera normalt och som eventuellt leder till att banker går i konkurs eller behöver hjälp från staten för att överleva bankning Substantiv vägbanas lutning i en kurva. På järnvägar kallas de rälsförhöjning. bankningsteknik Substantiv teknik som används för att luta korgen av rälsfordon i kurvorna för att minska sidokrafter banko Substantiv äldre slag av valuta, sedlar utgivna av riksbanken bankoktroj Substantiv statligt tillstånd att bedriva bank- eller fondverksamhet bankrassing Substantiv en art (Lepidium densiflorum) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten bankrassing bankrusning Substantiv rusning att ta ut insatta pengar från banken bankruttmässig Adjektiv redo att göra bankrutt bankruttör Substantiv person som gör eller har gjort konkurs banksektor Substantiv del av ett lands ekonomi som har att göra med banker bankskatt Substantiv skatt för banker banktillgodohavande Substantiv tillgodohavande på ett bankkonto bankväxel Substantiv betalningsanvisning som kan fungera både som betalningsmedel och som skuldebrev bankärende Substantiv uppgift som uträttas på en bank (på plats, via telefon eller internet), exempelvis betalning av räkningar bankör Substantiv person som sköter banken i spel banmotor Substantiv specialkonstruerad elmotor som används i ellok samt dieselelektriska lok bann Substantiv utestängning från kyrklig gemenskap (som straff för allvarliga förseelser som villolära och ohörsamhet mot kyrkomyndighet) banna Verb ge skäll; skälla ut; ge (någon) bannor bannande Substantiv det att banna bannbulla Substantiv påvlig skrivelse om bannlysning bannemej Adverb variant av banne mig bannemig Adverb variant av banne mig bannlysning Substantiv utestängning från kyrklig gemenskap (som straff för allvarliga förseelser som villolära och ohörsamhet mot kyrkomyndighet); numera (i vardagligt tal) även utestängning från annan gemenskap som ett forum, sociala medier, bannor Substantiv drastiskt (och oftast högljutt) sätt att tillrättavisa /oftast ett barn/ (vid olydnad) bantamvikt Substantiv den näst lägsta viktklassen i boxning och brottning bantamviktare Substantiv atlet i bantamviktklassen bantare Substantiv person som bantar bantistel Substantiv en art (Cirsium canum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten bantistel bantlär Substantiv axelgehäng; patronväska bantning Substantiv det att med olika metoder, såsom förändrad diet och utökad motion, försöka minska sin kroppsmassa eller sänka sitt BMI; det att banta bantningskur Substantiv kur för att få ner sin kroppsvikt bantu Substantiv en stor grupp av besläktade etniska grupper i Afrika som talar bantuspråk bantufolk Substantiv en grupp av folk bosatt söder om ekvatorn i Afrika som talar något bantuspråk bantuspråk Substantiv språk i en undergrupp som talas i Afrika söder om ekvatorn (500 språk, 200 miljoner talare) banvakt Substantiv tjänsteman som har till uppgift att hålla uppsikt över en viss sträcka av en järnvägslinje banvaktstuga Substantiv hus invid järnvägslinjen där en järnjägstjänsteman som hade till uppgift att bevaka och inspektera en avsnitt av sträckan bodde banvall Substantiv underbyggnad för järnväg; anlagd vall som utgör underlag för järnväg eller spårväg banverk Substantiv myndighet (verk) för järnväg (banor) baobab Substantiv ett trädslag (Adansonia digitata) inom familjen malvaväxter (Malvaceae); exemplar av detta träd baptism Substantiv religiös riktning som bl a förkastar barndopet (men döper vuxna genom nedsänkning i vatten) baptisterium Substantiv dopkyrka, dopkapell baptistförsamling Substantiv församling (religiös förening) av baptister baraminologi Substantiv läran om levande varelsers indelning i baraminer (av Gud ursprungligen skapade slag) barbacka Adverb på bara ryggen, utan sadel barbadier Substantiv person från Barbados eller med barbadisk härkomst barbadisk Adjektiv som rör Barbados eller dess folk barbardiktning Substantiv diktning bland barbarer och på barbarspråk, bland folk utanför romerska riket barbareskstat Substantiv äldre benämning på Marocko, Algeriet, Tunis och Tripolis barbarism Substantiv (grovt) språkfel barbarpoesi Substantiv poesi av barbarer, från en tid före högkultur; t.ex. isländska Eddan barbarskara Substantiv skara av barbarer barbecuesås Substantiv sås eller marinad med amerikanskt ursprung avsedd för grillat kött med mera (ofta med rökiga toner) barbent Adjektiv med obetäckta ben barberande Substantiv det att barbera barberarskylt Substantiv skylt för frisersalong (barberare, herrfrisering); ofta i form av en roterande stång skruvformat målad i rött och vitt (ibland även blått) barbershop Substantiv genre inom fyrstämmig manlig körsång; förknippas med underhållning i frisersalonger barbett Substantiv familj i ordningen hackspettartade fåglar barbiedocka Substantiv kvinnlig docka av märket Barbie barbitos Substantiv gammalt stränginstrument barbröstad Adjektiv som inte bär kläder på överkroppen bardalek Substantiv kämpalek, strid bardeman Substantiv krigsman bardera Verb belägga ett köttstycke med späckskivor barderande Adjektiv som barderar bardisan Substantiv militärt stöt- och huggspjut brukat i Europa från 1400- till 1800-talet, cirka 2 till 2,5 meter långt med varierande klingform samt sidovingar eller parerhakar bardun Substantiv stag för mast på båt bardval Substantiv däggdjursindivid inom underordningen Mysticeti, vars arter lever i havet och livnär sig på planktonfiltrering via barder hängande från överkäken barett Substantiv mjuk flatkullig mössa med större eller mindre brätte (oftast i sammet) barfotabarn Substantiv barn som växer upp under fattiga förhållanden barfotasko Substantiv sko med så mjuk sula att den ger en känsla av att vara barfota barfrost Substantiv frost på mark utan snötäcke barfötters Adverb barfota barhoppa Verb gå på en krogrunda, gå från bar till bar hela natten i motsats till att stanna på ett och samma utskänkningsställe barhuvad Adjektiv som saknar huvudbonad eller hår på huvudet (hjässan) baris Substantiv bar gärning barista Substantiv bartender som tillreder kaffedrinkar av olika slag barium Substantiv ett grundämne med atomnummer 56, atommassa 137 och symbolen Ba bariumacetat Substantiv kemisk förening av kol, väte, barium och syre bariumbikromat Substantiv kemisk förening av barium, krom och syre bariumborat Substantiv en kemisk förening av barium, bor och syre bariumbromid Substantiv kemisk förening av brom och barium, BaBr2 bariumcyanid Substantiv kemisk förening av barium, kol och kväve bariumfluorid Substantiv kemisk förening av barium och fluor bariumfosfat Substantiv kemisk förening av barium, fosfor och syre bariumhydroxid Substantiv kemisk förening av barium, väte och syre bariumjodat Substantiv kemisk förening av barium, jod och syre, Ba(IO3)2 bariumjodid Substantiv kemisk förening av barium och jod bariumkarbonat Substantiv kemisk förening av barium, kol och syre bariumklorat Substantiv kemisk förening av barium, klor och syre, Ba(ClO3)2 bariumklorid Substantiv kemisk förening av barium och klor, BaCl2 bariumkromat Substantiv kemisk förening av barium, krom och syre bariumnitrat Substantiv kemisk förening av barium, kväve och syre bariumoxalat Substantiv kemisk förening av barium, kol och syre bariumoxid Substantiv kemisk förening av barium och syre bariumperklorat Substantiv kemisk förening av barium, klor och syre bariumrodanid Substantiv kemisk förening av barium, svavel, kol och kväve, Ba(SCN)2 bariumsulfat Substantiv kemisk förening av barium, svavel och syre, BaSO4 bariumsulfid Substantiv kemisk förening av barium och svavel bariumsulfit Substantiv kemisk förening av barium, svavel och syre bariumtitanat Substantiv kemisk förening av barium, titan och syre bariumvolframat Substantiv kemisk förening av barium, volfram och syre barka Verb ta barken av en trädstam barkande Substantiv det att barka barkaroll Substantiv venetiansk roddarsång barkass Substantiv livräddnings- eller landstigningsbåt (med motor) på krigsfartyg barkborre Substantiv en skalbagge som lever under barken av skogsträd barkentin Substantiv fartyg med råsegel på fockmasten och snedsegel på de övriga, med minst tre master barkevikit Substantiv ett sammetssvart amfibolmineral utav hornblende barkis Substantiv avlångt franskbröd med vallmofrön på ytan barkklädd Adjektiv klädd med bark barkmull Substantiv jordförbättringsmedel bestående av bitar av bark, delvis förmultnad barlast Substantiv bottenlast av sten eller sand el dyl för att ge stadga åt ett fartyg; fyllnadsmaterial barlejon Substantiv man som ofta når social framgång i barer barmark Substantiv mark utan snötäcke barmhärtighetsmord Substantiv dödandet av obotligt sjuk person för att förkorta lidandet barnadödlighet Substantiv andelen barn som dör inom fem år efter födseln (i en viss region, födda under en viss tidsperiod); ibland mer allmänt: det att barn dör, risken för att ett barn skall dö (under en viss tidsperiod) etc. barnafödande Substantiv mängd barn som föds inom viss tidsperiod i avgränsat område (ofta inom land) barnaföderska Substantiv hona (kvinna) som föder barn barnaga Substantiv användning av våld vid uppfostran av barn; det att slå barn barnamord Substantiv mord på person i barnaåren barnamörderska Substantiv kvinnlig barnamördare barnanpassad Adjektiv speciellt anpassad för barn och deras behov barnansikte Substantiv ansikte av ett barn barnarbete Substantiv det att barn används som arbetskraft i ett företag eller liknande; det att barn arbetar för att försörja sig själva eller sin familj barnarov Substantiv bortrövandet av barn från dess föräldrar barnaskara Substantiv äldre variant av barnskara barnavårdscentral Substantiv vårdcentral för kontroll av små barns hälsa, förkortas BVC barnbacke Substantiv skidbacke avsedd för barn och nybörjare barnbarnsbarnbarn Substantiv barn som är tre generationer nedstigande led från referenten barnbeklädnad Substantiv klädsel för barn barnbibel Substantiv sammanfattning av Bibeln särskilt anpassad för barn och ungdom, vanligtvis utgiven i bokform barnbibliotekarie Substantiv bibliotekarie som specialiserar sig på barnlitteratur barnbidrag Substantiv särskilt statligt bidrag som utbetalas till ena eller båda vårdnadshavarna till barn under en viss ålder barnbiljett Substantiv biljett som (säljes till lägre pris och) ger plats eller inträde åt ett barn (t.ex. på tåg, buss, djurpark eller tivoli) barnbokhandel Substantiv bokhandel som inriktar sig på barnböcker barnbokklubb Substantiv bokklubb vars främsta målgrupp är barn eller ungdomar; bokklubb med litteratur för barn eller ungdomar barnboksförfattare Substantiv författare av en eller flera barnböcker barnbokshjälte Substantiv huvudperson i en roman för barn barnboksillustration Substantiv illustration i bok avsedd för barn barnboksillustratör Substantiv person som (yrkesmässigt) gör illustrationer till barnböcker barnbord Substantiv ett litet bord avsett enbart för barn barncykel Substantiv cykel avsedd att köras av barn barndans Substantiv dans som utövas av barn barndomskamrat Substantiv person som vederbörande hade som kamrat när han eller hon var barn barndomskompis Substantiv barndomskamrat barndomsstad Substantiv stad där en person levde eller ofta befann sig som barn barndomstid Substantiv den tid i en människas liv som svarar mot personens barndom barndomsår Substantiv den tid (de år) under en människas liv som svarar mot personens barndom barndop Substantiv dop där spädbarn eller yngre barn döps. barnfamilj Substantiv familj med barn (under viss ålder) barnfattigdom Substantiv fattigdom hos barn barnfilm Substantiv film avsedd för barn; film skapad med barn som (huvudsaklig) målgrupp barnfinkläder Substantiv finkläder avsedda att används av barn barnflickdräkt Substantiv barnflickkläder barnflickkläder Substantiv kläder som barnflicka använder i sitt arbete barnflickklädsel Substantiv barnflickkläder barnflickuniform Substantiv barnflickkläder barnfödd Adjektiv född och under barnaåren uppfostrad och således formad av en viss plats barnförbjuda Verb göra något otillåtet för barn barnförbjuden Adjektiv som barn inte får se på, använda etc. barnförlamning Substantiv polio barngiftemål Substantiv giftemål där en (eller båda) parter ännu är ett omyndigt barn barngrav Substantiv grav där ett barn har begravts barnjag Substantiv känsla eller förhållningssätt som återspeglar barnets upplevelser och reaktioner barnkläder Substantiv kläder för barn barnkonvention Substantiv förenta nationernas konvention om barnets rättigheter barnkorg Substantiv flätad korg med sovattiraljer för spädbarn att sova i barnkär Adjektiv (om husdjur eller vuxna människor) som uppskattar att ha barn kring sig barnkör Substantiv kör bestående av barn barnleksak Substantiv leksak (för barn) barnlitteratur Substantiv litteratur som riktar sig till barn barnlöshet Substantiv det att vara barnlös barnmeny Substantiv meny (t.ex. på restaurang) speciellt avsedd för barn, ofta med mer vardagliga rätter som är populära bland barn och i mindre portioner barnmusik Substantiv musik som riktar sig till lyssnare i barnaåldern barnomsorg Substantiv tillfällig omsorg av ett barn av andra än barnets vårdnadshavare barnomsorgsavgift Substantiv avgift som betalas för barnomsorg i till exempel förskola, daghem (dagis) och fritidshem (fritids) barnpassning Substantiv aktiviteten att passa ett barn, det vill säga att hålla uppsikt över barnet, vid behov hjälpa barnet med vissa saker och kanske också leka med barnet, ofta som en betald tjänst åt annan part barnpension Substantiv pension som betalas ut till barn efter avliden förälder barnperspektiv Substantiv process där vuxna människor genomför det som man upplever ska gynna barn, för att ta tillvara på barns rättigheter och möjligheter barnpizza Substantiv mindre pizza avsedd att ätas av barn barnpojke Substantiv ung pojke anställd i hushåll med barnpassning som huvuduppgift barnpornografi Substantiv pornografi där barn förekommer barnpornografibrott Substantiv brott mot lag mot barnpornografi barnportion Substantiv åt barn avsedd mindre portion av mat (t.ex. på restaurang) barnprogram Substantiv TV- eller (ibland) radioprogram avsett för barn (som huvudsaklig målgrupp) barnpsykiater Substantiv expert på psykisk ohälsa hos barn barnpsykiatri Substantiv psykiatri för barn barnpsykiatrisk Adjektiv som rör barnpsykiatri barnpsykolog Substantiv psykolog som arbetar med barn barnpsykologi Substantiv delområde inom psykologin som fokuserar på barn barnrik Adjektiv med många barn barnrum Substantiv rum i ett hus eller en lägenhet där barn bor barnsadel Substantiv barnstol på cykel barnsbörd Substantiv framfödande av barn; förlossning barnsexbrott Substantiv sexualbrott där brottsoffret är minderårigt barnsexbrottsling Substantiv person som blivit dömd för sexualbrott där brottsoffret är minderårigt barnsexturism Substantiv turism med avsikt att utnyttja tillåtande (eller dåligt upprätthållna) lokala lagar om sex med barn barnsjukdom Substantiv ofta smittsam sjukdom som bara eller företrädesvis drabbar barn barnskara Substantiv en talrik samling barn, ofta syskon barnsko Substantiv sko för barn barnskrik Substantiv (ibland: frambringandet av) ihållande, starkt och skärande icke ordformande ljud som ett litet barn frambringar för att påkalla uppmärksamhet när något är fel; (någon gång mer allmänt) ljud när ett barn tjoar eller skrik barnskådespelare Substantiv minderårig skådespelare barnsla Verb uppträda barnsligt barnslighet Substantiv det att vara barnslig barnsoldat Substantiv barn som deltar i väpnad styrka i krig barnspråk Substantiv förenklad version av ett tungomål såsom barn först talar det barnspråklig Adjektiv som främst är bruklig inom barnspråk barnstol Substantiv stol som i form och storlek är avsedd för barn barnstorlek Substantiv storlek på klädesplagg passande för barn barnstuga Substantiv numera inofficiell benämning för daghem eller fritidshem; förskola, lekskola, lekis barnsyssla Substantiv syssla som kan utföras av barn barnsäker Adjektiv som medför få olycksrisker för barn barnsäkra Verb göra barnsäker barnsäkrande Adjektiv som barnsäkrar barnsängsfeber Substantiv svår febersjukdom som angriper livmodern hos nyförlösta kvinnor, i synnerhet under de första dagarna efter förlossningen barnteater Substantiv teater som visar bara pjäs för barn barntillåten Adjektiv som (även) barn får se på, använda etc. barnträdgård Substantiv förskola, lekskola barnvisa Substantiv visa avsedd att sjungas av eller för barn barnvåldtäkt Substantiv våldtäkt mot barn barnäktenskap Substantiv äktenskap mellan en minderårig person och en vuxen eller med en annan minderårig person barock Adjektiv orimlig, sanslös barockmusik Substantiv musik som komponerades i epoken som kallas barock barograf Substantiv självregistrerande barometer barogram Substantiv kurva som visar lufttrycket under viss tid barometer Substantiv instrument som mäter lufttryck baroreceptor Substantiv mekanoreceptor i ett blodkärls vägg som känner av blodtrycket barrande Substantiv det att barra barrdoft Substantiv väldoft av barrträd barre Substantiv stavningsvariant av barr ("balettstång") barrig Adjektiv (delvis) täckt av barr barrikaderande Substantiv det att barrikadera barrikadering Substantiv det att barrikadera; handling som barrikaderar något barrikera Verb blockera med hjälp av, oftast stora och tunga, föremål barropuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cylindropuntia tunicata barrskog Substantiv skog företrädesvis bestående av barrträd barrskogsklimat Substantiv kalltempremerat klimat barrträd Substantiv växt av klassen coniferopsida som bland annat utmärks av sina i regel fleråriga, spetsiga, läderartade blad. Den överväldigande majoriteten är träd, vilket gör att termen barrträd även kan tolkas som att innefatta conife barrunda Substantiv rundvandring från bar till bar barskhet Substantiv det att vara barsk barskrapad Adjektiv utan pengar, utfattig barskt Adverb på ett barskt sätt barskåp Substantiv skåp i vilket spritdrycker förvaras barstol Substantiv stol med högresta ben som står vid bardisk bartlettinamo Substantiv en fågelart (Crypturellus bartletti) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art bartolomeinatt Substantiv stor massaker på franska protestanter (hugenotter) som ägde rum i Paris natten till den 24 augusti 1572 barvinter Substantiv snölös (bar, naken) vinter, år med vinter utan snö (snötäcke) baryon Substantiv partikel som är uppbyggda av tre kvarkar baryton Substantiv en sångstämma för män mellan bas och tenor basal Adjektiv grundläggande basalmembran Substantiv mycket tunt lager av extracellulär matris (bland annat bestående av laminin och typ IV-kollagen) som alltid finns under ett epitel, vilket avgränsar epitelet mot den underliggande vävnaden (oftast bindväv), och vilket de basalt Substantiv en sorts vulkanisk bergart baseballkeps Substantiv variant av basebollkeps basebollhandske Substantiv handske som används för att spela baseboll basebollkeps Substantiv typ av keps som härstammar från basebollen basely Adverb tarvligt, uselt baserande Substantiv det att basera basetthorn Substantiv ett blåsinstrument av klarinettyp; en orgelstämma basfall Substantiv det enklaste fallet i en rekursiv funktion basfiol Substantiv ett cirka 180-200 centimeter högt stråkinstrument basförstärkare Substantiv förstärkare avsedd för användning med elbas bashkarisht Pronomen allihop basidium Substantiv struktur under hatten på basidiesvampar där sporer bildas basilarmembran Substantiv det membran som skiljer scala media från scala tympani i hörselsnäckan i innerörat, där de vibrationskänsliga hårcellerna sitter (vilka sticker ut mot scala media) i fyra rader basilisk Substantiv ett fabeldjur vars blickar kunde döda basiliskblick Substantiv blick som kan förstena basilusk Substantiv bakterie basisk Adjektiv med högt pH-värde basjkir Substantiv invånare i Basjkirien eller med härkomst från det basjkiriska turkfolket som är bosatt där basjkirisk Adjektiv som rör Basjkirien eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt basjkiriska Substantiv ett nordvästligt turkspråk, nära besläktat med tatariskan, talat i huvudsak av basjkirer, främst i Basjkirien i Ryssland, men även i Kazakstan och Uzbekistan bask Substantiv person från Baskien eller med baskisk härkomst baskemej Adverb variant av baske mig baskemig Adverb variant av baske mig baskermössa Substantiv basker basketstjärna Substantiv berömd basketspelare baskisk Adjektiv som har med Baskien, basker eller språket baskiska att göra baskiska Substantiv språk som talas i regionen Baskien i Spanien och Frankrike baskonstant Substantiv specifik typ av en jämviktskonstant som indikerar hur mycket en bas kan protolyseras, ett mått som anger basens styrka, betecknas Kb; basens protolyskonstant baslinje Substantiv linje som olika mått utgår ifrån basmatiris Substantiv typ av långkornigt ris med en karaktäristisk doft som finns i en brun och en vit variant basnivå Substantiv grundlig (kunskaps-)nivå basnäring Substantiv en av ett lands viktigaste näringsgren basofil Substantiv basofil granulocyt basrelief Substantiv lågrelief, lågt upphöjt bildhuggararbete basrik Adjektiv som innehåller många basiska beståndsdelar bassetthorn Substantiv påminner om klarinett, vanligen stämt i F bassist Substantiv variant av basist bassning Substantiv tillrättavisning basstämma Substantiv sångstämma för bas, det vill säga den mörkaste mansrösten i kör- eller vokalmusik bassängkant Substantiv kanten på en simbassäng bastande Substantiv det att basta bastant Adjektiv rejäl, kraftig och stadig bastanthet Substantiv det att vara bastant bastion Substantiv försvarsverk som är en framskjuten del av fästningsvallen på äldre befästningar bastkjol Substantiv kjol tillverkad av bast som är typisk för folkdräkt på öarna i Söderhavet bastonad Substantiv prygel, omgång stryk bastrep Substantiv rep av bast bastuaggregat Substantiv ugnsliknande anordning för att värma en bastu bastuba Substantiv det största instrumentet inom instrumentfamiljen bleckblåsinstrument bastubad Substantiv det att man sitter i en bastu i syfte att bli så pass varm att man svettas bastubänk Substantiv bänk (ofta i avsatser flera avsatser) i en bastu bastukammare Substantiv rum för omklädning samt avkoppling efter bad i bastu, ibland även använt som gästrum bastutermometer Substantiv temperaturmätare för bastu basun Substantiv ett slags bleckblåsinstrument basunera Verb högljutt förkunna, göra allmänt känt basunerande Substantiv det att basunera basvektor Substantiv vektor som ingår i en bas i ett vektorrum batalj Substantiv fältslag, strid; slagsmål bataljonschef Substantiv chef för en bataljon bataljonsstab Substantiv stab för en bataljon batat Substantiv sötpotatis, den stärkelserika rotknölen av ett tropiskt växtsläkte batik Substantiv en (indonesisk) metod att färga tyg i vissa mönster batist Substantiv en sorts fint linne- eller bomullstyg battemang Substantiv en dansrörelse i form av ett hastigt benkast, det vill säga att ett ben hastigt lyfts från golvet i form av en spark batteribyte Substantiv process som görs för att byta ett tomt batteri mot ett fullt laddat batteridriven Adjektiv som har batteri(er) som (huvudsaklig) energikälla batterigräsklippare Substantiv gräsklippare som drivs med batteri batteriladdare Substantiv apparat för laddning av batterier batterilucka Substantiv lucka för batteriutrymme (i apparat), för att byta batterier batterinivå Substantiv ungefärlig andel elektrisk energi i en ackumulator (ett uppladdningsbart batteri) som är tillgänglig vid en viss tidpunkt (efter att en del energi har förbrukats) jämfört med full laddning batterist Substantiv musiker som sköter trummor m.m. i en orkester batteritid Substantiv (uppskattad) total tid som ett laddningsbart batteri varar mellan laddningarna batteriutrymme Substantiv utrymme för batterier (i apparat) batting Substantiv pojke; barn av manligt kön batyskaf Substantiv undervattenfarkost (för mycket stora havsdjup) baud Substantiv (enhet för digital dataöverföring) signalförändringar per sekund bautasten Substantiv förhistorisk (fornnordisk) upprest minnessten, främst (med inte nödvändigtvis) utan inskrift bautastor Adjektiv jättelik bauxit Substantiv mineral som innehåller aluminiumhydroxid Al(OH)3 och ringa mängder andra metaller baxa Verb förflytta ett tungt eller otympligt föremål genom en trång passage eller trögt ställe genom upprepade vridningar av föremålet eller genom att till exempel med ett spett bända föremålet till önskat läge baxna Verb häpna, bli paff baxning Substantiv det att baxa något bayersk Adjektiv som rör det tyska förbundslandet Bayern bayerska Substantiv tysk dialekt som främst talas i Österrike, samt i delstaterna Bayern (Tyskland) och Sydtyrolen (Italien) bayrare Substantiv person från eller boendes i Bayern beachbasketboll Substantiv basketboll som spels på sandstranden beachvolley Substantiv beachvolleyboll, variant av sporten volleyboll beachvolleyboll Substantiv variant av sporten volleyboll som spelas på sand beaktansvärd Adjektiv värd att beaktas bearbetande Substantiv det att bearbeta bearbetare Substantiv någon eller något som bearbetar någon eller något bearnaisesås Substantiv en sås baserad på äggulor och smör, smaksatt med vinäger, vitt vin, dragon och persilja beatboxa Verb framföra en beatboxning; använda mun, läppar, tunga, röst, med mera som ett slagverksinstrument för att skapa rytmer (som ackompagnemang till musik) beatificera Verb saligförklara beatnik Substantiv person som tillhör en slags rotlös och bohemisk ungdomsrörelse i efterkrigstidens USA beautybox Substantiv väska för förvaring av skönhetsprodukter bebi Substantiv stavningsvariant av baby bebo Verb bo i, använda som stadigvarande hemvist bebygga Verb uppföra byggnader på mark, bygga hus på tomt bebyggd Adjektiv som har försetts med bebyggelse bebyggelse Substantiv markområde bebyggt med en samling av (oftast ett större antal) uppförda byggnader bebåda Verb förkunna, ge förebud om något, bringa budskap om något, lämna underrättelse om något bebådare Substantiv den som ger förebud om något, bringar budskap om något bebådelse Substantiv förebud om något becherovka Substantiv ett slags tjeckisk örtkryddad likör med gulaktig färg beckasin Substantiv underfamilj inom familjen snäppor beckkol Substantiv ett svart, glänsande mineral som är en varietet av stenkol eller brunkol beckmörk Adjektiv mycket mörk beckna Verb stavningsvariant av: bäckna becknare Substantiv langare becknarväska Substantiv magväska, ofta förknippat med langare becksvart Adjektiv alldeles svart becquerel Substantiv enhet vid mätning av radioaktivt sönderfall som betecknas Bq, definierad som genomsnittligt ett (oregelbundet förekommande) sönderfall per sekund bedarra Verb avta i styrka bedjande Adjektiv och ; som framför bön bedragerska Substantiv kvinnlig bedragare bedrägerihärva Substantiv svåröverblickbar situation som involverar bedrägeri bedräglighet Substantiv det att vara bedräglig bedröva Verb göra sorgsen bedrövande Substantiv det att bedröva bedrövlighet Substantiv det att vara bedrövlig; något som är bedrövligt beduin Substantiv arabisk nomad bedyra Verb försäkra; lova bedåra Verb göra till dåre, förvilla, förtjusa, hänföra bedårad Adjektiv gjord till dåre, förvillad, förtjust bedömande Substantiv det att bedöma bedömare Substantiv person som bedömer något bedömningsbil Substantiv typ av ensambemannat ambulansfordon med specialistsjuksköterska för diffusa larm som inte bedöms vara livshotande, vars främsta uppgift är att undersöka patienten och ge råd om egenvård bedömningssport Substantiv sport där vinnaren koras genom bedömning beediga Verb styrka med ed beende Adjektiv som framför bön befallande Substantiv det att befalla befattande Substantiv det att befatta befattningshavare Substantiv person som innehar en tjänst befintlighet Substantiv förefintlighet eller förekomst någonstädes befjädra Verb förse med fjädrar (både bokstavligt och bildligt) befjädring Substantiv uppsättning fjädrar som en fågel har på kroppen befläcka Verb avsätta fläck på, nedsmutsa befläckad Adjektiv försedd med fläckar; nedsmutsad befläckelse Substantiv det att befläcka befogat Adverb på ett befogat sätt befolkad Adjektiv som innehåller invånare befolkningsagglomeration Substantiv tätort befolkningsgrupp Substantiv avgränsad del av en befolkning som har någon gemensam nämnare befolkningspolitik Substantiv politiska åtgärder för att reglera folkmängden och dess sammansättning befolkningspyramid Substantiv stapeldiagram (ofta i pyramidform) över en befolknings fördelning på ålder (uppåt) och kön befolkningsstatistik Substantiv statistik inriktad på data om (en) befolkning befolkningsstruktur Substantiv sammansättning av befolkningen i en stad eller ett land befolkningstillväxt Substantiv ökning av folkmängden befolkningstäthet Substantiv antal (boende) människor per ytenhet i ett definierat geografiskt område (såsom en stad eller jordens yta) befolkningsutveckling Substantiv variation av befolkning i en stad eller ett land inom en tidsperiod befolkningsökning Substantiv (kvantitativt mått på) ökning av antalet invånare i en stad, en region, ett land, en världsdel eller liknande (per tidsenhet eller mellan två specifika tidpunkter), i synnerhet en positiv sådan (så att folkmängden ökar m befordrande Adjektiv som befordrar befordring Substantiv förflyttning av någonting befordringsavgift Substantiv pengar som måste betalas för att något transporteras beforska Verb forska kring något beforskad Adjektiv undersökt med vetenskapliga studier befrielseteologi Substantiv en kristen teologisk och politisk inriktning som uppstod under 1960-talet (särskilt i Latinamerika och Afrika) i samhällen präglade av sociala orättvisor och förtryck; betonar Jesu budskap om befrielse för de fattiga och befruktad Adjektiv som tagit in en spermies genom befruktande Adjektiv som befruktar befruktningsduglig Adjektiv som framgångsrikt kan befrukta en äggcell (sekundär oocyt), eventuellt efter att ha genomgått kapacitering; som är en sekundär oocyt som kan bli befruktad av en spermie befrynda Verb påbörja ett vänskapsförhållande (med någon), bli vän med, bli förtrolig med befryndad Adjektiv besläktad befrämja Verb verka för en gynnsam utveckling av någon aktivitet befråga Verb tillfråga, utfråga befullmäktiga Verb ge fullmakt åt befälhavande Adjektiv som bestämmer befälsordning Substantiv hierarki mellan militärt befäl av olika rang, rätta vägen för ärenden (order, återrapporter, klagomål) att hanteras inom organisationen befängdhet Substantiv det att vara befängd; något som är befängt befästande Substantiv det att befästa begabbare Substantiv person som begabbar begabbelse Substantiv det att begabba begagna Verb gagna, bereda fördel åt begagnande Substantiv det att begagna begeistra Verb hänföra, förtjusa, locka in begeistring Substantiv det att vara begeistrad; förtjusning, tillfredsställelse beggad Adjektiv begagnad begiven Adjektiv som känner en lustfylld dragning begivenhet Substantiv lustfylld dragning begonia Substantiv någon av de växtarter (cirka 1400 stycken) inom släktet Begonia som är populära som krukväxter med vackert färgade blommor; exemplar av dessa arter begravande Substantiv det att begrava begravningsannons Substantiv annons i en tidning, som skrivs inför någons begravning och som oftast innehåller en hälsning från anhöriga begravningsceremoni Substantiv (ofta religiös) ceremoni i anslutning till en människas bortgång begravningsgudstjänst Substantiv gudstjänst i anslutning till en begravning begravningskaffe Substantiv kaffe som dricks i efter begravning begravningskort Substantiv kort med kondoleanser som skickas i samband med en begravning, ofta tillsammans med ett blomsterarrangemang begravningsmarsch Substantiv långsam sorts marsch avsedd att spelas vid begravningar begravningsmask Substantiv mask som användes i ett flertal olika tidiga civilisationer för att täcka ansiktet på en avliden person begravningsmusik Substantiv musik som (anses lämplig för att) spelas vid begravningar begravningsprocession Substantiv procession (högtidligt tåg) efter likkistan som går till den avlidnes gravplats begravningspsalm Substantiv psalm som sjungs vid kristen begravningsceremoni begravningsrit Substantiv ceremoni (rit) i samband med en begravning, ofta med religiösa eller kulturella inslag, för att hedra och ta avsked av den avlidne begravningsskick Substantiv seder som vanligen följs i samband med att någon begravs begreppsanalys Substantiv analys som syftar till att mellan människor klargöra begreppens termer och innebörd begreppslig Adjektiv som har att göra med (ett visst) begrepp begreppsmodell Substantiv modell som med ett grafiskt formellt språk och textuellt visar begreppens termer och innebörd genom att beskriva deras samband med andra begrepp begreppsmässig Adjektiv som rör begreppsbildning, teorier eller abstrakta samband mellan idéer begreppsordbok Substantiv ordbok som förklarar ordens betydelser begreppsvärld Substantiv koncept av världen, världsbild begrina Verb grina (hånle) åt, förakta begrinad Adjektiv föraktad, utskrattad, hånad, som man grinar (hånler) åt begriplighet Substantiv det att vara begriplig begrundan Substantiv det att begrunda; noggrann eftertanke eller grundligt övervägande begrundande Substantiv det att begrunda begränsande Adjektiv som begränsar begränsningsarea Substantiv den sammanlagda arean av en kropps samtliga sidor begråta Verb gråta över, sörja begråten Adjektiv sörjd, som man gråter över begum Substantiv hederstitel för högt uppsatt dam i det muhammedanska Indien begynna Verb börja, starta, sätta igång begynnande Substantiv det att begynna begynnelsebokstav Substantiv begynnande bokstav i visst ord begynnelsevillkor Substantiv villkor som anger förhållandena (t.ex. en funktions värde) i början (t.ex. när den oberoende variabeln är noll) av något (t.ex. vid lösning av en differentialekvation) begärande Substantiv det att begära begärd Adjektiv som begärts begärlig Adjektiv som väcker begär; som någon eller några gärna skulle vilja äga, konsumera, bruka eller liknande; som vittnar om eller på annat sätt kännetecknas av begär begärlighet Substantiv det att vara begärlig begåvningshandikapp Substantiv kognitiv/intellektuell funktionsnedsättning behagande Substantiv det att behaga behagfull Adjektiv full av charm och tilltalande egenskaper behagfullhet Substantiv det att vara behagfull behaglighet Substantiv det att vara behaglig; något som är behagligt behagsjuk Adjektiv som genom att framhäva sin yttre skönhet på ett utstuderat, sensuellt, elegant sätt söker behaga, locka eller charma andra personer behagsjuka Substantiv det att vara behagsjuk behandlande Preposition som behandlar, som tar upp, som handlar om behandlingsalternativ Substantiv någon enskild behandling i den samling av behandlingar som är tänkbara vid ett specifikt sjukdomsfall, en specifik skada eller ett specifikt oönskat tillstånd av annan natur, ur vilken en enskild behandling måste väljas behandlingsbar Adjektiv som går att behandla behandlingsbegränsning Substantiv av läkare beslutad begränsning i den behandling en patient ska få (t.ex. i livets slutskede) behandlingsform Substantiv terapiform behandlingsmetod Substantiv sätt att behandla sjukdom behandlingsprogram Substantiv fastställd plan för att behandla någon behaviorism Substantiv psykologisk riktning som endast utforskar beteendet (inte medvetandet) behavioristisk Adjektiv som har att göra med behaviorismen behavioristiskt Adverb på ett behavioristiskt sätt behensyra Substantiv syra som består av kol, väte och syre, C22H44O2 behjälplig Adjektiv till hjälp, hjälpande behjärta Verb lägga på hjärtat behjärtansvärd Adjektiv som är värd att uppmuntra, stödja och berömma (tack vare dess moraliska, ofta altruistiska, kvaliteter) behjärtenhet Substantiv det att vara behjärtad behornad Adjektiv som har horn, på vilkens kropp det växer horn behovsprövning Substantiv utredning (undersökning, prövning) om en person eller familj verkligen är i behov av bidrag behäfta Verb fängsla; sätta i fängelse behäftad Adjektiv förbunden, förknippad, drabbad behändighet Substantiv det att vara behändig behärskande Substantiv det att behärska behåll Substantiv säkerhet, trygghet behållen Adjektiv som har behållts behållning Substantiv tillgångar som man har kvar i behåll, återstod, överskott behålös Adjektiv som inte har på sig behå behårad Adjektiv som har hår behåring Substantiv (total) mängd hår behövlig Adjektiv som behövs, som fordras; erforderlig, nödvändig beigekindad Adjektiv som har en beige färg på kinden beira Substantiv (vardagligt) öl beivra Substantiv skarpt och allvarligt uppträda eller ingripa emot, ofta med (juridiska) konsekvenser; bli föremål för (laglig) undersökning beivrare Substantiv person som beivrar bejubla Verb ge hörbara uttryck av stor glädje bekajad Adjektiv besvärad, ansatt; lidande (av) bekantskapskrets Substantiv den mängd personer som en given person är /väl/ bekant med beklagansvärd Adjektiv som man rimligtvis kan beklaga; olycklig /omständighet/; tråkig, sorglig beklagligtvis Adverb vilket är att beklaga bekläda Verb sätta kläder på; dekorera beklädnad Substantiv klädedräkt, klädsel beklädnadsväxt Substantiv växt som används för framställning av kläder beklämd Adjektiv i nedslagen sinnesstämning; betryckt, ängslig beklämdhet Substantiv det att vara beklämd beklämmande Adjektiv inte bra, dåligt, gärna på ett sådant sätt att det kan uppfattas som "pinsamt" beklämning Substantiv en väldig olycklighet; stark ängslan eller oro bekostande Substantiv det att bekosta bekransa Verb sätta krans(ar) på bekriga Verb föra krig mot, strida mot bekvämhet Substantiv det att vara bekväm bekvämlighetsflagg Substantiv nationstillhörighet med förmånlig beskattning (av fartyg i internationell trafik) bekymmersam Adjektiv som vållar bekymmer, som ger anledning till oro bekymmersfri Adjektiv fri från (större) bekymmer och problem bekymmersfrihet Substantiv det att vara bekymmersfri bekymmerslös Adjektiv lättsam; som är fri från (anledning till) oro och problem bekymmerslöshet Substantiv det att vara bekymmerslös bekymrande Substantiv det att bekymra bekämpande Substantiv det att bekämpa bekämpare Substantiv person som bekämpar något bekämpning Substantiv det att bekämpa bekänd Adjektiv som har bekänts bekännande Substantiv det att bekänna belacka Verb tala illa om, uttrycka sitt ogillande av någon/något belackare Substantiv smädare, person som belackar, ägnar sig åt att tala illa om någon eller något. belamra Verb fylla med något som tar stor plats belarusier Substantiv person från Belarus belarusisk Adjektiv som rör landet Belarus, dess folk eller språket belarusiska belarusiska Substantiv slaviskt språk som talas i Belarus belastande Adjektiv som belastar belastningsregister Substantiv förteckning över en privatpersons begångna brott som har upptäckts och gett en påföljd belastningsskada Substantiv kroppsskada orsakad av för stor eller upprepad belastning på muskler, skelett eller brosk bele Verb le åt, skratta åt, förlöjliga, håna beledsaga Verb ackompanjera, åtfölja; eskortera beledsagare Substantiv person som beledsagar beledsagning Substantiv det att beledsaga belemnit Substantiv någon av de utdöda tvågälade bläckfiskar som ingår i ordningen belemniter (Belemnitida) som levde i haven under yngre trias fram till och med yngre krita belevenhet Substantiv det att vara belevad belgier Substantiv person från Belgien beligga Verb ligga på belizier Substantiv invånare i Belize eller med belizisk härkomst belizisk Adjektiv det som rör Belize beliziska Substantiv kvinnlig belizier bellatores Substantiv adelsståndet, adeln, ett av ständerna i ståndssamhället belletrist Substantiv skönlitterär författare belletristik Substantiv skönlitteratur belletristisk Adjektiv skönlitterär bellis Substantiv individ av arten (Bellis perennis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae) bellmanhistoria Substantiv variant av Bellmanhistoria bellmanshistoria Substantiv variant av Bellmanhistoria belysande Substantiv det att belysa beläggande Substantiv det att belägga beläggning Substantiv det att belägga belägrande Adjektiv som belägrar belägringstillstånd Substantiv undantagstillstånd; tillstånd (situation) av belägring eller yttersta nöd beläsenhet Substantiv det att vara beläst beläte Substantiv bild; avbild belönande Substantiv det att belöna belöningssystem Substantiv system för att utfärda belöningar bemannande Substantiv det att bemanna bemanning Substantiv personal eller manskap (som behövs för att utföra ett arbete eller en uppgift) bemantla Verb förse med ett skyddande lager, exempelvis kopparmantel på blyammunition bemedlad Adjektiv som har goda ekonomiska förhållanden bemyndiga Verb tilldela befogenhet, ge myndighet, göra myndig bemyndigad Adjektiv given befogenhet, gjord myndig bemäktiga Verb tillägnas bemälde Pronomen nyss nämnde, ovannämnde bemänga Verb uppblanda, tillblanda; förorena bemärkelsedag Substantiv extra betydelsefull dag, minnesvärt datum bemärkt Adjektiv som påverkar något som anses viktigt bemöda Verb göra sig möda/besvär för att åstadkomma något, göra något extra /med visst besvär/ bemödande Substantiv det att bemöda bemötande Substantiv det sätt på vilket en person (ofta tjänstgörande inom en organiserad verksamhet) beter sig mot en annan (ofta enskild) person bena Verb kamma håret åt två sidor så att en linje bildas; göra en bena benbildning Substantiv uppbyggnad av bensubstans benbrytarfeber Substantiv denguefeber benediktinerkloster Substantiv variant av benediktinkloster benediktinkloster Substantiv kloster som tillhör benediktinorden beneficium Substantiv del av gäldenärs egendom som inte kan beslagtas av kronofogde då det behövs för att säkra dennes uppehälle benefik Adjektiv utan krav på motprestation benfisk Substantiv en individ eller art inom klassen benfiskar benfiskar Substantiv inom systematiken klassen Osteichthyes bland nulevande fiskar benfri Adjektiv där djurets ben har tagits bort bengal Substantiv en korthårig kattras; individ av denna ras bengali Substantiv ett indoariskt språk som talas i främst Bangladesh och östra Indien, där det är ett officiellt språk bengalisk Adjektiv som rör Bengalen eller bengaler bengaliska Substantiv annat namn för bengali benhinna Substantiv smärtkänslig gulvit bindvävshinna som omger skelettbenet för att skydda dess yta benhus Substantiv byggnad (hus) vid kyrkogård där ben förvaras, som råkat grävas upp ur gravar benhård Adjektiv hård som ben benighet Substantiv det att vara benig benign Adjektiv godartad benim Pronomen jag, mig beninier Substantiv invånare i Benin eller med beninsk härkomst beninska Substantiv kvinnlig invånare i Benin benjaminfikus Substantiv en växtart (Ficus benjamina) inom växtfamiljen mullbärsväxter (Moraceae); individ av arten benjaminfikus benkniv Substantiv kniv av ben; kökskniv benknota Substantiv (längre del av) ben i skelett benknäckare Substantiv fotbollsspelare som spelar aggressivt benling Substantiv skinn från ett djurs ben benlöja Substantiv en art (Alburnus alburnus) inom fiskfamiljen karpfiskar (Cyprinidae); individ av arten benlöja benlös Adjektiv som saknar skelett benmaskros Substantiv en art (Taraxacum pallidipes) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten benmaskros benmuskel Substantiv muskel som sätter nedre extremitet i rörelse benmuskulatur Substantiv de muskler som omger ett ben benmärgsdonator Substantiv person som donerar benmärg bennybildning Substantiv nybildning av ben bennål Substantiv synål som tillverkades av ben benpass Substantiv avsedd omgång av fysisk träning som riktar in sig på benmuskulaturen benpress Substantiv övning av benmuskulaturen i vilken benen trycker undan vikt från kroppen medan kroppen förblir stilla bensaldehyd Substantiv organisk förening, nämligen en bensenring med en aldehydgrupp bunden till en av kolatomerna bensalklorid Substantiv kemisk förening av kol, väte och klor, C7H6Cl2 bensen Substantiv cykliskt ämne med formeln C6H6; det enklaste aromatiska kolvätet bensenring Substantiv bensen som en komponent i en större molekyl bensinbil Substantiv bensindriven bil bensinbolag Substantiv bolag som säljer bensin (via bensinmackar) bensinbomb Substantiv enkel bomb gjord av en flaska fylld med bensin tillsammans med en tygbit som tänds precis innan flaskan kastas bensindriven Adjektiv som drivs av en bensinmotor bensindunk Substantiv bärbar och sluten behållare för transport av bensin bensinfat Substantiv större sluten behållare för bensin (ungefär 200 liter) bensinförbrukning Substantiv förbrukning av bensin; ett fordons behov av bränsle för att köra en viss sträcka, mäts vanligen i liter per mil bensinförsäljning Substantiv försäljning av bensin bensingräsklippare Substantiv gräsklippare som drivs av bensin bensinkostnad Substantiv kostnad för bensin (för t.ex. bil) bensinkrig Substantiv priskonkurrens mellan bensinstationer för bensin; priskrig på bensin bensinmotor Substantiv (förbrännings)motor (för t.ex. bil eller båt) som drivs på bensin bensinmätare Substantiv instrument (t.ex. i en bil) som (mäter och) visar mängden (återstående) bensin i bensintanken bensinpris Substantiv penningbelopp man måste betala för en liter bensin bensinpristak Substantiv (tillfälligt) utsatt högstapris för bensinkostnaden bensinpump Substantiv pump som matar bensin från bilens tank till motorn bensinskatt Substantiv skatt på bensin, även om skatt på annat som påverkar bensinpriset, såsom koldioxidskatt eller energiskatt bensinsnål Adjektiv som förbrukar jämförelsevis lite bensin bensintapp Substantiv bensinstation bensinåtgång Substantiv förbrukning av bensin benskada Substantiv skada på ben; vanligtvis avseende skada på extremitet snarare än på ben i skelettet benskena Substantiv benskydd eller rustningsplagg som utgörs av en skena (konkavt långsmalt hårt skyddsplagg) som täcker underben och ibland även knä benskörhet Substantiv sjukdom som innebär minskad benstyrka genom och urkalkning av skelettet bensnäcka Substantiv hörselsnäcka benso Substantiv kortform av bensodiazepin eller bensodiazepinderivat bensoe Substantiv ett välluktande harts (använt bl a vid tvåltillverkning) bensoesyra Substantiv en naturligt förekommande organisk syra (formel C6H5COOH) som används som konserveringsmedel för hushållsbruk bensol Substantiv äldre benämning på bensen bensotriklorid Substantiv kemisk förening av klor, kol och väte bensoylklorid Substantiv kemisk förening av väte, kol, syre och klor benspark Substantiv en kroppsövning för styrketräning eller rehabilitering som tränar större delen av lårets framsida bensprattel Substantiv det att sprattla med benen bensylbensoat Substantiv kemisk förening av kol, väte och syre bensylklorid Substantiv kemisk förening av kol, väte och klor, C7H7Cl bentonit Substantiv slags bergart bentyl Substantiv motorbränsle benved Substantiv ett buskslag i släktet Euonymus benvärmare Substantiv ett klädesplagg som bärs över vaderna för att behålla värmen (från början främst av dansare) benvävnad Substantiv den vävnad som ben (skelett) huvudsakligen utgörs av benzylbromid Substantiv kemisk förening av kol, väte och brom benämna Verb sätta namn på; använda som namn för; kalla benämnande Substantiv det att benämna benämning Substantiv text som identifierar något, d.v.s. ett namn på något (konkret eller abstrakt) föremål, ibland snarare kod- eller ID-artat beordrande Substantiv order; handlingen att beordra någon att göra något (med befogenhet att göra det) bepansring Substantiv skyddande omslag av pansar beprisad Adjektiv lovordad bepryda Verb smycka; besmycka beprövad Adjektiv som använts länge och som man vet är tillförlitlig beprövande Substantiv det att bepröva berama Verb planera, planlägga, schemalägga beramad Adjektiv planerad berber Substantiv (person tillhörande) icke-semitiska folkgrupper talande en egen gren av afroasiatiska språk i västra Nordafrika berberapa Substantiv en art (Macaca sylvanus) inom släktet makaker (Macaca); individ av denna art berberin Substantiv en alkaloid som finns i roten och veden av berberisväxter berberis Substantiv en art (Berberis vulgaris) inom växtfamiljen berberisväxter (Berberidaceae); individ av arten berberis berberissläktet Substantiv ett släkte (Berberis) inom familjen berberisväxter (Berberidaceae) berberisväxter Substantiv en familj (Berberidaceae) inom ranunkelordningen (Ranunculales) berberspråk Substantiv en språkfamilj inom den afroasiatiska språkstammen som talas av berber i västra Nordafrika; vart och ett av de språk som hör till denna familj berceuse Substantiv vaggvisa som musikstycke beredande Substantiv det att bereda beredelse Substantiv det att bereda beredning Substantiv det att bereda beredskapssjukhus Substantiv sjukhus som upprätthålls eller snabbt kan ställas i drift inom ramen för samhällets beredskap vid krig, kris eller andra händelser utöver det normala, ofta med särskild kapacitet för masskadeutfall eller förhöjd vårdbela beredskapstiden Substantiv en epok i Sveriges historia mellan 1939 och 1945, det vill säga tiden då världen skakades av andra världskriget beredvillig Adjektiv beredd att göra något, villig, färdig att göra något utan invändning beredvillighet Substantiv det att vara beredvillig berest Adjektiv som har rest mycket bergakonung Substantiv (fantiserad) kung över ett bergsområde (i synnerhet i sagor) bergalm Substantiv (exemplar av) underarten Ulmus glabra ssp. montana inom trädslaget skogsalm bergamott Substantiv en citrusfrukt som framkommit som en hybrid mellan storcitrus (Citrus ×aurantium) och suckatcitron (Citrus medica) bergand Substantiv en art (Aythya marila) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten bergand bergandshane Substantiv hane av fågelarten bergand bergandshona Substantiv hona av fågelarten bergand bergart Substantiv viss kemisk sammansättning (och ursprung) hos berggrunden (sten) bergatroll Substantiv troll som lever i berg bergbana Substantiv typ av spårtrafik med större stigningsvinkel än vad som är normalt för järn- och spårväg bergbestigare Substantiv variant av bergsbestigare bergbräsma Substantiv en art (Cardamine hirsuta) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten bergbräsma bergdraba Substantiv en art (Draba norvegica) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten bergdraba bergek Substantiv (exemplar av) trädslaget (Quercus petraea) i släktet ekar bergertabell Substantiv turneringstabell för en tävling där alla deltagare möter varandra bergfink Substantiv en art (Fringilla montifringilla) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten bergfink bergfinkshane Substantiv hane av fågelarten bergfink bergfinkshona Substantiv hona av fågelarten bergfink berggrotta Substantiv ihålighet i berg berggrund Substantiv stengrund under de lösa jordlagren berggylta Substantiv en fiskart (Labrus maculatus) i familjen läppfiskar (Labridae); individ av denna art berghumla Substantiv individ av arten Bombus monticola, som är en art i släktet humlor berghäggmispel Substantiv en art (Amelanchier rotundifolia) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae); individ av arten berghäggmispel berghälsa Substantiv mycket stark (orubblig) hälsa bergig Adjektiv med hög förekomst av berg; där det finns många berg bergigt Adverb på ett bergigt sätt bergkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Oreocereus celsianus bergklint Substantiv en art (Cyanus montana) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); Arten klassades tidigare in under klintsläktet (Centaurea). bergknalle Substantiv variant till bergsknalle bergkorsört Substantiv en art (Senecio sylvaticus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten bergkorsört bergkristall Substantiv farglös kristall av kvarts bergkårel Substantiv en art (Erysimum hieraciifolium) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten bergkårel berglärka Substantiv en art (Eremophila alpestris) inom fågelfamiljen lärkor (Alaudidae); individ av arten berglärka bergmynta Substantiv en växtart (Clinopodium vulgare) inom familjen kransblommiga växter (Lamiaceae); exemplar av denna art bergmästare Substantiv högste chef för förvaltningsmyndigheten Bergsstaten bergochdalbana Substantiv sluten bana (baserad på en speciell räls) med särskilt krokig sträckning i rummet på vilken flera vagnar med sittplatser för människor åker med en fart som gör att accelerationens belopp i horisontella och vertikala kurv bergodalbana Substantiv vardaglig stavningsvariant av bergochdalbana bergortolan Substantiv en art (Emberiza buchanani) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten bergortolan bergortolansparv Substantiv en art (Emberiza buchanani) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten bergortolansparv bergsbestigare Substantiv person som ägnar sig åt bergsbestigning bergsbestigning Substantiv det att bestiga ett berg bergsbo Substantiv person bosatt i bergsområden bergsbruk Substantiv bergshantering, gruvdrift bergsby Substantiv by belägen uppe i bergen bergskedja Substantiv större område med sammanhängande bildning av berg bergsklyfta Substantiv brant, smal avgrund mellan två klippor bergsknalle Substantiv brant men ofta mindre berg, klint, klippa eller kläpp; även om toppen på sådan bergskred Substantiv ras ned för ett berg bergslag Substantiv ortsbunden sammanslutning som bedriver bergsbruk bergsområde Substantiv plats där det finns berg bergspaka Substantiv en sydamerikansk däggdjursart (Cuniculus taczanowskii eller Agouti taczanowskii) inom familjen pakor (Cuniculidae); individ av denna gnagare bergspass Substantiv område mellan två bergsbranter som kan möjliggöra passage bergspredikan Substantiv tal som Jesus enligt Matteusevangeliet höll på ett berg i Galileen bergsprängare Substantiv person som utför bergsprängning bergsprängning Substantiv metod för att med sprängämnen spräcka berg, vanligen i syfte att losshålla berget så det går att schakta med schaktmaskiner bergsrygg Substantiv långsträckt, uppåt avsmalnande bergmassa, "bergs rygg" bergsrå Substantiv förföriskt (kvinnligt) bergsväsen i svensk folktro bergstrakt Substantiv markområde vars karaktär kännetecknas av berggrunden bergstroll Substantiv variantform till bergatroll bergsvandrare Substantiv person som vandrar i berg och bergslandskap, för att få naturupplevelser och motion bergsäker Adjektiv helt säker bergtaga Verb taga in till sig i berget bergtall Substantiv Pinus mugo, ett barrträd bergtita Substantiv (individ av) arten Poecile gambeli i familjen mesar inom ordningen tättingar (Passeriformes) bergtopp Substantiv stavningsvariant av bergstopp bergtroll Substantiv variantform till bergatroll bergtunga Substantiv en fiskart (Microstomus kitt) inom ordningen plattfiskar (Pleuronectiformes); individ av denna art berguv Substantiv en art (Bubo bubo) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten berguv berguvshane Substantiv hane av fågelarten berguv berguvshona Substantiv hona av fågelarten berguv bergvärme Substantiv värmeenergi som utvinns ur berggrunden med hjälp av en värmepump, för uppvärmning av byggnader bergås Substantiv långsträckt, uppåt avsmalnande (men ej spetsig) bergmassa; även om dylik bergmassas översta del beriberi Substantiv en bristsjukdom (brist på B-vitamin) beridare Substantiv person som yrkesmässigt dresserar och rider in hästar beriden Adjektiv som rider på häst i tjänst berikande Substantiv det att berika beriktiga Verb korrigera, göra riktig(are) beriktigande Substantiv rättning, korrigering beriktigandes Adjektiv variant av beriktigande berimbau Substantiv ett brasilianskt stränginstrument med en enda sträng som bl.a. används inom capoeira berkelium Substantiv ett grundämne med atomnummer 97, atommassa 247 och symbolen Bk berlinerblå Adjektiv mörkblå som färgämnet berlinerblått berlinerblått Substantiv färgämne av mörkblå (berlinerblå) kulör, ett salt av järnferrocyanid berlock Substantiv hängsmycke i armband eller i klockkedja bermudier Substantiv invånare från brittiska ögruppen Bermuda i västra Atlanten; person med bermudisk härkomst bermudisk Adjektiv som rör Bermuda eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt bermudiska Substantiv kvinnlig invånare på Bermuda eller med bermudisk härkomst beroendeställning Substantiv förhållandet att en part (t.ex. person) är beroende (eller upplever sig vara beroende) av en annan part för att klara sig eller lyckas med något (vilket ger den senare parten potentiell makt, som kan missbrukas, över den beropa Verb ropa på berså Substantiv liten uteplats omgiven av planterade buskar eller annat lövverk berusa Verb göra påverkad av drog eller sätta i ett extatiskt tillstånd berusningsmedel Substantiv någon kemisk substans som kan intagas (t.ex. via näsan, munnen eller injektion) och som då orsakar berusning, t.ex. sprit berusningssyfte Substantiv (att göra något) i syfte att bli berusad beryll Substantiv slags ädelsten (Be3Al2(SiO3)6) som kan uppträda i många färger eller vara färglös (bl a smaragd och akvamarin) beryllblå Adjektiv som har en grönblå nyans likt den hos beryll beryllfärgad Adjektiv med en matt nyans av blågrön likt den hos beryll beryllium Substantiv den enklaste alkaliska jordartsmetallen och det fjärde lättaste grundämnet; grundämne med symbol Be och atomnummer 4 berylliumbromid Substantiv en kemisk förening av brom och beryllium, BeBr3 berylliumfluorid Substantiv kemisk förening av fluor och beryllium berylliumjodid Substantiv kemisk förening av beryllium och jod berylliumklorid Substantiv kemisk förening av beryllium och klor berylliumnitrat Substantiv kemisk förening av kväve, syre och beryllium berylliumoxid Substantiv kemisk förening av beryllium och syre berylliumsulfat Substantiv en kemisk förening av svavel, syre och beryllium, BeSO4 beräkningskraft Substantiv förmåga (hastighet) att utföra beräkningar beräkningsmodell Substantiv analytisk representation (eller kvantifiering) av ett verkligt system (och sätt på vilka fenomen uppstår inom det systemet) som används för att förutsäga (eller bedöma) det verkliga systemets beteende under givna förhåll berättande Substantiv det att berätta berättarglädje Substantiv glädje som en person känner när denne förmedlar en berättelse (eller annan typ av information), i synnerhet när en författare skriver en text och denna glädje kan anas av läsaren av den färdiga texten; god läsupplevelse berättarkonst Substantiv konsten att (med ord) förmedla en berättelse (följd av verkliga eller fiktiva händelser) berättarröst Substantiv röst i bl. a. film som berättar eller förklarar det som sker i filmen berättarstil Substantiv (språkligt eller stilmässigt) sätt på vilket en berättelse (t.ex. i form av en bok eller film) förmedlas, med avseende på upplägg, innehållsmässigt fokus, perspektiv och förhållningssätt, känsla och ton, språklig komplex berättarteknik Substantiv (medveten) strategi som en författare använder för att (på ett intressant eller fängslande sätt) berätta en historia (med avseende på den färdiga texten) berätterska Substantiv kvinnlig berättare berättigande Substantiv Substantivering av berättigat Adverb som är berättigat beråd Substantiv villrådighet berömdhet Substantiv egenskapen att vara berömd berömlig Adjektiv värd beröm berömmande Substantiv det att berömma berömvärd Adjektiv som förtjänar beröm berörande Substantiv det att beröra beröringsskräck Substantiv (bildligt) motvilja eller rädsla inför att förknippas eller komma i kontakt med något bese Verb se på och studera besedd Adjektiv betraktad, granskad beseglad Adjektiv försedd med sigill besegran Substantiv det att besegras besegrande Substantiv det att besegra besegrare Substantiv person som besegrar beshlik Substantiv fem gram marijuana/hasch besiffra Verb förse med siffror besiffrad Adjektiv försedd med siffror besikta Verb kvalitetsgranska, -inspektera eller -undersöka besiktande Substantiv det att besikta besiktiga Verb variant av besikta besiktigad Adjektiv som har genomgått kvalitetgranskning besiktigande Substantiv det att besiktiga besiktning Substantiv undersökning av kvalitet; det att besiktiga besiktningsbevis Substantiv dokument som visar att en besiktning har genomförts besiktningsman Substantiv person som utför besiktningar besiktningsprotokoll Substantiv protokoll som upprättas efter en besiktning besinningsfull Adjektiv som agerar med eftertanke besinningsfullhet Substantiv det att vara besinningsfull besinningslös Adjektiv helt utan eftertanke besinningslöshet Substantiv det att vara besinningslös; handling eller uttalande som är besinningslöst besittningsrätt Substantiv rättighet att besitta något (men inte till exempel sälja det) besittningsskydd Substantiv rättsligt hinder mot att vräka hyresgäster besjunga Verb hylla i sång besjungen Adjektiv som besjungits besjäla Verb låta betrakta någonting som om det vore levande besjälad Adjektiv levande, levandegjord, utrustad med själ besk Adjektiv som har en smak karakteristisk för malört, gentianarot, galla och liknande beska Substantiv besk smak beskaffad Adjektiv skapad, danad beskaffenhet Substantiv utmärkande egenskaper hos någon eller något beskatta Verb belägga med skatt beskattande Adjektiv som beskattar beskattning Substantiv uttagande av skatt beskattningsbar Adjektiv som kan beskattas beskedlig Adjektiv som i alltför ringa grad hävdar sin vilja eller sina anspråk, alltför foglig eller medgörlig beskedlighet Substantiv det att vara beskedlig beskhet Substantiv det att vara besk beskickning Substantiv suverän stats representation hos en annan suverän stat, bestående av ett eller flera sändebud och dennes anställda biträden beskna Verb bli besk(are) besko Verb förse med skor beskoga Verb plantera med skog beskogning Substantiv skapande av skogsmark beskratta Verb skratta åt beskrivbar Adjektiv som går att beskriva beskriven Adjektiv som har beskrivits, nämnd, förklarad, omskriven besksur Adjektiv både besk och sur besksyrlig Adjektiv både besk och syrlig besksöt Adjektiv både besk och söt besksöta Substantiv Solanum dulcamara, art i potatissläktet beskugga Verb kasta skugga över, skugga, förmörka beskyddarinna Substantiv kvinnlig beskyddare beskyddarskap Substantiv det att beskydda eller vara en beskyddare beskäftig Adjektiv sysselsatt beskäftighet Substantiv det att vara beskäftig beskällare Substantiv avelshingst beskära Verb klippa bort (oönskade) delar från något; skära av; skära ned beskärande Substantiv det att beskära beskärd Adjektiv som rätteligen tillkommer någon, som någon gjort sig förtjänt av beskärm Substantiv något som ger beskydd mot något beskådande Substantiv det att beskåda beslutande Adjektiv som fattar ett beslut beslutför Adjektiv (om beslutande församling, sammanträde, årsmöte eller liknande) kompetent, kvalificerad och/eller behörig att fatta beslut; fulltalig för att enligt ett regelverk ha rätt att fatta beslut beslutsblindhet Substantiv oförmåga att uppfatta om ens egna beslut och åsikter är sina egna eller har blivit manipulerade och utbytta av någon annan beslutsfattande Adjektiv som har i uppgift att fatta beslut (inom visst område e.d.) beslutsfattare Substantiv chef beslutsfattning Substantiv det att fatta beslut beslutsfähig Adjektiv (om beslutande församling, sammanträde, årsmöte eller liknande) kompetent, kvalificerad och/eller behörig att fatta beslut; fulltalig för att enligt ett regelverk ha rätt att fatta beslut beslutsför Adjektiv vanlig stavningsvariant av beslutför beslutsförhet Substantiv det att vara beslutsför beslutsmotivering Substantiv process där skälen och argumenten som ligger till grund för ett beslut eller en dom dokumenteras och förklaras, vanligtvis inom rättsliga och administrativa sammanhang där det är viktigt att tydligt kommunicera varför et beslutsmässig Adjektiv kompetent, kvalificerad och/eller behörig att fatta beslut; fulltalig för att enligt ett regelverk ha rätt att fatta beslut beslutsmässighet Substantiv det att vara beslutsmässig beslutsordning Substantiv hur beslut fattas beslutstagande Adjektiv beslutsfattande beslutsunderlag Substantiv underlag för beslut beslutsångest Substantiv det att ha svårt att bestämma sig beslå Verb komma på någon med att ljuga besman Substantiv handvåg (graderad stång med flyttbart handtag och tyngd i ena änden) besmittelse Substantiv smitta besparingsåtgärd Substantiv åtgärd för att reducera utgifter bespetsa Verb förse med spetsar; vassa eller knypplade bespisa Verb mata, ge mat bespisning Substantiv kosthåll, utfodring bespotta Verb spotta på, håna, förakta bespottad Adjektiv spottad på, hånad, föraktad bespruta Verb spruta på besprutning Substantiv det att bespruta bestialisk Adjektiv djuriskt rå bestialitet Substantiv råhet, brutalitet bestiarium Substantiv en medeltida bok där djuren symboliserar egenskaper; bok om djur besticka Verb muta; förleda, locka bestickande Adjektiv lockande; slående besticklig Adjektiv möjlig att muta; som tar eller antas ta mutor då sådana erbjuds besticklighet Substantiv det att vara besticklig bestigning Substantiv klättring upp till en bergstopp bestjäla Verb stjäla från (någon) bestridlig Adjektiv som kan bestridas bestruken Adjektiv målad, smetad, smord, som har bestrukits bestryka Verb måla, stryka, smeta bestråla Verb utsätta för strålar bestrålad Adjektiv som har utsatts för strålning beströ Verb strö över bestycka Verb utrusta med kanoner bestyckning Substantiv utrustning av tunga vapen (kanoner, stycken) bestyr Substantiv arbete, syssla; (ofta pluralis) sysslor, göromål bestyrkan Substantiv det att bestyrka beställande Substantiv det att beställa beställare Substantiv den part som beställer ett projekt eller framställer ett projektdirektiv beställningsnummer Substantiv nummer som identifierar en beställning (i visst system) beställsam Adjektiv överdrivet inriktad på att vara till lags beställsamhet Substantiv det att vara beställsam bestämbar Adjektiv som kan bestämmas; möjlig att fastställa bestämbarhet Substantiv det att vara bestämbar bestämdhet Substantiv det att vara bestämd bestämmande Substantiv det att bestämma bestämmanderätt Substantiv rätt att bestämma bestämmelseort Substantiv destination, ort dit man är på väg bestämning Substantiv handlingen att bestämma (räkna ut) något beständig Adjektiv som inte ändrar på sig trots yttre påfrestningar beständighet Substantiv egenskapen att vara beständig, hållbarhet, uthållighet bestånd Substantiv den samlade mängden (av något) beståndsdel Substantiv del något består av bestörtning Substantiv häpnad, förskräckelse, skräckblandad häpenhet besudlande Substantiv det att besudla besudling Substantiv det att besudla besutten Adjektiv som besitter fast egendom eller kapital besvansad Adjektiv som har svans besvarande Substantiv det att besvara besvika Verb förråda besvikenhet Substantiv det att vara besviken besvärja Verb uttala besvärjelse (magiska ord) för att försöka besegra eller lugna andeväsen, naturkrafter e.dyl. besvärjande Substantiv det att besvärja besvärjare Substantiv person som utför besvärjelser, till exempel med avsikt att driva ut onda andar besvärjerska Substantiv kvinna som utför besvärjelser, till exempel med avsikt att driva ut onda andar besvärlighet Substantiv det att vara besvärlig besvärsrätt Substantiv rätt att framställa besvär (överklagande) besvågra Verb bli släkt (svåger) med genom giftermål besvågrad Adjektiv besläktad genom äktenskap med maken eller makans broder eller syster i svågerlag besy Verb fastsy på besynnerlighet Substantiv det att vara besynnerlig besytning Substantiv omsorg besättande Substantiv det att besätta besättningsmedlem Substantiv medlem av besättningen beså Verb så utsäde på besöksgruva Substantiv nedlagd malmgruva som öpnades för intresserade besökare som museum besöksmål Substantiv sevärdhet eller annan plats som turister eller liknande ofta eller gärna besöker besöksnäring Substantiv näringsgren som livnär sig på turism besöksparkering Substantiv uppsättning parkeringsplatser för besökare besöksrum Substantiv rum där fångar får träffa anhöriga besökssystem Substantiv system som hanterar besökare på ett företag eller inom en organisation betablockerare Substantiv läkemedel, närmare bestämt en (receptor)antagonist, som blockerar signalering via adrenerga betareceptorer (med hög eller låg specificitet för en viss typ av betareceptor) betacell Substantiv cell av en typ av celler som finns i endokrina pankreas och som producerar insulin betacka Verb tacka men säga nej tack; undanbe sig betaga Verb variant av: beta betagande Adjektiv intagande, bedårande betakaroten Substantiv den gulröda färg som finns i morötter och andra grönsaker, som görs om till A-vitamin i kroppen betalapp Substantiv app som kostar att ladda ner betalare Substantiv person eller organisation som står för betalningen betalbar Adjektiv som kan betalas betalkort Substantiv kontokort där en viss periods transaktioner förfaller till betalning betalningsanmärkning Substantiv notering hos ett kreditupplysningsföretag betalningsanmärkningar Substantiv betalningsanmärkningar betalningsbalans Substantiv summan av alla betalningar till ett land minus summan av alla betalningar från det landet över en given tidsperiod betalningsföreläggande Substantiv föreläggande att betala, beslut (av Kronofogdemyndigheten) som fastställer att någon ska betala något till någon betalningsförmåga Substantiv förmåga att betala betalningsinstrument Substantiv ett kontokort eller något annat personligt instrument eller en personlig programvara som används för att initiera en betalning genom en betaltjänstleverantör betalningsmedel Substantiv typ av värde som allmänt godkänns för betalningar betalningspåminnelse Substantiv påminnelse om ogenomförd betalning betalprogram Substantiv programvara som införskaffas mot en avgift betalsystem Substantiv system för att sköta betalningar betalsätt Substantiv metod för att betala vid ett köp, såsom kort, (viss) mobilapp, internetbank eller plattform för delbetalning betalväg Substantiv väg med tullavgift betalvägg Substantiv teknisk spärr på webbsida, som visar innehållet bara för betalande (inloggade) prenumeranter betande Substantiv det att beta betanyckel Substantiv inbjudan (med kod) som gör det möjligt att deltaga i en stängd betatestning av programvara betaoxidation Substantiv cyklisk biokemisk process som sker i mitokondrier där i varje steg två kolatomer tas bort från en fettsyra och bildar, tillsammans med koenzym A, acetyl-CoA betapartikel Substantiv en elektron eller positron som avges i samband med radioaktivt sönderfall betareceptor Substantiv enskild adrenerg receptor tillhörande en underfamilj (beta) av de adrenerga receptorerna betastråle Substantiv en sorts radioaktiva strålar betastrålning Substantiv strålning av elektroner (β−-strålning) eller positroner (β+-strålning) betatestning Substantiv testning, utprovning av en ny programvara genom att släppa en preliminär version (betaversion) till hugade slutanvändare utanför utvecklarnas egen organisation betaversion Substantiv en version av en programvara som släpps för betatestning betecknande Substantiv det att beteckna beteendedesign Substantiv design som uppmuntrar eller motarbetar ett visst beteende beteendemässig Adjektiv som rör beteende beteendepsykologi Substantiv gren inom psykologi som anser att det enda sättet att studera människors eller djurs psyken är genom att observera hur de beter sig beteendevetenskap Substantiv samlande beteckning för de vetenskaper som sysslar med att iaktta och vetenskapligt studera människans beteende (i förekommande fall med hjälp av studier på djur) från olika perspektiv beteendevetenskaplig Adjektiv som har att göra med beteendevetenskap betel Substantiv milt stimulerande njutningsmedel som används i Syd- och Sydöstasien betelpeppar Substantiv en art (Piper betle) inom familjen pepparväxter; exemplar av denna art betesdjur Substantiv djur som lever på bete; till exempel ko, får och gås beteshage Substantiv hage där boskap går på bete; inhägnad yta av betesmark betessläpp Substantiv tillfälle på våren då kor släpps ut för att beta (efter att ha varit inomhus hela vintern) betesäng Substantiv äng som används för bete, inte för slåtter betfält Substantiv odlingsfält på vilket betor växer beting Substantiv avtal om utförande av visst arbete mot överenskommen ersättning (i motsats till arbetslön beräknad efter tidsenhet); även om avtalad ersättning för sådan arbetsuppgift betinga Verb utgöra förutsättningen för, möjliggöra, krävas för betingelse Substantiv förutsättning betingning Substantiv form av inlärning betitla Verb ge viss titel betjänande Substantiv det att betjäna betjäntdräkt Substantiv betjäntkläder betjäntkläder Substantiv arbetskläder som bärs av betjänt betjäntklädsel Substantiv betjäntkläder betjäntpojke Substantiv ung pojke som arbetar som betjänt betjäntuniform Substantiv betjäntkläder betning Substantiv kemisk behandling av t ex utsäde (som skydd mot växtsjukdomar) eller av metaller, tyger, hudar m m betonande Substantiv det att betona betongbeläggning Substantiv beläggning av betong (på något) betongbil Substantiv lastbil som används för att frakta betong betongblandare Substantiv maskin som används för att blanda cement, grus, sand och vatten till betong betongbro Substantiv bro vars konstruktion är av betong betongdjungel Substantiv en stadsmiljö vars miljö till hög grad består av betongbyggnader och av liknande material, särskilt om miljöer som saknar inslag av grönska och därför upplevs karga, motbjudande, och/eller rentav otrygga betongelement Substantiv delar (element) av betong som framställs i fabrik (prefabriceras) innan de används i byggen betongfundament Substantiv massiv kropp av betong som står på eller är helt eller delvis nedgrävd i marken (och som stabiliserar och förankrar det som ovanifrån är fäst i fundamentet, t.ex. en lyktstolpe) betonggolv Substantiv golv tillverkat av betong betonggris Substantiv hinder av betong som ofta används för att spärra av gator för genomfartstrafik betonggrå Adjektiv med en färgnyans av grått som finns naturligt hos betong betongmur Substantiv mur tillverkad i betong betongpåle Substantiv påle gjord av betong betongsliper Substantiv sliper tillverkad av betong betongsugga Substantiv större gjutet betongföremål, placerat på gata, gångväg eller cykelbana för att styra trafiken på visst sätt; ofta för att stänga ute fordonstrafik från viss väg betongsyll Substantiv sliper tillverkat av betong betongvägg Substantiv vägg gjord av betong betraktande Substantiv det att betrakta (något), det att se på med noggrannhet betraktansvärd Adjektiv värd att lägga märke till; värd att betraktas betraktare Substantiv person som betraktar något betraktelse Substantiv det att rikta tanken på något eller ta med det i räkningen betryckt Adjektiv nedslagen, bedrövad, ledsen, lidande av svårigheter betryckthet Substantiv det att vara betryckt betrygga Verb göra trygg, säkerställa bets Substantiv färgämne löst i vatten eller alkohol betsa Verb ytbehandla trä med bets betsel Substantiv remtyg och bett som används för att behärska och styra en häst eller annat rid- eller dragdjur betsla Verb förse (häst) med betsel betslande Adjektiv som betslar betsling Substantiv det att betsla betsning Substantiv det att betsa betta Verb syna betunga Verb utgöra en stor börda för betvinga Verb kämpa ned motståndet, lägga under sig, få makt med; ofta med användning av våld betvingande Adjektiv som betvingar betvingare Substantiv person som betvingar betvivlande Substantiv det att betvivla betydelseförskjutning Substantiv (med tiden uppkommen) förändring av (den precisa) betydelsen (hos ett ord eller uttryck, i samband med språkets och samhällets naturliga och ofrånkomliga utveckling) betydelseförändring Substantiv (med tiden uppkommen) förändring av betydelsen (hos ett ord eller uttryck) betydelselöshet Substantiv det att vara betydelselös betydelsemässig Adjektiv som avser betydelse betydelsemässigt Adverb med avseende på betydelse betydelsenyans Substantiv alternativ betydelse av ett ord eller fras som avviker från den huvudsakliga betydelsen betydelseordbok Substantiv ordbok som förklarar ordens betydelser betydelseskiljande Adjektiv som särskiljer mellan två ting igenom att de har olika betydelser; som visar betydelseskillnad betydelseskillnad Substantiv olikhet i betydelse mellan två enheter, exemplevis mellan två ord; det att det finns skillnader i vad ett tecken uttrycker och vad ett annat uttrycker betydenhet Substantiv vikt, betydelse, egenskapen att betyda något betydlig Adjektiv viktig, stor betygelse Substantiv tydligt uttryck för viss känsla eller inställning betygshets Substantiv osund hets (förvänting) att få goda betyg betygsinflation Substantiv oönskat fenomen inom utbildningen att utdela till studenter som grupp med tiden allt bättre betyg utan någon höjning av prestationer betygskriterium Substantiv krav för att någon ska erhålla ett visst betyg betygssätta Verb stavningsvariant av betygsätta betygsättande Substantiv det att betygsätta betygsättning Substantiv det att sätta betyg på något betynga Verb tynga, betunga betäcka Verb täcka över för att skydda betäckande Substantiv det att betäcka betänkande Substantiv övervägande, eftertanke betänklig Adjektiv som hyser farhågor; som det är skäl att betänka mer än en gång betänkligt Adverb på ett betänkligt sätt betänksam Adjektiv försiktig; tveksam, eftertänksam betänksamhet Substantiv det att vara betänksam betäta Substantiv potatis beundrande Substantiv det att beundra beundrarinna Substantiv kvinnlig beundrare bevakande Substantiv det att bevaka bevakningslista Substantiv lista över saker som bevakas bevandrad Adjektiv som är kunnig och beläst; lärd (i synnerhet genom erfarenhet) bevarandelag Substantiv lag som statuerar att en storhet bevarar sitt värde efter en viss händelse bevarandeprojekt Substantiv projekt som utförs för att bevara en hotad art bevattna Verb förse med vatten bevattnande Adjektiv som bevattnar bevattning Substantiv det att bevattna bevattningsanläggning Substantiv anläggning som förser växter med vatten bevattningspåse Substantiv påse med vatten som sakta droppar ut och bevattnar ett nyplanterat träd bevattningstimer Substantiv timer för bevattning; som slår på eller av vattnet vid vissa tider beveka Verb genom att påverka någons känslor förmå någon att göra som man önskar, ändra eller mildra inställning hos någon bevekande Adjektiv som bevekar (sig) bevekelsegrund Substantiv ofta känslobaserat, underliggande motiv för visst handlande beviljande Substantiv det att bevilja bevillning Substantiv statlig inkomst (skatt med mera) enligt beslut av riksdagen bevisande Substantiv det att bevisa bevisbar Adjektiv som går att bevisa; som är möjlig att bevisa bevisbörda Substantiv ansvaret för att bevisa ett påstående bevisföring Substantiv redogörelse avsedd att bevisa något beviskrav Substantiv tröskel att nå upp till för att något ska anses bevisat bevislig Adjektiv som kan bevisas bevisskiss Substantiv redogörelse (t.ex. i form av en text eller del av föreläsning) som förmedlar de viktigaste ingredienserna och observationerna (kanske utan bevis för dessa) i ett bevis för en sats (men som i sig inte utgör ett komplett b bevista Verb vara närvarande vid en händelse eller en sammankomst bevittning Substantiv det att bevittna något bevuxen Adjektiv täckt av växtlighet beväpnande Substantiv det att beväpna beväpning Substantiv det att förse med vapen bevära Verb utrusta för strid, beväpna beväxt Adjektiv täckt av växtlighet bevågenhet Substantiv välvillig inställning bhutanes Substantiv invånare i Bhutan eller med bhutanesisk härkomst bhutanesisk Adjektiv som rör Bhutan eller dess folk bhutanesiska Substantiv kvinna från Bhutan bias Substantiv fenomen att någon eller något systematiskt eller med flit ger felaktiga resultat biathlon Substantiv en sport som kombinerar längdskidåkning och skytte biatlon Substantiv skidskytte, biathlon bibba Substantiv bunt, vanligen bestående av papper eller böcker bibehållen Adjektiv som bibehållits bibelbok Substantiv enskild skrift som ingår i en bibel bibelbränning Substantiv händelse där Bibeln (kristendomens heliga skrift) avsiktligt eldas upp (på offentlig plats eller i media med syfte att protestera eller provocera) bibelbälte Substantiv region med en hög kristen aktivitet bibelcitat Substantiv ett citat ur Bibeln bibelfanatiker Substantiv person som anses vara fanatisk vid sin tolkning av Bibeln bibelfast Adjektiv trofast på sin bibel, troget grundad i Bibelns lära bibelförklaring Substantiv tolkning av en bibeltext bibelkritik Substantiv det vetenskapliga och historisk-kritiska studiet av Bibelns texter med syfte att analysera deras ursprung, ålder, tillkomst och historiska tillförlitlighet bibelsamtal Substantiv samtal i grupp där man diskuterar budskapet i olika texter ur Bibeln bibelsats Substantiv sats ur Bibeln bibelsprängd Adjektiv som har mycket god kunskap om Bibeln, mycket bibelkunnig bibelstycke Substantiv stycke ur Bibeln bibelställe Substantiv stycke ur Bibeln bibeltext Substantiv textstycke ur Bibeln bibeltolkare Substantiv exeget bibelvers Substantiv vers ur Bibeln bibelöversättning Substantiv översättning av Bibeln (till ett visst språk) bibetydelse Substantiv sekundär betydelse, underförstådd betydelse biblicism Substantiv uppfattningen att bibelordet är direkt inspirerat av Gud och skall fattas bokstavligt bibliofil Substantiv person som samlar på böcker bibliograf Substantiv person som sysslar med bokvetenskap bibliografi Substantiv vetenskapen om böcker bibliografisk Adjektiv som har att göra med litteraturen inom ett visst område biblioman Substantiv bokgalning; person med onormalt mycket intresse för att äga böcker, bibliomani bibliotaf Substantiv bokgömmare, en som behåller sina böcker för sig själv och inte lånar ut dem till vänner biblioteksbyggnad Substantiv byggnad som inhyser ett bibliotek biblioteksfunktionär Substantiv funktionär (medarbetare) i bibliotek, som inte nödvändigtvis är utbildad bibliotekarie bibringa Verb få att uppfatta eller behärska, få någon att tillägna sig något; tillföra; ingiva; ge, skänka bibröd Substantiv klump av honungsblandat frömjöl, som bin lagrar och matar yngel med; kan skördas och användas som kosttillskott bicykleta Substantiv spark vid vilken man hoppar upp och sträcker upp fötterna i luften, över huvudet, för att kunna nå bollen, oftast för att få in bollen i mål bidevind Adverb (egentligen invid vinden) med vinden snett framifrån bidraga Verb variant av bidra bidragsbelopp Substantiv penningsumma som någon får i bidrag bidragsberoende Adjektiv som behöver ekonomiskt stöd för att klara sig bidragsfusk Substantiv det att en person eller organisation medvetet på otillbörligt sätt (till exempel genom att komma med osanningar) ser till att erhålla ekonomiska bidrag från samhället bidragsfuskare Substantiv person som ljuger för att få bidrag de inte har rätt till bidragsgrundande Adjektiv som ger rätt till bidrag (eventuellt med hänsyn till tidigare inkomst) bidragstagare Substantiv person som erhåller bidrag bidragstak Substantiv övre gräns (tak) för hur mycket bidrag tillsammans får utgöra bidrottning Substantiv fruktsam hona i bisamhälle biedermeier Substantiv en förenklad empirestil särskilt i tysk heminredning och konst (omkring 1820—1850) bienn Substantiv tvåårig växt; växt som lever två år biennal Substantiv vart annat år återkommande utställning, festival eller liknande arrangerad tillställning bifallsrop Substantiv rop som uttrycker bifall bifallssorl Substantiv sorl (blandade rop) av bifall (medhåll) bifallsyttring Substantiv uttalande eller handling som uttrycker ett starkt gillande biffig Adjektiv muskulös och kraftig biffstek Substantiv stek av biff bifigur Substantiv biperson, biroll, person av mindre betydelse i ett sammanhang biflod Substantiv flod som rinner ut i en annan flod bifogad Adjektiv medskickad, inkluderad (i samma brev) bifurkation Substantiv förgrening, i synnerhet om en anatomisk (rörformig) strukturs förgrening i två mindre delar bifångst Substantiv djur som fiskaren inte avser at fånga (alltför små individer, eller andra arter) men ändå oavsiktligt fångas vid fiske med fiskeredskap bigami Substantiv form av polygami där en person är gift med precis två andra personer bigarrå Substantiv trädet Prunus avium var. duracina, en varietet av sötkörsbär bigata Substantiv sidogata /med lite trafik/ bigbangteorin Substantiv teorin att universum uppkom genom big bang; den mest vedertagna kosmologiska teorin om universums tidiga utveckling bigift Substantiv läkemedel mot reumatiska sjukdomar bigott Adjektiv trångbröstad, skenhelig bigotteri Substantiv det att vara bigott biguanid Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve bigård Substantiv anläggning för biodling, en plats med flera bikupor bihustru Substantiv en annan kvinna som en man i ett polygamt förhållande har utöver sin huvudsakliga hustru bihåla Substantiv inre hålighet i kraniet som står i förbindelse med näshålorna bihåleinflammation Substantiv inflammation i näsans bi­hålor biinkomst Substantiv inkomst utöver ordinarie inkomst bijektion Substantiv funktion som är bijektiv, d.v.s. både injektiv och surjektiv bijektiv Adjektiv sådan att varje element i målmängden erhålles för exakt ett element i definitionsmängden och tvärtom; funktion som både är injektiv och surjektiv; en bijektiv funktion har en invers bijouterier Substantiv smycken, nipper bikaka Substantiv sammansatt hexagonalt segment av ett bisamhälle bikarta Substantiv liten karta vid sidan av (som bilaga till) en större bikiniklädd Adjektiv iklädd bikini bikinilinje Substantiv område där kvinnas könshår växer som ej täcks av hennes baddräkt bikinitrosa Substantiv underdelen av en bikini i form av trosor bikinitrosor Substantiv underdelen av en bikini i form av trosor bikiniunderdel Substantiv den undre delen av en bikini biktbarn Substantiv den som biktar sig, den som avger bikt till en präst biktstol Substantiv litet rum i en kyrka dit kristna (särskilt katoliker) går för att bekänna sina synder bikuspidalklaff Substantiv den hjärtklaff som sitter mellan vänster förmak och vänster hjärtkammare bila Verb använda bilyxa, eller mejsla bort material med borrhammare eller bilmaskin bilabial Adjektiv som artikuleras med båda läpparna bilaccis Substantiv skatt (accis) på försäljning och inregistrering av nya bilar bilagera Verb lägga något som bilaga till ett dokument bilateral Adjektiv ömsesidig, som innefattar två parter bilateralt Adverb på ett bilateralt sätt; dubbelsidigt bilavgaser Substantiv avgaser från en bil, d.v.s. (ofta giftiga och miljöfarliga) gaser som produceras av bilens motor under användning, och som släpps ut i naturen bilbana Substantiv bana för leksaksbilar bilbarnstol Substantiv speciell stol som placeras i ett säte i en bil och som (mindre) barn skall sitta i bilbatteri Substantiv elektriskt batteri (för startmotorn) i en bil bilbesiktning Substantiv undersökning av en bil för att säkerställa att den fungerar som den ska bilbrand Substantiv brand i bil /vilken förstör hela bilen/ bilbranschen Substantiv bransch som tillverkar och säljer bilar bilbro Substantiv bro avsedd för personbilar och annan motortrafik. bildande Substantiv det att bilda bildarkiv Substantiv arkiv med eller samling av bilder (t.ex. fotografier) bildband Substantiv diabilder (stillbilder för projektor) i ett sammanhängande band (på rulle); ofta utgivet tillsammans med ljudband, som ett billigare alternativ till film bildbar Adjektiv möjlig att bilda, bildlig bildbehandling Substantiv metoder för eller aktiviteten att analysera eller modifiera bilder (i en dator) bildbehandlingsprogram Substantiv datorprogram som används för att redigera (eller skapa) bildfiler (skapa och redigera illustrationer, redigera fotografier) bildbevis Substantiv ett foto eller flera foton, även video, skapat eller visat främst i syfte att bevisa något, oftast men inte enbart inom kriminalistik bilderbok Substantiv barnbok vars innehåll i huvudsak är bilder i form av illustrationer eller foton bildfil Substantiv (digital) fil som representerar en bild (t.ex. en illustration eller ett fotografi), antingen rastergrafiskt eller vektorgrafiskt (dock är fotografier aldrig vektorgrafiska) bildfusion Substantiv det att två bilder med samma motiv kombineras för att få en bild som innehåller information från båda, till exempel för att få ett större intensitetsomfång, eller att en bild med hög spatiell upplösning kombineras med en bildhuggare Substantiv konstnär som är specialiserad på att skapa tredimensionella föremål såsom skulpturer, statyer och reliefer; person som skulpterar bildhuggarjärn Substantiv en typ av huggmejsel liknande ett stämjärn, avsett för bildhuggeri bildhuggarkonst Substantiv skulptur (som konstform) bildhuggarverk Substantiv skulptur bildhuggeri Substantiv skulptur som konstform, det att skulptera bildjournalistik Substantiv journalistik som fokuserar på fotografier bildlig Adjektiv (om uttryck) framställd genom liknelser, härlett från sin egentliga betydelse bildläsare Substantiv skanner bildmanipulering Substantiv förvrängning av bild eller foto genom manipulering bildmaterial Substantiv material (underlag) av bilder bildmontage Substantiv bild som är sammansatt av flera andra bilder (på ett ovanligt eller oväntat sätt) bildmängd Substantiv värdemängd bildningsnivå Substantiv höjd av genomsnittlig mängd bildning en person eller en grupp av personer har bildpunkt Substantiv pixel bildrulle Substantiv bilförare som bär sig åt på ett ohyfsat, dumt och vårdslöst sätt bildrör Substantiv elektronrör där en styrd stråle av elektroner träffar en fosforbeläggning på rörets vägg, varvid en bild uppstår, huvudkomponent i äldre (tjocka) televisionsapparater och oscilloskop bildsensor Substantiv anordning som med sensorer omvandlar en optisk bild till elektriska signaler bildskärm Substantiv utmatningsenhet för tv, dator etc. vilken visar en bild; det finns flera typer av bildskärmar bildskön Adjektiv skön att avbilda bildspel Substantiv presentation som består av (rörliga) bilder bildspråk Substantiv språkbruk rikt på liknelser bildstabilisator Substantiv teknik som gör att fotografiet blir skarpt även om kameran inte hålls helt stilla under exponeringen bildsten Substantiv stele dekorerad med berättande bilder och ornamentik men som till skillnad från runstenar saknar runor eller annan text bildstod Substantiv fristående (klassisk) staty, byst, eller liknande skulpterat eller gjutet konstverk, ofta om minnesmärken över personer eller händelser bildstorm Substantiv folkrörelse som (med religiösa eller politiska motiv) syftar till att förstöra eller avlägsna bilder, ikoner och andra symboler i helgedomar för att de inte anses gå hand i hand med tidens politiska eller religiösa uppfa bildstormare Substantiv person som starkt motsätter sig allmänt accepterade övertygelser och traditioner bildsvep Substantiv en svit fotografier, ofta av dokumenterande karaktär bildsvit Substantiv svit (följd) av bilder bildsätta Verb sätta bilder till (en berättelse), illustrera, filmatisera bildtext Substantiv text som i regel sätts nära en figur eller en bild för att förklara eller kommentera densamma bildvisning Substantiv visning av bild bildväverska Substantiv väverska (textilkonstnär) som framställer bilder; kvinnlig bildvävare bildåre Substantiv vårdslös trafikant; bilförare som inte följer trafikens regler bilexport Substantiv export av bilar bilfabrik Substantiv fabrik som tillverkar bilar bilfri Adjektiv utan bil, utan biltrafik bilfärd Substantiv färd med bil bilförmån Substantiv förmån där arbetsgivaren ger den anställde rätt att använda en bil som arbetsgivaren betalar för bilförsäkring Substantiv försäkring för bil bilgarage Substantiv garage avsedd för bilar och dito bilglasögon Substantiv skyddsglasögon för bilförare utan vindruta bilhandel Substantiv handel med bilar bilharzia Substantiv sjukdom som orsakas av parasitmask av släktet Schistosoma bilinbrott Substantiv det att någon (olagligen) bryter sig in i någon annans (vanligen låsta) bil bilindustri Substantiv samlingsbenämning på industriell verksamhet med direkt anknytning till bilproduktion bilinjär Adjektiv som är linjär i vardera variabeln bilirubin Substantiv gul nedbrytningsprodukt av de röda blodkropparnas hemoglobin (närmare bestämt av hemgrupperna) bilism Substantiv användandet av bilar som transportmedel i ett samhälle; trafik med bilar bilist Substantiv person som framför bil, chaufför av personbil biliverdin Substantiv ett grönt tetrapyrrol, en produkt av hemkatabolism som ansvarar för den grönaktiga färg som ibland ses vid blåmärken biljardboll Substantiv klot i olika färger som används i biljardspel biljardsalong Substantiv lokal dit allmänheten kan komma för att spela biljard biljettautomat Substantiv apparat, oftast i form av en enhet med inbyggd dator och bildskärm, vanligen stationärt placerad på en offentlig plats (t.ex. en tågstation), som en person kan använda för att betala och/eller få en (t.ex. utskriven) bil biljettexpedition Substantiv plats för försäljning av biljetter biljettförsäljare Substantiv person som säljer biljetter biljettförsäljning Substantiv försäljning av biljetter (av något slag) biljettkassa Substantiv bemannad kassa där man kan köpa biljetter (av något slag) biljettkontor Substantiv (vanligen bemannad inomhus-) plats där allmänheten kan få information om och köpa biljetter som medger inträde (t.ex. till biografsalong, teatersalong, museum, arena eller (nöjes)park) eller resa (t.ex. med buss, tåg, fl biljettkontroll Substantiv kontroll om att resande innehar färdbevis (som är giltigt under resan) utförd av särskilda biljettkontrollanter (med behörighet att utfärda kontrollavgift för den som saknar färdbevis) alternativt plats där sådan kontrol biljettpris Substantiv pris för en biljett (t.ex. i kollektivtrafiken eller till en föreställning eller ett evenemang) biljettsläpp Substantiv tillfälle då biljetter av ett visst slag för första gången tillhandahålls biljettång Substantiv tång som används av konduktörer för att markera att biljetten är använd biljontals Adverb i antal om flera biljoner biljonte Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet (en) biljon biljonär Substantiv person vars förmögenhet överskrider en biljon i en given valuta biljätte Substantiv stor biltillverkare bilkamera Substantiv kamera i vindrutan som dokumenterar färden bilkaravan Substantiv karavan av bilar bilkoncern Substantiv koncern av företag som tillverkar bilar bilkårist Substantiv deltagare i bilkåren, (kvinnlig) icke-stridande bilförare under krig eller beredskap bilkö Substantiv större mängd bilar stillastående bakom varandra på grund av trafikstockning, rött trafikljus, eller något annat hinder bilköp Substantiv köp av bil billighet Substantiv det att vara billig billots Substantiv lastbilschaufför som kör lokalt, lossar och lastar och sedan överlämnar lastbilen till en fjärrchaufför bilmotor Substantiv motor till en bil bilmuseum Substantiv museum som viser huvudsakligen historiska bilar bilmärke Substantiv varumärke som tillverkar bilar bilnummer Substantiv registreringsnummer bilpark Substantiv en persons eller ett företags samlade innehav av bilar bilparkering Substantiv anvisad plats avsedd att parkera personbilar på bilradio Substantiv radiomottagare som är integrerad i en bil och möjliggör uppspelning av radio genom fordonets högtalare bilring Substantiv gummidäck till en bil bilsemester Substantiv semester där en eller flera personer (ofta en familj) använder sig av personbil för att förflytta sig mellan olika orter (för nöjes skull) bilskadetekniker Substantiv bilplåtslagare med alla kurser bilskatt Substantiv skatt för de flesta typer av personbil, obligatorisk för att fordonet ska kunna lagligt framföras på allmän väg bilskola Substantiv speciell skola som lär ut bilkörning bilskollärare Substantiv lärare på bilskola bilskrälle Substantiv (ofta äldre) bil i dåligt skick bilsport Substantiv sport som bedrivs med hjälp av bilar bilstall Substantiv bilgarage, bilverkstad bilsvatten Substantiv slagvatten bilsäte Substantiv sittplats i bil (i form av en fristående stolliknande konstruktion eller en för enskild person avsedd plats i en sammanhängande rad av sådana platser) biltest Substantiv test av en bil för att hitta dess fördelar och nackdelar biltillverkare Substantiv företag (eller liknande) som tillverkar bilar biltog Adjektiv fredlös (utan lagens skydd till liv och egendom); landsflyktig biltrafik Substantiv trafik med bilar biltransport Substantiv transport som sker med hjälp av bil biltransportfartyg Substantiv fartyg för transport av bilar biltull Substantiv avgift (tull) på import av bilar biltunnel Substantiv tunnel genom vilken (endast) en bilväg passerar biltävling Substantiv arrangemang där förare tävlar mot varandra med bilar bilved Substantiv gengasbränsle, ved för bilar; kapad i högst 8 cm längder bilvrak Substantiv bil i mycket dåligt skick (så dåligt att det inte går eller lönar sig att reparera), kanske på grund av bilolycka eller långvarig brist på adekvat underhåll bilväg Substantiv väg avsedd för biltrafik bilvänlig Adjektiv som lämpar sig (att användas) i eller i anslutning till bilar bilägare Substantiv ägare av en bil bilägga Verb bifoga biläggande Substantiv det att bilägga biläggarugn Substantiv ugn som eldas från ett angränsande rum bilåkande Substantiv det att åka bil; aktiviteten att åka bil bilåkning Substantiv det att åka bil; aktiviteten att åka bil bimetall Substantiv tunn remsa av två hopfogade metaller (inte legering) som böjer sig vid upphetsning på grund av att metallerna utvidgar sig olika binamn Substantiv namn eller benämning som används jämte eller i stället för det egentliga/huvudsakliga namnet, ofta betecknande någon karakteristisk egenskap och dito hos respektive binamnselement Substantiv binamn som inte fungerar att använda som namn självständigt bindebåge Substantiv båge som förbinder två nothuvuden, används vid notskrift för att markera att noterna ska bindas samman bindel Substantiv remsa eller band som avses att lindas om något, vanligen om kroppsdelar såsom ögon eller panna bindemedel Substantiv ämne som ingår i en produkt för att binda samman fasta beståndsdelar bindeord Substantiv ord som binder samman; konjunktion binderuna Substantiv variantform till bindruna bindestrecksnamn Substantiv personnamn sammansatt av två andra namn bindmössa Substantiv rundkullig, kepsliknande huvudbonad, ofta dekorerad med stycke för att hålla håret på plats bindning Substantiv det att binda bindruna Substantiv två eller fler runor som grafiskt fogats samman bindsle Substantiv anordning som binder samman bindväv Substantiv typ av vävnad i en familj av vävnadstyper som utgör stödjematerial i kroppen (fyller ut, skyddar, stödjer, isolerar, binder ihop) och består av diskreta celler utspridda i en omfattande extracellulär matris (som producer bingbång Interjektion interjektion som återger ljudet från (kyrktornens) klockringning binge Substantiv behållare, låda binjure Substantiv endokrin körtel (glandula suprarenalis) precis ovanför varje njure binjurebark Substantiv de yttre delarna (barken, cortex) hos en binjure (glandula suprarenalis) binjurebarkshormon Substantiv något av de steroidhormoner som produceras i binjurebarken binjuremärg Substantiv de inre delarna (märgen, medulla) hos en binjure (glandula suprarenalis), som producerar och frisätter adrenalin och noradrenalin vid stimulering från preganglionära sympatiska nervfibrer binnikemask Substantiv bandmask binokulärseende Substantiv simultant seende med två ögon binom Substantiv polynom med två termer binomial Adjektiv till binom binomialkoefficient Substantiv tal betecknat {n \choose k} = {{n!} \over {k! \cdot (n-k)!}}, lika med det antalet sätt på vilka k element kan väljas ur en mängd bestående av n element om hänsyn till ordningen inte tas binomialsatsen Substantiv sats om hur en potens av ett binom kan skrivas som en summa av termerna; (a + b)^n = \sum_{k=0}^{n}{{n \choose k} a^{k} b^{n-k}} binomialutveckla Verb skriva om en potens av ett binom som summa av termerna, d.v.s. skriva om (a + b)^n som \sum_{k=0}^{n}{{n \choose k} a^{k} b^{n-k}} binomialutveckling Substantiv det att skriva om en potens av ett binom som summa av termerna, d.v.s. att skriva om (a + b)^n som \sum_{k=0}^{n}{{n \choose k} a^{n-k} b^{k}} binturong Substantiv en storvuxen art av viverider (Arctictis binturong) i familjen viverrider (Viverridae) hemmagörande i södra Asien; individ av denna art binär Adjektiv som består av två delar binärträd Substantiv datastruktur av trädtyp i vilken varje nod har högst två barn bioaktuell Adjektiv som för närvarande kan ses på biograf, vanligen direkt efter filmens biopremiär biobesök Substantiv tillfälle då någon eller några individer går på bio biobesökare Substantiv person som går på bio biobiljett Substantiv biljett som ger inträde till /filmvisning på/ biograf biobränsle Substantiv förnybart bränsle som framställs ur levande organismer biocid Substantiv kemiskt preparat för bekämpning av skadeinsekter eller vissa växter biodiesel Substantiv diesel som framställts ur levande organismer biodlare Substantiv person som håller honungsbin som husdjur för att pollinera växter och för att utvinna honung och vax biodling Substantiv det att hålla honungsbin som husdjur för att pollinera växter och för att utvinna honung och vax biodrivmedel Substantiv drivmedel från naturliga källor såsom växter bioduk Substantiv duk på biograf, på vilken filmen projiceras biodynamik Substantiv läran om de allmänna livsyttringarna biodynamisk Adjektiv som bara använder naturliga gödselmedel och allmänt naturenliga metoder biofili Substantiv en kärlek till levande varelser och naturen biofilm Substantiv film som visas på biografer biofysik Substantiv den del av fysiken som studerar fysikaliska egenskaperna hos levande organismer bioföreställning Substantiv filmvisning på en biograf biogas Substantiv gasformigt biobränsle som bildas vid anaerob (syrefri) nedbrytning av organiskt material och kan ersätta fossilgas biogasanläggning Substantiv anläggning för tillverkning av biogas biogasbuss Substantiv buss som drivs med biogas biogasproduktion Substantiv tillverkning av biogas biogeograf Substantiv person som studerat och ägnar sig åt biogeografi biogeografi Substantiv vetenskapen om djurs och växters geografiska utbredning biogeokemi Substantiv vetenskapen om biologiska, geologiska, kemiska och fysikaliska processer som styr de kemiska grundämnenas och föreningarnas flöden i naturen biografera Verb skriva en biografi (levnadsskildring) om en person biograferad Adjektiv som fått sitt liv omskrivet, avhandlad i en biografi biografisk Adjektiv personhistorisk biografkedja Substantiv uppsättning biografer med samma ägare och varumärke biografmaskinist Substantiv person som kör film på en biograf biografsalong Substantiv lokal som visar film mot betalning biokapacitet Substantiv jordens (vår planets) förmåga att producera biomassa och därmed förnybara resurser, och samtidigt binda koldioxid biokol Substantiv förkolnad biomassa (växtdelar, slaktavfall, kompost; liknande träkol) som används som jordförbättring (gödning) och då utgör en koldioxidsänka biologibok Substantiv lärobok i biologi biologilektion Substantiv lektion i (skol)ämnet biologi (i skolan) biologilärare Substantiv lärare som undervisar i biologi biologiprov Substantiv prov i biologi biologisal Substantiv stort rum för undervisning i biologi bioluminiscens Substantiv utsändning av ljus från levande varelser biom Substantiv ansamling av levande organismer (växter och djur) biomagnifikation Substantiv fenomenet att halten av ett miljögift ökar på vägen uppåt i näringskedjan biomaskinist Substantiv person som kör film på en biograf biomassa Substantiv massa på all materia som ingår i levande organismer i ett område biometri Substantiv gren av biologi som använder statistik och matematik biomständighet Substantiv omständighet av underordnad betydelse biopremiär Substantiv första föreställningen av en given ny film på biograferna (i ett visst land), eller filmen ifråga biord Substantiv ord som läggs till ett annat bioreklam Substantiv reklam som visas på biografer innan fimvisningen börjar biosalong Substantiv (större) rum i vilken film spelas upp på stor skärm eller duk (via projektor) med ljud inför publik; rum på en biograf där själva filmuppspelningen äger rum och åskådarna sitter biosfär Substantiv summan av alla jordens ekosystem; summan av allt biologiskt liv (på en himlakropp) biosignatur Substantiv spår av liv biotekniker Substantiv person med kunskap inom bioteknik bioteknikföretag Substantiv företag som använder sig av bioteknik för att tillverka varor och tjänster bioteknisk Adjektiv som rör bioteknik bioteknolog Substantiv person kunnig inom bioteknik bioterrorism Substantiv terrorism där biologiska ämnen såsom bakterier, virus eller toxiner används för att orsaka sjukdom, död eller skada hos människor, djur eller grödor biotin Substantiv vattenlösligt vitamin som medverkar vid cellernas karboxyleringsprocesser och katalyserar syntesen av fettsyror och hemoglobin biotisk Adjektiv som rör eller härrör från levande organismer biotop Substantiv naturområde med enhetlig miljö (enhetligt system av markbeskaffenhet, vegetation, djurliv och andra samverkande faktorer) biozon Substantiv den grundläggande enheten inom biostratigrafi (ofta bara kallad zon), vilken utgörs av de sedimentära berglager som definieras och karakteriseras av sitt innehåll av specifika fossil bipacksedel Substantiv tryckt information som följer med ett läkemedel om hur det verkar, ska användas och bieffekter, avsedd för den som använder läkemedlet biphenyl Substantiv kemisk förening av kol och väte biplan Substantiv flygplan med två par vingar ovanför varandra bipod Substantiv stativ med två ben bipolaritet Substantiv det att ha två poler birfilare Substantiv dålig fiolspelare birgittin Substantiv medlem av birgittinorden birgittinkloster Substantiv kloster som tillhör birgittinorden birgittinnunna Substantiv nunna i birgittinorden birgittinsvenska Substantiv variant av svenska som spreds i Norden via birgittinordens kloster birkelånga Substantiv en art (Molva dypterygia) i familjen lakefiskar (Lotidae) inom ordningen torskartade fiskar (Gadiformes); individ av arten birkelånga birr Substantiv benämning på valutan i Etiopien bisak Substantiv något som är mindre viktigt bisam Substantiv ett luktämne; mysk bisamand Substantiv en fågelart (Biziura lobata) inom familjen änder (Anatinae); individ av denna art bisamhälle Substantiv samhälle (kupa, bo) av bin; varje samhälle har en bidrottning bisarreri Substantiv konstighet, bisarrt infall bisarrhet Substantiv det att vara bisarr; något som är bisarrt bisats Substantiv sats (oftast med såväl subjekt som predikat) som utgör ett satsled i en överordnad sats bischoff Substantiv (egentligen biskopsdryck) dryck av vin, socker, pomerans och vatten bisektris Substantiv en linje som delar en vinkel i två lika stora vinklar bisfenol Substantiv en grupp organiska föreningar med tvåvärda fenoler bisfosfonat Substantiv kemisk förening med två fosfonat-grupper biskopinna Substantiv hustru till biskop biskopsdöme Substantiv område som styrs av en biskop biskopsgård Substantiv gård för en biskop biskopsmössa Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Astrophytum myriostigma biskopsmöte Substantiv möte mellan en grupp biskopar inom ett visste geografiskt område biskopsstav Substantiv utsmyckad herdestav som utgör tecken på en biskops värdighet biskopsstol Substantiv var i de fornkristna kyrkorna den stol i kyrkan som var avsedd för biskopen biskvi Substantiv oglaserat porslin bisköldkörtel Substantiv organ (glandula parathyreoidea) bestående av vanligen fyra små endokrina körtlar på baksidan av sköldkörteln (tyreoidea), vilka producerar hormonet paratyreoideahormon (PTH) bisköldkörtelhormon Substantiv paratyreoideahormon bislama Substantiv ett kreolspråk som talas på Vanuatu och är utvecklat främst ur engelskan bismak Substantiv otrevlig smak som visar sig jämte förväntan bisol Substantiv endera av två lysande fläckar på himlen bredvid solen bisonoxe Substantiv en art (Bison bison) inom däggdjursfamiljen slidhornsdjur (Bovidae); individ av arten bisonoxe bispringa Verb biträda, hjälpa bissauguinean Substantiv person från Guinea-Bissau eller med bissauguineansk härkomst bissauguineansk Adjektiv som rör Guinea Bissau eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt bissauguineanska Substantiv kvinna från Guinea Bissau bissera Verb ta om ett parti bisterhet Substantiv det att vara bister bisterkall Adjektiv kall och bister bistert Adverb på ett bistert sätt bisting Substantiv sting från ett bi bisträcka Verb hjälpa (med pengar) bistucken Adjektiv som har fått styng från bi biståndsarbetare Substantiv person som arbetar med att ge bistånd biståndsminister Substantiv minister i ett lands regering som ansvarar för biståndspolitiken biståndspolitik Substantiv den politik som handlar om att med ekonomiska bidrag skapa förutsättningar för fattiga människor i utvecklingsländer att förbättra sina levnadsvillkor biståndspolitisk Adjektiv som har att göra med biståndspolitik bisvärm Substantiv svärm av bin bisyllabisk Adjektiv tvåstavig bisyssla Substantiv uppdrag eller befattning som innehas och utförs vid sidan av eller utöver huvudsaklig tjänst eller arbetsuppgift bisätta Verb insätta i gravkapell eller kyrka i väntan på jordfästning bitas Verb bita någon, oftast olovligt, oftast vanemässigt bitchblick Substantiv föraktfull blick (i avsikt att hota eller kommunicera sitt hat till någon); iskall blick som kunde döda bitchigt Adverb på ett bitchigt sätt bitchily Adverb bitchigt bitestikel Substantiv organ (epididymis) som förbinder utförsgångarna från en testikel till den motsvarande sädesledaren bitmappsbild Substantiv bildfil i något rastergrafiskt filformat (d.v.s. inte vektorgrafik), ibland (men oftast inte) specifikt om svartvita bilder (en bit per pixel) biton Substantiv sekundär, svagare ton, även bildligt biträda Verb träda till, sluta sig till bitsilver Substantiv omyntat silver, silver i lösvikt bitskada Substantiv skada uppkommen genom bett bitskhet Substantiv det att vara bitsk; gärning som är bitsk bitsocker Substantiv socker i form av mindre, fyrkantiga bitar (sockerbitar) bitsår Substantiv sår som har uppstått genom ett bett bitteralbizia Substantiv en växtart (Albizia amara) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art bitterfibbla Substantiv en art (Picris hieracioides) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten bitterfibbla bitterkrassing Substantiv en art (Lepidium latifolium) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten bitterkrassing bitterling Substantiv en art (Rhodeus amarus) inom fiskfamiljen karpfiskar (Cyprinidae); individ av arten bitterling bitterljuv Adjektiv med en blandad känsla av både välbehag och (själslig) smärta eller svårmod bittermandel Substantiv en varietet av mandel och vars frön, bittermandlarna, ofta används i bakverk och dylikt bitterskråp Substantiv en art (Petasites japonicus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten bitterskråp bittersöt Adjektiv både bitter och söt bittersöta Substantiv besksöta bittida Adverb tidigt bitumen Substantiv vid rumstemperatur fast eller trögflytande kolväteförening, t ex trätjära och asfalt bitvarg Substantiv tvär och vresig och ilsken person (ofta om äldre man) bitvis Adverb genom att behandla eller använda en bit i taget bivack Substantiv (trupps) nattläger i provisoriskt skydd såsom tält, snökoja eller vindskydd, eller under bar himmel bivackera Verb övernatta i bivack, i det fria, slå läger bivax Substantiv vax som framställs av bin biverkan Substantiv oönskad effekt, exempelvis av läkemedel bivråk Substantiv en art (Pernis apivorus) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten bivråk bivråkshane Substantiv hane av fågelarten bivråk bivråkshona Substantiv hona av fågelarten bivråk biyngel Substantiv ungt exemplar av bi biätare Substantiv en art (Merops apiaster) inom fågelfamiljen biätare (Meropidae); individ av arten biätare biätarfjäder Substantiv fjäder från en biätare biå Substantiv mindre å (vattendrag) som ansluter till en större bjar Substantiv berg bjucka Verb bjuda bjudkaffe Substantiv kopp kaffe (på kafé eller liknande) som betalas av en gäst som låter bli att dricka den och i stället erbjuds åt hemlösa som kommer in och bjuds på denna kaffe som en handling av välgörenhet bjuppa Substantiv bjuda (ge något utan kostnad; betala istället för någon annan) bjussa Verb bjuda /på/ bjussig Adjektiv generös, frikostig, vänligt villig att dela med sig bjäbb Substantiv tröttsamt prat eller gnäll bjäbba Verb upprepande gnälla eller säga emot på ett näsvist eller mopsigt sätt; opponera sig, käbbla, käfta emot bjäbbande Adjektiv som bjäbbar bjäbbig Adjektiv som gärna bjäbbar bjäfs Substantiv överdrivna utsmyckningar bjälklag Substantiv en bärande byggnadsdel som från endera över- eller undersidan, avgränsar olika våningar i en byggnad bjärt Adjektiv som framträder tydligt genom sina färger; lysande och grann bjärthet Substantiv tillståndet att vara bjärt (med klara färger) bjärv Substantiv ett sagodjur från Norrlands inland bjässig Adjektiv stor och kraftig till växten; imponerande i storlek eller styrka bjästa Verb ta parti för en förövare av ett brott och mobba offret björkar Substantiv växtsläktet Betula i familjen björkväxter (Betulaceae) björkbark Substantiv bark från trädslaget björk björkdunge Substantiv dunge av björkträd björkkvist Substantiv kvist av trädet björk björklake Substantiv björksav, sav ur björk björklund Substantiv lövträdsdunge bestående av björk björklöv Substantiv löv från trädet björk björkmätare Substantiv fjäril som tillhör familjen mätare; arten (Biston betularia); individ av denna art björkna Substantiv en art (Abramis bjoerkna) inom fiskfamiljen karpfiskar (Cyprinidae); individ av arten björkna björknäver Substantiv bark av björk björkpollen Substantiv frömjöl från björkarna björkris Substantiv antal sammanbundna kvistar från ett björkträd björkruna Substantiv benämning av runan ᛒ, som förekommer i samtliga futharker med ljudvärdet /b/ (och även /p/ i den yngre futharken) björksav Substantiv sav som utvinns ur björkträd björkskog Substantiv skog företrädesvis bestående av björkar björkskott Substantiv skott av björk björksly Substantiv sly av trädslaget björk björksopp Substantiv en svampart (Leccinum scabrum), i släktet strävsoppar (Leccinum); exemplar av denna art björkstam Substantiv stam av trädet björk björkticka Substantiv en svampart (Piptoporus betulinus) i familjen Fomitopsidaceae; exemplar av denna art björktrast Substantiv en art (Turdus pilaris) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten björktrast björktrasthane Substantiv hane av fågelarten björktrast björktrasthona Substantiv hona av fågelarten björktrast björkträ Substantiv trä från någon art i släktet björkar (Betula) björkträd Substantiv björk (oftare om planta som nått större storlek) björkved Substantiv ved av björk björkväxter Substantiv en växtfamilj (Betulaceae) inom bokordningen Fagales björnar Substantiv en däggdjursfamilj (Ursidae) i ordningen rovdjur (Carnivora) björnbindsle Substantiv redskap med hävstång och krok för transport av timmer björnbärskompott Substantiv kompott gjord på björnbär björnbärskräm Substantiv kräm som är gjord på björnbär björnbärsmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på björnbär björnbärspaj Substantiv paj med björnbär på björnbärssylt Substantiv sylt som är gjord på björnbär björnfloka Substantiv art (Heracleum sphondylium) i familjen flockblommiga växter björnhona Substantiv hondjur av björn; björninna björnig Adjektiv som har en björnlik karaktär eller utseende björninna Substantiv hondjur av björn; björnhona björnjakt Substantiv jakt på björn björnjägare Substantiv jägare som jagar med avsikt att döda björn björnklo Substantiv klo av en björn björnkram Substantiv intensiv omfamning som uttrycker ömhet björnkött Substantiv kött från björn björnloka Substantiv en art (Heracleum sphondylium) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten björnloka björnmossa Substantiv en art (Polytrichum commune) i divisionen bladmossor (Bryophyta) björnram Substantiv framtass på en björn björnrot Substantiv en art (Meum athamanticum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten björnrot björnsax Substantiv (numera olaglig) fälla för att fånga björn björnskinn Substantiv skinn av björn björnskinnsmössa Substantiv en huvudbonad (ofta för grenadjärer) som är tillverkad främst av björnskinn björnskog Substantiv skog i vilken det finns björn björnstam Substantiv övergripande samling av björnar som tillsammans utgör en större besläktad enhet, mer eller mindre genetiskt separerad från övriga individer av björnar samma art björntass Substantiv tass på en björn björntjänst Substantiv något välmenande som är tänkt vara till hjälp, men som i själva verket är till skada björntråd Substantiv kraftig niotrådig, dubbeltvinnad bomullstråd och sytråd som använts vid sömnad björnunge Substantiv unge till björn blackbox Substantiv för teater avsett rum som är tomt och svartmålat så att spelplatser och publikplacering kan varieras på valfritt sätt blacknad Adjektiv som har blivit black (gulblek, färglös) blada Verb lämna; avvika bladande Adjektiv som bladar bladbagge Substantiv individ av familjen Chrysomelidae i ordningen skalbaggar (Coleoptera) bladdeg Substantiv smördeg, ofta då smöret ersatts med annat matfett (t.ex. margarin) bladfjäder Substantiv antal fjäderblad som buntats ihop till ett fjäderpaket bladguld Substantiv guld som har plattats till för att bli väldigt tunnt bladlav Substantiv bladlik lav som fäster med rotliknande utväxter från underbarken bladlus Substantiv insekt(sfamilj) som lever av att suga näring ur växter bladlös Adjektiv utan blad bladmetall Substantiv metallfolie, stanniol, mycket tunn plåt bladnerv Substantiv vardagligt språk för vävnad som leder vätska i ett växtblad bladrik Adjektiv som har rikligt med blad bladrosett Substantiv ett arrangemang av bladen på en växt bladskaft Substantiv skaft som förbinder ett blad med en växts mer vedartade gren bladskärarmyra Substantiv någon av flera myrarter i släktena Atta och Acromyrmex i underfamiljen ettermyror (Myrmicinae) som gemensamt har ovanan att med bita loss bladbitar tills bara de grövre bladnerverna återstår; individ av sådana myror bladstekel Substantiv individ av familjen Tenthredinidae i underordningen växtsteklar bladvass Substantiv individ av arten Phragmites australis i växtfamiljen gräs bladverk Substantiv flätverk eller mönster av växters blad bladvändare Substantiv person vars jobb är att vända notblad för en pianist under ett framträdande blaffa Substantiv större klumpig (oönskad) sak; större, mindre tilltalande, smutsfläck blaggarn Substantiv (egentligen tyg av blånor) en sorts mycket grovt tyg (t ex säckväv) blaha Substantiv ointressant prat, idé, föremål, med mera blaj Substantiv något fullständigt oviktigt, irrelevant och fånigt blamage Substantiv skam, yttrande eller handling som man får skämmas för blamera Verb (reflexivt) skämma ut sig, göra sig löjlig blanchera Verb förvälla, hastigt koka upp blancherande Adjektiv som blancherar blancofullmakt Substantiv variant av blankofullmakt blancokredit Substantiv variant av blankokredit blancolån Substantiv lån utan säkerhet (i regel till hög ränta) blandannat Adverb hopskriven stavningsvariant av bland annat blandare Substantiv apparat för blandning av olika material blandaroktod Substantiv oktod (elektronrör) avsedd som blandare, blandarrör med åtta elektroder blandekonomi Substantiv blandningen mellan de ekonomiska systemen planekonomi och marknadsekonomi blandform Substantiv företeelse med en blandning av två andra företeelsers egenskaper blandfärg Substantiv färg skapad genom att blanda två primära färger blandfärs Substantiv köttfärsblandning mellan nötkött och fläskkött blandmissbruk Substantiv användandet av olika droger i kombination blandmissbrukare Substantiv person som använder olika droger i kombination blandsaft Substantiv saft gjord på flera olika frukter och bär blandskog Substantiv skog som har en betydande förekomst av minst två olika trädslag blandspråk Substantiv ett språk som är en blandning mellan två språk blandäktenskap Substantiv äktenskap mellan två personer som tillhör olika trossamfund blankande Substantiv det att blanka blankborste Substantiv skoborste, borste som används för att blanka (putsa) skor och stövlar blankglödga Verb glödga i reducerande atmosfär så att godset erhåller en blank oxidfri yta blankglödgande Adjektiv som blankglödgar blanklax Substantiv lax som fångats i havet och saknar lekdräkt blankning Substantiv en ekonomisk term som innebär att man säljer finansiella instrument som till exempel aktier som man inte äger blankofullmakt Substantiv bemyndigande för någon att i ett ärende handla helt efter eget gottfinnande blankokredit Substantiv kredit som tillhandahålls utan annan säkerhet än låntagarens namn blankolån Substantiv stavningsvariant av blancolån blankröst Substantiv (till valförrättare överlämnad) blank valsedel utan partinamn; röst utan val blankröstare Substantiv person som deltar i ett parti- eller personval utan att rösta på något av de olika alternativ som erbjuds (t.ex. för att markera att inget av de förefintliga alternativen är värt att rösta på) blanksliten Adjektiv som nötts ner till den grad att ytan blivit slät och blank blanksmörjsask Substantiv ask för blanksmörja (svart skokräm) blanksteg Substantiv tecken som endast föreställer tomrum och främst används mellan ord och meningar i texter blankvapen Substantiv vapen med klinga i metall för närbruk som används att sticka, skära eller hugga blankvers Substantiv orimmad jambisk vers med fem versfötter i varje versrad blannevann Substantiv dryck som man blandar ut spriten med när man groggar, vanligtvis alkoholfri eller med väsentligen lägre alkoholhalt än spriten ifråga blasera Verb göra blaserad, göra indifferent blasfemi Substantiv hädelse blasfemisk Adjektiv hädisk blask Substantiv dryck av dålig kvalitet (t.ex. utspädd med vatten) blaska Substantiv (framförallt kvälls-) tidning blaskig Adjektiv som kännetecknas av blask blaskighet Substantiv det att vara blaskig blattefierande Adjektiv som blattefierar blattifierande Adjektiv som blattifierar bleck Substantiv ugnsform av metall, ofta för storkök blecka Substantiv snaps (tidigare kronsup), särskilt om serverad i snapsglas av tenn eller dito metall bleckblås Substantiv bleckblåsinstrument bleckblåsinstrument Substantiv blåsinstrument med klockformat munstycke, vanligen tillverkade av mässing blecklåda Substantiv låda av bleck (tunn stålplåt) bleckplåt Substantiv förtennad stålplåt blefarit Substantiv inflammation i ögonlockskanten blejda Verb åka inlines blekande Substantiv det att bleka blekansikte Substantiv person med ljus hy blekare Substantiv person som bleker blekbalsamin Substantiv en art (Impatiens parviflora) inom växtfamiljen balsaminväxter (Balsaminaceae); individ av arten blekbalsamin blekblond Adjektiv en blek nyans av blond blekblå Adjektiv ljus nyans av blå blekdraba Substantiv en art (Draba oxycarpa) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten blekdraba bleke Substantiv stiltje blekeri Substantiv anläggning där blekning utförs blekfet Adjektiv blek och fet blekhet Substantiv det att vara blek blekhyllt Adjektiv med blek hy bleking Substantiv slags folkdans från Blekinge med tillhörande musik blekingsk Adjektiv som rör Blekinge eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt blekingska Substantiv dialekt som talas i Blekinge blekkindad Adjektiv som har blek färg på kinden bleknande Substantiv det att blekna blekning Substantiv det att bleka något blemma Substantiv liten blåsa, kvissla blessera Verb såra, skada (i strid) blesserad Adjektiv sårad, skadad i strid blessyr Substantiv (strids)skada, sår blickande Substantiv det att blicka blickfält Substantiv område, inom vilket ögat, under det att huvudet hålls orörligt, med sina egna rörelser kan fixera föremål blickfång Substantiv område som direkt överskådas av blicken blickstill Adverb variant av blickstilla blickstilla Adverb utan att röra sig; på ett helt orörligt sätt blidhet Substantiv det att vara blid blidkande Substantiv det att blidka blidvinter Substantiv mild vinter, vinter med blidväder blidväder Substantiv väderlek under vintern eller våren med temperatur över fryspunkten så att is och snö börjar smälta blifva Verb senare bli bliga Verb stirra, glo blindbock Substantiv lek där en person med förbundna ögon måste fånga någon av de andra deltagarna blindbroms Substantiv individ av tvåvingearten Chrysops relictus, som ingår i släktet Chrysops och familjen bromsar blindering Substantiv dekorativ fördjupning i en muryta (särsk i medeltida tegelbyggnader) blindfönster Substantiv falskt fönster målat på fasad för syns skull blindgata Substantiv återvändsgata blindhål Substantiv hål som inte är genomgående blindlykta Substantiv lykta (handlykta, ljuslykta) med lucka som kan stängas, så att ljuset döljs blindnässla Substantiv vitplister; kransblommig växt inom Plisterordningen blindorm Substantiv kopparödla blindprov Substantiv prov där provdeltagarna inte vet exakt vad som de provar blindschack Substantiv variant av schack där spelarna inte använder sig av pjäser eller bräde, utan berättar för varandra vilka drag som görs och därmed måste hålla hela ställningen i minnet blindskrift Substantiv skrift skapad för att avläsas med hjälp av fingrarnas beröring av ett reliefartat mönster på ett underlag blindskär Substantiv undervattensskär, osynligt skär blindsyn Substantiv hjärnskada som gör en person omedveten om en del av synfältet trots bibehållen förmåga att reagera korrekt på det som finns där blindtarmsoperation Substantiv kirurgisk operation vid besvär med blindtarmen då denna avlägsnas blindtest Substantiv test där testdeltagarna inte vet exakt vad som de testar blindtesta Verb testa så att testdeltagarna inte kan identifiera exakt vad som de testar blindödla Substantiv variant av blindorm blinga Verb snygga till med saker som glittrar eller blänker blingbling Substantiv pråliga glimmande smycken blinker Substantiv körriktningsvisare (i form av en blinkande orange lampa) blinkers Substantiv pluralvariant av blinker blinkljus Substantiv körriktningsvisare; anordning på vägtrafikfordon och spårvagnar, med vilken föraren visar sin avsikt att svänga blinning Substantiv broms; slags fluga inom ordningen tvåvingar blint Adverb i blindo, på måfå blipp Substantiv digitaltekniskt pip; vidare även dito blinkning (blippljus) blippa Verb blinka, pipa, ge ifrån sig en kort signal blippare Substantiv person som blippar; som betalar med kontaktlöst betalkort eller använder nyckelbricka blixtanfall Substantiv snabbt utfört militäranfall med syftet att vinna över motståndaren genom att angripa dem oförberedda blixtbesök Substantiv oväntat, kort besök blixthalka Substantiv plötslig svår halka blixtinföra Verb införa med mycket kort varsel blixtkrig Substantiv snabbt och kortvarigt anfallskrig blixtoffensiv Substantiv snabbt utförd militäroffensiv med syftet att vinna över motståndaren genom att angripa dem oförberedda blixtschack Substantiv typ av schack som spelas med synnerligen begränsad betänketid blixtsnabb Adjektiv snabb som blixten blixtvisit Substantiv synonym för blixtbesök bloa Verb blöda blobfisk Substantiv en fiskart (Psychrolutes marcidus) inom familjen paddulkar (Psychrolutidae); individ av denna art blocka Verb göra så att någon inte får tillträde till en viss del av internet, t ex en profil eller (vissa funktioner på) en hemsida blockadaktion Substantiv aktion i form av en blockad blockchoklad Substantiv chokladkaka till bakning som inte lätt kan delas i små stycken blockerande Substantiv det att blockera blockflöjt Substantiv träblåsinstrument blockflöjtselev Substantiv elev som lär sig spela piano blockflöjtsmusik Substantiv musik där det tongivande musikinstrumentet främst är blockflöjt eller som är komponerad med avsikt att spelas på blockflöjt blockhavsdraba Substantiv en art (Draba cacuminum) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten blockhavsdraba blockhus Substantiv grovtimrat hus med skottgluggar blockkedja Substantiv distribuerad databas där varje nod automatiskt verifierar ändringar och tillägg som görs på någon av de andra noderna, en IT-tillämpning som möjliggör informationsutbyte och transaktioner utan någon mellanhand blockkondensator Substantiv fast kondensator i form av ett block (inte rullad) blocknyckel Substantiv verktyg som används för att dra åt eller lossa kantiga muttrar eller skruvar med kantigt huvud blockpolitik Substantiv politisk realitet som präglas av existensen av två (eller ibland flera) välavgränsade (och väldigt olika) ideologier, som var en och representeras av flera politiska partier (vilka tillsammans bildar ett ”block” och som blockpolitisk Adjektiv som rör blockpolitik blockås Substantiv ås med stora stenblock blocköverskridande Adjektiv som har stöd från partier i båda politiska blocken; men inte nödvändigtvis av alla partier i respektive block blodapelsin Substantiv typ av apelsin som har rödaktigt fruktkött och odlas främst på Sicilien blodbana Substantiv systemet av alla ihopkopplade blodkärl i kroppen blodbank Substantiv plats där blod som tagits från blodgivare förvaras tills det behövs för personer på sjukhus blodbefläcka Verb befläcka med blod blodbefläckad Adjektiv befläckad med blod blodblandning Substantiv blodets sammansättning blodbok Substantiv bok med purpurfärgade blad; Fagus sylvatica purpurea blodcancer Substantiv leukemi blodchampinjon Substantiv en ätlig svampart (Agaricus langei) i släktet champinjoner (Agaricus); exemplar av denna art bloddoping Substantiv variant av bloddopning bloddopning Substantiv det att avlägsna en mängd blod från en idrottare långt före en tävling och återinjicera det kort innan (vilket ökar blodets syresättning) bloddroppe Substantiv droppe med blod bloddrypande Adjektiv som är täckt av (färskt) blod till den grad att det droppar blod från föremålet; som kännetecknas av mycket synligt blod från våldsamma händelser och illdåd; som skildrar våldsamma händelser och illdåd på ett grafiskt sä blodfattig Adjektiv som lider av blodbrist blodfruktspelarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Pachycereus schottii blodfull Adjektiv livfull, livskraftig blodfullhet Substantiv det att vara blodfull blodförsörjning Substantiv försörjning av blod blodgivare Substantiv person som låter sig tappas på blod för användning i sjukvården blodgivning Substantiv procedur där personer låter sig tappas på blod för användning i sjukvården blodhosta Substantiv det att hosta upp blod (från struphuvudet, luftstrupen, luftrören eller lungorna) blodighet Substantiv det att vara blodig blodisande Adjektiv förskräcklig, skräckingivande, som får blodet att isa blodkapillär Substantiv kapillär (som transporterar blod, oftast mellan arteriol och venol, i cirkulationssystemet) blodlysten Adjektiv blodtörstig, blodtörstande blodlös Adjektiv som lider av blodbrist blodlöshet Substantiv det att vara blodlös blodparasit Substantiv parasit som lever av värddjurets blod blodplasma Substantiv grundvätskan i rent blod; består till 90 % av vatten blodplätt Substantiv trombocyt blodpudding Substantiv pudding som huvudsakligen görs på blod, blodpalt blodrand Substantiv blodränna blodregn Substantiv regn som får en rödaktig färg genom inblandning av stoft, ofta sand eller dammpartiklar, i nederbörden blodriska Substantiv en ätlig svampart (Lactarius deterrimus) i släktet riskor (Lactarius); exemplar av denna art blodrot Substantiv en ört (Potentilla erecta) i släktet fingerörter i familjen rosenväxter (Rosaceae); exemplar av denna art blodränna Substantiv rand av efterlämnat blod blodrött Adverb med blodröd färg eller med blodrött ljus blodsblandning Substantiv blodblandning blodsbrödraskap Substantiv blodsförbund, fostbrödraskap blodsdrama Substantiv spännande eller upprörande händelse som involverar blodsutgjutelse blodsdroppe Substantiv variant av bloddroppe blodserum Substantiv blodplasma utan äggviteämnet fibrinogen blodsfrändskap Substantiv frändskap som grundar sig på blodsband blodsförbund Substantiv ett särskilt hos mera primitiva folk förekommande, under förtäring av något litet av varandras blod eller blandning av kontrahenternas blod eller dylikt slutet förbund, varigenom ett blodsband och väsensgemenskap anses u blodshämnd Substantiv fejd där varje skada och dråp hämnas blodskåra Substantiv blodränna blodsmystik Substantiv attityd till ärftlighet som är dunkel, vag, grundlös, eller oförnuftig blodsockerkoncentration Substantiv koncentration(en) av glukos i blodplasma blodsockernivå Substantiv halt av blodsocker i blodet blodsopp Substantiv en mörkt gråbrun, rödbrun eller nästan svartbrun sopp (Sutorius luridiformis) med kraftig, klubbformad fot; individ av denna art blodsoppa Substantiv soppa som tillagas av bland annat buljong och blod blodsprängd Adjektiv full med synliga, ytliga blodkärl (som ett tecken på sjukdom, stress, sömnlöshet etc.) blodsspillan Substantiv det att människor dödas som följd av en handling blodstillande Adjektiv ha egenskap att få stanna en blödning blodstinn Adjektiv fylld av blod blodsvittne Substantiv kristen martyr blodtest Substantiv undersökning av någons blod blodtesta Verb undersöka någons blod genom ett test blodtillförsel Substantiv tillförsel av blod till vävnad (via blodkärl och diffusion den allra sista biten) blodtrycksfall Substantiv plötslig minskning av blodtrycket blodtrycksförhöjning Substantiv tillstånd av högre blodtryck än normalt, ohälsosamt högt blodtryck blodvite Substantiv blödande sår blodvolym Substantiv volym av blod, ofta underförstått den totala mängden blod i kroppen blodvärde Substantiv mått på andelen hemoglobin i blodet blodåder Substantiv ven (blodkärl som leder blod från vävnaden till hjärtat) bloggande Substantiv det att blogga bloggerska Substantiv kvinnlig bloggare bloggosfär Substantiv mediesfär av bloggar blombukett Substantiv bukett av blommor blomdoft Substantiv doft av en blomma (eller av flera blommor) blomfluga Substantiv individ av någon av arterna i familjen blomflugor (Syrphidae) blomflugor Substantiv en familj (Syrphidae) insekter i ordningen tvåvingar blomjord Substantiv jord särskilt avsedd för krukväxter blomkruka Substantiv kruka avsedd att innehålla en växt blomkruksfat Substantiv fat placerad under en blomkruka blomkvistare Substantiv amatördetektiv, speciellt om barn blomkålssallad Substantiv sallad (blandning grönsaker) vars främsta ingrediens är blomkål blomkålssoppa Substantiv soppa, i vilken blomkål är en mycket viktigt ingrediens blomkålssvamp Substantiv en gräddfärgad svamp (Sparassis crispa) inom familjen Sparassidaceae; individ av denna art blomlåda Substantiv låda avsedd att plantera blommor i blommera Verb pryda med blommor blommerande Adjektiv som blommerar blommig Adjektiv blomsterklädd, blombevuxen blommighet Substantiv det att vara blommig blommigt Adverb på ett blommigt sätt blommografera Verb skicka blommor med hjälp av blomsterförmedling blommogram Substantiv hälsning med försändelse av blommor (förmedlat via blomsterhandel) blomnamn Substantiv ett tilldelat namn som betecknar en art, sort eller större grupp av blommor blomning Substantiv det att blomma blomningstid Substantiv tidsperiod under vilken en särskild växt blommar blomprydd Adjektiv prydd med blommor; dekorerad med blommor blomster Substantiv blomma, blomkorg eller växt med blommor blomsteraffär Substantiv butik för försäljning av blommor blomsterananas Substantiv en växtart (Aechmea fasciata) inom familjen ananasväxter (Bromeliaceae); exemplar av denna växt blomsterarrangemang Substantiv arrangemang av blomster blomsterbröllop Substantiv blomsterbröllop firas då man varit gift i 4 år blomsterdoft Substantiv väldoft from blommor blomsterfakir Substantiv nåldyna (spikmatta) för att montera blommor på japanskt sätt blomsterhandel Substantiv handel med blomster blomsterhandlare Substantiv person som säljer blomster blomsteriberis Substantiv en art (Iberis amara) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten blomsteriberis blomsterkorg Substantiv korg för ett blomsterarrangemang blomsterkornell Substantiv en art (Cornus florida) inom växtfamiljen kornellväxter (Cornaceae); individ av arten blomsterkornell blomsterkrans Substantiv blommor som är bunden till en ring blomsterkransa Verb pryda med blomsterkrans blomsterkvast Substantiv bukett av blommor blomsterlåda Substantiv blomlåda blomsterrabatt Substantiv rabatt där det växer blommor i blomsterskrud Substantiv utsmycknad i form av blommor blomsterspråk Substantiv det att förmedla känslor eller tankar med hjälp av blommor blomstertid Substantiv tid då naturen blomstrar blomstervagga Substantiv en växtart (Tradescantia spathacea) inom familjen himmelsblommeväxter (Commelinaceae); exemplar av denna växt blomstring Substantiv det att blomstra blomstringstid Substantiv den tid då en växt blommar blomställning Substantiv del av växt där blommor är samlade blomvas Substantiv vas (för snittblommor) blomväxt Substantiv växt som blommar, blomsterbärande växt, växt med blommor, gömfröig växt blondera Verb göra blond blondhet Substantiv det att vara blond bloppa Verb trycka upp låsknappen som sitter mellan handtagen på en dörr med cylinderlås så att dörren låses automatiskt vid stängning. blossa Verb flamma blossande Adjektiv som blossar blot Substantiv inom asatron en religiös rit bestående av offer till asagudarna blota Verb förrätta blot d.v.s. rituellt offra gåvor till fornnordiska gudar blotare Substantiv person som förrättar blot, någon som rituellt offrar religiösa gåvor vid ett blot blotfest Substantiv festligt firande som följer efter ett blot blotfrid Substantiv stund av frid som utlyses runt en blotplats inför påbörjandet av ett blot blotgille Substantiv festligt firande som följer efter ett blot blotgode Substantiv gode (hednisk präst) som ledet ett blot blotgydja Substantiv gydja (hednisk prästinna) som ledet ett blot blotgåva Substantiv gåva eller offer som ges vid blot blothus Substantiv hedniskt tempel för blot i den förkristna nordiska traditionen; en helig byggnad för att offra till (nordiska) gudar, väsen och förfäder blotkvast Substantiv kvast använd för att stänka offerdjurets blod på deltagarna i blotet och/eller offertemplets väggar blotlag Substantiv grupp av människor som regelbundet samlas för att blota tillsammans; (ny)hednisk motsvarighet till församling blotlund Substantiv helgad lund i vilken hedniska blot hålles blotordning Substantiv fastställd eller vedertagen ordning för hur ett blot utförs blotplats Substantiv plats där hedningar håller blot blotsfrid Substantiv variantform till blotfrid blotsten Substantiv offersten vid blot blottande Substantiv det att blotta blottlägga Verb blotta, ådagalägga blottläggande Substantiv det att blottlägga något; avslöjande blottställa Verb blotta, utsätta för fara bludder Substantiv struntprat bluddra Verb prata strunt bluesband Substantiv grupp musiker som spelar (och sjunger) bluesmusik bluesig Adjektiv som har tydliga influenser av musikstilen blues bluesmusik Substantiv musik av genren blues bluesrock Substantiv rockmusik som innehåller mycket influenser av musikstilen blues, där låtarna går i bluesskalor och där låtarnas uppbyggnad ofta liknar blueslåtars uppbyggnad bluesskala Substantiv hexatonisk skala, vilken skiljer sig från en pentatonisk mollskala på att halvtonen mellan pentatoniska mollskalans tredje och fjärde ton ingår i skalan bluffaktura Substantiv falsk faktura som används i syfte att lura pengar av betalaren bluffande Substantiv det att bluffa bluffare Substantiv person som bluffar bluffbolag Substantiv bolag som ägnar sig åt bedrägeri; bolag som inte finns på riktigt bluffstopp Substantiv ett kortspel där spelarna försöker bli av med kort genom att spela dem i en gemensam hög, med möjlighet att bluffa för att undvika att ta upp kort från högen blufföretag Substantiv företag som ägnar sig åt bedrägeri; företag som inte finns på riktigt blundande Substantiv det att blunda blundra Verb göra misstag bluray Substantiv blurayskiva blurayfilm Substantiv film lagrad på blurayskiva blurayskiva Substantiv optiskt, cirkulärt lagringsmedium för datorer; används speciellt till filmer och datorspel blurb Substantiv kort sammanfattning av bok, film, komposition e.dyl. som syftar till att väcka intresse för verket blurra Verb göra en bild eller video eller en del av sådan (såsom ansikte) suddig så att vissa detaljer ej kan läsas eller kännas igen blurrad Adjektiv som blurrats blya Verb tillsätta bly (till bensin) blyacetat Substantiv kemisk förening av bly, kol, syre och väte blyanod Substantiv anod som består av bly blyazid Substantiv kemisk förening av bly och kväve blybromat Substantiv kemisk förening av brom, syre och bly blybromid Substantiv kemisk förening av bly och brom blydioxid Substantiv kemisk förening av bly och syre blyerts Substantiv material bestående av en blandning av grafit och lera som på papper gör mörka märken, och därmed fungerar utmärkt att skriva med; materialet i stiftet i en blyertspenna blyertsskriven Adjektiv skriven med blyertspenna blyertsstump Substantiv återstående bit av en blyertspenna blyertsteckning Substantiv (svartvit) teckning (konstnärlig bild) gjord med blyertspenna blyfri Adjektiv fri från bly, som inte innehåller bly, vars halt av bly (blyhalt) understiger ett gränsvärde blyförgiftning Substantiv sjukdom som orsakas av för höga halter av bly i blodet blygas Verb känna blygsel, skämmas blygdben Substantiv skelettdel som utgör den främre delen av bäckenet blygdkapsel Substantiv en tygpåse som täckte mannens genitalier under en tidsperiod (renässans, 1500-tal) då hosor ännu användes i stället för byxor och skörten på mannens kjortel kortats mycket blygdläpp Substantiv någon av de två yttre (labia majora, singularis: labium majus) eller två inre (labia minora, singularis: labium minus) hudveck i vulva vilka omger slidöppningen, urinrörsöppningen och klitoris, en på varje sida blygis Substantiv blyg person blygruva Substantiv gruva där man bryter bly blygrå Adjektiv som är dystert grå; som har grå färg med en underton av blått eller svart blygsamt Adverb på ett blygt sätt blygsel Substantiv känsla av skam eller otillräcklighet inför egna eller andras handlingar; det att blygas blyhaltig Adjektiv som innehåller bly, vars halt av bly (blyhalt) överstiger ett gränsvärde blyhydroxid Substantiv kemisk förening av bly, väte och syre blyjodat Substantiv kemisk förening av bly, jod och syre blykarbonat Substantiv kemisk förening av bly, kol och syre blykromat Substantiv kemisk förening av bly, krom och syre blymynt Substantiv mynt av bly blynitrat Substantiv kemisk förening av bly, kväve och syre blyoxalat Substantiv kemisk förening av bly, kol och syre blyoxid Substantiv kemisk förening av bly och syre blyperoxid Substantiv en kemisk förening av syre och bly blysulfat Substantiv kemisk förening av bly, svavel och syre blysulfid Substantiv kemisk förening av bly och svavel blysuperoxid Substantiv en kemisk förening av syre och bly blysättning Substantiv ett äldre utdöende förfarande att framställa tryckformer blytellurid Substantiv kemisk förening av bly och tellur blytung Adjektiv mycket tung (även bildligt) blyvolframat Substantiv kemisk förening av bly, volfram och syre bläcka Substantiv ljust märke i träd åstadkommet genom borthuggande av bark och ytved bläckhorn Substantiv behållare för bläck att doppa en penna i, endera en gåsfjäder eller en stålpenna utan reservoar bläckpatron Substantiv behållare med bläck eller färg (och kanske en mindre mängd elektronik) till bläckstråleskrivare bläckpenna Substantiv penna vars färg kommer från bläck i en intern patron bläckstråle Substantiv fri mycket kortvarig stråle av en ytterst ringa mängd bläck som vid utskrift sprutas från en bläckstråleskrivares skrivhuvud till papper bläckstråleskrivare Substantiv (datoransluten) skrivare som färgar pappret genom att spruta svart eller färgat bläck på det bläcksuddare Substantiv oskicklig skribent bläcksäck Substantiv en kroppsdel i många bläckfiskarter där de sparar bläck som de producerar, för att i fall av fara snabbt kunna spruta ut det som skydd bläddrande Substantiv det att bläddra bläddring Substantiv det att bläddra bläddror Substantiv ett växtsläkte (Utricularia) i familjen tätörtsväxter (Lentibulariaceae) bläh Interjektion stavningsvariant av blä bländare Substantiv anordning för avskärmande av ljus i ett optiskt system bländning Substantiv det att blända bländverk Substantiv gyckelspel; synvilla blänga Verb snegla skarpt eller stickande; titta argt eller surt på blänkare Substantiv tidningsnotis blära Substantiv blåsa bläs Substantiv smal vit fläck i pannan på en häst; häst med bläs bläsand Substantiv en art (Anas penelope) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten bläsand bläsandshane Substantiv hane av fågelarten bläsand bläsandshona Substantiv hona av fågelarten bläsand bläsgås Substantiv en art (Anser albifrons) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten bläsgås blästa Substantiv det samma som blästerugn blästbruk Substantiv järnframställning med blästerugn ur myrmalm bläster Substantiv anordning som alstrar en kraftig ström av luft eller gas blästerugn Substantiv anläggning för att smälta fram järn ur myrmalm; föregångare till masugnen blästra Verb slunga partiklar mot yta för att slipa den blåaktig Adjektiv blå till viss grad; som har en ton eller skiftning som liknar eller inkluderar färgen blå blåbandist Substantiv helnykterist, medlem av Blåbandsrörelsen (som ursprungligen bar ett blått band) blåbandsförening Substantiv nykterhetsförening på kristen grund blåblek Adjektiv blå och blek, ljusblå blåblodig Adjektiv adlig blåbrun Adjektiv som rör politiskt samarbete mellan traditionella konservativa högerpartier och främlingsfientliga, nationalsocialistiska eller populistiska partier, där blå representerar konservatismen och brun traditionellt representer blåbröstad Adjektiv som har en blå färg på bröstet blåbärskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Myrtillocactus geometrizans blåbärskompott Substantiv kompott gjord på blåbär blåbärskräm Substantiv kräm som är gjord på blåbär blåbärspaj Substantiv paj med fyllning av blåbär blåbärsris Substantiv växten för blåbär blåbärssaft Substantiv saft gjord på blåbär blåbärssmak Substantiv smak av blåbär blåbärssoppa Substantiv soppa gjord på blåbär blåbärssylt Substantiv sylt som är gjord på blåbär blåbärsyoghurt Substantiv yoghurt med blåbärssmak blåduva Substantiv djurart (Columba oenas) inom duvfamiljen; individ av denna art blåeld Substantiv en art (Echium vulgare) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten blåeld blåfibbla Substantiv en art (Pilosella praealta) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten blåfibbla blåfrusen Adjektiv blåaktig ansiktsfärg genom nedkylning blåfärgad Adjektiv som har (målats i) en blå färg blåfågel Substantiv sialia, fågel av släktet Sialia eller arten Sialia sialis (östsialia) blåförskjutning Substantiv förskjutning mot mindre våglängder på grund av källans färd mot observatören blågrå Adjektiv grå med skiftningar av blått blågrön Adjektiv grön med nyanser av blått blågul Adjektiv som är blå och gul blågull Substantiv en växtart (Polemonium caeruleum) i familjen blågullsväxter (Polemoniaceae); exemplar av denna art blåhaj Substantiv en stor broskfisk (Prionace glauca); individ av denna art blåhake Substantiv en art (Luscinia svecica) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten blåhake blåhalsad Adjektiv som har en blå hals blåhet Substantiv det att vara blå blåhjässad Adjektiv som har en blå hjässa blåhuvad Adjektiv som har ett blått huvud (hjässa) blåkindad Adjektiv som har en blå färg på kinden blåklint Substantiv en art (Centaurea cyanus) inom växtfamiljen korgblommiga växter; individ av arten blåklint blåklintsblå Adjektiv kornblå blåklintsmanet Substantiv en art (Cyanea lamarckii) i klassen maneter (Scyphozoa) blåklocka Substantiv en blomma (Campanula rotundifolia), blå till färgen och formad som en klocka blåklädd Adjektiv som (mestadels eller uteslutande) har blåa kläder på sig blåkopia Substantiv utkast; preliminärt förslag blåkopiera Verb göra en blåkopia av blåkråka Substantiv en art (Coracias garrulus) inom fågelfamiljen blåkråkor (Coraciidae); individ av arten blåkråka blåkullafärd Substantiv färd till den fiktiva platsen Blåkulla, dit i äldre folktro häxorna årligen sades åka för möta djävulen blåkäxa Substantiv en fiskart (Etmopterus spinax) inom familjen lanternhajar (Etmopteridae); individ av denna art blålinje Substantiv två blåa linjer som avskiljer mittzonen från de andra två zonerna blåljus Substantiv del av larmanordning i form av blå, blinkande eller roterande varningslampor som sitter på taket på utryckningsfordon blåljuspersonal Substantiv personal som jobbar i utryckningsfordon (t.ex. polis, sjukvård och brandkår) blåljussabotage Substantiv handlingen att avsiktligen försöka att hindra arbetet för utryckningspersonal (ambulanspersonal, räddningstjänst eller polis) blålänning Substantiv person från, eller bosatt i Blåland blåmanet Substantiv en manet (Aurelia aurita) inom ordningen skivmaneter (Semaeostomeae); individ av denna art blåmes Substantiv en art (Parus caeruleus) inom fågelfamiljen mesfåglar (Paridae); individ av arten blåmes blåmeshane Substantiv hane av fågelarten blåmes blåmeshona Substantiv hona av fågelarten blåmes blåmunkar Substantiv en växtart (Jasione montana) inom familjen klockväxter (Campanulaceae); exemplar av denna ört blåmussla Substantiv en art (Mytilus edulis) inom familjen blåmusslor (Mytilidae) inom stammen blötdjur; individ av denna art blåmålad Substantiv målad i blå färg blåmåndag Substantiv måndagen före fettisdagen (efter fastlagssöndagen) blåmögelost Substantiv en sorts ost med blåaktigt mögel i blåna Verb övergå i en blåaktig färg; ofta om företeelser i ett landskap som befinner sig på stort avstånd blånackad Adjektiv som har en blå färg på nacken blånad Substantiv blåmärke blånagel Substantiv blåmärke under nagel blåneka Verb neka till all kännedom om något, neka fräckt blånering Substantiv metod för ytbehandling där en blank stålyta hettas upp i luft så att den oxideras och får en djupt blåsvart färg blånna Verb blanda blånor Substantiv sämre, kortare och grövre fibermaterial som avskiljs vid häckling av lin och hampa blåopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia azurea blåpannad Adjektiv som har en blå panna blårandig Adjektiv försedd med blåa ränder blåregn Substantiv växt (träd, buske) av släktet Wisteria, i synnerhet arten Wisteria sinensis blåräv Substantiv färgvariant av fjällräv blås Substantiv kilometer i timmen blåsande Substantiv det att blåsa blåsare Substantiv som spelar ett blåsinstrument blåsbälg Substantiv redskap för frampressning av luftström blåshals Substantiv översta delen av urinröret, där det mynnar ut från urinblåsan blåshalskörtel Substantiv prostata blåsighet Substantiv det att vara blåsig blåsik Substantiv Coregonus megalops, art inom familjen laxfiskar; individ av arten blåsik blåsinstrument Substantiv instrument där ljud frambringas genom att en stående luftpelare sätts i vibration blåsippa Substantiv fanerogam av arten Hepatica nobilis; exemplar av denna art blåskata Substantiv en art (Cyanopica cyana) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten blåskata blåskjorta Substantiv långt blåfärgat överdragsplagg som bärs som arbetsdräkt blåskärm Substantiv ett slags allvarligt felmeddelande på en (vanligen Windows-) dator, vanligen i form av en blå helskärmsbild med vit text och vanligen utan annan möjlighet att få igång datorn igen, än genom att starta om den blåsmanet Substantiv portugisisk örlogsman blåsmusik Substantiv musik som spelas upp av ett blåsorkester blåsmusiker Substantiv musiker som spelar någon sorts blåsinstrument blåsnonett Substantiv ensemble av nio musikanter på blåsinstrument blåsorkester Substantiv orkester med blåsinstrument blåstjärna Substantiv någon av de cirka 60 växtarter i släktet blåstjärnor, (Scilla), i familjen hyacintväxter (Hyacinthaceae); exemplar inom detta släkte blåstjärt Substantiv ett föråldrat trivialnamn för fågelarten Tarsiger cyanurus, numera uppdelad i de två tidigare underarterna tajgablåstjärt och himalayablåstjärt blåstreckad Adjektiv som har ett blått streck på exempelvis fjäderdräkten blåstrimmig Adjektiv som har blåa strimmor blåstrupig Adjektiv som har en blå färg på strupen blåställ Substantiv blåa heltäckande arbetskläder (som bärs av kroppsarbetare) blåstång Substantiv art (Fucus vesiculosus) av brunalg; individ av denna art blåstömning Substantiv tömning av urinblåsa /på naturlig väg/; det att urinera blåsut Substantiv blåsigt blåsvart Adjektiv svart med nyansdragning till blått blåsyra Substantiv vätecyanid blåton Substantiv mikrotonal ton vars tonhöjd ligger utanför eller mellan stegen i det västerländska diatoniska eller liksvävande tonsystemet (exempelvis svävande mellan en liten och stor ters), i syfte att skapa en uttrycksfull harmonisk blåtonig Adjektiv vars färg går i blå toner blåtrast Substantiv en art (Monticola solitarius) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten blåtrast blått Adverb på ett blått sätt, med blå färg blåval Substantiv en art (Balaenoptera musculus) inom däggdjursfamiljen fenvalar (Balaenopteridae); individ av arten blåval blåvingad Adjektiv som har en blå färg på vingarna blåvit Adjektiv färgkombination som uppvisar växelvis färgerna blå och vit som ofta förekommer på flaggor eller som kännetecken för klubbar blåöga Substantiv öga med blå iris blåögdhet Substantiv det att vara blåögd; naivitet blåögt Adverb på ett blåögt sätt; naivt, godtroget blö Verb blöda blödarfeber Substantiv någon av en rad virussjukdomar som startar med influensaliknande symtom som feber, frossa, huvud- och muskelvärk, sedan utvecklar illamående med kräkningar och ofta med diarréer, för att efter några dygn kunna utökas med blödarsjuka Substantiv genetiskt betingad nedsatt förmåga att koagulera blod blödighet Substantiv det att vara blödig blöjbarn Substantiv barn som använder blöja blöjbyte Substantiv det att avlägsna en gammal blöja och sätta på en ny blötande Substantiv det att blöta blötdjur Substantiv en stam av ryggradslösa djur, Mollusca, som ingår i djurriket blöthet Substantiv det att vara blöt blötlägga Verb lägga något i vatten för genomfuktning eller urlakning blötläggning Substantiv genomfuktning eller urlakning av något (t.ex. tvätten) blötna Verb bli blöt(are)/mjukna av vätska blötning Substantiv det att blöta blötsnö Substantiv tung, vattenblandad snö vid temperaturer runt noll grader Celsius blött Adjektiv som har blötts, som har gjorts fuktig blötta Substantiv blöta kläder boa Substantiv långt klädesplagg som man har runt halsen boardingcard Substantiv variant av boardingkort boasera Verb förse med brädfoder, ett sätt att isolera byggnader bobb Substantiv backåkningssläde, styrbar tävlingskälke bobin Substantiv en sorts garnspole (i textilindustri) boboll Substantiv en finländsk lagidrott liknande baseboll bobåkare Substantiv person som åker bob boccia Substantiv spel med träklot där det gäller att träffa ett visst klot bockad Adjektiv som bockats bockande Adjektiv som bockar bockfot Substantiv klöv hos en get(abock) bockhorn Substantiv ett blåsinstrument tillverkat av hornämne från nötkreatur eller andra slidhornsdjur bockhornskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Astrophytum capricorne bockhornsklöver Substantiv en växtart (Trigonella foenum-graecum), en ettårig ört i familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna ört bockrot Substantiv en art (Pimpinella saxifraga) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten bockrot bockskägg Substantiv hårtofs under underkäken hos bockar och getter bodelning Substantiv delning mellan makars egendom vid äktenskapets upplösning genom den ene makens död eller äktenskapsskillnad bodensare Substantiv person som är bosatt, eller har sitt ursprung, i orten Boden bodo Substantiv ett tibetoburmanskt språk som talas av borofolket i nordöstra Indien och Nepal bodskylt Substantiv skylt utanpå en butik (bod) boendekostnad Substantiv den totala kostnaden för en eller flera personers boende boendemiljö Substantiv omgivning runtom där någon bor boendestandard Substantiv kvalitet (standard) på bostad (boende) boer Substantiv (egentligen bonde) holländsk invånare i Sydafrika boett Substantiv hölje till litet ur bofast Adjektiv som bor fast (stadigvarande) på ett ställe boffa Verb berusa sig genom att inandas ångor från thinner el dyl boffertomte Substantiv skämtsamt uttryck om personer som på lajv använder sig av onödiga mängder våld bofink Substantiv en art (Fringilla coelebs) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten bofink bofinksunge Substantiv unge till bofink bofällig Adjektiv förfallen, fallfärdig boggi Substantiv underrede vridbart mot ett fordons eller en vagns kaross med oftast fyra hjul (två på varje sida), vilka sprider fordonets eller vagnens last på fler axlar, ökar lastförmågan och förbättrar kurvtagningen boghare Substantiv styckningsdetalj av nötkreatur belägen mellan halsen och det egentliga bogpartiet boglam Adjektiv lam i bogen bogoindiskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 Sf6 2. c4 e6 3. Sf3 Lb4+ bogserad Adjektiv som bogserats bogserande Adjektiv som bogserar bogserbåt Substantiv båt som bogserar andra båtar bogseringslina Substantiv lina som används för att bogsera bogserlina Substantiv draglina för bogsering bogsertross Substantiv tross som används för att bogsera bogspröt Substantiv från fören på ett segelfartyg utskjutande bom med stag för förseglet bogård Substantiv kyrkogårdsmur bogårdsmur Substantiv kyrkogårdsmur bohag Substantiv fullständig samling av möbler, husgeråd, redskap och andra lösa föremål i ett hem bohem Substantiv person som lever ett sorglöst och oregelbundet liv bohemeri Substantiv bohemliv bohemisk Adjektiv som lever ett sorglöst och oregelbundet liv bohrium Substantiv ett grundämne med atomnummer 107, atommassa 264 och symbolen Bh bohuskulla Substantiv koras tillhörande allmogekorna, de mest ursprungliga korna i Sverige bohuslind Substantiv ett trädslag (Tilia platyphyllos) i släktet lindar (Tilia) bohusläning Substantiv person bosatt i eller uppvuxen i landskapet Bohuslän bohuslänning Substantiv stavningsvariant till bohusläning bohuslänsk Adjektiv som rör Bohuslän, dess invånare, kultur, folkmål eller natur bohuslänska Substantiv kvinna från Bohuslän bojar Substantiv hög rysk adelsman bojkottande Substantiv det att bojkotta bojkottning Substantiv det att bojkotta något bojsa Substantiv byxa bokal Substantiv bostad med tillhörande affärslokal (i samma byggnad) bokande Substantiv det att boka bokanmälan Substantiv kort skriftlig bokrecension; notis eller kortare artikel om en nyutkommen bok bokashi Substantiv process för kompostering där avfallet täcks av mikroorganismer för att minimera lukten enligt japansk tradition bokauktion Substantiv tillställning där böcker auktioneras bort bokband Substantiv bandpärm, yttre skal av en bok bokbindare Substantiv person som binder böcker bokbinderi Substantiv bokbindning, yrket i vilket man binder pappersark till böcker bokbindning Substantiv det att binda böcker bokbränning Substantiv offentlig ceremoni där böcker eller andra skrivna verk avsiktligt förstörs genom eld som en form av censur, ofta motiverat av religiösa, politiska eller moraliska skäl; det att bränna böcker bokbuss Substantiv buss innehållandes böcker för utlåning; resande bibliotek bokbål Substantiv offentlig ceremoni där böcker eller andra skrivna verk avsiktligt förstörs genom eld som en form av censur, ofta motiverat av religiösa, politiska eller moraliska skäl bokcirkel Substantiv grupp (studiecirkel) som läser samma bok och träffas för att diskutera innehållet boke Substantiv trä av trädslaget bok bokflod Substantiv stor mängd nyutkommna böcker bokföra Verb föra anteckningar över affärstransaktioner bokförande Substantiv det att bokföra bokföringsbrott Substantiv kriminellt åsidosättande av skyldigheten att bokföra bokföringsmässig Adjektiv som har med bokföring att göra; som överrensstämmer med god redovisningssed bokförlag Substantiv företag som ger ut böcker bokförsäljare Substantiv person som säljer böcker bokförsäljning Substantiv försäljning av böcker bokhandelsbiträde Substantiv medhjälpare på en bokhandel bokhandlare Substantiv person som handlar med böcker bokharabinda Substantiv en växtart (Fallopia baldschuanica) inom familjen slideväxter (Polygonaceae); exemplar av denna art bokhållerska Substantiv kvinnlig bokhållare bokillustration Substantiv bilder i en bok som illustrerar texten bokinkast Substantiv plats att lämna tillbaka böcker (till bibliotek som har stängt) boklig Adjektiv som rör eller kan hämtas ur böcker boklus Substantiv insekt som äter främst mögel men kan också livnära sig på lim i papper och bokryggar boklärd Adjektiv läskunnig boklåda Substantiv bokaffär; bokhandel; (mindre) butik som säljer böcker bokmagasin Substantiv magasin (lager) för böcker som inte ryms i bibliotekets öppna hyllor bokmal Substantiv epitet som ges en hängiven läsare av böcker bokmoms Substantiv moms (mervärdesskatt) på böcker (som skiljer sig från moms på andra varor) bokmärke Substantiv tunt objekt, ofta av papper, avsett att läggas i en bok för att märka en viss sida (avsedd att hitta till) bokmässa Substantiv mässa vars huvudtema är böcker vilket leder författare, bokförlag och läsare dit bokmål Substantiv skriftspråk för det norska språket som används av större delen av den norsktalande befolkningen bokningsbar Adjektiv som är möjlig att boka bokningsnummer Substantiv nummer som identifierar en bokning (i visst system) bokningssystem Substantiv ett system för bokningar bokollon Substantiv trekantig nöt(frukt) av bok (Fagus sylvatica) bokomslag Substantiv ytter­hölje till bok bokparkett Substantiv golvbeläggning med parkett av boke bokprat Substantiv presentation av en författare och dess bok inför publik eller kamera bokrea Substantiv (årlig) kampanj där en bokhandel tillfälligtvis rear ut sitt sortiment bokrecension Substantiv recension av en bok bokrulle Substantiv (äldre typ av) bok som är skriven på en rulle bokrygg Substantiv den sidan av en bok som förbinder bokens fram- och baksida boksamling Substantiv samling av böcker bokserie Substantiv serie, i vilken böcker sammanhängande publiceras, och/eller vars innehållande böcker är avsett av författaren/författarna att uppfattas som en serie boksida Substantiv en sida i en bok boksjuka Substantiv sjukdom hos bokträd som angrips vid rötterna av algsvampar av släktet Phytophthora bokskog Substantiv skog företrädesvis bestående av bokar bokskåp Substantiv skåp (med glasdörrar) avsett för förvaring av böcker bokslukande Adjektiv som läser böcker med lust och iver bokslukare Substantiv person som läser mycket litteratur, som läser fort och som gillar att läsa (som bildligt talat "slukar" böcker) bokslut Substantiv en regelbundet genomförd sammanställning av ett företags bokföring boksläpp Substantiv tillfälle då en bok för första gången offentliggörs eller erbjuds till försäljning bokstaverande Adjektiv som bokstaverar bokstavering Substantiv det att bokstavera bokstaveringsalfabet Substantiv alfabet som ger var och en av bokstäverna namn i form av andra karakteristiska ord för att minska risken för missuppfattningar bokstavskombination Substantiv följd av bokstäver i viss ordning, normalt följd som inte utgör ett ord bokstavsmärke Substantiv bokstav eller bokstäver som utmärker specialitet hos laddningen i ammunition, ofta som målad ammunitionsmärkning bokstavsrim Substantiv allitteration bokstöd Substantiv föremål som håller sista boken i en hylla upprätt boksynt Adjektiv beläst; som har läst många böcker boksynthet Substantiv beläsenhet; det att vara boksynt boktips Substantiv upplysning om bokverk boktitel Substantiv titel på bok; namn på skrivet verk boktryck Substantiv tryckning av böcker boktryckare Substantiv person som jobbar som tryckerare i en boktryckeri boktryckarkonst Substantiv konsten att framställa böcker med tryckpress boktryckeri Substantiv tryckeri specialiserat på böcker bokuppslag Substantiv ett uppslag av en bok bokverk Substantiv bok eller bokserie i flera band, ofta i finare utförande bolagisera Verb omvandla till aktiebolag bolagiserande Substantiv det att bolagisera bolagsbeskattning Substantiv beskattning av stora företag som t.ex. aktiebolag bolagsman Substantiv delägare i ett handelsbolag eller kommanditbolag bolagsordning Substantiv stadgar för ett bolag, regler om hur ett bolag ska styras bolagsregister Substantiv register över bolag bolagsskatt Substantiv skatt på ett aktiebolags vinst bolagsstämma Substantiv organ inom aktiebolag som fattar de högsta besluten bolby Substantiv by som omfattar de egentliga gårdarna där jordägarna bor; även överfört i betydelsen huvudgård, stamgård, gammal gård boldly Adverb djärvt bolero Substantiv en spansk dans bolid Substantiv synnerligen ljusstark meteor bolivian Substantiv man från Bolivia boliviansk Adjektiv som rör Bolivia bolivianska Substantiv kvinna från Bolivia bollflicka Substantiv flicka vars uppdrag är att hämta bollar som ej längre är del av spelet bollhav Substantiv rum vars golv är fyllt med små bollar för barn att leka i bollhåv Substantiv håv för att plocka fram golfbollar bollinnehav Substantiv andelen tid av en match som ett lag har haft bollen inom laget (innehavet av bollen) bollkalle Substantiv funktionär som har till uppgift att hålla reda på, och samla in, bollar som hamnat utanför planen bollkänsla Substantiv förmågan att hantera bollar i rörelse på ett kontrollerat sätt bollplank Substantiv plank eller vägg som boll kan sparkas mot för att kunna träna bollkontroll m.m. utan medspelare bollpojke Substantiv pojke vars uppdrag är att hämta bollar som ej längre är del av spelet bollsinne Substantiv det att ha god uppfattning och fin hantering av bollar bollspel Substantiv spel eller sport i vilken man använder någon sorts boll bollsport Substantiv sport som spelas med boll bolltistel Substantiv en art (Echinops sphaerocephalus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten bolltistel bollträ Substantiv slagträ bolma Verb ryka, utsända moln, strålar eller virvlar av rök bolmande Adjektiv som bolmar bolmört Substantiv en växtart (Hyoscyamus niger) inom familjen potatisväxter (Solanaceae); exemplar av denna växt bolschevik Substantiv variantform till bolsjevik bolschevism Substantiv variant av bolsjevism bolsjevikisk Adjektiv som har att göra med bolsjevism bolsjevism Substantiv kommunism, socialism i Lenins tappning bolster Substantiv större kudde, duntäcke bolstra Verb att bolstra en kudde bolus Substantiv klumpformad massa av tuggad föda och saliv som bildas vid tuggning i munhålan och som sedan, vid sväljningen, passerar genom matstrupen bolvätte Substantiv vätte som antas leva inom huset eller runt gården, med sin boning under jord bolåneränta Substantiv ränta på lån vid köp av bostad bombande Substantiv det att bomba bombanfall Substantiv under ett krig anfall med bombplan, bombangrepp bombangrepp Substantiv attack /utförd av ena parten i ett krig/ med bomb; bombattentat (t.ex. ett terrorattentat) bombard Substantiv ett äldre träblåsarinstrument; en orgelstämma bombardemang Substantiv kraftig beskjutning med tyngre eldvapen (t.ex. mot en stad) bombardera Verb beskjuta med bomber bombarderande Substantiv det att bombardera bombardering Substantiv det att bombardera något bombasm Substantiv högtravande uttryckssätt, svulst bombastisk Adjektiv uppblåst, överdrivet beskriven, svulstig bombattack Substantiv attack med bomb, t.ex. bombangrepp eller bombattentat bombattentat Substantiv händelse där en eller flera attentatsmän utlöser en bomb på en offentlig plats, vanligen i syfte att orsaka många döda och skadade och/eller stor materiell förstörelse bombattrapp Substantiv något som ser ut som en bomb men som i själva verket är ofarligt bombbälte Substantiv livrem med sprängämnen som en självmordsbombare bär runt midjan bombdödad Adjektiv som har dödats av en exploderande bomb bomberjacka Substantiv slags midjejacka som från början bars av stridspiloter bombexplosion Substantiv tillfälle då en bomb exploderar bombflyg Substantiv ett militärt flygplan som är konstruerat för att bomba mål långt innanför ett lands gränser bombfällning Substantiv det att släppa bomber; tillfälle då bomber fälls (från flygplan) bombhota Verb framföra ett bombhot bombhund Substantiv hund som tränats att använda sitt luktsinne för att upptäcka bomber bombis Adjektiv fullkomligt övertygad, helt säker bombkrater Substantiv krater som uppstått efter att en bomb har exploderat bombkrevad Substantiv händelsen att en bomb kreverar bombmatta Substantiv massiv (storskalig), yttäckande och urskiljningslös bombning (bombardemang) från luften; t.ex. av Dresden i slutet av andra världskriget bombsplitter Substantiv skärva från en bomb som har exploderat bombtillverkning Substantiv produktion av bomber bommande Substantiv det att bomma bomnock Substantiv ände på bom bomnyckel Substantiv nyckel för att öppna vägbom bomolja Substantiv olivolja av lägre kvalitet; används till belysning och smorning bomullsaktig Adjektiv med en kvalité som liknar bomull bomullsblus Substantiv ett klädesplagg för överkroppen tillverkat av bomullstyg bomullsbröllop Substantiv bomullsbröllop firas då man varit gift i 1 år bomullsfiber Substantiv fin tråd från bomullsfrö som spinns till textilfiber bomullsfält Substantiv jordbruksmark som används för att odla bomull bomullsgarn Substantiv garn spunnen av bomullsfibrer bomullsklänning Substantiv klänning tillverkad av bomullstyg bomullskofta Substantiv stickad kofta av bomull bomullskrut Substantiv sprängämne gjort av cellulosa med hjälp av salpetersyra som kan vidarebearbetas till celluloid bomullspinne Substantiv liten pappers-, plast- eller träpinne med bomull på ändarna bomullsplantage Substantiv ett plantage på vilket det odlas bomull bomullsskjorta Substantiv ett klädesplagg för överkroppen tillverkat av bomullstyg bomullsspinneri Substantiv fabrik för framställning av bomullsgarn bomullstuss Substantiv liten boll av bomull; tuss av bomull bomullstyg Substantiv tyg gjort av bomull bomullsvadd Substantiv material av uppluckrade bomullsfibrer bomullsvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria bombycina bomärke Substantiv ett tecken som i äldre tider (före allmän skrivkunskap) användes i stället för namnteckning för att uttrycka ägande eller bostad i (framförallt) Norden och Tyskland bona Verb vaxa och polera golvet bonad Substantiv stycke tyg som används som väggprydnad bonande Substantiv det att bona bonbonjär Substantiv ask eller dosa att förvara sötsaker och karameller i; godisskål, konfektask, konfektskål bonda Verb knyta vänskapsband snabbt över gemensamma intressen eller likheter bondbränna Substantiv ojämn solbränna som slutar tvärt vid områden som varit täckta då kroppen utsatts för sol, särskilt ärmarna på en tröja bondbröd Substantiv typ av rund eller oval formad surdegsbröd bondby Substantiv liten by där det företrädesvis finns bondgårdar bondböna Substantiv ärtväxt av arten Vicia faba i vickersläktet; även om själva bönan bonddotter Substantiv dotter till en bonde bondedotter Substantiv variant av bonddotter bondeförvandling Substantiv processen då en bonde nått fram till sista raden och därmed omvandlas till någon annan pjäs bondekedja Substantiv kedja av bönder (i samma färg) på samma diagonal bondemarsch Substantiv strategi eller taktisk kombination i schack där flera av en spelares bönder snabbt förflyttas mot motståndarens försvar bondeoffer Substantiv det att offra pjäsen bonde bondepraktika Substantiv handbok med goda råd för den praktiske lantbrukaren (bonden) bondeslutspel Substantiv slutspel med bönder bondesläkt Substantiv släkt utav folk från bondeståndet, släkt vars förfäder var bönder bondestenålder Substantiv tidsålder som kännetecknas av att människor började odla grödor och hålla sig med boskap (i Sverige från omkring år 4000 f.v.t. genom migration söderifrån) bondestorm Substantiv strategi eller taktisk kombination i schack där flera av en spelares bönder snabbt förflyttas mot motståndarens försvar bondfamilj Substantiv familj som är bönder bondfångeri Substantiv bedrägeri, lurendrejeri bondfångerska Substantiv kvinnlig bondfångare, enkel bedragerska bondförnuft Substantiv vanlig och praktisk klokhet (i kontrast mot alltför teoretisk sådan) bondgång Substantiv träningsmoment som går ut på att gå ett visst avstånd bärandes tunga föremål i vardera hand bondhustru Substantiv hustru till bonde bondkaka Substantiv småkaka där den väsentliga ingrediensen är grovhackad mandel bondkatt Substantiv tamkatt som inte har några anlag av framavlad raskatt, katt som saknar stamtavla bondlira Substantiv en typ av lira där man ersatt stråken med ett hjul som ligger an mot strängarna bondmarknad Substantiv marknad där de lokala bönderna själva säljer sina varor bondmora Substantiv hustru till bonde bondneka Verb neka fräckt bondnekande Adjektiv som bondnekar bondpermis Substantiv kortform av bondpermission bondpermission Substantiv olovlig frånvaro från militärtjänstgöring bondsk Adjektiv som tillhör bondesamhället eller karaktäriserar en bonde eller förhållandena vid en bondgård bondskhet Substantiv egenskap av att vara bonde eller tillhörande bondesamhället; lantlighet bondslug Adjektiv naturligt slug (snarare än som en följd av eftertanke) bondstuga Substantiv stuga för en bondfamilj bonga Verb (restaurangspråk) på kassaapparat slå in belopp för utlämnade varor bongande Adjektiv som bongar boningshus Substantiv hus att bo i bonitera Verb beräkna värdet av t ex jord, skog eller husdjur bonitet Substantiv en kulturmarks eller ett fiskevattens förmåga att (årligen) producera en viss mängd nyttigheter bonmot Substantiv kvick formulering, kvickhet bonna Verb kortform av att ta bondpermission; olovligen avvika från värnplikt bonnbränna Substantiv alternativ stavning av bondbränna bonne Substantiv bonde bonnett Substantiv styv hatt för damer med hakband och stort brätte framtill (använd av bland andra kvinnliga frälsningssoldater) bonnpermis Substantiv kortform av bondpermission bonobo Substantiv däggdjursarten (Pan paniscus) i släktet schimpanser (Pan) i familjen hominider (Hominidae) inom ordningen primater; exemplar av denna art bonsaiträd Substantiv helt vanligt träd eller buske som genom att odlas i relativt liten bonsaikruka och genom beskärning och formgivning fås att likna vanliga träd i miniatyrformat bonusbarn Substantiv i en ny partnerskap partners barn från tidigare förhållanden bonuscheck Substantiv kupong som intygar att innehavaren har en bonus till godo bonusfamilj Substantiv ytterligare familj som adderats genom familjemedlemmar från en ny partners tidigare relation bonuspappa Substantiv ens frånskilda mammas eller pappas nya make eller långvarig sambo bonvivang Substantiv goddagspilt booma Verb genomgå en uppsving boomslang Substantiv en giftig ormart (Dispholidus typus) av inom familjen snokar (Colubridae); individ av denna giftorm boosta Verb hjälpa någon med (mycket) lägre level att levla (mycket) fortare; höja boota Verb dra igång från noll, i synnerhet starta upp en dator boplats Substantiv plats där människor bosatt sig bopris Substantiv kostnad (pris) för boende (för bostad) bopåle Substantiv en av de fyra pålarna i hörnen av ett trähus boratom Substantiv en enskild atom av slaget bor, d.v.s. med 5 protoner (och lika många elektroner) bordande Substantiv det att borda bordduk Substantiv variant av bordsduk bordeauxfärgad Adjektiv med samma färg som bordeauxvin bordeauxvin Substantiv rött eller vitt vin från det franska departementet Gironde (med huvudstaden Bordeaux) borderare Substantiv kantor bordercollie Substantiv en hundras som används som vallhund borderline Substantiv emotionellt instabil personlighetsstörning borderterrier Substantiv hundras i rasgruppen terrier som ursprungligen kommer från Storbritannien bordlägga Verb klä med yttre beklädnad bordläggning Substantiv det yttre skal (borden) som bekläder spantkonstruktionen mellan för- och akterstäv i ett båt- eller fartygsskrov bordning Substantiv det att borda ett fartyg bordsben Substantiv ben på bord bordsbeställning Substantiv att ringa till restaurangen och beställa bord bordsdam Substantiv den dam som man har till (sitter till vänster om vid) bordet bordsdator Substantiv stationär dator gjord för att stå på ett skrivbord bordsduk Substantiv duk som ligger på bordet för att skydda eller pryda bordsskivan bordsfräs Substantiv fräs (fräsmaskin) med eget bord bordsgeråd Substantiv samlingsnamn för bordsservis bordsgranne Substantiv person som sitter vid samma dukade bord bordsherre Substantiv eventuellt tilldelat manligt bordssällskap som placerats bredvid en viss person (traditionellt en kvinna) och genom placeringen utgör hennes främste samtalspartner bordskant Substantiv kant hos bord(sskiva) bordskavaljer Substantiv man som (utgör kvinnans huvudsakliga sällskap under middagen och) är placerad bredvid kvinnan vid bordet bordskick Substantiv variant av bordsskick bordskiva Substantiv variant av bordsskiva bordslampa Substantiv lampa som är lämplig att placera på ett bord bordsmargarin Substantiv mjukt margarin som är lättare att breda på bröd än smör bordssalt Substantiv natriumklorid bordssamtal Substantiv mindre uppstyrt samtal (i lugn samtalston) som sker sittandes vid ett bord (eller liknande) bordssilver Substantiv bestick av silver bordsskiva Substantiv den övre vågräta, plana ytan hos ett bord bordstablett Substantiv tablett (liten duk eller tunn platta av något material) som används som underlägg (t.ex. under tallrik eller kuvert) på (mat)bord bordstudsare Substantiv finare pendelur som placeras på plant underlag bordsunderlägg Substantiv underlägg på bord för att skydda mot fläckar bordsuppsats Substantiv dekoration som ställs på matbordet bordsvatten Substantiv vatten, dricksvatten, i tillbringare eller flaska som står framme på bordet bordsvisa Substantiv visa som sjunges till bords vid en gemensam måltid bordsända Substantiv ända (kortsida) av ett bord bordtennis Substantiv bollsport som spelas med två gummibeklädda racketar vid ett bord med nät bordtennisboll Substantiv ihålig boll, vanligen av plast (närmare bestämt celluloid), som används i sporten pingis (bordtennis), ofta vit eller orange, med en diameter på 40 millimeter och en massa på 2,7 gram bordtennisbord Substantiv bord som pingis (bordtennis) spelas vid bordtennisnät Substantiv nät avsett att användas i sporten pingis (bordtennis) bordtennisracket Substantiv liten gummiklädd racket för bordtennis bordtennisspelare Substantiv person som spelar bordtennis (pingis) bordun Substantiv liggande ton som ackompanjerar en melodi bordvarts Adjektiv i riktning mot fartygssidan men alltjämt inombords boreal Adjektiv som gäller nordliga områden på jorden; som avser zonen mellan det arktiska och det varmtempererade området (med avseende på klimat och växtlighet) boren Adjektiv som har som öde; född till borfosfid Substantiv kemisk förening av bor och fosfor borga Verb gå i borgen, lämna personlig garanti för någon annans åtagande borgare Substantiv invånare i en stad borgarråd Substantiv titel på hel- eller deltidsanställd förtroendevald lokalpolitiker i Stockholm, motsvarande kommunalråd i övriga landet borgenär Substantiv den som har en fordran på någon; person som har ett krav på att få betalt borgerlighet Substantiv icke-socialistiska partier betraktat som ett kollektiv borgerskap Substantiv samtliga invånare i en stad eller ett land borggård Substantiv innergård i en borg borgherre Substantiv manligt överhuvud vid en medeltida borg, baron borgmästarinna Substantiv hustru till en borgmästare borgmästarsten Substantiv en av de bredare, flata, gångvänliga stenar som ligger i mitten av en kullerstensgata borgruppen Substantiv namn av den tredje huvudgruppen i periodiska systemet boricka Substantiv åsna borkarbid Substantiv kemisk förening av bor och kol bornera Verb (om drycker) skumma, fradga sig bornerad Adjektiv (egentligen begränsad) trångsynt, inskränkt; högfärdig bornholmare Substantiv invånare på ön Bornholm bornholmsk Adjektiv som rör ön Bornholm bornitrid Substantiv kemisk förening av borium och kväve bornyr Substantiv det skummande lager som bildas på öl och andra kolsyrade drycker borrad Adjektiv tillkommen genom borrning borrande Substantiv det att borra borrelia Substantiv en bakterie som orsakar sjukdom borrelios borreliavaccin Substantiv vaccin mot borrelia borrelios Substantiv sjukdom orsakad av borrelia borrhål Substantiv det hål som uppstår när man borrar i ett föremål borrning Substantiv det att borra borrsväng Substantiv handborrverktyg (borrskaft) med vridbar knopp som drivs med kringvridning av en c-formad bygel borrtorn Substantiv ett torn för att djupborra borsjtj Substantiv soppa på rödbetor som vanligen serveras med en klick gräddfil borst Substantiv styvt hår (som t.ex. hos vildsvin); litet tunt spröt som ej sticks (som t.ex. hos nässlor) borstbindare Substantiv (i äldre tider) person som till yrket tillverkar borstar (för hand) borstfibbla Substantiv en art (Crepis setosa) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten borstfibbla borstig Adjektiv strävhårig, försedd med borst borstighet Substantiv det att vara borstig borstkaragan Substantiv en art (Caragana jubata) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten borstkaragan borstnate Substantiv Potamogeton pectinatus, en växtart i familjen nateväxter borstnejlika Substantiv en art (Dianthus barbatus) i växtfamiljen nejlikväxter (Caryophyllaceae); individ av arten borstnejlika borstnycklar Substantiv en växtart (Orchis italica) inom familjen orkidéer (Orchidaceae), exemplar av denna orkidé borstpelarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Weberbauerocereus weberbaueri borstrengöring Substantiv det att göra rent borstar borstspenört Substantiv en växtart (Laserpitium hispidum) inom familjen flockblommiga växter (Apiaceae); exemplar av denna art borsyra Substantiv en oorganisk syra med formeln H3BO3 bortaförlust Substantiv förlust på bortaplan bortalag Substantiv lag som officiellt inte arrangerar matchen, som har bortaplan bortamatch Substantiv match som ett lag spelar på bortaplan (d.v.s. på motståndarens hemmaplan) bortamål Substantiv mål som görs på bortaplan och i vissa tävlingar anses mer värt än ett mål hemma bortaplan Substantiv motståndarlagets hemmaplan bortaseger Substantiv seger på bortaplan bortaställ Substantiv ställ som ett lag bär på sina bortamatcher bortavaro Substantiv variant av bortovaro bortavinst Substantiv vinst i match på bortaplan bortbjuden Adjektiv bjuden som gäst till någon annans hem bortbyting Substantiv trollunge som av trollen i hemlighet bytts ut mot ett människobarn bortbytt Adjektiv utbytt i smyg (mot trollunge) bortdriva Verb tvinga någon eller något att ge sig av eller flytta på sig; driva på flykt, driva undan bortdö Verb dö bort bortdöma Verb frånkänna poäng respektive mål bortfall Substantiv det att någonting faller bort bortfalla Verb falla bort, iväg, undan; falla av, lossna; falla bakom, avta bortföra Verb föra bort, avlägsna; kidnappa, enlevera bortförklara Verb komma med en bortförklaring bortgift Adjektiv gift genom andras vilja bortgifte Substantiv handlingen att gifta bort någon bortitok Adverb galet, tokigt bortjaga Verb jaga (någon eller något) i flykten, tvinga att flytta på sig med våld eller hot bortklemad Adjektiv bortskämd bortkommenhet Substantiv det att vara bortkommen bortkomst Substantiv händelse av att förloras (tappas bort på grund av ovarsamhet, eller på grund av stöld); det att något utan kännedom därav försvunnit bortovaro Substantiv frånvaro bortribromid Substantiv kemisk förening av bor och brom bortrifluorid Substantiv kemisk förening av bor och fluor bortröja Verb rensa så att något (helt) tas bort från visst område bortröva Verb kidnappa bortseende Substantiv det at se bort fra noget bortskrämma Verb skrämma så att någon (person eller djur) flyr eller ger sig av bortskämdhet Substantiv det att vara bortskämd bortskämma Verb skämma bort bortskänka Verb skänka bort bortstöta Verb orsaka att något, någon eller några avlägsnar sig (fysiskt eller socialt) borttagning Substantiv det att ta bort något borttappande Substantiv det att tappa bort någon eller något borttränga Verb tränga undan bortträngning Substantiv försök att tränga undan obehagliga föreställningar ur medvetandet bortvisa Verb visa bort borussianism Substantiv preussisk (tysk) nationalism, preussisk version av germanism borzoi Substantiv rysk vinthund boränta Substantiv bolåneränta boråsare Substantiv person från Borås bosatt Adjektiv att man bor boskapsdjur Substantiv husdjur som sköts på bondgård boskapsdrift Substantiv det att boskap drivs (föses) från ett ställe till ett annat boskapsinhägnad Substantiv inhägnad för boskap boskapsskötare Substantiv person som idkar och livnär sig på boskapsskötsel boskapsskötsel Substantiv uppfödning av boskapsdjur boskapsstöld Substantiv stöld av boskap boskillnad Substantiv domstols upphävande av äkta makars ekonomiska gemenskap (under fortsatt äktenskap) bosniak Substantiv medlem av den muslimska folkgruppen i Bosnien bosnienserb Substantiv serb bosatt i eller med ursprung i Bosnien och Hercegovina bosnier Substantiv invånare i Bosnien och Hercegovina bosnisk Adjektiv som har med Bosnien, bosnier eller språket bosniska att göra bosniska Substantiv slaviskt språk som talas främst i Bosnien-Hercegovina nära besläktat med kroatiska, serbiska och montenegrinska boson Substantiv en partikel med heltaligt spinn bossanova Substantiv en sorts jazz bossanovadansare Substantiv person som dansar bossanova bossanovamusik Substantiv musik av genren bossanova bostadsadress Substantiv postadress till någons bostad bostadsaffär Substantiv affär med (försäljning och köp av) bostad bostadsannons Substantiv annons i tidning eller internet att en bostad uthyrs eller att en bostad söks bostadsbebyggelse Substantiv bebyggelse med bostadshus bostadsbidrag Substantiv särskilt statligt bidrag för del av persons eller personers boendekostnader bostadsbolag Substantiv bolag som erbjuder bostäder bostadsbrist Substantiv brist på lediga boenden bostadsbubbla Substantiv ekonomisk bubbla (uppblåsta priser) på bostadsmarknaden bostadsbyggande Substantiv byggande av bostäder bostadsbyggnad Substantiv bostadshus bostadsföretag Substantiv företag som äger bostäder bostadsförmedling Substantiv förmedling av bostäder bostadsförsörjning Substantiv försörjning av bostäder bostadshus Substantiv ett hus avsett som bostad bostadsinbrott Substantiv inbrott i bostad (oftast i syfte att begå stöld av värdefulla föremål) bostadsinstitut Substantiv lånar ut pengar under lång tid till bostadsbyggande och till företag bostadskarriär Substantiv en persons framgång från enklare till dyrare bostad bostadskö Substantiv lista över turordning för sökande av bostad bostadsläge Substantiv plats där en bostad är belägen bostadslån Substantiv lån (t.ex. på bank) för att finanisera köp av bostad bostadslös Adjektiv som saknar egen bostad bostadsmarknad Substantiv (det abstrakta systemet med) utbud och efterfrågan på bostäder (i en viss region eller liknande) samt de transaktioner (köp, sälj, uthyrning) som görs på området tillsammans med de parter som har möjlighet och intresse a bostadsminister Substantiv minister i ett lands regering som ansvarar för bostadspolitik bostadsnöd Substantiv svår brist på lediga bostäder bostadsort Substantiv (den) ort som en person (permanent) bor på bostadspolitik Substantiv den gren av politiken som rör frågor om bostäder åt befolkningen och befolkningens boendeförhållanden; den politik som förs på detta område bostadspolitisk Adjektiv som rör bostadspolitiken bostadspris Substantiv pris (kostnad) för bostad (för boende) bostadsrätt Substantiv upplåtelseform där medlemmar av en bostadsrättsförening äger varsin rättighet att nyttja en bostad mot en årsavgift som vanligen betalas per månad bostadsrättsförening Substantiv ekonomisk förening (kooperativ) av boende som tillsammans äger en fastighet (ett bostadsområde); förkortas BRF bostadssökande Adjektiv som söker bostad bostadsyta Substantiv användbar golvyta i bostad bostongurka Substantiv finhackad inlagd gurka (gurkmix) bostonvals Substantiv en sorts långsam vals boställe Substantiv bostad (som löneförmån), tjänstebostad boställsvåning Substantiv våning (lägenhet) som boställe (tjänstebostad) bosättande Substantiv det att bosätta bosättare Substantiv person som bosätter sig på en plats bosättningspolitik Substantiv politik som rör frågor om bosättning botande Substantiv det att bota botaniker Substantiv person som är mycket kunnig inom botaniken botanisera Verb samla in och undersöka växter botanist Substantiv person som är mycket kunnig inom botaniken botbar Adjektiv som kan botas botfärdig Adjektiv villig att göra vad som krävs för att få syndernas förlåtelse; redo att ändra sitt beteende botfärdighet Substantiv det att vara botfärdig botskapad Adjektiv som skapats av en bot bott Substantiv stavningsvariant av bot bottenbetyg Substantiv mycket dåligt (lågt) betyg eller omdöme; betyg bland de allra sämsta i en jämförelse bottenfisk Substantiv fisk som lever vid vattnets botten bottenfiska Verb det att försöka fånga fisk vid vattnets botten bottenfiske Substantiv fiske från vattnets botten bottenfärg Substantiv giftig färg till båtbottens utsida bottenkvark Substantiv en av sex sorters kvarkar bottenlöshet Substantiv det att vara bottenlös bottennapp Substantiv det att fiskekrok fastnar i sjöbotten bottennivå Substantiv lägsta möjliga eller observerade nivå (på någon konkret eller tänkt skala); mycket låg nivå bottennotering Substantiv lägsta notering bottenplacering Substantiv föga smickrande position långt eller längst nere (nära "botten") på en rankning över en önskvärd kvalitet, i resultatet av en omröstning eller i en resultatlista (i ett sportsammanhang) bottenplan Substantiv våningsplan i ett flervåningshus som ligger i marknivå bottenplatta Substantiv platta som bildar underlag för något bottenredning Substantiv redning av fett (ofta smör) och mjöl som steks samman bottenrekord Substantiv sämsta resultat någonsin bottensats Substantiv avlagring eller fällning av dryck (vätska) i botten av kärl bottenskikt Substantiv det skikt som finns närmast botten av något föremål eller annat fysiskt område som kan delas in i lager bottenskrap Substantiv det som skrapas bort från botten av en kastrull eller dylikt bottenslam Substantiv slam som samlas på botten av sjöar och vattendrag bottenyta Substantiv yta som utgör ett föremåls nedre begränsning bottenärlig Adjektiv ärlig ända in i djupet (botten) av själen; fullständigt ärlig, genomgående ärlig utan försköning eller förbehåll bottfor Substantiv en kortskaftad fordrad känga som träds över herrskor för att skydda mot köld eller väta bottin Substantiv pampusch bottna Verb nå botten då man står i en vattensamling bottnisk Adjektiv som angår Östersjöns nordligaste vik (Bottniska viken) som ligger mellan Sverige och Finland boudoir Substantiv variant av budoar bouillabaisse Substantiv starkt kryddad (fransk) fisksoppa boulangerit Substantiv en sulfosaltmineral som består av bly, antimon och svavel boule Substantiv sport där boll av stål kastas så nära boll av trä som möjligt boulevardblad Substantiv tidning som säljs på gatan; i lösnummer i kiosker etc. och inte hemburen enligt prenumeration bouppteckning Substantiv skriftligt dokument som enligt lag redovisar samtliga tillgångar och skulder i samband med dödsfall eller konkurs bouquet Substantiv doft och smak (på viner) bouquiniste Substantiv försäljare av gamla böcker (särskilt vid kajerna i Paris) bourgeoisie Substantiv borgerlighet, medelklass bourgognevin Substantiv vin från franska regionen Bourgogne boutique Substantiv modebutik boutong Substantiv liten knappformad svullnad i slutet av eller mitt på axonet, vilken innehåller synaptiska vesikler bouzouki Substantiv ett grekiskt långhalsat stränginstrument med starkt metallisk klang bovaktig Adjektiv som beter sig som en bov bovete Substantiv växt av arten Fagopyrum esculentum bovin Adjektiv som har med nötkreatur att göra boxa Verb att slå med knytnäven boxarfläta Substantiv fläta (hårfläta) som på en boxare, som ligger tätt efter huvudet boxermotor Substantiv en typ av kolvmotor där cylindrarna är arrangerade i två horisontella motstående rader med vevaxeln emellan boxervalp Substantiv valp till en boxer boxhandske Substantiv handske som används av boxare boxkalv Substantiv kromgarvat kalvskinn (i skor) boxplay Substantiv numerärt underläge boxvin Substantiv vin som serveras i en plastpåse inuti en kartong (snarare än i flaska) boyfriend Substantiv pojkvän boysenbär Substantiv en hybrid mellan hallon, björnbär och loganbär som togs fram under tidigt 1900-tal i Kalifornien boyta Substantiv mått på hur stor användbar golvyta en bostad har (beräknat enligt vissa regler); användbar golvyta i bostad boägg Substantiv konstgjort ägg som läggs i fjäderfärede för att inte redet skall överges när de riktiga äggen tas från det brachiosaurus Substantiv gigantisk växtätande dinosaurie i det utdöda släktet Brachiosaurus; en sauropod som levde Nordamerika under jura för 145-150 miljoner år sedan; individ inom detta dinosauriesläkte brackig Adjektiv inskränkt, utan intresse för annat än mat och dryck brackighet Substantiv det att vara brackig brackvatten Substantiv vatten med en salthalt mellan 0,5 och 30 promille (gram salt per kilogram vatten); bräckt vatten, blandning av havsvatten och sötvatten brackvattensakvarium Substantiv akvarium avsett för bräckt vatten bradykardi Substantiv /under det normala/ sänkt hjärtfrekvens, vanligen under 60 slag per minut i vila hos en vuxen människa bragderik Adjektiv som har åstadkommit flera bragder bragdguld Substantiv guldmedalj som tilldelats på grund av en framstående idrottsprestation (i synnerhet Svenska Dagbladets guldmedalj för det syftet) bragdmedalj Substantiv medalj som tilldelats på grund av någon bragd (i synnerhet Svenska Dagbladets guldmedalj för årets bästa svenska idrottsprestation) bragdmedaljör Substantiv person som erhållit en bragdmedalj (i synnerhet Svenska Dagbladets guldmedalj för årets bästa svenska idrottsprestation) bragelöfte Substantiv ett högtidligt givet löfte (efter Brage skaldekonstens gud i nordisk mytologi) brainstorma Verb idéspruta, hjärnstorma brainstorming Substantiv variant av brainstormning brainstormning Substantiv kreativ metod för gemensam problemlösning där personer i en mindre grupp spontant kastar fram idéer braita Verb ragga upp braj Substantiv hasch brajare Substantiv person som röker mycket cannabis brajd Substantiv brud brakare Substantiv högljudd fis brakfiasko Substantiv stort fiasko brakfull Substantiv tillräckligt berusad för att braka ihop, extremt alkoholpåverkad brakförlust Substantiv /mycket/ stor ekonomisk förlust brakskit Substantiv mycket ljudligt gasutsläpp från ändtarmen; rökare; brakare brakteat Substantiv medeltida mynt med prägel endast på en sida; medaljliknande guld- eller silversmycke från forntiden brakved Substantiv trädslaget Frangula alnus i familjen brakvedsväxter; individ tillhörande trädslaget brakved brakycefal Adjektiv kortskallig, korthuvad, korthövdad; försedd med kortskalle; med längd-breddindex över 79,9 braman Substantiv medlem av den indiska prästkasten (efter Brahma den högsta guden i hinduismen) bramarbasera Verb skryta, skrävla brandammunition Substantiv ammunition med brandverkan brandattentat Substantiv attack som försöker att (eller lyckas) orsaka en eldsvåda brandbekämpare Substantiv person som yrkesmässigt arbetar med att /förebygga och/ släcka bränder brandbomb Substantiv bomb vars syfte är att orsaka eldsvådor branddamm Substantiv en vattensamling i syfte att tillhandahålla tillräckligt mycket släckvatten brandegenskap Substantiv någon av ett materials egenskaper i förhållande till brand, såsom antändlighet eller förmåga att motstå höga temperaturer och förhindra brandspridning brandfackla Substantiv fackla som används för att orsaka bränder i krig brandfibbla Substantiv en art (Pilosella fuscoatra) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten brandfibbla brandfilt Substantiv eldsäker filt som används i syfte att täcka elden vid en mindre brand och förhindra en större eldsvåda brandflyg Substantiv flygplan för brandsläckning brandförlopp Substantiv sätt på vilket en viss brand utvecklas brandförsäkring Substantiv försäkring av en byggnad mot brand (eldsvåda) brandförsäkringsvärde Substantiv det värde en byggnad eller fastighet har enligt brandförsäkringen brandgata Substantiv öppet stråk i en skog, upphugget för att förhindra eller försvåra att en skogsbrand sprider sig över ett större område (över brandgatan, från ena sidan till den andra) brandgrav Substantiv forntida grav där gravfynden visar på brända kvarlevor brandgul Adjektiv som har en färg som kan uppfattas som en blandning av gult och rött, till exempel med samma färg som en apelsin brandgult Substantiv en färg som kan uppfattas som en blandning av gult och rött, till exempel med samma färg som en apelsin brandhärja Verb eldhärja brandkastvapen Substantiv kastvapen med brandverkan brandkronad Adjektiv som har en brandfärgad krona på hjässan brandlilja Substantiv lilja med orange (brandgula) blommor, arten Lilium bulbiferum brandmur Substantiv brandgavel eller brandvägg brandorsak Substantiv orsak att en brand uppstår brandrisk Substantiv risk att brand utbryter brandrök Substantiv rök vid brand brandsektionering Substantiv preventiv säkerhetsåtgärd som innebär uppdelning av ett utrymme eller område med lämpliga spärranordningar i syfte att försvåra spridning av bränder brandskada Substantiv skada på egendom som direkt följd av en brand brandskadad Adjektiv som skadats i samband med brand (av direkta effekter av branden, t.ex. värme och rök, i synnerhet om det brunnit i eller på föremålet självt) brandskatta Verb plundra brandskattning Substantiv det att brandskatta brandsoldat Substantiv brandman brandspruta Substantiv maskin (pump) som sprutar vatten för att släcka brand brandstod Substantiv ersättning för skada genom eldsvåda brandstodsbolag Substantiv försäkringsbolag för brandförsäkring (brandstod) brandsäkerhet Substantiv (de samlade) omständigheter som bidrar till låg risk för oavsiktlig brand (t.ex. i byggnad, i fordon eller i naturen) och/eller förenklad evakuering och reducerade risker om brand utbryter brandsäkerhetssynpunkt Substantiv (det) perspektiv som rör brandsäkerhet brandtal Substantiv tal som starkt engagerar talaren brandvapen Substantiv vapen med brandverkan brandvarnare Substantiv ofta takmonterad elektrisk apparat som reagerar på /röken vid en/ brand, vanligen genom att börja avge ett starkt ljud branle Substantiv fransk renässansdans från 1500-talet branschanalytiker Substantiv person som analyserar en viss bransch (snarare än marknaden som helhet) branschförening Substantiv sammanslutning av företagare inom en viss bransch (för att främja deras intressen) branschorganisation Substantiv intresseförening som representerar en hel bransch branthet Substantiv det att vara brant bras Substantiv braxen (fisk) brasilian Substantiv person, vanligen man, från Brasilien brasilianare Substantiv person från Brasilien eller med brasilianskt påbrå brasilkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Uebelmannia pectinifera braska Verb prassla, knastra, frasa braskande Adjektiv uppseendeväckande brasklapp Substantiv förbehåll för att det sagda kanske inte gäller; dolt förbehåll brassa Verb röka cannabis; utbrett även rökning allmänt brasse Substantiv brasilianare; person från Brasilien brassefotboll Substantiv det att spela fotboll som brasilianare gör brasseri Substantiv ölstuga brassestol Substantiv hopfällbar solstol av viss typ, med sits och ryggstöd i textil uppspänt i en metallram brassinstrument Substantiv blåsinstrument vanligen tillverkat av mässing brassorkester Substantiv orkester med bleckblåsinstrument brat Substantiv person som beter sig på ett sätt som anses osjälvständigt eller omoget; någon som är noggrann med att följa modetrender: östermalmsbrats bravad Substantiv (tvivelaktig) bedrift bravera Verb framhäva något som lysande, vanligen eget verk, sällan person bravur Substantiv tapperhet, oförskräckthet braxa Substantiv byxa braxen Substantiv en art (Abramis brama) inom fiskfamiljen karpfiskar (Cyprinidae); individ av arten braxen braxenpanka Substantiv liten braxen som inte duger att äta breaka Verb dansa breakdans breakdance Substantiv typ av hiphopdans med akrobatiska rörelser och mycket snurrande breakdansa Verb dansa breakdance breakdansande Adjektiv som breakdansar breakdansare Substantiv person som dansar breakdance bredande Substantiv det att breda bredaxlad Adjektiv som har breda axlar bredband Substantiv höghastighetsanslutning till internet; medium för snabb dataöverföring bredbandshastighet Substantiv hastighet för dataöverföring via bredbandsuppkoppling bredbandsleverantör Substantiv företag som erbjuder bredband som tjänst bredbar Adjektiv som med fördel går att breda (ut) över något bredbent Adverb med benen långt ifrån varandra breddgrad Substantiv latitud brednäbbad Adjektiv som har bred näbb bredsida Substantiv den bredare sidan hos något materiellt objekt bredspårig Adjektiv som har spårvidd större än 1 435 mm bredstjärtad Adjektiv som har en bred stjärt bredså Verb så genom att sprida frö (korn) fritt (med handen); inte i rader bredsådd Adjektiv sådd vitt och brett; inte i rader brems Substantiv Verktyg som klämmer nerverna i överläppen för att lugna djur, oftast häst och gris. bretagniska Substantiv bretonska breton Substantiv invånare av Bretagne i Frankrike samt person som är född och uppväxt i Bretagne bretonsk Adjektiv som har att göra med Bretagne bretonska Substantiv keltiskt språk som talas i Bretagne i Frankrike bretylium Substantiv ett antiarytmika som förhindar utsöndrandet av noradrenalin, ett aromatiskt kolväte innehållandes brom brevbefordran Substantiv befordran av brev brevbomb Substantiv (liten) bomb placerad i ett (tjockare) kuvert avsedd att explodera då mottagaren öppnar brevet brevbäring Substantiv leverans av ett brev via brevbärare brevduva Substantiv duva som man skickar brev med brevhemlighet Substantiv förbud enligt lag att öppna och läsa brev som befordras av postverk eller postföretag brevhuvud Substantiv förtryckt område överst på framsidan av brevpapper, där avsändarens namn, logotyp, kontaktuppgifter etc. framgår (i officiell kommunikation och affärsbrev); område överst i ett brev med avsändarens namn, logotyp, kontakt breviarium Substantiv bön- och textbok för katoliker brevinkast Substantiv lucka i dörren /till en lägenhet/ genom vilken posten levereras brevkarta Substantiv förteckning (bokföring) över (rekommenderade) brev brevkniv Substantiv knivliknande verktyg som används för att sprätta upp kuvert brevkurs Substantiv kurs där undervisningen sker via korrespondens med brev brevledes Adverb via brev brevlådeföretag Substantiv företag som existerar formellt men som saknar anställda och egentlig verksamhet brevlådeklubb Substantiv golfklubb där en väsentlig andel av medlemmarna använder medlemskapet i första hand till att få tillträde till andra klubbars banor brevporto Substantiv avgift för förflyttning av brev brevpress Substantiv en tyngd som håller brev och papper på plats, så de inte blåser bort brevroman Substantiv roman skriven i delar formulerade liksom brev brevskrivare Substantiv person som skriver brev brevskriverska Substantiv kvinnlig brevskrivare brevskrivning Substantiv det att skriva brev brevställare Substantiv handbok i hur man skriver (ställer) brev, med realistiska exempel brevväxla Verb upprepade gånger sända brev till varandra brevväxling Substantiv växling av brev brevvåg Substantiv våg (mätinstrument för vikt) för brev brexit Substantiv Storbritanniens utträde ur EU (vilket röstades fram 2016 och ska verkställas 2019) brickställ Substantiv vagn som används framför allt på selfserveringsrestaurang, där kunderna ska sätta ned använda brickor brider Substantiv kort för bridreaktor bridgegäng Substantiv grupp personer som brukar spela kortspelet bridge tillsammans bridreaktor Substantiv sorts (bränslesnål) kärnreaktor i vilken nytt kärnbränsle hela tiden bildas (genom att omvandla uran-238 till plutonium-239) brieost Substantiv brie brigadör Substantiv officer inom Frälsningsarmen med rang mellan överstelöjtnant och major brikett Substantiv tegelstensliknande stycke, i synnerhet av kolstybb briljantin Substantiv ett starkt hårpreparat som används för att erhålla glansigt hår brims Substantiv broms Tabanidæ bringebär Substantiv hallon brio Substantiv livlighet, fart brioche Substantiv luftig, mindre slags vetebulle brisad Substantiv explosion med briserande verkan; söndersprängning i mindre bitar brisans Substantiv explosionskraft, stötverkan (detonationshastighet och detonationstryck) hos explosivämnen och sprängämnen; egenskap hos explosivämnen och sprängämnen att vid förbränning (detonation) utveckla stor energimängd på kort tid brisant Adjektiv högexplosiv brisera Verb söndersprängas i mindre bitar; splittra (riktat) briserande Substantiv det att brisera brisering Substantiv det att brisera brisling Substantiv skarpsill brissling Substantiv skarpsill (Sprattus sprattus) bristfällighet Substantiv det att vara bristfällig, även konkretare bristfälligt Adverb på ett bristfälligt sätt bristning Substantiv det att brista bristsjukdom Substantiv sjukdom som uppstår i följd av brist på något näringsämne bristvara Substantiv något som det råder brist på bristyrke Substantiv yrke i vilket det råder brist på arbetskraft brittsommar Substantiv en period av soligt och varmt väder som infaller under hösten, särskilt omkring 7 oktober brittsommardag Substantiv dag under brittsommaren, dag som är typisk för brittsommaren brittsommarväder Substantiv väder som är typiskt för brittsommaren brittsommarvärme Substantiv värme typisk för brittsommaren broa Verb bygga bro(ar) (över) broavgift Substantiv avgift för att passera en bro brobyggare Substantiv person som bygger broar brobygge Substantiv konstruktion av bro; byggarbetsplats för konstruktion av bro; bro under (eller strax efter) uppförande broccolipaj Substantiv paj med fyllning av broccoli broccolisoppa Substantiv soppa, i vilken broccoli är en mycket viktigt ingrediens brochette Substantiv litet grillspett brodd Substantiv pigg, dubb (under sko, hästsko, käpp) brodda Verb förse (sko, häst, käpp) med broddar broddad Adjektiv försedd med broddar brodera Verb sy dekorativt broderad Adjektiv dekorerad genom sömnad brodergarn Substantiv garn som är av­sett för brodering broderi Substantiv hantverk som skapas genom att med tråd eller garn sy på tyg eller annat mjukt material med hjälp av en nål på ett annat material broderlig Adjektiv som delas ömsesidigt likt bröder emellan broderlighet Substantiv det att vara broderlig brodermord Substantiv akten att mörda sin bror brodersax Substantiv en liten sax för avklippning av tråd brodyr Substantiv (tyg som är smyckat med) prydnadssöm brodös Substantiv sömmerska som utför brodyr brofäste Substantiv mark och grundläggning under endera änden av en bro brohuvud Substantiv militär stödjepunkt upprättad av en framskjuten styrka för att säkra huvudstyrkans landsättning på en kust eller flodövergång broiler Substantiv gödkyckling brokad Substantiv sidentyg med invävda guld- eller silvertrådar broketer Adjektiv brokig, spräcklig, flerfärgad brokig Adjektiv som består av disparata färger, oftast i oregelbunden blandning brokighet Substantiv det att vara brokig; något som är brokigt brokkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Thelocactus bicolor brokpelarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Haageocereus versicolor brokspett Substantiv hackspett i Indokina (arten Meiglyptes jugularis) broktinamo Substantiv en fågelart (Crypturellus variegatus) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art brolla Substantiv bror bromat Substantiv salt av bromsyra med anion BrO- bromid Substantiv salt av bromväte med anjonen Br- brommetan Substantiv kemisk förening av brom, kol och väte bromsad Adjektiv utrustad med färdbromsar bromsande Substantiv det att bromsa bromsare Substantiv gammalt yrke från järnvägens barndom före uppfinning av tryckluftsdriven broms bromsberedskap Substantiv det att som fordonsförare vara beredd att snabbt stanna sitt fordon (med foten över bromspedalen) bromskloss Substantiv kloss som används för att bromsa bromskur Substantiv väderskydd för bromsare på äldre vagnar innan det fanns tryckluftsdriven broms bromsljus Substantiv lykta med rött sken baktill, åtminstone en på varje sida, på bil vilken tänds när färdbromsen är tillslagen (vilket varnar bakomvarande fordon om inbromsningen) bromspedal Substantiv pedal som vid nedtryckning får fordonet att bromsa in bromsskärm Substantiv fallskärmsliknande duk som släpas efter fordonet, som används på till exempel dragracingbilar och vissa flygplan för att minska bromssträckan bromsspak Substantiv handtag på handbroms bromssträcka Substantiv den sträcka ett fordon färdas från det att full broms satts in tills dess att fordonet stannat helt bromsvätska Substantiv vätska som används i hydrauliskt bromssystem bromsyra Substantiv kemisk förening av brom, väte och syre bromvätesyra Substantiv en syra som består av brom och väte, HBr bronk Substantiv större luftväg (rörformat organ) som leder andningsluft i lungorna bronkialträd Substantiv (exemplar av) den trädstruktur som bildas av bronkerna och bronkiolerna när de förgrenar sig från trakea (ända ut i de otaliga andningsbronkiolerna och alveolerna), d.v.s. luftvägarna inuti lungorna (och eventuellt dista bronkiol Substantiv mindre luftväg (rörformigt organ) i lunga som uppkommit när större luftvägar, bronker, förgrenat sig ett antal gånger i mindre luftvägar bronkit Substantiv luftrörskatarr; inflammation som sitter djupt ner i luftrören brons Substantiv en legering av främst koppar och tenn, vanligen med ytterligare någon metall bronsdjävulstunga Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Ferocactus histrix bronsdolk Substantiv dolk i brons bronsera Verb ge ett föremål bronsartat utseende bronsfetknopp Substantiv en växtart (Sedum adolphii) inom familjen fetbladsväxter (Crassulaceae); exemplar av denna art bronsfärgad Adjektiv brun av en nyans som liknar brons bronsföremål Substantiv föremål tillverkat i brons bronsibis Substantiv en art (Plegadis falcinellus) inom fågelfamiljen ibisfåglar (Threskiornithidae); individ av arten bronsibis bronskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cleistocactus winteri bronsmatch Substantiv match som spelas i vissa turneringar mellan förlorarna i semifinalerna om tredjeplatsen i turneringen där vinnaren vinner brons bronsmedalj Substantiv pris i form av en medalj som utdelas till den som kommer trea i en tävling bronsmedaljör Substantiv person som vann bronsmedalj bronsmynt Substantiv mynt av brons bronsplats Substantiv tredjeplats i en tävling (som därför ger bronsmedalj) bronsstaty Substantiv staty tillverkat av brons bronsålder Substantiv den tidsepok då bronset var råmaterialet för redskap och vapen bronsåldersfynd Substantiv arkeologiskt fynd ifrån bronsåldern bronsåldersgrav Substantiv grav från bronsåldern brookit Substantiv en kristallform av titandioxid, TiO2 som har en ortorombisk kristallstruktur broras Substantiv händelsen att en bro rasar brorsbarn Substantiv barn till en persons bror brosh Substantiv bror broshan Substantiv bror broskartad Adjektiv som liknar brosk broskfisk Substantiv en individ eller art inom klassen broskfiskar broskfiskar Substantiv inom systematiken klassen Chondrichthyes bland nulevande fiskar broskig Adjektiv som innehåller mycket brosk; vars smak eller konsistens påminner om brosk broskring Substantiv (ofta U-formad) ring av brosk (i synnerhet i väggen i luftstrupen eller i en större bronk) brosktång Substantiv en växtart (Chondrus crispus) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art broslagning Substantiv byggande av en (tillfällig) bro (för militära ändamål) brospann Substantiv del av en bro som överbryggar distansen mellan två stödpunkter brossla Verb dra ihop ved eller virke till en hög brotta Verb ta ner någon genom att utkämpa brottning brottande Substantiv det att brotta brottkänslig Adjektiv som lätt går av brottmålsdomare Substantiv person som dömer i brottmål brottningsmatch Substantiv match i sporten brottning brottsbalk Substantiv del av lagen (balk) som handlar om brott brottsförebyggande Adjektiv som avses förebygga brott brottsjö Substantiv våg i hav eller sjö som bryter sig ett föremål såsom ett fartyg, klippa eller dylikt; bränning brottsmisstanke Substantiv misstanke om att någon har begått ett brott brottsmisstänkt Adjektiv misstänkt för brott brottsplatsundersökning Substantiv (polisens tekniska) undersökning av (misstänkt) brottsplats brottsprovokation Substantiv det att poliser lockar andra att begå brott i syfte att kunna åtala dem för det brottspåföljd Substantiv rättslig konsekvens av att ha begått ett brott brottsrubricering Substantiv bestämd brottsbeskrivning i lagen vid åtal för ett begånget brott brottsskadeersättning Substantiv pengar som betalas till ett brottsoffer om de inte fått full kompensation genom skadestånd eller genom sin försäkring brottstycke Substantiv utbrutet stycke; lös del av något; fragment brottställe Substantiv plats där något brutits brottsvåg Substantiv period av ökad brottslighet brr Interjektion uttrycker frusenhet eller obehag av kyla brucin Substantiv en beskt smakande, giftig alkaloid som kan påträffas i vissa växter och är nära besläktad med stryknin brudborste Substantiv en art (Cirsium helenioides) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten brudborste brudbröd Substantiv en växtart (Filipendula vulgaris) i familjen rosväxter (Rosaceae); exemplar av denna art brudbukett Substantiv bukett som bruden bär vid vigseln brudbädd Substantiv brudsäng brudkista Substantiv kista med handarbeten som bruden för med sig i nya boet brudklädsel Substantiv högtidlig klädsel som bäres av en brud under vigseln brudkrans Substantiv huvudbonad buren av en brud vid hennes vigsel bestående av ett huvudband med metallbeslag, en föregångare eller äldre typ av brudkrona brudkrona Substantiv krona som bäres av bruden vid giftermål som del av brudklädseln brudköp Substantiv köp av hustru genom överlämning av brudpriset brudledare Substantiv marskalk vid bröllop, man som leder bruden fram till altaret brudljus Substantiv växtarten gulsporre (Linaria vulgaris) brudmarsch Substantiv marsch (till brudens ära) avsedd att spelas under brudparets förflyttning till eller från vigselplatsen, vid intåg eller uttåg från kyrkan, eller mot den plats där bröllopsfesten äger rum brudnäbb Substantiv de (oftast två) barn som går före brudparet i processionen fram till altaret vid en vigsel brudpris Substantiv betalning i form av boskap eller pengar från brudgum eller hans familj till brudens familj, egendom som överlämnas vid brudköpet brudslöja Substantiv slöja som ibland bärs av brud under vigseln brudspirea Substantiv en växtart (Spiraea × cinerea) inom familjen rosväxter (Rosaceae); exemplar av denna art brudsäng Substantiv säng som ett nygift par tillbringar första natten i som gifta brudsäta Substantiv person som inför bröllop hjälper bruden med påklädningen brudvals Substantiv vals som traditionsenligt utförs av brudparet under bröllopsfesten brudvisning Substantiv sedvänja där rikets kejsare eller tsar väljer ut en brud från en visning av utvalda kandidater för gemål brugd Substantiv en fiskart (Cetorhinus maximus); individ av arten brugd brukande Substantiv det att bruka brukare Substantiv användare, person som använder vissa språk, substanser, hjälpmedel brukbar Adjektiv som kan brukas bruklighet Substantiv det att vara bruklig; grad av förekomst eller användning av något brukningsmetod Substantiv metod att nyttja marken bruksanvisning Substantiv dokument som medföljer en konsumentprodukt och beskriver hur produkten fungerar och bör hanteras brukshund Substantiv (specialutbildad) hund som i betydande omfattning används av samhället eller enskild person för en viss typ av nödvändigt arbete eller stöd i vardagen (för funktionsnedsatt person); hundras som lämpar sig för sådant arbe brukskonst Substantiv konstföremål med viss praktisk användning bruksort Substantiv en ort (tätort, mindre stad) uppvuxen runt ett bruk (fabrik) brukspatron Substantiv titel för bruksägare vid början av industrialisering brukssamhälle Substantiv samhälle som växt fram kring en fabrik under industrialisering bruksvärde Substantiv grad av praktisk användbarhet av en vara bruksägare Substantiv person som är ägare för ett bruk brum Interjektion återgivning av dovt ljud från något som surrar (t.ex. om humlor, björnar och motorer) brumma Verb producera ett ihållande, aningen oscillerande, lågfrekvent ljud, som från en bilmotor eller björn brummare Substantiv enklare slags musikinstrument eller ljudbildande redskap brumning Substantiv mullrande läte liksom det en björn ger ifrån sig brumsnurra Substantiv enklare slags musikinstrument eller ljudbildande redskap brunaktig Adjektiv brun till viss grad; som har en ton eller skiftning som liknar eller inkluderar färgen brun brunand Substantiv en art (Aythya ferina) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten brunand brunandshane Substantiv hane av fågelarten brunand brunandshona Substantiv hona av fågelarten brunand brunbjörn Substantiv en art (Ursus arctos) inom däggdjursfamiljen björnar (Ursidae); individ av arten brunbjörn brunbränd Adjektiv solbränd så att personen blivit brunhyllt brunbröstad Adjektiv som har en brun färg på bröstet bruneier Substantiv person från Brunei eller med bruneisk härkomst bruneisk Adjektiv som rör staten Brunei eller dess invånare bruneiska Substantiv kvinnlig bruneier brunfalk Substantiv en fågelart (Falco berigora) inom familjen falkar (Falconidae); individ av denna art brunfärgad Adjektiv som fått brun färg brungrå Adjektiv grå med nyanser av brunt brunhalsad Adjektiv som har en brun hals brunhet Substantiv det att vara brun brunhyad Adjektiv med brun eller brunaktig hy brunhyllt Adjektiv med brun, brunaktig eller brunbränd hy brunhårig Adjektiv som har brunt hår brunifiering Substantiv ökande brunfärgning av ytnära markvatten; genom utlösning av humusämnen från barrskog brunka Verb kämpa hårt brunkindad Adjektiv som har en brun färg på kinden brunkol Substantiv lignit, typ av bergarten kol; mindre fulländad än stenkol brunkräm Substantiv färgad dagkräm som har en mörkare nyans än hudens egen brunkål Substantiv maträtt av vitkål med brun färg brunnsgubbe Substantiv uppdiktat väsen som sägs bebo brunnar för att skrämma barnen från att gå nära den och trilla ner däri brunnshus Substantiv mindre byggnad som omger en brunn brunnslock Substantiv gjutet lock över en gatubrunn till avloppsystem med mera brunnsort Substantiv plats med källa som avger dricksvatten, särskilt om vattnet påstås ha positiv effekt på hälsan brunnspark Substantiv park runt en hälsobrunn inom en kurort brunnssalong Substantiv hus för societetens (brunnsgästernas) vistelse invid en hälsobrunn brunnssvängel Substantiv hävstång för att lyfta en hink vatten ur en brunn brunnsvatten Substantiv vatten som hämtas från en brunn brunorm Substantiv en orm (Pseudonaja textilis) i familjen giftsnokar (Elapidae); individ av denna art brunost Substantiv mesost; en ost som tillverkas av vassla från ko-, get- eller fårmjölk. brunpannad Adjektiv som har en brun panna brunråtta Substantiv en art (Rattus norvegicus) inom däggdjursfamiljen råttdjur (Muridae); individ av arten brunråtta brunröd Adjektiv röd med nyanser av brunt brunskära Substantiv en art (Bidens tripartita) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten brunskära brunsmeta Verb smeta ner med brun färg brunst Substantiv parningsdrift brunsten Substantiv en svartbrun kemisk förening av mangan och syre brunstighet Substantiv det att vara brunstig brunstrupig Adjektiv som har en brun färg på strupen brunsvart Adjektiv svart med nyanser av brunt brunsås Substantiv sås i skandinavisk matlagning gjord på steksky, buljong och kryddor brunt Substantiv brun färg; samma eller liknande färg som choklad eller rost har; blandfärg av grönt och rött, ibland med lite gult eller grått bruntrast Substantiv en art (Turdus eunomus) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten bruntrast brunvara Substantiv samlande benämning från 1970-talet på elektroniska apparater i hemmet brunvingad Adjektiv som har en brun färg på vingarna brunögd Adjektiv med brun ögonfärg brunört Substantiv art i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae) inom plisterordningen (Lamiales); Prunella vulgaris brusande Substantiv ljudet som hörs när en storm eller ett vattenfall bruser brusha Substantiv bror brushane Substantiv en art (Philomachus pugnax) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten brushane brushuvud Substantiv person med bristande självbehärskning som av mindre yttre påverkan brusar upp och får raseriutbrott brustablett Substantiv tablett som löses upp i vätska under avgivande av ett brusande ljud brutalisera Verb göra brutal brutalisering Substantiv det att brutalisera brutto Adverb före avdrag som t.ex. skatt bruttoavverkning Substantiv skogsavverkning, inkl det som lämnas kvar i skogen (mäts som stamvolym) bruttobelopp Substantiv penningsumma före avdrag (för exempelvis skatt) bruttolön Substantiv betalning för arbete före avdrag för skatt bruttonationalinkomst Substantiv bruttonationalprodukt plus utdelningar och liknande från utlandet minus utdelningar och liknande till utlandet bruttonationalprodukt Substantiv det samlade försäljningsvärdet av varor och tjänster i ett land (vanligtvis på årsbasis) bryda Verb variant av bry brydd Adjektiv som befinner sig i bryderi; osäker eller oviss om vad man skall göra bryderi Substantiv förhållandet eller tillståndet att vara förvirrad, osäker eller besvärad; ovisshet eller tvekan om vad man bör göra brydsam Adjektiv som vållar besvär eller huvudbry brydsamhet Substantiv det att vara brydsam bryggande Substantiv det att brygga bryggare Substantiv person som bryggar öl bryggd Adjektiv som bryggts brygghus Substantiv fristående tvättstuga på landet bryggkaffe Substantiv kaffe som tillagas genom en kaffebryggare bryggkant Substantiv kant på en brygga bryggmästare Substantiv chef inom produktionen av öl i ett bryggeri brylling Substantiv person som är släkt med en annan person, där släktskapet är sådant att de har var sin far- eller morförälder som är kusiner med varandra; person vars närmaste gemensamma förfader med en annan person är en förälders föräl brylå Substantiv kryddad glöggdryck gjord på sprit, vanligtvis brännvin eller konjak, som uppvärms genom att alkoholen antänds före servering bryna Verb vässa, slipa, skärpa brynande Substantiv det att bryna bryne Substantiv ett verktyg för att bryna brynhumla Substantiv en art (Bombus soroeensis) inom insektsfamiljen långtungebin (Apidae); individ av arten brynhumla brynja Substantiv harnesk av flexibelt pansar, såsom fjällpansar, lamellpansar, ringpansar brynnbär Substantiv hallon brynost Substantiv traditionell svensk maträtt främst förekommande i Västsverige och i sydöstra Sverige, som lagas genom att mjölk, vetemjöl, ostlöpe och ibland ägg blandas och gräddas i ugn, och sedan efter att den kallnat skärs i skivor brynsten Substantiv (särskildt formad) sten (vanligen av något slags lerskiffer); avsedd eller använd att skärpa eller justera eggen eller spetsen på skärande (resp. stickande eller borrande) verktyg bryolog Substantiv person som till yrket ägnar sig åt bryologi bryologi Substantiv läran om mossor bryskhet Substantiv det att vara brysk bryskt Adverb på ett bryskt sätt brytbar Adjektiv som går att bryta (bryta emot, bryta itu, etc.) brytbladskniv Substantiv kniv med rörligt blad varav delar kan brytas av när de blir slöa bryte Substantiv titel för manlig träl under nordisk folkvandringstid och vikingatid som hade uppsyn över andra trälar, en slags föreståndare bland trälarna brytningsindex Substantiv kvoten c/v mellan ljusets fart i vakuum c och ljusets (effektiva) fart v i ett visst medium brytpunkt Substantiv punkt där något system övergår från ett tillstånd till ett annat brytvärd Adjektiv förekommande i tillräckligt hög mängd och koncentration så att lönsam brytning är möjlig bräckage Substantiv skada genom krossning bräckjärn Substantiv verktyg för att bryta upp dörrar eller liknande bräckkorv Substantiv korv som ätes stekt bräcklighet Substantiv det att vara bräcklig bräckning Substantiv det att bräcka bräckt Adjektiv blandning av söt- och saltvatten bräckvatten Substantiv variant av brackvatten; bräckt vatten bräckvattenverk Substantiv vattenverk (vattenreningsverk) med avsaltningsanläggning för bräckvatten brädd Substantiv kant, rand brädda Verb fylla till kanten, ända upp till brädden brädfoder Substantiv slags isolering brädfodra Verb brädbekläda, boasera brädgård Substantiv upplagsplats (gård) för sågat virke (bräder) brädspelare Substantiv person som spelar brädspel bräka Verb låta som ett får bräkande Substantiv det att bräka bräken Substantiv växt i gruppen ormbunkar; kollektivt för växter inom familjen ormbunkar (Filices); individ av dessa arter bräkning Substantiv det att bräka bräm Substantiv bred ytterkant (ofta i annat material än resten av klädesplagget) bräma Verb kanta, förse med bräm brännas Verb svida, vålla svidande smärta vid beröring brännbar Adjektiv som kan förbrännas; som kan brinna brännbarhet Substantiv det att vara brännbar brännboll Substantiv utomhuslek med ursprung från sporter som baseboll och cricket brännbollsträ Substantiv slagträ som används i brännboll bränneri Substantiv fabrik eller annat företag som tillverkar spritdrycker genom destillation brännflaska Substantiv enkelt brandkastvapen bestående av en fragil behållare fylld med brandfarlig vara apterad med antändningsmedel (vanligtvis en glasflaska fylld med brandfarlig vätska som förslutits med en textiltrasa ämnad som veke), som brännhår Substantiv små, ihåliga hår på vissa växter, särskilt nässlor, som avger irriterande ämnen vid beröring och orsakar sveda och hudutslag bränningszon Substantiv zon vid stranden där vågor bryts brännmaterial Substantiv bränsle, material att bränna brännmärka Verb bränna in ett märke på brottsling eller boskapsdjur brännmärkning Substantiv det att brännmärka; handling eller uttalande som brännmärker någon eller något brännpenna Substantiv apparat som med hjälp av elektricitet bränner in märken i trä brännpunkt Substantiv den entydigt bestämda enskilda punkt på den optiska axeln där strålar, som träffar linsen eller spegeln parallellt med den optiska axeln, konvergerar brännvidd Substantiv avståndet mellan en lins eller en konkav spegel och dess brännpunkt brännvinsglas Substantiv glas avsett för brännvin brännvinsgök Substantiv gök på brännvin brännvinspolska Substantiv skänklåt brännvinsskatt Substantiv skatt på brännvin brännässla Substantiv en art (Urtica dioica) i familjen nässelväxter bränsleförbrukning Substantiv mängd bränsle som ett fordon eller en maskin förbrukar per lämplig enhet av användning bränsleförråd Substantiv förråd av bränsle bränsleförsörjning Substantiv försörjning av bränsle bränslemätare Substantiv instrument (vanligtvis i fordon) vilket mäter och presenterar mängden återstående bränsle (i en tank) bränsleskatt Substantiv skatt på bränsle bränslesnål Adjektiv som drar förhållandevis lite bränsle (per kilometer e.dyl.) bränsletank Substantiv tank (främst på fordon) avsedd att innehålla (flytande eller gasformigt) bränsle bränsletillförsel Substantiv det att tillföra bränsle (oftast men inte endast om förbränningsmotorer i fordon) bräsera Verb steka eller koka råvara med lite vätska, t.ex. vin eller olja, under lock, vilket gör att vätskan stannar kvar i kärlet och att smakerna koncentreras i den lilla mängden vätska som finns bräss Substantiv tymus brätte Substantiv utstående kant på huvudbonad (vanligen i nederkanten) bråd Adjektiv hastig, plötslig bråddjup Adjektiv mycket djup, avgrundslik bråddöd Substantiv plötslig och oväntad död brådkast Substantiv mycket snart tillfälle brådmogen Adjektiv som uppträder på ett sätt som är mognare än normalt för sin ålder brådmogenhet Substantiv det att vara brådmogen, tidig mogenhet brådmognad Substantiv det att vara brådmogen, tidig mogenhet brådstörtad Adjektiv som görs hastigt och utan eftertanke bråen Adjektiv brunstig (främst om suggor) bråkande Substantiv det att bråka bråkare Substantiv person som ofta bråkar bråkform Substantiv skriftlig representation av ett rationellt tal som kvoten mellan två heltal bråkighet Substantiv det att vara bråkig bråkning Substantiv det att bråka (lin) bråkräkning Substantiv räkning med bråk bråkstreck Substantiv den räta (vanl. horisontella) linje som avgränsar täljaren och nämnaren i ett bråk; fungerar som divisionsoperator brånad Substantiv brinnande begär, stark könsdrift brö Substantiv variant av bröd bröa Verb beströ (en form eller dylikt) med ett tunt och jämnt lager ströbröd, kokos eller dylikt brödbak Substantiv det att baka bröd; tillfälle då bröd bakas brödbakning Substantiv aktiviteten att baka bröd brödbit Substantiv (mindre) bit av bröd brödburk Substantiv behållare avsedd att rymma bröd (vanligen förpackningar av bröd eller limpa från butik), vanligen i form av en metall- eller träkonstruktion med lock som kan tas bort eller fällas upp och vanligen i ett utförande som med bröddeg Substantiv deg för bakning av bröd brödfrukt Substantiv frukt av brödfruktträdet brödfruktträd Substantiv ett träd (Artocarpus altilis) i jackfruktsläktet i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art brödgran Substantiv ett barrträd (Araucaria araucana) inom familjen araukariaväxter (Araucariaceae) som förekommer naturligt i södra Chile och avgränsade delar av Argentina; exemplar av denna art brödig Adjektiv vars smak eller doft påminner om bröd brödighet Substantiv det att vara brödig brödjobb Substantiv ett jobb som man inte särskilt njuter av, utan behåller för att tjäna pengar brödkaka Substantiv matbröd (även knäckebröd) format som en rund kaka (ofta med hål i mitten) brödkant Substantiv en liten brödbit; ofta om den sista biten bröd brödkavel Substantiv köksredskap för tillplattning av deg vid bakning brödkniv Substantiv kniv avsedd att skära bröd med brödkorg Substantiv korg för servering av bröd och andra bakelser brödlåda Substantiv brödburk brödlös Adjektiv utan bröd brödrafolk Substantiv folk som likt bröder står varandra nära i gemensamt ursprung och ömsesidig omtanke eller solidaritet brödskiva Substantiv en tunn, oftast vertikal skiva av bröd brödskrivare Substantiv författare som skriver på beställning, författare som försörjer sig på att skriva; person som skriver för sitt levebröd, för det dagliga brödet brödspett Substantiv spett eller stång längs taket där brödkakor träs upp brödstil Substantiv term för det typsnitt och den teckenstorlek som används för brödtext brödstycke Substantiv stycke bröd brödstång Substantiv stång där brödkakor hängs på tork under taket brödsäd Substantiv sädesslag som används för att baka bröd med brödtext Substantiv i normalfallet den redogörande och mest omfattande texten i en tidning, broschyr eller annat tryckalster som i teckenstorlek är mindre än rubrik och ingress och som även kan vara annorlunda i stil och typsnitt, den löpan brödvete Substantiv vanligt vete, vete bröla Verb vråla, ryta brölig Adjektiv som jämt brölar bröllopsbädd Substantiv brudsäng bröllopsda Substantiv variant av bröllopsdag bröllopsdatum Substantiv datum som utlysts för bröllop bröllopsfoto Substantiv (finare) fotografi på bruden och brudgumen taget i samband med deras bröllop bröllopsfotograf Substantiv person som fått proffessionellt ansvar att fotografera ett bröllopet bröllopsgäst Substantiv inbjuden deltagare till ett bröllop bröllopsmarsch Substantiv musikstycke som spelas (främst i kyrkan) vid bröllop bröllopsmarskalk Substantiv envar av brudgummens marskalkar bröllopsmiddag Substantiv middag som intas efter en vigsel bröllopsmusik Substantiv musik som (anses passande för att) spelas vid bröllop bröllopspar Substantiv det par som ingår äktenskap bröllopssäng Substantiv brudsäng bröllopstal Substantiv tal som hålls vid bröllop bröllopsvals Substantiv se brudvals bröllopsvittne Substantiv person som är vittne på vigseln bröllup Substantiv bröllop brön Substantiv kvinnligt bröst bröstarvinge Substantiv en persons barn, barnbarn, barnbarnsbarn, och så vidare bröstbarn Substantiv spädbarn som föds upp med amning bröstbenskam Substantiv utväxt på bröstbenet som finns hos de flesta flygande fåglar bröstficka Substantiv ficka på bröstet, vanligen på vänster sida, på en skjorta, kavaj eller annat klädesplagg som bärs på överkroppen brösthåla Substantiv den kroppshåla som avgränsas av bröstkorgen bakåt, åt sidorna och framåt samt av diafragma nedåt (och halsen uppåt), och som innehåller bland annat hjärta och lungor brösthår Substantiv hår som växer på bröstet bröstkota Substantiv någon av de (hos människor) tolv kotor i ryggraden som ledar mot revbenen och utgör en del av bröstkorgen (thorax) bröstmikrofon Substantiv mikrofon med hållare på bröstet för växeltelefonister; föregångare till headset bröstmjölksersättning Substantiv modersmjölksersättning bröstpump Substantiv apparat för att pumpa ut bröstmjölk ur en ammande kvinnas bröst bröstsim Substantiv simsätt i vilket man har magen neråt och driver kroppen framåt genom vattnet genom att föra fram, ut och bak armarna och genom att sparka med benen likt en groda bröstsmärta Substantiv smärta från bröstet bröststorlek Substantiv storlek hos en persons bröst bröstvärn Substantiv /del av/ försvarsmur som är byggd i ungefärlig brösthöjd brötig Adjektiv stökig buande Adjektiv som buar bubbelgum Substantiv tuggummi som man kan blåsa bubblor av bubbelkammare Substantiv anordning som gör att spåren av joniserande partiklar kan fotograferas som en rad bubblor i en överhettad vätska bubbelte Substantiv söt tedryck från Taiwan med geléartade kulor av tapiokastärkelse som kan drickas med eller utan mjölk och både kall, varm eller ljummen bubbelvatten Substantiv kolsyrat vatten bubblare Substantiv musikstycke eller annat som är på väg att nå en större publik bubblig Adjektiv med bubblor, som bubblar buckanjär Substantiv tidigare livegen man från Europa (senare även män från Afrika och indianer) som levde på de karibiska öarna bucklig Adjektiv som har bucklor på sig (på sin yta); ojämn, inte slät bucklighet Substantiv det att vara bucklig budapestgambit Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 Sf6 2. c4 e5 budbil Substantiv bil eller (mindre) lastbil som används av transportföretag budbärarinna Substantiv kvinnlig budbärare budbärerska Substantiv kvinnlig budbärare buddhism Substantiv stavningsvariant av buddism buddhistisk Adjektiv variant av buddistisk buddhisttempel Substantiv tempel där buddism utövas buddism Substantiv en religion och filosofi grundad av den indiske läraren och filosofen Siddhartha Gautama buddistisk Adjektiv som avser buddhism buddistkloster Substantiv kloster för buddister buddisttempel Substantiv tempel där buddism utövas buddragare Substantiv budbärare budgetera Verb beräkna, ta med i budgeten budgetering Substantiv det att budgetera budgetförhandling Substantiv förhandling om budget budgetförslag Substantiv förslag till budget budgetpost Substantiv post i en budget budgetproposition Substantiv proposition (regeringens förslag) till statlig budget budgetpropp Substantiv budgetproposition budgetunderskott Substantiv det som uppstår då staten förbrukar mer pengar än den får in budgetår Substantiv tidsperiod som ofta inte sammanfaller med kalenderår där budget är avsedd att gälla budgetöverskott Substantiv det som uppstår då inkomsterna i en budget är större än utgifterna budkavel Substantiv variant av budkavle budkavle Substantiv stav (kavle) som skickades som bud genom en bygd för att sammankalla folk (till bystämma eller mobilisera soldater) budkavlelöpning Substantiv äldre namn på skidorientering (bedrevs även till fots och med motorfordon) budlåda Substantiv låda för bud, ett hjälpmedel inom bridge budoar Substantiv en dams privata (och eleganta) rum buffa Verb knuffa buffande Adjektiv som buffar buffelaktig Adjektiv klumpig och ohövlig buffelhjord Substantiv hjord av bufflar buffelhorn Substantiv horn som vuxit på en buffel buffelläder Substantiv läder av buffelskinn buffelmozzarella Substantiv ost som tillverkas på mjölk från vattenbuffel buffertstat Substantiv neutral stat mellan två fientliga stater buffertzon Substantiv område som upprättats mellan två motstående grupper som ej tillhör någon av dem buffet Substantiv stavningsvariant av buffé bufflig Adjektiv klumpig och ohövlig bufflighet Substantiv det att vara bufflig; beteende som är buffligt buffra Verb skapa en buffert, spara en del av informationen i internminnet i syfte att kompensera för ojämn överföringshastighet bugafylla Substantiv billig mat att bli mätt av bugande Adjektiv som bugar bugasprängd Adjektiv proppmätt bugastinn Adjektiv proppmätt buggare Substantiv person som dansar bugg buggfix Substantiv något, ofta ändring i källkod eller ett datorprogram, som korrigerar en bugg i ett (mjukvaru)system (ett datorprogram) buggig Adjektiv som har (flera och påtagliga) buggar i sig buggkurs Substantiv kurs i dansstilen bugg bugglåt Substantiv låt (musikstycke) som lämpar sig att dansa bugg till buggmusik Substantiv musik som lämpar sig för dansstilen bugg buggtävling Substantiv tävling i dansstilen bugg buginesiska Substantiv ett austronesiskt språk med ungefär 3,5 miljoner talare på ön Sulawesi i Indonesien bugning Substantiv hälsning där kroppen, med raka ben, böjs framåt vid höft och nacke bukfena Substantiv fena på buken av en fisk bukfetma Substantiv fetma som orsakas av fettansamling runt organen i bukhålan och runt tarmarna bukfylla Substantiv mat som ger mättnadskänsla men saknar näring bukhinna Substantiv hinna som omsluter bukens inre organ hos högre ryggradsdjur bukhinneinflammation Substantiv inflammation av bukhinnan bukhåla Substantiv utrymme mellan bukväggen och ryggraden (som innehåller många viktiga organ, som magsäcken, tarmarna, levern, bukspottkörteln, mjälten, njurarna och urinblåsan) bukig Adjektiv som buktar ut i mitten bukighet Substantiv det att vara bukig buklandning Substantiv händelsen att ett flygplan (vanligen i en nödsituation) landar utan att landningsstället är nedfällt bukmuskel Substantiv muskel vid buken bukolisk Adjektiv som betecknar herdelivet (ofta idealiserat i konst och poesi); herde- bukplastik Substantiv plastikkirurgi för rekonstruktion av buken buksmärta Substantiv smärta från buken bukspott Substantiv vattenlösning som utsöndras från exokrina pankreas (bukspottkörteln) till duodenum (tolvfingertarmen) och som innehåller vätekarbonat och diverse matspjälkningsenzymer och -proenzymer (bland annat trypsinogen, kymotrypsi bukspottkörtelcancer Substantiv pankreascancer bukspottskörtel Substantiv variant av bukspottkörtel bukstinn Adjektiv som har utspänd buk, vanligen på grund av mättnad eller fetma buksäck Substantiv säckformig, nedhängande del av bukhålan, särskilt om bukhinnan och dess veck kring tarmarna bukta Verb göra buktig buktala Verb tala utan att synbart röra käke eller läppar (så att det förefaller som om ljudet kommer från någon annan) buktaleri Substantiv det att buktala buktalerska Substantiv buktalare buktig Adjektiv mjukt rundad; böjd, krokig buktighet Substantiv det att vara buktig buktning Substantiv det att bukta bukvägg Substantiv lager av muskler som omger bukhålan buldan Substantiv en grov tuskaftad vävnad, mestadels i linne, men även av hampa eller jute bulgar Substantiv man från Bulgarien bulgarisk Adjektiv som rör Bulgarien bulgur Substantiv förtorkat, torkat och krossat matvete som används som matvara bulimiker Substantiv person som lider av sjukdomen bulimi bulimisk Adjektiv som lider av sjukdomen bulimi buljongtärning Substantiv kubformad förpackning (som en tärning) som innehåller buljong bulk Substantiv förhållandet mellan massa och volym bulla Verb fylla eller förbereda (så att något prunkar) bullarium Substantiv samling påvliga skrivelser bulldogg Substantiv en hund med kraftig kropp, korta ben och framskjutande underkäke bullerbekämpning Substantiv åtgärder som syftar till att minska mängden buller i en viss miljö bullerdämpande Adjektiv som används för att dämpa bullernivån bullerfri Adjektiv (med ett läge) som inte utsätts för buller, med en lugn ljudmiljö bullergräns Substantiv något gränsvärde som (t.ex. i lagstiftning, regelverk eller avtal) är satt på bullernivån i någon miljö eller situation bullerisolera Verb isolera för att dämpa bullernivån bullerisolering Substantiv isolering som används för att dämpa bullernivån bullerkälla Substantiv någon maskin, installation, plats eller företeelse som orsakar buller i sin omgivning bullerkänslig Adjektiv som är känslig för buller bullerkänslighet Substantiv egenskapen att vara känslig för buller bullermätning Substantiv mätning av ljudstyrkan hos buller (bullernivån) i någon miljö bullernivå Substantiv mått på ljudstyrkan hos buller (uttryckt i decibel) bullerplank Substantiv utomhus uppförd fristående vägg som åtminstone delvis utgörs av ett heltäckande staket av plankor och som har som funktion att minska den mängd buller som tar sig från ena sidan till den andra (ofta använt vid sidan av e bullerproblem Substantiv buller (som upplevs som ett problem) bullersam Adjektiv som bullrar mycket; bildligt larmuppfylld bullersamt Adverb på ett bullersamt sätt bullerskydd Substantiv någon anordning som har som syfte att minska den mängd buller som förekommer i en viss miljö bullerskärm Substantiv plank, skogsområde eller byggnation längs med en trafikerad väg som syftar till att skapa en miljö på andra sidan som inte utsätts för lika mycket buller bullerutsatt Adjektiv med ett läge som påverkas av buller bullervall Substantiv (konstruerad) långsträckt upphöjning av marken vilken förhindrar buller från att spridas från ena sidan (där t.ex. en motorväg går) till den andra (där t.ex. bostadshus ligger) bulletin Substantiv rapport; periodiskt återkommande meddelande om t ex väderlek eller viktiga händelser bullig Adjektiv bullformad, med runda former bullighet Substantiv det att vara bullig bullmormor Substantiv mormor som är bra på att baka; mormor som lever upp till sinnebilden bullpåse Substantiv papperspåse som förpackning av bakverk bullra Verb åstadkomma buller bullrighet Substantiv det att vara bullrig bullterrier Substantiv brittisk hundras av bulldogtyp i rasgruppen terrier bulna Verb svälla, öka i volym så att en bula buktar fram bulnad Substantiv stor bula bultpistol Substantiv pistolliknande handredskap för indrivning av bultar i hårt material bumerang Substantiv (australiskt) spiralvridet kastvapen som kan återvända till den som kastat det bumling Substantiv stor sten bungyhopp Substantiv bungyjump; en aktivitet bungyjump Substantiv aktivitet bestående av hopp från hög höjd bärandes ett elastiskt band fäst vid fötterna som gör att man studsar upp innan man når marken bunke Substantiv skål med avrundade kanter för att det ska vara lätt att röra och vispa i den bunkra Verb ta ombord (förråd av) bränsle till skepp och fartyg bunkring Substantiv det att ta ombord (förråd av) bränsle till skepp och fartyg bunsenbrännare Substantiv gasbrännare för laboratoriebruk som blandar den brännbara gasen med en av användaren justerbar mängd luft utanför lågan bunta Verb lägga i bunt(ar) buntande Substantiv det att bunta buntband Substantiv plastband som kan låsas genom att trä ena änden genom låshuvudet i den andra änden för att binda ihop något, vanligtvis ej öppningsbara efter användning buntning Substantiv det att bunta buntrem Substantiv rem, bestående av en nylonrem och ett spänne i metall som används av brevbärare för att packa sorterad post i en bunt för transport till buntlådan buost Substantiv en mager steppost från Jämtland med relativt hård och elastisk konsistens burbrev Substantiv (i äldre tid) dokument som ger rätt att utöva ett yrke i en stad burfågel Substantiv fågel som hålles i bur burgarställe Substantiv ställe som serverar hamburgare burgen Adjektiv välbärgad, rik, förmögen burjat Substantiv invånare i Burjatien eller med burjatisk härkomst burjatisk Adjektiv som rör Burjatien eller dess folk; geografiskt, kulturellt eller språkligt burjatiska Substantiv ett mongolspråk som talas av omkring 400 000 människor, burjater, främst i den ryska delrepubliken Burjatien burka Verb lägga (mat) på burk burkaförbud Substantiv förbud mot att bära klädesplagget burka burkdryck Substantiv dryck som säljs i aluminiumburkar burkig Adjektiv som när man talar i en burk, med starkt begränsat frekvensomfång burkigt Adverb på ett burkigt sätt burkini Substantiv typ av baddräkt med långa ärmar och ben samt huva burkinier Substantiv person från Burkina Faso eller med burkinsk härkomst burkinsk Adjektiv som rör staten Burkina Faso burkslav Substantiv person som använder sin kroppsvikt för att vid burkning parera krängningar i någon form av farkost, exempelvis i sidovagnen vid sidvagnsmotocross och sidovagnsracing, eller vid körning med snöskoter och vid segling burköl Substantiv öl som säljs i (aluminium)burk (till skillnad från t.ex. fatöl eller öl i glasflaska); ölburk burköppnare Substantiv köksredskap som används för att öppna förslutna burkar (med mat), i synnerhet redskap som underlättar manuellt öppnande av (glas)burk med (hårt sittande) skruvlock eller redskap som kan öppna en konservburk genom att gör burlesk Adjektiv komisk på ett drastiskt eller överdrivet sätt burleskt Adverb på ett burleskt sätt burman Substantiv invånare i Burma (i Bortre Indien) burmesisk Adjektiv som rör Burma/Myanmar, det burmesiska språket eller folket burmesiska Substantiv kvinna från Burma/Myanmar burna Verb variant av börna burnus Substantiv arabisk mantel med kapuschong burop Substantiv försmädligt rop (av bu) för att uttrycka starkt missnöje burra Verb göra något fluffigt och burrigt burrig Adjektiv yvig, krusig och något rufsig bursa Substantiv vätskefylld bindvävssäck burschikos Adjektiv studentikos; levnadsglad burskap Substantiv allmänt erkännande burskydd Substantiv det att befinna sig bakom egen målbur med pucken/bollen så att sitt eget lag kan byta spelare, lugna ner spelet eller planera ett uppspel/anfall burspråk Substantiv utbyggnad med fönster; överbyggd balkong; hängtorn burundier Substantiv person från Burundi eller med burundiskt påbrå burundisk Adjektiv som rör Burundi burundiska Substantiv kvinna från Burundi burushaski Substantiv ett isolatspråk som talas i Karakorumbergen i norra Pakistan av ungefär 100 000 människor busaktig Adjektiv lymmelaktig, slyngelaktig busfrö Substantiv busaktigt barn busighet Substantiv det att vara busig busk Substantiv buskar buskablyg Adjektiv blyg, Rädd att visa sig naken (gömmer sig i buskarna), försagd buskage Substantiv tät samling buskar; vegetation bestående av buskar buskagitation Substantiv osaklig agitation buskbi Substantiv individ av arten Apis andreniformis, som är en art i släktet honungsbin buskgeting Substantiv en insektsart (Dolichovespula media) i familjen getingar (Vespidae); exemplar av denna art buskighet Substantiv det att vara buskig buskis Substantiv buskteater; enkel form av utomhusteater buskkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Micranthocereus purpureus buskkvist Substantiv kvist från en buske buskmästare Substantiv en ormart (Lachesis muta) i familjen huggormar (Viperidae); individ av denna orm buskopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia tuna busksax Substantiv kraftig sax för att klippa grenar av buskar buskskvätta Substantiv en art (Saxicola rubetra) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten buskskvätta buskslag Substantiv växtart som klassas som buske busksofora Substantiv en växtart (Sophora flavescens) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art buskspel Substantiv spontant, improviserat och otvunget tillfälle av gemensamt musicerande mellan spelmän i sammanhang där dessa möts, såsom på spelmansstämmor, festivaler, danstillställningar, större kalas eller liknande buskstöd Substantiv ställning för stöd åt buske eller större planta busksångare Substantiv en art (Acrocephalus dumetorum) inom fågelfamiljen rörsångare (Acrocephalidae), eller tidigare oftast räknad till familjen Sylviidae (sångare); individ av arten busksångare busköra Verb för eget nöjes skull (och för framförandets skull i sig) framföra ett fordon (vanligen en bil, motorcykel eller moped) på ett störande eller vårdslöst sätt buskörning Substantiv det att för eget nöjes skull (och för framförandets skull i sig) framföra ett fordon (vanligen en bil, motorcykel eller moped) på ett störande eller vårdslöst sätt busliv Substantiv allmänt stökigt tillstånd (på offentlig plats) eventuellt med bråk och (lätt eller måttlig) kriminalitet (t.ex. i ett visst område vid en viss tid) buslur Substantiv mobiltelefon som används för att bedriva olaglig verksamhet utan att kunna spåras till köparen buspojke Substantiv pojke eller yngling som ställer till bus och hyss, som busar, ung buse bussa Verb få att angripa bussarong Substantiv vid arbetsskjorta eller överdragsblus (som vid flottan) bussbolag Substantiv bolag som bedriver busstrafik bussbrand Substantiv brand i buss (med eller utan passagerare) bussbransch Substantiv affärsgren som driver kollektivtrafik med bussar bussbälte Substantiv säkerhetsbälte för passagerare i bussar busschaffis Substantiv busschaufför bussdepå Substantiv depå (förvaringsplats) där bussar parkeras, servas och tankas när de inte är i linjetrafik bussficka Substantiv parkeringsficka för bussar eller busshållplats belägen i en sådan ficka bussfil Substantiv kollektivkörfält bussfärd Substantiv färd med buss bussförare Substantiv person som kör en buss; person vars yrke är att köra buss bussförbindelse Substantiv förbindelse via busslinje bussgarage Substantiv garage (uppställningsplats) där bussar parkeras, servas och tankas när de inte är i linjetrafik bussgata Substantiv gata i en stad där endast bussar får köra bussighet Substantiv det att vara bussig bussigt Adverb på ett bussigt sätt busskarta Substantiv karta (över linjenät eller hållplatser) för busstrafiken busskort Substantiv färdbevis i form av ett kort, ibland utrustat med ett chip eller en magnetremsa, giltigt (under en viss tid) för resa med buss, eller inom lokaltrafiksregioner resa med alla möjliga färdmedel (oftast buss, tåg och spårva busskudde Substantiv farthinder (vägbula) för personbilar i form av en upphöjning (lik en kudde) i körbanans mitt som bussar kan grensla busskur Substantiv liten kur som man kan gå in i, vanligtvis med tre väggar, ett tak och en bänk som finns i anslutning till en busshållplats busskörfält Substantiv kollektivkörfält; körfält reserverat främst för bussar busskörkort Substantiv speciellt körkort som erhålls efter genomgången utbildning och som måste innehas av en chaufför för att få köra buss lagenligt busslast Substantiv grupp av personer som färdas i en buss bussliknande Adjektiv som till utseendet liknar en buss busslinje Substantiv sträcka trafikerad av bussar som stannar vid busshållplatser längs sagd sträcka på bestämda tidpunkter bussning Substantiv (metall)hylsa kring t.ex. en axel för att minska friktionen bussolycka Substantiv olycka som involverar en buss (under färd), t.ex. en krock eller avkörning bussresa Substantiv resa som görs i buss bussresenär Substantiv person som (vid ett specifikt tillfälle eller regelbundet) reser med buss som (betalande) passagerare bussterminal Substantiv (normalt större) station eller hall bestående av flera hållplatser där (oftast ett större antal) bussar i linjetrafik stannar för att låta passagerare stiga på eller av (eller bådadera om busslinjen fortsätter) busstid Substantiv tid vid vilken en buss enligt tidtabell passerar en busshållplats busstidtabell Substantiv tabell med bland annat tider för när bussar avgår busstoalett Substantiv toalett som finns på en buss busstrafik Substantiv trafik bestående av bussar busstreck Substantiv dumt dåd utan stark medveten strävan att orsaka allvarliga skador bussägare Substantiv person eller företag som äger minst en buss busunge Substantiv lekfullt, livligt och busigt barn (eller litet djur) busvissla Verb föra in två fingrar i munnen och åstadkomma ett (mycket starkt) visslande ljud busväder Substantiv mycket otrevligt eller besvärligt väder (att vara ute i), vanligen med (kraftig) blåst och/eller nederbörd butadiyn Substantiv diacetylen, diyn med fyra kolatomer butan Substantiv ett kolväte, alkan med formeln C4H10 butanol Substantiv en alkohol med formeln C4H9OH, finns i fyra isomera former butansyra Substantiv en karboxylsyra, formel CH3(CH2)2COOH butelj Substantiv flaska för dryck gjord av glas, numera oftast om gammaldags, finare flaska buteljera Verb tappa upp på flaska buteljerad Adjektiv upphälld på flaska buteljering Substantiv det att buteljera butiksanställd Adjektiv anställd av en butik butiksbiträde Substantiv person som arbetar på golvet i en fysisk affär t.ex. med att plocka fram varor, hjälpa kunder samt stå eller sitta i kassan och ta betalt av kunder butiksgolv Substantiv golv i någon butik butiksinnehavare Substantiv person som äger en butik butikskedja Substantiv grupp butiker med gemensam ägare och likartat sortiment butikskontrollant Substantiv person med uppdrag att motverka snatteri butikslokal Substantiv fysisk lokal som används för, eller är tänkt att användas för, en butik butiksmedarbetare Substantiv person som arbetar i butik butiksråtta Substantiv tjuv som stjäl i butiker butiksstöld Substantiv stöld i en butik eller stormarknad butiksägare Substantiv person som äger en butik buto Substantiv japansk dansform influerad av traditionell japansk teater och mim butta Verb knuffa, putta butterhet Substantiv det att vara butter butternutpumpa Substantiv pumpasort (av arten Cucurbita moschata) vars fruktkött används i matlagning buttra Verb sura butyllitium Substantiv kemisk förening av kol, väte och litium buxbom Substantiv en art (Buxus sempervirens) inom växtfamiljen buxbomsväxter (Buxaceae); individ av arten buxbom buxbomshäck Substantiv häck av växten buxbom buxbomsträ Substantiv träslaget buxbom, virke av detta träslag byalag Substantiv sammanslutning av de invånare (delägare) i en by byaskvaller Substantiv variantform till byskvaller byfolk Substantiv invånarna (kollektivt) i en by bygata Substantiv huvudgata som löper tvärs genom en by bygdegård Substantiv samlingslokal på landsbygden eller i mindre orter, öppen för allmänheten bygdemål Substantiv lokalspråk (mål) ute på landsbygden med egen särartat ordförråd och dialekt bygdemålsfärg Substantiv förhållandet när något förhåller sig till eller är präglat av bygdemål bygdemålsfärgad Adjektiv som är av, härrör, hör till eller har inslag av bygdemål; som förhåller sig till eller har ett förhållande till bygdemål bygel Substantiv böjt stycke metall eller läder som bildar en (halv)ring och som kan användas som handtag, fäste, skydd e.d. bygelformad Adjektiv formad som en bygel bygelhäst Substantiv gymnastikredskap i form av en horisontell cylinder på fyra ben med två handtag på den övre sidan, som någorlunda liknar en häst utan huvud byggarbete Substantiv framställning av byggnader, uppförande av byggnader byggenskap Substantiv byggnation, byggnadsväsen, byggande, byggeri byggföretag Substantiv företag som huvudsakligen ägnar sig åt byggnadsverksamhet byggherre Substantiv den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete, det vill säga den som betalar kostnaderna för arbetet och ansvarar för arbetet byggkloss Substantiv kloss av trä eller plast som leksak för barn byggklots Substantiv variant av byggkloss byggmaterial Substantiv material för bygge byggmästare Substantiv person som ansvarar för byggarbetare, någon som leder ett bygge byggnadsentreprenör Substantiv person som äger ett byggnadsföretag byggnadsföretag Substantiv företag som utför byggnadsarbete byggnadsindustri Substantiv industrigren som innefattar verksamhet inom byggande och kan sammanfattas med byggföretag byggnadsingenjör Substantiv person som studerade byggnadsteknik byggnadskomplex Substantiv samling av byggnader byggnadskonst Substantiv arkitektur byggnadslov Substantiv tillstånd (lov) att uppföra (eller förändra) en byggnad byggnadsmaterial Substantiv material för bygge byggnadsminne Substantiv kulturhistoriskt värdefull byggnad, miljö eller anläggning vilken byggnadsminnesförklarats enligt bestämmelser i kulturmiljölagen och som t.ex. inte får rivas byggnadsnämnd Substantiv nämnd i kommunalförvaltning där man t.ex. måste ansöka för byggnadslov byggnadsplats Substantiv tomt där en byggnad uppförs byggnadsstil Substantiv stil i vilken en byggnad är uppförd byggnadsställning Substantiv (tillfällig) konstruktion vanligen bestående av ihopsatta stålstänger, plana bryggor och stegar mellan nivåer av bryggor, typiskt uppställd intill en byggnads sida/sidor (eventuellt täckande hela sidan/sidorna som ett sk byggnadsteknik Substantiv teknikgren som ägnar sig åt skapa byggnader och infrastruktur byggnadsteknisk Adjektiv som har att göra med byggnadsteknik byggnadstid Substantiv tidsperiod mellan början och fullbordan av ett byggprojekt byggnadstillstånd Substantiv tillstånd att påbörja nybyggnad byggnadsverk Substantiv fristående, orörligt och utomhuskonstruerat objekt byggnation Substantiv framställning av byggnader, uppförande av byggnader, främst på större skala byggplats Substantiv variant av byggnadsplats byggprogram Substantiv linje på gymnasieskola som utbildar byggnadsarbetare byggsats Substantiv halvfärdig bil, båt, flygplan eller helikopter där man köper alla delar ej ihopskruvade och skruvar ihop den själv, t.ex byggsatsbil byggstart Substantiv början av ett bygge byggsten Substantiv sten som används som material vid byggnation byggställning Substantiv vertikal anordning, som häller något i högre position eller utgör en arbetsplattform byggtakt Substantiv hastighet (takt) i byggandet byggvaruhandel Substantiv som säljer byggvaror byggvaruhus Substantiv varuhus som säljer byggmaterial byig Adjektiv (om vind) som kommer stötvis bykmaskin Substantiv tvättmaskin bykstuga Substantiv tvättstuga byline Substantiv rad med författarens namn; i synnerhet vid en krönika byling Substantiv polis bylte Substantiv buntad packe av rörliga föremål byrett Substantiv graderat glasrör för mätning av vätskor vid kemiska experiment byråkratisk Adjektiv som har att göra med byråkrati byrålås Substantiv lås på en byrå bysantinistik Substantiv bysantinsk filologi, vetenskapen om Bysans (Östrom), dess historia och kultur bysantinsk Adjektiv som hör ihop med Bysans (det gamla namnet på Istanbul, Konstantinopel); östromersk bysantinskt Adverb på ett bysantinskt (tillkrånglat) sätt byskola Substantiv skola för en by byskvaller Substantiv skvaller inom en by bystan Substantiv landsbygden, landet bystdrottning Substantiv berömd kvinna med stora bröst bysthållare Substantiv klädesplagg som håller upp brösten på en kvinna bysven Substantiv person med uppgift att upprätthålla lag och ordning inom byn (staden) bysätta Verb sätta i häkte för skuld bytande Substantiv det att byta bytesbalans Substantiv mått på skillnaden mellan vad som produceras och vad som förbrukas inom ett land bytesdjur Substantiv djur som jagas av rovdjur i samband med predation byting Substantiv livlig barnunge (främst om pojkar) byväg Substantiv körväg som underhålls av en eller flera byar byxad Adjektiv lämpad byxben Substantiv endera av de två tubformade delarna av ett par byxor byxdress Substantiv kombination bestående av långbyxor och damkavaj byxdräkt Substantiv kombination bestående av långbyxor och damkavaj byxficka Substantiv ficka på en byxa, oftast belägen högt uppe på byxan på ena sidan, antingen framtill eller baktill (de flesta byxor har dessa fyra fickor) byxis Adjektiv ängslig byxkjol Substantiv byxliklande kjol byxknapp Substantiv knapp (i linningen) på ett par byxor som lossar eller stramar åt passformen byxlös Adjektiv som inte har på sig byxor byxroll Substantiv manlig roll spelad av kvinnlig skådespelare bäckahäst Substantiv bäckens ande eller Näcken i hästskepnad i nordisk mytologi och skånsk folktro bäckbräsma Substantiv en art (Cardamine amara) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten bäckbräsma bäckenben Substantiv den (skålformade) skelettgördel i människobålens nedre del som utgörs av de parvisa blygdbenen, sittbenen och tarmbenen samt korsbenet och svansbenet och som bär upp ryggradens rörliga ryggkotor och vilar mot lårbenen; ä bäckfåra Substantiv nedsänkt spår som naturligt urgröpts i marken från det rinnande vattnet i en bäck bäckmärke Substantiv en art (Berula erecta) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten bäckmärke bäckna Verb sälja, pantsätta bäcknare Substantiv langare, knarklangare bäcknejonöga Substantiv art (Lampetra planeri) inom ordningen nejonögon; individ av denna art bäckstenhinna Substantiv en växtart (Hildenbrandia rivularis) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art bäcktistel Substantiv en art (Cirsium rivulare) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten bäcktistel bäcköring Substantiv (Salmo trutta fario) skiljer sig från insjööring och havsöring främst genom sin mindre storlek, den mörkt gul- bruna glansen samt genom att den aldrig blir silverblank bäddjacka Substantiv kort jacka som användas av sängliggande person bäddmadrass Substantiv tunn madrass ovanpå en resårsäng; och som underlakanet bäddas runt bäddning Substantiv det att bädda, att ordna en säng (bädd), en ordnad bädd bägarcell Substantiv en cell av en speciell typ av celler som finns i tarmen och som utsöndrar mukus bägarformig Adjektiv formad som en bägare bägarmanet Substantiv någon av de arter inom ordningen bägarmaneter (Stauromedusae) i klassen maneter (Scyphozoa); individ av dessa arter bägarranka Substantiv en växtart (Mandevilla sanderi), i familjen oleanderväxter (Apocynaceae); exemplar av denna art bägges Pronomen genitiv av bägge bälg Substantiv apparat med veckade väggar för alstring av en luftström vid sammanpressning bälga Verb dricka glupskt; inmundiga mycket (vätska) samtidigt bälta Verb binda fast med bälte (t.ex. säkerhetsbälte i fordon eller mentalpatient i bältessäng) bältaresven Substantiv gesäll hos bältare, gördelmakargesäll; sadelmakare bältesspänne Substantiv anordning för att fästa ett bälte bältros Substantiv sjukdom som visar sig i form av hudutslag runt bålen med efterföljande klåda bändel Substantiv smal tygremsa bändelkorsnäbb Substantiv en art (Loxia leucoptera) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten bändelkorsnäbb bäng Adjektiv starkt påverkad av droger bängel Substantiv pojke utan hyfs bängen Substantiv polisen bänglig Adjektiv jobbig, knölig och otymplig bänka Verb låta en spelare agera avbytare under en match, istället för att vara en av de ordinarie spelarna bänkarmborst Substantiv ballist; bågkastmaskin som skjuter sten och stora skott bänkborrmaskin Substantiv halvhög pelarborrmaskin som står på en bänk bänkkamrat Substantiv person man delar skolbänk med (vars skolbänk är sida i sida med ens egen) bänklock Substantiv lock (bordsyta) på bänk (skolbänk) bärarinna Substantiv kvinna som överbringar, innehar eller går klädd i något bärarm Substantiv utskjutande del av en konstruktion med uppgift att hålla uppe något bärarprotein Substantiv membranprotein som transporterar molekyler och joner utan hjälp av ATP bärbuske Substantiv buske som får bär bärfikus Substantiv en växtart (Ficus durpacea), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art bärfis Substantiv familj (Pentatomidae) av insekter; individ av någon art inom denna familj bärförmåga Substantiv förmågan att bära last utan att brott uppstår bärhjälp Substantiv hjälp med att bära bärhäggmispel Substantiv en art (Amelanchier alnifolia) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae); individ av arten bärhäggmispel bärig Adjektiv som har god bärkraft bärighet Substantiv förmåga hos en väg eller ett järnvägsspår att bära tunga fordon bärkasse Substantiv mjuk behållare med handtag avsedd för transporter bärkraft Substantiv förmåga att bära bärkraftig Adjektiv som har bärkraft, som har kraft att bära sig, hållbar, uthållig bärnsten Substantiv stelnat fossilt harts, ursprungligen avsöndrad som kåda av träd, framförallt barr bärnstensfärgad Adjektiv som har en gyllene, brungul färg likt den oftast sedd hos bärnsten bärnstensgul Adjektiv som har samma bruna nyans av gult som (de flesta exemplar av) bärnsten bärplan Substantiv upplyftande plan (särskilt ytparti) som bär farkost under gång bärplansbåt Substantiv typ av båt eller fartyg försett med bärplan (slags vingar) under vatten som kan lyfta skrovet upp ur vattnet och därmed minska motståndet och möjliggöra högre hastigheter jämfört med vanliga vattenfarkost bärplockare Substantiv person som plockar bär bärplockerska Substantiv kvinna som plockar bär bärplockning Substantiv det att plocka bär bärpåse Substantiv bärkasse bärraket Substantiv raket för uppskjutning av satelliter eller rymdkapslar i rymden bärs Substantiv (vardagligt) öl bärsa Verb dricka öl under sällskapliga former bärsjal Substantiv sjal som används för att bära en bäbis tätt intill kroppen bärsärkaraseri Substantiv våldsamt raseri hos någon som går bärsärkagång bärsärkare Substantiv variant av bärsärk bärvidd Substantiv spännvidd, längd bärvåg Substantiv radiosignal av stabil frekvens (radiovåg) som kan moduleras med information och betraktas som en bärare av denna bärvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria prolifera bäryoghurt Substantiv yoghurt med smak av olika bär bättrande Substantiv det att bättra bävan Substantiv det att bäva, stark oro bävergäll Substantiv den oljiga massan i dessa körtlar (1) bådande Substantiv det att båda bådhänt Adjektiv dubbelhänt båga Verb fuska bågdrill Substantiv drill (borr) som drivs med båge och snöre bågfil Substantiv såg för metall bestående av båge och sågblad bågformig Adjektiv som har form som en båge båggång Substantiv någon av de tre nästan cirkelformade kanaler, fyllda med endolymfa, som finns i varje inneröra, och som via vätskans tröghet och speciella hårbeklädda sinnesceller (hårceller) i väggen registrerar rotation av huvudet som bågig Adjektiv formad som en båge båglängd Substantiv kurvlängd bågminut Substantiv ett vinkelmått, 1/60 av en grad eller 60 bågsekunder bågna Verb böja sig, svikta, ge efter under påverkan av stor tyngd, stort tryck o.d. bågnäbbval Substantiv en marin djurart (Mesoplodon carlshubbi) i familjen näbbvalar (Ziphiidae); individ av arten bågnäbbval bågsekund Substantiv ett vinkelmått, 1/3600 av en grad eller 1/60 av en bågminut båk Substantiv större sjömärke på land bålgeting Substantiv en insekt; större art (Vespa crabro) i familjen getingar (Vespidae); exemplar av denna art bålmuskulatur Substantiv de muskler som sitter kring bålen bålt Adverb på ett bålt sätt bålverk Substantiv avspärrande förskansning bång Substantiv oväsen bånge Substantiv erektion, stånd, ståfräs bångstyre Substantiv person som gör något dumt eller farligt för sig själv eller som påverkar andra bångstyrig Adjektiv svår att få bukt med, svår att kontrollera bångstyrighet Substantiv det att vara bångstyrig bård Substantiv kant, rand bårdmaskros Substantiv en art (Taraxacum limbatum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten bårdmaskros bårlärka Substantiv sångare på begravning (företrädesvis kvinnlig) bårtäcke Substantiv vävt eller broderat tygstycke som läggs över en likkista bårå Verb bära båsa Verb sätta i bås båta Verb gagna, tjäna till båtande Substantiv det att båta båtben Substantiv litet ben (os scaphoideum) liknande en båt som finns i handloven båtbesättning Substantiv manskap som behövs för att manövrera en båt båtbyggare Substantiv person som bygger båtar båtflykting Substantiv flykting som flyr med hjälp av båt båtjakt Substantiv det att en eller flera personer i båt jagar en eller flera i annan båt flyende personer båtlass Substantiv stor mängd båtmack Substantiv anläggning för tankning av fartyg och båtar; plats där fartyg och båtar kan fylla på bränsle båtmotor Substantiv motor avsett för att driva på en båt båtmotorstöld Substantiv stöld av båtmotor (utombordsmotor) båtmössa Substantiv enkel typ av mössa utan skärm (i form av en båt) som används i vissa uniformer båtnad Substantiv vinning, fördel båtplats Substantiv tilläggsplats vid brygga för båtar båtregister Substantiv register över båtar båtresa Substantiv resa som görs med båt båtshake Substantiv ett redskap för att angöra en brygga; lång käpp med järnspets och -krok båtskam Substantiv Skamkänsla kring båtresor i samband med diskussioner kring sjöfartens bidragande till miljöförstöringen båtterminal Substantiv terminal där passagerarfartyg eller färjor avgår båtvarv Substantiv industrianläggning för nybyggnad eller reparation av båtar båtägare Substantiv person som äger en båt böckla Verb försöka böckling Substantiv varmrökt fiskprodukt framställd av saltad sill eller strömming böghat Substantiv offensiv inställning till bögar bögighet Substantiv det att bara bögig bögpar Substantiv två bögar som är tillsammans bögskräck Substantiv rädsla eller förakt av bögar bögskämt Substantiv dråpligt, vanligen homofobiskt skämt som anspelar på fördomar om manlig homosexualitet bögstryk Substantiv kraftigt stryk böjande Adjektiv som böjer böjbar Adjektiv som går att böja böjbarhet Substantiv det att vara böjbar böjlig Adjektiv som kan böjas böjlighet Substantiv det att vara böjlig böjning Substantiv det att böja (sig); bugning, bock böjningsform Substantiv form av ord som inte är i grundform böjningstabell Substantiv tabell innehållande ett ords böjningar böka Verb snoka efter något böke Substantiv trä av trädslaget bok bökig Adjektiv som saknar ordning eller struktur böl Substantiv bölande ljud, bölning bölande Adjektiv som bölar, som ger ifrån sig högljudd och utdragen gråt (om människor) eller råm (om djur) böldig Adjektiv som har eller liknar bölder böljevis Adverb i böljor, i vågor; som kommer eller förekommer portionsvis likt vågor böljig Adjektiv som böljar; som rör sig som vågor; som har vågig form bölning Substantiv det att böla bömare Substantiv person från Böhmen (västra Tjeckien) bönande Substantiv framförande av bön bönebok Substantiv bok innehållande böner bönehus Substantiv kapell använt för gudstjänster och bönemöten, framförallt inom väckelserörelserna bönepall Substantiv möbel på vilken någon kan bedja till gud, bestående av en stoppad dyna att falla på knä över, med en inbyggd hylla för böcker bönesjal Substantiv sjal som bärs särskilt vid bön böneutropare Substantiv person som från minaretbalkongen på bestämda tider sjunger ett böneformulär med vilket de troende kallas till bön bönfallen Adjektiv angeläget ombedd (om något), som andra bönfaller inför böngrodd Substantiv grodd av en böna bönhas Substantiv klåpare; person som fuskar i ett annat yrke än sitt eget bönhus Substantiv variantform till bönehus bönsoppa Substantiv soppa där huvudingrediensen är bönor bönsyrsa Substantiv en insekt (Mantis religiosa) i ordningen bönsyrsor (Mantodea); individ av denna art börande Substantiv det att böra bördighet Substantiv förmåga att ge (god) skörd eller bära (rikligt med) frukt bördsdryg Adjektiv dryg (stolt, högfärdig) över sin börd börek Substantiv pirog enligt turkiskt-balkanskt recept; slags bakverk av tunn filodeg som varvas med fyllning av vanligtvis köttfärs, färskost, potatis eller spenat börjande Substantiv det att börja börjare Substantiv person som börjar (med massor av saker) börna Verb med full gas, mer eller mindre stillastående, få bak- eller framdäck att slira på vägbanan så däcken bränns av friktionen (med bil eller motorcykel etc) börsanalytiker Substantiv person som analyserar börsen börsbolag Substantiv bolag vars aktie finns listad på börsen börsfähig Adjektiv lämplig eller redo att börsnoteras börshaj Substantiv person som är mycket skicklig och framgångsrik på börsen börskrasch Substantiv plötsligt och stort prisfall på aktiebörs börskurs Substantiv pris på något listat på börsen vid en given tidpunkt börsnotera Verb registrera ett företags värdepapper på en fondbörs eller aktiebörs i syfte att göra dem tillgängliga för handel börsnoterad Adjektiv noterad på börs börsnotering Substantiv börskurs; dagsvärdet av aktier på börsen börsrally Substantiv en tydlig uppgång i en marknad som bryter en nedgående trend börsras Substantiv kraftig kursnedgång på börsen för en enskild aktie eller fler, en eller flera branscher, alternativt hela börsen börsvingleri Substantiv spekulation (svindleri) på börsen börsvärde Substantiv ett företags summa av vad det har på aktiebörsen för tillfället börvärde Substantiv värdet av en storhet som den reglerade processen ska hålla böss Substantiv onödighet, såsom smuts och skräp (främst om saker som inte gör någon nytta) böst Adjektiv (om väder) dåligt; som består av oväder (t.ex. som innehåller snöstorm och blåst) bösta Verb tätt inpå slå (följande slag), bulta, dunka, klappa, banka, knacka, hamra bötande Substantiv det att böta böte Verb kulle eller berg där en vårdkase stått. Av fornsvenskans böta = slå eld. bötesbelopp Substantiv penningsumma som någon ska betala i böter bötesföreläggande Substantiv bötesstraff som beslutas av enskild polisman (eller tulltjänsteman, eller liknande) böteslapp Substantiv litet papper som uppvisar summan som man måste betala som straff för en trafikförseelse bötesstraff Substantiv straff som man måste betala med pengar bötfälla Verb döma till att betala böter cabb Substantiv cabriolet cacha Verb lagra i cacheminnet cache Substantiv (abstrakt) plats eller minne där senast använd data kan sparas temporärt för att snabbt komma åt det om det ska användas igen cacheminne Substantiv litet temporärt minne på datorer eller andra elektroniska komponenter som används för att snabbt få tag i data som används ofta cachera Verb variant av kaschera cachucha Substantiv en spansk dans i 3/4-takt, nationaldans i Andalusien cadmiumsulfat Substantiv en kemisk förening av svavel, syre och kadmium caesarsallad Substantiv sallad vanligen bestående av romansallat, krutonger, parmesanost, kokt ägg, svartpeppar och caesardressing, och ofta serverad med kyckling eller räkor caffelatte Substantiv variant av kaffe latte calcaneus Substantiv hälben californium Substantiv ett grundämne med atomnummer 98, atommassa 251 och symbolen Cf calla Verb syna callcenter Substantiv kontor för telefonister där man hanterar kundärenden såsom telefonförsäljning, kundtjänst, faktura-, support- och produktfrågor, nummerupplysning eller liknande calmettevaccination Substantiv vaccination mot tuberkulos calvados Substantiv äppelbrännvin från Normandie calvus Substantiv en molnart som förkortas cal calypso Substantiv en sorts (karibisk) musik och dans calypsomusik Substantiv musik av genren calypso camarasaurus Substantiv individ av den utdöda växtätande dinosaurien inom släktet Camarasaurus, inom infraordningen sauropoder (Sauropoda) cambric Substantiv ett tyg av linne- eller bomullsväv camembert Substantiv en mjuk dessertost med vitmögel av franskt ursprung camembertost Substantiv en mjuk dessertost med vitmögel av franskt ursprung camma Verb kommunicera via webbkamera campingcykel Substantiv hopfällbar (vikbar) cykel med små hjul, som kan tas med i husvagnen och användas vid camping campingkort Substantiv kort som gäller som identitetsbevis och samtidigt är rabattkort som gäller på många campingplatser i Europa campingturist Substantiv turist som ägnar sig åt camping canasta Substantiv kortspel för två till sex personer cancan Substantiv varietédans i hög fart och med höga bensparkningar cancerbarn Substantiv barn drabbat av cancer cancerbesked Substantiv besked om cancerdiagnos cancercell Substantiv celltyp som ingår i cancertumörer cancerfall Substantiv fall av cancer cancerform Substantiv särskild typ av cancer cancerforskning Substantiv metodisk undersökning av cancersjukdomar cancerframkallande Adjektiv som kan framkalla cancer cancerfri Adjektiv som inte har cancer cancerklinik Substantiv sjukhus som är specialiserad på cancersjukdomer cancerogen Adjektiv som kan framkalla cancer cancerpatient Substantiv patient som har cancer cancerprov Substantiv undersökning om cancer föreligger cancerregister Substantiv hälsodataregister på socialstyrelsen cancerrisk Substantiv risk att insjukna i cancer cancersjuk Adjektiv som lider av pågående cancersjukdom cancersjukdom Substantiv sjukdom där celldelning sker onormal och okontrollerbar cancerskräck Substantiv rädsla att få cancer cancertumör Substantiv tumör som sprider sig och växer candela Substantiv SI-enhet för ljusstyrka med beteckningen cd canossavandring Substantiv förödmjukande ursäkt för något man har gjort fel cantabile Adverb sångbart cantaloupe Substantiv en sorts melon (Cucumis melo Cantaloupe-gruppen) med ett fint nätmönstrat skal och ljusgrönt eller orange fruktkött; exemplar av denna ört cantilena Substantiv sångbar melodi canvas Substantiv vanlig stavningsvariant av kanvas canzon Substantiv en (italiensk) diktform canzonetta Substantiv liten sång, visa capacitans Substantiv mått på förmågan att lagra elektrisk laddning capillatus Substantiv en molnart som förkortas cap capita Substantiv person capodastro Substantiv variant av capotasto capoeira Substantiv en kampsport utvecklad i Brasilien capotasto Substantiv slags klämma som fästs på ett band på ett stränginstrument för att ändra tonarten capricciosa Substantiv en pizza med tomatsås, ost, skinka, svamp (oftast champinjoner) och krydda carambola Substantiv stjärnfrukt; frukt från växten Averrhoa carambola carambollage Substantiv stavningsvariant av karambollage carcinogen Adjektiv stavningsvariant av karcinogen carcinom Substantiv stavningsvariant av karcinom carillon Substantiv klockspel carnosaurie Substantiv medlem (någon av flertalet arter) av en stor grupp av rovdinosaurier som levde under jura och krita klassad som infraordningen carnosaurier (Carnosauria) carnyx Substantiv blåsinstrument av brons som var vanligt hos de forntida kelterna under järnåldern carpa Verb passa på att njuta, ta till vara av att spela old school runescape carpande Adjektiv som carpar carry Substantiv del av kastbana som inträffar före nedslag carvingskida Substantiv timglasskida casha Verb betala kontant cashande Adjektiv som cashar cashback Substantiv göra ett uttag med kontokort i samband med en transaktion cashguard Substantiv myntenhet casta Verb rollsätta castellanus Substantiv en molnart som förkortas cas casting Substantiv rollsättning caterpillar Substantiv bandfordon catgut Substantiv variant av kattgut caucaguan Substantiv en fågelart (Penelope perspicax), i familjen hockohöns (Cracidae); individ av denna art cava Substantiv mousserande vitt vin eller rosévin från olika vindistrikt i Katalonien cavatina Substantiv en sorts enkel aria eller en långsam instrumentalsats cayennepeppar Substantiv variant av kajennpeppar cebuano Substantiv västaustronesiskt språk inom språkgruppen bisaya som talas på Filippinerna cedent Substantiv den borgenär som överlåter en fordran till en ny borgenär (cessionarie) ceder Substantiv ett barrträd; (exemplar av) någon art i cedersläktet (Cedrus) cedera Verb avstå från cederolja Substantiv olja av ceder cederträ Substantiv trä från trädet ceder cedi Substantiv benämning på valutan i Ghana cedilj Substantiv liten krok under en bokstav, som den franska bokstaven ç celeber Adjektiv allmänt känd celebrera Verb fira celebritet Substantiv kändis, celeber person celest Adjektiv himmelsk, himmels- celesta Substantiv klaverinstrument med klubbor som slår mot metallstavar celiaki Substantiv glutenintolerans cellbiolog Substantiv person som är utbildad inom, forskar inom eller på annat sätt arbetar med cellbiologi cellbiologi Substantiv gren av biologin som beskriver den levande cellens struktur, funktion och samspel med sin omgivning celldelning Substantiv en process där levande celler delar sig, celldelning används av encelliga organismer för att föröka sig och av flercelliga organismer för att växa celldöd Substantiv det att en eller flera celler dör, vilket kan ske okontrollerat (nekros) vid trauma (kemiskt, mekaniskt) eller som en del i en välreglerad fysiologisk process som är ändamålsenlig för organismen, såsom ofta vid programme cellist Substantiv person som spelar cello cellkropp Substantiv den del av en cell, vilken innehåller cellkärnan, som inte betraktas som någon form av utskott; den del av en nervcell som inte är axon eller dendrit, vilken innehåller cellkärnan och från vilken dendriter och axon utgår cellkärna Substantiv membranomsluten (dubbelt membran) organell som innehåller cellens arvsmassa; de flesta celler har precis en (1) cellkärna, men somliga celltyper saknar helt cellkärna eller har flera cellkärnor cellmembran Substantiv (förekomst av) det membran som utgörs främst av ett dubbellager av fosfolipider men också av stora mängder kolesterol och proteiner, och som avgränsar en cell cellobios Substantiv disackarid bestående av två glukosrester bundna med en β-1,4-glykosidbindning cellofan Substantiv en sorts genomskinlig folie cellofikus Substantiv en växtart (Ficus wildemaniana), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art cellplasma Substantiv alla delar av en eukaryot cell, som finns mellan cellmembranet och cellkärnan cellplast Substantiv skumplast, plast i form av celler eller skum cellskelett Substantiv nätverk av proteinfilament av tre typer (aktinfilament, intermediära filament och mikrotubuli) som bland annat ger celler mekanisk hållfasthet, form, rörlighet och möjligheter till intern transport av bland annat organel cellskikt Substantiv vävnadsskikt cellstoff Substantiv kemiskt ren cellulosa (bl a som material för förband) cellulas Substantiv gruppbeteckning för diverse enzymer som har förmågan att bryta ner cellulosa cellull Substantiv textilfibrer av cellulosa celluloid Substantiv brandfarlig plast som består av cellulosanitrat mjukgjord med kamfer och används för pingisbollar; en sorts hård konstmassa cellulosa Substantiv polysackarid som utgör huvuddelen i växternas cellväggar och inte duger som föda för människor men kan användas för pappersmassa och annat cellulosanitrat Substantiv sprängämne gjort av cellulosa med hjälp av salpetersyra som kan vidarebearbetas till celluloid cellulär Adjektiv som har med celler att göra; avseende cellen eller hörande till en cell cellvägg Substantiv yttre stödjande hölje hos (icke-animalisk) cell cellvävnad Substantiv cellsamling med särskild uppgift cellära Substantiv cytologi, läran om cellerna celsiusskala Substantiv den temperaturskala (°C) som skapades av Anders Celsius och som ursprungligen definierades av vattnets fryspunkt och kokpunkt (0 °C respektive 100 °C) vid normalt lufttryck celsiustermometer Substantiv termometer graderad i 100 grader mellan vattnets fryspunkt (0°C) och kokpunkt (100°C) celt Substantiv skafthålslös bronsåldersyxa, arbetsyxa från bronsåldern vars huvud saknar skafthål (öga) cembalist Substantiv person som spelar cembalo cembalo Substantiv ett klaverinstrument som var som vanligast under barocken cementarbetare Substantiv person som arbetar med cement; arbetare vid cementfabrik cementblandare Substantiv maskin som används för att blanda cement, grus, sand och vatten till betong cementbruk Substantiv bruk där bindemedlet är cement cementera Verb gjuta i cement (kalkbruk) cementfabrik Substantiv fabrik för tillverkning av cement cementgjutare Substantiv person som gjuter med cement cementgolv Substantiv golv gjort av cement cementpasta Substantiv blandning av cement, vatten och eventuella tillsatser cenakel Substantiv tätt sammansvetsat (litterärt) sällskap (inom intelligentian) för inbördes beundran; sluten krets cenobit Substantiv munk som lever tillsammans med andra munkar cenotaf Substantiv variantform till kenotaf; skengrav, minnesvård censor Substantiv innehavare av högt ämbete i antikens Rom censurerande Substantiv det att censurera centaur Substantiv variant av kentaur centavo Substantiv underenhet i vissa valutor, motsvarande en hundradel av valutaenheten centerparti Substantiv parti som finns i mitten på den politiska kartan och vars åsikter i t.ex. skattefrågor ligger mellan vänster- och högerpartiernas åsikter centerpartist Substantiv medlem av Centerpartiet centerpartistisk Adjektiv i linje med Centerpartiets politik, som tillhör eller rör Centerpartiet centiampere Substantiv enhet (med beteckningen cA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 10−2 ampere centicoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas cC och definieras som 10−2 coulomb centigram Substantiv vikt utgörande 10−2 gram, alltså ett hundradels gram centiliter Substantiv rymdmått motsvarande 0,01 (en hundradels) liter = 10 kubikcentimeter centiljard Substantiv talet 10603 = ett tusen centiljoner centiljon Substantiv ett tal, 10600 = 1 000 000100 centilong Substantiv måttenhet för barnkläder (efter barnets längd) centimeterlång Adjektiv omkring en centimeter lång centner Substantiv en äldre viktsenhet (100 skålpund, dvs ung 42,5 kg) centra Verb sända bollen mot spelplanens mitt eller till en medspelare centralafrikan Substantiv person från Centralafrikanska republiken eller med centralafrikanska rötter centralamerikan Substantiv person (främst manlig) från Centralamerika centralamerikansk Adjektiv som rör Centralamerika centralamerikanska Substantiv kvinna från Centralamerika centralantenn Substantiv anläggning (av kablar och förstärkare) med gemensam antenn (för radio och tv) för flera mottagare i en byggnad centralantändning Substantiv antändning av laddningen i ett eldvapen i kärnlinjens riktning centralasiatisk Adjektiv hörande till Centralasien, till centrala Asien centralbibliotek Substantiv bibliotek som betjänar flera bibliotek (folkbibliotek) i ett geografiskt område (ett län) centralbyrå Substantiv centralt kontor (byrå); namn på vissa myndigheter, t.ex. Statistiska centralbyrån centraldammsugare Substantiv dammsugare inbyggd i hus med centralt placerad motor och dammbehållare och anslutning för slang i flera rum centralenhet Substantiv centrala delen av en datamaskin centraleuropeisk Adjektiv som rör Centraleuropa centraleuropeiska Substantiv kvinna från Centraleuropa centralfåra Substantiv fåra (sulcus centralis) på storhjärnsbarken vilken går i sidled och avgränsar pannloben (ventralt) från hjässloben (dorsalt) centralförening Substantiv förbund, sammanslutning av flera föreningar (inom idrott, jordbruk) centralgrop Substantiv liten nedsänkning (fovea centralis) i mitten av gula fläcken (macula lutea) i näthinnan (retina), vilken endast innehåller tappar i hög koncentration, som här heller inte täcks av andra nervceller, och svarar för ögats s centralinstitut Substantiv institut som intar en central position i förhållande till andra (t.ex. regionala) centralisation Substantiv förflyttning av en eller flera schackpjäser mot schackbrädets centrum centralisera Verb förena i en punkt (centrum), samla till ett ställe, ställa under gemensam ledning centraliserad Adjektiv koncentrerad till centrum, centralstyrd centraliserande Adjektiv som centraliserar centralisering Substantiv det att centralisera centralism Substantiv strävan efter centralisering centrallager Substantiv centralt lager (för en butikskedja) centrallyrik Substantiv intim stämningslyrik centralmakt Substantiv stat som under första världskriget ingick i alliansen med de starkaste militärmakterna i Centraleuropa, Tyskland, Österrike-Ungern och Osmanska riket (Turkiet) centralort Substantiv tätort i en kommun med huvudsäte för kommunstyrelsen centralortsteori Substantiv teori som beskriver tätorters storlek och spridning centralstimulerande Adjektiv som stimulerar det centrala nervsystemet (särsk om vissa narkotika) centraltagg Substantiv centralt placerad tagg i areol på en kaktus. Kan bestå av flera taggar. centraluppvärmning Substantiv det samma som centralvärme centralvärme Substantiv uppvärmning av flera rum eller lägenheter genom fördelning av värme från en central värmekälla centrera Verb göra så att något hamnar i mitten /av stycket/ centrerande Substantiv det att centrera centrering Substantiv det att centrera centrifug Substantiv apparat som genom snabb rotation och resulterande centrifugalkraften möjliggör eller accelerar någon fysisk process (oftast något slags separation) centrifugal Adjektiv i riktning bort från rotationscentret centrifugalfläkt Substantiv fläkt där strömningen (av luft eller annan gas) kommer in längs rotationsaxeln, sedan bryts rätvinkligt, trycks ut genom centrifugalkraft och oftast lämnar fläkten radiellt centrifugalkraft Substantiv skenbar kraft som försöker dra en roterande kropp bort från dess rotationscentrum centrifugalseparator Substantiv apparat som särskiljer olika beståndsdelar i ett ämne, särskilt apparat som skiljer ut grädde från mjölk centrifugera Verb torka tvättkläder med centrifug centriol Substantiv organell som hjälper till vid celldelning centripetalacceleration Substantiv den konstanta, inåtpekande acceleration ett föremål har när det rör sig i en cirkelformad bana med konstant banhastighet centripetalkraft Substantiv resulterande kraft som verkar inåt på ett föremål som kretsar i en cirkelformad bana centrisk Adjektiv som avser centrum centromer Substantiv (någorlunda centralt) område i en kromosom (som består av två systerkromatider) där de två systerkromatiderna sitter ihop med varandra centrosom Substantiv organell som organiserar mikrotubuli (speciellt vid celldelning) och som innehåller två centrioler centrumdöd Substantiv butiksdöd i centrum av städer (till följd av utflyttning till köpcentrum och e-handel) centrumtapp Substantiv räfflad trätapp som limmas i två hål som fog cephalium Substantiv ansamling av hårliknande ull som utmynnar ur areolen hos vissa kaktussläkten, bland annat melocactus och cephalocereus cerat Substantiv salva för torra läppar ceratosaurus Substantiv någon av de rovdinosaurier som räknas till infraordningen carnosaurier Ceratosauria; en grupp theropoder vilka definieras av att de delar en mer närstående, gemensam förfader med Ceratosaurus än med fåglar; individ av de cerealier Substantiv sädesväxter; brödsäd cerebellum Substantiv lillhjärna cerebral Adjektiv som avser hjärnan cerebrospinalvätska Substantiv den vätska som fyller hjärnans ventriklar och subaraknoidalrummet ceremoniel Substantiv (föreskrifter om) det som skall iakttas vid vissa högtidliga tillfällen ceremoniell Adjektiv högtidlig, stel ceremoniös Adjektiv som präglas av ceremonier ceremoniöst Adverb på ett ceremoniöst sätt cerise Adjektiv som har cerise färg cerium Substantiv ett grundämne med atomnummer 58, atommassa 140 och symbolen Ce ceriumoxid Substantiv kemisk förening av cer och syre, CeO2 cernera Verb inringa, omringa, stänga inne, innesluta (en borg, i en borg) cernerad Adjektiv inringad, omringad, innestängd, innesluten cernering Substantiv inneslutning certificera Verb variant av certifiera certificerande Adjektiv som certificerar certifiera Verb förse med certifikat; intyga, attestera certifierande Adjektiv som certifierar certifiering Substantiv standardiserad prövning för utfärdande av ett certifikat eller annat intyg, till exempel en licens, ett diplom eller en yrkeslegitimation cervikalkanal Substantiv lumen i livmoderhalsen cervikalkota Substantiv envar av de hos människan sju kotor som sitter överst av ryggkotorna och bildar halsen cervix Substantiv livmoderhals (cervix uteri) cervixcancer Substantiv livmoderhalscancer cesareopapism Substantiv statsskick där statschefen även är kyrkans överhuvud cesarsallad Substantiv (mindre vanligt) en alternativ stavning av caesarsallad cesium Substantiv ett grundämne med atomnummer 55, atommassa 133 och symbolen Cs cesiumbromid Substantiv en kemisk förening av brom och cesium cesiumhydroxid Substantiv kemisk förening av cesium, väte och syre cesiumjodid Substantiv kemisk förening av cesium och jod cesiumnitrat Substantiv kemisk förening av kväve, syre och cesium cesiumsulfat Substantiv kemisk förening av svavel, syre och caesium cess Substantiv sänkt c; ton med frekvens nära 246,94 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med h och aississ cessess Substantiv dubbelsänkt c; ton med frekvens nära 233,08 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med b och aiss cession Substantiv borgenärs överlåtelse av en fordran till en annan person utan gäldenärens medverkan cessionant Substantiv den som gör cession (bankrutt, konkurs), bankruttör cessionarie Substantiv den borgenär som erhåller en fordran från en tidigare borgenär (cedent) cessionera Verb göra cession cesur Substantiv paus eller taktvila i en vers cetiosaurus Substantiv en växtätande dinosaurie inom det utdöda släktet Cetiosaurus, inom infraordningen †sauropoder (†Sauropoda); individ av detta släkte cetologi Substantiv läran om valar ceviche Substantiv en kall maträtt populär över hela Latinamerika som sägs ha peruanskt ursprung bestående av färska skaldjur i syrlig marinad av citrus, vinäger eller liknande ceylonmakak Substantiv en på Sri Lanka levande däggdjursart (Macaca sinica) inom släktet makaker (Macaca); individ av denna art chaconne Substantiv en gammal spansk eller italiensk dans; musikstycke med ett ständigt återkommande basparti chacotinamo Substantiv en fågelart (Nothura chacoensis) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art chagrin Substantiv ett sorts läder (se chagrin) chagräng Substantiv en sorts fint läder (särsk i bokband) chailatte Substantiv varm dryck av svart te kryddat med nejlika, kanel, kardemumma och ingefära, samt skummad mjölk chaite Substantiv varm dryck av te kryddat med kardemumma, ingefära och kanel chakra Substantiv ettdera av sju energicentrum som anses finnas längs ryggraden och påverka kroppens och själens balans chaladjiska Substantiv ett turkspråk som talas av cirka 42 000 talare i Markaziprovinsen i Iran chalazion Substantiv cysta på ögonlocken bildad av sekretretention i en av de meibomska körtlarna; en kronisk vagel challe Substantiv ett sött, vitt bröd som traditionellt äts under den judiska sabbaten chambriär Substantiv stallmästarpiska, piska med kort skaft och lång snärt chamorro Substantiv ett malajo-polynesiskt språk som talas av ungefär 77 000 personer i Guam och på Nordmarianerna chamotte Substantiv eldfast lera chamottering Substantiv det att blanda in chamotte i en massa champagnebutelj Substantiv flaska med champagne champagneflaska Substantiv flaska med champagne champagnefotboll Substantiv glad och publikvänlig fotboll champagneglas Substantiv glas avsett för champagne champagnekork Substantiv kork till en champagneflaska champagneskål Substantiv typ av vinglas med hög fot och skålformad överdel champagnevisp Substantiv liten visp vars syfte är att avlägsna bubblor från champagne och andra mousserande viner champinjon Substantiv individ av släktet champinjoner (Agaricus), särskilt om denna använd såsom matsvamp (i synnerhet om de vanligast odlade arterna Agaricus bisporus och Agaricus campestris) champinjonbädd Substantiv bit jord för odling av champinjoner champinjonsoppa Substantiv soppa, i vilken champinjoner är en mycket viktigt ingrediens champinjonsås Substantiv sås tillagad på champinjoner championat Substantiv mästerskap changemang Substantiv förändring; scenväxling changera Verb förändras till det sämre, blekas; tappa i utseende chansande Substantiv det att chansa chanson Substantiv fransk visa chansonett Substantiv enklare, kort visa, vanligen av komisk eller frivol karaktär och framförd under kabaré- och varietéföreställningar chant Substantiv person från det ugriska folkslag, av vilket de flesta är bosatta kring floden Ob i västra Sibirien i Ryssland chantier Substantiv person från ett ugriskt folkslag, de flesta bosatta kring floden Ob i västra Sibirien i Ryssland chantiska Substantiv ett ugriskt språk som talas av chanterna kring floden Ob i västra Sibirien i Ryssland chanukka Substantiv judisk högtid som firas under åtta dagar till minne av återinvigningen av Jerusalems tempel efter mackabéernas seger över syrianerna chaparral Substantiv typ av vegetation bestående av hårdbladsväxter som är vanlig i bland annat Kalifornien chaperon Substantiv huvudbonad bestående av en mer eller mindre avancerad tygkreation som täcker huvud och hals, även hjälmtäcke charabang Substantiv öppen vagn med sätena mot varandra chargera Verb överdriva charkuteri Substantiv butik som säljer köttvaror, charkuterivaror charkuterist Substantiv persom som tillverka och sälja charkuterivaror som korv och kött charkuterivara Substantiv köttvara som framställts genom att kött bearbetats till praktisk storlek och form charmera Verb charma; tjusa, behaga charmeuse Substantiv en sorts sidentyg; silketrikå (t ex till underkläder) charmknutte Substantiv man som charmar charmkvark Substantiv en av sex sorters kvarkar charmlös Adjektiv som saknar charm charmoffensiv Substantiv avsiktligt försök att uppnå något genom att använda charm charmonium Substantiv en meson bestående av en charm- och en anticharmkvark charmtroll Substantiv charmerande person, person som lyckas charma (charmera) och förtrolla charpi Substantiv linneskav, uppristat linne till förband charterbuss Substantiv buss som chartrats, d.v.s. hyrts, för att transportera en grupp människor till en förutbestämd destination, ofta i syfte för turism eller rekreation charterresa Substantiv sällskapsresa i flygplan eller buss som hyrts av resebyrå charterresenär Substantiv person som reser med en charterresa, ofta inklusive både flyg och boende chartra Verb hyra flygplan eller buss (och tillhörande personal) för viss resa chartrande Adjektiv som chartrar chartreuse Substantiv en sorts likör chasidism Substantiv variant av chassidism chassidisk Adjektiv som rör chassidism chassidism Substantiv en judisk väckelserörelse chassinummer Substantiv tillverkningsnummer som varje bilchassi har chateaubriand Substantiv biffstek på oxfilé chattare Substantiv person som chattar chatter Substantiv germansk folkgrupp med detta namn chattrobot Substantiv programvara som simulerar ett samtal (bland annat använd inom kundtjänst) chauvinism Substantiv överdriven eller skrytsam fosterlandskärlek chavacano Substantiv filippinskt kreolspråk blandat av spanska och tagalog chazar Substantiv variant av khazar chazarisk Adjektiv variant av khazarisk checkbok Substantiv checkhäfte checkkonto Substantiv konto för penningmedel som kan disponeras genom utställning av checker chefsassistent Substantiv en Chef är någon som bestämmer hihihihihihihihihihihihihihihhinhi PS chefsförhandlare Substantiv person som leder förhandlingar för en organisation eller stat inom ett visst område chefsjurist Substantiv person som är chef för juristerna i ett företag eller en organisation chemisett Substantiv löst skjortveck cherimoya Substantiv frukt från cherimoyaplantan (2) cherokes Substantiv person tillhörande den cherokesiska indianstammen, speciellt man cherokesiska Substantiv ett irokesiskt språk som talas av cherokeserna i Förenta staterna chetrum Substantiv underenhet motsvarande en hundradel av den bhutanesiska valutan ngultrum chevaleresk Adjektiv ädelsinnad, ridderlig, hövlig, artig chevelyr Substantiv håruppsättning, peruk cheviot Substantiv en sorts ylletyg chevreau Substantiv (egentligen killing) en sorts garvat skinn av get (eller häst) chia Substantiv mexikansk chiasalvia chiafrö Substantiv frö från växten mexikansk chiasalvia som används i matlagning chianti Substantiv en sorts italienskt vin chiasma Substantiv korsning chibchansk Adjektiv som angår en språkfamilj inhemsk för det ett område mellan östra Honduras till norra Colombia och inkluderar urfolk från dessa länder samt från Nicaragua, Costa Rica och Panama chickenrace Substantiv tävling som pågår till dess en med fara för sitt liv drar sig ur leken och då förlorar chicklit Substantiv en litteraturgenre som skildrar livet för storstadskvinnor i 20- och 30-årsåldern chiffertecken Substantiv symbol som används som del av ett chiffer chiffong Substantiv tunt, transparent och lätt tyg tillverkat av silke eller rayon chiffrera Verb skriva med chiffer chiffrerande Adjektiv som chiffrerar chikan Substantiv förolämpning, skymf; skam; renons (i trumf m.m.) chikanera Verb förolämpa, eller medvetet stämpla någonting negativt chikanering Substantiv det att chikanera; handling eller uttalande som chikanerar någon chikanös Adjektiv förolämpande chikfeber Substantiv sjukdom orsakad av RNA-viruset chikungunyavirus som ingår i alfavirusgruppen i familjen togavirus chikungunyafeber Substantiv sjukdom orsakad av RNA-viruset chikungunyavirus som ingår i alfavirusgruppen i familjen togavirus chilen Substantiv person från Chile chilenare Substantiv man från Chile chilensk Adjektiv som rör Chile chilenska Substantiv kvinna från Chile chilesalpeter Substantiv en sorts konstgödsel (natriumnitrat) chiletinamo Substantiv en fågelart (Nothoprocta perdicaria) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art chilipeppar Substantiv en sortgrupp inom arten spanskpeppar (Capsicum annuum) chilisås Substantiv någon slags sås som har chili som främsta smaksättare chimpa Verb engagerat inspektera bilder som man just tagit med sin digitala kamera chimär Substantiv illusion, fantasi, synvilla, inbillning, falsk föreställning, orimlighet chimärisk Adjektiv som en chimär chinchilla Substantiv en sorts sydamerikansk gnagare med värdefullt skinn chinjong Substantiv hårpung (av löshår) i nacken chinos Substantiv byxor av chinotyg som är ett lätt bomullstyg chintz Substantiv en sorts mönstrat och på ena sidan glättat tyg chipolata Substantiv slags tunn korv från Storbritannien chippa Verb göra en chipp chippad Adjektiv som chippats chippendale Substantiv en engelsk (möbel)stil av rokokotyp chirre Substantiv chips (snacks) chockhöja Verb höja något plötsligt eller kraftigt chockhöjning Substantiv plötslig eller kraftig höjning av något chockrosa Adjektiv med starkt rosa färg chockvåg Substantiv efterverkning av något överraskande (till exempel en obehaglig nyhet) som orsakar starka reaktioner choka Verb strypa lufttillförseln till en förgasarmotor choke Substantiv spjäll som hindrar (stryper) lufttillförseln till en förgasare, vilket ger en fetare bränsleblandning, som lättare får motorn att starta chokla Substantiv variant av choklad chokladask Substantiv presentask fylld med chokladpraliner chokladboll Substantiv bakverk bestående av smet med kakao, havregryn, smör och strösocker rullad till en liten boll och garnerad med kokos (om det är kokosboll), pärlsocker eller strössel chokladbrun Adjektiv brun som choklad chokladfabrik Substantiv fabrik där det produceras choklad chokladfontän Substantiv fontän som istället för vatten innehåller en blandning av smält choklad och någon matolja chokladfärgad Adjektiv med samma färg som choklad chokladkartong Substantiv presentask fylld med chokladpraliner chokladmousse Substantiv efterrätt i form av mousse med chokladsmak chokladpannkaka Substantiv pannkaka innehållande choklad chokladpralin Substantiv mindre, ofta approximativt kubisk, sfärisk eller cylindrisk och max ett par–tre kubikcentimeter stor, ätbar bit av choklad och eventuella mindre tillägg, ofta vackert dekorerad och tillverkad med god smak som primärt mål chokladprovning Substantiv provsmakning av choklad chokladpudding Substantiv en sorts efterrätt med chokladsmak chokladpålägg Substantiv pålägg av choklad chokladsmak Substantiv smak av choklad choralis Substantiv kordjäkne, sångare i pojkkör chorizo Substantiv en sorts spansk kryddkorv choronsås Substantiv bearnaisesås som smaksatts med tomat chosa Verb ha choser för sig, krumbukta sig, göra sig till chosande Adjektiv som chosar chosefri Adjektiv naturlig, okonstlad; inte tillgjord; fri från choser choser Substantiv konster, krumbukter, puts; tillgjort och pretentiös manér eller beteende chosig Adjektiv tillgjord, förkonstlad chrusjtjovka Substantiv lägenhet i ett sådant hus chuppa Substantiv baldakin (symboliserande det blivande hemmet) som hänger över brudparet under deras vigsel churro Substantiv ett (ofta) avlångt, friterat, spanskt bakverk chutney Substantiv typ av söt och kryddstark syltliknande inläggning av frukt, använd som tillbehör till indiska maträtter ciabatta Substantiv ett slags italienskt långjäst bröd ciborium Substantiv välvd överbyggnad över altare vilande på fyra kolumner i katolska kyrkor ciceron Substantiv vägvisare cideri Substantiv bryggeri för cider cif Adverb utan kostnader för lastning, frakt och försäkringar cigarettfimp Substantiv sista stumpen av en cigarett, det som är kvar efter att en cigarett rökts cigarettmärke Substantiv fabrikat av cigaretter cigarettobak Substantiv finskuren tobak som används i cigaretter cigarettpaket Substantiv (vanligen rätblocksformat) paket med (kanske ett tjugotal) cigaretter (vilket kan köpas i butik) cigarettrök Substantiv rök från en brinnande cigarett cigarettrökare Substantiv person som röker cigaretter cigarettändare Substantiv handhållen apparat för att framställa eld cigarill Substantiv mindre version av en cigarr cigarrlåda Substantiv rektangulär trälåda avsedd att förvara cigarrer cigarrsnoppare Substantiv verktyg som skär av ena änden av en cigarr så att den kan rökas ordentligt cigarrökare Substantiv person som röker cigarrer cikada Substantiv insekt (bl. a. i Medelhavsländerna) som ger ifrån sig ett mycket genomträngande läte (från ett ljudorgan på hanarnas buksida) cikoria Substantiv en art (Cichorium intybus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten cikoria cikoriakaffe Substantiv ett surrogat till kaffe som framställdes på mald cikoria eventuellt blandat med äkta kaffe ciliarkropp Substantiv cirkulär struktur som ligger bakom regnbågshinnan i ögat och som via tunna trådar fäster till ögats lins; kontraktion av den glatta muskulaturen i ciliarkroppen minskar dess radie, vilket minskar den utdragande effekten cilie Substantiv hårliknande utskott från epitelceller vars funktion är att transportera partiklar och slem; flimmerhår cineast Substantiv person som är mycket intresserad av film och filmrelaterade ämnen cinematek Substantiv filmarkiv cinnober Substantiv ett kvicksilvermineral bestående av kvicksilver och svavel; ett rött färgämne som har framställts ur detta mineral cirkadiansk Adjektiv cyklisk med en period av ungefär ett dygn, som styrs av organismens inre, biologiska klocka; som därmed är subjektiv och kan skilja sig från det objektiva dygnet cirkapris Substantiv rekommenderat försäljningspris som anges som riktlinje av tillverkaren till butikerna cirkelarea Substantiv area innanför en cirkel cirkelbana Substantiv cirkelformig bana cirkelbevis Substantiv logiskt felslut där premissen för ett argument antar att slutsatsen är sann cirkelbåge Substantiv del av (randen hos en) cirkel cirkeldefinition Substantiv ett försök till att definiera något, där man använder det som ska definieras som utgångspunkt för definitionen cirkeldiagram Substantiv diagram som består av en cirkel som är uppdelad i ändligt många cirkelsektorer (t.ex. med olika fyllningsfärg), där varje sektor precis svarar mot en datapost vars värde (så när som på en diagramgemensam normalisering) ä cirkelform Substantiv form med formen av en cirkel cirkelformad Adjektiv av samma form som en cirkel cirkelformig Adjektiv av samma form som en cirkel cirkelledare Substantiv person som leder en studiecirkel cirkelrund Adjektiv av samma form som en cirkel; rund som en cirkel cirkelsegment Substantiv del av en cirkel som begränsas av en sekant eller korda cirkelsektor Substantiv del av cirkel som begränsas av två radier samt den cirkelbåge radierna avgränsar cirkulationsintegral Substantiv kurvintegral beräknad längs en sluten kurva; använder ofta integraltecknet ∮ cirkulationsplats Substantiv plats där tre eller fler bilvägar ansluts till en gemensam enkelriktad (moturs vid högertrafik och medurs vid vänstertrafik, sett ovanifrån) cirkelring kring en cirkelformad mittyta (rondell), som ett alternativ till en cirkulationspump Substantiv pump som håller en vätska i rörelse i ett slutet system, oftast i syfte att transportera värme cirkulationsrubbning Substantiv hjärt-kärlsjukdom cirkulationssystem Substantiv det organsystem som utgörs av hjärtat och blodkärlen (och blodet), och som bland annat svarar för transport av syre och näringsämnen till kroppens alla celler, transport av koldioxid och avfallsämnen från vävnaderna, tra cirkulerande Substantiv det att cirkulera cirkulär Adjektiv cirkelformad, rund cirkumfix Substantiv tvådelat morfem vars delar kan läggas till i början och i slutet av ett morfem för att skapa en ny betydelse cirkumflex Substantiv ett diakritiskt tecken, format som en triangel utan bas, ett "tak", och placerat ovanför bokstav cirkumflexaccent Substantiv tvåtoppsaccent, enstaviga ord med tvåstavighetsaccent cirkumpolär Adjektiv som alltid kan ses över horisonten oberoende av himlakroppens rotation runt sin egen axel cirkusakrobat Substantiv akrobat som uppträder på cirkus cirkusapa Substantiv apa som uppträder på cirkus cirkusartist Substantiv artist som uppträder på cirkus cirkusdirektör Substantiv en person som äger eller håller i en cirkus cirkusdjur Substantiv djur som uppträder på cirkus cirkuselefant Substantiv elefant som uppträder på cirkus cirkusfält Substantiv fält som används för kringresande cirkusar cirkusföreställning Substantiv föreställning som ges av en cirkus cirkushäst Substantiv häst som uppträder på cirkus cirkusjonglör Substantiv jonglör som uppträder på cirkus cirkusnummer Substantiv framträdande på en cirkus cirkusplats Substantiv fält som används för kringresande cirkusar cirkustält Substantiv tält som används för att bygga in manegen på en cirkus cirros Substantiv levercirros cirrus Substantiv cirrusmoln, fjädermoln cirrusmoln Substantiv fjädermoln, tunna slöjliknande skyar cisalpin Adjektiv belägen på denna sida om Alperna cisalpinsk Adjektiv belägen på denna sida om Alperna (ursprungligen med en romersk utgångspunkt, alltså söder om Alperna) ciselera Verb gravera eller bearbeta (metallföremål) med avsikten att antingen skapa relief eller ta bort ojämnheter ciselör Substantiv person som ciselerar till yrket ciskvinna Substantiv person som är kvinna och vars könsidentitet överensstämmer med det kön hon tilldelades vid födseln cisman Substantiv person som är man och vars könsidentitet överensstämmer med det kön han tilldelades vid födseln cisperson Substantiv person vars biologiska kön överensstämmer med dess juridiska, sociala och självidentifierade kön och därmed genom könsuttryck och/eller könsidentitet inte överskrider kulturella könsnormer ciss Substantiv höjt c; ton med frekvens nära 277.18 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med hississ och dess cississ Substantiv dubbelhöjt c; ton med frekvens nära 293.66 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med d och essess cisterciens Substantiv munk eller nunna av cisterciensorden cistercienser Substantiv variant av cisterciens cistern Substantiv behållare för vätskor citationstecken Substantiv interpunktionstecken som bland annat används för att indikera citerad text citatjakt Substantiv nitiskt sökande (av media) efter ett citat från någon inblandad citatlån Substantiv lånord som lånats in ett språk från ett annat helt utan någon anpassning (i exempelvis stavning) citatord Substantiv lånord som vid inlånet inte språkanpassats, fått allmän acceptans eller (än så länge) inte spridits bland talarna i stort citattecken Substantiv variant av citationstecken citerande Substantiv det att citera citering Substantiv det att citera citrat Substantiv anjon av ; salt eller ester av citroncest Substantiv finrivet skal av citron citrondryck Substantiv (oftast kall) dryck med citronsmak citronfikus Substantiv en växtart (Ficus microcarpa) inom växtfamiljen mullbärsväxter (Moraceae); individ av arten citronfikus citronfjäril Substantiv en dagfjärilsart (Gonepteryx rhamni) tillhörande släktet Gonepteryx; individ av denna art citrongul Adjektiv färgton som liknar en mogen citron citronkaka Substantiv mjuk kaka med citron(smak) (i degen) citronmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på citroner citronmeliss Substantiv citrondoftande växt, Melissa officinalis citronpaj Substantiv paj som innehåller och smakar citron citronsjöborrekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis aurea citronskal Substantiv skal på eller från en citron citronskiva Substantiv (tunn) skiva av en citron citronslem Substantiv kvinnans vaginalvätska citronsmak Substantiv smak av citron citronsorbet Substantiv sorbet av citroner citronsur Adjektiv sur som en citron citronsyra Substantiv en organisk syra, formellt namn 2-hydroxi-1,2,3-propantrikarboxylsyra, C6H8O7; vanligt förekommande i i synnerhet citrusfrukter citronsyracykel Substantiv cyklisk serie biokemiska reaktioner i levande celler som utgör en del av cellandningen och utvinner energi ur glukos och andra ämnen citrontörne Substantiv en växtart (Citrus trifoliata), i familjen vinruteväxter (Rutaceae); exemplar av denna art citronvatten Substantiv dricksvatten, till vilket man har tillsatt citronsaft eller bitar av citron citronverbena Substantiv en art (Aloysia citrodora) inom växtfamiljen verbenaväxter (Verbenaceae); individ av växtarten citronverbena citronyoghurt Substantiv yoghurt med citronsmak citronärla Substantiv en art (Motacilla citreola) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten citronärla citrusfrukt Substantiv frukt från någon växt tillhörande släktet Citrus inom familjen vinruteväxter (Rutaceae) citruspress Substantiv köksredskap för att pressa ur saften ur citrusfrukter citrussläktet Substantiv växtsläktet Citrus i växtfamiljen vinruteväxter (Rutaceae), känt för sina välsmakande citrusfrukter citrussmak Substantiv smak av citrusfrukter cittra Substantiv en typ av stränginstrument citydress Substantiv förmiddagsdräkt med mörk kavaj och randiga byxor civilanställd Substantiv person inom exempelvis militären och polisen, som inte är att betrakta som militär tjänsteman respektive polis civilare Substantiv polis (i motsats till militär) civildomstol Substantiv domstol som prövar frågor som rör civilrätt civilekonom Substantiv person med examen från handelshögskola eller motsvarande civilförsvarsstyrelse Substantiv myndighet eller organisation som har huvudansvar för civilförsvaret civilingenjör Substantiv yrkesexamen i Sverige som, sedan 2007, motsvarar fem års heltidsstudier vid en teknisk högskola civilingenjörsstudent Substantiv student vid ett utbildningsprogram på en högskola eller ett universitet vilket leder till civilingenjörsexamen civilisationskritik Substantiv kritik av det moderna samhället civilisationskritiker Substantiv person som kritiserar det moderna samhället civilisering Substantiv det att civilisera civilkurage Substantiv mod att stå för sin mening civilmilitär Substantiv beteckning på civil tjänsteman (med militär tjänstegrad) anställd vid en svensk militär stab eller annan militär enhet (bland annat läkare, auditörer, präster och utbildningsintendenter) civilmotstånd Substantiv icke-väpnat politiskt motstånd mot en viss makt, styrka, regim civilmål Substantiv tvistemål civilplikt Substantiv del av totalförsvarsplikten inom totalförsvaret där medborgare förbereds för att kunna rycka in i samhällsviktiga tjänster i framtida krisläge civilrätt Substantiv rättsreglerna för förhållandena mellan enskilda (familjerätt, arvsrätt m m) civilrättslig Adjektiv som har att göra med civilrätt civilsamhälle Substantiv föreningslivet, tredje sektorn civilstånd Substantiv familjemässig ställning (gift, ogift, änkling, änka, frånskild) civiläktenskap Substantiv äktenskap som ingåtts genom borgerlig vigsel clairobscur Substantiv stavningsvariant av klärobskyr clairvoyance Substantiv variant av klärvoajans clarteist Substantiv medlem i det socialistiska förbundet Clarté claves Substantiv musikinstrument som består av två träpinnar, ofta tillverkade i mahogny, som slås i försiktiga rörelser mot varandra clavicula Substantiv vetenskapligt namn för nyckelbenet clavinet Substantiv en typ av elektromekaniskt klaverinstrument utvecklat ur klavikord clearing Substantiv utjämning av balans (överföring av pengar, avräkning) mellan banker, klarering clementin Substantiv stavningsvariant till klementin cliffhanger Substantiv spännande sekvens i en film, TV-serie, bok eller liknande, som lämnas oavslutad vid reklamavbrott eller avsnittets/bokens slut clips Substantiv smycke som kläms fast vid t ex en klänning clou Substantiv glansnummer, höjdpunkt (av fest, program eller liknande) cocacola Substantiv söt, mörkfärgad kolsyrad läskedryck som ofta innehåller färgämnen och koffein cochlea Substantiv medicinsk term för bensnäcka cocktaileffekt Substantiv skadlig samverkan av olika kemikalier som var för sig är ofarliga cocktailklänning Substantiv klänning som används vid mindre formella, men festliga tillställningar som t.ex. vid cocktailpartyn cocktailsås Substantiv slags rosafärgad sås som passar till skaldjur cocoihäger Substantiv en fågelart (Ardea cocoi) inom familjen hägrar (Ardeidae); individ av denna art cocosregngök Substantiv en fågelart (Coccyzus ferrugineus) i familjen gökar (Cuculidae); individ av denna art coda Substantiv (egentligen svans) avslutande del av en musiksats (särskilt efter repris) codex Substantiv (plural codices) gammal handskriven bok; lagsamling coelurosaurie Substantiv någon av de arter i som ingår i kladen coelurosaurier (Coelurosauria) i underordningen theropoder (Theropoda); individ av dessa arter coelurosaurier Substantiv en klad (Coelurosauria) dinosaurier inom underordningen theropoder (Theropoda) cognacsglas Substantiv variant av konjaksglas cok Adverb stavningsvariant av çok colchicin Substantiv en giftig alkaloid som förekommer i underjordiska stamdelar hos växten hösttidlösa (Colchicum autumnale) collegetröja Substantiv långärmad trikåtröja colombianske Adjektiv bestämd form singular maskulin av colombiansk commandotrupp Substantiv elittrupp med landstigning som specialitet; stöttrupper compadecido Adjektiv medlidsam, rörd completorium Substantiv (egentligen avslutning) den sista av de åtta dagliga bönegudstjänsterna i tidegärden; kvällsgudstjänst concealer Substantiv smink som används för att dölja strukturella och färgmässiga ojämnheter i huden concealerborste Substantiv sminkborste som används till täckstift concertina Substantiv en variant av dragspel utvecklad i England och något senare även Tyskland congadansare Substantiv person som dansar conga; deltagare i ett congatåg congestus Substantiv en molnart som förkortas con connecta Verb ansluta conquistador Substantiv europeisk erövrare av Amerika (från iberiska halvön) containerfartyg Substantiv fartyg som lastar containrar containerhamn Substantiv hamn för skepp som transportera container containertransport Substantiv godstransport där godset är lastat i en container contig Substantiv en sammanhängande rad av överlappande sekvenser contouringborste Substantiv sminkborste som används till contouring controller Substantiv någon som följer upp och kontrollerar en organisations ekonomi genom att göra prognoser samt upprätta budgetar och liknande convincing Adjektiv övertygande coola Verb ta det lugnt coolhet Substantiv egenskapen eller tillståndet att vara cool cooling Substantiv någon som anses vara cool copande Adjektiv det att copa copernicium Substantiv ett grundämne med atomnummer 112 och symbolen Cn coping Adjektiv det att copa copyskrivande Substantiv det att (som arbetsuppgift) producera och hantera text som copywriter copytvätt Substantiv förbättrande utveckling av copytext coremuskulatur Substantiv bålmuskulatur corioliskraft Substantiv en fiktiv kraft som används för att förklara en avböjning i vägen för en kropp som rör sig på latitud i förhållande till jorden när den observeras från jorden coronaavstånd Substantiv det att människor ser till att inte komma för nära varandra (vad gäller fysiskt avstånd, t.ex. minst två meter) i syfte att minska risken för smittspridning av viruset bakom sjukdomen covid-19 (som blev en global pandemi coronabubbla Substantiv situation där umgänge med utomstående är begränsat för att förebygga smittspridning av coronaviruset som orsakar covid-19 coronaepidemi Substantiv epidemi orsakad av coronavirus, nästan uteslutande om den epidemi av covid-19 som uppstod i Kina i slutet av 2019 och sedan spreds över världen och blev till en global pandemi under 2020 coronafri Adjektiv som är fri från coronavirus eller covidsmitta coronahund Substantiv hund som skaffats som husdjur under covid-19-pandemin (som medförde att människor i mycket större utsträckning befann sig i hemmet) coronahälsning Substantiv hälsning (med armbågen istället för handskakning) som beaktar social distansering (i samband med coronapandemin från 2020) coronakris Substantiv den gemensamma (mänskliga, sociala, finansiella, samhällsekonomiska) omfattande påfrestning som orsaka(de)s av covid-19-pandemin med början år 2020; enskild mycket negativ situation som orsaka(t)s av covid-19 coronaoro Substantiv psykologisk oroskänsla eller försiktigare beteende direkt eller indirekt orsakad eller orsakat av covid-19-pandemin som spreds över hela världen under 2020 (t.ex. rädsla att själv bli sjuk, rädsla att någon närstående sk coronapandemi Substantiv pandemi orsakad av coronavirus (särskilt eller uteslutande om pandemin orsakad av viruset SARS-CoV-2) coronarenovering Substantiv renovering av hemmet under coronapandemin coronarestriktion Substantiv (av regering eller myndighet införd) rekommenderad eller tvingande tillfällig inskränkning i vad företag och medborgare tillåts göra, i syfte att minska smittspridningen av det nya coronaviruset som orsakade en global pa coronaspel Substantiv ett sällskapsspel bestående av små ringar på ett spelbräde utvecklat ur spelet carrom coronasäker Adjektiv som anses säker (eller säkrare) vad gäller smittskydd i samband med covid-19-pandemin som uppstod år 2020 coronavaccin Substantiv något vaccin mot sjukdomen covid-19 coronavirus Substantiv en sorts virus som i förstoring ser ut som en kungakrona cortado Substantiv kaffedryck av spanskt ursprung bestående av lika delar espresso och ångad mjölk cortes Substantiv folkrepresentationen i Spanien cortison Substantiv en sorts hormon från binjurebarken med medicinsk användning (bl a vid reumatiska sjukdomar) cosekant Substantiv det inverterade värdet av sinus, förkortas till csc i skrift cosinus Substantiv förhållandet mellan närliggande katet och hypotenusa i en rätvinklig triangel cosinussatsen Substantiv sats som anger ett samband mellan en triangels tre sidlängder och en vinkel i triangeln; om sidlängderna är a, b och c och om A är vinkeln mot sidan med längden a, så gäller att a^2 = b^2 + c^2 - 2 b c \cos A costarican Substantiv person från Costa Rica eller med costaricanskt påbrå costaricansk Adjektiv som rör Costa Rica eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt costaricanska Substantiv kvinna i Costa Rica eller med costaricansk härkomst cotangens Substantiv multiplikativ invers av tangensfunktionen, betecknas cot; cot x = 1/tan x cotangent Substantiv variant av cotangens coulomb Substantiv en härledd SI-enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas C och definieras som en ampere multiplicerat med en sekund countryband Substantiv grupp musiker som spelar (och sjunger) countrymusik countrymusiker Substantiv musiker som spelar countrymusik countryrock Substantiv musikstil som blandar countrymusik med rock coupe Substantiv efterrätt med glass och frukt serverat i glas på fot courtage Substantiv mäklararvode coverband Substantiv grupp musiker som spelar (och sjunger) coverlåtar coverversion Substantiv nyinspelning av ett musikstycke av en annan konstnär än den som ursprungligen spelade in stycket covid Substantiv sjukdomen covid-19 covidsjuk Adjektiv som är sjuk i covid-19 cracka Verb bryta isär, knäcka (särskilt i bildlig betydelse) crackers Substantiv typ av smörgåskex cravea Verb längta, törsta cred Substantiv variant av kredd creddig Adjektiv klassaktig; på ett klassaktigt sätt credo Substantiv (egentligen jag tror) trosbekännelse cree Substantiv ett algonkinspråk som talas av creefolk i delar av Kanada crema Substantiv krämigt, rödaktigt, gyllene skum som lägger sig ovanpå en välgjord espressoshot crescendo Substantiv tilltagande tonstyrka croquis Substantiv variant av kroki crossfit Substantiv träningsmetod baserad på varierade övningar utförda med hög intensitet crosstrainer Substantiv stationär träningsmaskin som simulerar trappklättring, gång, eller löpning på ett sådant sätt att häftig belastning på lederna minimeras och därmed risk för stötskador croupier Substantiv dealer, person anställd av ett kasino som sköter blandandet och utdelandet av spelkort och marker i spel csardas Substantiv ungersk dans till musik i tvåfjärdedelstakt eller fyrafjärdedelstakt bestående av en fördans i långsamt tempo följt av en snabbare efterdans cuatro Substantiv fyrsträngad ukulele-liknande gitarr från Venezuela culpa Substantiv oaktsamhet, vårdslöshet culpös Adjektiv oaktsam, vårdslös cumbia Substantiv en latinamerikansk musikstil cumbiamusik Substantiv musik av genren cumbia cumulusmoln Substantiv stackmoln cupfinal Substantiv final i en cup cuplag Substantiv samverkande uppsättning personer som deltar i en cuptävling cupmatch Substantiv (avslutande) match som del av en cuptävling cupmästare Substantiv vinnare av en cuptävling cuppa Substantiv överdelen (skålen) på en dopfunt eller på en nattvardskalk cupseger Substantiv slutlig vinst i en cupturnering cupsegrare Substantiv vinnare av en cuptävling cupturnering Substantiv typ av turnering där lag möts i matcher i en rad omgångar och endast matchens vinnare går vidare till nästa omgång cuptävling Substantiv typ av tävling där lag möts i matcher i en rad omgångar och endast matchens vinnare går vidare till nästa omgång cupvinnare Substantiv vinnare av en cuptävling curiously Adverb nyfiket, på ett nyfiket sätt curium Substantiv ett grundämne med atomnummer 96, atommassa 247 och symbolen Cm curla Verb spela curling curling Substantiv en sport där det gäller att låta stenar glida över en isbana för att stanna så nära ett givet mål (bo) som möjligt curlingförbund Substantiv sammanslutning (förbund) av föreningar för curling curlingförälder Substantiv förälder som är överdrivet upptagen av sitt barns välbefinnande, försakar sina egna intressen och gör allt för att underlätta barnets liv curlingspelare Substantiv utövare av sporten curling curlstång Substantiv slags stång med två mindre krökar som använd vid tyngdlyftning (särskilt med fokus på biceps) currysås Substantiv sås med curry som huvudingrediens cyan Adjektiv färgad blågrön cyanat Substantiv salt med cyanatjon (NCO-) cyanblå Adjektiv som har en färg på denna skala:     ; en blå nyans som drar något åt det gröna hållet cyankalium Substantiv ett mycket giftigt salt av blåsyra (cyanvätesyra) cyanväte Substantiv vätecyanid cyberattack Substantiv attack eller intrång mot datorsystem, såsom infrastruktur, datornätverk eller persondatorer, med syfte att stjäla, ändra eller förstöra visst mål cyberkrig Substantiv användandet av cyberangrepp mot en fientlig stat eller annan typ av motståndare cybernetik Substantiv vetenskapen om (själv)reglering av förloppen i naturen, i samhällslivet och i tekniken (särskilt datatekniken) cybernetisk Adjektiv som hör ihop med cybernetik cyberpunk Substantiv en subgenre av science fiction som fokuserar på data- eller informationsteknologi och virtuell verklighet i kombination med ett visst mått av samhällskollaps eller liknande radikala samhällsförändringar cyberrymd Substantiv datasimulerad dimension av verkligheten tillgänglig genom internet cybersoldat Substantiv person anställd av försvaret vars arbete består av bekämpning av digitala hot från till exempel främmande makt och terroristorganisationer cyberspace Substantiv cyberrymd cybersäkerhet Substantiv säkerhet gentemot elektroniska anfall såsom cyberkrigföring, cyberterrorism eller annan form av cyberattacker cykelaffär Substantiv affär som säljer (och ger service åt och reparerar) cyklar (och cykeltillbehör) cykelbana Substantiv påbjuden körbana för cyklister och (enligt svensk lag) även förare av moped klass II cykelboll Substantiv bollspel med cykel cykelbro Substantiv bro avsedd att trafikeras främst av cyklar cykelbud Substantiv person som med cykel på uppdrag levererar (mindre) försändelser från avsändare till mottagare, vanligen i (stor)stadsmiljö cykeldäck Substantiv däck till hjul på cykel; däck till cykelhjul cykelfientlig Adjektiv negativt inställd (fientlig) till cyklar cykelfält Substantiv påbjudet körfält för cyklister och normalt även förare av moped klass II, normalt smalare än vanligt körfält och, i Sverige, markerat med rutformade streckade linjer och en målad cykel, alternativt den målade texten "BUS cykelfärd Substantiv färd på cykel cykelförbund Substantiv sammanslutning (förbund) av föreningar för cykling cykelgarage Substantiv garage avsedd för cyklar och dito cykelhandlare Substantiv person som driver försäljning av cyklar cykelhjul Substantiv hjul på en cykel cykelhjälm Substantiv hjälm avsedd att användas vid färd på cykel cykelinfanteri Substantiv infanteri som använder cykel cykelkarta Substantiv karta över cykelvägar cykelkedja Substantiv kedja som överför kraft från pedalerna till drivhjulet på en cykel cykelkorg Substantiv mindre korg (behållare) vanl. framtill på en cykel, avsedd för transport av mindre föremål, såsom vattenflaskor cykellopp Substantiv ett lopp (delsträcka, runda, omgång) i en cykeltävling cykellykta Substantiv cykellyse cykellyse Substantiv anordning för belysning (lyse, lykta, lampa) monterad (vanligen framtill eller baktill) på cykel (dels för att lysa upp omgivningen framför cykeln, så att cyklisten ser bättre, dels så att cykeln syns, för andra trafikan cykellås Substantiv lås på en cykel som förhindrar andra personer än ägaren att använda cykeln cykelnyckel Substantiv nyckel till låset på en cykel cykelolycka Substantiv olycka med cyklist inblandad cykelorientering Substantiv orientering med cykel cykelpedal Substantiv del av cykeln på vilken man trycker med foten, för att få cykeln att röra sig framåt, bakåt eller bromsa cykelpolo Substantiv polo (bollspel) med cykel cykelpump Substantiv pump för att blåsa in luft i cykeldäck cykelram Substantiv stommen i en cykel, d.v.s. den bärande konstruktion i metall som håller ihop hjul, pedaler och styre cykelreparatör Substantiv person som reparerar cyklar cykelsadel Substantiv sittanordningen (sadeln) på en cykel cykelsemester Substantiv semester där en cykel används som fortskaffningsmedel cykelsits Substantiv säte på en cykel cykelslang Substantiv innerslang i ett cykeldäck cykelspark Substantiv spark vid vilken man hoppar upp och sträcker upp fötterna i luften, över huvudet, för att kunna nå bollen, oftast för att få in bollen i mål cykelsport Substantiv cykling som sport cykelstall Substantiv cykelgarage cykelstråk Substantiv sammanhängande sträcka (led, stråk, väg) av cykelbanor cykelstyre Substantiv vridbar del med två handtag kopplad till framhjulet på en cykel, vilken används för att styra cykeln i olika riktningar cykelställ Substantiv (metall)anordning vanligen stående på marken avsedd att hålla cyklar stående vid det cykelställsfråga Substantiv fråga rörande cykelställ, exempelvis var cykelstället ska stå cykelstöd Substantiv fällbart stödben på cykel vilket används när cykeln parkeras (så att cykeln kan parkeras stående utan extern anordning) cykelstöld Substantiv det att stjäla en cykel cykeltjuv Substantiv person som stjäl eller har stulit en cykel cykeltrafik Substantiv trafik bestående av cyklister och normalt även förare av moped klass II; trafik på en cykelbana eller i cykelfält cykeltrampa Substantiv trampa avsedd för cykel cykeltur Substantiv åktur med cykel cykelturism Substantiv turism på cykel cykeluthyrning Substantiv ställe där cyklar hyrs ut cykelverkstad Substantiv verstad där cyklar repareras cykelväg Substantiv väg avsedd för cyklister (oftast smalare än vägar för bilar) cykelåkning Substantiv aktiviteten att färdas på cykel; det att cykla cykelöverfart Substantiv på en körbana markerad och/eller skyltad plats där en cykelbana korsar körbanan cyklamen Substantiv växtsläkte inom familjen ardisiaväxter med cirka 20 arter som förekommer vilt i medelhavsområdet mellan Spanien till Iran cyklande Adjektiv som cyklar cyklandes Adjektiv variant av cyklande cykling Substantiv det att cykla, aktivitet där cykel används för transport cyklisk Adjektiv periodisk, som upprepas i cykler eller utgör en cykel cykloalkan Substantiv mättat kolväte som innehåller minst en ring av kolatomer cyklobutan Substantiv cykliskt kolväte vilket utgörs av en ring av fyra kolatomer bundna via enkelbindningar cyklodekan Substantiv ett cykliskt kolväte, vilket utgörs av en ring av tio kolatomer bundna via enkelbindningar cyklofosfamid Substantiv kemisk förening av kol, väte, klor, kväve, syre och fosfor cykloheptan Substantiv ett cykliskt kolväte, vilket utgörs av en ring av sju kolatomer bundna via enkelbindningar cyklohexan Substantiv cykliskt kolväte vilket utgörs av en enkel ring av sex kolatomer bundna via enkelbindningar cyklononan Substantiv ett cykliskt kolväte, vilket utgörs av en ring av nio kolatomer bundna med enkelbindningar cyklooktan Substantiv ett cykliskt kolväte, vilket utgörs av en ring av åtta kolatomer bundna via enkelbindningar cyklopentan Substantiv cykliskt kolväte vilket utgörs av en ring av fem kolatomer bundna via enkelbindningar cyklopropan Substantiv det enklaste cykliska kolvätet, vilket består av en ring av tre kolatomer bundna via enkelbindningar cyklotron Substantiv en typ av accelerator där de laddade partiklarna styrs i spiralbanor under inverkan av starka magnetfält cyklotym Adjektiv godmodig, utåtvänd, sällskaplig cylinderepitel Substantiv epitelvävnad som utgörs av ett lager av cylinderformade epitelceller som är högre än vad de är breda, eller flera lager av celler där det yttersta lagret utgörs av sådana cylinderformade celler cylinderformad Adjektiv som är formad som en cylinder cylinderformig Substantiv som har formen av en cylinder cylinderhatt Substantiv hög hatt klädd med fälbtyg cylinderkranskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Rebutia cylindrica cylinderopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia fragilis cylindervolym Substantiv volym av ett cylindriskt föremål cylindervårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria duoformis cylindrisk Adjektiv formad som en cylinder cymbalist Substantiv person som spelar cymbaler cyperblomma Substantiv hennabuskens blomma cypresshäck Substantiv häck av växten cypress cypressväxter Substantiv en växtfamilj (Cupressaceae) inom cypressordningen (Cupressales) cypriot Substantiv person från Cypern eller med cypriotisk härkomst cypriotisk Adjektiv som rör Cypern eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt cypriotiska Substantiv kvinna i Cypern eller med cypriotisk härkomst cystein Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Cys, C) cystnjurar Substantiv en ärftlig sjukdom som främst drabbar njurarna, även kallad polycystisk njursjukdom cystoskop Substantiv instrument för optisk undersökning av urinblåsan cyterisk Adjektiv rörande eller påminnande om kärleksgudinnan (Cytherea, Venus, Afrodite), romantisk cytokin Substantiv enskilt protein i en familj av proteiner som fungerar som signalmolekyler (i princip som hormoner som verkar autokrint, parakrint eller endokrint) cytologi Substantiv vetenskapen om cellerna, förr även om cellbiologi cytoplasma Substantiv området innanför en cells plasmamembran, men utanför (den eventuella) cellkärnan cytosin Substantiv kvävebas i DNA och RNA cytosol Substantiv vattenlösning inuti cell utanför cellkärna och organeller cytostatika Substantiv grupp av cellgifter som används i kemoterapi som läkemedel mot cancer dabb Substantiv en person som dabbar sig, en klant dabba Verb göra bort sig; göra en dumhet eller en klumpighet dadaism Substantiv en avantgardistisk konstinriktning inom modernismen dadaist Substantiv representant eller anhängare av dadaism dadaistisk Adjektiv som har att göra med dadaismen eller dess anhängare dadda Verb behandla någon som ett litet barn, dalta med som om personen i fråga vore omyndig daddande Adjektiv som daddar dadel Substantiv frukt som växer på dadelpalmen dadelkompott Substantiv kompott gjord på dadlar dadellikör Substantiv likör framställd på dadlar dadelpalm Substantiv palm som ger dadlar daemon Substantiv program som arbetar i bakgrunden istället för under direkt kontroll av en användare daga Verb bli dag dagakarl Substantiv daglönare, dagsverkare, arbetare som tar uppdrag en dag i taget daganteckning Substantiv aktualisering, uppdatering, av register eller journal, exempelvis inom sjukvård eller fastighetsskötsel. Det kan vara en enkel anteckning vad som är gjort under dagen avsedd för kollegor på ett annat skift, till en annan dagas Verb bli dag, bli ljusare i och med att solen stiger på morgonen; (även överfört) bli bättre dagbanli Substantiv ett niger-kongospråk som talas i norra Ghana och i mindre utsträckning i Togo dagbarn Substantiv barn som en dagmamma tar hand om medan föräldrarna arbetar dagbarnvårdare Substantiv person som tar hand om barnen i sitt hem under den tid då föräldrarna förvärvsarbetar eller genomgår utbildning dagboksanteckning Substantiv anteckning i dagbok dagboksnyckel Substantiv nyckel för att öppna låset på en dagbok dagbrott Substantiv gruva där malm bryts vid jordytan dagbräckning Substantiv tidig morgon då ljuset bryter fram; gryning, dagning dagdriveri Substantiv det att vara dagdrivare dagdriverska Substantiv kvinnlig dagdrivare dagdröm Substantiv verklighetsflykt i form av önskefantasier dagdrömmare Substantiv person som har dagdrömmar dagdrömmeri Substantiv det att ha dagdrömmar dagens Substantiv kort för dagens rätt respektive dagens lunch dagerbrunn Substantiv det samma som ljusbrunn eller ljusgård; innergård mindre än 20 kvadratmeter dagerrotypi Substantiv en tidig fotograferingsmetod dagersättning Substantiv ekonomisk ersättning som betalas ut av stat till individ med giltiga skäl (räknad i ersättning per dag) dagfjäril Substantiv fjäril av grupperingen Rhopalocera som huvudsakligen är aktiva om dagen dagga Substantiv falla dagg daggdroppe Substantiv enskild droppe av dagg daggert Substantiv en sorts dolk daggflugor Substantiv en insektsfamilj (Drosophilidae) inom underordningen flugor (Brachycera) daggkåpa Substantiv en växt i sektionen Alchemilla vulgaris eller en växt av släktet Alchemilla (daggkåpor) daggkåpor Substantiv ett släkte (Alchemilla) i familjen rosväxter daggmask Substantiv individ av någon art i familjen daggmaskar (Lumbricidae) inom klassen gördelmaskar (Clitellata) daggmelonkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Melocactus azureus daggpelarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cereus aethiops daggpunkt Substantiv temperatur vid vilken luftfuktigheten når mättnad daggry Substantiv dagbräckning, gryning daggstänkt Adjektiv täckt av dagg daggvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Turbinicarpus schmiedickeanus daggvåt Adjektiv våt av dagg dagisfröken Substantiv kvinnlig lärare på ett dagis dagiskö Substantiv kölista för få börja på ett visst dagis dagjämning Substantiv tidpunkt på året då tiden mellan soluppgång och solnedgång är precis tolv timmar och dag och natt är lika långa dagjämningspunkt Substantiv den punkt där himmelsekvatorn och ekliptikan skär varandra, och där solen vid dagjämning passerar från den ena hemisfären till den andra dagkarl Substantiv daglönare, statare daglega Substantiv plats där djur (liggande) vilar sig under dagen dagligdags Adverb dagligen, ständigt dagligvara Substantiv typ av vara som man fortlöpande förbrukar i hushållet dagligvarubutik Substantiv butik där dagligvaror säljs dagligvaruhandel Substantiv mataffär daglön Substantiv avlöning per dag daglönare Substantiv person som utför tillfälligt kroppsarbete /i jordbruket/ för daglön dagmamma Substantiv dagbarnvårdare; kvinna som tar hand om barnen i sitt hem under den tid då föräldrarna förvärvsarbetar eller genomgår utbildning. dagning Substantiv gryning; övergången från natten till dagsljus dagordningspunkt Substantiv punkt på dagordningen dagort Substantiv gruvgång, stoll dags Adverb beteckning för att tiden är inne för att göra något, att det börjar bli sent; även i sammansättningar som kaffedags dagsaktualitet Substantiv det att vara dagsaktuell; något som är aktuellt just för dagen dagsbehov Substantiv behov som täcker tidrummet av ett dygn dagsbot Substantiv bötesstraff i förhållande till inkomsten (under en dag) dagsedel Substantiv örfil dagsfråga Substantiv ämne (fråga) som är aktuellt för dagen dagshandel Substantiv handel med aktier eller andra värdepapper där de förvärvade objekten omsätts samma dygn dagskift Substantiv arbetspass som är förlagt på dagen dagskola Substantiv skolundervisning som bedrivs på dagtid, samtidigt med normal arbetsdag dagskrav Substantiv konkret, kortsiktigt krav på en förbättring av rådande förhållanden, särskilt inom arbetarrörelsen, exempelvis högre löner, kortare arbetstid eller utökade sociala rättigheter, till skillnad från mer långsiktiga politisk dagskurs Substantiv pris för för värdepapper eller aktier som gäller dagen där de handlas dagsled Substantiv den sträcka man kan tillryggalägga under en dag, till fots eller på häst dagslända Substantiv individ av insektsordningen dagsländor (Ephemeroptera) (vars liv i utvecklat tillstånd är mycket kort, ibland bara en dag) dagslång Adjektiv som pågår under tidsperioden av en dag dagslön Substantiv lön som betalas ut per dag i stället för (t.ex.) månatligen; (belopp som motsvarar den) lön som en löntagare tjänar på en dag; summa pengar som intjänas på en dag dagsmeja Substantiv tö av snötäckets yttre lager till följd av solsken (på eftervintern) dagspress Substantiv samlingsbegrepp för alla tidningar som kommer ut dagligen dagspris Substantiv priset för dagen dagsranson Substantiv ranson (tilldelning av mat) för en dag dagsregn Substantiv långvarigt regn dagsresa Substantiv resa som tar en hel dag dagstemperatur Substantiv temperatur som råder under dagen dagstidning Substantiv tidning som i regel utkommer dagligen dagstånd Substantiv tillstånd i vilket ett övernaturligt väsen fastnat vid en viss plats då det träffats av solens strålar vid gryningen och då blir kvar där tills det mörknar igen dagsverka Verb utföra dagsverke, arbeta en dag i taget; mot betalning (daglönare) eller som del av hyreskontrakt (statare) dagsverkare Substantiv arbetare som utför dagsverke; mot betalning (daglönare) eller som del av hyreskontrakt (statare) dagtal Substantiv datum, tidsangivelse för dag dagteckna Verb förse med datum dagteckning Substantiv datering dagtida Adjektiv som sker under dagtid; som sker när det är ljust ute dagtinga Verb göra eftergifter eller kompromissa på ett ovärdigt sätt i en förhandling, eller i överförd bemärkelse med sitt eget samvete dagvatten Substantiv vatten som ligger i öppen dag, på markens yta dagvattenbrunn Substantiv brunn där dagvatten (regnvatten på gatan) kan rinna undan daikon Substantiv en mild grönsak med vitt skal som används i asiatisk matlagning och kan bli upp emot en halvmeter lång; en varietet av rättika (Raphanus sativus var. longipinnatus) daimon Substantiv skyddande andeväsen i grekisk mytologi daisugi Substantiv teknik inom japanskt skogsbruk för hamling av cederträd (Cryptomeria) som påminner om bonsai dajm Substantiv krispigt godis som består av knäck (antingen med eller utan mandel) med chokladöverdrag dakapo Adverb ännu en gång dakta Verb utsätta för fingeravtrycksupptagning och fotografering daktning Substantiv det att ta en persons fingeravtryck daktyl Substantiv versfot med en tryckstark (starkt betonad) stavelse följd av två trycksvaga (t ex ordet versfötter) daktyliotek Substantiv samling av gemmer (halvädelstenar) daktylisk Adjektiv §som består av daktyler dala Verb röra sig nedåt; (sakta) sjunka dalad Adjektiv som har dalats dalahäst Substantiv rödmålad, stiliserad trähäst dalaklocka Substantiv det samma som moraklocka dalasi Substantiv benämning på valutan i Gambia dalbo Substantiv dalslänning dalbotten Substantiv den nedersta delen av en dal dalbro Substantiv (längre) viadukt, bro tvärs över en dalgång dalet Substantiv den fjärde bokstaven i det hebreiska alfabetet: ד dalgonakaffe Substantiv ett slags koreansk kaffebaserad dryck gjord på lika delar snabbkaffe, socker och hett vatten som vispas till ett skum och serveras över ett glas med is och mjölk dalgång Substantiv långsträckt dal; i horisontalplanet utsträckt fördjupning på jordens yta, innesluten mellan kullar, berg eller andra höjder dalkarl Substantiv man från Dalarna dalkjusa Substantiv trång dal dalklocka Substantiv det samma som dalaklocka eller moraklocka dalklyfta Substantiv trång dal mellan höga berg dalkulla Substantiv kvinna från Dalarna daller Substantiv darr liksom en dallring (likt den hos gelé) dallra Verb vibrera, spritta; darra dallrande Adjektiv som dallrar dallrig Adjektiv som ofta (eller med enkelhet) dallrar dallring Substantiv det att dallra dalmas Substantiv man från Dalarna dalmatier Substantiv invånare i kroatiska Dalmatien dalmatika Substantiv lång kåpa med vida ärmar (bl a för diakoner i den katolska kyrkan) dalmatiner Substantiv individ tillhörande en vit hundras med svarta fläckar överallt på pälsen dalmatinerhund Substantiv vit hundras med svarta fläckar på pälsen dalmatinervalp Substantiv valp till en dalmatiner dalmatisk Adjektiv som rör det kroatiska landskapet Dalmatien eller dess befolkning dalmatiska Substantiv ett utdött romanskt språk som talades i Dalmatien i Kroatien dalripa Substantiv en art (Lagopus lagopus) inom fågelfamiljen fälthöns (Phasianidae); individ av arten dalripa dalruna Substantiv sorts runa som användes i Dalarna dalsk Adjektiv som avser Dalarna dalska Verb tala ett dalmål dalskida Substantiv den av de två skidor som en skidåkare har på sig i skidbacken som vid ett tillfälle befinner sig nedanför den andra dalsländsk Adjektiv som rör Dalsland eller dess invånare dalslänning Substantiv person från Dalsland dalt Substantiv överdriven omsorg daltande Substantiv det att dalta daltonism Substantiv grönblindhet, typ av färgblindhet damask Substantiv ben- eller fotskydd av tyg eller läder damaskener Substantiv invånare i Damaskus; i sammansättningar: som kommer från Damaskus damaskenerstål Substantiv stål (t ex i svärdsklingor) med skiftande mönster efter etsning damaskera Verb lägga in dekorationer (t ex guld- eller silverslingor) i stål damaskerande Adjektiv som damaskerar damast Substantiv en sorts mönstrad vävnad (bl.a. i dukar) damavdelning Substantiv avdelning i affär eller varuhus med produkter avsedda för kvinnor (t.ex. kläder, skor och väskor) dambandy Substantiv bandy där lagen består enbart av kvinnor dambandylag Substantiv damlag som utövar lagsporten bandy i tävlingsklassen dambandy dambandylandskamp Substantiv dambandymatch mellan två länders dambandylandslag dambandylandslag Substantiv idrottslag som representerar ett land i tävlingsklassen dambandy i sporten bandy dambandymatch Substantiv bandymatch mellan dambandylag i tävlingsklassen dambandy i sporten bandy dambastu Substantiv bastu (rum eller anvisad tid) avsedd för damer dambinda Substantiv ett slags mensskydd för utvändig användning i form av ett avlångt inlägg med absorberande förmåga dambonde Substantiv bonde som står på damlinjen (d.v.s. d-linjen) dambondespel Substantiv schacköppning som börjar med draget 1. d4 dambröst Substantiv bröst på kvinna damcykel Substantiv cykel där ramens form är anpassad för att underlätta bruk där cyklisten är klädd i kjol eller klänning damdubbel Substantiv tävling mellan två dampar damejeanne Substantiv stor glasflaska med skydd av flätverk damfinal Substantiv final för damer (i någon sporttävling med individuella herr- och damdeltävlingar) damflygel Substantiv den halva av ett schackbräde som omfattas av linjerna a, b, c och d i brädets koordinatsystem damfotboll Substantiv fotboll som uteslutande utövas av kvinnor damfotbollslandslag Substantiv /officiellt/ lag som representerar ett visst land inom internationell fotboll på damsidan damfrisering Substantiv inrättning som erbjuder frisering av kvinnor, d.v.s. en plats där damfrisörer arbetar damfrisör Substantiv frisör som specialiserat sig på kvinnliga kunder damfrisörska Substantiv kvinnlig frisör som specialiserat sig på kvinnliga kunder damgambit Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 d5 2. c4 damhandboll Substantiv handboll med kvinnliga spelare damhandske Substantiv handske avsedd för damer (i damstorlek) damhatt Substantiv hatt som bäres av kvinnor damhockey Substantiv hockey med kvinnliga spelare damidrott Substantiv sport där kvinnliga deltagare tävlar mot varandra damindiskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 Sf6 2. c4 e6 3. Sf3 b6 damjacka Substantiv jacka avsedd för kvinnor damkappa Substantiv kappa för damer damkläder Substantiv klädesplagg som är speciellt designade för kvinnor och som ofta används av kvinnor damkör Substantiv kör (grupp personer som sjunger tillsammans) bestående av (vuxna) kvinnor damlag Substantiv (sport)lag bestående av kvinnor damlandslag Substantiv (förekomst av) i en given sport (t.ex. fotboll) och ett givet land, det lag, bestående av kvinnor från landet, som representerar landet i internationella tävlingar i sporten, där olika länder tävlar mot varandra och lage dammbindning Substantiv process där damm och andra partiklar hålls fast och hindras från att spridas till luften dammbindningsmedel Substantiv kemikalie eller preparat som förhindrar spridning av damm dammbyggnad Substantiv dam; vall, mur eller liknande konstruktion anlagd över ett vattendrag för att avspärra och samla vatten dammgömma Substantiv undanskymd plats där damm samlas dammighet Substantiv det att vara dammig dammkorn Substantiv dammpartikel dammlucka Substantiv lucka i damm (fördämning) som reglerar flödet dammode Substantiv mode vad gäller damkläder, -skor, -accessoarer och -frisyrer; kläder, skor och accessoarer som följer dammodet dammott Substantiv en insektsart (Nymphula nitidulata) inom familjen mott (Pyralidae); individ av denna art dammråtta Substantiv ansamling av damm till en klump dammsnäppa Substantiv en art (Tringa stagnatilis) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten dammsnäppa dammsugarpåse Substantiv utbytbar (engångs)påse som sitter i dammsugare och som samlar all smuts som maskinen suger upp dammsugning Substantiv det att med hjälp av dammsugare borttaga damm och annan smuts från golv och andra föremål dammtorka Verb städa bort damm med fuktig trasa dammtrasa Substantiv tygstycke för borttagning av damm dammtuss Substantiv tuss (samling) av damm dammvippa Substantiv handhållet hushållsredskap bestående av ett skaft med fastsatta fjädrar, syntetiska hårstrån e.d. för att damma av möbler damoklessvärd Substantiv hotande fara (efter en berättelse om ett skarpslipat svärd som i en tråd hängde över hovmannen Damokles huvud) dampa Verb bli extremt arg, bli överdrivet arg dampbarn Substantiv barn med diagnosen damp dampen Adjektiv fuktig, våt damsida Substantiv den del av sporten, tävlingen, verksamheten etc. som gäller damer damskjorta Substantiv skjorta i en modell avsedd för kvinnor damsko Substantiv sko avsedd för bruk av kvinnlig person damslutspel Substantiv slutspel med damer damstafett Substantiv stafettlopp med endast kvinnliga löpare damstorlek Substantiv storlek på klädesplagg anpassat för en vuxen kvinna damsällskap Substantiv kvinnligt sällskap (till en person) damtennis Substantiv tennis med kvinnliga spelare damtidning Substantiv veckotidning vars innehåll är inriktat på traditionella kvinnliga intressen damtävling Substantiv tävling för damer damväska Substantiv (hand)väska för damer danaarv Substantiv äldre beteckning för kvarlåtenskap som tillfaller staten när laga arvingar saknas danaergåva Substantiv gåva som visar sig vara ofördelaktig, olycksbringande för den eller de som tar emot den danaerskänk Substantiv danaergåva danande Substantiv det att dana daning Substantiv utformning danism Substantiv danskt särdrag grammatiskt eller i form av ord eller uttryck som i språkligt lån överförs till ett annat språk dank Substantiv smalt talgljus, talgdank dannebrogen Substantiv den danska flaggan dansandes Adverb på ett dansande sätt dansant Adjektiv som kan dansa dansbana Substantiv golv med eller utan (enklare) tak för pardans dansband Substantiv musikgrupp som spelar sådan musik som är avsedd att dansa pardans till, i Sverige främst foxtrot eller bugg dansbandsmusik Substantiv svensk musikgenre med influenser av rock'n'roll och schlager som spelas av en dansband dansbandsmusiker Substantiv musiker som spelar i ett dansband dansbar Adjektiv som (med enkelhet) går att dansa till danselev Substantiv elev som tar dansklasser dansensemble Substantiv sällskap som uppträder med dans danserska Substantiv kvinnlig dansare dansgille Substantiv festlig sammankomst för socialdans dansgrupp Substantiv sällskap som uppträder med dans danskbyggd Adjektiv byggd i Danmark danskfödd Adjektiv född i Danmark danskhet Substantiv det att vara dansk dansklass Substantiv undervisningstillfälle där det övas dans dansklänning Substantiv klänning som bärs av kvinnor på besök av ett evenemang där man dansar dansklärare Substantiv lärare som undervisar i danska danskompani Substantiv sällskap som uppträder med dans danskonst Substantiv dans (som en konstform) danskonstnär Substantiv person som använder dans som konstnärligt uttryck, exempelvis dansare eller koreograf danskregistrerad Adjektiv registrerad i Danmark dansktillverkad Adjektiv tillverkad i Danmark danskurs Substantiv kurs i (någon slags) dans danskägd Adjektiv ägd av danskar danslek Substantiv lek som baseras på dans danslokal Substantiv utrymme för dans, exempelvis diskotek danslysten Adjektiv som känner starkt begär att dansa danslärare Substantiv person som lär ut dans danslärarinna Substantiv kvinnlig danslärare dansmusik Substantiv musik menad att dansa till danspalats Substantiv större dansbana inomhus danspar Substantiv par som dansar tillsammans dansrörelse Substantiv rörelse som utgör del av en dans danssal Substantiv rum avsedd för dansträning danssko Substantiv sko avsedd för dans dansstil Substantiv kategori av dans, stil som någon dansar danssug Substantiv (abstinensartat) drag efter att dansa danssällskap Substantiv sällskap som uppträder med dans danstakt Substantiv takt som lämpar sig till (viss typ av) dans danstradition Substantiv kulturell tradition av danser och danstillställningar dansundervisning Substantiv lärarledd utlärning av dans daoism Substantiv variant av taoism darbuka Substantiv en handtrumma formad som en bägare och används främst i Mellanöstern, Nordafrika och Östeuropa dari Substantiv den äldsta varianten av nypersiskan som talades från 900-till 1100-talet i hela det persiskspråkiga området darmstadtium Substantiv ett grundämne med atomnummer 110 och symbolen Ds darr Substantiv det att darra darrhänt Adjektiv med darrande händer darrighet Substantiv det att vara darrig darrigt Adverb på ett darrigt sätt darrning Substantiv det att darra dartpil Substantiv pil som används i sporten dart dasa Verb slöa, lata sig dase Substantiv penis dask Substantiv lättare slag med flata handen daskig Adjektiv sjaskig, urvattnad, färglös, urblekt; som helt mist sin fräschhet dassig Adjektiv mycket dålig dasspapper Substantiv toalettpapper, skithuspapper dataanläggning Substantiv anläggning utrustad med en eller flera datorer (som används för att behandla, lagra eller överföra stora mängder data) databank Substantiv en datamaskins lager av data som kan utnyttjas för olika slags upplysningar databashanterare Substantiv en programvara för att hantera databaser databehandling Substantiv maskinell bearbetning av data datafil Substantiv fil; mängd digital information som är lagrad på ett beständigt medium under ett speciellt namn datafreak Substantiv datanörd dataförlust Substantiv (oåterkallelig) förlust av data (information) (på grund av systemhaveri, handhavandefel, intrång etc.) datakommunikation Substantiv överföring av information i form av data datakompression Substantiv sammanpressning av data, en process där data omkodas på ett sätt som gör att färre informationsbärande enheter (oftast bitar) behöver användas för att representera den ursprungliga informationen eller en (tillräckligt go datakonsult Substantiv konsult i frågor som rör data datakunnig Adjektiv duktig på att använda datorer datalagring Substantiv det att lagra data; plats där data lagras datalogi Substantiv vetenskap som studerar beräkningar (särskilt sådana som utförs med dator) dataminne Verb viktig beståndsdel av en dator där data lagras datamäklare Substantiv person eller företag som säljer aggregerad personlig data datamängd Substantiv uppsättning data datanörd Substantiv variant av datornörd dataprogram Substantiv informell variant av datorprogram datasal Substantiv datorsal dataset Substantiv datamängd, uppsättning data datasimulation Substantiv datasimulering datasimulering Substantiv försök att modellera verkliga eller tänkta händelser i ett system medelst en dator och ett lämpligt simuleringsprogram dataskärm Substantiv datorskärm dataspelare Substantiv variant av datorspelare datastruktur Substantiv sätt att organisera data för effektiv bearbetning datasäkerhet Substantiv uppsättning åtgärder för att motverka obehörig åtkomst till data dataterminal Substantiv anläggning (t ex för biljettbeställning) i direktförbindelse med datamaskin på annan ort datatransmission Substantiv överföring av informationer till eller från en datamaskin datautrustning Substantiv variant av datorutrustning datavetenskap Substantiv vetenskap som behandlar principer för programvara i datorer datavirus Substantiv variant av datorvirus daterande Substantiv det att datera daterbar Adjektiv som går att datera datering Substantiv det att fastställa när något tillverkades eller utfördes dativ Adjektiv som har att göra med eller som liknar dativ dativform Substantiv böjningsform i dativ av ett ord dativisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar dativ dativobjekt Substantiv satsdel som indirekt påverkas av predikatet dativändelse Substantiv ändelse som betecknar dativ datoraffär Substantiv affär (avtal, transaktion) i vilken en part köpt datorer eller datorutrustning av en annan part datoranimation Substantiv film eller filmsekvens (eller något som förekommer i sådan) som helt är skapad med datormjukvara (ofta, men inte nödvändigtvis, i simulerad 3D-miljö med realistisk ljussättning och liknande) datoranimerad Adjektiv som (helt) har skapats med hjälp av datormjukvara datoranvändare Substantiv person som använder en dator datoranvändning Substantiv det att använda datorer datorbaserad Adjektiv som (i väsentlig omfattning) involverar eller utförs på eller med hjälp av dator; som skapas med dator; som utgörs av ett datorsystem datorbatteri Substantiv elektriskt batteri för en dator datorbutik Substantiv (fysisk eller senare webbaserad) butik som säljer datorer och tillbehör och eventuellt också viss annan elektronik datorfil Substantiv mindre vanlig variant av datafil; mängd digital information som är lagrad på ett beständigt medium under ett speciellt namn datorförening Substantiv förening för personer (eller studenter) intresserade av (person)datorer datorhaveri Substantiv händelse med fullständig eller omfattande förlust av normal funktion i något datorsystem datorisera Verb göra om ett befintligt system eller arkiv så att det blir baserat på datorer och annan digital teknik datoriserande Adjektiv som datoriserar datorisering Substantiv införande av användning av datorer i en verksamhet, det att datorisera datorkunskap Substantiv praktisk kunskap om hur datorer används datorlingvistik Substantiv fält inom lingvistiken som arbetar med utveckling av datorprogram för att analysera, förstå eller generera mänskligt språk, samt förbättra kommunikationen mellan datorer och människan datormoln Substantiv teknik där stora skalbara resurser, exempelvis processorkraft, lagring och funktioner, tillhandahålls som tjänster på internet datormus Substantiv mekanisk eller optisk apparat till dator som används för att med handen flytta muspekaren på datorskärmen och därmed välja en position på den senare och också utföra kommandon (vanligen baserat på den valda positionen) datornätverk Substantiv nätverk bestående av två eller flera sammankopplade datorer vilka kan utbyta information med varandra datornörd Substantiv person med besatthet av datorer och informationsteknologi datorplatta Substantiv surfplatta, läsplatta; bärbar dator utan tangentbord datorpost Substantiv e-post datorrum Substantiv rum (för närvarande) speciellt avsett att hysa en (eller flera) fungerande dator(er) (speciellt om ett (arbets)rum med persondator i ett hem eller ett rum med flera datorer på kontor, skola eller hotell) datorsal Substantiv sal i skola eller liknande med bord med flera (person)datorer (som eleverna kan använda för skolarbete) datorseende Substantiv en dators automatiska tolkning (baserad på ofta sofistikerade algoritmer) av innehållet hos digitala bilder datorsimulation Substantiv datasimulering datorsimulering Substantiv försök att modellera verkliga eller tänkta händelser i ett system medelst en dator och ett lämpligt simuleringsprogram datorskärm Substantiv bildskärm för dator datorspelare Substantiv person som (vanligen ofta eller regelbundet) spelar datorspel datorstyrd Adjektiv som är styrd av, eller kontrolleras av, en dator datortidning Substantiv tidning med datorrelaterat innehåll för datorintresserade datortillverkare Substantiv företag som tillverkar datorer (i synnerhet stationära eller bärbara datorer) datorutrustning Substantiv fysisk komponent som används för att bygga eller köra en dator datorvirus Substantiv datorprogram programmerat för att göra skada på andra datorer datorväska Substantiv väska för datorer, ofta med endast ett fack datten Substantiv lek, där en person "tar" och som ska lyckas komma ifatt en av de andra personerna som deltar och då vidröra den personen och säga datten, vilket resulterar i att den "tagna" personen nu tar istället datumlinje Substantiv linje längs (ungefär) 180°-meridianen på motsatt sida jordklotet från Greenwich (på vars östra sida datumet är en dag tidigare än på den västra sidan) davidmes Substantiv arten Poecile davidi i familjen mesar inom ordningen tättingar (Passeriformes) davidsstjärna Substantiv sexuddig stjärna (bildad av två liksidiga trianglar) som symbol för judendomen davna Verb be; recitera den judiska liturgin dealer Substantiv person anställd av ett kasino som sköter blandandet och utdelandet av spelkort och marker i spel debacle Substantiv mycket misslyckad insats debarkera Verb urlasta, landstiga debarkering Substantiv landstigning; urlastning debattare Substantiv debattartikel debattartikel Substantiv artikel där skribenten argumenterar för en viss sak debatterande Substantiv det att debattera debattinlägg Substantiv enskild publicerad text eller enskilt muntligt anförande som argumenterar för en viss (sidas) ståndpunkt i en mer eller mindre explicit pågående debatt debattklimat Substantiv stämning som präglar den offentliga debatten debattör Substantiv person som debatterar debet Substantiv skuld debetkort Substantiv kontokort direkt kopplat till en innehavares bankkonto med vilket betalningar dras direkt från kontot debetsedel Substantiv skattesedel debil Adjektiv lätt utvecklingsstörd debilitet Substantiv det att vara debil debitera Verb skriva på skuldräkning debiterbar Adjektiv som kan debiteras debitering Substantiv det att debitera ett bankkonto debitor Substantiv person som är skyldig någon något debriefing Substantiv strukturerad session där man låter personer som varit med om en traumatisk händelse reda ut vad som hänt och tala om sina reaktioner, ofta med syftet att undvika psykologisk skada debutalbum Substantiv första albumet som en musiker eller en musikgrupp publicerar debutera Verb göra sitt första offentliga (större) framträdande eller ha sin första offentliga (större) publicering debuterande Substantiv det att debutera debutfilm Substantiv första filmen för en av de som medverkat till den debutroman Substantiv roman som utgör en författares debut decansyra Substantiv mättad fettsyra som består av kol, väte och syra med formeln C10H20O2; kaprinsyra decauvillebana Substantiv järnväg med 600 mm spårvidd deceleration Substantiv minskning av fart; negativ acceleration; retardation decemberdag Substantiv dag under december månad decemberkväll Substantiv kväll under december månad decembermorgon Substantiv morgon under december månad decembernatt Substantiv natt under december månad decembersnö Substantiv snö som faller i december decemberstorm Substantiv storm i december månad decennielång Adjektiv som har varat ett helt decennium decentralisera Verb sprida ut någon verksamhet från att ha varit koncentrerad till en plats, till att vara distribuerad över ett flertal platser, ofta med geografisk spridning decentralisering Substantiv det att decentralisera decharge Substantiv ansvarsfrihet dechargebetänkande Substantiv konstitutionsutskottets (i den svenska riksdagen) årliga redovisning för sin granskning av statsrådsprotokollen dechargedebatt Substantiv debatt i den svenska riksdagen med anledning av dechargebetänkandet dechiffrerbar Adjektiv som går att dechiffrera; som kan uttydas (trots ett svårläsligt (text-)material) deciampere Substantiv enhet (med beteckningen dA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 10−1 ampere decibel Substantiv ett logaritmiskt mått som anger till exempel (relativ) signal- och ljudnivå decicoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas dC och definieras som 10−1 coulomb decidera Verb /genom dom/ avgöra decil Substantiv tiondel (av en befolkning, ordnat efter något värde) deciliter Substantiv rymdmått motsvarande 0,1 liter = 0,1 kubikdecimeter decilitermått Substantiv mått som rymmer en deciliter decima Substantiv intervall som sträcker sig antingen åtta heltonsteg eller femton halvtonsteg decimal Adjektiv som grundar sig på talbasen tio, som använder siffrorna 0-9, förkortas dec. decimalform Substantiv skriftlig representation av (främst) ett rationellt tal med hjälp av decimalutveckling decimalkomma Substantiv tecknet komma (,) när det bl.a. i svensk litteratur används för att separera heltalsdelen från decimaldelen i ett tal decimalpunkt Substantiv tecknet punkt () när det i bl.a. engelsk litteratur används för att separera heltalsdelen från decimaldelen i ett tal decimalsystem Substantiv talsystem med 10 som bas (dvs vårt vanliga talsystem) decimera Verb avsevärt minska (till antal eller storlek) decimering Substantiv det att decimera decimeterlång Adjektiv omkring en decimeter lång decineper Substantiv ett logaritmiskt (relativt) mått som anger till exempel signal- och ljudnivå (baserat på den naturliga logaritmen); särskilt om dämpning av signalstyrka i telefonledningar decisiv Adjektiv avgörande deckardrottning Substantiv kvinnlig författare av detektivromaner (deckare) deckarförfattare Substantiv författare av kriminalromaner deckarserie Substantiv tv-serie eller bokserie om deckare och brottslösning decorum Substantiv anständighet, det som är passande decoupled Adjektiv frikopplad, frånkopplad, urkopplad decrescendo Adverb med avtagande tonstyrka decupel Adjektiv som avser tio av något; tiofaldig dedicera Verb tillägna, oftast gällande att tillägna någon ett konstnärligt verk dedicerad Adjektiv given till någon som ett tecken på respekt för denna dedikation Substantiv tillägnan dedikera Verb reservera; avsätta eller tilldela för ett specifikt ändamål dedikerad Adjektiv tillägnad deducera Verb härleda, logiskt bevisa deduktion Substantiv metoden att härleda resultat från grundförutsättningar, axiom, eller tidigare välkända resultat med hjälp av accepterade metoder för bevisföring deduktiv Adjektiv som går från det allmänna till det enskilda ; som bevisas genom deduktion defaitism Substantiv uppgivenhet, modlöshet defaitist Substantiv person som tror att kamp eller motstånd är utsiktslöst defaitistisk Adjektiv som tänker eller pratar som att de förväntar sig att misslyckas, som tror att allt är lönlöst defektiv Adjektiv som saknar vissa böjningsformer defenestrera Verb kasta ut genom ett fönster defenestrerande Substantiv det att defenestrera defens Substantiv försvar defensin Substantiv enskild peptid i en familj av antimikrobiella peptider (defensiner), vilka bland annat finns i neutrofiler, i Panethceller och i huden, som en del av det ospecifika immunförsvaret defensivt Adverb på ett defensivt sätt deficit Substantiv brist, underskott defilera Verb "tåga förbi" en uppsatt person som hedras, exempelvis en kung eller kungs kista på "lit de parade". defilering Substantiv förbigående som hedersbetygelse definierbar Adjektiv som går att definiera definit Adjektiv bestämd av sammanhanget (om pronomen) definitionsmängd Substantiv den mängd av värden för vilken en funktion är definierad definitionsmässig Adjektiv som rör definitioner; som nödvändigtvis följer av dess definition definitionsområde Substantiv definitionsmängd deflatera Verb åstadkomma deflation; dividera med ett visst index deflatering Substantiv det att deflatera deflation Substantiv minskning av den allmänna prisnivån; ökning av penningvärdet deflator Substantiv prisindex som tar hänsyn till inflation och används för att mäta prisnivån på alla producerade varor i ett land under en viss tid deflatorisk Adjektiv som avser deflation deformation Substantiv det att deformera deformerbar Adjektiv som kan deformeras deformering Substantiv förändring av form hos ett objekt till följd av inverkande krafter deformitet Substantiv missbildning defosforylera Verb ta bort en fosfatgrupp (från en molekyl) defosforylerande Adjektiv som defosforylerar defragmentera Verb flytta datablock i ett filsystem för att minska antalet fragment och på så sätt göra systemet lite snabbare defragmenterande Substantiv det att defragmentera defroster Substantiv anordning för avfrostning (t ex av bilrutor) dega Verb lata sig, slappa, vara inaktiv degande Adjektiv som degar degartad Adjektiv vars konsistens liknar deg degel Substantiv eldfast och kemikaliebeständig skål som används för upphettning och smältning av ämnen som t.ex när man smälter metaller degeltång Substantiv verktyg som används för att hålla en smältdegel med degeneration Substantiv utveckling till det sämre; urartning; försämring; minskad funktionsduglighet hos till exempel en ras eller en släkt degenerativ Substantiv proggress av kända degenerativa förändringar degenerera Verb urarta degenerering Substantiv det att degenerera; tillfälle då något degenereras degig Adjektiv vars konsistens liknar deg degklump Substantiv klump av deg degradera Verb sänka någons militära grad; flytta till en lägre tjänsteställning; nedsätta degressiv Adjektiv avtagande, tillbakagående degspade Substantiv verktyg som används för att dela degar samt hämta upp eller skrapa av deg från olika ställen degummera Verb avlägsna gummi (speciellt om sericin); avkoka, avbasta degummerande Adjektiv som degummerar degvätska Substantiv vätska i degar, ofta i bröd; exempelvis mjölk, vatten, vassle dehydrera Verb avlägsna väte dehär Pronomen hopskriven stavningsvariant av de här deifikation Substantiv förgudning; det att upphöja någon eller något till gudomlig status, ofta en människa i historiska eller religiösa sammanhang deiktisk Adjektiv som hänvisar till något i den aktuella situationen deism Substantiv inom religionsfilosofi en gudsuppfattning som går ut på att det finns en transcendent och personlig Gud, som skapat världen, men inte längre ingriper i världens gång deist Substantiv person som ansluter sig till deism dejeunera Verb frukostera, äta frukost dejsa Verb sacka, driva baklänges (i akterns riktning) dejtingapp Substantiv app för att träffa andra för att gå på dejt dejtingsajt Substantiv webbplats för dejting via Internet dekaampere Substantiv enhet (med beteckningen daA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 101 ampere dekacoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas daC och definieras som 101 coulomb dekad Substantiv tiotal dekadans Substantiv stavningsvariant av dekadens dekadens Substantiv förfall, fördärv, fortskridning till (moralisk) undergång dekadisk Adjektiv indelad i 10-steg, egenskapet av talsystemet med 10 som bas dekagon Substantiv tiohörning; en plan geometrisk figur med tio sidor dekagram Substantiv vikt utgörande 10 gram dekal Substantiv avdragsbild, etikett eller dyl som kan lossas från preparerat papper och sedan fäster på annat material (papper, glas, metall m m) dekalkomani Substantiv överföring av bild genom dekal dekalogen Substantiv de tio budorden dekalogi Substantiv kulturellt verk i tio delar, oftast om litteratur eller film dekameter Substantiv ett längdmått; tio meter dekantera Verb tömma ett kärl (t.ex. en vinflaska) så att inte bottensatsen följer med dekanterande Adjektiv som dekanterar dekanterglas Substantiv cylinderformad bägare av glas med en hällpip dekantering Substantiv det att dekantera; avskiljande av vätska från bottensats dekapitera Verb hugga huvudet av dekapiterande Adjektiv som dekapiterar dekapitering Substantiv det att få halsen dekapiterad dekatera Verb behandla en textil (upprullad på vals) med hett vatten (våt dekatering) eller ånga (torr dekatering) för att ta bort stark glans och istället få en mattare yta dekaterande Adjektiv som dekaterar dekatering Substantiv det att dekatera /en textil/; behandla /textil/ i dekateringsmaskin dekateringsmaskin Substantiv maskin för dekatering av textil dekatermaskin Substantiv maskin för dekatering av textil dekis Adjektiv dekadent, nergången, förfallen deklamation Substantiv uttrycksfull högläsning av vers deklamatorisk Adjektiv högtravande, konstlad deklamera Verb sjunga ut deklarant Substantiv person som deklarerar deklarationsuppgift Substantiv stycke information som del av att någon uppger sina inkomster för fastställande av skatt deklarerande Substantiv det att deklarera deklassera Verb nedsätta; flytta ned i en lägre samhällsställning deklasserad Adjektiv avsigkommen; utslagen deklasserande Adjektiv som deklasserar deklination Substantiv böjning av substantiv och adjektiv deklinera Verb böja av, vika åt sidan dekoder Substantiv modul som omvandlar kodad information till okodad dekokt Substantiv avkok på växter (förr ofta använt som läkemedel) dekolletage Substantiv djup (lågt skuren) urringning på ett kvinnligt klädesplagg i syfte att exponera halsen och övre delen av brösten, ofta på finare klänning dekolletera Verb urringa dekolleterad Adjektiv djupt urringad dekompilering Substantiv det att dekompilera; process som försöker att erhålla källkod från exekverbar kod dekor Substantiv utsmyckning av scenrum; scenbild dekorationsförändring Substantiv förändring av dekorationen (dekor på teater) dekorativ Adjektiv som avser dekoration dekoratör Substantiv person som är ansvarig för dekorationen dekorerande Substantiv det att dekorera dekorering Substantiv dekoration dekorum Substantiv anständighet, det passande dekreditera Verb nedsätta, ge dåligt rykte dekrediterande Adjektiv som dekrediterar dekrepitus Adjektiv ålderdomssvag, orkeslös dekretera Verb bestämma, påbjuda; fastslå tvärsäkert dekreterande Adjektiv som dekreterar dekrypterande Substantiv det att dekryptera dekryptering Substantiv omvandlande av krypterad text till klartext med hjälp av en kodnyckel delande Substantiv det att dela delare Substantiv ett givet tal som inte ger rest vid division, faktor delarsumma Substantiv summan av ett naturligt tals positiva delare delativ Substantiv lokalkasus som i sin grundbtydelse betecknar något från vars yta en rörelse utgår delbar Adjektiv möjlig att dela delbarhet Substantiv det att vara delbar delbetala Verb delvis betala, erlägga delbetalning, dela upp en betalning i flera delar delbetalad Adjektiv delvis betald delbetalning Substantiv betalsätt där man köper något på kredit (genom att ta ett lån) delbetänkande Substantiv slutsats från en utredning vad gäller en viss avgränsad del av frågan som utretts deleatur Substantiv borttagningstecken i korrektur (₰) delegerad Substantiv ombud, fullmäktig delegerade Substantiv utsänt ombud delegerande Substantiv det att delegera delegering Substantiv det att delegera delegitimera Verb frånta någon dess yrkeslegitimation deleta Verb radera delfisk Adjektiv som har att göra med den grekiska staden Delfi, i synnerhet dess orakel Pythia delgivning Substantiv handlingen att delge någon något delgivningsbeslut Substantiv beslut om delgivning delgrupp Substantiv en delmängd av en grupp som även den är en grupp deliciös Adjektiv utsökt, läcker, delikat delikatessbutik Substantiv affär som säljer delikatesser delikt Substantiv förbjuden handling, rättskränkning delinkvent Substantiv förbrytare, brottsling delmängd Substantiv mängd vars samtliga element också är element i en annan mängd; om denna andra mängd innehåller fler element än den första sägs denna första vara en äkta delmängd; att A är en delmängd av B skrives A \subset B eller A \su delmål Substantiv mindre mål att uppnå (på vägen) till ett huvudmål delningsekonomi Substantiv arrangemang för att hyra, dela eller låna saker istället för att själv äga dem delningslinje Substantiv linje längsmed vilken något delas delningslägenhet Substantiv lägenhet som delas av flera hyresgäster delområde Substantiv område som utgör en del av ett större område delprivatisera Verb privatisera delvis delrepublik Substantiv delvis självstyrande stat som tillsammans med andra delrepubliker utgör en del av en förbundsstat delrike Substantiv administrativ enhet underordnat ett större välde, ofta med egen underordnad monarki; även ett numer oavhängigt sådant som tidigare tillhört ett större välde eller anses tillhöra en större konceptuell nation dels Konjunktion inte bara delsbo Substantiv person som har ett förhållande (som liknar ett äktenskap) med en annan person utan att de bor i samma hem bara tidvis delstatsgräns Substantiv intern gräns inom en förbundsstat mellan två eller fler delstater delstatsguvernör Substantiv guvernör för en delstat delstatshuvudstad Substantiv huvudstaden i en delstat delstatsparlament Substantiv lagstiftande församling i delstat delstatsval Substantiv offentligt val inom delstaten i en förbundsstat, som typiskt rör ämbeten på delstatsnivån, snarare än i centralregeringen. delsträcka Substantiv avsnitt av en sträcka deltabaryon Substantiv en baryon som bara innehåller uppkvarkar och nerkvarkar, och som både har spinn och isospin 3⁄2 deltacell Substantiv cell av en typ av celler som finns i endokrina pankreas och som producerar somatostatin deltagarantal Substantiv antalet deltagare i en aktivitet deltagarland Substantiv land som deltar i något (tävling, konferens eller liknande) deltagarportal Substantiv inom en webbplats, den startsida (portal) som vänder sig till aktiva deltagare eller frivilliga medarbetare deltakrokodil Substantiv en djurart (Crocodylus porosus) inom familjen krokodiler (Crocodylidae); individ av denna art deltidare Substantiv person som arbetar deltid deltidsanställa Verb anställa på deltid deltidsanställd Adjektiv anställd på deltid deltidsanställning Substantiv anställning på deltid deltidsarbeta Verb arbeta på deltid deltidsarbete Substantiv jobb med mindre än reguljär arbetstid deltidsbrandman Substantiv person med brandman som betald bisyssla deltävling Substantiv omgång av en tävling som sträcker sig över flera tillfällen delvektor Substantiv komposant delårsrapport Substantiv sammanställning av ett företags eller förenings räkenskaper för en period som är kortare än ett helt räkenskapsår demagog Substantiv folkförledare demagogi Substantiv hänsynslös agitation (som vädjar till publikens sämre sidor) demagogisk Adjektiv som genom lättköpta och ogrundade argument, tomma löften och talets gåva lyckas vinna den breda befolkningens sympati och stöd demant Substantiv diamant demarkation Substantiv gränsdragning demarkationslinje Substantiv gränslinje demaskera Verb ta av masken; avslöja demaskering Substantiv avtagande av masken demensboende Substantiv äldreboende speciellt avsett för personer med demenssjukdomar demenssjuk Adjektiv som lider av demenssjukdom dementerad Adjektiv som dementerats dementerande Adjektiv som dementerar demilitarisering Substantiv det att demilitarisera demimond Substantiv halvvärld; benämning på lägre samhällsklasser, som försöker att efterlikna den förnäma världens levnadssätt demimonddam Substantiv demimond demission Substantiv avgång; avsked (särsk om regering eller regeringsledamot) demissionera Verb lämna en förtroendepost i en organisation demiurg Substantiv (oftast i bestämd form) inom gnosticismen, det övernaturliga väsen som är skapare av sinnevärlden demobilisera Verb återgå från krigsfot till fredsfot demobiliserad Adjektiv som demobiliserats demobiliserande Adjektiv som demobiliserar demobilisering Substantiv det att demobilisera demodulator Substantiv krets som avkodar en modulerad signal demograf Substantiv person som arbetar med demografi demografi Substantiv läran om en befolknings numerära utveckling ur olika aspekter och förändringens orsaker samt utarbetning av befolkningsprognoser demografisk Adjektiv som rör demografi demokassett Substantiv kassett (ljudkassett, kassettband) med demo (demonstration, prov) av musik som en artist har spelat in själv och presenterar för skivbolag demokratisera Verb införa demokrati; göra mer folklig demokratisering Substantiv det att demokratisera demolera Verb rasera, förstöra demolering Substantiv avsiktlig förstöring demonisera Verb göra till demon, framställa som demonisk demonisering Substantiv det att demonisera demonologi Substantiv läran om demoner och mytologisk ondska demonologisk Adjektiv som avser läran om demoner; som har att göra med demonologi demonstrationsbräde Substantiv stort schackbräde som används för att visa schackställningar och partier för en grupp demonstrationsfrihet Substantiv frihet att anordna och delta i demonstrationer och protester demonstrationstillstånd Substantiv tillåtelse att demonstrera demonstrationståg Substantiv (större) folksamling som tågar (marscherar, vandrar) tillsammans i en utdragen klunga längs allmänna gator i en stad, kanske med plakat, banderoller och flaggor, för att uppmärksamma en gemensam samhällsfråga, ofta med v demonstrativ Adjektiv som påpekar något genom uppseendeväckande handling demonstrerad Adjektiv som demonstrerats demonstrerande Adjektiv som demonstrerar demontera Verb (mekanik) montera ned, ta isär demontering Substantiv det att ta isär eller sönder /något/ demonym Substantiv invånarnamn demoralisera Verb fördärva moralen demoralisering Substantiv principen att bryta ned moralen hos en individ, en grupp av människor eller ett helt samhälle demotejp Substantiv ljudband för demonstration demotisk Adjektiv folkspråklig, folklig; som används av folket denar Substantiv benämning på valutan i Makedonien; MKD denationalisera Verb utplåna ett folks nationella särdrag denaturalisation Substantiv återkallelse av medborgarskap denaturalisera Verb frånta medborgarrätt, återkalla medborgarskap denaturalisering Substantiv återkallelse av medborgarskap denaturera Verb ändra ett ämnes egenskaper (genom tillsättning av kemikalier) så att det inte kan användas till ett specifikt ändamål denaturerad Adjektiv som denaturerats ; som har gjorts onaturlig denaturering Substantiv det att denaturera dendrit Substantiv kort utskott från en nervcells cellkropp, vilket ofta (genom synapser) tar emot signaler från andra nervceller dendrofobi Substantiv irrationell rädsla för träd (träd-strukturer) dendrogram Substantiv detsamma som träddiagram dendrokronologi Substantiv en metod att datera trä med hjälp av träets årsringar dendrolog Substantiv person som sysslar med dendrologi dendrologi Substantiv vetenskapen om vedartade växter, främst träd och buskar dendrologisk Adjektiv som avser dendrologi dendrometer Substantiv instrument för att mäta ett träds höjd eller dess volym denervera Verb hindra nervförsörjningen till en viss kroppsdel genom att skära av eller ta bort en eller flera nervtrådar, eller på annat sätt blockera nervimpulserna dit dengue Substantiv denguefeber denguefeber Substantiv en infektion som orsakas av dengueviruset och som överförs och sprids genom stickmyggor denhär Pronomen hopskriven stavningsvariant av den här denier Substantiv enhet för att ange tjocklek och vikt på garn, särskilt om garn använt till mycket tunna tyger eller textilier denim Substantiv jeanstyg, en typ av bomullstyg denisovan Substantiv förhistorisk medlem av släktet Homo som levde för omkring 200 000–40 000 år sedan denisovansk Adjektiv som rör den förhistoriska människogruppen denisovanerna denitrera Verb avlägsna salpetersyra från denitrerande Adjektiv som denitrerar dennas Pronomen genitiv av denna denne Artikel bestämd artikel singular maskulin denomination Substantiv kyrkosamfund, religiös sekt denotation Substantiv huvudbetydelse; mängden av alla föremål ett ord syftar på denotativ Adjektiv som har att göra med denotation denotatum Substantiv föremål, individ eller lokalitet som denoteras; referent denotera Verb åsyfta, beteckna dental Adjektiv som rör tänder, tand- dentalt Adverb med tänderna deoxiribonukleinsyra Substantiv vanligen dubbelsträngad nukleinsyra i form av två komplementära polymerer av nukleotider med sockret deoxiribos och kvävebaserna adenin, cytosin, guanin och tymin deoxiribos Substantiv en enkel sockerart (monosackarid), närmare bestämt en pentos depatriera Verb beröva någon hans medborgarskap depesch Substantiv brådskande rapport till en utrikesminister som sammanställs av en ambassadör depeschbyrå Substantiv tidningskontor som tar emot annonser och säljer teaterbiljetter med mera depeschkontor Substantiv depeschbyrå depilera Verb ta bort hårväxt från (viss del av) huden deplacement Substantiv ett fartygs totalvikt (= vikten av det undanträngda vattnet) deplacera Verb det att tränga undan en viss mängd vätska; särskilt om fartyg och vatten deplattformering Substantiv härskarteknik att undanröja motståndarens plattform, i stället för att mötas i diskussion; det att deplattformera depolarisera Verb göra (membranpotentialen) mindre negativ depolariserad Adjektiv som är mindre negativ än vilomembranpotentialen; som har en membranpotential som är mindre negativ än vilomembranpotentialen depolarisering Substantiv det att göra membranpotentialen mindre negativ; tillstånd av mindre negativ membranpotential (jämfört med vilomembranpotentialen) deponens Substantiv deponentiellt verb deponensverb Substantiv ett verb som till det morfologiska utseendet verkar ha en passiv form (i svenskan s-passiv), men som i själva verket har aktiv funktion deponent Substantiv person som gör en deposition deponentiell Adjektiv som har passiv form men aktiv betydelse deponera Verb inlämna för förvaring deponering Substantiv det att deponera; gärning som deponerar något deponeringsanläggning Substantiv anläggning för deponering av avfall som inte kan återvinnas deponi Substantiv deponeringsanläggning, soptipp deportation Substantiv det att deportera; det att våldsamt förflytta någon ut från en plats, oftast en stat deporterande Adjektiv som deporterar deportering Substantiv det att deportera; det att våldsamt förflytta någon ut från en plats, oftast en stat depositionell Adjektiv rörande depositioner (av fynd i en arkeologisk utgrävning) depositör Substantiv den som innehar något som deponerats deppighet Substantiv det att vara deppig depreciation Substantiv värdeminskning, värdeförsämring, värdefall depreciera Verb nedvärdera; skriva ned värdet på en valuta depressiv Adjektiv med utmärkande drag av depression deprimera Verb göra nedstämd eller ledsen deprivation Substantiv undanhållande depriverad Adjektiv undermålig, starkt begränsad deputation Substantiv samling ombud med uppdrag deputerad Substantiv ombud /i parlament/ deputeradekammare Substantiv underhuset i vissa lagstiftande församlingar depåfynd Substantiv (arkeologiskt) fynd av föremål som medvetet lagts ned derangera Verb bringa i oordning (särskilt om klädedräkt) derbyhatt Substantiv slags grå hög hatt derbymatch Substantiv derby, match mellan två eller flera lag från samma ort eller region derivat Substantiv kemiskt ämne härlett från ett annat ämne; antingen ett ämne som bildas ur ett annat ämne, eller ett ämne som till sin kemiska struktur teoretiskt kan bildas ur ett annat ämne derivata Substantiv (till en funktion f) en funktion f^\prime som anger förändringshastigheten hos f definierad av f^\prime(x) = \lim_{h \rarr 0} {{f(x+h) - f(x)} \over {h}}; tal som i en punkt anger hur snabbt funktionen ändras när variabe derivathandel Substantiv handel med derivat – exempelvis optioner och terminer – där priset baseras på ett förmodat framtida värde på underliggande objekt såsom aktier, obligationer eller råvaror derivatinstrument Substantiv typ av värdepapper – exempelvis optioner och terminer – vars pris baseras på ett förmodat framtida värde på en underliggande tillgång såsom aktie, råvara, ränta eller valuta derivation Substantiv det att derivera; härledning derivera Verb härleda ur deriverad Adjektiv som deriverats deriverande Adjektiv som deriverar deriverbar Adjektiv som kan deriveras; deriverbarhet implicerar kontinuitet deriverbarhet Substantiv det att kunna deriveras; det att ha derivata derivering Substantiv det att bestämma (härleda) en funktions derivata deriveringsregel Substantiv regel för beräkning av en funktions derivata dermatolog Substantiv (av derma: hud) hudläkare dermatologi Substantiv läran om (människo)huden, särskilt dess sjukdomar dermatologisk Adjektiv som rör dermatologi; huden och dess sjukdomar dermatologiskt Adverb med avseende på dermatologi, hud, hudirritation dermestarium Substantiv kammare eller behållare där skalbaggslarver (främst av släktet Dermestes) används för att avlägsna mjukdelar från skelett, de senare för långtidsförvaring eller t.ex. museiverksamhet dermis Substantiv läderhud derringer Substantiv typ av liten och kompakt pistol som i regel saknar magasin dervisch Substantiv munkliknande medlem av ett asketiskt brödraskap inom sufisk islam (kända för att snurra) derå Adverb därpå desarmerad Adjektiv som desarmerats desarmerande Adjektiv som desarmerar desavouera Verb inte godkänna, förklara sig ogilla desavouerande Adjektiv som desavouerar desavouering Substantiv det att desavouera desavuera Verb stavningsvariant av desavouera desavuering Substantiv stavningsvariant av desavouering descendenslära Substantiv läran att högre organismer utvecklats ur lägre, utvecklingsläran descendent Substantiv avkomling, ättling designbyrå Substantiv byrå vars arbete riktar sig mot formgivning designer Substantiv person som utformar produkter /på ett estetiskt tilltalande sätt/, speciellt dyra kläder e.dyl.; person som skapar designer designerad Adjektiv på förhand bestämd för en viss befattning designkonsult Substantiv konsult i frågor som rör design designvalideringsprocess Substantiv process för designvalidering desillusion Substantiv missräkning, besvikelse desillusionera Verb avhölja illusionerna från något och visa verkligheten, ofta till en smärre besvikelse av gäckad förväntning desillusionerad Adjektiv som desillusionerats desillusionerande Adjektiv som desillusionerar desinfektera Verb göra ren från sjukdomsframkallande ämnen desinfektion Substantiv förstöring av smittoämnen eller ohyra genom värme eller kemiska ämnen desinfektör Substantiv person eller apparat som desinfekterar desinficera Verb variant av desinfektera desinficerad Adjektiv som desinficerats desinficerande Adjektiv som desinficerar desinficiera Verb variant av desinfektera desinformation Substantiv avsiktligt vilseledande information desinformationskampanj Substantiv samordnade insatser från någon part att avsiktligt sprida falsk eller vinklad information om något ämne (i synnerhet sådan som är till skada för annan part) desinformatör Substantiv person som avsiktligt sprider vilseledande information desinformera Verb avsiktligt vilseleda desintegration Substantiv upplösning eller sönderfall av någon enhet desirabel Adjektiv önskvärd desivon Substantiv varumärke för ett desinfektionsmedel vid sårbehandling deskription Substantiv beskrivning deskriptiv Adjektiv skildrande, beskrivande deskvamation Substantiv avfjällning av huden desmeknopp Substantiv en art (Adoxa moschatellina) inom växtfamiljen desmeknoppsväxter (Adoxaceae); individ av arten desmeknopp desmosom Substantiv speciell sorts område där två celler sitter ihop med vandra via ett proteinkomplex och med varandras intermediära filament (t.ex. keratinfilament) desperado Substantiv vettvilling, hänsynslös och våghalsig våldsverkare, aggressiv brottsling despot Substantiv envåldshärskare, autokrat, diktator, auktoritär ledare; ibland även förtryckare despotat Substantiv provins inom det östromerska eller turkiska riket som styrs av en tributpliktig despot despoti Substantiv grymt och orättvist styre despotisk Adjektiv egenmäktig, härsklysten, tyrannisk despotism Substantiv envälde; förtryck despotvälde Substantiv område som styrs av en despot; en despots makt dessas Pronomen genitiv av dessa dessbättre Adverb genom lycklig slump; med lättnad över gynnsam utveckling dessertost Substantiv ost när den används till dessert dessertsked Substantiv liten sked som används för att äta desserter, större än en tesked men mindre än en matsked dessess Substantiv dubbelsänkt d; ton med frekvens nära 261.63 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med c och hiss dessinatör Substantiv mönsterritare för textilier; tecknare dessouer Substantiv damunderkläder dessäng Substantiv mönster (t.ex. till textilier) destabilisering Substantiv det att destabilisera destillat Substantiv produkt av destillation destillation Substantiv separation av vätskor med olika kokpunkter med hjälp av värme destillera Verb separera en vätskas beståndsdelar genom uppvärmning, förångning och kondensation destillerad Adjektiv genom destillation framställd destillerande Adjektiv som destillerar destilleri Substantiv fabrik eller annat företag som tillverkar spritdrycker (särskilt whisky) genom destillation destinationsladdning Substantiv långsam laddning av elbil när resan har nått sin destination destinatär Substantiv adressat destinatör Substantiv avsändare destinera Verb avsända till en bestämd ort destinerad Adjektiv bestämd, ämnad (till) destra Substantiv el manu destra förk m d: högra handen destruent Substantiv organism som bryter ned organiska ämnen destruera Verb förstöra, ödelägga destruktivitet Substantiv det att vara destruktiv destruktör Substantiv förstörare, ödeläggare desublimation Substantiv direkt övergång från aggregationstillståndet gasform till fast form, utan mellanfasen flytande form desublimering Substantiv direkt övergång från aggregationstillståndet gasform till fast form, utan mellanfasen flytande form desummu Pronomen detsamma desvariar Verb yra, prata tokigheter detachement Substantiv mindre truppstyrka med särskilt uppdrag detachera Verb avdela för ett visst uppdrag detacherande Adjektiv som detacherar detaljbild Substantiv bild som visar något i detalj detaljhandel Substantiv försäljning av varor direkt till konsumenterna, minuthandel detaljhandelsföretag Substantiv företag som ägnar sig åt detaljhandel detaljhandelskedja Substantiv uppsättning affärer som ägnar sig åt detaljhandel och som alla tillhör samma bolag och verkar under samma varumärke detaljhandelsmonopol Substantiv lagstadgad ensamrätt att sälja en viss slags vara eller tjänst direkt till konsumenter via butik detaljhandlare Substantiv någon som säljer varor direkt till konsumenterna detaljist Substantiv person eller firma som sysslar med detaljhandel detaljplan Substantiv dokument som anger hur ett begränsat område i en kommun skall bebyggas eller användas detaljreglera Verb reglera i detalj detaljreglering Substantiv det att detaljreglera; handling eller bestämmelse som reglerar något i detalj detaljrik Adjektiv som innehåller många detaljer detaljrikedom Substantiv det att vara rik i detaljer detaljritning Substantiv (teknisk) ritning av en detalj detaljstyrning Substantiv det att detaljstyra; handling som styr något i detalj detaljuppgift Substantiv stycke detaljerad information detektera Verb upptäcka /med detektor/ detekterad Adjektiv som detekterats detekterande Adjektiv som detekterar detektering Substantiv det att detektera detektion Substantiv det att detektera detektivroman Substantiv roman vars handling kretsar kring en detektiv samt (framförallt) dennes arbete; roman inom genren deckare detektormatris Substantiv uppsättning detektorer som är anordnade i en matris (tvådimensionellt rutmönster) och riktade åt samma håll detektorrad Substantiv rad med detektorer som är riktade åt samma håll determinant Substantiv en skalär storhet som beror på en kvadratisk matris, som är given som summan av alla produkter av ett element från varje rad och kolonn i matrisen där varje term i summan tas med tecken beroende på tecknet av den permuta determination Substantiv bestämning determinativ Adjektiv som hänvisar på en efterföljande bestämning determinera Verb bestämma, fastställa, utstaka determinism Substantiv en filosofisk åskådning enligt vilken allting sker med nödvändighet (den mänskliga viljan följer samma orsakslag som allting annat); uppfattningen att allting är förutbestämt determinist Substantiv anhängare av determinism deterministisk Adjektiv som rör determinism detonerad Adjektiv som detonerats detonerande Adjektiv som detonerar detonik Substantiv läran om detonationer detoxa Verb göra en detox detronisation Substantiv det att detronisera någon eller något; avsättning, störtande från tronen detronisera Verb avlägsna från ledande position, flytta ner till lägre grad, degradera; avsätta, störta ifrån tronen detronisering Substantiv detronisation deuterium Substantiv isotop av grundämnet väte med en neutron dvs totalt 2 nukleoner i kärnan devalvera Verb ge lägre värde devalverad Adjektiv som devalverats devalverande Adjektiv som devalverar devalvering Substantiv det att devalvera devanagarisk Adjektiv som rör skriftspråket devanagari devis Substantiv valspråk, tänkespråk, motto devot Adjektiv strängt religiös devotion Substantiv sträng religiositet; tillgivenhet dextrin Substantiv en stärkelseprodukt använd bl a som klistermedel dhol Substantiv asiatisk vildhund, rödhund; en däggdjursart (Cuon alpinus) i familjen hunddjur (Canidae) inom ordningen rovdjur (Carnivora); individ av denna art. diabas Substantiv en eruptiv hård bergart diabetisk Adjektiv som har diabetes diabild Substantiv genomskinligt bild, som kan visas med en projektor diabolisk Adjektiv djävulsk diacetylen Substantiv trivialnamn för butadiyn; diyn med fyra kolatomer diadem Substantiv smycke över panna och hår diafragma Substantiv kupolformad tvärstrimmig muskel som utgör gränsen mellan brösthålan och bukhålan och som står för huvuddelen av inandningen (faktiskt huvuddelen av all andning, eftersom utandning i vila sker passivt, utan muskelkraft) diagnoskriterium Substantiv villkor för att avgöra om en viss diagnos ska ställas diagnosticera Verb variantform till diagnostisera; ställa diagnos diagnosticerande Adjektiv som diagnosticerar diagnostiserad Adjektiv som diagnostiserats diagnostiserande Adjektiv som diagnostiserar diagonala Verb transportera sig diagonalt diagonalmatris Substantiv en matris där alla element utanför huvuddiagonalen är noll diakoni Substantiv kyrkans sociala arbete med fattiga och behövande diakonissa Substantiv kvinnlig motsvarighet till diakon diakrit Substantiv diakritiskt tecken diakritisk Adjektiv som har en särskiljande funktion, för att indikera annat uttal, betoning eller betydelse diakron Adjektiv som tar hänsyn till utvecklingen längs en tidsaxel dialektal Adjektiv som förekommer i dialekt dialektgrupp Substantiv dialekter med gemensam nämnare som gör att de kan sammanföras till en större enhet inom språket dialektik Substantiv logiskt förfarande där begrepp sätts i motsats mot andra; slutledningskonst, logik dialektiker Substantiv person som skickligt förfäktar och bemöter åsikter; debattör med viss svaghet för spetsfundiga resonemang dialektisk Adjektiv utspekulerad, spetsfundig dialektolog Substantiv lingvist som specialiserar sig på dialektforskning dialektologi Substantiv gren av lingvistik som behandlar dialekter dialektologisk Adjektiv som har att göra med dialekter dialektord Substantiv ord som används dialektalt snarare än i standardspråket dialektordbok Substantiv ordbok som innehåller dialektord dialektuttal Substantiv uttal som avviker från standardspråket och är utmärkande för en eller fler dialekter dialogisk Adjektiv som består av dialog diamantborrning Substantiv en sorts djupborrning med roterande borr diamantbröllop Substantiv diamantbröllop firas då man varit gifta i 60 år diamantgruva Substantiv gruva där man bryter diamant diamanthandel Substantiv handel med diamanter diamanthandlare Substantiv person som säljer eller köper diamanter diametral Adjektiv absolut motsatt; med stark kontrast; som befinner sig så långt från varandra som möjligt diapaus Substantiv ett tillfälligt avbrott i tillväxten och utvecklingen av en organism till följd av ogynnsamma miljöförhållanden; särskilt hos insekter samt embryon av flertalet av de äggläggande fiskarterna i ordningen Cyprinodontiforme diapositiv Substantiv diabild: genomskinligt bild, som kan visas med en projektor diaram Substantiv ram runt diabild diariebevis Substantiv intyg att ett ärende förts in i ett ämbetsverks diarium diarieföra Verb skriva in i diarium diarieförande Substantiv det att diarieföra diarieföring Substantiv registrering och systematiskt dokumenterande av inkommande och utgående handlingar (särskilt inom myndigheter och offentliga verksamheter) diarienummer Substantiv unikt nummer (löpnummer) som tilldelas ärende vid registrering i diarium diarium Substantiv kronologiskt register hos en myndighet, ett bolag eller annan organisation över inkommande och utgående skrivelser och andra handlingar diaskop Substantiv diabildsprojektor, projektor för genomlysning av transparenta bilder diaskopi Substantiv genomlysning (t ex med röntgenstrålar) diaspora Substantiv judars exil från det heliga landet diastas Substantiv ett enzym som klyver stärkelse diastema Substantiv glugg mellan två tänder, oftast framtänderna diastole Substantiv den del av hjärtats cykel när kamrarna är avslappnade diastolisk Adjektiv som föreligger under, eller har att göra med, diastole diastrofism Substantiv begrepp som innefattar förändringsprocesser i den yttre jordskorpan (såsom exempelvis landhöjning, förkastning och veckning) diatermi Substantiv användning av elektriska strömmar för att värma upp kroppsdelar eller skära bort (förbränna) sjuk vävnad diates Substantiv ett verbgenus, en böjningskategori hos verb diatonisk Adjektiv om eller med den diatoniska skalan diatrib Substantiv stridsskrift, smädeskrift diboran Substantiv kemisk förening av bor och väte dibrommetan Substantiv kemisk förening av brom, kol och väte didakt Adjektiv som är kunnig och bildad didaktik Substantiv läran om undervisning, en undergren till pedagogik didaktiker Substantiv person som sysslar med didaktik didaktikforskare Substantiv forskare inom didaktik didaktisk Adjektiv undervisande; sedelärande didgeridoo Substantiv blåsinstrument med ursprung hos aboriginerna i Australien didotpunkt Substantiv alternativt namn på enheten typografisk punkt dielektrisk Adjektiv som är elektriskt isolerande, som saknar fritt rörliga laddningar och därför inte leder elektrisk ström dien Substantiv kolväte som innehåller två stycken dubbelbindningar diencefalon Substantiv mellanhjärna dieselbil Substantiv bil som drivs av en dieselmotor dieseldrift Substantiv drift med dieselmotor dieseldriven Adjektiv som drivs på dieselolja dieselelektrisk Adjektiv som avser dieseldrift med elektrisk kraftöverföring dieselhydraulisk Adjektiv som avser dieseldrift med hydraulisk kraftöverföring diesellok Substantiv lok som drivs av en dieselmotor diesellokomotiv Substantiv lok som drivs av en dieselmotor dieselmotor Substantiv motortypen som uppfanns av och är uppkallad efter tysken Rudolf Diesel; kännetecknas av att bränslet komprimeras i en kolv tills det självantänder dieselolja Substantiv petroleumbaserat motorbränsle för drift av dieselmotorer dietist Substantiv person som inom sjukvård skall svara för riktig kost till patienterna dietylenglykoldinitrat Substantiv diglykoldinitrat difenylamin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve diff Substantiv jämförelse mellan två olika versioner; skillnad diffa Verb skilja, variera differens Substantiv det att vara different differensekvation Substantiv en ekvation som relaterar olika element ur en talföljd med varandra differenskvot Substantiv kvot mellan två differenser, speciellt i derivatans definition, där derivatan är lika med gränsvärdet av en sådan kvot different Adjektiv olika, olikartad differential Adjektiv differentiell differentialdiagnos Substantiv särskiljande av sjukdomar med likartade symtom differentialekvation Substantiv (funktional-) ekvation innehållandes en eller fler derivator av en funktion differentialkalkyl Substantiv den del av den matematiska analysen som behandlar förändringshastigheter, till exempel teorin om derivator och differentialekvationer differentialväxel Substantiv kugghjulsväxel som möjliggör att två hopkopplade axlar (t ex på en bil) roterar med olika hastighet differentiell Adjektiv som avser viss differens differentiera Verb bestämma skillnaden mellan två eller flera ting differentierad Adjektiv åtskild differentierande Adjektiv som differentierar differentierbar Adjektiv som kan differentieras; deriverbar i alla riktningar differentierbarhet Substantiv det att vara differentierbar differentiering Substantiv uppdelning (t ex av skolelever efter deras anlag eller av undervisningen efter elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen) differera Verb skilja sig difficil Adjektiv svår, besvärlig diffraktion Substantiv böjning av ljus diffundera Verb sprida åt alla håll diffunderad Adjektiv som diffunderats diffunderande Adjektiv som diffunderar diffus Adjektiv spridd åt alla håll diffusera Verb göra diffus(are) diffusion Substantiv det att något sprids ut, blandas ut eller jämnas ut (med ämnen i sin omgivning) diffusionism Substantiv teorin att kulturell utveckling sker genom idéers spridande, snarare än migration diffusionsväg Substantiv sträcka längs vilken diffusion sker difteri Substantiv en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av Corynebacterium diphtheriae difterivaccin Substantiv vaccin mot difteri diftong Substantiv ett (glidande) ljud som består av två vokaler (t ex au i augusti) diftongera Verb uttala med diftong digamma Substantiv den grekiska bokstaven Ϝ (gemen: ϝ) diger Adjektiv som har stor storlek, stor och tung, tjock och tung digerdöd Substantiv pandemisk sjukdom under medeltiden som i genomsnitt dödade var tredje person i Europa (uppskattningsvis 75-200 miljoner människor) digerera Verb smälta, upplösa digestion Substantiv matspjälkning digestionsapparat Substantiv matspjälkningssystem digestiv Adjektiv som befordrar matsmältningen digestivekex Substantiv runt kex med en gyllenbrun färg digitalis Substantiv en sorts hjärtmedicin (från fingerborgsblomman) digitalisera Verb göra digital digitaliserad Adjektiv som digitaliserats digitaliserande Adjektiv som digitaliserar digitalisering Substantiv kodning, omvandling till sifferform, från analog till digital form digitaliseringsminister Substantiv minister med ansvar för digitalisering digitaliseringsstrateg Substantiv person som arbetar med att ta fram strategi för hur verksamhet eller material bör digitaliseras digitalkamera Substantiv digital kamera som sparar bilder på minneskort; ger generellt högre kvalitet på fotografier än vad traditionella analoga kameror ger samt kräver ej framkallning av fotografier digitalmoms Substantiv moms (mervärdesskatt) på e-böcker (digitala böcker; som skiljer sig från bokmoms på tryckta böcker) digitalpiano Substantiv elektroniskt klaverinstrument som till sin klang efterliknar akustiskt piano, flygel, orgel och liknande, samt ibland även helt andra instrument digitalteve Substantiv variant av digital-tv digitalur Substantiv ur som använder digitalt teknik digitalålder Substantiv den ålder (era, epok) då tekniken är digital diglossi Substantiv fenomenet att språkbrukare i ett samhälle använder två (närbesläktade) språk men växlar beroende på situationer diglykoldinitrat Substantiv gelatineringsmedel för framställning av diglykolkrut digna Verb på grund av matthet eller kraftlöshet sjunka ihop; ha det jobbigt dignitet Substantiv grad av värde eller rang, placering på rangskala dignitär Substantiv rangperson digraf Substantiv två bokstäver som tillsammans betecknar ett enda ljud (t ex ng i sång) digression Substantiv avvikelse digris Substantiv kulting som ännu diar dihydrotestosteron Substantiv steroidhormon och manligt könshormon som är nära besläktat med testosteron dijärntrioxid Substantiv kemisk förening av järn och syre dika Verb gräva ett dike dikeskant Substantiv sluttande sidovägg som löper från ett dikes övre kant till dess bottenränna dikesren Substantiv smal markremsa som löper utmed eller mellan dike och väg diklorättiksyra Substantiv halogenerad karboxylsyra med formeln CHCl2COOH dikning Substantiv det att dika dikotomi Substantiv tudelning dikotomisk Adjektiv tvådelad, synlig till hälften dikromtrioxid Substantiv kemisk förening av krom och oxider dikta Verb skapa dikter, skriva poesi diktafon Substantiv en sorts apparat för upptagning av tal diktal Substantiv felaktigt återgiven form av dykdalb diktare Substantiv person som ägnar sig åt att dikta diktarinna Substantiv kvinnlig diktare diktat Substantiv förestavad läxa, föreskrift diktatorisk Adjektiv som gäller för en diktator eller diktatur diktatoriskt Adverb på ett diktatoriskt sätt diktaturland Substantiv land vars statsskick är en diktatur diktaturregim Substantiv regim styrd av en diktator diktcykel Substantiv en grupp dikter som hör nära samman (t ex Fänrik Ståls sägner) dikterad Adjektiv som dikterats dikterande Adjektiv som dikterar diktion Substantiv sätt att tala, uttryckssätt, framsägningssätt diktkonst Substantiv poesi, lyrik, skaldekonst diktning Substantiv det att dikta diktsamling Substantiv samling av dikter (av en författare, utgivna som en bok) diktverk Substantiv /större/ dikt dikvävemonoxid Substantiv kemisk förening av kväve och syre dikvävetetroxid Substantiv kemisk förening av kväve och syre dilatera Verb vidgas dilettant Adjektiv ej yrkesmässig dilettanteri Substantiv det att vara en dilettant dilettantisk Adjektiv amatörmässig, okunnig dilettantiskt Adverb amatörmässigt, okunnigt dilettantmässig Adjektiv som är karakteristisk för en dilettant dilla Verb prata strunt dillande Substantiv det att dilla dillchips Substantiv chips med dillsmak dille Substantiv delirium; fyllerigalenskap, fyllenoja dilleri Substantiv struntprat, handlingen att prata strunt dillkvist Substantiv kvist av dill (som krydda) dillpotatis Substantiv potatis som kokats tillsammans med dill dillsmak Substantiv smak av dill dilutin Substantiv varunamn för en sorts rengöringsmedel (lätt fotogen) diluvium Substantiv stor översvämning dimensionera Verb sätta dimensionerna (storleken) för något (fysisk sak eller ett system) dimensionsanalys Substantiv studium av en formels ingående kvantiteter dimensionshuggning Substantiv huggning av de träd i en skog vars dimension (diameter vid stubben) överstiger ett visst minimum dimetrodon Substantiv en köttätande synapsid inom det utdöda släktet Dimetrodon som hör till pelycosaurierna (Pelycosauria) från mitten av perioden perm; individ av arter inom detta släkte dimetylamin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve dimetylbensen Substantiv någon av de tre kemiska föreningar som kan bildas genom att två metylgrupper sätts på en bensenring, närmare bestämt 1,2-dimetylbensen (orto-xylen), 1,3-dimetylbensen (meta-xylen) eller 1,4-dimetylbensen (para-xylen) dimetyldikarbonat Substantiv kemisk förening av kol, väte och syre dimetylformamid Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve och syre dimfri Adjektiv som är fri från dimma diminuendo Substantiv avtagande tonstyrka diminutiv Adjektiv som är eller har att göra med diminutiv; som är liten eller ömsint diminutivsuffix Substantiv suffix som skapar diminutiv dimission Substantiv avsked, orlov dimissionera Verb avgå, ta avsked dimkammare Substantiv instrument som åskådliggör joniserande strålning dimljus Substantiv främre strålkastare som är vinklade för att ge bästa möjliga upplysning vid dimmiga förhållanden dimmer Substantiv anordning för steglös justering av ljusstyrkan i en ljuskälla dimmighet Substantiv det att vara dimmig dimorf Adjektiv som uppträder i två former dimorfism Substantiv förekomst i två olika former (t ex två olika kristallformer med samma kemiska sammansättning) dimpa Verb falla med stor kraft dimra Verb justera ljusstyrka dimridå Substantiv något som döljer det rätta sammanhanget dimtung Adjektiv tyngd av dimma dinera Verb äta mat dinge Substantiv jolle, liten roddbåt dingeling Substantiv penis dingo Substantiv en underart (Canis lupus dingo) till arten varg (Canis lupus) inom däggdjursfamiljen hunddjur (Canidae); individ av underarten dingo dinitroglykol Substantiv diglykoldinitrat dinosaur Substantiv förhistorisk jätteödla dinosaurieägg Substantiv ägg från en dinosaurie dinosaurisk Adjektiv lik en dinosaurie; ofta i förhållande om något uråldrigt, förlegat, mastodontiskt eller skräckinjagande diod Substantiv en icke-linjär elektronisk komponent (elektronrör eller halvledare) med två elektroder; likriktare, detektor, lysdiod diodmatris Substantiv uppsättning dioder som är anordnade i en matris (tvådimensionellt rutmönster) och riktade åt samma håll diodrad Substantiv rad med dioder som är riktade åt samma håll dioik Adjektiv (om växt) som är en tvåbyggare; som har han- och honblommor på på skilda individer dionysisk Adjektiv som utmärker Dionysos diopter Substantiv anordning för inriktning på mätningsinstrument dioptri Substantiv måttenhet för brytningsförmågan hos en lins dioptrik Substantiv läran om ljusets brytning diorama Substantiv sammanställning av verkliga föremål och dekorationer till en naturtrogen helhetsbild dioskurer Substantiv två oskiljaktiga vänner (efter Zeus tvillingsöner Kastor och Polydevkes i grekisk mytologi) dioxid Substantiv en oxid som innehåller två syreatomer i varje molekyl dipeptid Substantiv peptid bestående av två aminosyrarester diploid Adjektiv med dubbel uppsättning kromosomer diploidi Substantiv det att vara diploid; innehav av dubbel uppsättning DNA-strängar diplomatarisk Adjektiv noggrann i minsta detalj (t ex om avtryck av gammal handling) diplomatarium Substantiv samling medeltidsdiplom eller överhuvud äldre aktstycken diplomatfru Substantiv fru till en diplomat diplomatik Substantiv kritisk undersökning och tolkning av historiska urkunder (en hjälpvetenskap till historien) diplomatpass Substantiv resehandling som visar att innehavaren har diplomatisk status (och därför rätt till särskilt skydd) diplomerad Adjektiv som har erhållit diplom om en viss utbildning dipol Substantiv ett föremål som har en laddning i ena änden och motsatt laddning i den andra dippa Verb doppa något (särskilt plockmat) i sås (främst om kall sås) dippande Adjektiv som dippar dippelian Substantiv anhängare av Johann Konrad Dippel och dippelianismen dippelianism Substantiv radikal pietism enligt Johann Konrad Dippel diptyk Substantiv tvådelad (altar)tavla direktare Substantiv lik som begravs eller kremeras direkt efter dödsfallet utan någon ceremoni direktbildskamera Substantiv kamera som direkt efter tagen bild matar ut ett fotografi (ofta i framkant) där bilden blir synlig inom någon minut direktflyg Substantiv flygresa som genomförs från punkt A till punkt B utan mellanlandning direktion Substantiv styrelse, företagsledning direktoarstil Substantiv klassicerande stil i konst och kläder vid 1700-talets slut i Frankrike (föregångare till empiren) direktor Substantiv styresman i speciella fall direktorat Substantiv underavdelning i en politisk administration direktrapportera Substantiv följa en händelse (i synnerhet en rättegång, sportmatch eller ett evenemang) och (via frekventa korta texter publicerade via Internet) rapportera om vad som händer för stunden direktrapportering Substantiv det att en journalist eller redaktion (eventuellt på plats) följer en händelse (i synnerhet en rättegång, sportmatch eller ett evenemang) och (via frekventa korta texter publicerade via Internet) rapporterar om vad som h direktris Substantiv föreståndarinna, kvinnlig motsvarighet till direktör direktskott Substantiv ett skott som avlossas direkt vid kontakt utan att spelaren tar emot bollen eller pucken först direktsänd Adjektiv som utsänds direkt direktörsvilla Substantiv stor och påkostad villa avsedd för eller förknippad med en direktör direktöversätta Verb översätta utan att ta hänsyn till ordföljd eller andra språk- och skrivregler dirham Substantiv namn på de (separata) nationella valutorna i Marocko och Förenade arabemiraten (marockansk dirham, MAD och emiratisk dirham, AED), även underenhet i flera andra arabiska valutor dirigentpinne Substantiv liten stav som dirigent använder för att leda en orkester dirigerad Adjektiv som dirigerats dirigerande Adjektiv som dirigerar dirigisme Substantiv politik som betonar statliga ingrepp i ekonomin dirr Adverb på direkten, genast dirra Verb dallra dis Substantiv lätt dimma disablot Substantiv blot som utförs till ära för diserna, ett blot som hölls i det förkristna Norden under vintern för att försäkra en god skörd under det kommande året disackarid Substantiv sammansatt sockerart bestående av två monosackarider (enkla sockerarter) disambiguera Verb precisera något flertydigt till entydigt disambiguering Substantiv bortsållning av alternativ hos något flertydigt så att det blir entydigt; det att disambiguera discessus Substantiv (gammaldags) omröstning genom att olika partier går åt olika sidor av salen discipel Substantiv elev, lärjunge disciplinerande Adjektiv som disciplinerar discodansare Substantiv person som dansar disco discokula Substantiv boll täckt av små spegelplattor för att frånge en speciell ljuseffekt discomusik Substantiv musik av genren disco disharmoni Substantiv missljud; oenighet, misstämning disharmonisk Adjektiv missljudande, icke harmonisk; splittrad, olycklig disidencia Substantiv tvist, meningsskiljaktighet disig Adjektiv som kännetecknas av lätt dimma; oklar, grumlig disighet Substantiv det att vara disig disjunkt Adjektiv sådana att det inte finns något element som tillhör båda mängderna, d.v.s. sådana att deras snitt är lika med tomma mängden disjunktiv Adjektiv särskiljande diskande Adjektiv som diskar diskant Substantiv övre delen av vårt tonomfång eller av klaviaturen på t ex ett piano; högsta stämman i blandad kör; röst i högt tonläge diskbalja Substantiv balja (lite större kärl som kan fyllas med vatten) avsedd att användas till, eller som används till, diskning (rengöring av köks- och måltidsredskap såsom tallrikar, bestick, glas, muggar och fat) diskberg Substantiv hög av kvarlämnad disk vid diskbänken som uppnått sådan storlek att den bildar något av ett hinder diskborste Substantiv köksredskap för mekanisk rengöring av i huvudsak tallrikar, glas, bestick och kastruller diskbråck Substantiv skada på en av mellankotsskivorna som finns mellan varje par ryggkotor i ryggraden diskbänksrealism Substantiv stil främst inom film som avbildar händelser på ett oglamoröst sätt, ofta med fokus på sociala problem diskerska Substantiv kvinnlig diskare diskettenhet Substantiv diskettstation diskettstation Substantiv (i datorlådan monterad eller externt via synlig kabel ansluten) hårdvaruenhet för anslutning till dator i vilken en diskett kan föras in varefter datorn kan läsa och skriva till disketten diskjockey Substantiv person som väljer musik och spelar skivor på ett uteställe diskmaskinssäker Adjektiv som tål att köras i diskmaskin (utan att materialet skadas) diskning Substantiv handling att diska; handling att rengöra disk dvs redskap för matlagning och ätande diskofil Substantiv samlare av grammofonskivor diskografi Substantiv förteckning över skivinspelningar, ofta över en artists eller musikgrupps samtliga inspelningar, inklusive album, singlar och andra musikaliska verk diskokula Substantiv stavningsvariant till discokula diskomusik Substantiv musik av genren disko diskontera Verb köpa eller sälja en växel med avdrag för räntan fram till förfallodagen diskonterande Adjektiv som diskonterar diskontinuerlig Adjektiv motsatsen till kontinuerlig. Det kan även betyda diskret. diskontinuitet Substantiv punkt i vilken en funktion inte är kontinuerlig diskonto Substantiv av en centralbank bestämd räntesats för växlar; förskottsränta vid belåning av en växel diskontör Substantiv den som diskonterar växlar diskotek Substantiv samling grammofonskivor diskpropp Substantiv propp som används för att täta till avloppet från en diskho diskreditera Verb misstänkliggöra; nedsätta diskrepans Substantiv olikhet, avsaknad av likhet diskrepant Adjektiv olik, skiljaktig, avvikande, inte överensstämmande diskrepera Verb vara olik, skilja sig, avvika, inte överensstämma diskretionär Adjektiv efter eget gottfinnande inom givna gränser diskretiserad Adjektiv som diskretiserats diskretiserande Adjektiv som diskretiserar diskriminant Substantiv ett tal associerat till ett polynom, som används för att avgöra vissa egenskaper för polynomet diskriminerad Adjektiv som diskriminerats diskriminerande Adjektiv som diskriminerar diskrimineringslag Substantiv lag som motverkar diskriminering diskrimineringsombudsman Substantiv ombudsman för diskriminering; svensk myndighet, förkortas DO diskrimineringströskel Substantiv mått på minsta noterbara skillnad (som en observatör kan uppfatta) diskskåp Substantiv köksskåp utan bottenplatta för torkning av nydiskad disk; skåp med diskställ inuti diskställ Substantiv torkställning för att låta nydiskad disk torka disktrasa Substantiv trasa som används för rengöring i kök diskurs Substantiv kommunikation, debatt eller formell diskussion genom tal eller skrift diskursiv Adjektiv som uppfattar eller uppfattas steg för steg i en logisk följd diskursmarkör Substantiv ord eller uttryck som inte direkt påverkar betydelsen av det man säger, utan snarare beror på situationen, texten, yttrandet eller relationen mellan de som talar diskurspartikel Substantiv ord eller uttryck som inte direkt påverkar betydelsen av det man säger, utan snarare beror på situationen, texten, yttrandet eller relationen mellan de som talar diskus Substantiv antikt kastvapen diskuskastare Substantiv person som tävlar i att kasta en diskus så långt som möjligt diskuskastning Substantiv kast med diskus diskussionsdeltagare Substantiv person som deltar i en diskussion diskussionsforum Substantiv forum för diskussion diskussionsförening Substantiv förening för diskussioner diskussionsgrupp Substantiv (mindre) grupp som diskuterar saker diskussionsklubb Substantiv klubb för att diskutera saker diskussionssida Substantiv en sida (webbsida, i en wiki) för diskussioner diskussionsämne Substantiv samtalsämne för diskussion diskutabel Adjektiv som kan diskuteras, även med bibetydelse av ifrågasättande diskuterad Adjektiv som diskuterats diskuterande Adjektiv som diskuterar diskvalificera Verb frånta eller neka /någon/ plats, vinst eller behörighet (inom exempelvis en utbildning, ett arbete eller en sport; oftast med anledning av fusk och regelbrott) diskvalificerande Adjektiv som diskvalificerar diskvalificering Substantiv det att diskvalificera; underkännande av deltagande eller resultat i en tävling eller liknande situation diskvalifikation Substantiv det att diskvalificera; underkännande av deltagande eller resultat i en tävling eller liknande situation diskvatten Substantiv mängd flytande vatten, t.ex. i en diskho eller diskbalja, eventuellt med diskmedel i, som används till rengöring (diskning) av köks- och måltidsredskap (såsom tallrikar, bestick, glas, muggar och fat); vatten som är tänk dislokation Substantiv förskjutning disparat Adjektiv oförenlig, fullständigt olikartad dispasch Substantiv utredning av sjöskada och beräkning av ersättning i samband med sådan skada dispaschör Substantiv utredningsman för ersättning vid sjöskada dispensera Verb ge dispens dispenserande Adjektiv som dispenserar dispensering Substantiv det att dispensera dispensär Substantiv inrättning för förebyggande av (lung)sjukdom; upplysningsbyrå för lungsjuka dispersion Substantiv spridning dispersionsrelation Substantiv för en våg, sambandet mellan dess vågvektor (eller vågtal) och (vinkel-) frekvens display Substantiv bildskärm disponent Substantiv person som disponerar över något, särskilt om teknisk ledare av bolag disponera Verb bestämma över disponerad Adjektiv som disponerats disponerande Adjektiv som disponerar disponibel Adjektiv tillgänglig disponibilitet Substantiv tillgänglighet disposition Substantiv anordning, uppdelning dispositionsrätt Substantiv rättighet att disponera en tillgång, till exempel ett bankkonto eller en fastighet disproportion Substantiv missförhållande disputabel Adjektiv som kan bestridas disputant Substantiv deltagare i disputation, försvarare av avhandling disputation Substantiv akademisk akt där en doktorand inför publik försvarar sin doktorsavhandling, lärd strid disputera Verb resonera, orda disputerad Adjektiv som disputerats disputerande Adjektiv som disputerar diss Substantiv höjt d; ton med frekvens nära 311,13 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med ess och fessess dissad Adjektiv som dissats dissande Adjektiv som dissar dissekerad Adjektiv som dissekerats dissekerande Adjektiv som dissekerar dissekering Substantiv det att dissekera dissektion Substantiv /vetenskaplig/ sönderdelning av döda kroppar dissenter Substantiv icke statskyrklig person, egentligen icke liktänkande person dissertation Substantiv lärd avhandling dissident Substantiv person som aktivt motarbetar den rådande ordningen dississ Substantiv dubbelhöjt d; ton med frekvens nära 329.63 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med e och fess dissociation Substantiv egentligen sönderdelning dissonans Substantiv särklang; musikalisk tonkombination som av flertalet människor upplevs som missljudande dissonera Verb åstadkomma en dissonans distal Adjektiv belägen längst bort från någots centrum distansarbeta Verb arbeta på distans distansarbetare Substantiv person som arbetar hemifrån (via telefon, internet, och så vidare) distansarbete Substantiv arbete på distans (vanligen hemifrån) distanserad Adjektiv som distanserats distanserande Adjektiv som distanserar distansering Substantiv socialt eller mentalt avståndstagande gentemot till exempel olika fenomen, åsikter eller folkgrupper distansflygning Substantiv tävling i att flyga en lång distans distansförhållande Substantiv Ett romantiskt förhållande mellan två personer som bor långt ifrån varandra, men som vanligtvis upprätthåller kontakt telematiskt. distanshandelsföretag Substantiv företag som idkar distanshandel distanskurs Substantiv kurs som till största delen kan genomföras utan att vara tillstädes på lärosätets lokaler distansminut Substantiv längdmått till sjöss och för flygning som idag är definierat som exakt 1 852 meter; nautisk mil; sjömil distansmöte Substantiv möte på distans distansritt Substantiv tävlingsgren inom hästsport distansstudent Substantiv student på distansutbildning eller -kurs distansundervisning Substantiv undervisning som sker på distans distansutbildning Substantiv utbildning som sker på distans (ofta helt utan fysiska träffar) och på så vis är tillgänglig var du än befinner dig (med dator som kommunikativt arbetsverktyg) distikon Substantiv tvåradig dikt där varannan versrad är en hexameter och varannan en pentameter disting Substantiv alla svears ting, som ursprungligen stod i sammanhang med den gamla förkristna offerfesten disablot i Gamla Uppsala i slutet av februari eller i mars då även marknad hölls distingen Substantiv ursprungligen tingsförhandlingar i Uppsala, senare stor marknad där distingera Verb avskilja, skilja åt, göra skillnad på distingerad Adjektiv utmärkt, framstående, fin distinktion Substantiv åtskillnad distinktionskorpral Substantiv furir; beteckning använd 1858–1914 distordera Verb återge (i synnerhet ljud, bild eller musik) oriktigt/förfalskat/felaktigt distorsion Substantiv förvrängning eller felaktig återgivning av signaler distribuerad Adjektiv som distribuerats distribuerande Adjektiv som distribuerar distribuering Substantiv variant av distribution distributiv Adjektiv som rör distribution distributivitet Substantiv egenskapen att vara distributiv distriktsordförande Substantiv ordförande för ett distrikt distäva Substantiv kärl (stäva) som låter en kalv suga i sig mjölk (dia) disvaveldiklorid Substantiv kemisk förening av svavel och klor, S2Cl2 disös Substantiv kvinna som läser (och delvis sjunger) på ett konstnärligt sätt ditcha Verb lämna en person tillfälligt eller permanent ditfärd Substantiv (längre) resa till en specifik plats (som framgår i sammanhanget) ditransitiv Adjektiv som kräver två objekt, ofta indirekt- och direktobjekt ditresa Substantiv (längre och med färdmedel utförd) resa till en specifik plats (från hemmet) dittills Adverb till den tidpunkten, fram till då, dåvarande ditvägen Substantiv (en underförstådd) resa till en bestämd plats (skild från den nuvarande och från hemmet) dityramb Substantiv hänförd lyrisk dikt; jubelhymn dityrambisk Adjektiv jublande ditöver Adverb till andra sidan divalat Substantiv variant av divalater divalater Substantiv det sätt på vilken en diva framträder, ofta ansett påfrestande divan Substantiv ett slags soffa, som man halvligger på, en möbel med turkiska traditioner divehi Substantiv ett indoariskt språk, som är officiellt språk på Maldiverna divergens Substantiv en operator som avbildar ett vektorfält \mathbf{F}=(F_1, \ldots, F_n) av n variabler på skalärfältet \sum_{i=1}^n\frac{\partial F_i}{\partial x_i} divergenssatsen Substantiv den vektoranalytiska satsen \iint_{\partial D} \mathbf{A} \cdot d \mathbf{S} = \iiint_D (\nabla \cdot \mathbf{A}) dV där \mathbf{A} är ett kontinuerligt deriverbart vektorfält, D är ett kompakt område med rand \partial D divergent Adjektiv ej konvergent; som ej konvergerar divergera Verb gå isär, gå från varandra divergerad Adjektiv som divergerats divergerande Adjektiv som divergerar diversehandel Substantiv affär med många olika slag av varor diversifiera Verb öka variationen diversifiering Substantiv idé om att skapa en bredd inom en företagskoncerns verksamhet för att minska beroendet av konjunkturerna diversion Substantiv förströelse, tidsfördriv divertikulit Substantiv sjukdom som påverkar matsmältningen genom inflammation i divertiklarna eller området runt dessa divertimento Substantiv lättsam musik i löst sammanhängande satser; dansinslag i opera divertissement Substantiv underhållning; dramatiskt uppträdande med sång, musik och dans; potpurri dividend Substantiv tal eller uttryck som skall delas med ett annat dividera Verb utföra en division; dela ett tal med ett annat tal dividerad Adjektiv som dividerats dividerande Adjektiv som dividerar divig Adjektiv som beter sig som en diva divination Substantiv gudomlig ingivelse divinatorisk Adjektiv förutseende, anande, profetisk divis Substantiv skiljetecknet "-", använt för att avstava ord divisionsring Substantiv skevkropp divisionstecken Substantiv symbol som representerar delning av tal (exempelvis ÷ eller /) divisor Substantiv delare, faktor divisorsumma Substantiv delarsumma diväteoxid Substantiv formell namngivning för vatten divätepolonid Substantiv kemisk förening av polonium och väte divätetellurid Substantiv kemisk förening av väte och tellur dixieland Substantiv dixie diyn Substantiv omättat kolväte som består av en (grenad) kedja kolatomer som innehåller två trippelbindningar djembe Substantiv en västafrikansk typ av trumma formad som ett timglas, vanligen tillverkad av lövträ med ett trumskinn av getskinn spänt över djerå Verb göra djiboutier Substantiv person från Djibouti eller med djiboutisk härkomst, ofta en man djiboutiska Substantiv kvinna från Djibouti djinn Substantiv övernaturligt väsen i arabisk folktro, ofta i formen av en osynlig ande skapad av rökfri eld djonk Substantiv en sorts flatbottnat kinesiskt segelfartyg djungelartad Adjektiv som liknar en djungel djungelhuggare Substantiv huggare avsedd för djungelstrid djungelkatt Substantiv en art (Felis chaus) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten djungelkatt djupdykning Substantiv ingående undersökning djupfrusen Adjektiv som förvaras i frys (d.v.s. vid en temperatur under noll grader Celsius, oftast under −18°C) djupfrysa Verb frysa ned livsmedel för konservering, oftast vid väldigt låg temperatur så att de iskristaller som bildas vid nedfrysningen inte hinner växa och förstöra cellvävnad djupfrysning Substantiv konserveringsmetod där livsmedel fryses ned (oftast mycket snabbt) och sedan förvaras vid låg temperatur djuphamn Substantiv hamn som är djupare än vanliga hamnar djuphav Substantiv nivå av hav som ligger långt nedanför vattenytan, del av havet som ligger utanför kontinentalsockeln djuphavsdykare Substantiv person som dyker långt under vattenytan djuphavsfiske Substantiv det att fiska på djuphavsnivå djuphavssjölilja Substantiv någon av de arter som ingår i den taxonomiska familjen djuphavssjöliljor (Bathycrinidae) i klassen sjöliljor (Crinoidea); individ av dessa arter djupinlärning Substantiv område inom maskininlärning bestående av inlärning genom artificiella neuronnät, baserat på en uppsättning algoritmer som försöker modellera abstraktioner i data på hög nivå genom att använda många processlager med kompl djupled Substantiv tredje riktningen, z-led, nedåt (i vatten eller marken) eller framåt (i rörelsens riktning) djupledsboll Substantiv passning i offensiv riktning djupledspassning Substantiv löpboll i offensiv riktning djuplek Substantiv ett objekts dimension eller utsträckning nedåt, inåt eller bakåt djuploda Verb undersöka större vattendjup med djuplod djuplodande Adjektiv som går på djupet, som analyserar på ett inträngande sätt djupna Verb bli djup(are) djuppsykologi Substantiv psykologi som i det undermedvetna söker förklaring till en individs beteende djupröd Adjektiv intensiv nyans av färgen mörkröd djupsinne Substantiv förmåga till djup och ingående tankeverksamhet djupsinnig Adjektiv som förefaller vara resultatet av en djupare och mer ingående tankeverksamhet (som kanske inte alla är förmögna till); som i utmärkande grad producerar eller innehåller djupsinniga tankar djupsinnighet Substantiv egenskapen att vara djupsinnig djuptryck Substantiv tryckteknik där tryckfärgen stannar i fåror och räfflor som skurits eller frätts fram av syra i plåten djuranatomi Substantiv vetenskap om djurens inre byggnad djurart Substantiv art i djurriket, Animalia djurdoktor Substantiv veterinär djurfoder Substantiv mat för djur djurgift Substantiv av djur alstrat gift avsett för jakt eller försvar djurgårdare Substantiv fan som hejar på laget Djurgårdens IF djurhuvud Substantiv huvud på (eller föreställande det av) ett djur djuriskhet Substantiv råhet, bestialitet, egenskapen att vara djurisk djurkropp Substantiv ett djurs kropp djurläkare Substantiv person som behandlar djur medicinskt och/eller kirurgiskt djurmänniska Substantiv människa som tycker mycket om djur djurnamn Substantiv ord som betecknar en djurart eller grupp av djur djurplågare Substantiv person som plågar djur djurpopulation Substantiv population av djur djurrätt Substantiv etiska principer om icke-mänskliga djurs rättigheter (t.ex. rätt till liv utan onödigt lidande), och om hur människor bör behandla andra djur djurrättsaktivism Substantiv aktivism med fokus på djurrätt (icke-mänskliga djurs rättigheter) djurrättsaktivist Substantiv aktivist inom djurrätt (icke-mänskliga djurs rättigheter) djurrättsorganisation Substantiv organisation som arbetar med djurrätt (med att stärka icke-mänskliga djurs rättigheter, minska människans utnyttjande av icke-mänskliga djur, minska djurs lidande o.s.v.) djursamhälle Substantiv innefattning av alla djurpopulationer djursjukdom Substantiv sjukdom hos djur djursjukhus Substantiv sjukhus för (sällskaps- och boskaps-)djur djursläkte Substantiv en grupp med varandra besläktade djurarter inom en familj i Carl von Linnés sexualsystem djurstig Substantiv smal stig i naturen som har uppkommit genom att större djur regelbundet rör sig längs samma sträckning djurstråk Substantiv område eller vägsträckning i landskapet som frekvent används av vilda djur för förflyttning mellan viloplatser, födosöksområden och vattenkällor djurtarm Substantiv tarm hos ett djur (annat än människan) djurtransport Substantiv transport av djur djurtämjare Substantiv person som tämjer eller dresserar djur (särskilt vilda eller svårhanterliga sådana) djuruppfödare Substantiv person som föder upp djur djurvän Substantiv person som tycker om (icke-mänskliga) djur och är mån om deras välmående djurvärld Substantiv fauna, djurrike, zoologi djurägare Substantiv person som äger djur djuränkling Substantiv sällskapsdjur som är i behov av ny ägare efter att den förra avlidit djäklig Adjektiv jäklig djärvas Verb ha mod till; våga djävlighet Substantiv det att vara djävlig djävulinna Substantiv kvinnlig djävul djävulsbesvärjare Substantiv person som utför besvärjelser med avsikt att driva ut djävulen eller onda andar djävulsbönsyrsa Substantiv en insektsart (Idolomantis diabolica) i familjen Empusidae inom ordningen bönsyrsor; individ av denna art djävulsdyrkan Substantiv åkallan eller förbund med djävulen djävulsgroda Substantiv en utdöd grodart (Beelzebufo ampinga) som levde på den plats som idag är Madagaskar för cirka 70 miljoner år sedan djävulskt Adverb i mycket stor grad, extremt djävulsrocka Substantiv en stor rocka med vingbredd på upp till sju meter med vetenskapligt namn Manta birostris; individ av denna art djävulstecken Substantiv gest med pekfingret och lillfingret utsträckta samt långfingret och ringfingret böjda djävulstunga Substantiv någon av de suckulenta växtarter som tillhör växtsläktet djävulstungor (Ferocactus) inom växtfamiljen kaktusar; exemplar av dessa arter djävulusisk Adjektiv mycket ondskefull djävulusiskt Adverb oerhört, extremt doakör Substantiv kör som doar dobbel Substantiv hasardspel dobbla Verb spela med höga insatser dobblare Substantiv person som dobblar dobra Substantiv benämning på valutan i São Tomé och Príncipe docentur Substantiv docentbefattning, anställning som docent docera Verb tala i undervisande ton, undervisa dockad Adjektiv som dockats dockaktig Adjektiv som liknar en docka dockande Adjektiv som dockar dockhus Substantiv modell i miniatyr av ett hus eller lägenhet som används för att leka med dockor i dockhusfönster Substantiv fönster till ett dockhus dockmakare Substantiv person som tillverkar dockor dockskåp Substantiv modell av ett hus eller lägenhet som används för att leka med dockor i docksäng Substantiv liten säng åt en docka dockvagn Substantiv vagn som liknar en mindre barnvagn och är tänkt att användas som leksak av ett barn tillsammans med dockor, som kan åka i vagnen precis som riktiga barn åker i riktiga barnvagnar dodekaeder Substantiv platonsk kropp som består av tolv stycken liksidiga femhörningar dodekaflexagon Substantiv flexagon med tolv hörn dodekagon Substantiv polygon, med tolv hörn dodekateism Substantiv modern praktisering av den antika grekiska religionen (med den tillhörande grekiska mytologin) dodgeball Substantiv lagsport spelad, vanligtvis på en spelplan i en idrottshall, mellan två sexmannalag vars spelare ska slå ut samtliga motståndare genom att kasta mjuk skumboll på dem doftad Adjektiv som doftats doftkörvel Substantiv en art (Chaerophyllum aromaticum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten doftkörvel doftlös Adjektiv som saknar doft doftrik Adjektiv rik på doft doftschersmin Substantiv en växtart (Philadelphus coronarius) inom familjen hortensiaväxter (Hydrangeaceae); exemplar av denna art doftsköld Substantiv en växtart (Alocasia odora) inom familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art doftämne Substantiv ämne som används för att ge lukt åt något dogcart Substantiv lätt tvåhjulig vagn för jakt doge Substantiv förr titel för högste ämbetsmannen i Venedig och Genua dogm Substantiv lärosats, någonting som blivit fastslaget sant; ett påstående (inom en viss lära) som inte ifrågasätts dogmatik Substantiv vetenskapen om den kristna religionens lärosatser dogmatiker Substantiv lärare eller forskare i dogmatik; person som är bunden av vissa tros- eller lärosatser dogmatisera Verb göra något dogmatiskt; framställa, tolka eller försvara en uppfattning som absolut sann eller icke ifrågasättbar (utan att tillåta kritik eller nyanser) dogmatisk Adjektiv som håller fast vid en dogm utan att anpassa sig efter omständigheterna; ihärdig, fundamentalistisk, konsekvent, enkelspårig dogmatism Substantiv okritiskt fasthållande vid vissa uppfattningar t ex i religion, filosofi eller politik doja Substantiv sko dojtåtar Substantiv skosnören doktir Adjektiv duktig doktorerad Adjektiv som doktorerats doktorerande Adjektiv som doktorerar doktorinna Substantiv doktorsfru doktorsfru Substantiv hustru till en doktor doktorshatt Substantiv hög hatt av veckat ripstyg runt hattkullen med fakultetsmärke fäst framtill doktrin Substantiv (ensidig) lära eller norm med dess (tänkta) tillämpning (särskilt i militärpolitiska sammanhang) doktrinarism Substantiv det att vara doktrinär, det att vara (mycket) principfast doktrinär Adjektiv som strikt håller sig till en viss doktrin eller tes dokumentalist Substantiv person som dokumenterar eller sysslar med dokumentation dokumenterad Adjektiv som dokumenterats dokumenterande Adjektiv som dokumenterar dokumentförstörare Substantiv kontorsmaskin som strimlar pappersark för att göra dem oläsbara dokumentärfilm Substantiv reportagefilm med vanliga människor dokusåpadeltagare Substantiv person som deltar i eller har deltagit i en dokusåpa doldis Substantiv högt uppsatt eller inflytelserik person som är föga känd för allmänheten dolganska Substantiv ett turkspråk av den sibiriska grenen med färre än tusen talare bosatta på Tajmyrhalvön i norra Ryssland dolikocefal Adjektiv långskallig, långhuvad, långhövdad; försedd med långskalle; med längd-breddindex upp till 74,9 dolikocefali Substantiv långskallighet, förekomst av långskalle dolka Verb döda med dolk dolkstötslegend Substantiv konspirationsteori om en intern grupp i ett land, ofta en minoritet, som i hemlighet lett landet till att förlora ett krig, eller uppleva annan katastrof, när landet egentligen förmådde segra dolkstötslegenden Substantiv den tyska Dolchstoßlegende i synnerhet dolksvans Substantiv individ eller art av taxonomiska ordningen dolksvansar (Limulidae) dollargrin Substantiv vräkig amerikansk bil dollarisering Substantiv ökande beroende av dollar (eller annan främmande hårdvaluta) i stället för den egna nationella valutan dollarkurs Substantiv växelkursen för dollar dollartecken Substantiv tecknet $ för valutan dollar dolma Substantiv uniformsrock med snörmakeriarbeten dolme Substantiv inom matlagning en avlång rulle som tillagas genom att någon fyllning omges av olika växtblad dolomit Substantiv vattenfritt karbonatmineral bestående av kalciummagnesiumkarbonat dolsk Adjektiv lömsk, opålitlig dolus Substantiv uppsåt dolös Adjektiv uppsåtlig, avsiktlig domarring Substantiv forntida gravanläggning som kom i under slutet av bronsåldern och var som vanligast under folkvandringstiden domarämbete Substantiv befattning som domare domdera Verb tala kraftigt och argt domedagsskrolla Verb överdrivet konsumera medierapportering med pessimistisk innebörd domedagsskrollande Adjektiv som domedagsskrollar domedagsväder Substantiv extremt och hotfullt väder; särskilt om oväder med mörka moln, kraftiga vindar, störtregn, hagel eller åska domesticera Verb göra till husdjur, göra tam; tämja domesticerad Adjektiv tämjd, tam, som anpassats till att leva bland människor domesticering Substantiv det att domesticera domestik Substantiv tjänare domherre Substantiv en art (Pyrrhula pyrrhula) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av denna art domicil Substantiv hemvist, bostadsort, hemort dominantseptimackord Substantiv ackord som utgörs av en durtreklang samt en liten septim till durtreklangens grundton dominerad Adjektiv som dominerats dominikan Substantiv person från Dominikanska republiken eller med dominikanskt påbrå dominikaner Substantiv munk i Dominikanorden dominikankloster Substantiv kloster som tillhör dominikanorden dominikansk Adjektiv som rör Dominikanska republiken eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt dominiker Substantiv person från Dominica eller med dominikisk härkomst domkapitel Substantiv styrelsen för ett stift med biskopen som ordförande domkyrka Substantiv kyrkan i ett stift där biskopen residerar domma Pronomen dessa, de här domning Substantiv tillståndet eller känslan av att någon kroppsdel domnar domovoj Substantiv en husande i östslavisk folktro som påminner om den svenska gårdstomten, kan vara såväl god som elak, håller sig för det mesta osynlig men kan ta varierande former (både mänskliga, djurlika och icke-levande) om den välje domprost Substantiv kyrkoherde i en domkyrkoförsamling och vice ordförande i domkapitlet domptera Verb tämja djur domptör Substantiv djurtämjare domsaga Substantiv det geografiska område som hör till en viss domstol eller en viss domare; jurisdiktion domskäl Substantiv en domstols motivering till ett domslut domssöndag Substantiv sista söndagen på kyrkoåret, före första advent domstolsavgörande Substantiv avgörande av en domstol domstolsförhandling Substantiv förhandling i en domstol domsöndag Substantiv variant av domssöndag domvilla Substantiv allvarligt fel under rättegång (som därmed kan vara skäl att undanröja domen) domänförlust Substantiv ett språks förlust av en domän (ämne, kunskapsområde), eftersom fackfolk föredrar ett internationellt språk som engelska donande Substantiv det att dona donationsregister Substantiv register över människor som uttryckt en vilja att donera sina organ efter döden donaulax Substantiv Hucho hucho; art inom familjen laxfiskar; individ av arten donaulax donerad Adjektiv som donerats donerande Adjektiv som donerar doning Substantiv don, redskap, greja donjuan Substantiv kvinnotjusare, kvinnojägare, förförare, charmör, casanova, adonis donquijotisk Adjektiv som påminner om Don Quijote dopa Verb använda speciella läkemedel i strid med gällande regler, för att förbättra sina möjligheter till goda idrottsprestationer dopattest Substantiv intyg som attesterar ett dop dopbok Substantiv kyrkobok vari förs anteckningar om datum och plats för födelse och dop av nyfödda barn, och anger dess personnamn och hemvist för dess föräldrar, samt faddrarnas namn och hemvist dopfunt Substantiv kärl som rymmer dopvattnet under ett kristet dop doping Substantiv variant av dopning dopingtest Substantiv variant av dopningstest dopkyrka Substantiv kyrka där dop förrättas dopnamn Substantiv det namn som förkunnats av prästen vid ett dop dopning Substantiv intagandet av olovliga medel för att öka prestationsförmågan dopningsanklagelse Substantiv uttalande som anklagar en idrottare för dopning dopningsbrott Substantiv straffbar användning av dopningsmedel dopningshärva Substantiv svåröverblickbar situation som involverar dopning dopningsmedel Substantiv förbjuden substans som höjer en atlets förmåga dopningstest Substantiv undersökning av huruvida en idrottare använder otillåtna preparat dopningstesta Verb undersöka huruvida en idrottare har brukat otillåtna preparat dopparda Substantiv variant av dopparedag/doppardag doppardag Substantiv variant av dopparedag doppardagen Substantiv variant av dopparedagen doppardan Substantiv variant av doppardagen/dopparedagen doppareda Substantiv variant av dopparedag dopparedag Substantiv julafton; dagen då man doppar i grytan dopping Substantiv fågel av familjen doppingar inom ordningen doppingfåglar doppingar Substantiv enda familjen i ordningen doppingfåglar dopplereffekt Substantiv det att frekvensen hos en signal, exempelvis ljud eller ljus, beror på om källan närmar sig eller avlägsnar sig i förhållande till observatören dopplerradar Substantiv en radartyp som med hjälp av dopplereffekt kan beräkna hastigheten på fordon och andra rörliga föremål doppning Substantiv det att doppa doppresent Substantiv present som ges till en person som döps doppsalm Substantiv psalm som sjungs vid dop doppsko Substantiv metallbeslag underst på en käpp doppvärmare Substantiv elektrisk apparat som doppas i en vätska för att värma den dopvatten Substantiv vatten som används vid dop dorayaki Substantiv japansk sötsak bestående av två slags sockerkaksliknande pannkakor med en fyllning av söt adzukibönspasta dorer Substantiv en forngrekisk folkstam (bl a på Peloponnesos) dormitorieort Substantiv det samma som sovstad dormitorium Substantiv sovsal i ett kloster; begravningsplats dorsal Adjektiv som hör till ryggen dorsk Adjektiv slö, lat dosa Substantiv ask, burk; mindre behållare dosera Verb bestämma mängd dosering Substantiv fastställd mängd dosfräs Substantiv hålsåg för att montera eldosa i vägg eller tak dosimeter Substantiv instrument som mäter hur stor strålningsdos en person har blivit utsatt för dotation Substantiv donation doter Substantiv variant av dotter dotprodukt Substantiv skalärprodukt dotterbarn Substantiv dotters barn; barnbarn på ens dotters sida dotterföretag Substantiv bolag vars aktiekapital till minst 50 procent ägs av ett annat bolag, moderbolaget dotterlig Adjektiv som tillfaller en dotter, som tillkommer det att vara dotter dotterspråk Substantiv ett språk som härstammar från ett annat (äldre) språk dottersvulst Substantiv metastas douglasgran Substantiv en trädart (Pseudotsuga menziesii) i douglasgranssläktet (Pseudotsuga) douglastall Substantiv variant av douglasgran doula Substantiv person som ger stöd till kvinna och anhöriga inför och under förlossning dovhet Substantiv det att vara dov dovhind Substantiv hondjur av arten dovhjort dovhjort Substantiv hjortarten Dama dama som ingår i familjen hjortdjur (Cervidae); individ av denna art dovremaskros Substantiv en art (Taraxacum dovrense) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten dovremaskros doxa Verb publicera känslig information om en privatperson på internet doxing Substantiv variant av doxning doxning Substantiv publicering av känslig information om en privatperson på internet doxologi Substantiv kort och högstämd lovsång för Guds ära doxxa Verb stavningsvariant av doxa doxxing Substantiv variant av doxning doxycyklin Substantiv ett antibiotikum som bland annat används vid lunginflammation, borrelia och klamydia doyen Substantiv ålderspresident; den till tjänsten äldste bland de diplomatiska sändebuden i ett land doyenne Substantiv kvinnlig doyen, ålderspresident, äldst (mest långvarig) inom sitt ämbete (t.ex. som diplomat) drabant Substantiv soldat i livvakt drabantstad Substantiv stad eller tätort som ligger i närheten av en större stad utan att vara en del av den sammanhängande förortsbebyggelsen drabbande Substantiv det att drabba drachma Substantiv benämning på valutan som användes i det antika Grekland dragare Substantiv person som bär något dragartist Substantiv person som underhåller genom att leka med yttre könsuttryck och -attribut såsom smink, peruk och kläder; manlig eller kvinnlig druga dragbasun Substantiv ett bleckblåsinstrument dragdjur Substantiv djur som drar dragdotter Substantiv dragdrottning som är protegé till en mer erfaren druga dragdrottning Substantiv druga, dragqueen dragfri Adjektiv utan strömmar av kall luft dragföreställning Substantiv föreställning med dragartister dragförmåga Substantiv förmåga att dra en last dragg Substantiv ankarliknande föremål (vanligen med fyra armar) vilket används som ankare till mindre båtar eller som redskap som släpas utmed sjöbottnar för att leta efter och bärga föremål dragga Verb släpa en dragg efter sjö- eller havsbotten för att finna och dra upp något draggande Adjektiv som draggar draggning Substantiv det att dragga draghjälp Substantiv hjälp i arbetet att dra något draghål Substantiv kanal eller ventil för luftens drag (t.ex. i en eldstad) dragig Adjektiv som har strömmar av kall luft som blåser genom sig (vanligen för att fönster och dörrar inte passar så bra) dragkamp Substantiv idrottsgren där två motståndare eller två motståndarlag greppar en ända vardera av ett rep och försöker dra varandra över till sin sida dragking Substantiv kvinna som för att underhålla iklär sig herrkläder dragkrok Substantiv krokformad draganordning placerad baktill på motordrivet fordon och avsedd för tillkoppling av släpvagn draglok Substantiv synonym till lok dragläge Substantiv läge där kopplingen övergår från frikopplad till dragande; där kopplingspedalen (vid höjning från nedtryckt) kopplar ihop motor med hjul dragonsås Substantiv sås med dragon som huvudingrediens dragplåster Substantiv något eller någon som lockar publik till något dragqueen Substantiv man som för att underhålla iklär sig kvinnokläder dragsko Substantiv kanal för snöre för att tillsuta väska, klädesplagg dragskott Substantiv skott där man drar bollen med klubbladet längs marken dragspelare Substantiv person som spelar dragspel dragspelsbuss Substantiv lång buss vars kaross består av två eller flera delar sammankopplade genom en böjbar, dragspelsliknande del dragspänning Substantiv spänning som uppstår när ett föremål är utsatt för en dragkraft dragster Substantiv specialbyggd bil avsedd för accelerationstävlingar dragstift Substantiv redskap (penna) för att dra linjer med tusch av olika bredd dragstång Substantiv tistelstång till vagn dragtrumpet Substantiv bleckblåsinstrument utvecklat under 1300-talet; en förlaga till trombonen dragtvång Substantiv en ställning där en spelare endast har ett eller ett mycket litet antal giltiga drag att göra; ofta om situationer där detta drag försämrar den egna positionen dragupprepning Substantiv regel som säger att ett parti blir remi om samma ställning uppkommer tre gånger drakblod Substantiv blod från en drake (sagodjur) drakblodsträd Substantiv ett liljeträd (Dracaena draco) inom familjen sparrisväxter; exemplar av denna art drakeld Substantiv små mystiska ljus som nattetid kan skymtas över myrar, kärr eller småsjöar draken Substantiv drakvarianten, variant i schacköppningen sicilianskt drakfrukt Substantiv tropisk frukt av växtsläktet pitahaya (Hylocereus) i familjen kaktusar (Cactaceae) drakhona Substantiv kvinnlig drake drakinna Substantiv drakhona, hondrake drakma Substantiv tidigare benämning på valutan i Grekland drakmynta Substantiv en växtart (Physostegia virginiana) inom familjen kransblommiga växter (Lamiaceae); exemplar av denna art drakonisk Adjektiv omåttligt sträng draksegel Substantiv slags segel som förmodas ha använts av vikingarna, och även används vid skridskosegling drakskepp Substantiv långskepp med drakhuvud i fören och stjärt i aktern draksådd Substantiv handling som leder till ödesdigra följder draktand Substantiv pyramidformat hinder för stridsvagnar drakvarianten Substantiv variant i schacköppningen sicilianskt som karaktäriseras av dragen 1. e4 c5 2. Sf3 d6 3. d4 cxd4 4. Sxd4 Sf6 5. Sc3 g6 draködla Substantiv ödla med uttänjbar hud som låter dem segelflyga dramadokumentär Substantiv dramatiserad framställning av något som hänt på riktigt, dokumentär med skådespelare istället för verklig film som skildrar vad som faktiskt skedde dramakomedi Substantiv genre som blandar drama och komedi; film eller TV-serie av denna genre dramaserie Substantiv TV-serie i genren drama, närmare bestämt en TV-serie som genom sina avsnitt, som ofta bör ses i rätt ordning, berättar en ofta mestadels realistisk men fiktiv historia spelad med skådespelare som följer ett manus, och so dramat Substantiv pirra med fast anbringad väska eller säck och teleskopiskt draghandtag likt en rullväska som används till att frakta varor (t.ex. mat) dramathriller Substantiv film eller bok vars genre är en blandning av thriller och drama; dramatisk thriller dramatisera Verb omarbeta t ex en roman för teatern dramatisering Substantiv det att dramatisera; verk som dramatiserar något dramatiskt Adverb på ett dramatiskt sätt dramaturg Substantiv dramakonnässör; person som är kunnig vad gäller ett skådespels känslomässiga uttryck och ofta har en konsultativ funktion vid uppsättningen av teaterpjäser dramaturgi Substantiv konsten att göra en dramatisk framställning, läran om drama som konstform dramaturgisk Adjektiv som har att göra med konsten att göra en dramatisk framställning drank Substantiv avfall vid brännvinsbränning drapa Substantiv fornnordiskt kväde för att hylla någon, ofta kunglighet eller annan storman drapera Verb hänga i (konstnärligt ordnade) veck drapering Substantiv teknik för att forma tyg om kroppen dratta Verb snubbla (omkull), ramla, tappa balansen; hamna någonstans oavsiktligt draug Substantiv drög i betydelsen gengångare, spöke drav Substantiv avfall vid öltillverkning dreadlocks Substantiv frisyr baserad på hårets förmåga att tova sig dregel Substantiv ur munnen flytande saliv dreglig Adjektiv som ofta dreglar dreja Verb med hjälp av drejskiva forma en klös lera till runda föremål såsom vaser, krukor, muggar, skålar och tallrikar drejare Substantiv person som drejar drejning Substantiv det att dreja drejskiva Substantiv roterande skiva som fungerar som hjälpmedel vid drejning dressera Verb tämja och/eller metodiskt träna ett djur till att utföra önskade rörelser eller beteenden dresserad Adjektiv som dresserats dressin Substantiv litet tre- eller fyrhjuligt fordon på räls dressyr Substantiv inövande av specifika färdigheter hos vissa djur såsom ex. häst, hund och kanin dret Substantiv avföring, smuts, skit dretla Verb spilla drev Substantiv jaktmetod där en större grupp deltagare med hjälp av höga ljud och skrämseltaktik föser bytet mot en beväpnad grupp jägare; även om gruppen som utför den uppgiften dreva Verb isolera skarv (i dag oftast mellan fönster eller dörr och husstomme) genom att täta med drev dreyfusard Substantiv de som stod på Dreyfus sida i Dreyfusaffären dribblare Substantiv någon som dribblar dribbling Substantiv sätt för att ta sig förbi sin motståndare drickning Substantiv det att dricka dricksa Verb att ge dricks dricksfontän Substantiv dricksvattenfontän dricksglas Substantiv enklare glas avsett att dricka ur dricksoffer Substantiv dryckesoffer, drickoffer drickspengar Substantiv frivillig mindre extra betalning utöver vad som anges på en nota, vilket kunden kan erbjuda som "tack för god service" dricksvattenfontän Substantiv anordning för inmundigande av dricksvatten drifta Verb hålla i drift driftighet Substantiv det att vara driftig driftkucku Substantiv person som regelbundet förlöjligas, vanligen genom skämt driftledningscentral Substantiv central varifrån järnvägstrafiken i ett större område styrs driftstryck Substantiv tryck i en teknisk anorning vid vanlig drift driftsäker Substantiv pålitlig driftsäkerhet Substantiv förmågan att kunna fungera korrekt under angivna vid angivet tillfälle eller tidsintervall driftsäkra Verb säkerställa hög driftsäkerhet driftsätta Verb sätta i drift, ta i bruk, ibruktaga, drifta driftvärn Substantiv åren 1944–2005 i Sverige en del av hemvärnet för att skydda företags och myndigheters anläggningar drilla Verb avge (sjunga, vissla, spela) en snabbt växlande följd av två toner drillad Adjektiv tränad, övad drillsnäppa Substantiv en art (Actitis hypoleucos) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten drillsnäppa drista Verb vara tillräckligt dristig eller djärv att göra något; ta sig friheten, tillåta sig dristig Adjektiv oförfärad, orädd; som inte tvekar till att utföra en handling dristighet Substantiv det att vara dristig drit Substantiv skit drite Verb skita drittel Substantiv ett äldre rymdmått för smör driv Substantiv oavbrutet (sömlöst) flöde framåt; framåtanda drivbänk Substantiv en mindre variant av ett växthus, bestående av ett uppfällbart fönsterglas vilande på en ram av brädor driveri Substantiv dagdriveri drivfjäder Substantiv motiverande omständighet, något (eller någon) som främjar utveckling åt visst håll drivgarn Substantiv fiskeredskap i form av ett nät som driver fritt under vattenytan drivgarnsfiske Substantiv det att fiska med drivgarn drivhus Substantiv äldre benämning på växthus; hus gjort av glas eller genomskinlig plast, som används till växtodling drivhuseffekt Substantiv växthuseffekt drivis Substantiv is i flak som driver omkring på vattnet. drivladdning Substantiv förpackning med drivämne som skjuter iväg en avskild eller anbringad projektil drivmedel Substantiv fordonsbränsle drivning Substantiv det att driva drivrem Substantiv rem som överför drivkraft från motor till maskin drivrutin Substantiv (bakomliggande) datorprogram som styr en hårdvara, så att denna kan användas av operativsystemet och de applikationer som körs i det drivämne Substantiv samlingsnamn för olika explosivämnen som används för att driva någon form av projektil framåt drogande Substantiv det att droga drogbaron Substantiv högt uppsatt person eller ledare inom nätverk som bedriver narkotikasmuggling drogfrihet Substantiv tillståndet att vara fri ifrån droger; det att vara drogfri drogförgiftning Substantiv akut förgiftning orsakad av droger, exempelvis narkotika drogpolitisk Adjektiv som rör drogpolitik drogpåverkad Adjektiv påverkad av droger drograttfylleri Substantiv brottet att vara påverkad av droger (annat än alkohol) när man styr en bil dromedar Substantiv en art (Camelus dromedarius) inom däggdjursfamiljen kameldjur (Camelidae); individ av arten dromedar dront Substantiv en utdöd fågelart (Raphus cucullatus) inom familjen duvor (Columbidae) endemisk för ön Mauritius; individ av denna art drontfågel Substantiv någon av de nu utdöda flygoförmögna fågelarter som ingår i gruppen drontfåglar (Raphinae) som fram till slutet av 1700-talet förekom på öar i Maskarenerna i Indiska oceanen; individ av dessa arter droppsmitta Substantiv smitta genom droppar från hosta, nysningar, kräkningar eller diarréer droppsten Substantiv kalkbildningar från vattendroppar i grottor (tappar från grottans tak eller spetsiga upphöjningar från marken) droppstensgrotta Substantiv grotta med droppstenar dropptransfusion Substantiv (el förk dropp) näring (lösning av socker, salter m m) droppvis till blodet genom ett fint rör droppvis Adverb i droppar dropshipping Substantiv e-handel (distanshandel, postorder) utan lager; förmedling av varor direkt från tillverkare (eller distributör) till slutkund utan eget varulager droskkusk Substantiv kusk för (förare av) droska (taxi) drossel Substantiv en induktiv, passiv elektronisk komponent, spole, induktor; speciellt i dämpande tillämpningar drots Substantiv i äldre tid en av rikets högsta ämbetsmän (bl a ledare av rättsväsendet) drott Substantiv hövding, furste; person som följs av en hird drottningbonde Substantiv dambonde drottninggambit Substantiv damgambit drottningkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Disocactus phyllanthoides drottningkrona Substantiv krona (dekorativ och statusmarkerande huvudprydnad) som bärs av en drottning drottninglik Adjektiv som liknar eller för tankarna till en drottning drottningmoder Substantiv änkedrottning som är moder till nuvarande monark drottningpar Substantiv en regerande drottning och hennes gemål drottningsylt Substantiv sylt som är gjord på lika delar hallon och blåbär drucken Adjektiv berusad, påverkad av alkohol druffsteg Substantiv ett slags långt, sammanbundet polkasteg i 4/4-takt som dansas parvis i rotation druga Substantiv någon som klär sig i kvinnokläder för att underhålla druidinna Substantiv kvinnlig druid druidisk Adjektiv som angår eller tillhör druider druidissa Substantiv kvinnlig druid drul Substantiv stavningsvariant av drummel drulig Adjektiv klantig drulle Substantiv klantig eller valhänt person drumla Verb klanta sig drummelaktig Adjektiv som beter sig som en drummel drummelaktighet Substantiv det att vara drummelaktig drunknande Substantiv det att drunkna drunkningsolycka Substantiv händelsen att någon drunknar drunkningstillbud Substantiv händelse som nästan ledde till att någon drunknade drushuvud Substantiv en art kräldjur (Conolophus subcristatus) i familjen leguaner (Iguanidae) drutta Verb ramla druttande Adjektiv som druttar druvdestillat Substantiv destillat av druvor druvig Adjektiv som påminner om en druva druvighet Substantiv det att vara druvig druvsocker Substantiv glukos; en monosackarid, det vill säga en av de enklaste sockerarterna dryad Substantiv trädnymf (i grekisk mytologi) dryckenskap Substantiv inre tvång att dricka regelbundet mycket alkohol dryckesbroder Substantiv (manlig) vän med vilken en har som gemensam aktivitet att dricka spritdrycker dryckesgille Substantiv dryckeslag, supfest, supande dryckeshorn Substantiv dryckeskärl tillverkat av hornet från ett djur dryckeskanna Substantiv större cylindriskt dryckeskärl med lock (samt öppnande tangent) och stor bågformig hänkel dryckeskultur Substantiv mönster för hur en befolkning förhåller sig till alkoholhaltiga drycker dryckeskärl Substantiv kärl att dricka ur dryckeslag Substantiv supfest, supande dryckesoffer Substantiv offer varvid att (alkoholhaltig) dryck utgjutes över altare eller helgad mark till ära för någon (förkristen) gud eller väsen dryckesspel Substantiv spel, lek där huvudmålet är att få i sig alkoholhaltiga drycker på ett kul sätt, där den som uppnår någonting för dricka dryckestermos Substantiv termos som är avsedd att användas för att behålla dryck dryckesvara Substantiv industriell tillverkad dricka dryckesvaruindustri Substantiv industrigren som ägnar sig åt tillverkning av dryckesvaror dryckesvisa Substantiv visa som sjunges inför intagandet av en sup dryckjom Substantiv drickande, supande, dryckeslag dryfta Verb noggrant diskutera, debattera dryftning Substantiv det att dryfta något; tillfälle då något dryftas dryghet Substantiv det att vara dryg drägel Substantiv ur munnen flytande saliv drägla Verb oavsiktligt låta saliv rinna ut ur munnen (t.ex., men inte nödvändigtvis, vid åsyn av något attraktivt) dräglig Adjektiv möjlig att uthärda; inte alltför svår dräglighet Substantiv det att vara dräglig dräktighet Substantiv havandeskap hos däggdjur; vanligtvis inte om människor dräktspänne Substantiv föremål som används till att fästa kläder dräll Substantiv enklare halvlinnevävnad; vävteknik som ger ett karakteristiskt rutmönster drälla Verb släppa eller hälla ut (av misstag); tappa, spilla dränerande Substantiv det att dränera dränering Substantiv det att dränera drängkammare Substantiv rummet där drängen bor (på lantgård) dränkning Substantiv det att dränka dräpande Substantiv det att dräpa drätsel Substantiv ekonomisk förvaltning dråpdömd Adjektiv som (i domstol) dömts för dråp dråplig Adjektiv rolig eller skrattretande, särskilt då något blir tokigt (för någon) dråplighet Substantiv det att vara dråplig; dråpligt uttalande dråpslag Substantiv själva det dödande slaget, ofta i bildlig betydelse, det som gör slut på någonting dråse Substantiv stor hög, hop drög Substantiv grov släde med främst oskodda flatbottnade medar i trä; släpa (dragsläde, skjutsläde) dröjande Substantiv det att dröja drömfångare Substantiv indianskt magiskt föremål som hängs upp invid sovplats och då sägs fånga upp onda drömmar och mardömmar drömlag Substantiv ett lag av spelare eller medlemmar som är ultimata för uppgiften; ett lag av de bästa spelarna av en viss idrottsgren eller medlemmar av en särskild grupp drömlik Adjektiv som liknar en dröm drömmeri Substantiv det att drömma drömmål Substantiv osannolikt snyggt eller viktigt mål (i t.ex. fotboll) drömscenario Substantiv mycket önskvärd eller ideal situation; bästa tänkbara utfall drömsk Adjektiv som i en dröm drömstart Substantiv mycket bra, eller bästa tänkbara, start (på något, t.ex. ett projekt, en match eller en tävling) drömtillstånd Substantiv situation då någon drömmer; drömlikt tillstånd drömyrke Substantiv yrke som en given person allra helst, eller åtminstone mycket gärna, skulle vilja ha dröna Verb slå dank drönarattack Substantiv attack med hjälp av drönare drönig Adjektiv som gärna drönar drösa Verb falla okontrollerat och rikligt (likt frömjöl eller flingor) dröse Substantiv variantform till drös dual Adjektiv som har tvåtalsform, som står i dual, som gäller två dualis Substantiv tvåtal, ett grammatiskt numerus likt singular och plural för syftning på exakt två referenter (i språk som skiljer detta från plural) dualism Substantiv åskådning som räknar med två motsatta grundprinciper dualist Substantiv anhängare av dualism dualistisk Adjektiv som rör dualism dualitet Substantiv motsatsförhållande mellan två företeelser; dualism, tvåfaldighet, dubbelhet dualitetsprincip Substantiv det att två personer måste handlägga en transaktion duande Substantiv det att dua duathlon Substantiv variant av duatlon duatlon Substantiv multisport som kombinerar två olika discipliner, vanligtvis löpning och cykling, genomförda i följd utan paus dubaier Substantiv person från Dubai dubb Substantiv kort tapp med uppgift att förhindra glidning på halt underlag, särskild is dubbande Substantiv det att dubba dubbare Substantiv person som dubbar dubbdäck Substantiv fordonsdäck avsett att användas vintertid och försett med dubbar för att förhindra glidning på halt vinterväglag dubbelbeckasin Substantiv en art (Gallinago media) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten dubbelbeckasin dubbelbeskattning Substantiv beskattning som göra två eller flera gånger då två eller flera jurisdiktioner beskattar samma inkomst dubbelbindning Substantiv kemisk bindning där två elektronpar gemensamt binder samman två atomer dubbelbogey Substantiv resultat på ett hål två slag mer än hålets par dubbelbonde Substantiv två bönder av samma färg som står på samma linje dubbelbottnad Adjektiv som har två bottnar; dubbelsulad dubbelburgare Substantiv hamburgare med två köttpuckar dubbeldäckare Substantiv fordon, vanligtvis en buss eller ett tåg, med två våningar dubbelexponering Substantiv två bilder som överlappar varandra dubbelfnutt Substantiv dubbla raka eller sneda citationstecken (" respektive ”) dubbelhaka Substantiv extra veck av fett under hakan som framstår som en extra haka dubbelhet Substantiv det att vara dubbel; något som det finns två av dubbelhäftande Adjektiv som har häftämne på båda sidorna dubbelhänt Adjektiv som varken är höger- eller vänsterhänt, utan kan använda båda händerna med lika stor skicklighet dubbelhöjning Substantiv dubbel höjning, höjning av styrräntan med två steg à 25 räntepunkter eller 0,5 procentenheter dubbelintegral Substantiv en integral där det område över vilket integranden ska integreras är en tvådimensionell yta; betecknas med ∬ eller om ytan är kompakt och utan rand, ∯ dubbelklicka Verb klicka två gånger med datormusen tätt efter varandra dubbelklickande Substantiv det att dubbelklicka dubbelklubb Substantiv fotbollsklubb med både dam- och herrlag dubbelkommando Adjektiv skolflygning med flyglärare ombord dubbelkors Substantiv tecknet 𝄪, förtecken i notskrift som anger att följande toner skall höjas ett helt tonsteg dubbelkönad Adjektiv med två kön dubbellön Substantiv utbetalning eller mottagande av två löner dubbellöning Substantiv utbetalning av dubbellön dubbelmacka Substantiv smörgås bestående av två bröd(skivor) med innehåll pressat samman mellan dem en varm dubbelmacka; föremål som placerats i en formation liknande en dubbelmacka dubbelmening Substantiv tvetydighet dubbelmoral Substantiv det att förespråka andra moraliska principer än de man tillämpar i sitt eget liv; det att tillämpa andra regler på en grupp än på annan jämförbar grupp dubbelpipig Adjektiv med två pipor, eldrör dubbelprimtecken Substantiv tecknet ″, bl. a. använt för att markera andraderivator (utläst bis) och som tumtecken dubbelradig Adjektiv det samma som dubbelknäppt dubbelroll Substantiv skådespelare som spelar två olika roller i en film eller teaterpjäs dubbelrot Substantiv rot med multipliciteten n = 2 dubbelschack Substantiv en ställning där en kung hotas av två motståndarpjäser samtidigt dubbelsidig Adjektiv som finns på båda sidorna av något dubbelsidigt Adverb på båda sidorna dubbelspråkig Adjektiv tvåspråkig dubbelspår Substantiv järnvägssträcka med ett spår för vardera körriktning dubbelstjärna Substantiv solsystem som består av två stjärnor dubbeltrampande Substantiv det att dubbeltrampa dubbeltrast Substantiv en art (Turdus viscivorus) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten dubbeltrast dubbeltriod Substantiv elektronrör med två trioder dubbeltving Substantiv tving med skruv från båda hållen dubbeltydig Adjektiv som har två olika betydelser dubbeltydighet Substantiv det att vara dubbeltydig; dubbeltydigt uttalande dubbelvikt Adjektiv som har vikts dubbelt dubbelörn Substantiv örn med två huvuden, tvehövdad örn dubbhöjd Substantiv dubbens (och roterande axelns) höjd över prisman (bädden) i en svarv; gräns för hur stora ämnen som kan svarvas dubblera Verb fördubbla, göra dubbel dubblerande Substantiv det att dubblera dubblering Substantiv det att dubblera; handling som dubblerar dubblett Substantiv något som finns i två (eller flera) exemplar (i ett visst sammanhang), särskilt om "överflödiga" exemplar dubbling Substantiv det att dubbla; handling som dubblar något dubbning Substantiv processen samt resultatet av att dubba en film dubie Substantiv tvivel dubier Substantiv tvivel dubiös Adjektiv tveksam, tvivelaktig, misstänkt, suspekt dubiöst Adverb på ett dubiöst sätt dubnium Substantiv ett grundämne med atomnummer 105, atommassa 262 och symbolen Db dubstepmusik Substantiv musik av genren dubstep duckande Substantiv det att ducka duellant Substantiv en av deltagarna i en duell duellerande Substantiv det att duellera duellpistol Substantiv en av två pistoler som används i en duell duenna Substantiv äldre kvinna som har (till uppgift att ha) uppsikt över yngre duettsång Substantiv sång för två sångare duffel Substantiv kort för duffelkappa duffelkappa Substantiv knälångt kappa av grovt ylletyg och med knäppning av öglor och små pinnar samt med kapuschong dugande Substantiv det att duga duggande Substantiv det att dugga duggregn Substantiv lätt regn duggregna Verb falla ner mindre mängder regn dugnad Substantiv oavlönat och frivilligt arbete, vilket görs tillsammans för en gemenskap eller för en enskild person dukande Substantiv det att duka dukning Substantiv aktiviteten att duka (t.ex. ett bord), eller det sätt på vilket något (t.ex. ett bord) har blivit dukat duktighet Substantiv det att vara duktig dulcian Substantiv ett äldre blåsinstrument av fagottyp; en orgelstämma dumdristighet Substantiv det att vara dumdristig dumdryg Adjektiv högfärdig, högdragen, fåfäng, bonddryg, snorkig, stroppig dumdryghet Substantiv det att vara dumdryg dumdumkula Substantiv (gevärs)kula med spets som splittras vid nedslaget och kan förorsaka mycket svåra sår dumma Verb medvetet bete sig illa, agera med illasinnade avsikter, säga dumheter dummerjöns Substantiv dum person dumming Substantiv dumbom dump Substantiv avfall, fimp dumper Substantiv tippvagn, fordon som är så inrättat att lasten lätt kan tippas dumpling Substantiv traditionell asiatisk (sinosfärisk) kamsrätt; knyte, klimp (degknyte) med fyllning dumpstra Verb rädda kasserade, men ännu användbara, (mat)varor från att förstöras genom att leta rätt på dem i containrar eller på andra avfallsställen dumpstrande Adjektiv som dumpstrar dumpstring Substantiv det att rädda kasserade, men ännu användbara, (mat)varor från att förstöras genom att leta rätt på dem i containrar eller på andra avfallsställen dumsnäll Adjektiv naiv och godtrogen; om någon som tror gott om alla, och gärna hjälper dem med allt, och därmed lätt kan bli utnyttjad; så snäll så att man framstår som dum dumsnål Adjektiv som är snål på ett oändamålsenligt sätt; som är onödigt snål dumstrut Substantiv dum (i betydelsen ointelligent, korkad; inte i betydelsen elak) person dunderfiasko Substantiv stort fiasko dunderhonung Substantiv en sorts honung som äts av den fiktiva barnboksbjörnen Bamse dunderkur Substantiv en väldigt effektivt behandling dundertabbe Substantiv ett stort misstag dundrande Adjektiv som dundrar dunge Substantiv samling av lövträd som ligger på en öppen mark dunig Adjektiv täckt med dun dunjacka Substantiv vinterjacka som har en stoppning av dun dunkelhet Substantiv mörker dunkudde Substantiv kudde som har en stoppning av dun dunsa Verb falla ned med en duns dunspett Substantiv en fågelart (Picoides pubescens) i familjen hackspettar (Picidae); individ av arten dunspett dunst Substantiv avgiven gas eller ångbildning, vanligen med viss lukt; även om dis, töcken; även om lukt, utdunstning dunstande Substantiv det att dunsta duntäcke Substantiv sovtäcke med fyllning av dun (ofta även fjäder) dununge Substantiv fågelunge vars kropp fortfarande täcks av dun duodecima Substantiv intervall som sträcker sig över nitton halvtonsteg duodecimal Adjektiv som grundar sig på talbasen tolv, som använder siffrorna 0-9 samt särskilda symboler för tio och elva, förkortas duo. duodenalsår Substantiv magsår i tolvfingertarmen (duodenum) duodenum Substantiv tolvfingertarm, den första delen av tunntarmen duodes Substantiv ett litet bokformat duodesupplaga Substantiv upplaga i det lilla bokformatet duodes duolog Substantiv dialog mellan två personer duopol Substantiv situation där två företag (säljare) kontrollerar en hel marknad, och där det är svårt för nya konkurrenter att ta sig in dupera Verb medvetet lura, vilseleda duplett Substantiv dubbelexemplar (jfr dubblett) duplextelegrafi Substantiv telegrafering på samma linje samtidigt i båda riktningarna duplicera Verb dubblera, fördubbla, särskilt om framställande av kopior duplicerande Substantiv det att duplicera duplicering Substantiv det att duplicera; något som har duplicerats duplik Substantiv ett av konstnären själv utfört andra exemplar av ett konstverk duplikant Substantiv fordom förekommande benämning på extra lärare vid svenska elementarläroverk duplikat Substantiv kopia, identisk avbildning av annat föremål duplikation Substantiv det att duplicera; något som har duplicerats durabel Adjektiv varaktig, bestående, hållbar, solid, slitstark durabilitet Substantiv det att vara durabel duraluminium Substantiv en viss sorts lätt och stark aluminiumlegering duration Substantiv varaktighet durativ Adjektiv som anger en i tiden utsträckt handling durian Substantiv frukten av växten Durio zibethinus durk Adverb igenom durkbeslag Substantiv beslag (för att fästa en lina) på durken av en båt durkdriven Adjektiv som är skicklig och erfaren i sitt arbete durkslag Substantiv slags sil med handtag duroplast Substantiv en sorts hård och styv plast durra Verb vibrera durramjöl Substantiv mjöl framställt på durra durskala Substantiv diatonisk skala som utgörs av en grundton, grundtonenens kvart och kvint samt en stor sekund, en stor ters, en stor sext och en stor septima till grundtonen durspel Substantiv ett typ av mindre, diatoniskt dragspel durtonart Substantiv en tonart i dur durtreklang Substantiv treklang i dur durumvete Substantiv sädesslag (Triticum durum), en art i familjen gräs durumvetemjöl Substantiv mjöl av durumvete dus Substantiv används endast i uttrycket i sus och dus duschande Substantiv det att duscha duschdraperi Substantiv förhänge framför dusch duschgel Substantiv flytande tvål för att tvätta kroppen med duschhuvud Substantiv perforerat munstycke (till en duschslang) som fördelar vattnet i mindre strålar duschslang Substantiv slang som transporterar vattnet i en dusch till duschhuvudet duschtvål Substantiv tvål för att tvätta kroppen med dussinroman Substantiv roman av enklare slag, kiosklitteratur dussinvis Adverb i grupper eller mängder om tolv; dussin efter dussin dusör Substantiv penninggåva; drickspengar dutta Verb röra något åtskilliga gånger, ofta på samma punkt duven Adjektiv dåsig, slö, lat duvenhet Substantiv det att vara duven duvhök Substantiv en art (Accipiter gentilis) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitriidae); individ av arten duvhök duvhökshane Substantiv hane av fågelarten duvhök duvhökshona Substantiv hona av fågelarten duvhök duvkulla Substantiv växtart (Lysimachia europaea) inom ljungordningen; individ av denna art duvkutter Substantiv kuttrande läte som duvor gör duvna Verb bli duven duvning Substantiv skarp tillrättavisning duvor Substantiv en fågelfamilj (Columbidae) inom ordningen duvfåglar (Columbiformes); enskilda arter i familjen duvor duvpost Substantiv post med brevduva duvrede Substantiv rede byggt av duvor duvslag Substantiv ett bo för duvor duvunge Substantiv unge till duva dväljas Verb bo, vistas dvärgakung Substantiv kung över ett (fantiserat) rike av dvärgar dvärgbeckasin Substantiv en art (Lymnocryptes minimus) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten dvärgbeckasin dvärgbi Substantiv individ av arten Apis florea, som är en art i släktet honungsbin dvärgbjörk Substantiv en art (Betula nana) inom växtfamiljen björkväxter (Betulaceae); individ av arten dvärgbjörk dvärgdraba Substantiv en art (Draba crassifolia) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten dvärgdraba dvärgflickslända Substantiv en insektsart (Nehalennia speciosa) i familjen sommarflicksländor (Coenagrionidae) i insektsordningen trollsländor (Odonata); individ av denna art dvärggalax Substantiv galax av mindre storlek och ljusstyrka dvärghamster Substantiv någon av fyra hamsterarter som hålls som sällskapsdjur eller kollektivt om dessa arter; Campbells dvärghamster (Phodopus campbelli), rysk vintervit dvärghamster (Phodopus sungorus), Roborovskis dvärghamster (Phodopus rob dvärginna Substantiv kvinnlig dvärg dvärgkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinocereus knippelianus dvärgkaragan Substantiv en art (Caragana pygmaea) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten dvärgkaragan dvärgkasuar Substantiv en fågelart (Casuarius benetti), den minsta av arterna i familjen kasuarer (Casuariidae); individ av denna art dvärgkrokodil Substantiv en art av kräldjur (Osteolaemus tetraspis) inom familjen krokodiler (Crocodylidae) som lever i Afrika; individ av denna art dvärglärka Substantiv en art (Calandrella rufescens) inom fågelfamiljen lärkor (Alaudidae); individ av arten dvärglärka dvärgmaskros Substantiv en art (Taraxacum obliquum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten dvärgmaskros dvärgmås Substantiv en art (Larus minutus) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten dvärgmås dvärgopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia rufida dvärgpinscher Substantiv en hundras från Tyskland som är en mindre sort av förlagan pinscher dvärgplanet Substantiv himlakropp som kretsar runt solen, men som inte är tillräckligt stor för att ha status som en planet dvärgpudel Substantiv variant av hundrasen pudel dvärgrätval Substantiv en val (Caperea marginata) i underordningen bardvalar (Mysticeti); individ av denna art dvärgrördrom Substantiv en art (Ixobrychus minutus) inom fågelfamiljen hägrar (Ardeidae); individ av arten dvärgrördrom dvärgschimpans Substantiv däggdjursarten (Pan paniscus) i släktet schimpanser (Pan) i familjen hominider (Hominidae) inom ordningen primater; exemplar av denna art dvärgsisel Substantiv Spermophilus pygmaeus, en art eller dess individ inom familjen sislar (Spermophilus) dvärgskarv Substantiv en art (Phalacrocorax pygmeus) inom fågelfamiljen skarvar (Phalacrocoracidae); individ av arten dvärgskarv dvärgsparv Substantiv en art (Emberiza pusilla) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten dvärgsparv dvärgspov Substantiv en art (Numenius minutus) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten dvärgspov dvärgstjärna Substantiv stjärna som finns i huvudserien i Hertzsprung-Russell-diagrammet och i sin kärna omvandlar väte till helium med kärnreaktioner dvärgsumphöna Substantiv en art (Porzana pusilla) inom fågelfamiljen rallar (Rallidae); individ av arten dvärgsumphöna dvärgtax Substantiv variant av hundrasen tax; individ av denna ras dvärgtinamo Substantiv en fågelart (Taoniscus nanus) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art dvärguv Substantiv en art (Otus scops) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten dvärguv dvärgvårlök Substantiv en växtart (Gagea minima) inom familjen liljeväxter (Liliaceae); exemplar av denna art dvärgörn Substantiv en art (Aquila pennata) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten dvärgörn dybbuk Substantiv en hämndlysten gengångare eller demon som driver den hemsökte in i galenskap och synd dyblad Substantiv växtart (Hydrocharis morsus-ranae) i familjen dybladsväxter dybladsväxter Substantiv växtfamiljen Hydrocharifaceae dybläddra Substantiv växtart (Urticularia intermedia) i släktet bläddror dyckert Substantiv spik med svagt markerat koniskt huvud dyckertmaskin Substantiv spikpistol för dyckert dygdefull Adjektiv dygdig dygderik Adjektiv rik på dygd dygdighet Substantiv det att vara dygdig dygna Verb hålla sig vaken i ett dygn dygnetrunt Adverb alltid dygnetruntöppen Adjektiv öppen dygnet runt dygnis Substantiv förskola som är öppen dygnet runt dygnsmedeltemperatur Substantiv medeltemperatur i ett givet område under ett dygn dyig Adjektiv full av dy; sumpig dyirbal Substantiv ett aboriginspråk som talas av några få individer i Queensland, Australien och tillhör de pama-nyunganska språken dyk Substantiv det att dyka; "dykning" dykand Substantiv individ av någon art inom underfamiljen dykänder (Aythyinae) dykande Substantiv det att dyka dykardräkt Substantiv vattentät dräkt för dykare vilken också isolerar mot kyla dykarklocka Substantiv behållare i vilken människor kan andas luft medan de arbetar under vatten dykarsjuka Substantiv besvär som drabbar dykare vid för snabb uppstigning till vattenytan dykarur Substantiv armbandsur gjort för dykare dykcert Substantiv kortform av dykcertifikat dykdalb Substantiv grova hopfästade pålar i vattnet för förtöjning av båtar dykflyga Verb flyga med en anfallsvinkel (dykvinkel) som motsvarar runt -20° till -60° från det normala vågräta 0° dykflygning Substantiv det att dykflyga (flyga med en anfallsvinkel (dykvinkel) som motsvarar runt -20° till -60° från det normala vågräta 0°) dykflykt Substantiv flykt (rörelse genom luften) i dykflygning; flykt med en anfallsvinkel (dykvinkel) som motsvarar runt -60° till -20° från det normala vågräta 0° dykolycka Substantiv olycka i samband med dykning dymedelst Adverb på detta sätt dymling Substantiv träplugg för sammanfogning av timmerstockar dymmel Substantiv träplugg för sammanfogning av timmerstockar dymmelonsdag Substantiv onsdagen i stilla veckan (före påsk), som inleder påskfriden då tystnad och stillhet ska råda, arbetet vila och kringgärningar undvikas dymmelveckan Substantiv synonym till stilla veckan dyn Substantiv sandformation som skapas av vind dynamiskt Adverb på ett dynamiskt sätt dynamism Substantiv förmåga till förändring, samspel av krafter dynamitard Substantiv person som använder sig av dynamit i brottsligt syfte, vanligtvis för att spränga kassaskåp, bankfack eller dylikt dynamo Substantiv generator; maskin som överför rörelseenergi till elektrisk energi dynamometer Substantiv mätinstrument för kraft, vanligen baserat på fjäder som följer Hooks lag dynastisk Adjektiv som har att göra med en dynasti dyngkåt Adjektiv väldigt kåt dyngsur Adjektiv mycket blöt/våt dyning Substantiv lång vattenvåg i lugnt väder, kvardröjande efter storm dynkam Substantiv kammen av en sanddyn dynt Substantiv larv(er) av binnikemaskar dyrbarhet Substantiv något som är dyrbart dyrd Substantiv högt värde, förträfflighet, härlighet dyrgrip Substantiv särskilt dyrbart (och sällsynt) föremål dyrk Substantiv verktyg som man öppnar lås med dyrkande Substantiv det att dyrka dyrkansvärd Adjektiv som förtjänar dyrkan dyrkare Substantiv individ som dyrkar (i betydelsen ’avguda, tillbe, ta efter’) dyrkfri Adjektiv inbrottssäker, omöjlig att öppna med dyrk dyrköpt Adjektiv som trots mödosamt arbete eller stora uppoffringar resulterar i en knapp vinning dyrtid Substantiv period med höga levnadskostnader, ofta på grund av inflation eller ekonomiska kriser, där priser på varor och tjänster stiger avsevärt och reallönen sjunker dyscha Substantiv låg, enkel ligg- eller sittsoffa med lösa dynor utan ryggstöd och armstöd dyschatell Substantiv låg stoppad vilsoffa (med överdrag och lösa kuddar) dysfagi Substantiv sväljningssvårigheter dysfasi Substantiv hämmad språkutveckling dysfori Substantiv dysterhet, olust, känsla av retlighet dysfunktionalitet Substantiv brist på funktionalitet, det att vara dysfunktionell dysfunktionell Adjektiv som inte fyller sitt syfte dyskalkyli Substantiv räknesvårigheter, problem med tal, siffror och beräkningar dyslektiker Substantiv person som har dyslexi dyslektisk Adjektiv som har dyslexi dyslexi Substantiv varaktigt funktionshinder som innebär svårigheter med att läsa och skriva dyspepsi Substantiv matsmältningsbesvär (t ex halsbränna och sura uppstötningar) dyspeptiker Substantiv person som lider av dyspepsi dysprosium Substantiv ett grundämne med atomnummer 66, atommassa 163 och symbolen Dy dystarr Substantiv växtart (Carex limosa) i släktet starrar dysterhet Substantiv det att vara dyster, sorgsen, trumpen, nedstämd eller tungsint, eller situation som präglas av sådana egenskaper dysterkvist Substantiv dyster person dystert Adverb på ett dystert sätt dystopi Substantiv negativ samhällsvision dystopisk Adjektiv som har med dystopier att göra dystrofi Substantiv otillräcklig utveckling eller näringstillförsel dystymi Substantiv psykisk sjukdom som innebär en långvarig nedstämdhet dystymiker Substantiv person som lider av sjukdomen dystymi dysuri Substantiv smärtsam vattenkastning dysäv Substantiv växtart (Eleocharis multicaulis) i släktet småsäv dytåg Substantiv växtart (Juncus stygius) i släktet tåg dyvelsträck Substantiv (egentligen djävulsträck) ett illaluktande harts som förr användes som läkemedel dyveronika Substantiv växtart (Veronica scutellata) i släktet veronikor dzongkha Substantiv ett tibetoburmanskt språk med cirka 130 000 modersmålstalare och 470 000 andraspråkstalare, främst i Bhutan där det är officiellt språk däckbyte Substantiv handlingen att byta däck på ett fordon däckel Substantiv underlag för papperet i en tryckpress däcksida Substantiv sidan av däcket; den synliga delen av däcket, mellan fälg och mark; lös (vit) skiva som kläms fast mellan däck och fälg däggdjursart Substantiv djurart bland däggdjuren däggdjursfamilj Substantiv konstellation av däggdjur som fått och/eller fostrar ungar tillsammans däggdjursunge Substantiv unge till ett däggdjur däk Pronomen dig däld Substantiv liten dal dämma Verb hindra en utveckling dämmare Substantiv del på ett piano som minskar ljudstyrkan genom att begränsa strängarnas vibration dämpande Substantiv det att dämpa dämpare Substantiv anordning som dämpar oscillationer dämpning Substantiv det att dämpa dän Adverb bort, därifrån, väck dänga Verb slå, smälla till, banka på dänka Verb befukta, skvätta, stänka (vatten på tvätt som ska strykas) dänkflaska Substantiv flaska för att dänka (skvätta) vatten på kläder som ska strykas; perforerad kork (som på en saltströare) på en vattenflaska dänkt Adjektiv befuktad, stänkt (med vatten) därest Konjunktion i det fallet att därjämte Adverb därbredvid därnäst Adverb närmast därefter, sedan därom Adverb om detta (om något tidigare nämnt); om denna plats däromkring Adverb omkring det, i omgivningen, i närheten, i trakten (av) (i geografin) därur Adverb ur det/den däruti Adverb uti detta, i detta, däri därutur Adverb ut ur (den där platsen) därutöver Adverb utöver detta därvid Adverb vid detta, i detta sammanhang därvidlag Adverb i det avseendet däröver Adverb över (= om) detta, därom däst Adjektiv slö och orkeslös på grund av att ha ätit (för) mycket dästhet Substantiv det att vara däst däven Adjektiv unken och fuktig dävert Substantiv lyftkran på fartyg, ofta använd för att fira livbåtar dävna Verb bli däven däxel Substantiv skarvyxa däxla Substantiv skarvyxa dån Substantiv starkt och dovt ljud; särskilt om dito ljud med överväldigande styrka (baseffekt/vibration) eller ekande karaktär i ljudkällans närhet: buller, oväsen; dunder, åska dåna Verb svimma av på grund av stark sinnesrörelse dåndimpen Substantiv avsvimning dåra Verb kraftigt påverka (så att förnuftet slås ut, eller på ett magiskt sätt) dåraktighet Substantiv det att vara dåraktig dårande Substantiv det att dåra dårfink Substantiv tok, stolle, dåre dårpippi Substantiv galen situation dårrepe Substantiv en gräsart (Lolium temulentum) inom släktet repen; bestånd av denna art dås Substantiv det att dåsa dåsa Verb sova lätt eller halvsova; lata sig, slöa dåsighet Substantiv det att vara dåsig dåtida Adjektiv som hör en viss specificerad tid, som är tidigare än den nuvarande, till; som existerade/fanns i en viss specificerad tid, som är tidigare än den nuvarande dåtidsromantik Substantiv ett känslotillstånd som präglas av vemod över en period som nu är över döbattang Substantiv dörr med två längsgående flygeldörrar; dubbeldörr, pardörr döbelnsmedicin Substantiv kur som botar för tillfället, men samtidigt ger kommande negativa biverkningar dödbok Substantiv register fört över avlidna (i en socken, församling eller motsvarande) döddagar Substantiv dagen då man dör, dödsdag döddansare Substantiv person som är lat, slö, energilös och/eller tråkig döde Substantiv den döde, den avlidne, personen som inte lever dödens Substantiv I uttrycket "du är dödens", en avkortning av "du är dödens lammunge" = du tillhör den personifierade dödens hjord dödförklaring Substantiv formellt utlåtande att någon har dött dödgrävare Substantiv person som har till yrke att förbereda och efter sänkning av kista eller urna täcka igen gravar dödhet Substantiv det att vara död, speciellt i den överförda betydelsen döding Substantiv död person dödsarbete Substantiv dödskamp, avtynande, nedgång, förfall dödsbevis Substantiv dokument som intygar att någon är död dödsblek Adjektiv blek som ett lik dödsbok Substantiv variant till dödbok dödsbringande Adjektiv som leder till döden dödsdag Substantiv dag (datum) då någons död inträffar (och årligen hålls i åminne) dödsdrift Substantiv behov hos människan till att vara dödsbejakande dödsfiende Substantiv värsta fiende, fiende till döds dödsförakt Substantiv övermod, dumdristighet; demonstration av att man inte räds döden, utan föraktar den dödsgud Substantiv gud som tar emot människor (eller andra varelser) efter döden dödskamp Substantiv smärta och lidande på väg mot döden, avtynande, nedgång, förfall dödskors Substantiv tecknet † dödskrasch Substantiv krasch som resulterar i dödsfall dödsläger Substantiv dödsbädd dödsmarsch Substantiv påtvingad lång vandring (vanligen för fångar) där de otaliga som inte orkar fortsätta lämnas att dö dödsmärke Substantiv tecken på att snart dö eller redan vara död dödsmärkt Adjektiv som har utmärkande tecken för att dess död (eller undergång) nalkas dödsnygg Adjektiv oerhört snygg; jättesnygg dödsolycka Substantiv olycka med dödsoffer dödsorm Substantiv en ormart (Acanthophis antarcticus) av inom familjen giftsnokar (Elapidae); individ av denna giftsnok dödsrike Substantiv enligt religiösa eller mytologiska föreställningar plats eller tillstånd dit själarna kommer efter döden (antingen fridfullt efterliv eller innehållande pinande straff, beroende på kulturell eller religiös tradition) dödsrolig Adjektiv mycket rolig dödsrossling Substantiv rosslande ljud som någon ger ifrån sig när de dör dödsstjärna Substantiv stort mycket tungt bombflygplan (eller annat flygande föremål) bestyckat med mycket vältäckande kanontorn som därmed är farlig att närma sig dödstal Substantiv antal döda (avlidna) dödstyst Adjektiv fullständigt tyst dödstäda Verb variant av döstäda dödsångest Substantiv stark rädsla för att mista sitt liv dödsår Substantiv årtal för någons död dödutrymme Substantiv utrymme som står oanvänt (och eventuellt inte kan utnyttjas) dödvatten Substantiv sällsynt hydrologiskt och hydrodynamiskt fenomen på ett begränsat område vid en havskust där ett lager färskvatten ligger ovanpå saltvatten vilket kan kraftigt försämra ett fartygs rörlighet och manövrerbarhet genom våg dödvikt Substantiv högsta sammanlagda vikten av ett fartygs last, bränsle och förråd dögling Substantiv nordlig näbbval dölehäst Substantiv en kallblodig hästras från Norge med mankhöjd på cirka 150-155 cm; individ av denna ras döljande Substantiv det att dölja döna Verb mullra, dundra dönick Substantiv odugling dönicke Substantiv odugling döpande Substantiv det att döpa döpelse Substantiv det att döpa dörj Substantiv fiskeredskap bestående av en lina och sänke och en eller flera krokar dörja Verb fiska med hjälp av dörj dörjande Substantiv det att dörja dörjfiske Substantiv fiske medelst dörj dörjmakrill Substantiv makrill som har fångats med dörj (och som därför är magrare än den som fångats med garn) dörjning Substantiv det att dörja dörrblad Substantiv del av en dörr som utgör den rörliga ytan som kan stänga dörröppningen dörrkarm Substantiv (vanligen av trä gjord) ram som begränsar dörröppningen på sidorna och upptill dörrklapp Substantiv anordning vid dörr för att knacka dörrklinka Substantiv handtag för att öppna eller stänga dörren dörrknackare Substantiv person som går från dörr till dörr (för att sälja varor eller värva väljare eller liknande) dörrlod Substantiv lod som via en trissa stänger en öppnad dörr dörrlås Substantiv lås till en dörr dörrnyckel Substantiv nyckel för att öppna låset på en dörr dörrpar Substantiv två dörrar som tillsammans fungerar som en och samma öppning dörrpost Substantiv sidostycke i dörrkarm dörrslå Substantiv bom (tvärslå, slå) framför (över) dörr (och karm) dörrstängare Substantiv mekanism som stänger en öppnad dörr dörrträ Substantiv någon av delarna i en dörrkarm: dörrpost, dörrtröskel eller överstycke till dörr dörröga Substantiv titthål i ytterdörr dörröppnare Substantiv person eller tekniskt föremål som öppnar dörrar dös Substantiv gravkammare från stenåldern dösjuk Adjektiv variant av dödssjuk döskalle Substantiv kranium, huvudskål; i synnerhet som symbol för döden, dödsförakt och för pirater dösnygg Adjektiv variantform till dödsnygg döstäda Verb rensa ut bland sina tillhörigheter inför sin död, med syfte att förenkla för anhöriga att ta reda på tillhörigheterna efter att man har dött döva Verb göra någon döv eller lomhörd dövande Substantiv det att döva dövblind Adjektiv som både är döv och blind alt. hörsel- och synskadad dövblindhet Substantiv det att vara dövblind dövblindtolk Substantiv tolk som tolkar till och från personer som är både döva och blinda (eller som har starkt nedsatt hörsel och syn) dövhet Substantiv det att vara döv dövkultur Substantiv kultur inom dövsamhället dövlin Adjektiv tyst dövsamhälle Substantiv dövas samhälle, dövas gemenskap (parallellt med de hörandes makrosamhälle) dövskola Substantiv skola för döva dövstumhet Substantiv det att vara dövstum dövtext Substantiv textning av en film som transkriberar det som sägs och skriver ut alla ljud, för personer med nedsatt hörsel ebenholts Substantiv beteckning för vissa hårda och mörka träslag ebenist Substantiv konstsnickare ebolafeber Substantiv epidemisk sjukdom som orsakas av ebolavirus ebonit Substantiv hårdgummi, kautschuk som smälts samman med bl a svavel och bildat en hård svart massa ecclesia Substantiv kyrka, församling ecclesia militans: den kämpande kyrkan, kyrkan på jorden; ecclesia triumphans: den (i himmelen) triumferande kyrkan echappera Verb undslippa, undkomma echaufferad Adjektiv varm (och röd i ansiktet); upphetsad echelong Substantiv truppavdelning som utgör ett led i en större styrka där avdelningarna är uppställda snett förskjutna i förhållande till varandra ecklesiastikdepartement Substantiv historiskt svenskt departement som ansvarade för kyrko- och utbildningsfrågor ecklesiastikminister Substantiv historisk svensk ministerpost som ansvarade för utbildnings- och kyrkofrågor ecklesiastisk Adjektiv kyrklig ecossaise Substantiv ett slags livlig kontradans i skotskt stil populär i Frankrike och Storbritannien vid slutet av 1700-talet och tidigt 1800-tal ecstasytablett Substantiv tablett som innehåller drogen ecstasy ecuadorian Substantiv person, vanligen man, från Ecuador ecuadoriansk Adjektiv som rör Ecuador ecuadorianska Substantiv kvinna från Ecuador edamer Substantiv en vanligen klotformad hårdost (i rött hölje) av holländskt ursprung med lätt syrlig och något saltare smak; stycke av denna ost edda Substantiv ettdera av två fornisländska litterära verk med en samling mytologiska dikter respektive en lärobok i skaldekonsten eddisk Adjektiv som rör någon av eddorna edenlik Adjektiv som påminner om Edens lustgård edera Verb trycka ett äldre verk edfästa Verb bekräfta med ed edgelord Substantiv person som medvetet söker konflikt edgång Substantiv avläggande av ed edikt Substantiv påbud, särskilt om påbud utfärdat av myndighet eller härskare editera Verb redigera, ofta redigera en datafil med en editor editerande Substantiv det att editera editering Substantiv ändring i en text, det att editera edition Substantiv upplaga av en skrift; utgivning edlig Adjektiv som styrkts med ed edsring Substantiv ring (ofta armring) vid vilken eder svärjs edsöre Substantiv ed genom vilken kungar och stormän förbinder sig att upprätthålla rikets fred och säkerhet educera Verb undervisa educerande Adjektiv som educerar efeb Substantiv yngling (under 20 år) i det gamla Grekland efemerid Substantiv dagslända efemär Adjektiv kortlivad, mycket tillfällig, förgänglig, flyktig effektbehov Substantiv behovet av effekt för en viss bearbetning effektfull Adjektiv som innehåller många upplevelseförstärkande effekter, särskilt om film effektivera Verb göra mer effektiv effektivisera Verb göra mer effektiv effektiviserad Adjektiv som effektiviserats effektiviserande Adjektiv som effektiviserar effektivisering Substantiv det att effektivisera effektivitetssynpunkt Substantiv sätt att betrakta något sett till dess effektivitet effektsökeri Substantiv lust att väcka uppmärksamhet effektuera Verb verkställa, genomföra, klara av effektuerad Adjektiv verkställd, genomförd, avklarad effeminera Verb förkvinnliga efferent Adjektiv frånförande effusion Substantiv utströmning av partiklar genom litet hål i behållare efor Substantiv hög ämbetsman i det gamla Sparta eforus Substantiv förr titel för biskop i hans egenskap av uppsyningsman över de högre skolorna i hans stift efterapande Adjektiv som efterapar efterapare Substantiv talanglös plagiatör; person som efterapar en annan person efterapning Substantiv det att efterapa efterapostolisk Adjektiv som rör tiden efter den apostoliska, åren 70-140 e.Kr. efterbehandla Verb behandla efter den huvudsakliga åtgärden; genomföra efterbehandling efterbehandlad Adjektiv behandlad efter den huvudsakliga åtgärden, med genomförd efterbehandling efterbehandling Substantiv behandling efter den huvudsakliga åtgärden; det att efterbehandla efterbildning Substantiv imitation, replik efterblivenhet Substantiv förhållandet eller tillståndet att vara efterbliven efterboren Adjektiv senfödd; hörande till ett äldre tidevarv efterbörd Substantiv utstötning (genom vaginalkanalen) av moderkaka strax efter förlossning; det då utstötta materialet efterdyning Substantiv kvardröjande effekt, långsiktig konsekvens efterforska Verb sträva efter att skaffa vetskap om efterfrågande Substantiv det att efterfråga efterfrågning Substantiv det att efterfråga (vara eller tjänst) efterfölja Verb följa, lyda efterföljansvärd Adjektiv som anses föredömlig nog att efterföljas av andra efterföljd Substantiv mönster, föredöme, fotspår efterföljerska Substantiv kvinnlig efterföljare eftergiftspolitik Substantiv policy av att göra eftergifter eftergiftstaktik Substantiv taktik som går ut på att ge efter för att undvika konflikt eftergiven Adjektiv som ger med sig eftergivenhet Substantiv det att vara eftergiven eftergymnasial Adjektiv som kräver, eller normalt sett utförs efter, en slutförd utbildning på gymnasium efterhandskonstruktion Substantiv förklaring till varför något hände, tänkt att låta som något som man har funderat på före händelsen, men som man egentligen kom på efteråt efterhyperpolarisering Substantiv tillstånd av (måttlig) hyperpolarisering som råder direkt efter den kraftiga depolariseringen i en aktionspotential efterhärmare Substantiv person som efterhärmar någon annan efterhöst Substantiv höstens senare del efterindustriell Adjektiv kännetecknande för den tidsålder som följer (i en region) efter den industriella epoken efterjäsa Verb jäsa bakverk en kort tid innan det gräddas efterkigstida Adjektiv som rör eller utspelar sig under efterkrigstiden efterklokhet Substantiv det att vara efterklok efterkomma Verb följa/lyda något efterkonstruktion Substantiv det att i efterhand förklara uppkomsten av en företeelse utan att känna till fakta, egentligen efterhandskonstruktion efterkrigstid Substantiv tidsperiod efter krig, särskilt om tiden efter 1945 efterled Substantiv sista delen av ett sammansatt ord efterleva Verb följa efterlevandepension Substantiv pension som betalas ut till de anhöriga till en avliden försäkringstagare efterlevnad Substantiv det att efterleva något efterlåten Adjektiv (alltför) medgörlig, undfallande efterlåtenhet Substantiv det att vara efterlåten efterlåtenskap Substantiv kvarlåtenskap eftermiddagsfika Substantiv (regelbunden) fikastund på eftermiddagen eftermiddagskaffe Substantiv kaffestund på eftermiddag eftermiddagsrast Substantiv rast på eftermiddagen eftermiddagsrusning Substantiv (den) intensiv(a) trafiksituation som inträffar på eftermiddagen (när många människor är på väg hem från sina jobb) eftermiddagssol Substantiv (ljus från) på himlen synlig/ sol på eftermiddag efterord Substantiv avslutande kapitel i en bok efterräkning Substantiv obehaglig påföljd av eget (ofta omdömeslöst) agerande (i form av t.ex. straff eller disciplinära åtgärder) eftersats Substantiv led i hypotetisk slutledning som innehåller följden, inledes stundom med ordet "så" eftersatt Adjektiv som har eftersatts (försummats); som inte tillägnats tillräckligt med resurser (underhåll, planering, uppmärksamhet, investeringar eller liknande) eftersinna Verb ge tid åt eftertanke, tänka efter, tänka ut, grunna eftersinnande Adjektiv som eftersinnar efterskänka Verb avstå ifrån; inte längre kräva efterskänkning Substantiv det att efterskänka eftersläpning Substantiv det att något är senare än det borde vara efterslåtter Substantiv förnyad slåtter och bärgning av hö på en redan slagen äng eftersnack Substantiv pratstund eller diskussion efter något event (som till exempel en match eller tävling), i synnerhet i tv-sändning eller liknande efterspel Substantiv påföljd, följdverkning efterst Adverb längst bak eftersträvande Substantiv det att eftersträva eftersträvansvärd Adjektiv värd att eftersträva, som förtjänar eftersträvan eftersägare Substantiv någon som osjälvständigt upprepar andra personer eftersätta Verb underlåta att ge tillräckligt med tid och resurser åt (det direkta objektet) eftersök Substantiv letande efter saknad person eller skadat vilt eftersöka Verb leta efter eftersökning Substantiv det att eftersöka eftertext Substantiv (ofta rullande) text som visas efter den huvudsakliga handlingen i en film, och som bland annat (och främst) listar alla personer och andra parter som medverkat i eller arbetat med filmen eftertorka Verb torka efteråt eftertorkad Adjektiv som man har eftertorkat eftertrakta Verb trakta (längta) efter, önska, begära, värdesätta eftertryck Substantiv kraft, allvar eftertrycklig Adjektiv som ger eftertryck eftertryckligen Adverb med eftertryck efterträdande Substantiv det att efterträda efterträderska Substantiv kvinnlig efterträdare eftertänksam Adjektiv som tänker sig för eftertänksamhet Substantiv det att vara eftertänksam eftertänksamt Adverb på ett eftertänksamt sätt eftervalsanalys Substantiv noggrann undersökning som ett politiskt parti gör efter ett val (för att dra lärdomar inför framtida val) efterverkan Substantiv konsekvens eller följd av något efterverkning Substantiv en följande händelse eller konsekvens av någonting givet eftervinter Substantiv väderlek karaktäristisk för vintern som uppträder när årstiden (normalt) räknas vara över; köldknäpp under våren eftre Adjektiv längre bak, bakre eg Substantiv hög egal Adjektiv som saknar betydelse; som är oberörd eller likgiltig egalisera Verb utjämna, göra likformig egalitarism Substantiv strävan efter jämlikhet i rättigheter, möjligheter och resurser för alla individer i samhället (som överordnat politiskt mål); politisk och social filosofi som förespråkar jämlikhet egalitet Substantiv jämlikhet egalitär Adjektiv som eftersträvar jämlikhet egard Substantiv aktning, hänsynsfullhet egeisk Adjektiv som har att göra med Egeiska havet egenart Substantiv utmärkande beskaffenhet eller karaktär egenartad Adjektiv som har bestämd egenart egenavgift Substantiv avgift som egenföretagare med verksamhet i Sverige måste betala till Skatteverket egendomlighet Substantiv avvikande företeelse egendomsförvärv Substantiv förvärv av egendom egendomslös Adjektiv som saknar ägodelar egendomslöshet Substantiv det att vara egendomslös egendomsskada Substantiv skada på egendom egenfunktion Substantiv funktion f som, givet en viss linjär operator D (till exempel en differentialoperator), uppfyller D f = λ f, för någon skalär &lambda egenföretagare Substantiv person som driver enskild firma eller handelsbolag egenhändig Adjektiv (skriven) med egen hand egenhändigt Adverb med egen hand egenkänsla Substantiv självkännedom egenkärlek Substantiv det att hysa alltför höga tankar om sig själv egenmäktig Adjektiv despotisk, enväldig, auktoritär egenmäktighet Substantiv det att vara egenmäktig egennamn Substantiv substantiv som utgör ett namn på en enskild person, organisation, plats eller händelse egennytta Substantiv uteslutande hänsyn till eget gagn eller intresse alternativt egen fördel eller vinning egennyttig Adjektiv som framför allt gynnar sig själv egenrum Substantiv givet en linjär operator A och ett egenvärde λ, nollrummet till operatorn A - λ I, där I är identitetsavbildningen egenrättfärdig Adjektiv självgod, självrättfärdig, fariseisk, rättfärdig av egen kraft och i sina egna ögon egenrättfärdighet Substantiv det att vara egenrättfärdig egenrådig Adjektiv egenmäktig, självrådig egenrådighet Substantiv benägenhet att (hänsynslöst) följa sin egen vilja utan att begrunda andras råd eller åsikter; självrådighet, egenmäktighet egensinne Substantiv det att göra som man själv vill och inte lyssna på andras råd egensinnighet Substantiv det att vara egensinnig egenskapad Adjektiv som är utformad på egen hand egenskapsord Substantiv ord som betecknar en egenskap och som grammatiskt kan fungera som bestämning till ett substantiv eller ett pronomen; en ordklass egenvektor Substantiv ett nollskilt element i ett egenrum till en linjär avbildning egenvillig Adjektiv av egen vilja, utan påverkan av andra; självvillig, frivillig egenvärde Substantiv något som har värde i sig och för sin egen skull eger Adjektiv höger eget Pronomen neutrum av egen eggad Adjektiv uppmuntrad, upptänd eggande Adjektiv presensparticip av egga; stimulerande eggelse Substantiv något som eggar eggjärn Substantiv skärande verktyg (yxa, kniv, sax med flera) egglik Adjektiv skarp egid Substantiv sköld, harnesk, skydd egnahem Substantiv småhus bebott av ägaren egnahemsområde Substantiv bostadsområde där det finns bara småhus och villor bebott av ägaren egnahemsägare Substantiv person som äger sin egen bostad i den form som uppfördes genom egnahemsrörelsen egnas Pronomen genitiv av egna egocentricitet Substantiv det att vara självupptagen, egocentrisk egotripp Substantiv det att ägna sig åt sig själv och sin personliga utveckling i syfte att uppnå självförverkligande egotrippad Adjektiv som har (alltför) höga tankar om sig själv (och i alltför stor omfattning tänker på sig själv och sina egna intressen på bekostnad av andra personer och deras intressen) eller som vittnar om sådana tendenser eguinox Substantiv dagjämning, har också att göra med solens vändkretsar i kräftan och stenbocken egypter Substantiv person från Egypten eller med egyptisk härkomst egyptisera Verb förändra något för att bättre likna (forna) egyptier eller ge en kulturellt (forn-)egyptisk prägel eller inordna i egyptiska språkliga mönster egyptolog Substantiv person som sysslar med egyptologi egyptologi Substantiv läran om Egypten egyptologisk Adjektiv som avser egyptologi ehur Konjunktion variant av ehuru eidetik Substantiv läran om eidetiskt minne och eidetiska fenomen eidetisk Adjektiv mer tydlig än andra saker eikosansyra Substantiv syra som består av kol, väte och syre, C19H39-COOH einsteinium Substantiv ett radioaktivt grundämne med symbolen Es och 99 protoner utan praktisk användning eiss Substantiv höjt e; ton med frekvens nära 349.23 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med f och gessess eississ Substantiv dubbelhöjt e; ton med frekvens nära 369,99 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med fiss och gess ejakulat Substantiv den sädesvätska som utstöts vid ejakulation ejakulation Substantiv fontänorgasm, sprutorgasm ejakulera Verb stötvis utspruta ejakulering Substantiv synonym för ejakulation ejder Substantiv en art (Somateria mollissima) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten ejder ejderdun Substantiv dun från ejdrar ejderhane Substantiv guding, hane av fågelarten ejder ejderhanne Substantiv fullvuxen hane av fågelarten ejder ejderhona Substantiv hona av fågelarten ejder ejderunge Substantiv unge till ejder ejektionsfraktion Substantiv den andel av den slutdiastoliska volymen som i varje hjärtslag pumpas ut i aorta, d.v.s. kvoten mellan slagvolymen och den slutdiastoliska volymen ejektiva Substantiv språkljud som bildas med ett glottal tryckinitiering ekande Substantiv det att eka ekar Substantiv ett släkte (Quercus) i familjen bokväxter ekare Substantiv person som ekar något, vanligen det andra har sagt ekbord Substantiv bord tillverkat i ek ekbräda Substantiv bräda av ekträ eke Substantiv virke av trädet ek eker Substantiv stav- eller trådformad hjuldel som förbinder navet med fälgen ekfat Substantiv vinfat tillverkat av ekträ ekfikus Substantiv en växtart (Ficus montana), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art ekfras Substantiv ett slags stilfigur: målande (och detaljerad) beskrivning av något man ser, ofta ett annat konstverk, ofta en målning - i syfte att väcka känslor hos en läsare/åhörare genom att belysa objektet ur en speciell synvinkel e ekipage Substantiv ryttare och häst vid tävling i dressyr ekipera Verb utrusta ekipering Substantiv utrustning (av kläder och dylikt) ekivok Adjektiv dubbeltydig, tvetydig ekkrona Substantiv trädkrona på en ek ekkvist Substantiv kvist av trädet ek eklatant Adjektiv slående, effektfull eklatera Verb offentliggöra, tillkännage eklatt Adjektiv offentliggjord, officiell eklekticism Substantiv starkare sammanförande av moment från andra i sin egen åskådning eklektiker Substantiv en som till sin åskådning lånar mycket från andra, eklektisk person eklektisk Adjektiv som (ofta utan originalitet eller självständighet) väljer bland, består av eller rör sig med existerande uppfattningar, motiv, idéer, förebilder o.d. utan att ge dem personlig prägel eklips Substantiv förmörkelse av en himlakropp ekliptika Substantiv den kurva på himmelssfären som solen tycks följa under loppet av ett år, orsakad av jordens rotation runt solen; även om det plan i solsystemet i vilket jorden rör sig runt solen (mest i bestämd form) eklog Substantiv lärd herdedikt eklut Substantiv vattenlösning av aska från ek (basisk p.g.a. högt innehåll av pottaska (kaliumkarbonat); används vid traditionell garvning av skinn) eklärera Verb upplysa, illuminera, tända en massa ljus eklöv Substantiv löv av ek ekobrott Substantiv ekonomisk brottslighet, brott av ekonomisk typ, exempelvis skattebrott, bokföringsbrott, bedrägerier eller penningtvätt ekobrottsmål Substantiv rättsfall som handlar om ekonomisk brottslighet ekoby Substantiv samhälle med ekologisk inriktning ekodukt Substantiv bro avsedd att minska viltolyckor samt överbrygga den barriär järnvägar och större bilvägar utgör för vilda djur ekokammare Substantiv rum eller inneslutning där ekon lätt uppkommer och fortplantas ekolali Substantiv typ av ekosymtom där en person upprepar en annans tal ekolog Substantiv person med expertkunskap inom ekologi ekologi Substantiv vetenskapen om organismers samspel samt samspelet mellan biotiska och abiotiska faktorer ekologism Substantiv ideologi eller tänkande där (politiska) ställningstaganden utgår från ekologisk kunskap ekonomibiträde Substantiv person som hjälper till med städning och disk eller tillagning i ett storkök ekonomibyggnad Substantiv annan byggnad än boningshus på en gård ekonomiförpackning Substantiv förpackning (för livsmedel etc.) som är större för bättre ekonomi ekonomijournalist Substantiv journalist som specialiserar sig på ekonomiska frågor ekonomipristagare Substantiv person som erhållit ett pris för nationalekonomi ekonomisera Verb hushålla, spara ekonomisering Substantiv det att ekonomisera ekonomitävling Substantiv motortävling om minsta möjliga bränsleförbrukning ekonym Substantiv gårdsnamn ekopsykologi Substantiv tvärvetenskapligt fält med fokus på syntesen av ekologi och psykologi, och främjandet av hållbara lösningar ekorrhjul Substantiv roterande trumma, oftast gjord av grov ståltråd, där ekorre som hålls i bur kan springa ekorrskinn Substantiv skinn av ekorre ekorrunge Substantiv unge av ekorre ekosystemtjänst Substantiv den nytta i någon form (tjänst) som människan får av naturens arbete (ekosystemet) ekoturist Substantiv person som besöker naturområden på ett sätt som inte är skadligt för miljön ekotyp Substantiv växt- eller djurart som är ärftligt anpassad till en viss miljö ekoxe Substantiv skalbagge av familjen Lucanidae (ekoxbaggar, 930 arter, varav 19 i Europa) och arten Lucanus cervus ekparkett Substantiv golvbeläggning med parkett av ekträ ekra Verb förse med ekrar ekskog Substantiv skog företrädesvis bestående av ekar ekstam Substantiv stam av trädet ek ekstock Substantiv stock av ek ektasi Substantiv utvidgning ektoderm Substantiv yttre cellskikt hos embryon ur vilket vissa organ sedan bildas ektopisk Adjektiv som är belägen utanför, på fel ställe ekträ Substantiv trä från ekträdet ekumenik Substantiv arbete för sammanhållning och konsensus inom den kristna kyrkan ekumenisk Adjektiv som rör ekumenik, strävan efter allmän kristen samhörighet; allmännelig ekvationssystem Substantiv en uppsättning ekvationer som ska vara uppfyllda samtidigt ekvativ Substantiv kasus som anger jämförelse eller likhet ekvatorial Adjektiv som hör ihop med ekvatorn ekvatorialguinean Substantiv person från Ekvatorialguinea eller med ekvatorialguineansk härkomst ekvatorialguineansk Adjektiv som rör staten Ekvatorialguinea ekvatorialguineanska Substantiv kvinnlig ekvatorialguinean ekvatorsplan Substantiv det plan som en ekvator ligger i ekvatorssystemet Substantiv koordinatsystem för himmelssfären med utgångspunkt från himmelsekvatorn; använder koordinaterna deklination och rektascension ekvidistans Substantiv lika avstånd ekvidistant Adverb på ett ekvidistant sätt ekvilibrist Substantiv person som är bra på att hålla balansen eller balansera ett föremål; balanskonstnär, balansör, lindansare ekvivalens Substantiv logiskt påstående som anger att två påståenden är ekvivalenta, d.v.s. medför varandra och alltid har samma sanningsvärde; en ekvivalens kan betraktas som en dubbelriktad implikation; två ekvationer sägs vara ekvivalenta ekvivalensklass Substantiv en av delmängderna i en uppdelning av en mängd i disjunkta delmängder (vars union är hela mängden), som ofta erhålles från en ekvivalensrelation ekvivalenspil Substantiv logiska operatorn ⇔ i betydelsen "om och endast om", skapandes en ekvivalens ekvivalensrelation Substantiv binär relation som är reflexiv, symmetrisk och transitiv ekvivalent Adjektiv som är sant om och endast om det andra påståendet är sant; som är ett nödvändigt och tillräckligt villkor för det andra påståendet; som har samma sanningsvärde ekvivokation Substantiv logiskt felslut som beror på sammanblandning av ett ords skilda betydelser elaborera Verb utarbeta omsorgsfullt elaborerande Adjektiv som elaborerar elamistik Substantiv vetenskapen om det elamitiska språket, kulturen och historien om dess talare elamitiska Substantiv ett utdött språk som talades i det forntida riket Elam nuvarande sydvästra Iran omkring 3000–300 f.Kr. elasmosaurie Substantiv art eller individ inom det taxonomiska släktet Elasmosaurus inom familjen Elasmosauridae — långhalsade plesiosaurier från slutet av kritaperioden elasticera Verb göra elastisk elasticerande Adjektiv som elasticerar elasticitet Substantiv materials benägenhet att deformeras på så sätt att den deformerande energin omvandlas till potentiell energi elastin Substantiv ett protein som finns i den extracellulära matrisen i bindväv och ger bindväven elastiska egenakaper elastisk Adjektiv som kan tänjas elativ Substantiv lokalkasus med den grundläggande betydelsen "ut ur", som uttrycker det ställe eller föremål från vars inre en rörelse sker elavfall Substantiv kasserade, uttjänta eller trasiga elektriska och elektroniska produkter som drivas med sladd, batteri eller solceller elbas Substantiv elförstärkt stränginstrument, ofta med fyra strängar, till formen påminnande om en elgitarr elbehov Substantiv behov av elektricitet elbil Substantiv bil som drivs av en elmotor elboja Substantiv variant av elektronisk fotboja elbuss Substantiv buss som drivs av batteri(er) elcykel Substantiv elektrisk cykel, cykel med elektrisk hjälpmotor (oftast navmotor) och ackumulator eldande Substantiv elementarande som hör ihop men eld och värme eldare Substantiv person som matar en ångpanna med bränsle i olika slags fordon eldbegängelse Substantiv likbränning eldborr Substantiv elddon som liknar en borr (en bågdrill) elddansare Substantiv dansare som uppträder med brinnande eld som del av konsten elddop Substantiv initial prövning som kräver att man bemästrar den uppgift man är åsatt elddragning Substantiv det att med ett snöre (uppspänt på en båge och) virat kring en pinne snurra pinnen (likt en borr) så fort mot ett underlag att friktionen som uppstår frambringar eld elddyrkan Substantiv det att (religiöst) dyrka elden eldfarlig Adjektiv som medför risk för eldsvåda eldfast Adjektiv som klarar hög värme utan att förstöras eldfasthet Substantiv det att vara eldfast eldfest Substantiv en sekulär eller zoroastrisk högtid med förhistoriska anor som firar vårens ankomst och det nya året främst av iranska folk och vissa turkfolk eldfibbla Substantiv en art (Pilosella blyttiana) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten eldfibbla eldfängd Adjektiv med hett temperament eldfängdhet Substantiv det att vara eldfängd eldgivningsorder Substantiv befallning att skjuta eldhandvapen Substantiv handvapen som med hjälp av gasexpansion vid snabb förbränning av en krutladdning slungar en projektil mot ett mål eldhastighet Substantiv frekvens för antalet avfyrade skott per tidsenhet hos skjutvapen eldhav Substantiv (en i situationen överväldigande) omgivning av otaliga eldslågor; storbrand eldhärja Verb härja eller ödelägga med (hjälp av) eld eldhåg Substantiv entusiasm eldighet Substantiv det att vara eldig; iver eldlinje Substantiv synonym för skottlinje eldmassa Substantiv en oerhörd koncentration av eld eldning Substantiv det att elda eldningsförbud Substantiv förbud mot eldning eldost Substantiv typ av ost som steks eller grillas eldpelare Substantiv en högt uppstigande låga eller eldmassa eldprov Substantiv ursprungligen en s k gudsdom: en oskyldigt anklagad skadades inte av eld eller glödande järn; avgörande prövning eldrift Substantiv drift med elmotor eldriven Adjektiv som drivs av elektrisk energi, d.v.s. av en elektrisk spänningskälla (batteri, eluttag etc.) eldräv Substantiv alternativt namn på kattbjörn eldrör Substantiv rör på ett större eldvapen genom vilket projektilen färdas eldsdyrkan Substantiv variantform till elddyrkan eldsjäl Substantiv person som har en brinnande, smittande entusiasm för något eldsläckare Substantiv bärbar apparat som används för att släcka bränder eldsläckning Substantiv det att släcka en eld eldsländare Substantiv person från Eldslandet eldslåga Substantiv brinnande låga av (ofta okontrollerad) eld eldstråle Substantiv smal ström av eld eldstunga Substantiv stavningsvariant av eldtunga eldställning Substantiv plats där enskild soldat avger eld eldstål Substantiv stålstycke som används för att elda upp eldtunga Substantiv flamma, en del av elden eldupphörorder Substantiv befallning att sluta skjuta eldväsen Substantiv väsen (varelse, entitet) som behärskar elementet eld eller är beroende därav eldöverfall Substantiv överraskande beskjutning av fienden eleatisk Adjektiv tillhörande en antik filosofisk skola grundad i Elea och vars anhängare kallas eleater elefantbete Substantiv stor (hörn)tand av en manlig elefant elefantgambit Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 e5 2. Sf3 d5 elefantgräs Substantiv gräs av arten Pennisetum purpureum, synonymt Cenchrus purpureus alternativt av släktet Miscanthus, däriband arten Miscanthus giganteus elefanthjord Substantiv hjord av elefanter elefantiasis Substantiv fettsjuka, elefantsjuka elefantjakt Substantiv jakt på elefant elefantjägare Substantiv jägare som jagar elefant elefantkalv Substantiv unge av elefant elefantkött Substantiv kött från elefant elefantnäbbmus Substantiv någon utav flera arter inom släktena Elephantulus, Macroscelides och Petrodromus; alla inom familjen springnäbbmöss (Macroscelididae); individ av dessa arter elefantunge Substantiv unge av elefant, elefantkalv elefantöl Substantiv extra stark öl; servering av sådant öl elefterfrågan Substantiv efterfrågan på el elegi Substantiv sorgesam eller klagande dikt eller sång, eventuellt också en begravningshymn elegisk Adjektiv klagande, vemodig elektor Substantiv person som vid indirekt val väljs för att representera en i ett annat val; valman, väljare elektrifiera Verb förse ett område, byggnad eller verksamhet med elektrisk drivkraft och/eller belysning elektrifiering Substantiv processen att anpassa t.ex. ett samhälle, industri eller järnväg för utnyttjande av elektricitet elektrisera Verb göra elektrisk elektriskt Adverb på ett elektriskt sätt, medelst elektricitet elektrod Substantiv en elektrisk ledare som används för att skapa kontakt med icke-metalliska material elektrodynamik Substantiv vetenskapen om elektriskt laddade partiklars rörelse och växelverkan, dels med varandra, dels med yttre elektriska och magnetiska fält elektroencefalografi Substantiv metod för att registrera hjärnbarkens elektriska aktivitet elektrofysiologi Substantiv läran om elektriska fenomen på cell- eller organismnivå elektrofysiologisk Adjektiv som avser elektrofysiologi elektrokardiogram Substantiv kurva som ritas av en elektrokardiograf och visar de elektriska spänningarna i hjärtmuskeln elektrokemi Substantiv läran om samspelet mellan elektricitet och kemiska föreningar, som del av den fysikaliska kemin elektrolys Substantiv kemisk sönderdelning i joner genom elektrisk ström elektrolytisk Adjektiv gjord genom elektrolys elektrolytkoppar Substantiv elektrolytiskt raffinerad koppar med en kopparhalt på 99,9 %; katodkoppar elektromagnet Substantiv enkel anordning som tillfälligt åstadkommer ett magnetiskt fält när elektrisk ström går genom den, vanligen i form av en metallstav med spole runt, i vilken likström går elektromagnetiskt Adverb på ett elektromagnetiskt sätt; med elektromagnetism elektromagnetism Substantiv en av naturens fyra typer av växelverkan; ger upphov till elektricitet och magnetism elektromekanik Substantiv kombination av elektroteknik och maskinteknik elektromekanisk Adjektiv som hör till elektromekaniken elektronaffinitet Substantiv den mängd energi per substansmängd som frigörs när en atom i gasfas tar upp en elektron elektronbana Substantiv elektronskal elektrondonator Substantiv reduktionsmedel elektronegativitet Substantiv atomers attraktionskraft på bindningselektroner i en molekyl elektronhölje Substantiv område i en atom utanför kärnan som bär negativ laddning men ytterst lite massa och består av "upplösta" elektroner elektroniskt Adverb med hjälp av elektronik, på elektronisk väg, digitalt, papperslöst elektronmikroskop Substantiv mikroskop där man använder elektroner för att erhålla bilder av mycket små objekt elektronmoln Substantiv område i en atom utanför kärnan eller i en molekyl omkring flera kärnor som bär negativ laddning men ytterst lite massa och består av "upplösta" elektroner elektronpar Substantiv ett par (d.v.s. två) elektroner, speciellt om de kommer från två olika atomer elektronparbindning Substantiv kovalent bindning elektronrör Substantiv en (diskret, aktiv) elektronisk komponent, som är en vidareutveckling av glödlampan elektronskal Substantiv något av de avgränsade energiintervall inom vilka en elektron i en atom kan befinna sig elektronstrålrör Substantiv elektronrör där en styrd stråle av elektroner träffar en fosforbeläggning på rörets vägg, varvid en bild uppstår, huvudkomponent i äldre (tjocka) televisionsapparater och oscilloskop elektronugn Substantiv en speciell ugn för snabb uppvärmning av färdiglagad mat m m med hjälp av mikrovågor (som inuti maten förvandlas till värme) elektronvolt Substantiv enhet för energi, ofta använd inom partikel-, kärn-, atom- och molekylfysik, lika med den energi en elektron erhåller vid acceleration över spänningen 1 V, förkortas eV elektrostatik Substantiv läran om elektriska laddningar i vila elektrostatisk Adjektiv som rör (elektriska fenomen relaterade till) elektriskt laddade partiklar i vila elektroteknik Substantiv praktisk användning av elektricitet och magnetism elektroteknisk Adjektiv som har att göra med elektroteknik elektrum Substantiv i naturen förekommande legering av silver och guld elementarande Substantiv naturande som tillhör något av de fyra elementen elementarbok Substantiv begynnelsebok elementarladdning Substantiv den elektriska laddningen hos en proton, eller minus den elektriska laddningen hos en elektron, d.v.s. ungefär 1.602⋅10−19 C elementarläroverk Substantiv en sorts läroverk, gymnasium elementarpartikel Substantiv partikel av materiens minsta beståndsdelar; inkluderar kvarkar, leptoner och bosoner; ofta räknas även hadroner (såsom protoner och neutroner) hit, även om det inte är helt korrekt ty dessa är uppbyggda av kvarkar elementarskola Substantiv förr beteckning för läroverk elementerna Substantiv naturkrafterna elementnyckel Substantiv verktyg för att släppa ut luften ur värmeelement eleonorafalk Substantiv en art (Falco eleonorae) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae); individ av arten eleonorafalk elevation Substantiv lyftning; hänförelse elevationsvinkel Substantiv vinkeln mellan horisontallinjen och ett kanonrör innan skottet avlossas elevator Substantiv hiss(anordning) elevering Substantiv höjning, upphöjning elevhem Substantiv hem för elever som inte kan bo på hemorten elevlunch Substantiv kommunalt bekostad lunch som hämtmat (eller på restaurang utanför skolan) för elev i distansundervisning elevmatsal Substantiv matsal på skola avsedd för elever, lärare och övrig personal elevombud Substantiv representant för elever elevtidning Substantiv tidning som utges av och för en skolas elever elfenbensfärgad Adjektiv med samma färg som elfenben elfenbenstorn Substantiv leva i elfenbenstorn: leva i förnäm avskildhet (borta från tidens problem) elfiol Substantiv en typ av halvakustisk eller icke-akustisk fiol med elektrisk ljudupptagning elflygplan Substantiv eldrivet flygplan elftedel Substantiv 9,09… % av något; en av elva lika stora delar elförbrukning Substantiv förbrukning av elektrisk energi (via elnätet) elförsörjning Substantiv försörjning av el elg Substantiv älg elgitarr Substantiv elektroniskt förstärkt gitarr elgräsklippare Substantiv gräsklippare som drivs av elektricitet elimination Substantiv eliminering, avlägsnande, uteslutning eliminerande Substantiv det att eliminera eliminering Substantiv elimination, avlägsnande, uteslutning elision Substantiv (av elidera) utelämnande av språkljud (fonem) elitbandy Substantiv bandy på elitnivå elitfotboll Substantiv fotboll på elitnivå elithandboll Substantiv handboll på elitnivå elithockey Substantiv någon av hockeysporterna på elitnivå elitidrott Substantiv nivå av idrottsutövning då man tillhör eliten av utövarna elitidrottare Substantiv person som driver idrott på högsta nivå elitinnebandy Substantiv innebandy på elitnivå elitishockey Substantiv ishockey på elitnivå elitism Substantiv tro på en elit; tro på en utvald grupp av personer vilkas personliga förmågor, specialiserad träning eller andra egenskaper placerar dem i det övre skiktet av sitt verksamhetsområde elitistisk Adjektiv som tror på eller förespråkar eliter elitlandhockey Substantiv landhockey på elitnivå elitnivå Substantiv bästa nivå, högsta nivå elitserie Substantiv oftast i bestämd form singular i namnet på högsta serien i olika sporter i Sverige; i alla former (mer ovanligt) som benämning på dessa serier som medlemmar av en klass med de gemensamma egenskaperna att dels gå under de elitspelare Substantiv spelare som är en av de mest framgångsrika spelarna elitvolleyboll Substantiv volleyboll på elitnivå eljes Adverb variant av eljest elkabel Substantiv (kraftig och isolerad) elektrisk kabel (som används för energiöverföring) elkamin Substantiv kamin som värmer med hjälp av elektricitet elkraftsförsörjning Substantiv försörjning av elkraft ell Substantiv häll ellakors Substantiv älvkors elledning Substantiv en tråd eller oftast flera parallella trådar som leder elektricitet (över en längre distans) ellips Substantiv plan figur som i ett ortogonalt koordinatsystem ges av en ekvation på formen {{x^2} \over {a^2}} + {{y^2} \over {b^2}} = 1 ellipsformad Adjektiv som har formen av en ellips ellipsformig Adjektiv formad som en ellips ellipsoid Substantiv en yta vars skärning med ett godtyckligt plan alltid är en ellips ellipsoidisk Adjektiv formad som en ellipsoid elliptisk Adjektiv formad som en ellips elljus Substantiv elektriskt ljus elljusspår Substantiv motionsspår (i skog) försett med elektrisk belysning ellok Substantiv lokomotiv som drivs fram av elektrisk energi (som tas oftast från en kontaktledning, ibland från en kontaktskena, eller en ackumulator ombord) ellumå Substantiv bestämd form dativus pluralis av ell "häll" ellära Substantiv vetenskapen om elektricitet, laddningar och elektrisk ström elmarknad Substantiv marknad för handel med elektricitet där producenter och konsumenter av el samt andra aktörer såsom återförsäljare köper och säljer el till pris som bestäms på basen av utbud och efterfrågan elmoped Substantiv elektrisk moped, moped med elektrisk motor och batteri elmotor Substantiv motor som konverterar elektrisk energi till mekanisk energi elmseld Substantiv längre pågående stilla svagt synlig elektrisk urladdning från spetsiga, företrädesvis uppstående föremål såsom bergstoppar, tornspiror, åskledare och masttoppar elmätare Substantiv gemensamt begrepp för alla typer av mätare som mäter elektricitet (såsom voltmeter, amperemeter, elenergimätare) elokvens Substantiv vältalighet, konsten att uttrycka sig fint/bra elokvent Adjektiv vältalig elområde Substantiv område för elhandel på en elbörs elongation Substantiv /det momentana/ avståndet från jämviktsläget hos en svängande kropp (t.ex. en fjäder) elorgel Substantiv elektrisk orgel, hammondorgel (till skillnad från elektroniska orglar, som kallas synthar) elpiano Substantiv elektromekaniskt klaverinstrument som till sin klang efterliknar elgitarr och vibrafon elpris Substantiv pris på el elprischock Substantiv upprördhet över hög elräkning elproducent Substantiv individ eller organisation som producerar (och säljer) elektrisk energi elproduktion Substantiv skapande av elektricitet, det att producera el elritsa Substantiv en fiskart (Phoxinus phoxinus) inom familjen karpfiskar (Cyprinidae); individ av denna art elräkning Substantiv räkning från elbolag för levererad elektricitet (energi) elsassare Substantiv invånare i franska regionen Alsace elsassisk Adjektiv som rör regionen Alsace i östra Frankrike elsassiska Substantiv tysk dialekt som talas i östfranska regionen Alsace elskåp Substantiv skåp för elektriska installationer elskåpbil Substantiv elektrisk skåpbil elsparkcykel Substantiv uppladdningsbar batteridriven sparkcykel elspis Substantiv spis som omvandlar elektrisk energi till termisk energi för uppvärmningen av födoämnen elstolpe Substantiv synonym till kraftledningsstolpe elström Substantiv elektrisk ström, flöde av elektriskt laddade partiklar (elektroner eller joner) genom järn, koppar eller annat elektriskt ledande ämne elstöt Substantiv händelsen att en (kännbar, kanske också dödlig) elektrisk spänning (en kort stund) appliceras mellan två punkter på kroppen elsäkerhet Substantiv säkerhet som rör elektricitet (vid högre spänningar) eltillförsel Substantiv det att tillföra elektricitet (till en apparat eller anläggning, eller ett område) eludera Verb gäcka elul Substantiv en månad i den judiska kalendern; den tolfte månaden i det civila livet och den sjätte månaden i det religiösa året eluttag Substantiv en anordning där man kan ansluta elektriska apparater elvagradig Adjektiv med en temperatur eller temperaturskillnad på elva grader (vanligen Celsius) elvahundratal Substantiv 1100-tal elvakaffe Substantiv kaffestund (eller kaffetår) klockan elva på förmiddagen elvamannalag Substantiv (i synnerhet inom fotboll och bandy) lag som utgörs av elva spelare (varav en är målvakt) elvamånaders Adjektiv som är elva månader gammal; som varat i elva månader elvasnåret Substantiv ungefärlig tidpunkt omkring klockan elva (på kvällen eller förmiddagen) elvasträngad Adjektiv som har precis elva strängar elvaårig Adjektiv som är elva år gammal; som varat i elva år elvaåring Substantiv person som är elva år gammal; något som varat i elva år elvaårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots elvaårsdag elväg Substantiv elektrisk väg, bilväg försedd med kontaktledning (luftledning eller skena i vägbanan) för elektriska fordon (ellastbilar) elyseisk Adjektiv paradisisk, himmelsk, salig elzevier Substantiv bok tryckt av den berömda holländska boktryckarsläkten Elzevier (slutet av 1500-talet och 1600-talet) eländesindex Substantiv informellt mått på den ekonomiska situationen, beräknas som summan av den relativa arbetslösheten och inflationen eländighet Substantiv det att vara ett elände eländigt Adverb på ett eländigt sätt elöverföring Substantiv överföring av elektricitet genom elnät från stället där sådan produceras till förbrukarna, även en delsträcka därav emalj Substantiv glasfluss emaljera Verb dra över med emalj emaljkonst Substantiv dekorativ utsmyckning av metaller med glasflusser som färgats av metalloxider emaljöga Substantiv ögonprotes (vanligtvis av glas, akryl eller plast) emanation Substantiv utflöde emancipation Substantiv bli fri från förmyndare (rättsligt eller socialt), ofta om kvinnors frigörelse från manlig dominans emancipera Verb frigiva, frigöra, befria från annans kraft emanciperad Adjektiv befriad från förtryck, obunden emancipering Substantiv frigörelse emanera Verb härröra, härstamma, utflöda emballage Substantiv inpackning, förpackning emballera Verb packa in, slå in (för transport), förpacka embargo Substantiv beslag, särskilt av fartyg som inte tillåts lämna hamn innan vissa skyldigheter fullgjorts embarkera Verb gå ombord (ett fartyg, flygplan eller tåg) embarkerande Substantiv det att embarkera embarkering Substantiv det att embarkera embarkeringskort Substantiv dokument som ges av ett flygbolag under incheckning, vilket ger en passagerare rätt att gå ombord på flygplanet emblematisk Adjektiv typisk emboli Substantiv tilltäppning av blodkärl, blodpropp embolus Substantiv variantform till emboli; blodpropp embonpoint Substantiv korpulens embouchyr Substantiv munnens och läpparnas ställning vid blåsinstrument embrassyr Substantiv en öppning i ett bröstvärn eller en mur, vanligen avsmalnande inåt, avsedd för artilleri eller gevär (att skjuta från och genom) embrejsa Verb anamma, ta till sig, omfamna embrejsande Adjektiv som embrejsar embryologi Substantiv vetenskapen om embryot embryonal Adjektiv som rör embryon och deras utveckling, eller befinner sig på ett embryos utvecklingsstadium embryonisk Adjektiv outvecklad emedan Konjunktion anger anledning; på grund av att emendanda Substantiv förteckning över tryckfel som bör rättas emendera Verb rätta, ta bort fel (i en text), förbättra emergens Substantiv det att stor komplexitet uppstår på makroskopisk nivå, vid samspel mellan ett stort antal enkla processer, strukturer eller beteenden emeritus Adjektiv pensionerad men med bibehållen hederstitel och vissa särskilda uppdrag eller uppgifter emetikum Substantiv kräkmedel emetogen Adjektiv kräkningsframkallande emfas Substantiv eftertryck; stark betoning emfasera Verb markera betydelse av emfatisk Adjektiv som har stark betoning; som är sagt eller gjort med eftertryck eller stark känsla eller som anger framhävning emigrant Substantiv utvandrare emigrantbåt Substantiv båt (eller fartyg) med emigranter emigration Substantiv utvandring emigrerande Substantiv det att emigrera emilianska Substantiv språk som talas i Emilia i Italien eminent Adverb på ett eminent sätt emirat Substantiv område där statschefen har titeln emir emiratier Substantiv person från staten Förenade arabemiraten emiratisk Adjektiv som rör staten Förenade arabemiraten emissarie Substantiv utsänt ombud, sändebud emission Substantiv utsändande, utsöndrande, utgivande emissionslinje Substantiv ljus linje i spektrumet som utsänds av upphettad gas emissionsnebulosa Substantiv nebulosa som är synlig tack vare att den själv emitterar strålning (t.ex. från joniserat väte) emittans Substantiv storheten utstrålad effekt per ytenhet, med enhet W/m2 emittent Substantiv institution som ger ut ett värdepapper, exempelvis ett företag som ger ut en aktie eller en bank som ger ut certifikat emittera Verb /producera och/ utsända något, vanligen elektromagnetisk strålning (fotoner) emlig Adjektiv stavningsvariant av ämlig emmastol Substantiv en sorts fåtölj med hög rygg emmentaler Substantiv en rundpipig hårdost av schweiziskt ursprung som har en något sötare smak med inslag av nötsmak; stycke av denna ost emoji Substantiv någon av de standardiserade smileysarna från början utvecklade för den japanska mobilmarknaden som inkluderats i Unicode emomusik Substantiv musik av genren emo emotion Substantiv känsla; psykiskt (orationellt) tillstånd som uttrycker människans (positiv eller negativ) inställning till omvärlden (såsom händelser, andra människor e.d.) emotiv Adjektiv som avser känslor emotsagd Adjektiv / säga emot emotstå Verb variant till motstå emotta Verb ta emot emottaga Verb variant av emotta empanada Substantiv slags spansk pirog bestående av bröd med fyllning vanlig i de spanska och sydamerikanska köken empatilös Adjektiv som saknar medkänsla för andra eller inte kan sätta sig in i andras situationer empatilöshet Substantiv det att vara empatilös empatisera Verb hysa empati empatisk Adjektiv som kan känna empati empativolym Substantiv en människas samlade empati, vilken exempelvis kan öka när man erövrar förståelse för en annan människas liv och svårigheter, eller minska när man utsätts för trakasserier empir Substantiv stilriktning i början av 1800-talet; kejsarstil (efter Napoleon I) empiri Substantiv kunskap grundad på erfarenhet empiriker Substantiv person som tillämpar empiriska metoder empirisk Adjektiv upptäckt genom experiment, observerat snarare än teori; som grundar sig på erfarenhet empirism Substantiv filosofisk lära som innebär att endast det som bevisats erfarenhetsmässigt kan betraktas som tillförlitligt emplette Substantiv inköp empor Substantiv invändigt galleri över sidoskepp i en kyrka empyren Substantiv den yttersta himlen med fixstjärnorna (eldhimlen) enligt gammal uppfattning; Guds och de saligas boning emu Substantiv en fågelart (Dromaius novaehollandiae) inom familjen emuer (Dromaiidae) inom ordningen kasuarfåglar (Casuariiformes); individ av denna art emuer Substantiv en taxonomisk familj inom ordningen kasuarfåglar (Casuariiformes) emulator Substantiv program (mjukvara) eller enhet (hårdvara) som efterliknar en annan hårdvara eller programvara, ofta för att köra äldre system på nyare teknik emulera Verb söka efterlikna emulerande Substantiv det att emulera emulgator Substantiv ämne som används för att bilda en emulsion emulgera Verb bilda emulsion emulgeringsmedel Substantiv ämne som används för att bilda en emulsion emulsion Substantiv blandning av två vätskor som vanligtvis inte går att blanda emöt Substantiv uppror, upplopp, myteri enahanda Adjektiv utan omväxling; som inte ändrar sig med tiden enande Substantiv det att ena enaremaskros Substantiv en art (Taraxacum boreiforme) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten enaremaskros enaresamisk Adjektiv som rör enaresamiska språket eller dess talare enaresamiska Substantiv ett östsamiskt språk som talas i Enare kommun i norra Finland enas Verb bli enig, bli ense enbarnsfamilj Substantiv familj med (två föräldrar och) precis ett barn enbetsvagn Substantiv vagn som dras av ett djur (en häst; med ett bett) enbuske Substantiv buske av växten en enbär Substantiv frukt från barrträdet en enbärsdricka Substantiv ett slags dryck som framställs genom avkok på enbär, vanligt förekommande i hemmen förr i tiden encefalit Substantiv hjärninflammation encefalopati Substantiv hjärnskada encellig Adjektiv som består av en cell encyklika Substantiv påvlig rundskrivelse encyklopedi Substantiv uppslagsverk, konversationslexikon encyklopedisk Adjektiv som är relaterad till en encyklopedi eller till allt mänskligt vetande encyklopediskt Adverb på ett encyklopediskt sätt endagskonferens Substantiv konferens som påbörjas och avslutas inom loppet av en dag endemi Substantiv lokalt eller befolkningsmässigt begränsad sjukdom endemisk Adjektiv som är begränsad till, eller vanligt förekommande i, ett visst geografiskt område eller biotop endimensionell Adjektiv som har längd, men inte bredd, höjd eller djup endocytos Substantiv det att en cell tar extracellulärt material in i cellen genom att placera materialet i en membranvesikel bildad av membranmaterial från cellmembranet endoderm Substantiv det innersta cellskiktet hos embryon i gastrulaskedet, ur vilket epitel sedan bildas endogam Adjektiv som enligt sed tillåter att giftermål gällande den aktuella gruppen sker endast inom denna endogami Substantiv ingifte, traditionen att enbart gifta sig inom den egna stammen eller gruppen endogen Adjektiv som har inre orsaker; verksam inifrån; som bildas av kroppens egen vävnad endokardium Substantiv epitelvävnaden innerst (mot blodet) i hjärtats väggar endokrin Adjektiv som producerar och insöndrar ett hormon till blodet, vilket sedan kan påverka celler i hela kroppen; som insöndras till blodet, och därmed kan påverka celler i hela kroppen; som verkar genom hormoner som sprids via blode endokrinolog Substantiv läkare som specialiserar sig på endokrinologi endokrinologi Substantiv vetenskapen om den inre sekretionen (avsöndring av hormoner) endolymfa Substantiv den kaliumrika vätska som finns i scala media i hörselsnäckan och i båggångarna, samtliga i innerörat endometriecancer Substantiv cancer som uppkommer i endometriet (livmoderns slemhinna) endometrium Substantiv slemhinna(n) i livmodern endomorfi Substantiv en avbildning från en grupp eller monoid till sig själv som bevarar operationen endomorfism Substantiv en avbildning från en grupp eller monoid till sig själv som bevarar operationen endorfin Substantiv peptidhormon (opioidpeptid) som kroppen tillverkar själv av proopiomelanokortin och som lindrar smärta endoskop Substantiv instrument för undersökning (och fotografering) av kroppshåligheter endoskopi Substantiv undersökning (och fotografering) av kroppshåligheter endossat Substantiv den som växeln överlåtes på endossemang Substantiv överlåtelse av växel genom namnteckning på baksidan endossement Substantiv överlåtelse av växel genom namnteckning på baksidan endossent Substantiv den som påtecknar överlåtelsen av en växel endossera Verb teckna namn på baksidan av växel, därmed överlåtande den endotel Substantiv typ av epitel (enskiktat plattepitel) som bekläder insidan av blodkärl och lymfkärl endotelcell Substantiv cell i endotel, d.v.s. en av de celler som bekläder insidan av ett blod- eller lymfkärl endoterm Adjektiv som upptar energi från omgivningen (om termodynamiska system) endotermisk Adjektiv som sker under upptagande av värme (om process) endräkt Substantiv enighet, sämja och frid endräktig Adjektiv enig ene Substantiv virke av trädet en enebarr Substantiv barr från trädslaget en eneggad Adjektiv om klinga vars ena sida är vass energetik Substantiv den del av fysiken, som behandlar energin energianläggning Substantiv anläggning för produktion eller distribution av elektricitet energianvändning Substantiv förbrukning av (användbar fysikalisk) energi (som en ändlig resurs i ett samhälle) energibehov Substantiv behov av (fysikalisk) energi (i en form som kan tillgodogöras) energibesparande Adjektiv som minskar förbrukningen av energi; som använder mindre energi än vad som är traditionellt i sammanhanget energibesparing Substantiv (avsiktlig) minskning av energiförbrukning (t.ex. i en byggnad, en industri eller ett samhälle) energibolag Substantiv något företag verksamt inom (t.ex. ett lands) energi(försörjning), t.ex. ett elbolag eller en fjärrvärmeleverantör energibov Substantiv något som förbrukar (onödigt) mycket (fysikalisk) energi; person som tar mycket mental energi från sin omgivning energibrist Substantiv brist på (användbar) energi (i ett samhälle eller annat system) energibärare Substantiv ämne eller system som lagrar och/eller transporterar energi, utan att vara en energikälla i sig energidebatt Substantiv (samhällelig) debatt om energi(politik, t.ex. om vilka energiformer man ska satsa på i framtiden) energideklaration Substantiv skriftlig sammanställning av en byggnads energianvändning energidepartement Substantiv departement (ministerium) för frågor rörande landets energiförsörjning energifattig Adjektiv med endast en ringa mängd (fysikalisk) energi i en form som kan tillgodogöras (speciellt om födoämne eller ett lands möjligheter för elproduktion) energiform Substantiv någon manifestation av fysikalisk energi, t.ex. lägesenergi, rörelseenergi eller termisk energi energiförbrukning Substantiv förbrukning av (användbar fysikalisk) energi (som en ändlig resurs i ett samhälle) energiförlust Substantiv förlust av energi i användbar form; det att en viss del av en viss energimängd inte kommer till nytta utan försvinner (till omgivningen) eller omvandlas till oanvändbar form; storleken (i joule) på sådan förlorad energi energiförsörjning Substantiv försörjning av energi energigivare Substantiv ämne som kan avge energi i användbart skick energiinnehåll Substantiv mängd (tillgodogörbar) energi som något innehåller (ofta: per mass- eller volymsenhet eller liknande) energiintag Substantiv intag, via födan, av fysiologiskt tillgodogörbar kemisk energi (t.ex. i kolhydrater och fett) energiknippe Substantiv mycket energisk och entusiastisk person energikris Substantiv långvarig allvarlig oförmåga (eller påtaglig risk för framtida sådan oförmåga) i t.ex. ett land att på ett pålitligt sätt leverera tillräckligt med (t.ex. elektrisk) energi till hushåll, industrier m.m., vilken uppfattas energikrävande Adjektiv som kräver mycket energi energilös Adjektiv som saknar mental energi eller fart; orkeslös; med låg intensitet eller kraft energiminister Substantiv minister i ett lands regering som ansvarar för energifrågor energimängd Substantiv viss mängd (fysikalisk) energi energiomställning Substantiv förändring till ett hållbart samhälle och ekonomi som inte negativt påverkar klimatet, särskilt genom en övergång från fossila bränslen till förnybar energi energipolitik Substantiv politik som rör samhällets energiförsörjning, t.ex. val av energiformer att satsa på energipolitisk Adjektiv som rör energipolitiken energiprincip Substantiv princip om att fysikalisk energi varken kan nyskapas eller förstöras, bara omvandlas energipris Substantiv pris på el eller andra energislag energiproduktion Substantiv produktion av elektricitet energirik Adjektiv som är rik på (kemisk) energi, som innehåller många kalorier energisektor Substantiv del av ett lands ekonomi som har att göra med produktion och distribution av elektricitet energiskatt Substantiv skatt på el och bränsle energiskog Substantiv snabbväxande skog som odlas för att omvandlas till energi energiskt Adverb på ett energiskt sätt energislag Substantiv typ av energi, sorts energi energislukande Adjektiv som förbrukar mycket energi energislukare Substantiv något som förbrukar (onödigt) mycket (fysikalisk) energi energisnål Adjektiv som inte drar så mycket (elektrisk) energi energisparande Adjektiv som minskar förbrukningen av energi; som använder mindre energi än vad som är traditionellt i sammanhanget energitjuv Substantiv uttröttande person som dränerar sin omgivning på mental energi och ork; uttröttande omständighet som kräver mental energi energiuppgörelse Substantiv överenskommelse beträffande energipolitik (t.ex. mellan politiska partier) energiåtgång Substantiv energimängd som krävs för viss verksamhet, drift av viss maskin eller utförande av en viss process enervera Verb göra nervös enfald Substantiv brist på genomtänkthet eller eftertanke enfaldigt Adverb på ett enfaldigt sätt enfamiljshus Substantiv friliggande småhus avsett att vara en enfamiljsbostad enformig Adjektiv utan omväxling; som inte ändrar sig med tiden; som ser ungefär likadan ut överallt/alltid så att den uppfattas som (lång-)tråkig eller ointressant enformighet Substantiv det att vara enformig enfrågeparti Substantiv vanligt både skrivet och talat enfärgad Adjektiv som bara har en färg /på sin yta/ engagerande Substantiv det att engagera engagerat Adverb på ett engagerat sätt engelmannsgran Substantiv tallväxtart (Picea engelmannii) i släkte granar (Picaea) inom tallordningen (Pinales) engelskalärare Substantiv variant av engelsklärare engelsklektion Substantiv lektion i skolämnet engelska; lektion i språket engelska engelskprov Substantiv prov i skolämnet engelska engelskspråkig Adjektiv som är avfattad på eller som talar det engelska språket engelskt Substantiv schacköppning som börjar med draget 1. c4 engelsktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket engelska engreppsblandare Substantiv kombination av kran för kallvatten och varmvatten (blandare) med bara en spak (ett grepp, handtag) engrosaffär Substantiv grosshandel, partihandel engångsartikel Substantiv (köpt) produkt (t.ex. en plastmugg eller engångstandborste) avsedd att användas vid endast ett tillfälle och sedan kastas engångsavgift Substantiv avgift som endast förekommer en gång (och alltså inte upprepas t.ex. periodiskt) engångsbelopp Substantiv inkomst eller utgift som endast förekommer en gång engångsbestick Substantiv bestick (vanligen massproducerat och av plast) avsett att används vid endast ett tillfälle innan det kastas engångsbesökare Substantiv person som endast gör ett besök på en viss plats engångsblöja Substantiv blöja som kastas efter användning engångsbruk Substantiv det att ett föremål endast används vid ett tillfälle innan det kastas engångseffekt Substantiv effekt som inte kommer upprepas engångsförpackning Substantiv förpackning som bara används en gång engångsglas Substantiv dryckeskärl (vanligen av genomskinlig plast) avsett att användas vid ett tillfälle och sedan kastas engångsgrill Substantiv förpackning avsedd att användas som grill en gång engångshandduk Substantiv handduk (av kraftigt mjukt papper) avsedd att användas vid endast ett tillfälle (vanligen en handtvätt) och därefter direkt kastas engångshandske Substantiv handske, vanligtvis i plast, avsedd att användas vid endast ett tillfälle (för att undvika att bäraren blir blöt eller smutsig om händerna, får smitta på händerna eller kontaminerar något genom att ta på det) och sedan d engångshändelse Substantiv händelse som inte kommer upprepas engångsintäkt Substantiv intäkt som inte kommer upprepas engångskamera Substantiv (enkel analog) kamera avsedd att köpas av kund, användas till att fotografera upp den film som sitter i den, lämnas in för framkallning och sedan återvinnas (d.v.s. kunden får tillbaka bilderna men kameran kastas eller å engångskod Substantiv kod (lösenord) som är giltig att användas vid endast ett tillfälle engångskostnad Substantiv kostnad som inte kommer upprepas engångsmugg Substantiv mugg (vanligen massproducerad och av papper eller plast) avsedd att användas vid endast ett tillfälle innan den kastas engångsservis Substantiv servis (uppsättning tallrikar, bestick, muggar m.m.) gjord av plast och papper och avsedd att användas vid endast ett tillfälle och sedan kastas engångstallrik Substantiv tallrik, vanligtvis av papp eller annat mindre ömtåligt material, avsedd att brukas vid ett enda tillfälle och därefter slängas engångstandborste Substantiv tandborste avsedd att användas vid endast ett tillfälle (av rengöring av tänder) innan den kastas engångsutgift Substantiv utgift som enbart förekommer en gång enhandsflöjt Substantiv medeltida träblåsinstrument som spelas med en hand; ibland används två samtidigt, så kallad dubbelflöjt enhetlig Adjektiv som har samma övergripande struktur eller grundläggande stil överallt enhetlighet Substantiv det att vara enhetlig; likformighet, överensstämmelse enhetsbetraktelse Substantiv dimensionsanalys enhetsbokstav Substantiv skrivtecken om betecknar en fysisk lagringsenhet i till exempel operativsystemen CP/M, DOS-familjen och Microsoft Windows. enhetschef Substantiv chef för en administrativ enhet (inom någon organisation) enhetscirkel Substantiv cirkel med radien 1 enhetselement Substantiv neutralt element enhetsfront Substantiv samlande politisk gruppering med gemensamma manifestationer enhetsintervall Substantiv ett öppet, slutet eller halvöppet intervall med ändpunkterna 0 och 1 enhetskub Substantiv kub med sidlängden 1 enhetsledare Substantiv chef för en administrativ enhet (inom någon organisation) enhetsmatris Substantiv kvadratisk n×n-matris fylld med nollor förutom i huvuddiagonalen som är fylld med ettor; betecknas ofta E, I eller Id enhetsnormal Substantiv enhetsvektor som är normal mot en viss kurva eller yta enhetsvektor Substantiv vektor med längden 1; enhetsvektorn som erhålls när vektorn \mathbf{u} normeras betecknas ofta \mathbf{\hat{u}} (uttalas "u-hatt") enhjuling Substantiv cykel med ett hjul, ofta använt för akrobatik och dylikt snarare än färdmedel enhjärtbladig Adjektiv som bara har ett hjärtblad enhällig Adjektiv som har allas röster, som alla är ense om enhällighet Substantiv det att alla röster faller på samma alternativ vid ett röstningsförfarande enhärje Substantiv stupad hjälte i nordiska fornsagan (val), utvald till efterliv i Valhall inför slutstriden vid ragnarök enhörningshorn Substantiv horn som vuxit på en enhörning enigmatisk Adjektiv hemlighetsfull, gåtfull och mycket svårförklarlig ening Substantiv det att ena, det att föra samman något till en helhet enjambement Substantiv överklivning, versbindning enka Substantiv en genre inom japansk populärmusik enkannerligen Adverb för att belysa att något är viktigt vid en jämförelse enkelbeckasin Substantiv en art (Gallinago gallinago) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten enkelbeckasin enkelbindning Substantiv en kemisk bindning där ett elektronpar gemensamt binder samman två atomer enkelfnutt Substantiv apostrof (') enkelfoting Substantiv leddjur av klassen Chilopoda med ett enkelt par ben per segment enkelintegral Substantiv enkel integral vars integrationsområde är en endimensionell linje, till skillnad från exempelvis dubbel- och trippelintegraler; betecknas ∫ enkelkommando Adjektiv skolflygning utan flyglärare ombord enkelpipig Adjektiv med en pipa eller ett eldrör enkelradig Adjektiv med en rad metallbrickor enkelrikta Verb påbjuda att trafik (vanligtvis med fordon) får färdas enbart i en färdriktning enkelriktning Substantiv trafikregel som påbjuder att trafik (i synnerhet med fordon) på en väg/inom en viss vägsträcka är enkelriktad, d.v.s. får färdas enbart i en färdriktning enkelrot Substantiv rot med multipliciteten n = 1 enkelstekt Adjektiv som stekts endast på den ena sidan enkelsäng Substantiv säng med en bredd avsedd för en person enklang Substantiv överensstämmelse eller samstämmighet mellan åsikter, uppfattningar eller förhållanden enklav Substantiv ett politiskt område som geografiskt är helt omgivet av ett annat enklitisk Adjektiv vidhängande (t ex et i ställ'et = ställ det) enkom Adverb uteslutande (för visst ändamål) enkopres Substantiv avföringsrubbning som innebär att barn över fyra års ålder vid mer eller mindre regelbundet återkommande tillfällen inte kan kontrollera avföringen, som därför hamnar i t.ex. byxorna enkornsvete Substantiv ett sädesslag (Triticum monococcum); art inom släktet vete (Triticum) enkortsdator Substantiv dator som ryms på ett enda kretskort enkrona Substantiv mynt med valören 1 krona enkvist Substantiv kvist från en enebuske enkät Substantiv undersökning som görs genom att samma frågor ställs till ett (vanligtvis ganska stort) antal personer enkätundersökning Substantiv undersökning där ett och samma frågeformulär ges till ett antal personer, som var för sig fyller i formuläret (d.v.s. svarar på frågorna) och sedan skickar in det enkönad Adjektiv med ett kön enlampsmottagare Substantiv radiomottagare med bara ett elektronrör (en lampa) enlevering Substantiv bortförande, särskilt av en kvinna enlådig Adjektiv försedd med enbart en låda (om kassaapparat med en kassalåda) enmans Adjektiv som består av, utförs av eller är avsedd för en person enmansföretag Substantiv företag i vilket endast en person är verksam, nämligen ägaren själv enmansföretagare Substantiv person som driver enmansföretag enmansval Substantiv valsätt där endast den kandidat som får flest röster i respektive valkrets blir vald enmansvalkrets Substantiv valkrets som väljer endast en kandidat istället för flera eller ett parti enmastad Adjektiv försedd med en mast enna Adverb variant av änna ennealogi Substantiv kulturellt verk i nio delar, oftast om litteratur eller film enormt Adverb mycket enpetare Substantiv en enväxlad cykel eller moped enplanshus Substantiv hus med en våning (över markytan) enplansvilla Substantiv villa som bara har en våning (över markytan) enquete Substantiv fråga till ett stort antal personer, rundfråga enrollera Verb värva, skriva in enrummare Substantiv enrumslägenhet enrumslägenhet Substantiv lägenhet med (endast) ett (1) rum enrådig Adjektiv som inte tar till sig av andras råd enrådighet Substantiv det att vara enrådig ens Pronomen genitivform av man ensa Verb få att stämma överens, göra likartad; samordna, förenhetliga ensamagerande Adjektiv som agerar på egen hand (själv) ensamkommande Adjektiv som har kommit till befintlig plats utan sällskap ensamrad Substantiv ensam och ofullständig textrad i början eller slutet av ett stycke, som hamnat på annan sida än resten av stycket. ensamseglare Substantiv person som seglar ensam ensamtid Substantiv tid spenderad själv för sig själv/själva ensamväsen Substantiv övernaturligt väsen som alltid omtalas i singularis ensartad Adjektiv helt och hållet lika ensidighet Substantiv det att vara ensidig; något som är ensidigt ensiffrig Adjektiv som bara består av en (1) siffra (d.v.s. vanligen någon av de decimala siffrorna 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 eller 9) ensilage Substantiv grönfoder som pressats samman och fått jäsa i en syrefri miljö (t.ex. i silo eller inlindat i plastfilm) ensilering Substantiv konservering av grönfoder i silo o dyl enskeppig Adjektiv bestående av endast ett skepp enskiktad Adjektiv som består av bara ett (1) lager (av något) enskildhet Substantiv detalj enskog Substantiv skog företrädesvis bestående av enar enslighet Substantiv det att vara enslig ensling Substantiv person som lever i avskildhet från andra (saknar vänner eller bekanta); ofta: person som älskar ensamheten (undviker sällskap), enstöring; förr stundom: eremit enslinje Substantiv tänkt linje genom två objekt med kända positioner ensning Substantiv det att ensa enspråkig Adjektiv som bara talar (om person) eller finns på (om text) ett enda språk enspråkighet Substantiv det att vara enspråkig enstatit Substantiv ett bergartsbildande magnesiummineral enstavig Adjektiv som består av en enda stavelse enstavighet Substantiv det att vara enstavig enstjärnig Adjektiv som försetts med betyget en stjärna ensträngad Adjektiv som har precis en sträng enställig Adjektiv bestående av en enda position (ett ställe för siffra, bokstav, symbol) enstämmig Adjektiv med bara en stämma entablemang Substantiv bjälklag; det horisontala partiet närmast över pelarna i en antik byggnad entablement Substantiv bjälklag; det horisontala partiet närmast över pelarna i en antik byggnad ental Substantiv den minst signifikanta siffran i ett heltal, d.v.s. siffran längst till höger, i ett tal skrivet i det decimala talsystemet (eller något annat positionssystem) entalpi Substantiv (mått på) en kropps energiinnehåll minskat med produkten av kroppens tryck och volym, H = U + pV \ entalsform Substantiv singularform, form av ett ord som används i ental (singular) ente Adverb vardaglig stavningsvariant av inte, som är ett ord för förnekande av satsens påstående entente Substantiv förstånd mellan två staters styrelser utan formligt förbund ententekoppel Substantiv kombination av livrem och axelrem; från första världskrigets entente enterit Substantiv inflammation i tunntarmen enterocyt Substantiv cell av den huvudsakliga celltypen i tunntarmens epitel, vilken absorberar näringsämnen enterohepatisk Adjektiv som har med tarmar och lever att göra enterokolit Substantiv inflammation i tunntarmen (enterit) och tjocktarmen (kolit) entertainer Substantiv underhållare, artist som (t ex med sång eller dans) underhåller gästerna på en restaurant eller varieté entita Substantiv (individ av) arten Parus palustris i fågelfamiljen mesar entitet Substantiv någonting (vad som helst) som existerar; abstrakt företeelse; ting; väsende entlediga Verb avskeda, ge avsked entledigande Substantiv det att entlediga entomolog Substantiv insektkännare entomologi Substantiv vetenskapen om insekter entomologisk Adjektiv som avser entomologi entonig Adjektiv utan variation i tonläge entonighet Substantiv det att vara entonig entoppig Adjektiv som har en topp entourage Substantiv följe, hov, sällskap entreaty Substantiv vädjan, bönfallande entrechat Substantiv slags hopp inom baletten som dansaren utför genom att hoppa rakt upp medan denne kvickt korsar sina ben framför och bakom varandra om vartannat vid vaderna entrecote Substantiv stavningsvariant av entrecôte entreprenad Substantiv åtagande att utföra en leverans till ett i förväg uppgjort pris entreprenörskap Substantiv det att vara en entreprenör entresol Substantiv slags mellanvåning (med lägre takhöjd) konstruerad direkt ovanför ett rymligt entréplan men som inte ingick i byggnadens ursprungliga ritning entresolvåning Substantiv entresol entropi Substantiv en storhet, fysikaliskt mått på oordning; logaritmen av antalet tillgängliga mikrotillstånd enträgen Adjektiv som på ett envist sätt försöker få igenom sin vilja enträgenhet Substantiv det att vara enträgen entusiasmera Verb inspirera entusiast Substantiv någon som känner ett positivt intresse inför något; någon som känner entusiasm entusiastiskt Adverb på ett entusiastiskt sätt entydig Adjektiv som bara kan tolkas eller uppfattas på ett sätt entydighet Substantiv det att vara entydig enumererande Adjektiv som enumererar envariabelanalys Substantiv den del av matematiken som studerar reellvärda funktioner av en reell variabel, bland annat gränsvärden, derivering, integration och optimering av sådana funktioner enveten Adjektiv /synnerligen/ envis envetnas Verb envisas envige Substantiv stavningsvariant av envig environg Substantiv omgivning envälde Substantiv styrelseform där i realiteten såväl den verkställande som den lagstiftande makten är samlad i en person, monarken, och där dennes handlingsfrihet t.ex. i förhållande till folkrepresentationen inte har konstitutionella in enväldig Adjektiv som ensam bestämmer envåldshärskare Substantiv person som ensam har total makt över en stat eller liknande envåningshus Substantiv hus med endast en våning (ovan markytan) enzymatisk Adjektiv som sker genom verkan av enzym(er); som har att göra med enzymer enzymhaltig Adjektiv som innehåller något (eller flera) enzym(er) enzymolog Substantiv person som sysslar med enzymologi enzymologi Substantiv läran om enzymer enzymologisk Adjektiv som avser enzymologi enzymrik Adjektiv som innehåller en stor mängd enzym(er) enäggstvilling Substantiv en av två tvillingar som kommer från ett enda befruktat ägg som delat sig enär Konjunktion eftersom, emedan enögdhet Substantiv det att vara enögd eocen Substantiv en geologisk epok inom perioden paleogen som sträcker sig över tiden från 57 miljoner år sedan till 35 miljoner år sedan eoler Substantiv en forngrekisk folkstam eolisk Adjektiv (efter Eolus vindarnas gud i antik mytologi) som har att göra med vinden; eoliska avlagringar: lössjord och flygsand eolsharpa Substantiv vindharpa, en sorts instrument vars strängar ljuder då vinden spelar genom dem eon Substantiv en lång tid, flera eror tillsammans eosin Substantiv rött organiskt färgämne eosinofil Substantiv eosinofil granulocyt eosinofili Substantiv tillstånd med förhöjd koncentration av eosinofila granulocyter i blodet epadunk Substantiv en skandinavisk musikstil som kännetecknas av tung bas, enkla melodier och ofta humoristiska, provokativa eller grova texter, starkt förknippade med ungdomskulturen kring A-traktorer (EPA-traktorer) i Sverige och spelas epaströg Substantiv nöjesåkning med epatraktor epatraktor Substantiv motordrivet fordon, i allmänhet en ombyggd personbil eller lastbil, som fanns från 1940-talet fram till 1975 epentes Substantiv inskott av språkljud epexegetisk Adjektiv som har eller utgör ett förklarande tillägg epidemiolog Substantiv person som yrkesmässigt ägnar sig åt epidemiologi epidemiologi Substantiv läran om vad som gör att sjukdom uppstår i en befolkning. Forskningsfältet uppstod med 1800-talets sökande efter epidemiframkallande mikroorganismer, och har med tiden vidgats till att studera miljöfaktorer och idag även epidemiologisk Adjektiv som avser epidemiologi epidemisk Adjektiv som uppträder i epidemier epidermis Substantiv överhud epidiaskop Substantiv en sorts projektionsapparat med två funktioner (som kan arbeta som episkop eller som diaprojektor) epididymis Substantiv bitestikel epifani Substantiv gudomlig uppenbarelse epifania Substantiv trettondagen epifys Substantiv tallkottkörtel epifyt Substantiv växt som lever på andra växter (eller på bergssluttningar), men som inte tar näring från den värdväxt den växer på epigenetik Substantiv läran om (t.ex. ärftliga) förändringar i genuttryck vilka inte beror på förändringar i arvsmassans nukleotidsekvens (DNA-sekvens) (utan t.ex. på andra kromatinförändringar som påverkar genuttryck) epigenetisk Adjektiv som har att göra med eller utgör ett exempel på epigenetik epiglottal Adjektiv som artikuleras i epiglottis epiglottis Substantiv tunn broskflik täckt av en slemhinna som skyddar röstspringan epigon Substantiv efterföljare som inte tillför någon innovation, som utan originalitet går i sin föregångares fotspår epigraf Substantiv inskrift; tänkespråk epigrafik Substantiv forskning rörande äldre inskrifter epigram Substantiv kort dikt, ofta med en satirisk udd epigrammatisk Adjektiv kortfattad, uddig epik Substantiv berättande litteratur, tillsammans med lyrik och dramatik en av de tre klassiska litteraturgenrerna med anor från forntiden och antiken epiker Substantiv författare av episk poesi; författare som behärskar berättandets konst epikureisk Adjektiv som har med epikuréer eller epikurism att göra epikurism Substantiv (förfinat och välbalanserat) njutningsliv epilepsimedicin Substantiv läkemedel som används vid behandling av epilepsi epileptisk Adjektiv som lider av epilepsi epilera Verb permanent ta bort hår epilering Substantiv permanent hårborttagning epilog Substantiv efterord, efterskrift episkop Substantiv en sorts projektionsapparat (som kan projicera t ex en bild i en bok) episkopal Adjektiv biskoplig; högkyrklig episkopalkyrkan Substantiv anglikanska kyrkan episodisk Adjektiv som förekommer i episoder, tillfällig, övergående epistasi Substantiv genetisk fenomen som medför att viss gen blockerar en annan gen från att uttrycka sin fenotyp epistel Substantiv brev, särskilt om apostlabrev i Nya Testamentet episteltext Substantiv brev i Nya testamentet epistemisk Adjektiv som har att göra med epistemologi, dvs läran om kunskap. epistemiskt Adverb på ett epistemiskt sätt epistemologi Substantiv läran om kunskap epistola Substantiv brev epitaf Substantiv variant av epitafium epitafisk Adjektiv som rör en epitaf epitafium Substantiv med inskrift försedd minnestavla över en död person epitel Substantiv typ av vävnad som täcker kroppens ytor epitelcell Substantiv cell i epitel epitelskikt Substantiv skikt av epitel (av epitelceller) epitelvävnad Substantiv epitel epitet Substantiv biord som utan paus ansluter sig till ett huvudord för att ange en egenskap hos detta epitome Substantiv sammandrag, utdrag, resumé epitop Substantiv den lilla del av ett antigen som specifikt känns igen av ett immunoglobulin eller en T-cellsreceptor epizooti Substantiv epidemi av en allvarlig, smittsam djursjukdom (t ex mul- och klövsjuka, fågelinfluensa och svinpest) epizootisk Adjektiv som rör epizooti epizootolog Substantiv expert på epizooti och epizootologi epod Substantiv slutstrofen i grekisk körlyrik; lyrisk dikt med omväxlande längre och kortare versrader epokgörande Adjektiv banbrytande; som inleder en ny tid eponym Substantiv namn på en verklig eller fiktiv person som av någon anledning namngett en företeelse eller en uppfinning epos Substantiv berättelse /på vers/ epostbrev Substantiv vardaglig stavningsvariant av e-postbrev epoxi Substantiv ämne som tillsammans med härdare bildar plast, används främst som lim epålett Substantiv axelprydnad på uniform equalizer Substantiv ett ljudtekniskt verktyg som kan höja och sänka volymen i ett utvalt frekvensområde equiterapeut Substantiv person som behandlar hästar med störningar från rörelseapparaten genom exempelvis akupunktur, kiropraktik och massage eran Pronomen er; possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de tilltalade (ni) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utr erantis Substantiv fanerogam av växtarten Eranthis hyemalis; exemplar av denna art eratem Substantiv kronostratigrafisk enhet av högre rang än system och lägre rang än eonotem, motsvarande de bergslager som avsatts under en era erbarmlig Adjektiv jämmerlig, ynklig, patetisk erbium Substantiv ett grundämne med atomnummer 68, atommassa 167 och symbolen Er erckelfrankolin Substantiv äldre artbeteckning (fram till 2022) för fågeln rostkronad sporrhöna (Pternistis erckelii) eremitage Substantiv (egentligen eremitboning) lantlig byggnad, jaktslott eremitboning Substantiv boning för en eremit eremitkoja Substantiv mycket liten och enkel stuga avsedd för att bebos av en person i ensamhet eremitskogstrast Substantiv en art (Catharus guttatus) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten eremitskogstrast erfarenhetsområde Substantiv ämnesområde som en person har tidigare erfarenhet av (och därför god kännedom om) erfarenhetsrön Substantiv rön (upptäckt, lärdom) baserat på erfarenhet erforderlig Adjektiv som erfordras till något erfordra Verb kräva erg Substantiv sandöken med dyner ergativ Adjektiv som använder ergativ (1) ergativisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar ergativ ergograf Substantiv instrument för mätning och registrering av muskelarbete och trötthet ergometer Substantiv apparat (ett slags cykel på fast underlag) som mäter muskelarbete ergometercykel Substantiv stillastående verktyg som liknar en cykel men som är avsedd för att mäta muskelarbete snarare än transport ergonomi Substantiv arbetsvetenskap som bl.a. undersöker hur miljö, redskap m.m. bäst skall utformas för att förebygga skador eller obekvämhet ergonomisk Adjektiv som har att göra med ergonomi erhu Substantiv tvåsträngat stråkinstrument från Kina erigera Verb svälla och bli styv erigering Substantiv synonym för erektion eriksgata Substantiv nyvald regents första runtresa i sitt rike erinnye Substantiv hämndgudinna erinra Verb uppmärksamma, påminna någon om något erinran Substantiv påminnelse om något man inte uppmärksammat erinrande Substantiv det att erinra erinring Substantiv variant av erinran erisäpple Substantiv tvistefrö eritrean Substantiv person från Eritrea eller med eritreansk härkomst eritreansk Adjektiv som rör Eritrea eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt eritreanska Substantiv kvinna i Eritrea eller med eritreansk härkomst erkänsla Substantiv tacksamhet erlägga Verb lägga fram ernstskt Adverb på ett ernstskt sätt ernå Verb erhålla, förvärva, vinna, åstadkomma erodera Verb nöta bort eroderad Adjektiv utsatt för erosion, (helt eller delvis) bortspolad erosion Substantiv geologisk process som innebär att material (jord, sand, grus) förflyttas, liksom kompakt material bryts ner innan och under tiden erotofobi Substantiv rädsla för erotisk stimulans och allt om har att göra med könslivet erotoman Substantiv person med onormalt stegrad könsdrift (erotomani) errata Substantiv blad eller häfte som listar alla rättelser som gjorts i en publicerad skrift, men som inte kom med i den rätta tryckningen av denna skrift; egentligen syftande på mängden av rättelser (och är då strikt taget redan i plur erratum Substantiv rättelse till en publicerad skrift (bok) ersa Substantiv stavningsvariant av erzia ersä Substantiv stavningsvariant av erzia ersättande Substantiv det att ersätta ersättningsbuss Substantiv buss som ersätter annat transportmedel för passagerare när detta inte kan köra sin normala sträcka ersättningsgrad Substantiv mått på den summerade fruktsamheten som krävs för att en generation inom en population ska ersätta dess föräldrageneration ersättningskrav Substantiv (mer eller mindre formellt) krav på (ekonomisk) ersättning eller kompensation från annan part ersättningsnivå Substantiv nivån på ersättning som fås från exempelvis en försäkring ersättningsteologi Substantiv kristen teologisk tanke att Nya Testamentet (gör alla folk till lärjungar) har ersatt och upphävt Gamla Testamentet med det judiska folkets särställning ersättningstrafik Substantiv kollektivtrafik som ersätter ordinarie trafik vid t.ex. renovering, ombyggnad eller förseningar eruption Substantiv den process som innebär att lava, gaser och annat vulkaniskt material framträder ur en vulkan eruptiv Adjektiv vulkanisk erytrocyt Substantiv en cell av den huvudsakliga celltypen i blodet vilken innehåller hemoglobin som transporterar syrgas erytrocytvolymfraktion Substantiv hematokrit erytromycin Substantiv ett slags antibiotikum av makrolidtyp som verkar hämmande av proteinsyntesen erytropoes Substantiv bildandet av erytrocyter (röda blodkroppar), en process som efter fostertiden sker i benmärgen erytropoetin Substantiv variant av erytropoietin erytropoietin Substantiv ett hormon som bildas av njurarna och som stimulerar benmärgens produktion av erytrocyter erza Substantiv erzia erzamordvinska Substantiv erzia erzia Substantiv språk som talas i Mordvinien i Ryssland erzja Substantiv stavningsvariant av erzia erzya Substantiv stavningsvariant av erzia erzä Substantiv stavningsvariant av erzia erövrande Substantiv det att erövra erövringskrig Substantiv krig som förs för att tillskansa sig nya territorium escapea Verb göra så att specialtecken tolkas som vanliga tecken istället för som de speciella funktioner de har escudo Substantiv tidigare benämning på valutan i bland annat Portugal eselhuvud Substantiv förbindelsestycke mellan olika delar av en mast eskader Substantiv större avdelning ur flottan eller flygvapnet eskalerande Substantiv det att eskalera eskalering Substantiv det att eskalera eskamotera Verb trolla bort, smussla bort eskapad Substantiv snedsprång, äventyr eskapism Substantiv flykt bort från en obehaglig verklighet eskatologi Substantiv inom olika religioner läran om de yttersta tingen (t.ex. döden, världens undergång) eskatologisk Adjektiv hörande till eskatologi, till läran om de yttersta tingen eskatologiskt Adverb med avseende på eskatologi och de yttersta tingen eskorterande Substantiv det att eskortera eskulapsnok Substantiv en ormart (kallad Zamenis longissimus eller Elaphe longissima) i familjen snokar (Colubridae); individ av denna orm eskulapstav Substantiv (symbol av en) stav som en orm slingrar sig runt, som symboliserar läkekonst, medicin och sjukvård eslövsgotik Substantiv kyrkobyggnadsstil från sekelskiftet baserat på tegel esmen Adjektiv ensam esofagit Substantiv inflammation i matstrupen (esofagus) esofagus Substantiv matstrupe esofaguscancer Substantiv cancer i matstrupen esofagusvarix Substantiv kraftigt dilaterad ytlig ven i (nedre) matstrupen, vilket ofta ses vid portal hypertoni (t.ex. vid levercirros) esoterik Substantiv esoterism esoterisk Adjektiv förbehållen ett fåtal invigda – således utifrån till synes menad för en inre krets, svårbegriplig, svårtillgänglig och mystisk esoterism Substantiv idérörelser eller trossystem som omfattar hemliga läror, mystik och fördold kunskap, som hålls hemlig för utomstående eller endast är tillgänglig för invigda eller särskilt utbildade personer espadrill Substantiv sandal espadriller Substantiv en sorts sandaler esparto Substantiv fiber­material som utvinns ur bladen från espartogräs (Macrochloa tenacissima), använt vid tillverkning av papper, rep, flätverk och liknande espartogräs Substantiv ett högt gräs (Macrochloa tenacissima, syn. Stipa tenacissima) från Medelhavsländerna (som används bl a till flätverk) espartopapper Substantiv papper som tillverkas av fiber från espartogräset esperantisk Adjektiv som rör språket esperanto esperantist Substantiv person som talar esperanto esperanto Substantiv ett medvetet konstruerat så kallat planspråk esplanad Substantiv promenadstråk i stad, bred gata espressivo Adverb uttrycksfullt espressomaskin Substantiv apparat med vilken du kan producera espressodrycker espri Substantiv spelande kvickhet, spiritualitet essay Substantiv variant av essä essayistik Substantiv stavningsvariant av essäistik essayistisk Adjektiv stavningsvariant av essäistisk essentiell Adjektiv väldigt väsentlig; som tillhör någots kärna, viktigaste del essess Substantiv dubbelsänkt e; ton med frekvens nära 293.66 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med d, cississ essäist Substantiv essäförfattare essäistik Substantiv det att skriva essäer essäistisk Adjektiv som rör essäistik estancia Substantiv stor jordegendom (gård, farm, gods) i Sydamerika ester Substantiv ämne tillhörande gruppen estrar, som har estergruppen -COO-; bildas av alkohol och syra (karboxylsyra) genom kondensationsreaktion estet Substantiv person som lägger stor vikt vid estetik estimat Substantiv ungefärlig, inte exakt beräkning (av värdet, storleken eller priset på något) estlandssvensk Adjektiv som avser den svenskspråkiga befolkningen i Estland estländsk Adjektiv som rör staten Estland estländska Substantiv kvinna från Estland estlänning Substantiv person, i synnerhet man från Estland estnisk Adjektiv som rör ester eller språket estniska estniska Substantiv officiellt språk i Estland estrad Substantiv upphöjd plattform eller scen estraddebatt Substantiv synonym till paneldebatt estradpoesi Substantiv poesi framförd muntligt på en scen inför publik estradör Substantiv estradartist, underhållare (t ex på varieté) etablerande Substantiv det att etablera etablering Substantiv det att etablera; något som har etablerats etage Substantiv våning, plan etagär Substantiv låg öppen fristående hylla; blombord i flera våningar etalong Substantiv normerande mått, likare (på viss plats förvarat mått varmed andra mått kan jämföras) etamin Substantiv tunt ylletyg i stramaljvävnad (ibland med inslag av silke) etan Substantiv kolväte, alkan med formeln C2H6 etanal Substantiv en aldehyd, formel CH3CHO etandiol Substantiv den enklaste tvåvärda alkoholen, som bland annat ingår i kylarvätska etanoat Substantiv anjon av ; salt eller ester av etanol Substantiv en alkohol med formeln C2H5OH, i vardagligt tal kallad sprit, används ibland som berusningsdryck etanolamin Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve och syre etansyra Substantiv en karboxylsyra, formel CH3COOH etappvis Adverb i flera etapper etappväsen Substantiv underhållstjänst, anordningar för olika slags transporter mellan militärt förband och hemorten etatism Substantiv övertygelse att det ska finnas en stat som till en viss grad ska ha inflytande över antingen ekonomisk eller social politik, eller både eten Substantiv kolväte, den enklaste alkenen, med formeln C2H4 eterisk Adjektiv lätt, luftig etermedia Substantiv radio och TV etermonopol Substantiv monopol för etermedia; förbud mot fri etablering av radio- och tv-stationer eterne Adverb evigt eternell Adjektiv oförgänglig eternit Substantiv varumärke för en sorts asbestcement ethernet Substantiv samling standardiserade metoder för att anordna datorkommunikation via kabel med hög hastighet mellan datorer primärt i ett lokalt datornätverk ethos Substantiv variant av etos etikettera Verb förse med etikett etiketterande Substantiv det att etikettera etikettering Substantiv det att förse med etikett etikettsbrott Substantiv handling som bryter mot sociokulturella regler gällande uppförande och god sed etiolog Substantiv person som sysslar med etiologi etiologi Substantiv läran om sjukdomsorsakerna etiologisk Adjektiv som avser etiologi etiologiskt Substantiv etiologiskt somatiskt tillstånd etiopier Substantiv person från Etiopien etiopisk Adjektiv som rör Etiopien etiopiska Substantiv kvinna från Etiopien etnicitet Substantiv tillhörighet till etnisk grupp, det vill säga människor med gemensamt ursprung och egenskaper etnocentricitet Substantiv benägenhet att se sin egen kultur som central samt att bedöma andra kulturer från sin egen kulturs perspektiv etnocentrisk Adjektiv benägen att se sin egen kultur som central samt att bedöma andra kulturer från sin egen kulturs perspektiv etnocentrism Substantiv tendensen att betrakta och bedöma andra folk och kulturer utifrån den egna kulturens normer, värderingar och föreställningar, ofta med en underliggande föreställning om den egna kulturens överlägsenhet etnofobi Substantiv rädsla för människor av viss etnicitet etnografi Substantiv vetenskaplig metod för att beskriva och jämföra världens olika kultur- och samhällstyper genom fältstudier etnolekt Substantiv språkbruk typiskt för en specifik etnisk grupp etnolog Substantiv person som till yrket studerar etnologi etnologi Substantiv etnografien som jämförande vetenskap, läran om folkkultur etnologisk Adjektiv som avser etnologi etnoreligiös Adjektiv som kännetecknas av en kombination av etnisk och religiös identitet; där etnicitet och religion är sammanflätade i en gemensam gruppidentitet etolog Substantiv person som sysslar med etologi etologi Substantiv läran om djurs beteende etologisk Adjektiv som avser etologi etos Substantiv etisk åskådning, livssyn; karaktär, personlighet; kultur, särprägel etrusk Substantiv variant av etrusker etrusker Substantiv person som tillhör fornfolket i Etrurien (i mellersta och norra Italien) etruskisk Adjektiv som avser etruskerna etruskiska Substantiv ett utdött språk som talades på den italienska halvön före år 0 etruskologi Substantiv vetenskapen om etruskernas härstamning, språk och kultur etsa Verb med syror fräta eller bränna fördjupningar i metaller eller glas etsande Substantiv det att etsa etsning Substantiv det att etsa ettdera Pronomen ett av två, ibland även flera etter Substantiv djurgift (animaliskt gift); vidare dito som injiceras genom gaddar eller spottas ettermyra Substantiv myra av underfamiljen ettermyror (Myrmicinae) i familjen myror (Formicidae) etthundraett Räkneord talet 101, ett tal mellan etthundra och etthundratvå ettiden Substantiv någon gång ungefär klockan ett ettrig Adjektiv intensiv och energisk, ofta dessutom ilsken, argsint, bitande ettrighet Substantiv det att vara ettrig ettstruken Adjektiv struken med ett streck, tillhörande oktaven c1–b1, 262–494 Hz ettårig Adjektiv som är ett år gammal, som har varat i ett år ettåring Substantiv person som är ett år gammal; något som varat i ett år ettårs Adjektiv ettårig ettårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots ettårsdag ettårskontrakt Substantiv kontrakt som gäller för ett år etui Substantiv ask, fodral ety Konjunktion felstavning av ity etyd Substantiv musikaliskt övningsstycke etyl Substantiv en kolvätegrupp som ingår bl a i etylalkohol (vanlig alkohol) etylacetat Substantiv kemisk förening av kol, väte och syre etylalkohol Substantiv etanol etylbensen Substantiv kemisk förening av kol och väte etylbromid Substantiv kemisk förening av kol, väte och brom etylbutanoat Substantiv kemisk förening av kol, väte och syre etylen Substantiv trivialnamn för eten etylendiamin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve etylendiklorid Substantiv kemisk förening av kol, väte och klor C2H4Cl2 etylengas Substantiv beteckning för gas som används vid svetsning etylenoxid Substantiv kemisk förening av kol, väte och syre etymolog Substantiv språkforskare som inriktar sig på etymologi - ords ursprung etymologi Substantiv vetenskap som forskar om ords ursprung etymologisk Adjektiv som rör eller avser etymologi etymologiskt Adverb på ett etymologiskt sätt etyn Substantiv ett kolväte med två kolatomer med en trippelbindning däremellan eudaimonia Substantiv lycka, lyckligt tillstånd som uppnås av den som blivit fri från sina demoner, hot och hinder från att vara den man vill vara eudemonism Substantiv läran om det sinnliga livet som grundläggande och lyckan som livets mål eudemonistisk Adjektiv som rör eudemonism; som anser det yttersta målet för mänskligt liv vara lycka och välbefinnande eufemistisk Adjektiv förmildrande, förskönande eufoni Substantiv välljudande harmoni av olika ljud eufonisk Adjektiv harmonisk, behagligt ljudande eufonium Substantiv ett bleckblåsinstrument som liknar en bastuba euforisk Adjektiv alldeles upprymd av glädje; överlycklig eugenik Substantiv läran om att förbättra människans ärftliga egenskaper genom selektiv avel; rashygien, rasförädling eugenisk Adjektiv som syftar till att förbättra människans ärftliga egenskaper genom selektiv avel euhemerism Substantiv tanken att gudar och myter är överdrivna berättelser om verkliga personer och händelser; en tanke framförd av Euhemeros på 300-talet f.Kr. eukalyptus Substantiv ett växtsläkte inom familjen myrtenväxter eukalyptusträd Substantiv träd av arter som ingår i släktet eukalyptus (Eucalyptus) inom familjen myrtenväxter (Myrtaceae) eukaryot Adjektiv som har med eukaryoter att göra; som finns i eukaryot, som har cellkärna euklidisk Adjektiv som överenstämmer med euklides geometri, speciellt en geometri som uppfyller parallellpostulatet eukromatin Substantiv kromatin (med DNA) som inte är extra tätt packat, d.v.s. som inte är heterokromatin; gener i eukromatin uttrycks ofta (genuttryck) eumenid Substantiv erinnye eurasier Substantiv person från Eurasien eurasisk Adjektiv som rör eller härrör från kontinenten Eurasien eurocentrisk Adjektiv fokuserad på Europa eller europeiska folk och kulturer eurodance Substantiv typ av elektronisk dansmusik som var särskilt populär i Europa på 1990-talet, karaktäriserad av en tydligt markerad basslinga och en trallvänlig melodi eurofobi Substantiv motvilja mot eller rädsla för det paneuropeiska, särskilt Europeiska unionen euroland Substantiv land som infört och använder valutan euro euromynt Substantiv mynt i valutan euro euroområdet Substantiv det område som utgörs av länderna med euron som valuta europakarta Substantiv europeanmap europamästare Substantiv person eller lag som har vunnit ett europamästerskap europamästerskap Substantiv variant av Europamästerskap europaväg Substantiv större landsväg genom Europa, numrerad av FN:s ekonomiska kommission för Europa europeisera Verb göra europeisk europeisering Substantiv det att europeisera europeism Substantiv europeisk kultur europium Substantiv ett grundämne med atomnummer 63, atommassa 152 och symbolen Eu eurosedel Substantiv sedel i valutan euro euroskepticism Substantiv skepticism (skepsis, motvilja) mot Europeiska unionen euroskeptiker Substantiv person som är skeptisk (hyser motvilja) mot europeiskt samarbete och Europeiska unionen eurosymbol Substantiv tecknet € (för den europeiska valutan euro) eurotecken Substantiv tecknet € (för den europeiska valutan euro) eurovision Substantiv samarbete mellan de västeuropeiska TV-bolagen eurozon Substantiv sammanslutning av de stater i EU som har euron som valuta eurytmi Substantiv harmoniskt förhållande i konst eller musik; plastisk tolkning av musik eller dikt eurytmisko Substantiv slags sko av tyg med tunn gummisula avsedd för eurytmiska övningar eurytrof Substantiv egenskap hos växtarter som tillåter organismerna överleva vid växlande näringstillgång eutanasi Substantiv det att på medicinsk väg målmedvetet orsaka eller bidra till en patients död, på dennes, eller nära anhörigs begäran evad Pronomen vad än evakuerad Adjektiv utrymd, tömd på folk evakueringsorder Substantiv befallning att evakuera evakueringsplan Substantiv genomtänkt idé för hur något ska evakueras evaluera Verb utvärdera evaluerande Substantiv det att evaluera evaluering Substantiv det att beräkna värdet av ett uttryck evalvera Verb omräkna (t ex från en myntsort till en annan) evalvering Substantiv det att räkna om en sort till en annan evangeliebok Substantiv samling av bibeltexter och böner för kyrkoårets gudstjänster evangelietext Substantiv text ur ett evangelium evangelisation Substantiv utbredande av den evangeliska läran; religiöst väckelsearbete bland icke kristna evangelisk Adjektiv som bygger på evangelium, på Bibeln och i synnerhet Nya Testamentet evangelist Substantiv författare till evangelium evansgambit Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 e5 2. Sf3 Sc6 3. Lc4 Lc5 4. b4 evaporera Verb avdunsta evaporering Substantiv som evaporerar evart Adverb varthän (än), oavsett vart evenemangskalender Substantiv lista med årets eller säsongens (kommande) evenemang (t.ex. i en stad) eventualitet Substantiv möjligen inträffande händelse evertebrat Substantiv ryggradslöst djur evidens Substantiv klarhet evident Adjektiv obestridlig evighetskemikalie Substantiv syntetiskt framställt ämne som tar extremt lång tid för naturen att bryta ned evighetslampa Substantiv ständigt brinnande lampa i katolska kyrkor, som signaliserar Guds närvaro evighetsmaskin Substantiv hypotetisk och praktiskt omöjlig mekanisk apparat som skulle kunna köras oändligt lång tid utan energitillförsel evinnerlig Adjektiv evig; som ständigt återkommer, ofta om något negativt evja Substantiv ävja, lera, sörja eller något klibbigt evoluera Verb ytterst sällsynt stavningsvariant av evolvera evolutionism Substantiv naturfilosofisk riktning på 18-talet evolutionistisk Adjektiv som grundar sig på evolutionismen evolutionsteori Substantiv teorin att alla organ från början finns (i fostret) och bara behöver tillväxa och vikas ut (evolveras) som bladet ur en knopp evolutionär Adjektiv som genomgår evolution evolvera Verb utföra evolution(er), dvs. låta en flottavdelning skifta formering, kurs eller fart evärdlig Adjektiv som är för all framtid; som aldrig upphör exaampere Substantiv enhet (med beteckningen EA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 1018 ampere exabyte Substantiv 1018 bytes exacerbation Substantiv försämring exacerbera Verb förvärra exacoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas EC och definieras som 1018 coulomb exajoule Substantiv enhet (med beteckningen EJ) för den fysikaliska storheten energi, vilken motsvarar 1018 joule exakthet Substantiv det att vara exakt; precision exakticitet Substantiv det att vara exakt exaltation Substantiv hänryckning, överspändhet, upphetsning examensarbete Substantiv (ofta skriftligt) arbete som utgör en del av en (akademisk) examen examensbeskrivning Substantiv ett dokument som beskriver vilka krav som måste uppfyllas för att få ut en examen examensbevis Substantiv dokument som intygar att en person erhållit en /akademisk/ examen examensceremoni Substantiv ceremoni som hålls i samband med utdelning av examina examensläsning Substantiv läsning som görs i syfte att förbereda sig för examen examensövervakare Substantiv person som övervakar vid en examination för att förhindra fusk examinand Substantiv person som undergår examen examination Substantiv undersökning, granskning, prövning examinator Substantiv person som förrättar examen examinatorium Substantiv (akademisk) undervisning med förhör examinera Verb undersöka, granska, pröva examinering Substantiv det att examinera någon; tillfälle då någon examineras exantem Substantiv hudutslag exark Substantiv ståthållare i ett exarkat i historiska Bysantinska riket exarkat Substantiv område som styrs av en exark i historiska Bysantinska riket exbibyte Substantiv 260 bytes excellera Verb utmärka sig excenter Substantiv maskindel som genom en excentrisk mekanism omvandlar en roterande rörelse till en fram- och återgående rörelse excenterlås Substantiv fästanordning (lås) som spänns genom excentrisk rörelse excentricitet Substantiv läge utanför medelpunkten; kvoten på avståndet mellan brännpunkterna och storaxeln i en ellips eller hyperbel; tal som karaktäriserar ett kägelsnitt och vanligen betecknas e excentriker Substantiv excentrisk människa exceptionellt Adverb mycket eller ovanligt (bra eller starkt) excerpera Verb göra utdrag ur excerpering Substantiv verksamheten att excerpera excerperingsbiträde Substantiv biträde (medhjälpare) vid excerpering (urklipp ur en större textmassa) excerpt Substantiv kortare utdrag /ur skrift/ excess Substantiv överdrift, utsvävning, måttlöshet excessiv Adjektiv överdriven, som går till övermått excipera Verb göras undantag för excitation Substantiv retning; uppjagat sinnestillstånd excitera Verb egga, stimulera eller reta sinnet eller kroppen och dess funktioner exeges Substantiv förklaring, speciellt av Bibeln exeget Substantiv person som tolkar en skrift, vanligen bibeltext exegetik Substantiv bibelforskning, bibelförklaring exekution Substantiv utförande, verkställande exekutivmakt Substantiv verkställande makt (i motsats till lagstiftande makt och dömande makt); regeringsmakt exekutor Substantiv verkställare (t.ex. av dom) exekutorisk Adjektiv som avser laga verkställighet eller indrivning exekutör Substantiv person som utför musik exekvera Verb genomföra, verkställa, framföra exekverande Substantiv det att exekvera exekverbar Adjektiv körbar exekvering Substantiv genomförande, verkställande, utförande exempellös Adjektiv utan motsvarighet, vanligen negativt (till nackdel för det omtalade) exempelmening Substantiv mening (som består av ord, inleds med versal och avslutas med något skiljetecken) som ges som ett språkligt exempel, t.ex. på hur ett visst ord (som då ingår i meningen) kan användas exempeltext Substantiv text som tjänar som exempel exemplifiera Verb ge exempel på exemplifierande Substantiv det att exemplifiera exemplifiering Substantiv åskådliggörande genom exempel exercera Verb vapenöva exercis Substantiv vapenövning exercisfält Substantiv område för vapenövning exercitiemästare Substantiv universitetslärare i gymnastik, fäktning, musik m m exhalation Substantiv utandning; utdunstning exhalera Verb andas ut exhibitionism Substantiv inre drift att tilldra sig uppmärksamheten och visa upp sig för andra exhibitionistisk Adjektiv som avser exhibitionism exhumera Verb gräva upp lik ur exhumering Substantiv det att gräva upp någon som är begraven exhustru Substantiv kvinna som en tidigare ingått äktenskap med och sedan skiljts exilera Verb driva i landsflykt exilkinesisk Adjektiv befinnande sig i exil från Kina exilkorean Substantiv korean som lever i exil exilkoreansk Adjektiv som befinner sig i exil från Nordkorea exilregering Substantiv regering i landsflykt med anspråk på den lagliga makten i hemlandet exing Substantiv hundäxing, Dactylus glomerata existensberättigande Substantiv rätten att vara; rätten att existera existensmedel Substantiv levebröd, inkomst existensminimum Substantiv minsta summa som man kan existera på existentialism Substantiv filosofisk och litterär riktning rörande existentiella frågor, företrädd av Sartre, Kierkegaard, Nietzsche, Camus med flera exkejsare Substantiv tidigare kejsare; person som blivit av med sin titel som kejsare exkludera Verb ta bort, inte ta med exkluderande Substantiv det att exkludera exkludering Substantiv det att exkludera exklusive Preposition frånräknat, ej inräknat, utom exklusivitet Substantiv det att vara exklusiv exklusivt Adverb på ett exklusivt sätt exkommunicera Verb bannlysa exkommunikation Substantiv bannlysning exkommunist Substantiv före detta kommunist exkommunistisk Adjektiv före detta kommunistisk exkrement Substantiv avföring från tarmen från djur exkret Substantiv från en organism utsöndrade ämnen som är otjänliga för organismen (t ex urin, svett) exkretion Substantiv utsöndring exkung Substantiv före detta kung exkurs Substantiv avvikelse, utvikning från ämnet; utförligare behandling av en detalj i ett större arbete exkursion Substantiv utflykt, utfärd exkvisit Adverb ypperligt, fullkomligt, främst av sin sort exlibris Substantiv bokägarmärke exmaka Substantiv exhustru, exfru exocytos Substantiv process som slussar ut en liten mängd material med vätska ur en cell på ett kontrollerat sätt; det att en intracellulär membranvesikel smälter samman med plasmamembranet och frigör sitt innehåll till det extracellulära r exogen Adjektiv som kommer utifrån, som har ursprung på utsidan exokrin Adjektiv som utsöndrar ett ämne till utsidan av kroppen eller till ett hålrum i kroppen som är direkt förbundet med kroppens utsida (t.ex. mag–tarmkanalen); som utsöndras till utsidan av kroppen eller till ett hålrum som är direk exon Substantiv proteinkodande stycke av gen exonym Substantiv namn på en geografisk plats, ett språk eller folk på främmande språk som skiljer sig för den form namnet har hos modersmålstalarna exoplanet Substantiv planet som går i bana runt en annan stjärna än solen exoskelett Substantiv skelett som omsluter kroppen istället för att befinna sig inuti exosymbios Substantiv form av symbios där en organism lever på utsidan av en annan exot Substantiv individ (person, växt) med exotiskt ursprung exoterisk Adjektiv avsedd för en bredare allmänhet, - lättillgänglig, lättbegriplig, omystisk exoterm Adjektiv reaktion som avger värmeenergi (om termodynamiska system) exotermisk Adjektiv som sker under avgivande av värme (om process) exotism Substantiv stildrag i västerländsk litteratur, konst, formgivning och musik under slutet av 1800-talet som syftar till en exotisk karaktär eller stämning expanderande Substantiv det att expandera expanderbatong Substantiv batong som fälls ut (expanderar) när den ska användas expansionism Substantiv en stats policy av territoriell utvidgning expansionistisk Adjektiv som strävar efter att utvidga sitt lands territorium expansionskraft Substantiv förmåga att expandera expansionskärl Substantiv behållare ansluten till system för uppvärmning avsedd att lagra vatten som expanderar på grund av temperaturökning expansiv Adjektiv utvidgningslysten expatriera Verb landsförvisa expedient Substantiv person som expedierar, expeditionsföreståndare, expeditör expediera Verb uträtta, verkställa, utföra expediering Substantiv det att expediera; handling som expedierar något expeditionsavgift Substantiv avgift för att expediera ett visst ärende expeditionsföreståndare Substantiv person som förestår expedition expeditionsförteckning Substantiv diarium expeditionsministär Substantiv övergångsregering för löpande ärenden i väntan på att en politisk regering skall kunna bildas expeditör Substantiv expeditionsföreståndare expektorerande Adjektiv som löser slem expenser Substantiv omkostnader, diverse (mindre) utgifter experiens Substantiv (mindre brukligt, inte i SAOL) erfarenhet experimentator Substantiv den som gör experiment experimenterande Substantiv det att experimentera experimentverkstad Substantiv verkstad för utförande av experiment expertgrupp Substantiv grupp som består av experter expertjury Substantiv jury som består av experter expertkommentator Substantiv kommentator som kompletterar den ordinarie sportkommentatorn expertkunskap Substantiv grundlig kunskap inom visst område expertutlåtande Substantiv utlåtande av en expert expertvittne Substantiv vittne som kallats till domstol på grund av sin expertis inom något fält explanativ Adjektiv förklarande explicera Verb förklara, tyda, utreda explicit Adjektiv uttrycklig explikation Substantiv förklaring, utläggning; muntlig översättning från ett främmande språk explikativ Adjektiv förklarande exploaterande Substantiv det att exploatera exploatering Substantiv utnyttjande av en resurs (för egen ekonomisk vinning trots negativa eller förödande konsekvenser för andra eller för miljön) exploateringsarkeologi Substantiv arkeologiska undersökningar som genomförs inför byggprojekt exploderad Adjektiv som exploderat explorera Verb undersöka noggrant explosionsartad Adjektiv plötsligt spridande, sprickande eller extremt växande explosionsmotor Substantiv motor som drivs genom explosion av t. ex. väte explosionsrisk Substantiv risk för att en explosion inträffar explosivitet Substantiv det att vara explosiv explosivämne Substantiv ämne, i fast eller flytande form, som kan fås att frigöra energi i en snabb kemisk reaktion, så kallad explosion exponent Substantiv talet något tal upphöjs till exponentialfunktion Substantiv en funktion x \mapsto \alpha^x exponentiell Adjektiv som har att göra med exponenter exponentiera Verb beräkna exponenten av något exponentiering Substantiv det att exponentiera exponerande Substantiv det att exponera exponeringstid Substantiv längden på det tidsintervall under vilket en kamera släpper in ljus (mot filmen eller sensorn) när en bild tas exportberoende Adjektiv beroende av export exporterande Substantiv det att exportera exportfirma Substantiv firma som tillverkar exportvaror exportförbud Substantiv förbud mot att exportera varor exportföretag Substantiv företag som exporterar sina produkter exportgröda Substantiv växt som odlas för export exportindustri Substantiv industri som producerar huvudsakligen för export exportmarknad Substantiv avsättningsområde för exporterade varor eller tjänster exportvara Substantiv vara avsedd för export exportör Substantiv den som exporterar exposition Substantiv utställning; förklarande utläggning; presentation av personer m m i början av ett skådespel expresident Substantiv före detta president expressbrev Substantiv brev som snarast möjligt skall bäras ut till adressaten expressbuss Substantiv långfärdsbuss (som bara stannar vid få hållplatser) expressbyrå Substantiv företag som bedriver transport expressionism Substantiv en kulturell riktning inom modernismen som strävar till uttrycksfullhet expressionist Substantiv anhängare av expressionismen, konstnär som målar expressionistiskt expressionistisk Adjektiv som har att göra med expressionismen eller dess anhängare expressiv Adjektiv uttrycksfull expressivitet Substantiv det att vara expressiv expresståg Substantiv tåg för persontrafik som kan hålla en högre topphastighet än genomsnittet, ofta 200 km/h eller snabbare exprimerad Adjektiv uttryckt expropriation Substantiv tvångsförvärv, tvångsinlösen, expropriering expropriera Verb tvångsförvärva expropriering Substantiv det att expropriera exspektans Substantiv förväntningsrätt, survivans exspiration Substantiv utandning exspirationsmuskel Substantiv (tvärstrimmig) muskel som kan användas för att hjälpa till med utandningen (exspirationen), som annars vanligtvis sker passivt exspiratorisk Adjektiv som har med utandning (exspiration) att göra exspirera Verb utandas exstirpera Verb utrota; skära bort exstirperande Adjektiv som exstirperar exsudat Substantiv vätska i kroppshålighet (t ex vatten i lungsäcken) extemporera Verb utföra utan förberedelse extemporering Substantiv det att extemporera extensiv Adjektiv utåtriktad; omfattande, vittfamnande extensor Substantiv muskel eller sena vars funktion är att sträcka ut exteriör Substantiv det yttre, utsida externat Substantiv skola vars elever inte bor i skolan exterritorial Adjektiv främmande, utländsk exterritorialitet Substantiv inom folkrätten det att vissa delar av ett territorium inte omfattas av dess lagar och betraktas som en enklav exterritorialrätt Substantiv rätt för diplomatiska sändebud m fl att under vistelse i ett land inte vara underkastade vissa lagar och skyldigheter i detta land extracellulär Adjektiv som finns utanför en cell; som finns i området utanför cellerna i vävnaden extracellulärvätska Substantiv (all) vätska som förekommer i en organism utanför cellerna (inklusive blodplasma) extrafusal Adjektiv som inte finns i en muskelspole extrahepatisk Adjektiv som finns eller förekommer utanför levern extraherande Substantiv det att extrahera extrainkomst Substantiv oväntad inkomst, oplanerad inkomst; inkomst utöver vanlig inkomst extrainsatt Adjektiv som har satts in utöver det vanliga, som har anordnats för att lösa en ovanligt problem extraknäckande Substantiv det att extraknäcka extrakongress Substantiv extrainsatt sammankomst extrakostnad Substantiv oväntad kostnad, oplanerad kostnad extrakt Substantiv (egentligen det som har dragits ut) avkok; det som blir kvar av en lösning sedan lösningsmedlet helt eller delvis avdunstat extraktion Substantiv frigörande av ett ämne ur en blandning extraktull Substantiv fibermassa av ull utblandad med bearbetad halvyllelump extraliv Substantiv mekanism i vissa tv- och datorspel som ökar antalet liv med 1, som tillåter spelfiguren att dö en extra gång extramural Adjektiv som äger rum utanför en viss institution (i synnerhet ett lärosäte) extraordinarie Adjektiv stavningsvariant av extra ordinarie extraordinärt Adverb på ett extraordinärt sätt extrapolation Substantiv det att extrapolera extrapolera Verb dra slutsatser om förhållanden i ett område man inte studerat, på basis av vad man vet om något näraliggande område extrapolerande Substantiv det att extrapolera extrapolering Substantiv det att dra slutsatser om förhållanden i ett område man inte studerat, på basis av vad man vet om något näraliggande område extrapris Substantiv från ett ordinarie pris tillfälligt nedsatt pris för en tjänst eller produkt; används ofta av företag i syfte att locka kunder till köp extrarenal Adjektiv som sker utanför njurarna extrasändning Substantiv tillfälligt, ej tablålagt, program i TV eller radio på grund av aktuella händelser extraterritorialitet Substantiv stavningsvariant av exterritorialitet extraterritorialrätt Substantiv stavningsvariant av exterritorialitet extratåg Substantiv tåg som sätts in utanför den reguljära tidtabellen av en särskild anledning extrautdelning Substantiv utdelning utöver den ordinära utdelningen extrautgift Substantiv oväntad utgift, oplanerad utgift extravagans Substantiv det att vara extravagant, omåttlighet, överdåd extravagera Verb vara omåttlig extremadurisk Adjektiv som rör extremaduriska, Extremadura eller dess invånare extremaduriska Substantiv språk som talas i Extremadura i Spanien extremhöger Substantiv den yttersta högern på den politiska axeln extremism Substantiv handlingar som begås i någon extremistisk rörelses namn; handlingar som anses extrema, grovt överdrivna extremistgrupp Substantiv grupp av extremister extremistisk Adjektiv som rör extremism extremitet Substantiv yttre parti; lem extrempunkt Substantiv maximipunkt eller minimipunkt extremsport Substantiv sport eller annan fysisk aktivitet som anses särskilt spännande eller riskfylld och som ställer stora krav på utövarnas mod, styrka och uthållighet extremväder Substantiv extremt väder extremvänster Substantiv den yttersta vänstern på den politiska axeln extremvärde Substantiv ett största eller minsta värde som en funktion kan anta i en viss definitionsmängd extrovert Adjektiv utåtriktad, utåtvänd eyelinerborste Substantiv tunn borste som används till eyeliner fabel Substantiv en sorts saga där huvudrollerna innehas av djur; ofta med sedelärande innehåll fabelaktig Adjektiv sagolik fabeldjur Substantiv djur som inte finns eller funnits i verkligheten, t.ex. drake och enhörning fabelväsen Substantiv varelse som har sitt ursprung i människans fantasi fabliau Substantiv kort komisk versberättelse i medeltidens franska litteratur fabricering Substantiv det att fabricera fabrikant Substantiv tillverkare, person som fabricerar något fabrikarbeterska Substantiv arbeterska på fabrik fabrikat Substantiv alster, tillverkad vara fabrikation Substantiv tillverkning i större skala fabrikationsfel Substantiv fel hos något föremål som uppstått under tillverkningsprocessen fabriksarbetare Substantiv person som arbetar på en fabrik fabriksarbeterska Substantiv kvinnlig arbetare på fabrik fabriksbyggnad Substantiv byggnad som är en del av en fabrik fabrikschef Substantiv chef på fabrik fabriksfönster Substantiv fönster till en fabriksbyggnad fabrikshall Substantiv hall där en fabriks produktion sker fabriksmässig Adjektiv som sker i industriell skala fabriksny Adjektiv som kommer direkt från fabriken där den (nyligen) tillverkats fabrikstillverkad Adjektiv tillverkad i fabrik fabriksägare Substantiv person som ägar en fabrik fabrikör Substantiv äldre yrkestitel för en person som äger, förestår eller driver en fabrik fabulera Verb dikta fabler fabulering Substantiv det att fabulera fabulös Adjektiv sagolik, utmärkt, otrolig, fantastisk fabulöst Adverb på ett fabulöst sätt, sagolikt facebooka Verb använda det sociala nätverket Facebook facebookande Adjektiv som facebookar facekini Substantiv en luva som täcker nästintill hela ansiktet med öppningar för mun och ögon facett Substantiv variant av fasett facettera Verb variant av fasettera facetterad Adjektiv variant av fasetterad facetterande Substantiv det att facettera facil Adjektiv måttlig, rimlig facilitera Verb underlätta, möjliggöra, befordra, befrämja faciliterad Adjektiv underlättad, möjliggjord facilitet Substantiv hjälpmedel, bekvämligheter, fördelar fackansluten Adjektiv som är medlem i en fackförening fackbibliotek Substantiv bibliotek för facklitteratur fackelblomsterbi Substantiv en art (Melitta nigricans) inom insektsfamiljen långtungebin (Apidae); individ av arten fackelblomsterbi fackelsken Substantiv belysning som kommer från brinnande facklor fackeltåg Substantiv procession av facklor (som politisk manifestation) fackförbund Substantiv riksomfattande arbetstagarorganisation som utgörs av samtliga fackföreningar inom en viss bransch fackföreningsavgift Substantiv avgift för att vara medlem i en fackförening fackföreningsledare Substantiv ledare av fackförening fackföreningsmedlem Substantiv medlem i en fackförening fackföreningsrörelse Substantiv rörelse (folkrörelse) för organisering i fackföreningar fackklubb Substantiv lokal avdelning av en fackförening facklad Adjektiv uppeldad, förbränd facklig Adjektiv som rör fackförbund fackligt Adverb på ett fackligt sätt fackling Substantiv förbränning, eldning (av överskottsgas) facklitteratur Substantiv litteratur inom ett visst (vetenskapligt) ämne innehållande fakta snarare än påhittat material och avsedd att undervisa eller diskutera ämnet facklitterär Adjektiv som rör facklitteratur facklärare Substantiv lärare som undervisar bara i ett mindre antal skolämnen fackman Substantiv specialist, man av visst fack (avdelning inom mänsklig forskning) fackmannamässig Adjektiv som är karakteristisk för en fackman, som anstår en fackman, som är utförd som en fackman skulle ha gjort det fackminister Substantiv minister (statsrådsledamot) för ett särskilt ämnesområde (fack), en som leder ett departement fackmässig Adjektiv synonym till fackmannamässig fackområde Substantiv ett visst verksamhetsområde fackord Substantiv ord som används inom ett visst verksamhetsområde fackskola Substantiv skolform med inriktning på yrkesutbildning, i Sverige dock avskaffad 1971 i och med införandet av nuvarande gymnasieskolan fackspråk Substantiv det utökade ordförråd och de eventuella språkliga konventioner som är specifika för en viss (stor) grupp av människor i samhället, t.ex. inom ett visst yrke eller inom ett visst vetenskapligt område eller intresseområde fackspråklig Adjektiv som har med (något) fackspråk att göra; som är eller förekommer på (något) fackspråk fackterm Substantiv term som tillhör en viss verksamhet, till exempel ett yrke, en hobby eller ett akademiskt ämne, snarare än vardagsspråk facktidskrift Substantiv tidning för ett specialområde, t.ex. modellbygge fackuttryck Substantiv språkligt uttryck (ett ord eller en fras med en given betydelse) som förekommer mer eller mindre exklusivt i ett visst fackspråk (t.ex. inom ett visst yrke) fadd Adjektiv som saknar smak fadderort Substantiv se vänort faddhet Substantiv det att vara fadd faderlig Adjektiv lik en far faderlighet Substantiv det att vara faderlig faderlös Adjektiv vars fader inte längre lever (eller inte har en närvarande del i barnets uppväxt) fadermördare Substantiv hög styv krage på herrskjorta där snibbarna står rakt ut fadermörderska Substantiv kvinnlig fadermördare fadersnamn Substantiv del av en persons namn som anger fadern; men som inte utgör ett ärvt familjenamn, t.ex. Gabriel Turesson Oxenstierna fadersroll Substantiv (den sociala) rollen som far till ett barn fadervår Substantiv en bön central för kristendomen fading Substantiv variationer i signalstyrkan, svävning, bortdöende signal fadäs Substantiv svårt misstag, tabbe faen Interjektion variant av fan faga Verb göra fager, i synnerhet att snygga upp trädgård eller inmark fagertrav Substantiv en art (Arabis caucasica) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten fagertrav fagocyt Substantiv cell som kan "äta" andra celler, d.v.s. via en sorts endocytos som kallas fagocytos ta upp en annan cell i en vesikel (och bryta ned den upptagna cellen) fagocytera Verb uppta något genom fagocytos fagocyterande Adjektiv som fagocyterar fagocytos Substantiv biologisk process där en cell omsluter en yttre partikel och upptar den fagocytoxidas Substantiv enzym som sätts ihop i en fagolysosoms membran och producerar superoxid (som sedan kan ge flera andra reaktiva syreradikaler för att döda fagocyterade bakterier) fagolysosom Substantiv membranbunden intracellulär vesikel som bildats när en fagosom smält samman med en eller flera lysosomer fagosom Substantiv membranbunden intracellulär vesikel som bildats vid fagocytos och som innehåller det fagocyterade materialet (och vars membranlipider, som vid all endocytos, är tagna från cellmembranet) fagott Substantiv ett träblåsinstrument fagottist Substantiv person som spelar fagott fagottlärare Substantiv lärare som undervisar i fagottspel fagottspel Substantiv det att spela fagott fagottstämma Substantiv musikstämma avsedd för eller framförd på fagott faiblesse Substantiv svaghet, förkärlek faila Verb misslyckas fajans Substantiv en sorts keramik, oäkta porslin fajta Verb slåss mot, kämpa mot, tampas mot fajter Substantiv krigare, person som inte ger sig och fortsätter kämpa oavsett vad fakir Substantiv helig orientalisk fattigmunk, faqir, undergörare faksimil Substantiv en avbildning som är trogen sin förebild, en fotografisk avbild faksimile Substantiv noggrann avbildning i tryck av en handskrift eller av ett tidigare tryck faksimilera Verb avbilda som faksimil (återge en textsida som bild) faksimilerad Adjektiv avbildad som faksimil (återgiven som bild) faktabok Substantiv bok som innehåller saklig information faktafylld Adjektiv fylld av fakta faktakontroll Substantiv granskning av informations sanningsgrad faktamässig Adjektiv vad gäller fakta faktaresistens Substantiv ovilja att bekänna eller ta till sig (vetenskaplig) fakta faktaruta Substantiv ruta, i anslutning till en text, vilken innehåller bakgrundsfakta till ämnet som behandlas faktasi Substantiv science fiction (genre) faktaspäckad Adjektiv som innehåller mängder av faktauppgifter faktatext Substantiv text som (endast) presenterar konkreta och verkliga (bakgrunds)fakta på ett direkt sätt (i stället för att t.ex. presentera åsikter eller utgöra poesi eller en fiktiv berättelse) faktauppgift Substantiv enskild bit förmedlad information som (antagligen korrekt) beskriver en verklig omständighet (ett faktum) fakticitet Substantiv verklighet, faktiskt förhållande faktiskhet Substantiv det att vara faktisk; egenskapen eller förhållandet att stödja sig på fakta och överensstämma med verkligheten faktoid Substantiv falsk uppgift som ofta presenteras som fakta faktoranalys Substantiv matematisk-statistisk undersökning av beståndsdelarna (faktorerna) i en viss förmåga eller i ett visst beteende faktori Substantiv större fabrikskomplex, filial eller nederlag i koloni faktorion Substantiv tal som motsvarar summan av fakulteterna av dess siffror faktorisera Verb utföra en faktorisering faktoriserande Substantiv det att faktorisera faktoriserbar Adjektiv som är möjlig att faktorisera faktorisering Substantiv uppdelning av tal eller uttryck i faktorer faktotum Substantiv hjälpreda, medhjälpare i allt möjligt; allt i allo faktur Substantiv det tekniska utförandet av ett konstverk (ofta penselföring eller mejselföring); kompositionssätt i musiken fakturabelopp Substantiv penningsumma att betala som del av en faktura fakturanummer Substantiv nummer som identifierar en faktura (hos visst företag) fakturera Verb ta betalt genom att skicka en faktura fakturerande Substantiv det att fakturera fakultativ Adjektiv valfri, frivillig, optionell falafelrulle Substantiv en snabbmatsrätt bestående av falafel, sallad, tomat, gurka, sås och eventuellt andra tillbehör som rullats in i tunnbröd falangist Substantiv medlem av Spanska falangen (det spanska statspartiet under general Franco) falangstrid Substantiv strid mellan falanger (flyglar, grenar) av en rörelse falaska Substantiv lätt, vitgrå aska falbkatt Substantiv en underart (Felis silvestris lybica) till arten vildkatt (Felis silvestris) inom familjen kattdjur (Felidae); individ av underarten falbkatt falkblick Substantiv skarpt mönstrande och genomträngande blick falkenbergare Substantiv person från Falkenberg falkenerare Substantiv dressör av jaktfalkar falkenering Substantiv typ av jakt som bedrivs med hjälp av rovfågel (ej nödvändigtvis med just falk) falkfåglar Substantiv en fågelfamilj (Falconidae) inom ordningen rovfåglar (Falconiformes) falkhamn Substantiv tillfällig skepnad av en falk (om varelse som tros äga kraften att genomgå hamnskifte) falkjakt Substantiv typ av jakt som bedrivs med hjälp av rovfågel (ej nödvändigtvis med just falk) falklandsräv Substantiv en utdöd djurart (Dusicyon australis) i familjen hunddjur (Canidae); individ av denna art falkländare Substantiv person från Falklandsöarna falkonett Substantiv liten kanon (i äldre tid) falköga Substantiv skarp, genomträngande blick fallbila Substantiv giljotin fallera Verb upphöra att fungera; brista, fela, svika fallerande Substantiv det att fallera fallfrukt Substantiv frukt som fallit från träd fallfärdig Adjektiv gammal och inte tillräckligt underhållen, utan mycket sliten och till synes nära att rasa ihop fallfärdighet Substantiv det att vara fallfärdig fallgirig Adjektiv som tenderar till att falla av utan aktiv styrning fallgrop Substantiv fälla i form av en (dold) grop i marken, avsedd att fånga vilda djur i fallhammare Substantiv tung vikt som används vid smedning fallhöjd Substantiv sträcka som ett fallande föremål tillryggalägger från utgångspunkten till nedslagspunkten fallisk Adjektiv penisformad; penis- fallissemang Substantiv bankrutt, konkurs, betalningsinställelse fallit Substantiv bankrutt, konkurs fallocentrisk Adjektiv som kännetecknas av fallocentrism fallolycka Substantiv skada på kroppen av att någon har ramlat fallos Substantiv avbildning av eller likhet med en penis, särskilt om dyrkade antika grekiska stenar eller statyer; penisattrapp fallrep Substantiv stege eller trappa på ett fartyg som består av två parallella rep mellan vilka på jämna avstånd tvärgående stegpinnar är fastgjorda fallskada Substantiv skada som härrör från ett störtande fallskärmsavtal Substantiv avtal om stort avgångsvederlag fallskärmshopp Substantiv uthopp från flygplan med fallskärm fallskärmshoppning Substantiv det att hoppa fallskärm fallskärmsolycka Substantiv olycka i samband med fallskärmshoppning fallskärmssoldat Substantiv soldat som är tränad för att släppas med fallskärm in i strid eller in i fiendens territorium fallstudie Substantiv forskning som fokuserar på ett enstaka fall (till exempel en enskild individ) i motsats till exempelvis ett urval från en population fallucka Substantiv lucka i golv som öppnas nedåt vilken man kan falla igenom fallvind Substantiv nedåtriktad vind falna Verb dö ut falnande Substantiv det att falna fals Substantiv omböjd kant på bleckplåt (för att göra en fog tät), kantlist och ränna på bräda falsa Verb vika (pappersark) falsarium Substantiv förfalskning falsben Substantiv kniv av ben; används av bokbindare för att vika papper falsett Substantiv sångröst som ger tunn, hög, flöjtartad ton falsifiera Verb visa vara falsk, vederlägga falsifierande Substantiv det att falsifiera falsifikat Substantiv förfalskning falsifikation Substantiv förfalskning falsker Adjektiv falsk falskmyntare Substantiv person som tillverkar falska mynt falskmynteri Substantiv det att prägla falska mynt falskregistrerad Adjektiv registrerad med falska uppgifter falskspel Substantiv fusk (vid kortspel) faltbåt Substantiv en hopfällbar sorts kajak faltkajak Substantiv faltbåt faltning Substantiv en operation mellan två funktioner (eller en funktion och en distribution) som ger en ny funktion; baseras på formeln (f * g) (t) = \int_{-\infty}^{\infty} f(\tau)g(t-\tau)d\tau falukorv Substantiv en speciell sorts korv som har sitt ursprung i svenska staden Falun faluröd Adjektiv färgton av ett rött färgämne som tillverkas i och omkring Falun som har ungefär denna färg:   familjaritet Substantiv det att vara familjär familjebakgrund Substantiv de omständigheter som rått under en individs uppväxt, familjesituationen som en person levt med familjebild Substantiv uppfattning av en familjs omständighet, bilden av en familjs situation familjebildning Substantiv det att bilda familj familjebostad Substantiv bostad ämnad för en familj, till skillnad från en bostad ämnad för personer som bor ensamma familjebråk Substantiv bråk mellan två eller fler familjemedlemmar familjedaghem Substantiv barnomsorgsvariant där en dagbarnvårdare tar hand om barnet i sitt eget hem familjefader Substantiv (ansvarfull) man som har hustru och barn som han delar hushåll med familjefejd Substantiv intern fejd mellan två eller fler familjemedlemmar familjefoto Substantiv foto där en familj är samlade familjeförhållande Substantiv förhållandet att leva som en familj familjegrav Substantiv gravplats vid vilken alla eller flera av medlemmarna av en familj ligger begravda, eventuellt med gemensam gravsten familjehem Substantiv hem (och familj) i vilket (respektive vilken) enligt överenskommelse (på uppdrag av socialnämnden) ett barn får bo och leva som substitut för hem (och familj) bestående av barnets biologiska föräldrar familjehögtid Substantiv högtid som firas gemensamt av en familjs medlemmar familjekonstellation Substantiv uppsättning som bildar en familj familjelycka Substantiv lycka som bringats en familj familjepizza Substantiv extra stor pizza stor nog åt en hel (mindre) familj (eller annan grupp av människor av liknande storlek) att dela på familjeplanering Substantiv födelsekontroll familjepolitik Substantiv politik som berör bildande, fortbestånd, utökning och upplösning av familjer familjepolitisk Adjektiv som rör familjepolitiken familjeporträtt Substantiv avbildning (fotografi eller avmålning) av en familj familjerum Substantiv hotellrum avsett för familjer med barn familjerätt Substantiv rättsområde som handlar om familjeförhållanden (som vårdnaden om barn vid skilsmässa) familjerättslig Adjektiv som har att göra med familjerätt familjesituation Substantiv (förekomst av) den situation som råder för en given person med avseende på personens familj; situation som råder i en given familj familjesymaskin Substantiv symaskin för hemmet och familjen familjevecka Substantiv betald ledighet för förvärvsarbetande föräldrar; vallöfte 2018 från svenska socialdemokrater familjeåterförening Substantiv det att en familj återförenas efter att (oönskat) befunnit sig på olika ställen (i världen) famna Verb krama om med armarna; ta i sin famn famnpåk Substantiv måttstock (lik en passare) för en famn (180 cm) famntag Substantiv det att ta någon i sina armar och trycka denne mot bröstet, särskilt kärleksfullt eller vänskapligt famulus Substantiv biträde, professorsassistent vid universitet famös Adjektiv illa känd, med dåligt rykte fanatisera Verb göra fanatisk, hetsa upp, sporra fanatism Substantiv hänsynslöshet i en idés tjänst, det att vara fanatisk fanbase Substantiv grupp av personer som ser upp till någon eller något fanbärare Substantiv person som bär en fana fandango Substantiv en spansk folkdans med ackompanjemang av kastanjetter (och gitarr) faner Substantiv tunn skiva av fint träslag som sätts på ytan av ett fulare material, ofta billigare träslag, för att förbättra dess utseende fanera Verb utrusta med faner fanerblåsa Substantiv område där faner inte har fäst på underlaget fanerogam Substantiv fröväxt; växt som förökar sig med frön fanerozoikum Substantiv geologisk eon som omfattar tiden från 542 miljoner år sedan till i dag fanerozoisk Adjektiv som rör eller tillhör eonen fanerozoikum fanfaronad Substantiv skryt fanfartrumpet Substantiv trumpet med utdraget klockstycke främst använt för att framföra fanfarer vid högtidliga ceremonier fanstyg Substantiv djävulskap, sattyg fantasidjur Substantiv sagodjur fantasieggande Adjektiv som eggar upp fantasin fantasifigur Substantiv påhittad figur som bara existerar i fantasin fantasifull Adjektiv full av fantasi; som har god fantasi; som kommer på mycket fantasifullhet Substantiv det att vara fantasifull fantasilös Adjektiv med brist på fantasi fantasilöshet Substantiv det att vara fantasilös fantasipris Substantiv orealistiskt pris som endast är verkligt i någons fantasi, t.ex. om något som begärs för ett så högt pris att ingen någonsin skulle köpa det fantasirik Adjektiv rik på fantasi; som har mycket fantasi; som innehåller mycket fantasi fantasirikedom Substantiv tillgång av rikligt med fantasi fantasiväsen Substantiv varelse som bara existerar i människans fantasi fantasmagori Substantiv bländverk, bländande bild fantast Substantiv person som har tankarna i fantasin och drömmens värld mer än i verkligheten; person med storartade men orealistiska idéer fantasteri Substantiv absurd fantasi fantasylitteratur Substantiv litteratur inom genren fantasy fantiserande Substantiv det att fantisera fantomsmärta Substantiv känsla av smärta i en kroppsdel som har förlorats (amputerats); även bildligt fap Verb runka farad Substantiv SI-enheten för kapacitans farandole Substantiv slags livlig provençalsk långdans faraokatt Substantiv en däggdjursart (Herpestes ichneumon) inom familjen manguster (Herpestidae); individ av denna art faraon Substantiv variantform till farao faraoråtta Substantiv faraokatt farbar Adjektiv som det går att färdas på farbarhet Substantiv det att vara farbar farbroder Substantiv mer formell form av farbror farbroderlig Adjektiv vänlig och beskedlig som en fabror men ofta också nedlåtande farbroderlighet Substantiv det att vara farbroderlig faren Substantiv Abramis ballerus, art inom familjen karpfiskar farfader Substantiv variant av farfar farfarsmor Substantiv farfars mor fargalt Substantiv till avel avsedd galt farin Substantiv ett slags råsocker fariseisk Adjektiv skenhelig; självgod fariseism Substantiv hyckleri; egenrättfärdighet farkant Substantiv den inre kanten av rälen som styr tåghjulen farkonst Substantiv apparat för personbefordran i gruvor med upp- och nedgående stänger farled Substantiv för fartyg framkomlig väg farlighet Substantiv det att vara farlig farma Verb odla eller uppföda på en farm eller i hägn; ej fritt levande vild farmaceut Substantiv person med utbildning i farmaci, läkemedelsberedare, apotekare; person anställd på apotek farmaceutisk Adjektiv som har att göra med farmaci farmacevtisk Adjektiv variant av farmaceutisk farmaci Substantiv vetenskap som kopplar samman medicin med kemi; läran om beredning av läkemedel farmad Adjektiv uppfödd på farm eller i hägn farmaka Substantiv (plural av farmakon) läkemedel farmakodynamik Substantiv läran om läkemedlens verkningar på organismen farmakolog Substantiv person som yrkesmässigt ägnar sig åt farmakologi farmakologi Substantiv vetenskap om läkemedels påverkan hos levande organismer farmakologisk Adjektiv som rör farmakologi farmarklubb Substantiv lag eller sportklubb som är rekryteringsgrund för ett elitlag farmarlag Substantiv detsamma som farmarklubb farmoder Substantiv variant av farmor farmorsmor Substantiv farmors mor farnöte Substantiv följe, sällskap, gemenskap farofull Adjektiv full av fara farofylld Adjektiv fylld av fara farsartad Adjektiv som liknar en fars farsi Substantiv persiska farslynne Substantiv skämtlynne, förmågan att skriva fars farstu Substantiv förstuga, entrén till små privata bostadshus farstubro Substantiv övertäckt trappa med förbygge utanför ytterdörren farstutrapp Substantiv trappa som leder upp till en farstu farstutrappa Substantiv trappa som leder upp till en farstu farsör Substantiv person som författar farser eller spelar i farser fartblind Adjektiv som för stunden instinktivt underskattar den fart med vilken ens fordon (eller liknande) framförs (efter att personen en längre tid färdats i hög(re) fart och vant sig vid detta) fartblindhet Substantiv det att vara fartblind (i bokstavlig eller bildlig mening) fartdåre Substantiv person som gärna kör (alltför) fort (med bil eller annat fordon) fartfylld Adjektiv som färdas med stor hastighet farthinder Substantiv hinder mot alltför hög fart; t.ex. fartgupp farthållare Substantiv löpare vars uppgift är att hålla uppe farten i ett tävlingslopp fartkamera Substantiv automatisk apparat som sitter vid sidan av en bilväg, vänd åt ena hållet och som mäter farten hos de fordon som passerar från den riktningen samt fotograferar de fordon (och förare) som överskrider aktuell hastighetsbegr fartpil Substantiv grafiskt framställning av hastighet med hjälp av en pil fartsyndare Substantiv förare som överskrider hastighetsbegränsningar fartvidunder Substantiv fordon med hög fart fartygsbesättning Substantiv besättning på ett fartyg, d.v.s. de personer som arbetar på fartyget fartygsolycka Substantiv olycka som involverar ett fartyg (till sjöss, t.ex. grundstötning eller kollision mellan två fartyg) fartygsregister Substantiv förteckning över registrerade fartyg i ett land fartökning Substantiv ökning av fart eller takt farvatten Substantiv genom bojar markerad vattenled som visar säkraste och djupaste ställen där fartyg kan gå faryngal Adjektiv som artikuleras med tungroten mot svalget faryngit Substantiv inflammation i svalget (vanligen orsakad av virus eller bakterie) farynx Substantiv svalg fasadklättrare Substantiv person som klättrar upp på yttersidan av en byggnad fasan Substantiv en art (Phasianus colchicus) inom fågelfamiljen fälthöns (Phasianidae); individ av arten fasan fasande Substantiv det att fasa fasaneri Substantiv anläggning där fasaner föds upp (för att släppas fria och jagas) fasangård Substantiv anläggning där fasaner föds upp (för att släppas fria och jagas), eller för att ges skydd från rovdjur fasanjakt Substantiv jakt på fasan fasaväckande Adjektiv som väcker fasa fasces Substantiv spöknippe (med instucken yxa) faschonabel Adjektiv nymodig, på modet fascia Substantiv fibrös bindvävshinna som håller muskler och muskelgrupper på plats fascinator Substantiv en smakfull och ofta frivol huvuddekoration buren i håret av främst kvinnor fascistdiktatur Substantiv diktatur vars makthavare praktiserar fascism fascistoid Adjektiv som påminner om eller liknar fascism fascistregim Substantiv regim styrd av fascister fasett Substantiv rutformig slipad yta fasettera Verb slipa i fasett fasetterad Adjektiv försedd med fasetter, slipad (som en ädelsten), mångsidig fasetterande Substantiv det att fasettera fasförskjuten Adjektiv med förskjuten fas, med fasförskjutning fasförskjutning Substantiv förskjutning i fas (fördröjning) mellan spänning och ström fashionabel Adjektiv elegant, högst modern faskin Substantiv hårt sammanbundet knippe av ris eller grenar (för förstärkningsarbeten m.m.) faskinera Verb beklä med faskiner faskinerande Adjektiv som faskinerar faskism Substantiv nationalistisk och auktoritär politisk ideologi som betonar att individen är underställd statens behov, förknippas ofta med en massrörelse och elitstyre faskist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med faskism faslighet Substantiv det att vara faslig; något som är fasligt fasonera Verb ge viss form fasonsvarv Substantiv svarv som direkt tillverkar (t.ex. stolsben med) en viss form (fason) fasspänning Substantiv spänning mellan en fasledare och neutralledare i ett trefassystem lika med 1/\sqrt{3} gånger huvudspänning eller ca 0.58 gånger huvudspänning fastage Substantiv stort laggkärl, fat fastanställd Adjektiv som har fast anställning fastbinda Verb sätta fast genom att binda rep eller snöre runt sig; ifall runt en person: så att denne inte kan ta sig loss fastemåltid Substantiv enkel måltid under fastlagen fastemånad Substantiv månad under vilken det bland anhängare av en viss tro anbefalles att fasta fastetid Substantiv tidsperiod då man fastar fastgöra Verb göra fast (något), fästa, sätta fast fasthellre Adverb snarare, utan ännu hellre, fastmera, att föredra fasthet Substantiv det att vara fast fasthålla Verb hålla fast, hålla kvar fastighetsbolag Substantiv företag som äger eller förvaltar fastigheter fastighetsförvärv Substantiv förvärv av fastighet fastighetskontor Substantiv kontor (organisation) för förvaltning av (exempelvis en kommuns) egna fastigheter fastighetsköp Substantiv köp av fastighet fastighetsregister Substantiv register (bok, förteckning) över alla fastigheter, deras uppskattade värde (taxeringsvärde), ägare och eventuella inteckningar; som underlag för beskattning fastighetsskatt Substantiv skatt på fastighet fastighetsägare Substantiv person som äger en fastighet fastingen Substantiv stor marknad i Kristinehamn fastklibbad Adjektiv som har klibbats fast fastklistrad Adjektiv som satts fast med hjälp av klister fastlagen Substantiv fastan, tidperiod mellan askonsdagen och påsk fastlagsris Substantiv knippe av kvistar som pyntats med dekorationer som hör till påsken såsom ägg och fjädrar fastlagssöndag Substantiv söndagen före askonsdagen fastlandsstat Substantiv stat på (europeiska) fastlandet (kontinenten) fastmer Adverb i stället snarare fastmera Adverb variant av fastmer fastnagla Verb nagla fast fastnande Substantiv det att fastna fastnubbad Adjektiv som har fästs med nubb fastslagen Adjektiv fäst (fästad) genom slag, fastspikad, fastnitad fastsnöad Adjektiv som sitter fast på grund av snö fastställande Substantiv det att fastställa fastställelse Substantiv det att fastställa något fastsy Verb sy fast fastsätta Verb sätta fast, fästa, montera fasövergång Substantiv en process genom vilken ett ämne byter aggregationstillstånd fatabur Substantiv förrådsbyggnad (bur) för kläder och andra dyrbarheter, skattkammare fataburshustru Substantiv kvinna med överinseende över fataburen fatal Adjektiv som medför mycket negativa följder, synnerligast till en sådan grad som döden fataliedag Substantiv sista dagen för t ex ansökning eller överklagande fatalier Substantiv förfallotid fatalietid Substantiv sista tiden för t ex ansökning eller överklagande fatalism Substantiv ödestro, tro på ett oundvikligt öde fatalist Substantiv anhängare av fatalism fatalitet Substantiv obehaglig händelse fatbur Substantiv variant av fatabur fatig Adjektiv som har en smak av fat fatigera Verb utmatta, trötta ut fatin Adjektiv fattig fatsia Substantiv växtart (Fatsia japonica) härstammande från Japan inom familjen araliaväxter (Araliaceae) ganska populär som krukväxt; individ av denna art fattande Substantiv det att fatta fattas Verb saknas, inte finnas där man tror eller vill att den ska finnas fattbar Adjektiv möjlig att begripa fattbarhet Substantiv det att vara fattbar fattigdomslöfte Substantiv en munks löfte om att leva i frivillig fattigdom fattigpensionär Substantiv fattig pensionär som inte kan försörja sig själv tillräckligt fattlig Adjektiv möjlig att fatta, begriplig fatöl Substantiv öl då det tappas direkt ur ölfatet faun Substantiv skogsgudomlighet med klövar och bockhorn faute Substantiv misstag fauvism Substantiv en konstriktning inom (franskt) måleri i början av 1900-talet favaböna Substantiv bondböna favicon Substantiv ikon som representerar en webbsida favorisera Verb ha som favorit och därför behandla bättre (ofta om personer) favoriserande Substantiv det att favorisera favorisering Substantiv det att favorisera favoritdryck Substantiv den dryck eller någon av de drycker som en viss person eller grupp av personer tycker bäst om favoritidrott Substantiv idrottsgren som talaren tycker bäst om favoritintresse Substantiv det intresse (hobby) som är en persons favorit favoritskådespelare Substantiv den skådespelare eller någon av de skådespelare som en viss person eller grupp av personer tycker bäst om favoritskådis Substantiv favoritskådespelare favoritsport Substantiv idrottsgren som talaren tycker bäst om favoritsysselsättning Substantiv (förekomst av) den aktivitet som en given person tycker allra bäst om att utföra favorittippad Adjektiv mest sannolik att vinna (enligt oddssättare) favvis Substantiv favorit, favorit- favvo Substantiv vardaglig variant av favorit faxkod Substantiv beställningsnummer (kod) för dokument som ska levereras med telefax (fax) faxnummer Substantiv numret av den telefonlinje som en faxapparat är kopplad till och som man slår för att nå den feberaktig Adjektiv som liknar feber; som beter sig som någon med feber feberfri Adjektiv som inte har feber feberhet Adjektiv som har hög kroppstemperatur febernedsättande Adjektiv som sätter ned (minskar) feber febertermometer Substantiv termometer som mäter kroppstemperaturen /vid befarad feber/ feberyra Substantiv tillstånd vid feber då personen yrar febra Verb ha feber febrande Adjektiv som febrar febril Adjektiv hetsig, jäktad, hektisk februaridag Substantiv dag i februari månad februarikväll Substantiv kväll under februari månad februarimorgon Substantiv morgon under februari månad februarinatt Substantiv natt under februari månad februarisnö Substantiv snö som faller i februari februarisol Substantiv sol (solsken, solens närvaro) i februari månad fecit Substantiv (efter konstnärens namn på ett konstverk) har gjort det federalism Substantiv politiskt system där makten är uppdelad på flera nivåer federativ Adjektiv anger en förbundsstat, en federation federerande Substantiv det att federera fedora Substantiv fedorahatt fedorahatt Substantiv slags filthatt med en veckad och jämförelsevis låg krona och ett markerat brätte som går att fälla både uppåt och neråt fedrottning Substantiv feernas drottning feelgoodfilm Substantiv spelfilm som skildrar människor och livet på ett sätt som gör att de som ser filmen känner sig glada och optimistiska feelgoodroman Substantiv roman som ger goda känslor feeri Substantiv (egentligen syn som framtrollats av en fe) sagospel; trolleri feferoni Substantiv en variant av arten spanskpeppar (Capsicum annuum), liksom paprika och chilipeppar feja Verb städa genom att sopa och skura noggrant fejda Verb bråka med någon fejkbild Substantiv bild som är oäkta (men som eventuellt presenteras som om den vore äkta) fejketarian Substantiv En person som påstår sig vara vegetarian men som ändå äter kött (i smyg). fejknyheter Substantiv falska nyheter (i propagandasyfte) som presenteras som fakta fekal Adjektiv som har med avföring att göra fekalier Substantiv avföring, exkrement felaktighet Substantiv det att vara felaktig felanmäla Verb meddela den som är ansvarig att något har gått fel felbedöma Verb bedöma på felaktigt sätt felbeslut Substantiv beslut som anses felaktigt taget felcitera Verb återge ett citat felaktigt feldatera Verb tillskriva eller markera något med fel datum feldatering Substantiv det att feldatera feldrag Substantiv spelat drag som är otillåtet enligt reglerna för pjäsernas rörelse felfortplantning Substantiv process i vilken osäkerhet (fel och approximationer) i indata samt förs vidare genom beräkningar och ger en osäkerhet i utdata felfrihet Substantiv det att vara felfri felik Adjektiv som liknar en fe felkälla Substantiv orsak till fel (i mätning eller funktion) felköna Verb tillskriva någon fel könsidentitet fellah Substantiv bofast jordbrukare i arabvärlden (särskilt i Egypten) felmeddelande Substantiv utmatning från datorprogram vilken informerar om att ett fel har inträffat felparkera Verb parkera (fordon) på otillåtet sätt felparkerad Adjektiv som har parkerats på ett otillåtet sätt felparkering Substantiv parkering (av fordon) på otillåtet sätt felparkeringsavgift Substantiv avgift som kan utfärdas av polis eller parkeringsvakt för fordonsförare som stannat eller parkerat på ett sätt som inte är tillåtet (enligt gällande parkeringsregler) felplacerad Adjektiv placerad på fel ställe felrapport Substantiv (utförlig) rapport om eller beskrivning av ett inträffat fel (som sedan kan skickas till tillverkaren som kan utföra felsökning) felräkning Substantiv det att räkna fel felskjutning Substantiv skottlossning (med dödligt utfall) som bygger på en felaktig identifiering av måltavlan felslagen Adjektiv misslyckad felslut Substantiv slutsats som inte följer logiskt av premisserna i ett resonemang, d.v.s. en slutsats som faktiskt inte måste vara sann bara för att premisserna är sanna felstavning Substantiv det att stava ord fel felsägning Substantiv det att någon (muntligt och oavsiktligt) säger ett ord eller fras med en betydelse som skiljer sig från den avsedda betydelsen felsöka Verb söka efter fel felsökning Substantiv sökning efter felorsak feltolka Verb tolka felaktigt feltolkning Substantiv det att tolka felaktigt femaktstragedi Substantiv tragedi i fem akter femarmad Adjektiv som har fem armar fembarnsfamilj Substantiv familj med (två föräldrar och) fem barn femdagarsvecka Substantiv arbetsvecka omfattande fem arbetsdagar femdubbling Substantiv det att femdubbla; handling som femdubblar något femetta Substantiv fullträff, prickskott, bästa möjliga resultat femfaldig Adjektiv som avser fem av något femgradig Adjektiv med en temperatur eller temperaturskillnad på fem grader (vanligen Celsius) femhundrakronorssedel Substantiv sedel med valören femhundra kronor femhundring Substantiv sedel med belopp om femhundra av odefinierad valuta femhörnig Adjektiv som visar upp fem hörn femhörning Substantiv pentagon, en månghörning med fem hörn femidom Substantiv preventivmedel för kvinnor som förs in i slidan femininitet Substantiv det att vara feminin femininum Substantiv en av klasserna för grammatiskt eller semantiskt genus feminisera Verb göra feminin; ge typiskt kvinnliga karaktärsdrag feminiserad Adjektiv förkvinnligad; förvekligad feminiserande Adjektiv som feminiserar feminisering Substantiv det att feminisera feministisk Adjektiv som handlar om eller stämmer överens med feminism feministiskt Adverb på ett feministiskt sätt feministparti Substantiv parti med feminismen som huvudfråga femkamp Substantiv idrottsgren där deltagarna tävlar i fem olika grenar, mångkamp femkampare Substantiv idrottare som utövar femkamp femkantig Adjektiv som har formen av en femkant, som har fem kanter femklassig Adjektiv som (bara) har fem klasser femkrona Substantiv mynt med värdet 5 kronor femlampsmottagare Substantiv radiomottagare med fem elektronrör (lampor) femling Substantiv ettdera av de syskon som fötts i samma kull/födsel femm Räkneord fem femmastad Adjektiv som har fem master femmil Substantiv 50 km långt skid- eller rullskidslopp femmilslopp Substantiv lopp på en sträcka av 50 kilometer femminutare Substantiv kort paus, rast, uppehåll femminutersutvisning Substantiv fem minuter lång utvisning under pågående match femmänning Substantiv någon av två personer med var sin gammelfar- eller gammelmorförälder som är kusiner med varandra femsetsmatch Substantiv match där vinnaren är den som först vinner tre set (dvs. bäst av fem set) femsiffrig Adjektiv som skrivs med fem siffror (d.v.s. 10 000–99 999 om inledande nollor inte är tillåtna) femsträngad Adjektiv som har precis fem strängar femtal Substantiv en grupp om fem likadana föremål femtegradsekvation Substantiv polynomekvation av gradtalet fem femteklassare Substantiv elev som går i femte klass (vanligen årskurs fem i grundskolan) femteplats Substantiv femte plats femti Räkneord vardaglig stavningsvariant av femtio femtia Substantiv sedel med värdet femtio (kronor eller annan valuta) femtielfte Räkneord vardaglig stavningsvariant av femtioelfte femtielva Räkneord vardaglig stavningsvariant av femtioelva femtikronorssedel Substantiv sedel med valören femtio kronor femtilapp Substantiv variant av femtiolapp, d.v.s. femtiokronorssedel femtioelfte Räkneord anger att något har inträffat ett stort antal gånger femtioelva Räkneord ett stort antal femtioett Räkneord talet 51, ett tal mellan femtio och femtiotvå femtiofem Räkneord talet 55, ett tal mellan femtiofyra och femtiosex femtiofemårig Adjektiv som är femtiofem år gammal; som varat i femtiofem år femtiofemåring Substantiv person som är femtiofem år gammal; något som varat i femtiofem år femtiofyra Räkneord talet 54, ett tal mellan femtiotre och femtiofem femtiokronorssedel Substantiv sedel med valören femtio kronor femtiolapp Substantiv femtiokronorssedel femtionde Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet femtio femtionio Räkneord talet 59, ett tal mellan femtioåtta och sextio femtiosex Räkneord talet 56, ett tal mellan femtiofem och femtiosju femtiosju Räkneord talet 57, ett tal mellan femtiosex och femtioåtta femtiotal Substantiv antal motsvarande ungefär femtio (stycken) femtiotalist Substantiv person född på femtiotalet femtiotalistisk Adjektiv som avser femtiotalet femtiotre Räkneord talet 53, ett tal mellan femtiotvå och femtiofyra femtiotvå Räkneord talet 52, ett tal mellan femtioett och femtiotre femtioårig Adjektiv som är femtio år gammal; som varat i femtio år femtioåring Substantiv person som är femtio år gammal; något som varat i femtio år femtioårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots femtioårsdag femtioåtta Räkneord talet 58, ett tal mellan femtiosju och femtionio femtiplussare Substantiv person som är över femtio år gammal femtiöring Substantiv stavningsvariant av femtioöring femtoampere Substantiv enhet (med beteckningen fA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 10−15 ampere femtocoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas fC och definieras som 10−15 coulomb femtometer Substantiv 1/1015 meter femtondedel Substantiv variant av femtondel femtondel Substantiv 6,66… % av något; en av femton lika stora delar femtonhundrameterslopp Substantiv ett lopp, vanligtvis där man springer, som sträcker sig över 1500 meter femtonhundratal Substantiv 1500-tal femtonig Adjektiv som omfattar fem toner femtontal Substantiv antal motsvarande ungefär femton femtonårig Adjektiv som är femton år gammal; som varat i femton år femtonåring Substantiv person som är femton år gammal; något som varat i femton år femtonårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots femtonårsdag femtusenmeterslopp Substantiv lopp på en sträcka av 5 000 meter femuddig Adjektiv med fem kanter eller spetsar femväxlad Adjektiv med fem växlar femvåningshus Substantiv hus med fem våningar femårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots femårsdag femårsperiod Substantiv period på fem år femöring Substantiv kopparmynt värt fem öre fenacetin Substantiv äldre slags smärtstillande medel i pulverform fendert Substantiv föremål som hängs vid fartygssida i hamn till skydd mot stötar fenedrin Substantiv ett narkotikum (amfetamin) fenetylamin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve fenicier Substantiv invånare i den historiska civilisationen Fenicien fenicisk Adjektiv som rör den forna Fenicien, dess invånare fenicierna eller språket feniciska feniciska Substantiv ett utdött semitiskt språk talat av fenicierna fennicism Substantiv finlandism som har uppkommit genom lån eller påverkan från finska fennoman Substantiv förkämpe för finskt språk och för ursprunglig finsk kultur i Finland fenol Substantiv kemisk förening av kol, väte och syre fenoler Substantiv vissa organiska ämnen, bl a karbolsyra fenomenologi Substantiv en analys av företeelser i verkligheten, vilken ej bygger på teoretiska grunder men är konsistent med dessa grunder. fenomenologisk Adjektiv som har att göra med fenomenologi fenotyp Substantiv iakttagbar egenskap eller karaktäristiskt drag hos en organism, till exempel dess morfologi, uppväxt, biokemiska eller fysiologiska egenskaper, beteende och produkter av beteendet (såsom ett fågelbo) fenotypisk Adjektiv som rör iakttagbara egenskaper eller karaktäristiska drag hos en organism fenylalanin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Phe, F) feodal Adjektiv som kännetecknar feodalism feodalism Substantiv samhälle som präglas av ett visst slags relationer mellan länsherrar och deras vasaller, hierarkiskt samhällssystem feodalsamhälle Substantiv samhälle som präglas av feodalism feodalt Adverb på ett feodalt sätt ferie Substantiv längre ledighet; skollov feriejobb Substantiv jobb som skolelever har under skollov feriekoloni Substantiv sommarkoloni, skollovskoloni, kollo ferm Adjektiv rask, flink ferment Substantiv ett jäsande ämne fermentera Verb att genom användning av ferment förändra, ofta jäsa, ett livsmedel eller läkemedel fermenterande Substantiv det att fermentera fermentering Substantiv det att genom mikroorganismer jäsa ett livsmedel fermion Substantiv en partikel med halvtaligt spinn; inkluderar bl.a. kvarkar och leptoner fermitet Substantiv variant av färmitet fermium Substantiv ett grundämne med atomnummer 100, atommassa 257 och symbolen Fm fernissa Substantiv olja eller lack som ger trä en skyddande och glansig yta feromon Substantiv artspecifikt doftämne (eller specifik doftämnesblandning) som insekter och ryggradsdjur kan utsöndra och som har en kommunikativ funktion inom arten, t ex då honan vill locka till sig en fortplantningspartner ferre Substantiv fest ferrit Substantiv allotrop av grundämnet järn som har rymdcentrerad kubisk kristallstruktur ferritantenn Substantiv antenn för mellanvåg i radiomottagare bestående av en spole med ferritkärna ferronjär Substantiv pannband som omsluter bärarens panna, vanligtvis med en liten juvel hängande i mitten fes Substantiv i huvudsak muslimsk cylinderformad huvudbonad feschli Adjektiv vek, klen eller kraftlös fesk Substantiv fisk fess Substantiv sänkt f; ton med frekvens nära 329,63 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med e och diss fessess Substantiv dubbelsänkt f; ton med frekvens nära 311.13 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med diss och ess festdag Substantiv dag där en fest firas festdiktare Substantiv diktare av tillfällighetspoesi (tillfällespoesi) för fester festdrog Substantiv partydrog festeri Substantiv Ideell, studentdriven organisation som arrangerar festligheter för sina medstudenter festfixare Substantiv person som anordnar fester festivalbesökare Substantiv deltagare/gäst/besökare på en festival festivalgäst Substantiv deltagare/gäst/besökare på en festival festivalstämning Substantiv atmosfär av fest, glädje och gemenskap som ofta uppstår i samband med festivaler eller andra evenemang, men som också kan upplevas i andra sociala sammanhang med liv och festlig stämning festivitas Substantiv feststämning, glans festivitet Substantiv fest, högtidlighet festivo Adverb festligt festklädd Adjektiv som bär festkläder festlokal Substantiv lokal använd till (och avsedd för) att husera fester festmat Substantiv mat som serveras på en fest festmiddag Substantiv större måltid som serveras på en fest festong Substantiv nedhängande blomster- eller bladslinga (som dekoration t ex på byggnader) festprogram Substantiv planerad ordning för händelser under en fest festskrift Substantiv skrift med uppsatser med anledning av ett jubileum (t.ex. någons födelsedag) festspel Substantiv dramatisk eller musikalisk underhållning i syfte att förhöja stämningen vid en fest feststämning Substantiv glad och uppsluppen stämning, som på en (lyckad) fest festtal Substantiv (på förhand skrivet och inövat) tal som hålls under en fest festyra Substantiv upphetsad lycklig sinnesstämning under festlighet feta Substantiv fetaost; grekisk fårost fetaliebröder Substantiv sjörövare i Östersjön under senmedeltiden fetaost Substantiv en sorts ost med grekiskt ursprung fetbladsväxter Substantiv en familj inom ordningen Saxifragales fetglömma Verb kommer aldrig inträffa feting Substantiv bjässe, gigant fetischisera Verb det att göra någon eller något till en fetisch fetischism Substantiv tro hos naturfolk att naturobjekt besitter övernaturliga krafter, eller att något skapat av människohand har makt över människan fetischist Substantiv person med en (eller flera) fetischer fetischistisk Adjektiv som angår fetischism fetlagd Adjektiv fet, tjock, kraftig, överviktig, korpulent fetmarkera Verb framhäva textstycke med tjockare bokstäver fetna Verb bli fetare fetsill Substantiv ung sill som ej har växt färdigt (och därför är tämligen fet) fetstil Substantiv variant av ett teckensnitt som har tjockare linjer fettberg Substantiv ansamling av fett (i avloppsledning) fettbomb Substantiv matvara som innehåller mycket fett fettcell Substantiv huvudsaklig celltyp i fettvävnad, vilken till största delen innehåller en lipiddroppe (främst bestående av triglycerider) fetthalt Substantiv andel fett i ett livsmedel, fettinnehåll fetthaltig Adjektiv som innehåller fett fettinnehåll Substantiv innehåll (massa, koncentration) av fett fettisdag Substantiv i kristen tradition den tredje av de tre dagarna i fastlagen; tisdagen efter fastlagssöndagen; 47 dagar före påsk, vilket innebär att dagen infaller på rörligt datum någon gång mellan 3 februari och 9 mars fettisdagsbulle Substantiv semla/fastlagsbulle fettklump Substantiv klump av fett fettknöl Substantiv svullnad på kroppen i vilken fett har ansamlats fettlever Substantiv medicinskt tillstånd vilket innebär att fetter ansamlas i den drabbades leverceller fettlöslig Adjektiv som löser sig i fetter, oljor och andra stora, opolära ämnen (lipider) fettpärla Substantiv detsamma som en flottpärla fettrik Adjektiv som innehåller en stor mängd fett fettsnål Adjektiv som har en låg fetthalt, som innehåller lite fett fettsyra Substantiv lång, ogrenad och opolär karboxylsyra (utan funktionella grupper utöver karboxylgruppen i ena änden), vanligen bunden till glycerol i fettmolekyl fettväv Substantiv fettvävnad fettvävnad Substantiv specialiserad bindväv som i huvudsak består av fettceller fetved Substantiv kådrik ved fiaker Substantiv droska som finns att hyra; hyresvagn (oftast om utländska, särskilt franska, förhållanden) fial Substantiv litet prydnadstorn på gotiska byggnader fianchettera Verb utföra ett fianchetto fianchetterande Adjektiv som fianchetterar fianchetto Substantiv manöver där en löpare placeras på b2 eller g2 (för vit) eller på b7 eller g7 (för svart) efter att b- eller g-bonden flyttats fram ett eller två steg fibbla Substantiv art i i flera släkten av korgblommiga växter fiberhalt Substantiv andel fibrer av ett blandat innehåll (oftast om livsmedel) fiberpalmlilja Substantiv en växtart (Yucca filamentosa) i familjen sparrisväxter (Asparagaceae); exemplar av denna växt fiberpenna Substantiv giftfri tuschpenna avsedd för barn fiberrik Adjektiv som innehåller mycket (kost)fiber (långa kolhydratkedjor som inte bryts ner i människans (tunn)tarm, annat än möjligen av bakterier, och inte ger människan energi, t.ex. cellulosa) fiberriktning Substantiv den riktning som materialets (träets) fibrer följer fibratus Substantiv en molnart som förkortas fib fibrin Substantiv protein som via enzymet trombin bildas från plasmaproteinet fibrinogen och som bildar fibrintrådar när blodet koagulerar efter en kärlskada fibrinogen Substantiv plasmaprotein som produceras av levern och som via enzymet trombin omvandlas till trådbildande fibrin vid blodkoagulation vid en kärlskada fibroblast Substantiv huvudsaklig celltyp i bindväv, vilken producerar och underhåller bindvävens extracellulära matris fibromyalgi Substantiv idiopatiskt syndrom med okänd eller oklar orsak fibros Substantiv det att fibrös bindväv (ärrvävnad, med mycket kollagen) bildas i en vävnad, vanligen som svar på något skadligt stimuli, t.ex. för att ersätta saknad vävnad efter en vävnadsskada, och eventuellt i stället för att organsp fibrös Adjektiv trådig; som består av bindväv fibula Substantiv spänne eller dräktnål från bronsåldern eller järnåldern fickbok Substantiv häftad och billig version av inbunden bok fickdator Substantiv en till storleken liten dator, tänkt att få plats i en ficka eller kunna vila i handen fickformat Substantiv litet format som passar i fickan fickla Verb lysa med ficklampa fickordbok Substantiv ordbok som ska passa i byxfickan och därför omfattar bara de viktigaste ord i ett språk fickparkera Verb parkera ett fordon i en parkeringsficka fickparkerande Substantiv det att fickparkera fickparkering Substantiv plats längs en bilväg, speciellt märkt och reserverad för en bil att parkera på fickplunta Substantiv plunta fickringning Substantiv uppringning via mobiltelefon som aktiverats av misstag ifrån personens ficka (eller på annat sätt oavsiktligt) fickstöld Substantiv handlingen att någon stjäl något från en person som denne bär på sig eller har med sig i sin omedelbara närhet ficktelefon Substantiv mobiltelefon ficktjuva Verb stjäla ur fickor fiddla Substantiv medeltida stråkinstrument med tre strängar, liknande en fiol fideikommiss Substantiv gods eller annan egendom som förr skulle gå i arv inom släkten enligt givna regler (och inte fick säljas) fideikommissarie Substantiv innehavare av fideikommiss fidus Substantiv inom trav- och galoppsporten benämning på häst som oväntat vinner till högt odds fiendskap Substantiv det att vara fiender fientligt Adverb på ett fientligt sätt fiffighet Substantiv det att vara fiffig; fiffigt beteende figuration Substantiv utsmyckning i musik (då en not upplöses i noter med mindre tidsvärden) figurativ Adjektiv föreställande, avbildande figurera Verb förekomma figurerande Substantiv det att figurera figurin Substantiv mindre prydnadsfigur ofta avbild av djur eller människa figurlig Adjektiv överförd, oegentlig figurnära Adjektiv tättsittande fijian Substantiv person från Fiji eller med fijiansk härkomst fijiansk Adjektiv som rör Fiji, språket fiji eller folket fijianska Substantiv kvinna från Fiji fikabröd Substantiv sött vetebröd som ofta intas till fika fikad Adjektiv som fikat fikande Substantiv det att fika fikapaus Substantiv paus /i arbete/ med fika fikarast Substantiv rast /i arbete/, under vilken fika intages fikastund Substantiv tillfälle under dagen när en person, kanske tillsammans med andra personer, tar en fika fikasug Substantiv (abstinensartat) drag efter att fika fikavagn Substantiv vagn (bord med en eller flera våningar på hjul, vilket dras för hand) fylld med (eller avsedd att fyllas med) födoämnen för fika (till flera personer) fiken Adjektiv med stort och otåligt begär fikonkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia ficus-indica fikonmarmelad Substantiv marmelad gjord på fikon fikonspråket Substantiv kodspråk grundat på korsvis omkastning av ords stavelser fikonträd Substantiv ett träd (Ficus carica), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art fikt Substantiv väsen ur folktron som egentligen saknat trosbakgrund filament Substantiv (tunn) tråd (av något slag) filande Substantiv det att fila filantropi Substantiv (egentligen människovänlighet) välgörenhet filantropisk Adjektiv människovänlig, välgörande filateli Substantiv frimärkssamling, studie av frimärken filatelist Substantiv person med intresse av frimärkssamling, som samlar på frimärken filbunke Substantiv skål med opastöriserad mjölk som orörd fått surna fildela Verb ägna sig åt fildelning fildelare Substantiv person som ägnar sig åt fildelning fildelning Substantiv tillgängliggörande av datorfiler, från en dator till en eller flera andra i samma nätverk filea Verb skära upp i filéer filformat Substantiv uppsättning regler för att spara en viss typ av information till digital fil filharmoni Substantiv musikkärlek filharmoniker Substantiv egentligen musikälskare; medlem av en orkester för seriös musik filharmonisk Adjektiv musikälskande, harmoniälskande filhellen Substantiv vän av grekerna (hellenerna) under det grekiska frihetskriget 1821-1830 filialkontor Substantiv kontor som är underlydande ett huvudkontor, och vanligen beläget på en annan plats filibuster Substantiv person som förhalar ett beslut genom att hålla onödigt långa tal filibustrande Substantiv (presens particip av filibustra) långpratande i fördröjande syfte filigran Substantiv smycke gjort av mycket fina trådar och små kulor filigransarbete Substantiv guldsmedsarbete av fina guld- eller silvertrådar filipin Substantiv nöt med två kärnor filipino Substantiv en sociolekt av språket tagalog som utgör ett av de två officiella språken i Filippinerna filippik Substantiv häftigt angripande tal filippinare Substantiv person från Filippinerna filippinier Substantiv person från Filippinerna eller med filippinsk härkomst filippinsk Adjektiv som rör Filippinerna eller det filippinska folket filister Substantiv kälkborgare, bracka filiströs Adjektiv kälkborgerlig, brackig filked Adjektiv hal, smord, slipprig filler Substantiv material som används för att dryga ut annan massa fillingar Substantiv kalsong filmande Substantiv det att filma filmarkiv Substantiv arkiv som håller filmer tillgängliga för visning eller uthyrning filmatisera Verb göra en film av (en bok, historisk händelse eller liknande) filmatiserande Adjektiv som filmatiserar filmatisering Substantiv film baserad på ett verk som ursprungligen har skapats för ett annat medium; oftast från en bok(serie) filmdebutera Verb (om skådespelare) första gången uppträda på film, göra filmdebut filmduk Substantiv plan, vit yta, t.ex. en uppspänd tygduk, avsedd att användas med en projektor som då projicerar en bild på ytan, t.ex. vid visning av film filmfotograf Substantiv person som har huvudansvaret för bilden i en film filmföreställning Substantiv föreställning där en film visas filmförevisning Substantiv föreställning där en film visas filmgenre Substantiv genre av film filmhistoria Substantiv vetenskapen som studerar den historiska utvecklingen av film filmhistorisk Adjektiv som har att göra med filmhistoria filmhjälte Substantiv karaktär som är huvudperson eller hjälte i en film filminspelning Substantiv inspelning av en film (t.ex. en långfilm) filmis Substantiv filmstjärnekort filmjölk Substantiv ett slags tjock, syrad mjölk filmjölkspaket Substantiv förpackning innehållande en filmjölk filmkamera Substantiv kamera som kan fånga upp och lagra rörliga bilder och ljud i form av film (video) filmklassiker Substantiv film av väldigt hög kvalitet, film som blivit standarden som andra filmer jämförs med filmkritik Substantiv granskande bedömning av film filmkritiker Substantiv person som regelbundet och mer eller mindre yrkesmässigt recenserar filmer filmkännare Substantiv expert på film filmmanuskript Substantiv skriftliga underlag med text och scenanvisningar som utgör grunden för en film filmmusik Substantiv musik som förekommer i film (vanligtvis som bakgrundsmusik) filmmys Substantiv mysig stund med filmtittande (eventuellt med sällskap) filmning Substantiv det att filma filmografi Substantiv systematisk, ofta kronologisk sammanställning av filminspelningar filmpolitik Substantiv politik som rör frågor om film (i synnerhet finansieringen av filmprojekt) filmpolitisk Adjektiv som har att göra med filmpolitik filmpremiär Substantiv första visningen av en film filmrecensent Substantiv person som recenserar film filmrecension Substantiv recension av en film filmregi Substantiv konstnärlig ledning i film filmregissör Substantiv person som ansvarar för regin i en (spel)film, d.v.s. som står för det konstnärliga ledarskapet, tolkar manus och instruerar skådespelare och andra medarbetare med påverkan på slutresultatet filmroll Substantiv karaktär i teaterpjäs eller film filmrulle Substantiv rulle med ljuskänslig remsa av celluloid för användning i (äldre) kamera filmskådespelare Substantiv skådespelare i (spel)film (till skillnad från t.ex. skådespelare på teater eller i tv-serie) filmskådespelerska Substantiv kvinnlig filmskådespelare filmsnutt Substantiv kort video filmstjärnekort Substantiv samlarbild på känd skådespelare filmstudio Substantiv ateljé för filminspelning filmsynopsis Substantiv sammanfattning av innehållet i en film till grund för inspelningen filmtitel Substantiv titel på film filmutbud Substantiv utbud av film filmvetenskap Substantiv metodisk undersökning och akademisk studie av film filmvisning Substantiv visning av en film filnamn Substantiv namn på en fil i en dators filsystem filodeg Substantiv tunn deg gjort på vetemjöl, vatten, salt och matolja filofax Substantiv ett block med hål i där det går metall genom hålen som håller pappersblad där man kan skriva. Man kan använda den som dagbok. Det står om det är högtid eller inte och så finns dagarna som i en almanacka. filogyn Substantiv kvinnovän filogyni Substantiv sympati för kvinnokönet filolog Substantiv person som sysslar med vetenskapen inom språket, i litteraturen filologi Substantiv språkforskning filologisk Adjektiv som rör eller avser filologi filomel Substantiv näktergal filosofem Substantiv filosofisk teori; lärosats filosofera Verb fundera djupsinnigt, begrunda filosofilärare Substantiv lärare som undervisar i filosofi filpaket Substantiv förpackning innehållande en filmjölk filsystem Substantiv sätt att ordna ett lagringsutrymme (till exempel en hårddisk) i hanterbara enheter (filer) filterbubbla Substantiv situation där internetanvändare endast stöter på information och åsikter som överensstämmer med deras egen övertygelse filterförsedd Adjektiv försedd med filter filthatt Substantiv hatt tillverkad av filt filtillägg Substantiv i filnamn avslutande sekvens av (traditionellt tre stycken) tecken (vanligen bokstäver oberoende av skiftläge) som separeras från resten av filnamnet med punkt och som i vissa operativsystem anger filens typ (oformaterad filtpenna Substantiv penna med ett stift av filt som används för att måla eller skriva med filtrat Substantiv vätska som passerat ett filter filtration Substantiv det att en vätska, och eventuellt vissa i vätskan lösta ämnen, på grund av en tryckskillnad (hydrostatisk och eventuellt också (kolloid)osmotisk) pressas genom ett (semipermeabelt) membran, i synnerhet kärlväggen hos blo filtrerande Substantiv det att filtrera filtrering Substantiv det att filtrera; avskilja partiklar eller kemiska ämnen ur en vätska, ofta i avsikt att rena densamma filtrum Substantiv variant av filter filtyp Substantiv typ av fil filtöverdrag Substantiv överdrag av filt t.ex. för att filtrera bort partiklar från dränering, tjäna som skydd mot stötar och repor eller i fuktat skick ge en kylande effekt på en innesluten dryckesflaska fimbul Adjektiv jätte-, mycket stor fimbulvinter Substantiv hård och kall vinter fimmelstång Substantiv skakel; tistelstång fimp Substantiv cigarr- eller cigarettstump fimpning Substantiv det att fimpa finalchans Substantiv möjlighet att ta sig till final (i något tävlingssammanhang) eller den statistiska sannolikheten för detta finalplats Substantiv placering i finalen till en viss turnering finansanalytiker Substantiv person som analyserar företags ekonomiska resultat (i syfte att bestämma vilka som de bör investera i) finansborgarråd Substantiv titel på Stockholms stads borgarråd (kommunalråd) med ansvar för finanser finansierande Substantiv det att finansiera finansieringsplan Substantiv genomtänkt idé för hur något ska finansieras finanskapital Substantiv bankkapital överfört till industrikapital finanskollaps Substantiv sammanbrott av det finansiella systemet finanskonsult Substantiv konsult i frågor som rör finans finansman Substantiv framstående person inom finansbranschen finansmarknad Substantiv marknad där det handlas med värdepapper finansnetto Substantiv resultatet från ett bolags finansiella aktiviteter finanspolitik Substantiv politik som rör hur staten via skatter och användningen av statliga medel påverkar landets ekonomi finanspolitisk Adjektiv som rör finanspolitik finansportfölj Substantiv posten (portfölj) som finansminister finbageri Substantiv konditori finera Verb att utföra finering finering Substantiv rening (framförallt om metall); att få metall till högsta graden av renhet genom att rensa från främmande ämnen finessa Verb göra med finess finfördela Verb dela i mycket små bitar; mala finfördelande Adjektiv som finfördelar fingera Verb låtsa, uppdikta fingeravtrycksläsare Substantiv apparat som läser av fingeravtryck (som del av säkerhetssystem) fingerblomma Substantiv mjuk del av fingerspetsen som bildar mitten vid fingeravtryck fingerborg Substantiv skydd, som man sätter på fingertoppen då man syr, tillverkat av metall, porslin eller plast fingerborgsblomma Substantiv en giftig växtart (Digitalis purpurea) inom familjen grobladsväxter (Plantaginaceae); exemplar av denna art fingerdyna Substantiv den mjuka, mer eller mindre framträdande förhöjningen nära fingertoppen på fingrets insida (med undantag för tummen) fingerfärdig Adjektiv som är mycket skicklig att göra något fingerfärdighet Substantiv det att vara fingerfärdig fingerlik Adjektiv lik en hands fingrar fingerlikt Adverb på ett fingerlikt sätt fingerlös Adjektiv utan fingrar fingeropuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Maihueniopsis clavarioides fingerpulla Verb onanera fingerskiva Substantiv mekanism för att slå siffror på telefoner från 1900-talet fingerspets Substantiv yttersta änden av ett finger fingerspetskänsla Substantiv intuitiv och väl utvecklad känsla för något fingersättning Substantiv fingrarnas placering på ett musikaliskt instrument, t.ex. piano eller gitarr fingertoppskänsla Substantiv intuitiv och väl utvecklad känsla för något fingervante Substantiv vante med enskilt utrymme för varje finger fingervisning Substantiv försiktig antydan fingervårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria elongata finhacka Verb skära i mycket små bitar finhackad Adjektiv hackad i mycket små bitar finhet Substantiv det att vara fin; finhetsgrad finhyllt Adjektiv med fin, vacker hy finhäckla Substantiv häckla med fint (ej grovt) mönster; cirka 100 nålar per kvadrattum eller 2 mm inbördes avstånd finis Substantiv fin person finish Substantiv slutkamp, slutspurt finissage Substantiv högtidlig avslutning av en utställning finit Adjektiv ändlig, av begränsad storlek finjustera Verb göra små ändringar i något (som redan är i stort sett rätt) så att det blir alldeles rätt finjusterande Adjektiv som finjusterar finjustering Substantiv det att finjustera något finjärn Substantiv järn (som produkt från järnverk, valsverk) i små dimensioner: bandjärn, järntråd, spik finkalatea Substantiv en växtart (Calathea ornata) inom familjen strimbladsväxter (Marantaceae); exemplar av denna växt finkalibrig Adjektiv som har en liten kaliber finkam Substantiv kam med fin (tät) tandning, luskam finkar Substantiv en fågelfamilj (Fringillidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) finkel Substantiv ofullständigt renat brännvin, ibland om finkelolja finkem Substantiv kemiska kolonialvaror för användning på eller i kroppen, t.ex. tandkräm eller shampoo finklippt Adjektiv klippt i mycket små bitar finkornig Adjektiv med mycket små korn finkornighet Substantiv det att vara finkornig finkänslighet Substantiv det att vara finkänslig finkänsligt Adverb med ömhet, på ett finkänsligt sätt finlandism Substantiv språkdrag, ord eller uttryck som är speciellt för finlandssvenska, främst dito som används av finlandssvenskar men ej rikssvenskar (sverigesvenskar) finlandsfärja Substantiv färja som trafikerar en hamn i Finland finlandskille Substantiv samma som finlandspojke finlandspojke Substantiv finlandskille; en estnisk frivillig i Finlands försvarsmakt i kriget mot Sovjetunionen, i synnerhet i det så kallade fortsättningskriget finlandsresa Substantiv resa till Finland finlandssvensk Adjektiv som rör, utmärker eller härstammar från den folkgrupp i Finland som har svenska som modersmål finlir Substantiv elegant spel där man ger akt på detaljerna finlira Substantiv spela elegant där man ger akt på detaljerna finländare Substantiv person, i synnerhet man, från Finland utan hänsyn till vilken språkgrupp personen tillhör finländsk Adjektiv som hänför sig till Finland finländska Substantiv en kvinnlig medborgare i Finland, oavsett till vilken språkgrupp hon tillhör finmaskig Adjektiv som har fina maskor finnbygd Substantiv mer eller mindre bebyggd omnejd som bebos av finnar finnklint Substantiv en art (Centaurea phrygia) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten finnklint finnmarksmaskros Substantiv en art (Taraxacum norvegicum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten finnmarksmaskros finnpajsare Substantiv finländare finnskog Substantiv (relativt otillgängligt och tidigare obruten) skogsmark i mellersta Sverige och sydöstra Norge dit skogsfinnar (svedjefinnar) flyttade under 1600-talets början; av finnar bebodd skogsmark finnskogspols Substantiv slags folkdans och musik därtill från svensk-norska gränstrakterna av Värmland och Hedmark fylke finputsa Verb ta bort mindre ojämnheter finputsning Substantiv det att finputsa något, d.v.s. det att noggrant göra små ändringar på något som redan är bra eller nästan klart, så att det blir perfekt eller helt klart (eller åtminstone bättre) finrum Substantiv rum i bostad som används vid högtidliga tillfällen finsittning Substantiv slags gasque av mer förnäm karaktär med stiligare klädsel finskbyggd Adjektiv byggd i Finland finskfödd Adjektiv född i Finland finskhet Substantiv det att vara finsk finsklärare Substantiv lärare som undervisar i finska finsko Substantiv fin, ofta dyr, sko som man oftast tar på sig vid mer högtidliga eller förnäma tillfällen finskregistrerad Adjektiv registrerad i Finland finskspråkig Adjektiv som talar finska finskspråkighet Substantiv det att vara finskspråkig finsktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket finska finsktillverkad Adjektiv tillverkad i Finland finsmakare Substantiv person som är mycket kräsen och kräver den högsta kvaliteten fintlig Adjektiv fyndig (i fråga om att finna utvägar), påhittig, knepig, finurlig; även om sak; sinnrik; förr även allmännare: som visar uppfinningsrikedom fintlighet Substantiv egenskap(en) att vara fintlig; även (i synnerhet i pl.) konkretare: drag av eller exempel på denna egenskap; förr även: uppfinningsrikedom fintärnad Adjektiv skuren i små tärningar finurlig Adjektiv uppfinningsrik, påhittig, fyndig, knepig, fiffig finurlighet Substantiv det att vara finurlig; något som är finurligt fiolbyggare Substantiv person som bygger fioler fiolelev Substantiv elev som lär sig spela fiol fiolfikus Substantiv en växtart (Ficus lyrata), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art fiolhals Substantiv den smala, utstickande del på en fiol som sträcker sig från kroppen till snäckan, och på vilken greppbrädan är fäst fiollärare Substantiv person som undervisar i fiol fiollåda Substantiv hårt fodral för transport och skydd av en eller fler fioler fiolmusik Substantiv musik som helt eller främst utgörs av fiolspel fiolskruv Substantiv var och en av de vridbara skruvar vid fiolens snäcka som används för att fästa och stämma strängarna fiolspelare Substantiv violinist; person som spelar fiol fiolsträng Substantiv sträng på (eller avsedd för) fiol fiolstråke Substantiv stråke för fiol fipplande Adjektiv som fipplar firare Substantiv person som firar firmabil Substantiv bil som ägs av en firma firmafest Substantiv fest för medarbetarna på ett (mindre) företag firmament Substantiv himlafäste, himlavalv firmanamn Substantiv (skyddat) namn på företag firmatecknare Substantiv person med befogenhet att företa rättshandlingar (exempelvis att ingå avtal) för ett företags räkning firn Substantiv årsgammal, grovkornig snö där flingorna har blivit mer avrundade; mellanstadium när snö blir till glaciäris (övergången till is sker när kornen packats tillräckligt tätt, på grund av tryck) firnsnö Substantiv synonym till firn firre Substantiv fisk fischy Substantiv damhalsduk av mycket tunt tyg eller spetsar fisförnäm Adjektiv (vardagligt) överdrivet högfärdig, mallig, fin i kanten fisförnämhet Substantiv det att vara fisförnäm fisig Adjektiv liten och menlös; som inte har någon effekt eller verkan fiskad Adjektiv som har fiskats fiskafänge Substantiv fångst bestående av fisk; fiske fiskal Adjektiv fiskalisk fiskalisk Adjektiv som rör statskassan fiskande Substantiv det att fiska fiskarkatt Substantiv en art (Prionailurus viverrinus) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten fiskarkatt fiskart Substantiv art inom klassen broskfiskar eller benfiskar fiskauktion Substantiv auktion där enbart fisk auktioneras fiskben Substantiv ben (del av skelett) hos fisk fiskbensmönster Substantiv mönster som påminner om fiskben fiskbestånd Substantiv antal av fiskar som lever i ett fiskevatten fiskbulle Substantiv bulle av färs av fiskkött; säljs i sås som konserv fiskburgare Substantiv hamburgare där köttet bytts ut mot fisk fiskdisk Substantiv disk med fisk till försäljning fiskdöd Substantiv plötslig död av fisk fiskeby Substantiv litet samhälle som livnär sig på fiske fiskedrag Substantiv ett typ av bete som används vid spöfiske fiskefartyg Substantiv fartyg som används av fiskare fiskeförbud Substantiv förbud mot att fiska fiskegräns Substantiv gräns av ett område där det är tillåtet att fiska fiskehatt Substantiv mjuk slags hatt för att skydda mot solen, oftast med ett vitt brätte fiskekort Substantiv kort som ger innehavaren rätt att fiska i ett visst vatten fiskekutter Substantiv typ av fiskebåt; kutter som används av fiskare fiskekvot Substantiv kvot som reglerar hur mycket fisk som kan fångas fiskeläge Substantiv kustsamhälle vars befolkning till stor del livnär sig på fiske fiskenät Substantiv variant av fisknät fiskeplats Substantiv plats där man kan fiska fiskepolitik Substantiv politik som rör frågor om fiske fiskeredskap Substantiv verktyg som används när man fångar fisk eller andra djur som lever i havet fiskeri Substantiv fiske i stor skala fiskeripolitik Substantiv politik som rör frågor om fiskeri fiskeripolitisk Adjektiv som har att göra med fiskeripolitik fiskesamhälle Substantiv samhälle där fiske är viktigaste näringsgren fiskespö Substantiv avlång, ofta metalliskt, spö som används vid fiske fiskestopp Substantiv tillfälligt förbud mot att fiska fiskevatten Substantiv vatten i vilket fiskar lever som man får fiska fiskexport Substantiv export av fisk fiskfamilj Substantiv familj inom djurgruppen fiskar fiskfärs Substantiv färs av fisk fiskgjuse Substantiv en art (Pandion haliaetus) inom fågelfamiljen fiskgjusar (Pandionidae); individ av arten fiskgjuse fiskhandlare Substantiv person som till yrket säljer fisk fiskhåv Substantiv handhållen håv avsedd för fisk, till exempel vid fiske eller i akvarium fisklever Substantiv lever hos en fisk fiskleverolja Substantiv olja som framställts ur fisklever fiskmacka Substantiv vardagligt för fisksmörgås fiskmat Substantiv mat för fiskar fisknät Substantiv nät avsett att användas till fiske fiskpinne Substantiv en rektangulär fiskbit som panerats fiskrens Substantiv restprodukter från rensning av fisk fiskrestaurang Substantiv restaurang som specialiserar sig på fiskrätter fiskrik Adjektiv rik på fisk, som innehåller många fiskar fiskrätt Substantiv maträtt som innehåller fisk fiskrökeri Substantiv anläggning för rökning av fisk fisksmörgås Substantiv smörgås med pålägg bland annat bestående av fisk fisksoppa Substantiv soppa, i vilken någon sorts fisk är en mycket viktig ingrediens fiskstim Substantiv större grupp av fiskar som simmar nära varandra fisksås Substantiv sås avsedd för maträtter med fisk fisktrappa Substantiv passage för fisk förbi damm eller vattenfall fisktärna Substantiv en art (Sterna hirundo) inom fågelfamiljen tärnor (Sternidae); individ av arten fisktärna fiskyngel Substantiv avkomling till fisk; fisk i tidigt stadium i dess utveckling fiskägg Substantiv ägg från en fisk fisködla Substantiv något av de många vattenlevande kräldjur som hör till utdöda ordningen ”fisködlor” (Ichthyosauria) som levde på jorden under jura-perioden fisködlor Substantiv utdöd grupp kräldjur med det vetenskapliga namnet Ichthyosauria fiss Substantiv höjt f; ton med frekvens nära 269,99 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med eississ och gess fissil Adjektiv klyvbar fission Substantiv klyvning av en tung atomkärna till två lättare kärnor fissionsenergi Substantiv energi som kommer från klyvning av atomkärnor fississ Substantiv dubbelhöjt f; ton med frekvens nära 392.00 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med g och assess fissur Substantiv kroppsskada i form av en spricka fistel Substantiv icke-normal förbindelse mellan två organ i människokroppen fitt Substantiv fett fittamad Substantiv smörgås fittemad Substantiv variant av fittamad fittmössa Substantiv rosa mössa som är formad likt en fitta fittonia Substantiv en växtart (Fittonia albivenis) inom familjen akantusväxter (Acanthaceae); individ av denna art fixande Substantiv det att fixa fixarhelg Substantiv helg då man (inom en folkrörelse) samlas för att (oavlönat) fixa saker fixativ Substantiv medel att fästa färgstoff (t ex kritteckning) mot utsuddning fixerande Substantiv det att fixera fixeringsbild Substantiv bild med figurer som man upptäcker först sedan man fixerat bilden en stund fixeringspuder Substantiv puder som används till att fixera en makeup fixiecykel Substantiv cykel utan frihjulsfunktion, utan där tramporna är låsta till att rotera med bakhjulet fixpunkt Substantiv givet en funktion som avbildar en mängd på sig själv, en sådan punkt som inte förflyttas av denna funktion fixstjärna Substantiv himlakropp med skenbart konstant läge i förhållande till andra himlakroppar fjams Substantiv trams, fjomp fjantighet Substantiv det att vara fjantig; något som är fjantigt fjellsprengning Substantiv bergsprängning fjolgammal Adjektiv som föddes i fjol fjollighet Substantiv det att vara fjollig; fjolligt uttalande eller liknande fjolårskalv Substantiv ungdjur som föddes i fjol fjolårssegrare Substantiv vinnare från året före fjomp Substantiv person som är fjompig; fjantig och feg person fjompa Substantiv kvinnlig tok fjompe Substantiv manlig tok fjompig Adjektiv fjantig, larvig /speciellt med tanke på rädsla/ fjong Substantiv fart, energi fjor Adverb som betecknar förra året fjordhäst Substantiv hästras som ursprungligen kommer från Norge fjording Substantiv synonym för fjordhäst fjortis Substantiv person i lägre tonåren (omkring 14 år) eller äldre person som uppvisar omoget beteende fjortondedel Substantiv variant av fjortondel fjortondel Substantiv en av fjorton lika stora delar (7,142857... procent) av någon/något fjortonhundratal Substantiv 1400-tal fjortonårig Adjektiv som är fjorton år gammal; som varat i fjorton år fjortonåring Substantiv person som är fjorton år gammal; något som varat i fjorton år fjortonårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots fjortonårsdag fjucka Substantiv hål eller fördjupnad efter att man använt en kil fjun Substantiv kort och fint hårstrå (särsk. på barn) fjunig Adjektiv som har fjun på sig, luden fjutt Substantiv något mycket litet och svagt, en ynklig kraft, en lös spark fjutta Verb avgiva eller åstadkomma det ljud som återgives med interjektionen ”fjutt” fjuttig Adjektiv alltför liten och värdelös; så minimal att den är en besvikelse fjäderboll Substantiv boll av gåsfjädrar som används för att spela badminton fjäderbräken Substantiv en växtart (Nephrolepis cordifolia) inom familjen spjutbräkenväxter (Lomariopsidaceae) inom divisionen ormbunkar; exemplar av denna art fjäderbuske Substantiv fjäderknippe fjäderdräkt Substantiv fjäderbeklädnad på fågel fjäderflickslända Substantiv individ inom taxonomiska familjen fjäderflicksländor (Platycnemididae) fjäderfä Substantiv fåglar som hålls som husdjur fjäderfäavelsförening Substantiv förening för fjäderfäavel fjädergräs Substantiv en växtart (Stipa pennata), i familjen gräs (Poaceae); exemplar av denna art fjäderhamn Substantiv fågelskepnad fjäderkalla Substantiv en växtart (Thaumatophyllum bipinnatifidum, även kallad Philodendron bipinnatifidum) vanlig som krukväxt inom familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art fjäderklädd Adjektiv klädd i fjädrar; med fjäderskrud fjäderknippe Substantiv knippe av fjädrar som prydnad på hatt, hjälm eller huvud fjäderkonstant Substantiv konstant som anger en fjäders elastiska egenskap; konstanten k i uttrycket F=−kx där F är kraften hos fjädern och x är utslaget fjäderlätt Adjektiv som har mycket låg vikt (som en fjäder hos en fågel); mycket lätt (i någon mening); med mycket låg vikt (i någon mening) fjädermygga Substantiv individ av någon art inom familjen fjädermyggor (Chironomidae) fjädermyggor Substantiv en familj av insekter (Chironomidae) i ordningen tvåvingar (Diptera) fjäderpenna Substantiv större fjäder med grovt skaft fjäderskrud Substantiv uppsättning fjädrar som en fågel har på kroppen fjäderstål Substantiv stål som har egenskaper som behövs för tillverkning av fjädrar fjädertång Substantiv pincett, liten tång med fjädrande skänklar fjädervikt Substantiv viktklass i boxning och brottning fjäderviktare Substantiv atlet i fjäderviktklassen fjädervilt Substantiv fågel som kan jagas fjädervåg Substantiv mätinstrument för kraft, baserat på fjäder som följer Hooks lag fjädervårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria parkinsonii fjädra Verb elastiskt ändra form eller ge efter för tryck (samt återgå till ursprunglig form när trycket släppt) fjädring Substantiv system av fjädrar, stötdämpare med mera som länkar samman ett fordon med dess hjul fjälla Substantiv fästmö, flickvän fjällabb Substantiv en art (Stercorarius longicaudus) inom fågelfamiljen labbar (Stercorariidae); individ av arten fjällabb fjällarnika Substantiv en art (Arnica angustifolia) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten fjällarnika fjällbinka Substantiv en art (Erigeron uniflorus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten fjällbinka fjällbjörk Substantiv ett trädslag (Betula pubescens var. czerepanovii), en varietet till glasbjörken i släktet björkar; exemplar av denna varietet fjällbjörkskog Substantiv skog företrädesvis bestående av fällbjörkar fjällbonde Substantiv bonde som har sin bondgård i en fjälltrakt fjällbräsma Substantiv en art (Cardamine bellidifolia) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten fjällbräsma fjällbäck Substantiv bäck belägen i fjäll fjälldraba Substantiv en art (Draba daurica) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten fjälldraba fjällfisk Substantiv fisk vars kropp är täckt av fiskfjäll fjällformig Adjektiv som till formen liknar ett fjäll fjällfri Adjektiv som saknar fjäll (alla definitioner) fjällförare Substantiv person som visar vägen till fjälls fjällförgätmigej Substantiv en art (Myosotis decumbens) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten fjällförgätmigej fjällgräshoppa Substantiv en gräshoppsart (Melanoplus frigidus) inom underfamiljen Melanoplinae; individ av arten fjällgräshoppa fjällgås Substantiv en art (Anser erythropus) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten fjällgås fjällig Adjektiv som är täckt med fjäll (på till exempel en fisk eller ödla) fjällkattfot Substantiv en art (Antennaria alpina) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten fjällkattfot fjällkrassing Substantiv en art (Braya linearis) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten fjällkrassing fjällkvanne Substantiv en underart (Angelica archangelica subsp. archangelica) till växtarten kvanne; individ av denna underart fjällmaskros Substantiv individ av någon av arterna inom sektionen Taraxacum av släktet Taraxacum i växtfamiljen korgblommiga växter fjällmosaikslända Substantiv en insektsart (Aeshna caerulea) i familjen mosaiktrollsländor (Aeshnidae) i ordningen trollsländor (Odonata); individ av denna art fjällnoppa Substantiv en art (Gnaphalium supinum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten fjällnoppa fjällpipare Substantiv en art (Charadrius morinellus) inom fågelfamiljen pipare och vipor (Charadriidae); individ av arten fjällpipare fjällrik Adjektiv med hög förekomst av fjäll (berg); där det finns mycket berg fjällripa Substantiv en art (Lagopus muta) inom fågelfamiljen fälthöns (Phasianidae); individ av arten fjällripa fjällruta Substantiv lågväxt flerårig ört (Thalictrum alpinum) som ingr i rutasläktet inom ranunkelväxter fjällräv Substantiv däggdjursart (Vulpes lagopus) inom familjen hunddjur (Canidae) fjällskivling Substantiv namn på flera arter av svamp, varav den mest kända är stolt fjällskivling fjällskråp Substantiv en art (Petasites frigidus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten fjällskråp fjällskära Substantiv arten (Saussurea alpina) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av denna art fjällstuga Substantiv stuga på fjället; till övernattning för vandrare fjälltopp Substantiv toppen av ett fjäll (berg) fjälltrav Substantiv en art (Arabis alpina) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten fjälltrav fjälluggla Substantiv en art (Bubo scandiacus) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten fjälluggla fjällvandrare Substantiv person som vandrar i fjället fjällvandring Substantiv vandring i fjället fjällvråk Substantiv en art (Buteo lagopus) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten fjällvråk fjälster Substantiv rengjorda djurtarmar från gris, får eller nötkreatur som används som korvskinn fjär Adjektiv högdragen, stolt fjärd Substantiv öppen del av skärgård eller havsvik fjärdedelsfyrkant Substantiv relativ längdenhet som motsvarar fjärdedelen av bredden på en helfyrkant fjärdedelsnot Substantiv not med ett notvärde som räcker ett taktslag i fyra fjärdedelstakt fjärdedomare Substantiv den domare som är minst aktiv i spelet och vars huvuduppgifter är att se till att båda lagens beteende i den tekniska zonen och i avbytarbåset är bra och att informera huvuddomaren om när det är byte, fjärdedomaren har o fjärdegradsekvation Substantiv polynomekvation av gradtalet fyra fjärdeklassare Substantiv elev som går i fjärde klass (vanligen årskurs fyra i grundskolan) fjärdepar Substantiv position i travlopp, bakom tredjepar fjärdeplats Substantiv fjärde plats fjärdeårsstudent Substantiv student (vid t.ex. högskola eller universitet) som går sitt fjärde år på utbildningen (d.v.s. det är mer än tre år men mindre än fyra år sedan studenten påbörjade utbildningen) fjärding Substantiv fjärdedel, till exempel om fjärdedels härad eller fjärdedels hemman fjärdingsman Substantiv från 1500-talet ett förtroendeuppdrag och från 1800-talet en lägre statlig deltidstjänst (sysslade bland annat med indrivning, polisverksamhet, och vägtillsyn; avskaffades och införlivades i polisen under första halvan a fjärilsart Substantiv art inom ordningen fjärilar (Lepidoptera) fjärilseffekt Substantiv det att en marginell påverkan i en del av ett system kan få stora och oförutsägbara effekter (eventuellt någon annanstans i systemet) vid en senare tidpunkt fjärilsfamilj Substantiv familj inom klassen fjärilar fjärilshund Substantiv en liten hundras fjärilshåv Substantiv handhållen håv avsedd för att fånga fjärilar eller andra insekter fjärilsim Substantiv simsätt där båda armarna samtidigt förs i en cirkel och fötterna sparkas upp och ner fjärilsmina Substantiv truppmina med vingar som släpps från flygplan fjärma Verb förflytta sig i riktning bort från något/någon annan fjärrhandel Substantiv långväga handel fjärris Substantiv fjärrkontroll fjärrkontrollsbatteri Substantiv elektriskt batteri för en fjärrkontroll fjärrkyla Substantiv storskalig metod för produktion och distribution av kyla fjärrlån Substantiv lån av en bok från ett avlägset bibliotek fjärrstyra Verb kontrollera en apparat på distans (t.ex. via Internet eller via IR- eller radiokommunikation) fjärrstyrning Substantiv styrning på avstånd (fjärran), det att fjärrstyra något fjärrsynt Adjektiv som kan skåda längre än vad ögat naturligt brukar kunna, som kan se ovanligt långt fjärrtåg Substantiv persontåg som färdas över längre sträckor fjärrtågklarerare Substantiv person som sköter tågledningen och säkerheten över ett större område från en driftledningscentral fjärrundervisning Substantiv undervisning där lärare och elever deltar i realtid ehuru de befinner sig på olika platser (och kommunicerar över videolänk) fjärrvapen Substantiv vapen för att angripa mål på fjärravstånd (avstånd utöver närkamp/handgemäng), det vill säga på avstånd som är större än den fysiska räckvidden för användaren som håller i själva vapnet; vanligen avseende vapen som inkor fjärrvärme Substantiv storskalig metod för produktion och distribution av värme fjärrvärmeanläggning Substantiv anläggning för fjärrvärme fjärrvärmenät Substantiv system av rörledningar för transport av varmt vatten mellan ett värmeverk eller ett kraftvärmeverk och till konsumenterna fjärsing Substantiv en fiskart (Trachinus draco) i familjen fjärsingfiskar (Trachinidae); individ av fjärsing fjärta Verb ljudligt släppa ut gas genom ändtarmen fjärtande Substantiv det att fjärta fjäsk Substantiv inställsamhet, kryperi fjäskande Substantiv det att fjäska fjäskig Adjektiv som fjäskar fjäskighet Substantiv det att vara fjäskig fjätter Substantiv bojor; något som binder fast eller låser fast en person fjättra Verb binda fast (någon) fjättrande Substantiv det att fjättra fjåned Adjektiv fånig fjång Substantiv ståfräs fjårålder Substantiv fjäril fjöla Verb urinera fjönt Substantiv fjant, löjlig person fjönta Substantiv fjanta sig, larva sig fjönted Adjektiv fjantig, töntig fjös Substantiv ladugård, fähus fjösbent Adjektiv med fjädrar på benen flabb Substantiv högt (okontrollerat) skratt flabba Verb skratta dumt flabbig Adjektiv som brukar flabba flacka Verb bli flack(are) flackhet Substantiv det att vara flack fladder Substantiv det att fladdra; fladdrande rörelse fladdermina Substantiv jordmina, fältmina med svagare laddning fladdrig Adjektiv som ofta fladdrar fladdrighet Substantiv det att vara fladdrig flaga Verb lossna i flagor (t.ex. om färg) flagell Substantiv organliknande utskott som finns på vissa eukaryotiska och prokaryotiska celler flagellant Substantiv person som piskar och plågar sig själv för att pina sin syndiga kropp och därigenom tror sig kunna få Guds förlåtelse flagellerande Substantiv det att flagellera flageolett Substantiv spelteknik på musikinstrument som delar upp den vibrerande ljudkällan (som en sträng eller en luftpelare i ett blåsrör) i två eller flera svängningsbukar flaggbränning Substantiv handlingen att tända eld på en flagga flaggdag Substantiv högtidsdag som uppmärksammas genom allmän flaggning flaggman Substantiv amiral, viceamiral och konteramiral flaggparad Substantiv högtidlig marsch med flaggor flaggstångsknopp Substantiv rund, oftast guld eller gul knopp på toppen av en flaggstång flaggstångsslinga Substantiv ljusslinga (lysande juldekoration) för flaggstång flagna Verb slitas ut, vittra, smulas itu; oftast om färgflagor som lossnar flagrant Adverb på ett flagrant sätt flajer Substantiv pappersblad med budskap som fördelas till förbigående flakbil Substantiv lastbil med (platt) flak (och eventuellt lämmar och kapell) flakcykel Substantiv lastcykel, utrustad med flak flakmoped Substantiv moped med ett flak för transporter flakmoppe Substantiv flakmoped flakong Substantiv mindre flaska, mestadels av slipat glas, ofta för parfym flambera Verb hälla sprit över en maträtt och sedan tända på, för att låta alkoholen brinna upp flamboyant Adjektiv som kännetecknas av fiskblåsor flamboyantstil Substantiv sengotisk stil med flamliknande (fiskblåsaliknande) ornament flamenco Substantiv en känslostark musikstil karaktäristiskt framförd med handklapp, gitarrer och cajon som uppkommit i Spanien influerad av bl.a. indisk, nordafrikansk och medelhavsk musik flamencodansare Substantiv person som dansar flamenco flamencomusik Substantiv musik av genren flamenco flamencomusikant Substantiv musiker som spelar flamenco flamkol Substantiv stenkol som avger 40-43 % flyktiga gaser och som brinner med klar låga flamländare Substantiv person, i synnerhet man, från Belgien som tillhör den nederländskspråkiga folkgruppen flamländsk Adjektiv som rör Flandern i Belgien, dess befolkning flamländarna eller flamländskan flamländska Substantiv den nederländska dialekt som talas i Flandem regionen i Belgien flammig Adjektiv som skiftar i olika nyanser (på ett sätt som påminner om flammor); färgmässigt ojämn flams Substantiv ohämmat och barnsligt lekande beteende med högljudda, häfta rörelser och läten och låg disciplin, inte sällan med inslag av (ibland våldsamt) skrattande flamsa Verb bete sig ohämmat och barnsligt lekande med högljudda, häfta rörelser och läten och låg disciplin, inte sällan med inslag av (ibland våldsamt) skrattande flamsande Adjektiv som flamsar flamsig Adjektiv som kännetecknas av ohämmat och barnsligt lekande beteende med högljudda, häfta rörelser och läten och låg disciplin, inte sällan med inslag av (ibland våldsamt) skrattande flamsk Adjektiv flamländsk flandrisk Adjektiv som har att göra med Flandern flane Substantiv stolpskott, idiot; dum och irrationell (mans-)person flanell Substantiv mjukt ylletyg flanellograf Substantiv tygklädd tavla till hjälp vid undervisning flanellskjorta Substantiv skjorta av flanell flanera Verb vandra omkring utan (till synes) syfte eller mål flankera Verb vara placerad på båda sidor om någon eller något flankvinkel Substantiv vinkel på gängorna på en skruv sedda i profil flanör Substantiv person som flanerar, som sysslolös promenerar omkring (och oengagerat betraktar omgivningen) flanörstråk Substantiv väg (i stad) avsedd att promenera på flark Substantiv glänta i en myr med mer vatten och mindre växter än omgivningen flarn Substantiv tunn skiva; något mycket lätt och bräckligt flarra Substantiv flaska flashbackare Substantiv person som använder internetforumet Flashback flashig Adjektiv flott och anslående flashminne Substantiv transistorbaserat minne som används i mobiltelefon, digitalkamera, usb-minne eller annan vardagselektronik flaskbarn Substantiv barn uppfött på nappflaska, alltså ett barn som inte ammats flaskborste Substantiv typ av borste som används för rengöring av flaskor eller liknande kärl med liten öppning flaskformig Adjektiv formad som en flaska flaskhals Substantiv övre smalare del på en flaska flaskhalseffekt Substantiv plötslig minskning av en populations storlek följd av ny tillväxt flasklilja Substantiv en växtart (Beaucarnea recurvata) inom familjen sparrisväxter (Asparagaceae); exemplar av denna art flaskpost Substantiv kommunikationssätt i vilket man skickar ett meddelande genom att sätta ett skrivet papper i en flaska, försegla flaskan och släppa den i ett vattendrag, sjö eller hav flaskskepp Substantiv modellskepp som är byggt inuti en flaska flaskvis Adverb mätt i mängd av flaskor flasköppnare Substantiv verktyg för att ta bort kapsylen från en flaska flatbottnad Adjektiv (oftast om båt, kärl) som har flat botten flathet Substantiv det att vara flat (i betydelsen platt) flatulens Substantiv utsläpp av en blandning av gaser som kommer ut ur ändtarmen flatulera Verb släppa ut gas genom ändtarmen, pressa ut gaser från tarmen flatulerande Adjektiv som flatulerar flau Adjektiv med föga omsättning, matt, trög flaxig Adjektiv med oberäkneligt beteende eller rörelsemönster, ostadig fleece Substantiv ett konstfibertyg med ruggad yta som i huvudsak används till plädar och fritidskläder flegma Substantiv tröghet, trögsinthet; sävlighet flegmatiker Substantiv sävlig person flegmatisk Adjektiv trög, trögsint; sävlig flegmonös Adjektiv med en appendixlumen som är fylld av pus och där varet även infiltrerar in i appendixvävnaden flensost Substantiv stavningsvariant av flänsost flenår Substantiv ett år när isskorpa (flen) på snötäcket hindrar renen att komma åt att äta renlaven fleras Pronomen genitiv av flera flerbarnsskam Substantiv skamkänsla kring att ha flera barn på grund av diskussioner om miljöförstöringen flerbarnstillägg Substantiv extra tillägg till barnbidraget för familjer med flera barn flerbostadshus Substantiv hus som inhyser flera separata lägenheter flercellig Adjektiv som består av fler än en cell flerdimensionell Adjektiv som har fler än två dimensioner flerfald Substantiv flertal av något flerfaldig Adjektiv förekommande eller upprepad o. d. flera gånger; av flera olika slag; på flera olika sätt; i pl.: flera olika, äv.: åtskilliga flerfamiljshus Substantiv bostadshus med flera lägenheter flerfilig Adjektiv som har mer än en fil; (om större väg) som har fler än två körfält i vardera körriktningen flerfärgad Adjektiv som har flera olika färger /på sin yta/ fleromättad Adjektiv som har minst två dubbelbindningar i den opolära svansen (d.v.s. utöver dubbelbindningen i karboxylgruppen) flerordig Adjektiv som består av fler än ett ord flerovium Substantiv ett grundämne med atomnummer 114, atommassa 289 och symbolen Fl flerpartisystem Substantiv demokratiskt system där flera partier konkurrerar om röster flerpipig Adjektiv med flera pipor, eldrör flersamhet Substantiv utövandet, önskan om eller förmågan till flera samtidiga kärleksrelationer, med samtycke från alla inblandade flerskeppig Adjektiv om en byggnad bestående av flera arkitektoniska skepp, i synnerhet om kyrkor flerskiktad Adjektiv som består av mer än ett (1) lager (av något) flerskärig Adjektiv som har flera skär flerspråkig Adjektiv som stödjer flera språk flerspråkighet Substantiv det att vara flerspråkig flerstavig Adjektiv som består av två eller flera stavelser flerstavighet Substantiv det att vara flerstavig flerstämmig Adjektiv som består av fler än en stämma flertrådning Substantiv utnyttjande av flera samtidiga trådar för effektiv multikörning flertusenårig Adjektiv som är flera tusen år gammal; som varat i flera tusen år flertusenåring Substantiv något som varat i flera tusen år; varelse som är flera tusen år gammal flertydig Adjektiv som kan tydas på flera sätt flertydighet Substantiv det att vara flertydig flervalsfråga Substantiv fråga som ställs med flera angivna svarsalternativ flervalsprov Substantiv prov med flera på förhand givna svarsalternativ att välja bland flervalsuppgift Substantiv fråga med flera svarsalternativ att välja bland flervariabelanalys Substantiv den del av matematiken som studerar reellvärda funktioner av flera reella variabler flervåningshus Substantiv hus med fler än en våning; hus där man kan hyra en våning flerårig Adjektiv som är flera år; mångårig, (om växter) perenn fleurdeliserad Adjektiv översållad (strödd, dekorerad) med franska liljor (fleur de lis) flex Substantiv enhet för sviktbarhet vid tryck på klubban flexa Verb arbeta flextid flexagon Substantiv platt symmetrisk form, vanligtvis fyr- eller sexhörning, av vikta pappersremsor, som kan vikas så flera dolda sidor visar sig flexion Substantiv böjning; förändring i ett ords form med grammatisk betydelse flexitarian Substantiv person som vars kost är baserad på vegetarisk föda men som då och då även äter kött och/eller fisk och fågel flextid Substantiv möjlighet för den anställde att bestämma sin arbetstid flickaktig Adjektiv som ser ut som eller beter sig som en (typisk, ung) flicka flickaktighet Substantiv det att vara flickaktig flickblomfluga Substantiv individ i gruppen flickblomflugor flickblomflugor Substantiv tre släkten (Melangyna, Meligramma och Meliscaeva) insekter i familjen blomflugor flickbok Substantiv bok (roman) skriven för att läsas främst av flickor flickidol Substantiv (oftast ung) manlig artist som blivit väldigt populär hos framför allt tonårsflickor flickjägare Substantiv pojke som envist uppvaktar flickor (och ignorerar huruvida de upplever detta som obehagligt) flickkör Substantiv sångkör bestående av unga flickor, vanligtvis före de nått tonåren flickpojke Substantiv pojke som klär och beter sig som en flicka flickrum Substantiv rum där en flicka bor flickslända Substantiv individ av någon av de arter inom taxonomiska familjerna fjäderflicksländor, smaragdflicksländor och sommarflicksländor i ordningen trollsländor (Odonata) flicksländor Substantiv en underordning (Zygoptera) insekter i ordningen trollsländor flickstumpa Substantiv ung (och oförståndig) flicka flicktjusare Substantiv person som tjusar flickor flicktycke Substantiv ung flickas kärlek eller svärmeri (för en man) flikblock Substantiv block av flikar, små lappar (mindre än A6) som kan rivas av flikhortensia Substantiv en art (Hydrangea quercifolia) inom växtfamiljen hortensiaväxter (Hydrangeaceae); individ av arten flikhortensia flikig Adjektiv som har flikar flikstånds Substantiv en art (Jacobaea erucifolia) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten flikstånds fliksäfferot Substantiv en art (Seseli montanum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten fliksäfferot flimmer Substantiv dallrande ljus flimmerepitel Substantiv skikt av epitelceller försedda med flimmerhår (cilier), t.ex. i luftvägarna flimmerhår Substantiv på en eukaryot epitelcells apikala membran, membranklätt och rörligt utskott vars (utskottets) cellskelett utgörs av en speciell struktur av mikrotubuli flimra Verb röra sig hastigt av och an fling Substantiv flört, kortvarig romans flingad Adjektiv formad till flingor flingsalt Substantiv mineralen salt (natriumklorid) i flingor flinkhet Substantiv det att vara flink flintagolv Substantiv öppet golv på bil likt bilarna i tecknade serien Familjen Flinta flintasten Substantiv sten av flinta flintföremål Substantiv föremål tillverkat i flinta flintkniv Substantiv kniv som består av flintasten flintskallighet Substantiv det att vara flintskallig flintyxa Substantiv yxa (stenyxa) av flinta flipp Substantiv stekspade flippflopp Substantiv slags sandal som hålls fast på foten endast genom en rem mellan stortån och pektån flirtig Adjektiv stavningsvariant av flörtig flirtighet Substantiv det att vara flirtig flirtigt Adverb på ett flirtigt sätt flisande Adjektiv som flisar flitigt Adverb ofta; mycket floccus Substantiv en molnart som förkortas flo flockbeteende Substantiv beteende som flockdjur visar flockblommig Adjektiv vars små blommor växer i flock flockdjur Substantiv djur(sort) där flera individer av samma art lever tillsammans i flock; varelser (djur, inklusive människan) som helst lever tillsammans med andra (av samma art) flockimmunitet Substantiv immunitet (skydd mot smitta) hos en befolkning på grund av att många (en tillräckligt hög andel av medlemmar) är immuna flockledare Substantiv djur som leder flock flockmentalitet Substantiv tendens att (okritiskt) anamma omgivningens värderingar och åsikter flodbåt Substantiv fartyg som används på inlandets vattenvägar floddelfin Substantiv sötvattendelfin (Platanistoidea) som lever i stora flodar i Sydamerika eller Asien floddelta Substantiv flodmynning där en flod förgrenar sig innan den mynnar i ett större vattendrag flodfart Substantiv skeppsfart (trafik med fartyg) på floder flodflickslända Substantiv en insektsart (Platycnemis pennipes) i familjen fjäderflicksländor (Platycnemididae) i insektsordningen trollsländor (Odonata); individ av denna art flodfåra Substantiv fördjupning som emellertid uppstår där en flod flyter fram, flodbädd flodgud Substantiv gud över (viss) flod (såsom Neilos i grekisk mytologi) flodkräfta Substantiv art (Astacus astacus) inom familjen insjökräftor; individ av denna art flodmynning Substantiv del av flod där vattnet rinner ut i ett hav flodnejonöga Substantiv en fiskart (Lampetra fluviatilis) inom familjen nejonögon (Petromyzontidae); individ av denna art flodnymf Substantiv nymf som håller till i en flod flodområde Substantiv landområde från vilket en flod med samtliga bifloder tar emot och dränerar ytvatten och grundvatten flodpärlmussla Substantiv en art (Margaritifera margaritifera) i familjen flodpärlmusslor (Margaritiferidae) inom stammen blötdjur; individ av denna art flodskyggfisk Substantiv en fiskart (Salaria fluviatilis) i familjen slemfiskar (Blenniidae); individ av denna art flodstrand Substantiv strandkant i anslutning till en flod flodsångare Substantiv en art (Locustella fluviatilis) inom fågelfamiljen gräsfåglar (Megaluridae); individ av arten flodsångare flodvatten Substantiv vatten som finnes i rinnande vattendrag flodvågskatastrof Substantiv katastrof i samband med en, eller flera flodvågor flogeld Substantiv små mystiska ljus som nattetid kan skymtas över myrar, kärr eller smäsjöar flogistonteori Substantiv teori om det tänkta ämnet flogiston floral Adjektiv som rör blommor florentinare Substantiv invånare i toskanska staden Florens florentinerhatt Substantiv ljus stråhatt för damer med brett brätte (ursprungligen tillverkad i Florens) florentinsk Adjektiv som har att göra med staden Florens att göra florera Verb blomstra, stå i blom florett Substantiv fäktvärja, fäktvapen florettfäktare Substantiv person som fäktas med florett florettfäktning Substantiv fäktning med florett florilegium Substantiv blomstersamling florin Substantiv benämning på den tidigare valutan i Nederländerna floristik Substantiv växtkännedom; växtgeografi floristisk Adjektiv som har att göra med floristik florshuva Substantiv av flor tillverkad slöja buren neddragen eller nedhängande från huvudbonaden för att skydda ansiktet eller i vissa fall även nacke eller hals florsocker Substantiv mycket finkornigt socker floskel Substantiv granna och vackra men tomma och innehållslösa ord, fraser, eller uttryck; som på något sätt står i kontrast till (inte så vackra) verkligheten; som inte desto mindre upprepas ofta; slitet uttryck floskulös Adjektiv rik på floskler, svulstig flossa Verb använda tandtråd (av engelskans "floss") flossande Adjektiv som flossar flottad Adjektiv transporterad genom flottning flottande Adjektiv som flottar, som bedriver flottning flottare Substantiv förr i tiden en person som flottade trädstammar på vattendrag flottbas Substantiv hamnområde där örlogsfartyg är stationerade flottbro Substantiv bro där vägbanan är fäst vid flottar, som flyter på vattnet flotthet Substantiv det att vara flott flottighet Substantiv det att vara flottig flottilj Substantiv mindre flotta flottist Substantiv sjöman vid örlogsflottan flottled Substantiv del av vattendrag som lämpar sig för att flotta timmer flottning Substantiv förr ett vanligt sätt att transportera timmer i strömmande vattendrag från skogarna i inlandet till gruvor nedströms och sågverk, som ofta låg vid kusten flottpärla Substantiv liten pärla (klump, klimp) av fett (flott) (i soppa) flottyr Substantiv stekflott flottyrstekt Adjektiv stekt i stekflott flottör Substantiv flytande kropp (t ex för att reglera vätsketillförsel) fluff Substantiv något som är luftigt, lätt eller mjukt fluffighet Substantiv det att vara fluffig flugbindning Substantiv konsten att med olika material på en fiskekrok framställa en imitation av en insekt, fisk eller annat födoämne flugfiskare Substantiv person som fiskar med hjälp av ett bete som liknar en insekt eller ett fiskyngel flugfiske Substantiv det att fiska med hjälp av ett bete som liknar en insekt eller ett fiskyngel flugfälla Substantiv någon av flera (köttätande) växtarter som lockar till sig flygande insekter för att fånga dem flugfångare Substantiv redskap eller anordning för att fånga flugor fluglarv Substantiv larv av fluga flugpapper Substantiv flugfångare i form av pappersremsa med klister för att flugor ska fastna flugprick Substantiv prick av flugsmuts flugsmälla Substantiv redskap för att jaga flugor flugsnappare Substantiv en fågelfamilj (Muscicapidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) flugsvamp Substantiv giftig svamp, vanligen den röda flugsvampen, Amanita muscaria flugvikt Substantiv viktklass inom boxning och brottning flugviktare Substantiv atlet i flugviktklassen fluid Substantiv materia som relativt lätt kan anta samma form som den behållare som den befinner sig i fluiddynamik Substantiv vetenskap som studerar fluiders rörelse och påverkan på sin omgivning fluiditet Substantiv egenskap hos en vätska som anger hur lättflytande den är flukta Verb titta i smyg; titta på något som man egentligen inte ska få se fluktuation Substantiv föränderlighet, variation fluktuativ Adjektiv Oregelbundet föränderlig fluktuera Verb stiga och falla, variera, växla, skifta flum Substantiv flummighet; något som är flummigt; det att vara flummig flumma Verb vara larvig, tramsig och barnslig flummig Adjektiv oseriös, som inte tar saker på allvar flummighet Substantiv det att vara flummig flundra Substantiv sorts plattfisk flundrefiske Substantiv fiske av flundra flunga Verb kasta, slunga, särskilt med ett verktyg, såsom en spade flunsa Substantiv influensa fluorescens Substantiv ett ämnes förmåga att under mycket kort tid utstråla ljus då det träffas av viss strålning fluorescera Verb utsända strålning genom fluorescens fluorescerande Adjektiv som fluorescerar fluorid Substantiv kemiskt ämne som innehåller jonen F-, den envärt negativa jonen av flouratomen fluoridera Verb tillsätta natriumfluorid till dricksvatten (för att förebygga tandröta) fluorit Substantiv flusspat, mineral som består främst av kalciumfluorid fluorkrom Substantiv kemisk förening av fluor och krom, CrF3 fluormetan Substantiv kemisk förening av fluor, kol och väte fluorplast Substantiv plast med polymer innehållande fluor fluorsköljning Substantiv sköljning av munnen med fluor mot karies fluorsvavelsyra Substantiv kemisk förening av väte, svavel, syre och fluor fluortant Substantiv tandhygienist som genom uppsökande verksamhet genomför fluorsköljning bland låg- och mellanstadieelever fluorvätesyra Substantiv giftig syra som består av fluor och väte med kemisk formeln HF flus Adjektiv dum i huvudet fluss Substantiv katarr flussmedel Substantiv ämne som används för att sänka ett ämnes smältpunkt och göra det mer lättflytande fluster Substantiv ingång till bikupa fluvial Adjektiv som rör eller återfinns eller transporteras längs en flod (älv, å och liknande) flygaress Substantiv pilot som är duktig på att flyga flygaräss Substantiv stavningsvariant av flygaress flygbomb Substantiv bomb som släpps från ett flygplan flygbomba Verb fälla bomber från flygplan flygbombardemang Substantiv bombardemang från flygplan; tillfälle då bomber fälls (från flygplan) flygbombning Substantiv tillfälle då någon fäller bomber från flygplan; attack med flygbomber flygbränsle Substantiv bränsle för flygplan flygbuss Substantiv buss eller minibuss avsedd för trafik till och från en flygplats flygbåt Substantiv typ av flygmaskin där underdelen av flygkroppen är utformad som ett båtskrov, vilket gör det möjligt för flygmaskinen att lyfta och landa på en vattenyta flygdag Substantiv dag med flyguppvisning (flygshow) och uppvisning av flygplan flygdrake Substantiv ödla med uttänjbar hud som låter dem segelflyga flygdäck Substantiv det däck på ett hangarfartyg vilket utgör ytan från vilken dess flygplan startar och landar flygekorre Substantiv en däggdjursart (Pteromys volans) inom familjen ekorrar (Sciuridae); individ av denna art flygelhorn Substantiv ett bleckblåsinstrument som påminner om en trumpet flygfientlig Adjektiv negativt inställd (fientlig) till flygtrafik flygfisk Substantiv fisk med mycket stora bröstfenor som gör att den kan glidflyga flygflottilj Substantiv avdelning inom flygvapen flygfoto Substantiv fotografi av marken taget från ett flygplan eller annan flygfarkost, i luften flygfylleri Substantiv det att vara påverkad av alkohol som pilot eller besättningsmedlem under flygning; brott som innebär att flygpersonal har otillåten mängd alkohol i blodet eller är påverkad av droger under tjänstgöring flygfä Substantiv fjäderfä flygfärdig Adjektiv vars vingar nått full utveckling så att fågeln är i stånd att flyga flygg Adjektiv flygkunnig, flygförmögen flyghavre Substantiv gräsart inom havresläktet, ses som ett svårt åkerogräs (Avena fatua) flyghjälm Substantiv hjälm för flygare (stridspilot) flyghuva Substantiv mössa (huva) för flygare (i öppna flygplan) flygkapare Substantiv person som kapar flygplan flygkapning Substantiv det att kapa flygplan flygkatastrof Substantiv stor flygolycka (med många döda) flygkilometer Substantiv tillryggalagd kilometer i flygplan, förkortat flygkm flygkropp Substantiv bärande, ofta centralt placerad del av luftfarkost på vilken vingar, rotorer och motorer är monterade flyglarm Substantiv larm som tillämpas då ett lands försvarsmakt eller regering bedömer att landet kommer att anfallas från luften, i form av flyganfall flygledartorn Substantiv hög byggnad för visuell observation och kontroll av trafiken på en flygplats flygmiljonär Substantiv pilot som flugit en miljon kilometer flygmyra Substantiv myra som har vingar flygoförmögen Adjektiv som saknar förmågan att flyga flygpark Substantiv en persons eller ett företags samlade innehav av flygplan flygpassagerare Substantiv passagerare som reser i ett flygplan flygplansbuller Substantiv buller från flygplansmotorer (både inuti och utanför flygplanet) flygplansflotta Substantiv en persons eller ett företags samlade innehav av flygplan flygplansfönster Substantiv fönster på flygplan flygplanskapare Substantiv person som kapar flygplan flygplanskapning Substantiv fientlig övertagande av flygplan flygplanskrasch Substantiv flygkrasch flygplanskropp Substantiv bärande, ofta centralt placerad del av flygplan på vilken vingar och motorer är monterade flygplansmat Substantiv mat som serveras eller är avsedd att ätas på ett flygplan flygplansmodell Substantiv en viss modell (konstruktion, typ) av flygplan flygplansmotor Substantiv motor som sitter på ett flygplan flygplansvinge Substantiv vinge på ett flygplan flygpost Substantiv post som transporteras med flygplan flygresande Substantiv det att resa med flygplan flygresenär Substantiv person som reser med ett flygplan flygräd Substantiv attack med flygplan (vanligen genom att släppa bomber) flygrörelse Substantiv en start eller landning flygsand Substantiv fin sand som kan förflyttas av vinden flygskam Substantiv känsla av förödmjukelse vid skuldbeläggandet kring någons flygresande, vanligtvis på grund av diskussionerna kring flygets bidragande till miljöförstöringen flygskatt Substantiv skatt på flygresor flygtorn Substantiv synonym till flygledartorn flygtrafik Substantiv trafik med flygplan flygupptagning Substantiv specificerad variant av upptagning; flygmanöver där en dykande aerodyn reser nosen tills den stiger igen flyguppvisning Substantiv organiserad uppvisning av flygning flygvärd Substantiv (manlig) person i kabinpersonalen på ett flygplan flygödla Substantiv någon av de många flygkunniga kräldjur i utdöda ordningen ”flygödlor” (Pterosauria) som levde på jorden under tidsperioderna jura och krita flygödlor Substantiv utdöd grupp kräldjur med det vetenskapliga namnet Pterosauria flyhänt Adjektiv snabb (och samtidigt mycket skicklig) i händerna flyhänthet Substantiv det att vara flyhänt flykthastighet Substantiv för ett visst avstånd från en bestämd himlakropp, den hastighet ett där befinnande föremål utan egen drivkraft måste ges för att det ska kunna färdas oändligt långt från himlakroppen utan att dras tillbaka av himlakroppe flyktighet Substantiv det att vara flyktig; något som är flyktigt flyktingbarn Substantiv barn som är flykting flyktingbåt Substantiv båt med vilken flyktingar färdas för att komma förbi gränsbevakning flyktingförläggning Substantiv plats där flyktingar är förlagda, inkvartering av flyktingar flyktingkatastrof Substantiv humanitär katastrof som driver många människor i flykt flyktingkris Substantiv kris i flyktingmottagningen och flyktingpolitiken flyktingkvot Substantiv förbestämt antal flyktingar som ett land åtar sig att mottaga (under ett år) flyktingmottagande Substantiv det att ett land tar emot flyktingar eller det sätt på vilket detta sker flyktingpolitik Substantiv politik som behandlar flyktingmottagning flyktingpolitisk Adjektiv som rör flyktingpolitik flyktingvåg Substantiv tillfällig period då fler flyktingar än vanligt når visst eller vissa områden flyktpunkt Substantiv skärningspunkt för perspektivlinjer flyktruta Substantiv ruta att fly till flyktskott Substantiv skott mot flygande fågel flyt Substantiv det att något flyter, särskilt om jämnt tempo; perfekt funktion; medvind, medgång eller tur flytblad Substantiv blad (på växter som näckros) som flyter på vattenytan flytdocka Substantiv anordning som kan sänkas ner i vattnet genom intag av vatten i balasttakar så att ett fartyg kan gå in i dockan flytetyg Substantiv konstruerat föremål med förmåga att flyta på vatten flytgödsel Substantiv naturgödsel med så låg torrsubstanshalt att den kan pumpas, vilken vanligen består av spillning, urin och, i förekommande fall, tillsatt vatten; flytgödsel lagras normalt i en satellitbassäng i anslutning till gården och flythjälpmedel Substantiv plagg eller föremål som hjälper en person att flyta i vattnet flyttande Substantiv det att flytta flyttare Substantiv någon som flyttar flyttbar Adjektiv någonting som kan förflyttas. Synonymer: Mobil, Transportabel, Rörlig flyttbarhet Substantiv det att vara flyttbar flyttblock Substantiv erratiskt block, stor sten (block) som flyttats av inlandsisen (glaciär) flyttdag Substantiv dag när någon eller något flyttar eller flyttas till ny permanent plats (boplats) flyttfågel Substantiv fågel som flyttar säsongsvis flyttgubbe Substantiv (manlig) person som (yrkesmässigt) arbetar med transport (av t.ex. möbler och flyttlådor) vid flyttning flyttkarl Substantiv (vanligtvis manlig) person som arbetar på flyttfirma och där bär och transporterar möbler och annat vid en kunds flytt flyttkartong Substantiv låda i kartong för att packa varor såsom kläder, porslin, böcker o.dyl. vid flytt till ny bostad flyttlass Substantiv lass av ägodelar som ska forslas till en ny bostad flyttlåda Substantiv låda som används för att transportera (mindre) föremål under en flytt flyttning Substantiv flytt; det att byta hem flyttningsdag Substantiv dag när hyrd lägenhet eller arrenderad jord ska avträdas flyttningskostnad Substantiv kostnad som uppstår vid flyttning flyttningsväg Substantiv väg som djur tillryggalägger under vandring flyttstäd Substantiv variant av flyttstädning flyttstäda Verb noggrant städa en bostad inför flytt flyttstädning Substantiv noggrann städning av en bostad inför flytt fläckborttagning Substantiv det att ta bort fläckar från ytor (såsom kläder, soffor, andra möbler); kemikalie som används för att få bort fläckar från ytor fläckborttagningsmedel Substantiv lösning (av diverse kemiska ämnen) som vid kontakt med en fläck på en yta underlättar borttagning av fläcken, t.ex. genom att lösa upp den fläckdrillsnäppa Substantiv en art (Actitis macularia) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten fläckdrillsnäppa fläckighet Substantiv det att vara fläckig fläckkalla Substantiv en växtart (Dracunculus muscivorus eller Helicodiceros muscivorus) i familjen kallaväxter (Araceae); individ av denna art fläcklungört Substantiv en art (Pulmonaria officinalis) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten fläcklungört fläcklös Adjektiv utan fläckar fläckmaskros Substantiv en art (Taraxacum maculigerum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten fläckmaskros fläckpolska Substantiv en slags polska som karaktäriseras av dansparet stannar på samma ställe (fläck) på dansgolvet, dvs. utan att förflytta sig i lokalen fläcktyfus Substantiv en form av tyfus fläder Substantiv ett litet träd tillhörande släktet Sambucus med vita blommor och lila bär; särskilt arten Sambucus nigra fläderblom Substantiv (samling av) blommor från fläderbusken fläderblomma Substantiv blomma av växten fläder fläderblomssaft Substantiv saft av fläderblommor fläderblomssmak Substantiv smak av fläderblom fläderbär Substantiv bär av växten fläder flädermärg Substantiv det inre (märgen) av fläderbuskens stam och grenar; ett frigolitliknande material flädersaft Substantiv saft gjord på blommor och frukter av växten fläder flädersmak Substantiv smak av fläder fläderte Substantiv te (infusion) på fläderblom fläka Verb klyva fläkning Substantiv det att fläka; något som har fläkts fläkta Verb svalka genom att sakta blåsa fläktning Substantiv det att fläkta fläktrem Substantiv rem mellan motorns axel och fläkten flämtning Substantiv plötslig inandning, det att flämta fläng Substantiv stor brådska, hast, jäkt flänga Verb fläka, riva upp flaga/remsa fläns Substantiv tunn, utstickande skiva som löper längs eller runt ett föremål flänsa Verb förse med fläns flänsande Substantiv det att flänsa flänshjul Substantiv (vanligt) rälshjul med fläns som förhindrar att det glider av rälsen flänsost Substantiv smegma, sekret som avsöndras från talgkörtlar innanför förhuden på penis hos män, eller i området kring vulvan på kvinnor flänspatron Substantiv randpatron flärdfri Adjektiv som saknar flärd flärdfrihet Substantiv det att vara flärdfri flärdfull Adjektiv full av ytlig prakt flärdfullhet Substantiv det att vara flärdfull flärdlös Adjektiv utan flärd flärp Substantiv liten flik eller ut­stickande lapp av till exempel papper eller tyg flärpa Substantiv uppblåsbar pappersleksak fläskberg Substantiv köttberg av fläskkött fläskbog Substantiv skulderparti hos gris fläskfärs Substantiv köttfärs baserad på fläskkött fläskighet Substantiv det att vara fläskig fläskkorv Substantiv typ av korv gjord av fläskkött (och vanligt förekommande på julbord) fläsklägg Substantiv kött från en gris knän och armbågar fläskläpp Substantiv svullen läpp fläskpannkaka Substantiv ugnspannkaka (tjockpannkaka) med bitar av fläsk fläskstek Substantiv grillat fläsk flätad Adjektiv som har flätats flätband Substantiv band för att fästa en hårfläta fläter Substantiv grädde flättja Substantiv flärd, lättsinne flätverk Substantiv konstruktion där grenar eller annat (tunnare) material flätas in mellan (tjockare) käppar flåbuse Substantiv person som i arbetet flår huden på döda kreatur och gräver ner deras kroppar (för att dessa inte är lämpiga till föda) flådig Adjektiv flott flås Substantiv kondition; förmåga till att vidmakthålla en fysisk anstränging flåsande Adjektiv andfådd, som flåsar flåshurtig Adjektiv alltför hurtig flåsning Substantiv snabb och djup andningspust ofta på grund av ansträngning eller upphetsning flåt Interjektion kortform av förlåt flö Verb flytta, stick iväg flödesbatteri Substantiv batteri med elektrolyten i externa tankar flödesdiagram Substantiv diagram som åskådliggör en process eller algoritm (med hjälp av lådor och pilar mellan lådor) flödesintegral Substantiv (kurv- eller yt-) integral över en kurva i planet eller (vanligare) en yta i rummet, där integranden är lika med ett vektorfält – definierat i ett område i plan eller rum sådant att det innehåller kurvan eller ytan – ska flödesschema Substantiv diagram som illustrerar en process (såsom en algoritm) flödestryck Substantiv tryck som gör att en fluid strömmar genom en rörledning flödestäthet Substantiv mängden flöde genom ett tvärsnitt flög Substantiv anordning av flaggduk i masttoppen som visar vindens riktning flöjel Substantiv slags vimpel som anger vindriktning flöjta Verb sjunga eller tala med flöjtliknande ton flöjtfodral Substantiv fodral till en flöjt flöjtist Substantiv person som spelar flöjt flöjtlärare Substantiv lärare som undervisar i flöjtspel flöjtspel Substantiv det att spela flöjt flöjtspelare Substantiv person som spelar flöjt flörtighet Substantiv det att vara flörtig flöt Substantiv flott flöte Substantiv flytande redskap för att hålla upp lina eller nät vid fiske, signalerar även napp vid mete flöts Substantiv tydligt särskilt bergartslager fnasker Substantiv pojkvasker, liten pojke fnatta Verb flänga, rusa, skynda fniss Substantiv tillbakahållet eller halvkvävt skratt fnissattack Substantiv utbristande i okontrollerbart fnitter fnissig Adjektiv som lätt fnissar; även överfört fnissning Substantiv det att fnissa fnitter Substantiv tillbakahållet eller halvkvävt skratt fnittertippa Substantiv person (särskilt kvinna) som fnittrar ofta; person som har lätt till skratt, särskilt i situationer som kanske inte upplevs som särskilt roliga av andra fnittrig Adjektiv som lätt fnittrar fnittring Substantiv det att fnittra fnoskig Adjektiv som beter sig som en tok fnula Verb fundera fnurra Substantiv knut eller slinga på garn fnurrig Adjektiv vresig, tvär, butter, sur, knarrig, grinig fnutt Substantiv apostrof (') eller accent (´, `) fnysa Verb häftigt blåsa ut luft genom näsan; vanligen på ett föraktfullt och missnöjsamt sätt fnysning Substantiv det att fnysa fnöske Substantiv material, särskilt framställt från svampen ticka, som används för att få igång en eld fob Adverb fritt ombord fobbick Substantiv variant av fubbick; dumskalle, idiot fock Substantiv bakersta (oftast enda) förseglet till främsta masten på en båt focka Verb knulla fockande Substantiv det att focka foderbeta Substantiv beta som används som foder till boskap foderkaka Substantiv djurfoder bestående av återstoden efter pressning; t.ex. av olja ur raps eller lin eller socker ur betor foderrotfrukt Substantiv rotfrukt som odlas som foder åt djur fodervagn Substantiv med hjul försedd behållare för djurfoder fodervallört Substantiv en art (Symphytum asperum) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten fodervallört fodervärd Substantiv person som tar hand om ett djur för en tid, exempelvis under dess uppväxt, för att djuret skall få en så bra miljö som möjligt fodra Verb ge kreatur foder fodrande Substantiv det att fodra fogande Substantiv det att foga fogde Substantiv kunglig ämbetsman som företräde kronans intressen och bland annat drev in skatter fogdeöl Substantiv ett svenskt, medeltida slags sött överjäst öl med en alkoholhalt på 3,5 volymprocent fogemorfem Substantiv ett slags morfem som sammanfogar ord som t.ex. u i ordet gatubarn som bildas av rotmorfemen gata och barn foglighet Substantiv det att vara foglig, lydnad, eftergivenhet, underordning fogmassa Substantiv material som används för att fylla i och täta fogar, och vanligtvis blir fast utan at volymen nämnvärt minskar fogning Substantiv det att foga fogsvans Substantiv sorts bredbladig såg foka Verb fokusera fokaldistans Substantiv brännvidd; avståndet mellan en lins eller konkav spegel och dess brännpunkt fokuserande Substantiv det att fokusera fokusgrupp Substantiv en grupp av människor (panel), ett representativt urval av en befolkning, vars reaktioner används i utformningen av nya kommersiella erbjudanden och politiska förslag fokusområde Substantiv område som någon eller något koncentrerar sig på folat Substantiv anjon av ; salt eller ester av fold Substantiv händelsen att någon slänger sina kort och inte längre deltar i handen folda Verb lägga sig folder Substantiv slags tunn broschyr; ihopvikt informations- eller reklamblad (oftast av lite styvare papper) foliant Substantiv stor bok, bok i folioformat foliehatt Substantiv hatt av folie foliera Verb belägga (t ex spegelglas) med folie folio Substantiv stort bokformat folka Verb bli hyfsad, arta sig, lära sig folkvett folkabuss Substantiv minibuss av märket Volkswagen, särskilt om modellen Typ 2 folkbibliotek Substantiv bibliotek för allmänheten folkbildare Substantiv person som bedriver folkbildning folkbildning Substantiv undervisning av vuxna i sådant som inte är direkt relevant för deras arbete folkbokförande Substantiv det att folkbokföra folkbokföring Substantiv registrering av grundläggande information (t.ex. ålder, kön, bostadsadress) om de individer som utgör ett lands befolkning folkbokföringsregister Substantiv register över människor som är folkbokförda folkdans Substantiv traditionella danser ofta knutna till en geografisk plats folkdansare Substantiv person som dansar folkdans folkdansgille Substantiv danssällskap som dansar (nordisk) folkdans folkdräkt Substantiv en traditionell klädsel som är knuten till (allmogen från) en geografisk region folketymologi Substantiv förändring av ett (oftast främmande) ord så att det liknar ett mer bekant ord (eventuellt med liknande betydelse) folkfest Substantiv fest och/eller glädjeyra som allmänheten deltager i folkfront Substantiv bred koalition av vänsterpartier (från mer till mindre extrema) folkgrupp Substantiv grupp av människor med gemensam kultur, historia, språk eller dylikt folkhav Substantiv stor ansamling (hav) av människor folkhem Substantiv hem för folket; ett sorts fritidshem (folkbibliotek) för vuxna, eventuellt med alkoholfri restaurang folkhjälte Substantiv person som är mycket populär inom en befolkning eller större befolkningsgrupp, vanligtvis som ett resultat av sina bragder eller andra bedrifter; nationalhjälte folkhushåll Substantiv (ekonomi) ekonomiska förhållanden i en nation folkhälsa Substantiv samlad uppfattning om en befolknings fysiska såväl som själsliga hälsotillstånd folkhälsominister Substantiv minister med ansvar för folkhälsa folkhögskola Substantiv skolform för vuxenutbildning, ibland med internat folkhögskoleelev Substantiv elev som går på folkhögskola folkhögskolelärare Substantiv lärare vid folkhögskola folkis Substantiv folkskola folkkrig Substantiv krig där vanligt folk, snarare än soldater, griper till vapen folkkyrka Substantiv kristet trossamfund (kyrka) som riktar sig till hela folket i ett land folkkär Adjektiv som är populär bland befolkningen (i ett land) folklig Adjektiv som tillhör folket folklivsforskare Substantiv forskare i olika folkslags traditioner, etnolog, etnograf folklivsforskning Substantiv läran om folkkultur folklor Substantiv i äldre text förekommande stavnignsvariant till folklore folklore Substantiv folktro folklorist Substantiv person som sysslar med folkloristik folkloristik Substantiv läran om folklig tradition, muntlig överföring och kulturuttryck som folksagor, sägner, visor, ramsor, lekar, seder och bruk folkloristisk Adjektiv som rör folklore folklynne Substantiv inneboende sinnelag hos ett folk folkminskning Substantiv minskning av folkmängden folkmun Substantiv gemene mans sätt att tala folkmusiker Substantiv person som spelar folkmusik (ibland med musiken som yrke) folkmängd Substantiv antal invånare; antal människor bosatta i en stad eller ett land etc. folkmål Substantiv lokal variant av talspråk mellan högspråk och dialekt folkomröstning Substantiv politiskt instrument för att, i en demokrati, rådfråga väljarna i en viss fråga folkomröstningsresultat Substantiv utgången av en folkomröstning folkparti Substantiv namn eller del av namn på politiskt parti i många länder folkpartiledare Substantiv ledare för ett folkparti folkpartist Substantiv person som är medlem i ett folkparti folkpensionär Substantiv pensionär folkpoesi Substantiv folklig poesi folkpsykologisk Adjektiv som avser folkpsykologi, som analyserar folksjälen, som tillämpar psykologi på ett helt folk (en nation, en ras, en folkgrupp) folkras Substantiv människoras, folkslag folkrepresentation Substantiv lagstiftande församling som tänks representera hela folket folkrepublik Substantiv titel för att beskriva statsskicket i vissa länder styrda av kommunistiska partier folkrik Adjektiv med stor befolkning eller hög folktäthet folkräkning Substantiv insamling och redovisning av demografiska uppgifter om individer som bor inom ett visst område folkrätt Substantiv den del av juridiken (rättsläran) som handlar om förhållanden och avtal mellan stater (folk = nation) folkrättsbrott Substantiv brott mot folkrätten (exempelvis tortyr, våldtäkt, plundring, eller anfall mot civila under ett krig) folkrättslig Adjektiv som rör folkrätt folkrättsvidrig Adjektiv som strider mot folkrätten folkrörelse Substantiv sammanslutning av personer med samma mål som omfattar breda samhällsskikt folksaga Substantiv saga som traderats muntligt hos ett folk folksjäl Substantiv ett folks kollektiva medvetande; ett folkslags gemensamma själ folkskara Substantiv folkmassa, en samling människor folkskoleseminarium Substantiv institution som utbildar folkskollärare folkskollärare Substantiv lärare på folkskola folkskollärarinna Substantiv lärarinna på folkskola folkskollärarutbildning Substantiv utbildning för blivande folkskollärare folkskygg Adjektiv som är rädd för (eller åtminstone obekväm med) att möta eller träffa andra människor (och därför gärna undviker mänsklig kontakt) folkskygghet Substantiv det att vara folkskygg folkspråk Substantiv version av språket som talas av de stora massorna av ett folk folkstam Substantiv naturfolks etniska tillhörighet folksägen Substantiv kortare (otrolig) minnesberättelse som förts vidare via muntlig tradition bland allmogen folksång Substantiv folkvisa folktom Adjektiv tom på folk, öde, övergiven, obebodd, obefolkad folktribun Substantiv ämbete i antikens Rom folktro Substantiv folklig trosuppfattning inom ett geografiskt område med en begränsad etnicitet folktäthet Substantiv ett områdes folkmängd dividerad med arealen folkunge Substantiv medlem av Folkungaätten folkupplopp Substantiv kravaller med många människor folkutbyte Substantiv utbyte av eller mellan folk, omflyttning, migration folkvagn Substantiv bil av märket Volkswagen folkvandring Substantiv det att hela folkslag lämnar sin tidigare fasta boplats för att söka efter nytt land att slå sig ned på folkvandringstid Substantiv en historisk epok under första årtusendet efter Kristus folkvandringstida Adjektiv som varar under folkvandringstiden folkvilja Substantiv viljan hos en majoritet av allmänheten; den gemensamma åsikten eller önskan hos en befolkning, särskilt i politiska sammanhang, ofta uttryckt genom folkomröstningar eller andra demokratiska processer folkvimmel Substantiv vimmel (stor, rörlig massa) av folk folkvisa Substantiv gammal folkloristisk (enklare) sång av viskaraktär som upptagits och bevarats av allmogen folkökning Substantiv ökning av folkmängden folköl Substantiv öl med en alkoholhalt (halt av etanol) mellan 2,25 och 3,5 volymprocent follikel Substantiv klumpformad massa i en äggstock som först är en primordialfollikel och då består av en äggcell täckt av ett enkelt lager av follikelceller/granulosaceller men som så småningom, om den någon gång blir den dominanta follik follikelcell Substantiv cell som utgör väggen i en follikel i tyreoidea follikelfas Substantiv den första delen av ovarialcykeln, vilken börjar på menstruationens första dag och slutar vid ägglossningen, under vilken ett knappt tiotal folliklar i äggstocken börjar mogna och producera östrogener (speciellt östradio follikellumen Substantiv hålrummet (insidan) i en follikel (i t.ex. tyreoidea) follikulit Substantiv hårsäcksinflammation folsk Adjektiv dåraktig, oförståndig; tokig, galen folsyra Substantiv en vitamin (B9) som bland annat behövs för normal erytropoes fon Substantiv enskilt språkljud fonation Substantiv sättet på vilket stämbanden bidrar (eller inte bidrar) i produktionen av ett visst språkljud fondbörs Substantiv försäljning av värdepapper fondera Verb grunda, grundlägga, stifta fondridå Substantiv ridå i bakre delen (fonden) av scenen fonem Substantiv ett betydelseskiljande språkljud; ett fon eller flera liknande fon som ses som samma språkljud i ett språks fonologi fonematisk Adjektiv som rör eller avser fonematik fonetik Substantiv vetenskapen om hur ljud används i språk fonetiker Substantiv person som arbetar med fonetik fonetisk Adjektiv ljudenlig fono Substantiv rädsla för det normala fonofobi Substantiv rädsla för starka ljud fonograf Substantiv apparat för ljudåtergivning fonografcylinder Substantiv lagringsmedium för in- och avspelning av ljud på fonograf fonografrulle Substantiv lagringsmedium för in- och avspelning av ljud på fonograf fonogram Substantiv ljudupptagning (grammofonskiva, ljudband o dyl) fonologi Substantiv vetenskapen om de enskilda språkljuden, fonemen, och deras funktion i ett språk (en gren av fonetiken) fonologisk Adjektiv som rör eller avser fonologi fonon Substantiv kvantiserat vibrationsläge i en kristall, betraktat som en partikel fonotek Substantiv samling av ljudband eller grammofonskivor fontanell Substantiv rutformig lucka utan benbeklädnad på spädbarns huvud fontang Substantiv hög damhårsklädsel från 1600-talets slut fontänfigur Substantiv staty, som är del av en fontän, ofta med vattenmotiv, ofta del av vattensprutningen foppatoffel Substantiv sko tillverkad i materialet Croslite, ofta i starka färger och med ett antal hål i skons övre framparti for Substantiv foder fora Verb köra (en last), forsla, frakta forad Adjektiv körd, forslad, fraktad forcerad Adjektiv pådriven eller framtvingad på ett sätt som upplevs som ansträngt, onaturligt eller överdrivet forcerande Substantiv det att forcera forcering Substantiv det att forcera fordism Substantiv lära om arbetsorganisation enligt löpandebandprincipen; vidareutveckling av taylorism fordomdags Adverb i forna dagar, i äldre tider fordomtima Adverb i forn tid, i äldre tider fordonsdäck Substantiv däck som används på vägtrafikfordon fordonshjul Substantiv hjul på fordon fordonsindustri Substantiv näringsgren som tillverkar fordon fordonsskatt Substantiv skatt för de flesta typer av motordrivna fordon såsom personbilar, bussar, lastbilar, motorcyklar och traktorer, obligatorisk för att fordonet ska kunna lagligt framföras på allmän väg fordonstrafik Substantiv trafik bestående av (olika slags) fordon fordonsägare Substantiv person som äger ett visst fordon fordrande Substantiv det att fordra fordring Substantiv anspråk, (stark) fordran fordringsfull Adjektiv anspråksfull fordringsägare Substantiv den som äger en fordran; långivare eller leverantör som har krav på (åter-) betalning fore Interjektion ord som inom golf ropas när man bådar att bollen träffar någon forellbegonia Substantiv en växtart (Begonia maculata) inom familjen begoniaväxter (Begoniaceae); individ av denna art forellbäck Substantiv bäck som innehåller foreller forellfiske Substantiv fiske av forell forensisk Adjektiv rättslig, som avser rättsväsendet; kriminalteknisk forferdeleg Adjektiv förfärlig forint Substantiv benämning på valutan i defUngern forlana Substantiv en gammal italiensk folkdans från Friulien i norra Italien, med kvicka, kraftiga och lustiga rörsler i 6/8-takt eller 6/4-takt formalia Substantiv benämning på ordningsfrågor som ett möte måste behandla före sakfrågorna, även om andra /vanligen onödiga/ regler som måste följas formalin Substantiv en vätska använd bl a för konservering av zoologiska preparat formalisera Verb ge något en tydlig form, göra formell, definiera formellt formaliserad Adjektiv som formaliserats formaliserande Adjektiv som formaliserar formalisering Substantiv det att formalisera formalism Substantiv formslaveri formalist Substantiv person som överdriver formens betydelse formalistisk Adjektiv överdrivet noggrann i formsaker formaliter Adverb formellt; formligen formande Substantiv det att forma formant Substantiv en överton som bidrar till att bestämma en vokals kvalitet format Substantiv storlek, speciellt standardiserad sådan formatera Verb ändra det visuella utseendet på ett dokument, genom att applicera olika textstilar, färger osv. formaterande Substantiv det att formatera formatering Substantiv den specifika visuella design i form av visuella attribut ovanpå, och visuella objekt utöver, det rena (text)innehållet, såsom textformatering (t.ex. teckensnitt, teckenstorlek, färg, fet/kursiv stil), marginaler och gra formatkrig Substantiv konkurrens om vilket av två eller fler nya tekniska format som kommer att bli dominerande /på konsumentmarknaden/, speciellt om konkurrensen mellan Blu-ray Disc och HD DVD under första decenniet på 2000-talet formatmall Substantiv fil som innehåller regler för hur innehållet i ett dokument skall formateras (men inte själva innehållet i dokumentet) formbar Adjektiv som lätt kan formas formelblad Substantiv papper med /matematiska/ formler som bifogas en tentamen e. dyl. formelsamling Substantiv kortfattat, ofta i tabellform framställt, uppslagsverk för matematiska eller fysikaliska begrepp (eller liknande) formenlig Substantiv som har vederbörlig form, ofta som följer gällande regler och lagar; som överensstämmer med en specificerad mall eller struktur formfulländad Adjektiv utsökt vacker, fulländad vad gäller form formfulländning Substantiv det att vara formfulländad formge Substantiv skapa ett utseende och design åt en produkt formgivare Substantiv person som utformar något formgivning Substantiv det att skapa (speciellt visuella) utseenden; det att skapa gränssnitt (såväl visuella som tekniska) formgjuta Verb gjuta ett flytande ämne i en form i vilken det stelnar formiat Substantiv anjon av ; salt eller ester av formiatjon Substantiv anjonen av metansyra formlig Adjektiv veritabel formlära Substantiv studie inom lingvistiken som studerar ordens struktur, deras former och bildning formlös Adjektiv utan bestämd form, även bildligt formlöshet Substantiv det att vara formlös formord Substantiv ord som saknar eller har mycket liten egen specifik betydelse och som används för att binda ihop och tydliggöra relationerna mellan de andra orden (innehållsorden) i en fras eller för att binda ihop och tydliggöra relati formosaserov Substantiv en däggdjursart (Capricornis swinhoei) endemisk till Taiwan i underfamiljen getdjur (Caprinae); individ av denna art formryttare Substantiv person som lägger överdriven vikt på formerna formrytteri Substantiv överdriven vikt på formerna formsäker Adjektiv säker i formerna, som fullt behärskar formerna eller det formella formulerande Substantiv det att formulera formulering Substantiv visst sätt att uttrycka en sats eller mening; språklig utformning formulärblankett Substantiv inbördes fullmakt mellan äkta makar forn Adjektiv förutvarande, något som varit förr fornad Adjektiv murken, rutten fornborg Substantiv fornlämning efter befästning (borg) uppe på en kulle forndansk Adjektiv som rör det forndanska språket forndanska Substantiv den danska som talades under medeltiden som föregicks av rundanska (runsvenska) och följdes från 1500-talet av nydanska fornegyptisk Adjektiv som rör forntidens Egypten fornegyptiska Substantiv språket som talades i forntidens Egypten fornengelsk Adjektiv som rör eller använder det fornengelska språket fornengelska Substantiv den form av engelska som talades, och senare skrevs, mellan ungefär 400-talet och 1100-talet fornforskare Substantiv arkeolog fornforskning Substantiv arkeologi fornfransk Adjektiv som rör eller använder det fornfranska språket fornfranska Substantiv beteckning för det fornspråk som talades ungefär från år åttahundra till år trettonhundra och ligger till grund för modern franska (via medelfranska) forngrekisk Adjektiv som avser forntidens Grekland forngutnisk Adjektiv som rör eller använder språket forngutniska fornhögtysk Adjektiv som har att göra med fornhögtyska fornhögtyska Substantiv ett fornspråk som talades från omkring år 750 fram till 1100-talet då det övergick i medelhögtyska (som senare kom att utvecklas till det vi idag kallar tyska eller högtyska) fornirisk Adjektiv som rör forntidens irländare eller det forniriska språket forniriska Substantiv den äldsta formen av de goideliska språken som utgör roten för iriska, som talades mellan åren 500-talet och 900-talet, då den hade utvecklats till medeliriska fornkatalansk Adjektiv angående eller skrivet på fornkatalanska fornkung Substantiv kung under (nordisk) forntid fornkväde Substantiv kväde med forntida ursprung fornkymriska Substantiv beteckning för det fornspråk som talades från åttahundratalet fram till tidigt elvahundratal då det anses ha utvecklats till medelkymriska för att sedan utvecklas till dagens kymriska fornkyrka Substantiv gammal kyrkobyggnad från medeltiden eller tidigare, ofta uppförd i sten eller trä fornkyrkoslaviska Substantiv det första slaviska skriftspråket fornlämning Substantiv kvarleva efter människors verksamhet under forna tider som ej längre är i bruk fornlågfrankiska Substantiv en gammal gren av lågfrankiska talad och skriven under tidig av medeltiden (cirka 800 - 1150) i Nederländerna och de norra delarna av dagens Belgien, liksom området av norra Frankrike längs Nordsjöns kust som gränsar mot fornminne Substantiv fornlämning fornminnesregister Substantiv register över fornminnen (inklusive plats, ålder, med mera) fornnederländska Substantiv det forna språk av lågfrankiska talad och skriven under tidig medeltid (cirka 500 - 1150) i Nederländerna och de norra delarna av dagens Belgien, liksom området av norra Frankrike längs Nordsjöns kust som gränsar mot Bel fornnordisk Adjektiv som rör Norden under vikingatiden fornnordiska Substantiv germanskt språk som talades i Norden fram till slutet av vikingatiden fornpersisk Adjektiv som rör det utdöda språket fornpersiska eller dess talare fornpersiska Substantiv ett forniranskt språk talat före vår tideräkning av akemenidiska dynastin (cirka 600 f.Kr. till 330 f.Kr), som sen gradvis utvecklades till medelpersiska och modern persiska fornsaga Substantiv saga med ursprung från ett folks forntid fornsaxiska Substantiv den äldsta formen av lågtyska, som talades i Nordtyskland från de första århundradena efter Kristi födelse fram till 1100-talet av saxiska folkslag fornsed Substantiv sed eller bruk som tillhör, kännetecknar eller härstammar från äldre tider, särskilt forntiden fornsjö Substantiv forntida sjö som har försvunnit; blivit mosse eller slättmark fornskandinavisk Adjektiv som rör Skandinavien under forntiden fornspråk Substantiv språk i den form som det talades under dess äldre eller äldsta kända skeden (i forntiden) fornstor Adjektiv som i äldre tider var eller tycktes vara en storhet fornsvensk Adjektiv som rör det fornsvenska språket fornsvenska Substantiv den svenska som talades mellan åren 1225 och 1526 fornsägen Substantiv mycket gammal sägen med oklar datering för sitt ursprung fornsång Substantiv dikt från den nordiska forntiden forntid Substantiv tidsepok som i svensk historieskrivning vanligen avser tiden före kristendomens införande (cirka år 1050) forntidsgrav Substantiv grav från forntiden fornturkiska Substantiv äldre turkiskt språk som på 1200-talet avlöstes av osmanska; språkkod otk fornvän Substantiv person med starkt intresse för forntida kultur och studiet av denna fornyrdislag Substantiv fornnordiskt versmått där varje strof har åtta rader sammanbundna med alliteration fornälskare Substantiv fornvän fornärvd Adjektiv ärvd från forntiden fornåldrighet Substantiv det att vara fornåldrig; något som är fornåldrigt fornöstnordiska Substantiv ett forntida språk som talades mellan cirka år 800 och 1225 (eller 1100), ett nordiskt språk som kom att utveckla sig till fornsvenska och forndanska forre Substantiv dataspelet Fortnite forrtröden Adjektiv avundsjuk forrveden Adjektiv förveten, nyfiken forrvidden Adjektiv variant av forrveden forskarflykt Substantiv ström av forskare och akademiker från ett land (utvandring) eller område, kompetensflykt forskargrupp Substantiv grupp med forskare, ofta från samma universitet forskarlag Substantiv grupp forskare som arbetar tillsammans med ett forskningsprojekt forskarstuderande Substantiv person (vanligtvis med akademisk examen på hög nivå) som utbildar sig till forskare (inom något ämne) forskarutbildning Substantiv universitetsutbildning som syftar till licentiat- eller doktorsexamen eller motsvarande forskningsanslag Substantiv belopp som tilldelas någon för att forska forskningsarbete Substantiv vetenskaplig arbete på ett forskningsprojekt forskningsfartyg Substantiv fartyg som används av forskare forskningsfusk Substantiv fusk inom forskning forskningsfält Substantiv fält eller område för forskning forskningsinstitut Substantiv organisation som har forskning som sin enda eller huvudsakliga verksamhet forskningsprofessor Substantiv högsta titel för forskare med professorskompetens som fokuserar på att utföra forskning, och som gör lite eller ingen undervisning eller handledning forskningsprogram Substantiv stort forskningsprojekt eller grupp med forskningsprojekt med gemensam finansiering forskningsresa Substantiv resa som sker i syfte att forska forskningsresultat Substantiv resultat (uppnådd kunskap eller insikt) som uppstått som en följd av forskning forskningsråd Substantiv råd (styrelse, kommitté) för vägledning och stöd till forskning forskningsrön Substantiv ny kunskap erhållen från (vetenskaplig) forskning forslande Adjektiv som forslar forstväsen Substantiv skogsskötsel forsythia Substantiv en buske med gula blommor på bar kvist, släktet Forsythia forsythiabuske Substantiv (enskild) buske av växten forsythia forsythiakvist Substantiv kvist av växten forsythia forsärla Substantiv en art (Motacilla cinerea) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten forsärla forta Verb gå för fort fortande Substantiv det att forta fortbestå Verb fortsätta att existera fortbildning Substantiv vidareutbildning; kompletterande utbildning forte Substantiv /parti av ett/ musikstycke med stark ton fortepiano Adverb starkt och svagt, en styrkegradsbeteckning fortifikation Substantiv befästningskonst fortifikatorisk Adjektiv som rör befästningskonsten fortissimo Adverb mycket starkt, en styrkegradsbeteckning fortkörare Substantiv person som framför ett fordon (vanligen en bil) med för hög fart (vanligen avses fart högre än den enligt lag maximalt tillåtna farten på den aktuella vägsträckan) fortkörningsbot Substantiv bot (utdelad av polisman) till en person som framfört ett fordon (t.ex. en bil eller motorcykel) i för hög fart, närmare bestämt i högre fart än på vägen aktuell hastighetsbegränsning fortlöpa Verb ske /enligt planerna/ under en tid, ofta i en passiv bemärkelse, gå framåt (om ett projekt eller en plan) fortlöpande Adverb utan avbrott eller uppehåll fortplantningsförmåga Substantiv förmåga till fortplantning och förökning fortplantningssystem Substantiv biologiskt system som möjliggör fortplantning; system av organ som producerar könshormoner, producerar och lagrar könsceller samt härbärgerar foster under graviditeten fortskaffa Verb transportera fortskaffningsmedel Substantiv redskap för att förflytta sig fortsättande Substantiv det att fortsätta fortsättningskriget Substantiv krig mellan Finland och Sovjetunionen mellan 1941 och 1944 fortsättningsvis Adverb framgent, i fortsättningen fortvaro Substantiv fortsatt existens (tillvaro); det att fortsätta att finnas till fosfat Substantiv anjon av ; salt eller ester av fosfatas Substantiv enzym som defosforylerar sitt substrat fosfatidylkolin Substantiv en typ av fosfolipider (närmare bestämt en typ av fosfoglycerider) som innehåller en kolingrupp i det polära huvudet (men de två fettsyrorna kan variera) och är en mycket vanlig typ av fosfolipider i cellmembranet fosfatjon Substantiv exemplar av den sammansatta jonen PO43− fosfoglycerid Substantiv (enskild medlem av) en familj av fosfolipider som karaktäriseras av att de är triestrar av glycerol och två fettsyror och en fosforsyra som också binder en annan polär grupp (inte sällan kolin) fosfolipas Substantiv något enzym som hydrolyserar fosfolipider fosfolipid Substantiv lipid i en familj av amfifila lipider som utgör grundstrukturen i cellmembran där de bildar två lager (engelska: lipid bilayer) med de hydrofila ändarna mot cytosol och extracellulärrum och de hydrofoba ändarna mellan de fosfonat Substantiv kemiska föreningar med den generella strukturformeln OP(OR)2R, där R är resten, vilken är den specifika delen fosfonitoxid Substantiv kemisk förening av syre, fosfor och en vidare grundämne fosforatom Substantiv atom av grundämnet fosfor fosforbomb Substantiv bomb som innehåller vit fosfor fosforescens Substantiv ljusutveckling från vissa ämnen som tidigare blivit belysta (t ex i självlysande urtavlor) fosforescent Adjektiv som uppvisar ett sken i mörker utan att använda värme fosforescera Verb uppvisa ett sken i mörker utan att använda värme fosforhaltig Adjektiv som innehåller fosfor fosforism Substantiv beteckning (efter tidskriften Phosphoros 1810—1814) för svensk nyromantik hos Atterbom m fl fosforoxitriklorid Substantiv kemisk förening av fosfor, syre och klor fosforpentoxid Substantiv kemisk förening av fosfor och syre fosforsyra Substantiv måttligt stark syra med formeln H3PO4; används exempelvis ofta som tillsats i livsmedel eller för att ta bort rost eller kalk fosfortriklorid Substantiv kemisk förening av fosfor och klor, PCl3 fosfortrioxid Substantiv en kemisk förening av syre och fosfor fosforutsläpp Substantiv utsläpp av fosfor fosforylera Verb sätta på en fosfatgrupp på en (organisk) molekyl fosforylerande Adjektiv som fosforylerar fosforylering Substantiv det att en fosfatgrupp sätts på en (organisk) molekyl fosgen Substantiv en giftig gas, använd som stridsgas under första världskriget fossa Substantiv en djurart (Cryptoprocta ferox) inom familjen madagaskarrovdjur (Eupleridae); individ av denna art fossilbil Substantiv bil vars motor drivs av fossilt bränsle fossilbränsle Substantiv bränsle (som kol eller olja) som bildats från förmultnade rester av växter eller djur fossilfri Adjektiv som inte utnyttjar fossila bränslen fossilgas Substantiv fossilt bränsle som består av en blandning av gaser, främst metan, utvinns från jordskorpan och används som bränsle fossiliserad Adjektiv omvandlad till fossil fossiloberoende Adjektiv som inte använder sig av fossila bränslen fossing Substantiv fot fostbrödralag Substantiv i fråga om fornnordiska förhållande: under högtidliga ceremonier (bl. a. blodsblandning) mellan två (eller flera) män ingånget och med ed bekräftat vänskapsförbund som bl. a. förpliktade deltagarna att (såsom om de varit fostbrödraskap Substantiv det att ha ingått i fostbrödralag fosterdotter Substantiv dotter som bor i fosterhem (hos fosterfamilj) fosterfader Substantiv man som uppfostrar ett eller flera fosterbarn fosterfördrivande Adjektiv som framkallar abort fosterfördrivning Substantiv medvetet avbrytande av graviditet genom yttre påverkan i syfte att fostret skall dö fosterhemsbarn Substantiv barn som bor i (eller har växt upp i) fosterhem fosterlandsförrädare Substantiv person som förråder sitt fosterland, som medvetet skadar sitt fäderneslands intressen fosterländsk Adjektiv som har att göra med den nation i vilken en person huvudsakligen vuxit upp fostermoder Substantiv kvinna som uppfostrar ett eller flera fosterbarn fostermor Substantiv variant av fostermoder fosterskada Substantiv skada på ett foster fosterson Substantiv son som bor i fosterhem (hos fosterfamilj) fosterställning Substantiv (mänsklig) kroppsställning som minimerar kroppens rumsliga utsträckning genom att höft- och knälederna är kraftigt böjda (med knäna inte långt från bröstet eller hakan) och armarna är belägna tätt intill kroppen (såsom e fostervatten Substantiv skyddande vätska i livmodern som ett foster ligger i fostran Substantiv fortlöpande inverkan på barn fostrande Adjektiv som fostrar fotangel Substantiv vasst föremål som förhindrar vägtrafik (infanteri, rytteri, fordon med gummihjul) fotbad Substantiv bad av (endast) foten/fötterna (i svalkande syfte eller rengöringssyfte) fotbeklädnad Substantiv plagg som används för att klä foten fotbollförbund Substantiv sammanslutning (förbund) av föreningar för fotboll (fotbollsklubbar) fotbollsarena Substantiv arena som används för fotbollsmatcher fotbollsdomare Substantiv domare i sporten fotboll fotbollsförbund Substantiv riksförbund för fotboll i ett givet land fotbollshuligan Substantiv person tillhörande supportergrupp som begår våldsgärningar i anknytning till fotbollsmatcher fotbollshuliganism Substantiv huliganism i samband med fotbollsmatcher; stökigt och våldsamt beteende av fotbollssupportrar fotbollsklubb Substantiv idrottsklubb som bedriver fotbollsverksamhet fotbollslandskamp Substantiv fotbollsmatch mellan två länders fotbollslandslag fotbollslandslag Substantiv /officiellt/ lag som representerar ett visst land inom internationell fotboll, antingen på dam- eller herrsidan fotbollsmål Substantiv mål (4) i fotboll fotbollsmålvakt Substantiv målvakt i sporten fotboll fotbollsproffs Substantiv person som spelar fotboll yrkesmässigt, person med sådan skicklighet att hen som arbetar som fotbollsspelare fotbollssko Substantiv sko speciellt avsedd för fotbollsspelande, ofta försedd med dobbar, speciellt avsedda för det underlag man ska spela på fotbollsstadion Substantiv arena för fotboll fotbollsstjärna Substantiv (professionell och mycket känd) fotbollsspelare med stjärnstatus fotbollssupporter Substantiv supporter i sporten fotboll, person som håller starkt på ett speciellt lag, följer deras matcher och eventuellt på annat sätt stödjer laget och offentligt visar detta fotbollstränare Substantiv tränare i sporten fotboll fotbollströja Substantiv speciell tröja som används av en person när personen spelar fotboll, eller en tröja som används vid allmänna tillfällen men som liknar en sådan tröja eller på annat sätt har med fotboll att göra fotbollsturnering Substantiv turnering i fotboll fotbroms Substantiv broms som aktiveras med foten fotfetisch Substantiv fetischering av fötter fotfolk Substantiv det truppslag inom en armé som strider till fots fotgängartrafik Substantiv andel av trafiken som utgörs av fotgängare fotkedja Substantiv kedja om foten fotknöl Substantiv benutskott på ömse sidor av fotled fotlös Adjektiv utan fötter fotning Substantiv fotografering fotoackreditering Substantiv officiellt tillstånd för en fotograf (eller journalist eller liknande) att fotografera vid ett visst event fotoautotrof Substantiv organism som med hjälp av ljus bildar energirika kolföreningar av koldioxid och vatten fotobevis Substantiv bevis i form av ett foto fotobomba Verb mer eller mindre omedvetet hoppa in framför en kamera eller på annat sätt förstöra för den som fotograferar fotobombande Adjektiv som fotobombar fotocell Substantiv teknisk tillämpning av fotoeffekt fotoeffekt Substantiv effekt på foto fotoetsning Substantiv fotografisk metod där en syrafast mall skapas på en glasyta varpå ej täckta ytor etsas med lämplig syra till ett motiv fotofon Substantiv apparat uppfunnen av Alexander Graham Bell som överför samtal med hjälp av en ljusstråle, men aldrig har fått någon praktisk nytta fotoförbud Substantiv förbud mot att fotografera fotogenique Adjektiv variant av fotogenisk fotogenisk Adjektiv som blir bra på fotografier fotogenkamin Substantiv kamin som eldas med fotogen fotogenlampa Substantiv lampa med fotogen som energikälla fotogenmotor Substantiv enkel förbränningsmotor av kolvtyp som förr användes fotograferande Substantiv det att fotografera fotografisk Adjektiv rörande eller påminnande om fotografi, fotografier, fotografering, fotografer fotogram Substantiv fotografiskt framställd bild fotogrammetri Substantiv terrängmätning genom fotografering (bl a från flygplan) fotogravyr Substantiv en reproduktionsmetod som använder etsad kopparplåt; en på det sättet framställd bild fotohandlare Substantiv innehavare av fotobutik fotokemi Substantiv vetenskapen om ljusets inverkan på kemiska processer fotokemisk Adjektiv som har att göra med kemiska reaktioner som initieras av ljus fotokonfrontation Substantiv procedur där en grupp fotografier visas för ett ögonvittne för att avgöra om de kan identifiera den misstänkte som gärningsman fotomanipulering Substantiv bildmanipulering fotometer Substantiv mätare av ljusstyrka fotomontage Substantiv sammanställning av fotografier till en (reklam)bild foton Substantiv elektromagnetiskt energikvantum, en elementarpartikel, ljuspartikel fotorealistisk Adjektiv som (är är gjort på ett sådant sätt och som är så välgjord att den) påminner om ett fotografi; som ser precis ut som i verkligheten fotoreportage Substantiv reportage som huvudsakligen består av foton fotosfär Substantiv solens innersta atmosfär, i vilken större delen av utstrålningen äger rum fotoskrivare Substantiv skrivare speciellt designad för utskrifter av fotografier med hög kvalitet fotostat Substantiv en sorts apparat för fotografisk reproduktion; kopia som framställts i sådan apparat fotostatkopia Substantiv optisk papperskopia av plant föremål, vanligen ett papper, kopierat i en kopieringsmaskin fotosyntes Substantiv de gröna växternas förvandling av vatten och koldioxid (kolsyra) till kolhydrater och syre under inverkan av solljuset fotosyntetisera Verb genom fotosyntes bilda kolhydrater från koldioxid och vatten fotosättning Substantiv användning av sätt-maskin som på fotografisk väg projicerar (bokstavs)tecken på film eller papper fototypi Substantiv framställningssätt för linjebilder fotoutrustning Substantiv utrustning, t.ex. kameror och objektiv, som används för fotografering fotovoltaisk Adjektiv hörande till fotovoltaiken, solcells-, solpanels- fotpall Substantiv pall tänkt att användas som (ben- och) fotstöd åt person som sitter i fåtölj fotpatrullering Substantiv patrullering till fots fotriktig Adjektiv anpassad till fotens form och designad för att vara bekväm och ergonomisk att gå i (till skillnad från skor, t.ex. högklackade skor, som främst är designade med utseendet i åtanke på bekostnad av bekvämlighet och ergonom fotrosben Substantiv något av de sju ben i den högre delen av människans fot som tillsammans utgör fotrosen fotrygg Substantiv ovansida av foten fotsid Adjektiv som räcker ner till fötterna fotsoldat Substantiv soldat som strider till fots fotstöd Substantiv någon (del av en) konstruktion som är avsedd för en (sittande) person att vila fötterna på (t.ex. fristående fotstöd för kontorsarbete eller en del av en rullstol, barnstol, fåtölj eller sits i åkattraktion) fotsula Substantiv undersidan av foten (hos en människa) fotsvett Substantiv svett producerat på fot fottvagning Substantiv en religiös rit som praktiseras med hänvisning till Jesu egna exempel, som - i samband med sista måltiden tillsammans med sina lärjungar - tvättade deras fötter och uppmanade dem att göra detsamma, som ett tecken på ömse fotvandrande Adjektiv som fotvandrar fotvandring Substantiv vandring till fots foula Verb göra en foul foulard Substantiv mjukt tyg av schappesilke, används vanligen i kravatter och klänningar foundationborste Substantiv tunn borste som används till foundation foxterrier Substantiv (individ av) endera av två hundraser, släthårig foxterrier och strävhårig foxterrier, som båda härstammar från Storbritannien foxtrotmusik Substantiv musik av genren foxtrot foyer Substantiv stavningsvariant av foajé frackskjorta Substantiv skjorta som bärs till frack som skiljer sig på många sätt från en vanlig skjorta. Frackskjortor har ett stärkt pikétyg på bröstet, och har också en hög, styv krage som har utvikta snibbar fractus Substantiv en molnart som förkortas fra fradgig Adjektiv som fradgar fragil Adjektiv ömtålig; som lätt spräcks fragilitet Substantiv det att vara fragil fragmentarisk Adjektiv ofullständig, avbruten fragmentera Verb bryta i bitar fragmenterande Substantiv det att fragmentera fragmentering Substantiv uppdelning (av något som bör vara ihop) i isolerade bitar; uppdelning i fragment; resultatet av att fragmentera; även förstöring fragmentisera Verb variant av fragmentera fragmentisering Substantiv fragmentering; uppdelning i fragment, resultatet av att fragmentisera (fragmentera) fraktal Adjektiv vars form uppvisar likformighet mellan detaljer och en större del fraktfart Substantiv sjöfart för transport av varor fraktflygplan Substantiv flygplan som används för transport av gods fraktfri Adjektiv som fraktas utan avgift fraktfrihet Substantiv frihet från avgift för frakt fraktionalisera Verb dela upp i fraktioner; undergå en process där en eller flera fraktioner uppstår fraktionalisering Substantiv processen där en organisation eller annan sammanhållen grupp splittras då en eller flera fraktioner känner större sammanhållning internt än med den större organisationen fraktionera Verb sönderdela fraktionsaktie Substantiv del av en enhet fraktkostnad Substantiv kostnad som uppstår vid frakt av varor fraktsedel Substantiv dokument som följer med en vara under varans transport fraktskuta Substantiv fartyg som använder segel för framdrivning frakturstil Substantiv typsnittet fraktur fralla Substantiv franskbröd framanför Preposition framför framavla Verb bringa fram ett resultat genom avel; till exempel nya raser av husdjur framben Substantiv något av de två främre benen hos ett fyrbent djur frambesvärja Verb genom besvärjelser frammana frambringande Substantiv substantivering av frambringa frambrätte Substantiv (del av) brätte som sitter på hattens framsida framdana Verb dana, få fram, skapa, ta fram; lyckas att producera eller skapa framdel Substantiv främre del av något framdeles Adverb hädanefter framdragen Adjektiv som har dragits fram, installerad, ansluten framdriva Verb tillföra rörelseenergi framdrivning Substantiv det att framdriva framdäck Substantiv däck som monteras på främre hjul på ett fordon framdåna Verb fara framåt med ett dån framfall Substantiv utträngning av inre organ genom kroppsyta, oftast att slidans väggar buktar ut genom slidans öppning framfaren Adjektiv förgången, som fanns för länge sedan; hädangången, död framficka Substantiv ficka placerad på framsidan ( av ett klädesplagg) framflytande Adjektiv som flyter fram framfot Substantiv främre fot framfusighet Substantiv det att vara framfusig framfönster Substantiv fönster i den främre delen av bil, buss eller liknande fordon framförhållning Substantiv planering i god tid framgent Adverb i fortsättningen, hädanefter; att det som gällt hittills kommer fortsätta gälla även i framtiden framgångsfaktor Substantiv omständighet som bidrar till framgång framgångsrecept Substantiv aktivitet eller handlingssätt som troligen kommer att leda till framgång framgångssaga Substantiv berättelse om någon eller någots fantastiska utveckling som nått stor framgång (från enkla förhållanden) framgångsteologi Substantiv religiös lära som hävdar att tro, positivt tänkande och gåvor till kyrkan leder till materiell rikedom och framgång framhjul Substantiv främre hjul på ett fordon framhjulsdrift Substantiv framdrivning där de främre hjulen är drivande framhjärna Substantiv (exemplar av) storhjärnan (cerebrum) och mellanhjärnan (diencefalon) (prosencefalon) framhov Substantiv hov på hästens framben framhärda Verb fortsätta, stå fast vid framhärdande Adjektiv som framhärdar framhålla Verb understryka, betona, framhäva, yttra framkallande Adjektiv som framkallar något framkant Substantiv främre kant framkasta Verb (plötsligt, hastigt och oväntat) föreslå; suggerera framkomlig Adjektiv som man kan passera, gå igenom, ta sig fram på, färdas på framkomlighet Substantiv den lätthet med vilken man kan ta sig fram längs något (framför allt i trafiken på vägar och gator med bil) framkommen Adjektiv ankommen, som har anlänt framledes Adverb hädanefter, i fortsättningen framlägg Substantiv en styckningsdetalj på nötkreatur från dess framben framlägga Verb lägga fram, placera framläggande Substantiv det att lägga fram, att placera framlöpa Verb springa fram, skynda fram frammarsch Substantiv framryckning, framgång, avancemang framom Preposition före, framför frampart Substantiv vid styckning av kött den främre delen av nötkreatur som har mest malkött och minst detaljer framplockning Substantiv det att plocka fram något frampå Adverb ovanpå någots främre del; placerat på någots främre översida framrycka Verb att röra framåt fienden till en bättre position för seger framskjuten Adjektiv framdragen, utdragen, utstickande framskrida Verb gå framåt i viss riktning; stadigt utvecklas, göra framsteg framskrivning Substantiv prognos framstegsoptimism Substantiv optimism som innebär att tekniska, samhälleliga, ekonomiska och vetenskapliga framsteg leder till ett bättre samhälle framstorma Verb häftigt anstorma framstormning Substantiv det att framstorma framstupa Adverb på magen, på alla fyra framställan Substantiv begäran, formellt förslag framställande Substantiv det att framställa framsyn Substantiv systematiskt arbete i syfte att förstå kommande samhälleliga och marknadsmässiga krav på en organisation eller en bransch; det att förutse och planera för oundviklig utveckling framsynt Adjektiv som besitter god framsyn framsynthet Substantiv det att vara framsynt framsäga Verb föredraga, deklamera, recitera framtagning Substantiv det att ta fram något framtass Substantiv någon av de två främre tassarna hos ett fyrbent djur framte Verb framvisa, presentera framtidsforskare Substantiv forskare som studerar framtiden framtidsforskning Substantiv systematisk forskning i syfte att kunna förutsäga framtidens utveckling inom olika områden framtidsmusik Substantiv viss musik från 1800-talet, i synnerhet av Wagner; modern musik framtidstro Substantiv tro eller hopp om en ljus framtid för en själv, sina närmaste bekanta och/eller samhället i stort, d.v.s. en framtid där de inblandade personerna mår bra och har bra förutsättningar i livet för att lyckas med det som är framtona Verb gradvis bli synlig, synliggöra(s) så småningom framtrolla Verb att med trolldom framkalla något som inte fanns där innan framtrollning Substantiv trolleri som lockar fram något framtung Adjektiv som har påtaglig övervikt framtill (så att problem kan uppstå) framtvinga Verb orsaka något med hjälp av tvång framväxa Verb gradvis öka i storlek eller omfattning framväxt Substantiv det att framväxa framåtblickande Adjektiv som blickar framåt framåtskridande Substantiv pågående händelseförlopp som har positiv utveckling; progress framåtvolt Substantiv volt med rotation framåt franciskan Substantiv munk i franciskanorden franciskankloster Substantiv kloster som tillhör franciskanorden francium Substantiv ett grundämne med atomnummer 87, atommassa 223 och symbolen Fr frangipani Substantiv synonym till tempelblomma frankera Verb sätta frimärke på något frankering Substantiv det att frankera frankisk Adjektiv som har med franker att göra frankiska Substantiv kvinnlig medlem av folkstammen frankerna frankism Substantiv ideologi och samhällsrörelse som stödde diktaturen i Spanien under Francisco Franco fram till hans död 1975, och har ibland löst kopplats vidare till högerpopulistiska partier i Spanien franko Adverb portofritt frankoprovensalska Substantiv ett galloromanskt språk som talas i Italien, Schweiz och Frankrike frankotecken Substantiv frimärken, postkort o dyl frankrikeresa Substantiv resa till Frankrike franktirör Substantiv frikårsmedlem franskbröd Substantiv ett matbröd som bakas av fint vitt vetemjöl, matfett och vatten franskfödd Adjektiv född i Frankrike fransklärare Substantiv lärare (vanligen i grund- eller gymnasieskola) som undervisar i ämnet franska franskregistrerad Adjektiv registrerad i Frankrike franskspråkig Adjektiv som är avfattad på eller som talar det franska språket franskt Adverb på ett franskt sätt fransktalande Adjektiv som har franska som modersmål fransktillverkad Adjektiv tillverkad i Frankrike fransysk Adjektiv fransk fransäs Substantiv en kontradans som dansas i par i promenadtakt med olika turer frappant Adjektiv synonym till frapperande frappera Verb göra intryck på; förvåna, överraska frapperande Adjektiv som lämnar ett starkt intryck, som man lägger märke till på grund av någon framträdande egenskap frasa Verb ge ifrån sig lätt knastrande eller sprött prasslande ljud, som styvt tyg eller tunt papper eller torra löv vid beröring fraseologi Substantiv uttryckssätt fraserande Substantiv det att frasera frasering Substantiv lämplig användning av pauser och betoning vid tal eller läsning; konsten att i sång eller musik sammanbinda eller särskilja melodins delar frasig Adjektiv /torr och/ hård och som lätt sönderfaller i småbitar /i munnen/ frasmakeri Substantiv tomt prat frasradikal Adjektiv som enbart i tal och fraser (en läpparnas bekännelse) utger sig för att vara radikal frasvåffla Substantiv spröd och frasig våffla (utan ägg i smeten) fraternisering Substantiv förbrödring fredagkväll Substantiv variant av fredagskväll fredagmorgon Substantiv variant av fredagsmorgon fredags Adverb närmaste fredagen som varit utan att det blivit fredag igen fredagsbön Substantiv bön på en fredag, särskilt inom islam där detta är veckans viktigaste gudstjänst som innehåller en predikan och hålls vid middagstid i moskén fredagseftermiddag Substantiv eftermiddag på en fredag fredagsfeeling Substantiv härlig känsla av att veckans arbete och ansvarsuppgifter strax eller nyss är avklarade, och en ledig stund (helg) med fritid och eventuella helgnöjen kan inledas fredagsförmiddag Substantiv förmiddag på en fredag fredagskonsert Substantiv konsert som anordnas en fredag fredagsmorgon Substantiv morgon på en fredag fredagsmys Substantiv mysiga aktiviteter i hemmet på fredagskvällen, ofta mellan familj och vänner, ofta involverande snacks, godis, hämtmat, TV-tittande, film, sällskapsspel o.d. fredlighet Substantiv det att vara fredlig fredlöshet Substantiv det att vara fredlös fredsaktivist Substantiv aktivist för fred fredsam Adjektiv synonym till fridsam fredsarbete Substantiv politiskt arbete för att främja fred fredsdikt Substantiv dikt om fred fredsduva Substantiv en vit duva, flygande med en olivkvist i näbben, som sinnebild (symbol) för fred fredsfrämjande Adjektiv som främjar fred fredsfördrag Substantiv fördrag (avtal) om fred efter krig fredsförening Substantiv förening som verkar för fred fredsförhandlare Substantiv person som förhandlar om fred fredsförhandling Substantiv förhandling mellan parterna i en konflikt om villkoren för att uppnå fred fredsförslag Substantiv förslag om att sluta kriga; utkast till fredsfördrag fredsgudinna Substantiv kvinnlig gud som vakar över freden fredskonferens Substantiv möte där representanter för krigförande regeringar eller länder undertecknar ett fördrag för att få slut på konflikten fredskongress Substantiv möte där representanter för krigförande regeringar eller länder undertecknar ett fördrag för att få slut på konflikten fredskris Substantiv ekonomisk kris (t.ex. för tillverkare av vapen och surrogat) på grund av att fred avbryter ett lönsamt krig fredsorganisation Substantiv organisation som verkar för fred fredspipa Substantiv tobakspipa som röks som en slags ceremoni inom vissa amerikanska ursprungsbefolkningars kulturer för att manifestera fred mellan de parter som tillsammans röker den fredsplan Substantiv plan för hur fred ska nås fredspolitisk Adjektiv som rör fredspolitik fredspristagare Substantiv person som erhållit ett pris för fred fredsprocess Substantiv process med syfte att skapa fred i en region fredssamtal Substantiv diskussion som förs mellan parterna i en konflikt där målsättningen är att uppnå fred fredsstiftare Substantiv person som stiftar fred, som återställer tidigare motsättning eller strid fredstecken Substantiv symbolen ☮ (som symboliserar fred) fredsvillkor Substantiv villkor som krävs av en krigande motpart för att fred ska bli möjligt fredsvän Substantiv pacifist, vän av fred, motståndare till krig och militarism fredsälskande Adjektiv som älskar fred fredsår Substantiv år under vilket det råder fred frejd Substantiv rykte, anseende frejdad Adjektiv ryktbar, berömd frejdig Adjektiv käck och orädd frejdighet Substantiv det att vara frejdig frek Adjektiv variant av fräck = glupsk frekvensmodulering Substantiv en metod att överföra analog signal genom att denna knytas till en signal med högre frekvens varvid variation av bärsignalens frekvens återspeglar den transporterade signalen; en metod för radiosändning som möjliggör rad frekvensspektrum Substantiv signaler ordnade efter frekvens, ett diagram med frekvens som x-axel frekvenstabell Substantiv frekvenstabell i sannolikhet frekvensutrymme Substantiv det utrymme som en viss sändningsfrekvens utnyttjar frekvent Adverb ofta frekventera Verb ofta besöka frekventering Substantiv det att frekventera någon plats frenesi Substantiv raseri, ursinne; en mycket energisk handling eller följd av handlingar frenetisk Adjektiv som visar hetsig iver och intensitet frenologi Substantiv (den motbevisade) föreställningen om (eller pseudovetenskapen som bygger på) att man av skallens yttre form kan sluta sig till en persons egenskaper och förmågor frenulum Substantiv liten sträng av hud på undersidan av ollonet fresk Substantiv målning på ännu ej torr vägg freskomålning Substantiv variant av alfreskomålning frestare Substantiv person som söker förleda, ibland om djävulen fresterska Substantiv kvinna som frestar frett Substantiv tam iller freudiansk Adjektiv som rör, kännetecknas av eller bygger på Sigmund Freuds psykoanalytiska teorier, särskilt avseende tolkningar av det undermedvetna, drifter och barndomsupplevelser friande Substantiv det att fria friare Substantiv person, ofta man, som friar till någon fribiljett Substantiv biljett som erhållits utan betalning fribonde Substantiv bonde som hotar att så småningom nå till motståndarens nedersta rad och därmed genomgå bondeförvandling; vanligtvis om en avancerad bonde som saknar motståndarbönder på egna linjen eller på någon av de två grannlinjerna fribytare Substantiv sjörövare, kapare fricampa Verb campa utanför officiella campingplatser, utan tillgång till bekvämligheter såsom el, vatten och toalett (ofta med husbil eller tält); campa i naturen fricampare Substantiv person som fricampar fricamping Substantiv det att fricampa fridfullhet Substantiv det att vara fridfull fridlysa Verb skydda från att bli utrotad, eller från att påverkas av människor fridlysning Substantiv det att fridlysa en art, ras eller naturområde fridlyst Adjektiv som utlysts beskydd från att bli utrotad, eller från att påverkas av människor fridsam Adjektiv lugn, stilla, som föredrar frid fridsamhet Substantiv egenskapen att vara fridsam fridyka Verb dyka utan särskild utrustning fridykare Substantiv person som dyker utan särskild utrustning fridykning Substantiv det att fridyka; tillfälle då någon fridyker friggebod Substantiv litet hus på som mest 15 kvadratmeter (ursprungligen 10) och 3 meter högt som får byggas utan särskilt tillstånd frigiditet Substantiv det att vara frigid frigiva Verb variant av frige frigjordhet Substantiv det att vara frigjord frigolit Substantiv vit cellplast frigångare Substantiv fånge som får lämna fängelset utan bevakning en viss tid frigörande Substantiv det att frigöra frihamn Substantiv hamnområde där varor kan lastas om tullfritt frihandel Substantiv handel utan tullar frihandelsavtal Substantiv överenskommelse mellan länder om att reducera eller avskaffa tullar och andra handelshinder frihandlare Substantiv anhängare av frihandel friherre Substantiv adlig titel, baron friherrinna Substantiv kvinnlig friherre; en friherres hustru frihetlig Adjektiv som bejakar frihet, som strävar efter frihet frihetsberöva Verb frånta någon dess frihet frihetsdröm Substantiv dröm om frihet frihetsstraff Substantiv straff som innebär att den dömde tvingas vara i fängelse frihetstid Substantiv tid av frihet, epok då ett folk åtnjuter självstyre frihetstiden Substantiv en epok i Sveriges historia som var mellan 1718 och 1772, efterföljd av den gustavianska tiden friholt Substantiv tågverk till skydd för båtars yttersidor frihult Substantiv stavningsvariant av friholt friidrott Substantiv samlingsnamn för enklare mestadels individuella sporter där man springer (snabbt eller långt), hoppar (högt eller långt) eller kastar (spjut eller kula, långt) friidrottare Substantiv person som sysslar med friidrott friidrottsarena Substantiv arena för friidrott friidrottsförbund Substantiv förbund vars verksamhet relaterar till friidrott friidrottsman Substantiv friidrottare, (manlig) utövare av friidrott friidrottsstjärna Substantiv berömd friidrottare friidrottstävling Substantiv tävling i friidrott, vanligen med många deltagare i olika discipliner samt inför publik frikadell Substantiv liten köttbulle (i soppa) frikalla Verb befria från någon form av plikt frikallelse Substantiv befrielse från någon form av plikt, speciellt värnplikt frikast Substantiv obehindrat kast som följd av motståndarlagets regelbrott frikativa Substantiv språkljud som bildas genom att språkröret kraftigt förträngs så att den från lungorna utströmmande luften förträngs till den grad att hörbar friktion uppstår frikostighet Substantiv det att vara frikostig friktionsdäck Substantiv vinterdäck som saknar dubbar friktionsfri Adjektiv som saknar, eller (i praktiken) har mycket låg, friktion friktionsfritt Adverb utan friktion (både bokstavligt och bildligt) friktionskoefficient Substantiv dimensionslös storhet som anger friktion; kvoten mellan friktionskraft och normalkraft; betecknas μ friktionskraft Substantiv kraft orsakad av friktion (gnidning), motsatt riktad mot den relativa rörelsen friktionstal Substantiv friktionskoefficient frikyrka Substantiv kristet, protestantiskt trossamfund som brutit sig ur Svenska kyrkan under 1800-talet eller senare frikyrklig Adjektiv som har att göra med en frikyrka; som är medlem i en frikyrka frikår Substantiv paramilitär organisation friland Substantiv odlingsjord under öppen himmel frilandsodling Substantiv odling utomhus frilandsopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia polyacantha frilansjournalist Substantiv journalist som frilansar friluftsanläggning Substantiv anläggning för utomhusaktiviteter friluftsbad Substantiv badstrand eller offentlig simbassäng utomhus med omklädningsrum, duschar mm friluftsbutik Substantiv torgstånd, butik i fria luften friluftsdag Substantiv dag då man ägnar sig åt idrottsaktiviteter utomhus friluftsliv Substantiv samlingsbegrepp för avkopplande aktiviteter som görs utomhus på fritiden och inkluderar såväl organiserad som oorganiserad verksamhet ute i naturen friluftsmuseum Substantiv en typ av museum som visar sina samlingar utomhus; grundstommen i samlingarna utgörs oftast av historiska byggnader med interiör friluftsmänniska Substantiv person som gillar utomhusaktiviteter friluftsområde Substantiv större område utomhus för organiserade aktiviteter; plats ute i det fria friläge Substantiv inställning på växellåda utan drift frilägga Verb blotta, utgräva; från en rastergrafisk bild, erhålla en ny bild med ett av objekten i den ursprungliga bilden ensamt mot en neutral (helst transparent) bakgrund frimodig Adjektiv frejdig, orädd, frispråkig, öppen frimodighet Substantiv det att vara frimodig frimurarbarn Substantiv barn som bor på barnhem bekostat av frimurare frimärksautomat Substantiv automat för att sälja frimärken frimärkshäfte Substantiv häfte med frimärken frimärksklubb Substantiv klubb för frimärkssamlare frimärkssamlare Substantiv person som samlar på frimärken frimärkssamling Substantiv det att samla på frimärken (t.ex. som hobby) fringis Substantiv fringe benefit; förmån för anställda utöver den ordinarie lönen frippa Substantiv frisyr frireligiös Adjektiv frikyrklig fris Substantiv vågrätt bandlikt fält under taklist o.d. frisera Verb ordna hår på prydligt sätt genom att kamma, (låta) klippa eller permanenta hår frisering Substantiv klippning och/eller annan behandling av hår frisim Substantiv en gren inom tävlingssimning där man får simma valfri stil, i praktiken det snabbaste simsättet, crawl frisinnad Adjektiv liberal, tolerant frisinne Substantiv frisinnad grundsyn frisisk Adjektiv som rör Frisland frisiska Substantiv germanskt språk som talas i den holländska provinsen Frisland, samt på tyska nordsjökusten med ett fåtal talare i de tyska delstaterna Niedersachsen (Ostfriesland) och Schleswig-Holstein (Nordfriesland) friskförklara Verb konstatera att någon är frisk, d.v.s. inte (längre) sjuk friskförklarad Adjektiv som man har konstaterat är frisk, d.v.s. inte längre sjuk friskförklarande Adjektiv som friskförklarar friskhet Substantiv sundhet friskna Verb bli frisk(are) friskola Substantiv skola med annan ägare än staten, landsting eller kommun friskoleföretag Substantiv företag som driver friskolor friskvård Substantiv frivilliga åtgärder vad gäller kost, motion mm med syfte att befrämja sin egen hälsa friskvårdsanläggning Substantiv anläggning för friskvård friskvårdskonsulent Substantiv person med uppgift är att stimulera människor till att välja en livsstil som håller dem friska och utvecklar deras hälsa frislag Substantiv tilldelat slag från fix punkt efter att en motspelare gjort sig skyldig till ett regelbrott frisparksspray Substantiv stavningsvariant av frisparkssprej frisparkssprej Substantiv sprej som domaren använder för att markera plats spelare ska stå vid en frispark frispråkig Adjektiv som säger vad de faktiskt tycker frispråkighet Substantiv det att vara frispråkig fristadsförfattare Substantiv författare som ges en fristad undan förtryck i hemlandet fristil Substantiv disciplin inom längdskidåkning där man, till skillnad från klassiskt, får skatea friställa Verb säga upp från en anställning (på grund av arbetsbrist) frisägelse Substantiv det att frisäga sig; uttalande som frisäger någon från något frisörsalong Substantiv variant av frisersalong frisörsax Substantiv sax som en frisör använder till hårklippning frisörska Substantiv kvinnlig frisör frisös Substantiv /hår/frisörska fritids Substantiv verksamhet på en skola, i vilken yngre barn kan gå i efter den schemalagda skolan fritidsbostad Substantiv plats att bo på fritiden fritidsbåt Substantiv båt eller mindre fartyg främst avsett för privat, icke-kommersiell rekreation fritidsfiskare Substantiv person som fiskar i sin fritid fritidsfiske Substantiv fiske i rekreationssyfte fritidsförvaltning Substantiv avdelning i kommun som stödjer det lokala föreningslivet fritidsgård Substantiv (oftast) kommunal anläggning dit ungdomar kan gå på fritiden för att umgås och nyttja de olika aktiviteter som erbjuds, ofta biljardbord, TV-spel, pingisbord, TV m.fl. fritidshem Substantiv verksamhet på en skola, i vilken yngre barn kan gå efter den schemalagda skolan fritidshus Substantiv (enklare och inte sällan lantligt beläget) hus som en person, familj eller annan grupp av människor i rekreationssyfte kan använda som boende på fritiden fritidshuskommun Substantiv kommun där man äger fritidshus (men inte röstar eller betalar skatt) fritidsintresse Substantiv intresse och aktivitet som en person utövar på sin fritid till stor del för nöjes skull fritidsnöje Substantiv fritidsaktivitet som görs för nöjes skull fritidspedagog Substantiv person som ägnar sig yrkesmässigt åt fritidspedagogik, ofta på fritidshem, skolklasser eller förskola fritidspolitiker Substantiv person som arbetar med politik vid sidan av ett ordinarie arbete, oftast rörande lokalpolitik fritidssysselsättning Substantiv (utifrån personens egna intressen självvald) aktivitet som en person utför på fritiden (för nöjes skull) fritidssyssla Substantiv något en person gör på sin fritid (som avkoppling, nöje eller hobby) fritis Substantiv stavningsvariant av fritids fritrappa Substantiv yttertrappa fritt Adverb på ett fritt sätt frityr Substantiv stekflott fritänkare Substantiv person som betvivlar eller förnekar guds existens; gudsförnekare, ateist fritös Substantiv köksredskap som används för att fritera mat friuliska Substantiv ett romanskt språk som talas i Friuli i nordöstra Italien frivilligarbetare Substantiv person som i välgörande syfte erbjuder sina tjänster frivilligt och utan att mottaga någon betalning frivillighet Substantiv det att vara frivillig frivilligorganisation Substantiv ideell förening bestående av volontärer frivol Adjektiv lättfärdig frivolitet Substantiv lättfärdighet frivolt Substantiv saltomortal friyta Substantiv obebyggt markområde avsett för lek och utevistelse i anslutning till en byggnad frizon Substantiv ett område i ett samhälle som är fritt från exempelvis våld eller tvång av något slag frodig Adjektiv livskraftig frodighet Substantiv det att vara frodig frodigt Adverb på ett frodigt sätt frodvuxen Adjektiv lös, mjuk, som har vuxit snabbt (och frodigt) fromage Substantiv kyld efterrätt bestående av sjuden äggkräm, tillsatt med gelatin, vispad grädde och frukt fromleri Substantiv falsk, låtsad eller hycklad fromhet fromma Substantiv nytta, fördel, gagn, bästa fromsint Adjektiv som har ett fredligt och stillsamt sinnelag fromsinthet Substantiv det att vara fromsint frond Substantiv en upprorisk sammanslutning frondera Verb göra uppror, opponera frondör Substantiv oppositionsman fronta Verb räta upp och flytta fram varor på en hylla frontal Adjektiv rakt framifrån frontalexpediering Substantiv det att postkassörskan sitter vänd mot kunden, inte i profil; infördes i Sverige 1946 frontalkrock Substantiv (vanligtvis kraftig) kollision front mot front frontallob Substantiv pannlob frontavsnitt Substantiv avsnitt (del) av en front (mellan stridande parter) frontespis Substantiv framsida frontfigur Substantiv person som i praktiken är ett av de främsta ansiktena utåt för en grupp, en organisation, en rörelse, ett politiskt parti, ett företag eller ett varumärke fronton Substantiv överstycke i form av triangel eller cirkelsegment över dörr eller fönster frosa Verb frysa frossare Substantiv person som frossar frossbrytningar Substantiv köldrysningar, frosskakningar frosta Verb infinna sig en sådan temperatur och väderlek så att vattenånga i luften bildar frost eller rimfrost frostfri Adjektiv om en plats eller byggnad som inte drabbas av minusgrader och frost frosthalka Substantiv halt väglag på grund av frost frostig Adjektiv täckt av frost frostighet Substantiv det att vara frostig frostmängd Substantiv summa (integral) av temperatur under 0 °C över en viss tid frostnatt Substantiv natt under vilket det bildas frost frostskada Substantiv skada på föremål eller levande vävnad vilken uppkommit på grund av frost (väder med minusgrader och/eller isbildning) frostskadad Adjektiv som skadats av frost (väder med minusgrader och/eller isbildning) frottera Verb gnida en kroppsdel (t.ex. med borste, flanell) frottering Substantiv det att frottera frua Verb tilltala någon med frutitel fruande Adjektiv som fruar frugal Adjektiv sparsam, måttlig, torftig, tarvlig, enkel frukostbord Substantiv bord som är dukat för att äta frukost frukostera Verb äta frukost frukosterande Substantiv intagandet (ätandet) av frukostmåltid; aktiviteten att äta frukost frukostering Substantiv intagandet (ätandet) av frukostmåltid; aktiviteten att äta frukost frukostfil Substantiv fil avsedd att ätas till frukost frukostgröt Substantiv gröt avsedd att ätas till frukost frukostkaffe Substantiv kaffe som dricks till frukosten frukostmacka Substantiv macka (smörgås) avsedd att ätas till frukost frukostägg Substantiv kokat ägg som serveras vid frukost fruktande Substantiv det att frukta fruktbar Adjektiv som ger frukt; om jord där växlighet frodas, bördig fruktbarhet Substantiv det att vara fruktbar fruktbarhetsgudinna Substantiv kvinnlig fruktbarhetsgud fruktbärande Adjektiv som bär frukt fruktfat Substantiv skål avsedd för uppläggning och servering av frukt fruktfil Substantiv fil smaksatt med frukt, vanligen serverad som frukost eller mellanmål frukthandlare Substantiv person som till yrket säljer frukt frukthumla Substantiv en art (Bombus pomorum) inom släktet humlor (Bombus); individ av arten frukthumla fruktig Adjektiv vars smak eller doft ger ett starkt intryck av frukt fruktighet Substantiv det att vara fruktig fruktjuice Substantiv juice gjord av frukter fruktkropp Substantiv den mer synliga delen av en svamp som bildar sporer fruktkräm Substantiv kräm som är gjord på frukt eller bär fruktkött Substantiv växtcellvävnad som tjänar till att förbättra spridningen av fruktens frön fruktlös Adjektiv som inte ger eller har gett (önskat) resultat fruktlöshet Substantiv det att vara fruktlös fruktmos Substantiv mos eller puré gjord av frukt, och då företrädesvis endast fruktköttet fruktodlare Substantiv lantbrukare som odlar frukt fruktodling Substantiv det att odla frukt fruktos Substantiv en enkel sockerart (monosackarid), ketohexos fruktsaft Substantiv saft gjord av frukt fruktsam Adjektiv som får stor avkomma, som förökar sig snabbt fruktsamhet Substantiv det att vara fruktsam fruktskal Substantiv skal runt en frukt fruktskrutt Substantiv kärnhus och ändar som är kvar då man ätit ett äpple eller päron fruktskål Substantiv skål avsedd för uppläggning och servering av frukt fruktskörd Substantiv (ibland: storleken på) samlingen frukter som utgör resultatet av odling av växtlighet för frukternas skull (vilka sedan samlas in och används) fruktsmak Substantiv smak av frukt(er) fruktsocker Substantiv fruktos fruktsoppa Substantiv söt soppa tillagad genom att koka (en blandning av) flera slags frukter fruktträd Substantiv träd som bär ätliga frukter fruktträdgård Substantiv trädgård som har fruktträd fruktyoghurt Substantiv yoghurt med fruktsmak frulle Substantiv frukost frunch Substantiv en måltid som intas på förmiddagen och ersätter både frukost och lunch fruntimmersaktig Adjektiv om en man beter sig som en kvinna fruntimmerskarl Substantiv man som tjuser kvinnor, karl som har en svaghet för kvinnor frusa Verb fnysa, frusta, vina frusenhet Substantiv känslan att vara frusen frusta Verb andas ut häftigt av ansträngning och avge ett ljud av fladdrande läppar frustning Substantiv det att frusta frustrera Verb göra frustrerad eller besviken frygier Substantiv invånare i det forntida Frygien. frygisk Adjektiv från, eller som rör, Frygien frygiska Substantiv utdött indoeuropeiskt språk som talades omkring 700-talet f.v.t. till 400-talet f.v.t. av frygerna i Frygien i dagens Turkiet frykdalssteg Substantiv ett slags långt, sammanbundet polkasteg i 4/4-takt som dansas parvis i rotation, där ett helt steg sträcker sig över en takt och utförs genom att man på första taktdelen tar ett långt steg framåt, på andra taktdelens sis fryntlig Adjektiv gladlynt, glättig fryntlighet Substantiv det att vara fryntlig frysande Substantiv det att frysa frysbränna Substantiv gråbrun läderartad lapp på kött frysdisk Substantiv kraftigt nedkyld (kanske 20 minusgrader) anordning i butik vilken innehåller frysvaror som kunderna själva kan plocka till sig, vanligen i form av en hyllförsedd anordning som står längs en vägg eller i form av en djup e frysekylling Substantiv person som (ofta) är frusen av sig frysfack Substantiv mindre avgränsad del av ett kylskåp som håller temperaturer under fryspunkten och därmed fungerar som en mycket liten frys fryshus Substantiv (kommunalt) magasin (lager) för frysta livsmedel frysning Substantiv det att frysa fryspunkt Substantiv den temperatur vid vilken ett givet ämne övergår från flytande tillstånd (vätska) till fast tillstånd frysrum Substantiv rum för förvaring av saker (ofta matvaror) vid en temperatur under fryspunkten frysskåp Substantiv teknisk apparat som används för att djupfrysa livsmedel och andra varor till temperaturer under 0 grader Celsius frysvara Substantiv matvara som bör förvaras i frys fräcking Substantiv fräck person; någon som är inte skäms för sitt (illa) beteende; person som agerar själviskt (och oetiskt) fräckt Adverb på ett fräckt sätt fräk Adjektiv variant av fräck = glupsk fräkne Substantiv fläck av melanin på huden fräknig Adjektiv som har fräknar /i ansiktet/ fräknighet Substantiv det att vara fräknig frälsande Substantiv det att frälsa frälse Adjektiv från skatt fritagen; adlig främjan Substantiv det att främja, främjande; stöd eller gynnande handling för någots utveckling främjande Adjektiv som främjar främjare Substantiv person som främjar främlingsfientlig Adjektiv som är negativt inställd (fientlig) till främlingar främlingsfientlighet Substantiv det att vara främlingsfientlig, fientlighet mot främlingar främlingskap Substantiv det att vara främling främlingslegionär Substantiv soldat som tjänstgör i främlingslegion främlingspass Substantiv pass (juridiskt dokument) som utfärdas till andra än landets medborgare främreasiatisk Adjektiv som rör Främre Asien frändespråk Substantiv närbesläktat språk frändskap Substantiv släktskap fränhet Substantiv det att vara frän fräsande Substantiv det att fräsa fräsare Substantiv person som bearbetar metall med fräsmaskin fräschhet Substantiv det att vara fräsch fräscht Adverb på ett fräscht sätt fräschör Substantiv ungdomlig friskhet fräsig Adjektiv som lämnar ett starkt intryck, som överensstämmer med modet fräsmaskin Substantiv maskin för skärande bearbetning i metall, trä eller andra solida material och som använder ett fräsverktyg (roterande skärverktyg) fräsning Substantiv det att fräsa (i trä eller metall) fräsverktyg Substantiv roterande stålverktyg för skärande bearbetning av metall, trä eller andra solida material och som används i fräsmaskiner frätning Substantiv det att fräta frätskada Substantiv skada orsakad av frätning frågan Substantiv fråga, det att fråga frågeformulär Substantiv dokument (på papper eller digitalt) med frågor, tänkta att besvaras frågekomplex Substantiv mängd sammanhängande frågor frågelåda Substantiv brevlåda dit publiken kan skicka frågor som besvaras i en tidning eller ett radioprogram frågeord Substantiv ord som i sig innebär en fråga, inleder ofta en frågesats frågesats Substantiv (huvud)sats som grammatiskt utgör en direkt fråga, t.ex. Är bilen ny? När slutar Johanna? Är de flesta bilar dyra? frågespråk Substantiv språk (formellt språk) för frågor till (sökningar i) en databas frågeställning Substantiv formulering av fråga, ofta om problem frågetävling Substantiv tävling som går ut på att spelarna får besvara frågor frågvishet Substantiv det att vara frågvis frånflytt Substantiv det att flytta iväg från någon (som man tidigare varit samboende med) frångå Verb avvika från; inte följa, utan göra något annat i stället (ofta än det som tidigare varit normen eller utlovat) frånhända Verb lämna ifrån sig, avhända frånse Verb bortse från, ignorera frånsedd Adjektiv bortsedd från, ignorerad frånsida Substantiv mynts eller medaljs baksida frånslagen Adjektiv avstängd, avaktiverad frånsäga Verb ta avstånd från något; oftast ansvar fråntaga Verb taga undan från, undanstoppa, beröva (något från något eller någon) frånträda Verb avträda, avsäga frånträde Substantiv det att frånträda något frånvara Verb inte finnas på plats fröa Verb (om växt) sprida sina frön fröhandel Substantiv försäljningsställe där man kan handla frö fröhår Substantiv fiber som växer ut från frön fröjda Verb bringa fröjd frökenfisk Substantiv individ som tillhör fiskfamiljen frökenfiskar frökenfiskar Substantiv en familj av fiskar; Pomacentridae frömjöl Substantiv pollen frörepning Substantiv det att repa frö (från strån av lin) fröråd Substantiv organ för diskussion om fröodling och fröhandel fröväxt Substantiv växt som förökar sig genom frön fubba Verb fuska fubbick Substantiv fåne, dåre, idiot fubbig Adjektiv fuskig fuchsia Adjektiv som har en färgton emellan dessa:    ; som har en lilaröd nyans fuga Substantiv musikverk där ett tema upprepas och varieras i olika stämmor fugara Substantiv en något strykande orgelstämma fugato Substantiv fugaartad fukologi Substantiv läran om alger fuksin Substantiv färgämne; en röd anilinfärg fukthäftande Adjektiv som vid kontakt med fukt blir klistrande fuktigt Adverb på ett fuktigt sätt fuktkvot Substantiv kvot mellan vattnets och torrsubstansens vikt fuktning Substantiv det att fukta fukttransport Substantiv förflyttning av fukt till, från eller inuti ett material fuldelning Substantiv olaglig fildelning fuldiesel Substantiv diesel som säljes utan skatt fulhack Substantiv osnygg eller okonventionell kodsnutt som tjänar som tillfällig lösning på ett programmeringstekniskt problem fullasta Verb förse med full last fullastad Adjektiv lastad med så mycket last som bara möjligt fullblodsromantiker Substantiv romantiker (anhängare av romantiken, drömmare) i stor grad fullbordan Substantiv det att fullbordas fullbordande Substantiv det att fullborda fullföljande Substantiv det att fullfölja fullföljd Substantiv endast i uttrycket fullföljd av talan fullföra Verb fullfölja fullgod Adjektiv fullt acceptabel, tillfredsställande, tillräckligt bra fullgången Adjektiv fullt utvecklad, som har fullbordats fullgödsel Substantiv konstgödsel som innehåller alla tre näringsämnen (NPK - kväve, fosfor, kalium) fullgörande Substantiv det att fullgöra fullgörelse Substantiv det att göra vad man har avtalat fullhet Substantiv det att vara full, i religiösa sammanhang ofta liktydigt med överflöd fullkomlighet Substantiv det att vara fullkomlig fullkomna Verb göra fullkomlig; förfina eller förbättra något så att det når högsta möjliga nivå fullkorn Substantiv spannmål som har sitt naturliga skal kvar fullkornsbröd Substantiv bröd bakat med fullkornsmjöl fullkornsmjöl Substantiv mjöl malet av fullkorn fullkornsprodukt Substantiv livsmedel som består av fullkornsmjöl fullmaktsgivare Substantiv den som ger en fullmakt fullmaktshavare Substantiv den som får en fullmakt fullmaktsinnehavare Substantiv den som får en fullmakt fullmaktstagare Substantiv den som får en fullmakt fullmäktig Adjektiv (substantiverat) ombud; ledamot av vissa styrelser eller verk (t ex Riksbanken) eller av ombudsförsamling (t ex kommunalfullmäktige) fullmäktigemöte Substantiv möte av fullmäktige fullmäktigeordförande Substantiv ordförande för en beslutande församling (av fullmäktige) fullmäktigesammanträde Substantiv sammanträde med fullmäktige fullpackad Adjektiv fullproppad fullproppa Verb göra proppfull, fylla helt och håller så att det blir mycket trångt fullriggare Substantiv minst tremastat segelfartyg, fregatt, med huvudsakligen råsegel på alla master fullspikad Adjektiv fullsatt, besutten till sista plats fullspäckad Adjektiv helt fylld fullstor Adjektiv med riktig eller ursprunglig storlek, d.v.s. inte i förminskad eller mer kompakt variant fullständiga Verb göra fullständig, fullborda, komplettera fullständighet Substantiv det att vara fullständig fullsuten Adjektiv fulltalig fullt Adverb fullständigt, helt och hållet fulltalig Adjektiv med fullt antal, med alla ledamöter närvarande fulltecknad Adjektiv fylld fulltrogen Adjektiv obrytligt trogen eller trofast fullviss Adjektiv med full övertygelse, mycket viss fullvärdesförsäkring Substantiv försäkring som täcker hela värdet; försäkring utan övre begränsning fullängdare Substantiv fullskaligt musikalbum fullängdsalbum Substantiv fullskaligt musikalbum, som alltså innehåller fler låtar än till exempel en ep eller singel fullödig Adjektiv som har högsta kvalitet fullödighet Substantiv det att vara fullödig fulna Verb bli fulare; förfulas fulparkera Verb parkera på en otillåten plats fulsnygg Adjektiv som ser attraktivt ut fast det egentligen inte är vackert fult Adverb på ett fult sätt fulöl Substantiv billig, hemmagjord eller direktimporterad öl av låg kvalité fumarol Substantiv öppning i jordskorpan (eller någon annan himlakropps skorpa) i områden med aktiva vulkaner fumarolisk Adjektiv som berör fumarol fumarsyra Substantiv karboxylsyra som består av kol, väte och syre, med formeln C4H2O2(OH)2 fumla Verb bära sig åt på ett tafatt sätt fumlig Adjektiv klumpig, slarvig, tafatt fumlighet Substantiv det att vara fumlig fundament Substantiv grund, grundmur, bas, hörnsten, stabilt underlag fundamentalism Substantiv bokstavlig tro på en religion eller ideologi fundamentalist Substantiv anhängare av fundamentalism fundamentalistisk Adjektiv som grundar sin åsikt på fundament, på källskrifter (Bibeln eller Koranen), skriftlärd, dogmatisk funderande Adjektiv som funderar fundersamhet Substantiv det att vara fundersam fungibel Adjektiv som inte uppvisar några särdrag och därför är utbytbar fungicid Adjektiv svampdödande, svampbekämpande funkande Substantiv det att funka funkis Adjektiv funktionalistisk funkmusik Substantiv musik av genren funk funkofob Adjektiv som har fobi för personer med normbrytande funktion funkofobi Substantiv fördomar om, särbehandling av och utestängande av personer med funktionsnedsättning funktional Substantiv en funktion (reell- eller komplexvärd) som verkar på andra funktioner funktionalekvation Substantiv en ekvation där man som svar söker en funktion; oftast utan att själva ekvationen involverar den sökta funktionens derivator eller integraler funktionalism Substantiv en radikal stil inom arkitektur, stadsbyggnadskonst och formgivning som formades i Europa främst under 1920- och 1930-talet funktionalitet Substantiv (uppsättning) konkreta funktioner (finesser, användbara konstruktioner) i ett tekniskt system såsom ett datorprogram; det att en produkt eller liknande uppfyller sin huvudsakliga funktion funktionarism Substantiv funktionärsvälde funktionera Verb fungera funktionsdryck Substantiv dryck med extra funktion utöver vanligt törstsläckande funktionshinder Substantiv begränsning i ett sammanhang eller miljö orsakad av en persons funktionsnedsättning funktionshindrad Adjektiv med ett funktionshinder/handikapp funktionsisomeri Substantiv typ av strukturisomeri där olika funktionella grupper förekommer i de två ämnena funktionsnedsatt Adjektiv som har en funktionsnedsättning funktionsnedsättning Substantiv medfödd (eller ibland av olycka/skada/sjukdom orsakad) försvårande livsförutsättning som hämmar eller nedsätter en individs fysiska, psykiska och/eller intellektuella förmåga funktionsrum Substantiv ett metriskt rum vars element är funktioner funktionssammansättning Substantiv det att definiera en ny funktion H: X \to Z utifrån två givna funktioner F: X \to Y och G: Y \to Z genom regeln H(x) = G(F(x)) för varje x \in X, även om själva operationen (F, G) \mapsto H som ofta representeras av symb funktionär Substantiv person som förrättar viss tjänst funktivist Substantiv Person som aktivt stödjer funktionsrättsrörelsen och tror på likabehandling av personer med särskilda behov (helt mänskliga rättigheter) funktor Substantiv en avbildning mellan kategorier funt Substantiv dopfunt funta Verb bilda, dana fur Substantiv tall fura Substantiv tall, trädet Pinus sylvestris furage Substantiv hästfoder furagera Verb skaffa furage (foder) furan Substantiv en aromatisk förening baserad på en ring med fyra kol och ett syre furiant Substantiv livlig och eldig böhmisk folkdans som kännetecknas av växling mellan 2/4- och 3/4-takt furie Substantiv hämndgudinna furielik Adjektiv lik en furie furioso Adverb häftigt, vilt furiös Adjektiv rasande, ursinnig furnera Verb anskaffa, förse furnering Substantiv det att furnera furnissör Substantiv anskaffare, leverantör furor Substantiv stormande bifall furstendöme Substantiv rike med en furste som överhuvud furstespegel Substantiv skrift som beskriver hur en furste bör agera furstlig Adjektiv hörande till eller passande en furste furstligt Adverb som det passar en furste furulajse Substantiv småfågel furunkel Substantiv böld; hudåkomma orsakad av inflammation i en eller flera hårsäckar furuskog Substantiv skog företrädesvis bestående av fur fusiljera Verb stavningsvariant av fysiljera fusionsenergi Substantiv energi som kommer från sammanslagning av atomkärnor fusionskraft Substantiv sammanslagning av atomkärnor använt som energikälla fuskanklagelse Substantiv uttalande som anklagar någon för fusk fuskbygge Substantiv snabbt och slarvigt utfört bygge fuskeri Substantiv det att fuska fuskig Adjektiv som innebär fusk; orättvis fuskis Substantiv fuskare, falskspelare; person som fuskar fusklapp Substantiv skriven papperslapp med otillåtna minnesanteckningar som används vid prov i skolan eller liknande fuskverk Substantiv illa utfört arbete fustanella Substantiv en veckad, oftast vit, knäkort kjol, som används som nationaldräkt i Albanien och Grekland futhark Substantiv samlande uppradning av runor enligt äldre ordning, där de inledande runorna står för f, u, þ, a, r, och k (ᚠ, ᚢ, ᚦ, ᚨ, ᚱ, ᚲ) futil Adjektiv ringa, obetydlig futilitet Substantiv obetydlighet, bagatell futsal Substantiv sport som utvecklats som en variant av fotbollen, men som till skillnad från fotboll spelas på en mindre spelyta och med färre utespelare futt Substantiv eld, fyr futtighet Substantiv det att vara futtig; något som är futtigt futuniska Substantiv ett polynesiskt språk som talas på ön Futuna (och Alofi) i det franska territoriet Wallis- och Futunaöarna i Stilla havet futurism Substantiv en kulturell riktning från det tidiga 1900-talet inom modernismens avantgarde som fokuserade på hastighet, mekanik och det moderna futurist Substantiv anhängare av futurismen futurologi Substantiv forskning om framtidens tänkbara alternativ inom till exempel teknik, samhälle eller internationell politik futurum Substantiv tempus som beskriver en händelse i framtiden futurumform Substantiv verbform i futurum fux Substantiv räv fuxfärgad Adjektiv med samma färg som en fux fyka Verb fara hastigt i luften; häftigt blåsa omkring, yra (särskilt om snö) fykologi Substantiv läran om alger fyle Substantiv fjäderfä fylgia Substantiv övernaturligt väsen, som enligt nordiska gudasagan åtföljer varje människa såsom skyddsande fylgja Substantiv stavningsvariant av fylgia fylka Verb ställa upp inför strid fylkesman Substantiv styresman för ett fylke fylle Substantiv fullmåne; kan även användas om andra himlakroppar än månen fyllecell Substantiv cell där personer i onyktert tillstånd sätts för att nyktra till fyllegubbe Substantiv manlig gammal alkoholist fyllekäring Substantiv kvinnlig gammal alkoholist fyllerist Substantiv person som regelbundet dricker mycket alkohol fylleslag Substantiv fest med enda syfte att dricka så mycket alkohol som möjligt fyllesnuda Substantiv fyllkaja fylleturist Substantiv turist för fyllans skull, som reser dit alkoholen är billig fyllighet Substantiv det att vara fyllig fyllit Substantiv en folierad metamorf bergart med svart eller grå kulör som främst innehåller kvarts, sericit och klorit fyllna Verb bli berusad fyllnad Substantiv handlingen att fylla eller fylla på något; det att fylla fyllnadsmaterial Substantiv material för att fylla hålrum, utfyllnad fyllnadsord Substantiv ord som används till fyllnad i en framställning (särskilt i vers); versfyllnad fyllningsmassa Substantiv material för att fylla en hålighet fylogenetisk Adjektiv som rör släktets historia fylogeni Substantiv organismernas evolutionära historia och släktskap fylum Substantiv taxonomisk rang mellan rike och klass fynda Verb /lyckas/ få tag på fynd fyndighet Substantiv ekonomiskt intressant förekomst fyndkoncentration Substantiv koncentration (ansamling) av (arkeologiska) fynd fyndlåda Substantiv låda med gott och blandat som säljs billigt och som kunderna själva får rota igenom för att göra fynd fyndpotential Substantiv möjlighet (potential) för att göra fynd fyndpris Substantiv ovanligt bra pris fyrahundrameterslopp Substantiv lopp på en sträcka av 400 meter fyramånaders Adjektiv som varar fyra månader eller är fyra månader gammal fyravåningshus Substantiv hus med fyra våningar fyraårig Adjektiv som är fyra år gammal; som varat i fyra år fyraårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots fyraårsdag fyrbarnsfamilj Substantiv familj med (två föräldrar och) fyra barn fyrben Substantiv liten ödla (skogsödla, sandödla, salamander), litet fyrbent djur fyrbent Adjektiv som använder fyra fötter då det förflyttar sig; som går på fyra ben fyrbox Substantiv eldstad på ett ånglok fyrbåk Substantiv hög byggnad med eld för vägleda sjöfarare fyrdela Verb dela i fyra lika stora delar fyrdimensionell Adjektiv som har utsträckning i fyra dimensioner fyrdubbel Adjektiv som avser fyra av något fyrdubbla Verb multiplicera med fyra fyrdubbling Substantiv det att fyrdubbla; handling som fyrdubblar något fyrfald Substantiv det att ha egenskap av fyra fyrfaldiga Verb multiplicera med fyra fyrfalt Adverb fyra gånger fyrfartyg Substantiv fyrskepp fyrfota Adjektiv variant av fyrfotad fyrfotad Adjektiv som använder fyra fötter då det förflyttar sig fyrgradig Adjektiv med en temperatur eller temperaturskillnad på fyra grader (vanligen Celsius) fyrgrupp Substantiv samverkande enhet bestående av fyra samflygande stridsflygplan fyrhjulig Adjektiv som har fyra hjul fyrhugga Verb hugga (trä eller sten) fyrkantig fyrhuggen Adjektiv huggen fyrkantig fyrhörning Substantiv polygon med fyra hörn fyrkaraktär Substantiv det sätt varmed en fyr lyser/är släckt i perioder, olika används i syfte att underlätta identifiering av fyren fyrklöver Substantiv en ovanlig variant av klöver med fyra blad istället för de vanliga tre fyrklövern Substantiv de fyra partierna Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet fyrmastad Adjektiv som har fyra master fyrmänning Substantiv två personer med var sin far- eller morförälder som är kusiner med varandra fyrsiffrig Adjektiv som skrivs med fyra siffror (d.v.s. 1 000–9 999 om inledande nollor inte är tillåtna) fyrsitsig Adjektiv utrustad med fyra sittplatser fyrsken Substantiv ljus från en fyr fyrskepp Substantiv fartyg utrustat med lysanordning liknande fyrs som ankras i nära anslutning till ett grund i stället för att en fyr uppförs fyrspringarspel Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 e5 2. Sf3 Sc6 3. Sc3 Sf6 fyrsprång Substantiv (hastig) galopp, ett djurs löpning (språng) där alla fyra ben samtidigt lämnar marken fyrspår Substantiv järnvägssträcka med fyra spår fyrstavig Adjektiv som består av precis fyra (4) stavelser fyrstjärnig Adjektiv som försetts med betyget fyra stjärnor fyrsträngad Adjektiv som har precis fyra strängar fyrstämmig Adjektiv som består av fyra stämmor fyrtal Substantiv en grupp om fyra likadana föremål fyrti Räkneord vardaglig stavningsvariant av fyrtio fyrtioett Räkneord talet 41, ett tal mellan fyrtio och fyrtiotvå fyrtiofemårig Adjektiv som är fyrtiofem år gammal; som varat i fyrtiofem år fyrtiofemåring Substantiv person som är fyrtiofem år gammal; något som varat i fyrtiofem år fyrtiofyra Räkneord talet 44, ett tal mellan fyrtiotre och fyrtiofem fyrtionde Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet fyrtio fyrtionio Räkneord talet 49, ett tal mellan fyrtioåtta och femtio fyrtiosex Räkneord talet 46, ett tal mellan fyrtiofem och fyrtiosju fyrtiosju Räkneord talet 47, ett tal mellan fyrtiosex och fyrtioåtta fyrtiotaggare Substantiv person i fyrtioåren fyrtiotal Substantiv antal motsvarande ungefär fyrtio (stycken) fyrtiotalist Substantiv person född på fyrtiotalet fyrtiotalistisk Adjektiv som avser fyrtiotalet fyrtiotimmarsvecka Substantiv arbetsvecka omfattande fyrtio timmar fyrtiotre Räkneord talet 43, ett tal mellan fyrtiotvå och fyrtiofyra fyrtiotvå Räkneord talet 42, ett tal mellan fyrtioett och fyrtiotre fyrtioår Substantiv i åldern trettio till och med trettionio fyrtioårig Adjektiv som är fyrtio år gammal; som varat i fyrtio år fyrtioåring Substantiv person som är fyrtio år gammal; något som varat i fyrtio år fyrtioårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots fyrtioårsdag fyrtioårsåldern Substantiv tiden från det att någon är fyrtio men ännu inte femtio år gammal; åldern av fyrtio år fyrtioåtta Räkneord talet 48, ett tal mellan fyrtiosju och fyrtionio fyrtioåttatimmarsvecka Substantiv arbetsvecka omfattande fyrtioåtta timmar fyrtorn Substantiv fyr; tornliknande sjömärke fyrvaktare Substantiv person som sköter fyr fyrverkeripjäs Substantiv enskild pjäs (raket, eld, smällare) inom ett fyrverkeri fyrverkeriraket Substantiv en sorts fyrverkeripjäs som drivs av en raketmotor för att snabbt stiga upp i himlen, där den avger diverse ljus- och ljudeffekter fyrväxlad Adjektiv med fyra växlar fys Substantiv /ett pass bestående av/ fysisk träning fysikalisk Adjektiv som har med vetenskapen fysik att göra fysikbok Substantiv lärobok i fysik fysiklektion Substantiv lektion i (skol)ämnet fysik (i skolan) fysiklärare Substantiv lärare som undervisar i fysik fysikpristagare Substantiv person som erhållit ett pris i fysik fysikprov Substantiv prov i fysik fysiljera Verb avrätta genom skjutning fysiljär Substantiv benämning på soldat tillhörande ett slags lätta med gevär beväpnade fottrupper fysiografi Substantiv naturbeskrivning fysiokrat Substantiv ekonom av den uppfattningen att jorden är den enda verkliga rikedomskällan, anhängare av fysiokratismen fysiokratism Substantiv en tidigare vital ekonomisk lära som menade att jordbruket är av grundläggande betydelse för samhället fysiolog Substantiv person som sysslar med fysiologi fysionomi Substantiv ansiktsdrag, anletsdrag, utseende fysionomik Substantiv uppfattningen att en persons yttre (särskilt ansiktet) uttrycker hans psykiska egenskaper fysionomisk Adjektiv som avser fysionomi eller fysionomik fysioterapi Substantiv behandling såsom systematiska kroppsrörelser eller massage med syfte att förebygga, lindra eller bota sjukdomar, främst sådana som manifesterar sig i muskler, leder, skelett och nerver fyspass Substantiv ett pass bestående av fysisk träning fytobiot Substantiv parasit som hämtar sin näring ur växter fäaktig Adjektiv som har ett oförskämt eller lågsinnat beteende fäaktighet Substantiv det att vara fäaktig fäbless Substantiv förkärlek, böjelse, svaghet fäbod Substantiv litet skjul för boskap, vanligen ute i vildmarken fäbodvall Substantiv inhägnad vall med fäbod fäbroms Substantiv insekt av arten Tabanus bovinus fäderne Substantiv släktskap på faderns sida fädernebygd Substantiv (lantlig) bygd i vilken ens förfäder levt i många generationer (i vissa sammanhang specifikt faderns arvssida) fädernehem Substantiv hem som tillhör, har tillhört eller ärvts från ens förfäder (eller specifikt faderns arvssida) fäderneärvd Adjektiv som har ärvts från fadern eller någons förfäder fädning Substantiv variationer i signalstyrkan, svävning, bortdöende signal fäfot Substantiv fot till ett nötkreatur; husdjur fägata Substantiv väg för boskapen till betesmarken fägna Verb glädja, fröjda, göra någon glad fägnad Substantiv glädje, fröjd fägra Verb pryda, försköna, smycka fägring Substantiv vackert utseende; kroppslig eller själslig skönhet hos en person (särskilt en ung kvinna eller ett barn); naturskönhet hos växter (särskilt blommor) fähus Substantiv stallbyggnad fäktande Substantiv det att fäkta fäktare Substantiv person som fäktar fäktklubb Substantiv klubb där personer fäktas som sport fäktkonst Substantiv konsten att fäktas fäktmask Substantiv mask som bärs av fäktare för att skydda deras ansikten fäktmästare Substantiv instruktör (lärare) i fäktning (förr vid universiteten) fäktsal Substantiv sal för fäktning fälb Substantiv en sorts sammetsliknande tyg (särsk till hattar) fälbhatt Substantiv cylinderhatt fälen Substantiv (Bondska från norra Ångermanland) Fotspår, Spår fälg Substantiv hjulring (med en ränna) under däcket på en bil eller en cykel fälgband Substantiv tunt band som sitter i hjulringen för att skydda luftslangen mot skador genom ändar av ekrarna fälgkors Substantiv korsformat verktyg för att lossa och dra åt hjulmuttrar fäll Adverb väl; ju fällbar Adjektiv som kan fällas ihop eller fällas ned (så att en eller flera leder i föremålet ändrar vinkel, kanske för att få föremålet att uppta (mycket) mindre plats) fällbord Substantiv slagbord; bord med skiva och ben som kan fällas upp och ihop fälleben Substantiv krokben fällkniv Substantiv ihopfällbar kniv fällning Substantiv det att fälla (t.ex. träd eller en spelare i fotboll) fällstol Substantiv en stol som kan fällas ihop för att ta mindre plats då den inte används fältare Substantiv fältarbetare, fältassistent (vid socialkontor) fältassistent Substantiv medarbetare (assistent) vid socialkontor som arbetar uppsökande (ute på fältet) fältflaska Substantiv flaska för drickbart vatten (vattenflaska) som soldat bär med sig i fält fälthandbok Substantiv handbok (bok, manual) för att i fält (i naturen) identifiera växter eller djur fälthare Substantiv hare som förekommer i Sverige och har grå päls även om vintern, arten Lepus europaeus fältherre Substantiv hög befälhavare över en armé i fält; militär ledare med strategiskt ansvar över en självständig trupp fälthumla Substantiv art Bombus ruderatus inom släktet humlor (Bombus); individ av denna art fälthöns Substantiv en fågelfamilj (Phasianidae) inom ordningen hönsfåglar (Galliformes) fältkrassing Substantiv en art (Lepidium campestre) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten fältkrassing fältlingvistik Substantiv lingvistisk fältstudie, språkbeskrivning och språkdokumentation som görs av framförallt akademiska lingvister utanför universitet och laboratorium, i synnerhet bland mer isolerade grupper fältmalört Substantiv en art (Artemisia campestris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten fältmalört fältmina Substantiv mina nedgrävd i jord (som stormhinder, elektriskt antänd) fältmässig Adjektiv som liknar de förhållanden som råder i verkligheten fältmässighet Substantiv det att vara fältmässig fältnocka Substantiv en art (Tephroseris integrifolia) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten fältnocka fältpiplärka Substantiv en art (Anthus campestris) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten fältpiplärka fältpress Substantiv växtpress av enklare slag, som kan bäras med i fält i stället för portör fältriktning Substantiv riktningen hos ett (elektriskt, magnetiskt) fält fältsippa Substantiv en växtart (Pulsatilla pratensis) i familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae); exemplar av denna art fältskjutning Substantiv skytte mot mål i terräng, en militär tävlingsgren fältslag Substantiv militär konfrontation på ett slagfält, mellan två eller flera mot varandra kämpande truppenheter fältslakteri Substantiv slakteri i fält; äldre benämning på fördelningsslakteri fältsparv Substantiv individ inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae) fältsparvar Substantiv en fågelfamilj (Emberizidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) fältspat Substantiv mineralgrupp som består av silikat av aluminium med natrium, kalium eller kalcium fältspatporslin Substantiv porslin som tillverkades av en blandning av fältspat och kaolin fältstudie Substantiv undersökningsmetod som innebär att forskning utförs på den plats där objektet för undersökningen befinner sig (i motsats till teoretiska studier eller experiment i laboratorium) fältsäng Substantiv enklare säng som används i fält (i tält) fälttecken Substantiv tecken (fana, standar) som identifierar trupper i fält fälttävlan Substantiv militär idrottsgren med häst i terräng fältässja Substantiv portabel ässja för smide i fält fängare Substantiv person som fångar fänge Substantiv fångst fängelsefartyg Substantiv fartyg som används som fängelse fängelseväsen Substantiv alla fängelser och relaterade institutioner tillsammans fängsel Substantiv bojor fängslig Adjektiv fängslad fänkål Substantiv flockblommig kryddväxt, en art (Foeniculum vulgare) inom familjen flockblommiga växter (Apiaceae) fänkålsfrö Substantiv frö från fänkål fänrikshjärta Substantiv en växtart (Dicentra eximia) inom familjen vallmoväxter (Papaveraceae) med finflikiga blad och rosa till purpurröda, hjärtformade blommor i klasar ofta odlad som prydnadsväxt; exemplar av denna art färdbevis Substantiv biljett, antingen i pappersform eller digital, som intygar att en passagerare har betalat den avgift som är erforderlig för att få resa med kollektivtrafik (buss, tåg eller spårvagn) färdigmat Substantiv mat som köps färdiglagad (massproducerad i fabrik eller dylikt) färdigorganiserad Adjektiv organiserad i sin slutgiltiga form färdigrätt Substantiv (massproducerad och djupfryst) från fabrik färdiglagad maträtt som bara behöver värmas innan den är klar för att ätas färdigserverad Adjektiv redan uppdelad i portioner färdigskriven Adjektiv fullbordad färdkost Substantiv mat och dryck att äta under en resa färdmedel Substantiv principiellt sätt /för en person/ att förflytta sig /en längre sträcka/, t.ex. medelst bil, tåg eller flyg; fordon färdplanering Substantiv planering av färdväg färdriktning Substantiv riktning i vilken någon eller något färdas färdskrivare Substantiv anordning som enligt lag ska finnas på tunga lastbilar och bussar och kontinuerligt registrerar hastighet och kör‐ och vilotider färdsup Substantiv sup som intages inför det att en ska ge sig av eller vid ankomst från (längre) färd färdtjänst Substantiv tjänst (för funktionshindrade eller gamla människor) att färdas med taxi till reducerat pris (på kommunens bekostnad) färgande Substantiv det att färga färgare Substantiv person som färgar tyg och garn färgbad Substantiv färg som föremål sänks ned i färgblindhet Substantiv det att vara färgblind färgblint Adverb på ett färgblint sätt färgburk Substantiv en burk innehållande (målar)färg färgdiagram Substantiv grafisk representation av data där värdena representeras med färger färgeri Substantiv anläggning för att färga tyg och garn färgfoto Substantiv bild som är fotograferad med färgfilm färgfotografering Substantiv det att fotografera i färg (d.v.s. inte bara i gråskala) färgfotografi Substantiv fotografi i färg (d.v.s. inte bara olika nyanser av grått) färgfält Substantiv yta med en gemensam färg färggrafik Substantiv gemensam benämning på färglitografi, färggravyr och färgträsnitt färggrann Adjektiv som har bjärta, granna, lysande och prunkande färger färgklick Substantiv litet avgränsat område med stark och uppiggande färg i en annars mer nedtonad och diskret omgivning; föremål som ger upphov till ett sådant område (i ett tänkt synfält) färgkonst Substantiv konsten (tekniken) att färga (t.ex. tyg) färgkulla Substantiv en art (Anthemis tinctoria) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten färgkulla färgladdning Substantiv egenskap hos kvark, antingen "röd", "grön" eller "blå" eller motsvarande "antifärg" "antiröd", "antigrön" eller "antiröd" hos antikvark färglaser Substantiv laserskrivare med färg; kortform av färglaserskrivare färglaserskrivare Substantiv laserskrivare som kan producera utskrifter i färg (d.v.s. inte bara svartvita utskrifter) färglägga Verb förse med olika färger; måla färgläggning Substantiv kolorering; det att förse ett mönster eller en svartvit teckning med färg färglära Substantiv läran om färgers egenskaper, användning och sammansättning färglös Adjektiv genomskinlig, vit eller liknande färglöshet Substantiv det att vara färglös färgmonitor Substantiv bildskärm som kan visa färgbilder färgning Substantiv det att ge något färg färgnyans Substantiv färgskiftning i jämförelse med en annan färg färgpenna Substantiv penna med ett kulört stift färgrik Adjektiv färgglad, rik på färger, som innehåller många (starka) färger färgrikedom Substantiv det att ha rikligt med olika färger färgseende Substantiv förmågan att med hjälp av synen skilja olika våglängder (färger) av ljus från varandra färgskala Substantiv viss uppsättning färger färgskärm Substantiv bildskärm som kan återge många färger (och inte bara svartvitt) färgslag Substantiv slag av färg färgsprakande Adjektiv som har flera starka färger i olika nyanser färgstege Substantiv en stege (4) där alla kort har samma färg färgsvag Adjektiv som har svaga färger färgteve Substantiv variant av färg-tv färgton Substantiv nyans eller kombination av färger och nyanser färgtoner Substantiv toner (färgämne) av flera färger till skrivare (laserskrivare) och kopiatorer färgämne Substantiv ämne som används för att ge färg åt något färing Substantiv person, särskilt man, från Färöarna färist Substantiv slags galler i väg som hindrar betesdjur att passera färjande Substantiv det att färja färjeläge Substantiv tilläggsplats för färja färjkarl Substantiv man som sköter en färja färla Substantiv käpp eller liknande varmed gamla tiders skolpojkar fick slag över fingrarna färm Adjektiv rask, snabb och skicklig färmitet Substantiv snabbhet, lätthet färna Substantiv en fiskart (Squalius cephalus) i familjen karpfiskar; individ av arten färna färs Substantiv massa av hackat eller malet kött färskhet Substantiv det att vara färsk färskna Verb bli färsk(are) färskning Substantiv bearbetning av tackjärn till smidesjärn och stål färskost Substantiv samlingsnamn för flera olika sorters vanligtvis relativt mjuka ostar, till exempel cantadou, keso, kvarg, mascarpone, mozzarella och ricotta färskpotatis Substantiv den första potatisen av årets skörd färskvara Substantiv vara som bör hållas färsk färskånga Substantiv högtrycksånga som produceras i en ångpanna för användning i turbiner färsköl Substantiv öl som varken är filtrerad eller pastöriserad färöing Substantiv variant till färing färöisk Adjektiv som rör Färöarna färöiska Substantiv språk som talas på Färöarna färöponny Substantiv en kortvuxen hästras från Färöarna fästande Substantiv det att fästa fästanordning Substantiv någon (mekanisk) konstruktion som fäster två föremål i varandra (ofta ett mindre till ett större) fästefolk Substantiv variantform till fästfolk fästfolk Substantiv var och en av ett förlovat par; fästeman och fästmö som enhet fästingburen Adjektiv buren av fästingar fästningsmur Substantiv mur som byggdes runt en fästning fästningsvall Substantiv vall gjord av jord eller sten avsedd för värn och skydd vid fästning fästpunkt Substantiv punkt för fastgörande (av något); position där något är fäst eller anbringat fäsör Substantiv tillverkare, motsats till verkligt litterär författare fåfänglig Adjektiv resultatlös, kortsiktig, onyttig, förgäves fåfänglighet Substantiv tillstånd att något är förgäves, resultatlös situation (i strävan efter något); tomhet, förgänglighet, onyttighet, fruktlöshet, intighet fågelart Substantiv art inom klassen fåglar fågelbajs Substantiv fågelskit fågelbo Substantiv konstruktion som vissa fåglar bygger för häckning fågelbur Substantiv bur för att hålla fåglar som sällskapsdjur fågelbär Substantiv ett trädslag (Prunus avium) i släktet prunusar fågelfamilj Substantiv konstellation av fåglar som fått och/eller fostrar fågelungar tillsammans fågelfauna Substantiv del av faunan som utgörs av fåglar fågelflock Substantiv flock av fåglar (av ospecificerad art) fågelfri Adjektiv (egentligen fri föda åt fåglarna) fredlös fågelfrö Substantiv fröblandning avsedd att ätas av fåglar fågelfängare Substantiv en som fångar fågel fågelhandlare Substantiv person som driver en affär i vilken burfåglar hållas till salu fågelholk Substantiv människobyggt fågelbo, oftast i formen som ett litet hus fågelhund Substantiv hund framavlad för fågeljakt fågelhuvud Substantiv huvud på (eller föreställande det av) en fågel fågelinfluensa Substantiv en smittsam virussjukdom som drabbar hönsfåglar fågelkvitter Substantiv karaktäristiskt ljud producerat av fåglar fågelliv Substantiv förekomst av vilda fåglar fågelläte Substantiv ljud som en fågel frambringar fågelmat Substantiv föda (mat) åt fåglar fågelparasit Substantiv parasit som angriper fåglar fågelsjö Substantiv sjö eller våtmark med rikt fågelliv fågelskyddsområde Substantiv område där åtgärder vidtagits för att bevara ett habitat som är viktigt för fåglar fågelskådning Substantiv hobbyverksamhet som inriktar sig på studiet av fåglar fågelsläkte Substantiv en grupp med varandra besläktade fågelarter inom en familj i Carl von Linnés sexualsystem fågelspindel Substantiv taxonomisk familj (Theraphosidae) med 13 underfamiljer i ordningen spindlar (Araneae); individ av denna familj fågelsträck Substantiv flock av flyttfåglar på väg till eller från deras häckningsplatser fågelsång Substantiv läte av fåglar fågelunge Substantiv unge till fågel fågelväg Substantiv linjär sträcka såsom en fågel skulle uppleva färdvägen fågelvägen Adverb utmed en rät linje från utgångspunkt till destination oavsett topografiska hinder fågelägg Substantiv ägg från en fågel fåglavede Substantiv fågeljakt, fågelfångst fåk Substantiv en hård vind med kraftigt snödrev som framförallt samlar ihop och lägger snö på vägar och runt bebyggelse fåll Substantiv inviken (eller dubbelviken) och sedan tillsydd tygkant fåmansbolag Substantiv bolag med få ägare fåmansföretag Substantiv företag med få ägare fåmansvälde Substantiv samhällssystem i vilket ett fåtal har all makt fåmäld Adjektiv fåordig, tystlåten fåmäldhet Substantiv det att vara fåmäld fåneri Substantiv det att fåna sig; det att bete sig fånigt fång Substantiv full famn fångande Substantiv det att fånga fångare Substantiv person eller djur som fångar fångstfartyg Substantiv fartyg som används för fiske fångstgrop Substantiv fälla i form av en (dold) grop i marken, avsedd att fånga vilda djur i fångstnät Substantiv nät avsett att användas till att fånga djur fångutväxling Substantiv det att två parter (t.ex. mot varandra stridande nationer eller grupperingar) byter fångar med varandra, d.v.s. det att respektive part i en ömsesidig överenskommelse släpper någon eller några av de personer som de tagit fångvårdsanstalt Substantiv fängelse, kriminalvårdsanstalt fånighet Substantiv det att vara fånig fåordighet Substantiv egenskapen att vara fåordig, d.v.s. att inte prata eller skriva mycket mer än vad som är (absolut) nödvändigt fåra Substantiv långsmal fördjupning eller nedsänkning fårahjord Substantiv hjord av får fårakläder Substantiv beklädnad med syfte för bäraren att likna ett får fåraktig Adjektiv enfaldig likt ett får; fånig fåravel Substantiv avel av får fårbog Substantiv skulderparti hos får fård Substantiv talspråksvariant av ford fårfiol Substantiv lår av får som torkats eller saltats och sedan rökts fårhage Substantiv inhägnad betesmark där får betar fårherde Substantiv fåraherde fårhjord Substantiv en grupp med får fårhorn Substantiv horn som vuxit på ett får fårhund Substantiv hund som är avlad till att valla får fårhuvud Substantiv huvudet av ett får fårkött Substantiv kött som fås från får fårmjölk Substantiv mjölk som fås från får fårost Substantiv ost gjord på mjölk från får fårras Substantiv ras av djurarten får fårrd Substantiv stavningsvariant av ford fårrveden Adjektiv nyfiken fårskallig Adjektiv dum i huvudet fårskinn Substantiv skinn av får fårskinnsmössa Substantiv mössa tillverkad av hud till får fårtalg Substantiv talg från får fårticka Substantiv en ätlig svampart (Albatrellus ovinus) som även är Medelpads landskapssvamp fårtunga Substantiv en art (Anchusa arvensis) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten fårtunga fårull Substantiv hår från ett får, ofta synonymt med ull fåt Substantiv felsteg, fel fåtalig Adjektiv som förekommer i (mycket) litet antal fåtalighet Substantiv det att vara fåtalig fåtalsvälde Substantiv samhällssystem i vilket ett fåtal har all makt föa Substantiv föda födelsedagsfirande Substantiv firande av /någons/ födelsedag födelsedagsparty Substantiv firande av /någons/ födelsedag födelsekontroll Substantiv begränsning av barnafödsel bl a genom preventivmedel födelseregister Substantiv register över alla födslar inom ett visst område inom en viss tidsperiod födelsestad Substantiv (den) stad som en given person är född i födelsestatistik Substantiv statistik inriktad på data över födslar födelsetal Substantiv antal under ett år födda barn på 1000 invånare födelsetecken Substantiv stjärntecken födelsetid Substantiv tid på dygnet som något är född födelseår Substantiv år då en person eller ett djur föddes föderska Substantiv födande kvinna (vanligast i sammansättningar) födgeni Substantiv (person med) förmåga att skaffa sig inkomster och fördelar födobrist Substantiv brist på föda födoämne Substantiv substans som brukar eller kan intas av levande djur i syfte att erhålla energi och näringsämnen födoämnesallergi Substantiv allergi mot (något) födoämne födslovånda Substantiv vånda (hos föderskan, eller annan närstående) vid födsel fögderi Substantiv verksamhetsområde, särskilt för lokal skattemyndighet föhn Substantiv varm, torr vind som förekommer i anslutning till bergryggar, främst i Alperna föir Räkneord fyra föla Verb föda fölande Adjektiv som fölar fölbox Substantiv utrymme där ett föl kan stå följdfel Substantiv (tekniskt, tankemässigt, beräkningsmässigt etc.) fel som uppkommer som en direkt konsekvens av ett tidigare fel följdföreteelse Substantiv företeelse som uppstår som en direkt eller indirekt följd av något annat; konsekvens, bieffekt följdriktig Adjektiv konsekvent följdriktighet Substantiv det att vara följdriktig följdsats Substantiv sats som omedelbart följer från en redan bevisad sats följdsjukdom Substantiv sjukdom som uppstår som en följd av en tidigare sjukdom eller ett redan föreliggande sjukdomstillstånd följdverkan Substantiv konsekvens, effekt, resultat följdverkning Substantiv konsekvens, effekt, resultat följesedel Substantiv dokument som visar innehållet i en varuleverans följeslagarinna Substantiv kvinnlig följeslagare följeslagerska Substantiv kvinnlig följeslagare följetong Substantiv konstnärligt eller litterärt verk som publiceras i en serie sammanhängande delar följsam Adjektiv medgörlig, som anpassar sig lätt; som i sina rörelser fogar sig efter någon följsamhet Substantiv det att vara följsam fölunge Substantiv unge till djuret häst fön Substantiv stark, ofta torr och varm vind i bergstrakter, med åtföljande hetta föna Verb torka hår med en elektrisk hårtork, som blåser ut varmluft fönsteraxel Substantiv symmetriaxel i en byggnad vertikalt genom ett fönster (eller flera ovanför varandra) fönsterbleck Substantiv på fönster vinklad plåt för att leda vatten bort från väggen fönsterbord Substantiv bord som står vid fönstret fönsterbräda Substantiv hylla under och innanför ett fönster, på vilken t.ex. blomkrukor eller en lampa kan placeras fönsterbräde Substantiv variant av fönsterbräda fönsterbänk Substantiv detsamma som fönsterbräda fönsterfikus Substantiv en växtart (Ficus elastica), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art fönstergaller Substantiv nät av stänger för att hindra passage genom ett fönster fönstergardin Substantiv gardin som hänger i fönster fönsterglas Substantiv tunn färglös glasskiva för fönster fönsterglugg Substantiv liten öppning för att släppa in ljus genom en vägg fönsterhiss Substantiv eldriven eller manuell anordning som kan höja (stänga) eller sänka (öppna) ett (sido)fönster i en bil eller liknande fordon fönsterkurtis Substantiv kurtis som bedrivs genom ett fönster fönsterlucka Substantiv lucka som utvändigt kan täcka ett fönster fönsterlös Adjektiv utan fönster fönsterplats Substantiv sittplats invid fönster fönsterpost Substantiv vertikala delar av fönsterkarm fönsterputsare Substantiv (person) som putsar fönster fönsterputsning Substantiv rengöring av fönster fönsterruta Substantiv glasruta i ett fönster fönsterspringa Substantiv smal öppning för att släppa in ljus genom en vägg fönstertittarsjuka Substantiv kärlsjukdom som gör att smärta uppkommer i benen, oftast vaderna, vid ansträngning fönsterventil Substantiv ett runt eller ovalt mindre fönster i ett fartyg föraktande Substantiv det att förakta föraktansvärd Adjektiv som är värd att föraktas; föraktlig, försmädlig föraktfull Adjektiv som är fylld av förakt föraktfullhet Substantiv det att vara föraktfull föraktlig Adjektiv som visar förakt föralldel Adverb variant av för all del förande Substantiv det att föra förandliga Verb lyfta upp till en andlig nivå och frigöra från det materiella; rena från sinnlighet eller jordiskhet förankra Verb säkert fästa förankrande Substantiv det att förankra förankring Substantiv stöd; fäste föranleda Verb ge anledning till; vålla, orsaka föranledande Substantiv det att föranleda föranmälan Substantiv anmälan i förväg föranmälning Substantiv anmälan på förväg föranstalta Verb vidta anstalter, vidta åtgärder föranstaltande Adjektiv som föranstaltar förarbete Substantiv förberedande arbete förarbevis Substantiv intyg som erhålles efter godkänd prövning och ger rätt att framföra särskilda fordon, såsom moped, snöskoter eller fritidsbåt förargelse Substantiv tillstånd av vrede eller irritation (över något) förargelseklippa Substantiv person eller sak som ger anledning till förargelse förarhytt Substantiv framdel av ett tåg, där lokföraren sitter och styr tåget förarkabin Substantiv del av ett flygplan där piloten eller piloterna kontrollerar flygplanet förarlös Adjektiv obemannad, som saknar förare, som färdas/åker/flyger av sig själv, som styrs av dator i stället för förare förarplats Substantiv plats där förande sker förarrum Substantiv utrymme i fordon där föraren sitter under gång (varifrån manövrering sker) förarstol Substantiv bilsäte där föraren sitter förartjänst Substantiv förarens dagsschema, vilket ofta roterar med jämna intervall förbandning Substantiv onormalt, bandformat växtsätt och en typ av missbildning hos kärlväxter som uppstår när plantans tillväxtpunkt (meristem) växer platt i endast en dimension i stället för i en normalt rund form förbandsteknik Substantiv sammanfogning av två beståndsdelar i en teknisk anordning förbandsväska Substantiv väska som innehåller material för första hjälp förbannande Substantiv det att förbanna förbannat Adverb mycket, i hög grad förbehålla Verb reservera, undanta; fordra, kräva förbehållsam Adjektiv rädd att säga för mycket förbehållsamhet Substantiv det att vara förbehållsam förbehållslös Adjektiv utan förbehåll förbena Verb förvandla till ben förbenad Adjektiv omvandlad till ben förbenande Adjektiv som förbenar förberedning Substantiv förberedelse, stök förbeställa Verb beställa (en vara eller liknande) i förväg (redan innan varan är tillgänglig för leverans); beställa en (tidsbestämd) tjänst i förväg (innan tjänsten skall utföras) förbeställd Adjektiv som har beställts i förväg förbeställning Substantiv beställning (av vara eller tjänst) i förväg (innan varan kan levereras eller tjänsten ska utföras) förbestämma Verb bestämma i förväg förbifart Substantiv kort för förbifartsled förbifartsled Substantiv trafikled utanför stad förbigå Verb hoppa över, passera (gå förbi) utan att stanna till, utelämna, utesluta, rata, välja bort förbigången Adjektiv som har förbigåtts; överhoppad, passerad, utelämnad, utesluten, ratad, bortvald förbimarsch Substantiv om en grupp personer t.ex. soldater marscherar förbi förbindlig Adjektiv artig, förekommande, hövlig, tillmötesgående, tjänstvillig förbindlighet Substantiv det att vara förbindlig förbipassera Verb passera förbi förbisedd Adjektiv som borde men inte har blivit sedd eller uppmärksammad, missad, okänd, bortglömd, underskattad, dold förbiseelse Substantiv variant av förbiseende förbistra Verb splittra, söndra, förvirra förbistrad Adjektiv förvirrad förbistring Substantiv förvirring, villervalla förbittra Verb göra bitter förblekna Verb bli blek förblifva Verb senare förbli förblindelse Substantiv det att förblinda förbliva Verb fortsätta vara på samma sätt som nu, inte ändras förblommera Verb pryda, utsmycka förblommerad Adjektiv prydd, utsmyckad, förskönad förblot Substantiv enklare blot som ordnas strax innan något större blot förbluffelse Substantiv det att förbluffas förblya Verb förse med ett täckande lager av bly förblying Substantiv det att förblya något förblödning Substantiv verbalsubstantiv till förblöda förboka Verb boka i förväg förbord Substantiv bordläggningen i förskeppet och därtill; borden (bordplankorna) eller bordläggningsplåtarna vars ändar fastgörs i förstäven förborgad Adjektiv fördold och okänd, dold och skyddad (som av en borg) förbrukare Substantiv person som konsumerar inköpta varor förbrukning Substantiv (oftast utdragen) process som medför att en begränsad eller dyrbar resurs används (i första fallet så att den återstående mängden av resursen minskar), eller ett mått på den takt med vilken resursen används förbruten Adjektiv brottslig, som omfattas av brott förbryllelse Substantiv det att bli förbryllad förbryta Verb göra sig skyldig till brott förbryterska Substantiv kvinna som gör sig skyldig till brott förbränna Verb genomföra (oftast kontrollerat) en exoterm kemisk reaktion, där ett ämne (kallat bränsle) reagerar med ett oxideringsmedel (oftast syre) under bildning av värme förbränningsgas Substantiv gas som uppstår vid förbränning förbränningsmotor Substantiv motor som drivs genom förbränning av bensin eller dieselolja förbränningsprocess Substantiv kemisk reaktion, där ett brännbart ämne reagerar med ett oxidationsmedel under bildning av värme förbränningsreaktion Substantiv kemisk reaktion där brännbart material reagerar med syre varvid energi frigörs förbrödra Verb förena och skapa en vänskaplig förbindelse emellan, förena i broderskap förbrödrad Adjektiv förenad, som bröder förbrödring Substantiv det att förbrödras; umgänge under broderliga former förbudslinje Substantiv alternativ i politiskt beslutsfattande som innebär förbud mot något förbudsskylt Substantiv skylt som hänvisar på ett förbud förbundenhet Substantiv det att vara förbunden förbundsbroder Substantiv broder i (medlem av) ett förbund förbundsdag Substantiv parlament för en förbundsrepublik (Tyskland) förbundsdagen Substantiv parlamentet (riksdagen) i Tyskland förbundsdagsledamot Substantiv ledamot av förbundsdagen (i Tyskland) förbundsdagsval Substantiv val till (Tysklands) förbundsdag förbundsgemensam Adjektiv som är gemensam för ett förbund förbundskansler Substantiv titeln för regeringschef i Tyskland, Österrike och Schweiz förbundskansli Substantiv huvudkontor för ett förbund förbundskapten Substantiv person som leder ett landslag förbundskassör Substantiv person som ansvarar för ekonomin i ett förbund förbundslag Substantiv ett lag sammansatt av spelare från olika föreningar inom ett förbund, distriktslag förbundsland Substantiv delstat i förbundsrepublik förbundsledning Substantiv ledningen för ett förbund förbundsmedlem Substantiv medlem i ett förbund förbundsmästare Substantiv vinnare av mästerskapstävling (mästare) inom ett förbund (länsförbund inom skolskytte) förbundsnivå Substantiv i en förbundsstat den federativa (oftast nationella) nivån förbundsordförande Substantiv ordförande för ett förbund förbundsrepublik Substantiv federal republik indelad i mindre så kallade delstater med delvis eget självstyre förbundsstat Substantiv förbundsrepublik; federal stat förbundsstyrelse Substantiv styrelse för ett förbund, såsom t.ex. ett fackförbund förbundsstämma Substantiv årsmöte i ett förbund förbutik Substantiv mindre butik i anslutning till en större butiks (stormarknads, snabbköps) ingång som i huvudsak erbjuder tjänster förbättringspotential Substantiv (identifierad) möjlighet till förbättring förbön Substantiv bön för någon annans skull förcolumbiansk Adjektiv före Christofer Columbus anlände till Amerika fördatorisk Adjektiv från tiden före datorer, fördigital fördelaktighet Substantiv det att vara fördelaktig fördelande Substantiv det att fördela fördelningspolitik Substantiv politik kring hur ekonomiska resurser ska fördelas fördelningspolitisk Adjektiv som har att göra med fördelningspolitik fördelssökande Substantiv sökande efter (oförtjänta) fördelar, snyltande, utmjölkning, utsugning fördenskull Adverb stavningsvariant av för den skull fördetting Substantiv föredetting fördigital Adjektiv före den tid då allt (något) var digitalt fördjupande Adjektiv som fördjupar fördjupning Substantiv mer ingående behandling eller studie av ett visst område /inom någon vetenskap/ fördomsfrihet Substantiv (total) avsaknad av fördomar fördomsfullhet Substantiv det att vara fördomsfull fördra Verb tåla, finna sig i, godta fördragen Adjektiv som har dragits för fördragsam Adjektiv som visar eller har tålamod fördragsamhet Substantiv det att vara fördragsam fördrink Substantiv drink som dricks innan annat moment (såsom en måltid eller ett evenemang) fördriv Substantiv det att fördriva tiden fördriven Adjektiv som har fördrivits fördrivning Substantiv det att fördriva någon från något fördröjande Substantiv det att fördröja fördubbling Substantiv det att fördubbla fördunkling Substantiv det att fördunkla fördyra Verb göra dyrare fördyring Substantiv det att fördyra; handling som gör något dyrare, tillfälle då något blir dyrare fördäck Substantiv översta däcket i fören fördämning Substantiv hinder i vattendrag fördämningsvall Substantiv anlagd vall avsedd för att stoppa vattenflöde fördärvande Substantiv det att fördärva fördärvlig Adjektiv dålig, skadlig, som leder till fördärv fördärvlighet Substantiv det att vara fördärvlig fördömlig Adjektiv som kan och bör fördömas fördömlighet Substantiv det att vara fördömlig fördömligt Adverb på ett fördömligt sätt före Preposition (om tid) anger förekomst/skede tidigare i tiden (närmare början av tiden) än något annat förebringa Verb lägga fram bevis förebråelse Substantiv anklagan, beskyllelse förebrående Adjektiv som visar missnöje, anklagande föreburen Adjektiv angiven som ursäkt, påstådd, föregiven, meddelad förebyggare Substantiv person som arbetar med att förebygga något förebära Verb skylla på, ange som skäl föredömlig Adjektiv som utgör ett föredöme föredömlighet Substantiv det att vara föredömlig föredömligt Adverb på ett föredömligt sätt förefinnas Verb existera förefintlig Adjektiv som existerar; som förekommer; som är ett faktum förege Verb uppge som viktig faktor eller skäl (särskilt om påståendet är medvetet falskt), påstå, skylla på; (falskeligen) ge sig sken av, låtsas föregiva Verb variantform till förege föregivande Substantiv det att föregiva något föregiven Adjektiv perfektparticip av förege och föregiva; som föregivits, som påstås föregripa Verb gå händelserna i förväg; göra eller omnämna något innan det egentligen skulle ske föregångarinna Substantiv föregångare av kvinnokön föregångerska Substantiv föregångare av kvinnokön föregångsfall Substantiv precedensfall föregångsman Substantiv föregångare, banbrytare, pionjär förejulsvinter Substantiv vinterväder som inträffar före jul förelagd Adjektiv som har fått i ansvar att göra en viss sak föreliggande Adjektiv rådande förelägga Verb lägga fram något för någon föreläsare Substantiv person som föreläser föreläsningssal Substantiv sal (stort rum) som används för att ge föreläsningar, inte sällan med en scen i ena änden av salen och åtskilliga och sinsemellan höjdförskjutna rader av sittplatser från scenens början till salens motsatta ände (så att förelöpare Substantiv främre häst i spann förenande Substantiv det att förena föreningsbank Substantiv bank ägd som kooperativ förening (av lantbrukare) föreningsbidrag Substantiv ekonomiskt bistånd till en ideell förening föreningsfrihet Substantiv frihet att bilda och ansluta sig till föreningar (i synnerhet fackföreningar) föreningsliv Substantiv nätverk av föreningar som mer eller mindre formellt samverkar (i ett visst samhälle) föreningslokal Substantiv lokal i vilken en förening har sina möten och kontor föreningsmedlem Substantiv medlem i en förening föreningsstämma Substantiv årsmöte i en förening föreningsägd Adjektiv ägd av förening förenklande Substantiv det att förenkla förenkling Substantiv det att förenkla förenlighet Substantiv det att vara förenlig föresats Substantiv avsikt, beslut att göra något förespegla Verb inge falskt intryck förespegling Substantiv felaktigt intryck; falskt hopp förespråkande Substantiv det att förespråka förestava Verb sufflera, säga något (en ed) som en annan ska säga med laga kraft föreställande Substantiv det att föreställa föreställningsvärld Substantiv system av idéer och uppfattningar förestå Verb vara förestående; stunda, vara i antågande, vara i annalkande föreståndarinna Substantiv föreståndare av kvinnokön förestånderska Substantiv föreståndare av kvinnokön föresväva Verb dunkelt framträda i medvetandet hos någon föresvävande Adjektiv som föresvävar företa Verb göra, genomföra (typiskt en resa, expedition, undersökning) företaga Verb företa företagande Substantiv verksamhet, förehavande, handling, gärning; något som man företar (sig) företagsam Adjektiv som gärna befatta sig med projekt och sysslor företagsekonom Substantiv person som studerade företagsekonomi företagsekonomi Substantiv läran om företags hushållande med begränsade resurser företagsfest Substantiv fest där alla medarbetare på ett företag är bjudna företagskund Substantiv kund (t.ex. hos bank, elbolag, teleoperatör eller annat företag) som är ett företag (eller annan typ av organisation och alltså inte en privatperson) företagsledning Substantiv ledning av (det att leda) ett företag företagsnamn Substantiv (skyddat) namn på ett företag företagsskatt Substantiv preliminärskatt som måste betalas av personer som driver ett företag företagsspioneri Substantiv spioneri som bedrivs i kommersiellt syfte (i stället för försvarssyfte) företagsägd Adjektiv ägd av företag företal Substantiv inledande text med syfte att introducera läsare till litterärt verk förete Verb uppvisa företeelse Substantiv något som finns (i något sammanhang) och kan avgränsas såsom en egen enhet, särskilt om något abstrakt företrädande Substantiv det att företräda företräderska Substantiv kvinnlig företrädare företrädesvis Adverb till största delen, huvudsakligen förevara Verb inträffa, förekomma förevarande Adjektiv nuvarande, som nu råder förevigande Substantiv det att föreviga något, fotografering, avmålning, avgjutning, nedteckning, inspelning förevisa Verb visa hur något görs genom att själv göra det inför publik förevisad Adjektiv demonstrerad, uppvisad förevisande Adjektiv som förevisar förevisning Substantiv det att förevisa något; tillfälle då något förevisas förevita Verb beskylla, förebrå förevitande Adjektiv som förevitar förfallenhet Substantiv det att vara förfallen förfallodag Substantiv den senaste dagen för betalning av en skuld förfallodatum Substantiv det datum då något slutar vara giltigt förfallotid Substantiv tid då något förfaller förfara Verb handla (på visst sätt), gå till väga, bete sig förfaras Verb gå förlorad förfaren Adjektiv sak som tillfogats allvarligt förfång förfaringssätt Substantiv sätt att förfara förfasas Verb variant av förfasa sig förfaselse Substantiv det att förfasas författa Verb en bok, dikt o.dyl.: skriva en bok, dikt o.dyl. författande Substantiv det att författa författarförbund Substantiv fackförbund för författare författarinna Substantiv kvinnlig form av författare författarskap Substantiv det att vara författare; en författares samlade verk författningsdomstol Substantiv domstol som prövar lagars förenlighet med grundlagen författningsenlig Adjektiv som överensstämmer med rådande författning författningsvidrig Adjektiv i strid med författning förfela Verb inte träffa, missa, bomma förfest Substantiv (mindre) fest som man har före en annan (större) fest förfesta Verb deltaga i förfest förfinande Substantiv det att förfina förfining Substantiv det att förfinas eller vara förfinad, elegans, kultur, stil, utveckling förfinska Verb göra (mer) finskt förfjol Adverb som betecknar året för två år sedan; året före fjolåret förflackning Substantiv som inte går på djupet, som är i ytan förflugen Adjektiv förhastad förflugenhet Substantiv det att vara förflugen förflyga Verb flyga för långt, flyga fel förflyta Verb fortlöpa, röra sig framåt; (om tidsenheter) gå mot sitt slut förflyttningssteg Substantiv (dans)steg som innebär en rumslig förflyttning förfoga Verb ha tillgång till; ha möjlighet att använda förfoganderätt Substantiv rätt att förfoga över något (men inte att t.ex. sälja eller ge bort det) förfranska Verb modifiera antingen stavningen eller uttalet av ett låneord så det låter mer franskt förfriska Verb hämta friska krafter; stärka det kroppsliga välbefinnandet särskilt med dryck eller frisk luft förfrysa Verb skada en kroppsdel genom att den blir alltför nedkyld förfrysning Substantiv kroppsskada som beror på kraftig nedkylning av kroppsdel förfråga Verb begära besked eller upplysning förfrågning Substantiv begäran om besked eller upplysning förfula Verb göra fulare; göra estetiskt mindre attraktivt förfullständigad Adjektiv gjord fullständig, kompletterad förfulning Substantiv vanställning; det att förändra något till det fulare förfäkta Verb ivrigt förespråka, försvara eller kämpa för en viss åsikt förfäktare Substantiv person som förfäktar något förfära Verb förskräcka, skrämma förfäran Substantiv fasa, skräck, förskräckelse förfäras Verb bli förskräckt förfärdiga Verb skapa förfärlighet Substantiv det att vara förfärlig; något som är förfärligt förfång Substantiv (stort) avbräck, ekonomisk nackdel, ekonomiskt missgynnande förföljande Substantiv det att förfölja förföljelsemani Substantiv falsk föreställning om att vara förföljd; sjuklig misstänksamhet förförande Substantiv det att förföra förförare Substantiv person som förför förfördela Verb behandla orättvist, förorätta förförerska Substantiv kvinna som förför förföriskhet Substantiv det att vara förförisk förgapa Verb bli betagen förgapad Adjektiv betagen, som förtrollad förgasa Verb omvandla till gas förgasad Adjektiv omvandlad till gas förgiftande Substantiv det att förgifta förgivettagande Substantiv något som tas för givet förgrena Verb dela sig i grenar förgrening Substantiv uppdelning i grenar förgripelse Substantiv kränkning, våldförande, övergrepp förgriplighet Substantiv förgriplig handling förgro Verb (låta) (exempelvis potatis) gro före sådd förgrodd Adjektiv som har fått gro före sådd förgroning Substantiv det att låta förgro, låta (potatis) gro före sådd förgrund Substantiv den del av ett visuellt medium som är närmast åskådarens synvinkel förgrundsfigur Substantiv mycket framstående person förgrundsgestalt Substantiv förgrundsfigur förgrädda Verb grädda i förväg förgråten Adjektiv som synbart gråtit mycket förgubbning Substantiv stor och ökande andel äldre (män) i en grupp förguda Verb upphöja någon eller något till gudalik status; att visa överdriven beundran eller vördnad förgudning Substantiv det att förguda förgylla Verb bekläda en yta med ett tunt lager guld (som fastnar på ytan, så att föremålet ser ut som om det vore gjort av rent guld) förgyllare Substantiv person som förgyller förgylld Adjektiv överdragen av en skikt guld förgyllning Substantiv det att förgylla något, beläggning som uppstått genom att förgylla förgängelse Substantiv död, förintelse förgänglig Adjektiv som ej varar beständigt, timlig, ändlig förgänglighet Substantiv det att vara förgänglig förgätenhet Substantiv det att vara förgäten förgätmigej Substantiv en växtart (Myosotis scorpioides) inom släktet förgätmigejer (2.); äkta förgätmigej förgätmigejer Substantiv ett växtsläkte (Myosotis) inom familjen strävbladiga växter (Boraginaceae) förgå Verb gå bort; upphöra; gå sin kos; taga slut, gå till ända; försvinna förgångenhet Substantiv förhållandet att ha upphört att existera, det förflutna förgåva Substantiv det då en schackspelare ger sin motståndare en fördel genom att redan innan ett schackpartis början ta bort en eller flera av sina schackpjäser; vanligtvis som en sorts handikapp för att utjämna skillnader i färdighet me förgörande Substantiv det att förgöra förgörelse Substantiv det att förgöra förgöring Substantiv det att avsiktligt sprida gift, sjukdom eller skadedjur med avsikt att skada djur eller växter förhalande Substantiv det att förhala förhanden Adverb stavningsvariant av för handen förhandlande Substantiv det att förhandla förhandlingsbord Substantiv bord vid vilket förhandlingar äger rum (även bildligt) förhandlingsmån Substantiv utrymme (mån, marginal) för kompromisser i en förhandling förhandlingsupplägg Substantiv uppläggning av förhandling förhandsavgörande Substantiv beslut (avgörande) från domstol i högre instans i förhand, före eller utan formell rättegång förhandsgranska Verb granska på förhand förhandsgranskande Substantiv det att förhandsgranska förhandsgranskning Substantiv det att förhandsgranska förhandstitt Substantiv visuellt smakprov förhandsvis Adverb på förhand förhandsvisa Verb visa på förhand (speciellt om biofilm eller mäklarobjekt) förhandsvisande Adjektiv som förhandsvisar förhastad Adjektiv utförd utan eftertanke förhastande Substantiv det att förhasta förhatlig Adjektiv avskyvärd förhatlighet Substantiv det att vara förhatlig förhindrande Substantiv det att förhindra förhistoria Substantiv tid före den skrivna historien förhoppningsfull Adjektiv som är full av hopp, som tror att något kommer att gå bra; optimistisk förhyda Verb klä ett träfartyg utvändigt (med plåt) förhydd Adjektiv klädd, täckt (med exempelvis kopparplåt; om träfartyg utvändigt) förhyra Verb leja eller hyra förhytt Substantiv hytt i ett fartygs för förhänge Substantiv skynke som hänges för att dölja en öppning förhärda Verb göra hård eller okänslig, göra kall förhärliga Verb framställa som endast positiv förhärska Verb vara rådande, härska, råda, dominera, överväga förhärskande Adjektiv allmänt rådande förhäst Substantiv den främste hästen inom ett spann förhäva Verb göra sig viktig, skryta förhävelse Substantiv det att förhäva sig förhäxning Substantiv det att förhäxa någon eller något förhåg Substantiv förtanke; förtänksamhet; vidare: antagande; hopp; förhand förhållandevis Adverb jämförelsevis, relativt förhållningssätt Substantiv attityd, inställning till något; sätt på vilket någon reagerar inför och förhåller sig till något förhåna Verb håna eller förlöjliga någon på ett förnedrande eller föraktfullt sätt förhårdnad Substantiv hård ansvällning på kroppsdel förhöja Verb höja (stämningen), göra högre (ädlare) förhöjning Substantiv upphöjning, upphöjt ställe förhöst Substantiv höstens inledning förhöstdag Substantiv dag på förhösten förindustriell Adjektiv kännetecknande för tidsåldern (i en region) före den industriella epoken förintande Substantiv det att förinta något förintelseförnekare Substantiv person som tror eller hävdar att Förintelsen (nazisternas folkmord på bl.a. judar under andra världskriget) inte ägt rum (alls eller i den omfattning som var fallet) förintelseläger Substantiv läger där människor samlas för att förintas förirra Verb gå vilse, råka komma på icke avsedd plats förirrande Adjektiv som förirrar förirring Substantiv misstag föris Substantiv kortform av förskola förjaga Verb jaga bort förkastande Substantiv det att förkasta förkastelse Substantiv förkastande förkastlig Adjektiv som inte bör eller är värd att godkännas eller accepteras, särskilt om något som bör ogillas eller klandras förkastlighet Substantiv det att vara förkastlig förkastning Substantiv brottyta eller brottzon i ett berg förkeramisk Adjektiv hörande till tiden innan keramik användes (före cirka 6500 f.Kr.) förklarande Substantiv det att förklara förklarlig Adjektiv som kan förklaras förklarlighet Substantiv det att vara förklarlig förklena Verb uttrycka sig förklenande; förringa, nedsätta förklening Substantiv det att förklena förklinga Verb klinga ut, dö ut, tona bort. förklä Verb klä ut i syfta att dölja sin sanna identitet förknippning Substantiv det att förknippa något med något förkoka Verb koka matvara i förväg inför vidare tillagning förkokning Substantiv kokning av matvara i förväg inför vidare tillagning förkolas Verb omvandlas till kol genom kemisk eller geologisk process förkollrad Adjektiv förvirrad förkolna Verb genom inverkan av eld bli svart förkolning Substantiv det att förkolna förkomma Verb komma bort förkommenhet Substantiv det att vara förkommen förkonstla Verb överdrivet göra till konst förkonstlad Adjektiv överdrivet gjord till konst, förställd, tillgjord förkonstling Substantiv det att förkonstla, förställning, tillgjordhet förkoppra Verb förse med ett tunt lager koppar (genom elektrolys) förkopprad Adjektiv försedd med ett tunt lager koppar förkortande Substantiv det att förkorta förkovra Verb utveckla till eller få det bättre förkovran Substantiv förbättring av kunskaper eller färdigheter förkovring Substantiv det att förkovra sig förkristen Adjektiv som avser tiden före kristendomens införande förkroma Verb överdra (ett föremål) med ett tunt lager krom för att skydda ytan eller ge den glans (till exempel på bildelar) förkroppning Substantiv list kring ett utskjutande parti av en byggnad eller en möbel förkroppsligande Substantiv det att förkroppsliga förkrossa Verb bryta ner, tillintetgöra förkullrater Adjektiv knasig, knäpp, konstig i huvudet; förkollrad förkunnande Substantiv det att förkunna förkunnare Substantiv person som förkunnar något; person som sprider ett visst budskap förkunnelse Substantiv religiös lära, religiöst budskap förkunskap Substantiv ämnesrelaterad kunskap som en person har sedan tidigare och som behövs för att personen skall kunna tillgodogöra sig en utbildning eller liknande förkunskapskrav Substantiv (mer eller mindre formellt) krav på (den sökandes) förkunskaper vid antagning till en utbildning eller liknande förkvinnliga Verb utveckla kvinnligt beteende förkväva Verb hindra något från att fortsätta eller utvecklas förkvävning Substantiv det att förkväva förkyla Verb ådra sig en förkylning förkylningssymptom Substantiv variant av förkylningssymtom förkylningssymtom Substantiv symtom på förkylning, som t.ex. täppt eller rinnande näsa, halsont, hosta, trötthet, huvudvärk, feber förkylningstid Substantiv årstid när många människor är förkylda förkylningsvirus Substantiv virus som orsakar förkylning förkänning Substantiv tidigt tecken på något som håller på att utvecklas, förebådande händelse förkänsla Substantiv känsla av att något som ännu inte skett ska hända förkättrad Adjektiv (egentligen anklagad för att vara kättare) starkt klandrad förlaga Substantiv original som används vid kopiering, avskrift eller översättning förlapskad Adjektiv som har övergått till att bli lapp (same) eller lapsk (samisk) förlarm Substantiv förberedande larm från larmoperatör som fått indikation om pågående nödsituation (t.ex. inkommet larmsamtal) men som ännu saknar viktiga detaljer såsom plats, typ, och omfattning; larm som meddelar blåljustjänst att förb förled Substantiv första delen av ett sammansatt ord förledande Adjektiv lockande till brott (mot det rätta, mot plikten, mot lagen), vilseledande förledare Substantiv person som förleder förlida Verb framskrida förliden Adjektiv förra, senaste, som nyligen passerat förlig Adjektiv som kommer från aktern, även bildligt om medvind (framgång) förlikningsavtal Substantiv överenskommelse om att nå en förlikning i någon rättsprocess förlikningskommission Substantiv grupp av medlare med uppgift att lösa arbetstvist förlikningsman Substantiv person som försöker lösa en dispyt mellan parterna i en arbetstvist förlitande Substantiv det att förlita förljudande Substantiv rykte förljudas Verb ryktas, sägs, spörjs förljugen Adjektiv lögnaktig förloppsindikator Substantiv del av ett användargränssnitt (t.ex. en grafisk kontroll i ett GUI) som visar att en process pågår och också ofta anger hur långt fortskriden processen är, då typiskt (men inte alltid) i form av en liggande stapel som fy förlupen Adjektiv försvunnen, bortsprungen, på villovägar förlustelse Substantiv något som skänker nöje eller avkoppling förlustfunktion Substantiv funktion för att beräkna avvikelsen (fel, förlust) mellan nuvarande och önskat värde i ett neuronnät förlustig Adjektiv som har lidit förlust, som har blivit utan, som förlorat eller blivit fråntagen (något) förlustmatch Substantiv (sport)match som ett givet lag (eller en given person) förlorade förlyfta Substantiv skada sig genom att lyfta för tunga föremål förlägga Verb publicera, ge ut en trycksak (bok eller tidning eller dylikt) förläggande Substantiv det att förlägga förläggningsort Substantiv plats där något är förlagt förläna Verb tilldela eller överlämna län, förläning, hemman, slott eller liknande till någon som arvode eller betalning för utförd tjänst förlänande Adjektiv som förlänar förlängande Substantiv det att förlänga förlängningssladd Substantiv /elektrisk/ sladd (kabel), vanligen med kontakter av olika kön (en hane och en hona), vars ena ände kopplas till befintlig sladd för att erhålla en avståndsmässigt längre trådbunden förbindelse mellan två platser förlängningsspole Substantiv induktans (spole) som förlänger en antenns våglängd förlåtlig Adjektiv som kan förlåtas; som inte är så allvarligt att det är oförlåtligt förlöpa Verb löpa galet; avvika från rätta riktningen eller förfela sitt mål; komma eller råka vilse förmak Substantiv mindre muskulöst utrymme i hjärtat (ett av två, höger respektive vänster), som tar emot blod från blodkretsloppet (systemkretslopp respektive lungkretslopp) och vidarebefordrar detta till respektive hjärtkammare (höger r förmaksfladder Substantiv en form av arytmi med regelbunden hjärtrytm förmaksflimmer Substantiv sjukligt tillstånd av oregelbunden elektrisk aktivitet i hjärtats förmak, så att ingen ändamålsenlig kontraktion av dessa sker, och ingen P-våg syns i elektrokardiogrammet förmana Verb allvarligt uppmana någon till korrekt beteende förmaning Substantiv det att förmana; uppmaning, offentlig tillrättavisning förmedlande Substantiv det att förmedla förmedlare Substantiv person som förmedlar; mellanhand; medium förmedling Substantiv det att förmedla förmena Verb förvägra förment Adjektiv som (kanske orätt) påstås vara något förmera Adverb variant av förmer förmiddagsrast Substantiv rast på förmiddagen förmildra Verb bli mildare, mindre allvarlig förminskad Adjektiv krympt, som är avbildad i mindre skala än förlagan förminskning Substantiv det att något förminskas förmjukning Substantiv ljudförändring (i vissa språk) där klusil förändras till en ”mjukare” frikativa förmodande Substantiv det att förmoda förmoder Substantiv kvinna som man stammar från förmultna Verb bli till jord genom nedbrytning förmycken Adjektiv stavningsvariant av för mycken förmycket Adverb stavningsvariant av för mycket förmyndarmedel Substantiv ekonomisk resurs som anförtrotts till någon att förvalta å någons vägnar förmyndarskap Substantiv förhållandet att vara (eller uppträda som om man vore) förmyndare för någon förmynderi Substantiv översittarattityd; dåligt beteende kännetecknad av strävan att ha makt över och kontrollera en annan person eller grupp personer förmynderskap Substantiv variant av förmyndarskap förmynta Verb göra till mynt förmyntande Adjektiv som förmyntar förmytika Verb att spendera för mycket tid eller för långa stunder på café förmäla Verb berätta, omtala förmänniska Substantiv människoliknande art som levde i början av jordens evolution (härstammar ofta från apor) förmätenhet Substantiv det att vara förmäten förmånlig Adjektiv fördelaktig, gynnsam förmånlighet Substantiv det att vara förmånlig förmånsvärde Substantiv värde på förmån såsom tjänstebil förmögenhetsbrott Substantiv brott som innebär att någon tar ekonomisk skada förmögenhetsfördelning Substantiv hur ett lands sammanlagda förmögenhet är fördelad mellan hushållen i ekonomin förmögenhetsskatt Substantiv skatt på större förmögenhet, (i Sverige avskaffad år 2007) förmörka Verb göra mörk; om ett objekt vara i sådan position att ett annat bakomliggande objekt blir mörkt, även bildligt förmörkande Substantiv det att förmörka förmörkelse Substantiv det att en himlakropp syns mycket mindre än vanligt eller inte alls, för att ljuset till den (tillfälligt) blockeras av en annan himlakropp förna Substantiv lager på marken som består av rester från döda djur och växter som fortfarande kan igenkännas förnagla Verb fastnagla förnekare Substantiv någon som förnekar något förnickla Verb överdra med ett tunt skikt av nickel förnimbar Adjektiv möjlig att förnimma, möjlig att vagt uppfatta förnimbarhet Substantiv den grad i vilket något är förnimbart förnimmelse Substantiv intryck från sinne; känsla av något (ofta vag) förnorska Verb göra (något utifrån) mer norskt förnorskad Adjektiv som har förnorskats förns Konjunktion variant av förrän förnuftighet Substantiv det att vara förnuftig förnuftsenlig Adjektiv som överensstämmer med förnuftets krav förnuftsstridig Adjektiv som står i motsättning till förnuft, oförnuftig förnuftsvidrig Adjektiv som inte är förnuftig förnumstig Adjektiv klok i eget tycke; som yttrar självklarheter som om de vore ett resultat av djupa insikter förnumstighet Substantiv snusförnuft, småklokhet förnyande Substantiv det att förnya förnyare Substantiv någon som förnyar något förnybar Adjektiv som kan förnyas, långsiktigt hållbar, som inte tar slut, outtömlig förnybart Adverb på ett förnybart sätt, med hjälp av förnybara energikällor förnyelsebar Adjektiv som kan återanvändas förnämhet Substantiv det att vara förnäm förnämitet Substantiv det att vara förnäm förnämlig Adjektiv av utmärkt kvalitet förnämligen Adverb huvudsakligen, väsentligen, framför allt förnärma Verb såra någons självkänsla, förolämpa, kränka, stöta förnärmelse Substantiv det att förnärma någon; handling som förnärmar någon förnärvarande Adverb stavningsvariant av för närvarande förnöden Adjektiv nödvändig, behövlig förnöja Verb tillfredsställa, roa, göra till nöjes förnöjelse Substantiv behag, glädje förnöjsam Adjektiv som har lätt för att acceptera och vara nöjd med vad man redan har; som inte gärna kräver mer för egen del förnöjsamhet Substantiv det att vara förnöjsam förnöta Verb slita ut, nöta ut förolyckad Adjektiv död i en olycka förolyckas Verb omkomma, dö i en olyckshändelse förom Preposition längre åt fören till, längre fram i fören (än), framom (något föremål ombord); framför fören (av), framför (ett fartyg, farkost och dylikt). förord Substantiv text som placeras i början av en bok, en publikation eller något annat litterärt verk, för att ge en introduktion till verket förordna Verb utse någon till (kortare) tjänst eller uppdrag, tillsätta förordnande Substantiv det att förordna förordnandetid Substantiv tidsperiod då ett förordnande gäller förorenande Adjektiv som förorenar förorsaka Verb vålla, framkalla, åsamka förortsbo Substantiv person som bor i en förort förortshak Substantiv lokal restaurang, krog, bar eller nattklubb belägen i en förort förortskille Substantiv pojke eller yngre man som bor i eller kommer från en förort förortskomplex Substantiv byggnadskomplex karaktäristiskt för (fattigare) förortsområden förortsområde Substantiv bostadsområde som ugör en del av en stads förorter förortsslang Substantiv slang som förekommer i förorter förortssvenska Substantiv sammanfattande benämning på sociolekter som talas i vissa svenska invandrartäta områden, särskilt i eller utanför större städer förortsvilla Substantiv villa belägen i en förort förorätta Verb handla orätt (mot någon), förolämpa förorättande Adjektiv som förorättar förpacka Verb lägga föremål i förpackning förpackande Adjektiv som förpackar förpackningsföretag Substantiv företag som tillverkar förpackningar förpackningsindustri Substantiv industri som tillverkar förpackningar förpaktad Adjektiv utarrenderad, kontrakterad, avtalad förpaktare Substantiv arrendator förpassa Verb (egentligen förse med pass) utvisa; förflytta, skaffa bort förpesta Verb förorena en miljö med gift eller illaluktande ämnen förpestning Substantiv det att förpesta förpik Substantiv rum längst fram i fören på en båt förplanera Verb (mindre brukligt, inte i SAOL) planera i förväg förplanerande Adjektiv som förplanerar förplikta Verb göra till en plikt; nödga, ålägga, tvinga förpliktande Adjektiv som förpliktar förpliktiga Verb variant av förplikta förpläga Verb ge mat och dryck förplägnad Substantiv förseende med mat och dryck, utspisning, förnödenhet förplägning Substantiv det att förpläga förpolska Verb göra mer polsk förpolskande Adjektiv som förpolskar förpost Substantiv truppstyrka avdelad från huvudstyrkan som rör sig närmare fienden i syfte att skydda huvudstyrkan förpostfäktning Substantiv inledande konfrontation som del av en konflikt förpuppa Verb bli puppa förrevolutionär Adjektiv (avseende tiden) före revolutionen (för Ryssland: före 1917) förrförra Adjektiv som inträffade före det senaste i ordningen, en gång före förra förrigår Adverb vanlig felstavning av i förrgår förrn Konjunktion variant av förrän förrns Konjunktion variant av förrän förromantik Substantiv genre som är en direkt föregångare till romantik; slutet av 1700-talet förromantisk Adjektiv som föregick romantikens epok förromersk Adjektiv som avser förhållanden från tiden före romarnas erövring eller före romerska rikets existens förruttna Verb bryta ned genom att ruttna förryckt Adjektiv sinnesrubbad, tokig förryckthet Substantiv det att vara förryckt förryska Verb anpassa till Ryssland, göra rysk förryskning Substantiv det att ge något en karaktär som påminner om eller tillhör Ryssland eller det ryska språket förräderska Substantiv kvinnlig förrädare förrädiskhet Substantiv det att vara förrädisk förrädiskt Adverb på ett förrädiskt sätt förränta Verb ge avkastning förrättare Substantiv person som utför förrättning förrättning Substantiv tjänsteärende eller göromål som ingår i arbetsuppgifterna för en viss tjänst förråa Verb göra råare, göra brutalare förrådande Substantiv det att förråda förrådsbyggnad Substantiv byggnad i vilken förråd finns förrådsförvaltare Substantiv person som förvaltar på ett förråd förrådshus Substantiv hus som används som förråd förrådsrum Substantiv rum som används som förråd förrådsställa Verb ställa i förråd förrådsställd Adjektiv ställd i förråd förrådsutrymme Substantiv plats, ofta ett mindre rum, där föremål förvaras när de inte används, eller innan de börjar användas (t.ex. om förbrukningsvaror och livsmedel), vanligen om sådana platser som inte brukas för något annat än just förvarin förrådsvägg Substantiv vägg till ett förråd förråing Substantiv det att förråa förrårs Adverb (under) det förra året försagd Adjektiv rädd, modlös, klenmodig, blyg försagdhet Substantiv det att vara försagd försakelse Substantiv det att försaka; uppoffring försalta Verb salta för mycket församla Verb mötas, träffas, komma samman församlande Substantiv det att församla församlingsbo Substantiv person som bor i en viss församling församlingscentrum Substantiv byggnad närbelägen kyrkan där det finns församlingens möteslokaler församlingshem Substantiv utrymme, vanligtvis ett hus, avsett för expedition och sammankomster i en församling församlingsmedlem Substantiv medlem i en viss församling församlingspräst Substantiv präst som är föreståndare till en församling församlingsregister Substantiv register över medlemmar i en religiös församling (inklusive dop, konfirmation, vigsel, begravning, och dylikt) försanthållande Substantiv det att hålla något för sant (utan prövning) försats Substantiv led i hypotetisk slutledning som innehåller grunden, inledes stundom med ordet "om" försedd Adjektiv utrustad förseglande Substantiv det att försegla försegling Substantiv det att försegla försele Substantiv sele (remtyg med tillbehör) till förhäst försenande Adjektiv som försenar förseningsavgift Substantiv avgift på grund av att något är försenat (exempelvis en bok lånad från ett bibliotek) försigkommen Adjektiv väl utvecklad för sin ålder försignal Substantiv signalinrättning som ger förberedande upplysning om huvudsignalens ställning försiktigt Adverb på ett försiktigt sätt, med försiktighet försilvra Verb överdra med ett tunt silverskikt försilvring Substantiv silverskikt på ett föremål försinka Verb försena eller fördröja försinkning Substantiv försening eller fördröjning försitta Verb försumma, gå miste om förskaffa Verb ge, skänka förskansa Verb befästa, förstärka förskansning Substantiv tillfällig befästning, uppförd av trupper i stridszonen förskepp Substantiv främre delen hos fartyg som går från akterstäven till midskeppet förskingrande Adjektiv som förskingrar förskingrare Substantiv person som förskingrar förskinn Substantiv slags klädesplagg av skinn eller mocka som påminner om ett förkläde förskjuta Verb rubba något ur dess ursprungliga läge förskjutning Substantiv det att något förskjuts förskolebarn Substantiv barn som går på förskola förskoleelev Substantiv elev på förskola förskoleförälder Substantiv förälder till barn i förskolan förskoleklass Substantiv del av utbildningsväsendet som vänder sig till barn sista året före grundskolestart, generellt sett från höstterminen det kalenderår barnen fyller 6 år till slutet av följande vårtermin; sedan läsåret 2018/2019 del av sv förskolelärare Substantiv variant av förskollärare förskolelärarinna Substantiv kvinnlig förskollärare förskoleålder Substantiv i den åldern då man går i förskolan (ungefär 3–6 år) förskollärare Substantiv (person med behörighet att arbeta som) lärare inom förskola/daghem eller förskoleklass förskona Verb låta slippa undan, bespara förskonande Adjektiv som förskonar förskottsbetalning Substantiv betalning som sker på förhand förskrivare Substantiv person som utreder och bedömer en persons behov av hjälpmedel och därefter förskriver personen detta förskräcka Verb förfära, skrämma förskräckelse Substantiv tillstånd av plötslig rädsla (ofta genom skrämsel) förskräcklighet Substantiv det att vara förskräcklig; något som är förskräckligt förskyllan Substantiv skuld (eller förtjänst) förskämd Adjektiv lite rutten, skämd försköning Substantiv det att göra om något så att det blir vackrare förslagen Adjektiv som kommer med smarta och listiga lösningar förslagenhet Substantiv det att vara förslagen förslagslåda Substantiv brevlåda där anställda kan lämna förslag på hur en verksamhet kan förbättras förslagsvis Adverb enligt (just detta) förslag; enligt mitt förslag förslappa Verb göra slapp eller svag; minska spänstigheten eller kraften förslappande Adjektiv som förslappar förslavning Substantiv det att förslava någon förslita Verb starkt nöta, slita ut förslitning Substantiv det att förslita förslitningsskada Substantiv fysisk skada i led och dess brosk orsakad av utnötning, monotont arbete, eller överansträngning förslummas Verb (om byggnader eller stadsdelar) förfalla och få dåligt rykte förslöa Verb göra slö eller slöare förslösa Verb slösa bort försmädlig Adjektiv hånfull, överlägset gäckande, spefull, impertinent försmädlighet Substantiv det att vara försmädlig; yttrande som är retsamt försmäkta Verb (vara nära att) duka under av hunger och törst; tyna bort försmäktande Adjektiv som försmäktar försmå Verb anse för ringa, ringakta försnack Substantiv program (i radio eller tv) där kommentatorer spekulativt diskuterar en match som är på väg att äga rum försnilla Verb att för egen vinning utnyttja något man ansvarar för men som egentligen tillhör någon annan försnillning Substantiv det att försnilla något försockra Verb framföra obehagliga förebråelser försoffa Verb göra slö eller trög försoffad Adjektiv slö, avtrubbad, passiv, orörlig, förslöad, likgiltig, trög försoffning Substantiv det att försoffas försokratiker Substantiv grekiska filosofer innan Sokrates försokratisk Adjektiv som avser grekisk filosofi före Sokrates försommar Substantiv den tid på året från maj till sommarsolståndet den 20/21 juni då sommaren kommit fullt ut försommardag Substantiv dag på försommaren försommarkväll Substantiv kväll på försommaren försommarprakt Substantiv naturens praktfulla skönhet under försommaren försommartorka Substantiv torka (utebliven nederbörd) under försommaren försommarväder Substantiv väder typiskt för försommaren försommarvärme Substantiv värme typisk för försommaren försonande Substantiv det att försona försonare Substantiv person som försonas försoningsdagen Substantiv en helg inom judendomen, som infaller tio dagar efter den judiska nyårsdagen rosh hashana försoningssex Substantiv när man ligger med varandra efter att ha grälat ett tag och sedan försonats försonlig Adjektiv sams, enig, överens försonlighet Substantiv det att vara försonlig försorg Substantiv omsorg, vård, omhändertagande ansvar, uppsikt förspansk Adjektiv som avser tiden före påverkan av Spanien eller spanjorer förspanska Verb göra (mer) spansk förspilla Verb ödsla, slarva bort förspilld Adjektiv ödslad, bortslarvad, förlorad förspänd Adjektiv som spänts fast framför vagn eller dylikt förstad Substantiv stad strax utanför en större stad; förort med egna stadsrättigheter förstaderivata Substantiv en funktions derivata, i motsats till dess andraderivata förstadium Substantiv tidigt skede till något (exempelvis en sjukdom) förstafemma Substantiv de fem spelare som presenteras inför publiken före matchstart förstagradsekvation Substantiv ekvation som innehåller termer av första graden (linjära termer) men inte högre förstagradspolynom Substantiv polynom av första graden förstagångsväljare Substantiv person som för första gången har rösträtt under en (politisk) valperiod förstahandsalternativ Substantiv alternativ som rankats högst, det mest önskvärda alternativet förstahandsförslag Substantiv förslag som rangordnats högst, det mest önskvärda förslaget förstahandshyresgäst Substantiv hyresgäst som hyr en lägenhet direkt av hyresvärden som äger den förstahandsinformation Substantiv information som kommer direkt från ett ögonvittne (eller liknande) förstahandskontrakt Substantiv hyreskontrakt att hyra en lägenhet direkt av dess ägare, hyresavtal mellan hyresgäst och hyresvärd utan förmedlare eller mellanled förstahandsuppgift Substantiv information som en fått uppgivit av den direkta källan förstahandsval Substantiv det alternativ, bland flera tänkbara, som den som ansöker (tillsätter eller liknande) för egen del helst skulle vilja se som faktiskt utfall förstaklassare Substantiv elev som går i första klass (vanligen årskurs ett i grundskolan) förstanamn Substantiv person som listas först på en valsedel förstatlig Adjektiv om tiden före bildandet av en stat förstatliga Verb göra statlig förstatligande Substantiv det att förstatliga förstavelse Substantiv prefix förstavåning Substantiv våningsplan som är det första man kliver in i förstaårsstudent Substantiv student (vid t.ex. högskola eller universitet) som går sitt första år på utbildningen (d.v.s. det är mindre än ett år sedan studenten påbörjade utbildningen) försteg Substantiv avstånd till den eller det som kommer efter förstelna Verb bli stel (exempelvis på grund av skräck) förstelning Substantiv det att förstelnas; tillfälle då någon eller något förstelnas förstena Verb förvandla till sten, omvandla till sten förstening Substantiv förvandling till sten försteningsförande Adjektiv som innehåller förstenade djur och växter förstföderska Substantiv hona som föder barn för första gången förstfödslorätt Substantiv den rätt till arv som tillkommer äldsta barnet eller sonen; primogenitur förstklassighet Substantiv det att vara förstklassig förstklassigt Adverb på ett förstklassigt sätt förstling Substantiv den första av sitt slag förstnämnd Adjektiv som nämns först förstockad Adjektiv oemottaglig för skäl och påverkan förstockelse Substantiv oemottaglighet för skäl och påverkan förstoringsform Substantiv augmentativ försträcka Verb låna ut (pengar); ge i förskott försträckning Substantiv lån förströ Verb ge avkoppling genom fritidsaktivitet förströdd Adjektiv tankspridd, disträ, okoncentrerad, distraherad förströddhet Substantiv det att vara förströdd förstudie Substantiv preliminär studie i de absoluta första skeendena av ett projekt förstudium Substantiv preliminärt studium i de absoluta första skeendena av ett projekt förstuga Substantiv mindre utrymme utanför ytterdörren förstugukvist Substantiv variant av förstukvist förstukvist Substantiv utbyggnad på hus i anslutning till huvudingången förstulen Adjektiv hemlig; i smyg förstulet Adverb i smyg eller hemlighet; hemligt, lönnligt förställning Substantiv beteende (sätt att uppträda) som uttänkt skiljer sig från vad som vore naturligt förstämd Adjektiv nedstämd, beklämd, sorgsen förstämdhet Substantiv det att vara förstämd förstämning Substantiv tryckt och dyster stämning förstämningssyndrom Substantiv syndrom där den allmänna, varaktiga sinnesstämningen har förskjutits antingen nedåt (till exempel depression) eller uppåt (till exempel mani) förstänga Verb en lastsäkringsmetod, fylla ut ett lastutrymme så att gods inte kan röra sig under påverkan av yttre krafter förstängning Substantiv det att förstänga last, vilket uppnås genom att fylla ut lastutrymmet så att godset inte kan röra sig förstärkande Substantiv det att förstärka förstäv Substantiv framre del av en båt eller ett fartyg; kölens fortsättning framåt förståbar Adjektiv som går att förstå förståelighet Substantiv det att vara förståelig förståndighet Substantiv det att vara förståndig förståndshandikapp Substantiv kognitiv/intellektuell funktionsnedsättning förståndsmässig Adjektiv förståndig; som styrs av förståndet; som utförs förnuftigt förstås Adverb naturligtvis, givetvis, självklart; används för att markera att något är så välkänt att det egentligen inte behöver nämnas eller betonas, men att man ändå gör så för tydlighetens skull förstörande Substantiv det att förstöra förstörbar Adjektiv som kan förstöras förstöring Substantiv verksamhet att förstöra; händelse att något blir förstört försumbar Adjektiv som kan försummas; som man inte behöver ta hänsyn till försumbart Adverb på ett försumbart sätt försumlig Adjektiv (straffbart) slarvig, vårdslös, som försummar saker försumligt Adverb på ett (straffbart) slarvigt sätt försupen Adjektiv som är fysiskt eller psykiskt nedbruten av långvarigt missbruk av alkoholhaltiga drycker försupenhet Substantiv det att vara försupen försurning Substantiv förhöjning av surhetsgrad i mark och vatten försutten Adjektiv försummad; förlorad på grund av försummelse försvagning Substantiv det att något görs eller blir svagare försvarad Adjektiv skyddad mot anfall försvarande Substantiv det att försvara försvarbar Adjektiv som kan försvaras försvarbarhet Substantiv det att vara försvarbar försvarlig Substantiv av aktningsvärd storlek försvarlighet Substantiv det att vara försvarlig försvarsallians Substantiv grupp länder som förenats för att försvara varandra militärt försvarsanläggning Substantiv förskansning försvarsanslag Substantiv anslag till försvarsmakten försvarsbeslut Substantiv (politiskt) beslut angående (rikets militära) försvar försvarsbudget Substantiv (en regerings) plan för hur mycket pengar som skall läggas på landets försvarsmakt (och hur dessa skall användas); de offentliga medel som läggs på landets försvarsmakt (per år) försvarsförmåga Substantiv förmåga att försvara sig (militärt) försvarsgren Substantiv en av tre eller fler indelningar som utgör en stats försvarsmakt eller krigsmakt; exempelvis armén, flygvapnet, kustbevakningen och marinen försvarshögkvarter Substantiv högkvarter för en försvarsmakt försvarskrig Substantiv krig där ett land försvarar sig mot andra länders angrepp försvarsledning Substantiv personerna som sitter i ledningen för försvaret försvarslöshet Substantiv det att vara försvarslös försvarsmakt Substantiv en stats samlade militära och ibland även civila försvar försvarsmur Substantiv mur som skyddar något försvarsnihilism Substantiv åsiktsriktning eller inställning som helt förnekar behovet av ett militärt försvar, ofta grundad i radikal pacifism, antimilitarism eller övertygelsen att alla väpnade konflikter bör undvikas till varje pris försvarspolitik Substantiv politik i frågor om militär och försvarsmakt försvarspolitisk Adjektiv som rör försvarspolitiken försvarssamarbete Substantiv samarbete vad gäller militärt försvar försvarsspel Substantiv spel för försvar (av egna målet) försvarstal Substantiv försvar mot allvarlig kritik försvarstorn Substantiv torn använt till militärt försvar försvarsutskott Substantiv utskott (i riksdagen) som avhandlar ärenden om försvarspolitik försvarsverk Substantiv anläggning som tjänar för att försvara ett område försvarsvilja Substantiv vilja att försvara ett land (militärt) försvarszon Substantiv zon på spelplanen där ena laget försvarar försvenska Verb göra (mer) svenskt försvenskning Substantiv det att göra (mer) svensk försvårande Adjektiv som försvårar försynthet Substantiv det att vara försynt försäga Verb (av misstag) förmedla något hemligt försäkrande Substantiv det att försäkra försäkringsfall Substantiv möjlig händelse som har giltighet i försäkring försäkringsgivare Substantiv person som meddelar försäkring, ger ut försäkringsbrev; person som står det ekonomiska ansvaret när en försäkrad händelse inträffar försäkringshandläggare Substantiv tjänsteman som hanterar, handlägger försäkringar för kunders räkning försäkringskassa Substantiv institution för sociala försäkringar försäkringstagare Substantiv person som tecknar en försäkring hos ett försäkringsbolag försälja Verb sälja, erbjuda till salu försäljande Substantiv det att försälja försäljerska Substantiv kvinna som jobbar som butiksbiträde; kvinnlig försäljare försäljningsargument Substantiv argument som kan ges av företag e.dyl. för att motivera en kunds inköp av en produkt eller tjänst, vanligtvis en positiv egenskap hos produkten eller tjänsten (som kanske inte finns hos konkurrerande produkter eller tjän försäljningschef Substantiv person som ansvarar för försäljningen i ett företag försäljningspris Substantiv pris till vilket en vara eller tjänst säljs försäljningsställe Substantiv plats där försäljning inträffar försäljningsvolym Substantiv mängd av en vara (produkt) som har blivit såld av ett företag försänkande Substantiv det att försänka försänkare Substantiv enkelt verktyg som används för att borra grunda koniska hål försänkning Substantiv nedsänkning i något förså Verb så (frön i jord) i förväg försåpa Verb det att sönderdela en ester i beståndsdelarna alkohol och syra försåpbar Adjektiv som kan försåpas försåpning Substantiv kemisk process varigenom såpa framställs ur fett försåtlig Adjektiv som är farlig fast detta inte är uppenbart, så att faran blir mera lömsk försåvida Konjunktion såvida, om, ifall försåvitt Konjunktion om, ifall, såvida, såvitt försökande Substantiv det att försöka försöksanläggning Substantiv experimentell anläggning, anläggning på prov försöksballong Substantiv uttalande som görs i syfte att undersöka folks reaktion på uttalandet försöksstadium Substantiv tidigt skede i utvecklingen av en ny process, metod eller liknande, där man fortfarande i stor utsträckning prövar sig fram och samlar på sig kunskaper och erfarenheter inför ett eventuellt framtida färdigställande försöksverksamhet Substantiv verksamhet på försök försörjande Substantiv det att försörja försörjare Substantiv person som försörjer någon eller något försörjningsplikt Substantiv juridiskt ansvar hos föräldrar eller vårdnadshavare för sina barns försörjning försörjningssektor Substantiv sektor (bransch) för försörjning (av vatten, energi, transporter och posttjänster) försörjningsskyldig Adjektiv skyldig att försörja någon försörjningsskyldighet Substantiv det att vara försörjningsskyldig; skyldighet att försörja någon förta Verb ta bort, frånta, göra ogjort, förminska förtala Verb tala illa om, baktala, bakdanta förtalare Substantiv någon som säger något om en person som inte är sant förtalerska Substantiv kvinnlig förtalare förtecken Substantiv tecken i notskrift som används för att ange höjd, sänkt eller återställd tonhöjd hos de följande noterna förteckna Verb göra en ordnad uppställning förtecknande Substantiv det att förteckna förtegenhet Substantiv det att vara förtegen förtenna Verb överdra med ett tunt skikt av tenn förtennare Substantiv person som har till sysselsättning att förtenna förtenning Substantiv överdrag av tenn förti Räkneord starkt vardaglig stavningsvariant av fyrtio förtidsbörd Substantiv förlossning som sker tidigare än vanligt förtidspension Substantiv tidigare pension p.g.a. (mer eller mindre permanent arbetsoförmåga orsakad av) sjukdom eller funktionsnedsättning förtidspensionär Substantiv person som beviljats gå i pension i förtid förtidsröst Substantiv röst som läggs i ett politiskt val före den egentliga valdagen har infallit förtidsrösta Verb rösta i ett politiskt val innan den egentliga valdagen har infallit förtidsröstare Substantiv person som förtidsröstar förtidsröstning Substantiv röstning i ett politiskt val före den egentliga valdagen har infallit förtio Räkneord starkt vardaglig stavningsvariant av fyrtio förtionde Räkneord fyrtionde förtjockning Substantiv ökning av tjocklek eller densitet hos ett material; det att förtjocka förtjockningsmedel Substantiv binder vätska så livsmedlet blir mer tjockflytande, till exempel pektin i marmelad förtjusa Verb som genom till exempel skönhet griper, fängslar eller tjusar en; som är intagande, betagande, bedårande, ljuvligt, härligt (ljuvlig, härlig) förtjänande Substantiv det att förtjäna förtjänstfull Adjektiv som förtjänar beröm förtorkad Adjektiv som helt eller delvis har torkat ihop; uttorkad, förtvinad förtreta Verb orsaka förtret, förarga, irritera förtretad Adjektiv som har orsakats förtret, förargad, irriterad förtretlig Adjektiv som väcker förtrytelse eller vållar förtret förtretlighet Substantiv det att vara förtretlig förtroendeingivande Adjektiv som inger förtroende förtroendekapital Substantiv ett förtroende uppbyggt under lång tid (ackumulerat, likt ett ihopsparat kapital); ett gott namn och rykte förtroendeman Substantiv facklig representant som valts att representera annan person eller grupp förtroendepost Substantiv befattning som kräver stor pålitlighet och förtrolighet förtroendeuppdrag Substantiv uppdrag, såsom en politisk post, där den som sköter uppdraget sköter det i förtroende gentemot dem som utnämnt eller valt personen förtroendevald Adjektiv vald i förtroende förtroendevotum Substantiv genom omröstning i riksdag uttalat förtroende för regeringen eller en viss medlem av regeringen förtrogenhet Substantiv sämja, endräkt, vänskap förtrusta Verb inlemma i en trust förtrustad Adjektiv inlemmad i en trust förtruten Adjektiv missnöjd, förargad, harmsen, förtretad, trumpen förtryckande Substantiv det att förtrycka förtryta Verb väcka förtrytelse, vrede eller missnöje; göra förargad förtrytelse Substantiv förargelse, missnöje förtrytsam Adjektiv som visar eller känner förtrytelse; förargad, harmsen, missnöjd förtrytsamhet Substantiv det att vara förtrytsam förträfflighet Substantiv det att vara förträfflig; något som är förträffligt förträngning Substantiv ett särskilt trångt ställe som hindrar strömningen eller trafiken förtröden Adjektiv avundsjuk, missunnsam förtröstansfull Adjektiv full av tillförsikt och förtröstan förtulla Verb betala tull på varor från utlandet förtullning Substantiv behandling av varor om och hur mycket tull måste betalas förtunna Verb göra tunnare, späda ut förtunnad Adjektiv gjord tunnare, utspädd förtunning Substantiv det att förtunna eller förtunnas förturka Verb förändra något för att bättre likna turkar eller ge en kulturellt turkisk prägel eller inordna i turkiska språkliga mönster förtvina Verb vissna bort, skrumpna, bli mager, bli avtärd; sluta att utvecklas förtvining Substantiv det att förtvina förtvivlande Substantiv det att förtvivla förtvåla Verb det att sönderdela en ester i beståndsdelarna alkohol och syra förtvålning Substantiv kemisk process varigenom tvål framställs ur fett förtycka Verb misstycka, ta illa upp förtydligande Substantiv det att förtydliga förtynga Verb göra (något) tyngre förtyska Verb göra tysk, anpassa till tysk stil och vana förtyskad Adjektiv gjord tysk, anpassad till det tyska förtäcka Verb dölja, skyla förtäckt Adjektiv som till viss del är dold eller lönnlig förtäljare Substantiv berättare (ofta om berättande av högsta nivå såsom en konst eller yrkesmannamässigt) förtält Substantiv sammankopplat tält som skapar ett yttre rum (oftast med husvagn) förtänka Verb klandra, tycka illa om förtänksam Adjektiv försiktig, omtänksam förtänksamhet Substantiv det att vara förtänksam förtäring Substantiv mat förtäta Verb göra tätare förtätning Substantiv det att förtäta förtöja Verb fastgöra förtöjning Substantiv det att förtöja, fastgöra förtöjningslina Substantiv lina som används för att förtöja förtöjningsplats Substantiv område att förtöja en båt förtöjningspunkt Substantiv punkt för förtöjning (av något); position där något är förtöjt förtöjningstross Substantiv tross som används för att förtöja förtörnas Verb förargas, bli vred förunderlig Adjektiv märkvärdigt annorlunda, som skiljer sig från det vanliga och förväntade förundersökningsledare Substantiv person som leder en brottsutredning förundransvärd Adjektiv som förundrar, som ger en känsla av att något är märkligt eller utöver det normala, som väcker förundran förunna Verb (av gunst eller nåd) skänka, tilldela eller tillåta; låta åtnjuta förunnad Adjektiv (av gunst eller nåd) skänkt, tilldelad eller tillåten förunnande Adjektiv som förunnar förutnämnd Adjektiv som nämnts förut förutsagd Adjektiv som förutsagts förutsebar Adjektiv som kan förutses förutsebarhet Substantiv det att vara förutsebar förutsedd Adjektiv som har förutsetts, som kan förutses förutskicka Verb meddela på förhand förutsägande Substantiv det att förutsäga förutsägbarhet Substantiv det att vara förutsägbar förutsägbart Adverb på ett förutsägbart sätt förutsättande Substantiv det att förutsätta förutsättningslös Adjektiv utan villkor; som saknar krav eller förväntningar föruttillvaro Substantiv andens (i flera religioner omdiskuterade) existens (tillvaro) i himmelen före födelsen, till skillnad från jordelivet och livet efter detta förval Substantiv inställning/val man kan göra på teknisk apparatur eller då man beställer en servicetjänst så man slipper göra ett val varje gång man använder apparaturen eller tjänsten förvald Adjektiv vald sedan tidigare, förinställd förvaltande Substantiv det att förvalta förvaltarskap Substantiv det att vara förvaltare, verksamhet som förvaltare; uppsättning förpliktelser förknippat med rollen som förvaltare förvaltningsdomstol Substantiv domstol som prövar frågor om förvaltningsrätt förvaltningsmyndighet Substantiv ett begrepp i den svenska statsförvaltningen som omfattar alla myndigheter – såväl statliga som kommunala – utom regeringen och domstolarna förvaltningsnivå Substantiv nivå i förvaltningens hierarki förvaltningsområde Substantiv administrativt område, som styrs av regeringen tillsatta ämbetsmän förvaltningsrätt Substantiv rättsområde (och rättsvetenskaplig disciplin) som bestämmer hur offentlig förvaltning skall vara uppbyggd och hur dess verksamhet skall skötas och fungera förvaltningsrättslig Adjektiv som har att göra med förvaltningsrätt förvandlande Substantiv det att förvandla förvanska Verb förändra form eller innehåll i ogynnsam riktning förvanskning Substantiv det att förvanska något förvarande Substantiv det att förvara förvaringsbox Substantiv låsbart skåp där man kan förvara bagage eller andra saker, ofta på en offentlig plats så som en tågstation förvaringskärl Substantiv kärl till förvaring, behållare förvaringsplats Substantiv utrymme för förvaring förvaringsrum Substantiv rum för förvaring förvaringsställe Substantiv plats för att förvara saker förvaringsutrymme Substantiv utrymme som används till förvaring av föremål (t.ex. i bostad) förveckla Verb göra en situation invecklad, krånglig eller förvirrad; bringa oreda och förvirring i en situation (e.d.) förvecklad Adjektiv invecklad, krånglig eller förvirrad förvecklande Adjektiv som förvecklar förveckling Substantiv det att förveckla; det att göra en situation komplicerad förvedad Adjektiv som består av ved förveden Adjektiv nyfiken förverka Verb förlora på grund av brott eller till följd av försummelse förverkande Adjektiv som förverkar förverkligande Substantiv det att förverkliga förveten Adjektiv nyfiken förvildad Adjektiv som lever vilt, men som kommer från domesticerade eller tämjda djur förvildas Verb övergå från kultiverat till vilt tillstånd förvillare Substantiv person som förvillar förvillelse Substantiv missuppfattning, felaktig åsikt eller attityd förvinter Substantiv vinterns inledning förvinterdag Substantiv dag på förvintern förvirringstillstånd Substantiv mentalt tillstånd som kännetecknas av brist på tydliga och ordnade tankar och beteenden förvisningsort Substantiv ort dit man blivit förvisad förvissning Substantiv visshet, fast övertygelse förvridning Substantiv det att förvrida, deformering genom alltför mycket vridning förvrängning Substantiv det att förvränga, felaktig (elak) återgivning, vantolkning, karikatyr förvuxen Adjektiv som har växt för fort, som har växt för mycket förvägen Adjektiv alltför djärv, dumdristig förvägra Verb neka, vägra förvägrande Substantiv det att förvägra förvälla Verb upphetta till kokpunkten /i vatten/ förvänd Adjektiv som förvänts; helt oriktig förvända Verb göra oigenkännlig förvändhet Substantiv det att vara förvänd förvänt Adverb bakvänt förväntande Substantiv det att förvänta förväntning Substantiv tro och antagande att något kommer att vara på ett visst sätt i framtiden förvärldsliga Verb göra världslig, överföra från kyrklig ägo (till statlig eller kommunal) förvärring Substantiv det att förvärras förvärvande Substantiv det att förvärva förvärvare Substantiv person som förvärvar något förvärvsarbeta Verb arbeta i ett yrke för att tjäna sitt levebröd förvärvsarbetare Substantiv person som förvärvsarbetar förvärvsarbete Substantiv arbete som utförts i utbyte mot ersättning, yrkesarbete snarare än hemarbete eller ideellt arbete förvärvsinkomst Substantiv inkomst från förvärvsarbete förvärvsliv Substantiv arbetsliv förvärvstillstånd Substantiv tillåtelse att förvärva något (exempelvis vissa fastigheter) förväxlingssvamp Substantiv en art av svamp som är till förväxling lik en annan art förvålla Verb vara orsak till eller åstadkomma något negativt, skadligt eller olyckligt förvånansvärd Adjektiv som är värd att förvånas över; förvånande, uppseendeväckande, märklig, överraskande förvånat Adverb på ett förvånat sätt förvår Substantiv tidigaste delen av våren förvårsdag Substantiv dag på förvåren föryngra Verb göra yngre föryngring Substantiv det att föryngra föryngringskälla Substantiv något som skänker förnyad kraft, energi, vitalitet eller inspiration föryttra Verb sälja, göra sig av med föryttring Substantiv det att föryttra något förzinka Verb överdra (järn- eller stålföremål) med ett skikt av zink för att förhindra rost förzinkad Adjektiv som har fått ett lager av zinkmetall för att förhindra att metallen under ska rosta förädla Verb bearbeta för att åstadkomma en renare eller mer avancerad form förädlande Adjektiv som förädlar förädling Substantiv bearbetning för att åstadkomma en renare eller mer avancerad form föräldraansvar Substantiv ansvar som åligger föräldrar; det att som förälder vara förpliktad att göra något föräldrafri Adjektiv fri från föräldrar föräldraförsäkring Substantiv samlingsbegrepp för flera socialpolitiska åtgärder i Sverige för föräldrar föräldrahem Substantiv hem där föräldrar bodde när man växt upp föräldraledig Adjektiv som tagit ut ledighet från arbete som beviljas av stat och företag i samband med barns födelse och under småbarnstiden föräldraledighet Substantiv den ledighet som föräldrar beviljas av stat och företag i samband med barns födelse och under småbarnstiden föräldralöshet Substantiv det att vara föräldralös föräldrapenning Substantiv statligt ekonomiskt bidrag som en förälder får under sin föräldraledighet föräldrasamtal Substantiv återkommande organiserat samtal mellan lärare, elev och elevens föräldrar föränderlig Adjektiv som är benägen att förändras föränderlighet Substantiv det att vara föränderlig förändrande Substantiv det att förändra förändringsobenägen Adjektiv inte benägen till förändring, motsträvig, avog, konservativ, bakåtsträvande förära Verb ge (som hedersgåva) föräring Substantiv det att förära någon med något; handling som förärar någon med något, tillfälle då någon föräras med något föräta Verb äta för mycket förålderligt Adverb på ett förålderligt sätt föråldras Verb bli gammal förångad Adjektiv som förångats förångande Adjektiv som förångar föröda Verb göra öde förökelse Substantiv det att föröka sig förökning Substantiv fortplantning; det att antalet individer av en given art, eller (virus)partiklar av given sort, ökar i ett avgränsat system, utan att nya individer eller partiklar tas in utifrån förönska Verb önska något i förväg föröstligande Substantiv ombildning till likhet med östliga förhållanden; österländskt präglande i fråga om språk, kultur, estetik, samhällsstruktur eller befolkningssammansättning föröva Verb utföra, vanligen viss olämplig handling förövrigt Adverb stavningsvariant av för övrigt fösning Substantiv det att fösa något gabardin Substantiv slags tyg gabardinbyxor Substantiv byxor tillverkat av gabardin gabbaj Substantiv religiös judisk tjänsteman med uppgifter inom församlingen främst relaterade till synagogan gabbro Substantiv slags kristallinisk bergart gabones Substantiv person från Gabon eller med gabonesisk härkomst gabonesisk Adjektiv som kommer från Gabon gabonesiska Substantiv kvinna från Gabon gabonhuggorm Substantiv en giftig ormart (Bitis gabonica) i familjen huggormar (Viperidae); individ av denna orm gadda Verb reta genom att ge stickord gaddlös Adjektiv utan gadd gadolinium Substantiv grundämne med atomnummer 64, atommassa 157 och symbolen Gd gaeler Substantiv en keltisk folkstam (bl a på Irland) gaelisk Adjektiv stavningsvariant av gälisk gaffelantilop Substantiv ett i Nordamerika förekommande partåigt hovdjur (Antilocapra americana) gaffelben Substantiv ett Y-format nyckelben som återfinns hos fåglar gaffelbock Substantiv gaffelantilop gaffelfibbla Substantiv en art (Pilosella dichotoma) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gaffelfibbla gaffelpärm Substantiv pärm där pappren hålls fast med långa motriktade gafflar av metall gaffla Verb prata ivrigt gafflande Substantiv det att gaffla gagauziska Substantiv ett sydvästturkiskt språk som talas av den gagauziska befolkningen, främst i den moldaviska autonoma republiken Gagauzien gagg Substantiv rappakalja, struntprat; babbel gagga Verb prata strunt gaggig Adjektiv senil, virrig gaggighet Substantiv det att vara gaggig gagnande Substantiv det att gagna gagnlös Adjektiv utan gagn, utan nytta, onyttig gagnlöshet Substantiv det att vara gagnlös gagnväxt Substantiv nyttoväxt gaillard Substantiv en munter renässansdans i starkt markerad trippelrytm och var egentligen efterdans till den högtidliga, i jämn takt gående pavanen och var som populärast under 15- och 1600-talen gaily Adverb glatt, muntert gaj Substantiv tåg eller vajer som stöttar en bom, t.ex. ombord gal Substantiv det ljud en fågel som gal ger ifrån sig galaklädd Adjektiv finklädd i en utstyrsel passande för en gala, (särskilt galaklänning, galadräkt, frack, kostym eller liknande) galaktos Substantiv en monosackarid, isomer till glukos galamiddag Substantiv bankett galanga Substantiv aromatisk jordstam från växten Alpinia officinarum inom familjen ingefärsväxter som används till matlagning och medicin galanteri Substantiv artighet, kärlighet (ofta med inslag av uppvaktande mot damer) galanterivaror Substantiv prydnadsvaror, lyxartiklar galater Substantiv invånare i Galatien galaxhop Substantiv sammanhörande grupp av galaxer galder Substantiv besvärjelse galderkonst Substantiv kunskapen att riktigt framföra galdrar (fornnordiska trollsånger) galdra Verb sjunga trollsång (galder); utöva magi i form av galder galdrasmed Substantiv versmakare eller rimsmed som skapar galderkonst galeas Substantiv segelfartyg med två master galej Substantiv kalas, fest galeja Substantiv äldre namn på galär galenpanna Substantiv person som är galen galeon Substantiv stridsfartyg på 1400-1500-talen galgenfrist Substantiv kort uppskov galgfysionomi Substantiv ett utseende som liknar en tjuvs galgfågel Substantiv skojare, filur galghumor Substantiv form av humor som lyckas vara rolig mitt i, eller som svar på, en tragisk eller hopplös situation; humor som kännetecknas av att vara bister, bisarr och ironisk som reaktion på en händelse galghumoristisk Adjektiv som har galghumor; som är med galghumor galgknut Substantiv överhandsknop med ögla galgman Substantiv liten träfigur (av roten från växten hundrova) som under särskilda omständigheter blir magisk och sägs medföra tur till dess ägare galicier Substantiv person från spanska regionen Galicien galicisk Adjektiv som rör Galicien, dess invånare eller det galiciska språket galiciska Substantiv ett romanskt språk som talas i nordvästra Spanien, främst i autonoma regionen Galicien galileisk Adjektiv som har att göra med Galiléen eller dess invånare galinstan Substantiv en legering bestående av gallium, indium och tenn galizier Substantiv person från den polsk-ukrainska regionen Galizien galizisk Adjektiv som rör den polsk-ukrainska regionen Galizien galjon Substantiv byggnad uppå en del segelfartyg byggda under 1500- till 1800-tal i främre delen av fartyget, vars ändamål var dels att ge främsta delen av fartygets överbyggnad ett prydligare utseende, dels att underlätta arbetet med bo galjonsbild Substantiv galjonsfigur galjonsfigur Substantiv snidad bild i förstäven på äldre fartyg gall Substantiv skall, högljutt rop, skri; gäll klang, starkt ljud, genomträngande stämma gallbildning Substantiv av parasiter förorsakad missbildning på växter gallergrind Substantiv grind (dörr) med galler gallerist Substantiv innehavare av ett galleri (konstgalleri, tavelbutik) gallerspänning Substantiv elektrisk spänning på ett elektronrörs galler gallerverk Substantiv system av sammanfogade galler (ofta större och mer komplicerade) gallgång Substantiv någon av de rörformade strukturer som transporterar galla från levern till gallblåsan eller från gallblåsan till tolvfingertarmen, i synnerhet ductus choledochus som bildas av ductus hepaticus communis och ductus cysticu gallicism Substantiv franskt särdrag grammatiskt eller i form av ord eller uttryck som i språkligt lån överförs till ett annat språk gallimatias Substantiv osammanhängande, meningslöst tal gallionsbild Substantiv bild i fören på fartyg gallisk Adjektiv som avser Gallien eller gallerna galliska Substantiv utdödd språk som talades i Frankrike gallium Substantiv ett grundämne med atomnummer 31, atommassa 69,7 och symbolen Ga galliumarsenid Substantiv kemisk förening av gallium och arsenik galliumfosfid Substantiv kemisk förening av gallium och fosfor galliumnitrid Substantiv kemisk förening av gallium och kväve gallra Verb ta bort oönskade eller överflödiga individer, så att de kvarvarande får mer utrymme och utvecklas bättre gallrande Adjektiv som gallrar gallring Substantiv borttagande av oönskade eller överflödiga individer, så att de kvarvarande får mer utrymme och utvecklas bättre gallsalt Substantiv salt som bildats av joniserad gallsyra och som ingår i galla, med huvudsaklig funktion att fungera som detergent för lipider i födan i tunntarmen gallskrik Substantiv gällt skrik; högljutt skrik gallskrika Verb vråla, skrika mycket högt gallsopp Substantiv gulbrun eller ljust olivbrun art (Tylopilus felleus) med ett olivbrunt ådernät på foten gallsprängd Adjektiv ilsken; bitter gallsyra Substantiv någon organisk syra som bildas av leverceller från kolesterol och sedan, i joniserad form (som gallsalt) utsöndras med gallan, och i tolvfingertarmen fungera som detergent för lipider i födan gallup Substantiv opinionsundersökning genom utfrågning av ett representativt urval individer (efter den amerikanska sociologen George Gallup) gallupundersökning Substantiv opinionsundersökning genom utfrågning av ett representativt urval individer (efter den amerikanska sociologen George Gallup) gallvägscancer Substantiv cancer i gallvägarna galläpple Substantiv utväxt på eklöv som liknar ett äpple galon Substantiv uniformsband med guld eller silver galonbyxor Substantiv vattentäta byxor, ofta av hängselmodell, som bärs utanpå annan klädsel galonera Verb pryda (en uniform) med galoner (band av guld eller silver) galonerad Adjektiv prydd med galoner galoppera Verb gå i galopp galoppering Substantiv det att rida galopp galopphäst Substantiv häst som används på galopptävling galoppsport Substantiv hästsport där hästar galopperar ikapp på en oval bana galopptakt Substantiv fyrtakt särskilt lämplig för galoppsteg galopptävling Substantiv tävling i galoppsport galt Substantiv gris av hankön galva Verb galvanisera galvad Adjektiv galvaniserad galvanisera Verb överdra med metall (särskilt zink) genom elektrolys galvaniserande Adjektiv som galvaniserar galvanisering Substantiv det att galvanisera galvanometer Substantiv instrument för mätning av svaga elektriska strömmar galvanoplastik Substantiv en metod att genom elektrolys framställa metallavtryck galvanoskop Substantiv instrument för påvisande av elektrisk ström galvning Substantiv det att galva gama Verb roffa gamasch Substantiv en sorts benskydd för hästar gamba Substantiv en familj stråkinstrument som i princip ej längre används gambier Substantiv person, särskilt man, från Gambia gambisk Adjektiv som rör Gambia eller det gambiska folket gambiska Substantiv kvinna från Gambia gambist Substantiv musiker som spelar gamba gambit Substantiv spelöppning där en av spelarna offrar en bonde för att förbättra sin egen ställning eller vinna tempo gambla Verb spela hasardspel gambler Substantiv person som gamblar; hasardspelare gambling Substantiv det att gambla; hasardspel gamea Verb stavningsvariant till gejma; spela dator- eller hasardspel gamet Substantiv könscell gamig Adjektiv girig gamlestad Substantiv historisk innerstad gammaaminobutansyra Substantiv en viktig hämmande neurotransmittor i det centrala nervsystemet gammafunktionen Substantiv den funktion som utvidgar fakultetsfunktionen till de komplexa talen, definieras gammaglobulin Substantiv ett medel för förebyggande av vissa sjukdomar (bl a gulsot) gammalindiskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 Sf6 2. c4 d6 gammalklok Adjektiv snusförnuftig, lillgammal gammalmodighet Substantiv det att vara gammalmodig; något som är gammalmodigt gammalstavande Adjektiv som gammalstavar gammalstavare Substantiv person som ännu använder gammalstavning (långt efter stavningsreformen) gammalstavning Substantiv stavning som var korrekt före reformen; t.ex. 1901 i Tyskland, 1907 i Sverige, 1918 i Ryssland gammalsvensk Adjektiv som tillhör eller representerar gammal svensk tradition, Sverige i äldre tider, personer bosatta i Sverige sedan äldre tider gammaltestamentlig Adjektiv som avser eller hör till Gamla Testamentet i bibeln och tiden före Kristi födelse gammaltroende Adjektiv religiöst konservativ, troende (kristen) på ett gammalt sätt gammamotorisk Adjektiv som innerverar en intrafusal muskelfiber (i änden, som är kontraktil, av en muskelspole) gamman Substantiv fröjd, glädje gammastråle Substantiv stråle av gammastrålning; enskild händelse då gammastrålning utsänds gammastrålning Substantiv elektromagnetisk strålning med våglängder under 10−11 m; osynlig men hälsoskadlig strålning som uppstår i samband med kärnreaktioner gammeldansare Substantiv person som dansar gammeldans gammeldansförening Substantiv social förening som ägnar sig åt gammeldans gammelek Substantiv ek av hög ålder, gammal ek gammelfarbror Substantiv mors eller fars farbror gammelfarmor Substantiv farfars mor gammelfaster Substantiv mors eller fars faster gammelgran Substantiv gran av hög ålder, gammal gran gammelgranskog Substantiv gammal granskog, skog som företrädesvis består av gamla granar gammelgranskål Substantiv en svamp (Pseudographis pinicola); exemplar av denna art gammelgädda Substantiv mycket gammal och stor gädda (ofta ansedd som svårfångad och slug) gammeljänta Substantiv psykiskt avvikande ensam kvinna på landsbygden gammelkommunist Substantiv gammeldags kommunist gammelmedia Substantiv beteckning för i huvudsak den pappersbundna tidningsbranschen; ofta använt i jämförelse med elektroniska medieformer gammelmorbror Substantiv mors eller fars morbror gammelmorfar Substantiv mormors far gammelmoster Substantiv mors eller fars moster gammelskog Substantiv skog som är äldre än 120−140 år gammelstad Substantiv historisk innerstad gammpojke Substantiv psykiskt avvikande ensam man på landsbygden gamäng Substantiv gatpojke, buse gand Substantiv trollstav använd vid sejd eller schamanism gandman Substantiv sejdkarl; slags fornnordisk schaman gangfluencer Substantiv individ som är del av kriminellt nätverk och använder sociala medier för att visa upp sin livsstil ganglie Substantiv anhopning av nervceller, nervknut; senknut gangliecell Substantiv cell av en typ av celler som finns i näthinnan, indirekt tar emot information från den ljuskänsliga tapparna och stavarna, och vars axoner bildar synnerven ganglion Substantiv bunt nerver utanför hjärnan gangrän Substantiv kallbrand gangsterfilm Substantiv spelfilm vars handling utspelar sig i en miljö av gangstrar gangsterkung Substantiv framstående gangster, ledare inom organiserad brottslighet gangsterpralin Substantiv plommonstop gangsterrap Substantiv en subgenre inom rapmusik som förmedlar kulturen och värderingar inom typiska förortsgäng, verkligheten och gatulangare. gangsterrapp Substantiv en subgenre inom rapmusik som förmedlar kulturen och värderingar inom typiska förortsgäng, verkligheten och gatulangare. ganka Verb döda en motspelare på ett orättvist sätt (t.ex. om denne har mycket lägre nivå eller sämre utrustning) gankande Adjektiv som gankar gankning Substantiv det att ganka gans Substantiv ett slags snören för garnering av möbler eller kläder ganymed Substantiv kypare, servitör gaphals Substantiv person som skriker (gapar) mycket gapig Adjektiv som brukar gapa (i betydelsen frambringa ljud) gapighet Substantiv det att vara gapig gapskratt Substantiv ljudligt skratt gapskratta Verb skratta ljudligt garagebänk Substantiv bänk som är ställd i ett garage garagedörr Substantiv dörr till ett garage garagelänga Substantiv rad av olika garage garageport Substantiv dörr till ett garage garageuppfart Substantiv uppfart till ett garage garagevagn Substantiv vagn med verktyg och reservdelar i en bilverkstad garant Substantiv borgesman garanterande Substantiv det att garantera garantibevis Substantiv skriftlig försäkran att en vara med material- eller fabrikationsfel får bytas eller repareras kostnadsfritt under viss tid efter inköpet garantitid Substantiv tid under vilken garantin för en vara gäller gardera Verb skydda; sätta upp ett försvar gentemot garderande Substantiv det att gardera gardering Substantiv det att gardera; handling eller uttalande som garderar garderobiär Substantiv person som (ibland mot avgift) har tillsyn över ytterkläder inlämnade i garderob eller annat klädförråd i anslutning till offentlig lokal garderobsavgift Substantiv taxa man måste betala för förvaring av kappan i garderoben garderobsblomma Substantiv en växtart (Zamioculcas zamiifolia) vanlig som krukväxt inom familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art garderobsbricka Substantiv bricka med nummer som man får vid inlämning av kappa eller kappor i garderoben garderobsvakt Substantiv person som (ibland mot avgift) har tillsyn över ytterkläder inlämnade i garderob eller annat klädförråd i anslutning till offentlig lokal garderobsvägg Substantiv vägg till en garderob gardinstång Substantiv stång avsedd att fästas vågrätt högt uppe på en vägg, i synnerhet ovanför ett fönster, för att bära upp en gardin gardist Substantiv soldat vid ett garde garfågel Substantiv en utdöd art (Pinguinus impennis) inom fågelfamiljen alkor (Alcidae); individ av arten garfågel garibaldist Substantiv anhängare av Italiens befriare Garibaldi garnbyte Substantiv försäljning av garn, där kunderna betalar med ull garnera Verb dekorera (ofta i matlagning) garnering Substantiv utsmyckning (t ex kantbesättning på kläder); dekoration av en maträtt garnets Substantiv äldre ryskt rymdmått för spannmål = 3,28 liter garnityr Substantiv utsmyckning, prydnad, tillbehör, infattning garnnystan Substantiv garn upprullat till en boll (ett nystan) garrotera Verb avrätta genonm strypning med halsjärn (garrott) garrott Substantiv slags halsjärn som historiskt använts som avrättning genom strypning garrottera Verb avrätta genom garrottering garrottering Substantiv det att avrättas genom strypning garv Substantiv högt skratt garvad Adjektiv erfaren, som har genomgått prövningar ("eklut") garvare Substantiv person som yrkesmässigt garvar läder eller skinn garveri Substantiv anläggning där man garvar skinn eller läder garvning Substantiv det att garva; behandling av djurhudar till läder gasbehållare Substantiv behållare för att förvara gas (i synnerhet gasol eller fossilgas) gasblandning Substantiv en blandning av olika gaser gasbubbla Substantiv (liten sfärisk) gasfylld volym i en vätska eller ett fast material gasbuss Substantiv buss med gas (fossilgas eller biogas) som drivmedel gasdriven Adjektiv som använder gas som energikälla gaseldning Substantiv eldning med gas som bränsle gasellföretag Substantiv nystartat och snabbväxande företag gasfas Substantiv gasform gasform Substantiv tillståndet att vara en gas gasformig Adjektiv som är en gas gash Substantiv cigarett gasjätte Substantiv stor planet som huvudsakligen består av (nerkyld och komprimerad) gas gask Substantiv studentfest; upprymd stämning gaskraftverk Substantiv kraftverk som eldar gas för att koka upp vatten som sedan driver en ångturbin gaskran Substantiv jigg för att öppna eller stänga gastillförsel gasleverans Substantiv leverans av gas gaslighta Verb så tvivel; manipulera en individ genom att förneka fakta eller att sprida oriktig information i syftet att få personen att tvivla på sitt omdöme gaslykta Substantiv lykta som drivs med gas gasmaskvägrare Substantiv person som vägrar bära gasmask gasmolekyl Substantiv enskild molekyl i en gas (som består av just sådana, och eventuellt också andra sorters, molekyler) gasmätare Substantiv apparat som mäter förbrukningen av gas (i ett hushåll); ibland försedda med myntinkast gasning Substantiv behandling med gas gasol Substantiv bränsle bestående av främst propan och butan som förvaras i flytande form i stålbehållare men förbränns i gasform gasolin Substantiv en sorts lätt bensin gasometer Substantiv gasbehållare gasplanet Substantiv stor planet som huvudsakligen består av (nerkyld och komprimerad) gas gaspollett Substantiv pollett för gasmätare gasqua Verb variant av gaska gasquande Adjektiv som gasquar gasque Substantiv variant av gask gasreglage Substantiv reglage för att styra mängden gas gass Substantiv glödande, stekande hetta från stark ljuskälla (vanligtvis solen) gassa Verb stråla intensivt gasspis Substantiv spis som använder gas att elda, under plattorna gasta Verb skrika, ropa gastande Substantiv det att gasta gastanker Substantiv tankfartyg som transporterar gas gastkramande Adjektiv mycket intressant, fängslande gastkramning Substantiv det att bli gastkramad; sjukdomssymtom som uppträder efter vistelse utomhus nattetid i form av blåmärken m.m. som ansågs ha uppkommit av att en gast antastat personen gastlik Adjektiv spöklik gastom Adjektiv som saknar innehåll av gas gastrin Substantiv ett hormon (peptidhormon) som bl.a. produceras av G-celler i magsäckens antrumdel och som stimulerar parietalcellerna i corpus och fundus (eventuellt via histaminproducerande ECL-celler) att frisätta saltsyra gastrinom Substantiv tumör (t.ex. i bukspottkörteln) som producerar gastrin gastrisk Adjektiv som har att göra med magen gastrit Substantiv inflammation i magsäckens slemhinna gastroenterit Substantiv inflammation i magsäcken och tunntarmen gastroesofageal Adjektiv som har med magsäcken (gaster) och matstrupen (esofagus) att göra gastrointestinal Adjektiv som har med mag–tarmkanalen att göra gastrointestinalkanal Substantiv matspjälkningskanal gastronom Substantiv finsmakare, läckergom gastronomi Substantiv läran om sambandet mellan mat och kultur gastronomisk Adjektiv som beträffar matlagning gastroskop Substantiv ett optiskt instrument för undersökning av magsäcken gastrulation Substantiv (förekomst av) utvecklingen av de tre groddbladen (endoderm, mesoderm och ektoderm), från ett tillstånd av bara två lager (epiblast och hypoblast) gastub Substantiv cylindrisk behållare för förvaring av gas gasturbin Substantiv jetmotor, en turbin (propeller) som drivs av strömmande förbränningsgaser gastuta Substantiv signalhorn drivet av handhållen gasflaska (drivgas) gasugn Substantiv ugn i vilken gas används som energikälla gasutbyte Substantiv det att två rum med olika gasblandningar står i kontakt med varandra (via ett åtminstone semipermeabelt membran), så att dessa gaser kan diffundera mellan rummen i riktning mot jämvikt (i partialtryck) gatbeläggning Substantiv variant av gatubeläggning gatkamomill Substantiv en art (Matricaria discoidea) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gatkamomill gatkrassing Substantiv en art (Lepidium ruderale) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten gatkrassing gatlopp Substantiv (ofta militär) bestraffning där den dömde får springa mellan två rader av män försedda med spön, käppar e.d. och ta emot ett slag av varje person gatlykta Substantiv lampa för gatubelysning gatsopare Substantiv person som jobbar med att sopa rent stadens gator och trottoarer gatsten Substantiv sten (vanligen granit) som huggits fyrkantig för stensättning av gata gatubelysning Substantiv system av upphöjda ljuskällor (gatlampor, lyktstolpar) som används för att lysa upp gator och vägar under dygnets mörka delar gatubeläggning Substantiv beläggning på gatans yta gatufest Substantiv (mer eller mindre spontan) fest på öppen gata (ute på offentlig plats) gatuhund Substantiv hund som saknar ägare och som lever (mer eller mindre självständigt) i stadsmiljö gatuhörn Substantiv ett ställe där två gator träffar på varandra gatukonst Substantiv offentlig (ofta olaglig) konst i stadsmiljö gatukontor Substantiv kommunal verksamhet (kontor) för underhåll av gator (väghållning) gatukors Substantiv gatukorsning gatukorsning Substantiv plats där två gator korsar varandra gatukravall Substantiv våldsamma oroligheter på gatorna gatukrita Substantiv krita till att rita på gatan gatukäk Substantiv enklare mat som tillagas utomhus i enklare köksanrättningar och säljs längs med trottoaren gatukök Substantiv kioskliknande inrättning med försäljning av snabblagade smårätter gatumat Substantiv mat som tillagas utomhus i enklare köksanrättningar och säljs längs med trottoaren gatumiljö Substantiv sammantaget om en gata och allt som finns och sker runtomkring gatumusik Substantiv musik som framförs på gator och torg gatumusikant Substantiv person som musicerar på gatan gatumusiker Substantiv person som musicerar på gatan gatumöbel Substantiv föremål som har en permanent eller tillfälligt bestämd plats i gatumiljön gatunamn Substantiv namn på gata gatuplan Substantiv den våning av en byggnad som ligger i nivå med gatan, entréplan, bottenvåning gatupratare Substantiv flyttbar reklamskylt bestående av två sammankopplade skivor, oftast placerad i omedelbar anslutning till verksamheten gaturäl Substantiv skena (vignolräl) försedd med en flänsränna använd för spårväg på gator gatuslagsmål Substantiv slagsmål på gatan, slagsmål utomhus i en stad gatustrid Substantiv strid på gata gatutrafik Substantiv variant av vägtrafik gatuupplopp Substantiv våldsam samling människor på gatan gatuvåld Substantiv våld som sker på gator och andra allmänna platser, oftast utomhus gauge Substantiv mått på finmaskigheten i en strumpa gaullism Substantiv politisk doktrin inspirerad av den franske motståndsledaren och senare president Charles de Gaulle gaullist Substantiv anhängare till den före detta franske presidenten Charles de Gaulle gaullistisk Adjektiv som hör samman med den franske statsmannen Charles de Gaulles politik gauss Substantiv enhet för magnetisk fältstyrka, 0,0001 tesla gaussa Verb utföra Gauss–Jordan-elimination (på en matris) gaussande Adjektiv som gaussar gaussisk Adjektiv som har med funktionen x ↦ exp(−x2) att göra gavel Substantiv del av fasad på en byggnad som finns mellan de lutande sidorna av takfallet gavelrum Substantiv rum som är beläget på gaveln av ett hus gavial Substantiv Gavialis gangeticus, ett kräldjur nära släkt med alligatorer och krokodiler gavott Substantiv (musik till) en sorts gammal pardans gavottmelodi Substantiv musikstycke av typen gavott gaybröllop Substantiv bröllop där båda makar är av samma kön gaydar Substantiv egenskapen att kunna läsa av om någon är gay genom att granska honom/henne gayställe Substantiv arena som riktar sig till HBTQ-samhället som en social (kommersiell) mötesplats gaytidning Substantiv tidning som riktar sig till gaysamhället gayvänlig Adjektiv som är vänligt inställd till HBTQ-personer, som välkomnar homo-, bi- och transpersoner gazi Substantiv stavningsvariant av ghazi gazpacho Substantiv spansk kyld tomatsoppa eller tomatjuice med olivolja och kryddor gedackt Substantiv en täckt orgelstämma geddesyxa Substantiv långtgående besparingsåtgärder (inom statsförvaltningen) gedigenhet Substantiv det att vara gedigen gefta Verb gifta sig geggamoja Substantiv sörja (av vatten och sand) geggig Adjektiv kletig och smetig, trögt rinnig och blöt gegiska Substantiv (nordalbanska) är en dialekt av albanskan gehenna Substantiv en av israeliterna avskydd dal söder om Jerusalem gehäng Substantiv något som hänger vid något annat geigermätare Substantiv en anordning för att påvisa (och mäta) radioaktiv strålning geist Substantiv (egentligen ande) livlighet, flykt gejd Substantiv skena som håller en rörlig maskindel (t ex en hisskorg) i rätt läge gejma Verb spela dator- eller hasardspel gejming Substantiv det att spela dator- och tv-spel gejser Substantiv het källa som kastar upp hetvatten och ånga i kaskader gelatin Substantiv en sorts färglöst lim (använt bl a vid matlagning), ofta utvunnet ur svin gelatinartad Adjektiv som liknar gelatin gelatinera Verb överdraga med en tunn hinna av gelatin gelatinös Adjektiv geléaktig, geléartad gelea Verb bli till gelé gella Verb lägga (sig för att sova) geloterapi Substantiv variant av gelototerapi gelotofili Substantiv det att tycka om att bli utskrattad gelotofobi Substantiv rädsla för att bli utskrattad gelotologi Substantiv vetenskapliga studier av skrattet och dess effekter gelototerapi Substantiv användning av humor som en form av terapi vid behandling av sjukdom genom att få patienten att skratta gemenhet Substantiv det att vara elak på ett simpelt sätt; elak handling gemenligen Adverb vanligen, vanligtvis geminera Verb förlänga, fördubbla, dubbelskriva (t ex en konsonant) geminerad Adjektiv fördubblad (t. ex. om en konsonant) geminerande Adjektiv som geminerar gemmologi Substantiv läran om ädelstenar gems Substantiv en däggdjursart (Rupicapra rupicapra) som ingår i familjen slidhornsdjur (Bovidae); individ av denna art gemsrot Substantiv en art (Doronicum orientale) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gemsrot gemyt Substantiv (egentligen sinnelag) gott och vänligt sätt, gott humör gemytlig Adjektiv som uppträder vänligt, trevligt och med gott humör, godmodig gemytlighet Substantiv det att vara gemytlig genande Substantiv det att gena genans Substantiv förlägenhet; känsla av att vara i en pinsam situation gendarm Substantiv militärt organiserad polisman gendarmblå Adjektiv som har en mellanmörk, grågrön nyans av blå färg likt den färgen som traditionellt bärs av gendarmer (särskilt i franskspråkiga länders uniformer) gendarmeri Substantiv militärt organiserad poliskår i vissa länder (bland annat Frankrike) gendish Substantiv alkoholhaltig dryck gendriva Verb motbevisa; visa att någon har orätt gendrivning Substantiv det att gendriva genealog Substantiv släktforskare genealogi Substantiv släktvetenskap, släktforskning; släktregister genealogisk Adjektiv som rör släktforskning, som har med genealogi att göra generalbas Substantiv med ackordsiffra (och inte med utskrivna noter) betecknad basstämma i en del äldre musik generalförsamling Substantiv allmänt möte; Förenta Nationernas stora ombudsförsamling generalguvernement Substantiv område som styrs av en generalguvernör generalguvernör Substantiv utövare av den högsta militära och civila makten inom ett större område generalindex Substantiv index (indikator, medelvärde) för alla börskurser generalisera Verb dra allmänna slutsatser (av enstaka fall) generaliserad Adjektiv som generaliserats generaliserande Adverb på ett generaliserande sätt generaliserbarhet Substantiv möjligheten att utifrån ett urval dra slutsatser om det sammanhang urvalet ingår i generalisering Substantiv dragande av allmänna slutsatser, det att generalisera generalist Substantiv individ eller art med mindre specifika förutsättningar för överlevnad generalklausul Substantiv rättsregel som inte är precist formulerad generalkonsul Substantiv officiell titel på person som leder ett generalkonsulat generalmönstring Substantiv mönstring inom krigsmakten för att undersöka personalens, hästarnas och materialets tillstånd generalorder Substantiv beslut som i vissa militärärenden meddelas av chefen för försvarsdepartementet generalplan Substantiv övergripande plan, i synnerhet för marken inom en kommun generalrepetition Substantiv sista repetition av föreställning före dess premiär generalstaterna Substantiv folkrepresentationen i Nederländerna generalsämne Substantiv blivande general, ung lovande officer, påläggskalv generationsklyfta Substantiv (stor) skillnad i kunskaper, erfarenheter och åsikter mellan människor födda med en generations mellanrum generationsmotsättning Substantiv antagonism mellan olika generationer generationsskillnad Substantiv (stor) skillnad i kunskaper, erfarenheter och åsikter mellan människor födda med en generations mellanrum generationstid Substantiv tiden från en generations början hos en art (grupp) till påföljande generations början generationsväxling Substantiv övergång från en generation till en annan, särskilt om åldersgrupper inom arbetslivet generativ Adjektiv alstrande; som hör samman med fortplantning generatorgas Substantiv variant av gengas generatris Substantiv rät linje som rör sig längs en eller två kurvor genom rummet och därmed bildar (genererar) en yta genererande Substantiv det att generera generisk Adjektiv som har ett vidare användningsområde än i just den kontext i vilken den bearbetas generöst Adverb på ett generöst sätt, givmilt genes Substantiv uppkomst genever Substantiv ett nederländskt brännvin kryddat med enbär genfärd Substantiv det att gå igen (återvända som vålnad efter döden för att hemsöka en viss plats) gengas Substantiv gas som uppstår vid ofullständig förbränning av trä eller kol gengälda Verb ge något tillbaka /som tack, ersättning, kompensation e.dyl./; ge något i gengäld gengåva Substantiv gåva som tack till givaren av en tidigare gåva, motprestation genikult Substantiv dyrkan eller djup beundran av snillen genital Adjektiv som har att göra med fortplantning (eller organ för fortplantning) genitiv Adjektiv som har att göra med eller som liknar genitiv genitivapostrof Substantiv apostrof som betecknar genitiv genitivform Substantiv böjningsform i genitiv av ett ord genitivisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar genitiv genitivändelse Substantiv ändelse som betecknar genitiv genkarta Substantiv visuell representation av loci för gener som styr olika egenskaper genklang Substantiv återklang; gillande genkärlek Substantiv besvarad kärlek genkäromål Substantiv yrkande som svar på annans yrkande genljud Substantiv återkastat ljud genljuda Verb fyllas av ett återkastande ljud, ett eko genmäla Verb ge svar eller respons på genmäle Substantiv yttrande som följer ett annat yttrande; bemötande i t.ex. en tidning genocid Substantiv folkmord genomanda Verb genomtränga med sin anda, andas rakt igenom genomandad Adjektiv genomträngd av en anda genomarbetad Adjektiv som har arbetats fram på ett mycket noggrant sätt genombakad Adjektiv som har bakats färdigt ordentligt genombakt Adjektiv som har bakats färdigt ordentligt genomblicka Verb genomskåda, se igenom, uppdaga, avslöja genomblödning Substantiv den mängd blod som passerar genom kapillärerna i en vävnad per tids- och massenhet genomborrad Adjektiv borrad helt igenom, genomträngd, genomstungen, perforerad genombrottsfilm Substantiv film som blev genombrottet för någon som medverkat till den genombryta Verb tränga igenom så att en öppning eller hål bildas genombäva Verb genomila, genomfara genomdriva Verb förverkliga med hjälp av påtryckningar genomdriven Adjektiv utförd, verkställd; perfekt particip av genomdriva (ett beslut, förbund, lagförslag, val) genomfart Substantiv passage för oftast bil, buss etc genomfartsled Substantiv trafikled som används för genomfart genomförande Substantiv det att genomföra genomförbarhet Substantiv det att vara genomförbar genomgod Adjektiv som är helt och hållet god, som inte har något ont i sig genomgripande Adjektiv omfattande, grundläggande, pervasiv genomik Substantiv studiet av DNA genomklappning Substantiv det att klappa igenom; kollaps, sammanbrott genomlycklig Adjektiv som upplever en fullkomlig lyckokänsla genomlysa Verb lysa igenom genomlysning Substantiv det att genomlysa genomläsa Verb läsa igenom (en text) genomläsning Substantiv det att läsa igenom något; handling varigenom något genomläses genomläst Adjektiv som har lästs från början till slut genomlöpa Verb passera igenom genompiskad Adjektiv utbasad genompyrd Adjektiv som fått rök och ångor pyrandes genom sig (och absorberat dess lukt) genomrutten Adjektiv rutten alltigenom genomskinlighet Substantiv (mått på) ett materials genomsläpplighet för ljus genomskärning Substantiv tvådimensionell bild som uppstår då en yta skär en tredimensionell objekt genomslag Substantiv det att lyckas med något så som det var tänkt genomsnittlighet Substantiv det att vara genomsnittlig genomsnittsinkomst Substantiv genomsnittlig inkomst genomsnittsmänniska Substantiv en helt vanlig människa genomsnittssvensk Substantiv medelsvensson genomsnäll Adjektiv som är helt och hållet snäll, som inte har något ont i sig genomsvetsad Adjektiv hur bra eller dåligt en svets har trängt in i ett material genomsvetsning Substantiv benämning för hur bra eller dåligt en svets har trängt in i ett material genomsynlig Adjektiv (om ett material) som både kan släppa igenom ljus och tillåter att man kan se igenom det genomsyra Verb vara en del av eller påverka allt inom någon helhet genomsyrande Adjektiv som genomsyrar genomtränga Verb ta sig förbi hinder (med kraft) genomtränglig Adjektiv möjlig att tränga igenom genomtränglighet Substantiv det att vara genomtränglig genomvarm Adjektiv genuint och fullkomligt vänlig och ömsint genotyp Substantiv en individs exakta genetiska egenskaper (dess genetiska uppsättning), vanligen i form av DNA genotypisk Adjektiv som rör en individs exakta genetiska egenskaper genrefilm Substantiv en film som skapades med syftet att passa in i en specifik genre (som science fiction, romantisk komedi, skräck eller film noir) genremässig Adjektiv som avser någots genre genremålare Substantiv konstnär specialiserad på genremåleri genremåleri Substantiv måleri som avbildar motiv från vardagslivet genremålning Substantiv bild ur vardagslivet genrepa Verb genomföra generalrepetition(er) gensaga Substantiv invändning, protest, det att bli emotsagd gensare Substantiv stickad ylletröja (att dra över huvudet) gensax Substantiv populär beteckning på genmodifieringstekniken CRISPR/Cas9 genstridig Adjektiv motsträvig gensträvig Adjektiv motsträvig gensträvighet Substantiv det att vara gensträvig genstörtig Adjektiv mycket motsträvig gensägelse Substantiv invändning gentlemannalik Adjektiv som anstår en gentleman gentlemannamässig Adjektiv som anstår en gentleman gentlemannamässighet Substantiv det att vara gentlemannamässig gentrifiera Verb upphöja den sociala statusen hos ett bostadsområde, med följden att vissa av de boende inte längre får råd att bo kvar och därmed tvingas flytta gentrifiering Substantiv höjning av en stadsdels sociala status vilket drar till sig människor med högre inkomster samtidigt som de boende med lägre inkomster tvingas flytta eftersom det blir för dyrt att bo kvar genuafock Substantiv typ av stort försegel vars skothorn (bakre hörnet) går akter om (längre bak än) masten och därmed överlappar storseglet genuesisk Adjektiv från trakten av staden Genua i nuvarande norra Italien genuinitet Substantiv det att vara genuin genus Substantiv indelning av ett språks substantiv och pronomen i olika klasser på basis av deras benägenhet att dela ut kongruens till sina dependenter genusaktivist Substantiv aktivist som gör uppror mot könsnormer genusperspektiv Substantiv analytisk synvinkel av hur sammanhanget påverkas av samhällets könsmaktsordning genusvetenskap Substantiv akademisk disciplin som huvudsakligen fokuserar på att kartlägga och analysera vilken roll kön och genus spelar i samhället genuttryck Substantiv det att en gen ger upphov till sin slutprodukt, d.v.s. det att en gen transkriberas till RNA och – om slutprodukten är ett protein – mRNA:t translateras till ett protein geocachare Substantiv person som ägnar sig åt geocaching geocentrisk Adjektiv som utgår från jorden som världens medelpunkt geodesi Substantiv läran om planeten jordens dimensioner, form, uppmätning m.m. geodet Substantiv en kurva som uppfyller villkoret att längden av varje tillräckligt kort avsnitt av kurvan har minimal längd geofysik Substantiv läran om jorden och dess miljö geofysisk Adjektiv som rör geofysik geofyt Substantiv växt som lagrar vatten och energi mestadels under jorden geograf Substantiv person som studerat och ägnar sig åt geografi geografibok Substantiv lärobok i geografi geografilärare Substantiv lärare som undervisar i geografi geokemi Substantiv vetenskapen om den kemiska sammansättningen av geologiska ting geokronologi Substantiv vetenskapen om datering av geologiska enheter geomant Substantiv person som (anses) spå med hjälp av jord geometribok Substantiv lärobok i geometri geometriker Substantiv person med expertkunskaper inom geometri geometriskt Adverb på ett geometriskt sätt geomorfologi Substantiv en gren av geografin: läran om jordens ytformer geopolitik Substantiv en vetenskaplig disciplin där politik, historia och sociologi analyseras med referens till geografi geopolitisk Adjektiv som rör geopolitik georgier Substantiv person, i synnerhet en man, från Georgien georgisk Adjektiv som rör Georgien georgiska Substantiv språk som talas i Georgien georgism Substantiv jordreformlära geoteknik Substantiv den tekniska vetenskapen om jordmassornas stabilitet m m geotermi Substantiv vetenskapen om geotermisk energi geotermisk Adjektiv som använder sig av eller berör geotermi gepäck Substantiv packning, resgods, bagage gera Verb såga till kanter i en 45-gradig vinkel gerbera Substantiv växtsläkte i familjen korgblommiga växter (Asteraceae) geriatri Substantiv variant av geriatrik geriatrik Substantiv läran om åldrandet och dess sjukdomar geriatriker Substantiv läkare specialiserad på att undersöka och behandla åldrandets sjukdomar geriatrisk Adjektiv som rör geriatrik gerillakrig Substantiv småkrig av friskaror gerillamarknadsföring Substantiv okonventionella marknadsaktiviteter som ämnar att nå maximalt resultat med minimala resurser gerillamedlem Substantiv person som ingår i en gerilla gerillasoldat Substantiv soldat inom gerillagrupp gering Substantiv 45° snedkapad yta geringslåda Substantiv låda (öppen inte bara ovan utan även på sidorna) med vinklade spår som används för att såga vinklade snitt (geringar) på lister och liknande geringssåg Substantiv såg för snedkapning german Substantiv avkomling av germanska folket, varur skandinaver, tyskar, holländare och engelsmän framgått germanisera Verb göra mer germanskt, ge en mer tysk prägel germanisering Substantiv det att germanisera germanism Substantiv tyskt ord, uttryck eller vändning som överförts till annat språk germanistik Substantiv forskning om germanska (främst tyska) språk och kultur germanium Substantiv ett grundämne med atomnummer 32, atommassa 72,6 och symbolen Ge germaniumnitrid Substantiv kemisk förening av germanium och kväve germanofil Adjektiv tyskvänlig germanoman Substantiv person som hyser beundran för tyska förhållanden germinera Verb gro geront Substantiv gammal man, eller gammal människa gerontokrati Substantiv åldringsvälde gerontologi Substantiv ålderdomsforskning gerundial Adjektiv som avser gerundium gerundium Substantiv modus (verbalsubstantiv, verbaladverb) som betecknar pågående handlingar gerundivum Substantiv adjektivisk form av verb (verbaladjektiv) som uttrycker önskvärdhet geråd Substantiv relativt löst begrepp som (i synnerhet kollektivt) avser inventarie, redskap, apparat[er], anordning[ar], utrustning i en bostad eller på en arbetsplats etc gesantskap Substantiv beskickning, ambassad geschäft Substantiv affärer, ofta av dubiöst slag gesims Substantiv den översta horisontella delen av ett entablement gess Substantiv sänkt g; ton med frekvens nära 369,99 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med eississ och fiss gessess Substantiv dubbelsänkt g; ton med frekvens nära 349.23 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med f och eiss gestagen Substantiv sexualhormon gestalta Verb ge form åt, utforma; personifiera gestaltande Substantiv det att gestalta gestaltning Substantiv det att gestalta; det att ge gestalt (konkret form) åt en abstrakt tanke gestaltpsykologi Substantiv gren inom psykologi som anser att en persons psyke inte går att studera som summan av dess beståndsdelar (som reflexer eller känslor) utan bara som en helhet gestik Substantiv sätt att gestikulera gestikulation Substantiv sätt på vilket en gestikulerar gestikulera Verb göra rörelser med kroppen, vanligen primärt händerna, armarna, huvudet, oftast för att understryka det man säger eller förklara eller förtydliga det eller bestyrka eventuell implicit underton i sitt budskap gesvint Adverb stavningsvariant av geschwint gesäll Substantiv person som har avlagt ett godkänt gesällprov och erhållit ett gesällbrev inom ett hantverksyrke getabock Substantiv hane av get getaherde Substantiv herde för getter getapel Substantiv ett trädslag (Rhamnus cathartica) i familjen brakvedsväxter getherde Substantiv herde för getter gethorn Substantiv horn som vuxit på en get getingmidja Substantiv mänsklig midja avsmalnad med korsett, så att den liknar en getings getingsommar Substantiv en sommar med riklig förekomst av getingar getingstick Substantiv stick från gadden av en geting getmjölk Substantiv mjölk producerad av getter getoxalis Substantiv en växtart (Oxalis pes-caprae) i släktet oxalisar och familjen harsyreväxter (Oxalidaceae); exemplar av denna art getskinn Substantiv skinn av get gettoisering Substantiv omvandling till ett getto getöga Substantiv ögat hos en get gevaldiger Substantiv konstapel, polisman gevärseld Substantiv beskjutning med gevär gevärsexercis Substantiv vapenövning med gevär gevärskolv Substantiv axelstöd på gevär som förmedlar rekyl till användaren gevärskula Substantiv kula avlossad från ett gevär gevärspipa Substantiv pipa till ett gevär gevärsskott Substantiv skott avlossat från ett gevär gevärsskytt Substantiv skytt (infanterist) med gevär gevärsskytte Substantiv skytte (skjutning) med gevär ghanan Substantiv person från Ghana ghanansk Adjektiv som rör Ghana eller dess invånare ghananerna ghananska Substantiv kvinna från Ghana ghee Substantiv skirat smör, klarat smör ghettoisering Substantiv stavningsvariant av gettoisering ghosta Verb avsluta en relation eller all kontakt med någon utan förvarning eller förklaring, särskilt genom att ignorera meddelanden, samtal eller inlägg på sociala medier gib Substantiv det att gibba gibba Verb spela datorspel gibibyte Substantiv 230 bytes gibralt Substantiv invånare i Gibraltar eller person med gibraltisk härkomst gibraltarbo Substantiv variant av Gibraltarbo gibraltisk Adjektiv som rör Gibraltar gif Substantiv runda i kortspel giff Substantiv stavningsvariant av GIF (Graphics Interchange Format) giffare Substantiv anhängare till idrottsklubbar med abbreviationen GIF (bland annat GIF Sundsvall) giffel Substantiv bakverk som är format som en halvmåne giftande Substantiv det att gifta giftassugen Adjektiv som har lust till att gifta sig giftasvillig Adjektiv villig att ingå äktenskap giftasvuxen Adjektiv vuxen nog för att gifta sig giftblanderska Substantiv kvinnlig giftblandare giftdjur Substantiv djur som alstrar något slags giftämne gifte Substantiv äktenskap giftfri Substantiv utan gift giftighet Substantiv det att vara giftig, även om något giftigt giftkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Lophophora williamsii giftmord Substantiv mord genom förgiftning giftmördare Substantiv person som mördar med hjälp av gift giftmörderska Substantiv kvinnlig giftmördare giftoman Substantiv person som i egenskap av förmyndare måste ge sitt samtycke till en omyndig persons önskan om giftermål giftorm Substantiv orm vars bett är giftigt giftpinne Substantiv cigarett giftskåp Substantiv specialtillverkat skåp för förvaring av särskilt farliga kemikalier giftspindel Substantiv spindel vars bett är giftigt giftsvamp Substantiv svamp som innehåller ämnen som för människan är giftiga gifttrattskivling Substantiv en svampart (Clitocybe rivulosa) i familjen Tricholomataceae; individ av senna art gigaampere Substantiv enhet (med beteckningen GA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 109 ampere gigabit Substantiv 109 bit, tusen miljoner (1 000 000 000) bit gigabyte Substantiv 109 bytes gigacoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas GC och definieras som 109 coulomb gigahertz Substantiv enheten 1 000 000 000 hertz gigant Substantiv jättefolk i grekiska sagan gigekonomi Substantiv del av arbetsmarknaden där arbetare, ofta via en app, kan ta emot tillfälliga jobb i stället för att vara fast anställda gigg Substantiv en sorts enspänt åkdon på två höga hjul giggare Substantiv individ som tar uppdrag som förmedlas via appar eller nätbaserade tjänster gilja Verb fria giljotinera Verb halshugga medelst giljotin giljotinering Substantiv det att giljotinera giller Substantiv redskap för fångande (eller dödande) av vilda djur, ofta försett med lockbete gillesocialism Substantiv en sorts hantverkssamhälle av socialistisk läggning gillestuga Substantiv inredd del av källare gillning Substantiv personlig röst som visar stöd eller samtycke för något som publicerats på internet giltigförklara Verb förklara giltig giltighet Substantiv värde, kraft, egenskapen att vara giltig gimel Substantiv den tredje bokstaven i det hebreiska alfabetet: ג gingivit Substantiv tandköttsinflammation ginglig Adjektiv (småländska) vacklande, ostadig, vinglig ginikoefficient Substantiv mått på ojämlikheten, till exempel i inkomstfördelning, hos en befolkning ginkgo Substantiv ett lövfällande träd (Ginkgo biloba); exemplar av detta trädslag ginnungagap Substantiv den tomma rymden före världens skapelse ginst Substantiv någon av de hundratalet buskarter inom ginstsläktet (Genista) i familjen ärtväxter (Fabaceae); individ av dessa arter ginstfly Substantiv arten Lacanobia w-latinum i familjen nattflyn (Noctuidae) inom ordningen fjärilar (Lepidoptera) gipa Verb slå över från den ena sidan till den andra gipsa Verb arbeta med gips gipsavgjutning Substantiv avgjutning gjord i gips; kopia av staty eller annat föremål framställd med hjälp av gips gipsplatta Substantiv platta av gips omgivet av papper (för brandsäker innervägg) gipsskiva Substantiv skiva (platta) av gips omgivet av papper (för brandsäkra innerväggar och innertak) gipsskruv Substantiv skruv av metall avsedd att skruvas in i gips, ofta gipsskivor giraffatitan Substantiv dinosaurie i släktet Giraffatitan; en växtätande sauropod levde i Östafrika under jura för 150-145 miljoner år sedan; individ inom detta dinosauriesläkte giraffgasell Substantiv en djurart (Litocranius walleri) inom familjen slidhornsdjur (Bovidae); individ av denna art giraffhuvud Substantiv huvud hos giraff giraffko Substantiv hona av giraff girande Substantiv det att gira girera Verb betala via giro girerande Substantiv det att girera girering Substantiv betalning via giro (bankgiro, postgiro, plusgiro) girigbuk Substantiv person som är snål och gniden, person som tar för sig girigt Adverb på ett girigt sätt girland Substantiv blomsterranka girlang Substantiv variant av girland girlfriend Substantiv flickvän girning Substantiv det att gira giro Substantiv sätt att överföra pengar giromat Substantiv automat för inbetalning (girering) av pengar till angivet konto (bankgiro, postgiro) giss Substantiv höjt g; ton med frekvens nära 415,30 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med ass gissande Substantiv det att gissa gisselfibbla Substantiv en art (Pilosella flagellaris) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gisselfibbla gississ Substantiv dubbelhöjt g; ton med frekvens nära 440.00 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med a och hessess gissla Verb slå med gissel gisslande Substantiv det att gissla gisslanförhandlare Substantiv person som förhandlar om frisläppande av gisslan gisslare Substantiv person som gisslar (slår) någon gissningsvis Adverb såsom gissning gisten Adjektiv otät därför att träet har torkat gistna Verb bli gisten gitarrackompanjemang Substantiv ackompanjemang av toner från gitarr gitarrbyggare Substantiv person som bygger gitarrer gitarrförstärkare Substantiv förstärkare avsedd för användning med elgitarr gitarrkonsert Substantiv konsert med gitarr som huvudsakligt musikinstrument gitarrlektion Substantiv lektion i gitarrspelande gitarrlärare Substantiv lärare som undervisar i gitarrspel gitarrmusik Substantiv musik där det tongivande musikinstrumentet främst är gitarr eller som är komponerad med avsikt att spelas på gitarr gitarrspel Substantiv det att spela gitarr gitarrspelare Substantiv person som spelar gitarr gitarrsträng Substantiv sträng på (eller avsedd för) gitarr gitarrvirtuos Substantiv extraordinär gitarrspelare gitta Verb orka, förmå, idas, mäkta, känna för; ha lust med gittande Substantiv det att gitta gitter Substantiv galler givarinna Substantiv kvinnlig givare givning Substantiv handlingen att ge, handligen att giva gjallarhorn Substantiv ett horn som asaguden Heimdall blåser i för att varna asarna om ragnarök då jättarna närmar sig Asgård över Bifrost gjuteri Substantiv en arbetsplats (ett företag) där man brukar gjuta t.ex. järn, gjutjärn, stål gjutform Substantiv modellform som används vid gjutning där smälta fyller formen och stelnar till en färdig produkt gjutjärn Substantiv järn med en kolhalt mellan ungefär 2 och 4 procent gjutjärnsgryta Substantiv kokkärl tillverkat av gjutjärn gjutjärnshjul Substantiv hjul tillverkat av gjutjärn gjutkärna Substantiv formkärna för gjutning gjutning Substantiv tillverkningsteknik som går ut på att ett flytande material hälls i en gjutform och får stelna gla Adjektiv stavningsvariant av glad glacial Adjektiv som hör till glaciärer glaciallera Substantiv lera på sjöbottnar från smältande landisar glacialmorfologi Substantiv läran om glaciärers tillväxt och rörelse glacialområde Substantiv område som varit täckt av is glacialtid Substantiv istid glaciologi Substantiv vetenskapen om glaciärer glaciologisk Adjektiv som rör glaciologi, glaciologer, glaciärer, nedisningar, landis och isberg glaciärtangara Substantiv en art (Idiopsar speculifer, tidigare Diuca speculifera) inom fågelfamiljen tangaror (Thraupidae); individ av arten glaciärtangara glaciärälv Substantiv älv med vatten från en glaciär glada Substantiv alternativt namn på fågelarten röd glada; individ av denna art gladfotboll Substantiv sätt att spela fotboll på som är lekfullt och publikvänligt gladligen Adverb stavningsvariant av gladeligen gladlynt Adjektiv som ofta är på gott humör gladlynthet Substantiv det att vara gladlynt gladtimme Substantiv happy hour glagolitisk Adjektiv hörande till den äldsta slaviska skriften glajjor Substantiv glasögon glam Substantiv stoj, högljutt prat och skämt glamason Substantiv lång och glamourös kvinna glamma Verb muntert samtala glammig Adjektiv glamorös glammighet Substantiv glamorös situation glamor Substantiv stavningsvariant av glamour glamourös Adjektiv stavningsvariant av glamorös glamouröst Adverb på ett glamouröst sätt glana Verb glo, stirra glane Verb titta intensivt (på), glo, stirra glansa Verb ge glans, få att glänsa, göra glänsande, glätta, polera, putsa glansad Adjektiv gjord glänsande, polerad, putsad glansfikus Substantiv en växtart (Ficus altissima), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art glansfull Adjektiv full av prakt; vacker, grann, ståtlig glansfullhet Substantiv det att vara glansfull glansig Adjektiv som speglar ljus bra glansighet Substantiv det att vara glansig glansk Adjektiv hal av blank is glanslös Adjektiv utan glans glanslöshet Substantiv det att vara glanslös glanstid Substantiv en period (tid) av glans, guldålder, blomstringstid, glansdagar glappa Verb sitta löst och (stundvis) släppa igenom ljus, luft eller liknande, inte sluta tätt glapphet Substantiv det att vara löst åtsittande glappkontakt Substantiv dåligt tillslutande elledning, glappande elledning glasa Verb förse med en glasskiva glasaktig Adjektiv som liknar glas glasartad Adjektiv glasliknande; som har egenskaper liknande glas glasbehållare Substantiv behållare av glas glasberg Substantiv ett halt och obestigbart berg av glas i en norsk folksaga, på vars topp en jungfru satt och ingen friare kunde nå henne glasbetongvalv Substantiv valv (i tak) av glasbetong glasbit Substantiv bit av glas glasbjörk Substantiv en art (Betula pubescens) inom växtfamiljen björkväxter (Betulaceae); individ av arten glasbjörk glasblåsare Substantiv person som tillverkar glasföremål genom glasblåsning glasbord Substantiv bord av glas glasbruk Substantiv ett bruk för tillverkning av glas glasbubbla Substantiv luftbubbla som förstenats i ett glasstycke glasburk Substantiv burk av glas med skruvlock glasdörr Substantiv dörr tillverkad av glas glasera Verb överdra med glasyr glasflaska Substantiv en flaska tillverkad av glas glasfluss Substantiv fluss av glas, smält glasmassa glasföremål Substantiv föremål gjort av glas glasgångjärn Substantiv gångjärn för glasdörr (utan träram) på skåp glashal Adjektiv mycket hal glashandduk Substantiv kökshandduk som innehåller hälften lin och hälften bomull; som namnet antyder är den lämplig att torka glas med då den inte lämnar ifrån sig fibrer på glaset glashytta Substantiv bruk för tillverkning av glas glasig Adjektiv som liknar glas glasighet Substantiv det att vara glasig glaskanon Substantiv något som slår som en kanon men som är skört som glas (något väl slagkraftigt men ej stryktåligt); något som medför hög belöning mot hög risk glaskista Substantiv kista tillverkad (delvis) i glas glasklar Adjektiv klar och genomskinlig som glas glasklump Substantiv klump av glas glaskläpp Substantiv kläpp av glas glaskropp Substantiv (exemplar av) den genomskinliga geléaktiga substans som finns bakom linsen (och framför näthinnan) inuti ögongloben glaskula Substantiv kula av glas som kan användas för barnlek glaskärl Substantiv kärl av tillverkat av glas glasmassa Substantiv flytande, smält glas som används som råmaterial vid glasbruk glasmonter Substantiv vitrinskåp glasmästare Substantiv person som jobbar med att laga fönster, som jobbar på ett glasmästeri glasmästarsill Substantiv inlagd sill med skivad morot och pepparkorn glasmästeri Substantiv firma som sysslar med att laga fönster glaspest Substantiv kemisk reaktion vid maskindisk där glas får mjölkvita fläckar eller ränder eller blir matta glaspärla Substantiv pärla av glas glaspärlespel Substantiv spel med glaspärlor glasrike Substantiv beteckning för ett område i Småland där det finns ett omfattande glasindustri glasruta Substantiv ruta tillverkad av glas glasrör Substantiv rör bestående av glas glassbar Substantiv plats där man kan köpa glass, oftast när man kan välja sorter vid disken glassbomb Substantiv utstuderad efterrätt med bland annat klotformad glass glassbutik Substantiv butik där man säljer glass glassbytta Substantiv bytta med glass glassfabrik Substantiv fabrik där glass tillverkas glassförsäljare Substantiv person som säljer glass glassig Adjektiv blank, ljus och glänsande glassighet Substantiv det att vara glassig glassjuka Substantiv kemisk reaktion vid maskindisk där glas får mjölkvita fläckar eller ränder eller blir matta glassked Substantiv sked använd för att äta glass glasskiosk Substantiv enklare butik för glassförsäljning glasskiva Substantiv skiva av glas glasskulptur Substantiv skulptur av materialet glas glasskärare Substantiv person som skär glas glasskål Substantiv en skål gjord av glas glasskåp Substantiv skåp med glasrutor (som visar dess innehåll) glassmak Substantiv den smak en viss glass har glassmaskin Substantiv maskin som tillverkar glass glasspinne Substantiv pinne med en glass på; används ofta om pinnen som blir kvar efter att glassen har ätits upp glasstav Substantiv stav av glas, används i synnerhet för att röra om blandningar glassten Substantiv glasklump glasstrut Substantiv glass serverad i ett konformat kex, även kallat rån eller våffelstrut glasställ Substantiv hylla av glas glassås Substantiv sås använd som smaksättare och tillbehör vid servering av glass glastak Substantiv tak av glas glastallrik Substantiv tallrik av glas glastermos Substantiv termos /huvudsakligen/ gjord av glas glasvar Substantiv en fiskart (Lepidorhombus whiffiagonis) inom familjen piggvarar (Scophthalmidae); individ av denna art glasvägg Substantiv vägg av glas glasvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria nunezii glasål Substantiv ål i dess yngre stadium glasöga Substantiv emaljöga glasögonbåge Substantiv ram och skalmar runt glasögon glasögonflugsnappare Substantiv en art (Muscicapa dauurica) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten glasögonflugsnappare glasögonfodral Substantiv fodral för glasögon glasögoninfattning Substantiv bärande del av glasögon glatt Adjektiv slät, jämn; slipprig, hal glatthet Substantiv det att vara glatt glattmuskelcell Substantiv enskild muskelcell i glatt muskulatur glattmuskelkontraktion Substantiv kontraktion hos glatt muskulatur glaukom Substantiv grön starr glav Substantiv svärd gles Adjektiv vars ingående delar befinner sig förhållandevis långt ifrån varandra glesa Verb montera glespanel glesbefolkad Adjektiv med inte många invånare; med liten befolkningstäthet glesbygd Substantiv större område där få människor bor, särskilt i kontrast med städer; större område med låg befolkningstäthet gleshet Substantiv det att vara gles glesna Verb bli gles(are) glesstånds Substantiv en art (Senecio ovatus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten glesstånds gletscher Substantiv glaciär gli Substantiv yngel gliacell Substantiv enskild cell i den stora mängd av stödjeceller som finns i nervsystemet och som bland annat bildar myelinskidor kring många nervfibrer glid Substantiv det att glida glidbomb Substantiv bomb som glidflyger mot sitt mål glidbräda Substantiv bräda som används för att underlätta vid förflyttning av person glidflyga Verb flyga (glida, sväva på gas/luft) på utsträckta, orörliga vingar utan integrerad framdrift (via gravitation och motvind eller tolkning) glidflygning Substantiv det att glidflyga; rörelse genom luften utan aktiv framdrivning och samtidigt utan att falla glidflygplan Substantiv motorlöst flygplan som inte kan vinna höjd under flygning glidflykt Substantiv det att glidflyga; rörelse genom luften utan aktiv framdrivning och samtidigt utan att falla glidhjul Substantiv hjul för främre stolsben, som hjälper åldringar att sätta sig vid matbordet glidlager Substantiv axel­lager där den rörliga delen glider mot den fasta glidled Substantiv led i kroppen där båda benens ändar är jänförelsevis flata, vilket endast ger möjlighet för begränsad rörelse i leden glidning Substantiv rörelse med låg friktion under kontakt längs en yta glidtackla Verb tackla boll eller motspelare genom att slänga sin kropp med benen framåt så man glider längs med gräset glidtacklas Verb tackla boll eller motspelare genom att slänga sin kropp med benen framåt så man glider längs med gräset glidtackling Substantiv det att en spelare glidtacklar en annan spelare och/eller bollen glidyta Substantiv yta längs vilken något glider glima Substantiv en sorts isländsk brottning glimmer Substantiv typ av halvmetalliskt glänsande mineral glimra Verb ge ifrån sig ett skiftande (reflekterat) ljussken glimta Verb synas för ett kort ögonblick, blänka till (i mörker) glindra Verb ge ifrån sig ett darrande eller glimtvis utgående sken glinn Adjektiv hal, glatt glipa Verb vara öppen glira Verb utdela en gliring, pika, snärta glirande Adjektiv som glirar gliring Substantiv spydig kommentar, framställt klander, pik, snärt glissade Substantiv slags glidsteg som börjas och avslutas i en demi-plié i andra position; utförande av detta steg glissando Substantiv (parti med) glidande, lätt och snabb rörelse över mellantoner glitterdrongo Substantiv en art (Dicrurus bracteatus) inom fågelfamiljen drongor (Dicruridae); individ av arten glitterdrongo globalisera Verb göra global, sprida eller utöka över hela världen globaliserad Adjektiv som globaliserats globaliserande Adjektiv som globaliserar globalisering Substantiv process under vilken människor, organisationer och länder från olika delar av världen knyts allt närmare varandra ekonomiskt, kulturellt och politiskt, världsomfattande integrering globalism Substantiv övertygelsen att ekonomin måste vara fri och öppen över de nationella landgränserna globalt Adverb på ett globalt sätt globetrotter Substantiv person som reser (ovanligt) mycket, berest glokal Adjektiv samtidigt global och lokal glokalisering Substantiv samtidiga processer av lokal anpassning (lokalisering) och global standardisering (globalisering) glomerulonefrit Substantiv njurinflammation glomerulus Substantiv nystanliknande struktur i luktloben där de förgrenade axonerna från ungefär tusen luktceller bildar synapser med den förgrenade dendriten hos en mitralcell glomerulusfiltrat Substantiv den vätska som bildas direkt vid filtrationen från glomeruluskapillärerna i ett glomerulus (i ett nefron i en njure) glomerulusfiltration Substantiv den filtration som sker från glomeruluskapillärer i glomeruli i njurarnas nefron glomeruluskapillär Substantiv kapillär i glomerulusnystanet i ett nefron glomerulusmembran Substantiv det membran över vilket filtrationen sker i glomerulus (i ett nefron), d.v.s. kombinationen av det fenestrerade endotelet i glomeruluskapillären, ett basalmembran och det inre epitelcellslagret i Bowmans kapsel glomerulusnystan Substantiv glomerulus glomerulär Adjektiv som finns i, eller har att göra med, ett glomerulus glop Substantiv vasker, spoling glopp Substantiv snöblandat regn glorifiera Verb förhärliga gloriös Adjektiv ärorik glosa Substantiv ett ord gloslista Substantiv en lista med ord och fraser, som vanligtvis används i språkinlärningssyfte gloso Substantiv (oftast) vit gris eller vildsvin med röda glödande ögon, stort tryne och eldsprutande betar, stundtals med en vass, sågtandad rygg och en tendens att springa mellan benen på folk och klyva sitt offer glosoppa Substantiv påhittad soppa med tänkt effekt att den som ätit utav soppan inte kan sluta glo glossa Substantiv ordförklaring glossar Substantiv ordlista med översättning glossarium Substantiv ordlista med översättning glossera Verb förklara betydelsen, kommentera glosögdhet Substantiv det att vara glosögd glottal Adjektiv som hör till, eller har med glottis - stämläpparna att göra glufsa Verb äta glupskt glufsande Adjektiv som glufsar glugg Substantiv liten öppning (särskilt i vägg, tak e.d.) glukagon Substantiv ett hormon (peptidhormon) som produceras av alfaceller i bukspottkörteln (pankreas) (framför allt stimulerat av låg blodsockernivå) och som höjer blodsockernivån genom att stimulera glykogenolysen, glukoneogenesen och li glukoneogenes Substantiv process som sker i levern där glukos syntetiseras med utgångspunkt från t.ex. vissa aminosyror, glycerol, laktat och pyruvat glukos Substantiv en enkel sockerart (monosackarid), aldohexos glukosuri Substantiv tillstånd av (påvisbar mängd) glukos i urinen glunka Verb skvallra, antyda, prata om i enskilt sällskap glunt Substantiv pojke gluon Substantiv en subatomär partikel som i kvantkromodynamiken ansvarar för den starka kärnkraften, dvs. den kraft som binder samman kvarkarna i hadroner glupa Verb äta med stor aptit och fart, sluka, gapa (över, åt), tugga (i sig) glupande Adjektiv med otillbörlig aptit glupskhet Substantiv egenskapen att vara glupsk glupskt Adverb på ett glupskt sätt glutamat Substantiv anjon av ; salt eller ester av glutamin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Gln, Q) glutaminsyra Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Glu, E) och som också är en viktig excitatorisk neurotransmittor i det centrala nervsystemet glutenallergi Substantiv överkänslighet mot protein i sädesslag, orsakad av allergenantikroppar glutenfri Adjektiv som inte innehåller gluten glutenintolerans Substantiv åkomma, känslighet mot gluten, som skadar tunntarmens slemhinna glutenintolerant Substantiv som är allergisk mot gluten glutt Substantiv handlingen att snabbt kika på något glutta Verb kika på, titta kort på (i smyg) gluttsnäppa Substantiv en art (Tringa nebularia) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten gluttsnäppa glyceraldehyd Substantiv kemisk förening av kol, väte och syre glycerid Substantiv kemisk förening av glycerin och fettsyror glycerin Substantiv trivialnamn för den enklaste trevärda alkoholen; systematiskt namn propantriol glycerol Substantiv propantriol glycin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Gly, G) glyf Substantiv synlig eller bildmässig framställning av ett skrivtecken glykogen Substantiv en polysackarid som är huvudformen för kroppens lagring av kolhydrater, närmare bestämt en grenad kedja av glukosrester bundna via α-(1,4)-glykosidbindningar och α-(1,6)-glykosidbindningar vid fögreningarna (ungefär var glykogenes Substantiv biokemisk process där glukosmolekyler sätts ihop till glykogen i t.ex. levern glykogenolys Substantiv process som sker i lever och muskler där glykogen bryts ner till glukos (egentligen glukos-1-fosfat som sedan kan göras om till glukos-6-fosfat) för export till blodet respektive direkt förbränning glykol Substantiv den enklaste tvåvärda alkoholen; systematiskt namn etandiol glykolsyra Substantiv karboxylsyra som består av kol, väte och syre, med kemisk formeln C2H2O(OH)2 glykolys Substantiv biokemisk process som sker i cellens cytoplasma där en glukosmolekyl bryts ner till två pyruvatjoner under nettobildning av två ATP och två NADH glykos Substantiv enkel sockerart (monosackarid) med formeln C6H12O6 glyptotek Substantiv skulpturmuseum glysa Verb variant av glisa glytt Substantiv icke fullvuxen individ glyttig Adjektiv barnslig; löjlig, larvig glyttighet Substantiv barnslighet glädjebetyg Substantiv högre betyg än vad en elev förtjänar glädjedrucken Adjektiv liksom berusad av glädje glädjeeld Substantiv eld (brasa) för glädjens skull glädjefest Substantiv festlig tillställning anordnad för att fira en glädjande tilldragelse glädjefull Adjektiv full av glädje glädjefylld Adjektiv full av glädje; som känner eller innehåller mycket glädje glädjelös Adjektiv som saknar glädje glädjelöshet Substantiv det att vara glädjelös glädjerik Adjektiv rik på glädje, som innehåller mycket glädje glädjerop Substantiv glatt utrop glädjerus Substantiv (plötsligt uppkommen) känsla av stark glädje eller stor upprymdhet glädjespridare Substantiv något eller någon som gör folk glada och lyckliga glädjestrålande Adjektiv som strålar av glädje glädjeutbrott Substantiv plötslig och intensiv glädje glädjeyttring Substantiv handling eller uttalande som uttrycker glädje gläfs Substantiv ljud från en (liten) hund gläfsa Verb skälla gläfsning Substantiv det att gläfsa gläntande Substantiv det att glänta glätta Verb göra glatt glättad Adjektiv gjord glatt glättig Adjektiv gladlynt, munter, glad glättighet Substantiv det att vara glättig glättning Substantiv det att glätta glåma Verb (stå och) stirra, glo glåmig Adjektiv ovanligt gråblek och matt (i ansiktet) på grund av sjukdom eller trötthet glåmighet Substantiv det att vara glåmig glödga Verb hetta upp (till ett tillstånd då det glöder) glödgning Substantiv upphettning av något tills det glöder glödgugn Substantiv ugn för glödgning glödkulemotor Substantiv enkel förbränningsmotor av kolvtyp som förr användes glödtråd Substantiv tunn tråd i en glödlampa som glöder när ström flyter genom den glöggkopp Substantiv kopp avsedd att servera glögg i glögglas Substantiv dricksglas som används för glögg glöggmingel Substantiv enklare socialt tillfälle med servering av glögg då människor träffas och blandar sig med de närvarande, för att under småprat bekanta sig med varandra glöggslev Substantiv slev avsedd att hälla upp glögg med glömmande Substantiv det att glömma glömskhet Substantiv det att vara glömsk gnabb Substantiv gräl, bråk, osämja, det att gnabbas gnagande Adjektiv som gnager, naggar, knaprar gnagning Substantiv det att gnaga gnagskydd Substantiv skydd mot gnagning på barken runt stammen på ett ungt träd gnat Substantiv gräl, käbbel gnata Verb tjata, gnälla, smågräla gnejs Substantiv en metamorf bergart, vanligen uppbyggd av fältspat, kvarts och glimmer gnet Substantiv lusens ägg gneta Verb vara småaktig eller snål gnetig Adjektiv petnoga, pedantisk, småaktig gnetighet Substantiv det att vara gnetig gnidare Substantiv person som är snål gniden Adjektiv snål gnideri Substantiv det att leva snålt gnidig Adjektiv snål, överdrivet sparsam gnidighet Substantiv det att vara gnidig gnidning Substantiv det att gnida gnissel Substantiv ett ljud med hög tonart som uppstår av hög friktion mellan två relativt släta och hårda ytor gnist Substantiv radiotelegrafist på fartyg gnistsprutande Adjektiv egenskap av en öppen eld gno Verb gnida, gnugga gnoding Substantiv en fiskart (Eutrigla gurnardus) i familjen knotfiskar (Triglidae); individ av denna art gnola Verb (små-)sjunga (glatt för sig själv) gnom Substantiv kortvuxen, klipsk elementarande kopplad till jordens element gnosticism Substantiv beteckning på dualistiska religionsbildningar där människans frälsning beror på hennes insikt eller kunskap gnostiker Substantiv anhängare av gnosticismen gnostisk Adjektiv som har med gnostiker eller gnosticism att göra gnu Substantiv individ av någon art från släktet Connochaetes inom däggdjursfamiljen slidhornsdjur (Bovidae) gnuggis Substantiv gnuggbild (bild löst fastsatt på ett plastark som kan överföras till en annan yta genom gnuggning) gnuggning Substantiv det att gnugga gnukalv Substantiv ungt djur av någon av arterna inom släktet gnuer (Connochaetes) gnurk Substantiv gnäll gnuunge Substantiv ungt djur av någon av arterna inom släktet gnuer (Connochaetes) gny Verb ge ifrån sig svaga, ynkliga läten gnägg Substantiv handlingen att gnägga, särskilt om det ljud som uppstår gnägga Verb ge ifrån sig gällt läte (som är karakteristiskt för hästar) gnäggning Substantiv ljud (liknande ett skratt) som häst ger ifrån sig gnäll Substantiv explicit yttrande av missnöje; kommentarer som av mottagaren uppfattas som anklagande och obefogade gnällighet Substantiv det att vara gnällig gnällmåns Substantiv person som klagar mycket, vanligen på ett kverulantiskt sätt gnöl Substantiv gnäll, klagomål, knot, tjat gnöla Verb gnälla, klaga, jämra sig, knota, tjata, tigga, be goare Substantiv deltagare eller anfäktare av det japanska spelet go gobeläng Substantiv större bildvävnad, vävd tapet gocart Substantiv variant av gokart goddagspilt Substantiv ansvarslös ung man gode Adverb ganska, väldigt godhetsfull Adjektiv välvillig godhetsfullt Adverb vänligen godhjärtenhet Substantiv det att vara godhjärtad godisbutik Substantiv butik där försäljning av godis hålls godisfabrik Substantiv fabrik där det produceras godis godisgris Substantiv någon som äter mycket godis godishylla Substantiv butiksvägg där hyllplanen fyllts med (lös-)godis godisklubba Substantiv godsak i form av en stor godisbit (karamell) fäst på översta änden av en pinne godispåse Substantiv påse innehållande lösgodis; ofta utan handtag och av papper snarare än plast godissug Substantiv (abstinensartat) drag efter att äta godis godissugen Adjektiv som för närvarande känner ett begär av att äta godis godlynt Adjektiv med ett vänligt sinnelag godlynthet Substantiv det att vara godlynt godmodig Adjektiv glad, lugn, mild, snäll, sävlig, tålmodig; med gott humör godmodighet Substantiv det att vara godmodig godmodigt Adverb glatt, lugnt, tålmodigt godnattkram Substantiv kram som ges /till barn/ före sänggående för natten godsbefordran Substantiv transport av gods godsint Adjektiv med ett vänligt sinnelag godsinthet Substantiv det att vara godsint godstransport Substantiv förflyttning av gods från en plats till en annan godstransportarbete Substantiv storhet som anger omfattningen av godstransporter godsvagn Substantiv vagn, ofta för järnvägstrafik, enbart avsedd för att transportera gods, ej persontrafik godtagbarhet Substantiv det att vara godtagbar godtrogenhet Substantiv det att vara godtrogen godtrosförvärv Substantiv förvärv som skett i god tro godtycke Substantiv behag, vilja, lust godtycklig Adjektiv som inte utmärker sig med sina egenskaper, eller som i varje fall är slumpmässigt vald /med avseende på dessa egenskaper/ och som kan ha vilka (okända) egenskaper som helst godtycklighet Substantiv egenskapen att vara godtycklig godvillig Adjektiv välvillig godvilligt Adverb av fri vilja goffrera Verb krusa, vecka goffrering Substantiv inpressning av mönster på tyg eller papper goj Substantiv icke-jude, ickejudisk person (används främst judar emellan) gokart Substantiv liten öppen ensitsig racerbil med svag motor; även om själva tävlingsformen golbög Substantiv tjallare, angivare, person som informerar rättsväsendet om brott (verkliga eller påstådda) goldonder Substantiv rymdfarkost golfa Verb spela golf golfarkitekt Substantiv person som yrkesmässigt ritar golfbanor golfbag Substantiv väska bland annat för förvaring av en golfspelares golfklubbor golfboll Substantiv boll som används i sporten golf golfspelare Substantiv person som spelar golf golfturnering Substantiv turnering i golf golgiapparat Substantiv en organell som finns i de flesta celler med cellkärna, består av ett antal veckade membranomslutna områden och som bearbetar, sorterar och paketerar (i vesikler) nyligen translaterade proteiner från det korniga endoplas goliatgroda Substantiv en art (Conraua goliath) av groddjur inom familjen Conrauidae; individ av arten goliatgroda goliathäger Substantiv en fågelart (Ardea goliath) inom familjen hägrar (Ardeidae); individ av denna art golvapparat Substantiv apparat (t.ex. tv-mottagare) konstruerad som en möbel avsedd att stå på golvet golvbjälke Substantiv bjälke som ingår i ett golv golvdrag Substantiv obehagligt drag av kall luft vid golvet golvlampa Substantiv lampa som är gjord för att ställas direkt på golvet golvlist Substantiv list som går längs en väggs nedre kant golvmatta Substantiv matta att lägga på golvet golvplanka Substantiv planka i golv golvur Substantiv klocka av möbelkaraktär avsedd att stå direkt på golvet, drivs med lod vilka är dolda inuti klockkroppen golvyta Substantiv yta av ett rum gomben Substantiv ben som sitter i den bakre delen av näshålan (ett på vardera sidan), de två benen möts i mitten och bildar tillsammans den bakre delen av den hårda gommen gomsegel Substantiv mjuk vävnad som sitter längst bak i munnens tak, bakom hårda gommen, vars främsta uppgift är att täppa till passagen mellan munhåla/svalg och näshåla vid sväljning gomspene Substantiv utväxt i svalget nedhängande från bakre kanten av gomseglet gomvalv Substantiv den välvda delen av munhålans övre vägg bestående av den hårda gommen framtill och den mjuka gommen baktill gonad Substantiv organ och körtel som producerar könsceller och könshormoner gondolbana Substantiv linbana med gondoler för passagerare gondolfärd Substantiv färd med en venetiansk gondol gondoljär Substantiv roddare som styr en gondol i Venedig gonggong Substantiv (rund) plåt med invikta kanter vilken slås med en läderklädd klubba gonggongslag Substantiv slag på en gongong gonopodium Substantiv till fortplantningsorgan ombildad extremitet hos hanar bland en del leddjur, vissa broskfiskar och alla arter i de båda familjerna levandefödande tandkarpar (Poeciliidae) och fyrögonfiskar (Anablepidae) googlande Substantiv googlesökning googlare Substantiv person som använder en sökmotor googlebar Adjektiv möjlig att söka på internet med söktjänst; sökbar googlesökning Substantiv sökning på sökmotorn Google googleträff Substantiv en länk som visas som resultat av en googling (googlesökning) googling Substantiv sökning med sökmotorn Google eller annan söktjänst googol Räkneord benämning på ett mycket stort tal, 10^{100} googolplex Räkneord det ogripbart stora talet tio upphöjt till en googol, en etta följt av en googol nollor, 10^{10^{100}} gorgon Substantiv skräckinjagande kvinnliga vidunder i grekisk mytologi gorgonzola Substantiv en italiensk grönmögelost gorm Substantiv högljutt oväsen (från gräl eller liknande); väsen från någon som gormar gorå Substantiv mönstrat rån (småkaka) som (likt våfflor) bakas i järn gos Substantiv det att gosa; gosig känsla eller upplevelse gosande Substantiv det att gosa gosdjur Substantiv variant av gosedjur gosefilt Substantiv mjuk filt avsedd för bäbisar eller småbarn gosig Adjektiv mjuk och behaglig; som man gärna gosar med gosighet Substantiv egenskapen av att vara gosig gosigt Adverb på ett gosigt sätt gosing Substantiv någon som är mycket gullig och som talaren vill gosa med (till exempel ens egna små barn eller husdjur) gossebarn Substantiv barn av manligt kön och ringa ålder; manligt spädbarn gosselass Substantiv godslass, varulass gosskör Substantiv sångkör bestående av unga pojkar (som inte nått målbrottet än) gotik Substantiv spetsbågestil, senmedeltida konststil särskilt inom arkitekturen (utmärkt bl a av strävan uppåt, höga valv, stora fönsteröppningar med glasmålningar och rik dekoration med småtorn och korsblommor) gotisk Adjektiv som tillhör goterna eller deras språk gotiska Substantiv utdött östgermanskt språk som talades av goter gotlandsfår Substantiv en fårras som härstammar från det gotländska utegångsfåret med ursprung på Gotland; individ av denna ras gotlandskanin Substantiv en svensk lantras av kanin vars bestånd bevarats från populationer på Gotland; individ av denna ras gotlandsmaskros Substantiv en art (Taraxacum polium) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gotlandsmaskros gotlandsruss Substantiv en kortväxt hästras av gotländskt ursprung gotlandstrav Substantiv en art (Arabis planisiliqua) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten gotlandstrav gotländsk Adjektiv som rör Gotland eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt gotländska Substantiv svensk dialekt som talas på Gotland gotlänning Substantiv person från Gotland gott Adverb väl gottegris Substantiv person som tycker om (och äter mycket) godis (eller andra sötsaker) gottfinnande Substantiv godtycke, behag, smak, tycke, (egen fri) vilja, önskan gottgörande Substantiv det att gottgöra (för något); gottgörelse gottköpslösning Substantiv lösning av låg kvalitet gottskriva Verb räkna någon till godo, kreditera gottstående Adjektiv skuldfri gouache Substantiv målning med täckande vattenfärger gouda Substantiv en sorts hårdost med nederländskt ursprung med rundpipig (i Sverige ibland också grynpipig) textur goudaost Substantiv en sorts hårdost med nederländskt ursprung med rundpipig (i Sverige ibland också grynpipig) textur gourmand Substantiv person som uppskattar god mat i stora mängder goutera Verb uppskatta, tycka om, gilla gouterad Adjektiv omtyckt, uppskattad govän Substantiv god vän grabbgäng Substantiv gäng av grabbar grabbighet Substantiv det att vara grabbig grabbs Substantiv polare; grabb som del av ett grabbgäng gracer Substantiv behagens gudinnor gracil Adjektiv smal grada Verb foga samman gradadverb Substantiv adverb som anger en förstärkning (förstärkningsord) eller försvagning (försvagningsord) med avseende på graden gradera Verb ordna efter grad, dela in i gradordning graderad Adjektiv försedd med grader (linjer för mätning) graderande Substantiv det att gradera gradering Substantiv skala utritad på ett mekaniskt mätinstrument som möjliggör att avläsa mätvärdet gradförhöjning Substantiv komparation, jämförelse av adjektiv eller adverb gradient Substantiv vektorfältet \left ( {{{\partial f} \over {\partial x_1}}, ..., {{\partial f} \over {\partial x_n}}} \right ) med de partiella derivatorna till f; betecknas grad f eller ∇f gradientsökning Substantiv stegvis rörelse (sökning) i gradientens riktning för att minimera förlustfunktionen vid ett neuronnäts inlärning gradsax Substantiv plåtskärningsmaskin gradskillnad Substantiv skillnad i nivå eller mängd snarare än i sort eller typ gradskiva Substantiv linjal för mätning av vinklar gradtecken Substantiv symbolen °, en upphöjd cirkel, som används för att beteckna vinkelenheten grader och ingår i beteckningarna för vissa enheter för temperatur (t.ex. grader Celsius och grader Fahrenheit) gradualavhandling Substantiv doktorsavhandling gradualpsalm Substantiv psalmen närmast efter episteltexten graduell Adjektiv gradvis skeende graduerad Adjektiv (den) som har doktorsgrad grafem Substantiv ett skriftspråks minsta betydelseskiljande enhet, till exempel bokstäver eller siffror grafen Substantiv en allotrop av grundämnet kol som består av ett skikt kolatomer ordnade i ett hexagonalt mönster graffitivägg Substantiv vägg målad med graffiti grafiker Substantiv konstnär som arbetar i grafik grafikkort Substantiv datorkomponent som tolkar och översätter en dators binära information till en videosignal som kan visas av en bildskärm och som vanligvis monteras på datorns moderkort grafikprocessor Substantiv beräkningsenhet som oftast sitter på, och utgör den centrala beståndsdelen av, ett grafikkort och som främst är avsedd att utföra grafikberäkningar (och därmed producera den bild som skickas från datorn till en bildskärm grafit Substantiv en kristallform av kol där atomerna bildar plana skikt grafitanod Substantiv anod (elektrisk pluspol) av grafit grafolog Substantiv person som ägnar sig åt grafologi grafologi Substantiv studiet av sambandet mellan en persons handstil och karaktär grafologisk Adjektiv som avser grafologi grafritande Adjektiv som kan rita grafer grafritare Substantiv grafritande miniräknare e.dyl.; räknare e.dyl. som kan rita grafer grafräknare Substantiv grafritande miniräknare e.dyl.; räknare e.dyl. som kan rita grafer grafteoretisk Adjektiv som har att göra med grafteori grahamsbröd Substantiv bröd av sammalet vetemjöl grahamsmjöl Substantiv oskiktat fullkornsmjöl av vete grammatika Substantiv grammatisk lärobok grammatikalisk Adjektiv grammatiskt riktig; överdrivet noga med grammatiskt riktig språkform grammatiker Substantiv person som sysslar med grammatik grammatikfel Substantiv grammatiskt misstag grammatisk Adjektiv som rör eller syftar till grammatik grammofonskiva Substantiv ljudupptagning i form av en platt skiva för uppspelning på grammofon gramse Adjektiv förargad, förbittrad, förtretad granatanfall Substantiv anfall med hjälp av granater granatattack Substantiv attack med hjälp av granater granatbeskjutning Substantiv beskjutning med granater granateld Substantiv beskjutning med granater granatexplosion Substantiv explosion av en granat granatgevär Substantiv handhållet vapen för att avlossa granater granatgrop Substantiv grop som uppstått efter en granatkrevad granathål Substantiv hål som uppstått efter en granatkrevad granatkrevad Substantiv händelsen att en granat kreverar granatskärva Substantiv synonym till granatsplitter granatäppelkärna Substantiv innersta delen av ett granatäpple granatäppelträd Substantiv en trädsort (Punica granatum) i familjen fackelblomstväxter (Lythraceae) som bär granatäpplen; exemplar av detta träd granatäpple Substantiv en rund äppelformad frukt granbarkborre Substantiv en insektsart (Ips typographus) inom familjen vivlar (Curculionidae); individ av denna art granbarr Substantiv barr från trädslaget gran grandezza Substantiv (överdriven) värdighet i uppträdandet grandios Adjektiv storslagen, ståtlig, pampig, grandios grandiositet Substantiv det att vara grandios grandseigneur Substantiv mycket förnäm (och självmedveten) herre granhäck Substantiv häck av granträd granitblock Substantiv stenblock av bergarten granit grankotte Substantiv kotte från trädet gran grankulle Substantiv kulle bevuxen av (mestadels) gran grankvist Substantiv kvist av trädet gran grannby Substantiv by som ligger nära (eller närmast) en viss annan by grannfastighet Substantiv fastighet som ligger i grannskapet grannfejd Substantiv fejd mellan två eller fler grannar grannflicka Substantiv flicka som bor granne med en viss person eller familj grannfrid Substantiv frid och harmoni emellan grannar grannfru Substantiv (gift) kvinna som bor granne med en viss person eller familj granngård Substantiv gård som ligger nästintill en annan; närmsta gård grannhäck Substantiv häck planterad vid gränsen mellan två granntomter grannilska Substantiv ilska från grannar gentemot någon eller något i närområdet grannkommun Substantiv kommun som gränsar till (eller ligger i närheten av) en viss kommun grannkvinna Substantiv vuxen kvinnlig granne grannlaga Adjektiv som kräver finkänslighet grannlagenhet Substantiv ömtålighet grannland Substantiv land som gränsar till (eller ligger i närheten av) ett visst land grannlägenhet Substantiv lägenhet som gränsar till (eller ligger i närheten av) en viss lägenhet grannort Substantiv ort som ligger intill utgångspunktens ort eller samhälle grannpojk Substantiv pojke som är granne till någon grannpojke Substantiv pojke som är granne till någon grannsocken Substantiv socken som angränsar till befintlig socken grannspråk Substantiv språk vars geografiska utbredning är gränsar till varandra grannsämja Substantiv bra förhållande mellan grannar granntidskrift Substantiv tidskrift med näraliggande ämne eller spridningsområde granntomt Substantiv tomt som ligger precis bredvid eller i samma område som en viss annan tomt (som används som referenspunkt) granntyckt Adjektiv nogräknad granntyckthet Substantiv det att vara granntyckt granntös Substantiv flicka som är granne till någon granola Substantiv blandning av gryn som är ugnsrostad (till skillnad från konventionell müsli), ofta tillsammans med något sött och fett granskande Substantiv det att granska granskare Substantiv person som granskar granskningsbetänkande Substantiv slutsats av en granskning granskog Substantiv skog företrädesvis bestående av granar granskott Substantiv skott av gran gransångare Substantiv en art (Phylloscopus collybita) inom fågelfamiljen lövsångare (Phylloscopidae); individ av arten gransångare grantopp Substantiv den spetsiga trädtoppen hos en gran granulat Substantiv ämne i gryn- eller kornform granulera Verb finfördela granulerad Adjektiv kornig granulerande Adjektiv som granulerar granulocyt Substantiv en sorts leukocyt som ingår i det medfödda immunförsvaret, med en invecklad kärnform (ofta tre distinkta lober) och, efter färgning, kornig cytoplasma granulom Substantiv sfärisk, inflammatorisk, ansamling av aktiverade makrofager (och eventuellt andra immunceller, som t.ex. T-hjälparceller), eventuellt med central (ost)nekros, i en vävnad vilka skyddar organismen mot ett främmande eller granulosacell Substantiv enskild cell av en typ av celler som omger en äggcell i en follikel i en äggstock, först som ett enkelt lager och sedan (om follikeln mognar i en ovarialcykel) som ett flerskiktat lager, slutligen med ett stort vätskefyl granzym Substantiv apoptosinducerande protein (serinproteas) som finns i granula i T-mördarceller (och också i NK-celler) och som injiceras i målceller (när T-mördarcellen har bundit till t.ex. en virusinfekterad cell och är inställd på at granåker Substantiv åker vars odlingsmark lagts ned eller övergivits för att istället återplanteras med träd i form av en granodling grassera Verb sprida sig okontrollerat, vara särskilt smittsam (under viss period) gratial Substantiv (årligt) understöd; t.ex. åt pensionerade ämbetsmän och sårade krigsveteraner gratialist Substantiv mottagare av understöd (gratial); t.ex. pensionär eller krigsinvalid gratier Substantiv variant av gracer gratifikation Substantiv penninggåva (utöver lönen) gratinera Verb sätta in en färdig maträtt (överströdd med t ex riven ost) i en het ugn så att den får färg gratisapp Substantiv app som är gratis att ladda ner gratisbilaga Substantiv bilaga som utan extra kostnad följer med ett betalt exemplar (av tidning eller liknande) gratisbiljett Substantiv biljett som inte kostar något gratisprogram Substantiv programvara som är fritt att (ladda ner och) använda gratisprov Substantiv exemplar (eller en liten mängd) av en produkt som ges gratis till potentiella köpare gratisätare Substantiv snål person som utan självrannsakan tar varje tillfälle att leva på andras bekostnad grattiskort Substantiv gratulationskort gratulant Substantiv den som gratulerar gratulationshälsning Substantiv hälsning i form av ord eller gest för att gratulera mottagaren gratulerande Substantiv det att gratulera gratäng Substantiv maträtt på kött och/eller grönsaker tillredd med sås i ugn så att en hård skorpa bildas på dess yta gratängform Substantiv värmebeständig form som används vid gratinereing i bakugn grava Verb bereda fisk genom att stycka upp den och gnida in den med salt, ofta smaksatt även med socker och salpeter och dill, sedan pressa den gravallvar Substantiv stort allvar gravallvarlig Adjektiv mycket allvarlig gravamen Substantiv (plural gravamina) besvärande omständighet gravamfora Substantiv amfora (urna) i en grav gravand Substantiv en art (Tadorna tadorna) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten gravand gravandshane Substantiv hane av fågelarten gravand gravandshona Substantiv hona av fågelarten gravand gravationsbevis Substantiv intyg av myndighet om inteckning gravationsfri Adjektiv fri från inteckningar gravbyggande Substantiv det att framställa gravbyggnader gravera Verb med spetsigt verktyg rista in figurer eller bokstäver i en yta graverande Adjektiv som förvärrar eller försvårar någons belägenhet; som kan få allvarliga följder graverapparat Substantiv apparat som (spelar in ljud och) graverar en grammofonskiva gravering Substantiv det att gravera gravernål Substantiv nål som används för att gravera (ljudspår i en grammofonskiva) gravform Substantiv form av grav gravfynd Substantiv arkeologiskt fynd vid en gammal gravplats gravgård Substantiv (oftast offentligt och inhägnat) område med (många) gravar gravhög Substantiv jordhög som kastats upp över en grav (i synnerhet om gravar från forntiden) gravidklänning Substantiv vid klänning som bärs av kvinnor som är havande gravitationell Adjektiv som orsakas av gravitationen gravitationsfält Substantiv område där en himlakropp har en märkbar dragningskraft gravitationskonstant Substantiv den konstant som anger styrkan av gravitationskraften mellan två massiva kroppar gravitationskraft Substantiv kraft orsakad av gravitationen gravitationslagen Substantiv tyngdlagen gravitationsvåg Substantiv vågrörelse i gravitationen gravitet Substantiv värdighet, högtidlighet, allvar gravitetisk Adjektiv (långsam och) värdig; stel graviton Substantiv den elementarpartikel som anses förmedla gravitationen gravkor Substantiv underjordisk utrymme avsett för gravsättning eller minnesbyggnad på en grav gravkulle Substantiv jordhög som kastats upp över en grav (i synnerhet om gravar från forntiden) gravkyrka Substantiv kyrka som byggdes över den heliga graven i Jerusalem gravlax Substantiv gravad lax gravlik Adjektiv som liknar eller påminner om en grav, som verkar komma från en grav gravläggning Substantiv plats för begravning av högställda pesoner som t.ex. kungar eller biskopar gravnisch Substantiv nisch (fördjupning) i en mur avsedd för att begrava avlidna gravplundring Substantiv det att plundra gravar gravrost Substantiv rost som äter sig in i metall gravskick Substantiv sätt på vilket man begraver döda och hur gravarna utormas gravstickel Substantiv ett spetsigt stålverktyg för gravering gravsätta Verb begrava, lägga i grav, bisätta, jordfästa gravtest Substantiv kortform av graviditetstest gravvalv Substantiv underjordisk gravplats med stenvalv gravvård Substantiv minnesmärke vid grav gravyr Substantiv stick, konstverk som har framställts genom gravering (t.ex. träsnitt eller kopparstick) gravör Substantiv person som graverar grecism Substantiv egenhet i språket som kommer av grekiskt inflytande grecistik Substantiv vetenskap som utforskar gammalt grekiska gredelin Adjektiv violett, lilafärgad gregoriansk Adjektiv som härrör från påve Gregorius den förste (särskilt om musik eller tideräkning) greinilegur Adjektiv klar, tydlig grejs Substantiv en mängd av diverse (obestämbara) föremål grejsimojs Substantiv föremål som talaren inte känner till eller förstår användningsområdet till grekamarant Substantiv en art (Amaranthus graecizans) inom växtfamiljen amarantväxter (Amaranthaceae); individ av arten grekamarant grekcypriot Substantiv person från den grekiska delen av Cypern grekcypriotisk Adjektiv som har att göra med grekcyprioter grekcypriotiska Substantiv kvinna från den grekisktalande delen av Cypern grekinna Substantiv grekiska; kvinna från Grekland grekiskt Adverb på ett grekiskt sätt grekisktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket grekiska grekolatinsk Adjektiv som är avlett från eller tillhör de forngrekiska och latinska språken grena Verb dela sig i grenar grenadier Substantiv person från Grenada eller med grenadisk härkomst grenadisk Adjektiv som rör västindiska Grenada grenadiska Substantiv kvinna från Grenada grenande Adjektiv som grenar grenbana Substantiv kort anslutande linje till ort som inte ligger i direkt anslutning till järnvägens huvudbana grenig Adjektiv som består av (många) grenar grenighet Substantiv det att vara grenig grenljus Substantiv ljus som förgrenar sig grenrik Adjektiv som har rikligt med grenar grenrör Substantiv rör som förgrenar sig grensla Verb inta eller inneha en kroppsposition där benen är placerade på ömse sidor om något grensle Adverb med ett ben på vardera sidan av något grenspår Substantiv det avvikande krökta spåret i en växel grenuttag Substantiv flera elektriska uttag (eluttag) på en och samma sladd grenverk Substantiv flätverk eller mönster av grenar grenvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria perbella grep Substantiv ett gaffelformigt redskap för jordbruk och trädgårdsskötsel som exempelvis hölassning, gödselspridning och upptagning av potatis grepe Substantiv handtag greppband Substantiv bandstav, metallband längs greppbrädet på stränginstrument greppbar Adjektiv som kan greppas (greppa tag i) greppbräda Substantiv del av stränginstrument (dess hals) där fingrarna greppar strängarna greppbräde Substantiv det samma som greppbräda greuelpropaganda Substantiv skräckpropaganda grevar Substantiv överblivna delar vid smältning av talg; kan användas som pålägg grevlig Adjektiv hörande till en greve greyhound Substantiv hundras som ingår i rasgruppen vinthundar griffel Substantiv metallstift för skrift på vaxtavla griffeltavla Substantiv bärbar skrivtavla av svart skiffer, avsedd att skrivas på med griffel eller krita griftefrid Substantiv ett lagstadgat krav på respektfull behandling av det objekt som en avlidens kvarlevor utgör griftegård Substantiv kyrkogård, begravningsplats griftetal Substantiv tal (av en präst) vid begravning griljera Verb panera och hastigt steka upp redan stekt eller kokt kött eller fisk grillande Substantiv det att grilla grillfängerier Substantiv griller, fantasier grillgaller Substantiv galler för stekning över eld eller glöd grillkiosk Substantiv kioskliknande inrättning som i huvudsak säljer grillade smårätter, vanligtvis korv och/eller hamburgare grillkol Substantiv träkol för användning på en grill grillkorv Substantiv korv som är lämplig för att grillas eller stekas grillkrydda Substantiv kryddblandning (vanligen någon kombination av paprika, svartpeppar, vitlök och salt) grillkväll Substantiv aktivitet kvällstid som involverar grillning grillkött Substantiv kött som lämpar sig för grillning grillmat Substantiv mat som grillas grillos Substantiv doft som uppstår vid grillning av mat över öppen eld eller kol grillpanna Substantiv stekpanna med korrugerad botten och används för att grilla grillparty Substantiv fest som inbegriper grillning grills Substantiv variant av grill; tandställning grillspett Substantiv liten spett av trä eller metall på vilken man kan trä upp matbitar inför grillning. grillvante Substantiv tjock vante för att undvika att man bränner sig vid grillning grimasch Substantiv icke-standardiserad stavningsvariant av grimas grimasera Verb göra grimaser, förvrida ansiktsdragen grimasering Substantiv det att grimasera grimma Substantiv remtyg av läder, textil eller polyester som fästs runt ett större tamdjurs huvud grin Substantiv skratt grinande Substantiv det att grina grindsamhälle Substantiv bostadsområde eller stadsdel som omgärdas av staket, mur eller dylikt i avsikt att hålla obehöriga utanför grindval Substantiv individ inom den taxonomiska underfamiljen grindvalar (Globicephalinae) i familjen delfiner (Delphinidae) grinighet Substantiv det att vara grinig; något som är grinigt grinkalas Substantiv gråtkalas grinolle Substantiv person som klagar mycket, vanligen på ett kverulantiskt sätt grip Substantiv chimärt fabeldjur vars framdel är en örn och vars bakdel är ett lejon; vanligen avbildad med en örns huvud och vingar på lejonkropp griplastare Substantiv kranarm utrustad med greppanordning för lastning av virke eller liknande gripsvansbjörn Substantiv veckelbjörn griptångsflickslända Substantiv en insektsart (Coenagrion armatum) i familjen jungfrusländor (Calopterygidae); individ av denna art grisa Verb uppföra sig som en gris, äta glupskt, äta utan hjälp av händerna, smutsa; speciellt i frasen grisa ner grisaktig Adjektiv som är nedsmutsad grisande Adjektiv som grisar grisbonde Substantiv bonde vars näring (främst) är att hålla sig med grisar grisett Substantiv (förr) parisisk arbeterska som levde tillsammans med en student eller med en konstnär grisfot Substantiv fot från en gris grishuvud Substantiv huvud på (eller föreställande det av) en gris grishöl Substantiv idiot grisig Adjektiv som är nedsmutsad grisighet Substantiv det att vara grisig grisk Adjektiv ivrig, häftig, hetsig (arg) grisnjure Substantiv njure av en gris (svin) grisrosa Adjektiv rosa färgton som den nyans griskultingars skinn har grissel Substantiv bakspade, brödspade (till bakugn) grisskär Adjektiv rosa färgton som griskultingars skinn har grisunge Substantiv unge till gris grobar Adjektiv som kan gro grobarhet Substantiv det att vara grobar groblad Substantiv en art (Plantago major) inom familjen grobladsväxter (Plantaginaceae); individ av arten groblad; ett vanligt ogräs på vägkanter och gångstigar i hela Sverige groddbana Substantiv könsstamcellernas cellinje groddjur Substantiv en klass ryggradsdjur som anpassats att leva på både land och i vatten grodman Substantiv dykare med simfötter (inte blyskor; och syrgastub, inte luftslang); militär attackdykare grodrom Substantiv ägg av groda grodägg Substantiv ägg från groda grogga Verb dricka alkoholhaltiga drycker blandade av spritdryck och groggvirke groggvirke Substantiv ingredienser som man blandar när man tillreder en grogg; såsom sprit och alkoholfri dryck men även annat, exempelvis: zest, bär etc grogue Substantiv slags starksprit från Kap Verde tillverkat av sockerrör groma Verb ombestyra sitt yttre (särskilt om män) gromning Substantiv det att ombestyra sitt yttre (särskilt som man) groning Substantiv det att gro grooma Verb ombestyra sitt yttre (särskilt om män) grooming Substantiv det att ombestyra sitt yttre (särskilt som man) gropavall Substantiv slags hägnad bestående av en jordvall invid ett parallellt dike gropig Adjektiv full av gropar gropighet Substantiv det att vara gropig; något gropigt gropkeramik Substantiv keramik dekorerad med gropar, typisk för en kultur i yngre stenålder i Sverige gropkeramisk Adjektiv som beträffar eller kännetecknas av gropkeramik groplöja Substantiv en art (Leucaspius delineatus) inom fiskfamiljen karpfiskar (Cyprinidae); individ av arten groplöja grossess Substantiv tillstånd hos kvinnan som uppstår när en eller flera av hennes äggceller befruktas; att vara i grossess är att vara med barn grosshandel Substantiv partihandel grossist Substantiv person eller firma som sysslar med partihandel grossistförbund Substantiv branschorganisation för grosshandlare grottbjörn Substantiv en utdöd art (Ursus spelaeus) inom däggdjursfamiljen björnar (Ursidae); individ av arten grottbjörn grottekvarn Substantiv industrialism med hänsynslös utsugning av arbetarna grottkonst Substantiv konst målad på väggar inne i en grotta grottlejon Substantiv en förhistorisk underart (Panthera leo spelaea) av lejon inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av denna underart grottlevande Adjektiv som lever eller bor i grottor grottman Substantiv grottmänniska grottmannalik Adjektiv som kan liknas vid en grottmänniska grottmålning Substantiv (forntida) målning på väggen i en grotta grovarbetare Substantiv någon som jobbar och sliter riktigt hårt grovarbete Substantiv tungt kroppsarbete grovfoder Verb fiberrikt, grov styckad husdjursfoder grovhet Substantiv det att vara grov grovhyvla Verb hyvla grovt grovkalibrig Adjektiv som har en stor kaliber grovkem Substantiv kemiska kolonialvaror som kan vara skadliga för kroppen, t.ex. tvättmedel eller tändvätska grovkornig Adjektiv grovt kornig; bildligt grovt uttryckt grovkornighet Substantiv det att vara grovkornig; grovkornigt uttalande grovlek Substantiv hur grovt något är grovlemmad Adjektiv vars lemmar är kraftigare än gemene man grovmalen Adjektiv grov söndersmulad grovputsa Verb göra en förberedande grövre putsning grovsalt Substantiv grovkornigt salt grovslit Substantiv hårt och tungt arbete grovsopor Substantiv skräp från ett hushåll som är för stort för att rymmas bland hushållssoporna såsom trasiga möbler och prylar, verktyg och metallskrot grovt Adverb på ett grovt sätt grovtarm Substantiv det samma som tjocktarm grubbel Substantiv det att grubbla grubblande Substantiv det att grubbla grubblare Substantiv person som grubblar grubbleri Substantiv det att grubbla gruffa Verb bråka, gräla, muttra gruffig Adjektiv grälig, bråkig grumla Verb göra oklar eller ogenomskinlig t.ex. genom att förorena med småpartiklar grumlig Adjektiv ogenomskinlig eller fördunklad genom kringflytande små partiklar, uppfylld av grums; oren; glanslös, matt; matt grumlighet Substantiv det att vara grumlig grums Substantiv smuts i en vätska, bottensats; smolk grundande Substantiv det att grunda grundareffekt Substantiv minskning av genetisk mångfald följd av ökning av populationen grundavdrag Substantiv schablonavdrag som görs på den beskattningsbara inkomsten grundbetydelse Substantiv primär betydelse, egentlig betydelse grundbult Substantiv bult som används för infästning av (del av) maskin eller byggnadsverk vid dess fundament grundenhet Substantiv grundläggande måttenhet, enhet som inte kan härledas ur andra enheter grundfalang Substantiv ett fingers eller en tås innersta falang grundform Substantiv oböjd form; ordform som i svenskan inte är genitiv eller ackusativ och för vissa ordklasser obestämd form, singular eller utrum grundforskning Substantiv forskning som syftar till att upptäcka nya sanningar (och inte att lösa särskilda problem) grundfärg Substantiv täckande målarfärg som används för grundmålning grundgående Adjektiv som har ringa djup under vattenlinjen grundkunskap Substantiv grundläggande (nödvändig) kunskap grundlagsbrott Substantiv något som är i strid med en grundlag grundlagsenlig Adjektiv i enlighet med grundlag (konstitution) grundlagsskyddad Adjektiv skyddad av grundlag grundlagsstridig Adjektiv som står i motsättning till grundlag grundlagsstridighet Substantiv det att vara grundlagsstridig; något som strider mot grundlagarna grundlagsvidrig Adjektiv i strid med grundlag, inte förenlig med grundlag, otillåten enligt grundlag grundlagsändring Substantiv ändring av grundlag grundlighet Substantiv det att vara grundlig grundlura Verb fullständigt lura, helt och hållet lura; dupera grundlägga Verb lägga grund till grundläggare Substantiv den som grundlägger (grundar, stiftar) något, stiftare grundläggning Substantiv det att lägga grund grundlöshet Substantiv det att vara grundlös grundmängd Substantiv den mängd som innehåller alla i den aktuella diskussionen tänkbara element grundmåla Verb bestryka med grundfärg grundpelare Substantiv något som utgör ett fundament för något grundplåt Substantiv summa pengar som utgör början till ett sparande med visst mål grundprincip Substantiv grundläggande princip, fundamental princip grundsats Substantiv princip grundskoleelev Substantiv elev som går i grundskola grundskoleklass Substantiv skolklass med grundskolans utbildningsnivå grundskoleundervisning Substantiv undervisning som sker i grundskolan grundskollärare Substantiv lärare på grundskola grundsmak Substantiv endera av de fem grundläggande smaker som kan uppfattas av människans smaksinne: sött, salt, surt, beskt (bittert), umami grundsten Substantiv speciellt utformad sten som muras in i byggnadens fundament grundstensläggning Substantiv högtidlig ceremoni som äger rum i samband med byggstarten av ett större, oftast offentligt byggnadsverk där grundstenen muras in i fundamentet grundstomme Substantiv bärande del av bottenytan till en byggnad grundsyn Substantiv grundläggande syn på något grundtal Substantiv positivt heltal (1, 2, 3, 4, 5...) grundtanke Substantiv grundläggande idé, underliggande uppfattning grundton Substantiv ton som utgör utgångspunkt för skala eller baston i ackord grundtrygghet Substantiv förhållandevis låg levnadsstandard som en person genom försäkringen kommer hålla sig ovanför grundutbildning Substantiv grundläggande utbildning, i militära sammanhang synonymt med lumpen grundutbud Substantiv grundläggande utbud, speciellt om tv-kanaler grundval Substantiv underlag för byggnadsverk grundvattennivå Substantiv grundvattens avstånd till jordytan grundvattensänkning Substantiv sänkning av grundvattennivå grundyta Substantiv trädstammarnas sammanlagda genomskärningsyta, 1,3 meter ovan mark, i ett område grundämne Substantiv ämne som består av ett enda slags atomer, närmare bestämt av atomer med samma antal protoner (och därmed samma antal elektroner) grungemusik Substantiv musik av genren grunge grunka Substantiv obestämt föremål grunna Verb fundera djupt och noggrant grupparbeta Verb arbeta i grupp grupparbete Substantiv arbetsuppgift som utförs gemensamt av medlemmar i en grupp; ofta som del i utbildning gruppbild Substantiv bild av personer i grupp; t.ex. de närvarande vid ett möte gruppboende Substantiv synonym till: gruppbostad gruppbostad Substantiv grupp av lägenheter för personer med olika former av diagnosticerade funktionsnedsättningar, som har gemensamma utrymmen som kök, matsal och vardagsrum och där de boende har tillgång till vård- eller stödpersonal stora d grupperande Substantiv det att gruppera gruppfoto Substantiv fotografi där en (konkret) samling människor (t.ex. deltagarna på en konferens, medlemmarna i en viss arbetsgrupp, eleverna i en skolklass eller resenärer som åker på en gemensam semesterresa) utgör huvudsakligt motiv gruppgenitiv Substantiv ordgrupp som står i genitiv gruppindelning Substantiv implicit eller explicit indelning av en mängd objekt, ofta människor, i ett (mindre antal) grupper (så att varje objekt hamnar i precis en grupp) grupplivförsäkring Substantiv livförsäkring som en mängd människor tecknar gemensamt (exempelvis alla anställda av ett visst slag som en del av ett kollektivavtal) grupplojalitet Substantiv stark känsla av samhörighet med och lojalitet gentemot en grupp och dess medlemmar gruppmedlem Substantiv medlem av en grupp gruppmentalitet Substantiv benägenheten inom en grupp att handla ogenomtänkt utan eftertanke eller bestämt mål gruppmöte Substantiv sammanträde eller annat möte med medlemmarna i en grupp som i sig utgör del av en större organisation, sammanslutning eller organ gruppoid Substantiv magma gruppordförande Substantiv ordförande för en grupp gruppresa Substantiv resa i grupp gruppspel Substantiv liten serie inom vissa idrottsturneringar i t.ex. ishockey eller tennis där lagen eller spelarna indelas i mindre grupper som spelar med varandra varefter de bästa går vidare gruppspelsmatch Substantiv match som del av gruppspelet i en turnering grupptillhörighet Substantiv det att tillhöra en viss grupp grupptryck Substantiv människors, vanligen ungdomars, sociala tryck på varandra gruppträningsinstruktör Substantiv person som leder och instruerar fysiska träningspass i gruppform gruppverkan Substantiv en avbildning ⋅: G × S → S sådan att g1⋅(g2⋅s) = (g1g2)⋅s och 1G⋅s = s för varje g, g1, g2 ∈ G och s ∈ S gruppvåldtäkt Substantiv våldtäkt med fler än en förövare grusa Verb sprida ut grus, vanligen över en väg grusbacke Substantiv backe täckt med grus grusbil Substantiv lastbil för grustransport grusgrop Substantiv grop där man tar grus grusgång Substantiv gångväg (trädgårdsgång) som är belagd med grus (gårdsgrus) grusharpa Substantiv sil (som till formen liknar en harpa) för grus grushög Substantiv hög bestående av grus grusier Substantiv georgier, grusin, person från Georgien (Grusien) grusig Adjektiv som består av grus grusinsk Adjektiv georgisk, som hör till Grusien (Georgien) och grusinerna eller grusierna (georgierna) grusinska Substantiv georgiska språket grusnarv Substantiv en växtart (Arenaria humifusa) i familjen nejlikväxter (Caryophyllaceae); individ av denna art grusplan Substantiv (större) plant (mark)område som är belagt med grus grussluttning Substantiv sluttning täckt av grus grustag Substantiv naturfyndighet från vilken man hämtar grus grustransport Substantiv transport av grus grustrav Substantiv en art (Arabidopsis suecica) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten grustrav grusturnering Substantiv turnering som spelas på en grusplan grustäkt Substantiv plats där grus grävs upp grusvagn Substantiv godsvagn avsedd för transport av grus eller makadam gruvande Substantiv det att gruva gruvbolag Substantiv företag som bedriver gruvbrytning gruvbrytning Substantiv utvinning av mineraler i en gruva gruvdräng Substantiv manlig gruvarbetare gruvföretag Substantiv företag som ägnar sig åt gruvdrift gruvlig Adjektiv fasansfull, fruktansvärd, förfärlig, förskräcklig, hemsk, ohygglig, oroväckande, ryslig, skräckinjagande; avskyvärd, hisklig, gräslig, vederstygglig; otäck, obehaglig, oroande gruvlighet Substantiv det att vara gruvlig gruvligt Adverb på ett gruvligt sätt gruvolycka Substantiv olycka i en gruva gruvpiga Substantiv kvinnlig gruvarbetare gruvsam Adjektiv gruvlig gruvsamhälle Substantiv stad som anlagts nära en malmfyndighet gruvschakt Substantiv schakt (vertikal hålighet) i en gruva gruvstolpe Substantiv stötta mellan golv och tak i en gruva gruyere Substantiv en hård gul ost med ursprung i Gruyères, Schweiz och tillverkas i de fransktalande delarna av landet grymtning Substantiv det att grymta grymtoxe Substantiv ett långhårigt oxdjur (Bos grunniens) i familjen slidhornsdjur (Bovidae) som lever i trakterna av Himalaya; individ av denna art grynig Adjektiv som är i små bitar grynighet Substantiv det att vara grynig gryningsräd Substantiv en razzia som sker mot ett företag tidigt på morgonen grynna Substantiv litet undervattensgrund, undervattensklippa grynpipig Adjektiv vars textur har relativt många men små håligheter (pipor) grynvälling Substantiv välling av gryn, en billig maträtt gryt Substantiv en bohåla för en räv eller en grävling grytbit Substantiv skuren bit av kött, ofta av nöt eller lamm, främst avsedd för långkok och gryträtter grytlapp Substantiv lapp som ska skydda händerna vid hantering av heta kokkärl grytlock Substantiv lock avsett för att försluta en gryta; ibland även om lock för andra kokkärl grytsten Substantiv det samma som täljsten; en mjuk stenart som kan urholkas till grytor gräda Verb gråta gräddande Substantiv det att grädda gräddbulle Substantiv skumboll gräddfil Substantiv syrad grädde gräddfilssås Substantiv sås med gräddfil som bas gräddfärgad Adjektiv med samma färg som grädde gräddgul Adjektiv som har en färg mellan gul och vit gräddhylla Substantiv eftertraktat bostadsområde gräddig Adjektiv som har en konsistens som av grädde gräddkanna Substantiv litet kärl för att servera grädde till kaffe gräddklick Substantiv klimp av grädde gräddkola Substantiv slags kola gräddning Substantiv det att grädda gräddost Substantiv mild ost med minst 60 % fett i torrsubstans gräddsnipa Substantiv liten tillbringare för grädde att hälla i kaffet, vanligen av porslin gräddsnäcka Substantiv tillbringare för servering av grädde gräddsätta Verb separera grädde och mjölk gräddsättning Substantiv det att låta mjölk gräddsättas, processen att låta mjölk stå stilla så att grädden avsätter sig på ytan gräddsås Substantiv sås (brunsås) som innehåller grädde; vanlig till köttbullar gräddtårta Substantiv tårta (dessert) med vispad grädde spritsad utanpå och som (vanligen) helt täcker tårtans övriga innehåll gräddvit Adjektiv som har samma färg som grädde; vit med gulaktig nyans:   gräfta Substantiv sorts hacka grälaktig Adjektiv som gärna grälar grälaktighet Substantiv det att vara grälaktig grälig Adjektiv som gillar att gräla grälighet Substantiv det att vara grälig gräll Adjektiv bjärt; skrikande (i färg) grälsjuk Adjektiv som tenderar att lätt börja gräla grälsjuka Substantiv egenskap att vara sjuklig stridslysten grämelse Substantiv känsla av varaktig sorg, vanligen förbunden med förargelse gränsande Substantiv det att gränsa gränsbevakning Substantiv övervakning för att kontrollera en nations gränser gränsbo Substantiv person som bor nära en gräns (mellan länder) gränsdragning Substantiv det att dra en gräns (mellan två eller flera ting); tillfälle då man drar en gräns gränsfall Substantiv fall som står på gränsen mellan två kategorier gränsgångare Substantiv person som bor i ett land och jobbar i ett annat, angränsande, land gränskontroll Substantiv verksamhet som bedriver kontroll av persontrafik, djurtransport och handel över statsgräns; en kontroll av gränstrafik gränskränkning Substantiv överträdelse av gränsen mellan stater utan lov gränsle Adverb med ett ben på vardera sidan av något gränslinje Substantiv en av de fyra linjer som omger spelplanen gränslöshet Substantiv det att vara gränslös gränslöst Adverb på ett gränslöst sätt gränsmark Substantiv område intill gräns gränsnytta Substantiv nytta (vinst) av en förändring på marginalen gränsområde Substantiv områden på båda sidor av en statsgräns gränspendlare Substantiv person som bor i ett land och jobbar i ett annat, angränsande, land gränspostering Substantiv postering vid en gräns (mellan två länder) gränsstad Substantiv stad belägen nära en landsgräns gränssten Substantiv sten som markerar gränsens förlopp gränsstolpe Substantiv stolpe som markerar gränsen gränstrafik Substantiv trafik som går över en statsgräns gränsvakt Substantiv gränsbevakning; verksamheten att bevaka en gräns och den personal som utför detta gränsvärde Substantiv per någon regel eller lag definierat värde som inte bör underskridas eller överskridas, för att något ska godkännas, eller något ska hända eller inte hända, eller dylikt gränsövergång Substantiv passage av landsgräns gräsa Verb beta, gå på bete gräsand Substantiv en art (Anas platyrhynchos) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten gräsand gräsande Adjektiv som gräsar gräsandshane Substantiv hona av fågelarten gräsand gräsandshona Substantiv hona av fågelarten gräsand gräsbevuxen Adjektiv bevuxen med gräs gräselefant Substantiv (Euthrix potatoria), fjäril i familjen ädelspinnare gräsfläck Substantiv fläck, exempelvis på tyg, orsakad av gräs gräsfrö Substantiv frö till gräs gräshoppsångare Substantiv en art (Locustella naevia) inom fågelfamiljen gräsfåglar (Megaluridae); individ av arten gräshoppsångare gräshumla Substantiv en art (Bombus ruderarius) inom släktet humlor (Bombus); individ av arten gräshumla gräslighet Substantiv det att vara gräslig gräslök Substantiv en art i familjen liljeväxter med en liten lökväxt som påminner om gräs gräslökssås Substantiv sås där gräslök är en huvudingrediens gräsordningen Substantiv en ordning (Poales) växter som bland annat omfattar familjen gräs (Poaceae) gräsplan Substantiv (anlagd) större plan yta täckt med (kortklippt) gräs gräsplätt Substantiv mindre gräsmatta; en (liten) i huvudsak gräsbevuxen yta; en gräsbevuxen plätt gräsrot Substantiv enkelt folk (ofta i motsats till de styrande) gräsrotsfinansiering Substantiv finansiering av ett projekt genom att vädja om bidrag från allmänheten grässtrand Substantiv strandområde som mestadels är täckt av gräs grässvål Substantiv gräs tillsammans med det översta, rotfyllda jordlagret grästorv Substantiv det översta, med rötter fyllda jordlagret av gräs grästrimmer Substantiv apparat använd för att trimma gräsmattor grästuva Substantiv tuva av något slags gräs gräsvall Substantiv åker främst besådd med gräs för produktion av bete eller foder gräsväxter Substantiv växter i gräsordningen (Poales) som bland annat omfattar familjen gräs (Poaceae) gräsyta Substantiv gräsbevuxen yta gräsätande Adjektiv som har en kost bestående av (främst eller enbart) gräs grätten Adjektiv kräsen, fordrande, krävande grättenhet Substantiv det att vara grätten grävd Adjektiv tillkommen genom grävning grävlinggryt Substantiv gryt som bebos av grävlingar grävlingsgryt Substantiv håligheter i marken som grävts av grävlingar för att användas som boplats (ofta med flera ut- och ingångar och karaktäristiskt stökiga) grävlingsjakt Substantiv jakt på grävling grävmaskin Substantiv typ av anläggningsmaskin som används för grävarbeten och rivningsuppdrag grävmaskinist Substantiv person som arbetar med en grävmaskin grävning Substantiv det att gräva grävsajt Substantiv sajt (webbplats) för grävande journalistik grävskopa Substantiv skopa till grävmaskin gråaktig Adjektiv grå till viss grad; som har en ton eller skiftning som liknar eller inkluderar färgen grå gråal Substantiv en art (Alnus incana) inom växtfamiljen björkväxter (Betulaceae); individ av arten gråal gråben Substantiv vargen gråberg Substantiv benämningen på inte malmförande bergart vid gruva gråbinka Substantiv en art (Erigeron acer) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gråbinka gråblå Adjektiv blå med skiftningar av grått gråbo Substantiv en art (Artemisia vulgaris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gråbo gråbrun Adjektiv brun med skiftningar av grått gråbröstad Adjektiv som har en grå färg på bröstet grådask Substantiv det att vara grådaskig grådaskig Adjektiv smutsigt grå grådaskighet Substantiv det att vara grådaskig grådraba Substantiv en art (Draba incana) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten grådraba grådådra Substantiv en art (Alyssum alyssoides) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten grådådra gråfalk Substantiv en fågelart (Falco hypoleucos) inom familjen falkar (Falconidae); individ av denna art gråfibbla Substantiv en art (Pilosella officinarum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gråfibbla grågam Substantiv en fågelart (Aegypius monachus) inom familjen hökartade rovfåglar; exemplar av denna art grågrön Adjektiv grön med skiftningar av grått grågås Substantiv en art (Anser anser) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten grågås gråhakedopping Substantiv en art (Podiceps grisegena) inom fågelfamiljen doppingar (Podicipedidae); individ av arten gråhakedopping gråhalsad Adjektiv som har en grå hals gråhet Substantiv det att vara grå gråhuvad Adjektiv som har ett grått huvud gråhäger Substantiv en art (Ardea cinerea) inom fågelfamiljen hägrar (Ardeidae); individ av arten gråhäger gråhårsman Substantiv gammal man, man med grått hår gråhök Substantiv fågel i familjen hökar (Accipiter novaehollandiae) gråkindad Adjektiv som har en grå färg på kinden grålira Substantiv en art (Puffinus griseus) inom fågelfamiljen stormfåglar (Procellariidae); individ av arten grålira gråmålad Adjektiv målad i grå färg gråna Verb bli grå, få en gråare färg grånande Substantiv det att gråna grånnåsmor Substantiv ett farligt skogsrå gråpapper Substantiv en sorts grovt, grått, fluffigt papper; användbart för att suga upp fukt grårandig Adjektiv som har gråa ränder gråräv Substantiv en däggdjursart (Urocyon cinereoargenteus) inom familjen hunddjur (Canidae) gråsej Substantiv en stor torskliknande fisk (Pollachius virens) som kan bli upp till 130 cm lång, väga upp till 32 kg och finns bl.a. på västkusten och i Nordsjön gråsenap Substantiv en art (Hirschfeldia incana) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten gråsenap gråsiska Substantiv en art (Acanthis flammea) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten gråsiska gråskala Substantiv färgskala bestående av nyanser av grått (d.v.s. färger med mättnad lika med noll) gråskägg Substantiv gammal man med grått skägg gråskäggig Adjektiv med helt eller delvis grått skägg gråsparv Substantiv en art (Passer domesticus) inom fågelfamiljen sparvfinkar (Passeridae); individ av arten gråsparv gråspett Substantiv en art (Picus canus) inom fågelfamiljen hackspettar (Picidae); individ av arten gråspett gråsprängd Adjektiv med inslag av olika gråa färgtoner gråstarr Substantiv en växtart (Carex canescens) inom släktet starrar (Carex) och familjen halvgräs (Cyperaceae) gråstarrsoperation Substantiv kirurgisk ögonoperation för att behandla grå starr gråsten Substantiv bergart med gråaktig färg (som gnejs eller granit) gråstensmur Substantiv mur tillverkad av gråsten gråstrimmig Adjektiv som har gråa strimmor gråstrupig Adjektiv som har en grå färg på strupen gråsugga Substantiv ett slags djur som bildar en taxonomisk ordning som kallas Isopoda tillhörande understammen kräftdjur (Crustacea); individ av djur inom denna ordning gråsuggekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Pelecyphora aselliformis gråsäl Substantiv en sälart (Halichoerus grypus) som lever längs Europas, Sibiriens och Nordamerikas kuster; individ av denna art gråsälg Substantiv en underart (Salix caprea ssp. sphacelata) till trädslaget sälg; individ av underarten gråsälg gråt Substantiv handlingen att gråta, ibland även om klagan eller jämmer gråtanfall Substantiv synonym till gråtattack gråtattack Substantiv kort period av intensivt gråtande gråterska Substantiv kvinnlig gråtare gråtmild Adjektiv som har lätt att börja gråta, alltför känslosam gråtmildhet Substantiv det att vara gråtmild gråtrut Substantiv en art (Larus argentatus) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten gråtrut gråvarg Substantiv specifikt namn för arten varg, ulv (Canis lupus), dock ej den domesticerade underarten hund (Canis lupus familiaris) gråvatten Substantiv grått vatten gråverk Substantiv (pälsverk av) ekorrens vinterpäls gråvide Substantiv ett buskslag (Salix cinerea) i släktet viden gråvingad Adjektiv som har en grå färg på vingarna gråvädersstämning Substantiv stämning av grått, duskigt väder; stämning som är dyster, tråkig, trumpen eller ledsam gråzonig Adjektiv som har gråzoner gråögd Adjektiv som har grå färg på ögonen gröe Substantiv någon av gräsarterna i växtsläktet gröen (Poa) i växtfamiljen gräs (Poaceae); individ av dessa arter grönaktig Adjektiv grön till viss grad; som har en ton eller skiftning som liknar eller inkluderar färgen grön grönamarant Substantiv en art (Amaranthus hybridus) inom växtfamiljen amarantväxter (Amaranthaceae); individ av arten grönamarant grönbena Substantiv en art (Tringa glareola) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten grönbena grönblå Adjektiv blå med nyanser av grönt grönbröstad Adjektiv som har en grön färg på bröstet grönfibbla Substantiv en art (Crepis capillaris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten grönfibbla grönfink Substantiv en art (Carduelis chloris) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten grönfink grönfärga Verb ge en grön färg (åt något) grönhalsad Adjektiv som har en grön hals grönhet Substantiv det att vara grön grönhuvad Adjektiv som har ett grönt huvud (hjässa) grönkattfot Substantiv en art (Antennaria porsildii) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten grönkattfot grönkindad Adjektiv som har en grön färg på kinden grönklädd Adjektiv som (mestadels eller uteslutande) har gröna kläder på sig grönkläder Substantiv militär uniform grönkulla Substantiv arten Dactylorhiza viridis (tidigare: Coeloglossum viride) i familjen orkidéer (Orchidaceae) grönkålsoppa Substantiv soppa med grönkål som huvudingrediens grönköpingsmässig Adjektiv som är karakteristisk för Grönköping; inskränkt, småsint, tråkig grönlandshund Substantiv en hundras från Grönland som räknas till polarhundarna; individ av denna ras grönlandstorsk Substantiv en fiskart (Gadus ogac) inom familjen torskfiskar (Gadidae); individ av denna art grönlandsval Substantiv en däggdjursart (Balaena mysticetus) inom familjen rätvalar (Balaenidae); individ av denna art grönling Substantiv en fiskart (Barbatula barbatula) inom familjen grönlingsfiskar (Balitoridae); individ av denna art grönlingsfiskar Substantiv inom systematiken ett samlingsnamn för flera fiskfamiljer som omfattar minst 1 000 fiskarter fördelade över hundratalet släkten i Eurasien och Nordafrika; individer i någon av de tilhörande familjerna grönländare Substantiv invånare på Grönland grönländsk Adjektiv som rör Grönland, det grönländska språket eller folket grönländska Substantiv kvinna från Grönland grönlänning Substantiv invånare på Grönland grönmåla Verb måla i grön färg grönmålad Adjektiv målad i grön färg grönmögelost Substantiv dessertost med grönmögel (framför allt Penicillium roqueforti) grönområde Substantiv område i stad med växtlighet, t. ex. en park grönpannad Adjektiv som har en grön panna grönpeppar Substantiv frystorkade omogna bärliknande pepparfrukterna från pepparplantan grönpepparsås Substantiv sås tillagad på grönpeppar grönrandig Adjektiv som har gröna ränder grönsaksaffär Substantiv livsmedelsaffär som är specialiserad på att sälja grönsaker grönsaksbiff Substantiv vegetarisk biff grönsaksfack Substantiv avdelning belägen längst ner i ett kylskåp (avsedd för frukt och grönt) grönsakshandlare Substantiv person som till yrket säljer grönsaker grönsakskonserv Substantiv grönsaker som gjordes hållbar genom sterilisering grönsaksland Substantiv avgränsad odlingsmark för grönsaker grönsakssoppa Substantiv soppa, i vilken grönsaker är mycket viktiga ingredienser grönsiska Substantiv en art (Spinus spinus, tidigare: Carduelis spinus) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten grönsiska grönskära Substantiv en art (Bidens radiata) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten grönskära grönsten Substantiv äldre benämning på olika basiska magmatiska bergarter som användes flitigt att göra verktyg av under (den skandinaviska) stenåldern grönstrimmig Adjektiv som har gröna strimmor grönstrupig Adjektiv som har en grön färg på strupen grönsångare Substantiv en art (Phylloscopus sibilatrix) inom fågelfamiljen lövsångare (Phylloscopidae); individ av arten grönsångare grönvingad Adjektiv som har en grön färg på vingarna grönyta Substantiv mark (i en stad) där det växer grönt (gräsmatta, äng) grönyteskötsel Substantiv skötsel av grönytor, parkvård grönögd Adjektiv som har gröna ögon gröpa Verb gräva ur, urholka, göra fördjupning i gröpe Substantiv grovmalen säd (som foder) gröpning Substantiv det att gröpa grötaktig Adjektiv som liknar gröt grötig Adjektiv grötaktig, grötlik, smetig, degig, trögflytande grötighet Substantiv det att vara grötig grötigt Adverb rörigt; otydligt grötmyndig Adjektiv som beter sig överlägset och befallande; som orättmätigt gör sig viktig; stor i munnen grötmyndighet Substantiv det att vara grötmyndig grötomslag Substantiv omslag med varm gröt som läggs på en bula guadeloupespett Substantiv en fågelart (Melanerpes herminieri) i familjen hackspettar (Picidae); individ av denna art guadeloupier Substantiv invånare från franska ön Guadeloupe i Västindien; person med guadeloupisk härkomst guadeloupisk Adjektiv som rör Guadeloupe eller guadeloupierna, geografiskt, kulturellt eller språkligt guadeloupiska Substantiv kvinnlig invånare på Guadeloupe eller med guadeloupisk härkomst guames Substantiv invånare på Guam eller med guamesisk härkomst guamesisk Adjektiv som rör Guam eller dess befolkning guamesiska Substantiv kvinnlig invånare i Guam eller med guamesisk härkomst guan Substantiv individ ur fågelfamiljen trädhöns (Cracidae) guanaco Substantiv ett däggdjur (Lama guanicoe) i familjen kameldjur (Camelidae) som förekommer huvudsakligen i västra och södra Sydamerika guanche Substantiv invånare av det folk som levde på Kanarieöarna när spanjorerna upptäckte öarna guanidin Substantiv kemisk förening av kol, kväve och väte guanin Substantiv kvävebas i DNA och RNA guanosin Substantiv en nukleosid bestående av kvävebasen guanin och sockret ribos guanosindifosfat Substantiv en nukleosiddifosfat med kvävebasen guanin, sockret ribos och två fosforgrupper guanosinmonofosfat Substantiv en nukleotid med kvävebasen guanin, sockret ribos och en fosfatgrupp guanosintrifosfat Substantiv en nukleosidtrifosfat med kvävebasen guanin, sockret ribos och tre fosforgrupper guatemalan Substantiv person från Guatemala eller med guatemalansk härkomst guatemalansk Adjektiv som rör Guatemala eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt guatemalanska Substantiv kvinna från Guatemala eller som har guatemalansk härkomst guava Substantiv en växtart (Psidium guajava) i familjen myrtenväxter (Myrtaceae); individ av denna arten gubbaktig Adjektiv som beter sig som en gubbe gubbhuvudkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cephalocereus senilis gubbig Adjektiv som ser ut som eller beter sig som en gammal man (gubbe) gubbighet Substantiv det att vara gubbig gubbkeps Substantiv slags keps med en kropp som ser framåtdragen ut mot skärmen, vid vilken den antingen är fastsydd eller har ett knappfäste gubbröra Substantiv röra vanligen bestående av hackad ansjovis, kokt ägg, gräslök och dill, och ofta serverad på någon typ av bröd eller bakad potatis gubbs Substantiv lirare; grabb som del av ett grabbgäng gubbsjuk Adjektiv som har gubbsjuka gubbsjuka Substantiv äldre mäns (opassande) intresse för mycket yngre kvinnor eller flickor, vanligen ett symptom på medelålderskris gubbvälde Substantiv dominerande förekomst av (äldre) män (jämfört med kvinnor och yngre personer) /i maktpositioner/ gucka Verb gunga, vicka gudadryck Substantiv gudomlig dryck gudagrann Adjektiv himmelskt vacker, omåttligt grann (fin) gudahov Substantiv fornnordisk helgedom, helig plats eller tempel inom asatro gudakall Substantiv högre plikt eller livsuppgift hos en gudom gudaktig Adjektiv som har en stark religiös tro och beter sig därefter gudaktighet Substantiv det att vara gudaktig gudalik Adjektiv lik Gud, lik en gud gudalikt Adverb likt Gud, likt en gud gudasaga Substantiv saga om gudar, särskilt från forntiden gudaskymning Substantiv domedag, undergång gudasläkt Substantiv släkt av gudar hos polyteistiska religioner (samt de ättlingar som hävdas stamma från denna gudaskara) gudason Substantiv son till en gud gudastod Substantiv avgudabild; staty föreställande en gud gudasänd Adjektiv sänd från en gud eller gudar gudavärld Substantiv sammanfattande gemenskap av alla gudomar som räknas ingå i en viss polyteistisk religion gudbarn Substantiv barn i förhållande till sin gudfar eller gudmor gudda Interjektion en hälsningsfras; motsvarande riksvenska goddag gudfruktighet Substantiv det att vara gudfruktig gudförälder Substantiv person som tar på sig uppgiften att vara dopvittne och åtar sig ett särskilt ansvar som förebedjare och religiöst föredöme och vägledare för den som döps guding Substantiv hane av fågelarten ejder gudinnenamn Substantiv namn på en gudinna gudinog Adverb alldeles nog, säkerligen, säkert gudom Substantiv samlande beteckning för såväl personifierade som ej personifierade högre stående existenser eller väsen inom en religion gudomsgnista Substantiv gnista av gudomligt ursprung; gudomlig gåva i form av liv eller särskilda (konstnärliga) färdigheter; livsgnista gudomskraft Substantiv kraft av gudomligt slag gudomskälla Substantiv källa (ursprung) till det gudomliga gudsdom Substantiv prövning (t.ex. lottkastning, tvekamp, eldprov, vattenprov) som /genom Guds vilja/ bevisar den anklagades skuld eller oskuld gudsförgäten Adjektiv avlägsen, bortglömd (av Gud) gudsförnekelse Substantiv åskådning som förnekar existensen av en gud (eller av flera gudar) gudsnådelig Adjektiv from på ett hycklande sätt, tillgjort och överdrivet gudfruktig gudstjänstlig Adjektiv som hör till gudstjänsten gudstro Substantiv tro på gudar, speciellt Gud gudsövergiven Adjektiv som är eller tycks vara övergiven av Gud; som inte längre står under guds översyn guidebok Substantiv bok som innehåller tips och beskrivningar om resmål guidning Substantiv det att guida guinean Substantiv person från Guinea eller med guineansk härkomst guineanska Substantiv kvinnlig guinean guiro Substantiv gurka, latinamerikanskt rytminstrument gujarat Substantiv invånare i eller från den indiska delstaten Gujarat gujarati Substantiv ett indoariskt språk som talas i indiska delstaten Gujarat gujaratisk Adjektiv som rör den indiska delstaten Gujarat eller dess invånare gulaktig Adjektiv gul till viss grad; som har en ton eller skiftning som liknar eller inkluderar färgen gul gulaschsoppa Substantiv ungersk soppa kokad på kött och potatis gulbrynad Adjektiv som har ett gult streck vid ögat gulbröstad Adjektiv som har en gul färg på bröstet guldatom Substantiv en enskild atom av slaget guld, d.v.s. med 79 protoner (och lika många elektroner) guldbraxen Substantiv en fiskart och matfisk (Sparus aurata) inom familjen havsrudefiskar (Sparidae); individ av denna art guldbröllop Substantiv guldbröllop firas då man varit gift i 50 år guldchans Substantiv möjlighet att vinna guldmedalj (i något mästerskap eller liknande, t.ex. VM eller OS) eller (den statistiska) sannolikheten för detta gulddjävulstunga Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Ferocactus hamatacanthus gulden Substantiv benämning på den tidigare valutan i Nederländerna fram till år 2001 guldfeber Substantiv besatthet av guld guldfyndighet Substantiv förekomst av guld guldfärgad Adjektiv som har en guldgul färg guldgosse Substantiv pojke som är sina föräldrars favorit, även mer allmänt om manlig (söt) favorit guldgul Adjektiv gul färgnyans som vanligen honung har guldhalt Substantiv andel guld (i en blandning eller lösning) guldhamster Substantiv en art (Mesocricetus auratus) inom däggdjursfamiljen hamsterartade gnagare (Cricetidae); individ av arten guldhamster guldharar Substantiv en däggdjursfamilj (Dasyproctidae) inom ordningen gnagare (Rodentia) guldhare Substantiv en art (Dasyprocta leporina, syn. Dasyprocta aguti) av gnagare i släktet agutier (Dasyprocta) inom familjen guldharar (Dasyproctidae) guldhatt Substantiv guldfärgad hatt, ibland glittrig, används i vissa sporter när ett lag vunnit guld guldhjälm Substantiv guldfärgad hjälm, används i sport med hjälm när ett lag vunnit guld guldkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cleistocactus brookeae guldkalv Substantiv avgudabild i form av en gyllene kalv guldkant Substantiv kant /på föremål/ gjord av guld, innehållande guld, eller åtminstone i guldfärg guldkedja Substantiv smycken i form av en förgylld kedja guldkorn Substantiv liten bit av guld guldkörvel Substantiv en art (Chaerophyllum aureum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten guldkörvel guldlegering Substantiv blandning av guld med andra metaller, vanligtvis med silver guldletare Substantiv person som letar efter guld (i naturen) guldlänk Substantiv smycken i form av en förgylld kedja guldmakrill Substantiv en fiskart (Coryphaena hippurus) i familjen guldmakrillfiskar (Coryphaenidae); individ av denna art guldmedaljör Substantiv person som tagit guldmedalj guldomat Substantiv automat som växlar pengar till guldstycken guldopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia microdasys guldpeng Substantiv mynt av guld; används även om guldfärgade mynt av andra metaller guldpentafluorid Substantiv kemisk förening av guld och fluor guldplätera Verb plätera med guld guldpläterad Adjektiv överdragen med en tunn beläggning av (pläterad med) guld guldpläterande Adjektiv som guldpläterar guldplätering Substantiv överdragning med ett tunt skikt av (plätering med) guld guldram Substantiv ram, antingen målad med guldfärg eller förgylld med bladguld guldreserv Substantiv guld som en centralbank har för att stödja inhemsk kreditexpansion och täcka underskott i betalningsbalansen samt för att skydda valutan guldring Substantiv ring (i synnerhet som smycke) av guld guldrusch Substantiv fenomenet att lyckosökare under en viss tidsperiod flockar sig till en viss region som då ryktas hysa betydande mängder (naturligt förekommande) guld, var och en med förhoppning om att, i konkurrens med de andra, hitta g guldrush Substantiv variant av guldrusch guldschakal Substantiv en djurart (Canis aureus) inom familjen hunddjur (Canidae); exemplar av denna art guldsjöborrekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis haematantha guldskikt Substantiv tunt lager guld guldskimmer Substantiv skimrande ljus som består av eller påminner om reflektion av guld guldslant Substantiv slant av guld, guldmynt guldsmed Substantiv person som smider guld guldsmycke Substantiv smycke som är förgyllt eller är tillverkad av en guldlegering guldsnitt Substantiv med guld färgad yttre kant (snitt) av en bok (av dess rakt skurna sidor) guldsot Substantiv girighet guldsparid Substantiv en fiskart och matfisk (Sparus aurata) inom familjen havsrudefiskar (Sparidae); individ av denna art guldstiftsmaskros Substantiv en art (Taraxacum chrysostylum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten guldstiftsmaskros guldtand Substantiv löstand helt eller delvis klädd i guld som används vid ersättning för en skadad eller förlorad tand guldtia Substantiv svenskt tiokronorsmynt guldtrast Substantiv en art (Zoothera dauma) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten guldtrast guldvatten Substantiv växtnäringslösning bestående av urin utspädd i vatten guler Adjektiv gul gulesäck Substantiv blåsa som förser foster av vissa ryggradsdjur med näring gulgrå Adjektiv grå med skiftningar av gult gulgrön Adjektiv som har en färg mellan gul och grön, ljusgrön, som björklöv om våren gulhalsad Adjektiv som har en gul hals gulhet Substantiv det att vara gul gulhämpling Substantiv en art (Serinus serinus) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten gulhämpling gulkindad Adjektiv som har en gul färg på kinden gulkremla Substantiv en svampart (Russula claroflava), i släktet kremlor (Russula); exemplar av denna art gulkropp Substantiv det som återstår (corpus luteum) av den mogna dominanta follikeln i en äggstock efter ägglossningen gullborste Substantiv en art (Linosyris vulgaris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gullborste gulldraba Substantiv en art (Draba alpina) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten gulldraba gullhöna Substantiv nyckelpiga (i synnerhet om tvåprickig nyckelpiga eller sjuprickig nyckelpiga) gullighet Substantiv det att vara gullig gullis Substantiv gullig person gullkaragan Substantiv en art (Caragana aurantiaca) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten gullkaragan gullkrage Substantiv en art (Glebionis segetum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gullkrage gullranka Substantiv en växtart (Epipremnum aureum) i familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna växt gullregn Substantiv växt (buske, träd) av släktet Laburnum gullris Substantiv en art (Solidago virgaurea) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gullris gullrissläktet Substantiv släktet Solidago i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae) gullsolros Substantiv en art (Helianthus decapetalus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gullsolros gullstånds Substantiv en art (Jacobaea paludosa) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gullstånds gullsydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia leninghausii gullviva Substantiv växtarten Primula veris gullört Substantiv en art (Amsinckia micrantha) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten gullört gulmes Substantiv arten Machlolophus holsti i familjen mesar (Paridae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) gulmetall Substantiv guldfärgad kopparlegering gulmålad Adjektiv målad i gul färg gulmåra Substantiv en växtart (Galium verum) i familjen måreväxter (Rubiaceae); exemplar av denna art gulna Verb få en gulaktig färg gulnande Substantiv det att gulna gulnäbb Substantiv någon av de fågelarter som räknas till släktet gulnäbbar (Ceuthmochares); individ av dessa arter gulnäbbsintagning Substantiv nollning vid finländska universiteter gulnäckros Substantiv växt i gulnäckrossläktet (Nuphar) av sötvattenväxter (med rötterna i sjöbottnen och bladen och blommorna på vattenytan), i växtfamiljen näckrosväxter (Nymphaeaceae) gulpannad Adjektiv som har en gul panna gulrandig Adjektiv som har gula ränder gulsparv Substantiv en art (Emberiza citrinella) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten gulsparv gulsporre Substantiv en växtart (Linaria vulgaris) med gula kronblad inom familjen grobladsväxter (Plantaginaceae); exemplar av denna växt gulstrimmig Adjektiv som har gula strimmor gulstrupig Adjektiv som har en gul färg på strupen gulsvart Adjektiv gul och svart gult Substantiv gul färg; samma eller liknande färg som citroner eller solrosor har; färg som befinner sig mellan orange och grön i regnbågen; färg med frekvens 508...531 THz i det elektromagnetiska spektret; grundfärg i diverse färgsys gulvingad Adjektiv som har en gul färg på vingarna gulärla Substantiv en art (Motacilla flava) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten gulärla gummera Verb förse med gummi gummerad Adjektiv försedd med gummi gummerande Adjektiv som gummerar gummering Substantiv skikt av gummi eller gummilösning (som blir klibbig när den fuktas) gummiartad Adjektiv som liknar gummi gummiboll Substantiv (ofta liten, solid eller ihålig) boll i gummi (eller gummiliknande material), inte minst som leksak åt t.ex. barn eller hund; studsboll gummibröllop Substantiv bröllopsdag då paret varit gifta i 8 år gummibåt Substantiv (liten) uppblåsbar båt tillverkad i gummi gummig Adjektiv som liknar gummi gummimadrass Substantiv luftmadrass gummimaskros Substantiv maskros av arten Taraxacum kok-saghyz varur gummi kan utvinnas gummiparagraf Substantiv lagtext som kan tolkas godtyckligt gummislem Substantiv lösning av arabiskt gummi och (dubbelt så mycket) vatten gummisnodd Substantiv ringformat band i gummi som kan användas till att hålla ihop diverse föremål gummistövel Substantiv stövel gjord i gummiliknande material, oftast plast, avsedd att skydda en fot mot vatten, lera och andra "kletiga" substanser gummisudd Substantiv variant av suddgummi gummroll Substantiv variant av gumroll; roll som gumma gumroll Substantiv roll som gumma gumse Substantiv bagge gung Substantiv gungande rytm gungande Substantiv det att gunga gungbräde Substantiv lång bräda som är fäst på en bock i mitten som kan gungas upp och ned gungfly Substantiv torvmark som vilar på vatten eller gyttja gunghäst Substantiv leksak åt barn bestående av en häst på ett par böjda skenor som kan gunga fram och tillbaka gunnrum Substantiv officersmäss på fartyg gunrum Substantiv officersmäss på fartyg gunstig Adjektiv välvillig, gynnsam gunstlingsvälde Substantiv samhällssystem där makthavare otillbörligen gynnar sina gunstlingar guppa Verb röra sig upp och ner i små, regelbundna rörelser, särskilt flytande på en vätskas yta; följa vågornas rörelser upp och ner guppig Adjektiv full av gupp guppigt Adverb på ett guppigt sätt gura Verb mula; trycka upp snö i ansiktet på någon gurgel Substantiv ljud som uppstår när vatten flyter snabbt och ojämnt genom ett trångt utrymme gurgla Verb rensa munnen genom att luta huvudet bakåt och andas ut genom vatten eller annan vätska som hålls i bakre delen av munnen gurgling Substantiv det att gurgla gurkburk Substantiv burk (vanligen glasburk med plåtlock) innehållande gurka gurkburkslock Substantiv lock (vanligen i metall) till en gurkburk gurkmeja Substantiv smaklöst gult pulver som används som krydda för att ge maträtter en gulaktig färg, ofta inom indisk matlagning gurkskiva Substantiv (tunn) skiva av gurka (vanligen skuren vinkelrätt mot gurkans symmetrikurva så att skivan blivit mer eller mindre cirkulär) gurksoppa Substantiv soppa, i vilken gurka är en mycket viktigt ingrediens gurkstav Substantiv bit av gurka som har skivats på längden (för att ätas med dipp) gurksås Substantiv sås tillagad på gurka gurkväxter Substantiv en familj inom ordningen Cucurbitales gurkört Substantiv en art (Borago officinalis) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten gurkört guss Substantiv flicka, kvinna, tjej gustaviansk Adjektiv som har avseende på tiden då svenska kungarna Gustav III och Gustav IV levde, tiden under vilken de regerade (1771-1809), och de samhälleliga strömningarna inom konst och litteratur gutamål Substantiv dialekt av svenska som talas på Gotland gutemål Substantiv stavningsvariant av gutamål; dialekt som talas på Gotland gutnisk Adjektiv gotländsk gutniska Substantiv östnordisk dialekt som talas och har talats på Gotland (ofta om äldre tiders dialekt, i relation till modern gotländska) guttaperka Substantiv den intorkade mjölksaften från vissa träd på Ostindiska öarna guttural Adjektiv som har att göra med strupe eller struphuvud guvernement Substantiv förvaltningsområde, provins guvernörskap Substantiv det att vara guvernör guvernörsval Substantiv politiskt val av ämbetet guvernör guvet Interjektion uttryck för osäkerhet eller spekulation; när talaren vill uttrycka tvivel, undran eller att något är obestämt guyanan Substantiv person från Guyana eller med guyanansk härkomst guyanansk Adjektiv som rör Guyana eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt guyananska Substantiv kvinnlig invånare i Guyana eller med guyanansk härkomst guzz Substantiv tjej gyckel Substantiv lustigt och humoristiskt framträdande eller upptåg; skämt, skoj, drift gyckelspel Substantiv (historisk) föreställning med uppträdande av gycklare gyckla Verb roa eller underhålla gycklare Substantiv person som gycklar gycklarörn Substantiv (Terathopius ecaudatus) är en rovfågel gyckleri Substantiv det att gyckla gydja Substantiv hednisk prästinna gyllen Substantiv guldmynt gyllenblond Adjektiv varmt blond påminnande om guld gyllenbrun Adjektiv varmt brun påminnande om guld gyllenfikus Substantiv en växtart (Ficus aurea), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art gyllengul Adjektiv som har en djupt gul färg likt färgen av guld gyllenlack Substantiv en art (Erysimum cheiri) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten gyllenlack gyllensparv Substantiv en art (Emberiza aureola) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten gyllensparv gyllental Substantiv tal som anger ett års ordning i måncykeln (en nittonårscykel) gymkort Substantiv medlemskort till ett gym (ibland även med funktion av passerkort) gymma Verb utföra muskelstärkande övningar på ett gym gymmedlemskap Substantiv medlemskap vid ett visst gym eller gymkedja gymnasieelev Substantiv elev på gymnasieskola gymnasieklass Substantiv en klass i gymnasiet gymnasiekompetens Substantiv en kompetens man förvärvar sig genom gymnasieutbildning, kan krävas av arbetsgivare och för eftergymnasial utbildning gymnasielärare Substantiv lärare som arbetar på, eller som är speciellt utbildad för att arbeta på, gymnasieskola gymnasiemässa Substantiv mässa på vilken olika gymnasieskolor får visa upp sina program och erbjudanden (såsom datorer, extra hjälp och tysta miljöer) gymnasieskola Substantiv frivillig skolform för ungdomar som gått ut grundskolan; finns med olika inriktningar gymnasietid Substantiv den tid under vilken man studerar på gymnasium gymnasieungdom Substantiv ungdom i typisk gymnasieålder (ungefär 16–19 år); ungdom som går i gymnasieskola gymnasieutbildning Substantiv den utbildning som ges på gymnasieskola gymnasieämne Substantiv ämne som utgör en rubrik för gymnasieskolans undervisning gymnasifiera Verb göra något likt en gymnasieskola gymnasifierande Adjektiv som gymnasifierar gymnasifiering Substantiv det att något har blivit likt en gymnasieskola gymnasist Substantiv elev vid gymnasium gymnastikdirektör Substantiv person med avgångsexamen från Gymnastik- och idrottshögskolan eller motsvarande gymnastikförbund Substantiv sammanslutning (förbund) av gymnastikföreningar (i ett landskap eller land) gymnastikförening Substantiv förening för gymnastik gymnastiklärare Substantiv lärare som undervisar i gymnastik gymnastiklärarinna Substantiv lärarinna som undervisar i gymnastik gymnastikpedagog Substantiv lärare (pedagog) i gymnastik gymnastiksystem Substantiv system (metod, program) för gymnastik (bär vanligen namn av sin upphovsman) gymnastisera Verb utföra gymnastiska rörelser gymnastisk Adjektiv som rör gymnastik gymnastiskt Adverb medelst (eller på ett sätt påminnande om) gymnastik gymnosperm Substantiv nakenfröig växt gympalärare Substantiv gymnastiklärare, lärare i gympa (gymnastik) gympasal Substantiv gymnastiksal gymråtta Substantiv person som lägger ovanligt eller dåraktigt mycket tid på att träna på gym gymägare Substantiv person som äger ett gym gynefil Adjektiv som älskar eller attraheras av kvinnor eller femininitet gynekologisk Adjektiv som rör gynekologi gynekomasti Substantiv brösttillväxt hos man gynmottagning Substantiv gynekologmottagning gynnande Substantiv det att gynna gynnsamhet Substantiv det att vara gynnsam gynofobi Substantiv rädsla för kvinnor gynstol Substantiv stol som används vid gynundersökningar gyoza Substantiv traditionell japansk maträtt av fyllda degknyten gyro Substantiv en sorts hastigt roterande snurra som oberoende av sitt eget läge visar mot samma punkt på stjärnhimlen gyros Substantiv grekisk maträtt gyrosrulle Substantiv större gyros som omges av en ihoprullad pizzabotten eller pitabröd gyrus Substantiv en fåra på hjärnbarken gytter Substantiv myller, förvirrande mönster gyttjebrottning Substantiv typ av brottning som utövas på underlag av gyttja gyttjepöl Substantiv pöl av gyttja gyttjig Adjektiv som till stor del består av gyttja gyttrig Adjektiv rörig, hopvräkt, utan ordning gyttrighet Substantiv det att vara gyttrig gyttring Substantiv (statisk) tät och oorganiserad ansamling av ting, koncept eller individer gäck Substantiv det att gäcka; gäckeri gäckas Verb retas, vara spydig, driva gäck med gäckeri Substantiv det att gäcka; gäck gäcksamhet Substantiv det att vara gäcksam gädda Substantiv en art (Esox lucius) inom fiskfamiljen gäddor (Esoxidae); individ av arten gädda gäddbett Substantiv (resultatet av ett) bett från en gädda gäddfiske Substantiv fiske av gädda gäddhäng Substantiv hängande hud på överarmens undersida, som oftare förekommer hos kvinnor än män gälbgjutare Substantiv tillverkare av arbeten i gul metall (särsk mässing) gäld Substantiv skuld i pengar gälda Verb betala gäldenär Substantiv den som är skyldig någon något, i synnerhet pengar men även föremål eller tjänst gäldfängelse Substantiv häkte för människor som inte kunde betala sina skulder gäldstuga Substantiv häkte för människor som inte kunde betala sina skulder gälisk Adjektiv som rör gälerna gäliska Substantiv skotsk gäliska gälisktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala gäliska gäll Adjektiv hög(ljudd), genomträngande, skarpt (ljud) med hög frekvens; modernt ofta om ton som ligger högt på tonskalan; förr även allmännare: ljudlig, kraftigt ljudande eller klingande, dånande; även högröstad gällivarehäng Substantiv byxbak som hänger på ett uppseendeväckande sätt. gämmå Verb gömma gängel Substantiv en art (Galinsoga parviflora) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten gängel gängkriminalitet Substantiv kriminalitet utövad av gäng gängkriminell Adjektiv som rör gängkriminalitet eller tillhör ett kriminellt gäng gängledare Substantiv person som bestämmer över och/eller handleder en grupp av individer (ett "gäng") gänglig Adjektiv lång och smal, som ofta också är ostadig i hållning och rörelser gänglighet Substantiv det att vara gänglig gängning Substantiv det att gänga gängse Adjektiv allmän, vedertagen; allmänt rådande gängstång Substantiv cylindrisk stång oftast av järn med gänga på utsidan vid båda ändorna eller utmed hela längden; lång skruv utan huvud gängtapp Substantiv skärande verktyg som används för att skapa invändiga gängor i ett förborrat hål gängtejp Substantiv band (tejp) av teflon (PTFE, plast) för att täta rörgänga gänguppgörelse Substantiv våldsam sammandrabbning som involverar ett eller fler kriminella gäng gängvåld Substantiv våld som utövas av kriminella gäng gära Verb göra gärd Substantiv extra skatt; förlaga, pålaga gärda Verb bygga inhägnad gärde Substantiv gärdsgård gärdesgård Substantiv variant av gärdsgård gärdsgård Substantiv stängsel gjort av naturmaterial, oftast av hopfogade störar men även av stenar gärdsmyg Substantiv en art (Troglodytes troglodytes) inom fågelfamiljen gärdsmygar (Troglodytidae); individ av arten gärdsmyg gäri Substantiv tjej, brud gärningskvinna Substantiv kvinna som gjort sig skyldig till någon brottslig gärning gärningsort Substantiv ort där viss gärning begåtts, särskilt om brott gärningsperson Substantiv person som gjort sig skyldig till en brottslig gärning gärs Substantiv en art (Gymnocephalus cernuus) inom fiskfamiljen abborrfiskar (Percidae); individ av arten gärs gäspa Verb (om djur) öppna munnen fullständigt och andas in (vanligtvis på grund av trötthet) gäspande Substantiv det att gäspa gäspning Substantiv det att gäspa gässling Substantiv unge till gås gästa Verb vara gäst hos någon eller på något ställe; besöka en plats och vistas där viss tid gästabud Substantiv fest med många inbjudna gästarbetare Substantiv utländsk arbetskraft gästartist Substantiv artist som gästar vid en tillställning gästbok Substantiv bok med ursprungligen tomma blad, utplacerad på något turistmål, hotell, värdshus eller liknande, där gäster kan skriva in personliga hälsningar gästdomare Substantiv person som (blivit inbjuden att) tillfälligt utgöra en del av jury eller som tillfälligt givits funktionen att bedöma något gästfri Adjektiv gästvänlig, inbjudande, välkomnande gästfritt Adverb välkomnande, inbjudande gästföreläsa Verb hålla en föreläsning vid en institution (eller liknande) som man vanligtvis inte arbetar på, d.v.s. hålla en gästföreläsning gästföreläsare Substantiv person som håller en föreläsning vid en institution som personen vanligtvis inte arbetar på, d.v.s. person som gästföreläser (håller en gästföreläsning) gästföreläsning Substantiv föreläsning som hålls vid en institution (eller liknande) av en inbjuden gäst (gästföreläsare), som inte (vanligtvis) arbetar på institutionen gästgivare Substantiv person som äger och driver ett gästgiveri gästgivargård Substantiv värdshus gästgiveri Substantiv byggnad där det erbjuds mat, dryck och ibland sovplats för gäster gästhamn Substantiv hamn med båtplatser för tillfälligt besökande fritidsbåtar gästlig Adjektiv Att sinnesstämningen och utförandet är vänlig för gäster. gästrike Substantiv person från, eller bosatt i Gästrikland gästrikländsk Adjektiv som kommer ifrån, är belägen i, eller på annat sätt kopplas till Gästrikland gästriklänning Substantiv person från Gästrikland gästspel Substantiv besök av teatersällskap från annat håll; tillfälligt framträdande av en skådespelare eller en sångare gästvänlig Adjektiv som tycker om att ha gäster gät Substantiv slipstensämne gäta Verb sköta (vårda, upprätthålla), passa (iaktta, observera; förvara), vakta (bevaka, ge akt på, akta) gäv Adjektiv ypperlig, förträfflig, utmärkt gåfotboll Substantiv fotboll där spelarna går och skjuter låga bollar; som terapi för pensionärer gågata Substantiv gata tillåten endast för gångtrafik och (med vissa restriktioner) fordonstrafik i gånghastighet (högst cirka 7 km/tim) gåmmål Adjektiv gammal gångande Substantiv det att gånga gångare Substantiv person som går (i trafiken), fotgängare, vandrare gångart Substantiv fyrfota djurs sätt att gå eller röra sig gångbana Substantiv bana eller väg, ofta belägen på en trottoar, påbjuden för gående att färdas på gångbar Adjektiv som är i allmänt bruk; användbar i praktiken gångbarhet Substantiv det att vara gångbar gångbro Substantiv bro för fotgängare (med gångbana) gånger Preposition multiplicerad med gångertabell Substantiv multiplikationstabell gångertecken Substantiv symbol för att indikera multiplikation (som × eller ∙) gånggrift Substantiv sorts megalitgrav som består av stora stenblock vilka är ställda så att de bildar en gravkammare och en tvärställd gång som leder fram till kammaren gångjärnsled Substantiv synovialled mellan två ben i kroppen där det ena benet har än ände som en konkav cylinder och det mötande benet som en konvex cylinder, t.ex. armbågsleden gångled Substantiv ledgång gångra Verb multiplicera gångsport Substantiv sport som går ut på att gå en sträcka så fort som möjligt, utan att börja springa gångstav Substantiv stav som används vid stavgång gångstig Substantiv stig avsedd för eller brukad av fotgängare gångtunnel Substantiv tunnel åt gående för passage under ett järnvägsspår eller en (högtrafikerad) väg gångtur Substantiv promenad, spatsertur gångväg Substantiv (vanligtvis mindre) väg, ofta belägen på en trottoar, avsedd för gående att färdas på gåpåare Substantiv (alltför) påstridig person gåpåig Adjektiv som är utmärkande för en gåpåare; som energiskt och hänsynslöst går på med sitt; fräck och framfusig gårdare Substantiv anhängare till idrottsklubben Djurgårdens IF gårdfarihandlare Substantiv kringvandrande försäljare av mindre varor, dörrknackare, dörrförsäljare; något nyare benämning på nasare gårdsbutik Substantiv butik i anslutning till en bondgård gårdsfest Substantiv fest på en gård arrangerad av de boende i närområdet, eller till exempel av en bostadsrättsförening gårdsfolk Substantiv personer som bor eller arbetar på en bondgård, till exempel ägare och anställda gårdsförsäljning Substantiv försäljning av livsmedel till konsument på den bondgård där varorna produceras (kontroversiellt rörande alkohol) gårdsgrus Substantiv grus av standardiserad storlek (cirka 8–16 mm) för grusgångar och gårdsplaner gårdshus Substantiv bostadshus som ligger inne på gård gårdsnamn Substantiv namn på en gård gårdsorm Substantiv orm som lever intill någons hus eller ladugård och som i folktron ansågs kunna ge lycka med boskap och beskydda gården från faror om den behandlades väl gårdspump Substantiv pump för vatten vid en brunn på gården gårdstomt Substantiv tomt tillhörande en gård gårdstomte Substantiv tomte/vätte som antas leva inom huset eller runt gården och övervaka så att den sköts ordentligt gårdsträd Substantiv träd som står på en central plats på en gård gårdsverk Substantiv vindkraftverk för en gård; totalhöjd 20–50 meter, större än ett miniverk gårkväll Substantiv kväll som föregår dagens datum gåsapåg Substantiv dräng som vallar gäss gåsbröst Substantiv stycke från bröstet av en gås (ofta ansett som den finaste delen av köttet) gåse Substantiv gåshanne gåsfjäder Substantiv fjäder från en gås gåsfotsaralia Substantiv en växtart (Trevesia palmata) inom familjen araliaväxter (Araliaceae); exemplar av denna art gåsgam Substantiv en art (Gyps fulvus) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten gåsgam gåsjakt Substantiv jakt på gås gåskarl Substantiv tamgås av hankön gåslevermousse Substantiv mousserad gåslever gåsleverpastej Substantiv pastej gjord på gåslever gåsmarsch Substantiv det att en mängd personer går (promenerar) en och en i rad efter varandra gåstol Substantiv gånghjälpmedel för sjuka eller handikappade gåsägg Substantiv ägg av gås gåsört Substantiv en krypande flerårig växtart (Argentina anserina ) i familjen rosväxter (Rosaceae); exemplar av denna ört gåtaktig Adjektiv som påminner om gåtor; svårtolkad, mystisk gåtfullhet Substantiv det att vara gåtfull; något som är gåtfullt gåtlik Adjektiv som liknar en gåta, som om det vore en gåta; svårtolkad, mystisk gåvoskatt Substantiv skatt på gåva mellan personer; avskaffad 2004 i Sverige gåvotagare Substantiv person som tar emot en gåva gåvoträl Substantiv person som ger sig själv som träl (slav som gåva; i utbyte mot mat och husrum) gödande Substantiv det att göda gödkalv Substantiv kalv som föds upp enbart för att slaktas gödning Substantiv det att sprida gödsel gödningsämne Substantiv produkt som används vid trädgårdsarbete och jordbruk som födoämne för växter gödselmedel Substantiv medel att gödsla med gödselspridare Substantiv jordbruksmaskin med vars hjälp gödsel fördelas på åker gödselstack Substantiv hög med spillning, vanligen från tamboskap, som används till gödsling av åkrar gödsla Verb lägga ut ämne på mark som har odlats eller ska odlas för att grödorna ska växa bättre gödslande Adjektiv som gödslar gödsling Substantiv användning av gödsel göingeget Substantiv en svensk lantras av get med ursprung i Göingebygden; individ av denna ras göjeblot Substantiv blot (offerrit) firat under göjemånad gökbo Substantiv fågelbo använt av gökar gökdårad Adjektiv som på fastande mage fått höra göken (gökuret) och därigenom enligt folktron blivit förhäxad; utvidgat: lurad av göken göktyta Substantiv en art (Jynx torquilla) inom fågelfamiljen hackspettar (Picidae); individ av arten göktyta göktyteholk Substantiv holk avsedd att användas av göktytor gökur Substantiv mekaniskt pendelur som efterliknar en banvaktstuga i Schwarzwald gökägg Substantiv ägg från en gök gökärt Substantiv en växtart (Lathyrus linifolius) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art göl Substantiv liten träskartad sjö eller vattensamling göling Substantiv ett tåg igenom ett fast enkelt block för att hissa någonting med gömfröig Adjektiv vars frö är omslutet av en frukt; som har att göra med blommande växter gömmande Substantiv det att gömma gömme Substantiv plats som används för att gömma något gömsle Substantiv gömställe, gömme göpa Substantiv variant av göpe göpe Substantiv lodjur; ett släkte av kattdjur görande Substantiv det att göra görare Substantiv varelse som utför viss handling görbar Adjektiv som går att förverkliga, praktisk, nyttig görbra Adjektiv mycket bra gördla Verb förse med gördel görelse Substantiv det att göra något görrolig Adjektiv mycket rolig görtjock Adjektiv mycket tjock görtörstig Adjektiv mycket törstig gös Substantiv en art (Sander lucioperca) inom fiskfamiljen abborrfiskar (Percidae); individ av arten gös gössoppa Substantiv soppa, i vilken gös är en mycket viktigt ingrediens gösstake Substantiv stång i förstäven på ett fartyg varpå gösen förs göt Substantiv ett stycke gjuten metall avsedd för vidare bearbetning; gjutstycke götagardist Substantiv soldat tjänstgörande vid Göta livgarde göte Substantiv variant av göt; individ av en nordgermansk folkgrupp göteborgare Substantiv person som är bosatt, eller har sitt ursprung, i staden Göteborg göteborgsk Adjektiv som har samband med Göteborg göteborgska Substantiv någon dialekt av svenska som talas i Göteborgsområdet göticism Substantiv en huvudsakligen svensk kulturell, patriotisk rörelse som anknöt till Nordens forntid som utvecklades i början av 1800-talet göticistisk Adjektiv som präglas av eller berör göticismen götisk Adjektiv som rör göticism gött Adverb väl, bra, gott göttaste Adjektiv superlativ av gött göttig Adjektiv som väcker lustfylld (och syndig) nyfikenhet eller tillfredsställer ett begär efter något sensationellt, underhållande eller lättsmält (skvaller) habanera Substantiv en kubansk dans och musik habanero Substantiv typ av chilifrukt habegär Substantiv starkt begär att äga habibi Substantiv älskling, min älskade habil Adjektiv skicklig habilitera Verb göra habil habilitering Substantiv insatser till en person som har en medfödd funktionsnedsättning eller som tidigt i livet har fått en funktionsnedsättning habilitet Substantiv det att vara habil habitat Substantiv lokal eller utbredningsområde för taxon inom djur- och växtriket habitatfragmentering Substantiv förändring av landskapet genom bygge av vägar och annat som medför att förhandenvarande habitat blir mindre och uppdelade i isolerade bitar tills de slutar fylla sin funktion habitualis Substantiv ett grammatiskt tempus som syftar på hur regelbundet en handling utförs habituell Adjektiv vanemässig, vanlig habituellt Adverb av vana habitus Substantiv hållning, yttre skick habrovink Substantiv variant av abrovink habrovinkel Substantiv variant av abrovink habrovinsch Substantiv variant av abrovink habsburgare Substantiv medlem av ätten Habsburg (som bland annat styrde Österrike) habsburgsk Adjektiv som har att göra med ätten Habsburg (som bland annat styrde Österrike) hachis Substantiv hackat kött i sås, ragu hackande Substantiv det att hacka hackathon Substantiv tävling i programmering (hacking), arrangerad som ett evenemang hackbräde Substantiv ett stränginstrument liknande en cittra, utvecklat ur musikinstrumentet psaltare hackig Adjektiv ojämn, knagglig hackighet Substantiv det att vara hackig hackigt Adverb på ett hackigt sätt hackkyckling Substantiv den minsta kycklingen i en kull, som ofta blir hackad till döds av de andra i kullen hackordning Substantiv rangordning av djur som lever i flock, ursprungligen om höns; används också humoristiskt om mänskliga beteenden hacksilver Substantiv bitsilver, omyntat silver, silver i lösvikt (som stänger, ringar, småbitar) hackspettar Substantiv en fågelfamilj (Picidae) inom ordningen hackspettartade fåglar (Piciformes) hadeikum Substantiv den äldsta eonen som varade i 537 miljoner år, med början för 4 567 miljoner år sedan, vid jordens tillblivelse, fram till för 4 030 miljoner år sedan hadeisk Adjektiv som rör eller tillhör eonen hadeikum hadith Substantiv kort berättelse om profeten Muhammeds handlingar eller uttalanden i en given situation hadron Substantiv partikel som är uppbyggd av kvarkar haffla Verb festa hafnium Substantiv ett grundämne med atomnummer 72, atommassa 178 och symbolen Hf hafs Substantiv det att hafsa hafsa Verb slarva; skynda för mycket med något och därigenom göra ett sämre arbete med det hafsande Adjektiv som hafsar hafsig Adjektiv som ser ut att ha gjorts i brådska; ogenomtänkt och slarvig hafsighet Substantiv det att vara hafsig hafsverk Substantiv någonting som utförts hafsigt eller allmänt slarvigt hagelblandad Adjektiv med inslag av hagel hagelby Substantiv stormby som efterföljs av hagel hagelfall Substantiv det att hagel faller från himlen, haglande hagelkorn Substantiv enskild isstycke av hagel hagelruna Substantiv benämning av runan ᚼ, som förekommer i den yngre futharken och medeltida runraden med ljudvärdet /h/ hagelskada Substantiv skada orsakad av hagel hagelskur Substantiv nederbörd i form av frusna vattendroppar hagelstorm Substantiv storm som involverar hagel haghumla Substantiv en art (Bombus sylvarum) inom insektsfamiljen långtungebin (Apidae); individ av arten haghumla hagiografi Substantiv helgonbiografi hagtorn Substantiv individ inom släktet (Crataegus) i familjen rosväxter haiku Substantiv japansk dikt med tre rader haitier Substantiv person från Haiti eller med haitisk härkomst haitisk Adjektiv som rör Haiti haitiska Substantiv kvinnlig invånare från Haiti hajande Substantiv det att haja hajfena Substantiv ryggfena hos haj hajji Substantiv hedrande titel för muslim som genomfört pilgrimsfärden hajj hajk Substantiv scoututflykt med övernattning hajkött Substantiv kött från haj hajp Substantiv marknadsföring eller propaganda, särskilt överdriven framhållning och uppmärksammande hajpa Verb överdrivet uppmärksamma hajpande Adjektiv som hajpar hajta Verb inte räcka, behöva fler eller mer hajtand Substantiv tand från en haj hakebössa Substantiv historiskt eldhandvapen hakka Substantiv ett kinesiskt språk eller dialekt av kinesiska, som talas i olika varianter i sydöstra delen av Kina (Fujian och Guangdong), Taiwan, Hong Kong, och av kinesiska minoriteter i Sydostasien hakkorsflagga Substantiv flagga som har hakkors som motiv, t.ex Nazitysklands flagga haklapp Substantiv skyddande stycke av tyg eller plast som fästs runt halsen på småbarn som äter hakparentes Substantiv ett skiljetecken, en parentes av typen eller hakskägg Substantiv skägg som växer från hakpartiet (antingen som del av ett större skägg eller som en persons enda skäggodling) hakspets Substantiv yttersta änden av hakan haksydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia microsperma hakvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria rekoi hala Verb successivt dra till sig del efter del av lina e.d. halal Adjektiv inom islam tillåten, islamskt godkänd halalslakt Substantiv slakt i enlighet med Islams regler halfpipe Substantiv en idrottsanläggning konstruerad av betong, trä, metall eller snö i form av ett rör som delas längs längdaxeln halhet Substantiv det att vara hal halkbekämpning Substantiv bekämpning av halka; genom snöröjning, sandning och saltning halkig Adjektiv på vilken man lätt halkar, som är hal halkighet Substantiv det att vara halkig halkkörning Substantiv (övning i) körning (med bil) på halt väglag; obligatoriskt moment vid körkortsutbildning halkning Substantiv det att halka; handling genom vilken någon eller något halkar halkolycka Substantiv olycka (trafikolycka) på grund av halka (menligt vägföre) halkrisk Substantiv risk för halka (halt väglag som medför olycksrisk för bilister, gående etc.); risk för halkolycka; risk att halka (t.ex. som gående på hal is eller nytvättat golv) hallbord Substantiv bord som är ställt i en hall hallbänk Substantiv bänk som är ställd i en hall halleda Interjektion uttrycker avmätt förundran hallegosingen Interjektion uttryck av förtjusning och hjärtnupenhet över något gulligt eller bedårande (gosigt) hallfönster Substantiv fönster till en hall hallgenerator Substantiv elektroniskt byggelement av halvledarmaterial som benämnades efter fysikern Edwin Hall. Hallgeneratorn använder halleffekt för att mäta magnetfält. hallgolv Substantiv golv i hall halling Substantiv slags folkdans från Norge i 2/4-takt, vanligen dansad av män som solodans, men varianter med fler dansare förekommer, samt i modern tid även kvinnliga dansare hallklot Substantiv ej privat bowlingklot som tillhandahålls av bowlinghall hallmatta Substantiv matta som ligger på golvet i en hall (i ett hem), eller är avsedd att användas så, ofta en avlång sådan som täcker en stor del av hallens golv men ibland snarare en dörrmatta hallojsan Interjektion hej hallonbåt Substantiv sorts godis med hallonsmak, utformat som ett båtskrov hallongrotta Substantiv en småkaka av smördeg med ett hål i mitten fyllt med hallonsylt hallonkompott Substantiv kompott gjord på hallon hallonkräm Substantiv kräm som är gjord på hallon hallonmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på hallon hallonpaj Substantiv paj med hallon på hallonsaft Substantiv saft gjord på hallon hallonsmak Substantiv smak av hallon hallonsnår Substantiv snår av hallonbuskar hallonsorbet Substantiv sorbet av hallon hallonsylt Substantiv sylt som smakar /och (delvis) är gjord på/ hallon hallonyoghurt Substantiv yoghurt smaksatt med hallon halloumi Substantiv ost traditionellt tillverkad av fårmjölk på Cypern och som med fördel kan stekas eller grillas halloumiburgare Substantiv hamburgare där köttpucken bytts ut mot halloumi halloumiost Substantiv ost traditionellt tillverkad av fårmjölk på Cypern och som med fördel kan stekas eller grillas hallrätt Substantiv före 1846 en myndighet som övervakade hantverk och fabrikstillverkning hallspegel Substantiv spegel som är placerad i en hall hallstämpel Substantiv stämpel på av hallrätten godkänd vara hallvägg Substantiv vägg till en hall halländsk Adjektiv som rör Halland eller hallänningarna halländska Substantiv någon dialekt av svenska som talas i Halland hallänning Substantiv person från, eller bosatt i Halland hallåa Substantiv programpresentatör på radio eller tv; den person som på- och avannonserar program hallåkvinna Substantiv kvinnlig programpresentatör i tv; hallåa hallåman Substantiv manlig programpresentatör på radio eller tv; den person som på- och avannonserar program halmdocka Substantiv docka av halm halmfärgad Adjektiv med samma färg som halm halmgubbe Substantiv förvanskad form av ett argument som framförs under en debatt endast i syfte att vederlägga det; nidbild av meningsmotståndarnas ståndpunkt halmhatt Substantiv hatt av flätad halm halmmadrass Substantiv madrass med halm som stoppning halmstacksvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria zeilmanniana halmtak Substantiv stråtak av halm halning Substantiv det att hala halofyt Substantiv är en växt som klarar av att till viss utsträckning leva i saltvatten halogenid Substantiv kemiskt ämne som innehåller en envärt negativ jon av en halogen alternativt en halogenatom plus en atom med lägre elektronegativitet än halogenatomen halogenlampa Substantiv glödlampa fylld med t ex klor eller fluor men inte syre halsande Substantiv det att halsa halsbandsflugsnappare Substantiv en art (Ficedula albicollis) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten halsbandsflugsnappare halsbandsparakit Substantiv en fågelart (Psittacula krameri) i familjen äkta papegojor (Psittacidae); individ av denna art halsbrytande Adverb vådligt, farligt (fort) halsjärn Substantiv redskap som användes äldre tider för tortyr- och skamstraff genom att minska rörelsefriheten halskota Substantiv envar av de hos människan sju kotor som sitter överst av ryggkotorna och bildar halsen halskrås Substantiv veckad eller krusad halskrage halslinning Substantiv linning kring halsen på klädesplagg halsmandel Substantiv organ av lymfatisk vävnad mellan gombågarna i höjd med tungans rot och i svalget halsning Substantiv det att halsa halsring Substantiv smycke som bärs kring halsen halsrygg Substantiv lymfa halsstarrig Adjektiv envis, styvsint halsstarrighet Substantiv det att vara halsstarrig halsstarrigt Adverb på ett halsstarrigt sätt halstra Verb grilla något på hög värme halter Substantiv liten knopp på litet skaft som finns på vissa typer av insekter (och som tjänar till att stabilisera insekten när den flyger) haltlös Adjektiv med brister och oförmåga; utan (inre) värde haltlöshet Substantiv brist, fel, otillräcklighet, oförmåga haltning Substantiv det att halta halvakustisk Adjektiv som avser musikinstrument som kan alstra såväl helakustiskt ljud såväl som elektriskt förstärkt eller behandlat ljud halvalnshög Adjektiv en halv aln (en fot, 30 cm) hög halvannan Räkneord en och en halv halvannuell Adjektiv med rom som kan utvecklas med en diapaus, men inte nödvändigtvis behöver en diapaus halvarab Substantiv person som är till hälften av arabisk härstamning halvarsla Verb att utföra en uppgift ofullständigt eller slarvigt halvautomatisk Adjektiv vars växellåda har vissa egenskaper gemensamt med automatiska växellådor och vissa med manuella växellådor halvbelåten Adjektiv som inte är fullt belåten, som är delvis missnöjd eller missbelåten halvbjörn Substantiv individ av familjen Procyonidae, som är en familj i överfamiljen hundliknande rovdjur halvblind Adjektiv som är blind på ena ögat (eller saknar ett av två ögon) och därmed har nedsatt synförmåga halvbra Adjektiv ungefär mittemellan bra och dålig, men lite mindre bra än förväntat halvböj Substantiv smeknamn för spritsorten Explorer Vodka (37 cl) halvcirkel Substantiv en halv cirkel (så att ena randen utgöres av det som tidigare hade kallats en diameter), d.v.s. en mängd \{(r, \theta) : (r = r_0) \land (\theta \in [\theta_0, \theta_0 + \pi]) \} \cup \{(r, \theta) : (r \in [-r_0, r_0]) halvcirkelbåge Substantiv den böjda delen av (randen till) en halvcirkel halvcirkelformad Adjektiv formad som en halvcirkel halvcirkelformig Adjektiv variant av halvcirkelformad halvdager Substantiv skymning, gryning halvdansk Substantiv person som är till hälften av dansk härstamning halvdunkel Adjektiv inte fullkomligt mörkt, tämligen mörkt halvdäck Substantiv däcket akter om fallrepet ombord på örlogsfartyg halvdålig Adjektiv ungefär mittemellan bra och dålig, men lite mindre dålig än förväntat (och därför godtagbart) halvdörr Substantiv dörr där övre och undre halvan kan öppnas för sig halvengagerad Adjektiv som endast är delvis engagerad, som saknar fullt engagemang halvera Verb dela i två likadana halvor halverande Substantiv det att halvera halvering Substantiv det att halvera halveringstid Substantiv den tid det tar för hälften av en given mängd av ett radioaktivt ämne att sönderfalla halvfabrikat Substantiv industriprodukt som inte förädlats fullständigt (jfr helfabrikat och råvara) halvfarbror Substantiv halvbror till ens far halvfaster Substantiv halvsyster till ens far halvfemte Räkneord fyra och en halv halvfet Adjektiv med omkring 16% fett i hela osten halvfjärde Räkneord tre och en halv halvflänspatron Substantiv halvrandpatron halvfyrkant Substantiv relativ längdenhet som motsvarar halva bredden på en helfyrkant halvfyrkantsminus Substantiv det typografiska tecknet "–", även kallat kort tankstreck; dess bredd står i relation till typgraden på aktuellt typsnitt, och motsvarar då en halvfyrkants längd halvfärdig Adjektiv som (ungefär) befinner sig halvvägs till det avsedda målet halvgenomskinlig Adjektiv halvt genomskinlig, disig, dimmad, frostad halvgenomskinlighet Substantiv egenskapen att vara halvgenomskinlig halvgrupp Substantiv semigrupp halvgräs Substantiv en växtfamilj (Cyperaceae) inom gräsordningen (Poales) halvgudinna Substantiv kvinnligt väsen som är till hälften gudomlig, hälften världslig halvhet Substantiv det att vara halv; bristfällighet, ytlighet halvhög Adjektiv icke riktigt hög, tämligen låg halvhögt Adverb på ett halvhögt sätt halvindier Substantiv person som är till hälften av indisk härstamning halvinsatt Adjektiv som endast är delvis insatt (i ett ämne), som har begränsad insatthet halvironisk Adjektiv som är delvis ironisk halvjude Substantiv person som är till hälften av judisk härstamning halvkines Substantiv person som är till hälften av kinesisk härstamning halvkors Substantiv tecknet 𝄲, förtecken i notskrift som anger att följande toner skall höjas en kvarts tonsteg halvkurd Substantiv person som är till hälften av kurdisk härstamning halvkusin Substantiv kusin, där föräldrarna är halvsyskon; barn till halvfarbror, halvfaster, halvmorbror eller halvmoster halvladdad Substantiv som har energi ungefär till hälften av sin fulla kapacitet halvledardiod Substantiv diod tillverkat av halvledarmaterial halvledare Substantiv material (grundämne eller legering) som ibland leder elektrisk ström (ledare), ibland inte (isolator); exempel: kisel, germanium, selen, galliumarsenid med vissa tillsatser halvlinne Substantiv väv med hälften lin; typiskt varp av bomull och inslag av lin halvljus Substantiv de huvudsakliga vita främre strålkastarna på en bil (eller annat fordon), som lyser upp vägen framför bilen utan att i för stor omfattning blända mötande trafik samt gör bilen lätt att upptäcka för andra trafikanter halvmantelkula Substantiv mantelkula (mantlad kula) med framtill öppen mantel för en blyspets eller hålspets, den senare ibland med insatt ballistisk plastspets, med anledning att expandera vid anslag i mjukmål för att skapa större sårkanal halvmesyr Substantiv otillräcklig åtgärd; ofullständigt (bara till hälften) utfört arbete halvmetall Substantiv grundämne på gränsen mellan metallerna och icke-metallerna i det periodiska systemet, ofta användbart som halvledare halvmorbror Substantiv halvbror till ens mor halvmoster Substantiv halvsyster till ens mor halvmänniska Substantiv beteckning för fantasivarelser med människolik karaktär men som endast delvis är släkt med människorna halvmåne Substantiv månfas då halva månens solbelysta hälft är synlig från jorden halvmåneformad Adjektiv formad som en halvmåne halvmånformad Adjektiv variant av halvmåneformad halvmånformig Adjektiv formad som en halvmåne halvmörk Adjektiv delvis men inte fullständigt mörk halvmörker Substantiv delvis men inte fullständigt mörkt tillstånd halvnionde Räkneord åtta och en halv halvnot Substantiv not med ett notvärde som räcker två taktslag i fyra fjärdedelstakt halvnöjd Adjektiv som inte är fullt nöjd, som är delvis missnöjd eller missbelåten halvpension Substantiv övernattning på hotell eller pensionat med frukost och en måltid per dag halvpolack Substantiv person som är till hälften av polsk härstamning halvrandpatron Substantiv konfiguration av patronrand till patronhylsa liknandes den för randlös patron, med både rilla (utdragningsspår) och hylsfläns, fast där hylsflänsen har större randdiameter jämte hylsdiametern halvrealist Substantiv halvklassist, student vid läroverk som (enligt 1878 års stadga) gått halvklassisk linje och läst latin men inte grekiska, utan i stället matematik och naturvetenskap halvromsk Adjektiv person som är till hälften av romskt ursprung halvryss Substantiv kolryss som rymmer tjugo tunnor halvsame Substantiv person som är till hälften av samisk härstamning halvsanning Substantiv uttalande som utan att vara en lögn ändå är vilseledande (genom att exempelvis utelämna viktiga detaljer) halvsekel Substantiv tidsperiod av 50 år (ett halvt sekel) halvseriös Adjektiv som är delvis seriös, som inte är helt seriös halvsjunde Räkneord sex och en halv halvsjätte Räkneord fem och en halv halvslumrande Adjektiv som inte är helt vaken men ändå inte helt sovande; som halvsover halvsluten Adjektiv delvis tillsluten; stängd till hälften halvsläkt Adjektiv som har en gemensam förälder men inte delar den andra (till exempel gemensam far men olika mödrar) halvspråkig Adjektiv som inte ens behärskar sitt modersmål (på grund av omständigheter under uppväxten) halvspråkighet Substantiv det att vara halvspråkig halvstekt Adjektiv som inte har stekts färdigt halvsvensk Substantiv person som är till hälften av svensk härstamning halvsvulten Adjektiv halvt utsvulten, nästan utsvulten halvsyskon Substantiv syskon med endast en gemensam förälder, antingen gemensam far eller mor halvsänkning Substantiv ett förtecken i notskrift som anger att följande toner skall sänkas en kvartston halvt Adverb avledning till halv; till hälften halvtalig Adjektiv som antar värden mittemellan två på varandra följande heltal, d.v.s. om ett tal som kan beskrivas som ett heltal plus 1/2 halvtannat Räkneord neutrumformen av halvannan halvtidslön Substantiv lön från (eller storleksmässigt som från en) anställning på halvtid halvtionde Räkneord nio och en halv halvtjåling Substantiv pojkspoling, pojkvasker, ung liten grabb halvtom Adjektiv till hälften fylld halvton Substantiv tonsteg som faller mellan två toner i en sjutonskala; i C-dur och parallelltonarten A-moll motsvaras detta på pianot av svart tangent halvtonsteg Substantiv avstånd (steg, förhållandet i frekvens) mellan två toner i en tolvtonskala, en halvton i vanliga skalan med sju tonsteg halvtrappa Substantiv kort trappa; några trappsteg; trappa som inte leder mellan egentliga våningar halvtredje Räkneord två och en halv halvtrumma Substantiv halvcirkulär vägtrumma (som lämnar vattendragets botten opåverkad) halvtusen Räkneord ett halvt tusen, cirka 500 halvtusenårig Adjektiv som är halvtusen år gammal; som varat i halvtusen år halvtusenåring Substantiv något som varat i halvtusen år; varelse som är halvtusen år gammal halvtysk Adjektiv som är till hälften tysk eller till hälften på tyska halvtå Substantiv läge för foten då undersidan av tårna har golvkontakt men mellanfoten är upprest, det som av allmänheten kallas för att vara på tå, inom dans och balett i kontrast till heltå halvvägshus Substantiv boende för utslussning från fängelse till frihet halväten Adjektiv äten bara till hälften halvårsskifte Substantiv skifte mellan halvår; typiskt avses 1 juli halvårsvis Adjektiv som sker (en gång) vart halvår halvåttonde Räkneord sju och en halv halvöppen Adjektiv sådan att det både finns randpunkter som tillhör mängden och randpunkter som tillhör mängdens komplementmängd hambo Substantiv svensk folkdans i 3/4-takt hamburgerkedja Substantiv kedja som i sina byggnader (hamburgerrestauranger) säljer hamburgare hamburgerrestaurang Substantiv (snabbmats)restaurang som tillagar och säljer hamburgare hamburgsk Adjektiv som rör eller avser staden Hamburg hamburgska Substantiv kvinna från Hamburg hamit Substantiv person tillhörande vissa folkstammar i norra och östra Afrika hamla Verb topphugga eller kvista träd hamlande Adjektiv som hamlar hammarbyare Substantiv fan som hejar på laget Hammarby IF hammarhaj Substantiv en art (Sphyrna zygaena) inom broskfiskfamiljen hammarhajar (Sphyrnidae); individ av arten hammarhaj hammarhajar Substantiv en fiskfamilj (Sphyrnidae) inom ordningen gråhajartade hajar (Carcharhiniformes) hammarskaft Substantiv skaft på en hammare hammarskatt Substantiv skatt på järnbruk hammarslag Substantiv slag med en hammare hammel Substantiv kastrerad bagge hammock Substantiv slags gunga utformad som en bänk hammondorgel Substantiv ett visst fabrikat av elektrisk orgel hamnande Substantiv det att hamna hamnavgift Substantiv avgift för att få lägga till vid allmän hamn, marina eller brygga hamnbassäng Substantiv del av hamnen där fartygen är förtöjda hamnkrassing Substantiv en art (Coronopus didymus) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten hamnkrassing hamnområde Substantiv område omkring en hamn hamnpir Substantiv pir vid en hamn hamnsolros Substantiv en art (Helianthus petiolaris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten hamnsolros hamnstad Substantiv stad vid vatten med betydande hamnverksamhet hampflockel Substantiv en art (Eupatorium cannabinum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten hampflockel hamring Substantiv det att hamra; gärning (eller tillfälle) då någon hamrar hamsterhjul Substantiv roterande hjul i en bur som hamster kan springa i för motion hamstra Verb bygga upp ett lager för framtida förbrukning hamstrande Substantiv det att hamstra hamstring Substantiv handlingen att hamstra; det att i tider av överflöd (eller inför stundande nödsituation) samla på sig ett överskott av mat och andra förnödenheter handarbeta Verb tillverka för hand i liten skala, i synnerhet arbeta i textil som traditionellt utförs av kvinnor: brodera, knyppla, sy, sticka, virka handarbetande Adjektiv som handarbetar handarbete Substantiv tillverkning för hand i liten skala, i synnerhet om arbeten i textil som traditionellt utförs av kvinnor: broderi, knyppling, sömnad, stickning, virkning handarbetslärarinna Substantiv lärarinna i handarbete handautomatvapen Substantiv handeldvapen med automatladdning (handburet automatvapen) handboll Substantiv en bollsport handbollsklubb Substantiv idrottsklubb som bedriver handbollsverksamhet handbollslag Substantiv idrottslag i lagsporten handboll handbollslandskamp Substantiv handbollsmatch mellan två länders handbollslandslag handbollslandslag Substantiv idrottslag som representerar ett land i sporten handboll handbollsmatch Substantiv match i sporten handboll handbollsmålvakt Substantiv målvakt i sporten handboll handbollsspelare Substantiv person som spelar handboll, i synnerhet de som spelar professionellt handbrandsläckare Substantiv bärbar brandsläckare handdammsugare Substantiv mindre och lättare, oftast batteridriven, dammsugare som enkelt kan lyftas och manövreras med (endast) en hand handdisk Substantiv diskning (av husgeråd) för hand; diskning utan diskmaskin handelsbalans Substantiv förhållandet mellan ett lands export och import handelsbank Substantiv bank inriktad på handel och handelsmän handelsbazooka Substantiv populärt namn på ett anti-coercion instrument (ACI) inom EU:s handelspolitik (2025) handelsblock Substantiv regionalt samarbete mellan länder som öppnar gränser och tullar, vilket underlättar samt förbättrar den globala handeln handelsblockad Substantiv ekonomisk sanktion riktad mot en administrativ enhet (till exempel ett företag, en stat eller region) med avsikt att förhindra handel eller utbyte av varor handelsbod Substantiv mycket enkel lokal för handel av matvaror och annat nödvändigt för hemmet handelsbolag Substantiv en företagsform handelsflagga Substantiv flagga som används av handelsfartyg handelsflotta Substantiv ett lands alla handelsfartyg handelsgödsel Substantiv gödsel som man handlar med; vanligen konstgödsel, annars guano handelshinder Substantiv något som begränsar handeln mellan länder handelshus Substantiv bolag som drev utrikeshandel i egen regi handelshögskola Substantiv högskola för ekonomi, handel och företagande handelskrig Substantiv kamp mellan länder med handel, tullar, blockader och sanktioner som vapen; ekonomisk krigföring handelsled Substantiv färdled som förbinder handelsplatser handelsminister Substantiv minister för (utrikes) handel handelsplats Substantiv stad där handel utövas handelspolitik Substantiv uppsättning åtgärder som en stat tillämpar för att påverka den internationella handeln med varor och tjänster handelspolitisk Adjektiv som har att göra med handelspolitik handelsresandeproblemet Substantiv ett problem i kombinatoriell optimering som går ut på att, givet ett antal städer, hitta den kortaste väg som passerar genom dem alla; eventuellt med sidovillkoret att resan börjar och slutar i samma punkt handelsrätt Substantiv rättsområde som hanterar handel av varor och tjänster (exempelvis konsumenters rättigheter vid köp, eller otillåten konkurrens) handelsrättslig Adjektiv som har att göra med handelsrätt handelsstad Substantiv stad där huvudnäringen är handeln handelsterm Substantiv term som används inom handel handelsträdgård Substantiv företag som säljer trädgårdsväxter och liknande produkter handelsväg Substantiv trafikled som anänds för varutransporter handelsyta Substantiv golvyta avsedd för handel (butiker, restauranger med mera) handfallen Adjektiv rådvill, förvirrad handfallenhet Substantiv omfattande eller total brist på faktisk handlingsförmåga (inom ett visst område som anses viktigt) handfast Adjektiv som har fasta och kraftiga händer; som är starkt byggd och har stora kroppskrafter; som utstrålar kraft och orubblighet handforma Verb forma med händer handgrepp Substantiv grepp med handen handgriplig Adjektiv konkret, påtaglig, fysisk, kroppslig handgripligen Adverb med händerna handgriplighet Substantiv slagsmål, våldshandling, våldsyttring, våldsamhet handgripligt Adverb konkret, påtagligt, fysiskt, kroppsligen handgången Adjektiv pålitlig och blint hängiven anhängare handhavande Substantiv det att vara ansvarig för något handhygien Substantiv skötsel av händernas bakteriella renlighet handhållen Adjektiv som /är liten och behändig och därmed/ kan hållas i handen handikappanpassa Verb anpassa en byggnad, en anordning, etc. för att göra den brukbar för en rörelsehindrad handikappanpassad Adjektiv anpassad för personer med handikapp handikapphiss Substantiv hiss som hjälper att handikappade personer med rullstol kan övervinna nivåskillnader handikapplats Substantiv parkeringsplats särskilt reserverad för fordonsförare som har parkeringstillstånd för rörelsehindrad; bör dock i mer formella sammanhang hellre benämnas Rh-parkeringsplats handjur Substantiv djur av hankön handkammare Substantiv förrådskammare, garderob, skafferi handkassa Substantiv mindre kassa avsedd för smärre, tillfälliga utgifter handklappning Substantiv upprepat ljudbringande klapp av händer (som till exempel vid en applåd, men även i takt till musik eller liknande) handklaver Substantiv dragspel handkraft Substantiv den kraft som kommer ur användarens hand handkvarn Substantiv (liten) kvarn (för mjöl) som drivs för hand handlampa Substantiv lampa avsedd att hållas i handen, större ficklampa med handtag, lykta, sladdlampa, arbetslampa handleda Verb ge hjälp eller anvisningar (under en längre tid, till en mindre erfaren person) handledande Substantiv det att handleda handlingsfrihet Substantiv möjlighet att agera efter sin egen vilja handlingsförlamad Adjektiv som är oförmögen att agera handlingsförmåga Substantiv förmåga att agera handlingskraft Substantiv exekutiv förmåga handlingskraftig Adjektiv som handlar med kraft handlingslinje Substantiv alternativ i politiskt beslutsfattande handlingsoförmåga Substantiv oförmåga att agera handlingsprogram Substantiv program (plan) för hur man tänker handla (agera) handlingssätt Substantiv sätt att agera handlägga Verb behandla (ett ärende) handläggande Substantiv det att handlägga handläggning Substantiv det att handlägga handläggningstid Substantiv tid det tar att handlägga något; tidsperiod från det att man ansöker om något hos en myndighet till det att ett beslut har fattats handlån Substantiv tillfälligt mindre penninglån handlös Adjektiv utan händer handlöst Adverb huvudstupa, pladask handmangel Substantiv handapparat för mangling, bestående av ett med handtag försett bräde som under stark tryckning föres över den stock varpå det som skall manglas lindats handmanövrerad Adjektiv om något måste köras per hand handmålad Adjektiv som är målad för hand handpass Substantiv kortform av handpassning handpassning Substantiv det att med handen föra pucken till en medspelare handplockad Adjektiv som är plockad för hand (i motsats till av en maskin) handpress Substantiv tryckpress driven med handkraft handpåläggning Substantiv handling då en person lägger händerna på någons kropp med avsikten att överföra andlig eller helande kraft handredskap Substantiv redskap som vanligtvis används för hand handrygg Substantiv baksidan av handen; den sida som fingrarna böjs bort ifrån handräckning Substantiv hjälp att utföra något handrörelse Substantiv rörelse med handen hands Substantiv regelbrott till följd av att en utespelare rört bollen med handen eller armen handskrift Substantiv handskriven antik eller medeltida bok som ofta försetts med illuminationer handskriven Adjektiv som har skapats/skrivits för hand; som har skapats genom att ett handhållet skrivverktyg (normalt en penna) förts över ytan (till exempel i stället för att texten inmatats till dator via ett tangentbord /och sedan visats handsmått Substantiv den mängd (det mått) som ryms i en hand; t.ex. av lin handspak Substantiv redskap (hävstång av trä) ombord, tillhygge handsprit Substantiv sprit (etanol), ofta i gelform, som används för desinfektion av händer handsticka Verb sticka för hand handstickad Adjektiv som är stickad för hand handsvett Substantiv svett producerat på hand handsydd Adjektiv sydd för hand handsättare Substantiv yrkestitel på person som förr satte text vid ett tryckeri, då metalltyper användes i tryckprocessen handsåg Substantiv såg som används för hand handsöl Substantiv betalning för dagens första försäljning handsömnad Substantiv det att sy för hand handtillverkad Adjektiv tillverkad för hand handtruck Substantiv handdriven vagn (ibland med motordriven lyftanordning) försedd med två parallella gafflar som används vid förflyttning av lastpallar handtryckning Substantiv handslag handtryckt Adjektiv som är tryckt för hand handtvagning Substantiv tvagning av händerna handtvätt Substantiv det att en person rengör sina två händer i vatten genom att gnida dem mot varandra, oftast med tvål och rinnande vatten (från en kran i ett handfat) handvapen Substantiv vapen som kan bäras för hand och i regel brukas stående av en enskild person handvarpa Substantiv stängningsbeslag för fönster, vanligen med en ögla som sätts över en krok i karmen (alternativt spänns mot en hake i karmen så att fönstret blir tätt) handverktyg Substantiv handhållet verktyg handvävd Adjektiv som är vävd för hand handöverfräs Substantiv elektriskt handverktyg för att fräsa i trä, handhållen överfräs hanegäll Substantiv galande från tuppen arla morgon hanfot Substantiv fästanordning med två stroppar som hänger i en fästpunkt hangul Substantiv ett alfabetiskt skriftsystem som används för att skriva koreanska hanhund Substantiv hund av hankön hankatt Substantiv katt som är av hankön hankön Substantiv manligt kön hanrej Substantiv gift man vars partner bedrar honom hansa Substantiv tysk köpmanssammanslutning under medeltiden hanseat Substantiv medlem av Hansan eller invånare i en hansestad hanseatisk Adjektiv som rör den medeltida Hansan eller dess invånare hanseater hanseförbund Substantiv synonym till hansa hansestad Substantiv stad som tillhörde Hansan hantavirus Substantiv en grupp av enkelsträngade RNA-virus inom familjen Bunyaviridae som sprids via gnagare och kan orsaka allvarliga infektionssjukdomar hos människor hantel Substantiv två tyngder med stång emellan för träning av armmusklerna hanterande Substantiv det att hantera hanterare Substantiv den som hanterar hanterbar Adjektiv som kan kontrolleras hanterbarhet Substantiv det att vara hanterbar hanterlig Adjektiv som går att hantera, ofta synonymt med lätthanterlig hantverkargille Substantiv sammanslutning för hantverkare hantverksmässig Adjektiv som är karakteristisk för en hantverkare; som tyder på hantverk hanzi Substantiv kinesiskt skrivtecken hapkido Substantiv en koreansk kampkonst haploid Adjektiv med enkel uppsättning kromosomer happening Substantiv oförberedd föreställning harakiri Substantiv japanskt hederssjälvmord i form av uppsnittning av buken haraktig Adjektiv som liknar en hare, som beter sig som en hare; feg, mycket räddhågsen harang Substantiv långrandigt yttrande eller tal, som till stor del består av fasta fraser utan egentligt innehåll harangera Verb hylla, säga vackra ord till någon harangerande Adjektiv som harangerar hardangerfela Substantiv ett slags fiol med resonanssträngar som härstammar från området kring Hardangerfjorden i Norge hardingfela Substantiv ett slags fiol med resonanssträngar som härstammar från området kring Hardangerfjorden i Norge haredisk Adjektiv angående en mycket ortodox form av judendom, som avhåller från mycket modern teknologi och sekulär kultur, och de judar som utövar den och deras kultur harg Substantiv hedniskt offeraltare eller offersten harhjärtad Adjektiv feg, mycket räddhågsen harig Adjektiv feg; som ger sig av från situationer som känns farliga eller hotfulla harighet Substantiv det att vara harig harjakt Substantiv jakt på hare harkling Substantiv det att harkla (sig) harkrank Substantiv långbent, myggliknande insekt av överfamiljen harkrankar (Tipuloidea) inom ordningen tvåvingar (Diptera); individ av dessa insekter harkål Substantiv en art (Lapsana communis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten harkål harlekin Substantiv (en typ i commedia dell'arte) gycklare, upptågsmakare harlekinad Substantiv komedi där hjälten är narren Harlekin (harlekin) harm Substantiv skada; grunden för sammansättningen harmlös harmageddon Substantiv den plats där slutstriden mellan gudsriket och de världsliga makterna ska äga rum enligt bibeln) harmas Verb känna ilska, förbittring. harmis Substantiv harmoni harmlig Adjektiv förtretlig, förarglig harmlöshet Substantiv det att vara harmlös harmoniera Verb stämma överens harmonierande Adjektiv som harmonierar harmonik Substantiv det för ett musikstycke eller tonsättares utmärkande sätt att behandla harmonierna harmonika Substantiv annat ord för dragspel harmonisera Verb sätta ackord till en melodi harmoniserad Adjektiv som harmoniserats harmoniserande Adjektiv som harmoniserar harmonisering Substantiv det att harmonisera harmonium Substantiv kammarorgel harmsen Adjektiv (om person) som känner harm, som harmas harmsenhet Substantiv det att vara harmsen harmynt Adjektiv med en mun liknande den av en hare; med en en klyftliknande öppning mellan över- och underläppen så att framtänderna syns harmynta Substantiv en växtart (Clinopodium acinos) inom familjen kransblommiga växter (Lamiaceae); exemplar av denna art harmynthet Substantiv craniofacial missbildning som medför en förbindelse mellan munnen och näsan genom ansiktet; det att vara harmynt harnesk Substantiv kroppsskydd över främst överkroppen harpalt Substantiv liten hare harpest Substantiv en sjukdom som genom gnagare kan spridas till människor harpist Substantiv person som spelar harpa harpospel Substantiv det att spela harpa harpoton Substantiv ton från en harpa harpsträng Substantiv sträng på (eller avsedd för) harpa harpunera Verb beskjuta med harpun harpunerad Adjektiv beskjuten med harpun harpunerare Substantiv person som kastar eller skjuter harpun, som harpunerar harpunfiske Substantiv fiske med hjälp av harpun harpya Substantiv sagoväsen (till hälften kvinna, till hälften fågel) i grekisk mytologi harpyja Substantiv variant av harpya harr Substantiv en fiskart (Thymallus thymallus) inom familjen laxfiskar; individ av arten harr harsyra Substantiv ört som liknar klöver; art Oxalis acetosella hartassbräken Substantiv en växtart (Phlebodium aureum) inom familjen sparrisväxter (Asparagaceae); individ av denna art hartsartad Adjektiv som liknar harts hartsfiol Substantiv tråd insmord i harts som spänns upp för att framkalla ett gnisslande oljud som ett spratt hartsig Adjektiv som liknar harts harunge Substantiv unge till hare harva Verb bearbeta med harv harvande Adjektiv som harvar harvärja Substantiv (feg) flykt hasard Substantiv spel där slumpen har stor inverkan, även allmänt om vågspel hasardartad Adjektiv riskfylld, äventyrlig, slumpartad hasardera Verb sätta på spel hasarderande Adjektiv som hasarderar hasardspelare Substantiv person som ägnar sig åt hasardspel hascha Verb halka, hasa (Att hascha runt på isen) (Närke) haschisch Substantiv variant av hasch hash Substantiv resultatet som erhållits från en hashfunktion hasha Verb omkasta en textsträng till oläsbara tecken; räkna ut/fram hashsumma/checksumma hashfunktion Substantiv algoritm som genererar en ett numeriskt värde eller en teckensträng av fast längd, utifrån en teckensträng av godtycklig längd eller annan data, använd i sökning, kryptografi eller för felkontroll hashsumma Substantiv resultatet som erhålls från en hashfunktion hashvärde Substantiv värde som erhållits från en hashfunktion hasidism Substantiv variant av chassidism hasljud Substantiv ljud som uppstår när en hasar haspel Substantiv rulle för upplindning av tråd eller lina (t ex på ett spinnspö) hassel Substantiv ett buskslag (Corylus avellana) i familjen hasselväxter hasselbackspotatis Substantiv på översidan tunt skårad potatis som gräddats i ugn hasselkäpp Substantiv käpp tillverkad av hassel hasselmus Substantiv en art (Muscardinus avellanarius) inom däggdjursfamiljen sovmöss (Gliridae); individ av arten hasselmus hasselnöt Substantiv nöt från trädet hassel hasselskog Substantiv skog företrädesvis bestående av hasslar hasselört Substantiv en art (Asarum europaeum) inom växtfamiljen piprankeväxter (Aristolochiaceae); individ av arten hasselört hassidism Substantiv variant av chassidism hassium Substantiv ett grundämne med atomnummer 108, atommassa 269 och symbolen Hs hastande Substantiv det att hasta hastbulle Substantiv bulle som bakas snabbt (i hast) med bakpulver och inte behöver jäsa hastighetsbegränsning Substantiv trafikregel som förbjuder en fordonsförare att framföra ett fordon i högre hastighet än en viss föreskriven hastighetsförändring Substantiv ändring av eller skillnad i hastighet hastighetsmätare Substantiv apparat som mäter en hastighet (mer exakt momentanhastighet eller momentanfart) och presenterar resultatet av mätningen hastighetsnedsättning Substantiv nedsättning av största tillåtna hastighet på en järnvägslinje hastighetsskylt Substantiv förbudsskylt som anger hastighetsbegränsning (i de flesta fall km/tim) hastighetsåkare Substantiv skridskoåkare som tävlar i hastighetsåkning hastighetsåkning Substantiv kapplöpning på skridsko, tävling som inte är konståkning hastighetsöverträdelse Substantiv det att framföra ett fordon (vanligen en bil) i en hastighet högre än den högsta tillåtna hastigheten på den aktuella sträckan hastverk Substantiv snabbt och slarvigt utfört arbete, fuskbygge hatande Substantiv det att hata hatfull Adjektiv full av hat hatfullhet Substantiv det att vara hatfull hatfylld Adjektiv fylld av hat hatpropaganda Substantiv information (ofta felaktig information) som en politisk organisation publicerar eller sänder i syfte att orsaka hat hatta Verb handla obeslutsamt; vela hit och dit hattapa Substantiv en i Indien levande däggdjursart (Macaca sylvanus) inom släktet makaker (Macaca); individ av denna art hattask Substantiv ask för en hatt hattbrätte Substantiv brätte på hatt hatthylla Substantiv hylla avsedd för hattar hattkulle Substantiv den övre delen av en hatt hattnål Substantiv nål som används för att fästa en hatt i håret hattrick Substantiv det att en spelare gör tre mål i en och samma match, särskilt under en och samma halvlek hattsvamp Substantiv svamp(ar) vars fruktkropp bildar hattar haubits Substantiv artilleripjäs med kort eldrör (och därför kupig kulbana) hausa Substantiv ett tchadspråk som talas huvudsakligen i Niger och Nigeria med 24 miljoner modersmålstalare haussa Verb driva upp på ett sådant sätt att en hausse uppstår; överskatta hausse Substantiv allmän uppgång på fondbörs; kursstegring havandeskap Substantiv det att vara havande havdala Substantiv ceremoni i hemmet som avslutar den judiska sabbaten haverera Verb göra haveri; gå sönder eller sluta fungera genom olyckshändelse havererande Substantiv det att haverera haveri Substantiv allvarlig störning på ett transportmedel (på väg, järnväg, i luften eller till havs) pga tekniskt fel eller hanteringsfel, med eller utan kollision haverist Substantiv fartyg (eller flygmaskin eller bil) som havererat havreflarn Substantiv småkaka med havremjöl som huvudingrediens havreflinga Substantiv flinga gjord på havre havrefält Substantiv odlingsfält på vilket havre växer havregryn Substantiv flingor av havre havregröt Substantiv variant av havregrynsgröt havrekex Substantiv kex av havre havrekärve Substantiv hopbundet knippe av havre havremjöl Substantiv mjöl av havre havremjölk Substantiv mjölkliknande blandning av malda havreflingor och vatten havreåker Substantiv åker på vilken havre växer havsabborrfiskar Substantiv inom systematiken fiskfamiljen Serranidae bestående av 575 fiskarter fördelade över fem underfamiljer om sammanlagt sjuttio släkten; individer i familjen havsabborrfiskar havsbaserad Adjektiv förlagd till havs havsblå Adjektiv som har en färg i nyans av blå som havet havsbottenspridning Substantiv spridning (hur de glider isär) av kontinentalplattor på havsbotten havsbris Substantiv bris från havet havsdjup Adjektiv djup som havet havsdjur Substantiv djur som lever i havet havsfisk Substantiv fisk som lever i havet havsfiske Substantiv fiske utförd till havs, fiske som sker långt bort från land havsfru Substantiv sjöjungfru havsfågel Substantiv fågel som har anpassat sig till liv inom marina miljöer havsgud Substantiv gud över havet (Neptunus, Poseidon, Ägir) havsgudinna Substantiv kvinnlig gudom över havet havsgående Adjektiv sjögående havskorp Substantiv storskarv havskrusbär Substantiv en djurart (Pleurobrachia pileus) inom stammen kammaneter (Ctenophora); individ av denna art havskräfta Substantiv art (Nephrops norvegicus) av kräftdjur inom hummerfamiljen; individ av denna art havskust Substantiv kust som gränsar till ett hav havslax Substantiv lax som fångats i havet havslaxöring Substantiv synonym till havsöring havsleguan Substantiv en art (Amblyrhynchus cristatus) inom reptilfamiljen leguaner (Iguanidae); individ av arten havsleguan havsmiljö Substantiv miljö i havet havsnejonöga Substantiv art (Petromyzon marinus) inom ordningen nejonögon; individ av denna art havsnivåhöjning Substantiv höjning av havsnivån havsnymf Substantiv dotter till Nereus havsnära Adjektiv nära havet havsområde Substantiv område till havs havssköldpadda Substantiv en sköldpadda tillhörande någon av arterna inom familjen havssköldpaddor (Cheloniidae) havssköldpaddor Substantiv en familj (Cheloniidae) inom ordningen sköldpaddor (Testudines) havsstenhinna Substantiv en växtart (Hildenbrandia rubra) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art havsstrand Substantiv strand i anslutning till havet havsström Substantiv flöde av havsvatten havssula Substantiv en art (Morus bassanus) inom fågelfamiljen sulor (Sulidae); individ av arten havssula havstemperatur Substantiv temperatur av havets vatten havstjäder Substantiv storskarv havstroll Substantiv troll som lever i havet havstrut Substantiv en art (Larus marinus) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten havstrut havsutter Substantiv en mårddjursart (Enhydra lutris) som ingår i underfamiljen uttrar (Lutrinae); individ av denna art havsvidunder Substantiv monster i havet havsvik Substantiv vik som sitter ihop med världshavet havsvind Substantiv vind som blåser från havet havsvåg Substantiv våg i havet havsängel Substantiv en art (Squatina squatina) inom broskfiskfamiljen havsänglar (Squatinidae); individ av arten havsängel havsöra Substantiv någon av de snäckarter som ingår i familjen havsöron (Haliotidae) och dess enda släkte Haliotis; individ av dessa arter havsöring Substantiv havsvandrande variant av arten öring, Salmo trutta trutta; individ av denna fisksort havsörn Substantiv en art (Haliaeetus albicilla) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae) vars individer sällan blir över 90 cm långa och bland annat kännetecknas av brun fjäderdräkt och med åldern vitnande kilformig stjärt; i havtorn Substantiv individ inom släktet (Hippophae rhamnoides) i familjen havtornsväxter hearing Substantiv offentlig utfrågning av experter hebreisk Adjektiv som rör det hebreiska språket eller hebréerna hebreisktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket hebreiska hed Substantiv platt öppet trädlöst landskap av viss typ (mer eller mindre specifik beroende på sammanhang men exkluderande bland annat mossar) eller område bestående av sådant landskap hedblomster Substantiv en art (Helichrysum arenarium) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten hedblomster hedendom Substantiv med en västerländsk, abrahamtitisk utgångspunkt, den religion som existerade före den monoteistiska (kristna) lärans ankomst hedenhös Substantiv hednisk tid hedentima Substantiv hednisk tidsålder, tiden före det Norden kristnades, (nordisk) forntid hedersam Adjektiv som ger heder, som bevisar uppskattning och aktning hedersamhet Substantiv det att vara hedersam hedersbrott Substantiv kriminell gärning som syftar till att återställa en familjs heder hedersdoktor Substantiv hederstitel som delas ut av en fakultet vid ett universitet enbart som en utmärkelse, utan att personen som tilldelas titeln har avlagt doktorsexamen vid det aktuella universitetet hedersförtryck Substantiv trakasserier (och liknande) som syftar till att återställa en familjs heder hederskultur Substantiv kultur där individen är underordnad bevarandet av släktens heder (genom krav på kyskhet och tvångsäktenskap) hedersledamot Substantiv en titel som tilldelas av en organisation till någon som gjort sig synnerligen förtjänt hederslös Adjektiv som saknar heder hedersmedlem Substantiv medlem med extra uppskattning för sina bedrifter eller kunskaper inom ett ämne hedersmord Substantiv mord som begåtts med bakomliggande hedersmotiv hedersnamn Substantiv namn till tilldelats någon för att hedra denna person hedersplats Substantiv fin, förnäm plats som givits för att hedra hederstecken Substantiv tecken som bevisar uppskattning och aktning hederstitel Substantiv titel som tilldelas för att hedra mottagaren hedersuppdrag Substantiv uppdrag som upplevs hedersamt för den tilldelade hedersvåld Substantiv våld för att upprätthålla patriarkal (klan-)struktur hedervärdig Adjektiv som är värd att hedras hedmark Substantiv terräng bestående av hed hednagud Substantiv gud som hör till den hedniska gudavärlden hednakristen Substantiv person som tidigare varit hedning men konverterat till kristendomen hednapräst Substantiv präst inom en hednisk religion (ofta i förkristen kontext) hednatempel Substantiv tempel där hednisk religion utövas eller tidigare har utövats hednatid Substantiv forntid då folket tillräknades hedendomen hednavärld Substantiv värld (samhälle) där hedendom råder hedonism Substantiv filosofisk tankeskola som har njutning som högsta prioritet; även allmänt om livsstil som anses vara särskilt njutningslysten hedonist Substantiv person som har njutning som högsta prioritet i livet hedonistisk Adjektiv som associeras med hedonism eller en njutningsfokuserad livsstil hedpiplärka Substantiv en art (Anthus rubescens) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten hedpiplärka hedrande Substantiv det att hedra hefnerljus Substantiv fysikalisk enhet av ljusstyrkan hegelian Substantiv anhängare av filosofen Friedrich Hegel hegemoni Substantiv bestämmande eller inflytande, i synnerhet mellan politiska, kulturella, nationella eller språkliga grupper hegemonisk Adjektiv med drag av hegemoni; maktfullkomlig hegemonistisk Adjektiv med drag av hegemoni; maktfullkomlig hegge Substantiv ett hektogram knark heila Verb göra nazisthälsning, siegheila, ropa "Sieg heil" eller "heil Hitler" heim Substantiv abstrakt världsplan, värld, rike, land, boning hejd Substantiv återhållsamhet; måtta hejdad Adjektiv som hejdas eller har hejdats hejdande Substantiv det att hejda hejdlös Adjektiv utan hejd; som inte kan stoppas hejdlöshet Substantiv det att vara hejdlös; hejdlös gärning hejdlöst Adverb adverbavledning till hejdlös hejdundrans Adverb väldigt, mycket, överdrivet hejvild Adjektiv vild och obehärskad; som är utan kontroll hejvilt Adverb variant av hej vilt hekatomb Substantiv (egentligen offer av hundra oxar) stort offer; ofantlig mängd hekatomboffer Substantiv stort djuroffer, särskilt inom antik grekisk sed, där hundra oxar eller andra djur offras till gudarna hektoampere Substantiv enhet (med beteckningen hA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 102 ampere hektocoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas hC och definieras som 102 coulomb hektogon Substantiv centagon, hundrahörning, polygon med hundra hörn hektograf Substantiv en sorts apparat för duplicering (kopiering) hektografera Verb kopiera på hektograf hektograferad Adjektiv kopierad på hekograf hektogram Substantiv vikt utgörande 100 gram hektoliter Substantiv rymdmått motsvarande 100 liter = 0,1 kubikmeter helakustisk Adjektiv som avser ljud eller instrument som alls ej är elektriskt förstärkt eller behandlat helautomatisk Adjektiv som fortsätter avlossa skott så länge avtryckaren hålls intryckt helbror Substantiv bror genom två gemensamma biologiska föräldrar helbrägda Adjektiv frisk, välbehållen, oskadd helbrägdagörelse Substantiv botande eller läkande av sjuka genom bön, handpåläggning eller annan religiös handling helcirkel Substantiv cirkel med vinkel på 360° helcirkelkjol Substantiv kjol som är sydd av ett cirkelrunt tygstycke heldag Substantiv dag när viss verksamhet pågår hela tiden (t.ex. evenemang, konferens, utflykt, besök) heldagsseminarium Substantiv seminarium som varar en heldag heldragen Adjektiv hel utan linjeavsnitt helfet Adjektiv med omkring 26% fett i hela osten helfyrkant Substantiv relativ längdenhet som motsvarar det aktuella tecken- eller typsnittets typgrad; hos en text satt i exempelvis 12 punkters storlek är en fyrkants bredd också 12 punkter helgande Substantiv det att helga helgd Substantiv helighet, helighållande helgeandshus Substantiv medeltidens inrättning för vård av sjuka, gamla och fattiga helgeflundra Substantiv variant av hälleflundra helgjuten Adjektiv gjuten i ett stycke (järn) helgjutenhet Substantiv det att vara helgjuten helgkonsert Substantiv konsert som anordnas (en dag) under helgen helgkurs Substantiv kortare utbildning som anordnas över en eller flera helger helgläsning Substantiv läsning (något att läsa) under en helg helgmålsringning Substantiv helgsmål helgnöje Substantiv nöje i samband med helgen helgonförklara Verb förklara för helgon helgonförklaring Substantiv det att helgonförklara helgonlegend Substantiv berättelse om övernaturliga händelser i kristna helgon och profeters liv helgpass Substantiv arbetspass sön- eller helgdagar helgsmål Substantiv ringning i kyrkklocka som markerar att helgen börjar, lördag klockan 18; även helgmålsringning helgstängd Adjektiv stängd under helgerna eller i samband med helgdag helhetsbedömning Substantiv bedömning som tar hänsyn till allt som är relevant helhetsbild Substantiv uppfattning som tar hänsyn till allt som är relevant helhetskoncept Substantiv koncept som omfattar alla områden helhetsomdöme Substantiv omdöme som grundas på allt som är relevant helhetssyn Substantiv synsätt där man ser saker ur ett helhetsperspektiv helhjärtad Adjektiv fullkomligt engagerad; med total entusiasm utan förbehåll helhjärtenhet Substantiv det att vara helhjärtad helighålla Verb vörda och behandla något som heligt, särskilt genom att upprätthålla dess religiösa, symboliska eller ceremoniella betydelse; hålla i helgd helikon Substantiv bleckblåsinstrument byggt i cirkelform helikopterförälder Substantiv förälder som är överdrivet upptagen av sitt barns välbefinnande helikopterkrasch Substantiv det att en helikopter i färd (vanligen på ett okontrollerat sätt som en olycka) kolliderar med marken eller annan fast struktur (och i samband med det förstörs) helikoptermamma Substantiv mor som är överbeskyddande helikopterolycka Substantiv olycka som involverar en helikopter under användning (t.ex. en störtad helikopter) helikopterperspektiv Substantiv en synvinkel där man har överblick över helheten, i stället för att bara se en liten del av denna helikopterplatta Substantiv landningsplats avsedd för helikopter; en större plan yta med hårt underlag avsett för start och landning av helikopter helikopterrån Substantiv rån som genomförs med hjälp av helikopter heliocentrisk Adjektiv som har solen som medelpunkt heliopaus Substantiv gräns för heliosfär; så långt som solvinden når heliosfär Substantiv del av rymden där solvind råder; lite större än solsystemet, avgränsas av heliopaus helioskop Substantiv solkikare; instrument för att betrakta solen heliotrop Substantiv en grön prydnadssten med röda punkter heliumatom Substantiv en enskild atom av slaget helium, d.v.s. med 2 protoner (och lika många elektroner) helkonserv Substantiv livsmedel som har behandlats för att få lång hållbarhet utan att förvaras i kyla hellefisk Substantiv annat namn på mindre hälleflundra hellen Substantiv forntida grek hellenism Substantiv den sengrekiska kulturen (med Alexandria som främsta kulturcentrum) hellenistisk Adjektiv som har att göra med hellenism hellensk Adjektiv som rör hellener eller /det forntida/ Grekland helljus Substantiv främre belysning hos motordrivet fordon som lyser starkare och längre än halvljus och används för att erhålla maximal upplysning och sikt framåt, men som också riskerar att blända andra trafikanter helmantelkula Substantiv mantelkula (mantlad kula) med framtill stängd mantel för en manteltäckt spets, med anledning av att hålla ihop projektilen vid anslag för ökat genomslag helmetallplan Substantiv flygplan helt byggt i metall helning Substantiv tillfriskning med hjälp av magi eller liknande; det att bli göra (någon) frisk genom att hela personen helnot Substantiv not med ett notvärde som räcker fyra taktslag i fyra fjärdedelstakt helnykter Adjektiv som helt avstår från alkohol helnykterhet Substantiv det att vara helnykter helnykterist Substantiv person som helt avstår från att inta alkoholhaltiga drycker helot Substantiv medlem av det lägsta samhällsskicket i forntidens Sparta helpension Substantiv övernattning på hotell eller pensionat med alla måltider per dag helren Adjektiv fullständigt ren; av hög kvalitet helrör Substantiv flaska sprit (7 eller 7.5 dl); sjuttiofemma, sjuttis helsefyr Substantiv helvete helsingborgare Substantiv person som är bosatt, eller har sitt ursprung, i staden Helsingborg helsingborgsk Adjektiv som har samband med Helsingborg helskägg Substantiv skägg som täcker hela ansiktet från tinning till tinning helskäggig Adjektiv som har helskägg helsläkt Adjektiv som har två gemensamma förälder, som är helt och hållet släkt med varandra helstekt Adjektiv stekt utan att först ha delats i mindre bitar helsvart Adjektiv fullkomligt svart helsvensk Adjektiv som är fullkomligt svensk, med endast svenskt ursprung helsyskon Substantiv syskon genom två gemensamma biologiska föräldrar helsyster Substantiv syster genom två gemensamma biologiska föräldrar heltal Substantiv /normalt med arabiska siffror skrivet/ tal som anger ett antal utan bråkdelar (till skillnad från exempelvis bråktal/rationella tal); mängden av alla heltal betecknas ℤ eller Z och är lika med {0,±1,±2,...} heltalsfaktorisera Verb faktorisera i mindre heltal heltalsfaktoriserande Adjektiv som heltalsfaktoriserar heltalsfaktorisering Substantiv faktorisering i mindre heltal heltalsföljd Substantiv följd av heltal heltidare Substantiv person som arbetar heltid heltidsanställa Verb anställa på heltid heltidsanställd Adjektiv anställd på heltid heltidsanställning Substantiv anställning på heltid heltidslön Substantiv lön från anställning på heltid heltidsyrke Substantiv yrke som man ägnar sig åt på heltid helton Substantiv tonsteg som i en kromatisk skala motsvarar två halvtoner, som exempelvis mellan tonen c och tonen d. heltonsskala Substantiv hexatonisk skala där samtliga toner är heltoner heltransistoriserad Adjektiv som enbart använder transistorer, inga elektronrör eller reläer heltäckningsmatta Substantiv mjuk matta (inte korkmatta) som täcker ett helt golv, från vägg till vägg heltå Substantiv fotläge där dansaren ställt sig uppå tåspetsarna helår Substantiv ett helt år, tolv månader helårsperson Substantiv motsvarande antal personer på helår hemangiom Substantiv smultronmärke hemarbetande Adjektiv som (i stället för förvärvsarbete) sköter hemmet med dess bestyr hemarbete Substantiv (oavlönat) arbete som utförs i hemmet (med att tvätta, städa, laga mat, eller liknande) hematemes Substantiv det att kräkas upp blod (från blödning i övre GI-kanalen) hematofobi Substantiv rädsla för blod hematokrit Substantiv volymandelen erytrocyter i blodet hematokritvärde Substantiv /det numeriska värdet hos/ hematokrit/en/ hematuri Substantiv tillstånd med röda blodkroppar (erytrocyter) i urinen hembakad Adjektiv som är bakad av en privatperson i dennes hem (och alltså inte masstillverkad av företag och köpt i butik) hembakt Adjektiv som är bakad av en privatperson i dennes hem (och alltså inte masstillverkad av företag och köpt i butik) hembiträdesdräkt Substantiv hembiträdeskläder hembiträdesflicka Substantiv ung flicka som arbetar som hembiträde hembiträdeskläder Substantiv arbetskläder som bärs av hembiträden hembiträdesklädsel Substantiv hembiträdeskläder hembiträdeuniform Substantiv hembiträdeskläder hembjuda Verb erbjuda (någon med förköpsrätt) köp hembjuden Adjektiv som blivit bjuden till en persons hem för att umgås hembränning Substantiv olovlig framställning av spritdrycker hembud Substantiv riktat erbjudande om försäljning till någon som har förköpsrätt hembudsförbehåll Substantiv förbehåll om hembud; avtalad begränsning av rätten att fritt överlåta något hembygd Substantiv det område som man kommer ifrån hembygdsforskare Substantiv forskare om ett områdes lokalhistoria hembygdsförening Substantiv förening som värnar om ett områdes kultur, historia och traditioner hembygdsgård Substantiv hus som fungerar som samlingsplats för (socknens) lokalhistoria hembygdsmuseum Substantiv museum som dokumenterar (landsbygdens) lokalhistoria hemdator Substantiv mindre dator (fick plats på ett skrivbord) som på och kring 1980-talet riktade sig mot konsumenter och personligt bruk och hobbybruk i hemmet, även av personer utan teknisk expertis eller djupare teknisk kunskap hemelektronik Substantiv konsumentelektronik hemelektronikkedja Substantiv uppsättning butiker som säljer hemelektronik och som alla tillhör samma bolag och agerar under samma varumärke hemerytrin Substantiv ett järnhaltigt protein som transporterar syre hos stjärnmaskar, en del snabelsäckmaskar och armfotingarna hemester Substantiv tillbringa semester på den egna bostadsorten hemestra Verb vara på hemester, fira hemester hemfalla Verb förfalla till något (t.ex. missbruk); gå in i ett tillstånd där man står under någots makt och dåliga inflytande; sjunka ned i något, ta sin tillflykt till något hemfrid Substantiv lagstadgat skydd som i regel omfattar en bostad (och tillhörande tomt eller trädgård om sådan finns) och ger den eller de som äger eller hyr bostaden rätt till privat område och ostördhet hemfridsbrott Substantiv brott mot hemfrid; (olaga) intrång i hemfridszon eller annat sätt att utan en boendes tillåtelse vistas i den boendes bostad (som normalt är hemfridsskyddad), exempelvis det att passera genom tomten, uppträda på ett otil hemfridszon Substantiv (privat) område/zon med hemfridsskydd och utan fritt tillträde av allemansrätten, vanligtvis en tomt bestående av bostadshus (med tillhörande trädgård om en sådan finns) hemfärd Substantiv hemvändande resa tillbaka till ens hemort från resmål eller tillfällig vistelse hemfödsel Substantiv barnafödsel som sker i hemmet (i motsats till på sjukhus) hemföra Verb föra (ta) hem (en seger, trofé, byte, fångar) hemförd Adjektiv vunnen, erövrad, hemtagen, hämtad, förd hem hemförlossning Substantiv förlossning som sker i hemmet (i motsats till på sjukhus) hemförlova Verb ge lov att återvända hem (t ex efter ett läsår i skolan) hemförsäkring Substantiv försäkring för ett hem och lösöret i hemmet mot exempelvis brand, skada och stöld hemförsäljning Substantiv försäljning i köparens hem av en kringvandrande säljare, dörrförsäljning hemgång Substantiv momentet eller handlingen att gå hem (från offentlig plats) hemikring Adverb i närhet till någons hem heminredning Substantiv utrustning och möblering av en bostad hemipares Substantiv förlamning i ena kroppshalvan hemisfär Substantiv halv sfär hemkalla Verb återkalla någon till dennes hem, hembygd eller hemland; ofta med avseende på diplomatiska sändebud i tjänst på ambassad eller konsulat i främmande land hemkallelse Substantiv önskan eller begäran att hemkalla någon till dennes hem, hembygd eller hemland; ofta med avseende på diplomatiska sändebud i tjänst på ambassad eller konsulat i främmande land hemkatalog Substantiv katalog eller "mapp" som innehåller en användares filer och inställningar i Unix och unixliknande operativsystem hemkommen Adjektiv som har kommit hem hemkommun Substantiv kommun där en person är bosatt hemkunskap Substantiv grundskolämne avsett att undervisa eleverna om mat & matlagning samt privatekonomi (för hemmet) hemkunskapslärare Substantiv lärare som undervisar i hemkunskap hemkär Adjektiv som tycker om att tillbringa sin lediga tid i hemmet hemkört Substantiv hembränt hemlarm Substantiv larmsystem avsedd för privatpersoner hemligen Adverb i hemlighet hemlighetsfullhet Substantiv det att vara hemlighetsfull hemlighållande Substantiv det att hemlighålla hemligstämpel Substantiv (fysisk eller digital) markering på en allmän handling för att upplysa om att handlingens innehåll kan vara belagt med sekretess hemligstämpla Verb förklara hemlig eller inte tillgänglig för offentligheten, genom förse med en stämpel eller på annat sätt hemlärare Substantiv person som undervisa elevor hemma hemlärarinna Substantiv kvinna som undervisa elevor hemma; kvinnlig hemlärare hemlöshet Substantiv det att en människa lever utan fast bostad (och t.ex. sover utomhus, på gatan, eller i offentliga lokaler) i ett samhälle där detta inte är normen (utan snarare ett tecken på misär) hemmaarena Substantiv arena som är hemmaplan för ett visst lag hemmablind Adjektiv blind för (ovetande om, omedveten om) det egna, blind för egna brister, utan globalt perspektiv hemmablint Adverb utan blick för det egna hemmabruk Substantiv användning (av privatperson) i hemmet och/eller på fritiden (till skillnad från bruk på arbetsplats eller offentlig, kommersiell eller specialiserad inrättning eller i tjänst) hemmaförlust Substantiv förlust på hemmaplan hemmahamn Substantiv hamn där ett fartyg är registrerat hemmahörande Adjektiv vars hem är, som har en naturlig tillhörighet till viss plats hemmakontor Substantiv arbetsrum hemma som används som kontor hemmakär Adjektiv som tycker om att spendera sin lediga tid i hemmet hemmaman Substantiv gift man som inte är förvärvsarbetande utan arbetar i hemmet med barnomsorg och hushållsarbete hemmamarknad Substantiv den del av ett företags produktion som inte exporteras hemmamatch Substantiv match som ett lag spelar på sin hemmaplan hemman Substantiv bondgård hemmansklyvning Substantiv i äldre tider hemmans delning i proportionerliga andelar under manliga arvtagare hemmansägare Substantiv ägare till en mantalssatt jordbruksenhet (ett hemman eller del av sådant) hemmapublik Substantiv del av publik som stöder hemmalaget hemmaseger Substantiv seger på hemmaplan hemmasittare Substantiv person utan sysselsättning som varken studerar eller arbetar hemmasnickrad Adjektiv tillverkad hemma, tillverkad utan professionellt verktyg hemmason Substantiv man som är född eller uppvuxen i en viss ort och därför har en särskild lokal förankring och betydelse för ortens invånare hemmaställ Substantiv ställ som ett lag bär på sina hemmamatcher hemmatrans Adjektiv Att agera ut könsöverskridande identitet i eget hem utan att avslöja det offentligt. hemmavinst Substantiv vinst i match på lagets egen hemmaplan hemnyckel Substantiv nyckel för ytterdörren till en bostad hemocyanin Substantiv grupp protein som hos vissa de flesta blötdjur och en del leddjur står för transporten av syrgas i blodet hemofili Substantiv genetiskt betingad nedsatt förmåga att koagulera blod hemofob Substantiv person som lider av hemofobi hemofobi Substantiv (irrationell) rädsla för blod hemofobisk Adjektiv som lider av hemofobi hemoglobin Substantiv protein som finns i erytrocyter och står för syrgastransporten i blodet hemoglobinmolekyl Substantiv enskild molekyl av hemoglobin, som består av fyra polypeptidkedjor och fyra hemgrupper, som vardera kan binda en syrgasmolekyl hemokromatos Substantiv sjukdom som kännetecknas av onormal upplagring av järn i kroppen hemolys Substantiv förstörelse av erytrocyter hemolytisk Adjektiv som är orsakad av, eller har att göra med, hemolys hemom Adverb att passera via sitt hem på väg till annan plats, vanligtvis för att lämna eller hämta något hemoptys Substantiv blodhosta; det att hosta upp blod (från struphuvudet, luftstrupen, luftrören eller lungorna) hemorragi Substantiv utflöde av blod ur blodkärl orsakat av skada; kan ske såväl utvärtes som inne i kroppen ("inre blödning") hemort Substantiv plats där man har stadigvarande bostad och är mantalsskriven hemostas Substantiv de fysiologiska mekanismer som stoppar en blödning efter en kärlskada hemsa Substantiv hemsida hemslöjd Substantiv hantverksmässig tillverkning av bruks- eller prydnadsföremål för eget behov eller till försäljning hemslöjdsaffär Substantiv affär där man kan köpa hemslöjd hemslöjdsbutik Substantiv affär där man kan köpa hemslöjd hemsocken Substantiv socken till vilken en är hemmahörande hemspråk Substantiv ett språk som talas i hemmet men inte är majoritetsspråk i det samhälle där personen befinner sig hemspråkslärare Substantiv lärare som undervisar i hemspråk hemställa Verb begära, anhålla hemsynd Substantiv skötesynd hemsökelse Substantiv utbredd åverkan eller plåga hemtenta Substantiv kort för hemtentamen hemtjänst Substantiv personlig service i det egna hemmet anordnad av en kommun hemul Adjektiv som överensstämmer med det som anses rätt eller rimligt, särskilt i fråga om juridiska förhållanden hemulsman Substantiv den som lämnat en viss uppgift eller påstår att en uppgift är riktig hemuppgift Substantiv uppgift som tilldelats för att utföras efter arbetet eller skolans slut (när en gått hem) hemvan Adjektiv som inger hemkänsla, som gör så att man känner sig hemma hemvärnsman Substantiv man som är medlem i hemvärnet hemvärnssoldat Substantiv soldat som är med i hemvärnet hemvävd Adjektiv inte vävd fabriksmässig hemö Substantiv ö där en person vuxit upp eller för närvarande har sitt hem hendekagon Substantiv undekagon, polygon med elva hörn henger Substantiv lampan som hengern henifiera Verb byta ut han eller hon mot det könsneutrala pronomenet hen hennabuske Substantiv en art (Lawsonia inermis) inom växtfamiljen fackelblomsväxter (Lythraceae); individ av arten hennabuske henom Pronomen objektsform till hen (könsneutralt personligt pronomen); henne/honom henoteism Substantiv gudsuppfattning som betonar en guds hegemoni, men som för den skull inte förnekar andra gudars existens hens Pronomen könsneutralt possessivt pronomen i tredje person singular heparin Substantiv ett ämne som hindrar blodet att levra sig hepatisk Adjektiv som rör levern hepatocyt Substantiv huvudsaklig celltyp i leverns parenkyma vävnad hepatomegali Substantiv tillstånd med förstorad lever hepatosplenomegali Substantiv tillstånd av samtidig förstoring av mjälte (splen) och lever (hepar) heptaflexagon Substantiv flexagon med sju hörn heptagon Substantiv polygon med sju hörn heptalogi Substantiv kulturellt verk i sju delar, oftast om litteratur eller film heptan Substantiv ett kolväte, alkan med formeln C7H16 heptatonisk Adjektiv som består av sju toner; som går i en skala som består av sju toner heptod Substantiv elektronrör med sju elektroder (katod, anod och fem galler) heraldik Substantiv vetenskapen om adelsvapen heraldiker Substantiv specialist på heraldik heraldisk Adjektiv som har att göra med heraldik herbarium Substantiv samling av pressade växter eller växtdelar, som används för studier i botanik, taxonomi, och faställande av nomenklaturer herbicid Substantiv bekämpningsmedel mot ogräs herbivor Substantiv organism som livnär sig på vegetarisk föda hercegovinsk Adjektiv som rör regionen Hercegovina (södra delen av Bosnien och Hercegovina) herdaminne Substantiv biografiskt uppslagsverk över prästerskapet i ett visst stift herdinna Substantiv kvinnlig herde hereditet Substantiv ärftlighet; arv hereditär Adjektiv ärftlig; ärvd herero Substantiv ett bantuspråk talat främst etniska herero (2) i Namibia och Botswana heresi Substantiv kätteri, irrlära heretiker Substantiv kättare heretisk Adjektiv kättersk herkulesarbete Substantiv extremt mödosamt eller svårt arbete som kräver enorm styrka och uthållighet herkulisk Adjektiv väldigt stark; synnerligen heroisk eller ansträngande herm Substantiv nedåt avsmalnande stenpelare prydd med huvud eller byst hermafroditisk Adjektiv med två kön hermafroditism Substantiv det att vara tvåkönad hermelin Substantiv en art (Mustela erminea) inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae); individ av arten hermelin hermeneutik Substantiv vetenskapen eller konsten att tolka eller förstå skrift; vetenskapen om textens innebörd och dess relevans för människor; tolkningen av religiösa urkunder; i fråga om alla litterära texter; i fråga om all verbal och icke hermetik Substantiv alkemi, mystik, härrörande från Hermes Trismegistos hermetiker Substantiv mystiker, alkemist, i hermetisk (Hermes Trismegistos) anda hermetisk Adjektiv fullständigt lufttät hermetiskt Adverb på ett hermetiskt sätt, fullständigt lufttätt heroinism Substantiv missbruk av heroin heroinist Substantiv person som missbrukar heroin heroinmissbruk Substantiv missbruk av heroin heroinmissbrukare Substantiv person som missbrukar heroin heroism Substantiv hjältemod heros Substantiv hjälte, halvgud /i grekisk och romersk mytologi/ herostratisk Adjektiv ryktbar för illdåd herpetolog Substantiv person som sysslar med herpetologi herpetologi Substantiv vetenskapen om klasserna groddjur och kräldjur herpetologisk Adjektiv som avser herpetologi herptil Substantiv djur som tillhör djurgruppen kräldjur eller groddjur herravdelning Substantiv avdelning i affär eller varuhus med produkter avsedda för män (t.ex. kläder och skor) herrbandy Substantiv bandy där lagen består av män herrbandylag Substantiv herrlag som utövar lagsporten bandy i tävlingsklassen herrbandy herrbandylandskamp Substantiv herrbandymatch mellan två länders herrbandylandslag herrbandylandslag Substantiv idrottslag som representerar ett land i tävlingsklassen herrbandy i sporten bandy herrbandymatch Substantiv bandymatch mellan herrbandylag i tävlingsklassen herrbandy i sporten bandy herrbastu Substantiv bastu (rum eller anvisad tid) avsedd för herrar herrbetjänt Substantiv ställning för att hänga upp kläder herrcykel Substantiv cykel där ramen har formen av en romb, ofta ansedd vara avsedd att ägas och köras av män herregunst Substantiv ynnest och välvilja från överordnad person (som exempelvis härskare, husbonde, eller förnämare person) herrelöshet Substantiv det att vara herrelös herresäte Substantiv herrgård herreöl Substantiv ett svenskt, medeltida slags sött överjäst öl med en alkoholhalt på 4,4 volymprocent herrfinal Substantiv final för herrar (i någon sporttävling med individuella herr- och damdeltävlingar) herrfotboll Substantiv fotboll där lagen består av män herrfotbollslandslag Substantiv /officiellt/ lag som representerar ett visst land inom internationell fotboll på herrsidan herrfrisyr Substantiv frisyr som traditionellt används av män (vanligen men inte nödvändigtvis kortare än en damfrisyr) herrfrisör Substantiv frisör som specialiserat sig på manliga kunder herrgårdsost Substantiv en mycket vanlig svensk hårdost (sprungen ur emmentaler) med rundpipig textur och mild smak herrhandboll Substantiv handboll med manliga spelare herrhandske Substantiv handske avsedd för herrar (i herrstorlek) herrhatt Substantiv hatt som bäres av män herrhockey Substantiv hockey med manliga spelare herridrott Substantiv sport där manliga deltagare tävlar mot varandra herrinna Substantiv kvinnlig motsvarighet till herre; härskarinna; kvinnlig husbonde, matmor, fru (i huset) herrjacka Substantiv jacka avsedd för män herrklippning Substantiv klippning av en persons hår i en herrfrisyr herrkläder Substantiv klädesplagg som är speciellt designade för män och som ofta används av män herrlag Substantiv lag som bara består av män herrlandslag Substantiv (förekomst av) i en given sport (t.ex. fotboll) och ett givet land, det lag, bestående av män från landet, som representerar landet i internationella tävlingar i sporten, där olika länder tävlar mot varandra och lagen be herrmode Substantiv mode vad gäller herrars kläder, skor, accessoarer och frisyrer; kläder, skor och accessoarer som följer herrmodet herrnhutare Substantiv medlem av herrnhutismen herrnhutism Substantiv religiös rörelse inom protestantisk kristendom som uppstod i 1700-talets Tyskland herrock Substantiv rock avsedd för herrar herrsida Substantiv den del av sporten, tävlingen, verksamheten etc. som gäller herrar herrskjorta Substantiv skjorta i en modell avsedd för män herrsko Substantiv sko avsedd för bruk av manlig person herrstafett Substantiv stafettlopp med endast manliga löpare herrstorlek Substantiv storlek på klädesplagg anpassat för en vuxen man herrtennis Substantiv tennis med manliga spelare herrtidning Substantiv tidning vars innehåll är inriktat på manliga intressen herrtävling Substantiv tävling för herrar herrum Substantiv rum i ett hem som är särskilt avsett för mannen i familjen hertigdöme Substantiv landområde med en hertig som överhuvud hertigtitel Substantiv titel som en hertig innehar herul Substantiv person tillhörande en viss krigisk nordgermansk folkstam heshet Substantiv det att vara hes hesitera Verb tveka hesna Verb bli hes(are) hesperid Substantiv envar av de nymfer som vakar över de gyllene äpplena i Hesperidernas trädgård, belägen långt västerut nära världens ände hesperidisk Adjektiv som rör Hesperiderna i grekisk mytologi, särskilt deras trädgård med gyllene äpplen hesperis Substantiv en art (Hesperis matronalis) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten hesperis hesperisk Adjektiv som rör Hesperiderna eller deras trädgård med gyllene äpplen hessess Substantiv dubbelsänkt h; ton med frekvens nära 440.00 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med a och gississ hessian Substantiv matrisen som består av alla partiella andraderivator av en funktion i flera variabler hest Adverb (om röster och dyl.) ofrivilligt dämpat p.g.a. bristfällig ljudproduktion hetande Substantiv det att heta hetblodig Adjektiv temperamentsfull, hetlevrad, hetsig, lidelsefull heterarki Substantiv en organisationsform där mycket oklara ansvars- och maktförhållanden råder heteroaromatisk Adjektiv om ett aromatiskt ämne där även andra atomer än kol ingår i den aromatiska ringen heterobröllop Substantiv bröllop där makarna är av olika kön heterodox Adjektiv irrlärig heterodoxi Substantiv irrlärighet heterogen Adjektiv olik, olikartad; som består av flera sinsemellan olika delar heterogenitet Substantiv det att vara heterogen heteroglossi Substantiv samexistens av flera språkvarieteter inom ett språk heterokromatin Substantiv (extra) tätt packat kromatin (med DNA); gener i heterokromatinet uttrycks sällan eller inte alls heterologisk Adjektiv som inte beskriver sig själv heteronormativ Adjektiv som utgår från att heterosexualitet är norm i samhället heteronormativitet Substantiv tillstånd i ett samhälle där heterosexualitet är norm för människors sexualitet och där förväntningarna i samhället är utformade utifrån detta antagande heteronym Substantiv ord med samma stavning men olika betydelser heterotematisk Adjektiv som har olika ordstammar i olika böjningsformer heterotrimer Adjektiv som består av tre olika underenheter heterotrof Adjektiv som måste äta organiska föreningar från levande eller döda organismer för att skaffa sig materia och energi heterovigsel Substantiv vigsel mellan två personer av olika kön heterozygot Substantiv individ med två likadana alleler på samma locus i ett kromosompar heting Substantiv attraktiv person, någon som är het (snygg, attraktiv) hetman Substantiv kosackhövding; överbefälhavare i de polska, litauiska och kosackiska militära styrkorna under det polsk-litauiska samväldet hetmanskap Substantiv det att vara hetman, hetmanens ämbete eller regering (regeringstid) hets Substantiv hetsjakt hetsande Adjektiv som hetsar hetsare Substantiv person som hetsar hetsighet Substantiv det att vara hetsig hetsjakt Substantiv hundjakt där hundarna hetsar mot viltet hetsning Substantiv det att hetsa hettande Substantiv det att hetta hettit Substantiv person tillhörande ett visst forntida indo-europeiskt folk i Främre Asien hettiter Substantiv indoeuropeiskt folk i Mindre Asien i andra årtusende f. kr hettitiska Substantiv utdött indoeuropeiskt språk i den anatoliska språkgruppen som en gång talades av hettiterna som levde i det som idag utgör den turkiska provinsen Anatolien heureka Interjektion uttrycker plötslig upptäckt heuristik Substantiv lära inom logiken som avhandlar metoder för upptäckande av nya vetenskapliga resultat hexadecimal Adjektiv angivet i det hexadecimala talsystemet (som har bas 16), förkortas hex. hexadekan Substantiv kolväte, alkan med formeln C16H34 hexadekansyra Substantiv en karboxylsyra, formel CH3(CH2)14COOH, som är den vanligaste fettsyran i djur, växter och mikroorganismer hexaeder Substantiv en rätvinklig tredimensionell figur där alla kanterna är lika långa; kub hexaflexagon Substantiv flexagon med sex hörn hexagon Substantiv sexhörning; en plan geometrisk figur med sex sidor hexagram Substantiv sexuddig stjärna hexalogi Substantiv kulturellt verk i sex delar, oftast om litteratur eller film hexameter Substantiv sexfotat versmått med fallande takt hexameterdikt Substantiv dikt på hexameter hexametrisk Adjektiv som består av hexameter hexametylentetramin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve hexan Substantiv ett kolväte, alkan med formeln C6H14 hexansyra Substantiv kapronsyra hexod Substantiv elektronrör med sex elektroder: anod, katod och fyra galler hexos Substantiv monosackarid med sex kolatomer (t.ex. glukos, fruktos och galaktos) hia Verb lugna ner (sig), hejda sig hialös Adjektiv som ej innehar lugn; otålig, ängslig och rastlös hiande Substantiv det att hia hiatus Substantiv lucka i lagerföljd hibernera Verb övervintra hickory Substantiv nordamerikanskt träslag (vetenskapligt namn Carya) med hållfast ved (t ex i skidor) hidalgo Substantiv spansk adelsman hiddenit Substantiv en ädelsten med gulaktig till grön transparent färg, en variant av mineralet spodumen hidös Adjektiv hemsk hierarkisera Verb rangordna i hierarkisk följd hierarkisk Adjektiv som har en bestämd rangordning, som kännetecknas av hierarki hieratisk Adjektiv prästerlig; sträng hieroglyfisk Adjektiv som har att göra med hieroglyfer highlighta Verb lyfta fram, belysa, frambringa, markera, föra till ljuset highlighter Substantiv puder eller kräm i ljus nyans som används för att framhäva vissa områden (av ansiktet) hihi Interjektion ljud för att härma fnitter eller skratt hiiraan Substantiv baledweyne hijab Substantiv en täckande islamisk huvudduk som används för att täcka hår, hals och skuldror på kvinnor hikikomori Substantiv ungdom som isolerar sig från omvärlden i sitt föräldrahem hiligaynon Substantiv ett austronesiskt språk talat i regionen Västra Visayas i Filippinerna hilka Substantiv vit huva eller hätta i linkrusväv som bars sommartid till solskydd hillebard Substantiv spjutyxa; ett medeltida stångvapen för hugg och stöt, vid piken anbringad med: yxklinga, längsgående pigg, brodd eller spett samt bakgående hake hilleben Substantiv krokben himalayablåstjärt Substantiv en art (Tarsiger rufilatus) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten himalayablåstjärt himalayakaragan Substantiv en art (Caragana brevispina) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten himalayakaragan himalayaserov Substantiv en däggdjursart (Capricornis thar) i underfamiljen getdjur (Caprinae); individ av denna art himlafader Substantiv benämning på Gud eller en central gudom som framställer en fadersgestalt i himlen himlafäste Substantiv firmament, himlavalv himlakropp Substantiv i rymden naturligt förekommande objekt himlapäll Substantiv himlavalv himlarand Substantiv horisont himlarund Substantiv himlavalv, firmament himlastormande Adjektiv mycket intensiv, passionerad, het, ofta om känslor himlastormare Substantiv person som intensivt kämpar mot höga och orealistiska mål himmelsblå Adjektiv en mycket ljus nyans av färgen blå (som på ryska har ett eget namn) himmelsekvator Substantiv skärningskurvan mellan himmelssfären och jordens ekvatorsplan himmelsflykt Substantiv flygning högt i det blå himmelsgud Substantiv gud över himmelen (i polyteistisk religion) himmelspol Substantiv riktning på himmelen (nordlig och sydlig) som utgör jordaxelns förlängning himmelssfär Substantiv en tänkt mycket avlägsen sfär med jorden (eller en annan himlakropp) i centrum, på vilken alla stjärnor och övriga synliga objekt på natthimlen kan tänkas vara lokaliserade, i den meningen att varje objekt projiceras på himmelsskriande Adjektiv så hemskt, att det ropar på hämnd från himmelen himmelssäng Substantiv säng med takliknande överbyggnad hinderbana Substantiv bana med utplacerade hinder hinderlig Adjektiv som utgör ett hinder, som förhindrar hinderlöpning Substantiv (tävling i) löpning med hinder hindersmässan Substantiv (egentligen Henriks mässa) gammal marknad i Örebro hindersprövning Substantiv undersökning som görs innan ett äktenskap för att se om det finns några hinder mot att ingå äktenskapet (som att de två är nära släkt eller redan gifta) hindkalv Substantiv unge (kalv) av hind (hona av hjort), hona av hjortkalv hinduisering Substantiv införande av hinduiska värderingar och ideologi i ett samhälle hinduisk Adjektiv som avser hinduismen hinduism Substantiv religion, filosofi och kultur, dominerande i Indien, kännetecknas av tro på återfödelse och flera gudar eller en gud, ofta personifierade i många mänskliga former eller som genomtränger allt (polyteism, monoteism, pantei hinduistisk Adjektiv variant av hinduisk hindustani Substantiv grupp av språk i Indien och Pakistan hindustansk Adjektiv som rör språket hindustani hindutempel Substantiv tempel i vilket hinduism utövas hinka Verb dricka stora mängder; speciellt alkoholhaltiga drycker hinkabilitet Substantiv egenskapen att vara lättdrucken, lätt att hinka (i sig) hinklista Substantiv en lista av saker att åstadkomma inom en given tidsperiod, i synnerhet innan döden hinkning Substantiv det att hinka hinkvis Adverb (åtskilliga fulla) hinkar (till mängden) hinnaktig Adjektiv som liknar en hinna hinnartad Adjektiv som liknar en hinna hinsida Substantiv andra sidan, ofta överfört om döden hinsides Preposition på andra sidan hint Substantiv antydan, vink, ledtråd, tips, råd hinta Verb tipsa, antyda hintande Substantiv det att hinta hiphopmusik Substantiv musik av genren hiphop hippa Substantiv fest, bjudning hippodrom Substantiv hästlöpningsbana, kappkörningsbana hippolog Substantiv person som sysslar med hippologi hippologi Substantiv läran om hästar hippologisk Adjektiv som avser hippologi hipstertrosa Substantiv trosa med låg skärning hipstertät Adjektiv som har en högre andel besökare eller invånare som kan räknas till hipsterkulturen hiragana Substantiv japansk fonetisk stavelseskrift som tillsammans med katakana och kanji utgör de skriftsystem som används i japanskan hird Substantiv furstlig svit hirs Substantiv småfröig grupp sädesslag som odlas i stora delar av världen till mat och foder hirschfängare Substantiv lång jaktkniv hirsutism Substantiv ökad ansikts- och kroppsbehåring (som hos en man) hos kvinna hiskelig Adjektiv väldig hiskelighet Substantiv det att vara hiskelig; något som är hiskeligt hiskeligt Adverb hiskligt hisklig Adjektiv som väcker fasa eller förskräckelse, som inger starkt obehag hisklighet Substantiv det att vara hisklig; något som är hiskligt hisna Verb gripas av svindel eller yrsel, svartna för ögonen, bli vimmelkantig hispaner Substantiv person från romerska provinsen Hispania hispanisera Verb förändra något för att bättre likna spanjorer eller ge en kulturellt spansk prägel eller inordna i spanska språkliga mönster hissande Substantiv det att hissa hissdon Substantiv anordning för att fira och hissa tunga föremål hissförare Substantiv förare av hiss, piccolo hississ Substantiv dubbelhöjt h; ton med frekvens nära 554.37 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med ciss och dess hissmaskin Substantiv motor och vinsch (eller liknande) som driver en hiss hissna Verb stavningsvariant av hisna hisstrumma Substantiv trumma (rulle) på vilken hisslinan lindas hisstyg Substantiv anordning för att fira och hissa tunga föremål histamin Substantiv en biologiskt aktiv amin som fungerar som hormon och neurotransmittor och som bland (mycket) annat är förknippad med vissa typer av allergiska reaktioner histaminproducerande Adjektiv som producerar histamin histidin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (His, H) histogram Substantiv diagram med staplar, där varje stapels area är proportionell mot antalet observationer inom det intervall som ges av stapelns läge och bredd histologi Substantiv läran om biologisk vävnad histon Substantiv ett protein i en familj av proteiner som bildar nukleosomer vid packning av DNA historicism Substantiv återgång till stilelement från tidigare epoker historicitet Substantiv historisk trovärdighet historielös Adjektiv som saknar kännedom eller nyfikenhet vad gäller dåtiden historielöshet Substantiv det att vara historielös historieskrivning Substantiv skriftlig redogörelse av historien historiett Substantiv liten berättelse historieundervisning Substantiv undervisning i ämnet historia historievetenskap Substantiv vetenskap som studerar vad som hänt förut historievetenskaplig Adjektiv som avser vetenskapen som studerar vad som hänt förut historiograf Substantiv historieskrivare historiografisk Adjektiv som rör historiografi histrion Substantiv komediant, enkel skådespelare histrionisk Adjektiv som dramatiserar alldagliga livssituationer på ett överdrivet sätt hitanför Preposition befinnande sig någonstans i samma riktning som fast närmre hiterst Adverb det av två föremål som är närmast, mindre avlägset hitfärd Substantiv (längre) resa till en specifik plats (där talaren befinner sig) hitintills Adverb hittills hitkomst Substantiv ankomst till denna plats hitlerhälsning Substantiv hälsning i Nazityskland som görs genom att sträcka ut höger arm rakt i luften; speciell gest som används för att uttrycka stöd för nazism hitlerism Substantiv nazism hitlåt Substantiv mycket populär och framgångsrik sång hitom Preposition på "den här" (det vill säga talarens) sida av hitre Adjektiv det av två föremål som är närmare, mindre avlägset hittande Substantiv det att hitta hittebarn Substantiv upphittad bebis, som övergivits av sina föräldrar hittegods Substantiv förlorat gods som någon annan har hittat hittepå Substantiv påhitt hittilldags Adverb hittills, till dags dato hittillsvarande Adjektiv som hittills har gällt hittvingad Adjektiv som tvingats hit hitvägen Substantiv (underförstådd) resa till aktuell plats hivnegativ Adjektiv som inte bär på viruset hiv hivning Substantiv det att hiva hivpositiv Adjektiv som bär på viruset hiv hivsmittad Adjektiv som har smittats av hivviruset hivstatus Substantiv det tillstånd en har gällande hivsmitta, antingen hivpositiv eller hivnegativ hivtest Substantiv medicinskt prov för hivsmitta hivtesta Verb utföra medicinsk provtagning för att undersöka hivstatus hivtestad Adjektiv som har tagit ett hivtest hivvirus Substantiv hiv (förtydligande att det åsyftas just viruset och inte till exempel smittan eller annat) hjalt Substantiv handtag på svärd; allt under klingan hjordmänniska Substantiv människa som följer sin hjord (flock), med flockmentalitet hjortdjur Substantiv en däggdjursfamilj (Cervidae) i ordningen partåiga hovdjur (Artiodactyla); högbenta hovdjur med greniga horn hjorthorn Substantiv horn som vuxit på en hjort hjorthornssalt Substantiv ammoniumvätekarbonat (eventuellt med ammoniumkarbamat och mindre delar ammoniumkarbonat); ett ämne som används för att få vissa typer av småkakor att jäsa upp hjortkalv Substantiv unge (kalv) av hjort; i synnerhet hanne hjortkött Substantiv kött från hjort hjortron Substantiv Rubus chamaemorus, växt ur släktet rubus från familjen rosväxter, som oftast växer på myrmarker hjortronblom Substantiv (samling av) blommor från hjortron hjortronkompott Substantiv kompott gjord på hjortron hjortronkräm Substantiv kräm som är gjord på hjortron hjortronsorbet Substantiv sorbet av hjortron hjortronsylt Substantiv sylt som smakar /och (delvis) är gjord på/ hjortron hjortstek Substantiv stek av hjortkött hjula Verb snurra runt genom att i sidled gå från stående, via handstående, tillbaka till stående igen hjulare Substantiv hjulmakare hjulbent Adjektiv vars knän buktar ut från varandra hjulbenthet Substantiv det att vara hjulbent; deformitet i benen som kännetecknas av att det uppstår ett avstånd mellan knäna då individen står med fötterna bredvid varandra och parallellt med varandra hjulbälte Substantiv bälte med plattor som kan spännas runt ett hjul (på lavetten till en kanon) för körning på mjuk mark hjulbåge Substantiv välvd del av karossen på ett fordon som ger plats för hjulet hjulbåt Substantiv hjulångare hjulbössa Substantiv hållare (box, bössa, bussning) för lager till hjul, lagerbox hjulfläns Substantiv smal kant på insidan av järnvägshjul som förhindrar hjulen att glida av spåret hjulformig Adjektiv formad som ett hjul hjulhacka Substantiv hacka med hjul hjulig Adjektiv som har hjul hjuling Substantiv fordon med hjul, speciellt om cykel hjulkors Substantiv solkors hjullager Substantiv maskinelement med huvudfunktion att hålla hjulen på plats hjullastare Substantiv anläggningsmaskin (ett motordrivet fordon) försedd med skopa eller annan anordning, i huvudsak avsedd för lastning och hantering av bulkvaror (som till exempel grus, sand och flis) hjulning Substantiv kroppsutövning där en person roterar sidledes till handstående och fortsätter rotationen vidare till stående hjulring Substantiv del av ett hjul på vilken däcket sitter hjultraktor Substantiv traktor med hjul hjulångare Substantiv en ångbåt med skovelhjul hjäll Substantiv variantform till hjälle hjälle Substantiv slags träställning avsedd för torkning av fisk eller fisknät hjälmbrätte Substantiv brätte på hjälm hjälmkam Substantiv kam (utväxt) till en hjälm, antingen avsedd som prydnad eller som skyddande avståndselement mot exempelvis hugg hjälmkant Substantiv nederkant på hjälm hjälmkasuar Substantiv en fågelart (Casuarius casuarius), den största av arterna i familjen kasuarer (Casuariidae); individ av denna art hjälmklocka Substantiv en hjälms klockliknande huvudkonstruktion hjälmkrav Substantiv krav på att bära hjälm vid situationer som innebär skaderisk för huvud, ofta vid framförande av fordon, ridning eller på (bygg)arbetsplats hjälmmaskros Substantiv en art (Taraxacum galeatum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten hjälmmaskros hjälmtvång Substantiv hjälmkrav hjälparbetare Substantiv person som arbetar med att hjälpa andra människor, särskilt i u-länder hjälparbete Substantiv arbete med att hjälpa personer i nöd hjälpare Substantiv person som hjälper hjälpas Verb se hjälpas åt hjälpbehov Substantiv (en persons eller grupp av personers) behov av hjälp (från andra människor, samhället eller omvärlden, vanligen på grund av en individuell eller omvärldsrelaterad omständighet) hjälpfil Substantiv en speciell fil som innehåller instruktioner till användaren av ett visst datorprogram, inte sällan i hypertextformat hjälplig Adjektiv som är tillräckligt bra, om än bara nätt och jämnt; som håller acceptabel kvalitet, men verkligen inte mer hjälpligt Adverb på ett hjälpligt sätt hjälplok Substantiv lok som används att bogsera ett havererat tåg hjälplöshet Substantiv det att vara hjälplös hjälporganisation Substantiv organisation som hjälper människor i nöd och bistår människor med diverse förnödenheter hjälpsamhet Substantiv det att vara hjälpsam hjälpverb Substantiv verb som i sig saknar betydelse, men som används för att ändra innebörden för ett annat verb eller för satsen, i fråga om exempelvis modus, tempus, diates eller aspekt hjälpvetenskap Substantiv vetenskap vars resultat även gynnar andra vetenskaper hjälpvinkel Substantiv vinkeln \delta i en omskrivning av ett uttryck på formen A \sin {k x} + B \cos {k x} på formen C \sin \left( k x + \delta \right) (där C = \sqrt{A^2 + B^2}, \cos \delta = {A \over \sqrt{A^2+B^2}} och \sin \delta = {B \ov hjälpvinkelmetoden Substantiv metod för att skriva om ett uttryck på formen A \sin \omega x + B \cos \omega x på formen C \sin (\omega x + \delta) genom att införa vinkeln &delta hjälpvinkelomskrivning Substantiv det att skriva om ett uttryck på formen A \sin {k x} + B \cos {k x} på formen C \sin \left( k x + \delta \right) (där C = \sqrt{A^2 + B^2}, \cos \delta = {A \over \sqrt{A^2+B^2}} och \sin \delta = {B \over \sqrt{A^2+B^2} hjältesaga Substantiv saga om en hjälte hjältetenor Substantiv tenor (operasångare) som uppträder i rollen av hjälte hjärnbalk Substantiv (exemplar av) den vita nervsubstans (corpus callosum) som finns medialt i hjärnan och som förbinder de två storhjärnhalvorna med varandra hjärnbrygga Substantiv den mellersta delen (pons) av hjärnstammen, vilken uppåt övergår i mitthjärnan (mesencefalon) och nedåt i förlängda märgen (medulla oblongata) och som ligger framför lillhjärnan (cerebellum) hjärnfrys Substantiv känslan av obehaglig kyla i huvudet som ett resultat av förtäring av kall mat eller dryck t.ex. glass hjärnfunktion Substantiv funktion i eller hos hjärnan; vanligen i plural hjärnhalva Substantiv antingen högra eller vänstra halvan av storhjärnan (cerebrum) hjärnhinna Substantiv någon av de tre bindvävshinnor (hårda hinnan, dura mater; spindelvävshinnan, araknoidea; och mjuka hinnan, pia mater) som omger hjärnan (och övergår i motsvarande hinnor runt ryggmärgen) hjärninflammation Substantiv inflammation i hjärnan ofta orsakad av ett virus hjärnoperation Substantiv kirurgisk operation av hjärnan hjärnröta Substantiv försvagning av den intellektuella förmågan som framför allt orsakas av upprepad exponering för trivialt innehåll på sociala medier hjärnsjukdom Substantiv sjukdom som drabbar hjärnan hjärnsläpp Substantiv tillfällig förlust av förnuft eller tankeförmåga hjärnspöke Substantiv av oro frambragt verk av inbillning hjärnstorm Substantiv brainstormning; kreativ metod hjärntrust Substantiv samling experter som rådgivare (t ex åt en politisk ledare) hjärntrött Adjektiv utmattad och orkeslös på ett långvarigt plan; som lider av hjärntrötthet hjärntvättande Adjektiv som hjärntvättar hjärnventrikel Substantiv något av de fyra vätskefyllda hålrum som finns i hjärnan hjärtblad Substantiv de första späda blad som utvecklas ur grodden hjärtcykel Substantiv en hel cykel i hjärtats pumpningsaktivitet, d.v.s. en systole (kontraktion, utpumpning) och en diastole (avslappning, fyllnadsfasen) hjärtebarn Substantiv barn som är mycket omhuldat av sina föräldrar eller andra anhöriga, barn som ligger föräldrarna (eller andra) varmt om hjärtat hjärtefråga Substantiv fråga som är mycket viktig för någon hjärteglad Adjektiv fylld av varm, djup glädje; innerligt glad hjärtegod Adjektiv som har ett gott hjärta rent från ondska hjärtekrossad Adjektiv som har fått sitt hjärta krossat, vars känslor (av kärlek) har blivit sårade eller ej bemötta hjärtemoji Substantiv emoji med formen av ett hjärta hjärtepina Substantiv (kvinnlig) person som orsakar andra känslomässig smärta (då de blir olyckligt förälskade i denna); solochvårare hjärterdam Substantiv spelkort av sviten hjärter hjärteress Substantiv spelkort av sviten hjärter hjärterknekt Substantiv spelkort av sviten hjärter hjärterkung Substantiv spelkort av sviten hjärter hjärterum Substantiv plats i hjärtat hjärteräss Substantiv spelkort av sviten hjärter hjärtesak Substantiv något man är ytterst angelägen om hjärteve Substantiv hjärtesorg, ve (smärta, sorg, vånda) i hjärtat hjärtevärme Substantiv gott sinne och omtanke; karaktärsdrag som kännetecknar ett varmt hjärta hjärteångest Substantiv djup, innerlig ångest, särskilt om känslor för någon person hjärteöm Adjektiv som är ömsint och varm i själen hjärtform Substantiv form som ett hjärta hjärtformad Adjektiv formad som ett hjärta (❤) hjärtformig Adjektiv formad som ett hjärta hjärtförlamning Substantiv plötsligt upphörande av hjärtverksamheten hjärtinnerlig Adjektiv innerlig av hela sitt hjärta, helhjärtad hjärtinnerligen Adverb helhjärtat, innerligt; av hela hjärtat hjärtkammare Substantiv någon av de två stora rum, höger och vänster kammare, som genom kontraktion av den muskulära väggen pumpar blod genom lungkretsloppet respektive systemkretsloppet hjärtklaff Substantiv någon av de fyra klaffar som finns i hjärtat, nämligen någon av de atrioventrikulära klaffarna (trikuspidalklaffen eller bikuspidalklaffen (mitralisklaffen)) eller någon av semilunarklaffarna (pulmonalisklaffen eller aor hjärtland Substantiv central region (särskilt en som är politiskt, ekonomiskt eller militärt avgörande för ett land) hjärtlighet Substantiv hjärtlig känsla, värme, kärlek, godhet hjärtljud Substantiv ljud som produceras av hjärtat och kan höras med ett stetoskop som trycks mot bröstkorgen hjärtlöshet Substantiv det att vara hjärtlös hjärtlöst Adverb på ett hjärtlöst sätt hjärtminutvolym Substantiv minutvolym hjärtmur Substantiv bärande innervägg i ett hus hjärtmuskel Substantiv hjärta; hjärtmuskulaturen i hjärtat hjärtmuskelcell Substantiv cell i hjärtmuskulatur hjärtmuskelkontraktion Substantiv kontraktion av hjärtmuskulatur hjärtmuskelsjukdom Substantiv sjukdom av olika slag som av drabbar hjärtmuskeln hjärtmuskulatur Substantiv den sorts muskelvävnad som finns i hjärtat (och som hjärtat till större delen utgörs av), vilken är en sorts icke viljestyrd tvärstrimmig muskulatur med öppna cellförbindelser mellan muskelcellerna hjärtnupen Adjektiv betagen, kär hjärtnupenhet Substantiv det att vara hjärtnupen hjärtnypa Verb göra hjärtnupen hjärtporslinsblomma Substantiv en växtart (Hoya kerrii) inom familjen oleanderväxter (Apocynaceae); exemplar av denna växt hjärtskott Substantiv toppskott, huvudskott (med hjärtblad) hjärtslitande Adjektiv som gör så ont i själen att det känns som hjärtat slits itu hjärtsnörp Substantiv stark känsla av obehag orsakad av plötslig chock, oro eller förvåning hjärtstartare Substantiv apparat som används för att ge elstötar (defibrillering), för få hjärtat att börja slå igen på en person som drabbats av hjärtstillestånd (till exempel ventrikelflimmer eller ventrikeltakykardi) hjärtstimulator Substantiv liten elektrisk apparat som inopereras i en människas kropp och ska stimulera hjärtats muskelsammandragningar hjärtsäck Substantiv perikardium hjärttamponad Substantiv (patologiskt) tillstånd av betydande mängd vätska i perikardhålan (hjärtsäcken), vilket försvårar hjärtats pumpfunktion hjässa Substantiv toppen på skallen hjässlob Substantiv den del (lobus parietalis) av storhjärnsbarken som ligger dorsalt om centralfåran och ventralt om bakloben hoa Verb frambringa ho; ropa, hojta hobbycirkel Substantiv förening (eller studiecirkel) för modellbygge och hemslöjd (hobby) hobbyfotograf Substantiv person som har fotografering som hobby (men inte arbetar professionellt med fotografering) hobbyrum Substantiv rum som används för hobbyverksamhet hockeyfrilla Substantiv frisyr där håret hålls kort framtill och långt i nacken hockeyklubba Substantiv klubba som används i hockey hockeymatch Substantiv en match i någon av hockeysporterna hockeyskola Substantiv skola där man lär sig att spela hockey hockeystjärna Substantiv berömd hockeyspelare hockeyturnering Substantiv turnering i hockey hockohöns Substantiv en fågelfamilj (Cracidae) tillhörande ordningen hönsfåglar (Galliformes) hodda Substantiv bod hof Substantiv (hos en häst) hoisinsås Substantiv kinesisk sås tillagad på fermenterade sojabönor, mjöl, socker, vitlök, chili och kryddor hoja Verb cykla hojt Substantiv rop hojtarolja Substantiv brännvin, starksprit hojtolja Substantiv variant av hojtarolja holarktisk Adjektiv som avser den holarktiska regionen eller det holarktiska florariket holdingbolag Substantiv förvaltningsbolag, bolag med aktiemajoritet i andra bolag och därför med kontroll över deras verksamhet holism Substantiv betraktelsesätt att helheten är större än summan av delarna och att ingenting kan beskrivas enskilt utan kontext holk Substantiv krans av högblad kring blomkorgen på vissa växter holka Verb göra ihålig holkning Substantiv det att holka holkyxa Substantiv skarvyxa (yxa för urholkning) hollandaise Substantiv en sorts fin sås till fiskrätter hollandaisesås Substantiv sås gjord på smör, citron och äggula, vanligen kryddad med salt och svartpeppar eller cayennepeppar holländskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 f5 holmgång Substantiv organiserad reglerad form av tvekamp där segraren tilldelas rätten i en rättsprocess, utkämpad inom ett mindre avgränsat område (“en holme”) där de stridande ska puckla (“gå gång”) på varann tills den ene backar ur arena holmium Substantiv ett grundämne med atomnummer 67, atommassa 165 och symbolen Ho holocen Adjektiv som angår eller omfattas epoken holocen holomorf Adjektiv som utgör en holomorf funktion holonym Adjektiv som utgör en helhet bestående av delar holonymi Substantiv det semantiska förhållandet att ett ord är en holonym till ett annat ord holsteinare Substantiv invånare i Holstein homburg Substantiv en sorts filthatt med fåra mitt över hattkullen och ett styvt, upprullat brätte med kantband av gros grain, ibland pyntad med en liten fjäder homburghatt Substantiv en sorts filthatt med fåra mitt över hattkullen och ett styvt, upprullat brätte med kantband av gros grain, ibland pyntad med en liten fjäder homeomorfi Substantiv en kontinuerlig funktion, som även har en kontinuerlig invers homeopat Substantiv person som utövar homeopati homeopati Substantiv sjukdomsbehandling med mycket utspädda doser av ämnen som normalt framkallar ifrågavarande sjukdom homeopatisk Adjektiv som rör eller avser homeopati homeostas Substantiv (trots yttre påverkan, och vanligen via negativ återkoppling) upprätthållandet av en konstant inre miljö som är förenlig med normal funktion hos organismen, vilket hos människan inkluderar faktorer såsom temperatur, extr homiletik Substantiv (läran om) predikokonst homiletisk Adjektiv som rör homiletik (konsten att predika) homilia Substantiv bibelförklaring i form av predikan hominid Substantiv medlem av en familj primater där gorillor, schimpanser, orangutanger, bonobo och människa ingår homobröllop Substantiv bröllop där båda makar är av samma kön homoerotisk Adjektiv med antydan till samkönad kärlek eller lust, med en anad erotisk laddning mellan några av samma kön homofobisk Adjektiv som känner homofobi homofon Adjektiv som uttalas (men inte stavas) på samma sätt homogen Adjektiv som ser likadan ut överallt; som består av flera sinsemellan samma delar homogenisera Verb göra homogen, speciellt om att finfördela fett i mjölk homogeniserad Adjektiv som gjorts homogen homogeniserande Adjektiv som homogeniserar homogenisering Substantiv process för att finfördela fett; vanligtvis om fett i mjölk för att detta inte ska klumpa sig homogenitet Substantiv egenskapen att vara homogen, d.v.s. att som helhet bestå av delar som är lika varandra homograf Substantiv ord som stavas som ett annat ord, men som uttalas annorlunda homologation Substantiv domstols stadfästande av en privaträttslig akt homologera Verb godkänna, erkänna homologerande Adjektiv som homologerar homologering Substantiv det att homologera homologisk Adjektiv som beskriver sig själv homomorfi Substantiv en strukturbevarande avbildning mellan två algebraiska strukturer, såsom grupper, ringar och moduler homomorfism Substantiv en avbildning mellan två grupper eller monoider som bevarar operationen homonym Substantiv ord som uttalas på samma sätt och stavas på samma sätt men har olika betydelser och ursprung homonymi Substantiv förhållandet att två eller flera ord är varandras homonymer homoplasi Substantiv inom evolutionsbiologi beteckning på en morfologisk likhet mellan två vetenskapliga taxa, som inte uppkommit genom nedärvda attribut från en gemensam förfader homoromantik Substantiv tillstånd av att vara romantiskt attraherad till samma kön som en själv homosocial Adjektiv rörande sociala relationer mellan personer av samma kön, i synnerhet mellan vuxna män homovigsel Substantiv vigsel mellan två personer av samma kön homozygot Substantiv individ med två olika alleler på samma locus i ett kromosompar homunculus Substantiv liten människa, liten varelse; avbildning eller representation av en människa (eller ett djur) i liten skala som fungerar eller beter sig som människan (eller djuret) honblomma Substantiv en blomma som har kvinnlig kön hondjur Substantiv kvinnligt djur honduran Substantiv person från Honduras eller med honduransk härkomst honduransk Adjektiv som rör Honduras eller dess invånare honduranska Substantiv kvinnlig invånare av Honduras honeypot Substantiv fälla i form av en dator eller ett system avsett att attackeras av hackare för att upptäcka, stoppa eller på annat sätt stävja dessa hongkonges Substantiv person från Hongkong eller med hongkongesisk härkomst hongkonginfluensa Substantiv infektionssjukdom som bröt ut i Hongkong i juli 1968 honkatt Substantiv katt av honkön honkön Substantiv kvinnligt kön honnett Adjektiv hederlig; anständig honnettemang Adverb anständigtvis; med bevarad heder honnörsord Substantiv ord med särskilt god klang (t ex frihet) honorar Substantiv finansiell ersättning för visst utfört (tillfälligt) arbete eller uppdrag honoratiores Substantiv de mest ansedda personerna i ett samhälle; hedersgäster; ståndspersoner honorera Verb hedra, belöna; betala honorar; inlösa honorär Substantiv heders-, till namnet (t ex honorärkonsul) honungsbi Substantiv art eller individ inom släktet honungsbin (Apis) honungsbär Substantiv en fruktbärande växtart (Melicoccus bijugatus) inom familjen kinesträdsväxter (Sapindaceae); exemplar av denna art honungsdagg Substantiv klibbigt sekret rikt på socker som utsöndras av bl.a. bladlöss, sköldlöss och mjöllöss medan de suger i sig växtsaft; bladlössbajs honungsfärgad Adjektiv med samma färg som honung honungsgrävling Substantiv en däggdjursart (Mellivora capensis) inom familjen mårddjur (Mustelidae); individ av denna art honungslen Adjektiv (om röst) len som honung, insmickrande honungsmelon Substantiv melon (Cucumis melo) med smak som påminner om honung honungspalm Substantiv enhjärtbladig växtart honungsskivling Substantiv en svampart (Armillaria mellea), i släktet honungsskivlingar (Armillaria); exemplar av denna art honungsslunga Substantiv maskin som utvinner honung ur vaxkakor honungsvatten Substantiv honung upplöst i vatten honungsvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria nivosa honungsyoghurt Substantiv yoghurt med honungssmak hoodie Substantiv huvtröja, luvtröja, munktröja hopa Verb samla i stor mängd, samla på hög, skaffa och spara hopad Adjektiv lagd på hög, samlad, som har hopats hopak Substantiv ukrainsk folkdans med rötter bland kosackerna, som kännetecknas av kraftfulla hopp, snurrar och akrobatiska rörelser (ofta framförd av manliga dansare men även i par eller grupp) hopande Substantiv det att hopa hopblandning Substantiv förväxling hopfjättra Verb fjättra (binda fast) två eller flera individer eller föremål i varandra hopfällbar Adjektiv som kan fällas ihop hopfällning Substantiv det att fälla ihop något hopfästa Verb fästa ihop hopfästning Substantiv det att fästa ihop något hopgyttra Verb (planlöst) tränga ihop på liten yta hopgyttring Substantiv något tillfällig, tät och oorganiserad ansamling av ting, koncept eller individer hopklibbad Adjektiv som har klibbats ihop hopklumpad Adjektiv som har förts samman till en klump hopknyckla Verb mycket ovanlig variant av knyckla ihop hopknycklad Adjektiv som knycklats ihop hopkommen Adjektiv på ett specifikt sätt åstadkommen hopkoppla Verb koppla ihop; förbinda hopkoppling Substantiv det att hopkoppla; något som har kopplats ihop hopkrupen Adjektiv som har kurat ihop sig och gjort sig liten hoplofobi Substantiv rädsla för vapen hoppbacke Substantiv konstgjord backe med stup för backhoppning hopperska Substantiv kvinnlig hoppare hoppetossa Substantiv energisk och ostyrig flicka eller kvinna hoppfullhet Substantiv det att vara hoppfull hoppfylld Adjektiv fylld av hopp hoppig Adjektiv som karaktäriseras av eller skapar ständiga hopp hopplockning Substantiv det att plocka ihop något hoppning Substantiv det att hoppa hopprep Substantiv tränings- eller lekredskap bestående av ett rep, med eller utan handtag, som kontinuerligt vevas under en hoppande persons fötter och över personens huvud hoppsa Substantiv livlig slags dans med skuttande steg hoppsansa Substantiv enklare (del av) sällskapsdans eller danslek med hoppsasteg hoppsteg Substantiv steg (inom dans, lek eller idrott) som innefattar hopp hopptorn Substantiv torn på badplats, som man kan hoppa från hoprullad Adjektiv rullad ihop hoprullning Substantiv det att rulla ihop något hopsjunken Adjektiv med kroppen i en ställning som vittnar om att personen låtit gravitationen och den fysiska omgivningen påverka lederna, i stället för att personen med aktiv muskelkraft sett till att upprätthålla en rak och ordnad kropps hopsättning Substantiv det att sätta ihop; sätt på vilket något är ihopsatt hopvikt Adjektiv som har vikts en eller flera gånger så att föremålet fått ett kompaktare format horande Substantiv det att hora horisontal Adjektiv variant av horisontell horisontalcell Substantiv cell av en typ av celler som finns i näthinnan och där horisontellt förbinder olika ljuskänsliga celler (tappar och stavar) och bipolära celler med varandra horisontalitet Substantiv det att vara vågrät horisontalkvarn Substantiv väderkvarn av äldre typ, med vingarna fästa vid en lodrät axel horisontsystemet Substantiv koordinatsystem för himmelssfären med utgångspunkt från en given punkt på jordytan; använder koordinaterna höjd och azimut horkarl Substantiv man som utövar utomäktenskaplig sex (hor) hormonell Adjektiv som har med hormoner att göra; som styrs av hormoner hormonproduktion Substantiv (kroppsegen) produktion av ett visst hormon eller en grupp av hormoner hormonreceptor Substantiv receptor för ett hormon hormonrubbning Substantiv onormala halter av kroppsproducerade hormoner i kroppen hormoslyr Substantiv varumärke för en sorts ogräsbekämpningsmedel hornartad Adjektiv som liknar horn på djur hornhinna Substantiv (exemplar av) den glasklara hinna (kornea) som utgör ögonglobens främre begränsning, som ligger framför pupillen och regnbågshinnan (iris), och som bakåt övergår i senhinnan (sklera) hornig Adjektiv som liknar horn på djur hornlykta Substantiv äldre slags lykta med rutor gjorda av horn (i stället för glas) hornlös Adjektiv utan horn hornmaskros Substantiv en art (Taraxacum cornutum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten hornmaskros hornuggla Substantiv en art (Asio otus) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten hornuggla horologium Substantiv stort (medeltida) ur som även visar år, datum, månfaser m m horoskopställare Substantiv astrolog som ställer horoskop horribel Adjektiv förskräcklig, ryslig horrör Substantiv horror, skräck, fobi, ryslighet hortensia Substantiv en art (Hydrangea macrophylla) inom växtfamiljen hortensiaväxter (Hydrangeaceae); individ av denna arten hortikultur Substantiv konsten eller läran om trädgårdsodling hortikulturell Adjektiv som rör hortikultur hortologi Substantiv vetenskapen och konsthantverket kring odlande av alla slags nyttoväxter; trädgårdskunskap hortonom Substantiv person med högre trädgårdsutbildning hosa Substantiv slags beklädnad för benen som bars under medeltiden hosfogad Adjektiv bifogad hosianna Interjektion kristet glädje- och hyllningsrop: "Vi hälsar och prisar Dig (Frälsaren)!" hospitaliserad Adjektiv sjukhusbunden, sängbunden, för lång tid (permanent) tvungen att ligga på sjukhus hospitant Substantiv den som hospiterar hospitera Verb tillfälligt följa utbildningen vid en läroanstalt hospiterande Adjektiv som hospiterar hospits Substantiv gästhem (anordnat av religiös organisation) hospodar Substantiv furstetitel i Moldau och Valakiet (Rumänien) under osmanska väldet hossa Substantiv strumpa host Interjektion ljudhärmande för att beskriva en hostning hostande Substantiv det att hosta hostanfall Substantiv avgränsad period med intensiv hostreflex och flera på varandra följande hostningar hostattack Substantiv avgränsad period med intensiv hostreflex och flera på varandra följande hostningar hostia Substantiv brödet vid nattvardsgång hostig Adjektiv som hostar hostighet Substantiv det att vara hostig hostning Substantiv reflex som utlöses när slemhinnorna i luftvägarna irriteras hostretande Adjektiv som lockar till hosta, som irriterar luftstrupen hotbild Substantiv föreställning eller bedömning varifrån en militär attack skulle kunna komma hotellanställd Substantiv person som jobbar för ett hotell hotellbar Substantiv bar som tillhör och inryms i ett hotell hotellbyggnad Substantiv byggnad som inhyser ett hotell hotellfrukost Substantiv frukost(buffe) som (på morgonen) serveras till gästerna på ett hotell hotellgäst Substantiv gäst på hotell, d.v.s. person som (mot betalning) för tillfället har ett rum på hotellet (och som inte arbetar med hotellets drift) hotellifiering Substantiv omvandling av bostäder till hotell hotellkedja Substantiv uppsättning hotell som tillhör samma bolag och som verkar under samma varumärke hotellnatt Substantiv natt tillbringad på ett hotellrum hotellägare Substantiv person eller företag som äger ett hotell hotfullhet Substantiv det att vara hotfull; uttalande eller beteende som är hotfullt hotfullt Adverb på ett hotfullt sätt hottentottiska Substantiv tidigare benämning på khoisanspråket nama housegrupp Substantiv grupp av musiker som gör housemusik housemusik Substantiv musik av genren house; musikgenre av starkt rytmisk elektronisk dansmusik hovanställd Adjektiv anställd vid ett hov hovdjur Substantiv däggdjur med hovar eller klövar i ett antal ordningar som sammanfattande kallas ungulater (Ungulata) hovera Verb kråma sig, uppträda högfärdigt, åbäka sig, ståta, stoltsera hoverboard Substantiv svävarbräda, balansskoter hovgode Substantiv gode vid ett hov (tempel) hovgydja Substantiv gydja vid ett hov (tempel) hovleverantör Substantiv person eller företag som levererar varor eller tjänster till ett hov hovman Substantiv man som uppvaktar och betjänar furstliga eller kungliga personer vid ett hov hovmannamässig Adjektiv som är karakteristisk för en hovman, som anstår en hovman hovmarskalk Substantiv funktionär vid det kungliga hovet vars uppgift var att biträda konungen i hovförvaltningen hovmästarsås Substantiv kall sås av olja och senap; vanlig till gravlax hovmålare Substantiv målare som är anställt på hovet av en konung eller furste hovra Verb stå stilla I luften hovreporter Substantiv reporter (journalist) med kungliga hovet som bevakningsområde hovrätt Substantiv i Finlands och Sveriges domstolsväsen den andra allmänna instansen hovrättsassessor Substantiv assessor vid en hovrätt hovrättsdom Substantiv dom av en hovrätt hovrättspresident Substantiv chef för en hovrätt hovrättsråd Substantiv domare i en hovrätt hovsam Adjektiv som visar måttfullhet eller hänsyn hovsamhet Substantiv det att vara hovsam hovskägg Substantiv på hästar extra tjock eller lång hårväxt längst ned på benen ovanför hovarna hovslagare Substantiv person som sko hästar hovstat Substantiv anställd personal vid ett hov hovsvamp Substantiv vårmusseron; svamp av arten Calocybe gambosa även känd som Tricholoma gambosum hovtång Substantiv en tång som används för att dra ur eller klippa av spik och hästskosöm hryvnja Substantiv namn på den nationella valuta som används i Ukraina, med valutakod UAH huaycotinamo Substantiv en fågelart (Rhynchotus maculicollis) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art hubb Substantiv nav, centrum (i nätverk av datakablar eller flygrutter) hubba Verb flytta (sig) hubbig Adjektiv bufflig, avog huckle Substantiv huvudduk hudbesvär Substantiv hudutslag och problem med huden hudcell Substantiv (epitel)cell i hudens epitel hudflänga Verb piska på bara ryggen, gissla hudfärgad Adjektiv som har en nyans likt hudens färg hudförändring Substantiv lokal, med blotta ögat synlig (oväntad) förändring på hudens yta (som kan vara tecken på sjukdom, t.ex. hudcancer) hudlager Substantiv lager av hud på en människa eller djur hudlös Adjektiv som inte har hud (på grund av sår eller skada) hudlöshet Substantiv det att vara hudlös hudsalva Substantiv salva som man smörjer in huden med för att den inte skall bli torr hudsjukdom Substantiv någon sjukdom som drabbar huden hudsonspov Substantiv en art (Limosa haemastica) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten hudsonspov hudtemperatur Substantiv temperaturen i huden hudton Substantiv nyans av hudfärg hudtransplantation Substantiv transplantation av hud, från en del av kroppen till en annan hudutslag Substantiv hudförändring med rodnad eller upphöjningar i huden hudveck Substantiv naturligt veck i huden, såsom exempelvis ett ögonlock hudvård Substantiv vård av huden hudvårdsprodukt Substantiv någon produkt (t.ex. hudkräm) som är tänkt att användas för att vårda huden (hos en människa) hue Substantiv huvud hugad Adjektiv intresserad av att utnyttja möjlighet huggare Substantiv huggsabel; huggvärja huggkubb Substantiv variant av huggkubbe huggkubbe Substantiv stock, stubbe eller liknande stycke av trä som används som underlag vid vedhuggning huggmejsel Substantiv verktyg vanligen av metall med vass egg som används för att bearbeta material, främst trä, sten eller metall huggning Substantiv en arbetsmetod för trädfällning och vedklyvning huggormstunga Substantiv tunga av en huggorm huggsabel Substantiv sabel att hugga med huggsexa Substantiv måltid där var och en tar för sig så fort och så mycket som möjligt huggspjut Substantiv spjut avsedd att hugga med (jämte stöta) huggsvärd Substantiv svärd att hugga med huggvapen Substantiv samlingsnamn på enkla vapen som gör sin skada genom hugg huggvärja Substantiv kraftigt enhands- och svärdsliknande blankvapen, men med smalare och dubbelslipad cirka en meter lång klinga för hugg eller stick och ofta med ett korgformat handskydd hugnad Adjektiv gladd, hedrad, uppmuntrad hugnesam Adjektiv trösterik, tröstefull; som skänker tröstande tillfredsställelse hugsjuk Adjektiv sjuk i hågen, i sinnet; nedstämd, nedlåten hugskott Substantiv tillfällig idé utan större betydelse eller värde hugsvalare Substantiv person som hugsvalar hugsvalelse Substantiv skänkande av tröst huj Interjektion ljudhärmande för något som färdas i hög hastighet hukning Substantiv det att huka huld Adjektiv trogen, trofast huldhet Substantiv trohet, trofasthet, lojalitet, det att vara huld huldra Substantiv kvinnligt skogsväsen i svensk folktro huldresång Substantiv sång sjungen av en huldra huldrik Adjektiv nådig, gunstig; med karaktärsdrag av nåd och ynnest; barmhärtig, mild huliganbråk Substantiv slagsmål mellan fotbollshuliganer huliganism Substantiv beteende som kännetecknar en huligan hulka Verb snyfta hulling Substantiv bakåtvänd spetsig tagg eller krok, som får en harpun eller liknande redskap att fastna hullingborst Substantiv hos växter sådana styva hår eller borst, som närmare spetsen är försedda med nedåtvända, stickande och vidhäftande hullingar hult Substantiv skogsdunge humaniora Substantiv studier av ämnen som studerar människan som kulturell varelse humanisera Verb göra mänskligare, göra human, civilisera, mildra humanism Substantiv kulturströmning vid medeltidens slut med anknytning till antikens kultur humanist Substantiv anhängare av humanism; person som studerar humaniora humanistisk Adjektiv som hör samman med humaniora humanitet Substantiv mänsklighet, människovänlighet; mildhet humanoid Substantiv som liknar en människa humant Adverb på ett humant sätt humboldtbläckfisk Substantiv en bläckfiskart (Dosidicus gigas) inom överordningen tioarmade bläckfiskar (Decapodiformes); individ av denna art humid Adjektiv fuktig humiditet Substantiv fuktighet humidor Substantiv förvaringslåda för cigarrer som håller optimal luftfuktighet humilis Substantiv låg stil humleblomma Substantiv blomma av humle. humleblomster Substantiv (Geum rivale) ganska vanlig blomma som trivs på fuktiga ängar humlegård Substantiv anläggning för odling av växten humle humleodling Substantiv odling av växten humle humma Verb småsjunga utan att artikulera, nynna, gnola hummel Substantiv gammal typ av stränginstrument liknande en liggande cittra hummerfiskare Substantiv person som fiskar hummer hummerfiske Substantiv fiske av hummer hummergaffel Substantiv långsmalt bestick som används för att gräva ut kött ur de smala delarna av en hummer hummerklo Substantiv klo från hummer hummerkött Substantiv kött av hummer hummerpremiär Substantiv första dagen på året då hummerfiske är tillåtet hummersallad Substantiv kall maträtt som består av hummer blandat med andra ingredienser hummerskal Substantiv skal av en hummer hummersoppa Substantiv soppa, i vilken hummer är en mycket viktigt ingrediens hummerstjärt Substantiv bakdel hos hummer hummersås Substantiv sås gjord på hummer (som serveras till maträtter av fisk eller skaldjur) hummertina Substantiv burliknande fångstredskap för att fiska hummer humoresk Substantiv humoristisk berättelse eller tonstycke humorfri Adjektiv som inte har humor humorfylld Adjektiv fylld med humor, humoristisk humorist Substantiv person med humor, lustighetsberättare, författare av lustiga skrifter humoristisk Adjektiv som innehåller humor; som kan associeras med humor humorlös Adjektiv som saknar humor humpa Verb att kasta någonting på ett sätt som är lätt att fånga, gäller särskilt underarmskast humus Substantiv kraftigt nedbrutet organiskt material humusrik Adjektiv rik på humus hundaktig Adjektiv som beter sig som en hund hundan Interjektion mildare variant av tusan hundare Substantiv det samma som ett härad hundavföring Substantiv avföring från hund hundbajspåse Substantiv bajspåse hundbiten Adjektiv som har fått bett från en hund hunddjur Substantiv en däggdjursfamilj (Canidae) i ordningen rovdjur (Carnivora) hundfoder Substantiv foder ämnat åt hundar hundgläfs Substantiv ljud från en hund hundgodis Substantiv godbit för hunden hundgöra Substantiv slitsamt och föga stimulerande arbete hundhalsband Substantiv halsband för hund hundkex Substantiv sorts kex avsett för hundar eller andra hunddjur hundkiss Substantiv urin från hund(ar) hundkoppel Substantiv rem varmed hund ledes hundkäx Substantiv en växtart (Anthriscus sylvestris), i familjen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten hundkäx hundkött Substantiv kött av hund hundleksak Substantiv leksak avsedd för hundar hundlik Adjektiv som liknar en hund eller hundar hundliv Substantiv hunds liv; bildligt mödosamt liv hundloka Substantiv hundkäx, (Anthriscus sylvestris) hundmatskål Substantiv skål avsedd att ha hundmat i hundmänniska Substantiv person med starkt gillande av hundar, ofta med betoning på att de föredras framför katter hundnamn Substantiv namn på en hund hundnappning Substantiv kidnappning av en eller flera hundar hundnos Substantiv hundens luktorgan hundpromenad Substantiv promenad för att rasta en hund hundpsykolog Substantiv psykolog som behandlar hundar hundpåse Substantiv bajspåse hundradedel Substantiv variant av hundradel hundradel Substantiv en av etthundra lika stora delar av något hundrafalt Adverb hundra gånger hundrafemtiogrammare Substantiv en hamburgare som väger 150 gram hundragrupp Substantiv revolutionär väpnad grupp på 100 man hundrahörning Substantiv centagon, polygon med hundra hörn hundrakronorssedel Substantiv sedel med valören 100 kronor hundralapp Substantiv sedel värd hundra kronor (eller i annan valuta) hundrameterslopp Substantiv lopp på en sträcka av 100 meter hundras Substantiv ras av hund hundrastgård Substantiv rastgård för hundar hundrastplats Substantiv område att rasta hundar hundratio Räkneord ett tal; 110 hundratusental Substantiv antal om cirka hundratusen hundraårig Adjektiv som är hundra år gammal; som varat i hundra år hundraåring Substantiv person som är hundra år gammal hundraårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots hundraårsdag hundrova Substantiv klätterväxt (släktet Bryonia; vanligen avses arten Bryonia alba) med giftiga bär hundsfott Substantiv stackare, kräk hundsim Substantiv ett sätt att simma på som efterliknar hur en hund simmar, med vispande eller roterande handrörelser hundsk Adjektiv med kroppslig eller beteendemässig karaktär som en hund hundskatt Substantiv skatt för rätten att ha en hund hundskinn Substantiv skinn av hund hundslagsmål Substantiv arrangerad (och olaglig) och våldsam tävling mellan olika kamphundar hundsläde Substantiv färd- eller transportmedel med (vanligtvis) två medar, avsett att föras fram på snö med hjälp av slädhundar hundsnus Substantiv utskällning, bannor, ovett, avhyvling hundstall Substantiv beteckning på en flertal hundburar i nära anslutning till varandra hundstjärnan Substantiv Sirius (stjärna) hundsvott Substantiv föraktlig människa, fähund, lymmel hundsvottera Verb behandla skymfligt hundtandsgräs Substantiv en växtart (Cynodon dactylon), i familjen gräs (Poaceae); exemplar av denna art hundtandsmönster Substantiv mönster bestående av horisontellt och vertikalt upprepade geometriska former (på vävda tyger) som bildat av rutor som i och med kypertlinjerna bildar figurer som påminner om tänder hundtass Substantiv tass (hand) på en hund hundtunga Substantiv en art (Cynoglossum officinale) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten hundtunga hunduppfödare Substantiv person som föder upp hundar hundvakt Substantiv vakten på ett fartyg från midnatt till klockan 4 hundvissla Verb säga saker (eller "skicka signaler") som bara uppfattas av en viss målgrupp, linda in ett budskap i kryptiska fraser hundvisslande Substantiv omformulering (inlindning) av ett budskap så att det bara (likt en hundvissla) bara uppfattas av en viss målgrupp hundvän Substantiv person som tycker om (och har god hand med) hundar; någon som är vänligt sinnad till hundar hundägare Substantiv person som äger en hund hundäxing Substantiv växtart (Dactylis glomerata) i gräsfamiljen; individ av denna art hundöga Substantiv öga hos en hund hundöra Substantiv öra på en hund hungertärd Adjektiv tärd av utdragen period av hunger hunka Verb må, stå till, tillstånd hurrande Substantiv det att hurra hurring Substantiv örfil; slag över kinden hurritiska Substantiv ett utdött språk talades av hurriter omkring 2300–1200 f.Kr i ett område av främre Orienten som sträckte sig från nuvarande östra Turkiet till nuvarande norra Irak hurtbulle Substantiv hurtig och sportig person hurtfrisk Adjektiv överdrivet käck och spänstig hurtfriskhet Substantiv det att vara hurtfrisk hurtig Adjektiv livlig och spänstig; kvick i sinne och kropp, som arbetar raskt hurtighet Substantiv det att vara hurtig hurts Substantiv en låg, sluten förvaringsenhet under eller invid en arbetsbänk eller ett skrivbord husandakt Substantiv andakt i hemmet husande Substantiv husande; mytologiskt andeväsen länkat till ett hus, hem eller hushåll. husapotek Substantiv förbandslåda, uppsättning (låda, skåp, väska) i det egna hemmet (huset) med saker för första hjälpen, enklare förband och läkemedel husar Substantiv typ av lätt kavallerist husband Substantiv mindre orkester som spelar musiken i vissa underhållningsprogram på tv husbehov Substantiv egen användning, inte till avsalu husbehovsodling Substantiv odling till husbehov husbilsparkering Substantiv parkering avsedd för husbilar husbrand Substantiv (oftast icke önskvärt) utbrott av eld som förhärjar ett hus husbyggnad Substantiv process att bygga hus husdörr Substantiv dörr till hus husera Verb uppträda på ett våldsamt eller hänsynslöst sätt, fara hårt eller vilt fram; om krigsfolk o. dyl.: härja och plundra; även: uppträda bullersamt, väsnas, "rumstera"; även bildligt; förr även i uttrycket "husera illa" huserande Substantiv det att husera husesyn Substantiv rundvandring, visning i ett hus husfasad Substantiv utsida av ett hus husfluga Substantiv en allmän insektsart (Musca domestica) i familjen egentliga flugor (Muscidae); individ av denna art husfolk Substantiv sammanfattande benämning på dem som tjänar i ett hem, särskilt tjänstefolket, inhyseshjonen och gårdsfolket husförhör Substantiv religiös inspektion genomförd i hemmen av sockenprästen husförsäljning Substantiv försäljning av hus husgeråd Substantiv geråd och redskap i köket och vid matbordet husgerådskammare Substantiv rum för förvaring av husgeråd husgerådssak Substantiv sak som hör till husgerådet husgud Substantiv gud som dyrkas i det egna hemmet och ses som dess beskyddare, hemmets skyddsande; avgudabilder av dessa gudar hushumla Substantiv individ av arten Bombus hypnorum, som är en art i släktet humlor hushålla Verb inte använda/förbruka mer än nödvändigt hushållare Substantiv husägare, husbonde, familjefader, försörjare hushållning Substantiv det att hushålla hushållningsgrad Substantiv graden eller andelen av baslivsmedel och energi som produceras lokalt i ett land, region eller lokalsamhälle hushållsapparat Substantiv apparat som används i hushållet hushållsarbetare Substantiv person anställd att sköta arbetsgivares hushåll. hushållsartikel Substantiv produkt (föremål, i synnerhet en vara i butik), antingen en förbrukningsvara eller en mer permanent artikel, dock inte ett livsmedel, vilken används i ett hushåll för vanliga hushållssysslor, t.ex. matlagning och serveri hushållsassistent Substantiv maskin som bearbetar och blandar degar hushållsbestyr Substantiv regelbundna göromål för hushållet hushållsekonomi Substantiv del av ekonomin som berör privatpersoners hushåll hushållsinkomst Substantiv inkomst för ett hushåll hushållskassa Substantiv de monetära tillgångarna för ett hushåll hushållsmaskin Substantiv maskin som underlätter hushållsarbete hushållsost Substantiv svensk ostsort med mild smak hushållspapper Substantiv en typ av mjukpapper som finns på rullar och inte sällan används i det privata köket hushållsrulle Substantiv rulle hushållspapper som används i köket (t.ex. för rengöring eller torkning) hushållssyssla Substantiv syssla som avser hushållets skötsel hushållstjänst Substantiv avlönat hushållsarbete hushållsutgift Substantiv utgift för ett hushåll hushållsvåg Substantiv våg (mätinstrument för vikt) för kök husit Substantiv anhängare till den böhmiske reformatorn Johan Hus husjungfru Substantiv person (vanligtvis använt om kvinna eller flicka) anställd att i sin arbetsgivares hushåll mot betalning utföra hushålls- och vardagssysslor huskatt Substantiv katt som saknar stamtavla husknut Substantiv (oftast 90-gradig) hörnförbindelse i hus, särskilt i timmerhus huskors Substantiv argsint hustru huskråka Substantiv en art (Corvus splendens) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten huskråka huslighet Substantiv det att vara huslig husmanskost Substantiv traditionell svensk mat lagad av inhemska, billiga råvaror husmoder Substantiv gift kvinna som ansvarar för familjens hushåll husmorstips Substantiv praktiskt tips som förenklar vardagen husmus Substantiv en art (Mus musculus) inom däggdjursfamiljen råttdjur (Muridae); individ av arten husmus husnummer Substantiv nummer med vilket enskilda hus i en gata betecknas husnyckel Substantiv nyckel som går till ytterdörren (eller ytterdörrarna eller huvudentrén eller liknande) på ett hus husockupant Substantiv person som utan formell besittningsrätt flyttar in i en bostad eller lokal eller på annat sätt använder den varaktigt husockupation Substantiv det att utan formell besittningsrätt flytta in i en bostad eller använda den varaktigt husrannsakning Substantiv variant av husrannsakan hussit Substantiv följare av en böhmisk trosuppfattning på 1400-talet hussvala Substantiv en art (Delichon urbicum) inom fågelfamiljen svalor (Hirundinidae); individ av arten hussvala hussyrsa Substantiv en insekt (Acheta domesticus) i ordningen hopprätvingar (Orthoptera); individ av denna art hustomte Substantiv väsen i form av en liten gubbe som på mer eller mindre allvar tros uppehålla sig i eller intill ett hus som han där bidrar med att se efter och höja dess trevnad och välmåga hustrumisshandel Substantiv (upprepad) misshandel av hustru eller kvinnlig partner hustrumisshandlare Substantiv person (vanligen man) som utövar våld mot sin hustru eller kvinnliga partner, ofta vid upprepade tillfällen hustrunamn Substantiv tillnamn som ges åt en maka vilket anger vem som är hennes make hustyrann Substantiv person (i synnerhet en familjefader) som tyranniserar andra i sitt hushåll husu Substantiv kort i en killekortlek husvagnsägare Substantiv person som äger en husvagn husvill Adjektiv bostadslös, som saknar husrum husvillhet Substantiv det att vara husvill husvägg Substantiv yttre vägg hos byggnad som räknas som hus husägare Substantiv person som äger ett hus huta Verb bryskt tillrättavisa hutande Substantiv det att huta hutlös Adjektiv som inte vet hut hutlöshet Substantiv det att vara hutlös hutta Verb kasta iväg något huttel Substantiv krumbuktande, velande hutter Substantiv ljudet av att huttra huttla Verb tveka, förneka huttra Verb darra av köld; frysa kraftigt huvu Substantiv variant av huvud huvudakt Substantiv den största eller främsta underhållaren i ett program huvudanläggning Substantiv viktigaste anläggning huvudansvar Substantiv störst ansvar huvudargument Substantiv (exemplar av) det i någon mening viktigaste eller tyngsta argumentet för eller emot något huvudartikel Substantiv viktigaste artikeln huvudbana Substantiv huvudlinje, stambana, en viktig järnvägslinje som förbinder stora städer med varandra huvudbeståndsdel Substantiv viktigaste beståndsdel av en sak huvudbetänkande Substantiv viktigaste redogörelsen av slutsatsen av en utredning huvudbibliotek Substantiv bibliotek som är det främsta och ofta största biblioteket på en ort huvudbok Substantiv huvudsaklig kassabok huvudbonad Substantiv klädesplagg som man har på huvudet huvudbronk Substantiv någon av de två stora luftvägar (rörformiga organ, höger respektive vänster huvudbronk) som uppstår där luftstrupen delar sig, och som går in i varsin lunga (och sedan delar sig i mindre bronker inom respektive lunga) huvudbry Substantiv ansträngning för att begripa något huvudbudskap Substantiv viktigaste budskap huvudcell Substantiv speciell typ av cell som finns i magsäckens körtlar och som producerar pepsinogen huvuddiagonal Substantiv de element i en kvadratisk matris som befinner sig på en rät linje från det övre vänstra hörnet till det nedre högra huvuddomare Substantiv den domare som under hela matchen befinner sig på spelplanen, har en visselpipa, gult och rött kort och har sista ordet i alla beslutstaganden huvuddrag Substantiv viktigaste eller mest framträdande egenskap hos något huvudduk Substantiv duk som bärs på huvudet huvuddörr Substantiv den allmänt brukade ytterdörren i en byggnad, som t.ex. leder in till en huvudentré huvudförhandling Substantiv muntlig förhandling i domstol huvudhand Substantiv den hand en människa (av fallenhet) föredrar att använda huvudhår Substantiv (en människas) hår på huvudet huvudideal Substantiv ideal I⊂R, för en ring R, där alla element x∈I är multiplar av n huvudingrediens Substantiv viktigaste ingrediensen i en rätt huvudinnehåll Substantiv viktigaste innehåll huvudkandidat Substantiv viktigaste kandidat, kandidat med största chans att bli utsedd eller vald huvudkudde Substantiv kudde avsedd att vila huvudet när man sover huvudkvadrat Substantiv det fyrkantiga utrymmet i mitten av en korskyrka, mellan fyra pelare, där mittskeppet möter korsarmarna huvudkål Substantiv en sorts kål (Brassica oleracea var. capitata); exemplar av denna grönsak huvudled Substantiv väg med parkeringsförbud och med inkommande/korsande trafik som har väjningsplikt huvudlus Substantiv art från familjen löss, som ofta bosätter sig i hår huvudman Substantiv statlig myndighet, kommunal förvaltning, eller annan likartad organisation som har ansvaret för viss verksamhet huvudmåltid Substantiv någon av de större (regelbundna) måltiderna under dygnet huvudnäring Substantiv viktigaste näringsgren huvudområde Substantiv viktigaste område, mest betydelsefulla område huvudord Substantiv substantiv huvudorsak Substantiv huvudsaklig orsak; (förekomst av) den viktigaste orsaken till något huvudort Substantiv tätort med säte för den (normalt huvudsakliga) lokala administrativa styrelsen inom ett avgränsat område av en självständig nation eller en delstat, oftast en kommun, ett län eller en provins huvudplan Substantiv förstahandsval om på vilket sätt ett önskat mål skall uppnås eller en framtida händelse skall hanteras huvudredaktör Substantiv redaktör med ledande funktion huvudregel Substantiv viktigast eller mest grundläggande regel huvudräkning Substantiv förmåga att utföra aritmetiska operationer, främst addition, subtraktion, multiplikation och division endast med tankeverksamheten utan några hjälpmedel såsom papper, penna och dator/miniräknare huvudsats Substantiv sats som inte utgör en satsdel i en annan, överordnad sats (och som oftast innehåller subjekt och predikat och kan utgöra en egen (grafisk) mening) huvudsida Substantiv ingångssida huvudskål Substantiv den del av skallen som omsluter hjärnan huvudsponsor Substantiv viktigaste sponsor huvudspänning Substantiv spänning mellan två fasledare i ett trefassystem lika med \sqrt{3} gånger fasspänning eller ca 1.73 gånger fasspänning huvudstol Substantiv kapital (till skillnad från ränta) huvudströmbrytare Substantiv strömbrytare som bryter ström i huvudledning huvudstupa Adverb med huvudet före huvudstyrka Substantiv viktigaste militär trupp (ur en samling styrkor) huvudsvål Substantiv huden som täcker den övre delen av hjässan (ofta med hårväxt) huvudsyfte Substantiv något av de viktigaste syftena (eller det viktigaste syftet) med något; någon av de viktigaste anledningarna (eller den viktigaste anledningen bland flera) till att man vill eller har velat göra något huvudsynpunkt Substantiv viktigaste synpunkt huvudtitel Substantiv huvudsaklig titel på ett verk (till skillnad från en undertitel) huvudtransplantation Substantiv hypotetisk transplantation av huvud från en kropp till en annan, bättre benämnt "kroppstransplantation", d.v.s. det att en persons kropp (under huvudet) avlägsnas och ersätts med annan kropp huvudtvätt Substantiv den egentliga delen av en tvättmaskins program huvuduppgift Substantiv viktigaste uppdrag, huvudsaklig syssla huvudutgång Substantiv största, mest centrala utgång av en byggnad, enskild butik, företagslokal eller liknande huvudväderstreck Substantiv benämning på någon av väderstrecken norr/nord, söder/syd, öster/öst(ost) och väster/väst huvudväg Substantiv (den) främsta och största vägen huvudägare Substantiv huvudsaklig (dominerande, största) ägare huvudö Substantiv största ö, viktigaste ö hvita Substantiv (ögonvita och äggvita) hyacint Substantiv en art (Hyacinthus orientalis) inom växtfamiljen sparrisväxter (Asparagaceae); individ av arten hyacint hyalin Adjektiv glasaktig; genomskinlig hybble Substantiv bostad av mycket dålig kvalitet hybridarbete Substantiv arbete som utförs delvis i hemmet och till viss del på arbetsplatsen eller annat ställe hybridbil Substantiv bil som drivs av två eller flera kraftkällor; typiskt el och bensin hybridiseringsbarriär Substantiv något (själva organismernas kroppsbyggnad eller beteende, eller externa inflytanden) som hindrar att två (ofta liknande) arter fortplantar sig tillsammans och bildar hybrider hybriditet Substantiv egenskapen att vara hybrid hybridkrig Substantiv krig som kombinerar traditionella militära metoder med irreguljära och civila metoder hybridmöte Substantiv möte där deltagarna kan vara med både fysiskt och digitalt hyckel Substantiv hyckleri hyckla Verb inte leva efter den moral och de standarder man själv argumenterar för att alla ska leva efter hycklerska Substantiv kvinnlig hycklare hydrat Substantiv molekylär förening emellan vatten och andra ämnen hydraulik Substantiv vattenledningskonst hydraulisk Adjektiv som avser hydraulik, vattenkrafts- hydrazin Substantiv kemisk förening av kväve och väte hydrocefalus Substantiv vattenskalle hydrodynamik Substantiv vetenskap om vatten och andra vätskor i rörelse; lära om strömning i vätskor hydrofil Adjektiv som gärna löser sig i vatten hydrofob Adjektiv som ogärna löser sig i vatten hydrofon Substantiv apparat för avlyssning och lokalisering av ljud under vatten hydrofor Substantiv behållare vars vattennivå automatiskt regleras av ett pumpverk (en anordning i hus utan vanlig vattenledning) hydrogen Substantiv väte hydrografi Substantiv vetenskapen om vattnet och angränsande landområden hydrokopter Substantiv fordon som med hjälp äv luftpropeller kan ta sig fram över vatten och snö hydrokortison Substantiv kortisol hydrologi Substantiv vetenskapen om vatten i naturen och problem i samband därmed (t ex vattnets kretslopp) hydrologisk Adjektiv som rör hydrologi; som har att göra med vattnets förekomst, kretslopp och rörelse hydrolys Substantiv kemisk process under vilken en molekyl klyvs i två delar efter att en vattenmolekyl har adderats hydrometer Substantiv instrument för att mäta vätskors densitet hydronymisk Adjektiv som rör hydronymer hydroplan Substantiv aeroplan med arrangemang för färd på vatten hydrosfär Substantiv oceaner och annat vatten som omger jordskorpan hydrostatik Substantiv läran om vätskors jämvikt hydrostatisk Adjektiv som rör hydrostatik hydroxid Substantiv kemisk förening som innehåller hydroxidjon (OH) hydroxidjon Substantiv jonen OH− hydroxigrupp Substantiv hydroxylgrupp hydroxylgrupp Substantiv (förekomst av) den funktionella gruppen -OH, som utgörs av ett syre och ett väte hyende Substantiv kudde, dyna hyenlik Adjektiv med ett beteende likt det som tillskrivs hyenor och sjakaler; rovgirig, hänsynslöst sniken eller närgången hyfsa Verb utgå från något dåligt eller oacceptabelt och förbättra så att det inte längre är lika skriande illa, även om det ändå inte är nöjaktigt bra hyfsning Substantiv det att hyfsa hygge Substantiv avverkat skogsområde hygglighet Substantiv det att vara hygglig hyggligt Adverb på ett hyggligt sätt hygglo Adjektiv hygglig; vänlig och välvillig hygienartikel Substantiv någon produkt, ofta en förbrukningsvara, som används (oftast av privatperson i vardagen) för att upprätthålla den personliga hygienen (renlighet, friskhet, fräschhet), t.ex. tvål, schampo, tandkräm, tandborste, deodorant hygienisk Adjektiv som rör hygien hygrometer Substantiv fuktighetsmätare hygroskopisk Adjektiv som lätt tar upp luftens fuktighet hyllande Substantiv det att hylla hylle Substantiv bladkrans, blomkrona; samling av kronblad och foderblad hyllfack Substantiv fack i en hylla hyllmeter Substantiv måttenhet för omfånget av samlingarna i bibliotek eller arkiv hyllningsgärd Substantiv hyllning (i handling eller skrift) hyllningstal Substantiv tal där någon eller något hyllas hyllpapper Substantiv papper avsett att därmed övertäcka hyllbräde hyllplats Substantiv del av hylla utmarkerad åt en specifik vara hyllstorlek Substantiv det högsta antal av en vara som ryms på en hyllplats hyllvärmare Substantiv bok (eller annan produkt) som säljer dåligt och bara ligger och håller hyllan på lagret varm hylsfläns Substantiv fläns runt basen av en patronhylsa hylslist Substantiv En typ av kontakt som används inom elektronik. Den löds normalt fast och ansluts via en stiftlist till ett annat kort eller kläms på en flatkabel. hylsrand Substantiv patronrand hymen Substantiv slidkrans hymn Substantiv /högstämd/ lovsång, särskilt om kristen sång hymnarium Substantiv samling av hymner; samling av körkompositioner att användas vid gudstjänst hymnologi Substantiv den kristna hymnens och sångens historia hyns Substantiv hönsfåglar, höns hyoscyamin Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve och syre hypa Verb bete sig hyperaktivt hypande Adjektiv som hypar hyperaldosteronism Substantiv tillstånd med för hög insöndring av aldosteron från binjurebarken hyperbel Substantiv plan figur som i ett ortogonalt koordinatsystem ges av en ekvation på formen {{x^2} \over {a^2}} - {{y^2} \over {b^2}} = 1 hyperbilirubinemi Substantiv tillstånd med förhöjd koncentration av bilirubin i blodet hyperbol Substantiv överdrivet uttryck, överdrift hyperbolisk Adjektiv som innebär en hyperbol; överdriven, överdrivet stor hyperkalcemi Substantiv tillstånd av onormalt hög koncentration av kalciumjoner i extracellulärvätskan (t.ex. i blodet) hyperkalemi Substantiv tillstånd av onormalt hög koncentration av kaliumjoner i extracellulärvätskan (t.ex. i blodet) hyperkolesterolemi Substantiv onormalt höga nivåer av kolesterol i blodet hyperkorrektion Substantiv överdrivet (hyper-) och därmed felaktigt rättande (korrektion) av språket på grund av en förmodad eller feltolkad språknorm hyperlänk Substantiv objekt (vanligen en bit text) i ett digitalt dokument sådant att det vid aktivering (vanligen klickning) omdirigerar användaren till ett annat dokument eller till en annan del av dokumentet hypermetropi Substantiv hyperopi (långsynthet) hypermodern Adjektiv mycket modern hypernatremi Substantiv förhöjd koncentration av natriumjoner i blodplasma hyperonym Adjektiv överordnad hyperonymi Substantiv det semantiska förhållandet att ett ord är en hyperonym till ett annat ord hyperopi Substantiv tillståndet att ljuset fokuserar bakom näthinnan när man tittar på närbelägna föremål och linsen är maximalt böjd, vanligen för att ögongloben är för kort hyperosmotisk Adjektiv som har högre osmolaritet än en annan lösning hyperplasi Substantiv det att en vävnad ökar i storlek på grund av att dess celler delar sig och blir fler till antalet som ett svar på någon form av (från cellernas perspektiv: yttre) stimuli hyperpolarisera Verb göra (membranpotentialen) mer negativ hyperpolariserad Adjektiv som är mer negativ än vilomembranpotentialen; som har en membranpotential som är mer negativ än vilomembranpotentialen hyperpolarisering Substantiv det att göra membranpotentialen mer negativ; tillstånd av mer negativ membranpotential (jämfört med vilomembranpotentialen) hyperprolaktinemi Substantiv förhöjd koncentration av prolaktin i blodet hypersensitivitet Substantiv det att vara hypersensitiv (överkänslig) hypersvecism Substantiv hyperkorrekt svensk språkform i strävan efter en finare eller genuinare svenska, såsom ”faderväl” för ”farväl” hypersvecistisk Adjektiv överdrivet försvenskad hypertext Substantiv ett digitalt (datorbaserat) medium för dokument som innehåller text (och eventuellt grafik, video, ljud och interaktiva element) och tillåter hyperlänkar mellan olika dokument och/eller delar av dokument; WWW, en tillämp hypertextdokument Substantiv digitalt dokument (på dator) av en typ av dokument som kan innehålla hyperlänkar, t.ex. webbsidor på WWW skrivna i märkspråket HTML hyperton Adjektiv som får en cell omgiven av lösningen att krympa via osmos, eftersom koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar som inte kan passera cellmembranet är högre i lösningen än i cytosolen hypertoni Substantiv högt arteriellt blodtryck hypertoniker Substantiv person som lider av hypertoni hypertrofi Substantiv fenomenet att en cell ökar i storlek; det att en vävnad ökar i storlek på grund av att dess celler ökar i storlek (men inte i antal) hypertyreos Substantiv tillstånd där sköldkörteln tillverkar för mycket sköldkörtelhormoner hyperventilation Substantiv tillstånd av andning med snabba och djupa andetag, mer än vad lungorna behöver hyperventilera Verb andas med snabba och djupa andetag, mer än vad lungorna behöver hyperventilerande Substantiv det att hyperventilera hyperväxel Substantiv rymdskeppsmotor eller tillägg till dito som tillåter överljushastighet genom att gå in i hyperrymden hypnagog Adjektiv som har att göra med att somna; särskilt den halvmedvetna perioden omedelbart före sömnen hypnotisering Substantiv det att hypnotisera hypnotisk Adjektiv beroende på hypnos hypnotism Substantiv sövning genom annans viljekraft hypnotisör Substantiv den som hypnotiserar en annan hypogeusi Substantiv reducerad förmåga att känna någon smak hypokalcemi Substantiv tillstånd av onormalt låg koncentration av kalciumjoner i extracellulärvätskan (t.ex. i blodet) hypokalemi Substantiv tillstånd av onormalt låg koncentration av kaliumjoner i extracellulärvätskan (t.ex. i blodet) hypoklorit Substantiv salt av klorsyrlighet hypokonder Substantiv hypokondrisk person hypokondri Substantiv svårmod, mjältsjuka; ständiga bekymmer för inbillade faror och sjukdomar hypokondrisk Adjektiv som lider av hypokondri hypokorism Substantiv uttryck som genom suffix förskönar eller uttrycker familjärt förhållande till någon (som smeknamn) hypokrisi Substantiv hyckleri hypokrit Substantiv hycklare hypokritisk Adjektiv hycklande hyponatremi Substantiv för låg koncentration av natriumjoner i blodplasma hyponym Adjektiv underordnad hyponymi Substantiv det semantiska förhållandet att ett ord är en hyponym till ett annat ord hypoosmotisk Adjektiv som har lägre osmolaritet än en annan lösning hypotax Substantiv underordning, särskilt av satser hypotek Substantiv säkerhet för lån; inteckning i fastighet hypotenusa Substantiv den längsta sidan i en rätvinklig triangel. hypotetisera Verb framställa en hypotes hypotetiserad Adjektiv som hypotetiserats hypotetiserande Adjektiv som hypotetiserar hypotisera Verb teckna lån med något som pant hypotisering Substantiv det att hypotisera hypoton Adjektiv som får en cell omgiven av lösningen att svälla via osmos, eftersom koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar som inte kan passera cellmembranet är lägre i lösningen än i cytosolen hypotoni Substantiv lågt arteriellt blodtryck hypotyreos Substantiv tillstånd där sköldkörteln tillverkar för lite sköldkörtelhormoner hypoxi Substantiv tillstånd av syrebrist hyrande Substantiv det att hyra hyrax Substantiv däggdjur i ordningen Hyracoidea hyresavi Substantiv skriftligt meddelande som specificerar en begäran om inbetalning av hyra (t.ex. för en lägenhet och en viss månad) hyresfri Adjektiv med noll kronor i hyra hyresgästförening Substantiv sammanslutning (förening) av hyresgäster som gemensamt förhandlar mot hyresvärdar hyreshöjning Substantiv höjning av hyra (för lokal eller hyreslägenhet) hyreslägenhet Substantiv lägenhet (t.ex. i hyreshus) vilken hyrs ut till den boende hyresrätt Substantiv upplåtelseform av en bostad eller lokal som hyresgästen inte äger själv, men som denne varaktigt nyttjar genom att hyra den av en hyresvärd hyresvärdinna Substantiv hyresvärd av kvinnokön hyrkusk Substantiv chaufför (kusk) med häst och vagn eller släde som skjutsar mot betalning (hyra, taxa) hyrläkare Substantiv stafettläkare hyrvideo Substantiv video som finns för uthyrning hysande Substantiv det att hysa hyscha Verb vanlig stavningsvariant av hyssja hyschpengar Substantiv pengar som betalas till någon för att hålla tyst om något hyska Substantiv tunn metallögla avsedd att med hake hopfästa någonting (ofta klädesplagg) hyssa Verb vanlig stavningsvariant av hyssja hyssj Interjektion stavningsvariant till hysch hyssja Verb försöka tysta ner någon hysta Verb kasta, speciellt medelst underarmskast hysterektomi Substantiv kirurgiskt avlägsnanade av livmoder hysteres Substantiv eftersläpning i (magnetiska) kraftfält hysteriskt Adverb på ett hysteriskt sätt hytta Verb variant av hötta hyttgas Substantiv det samma som masugnsgas hyttippump Substantiv pump som används för att tippa hytten på en lastbil för att underlätta underhåll och reparationer hyttsill Substantiv mat som tillagats med hjälp av värmen från en glasugn hyvel Substantiv verktyg med ett eller flera utskjutande skärstål som används för att jämna till träytor eller skära bort det yttersta lagret på ett föremål av trä hyvelbänk Substantiv arbetsbord för snickare där trästycken kan spännas fast för att hyvlas hyvelost Substantiv generell osttyp som bäst lämpar sig för att skäras upp med osthyvel hyvla Verb jämna till med hyvel häcka Verb utöva häckning (från parning till dess att ungarna lämnar boet) häckberberis Substantiv en art (Berberis thunbergii) inom växtfamiljen berberisväxter (Berberidaceae); individ av arten häckberberis häckhöjd Substantiv höjd hos en häck häckkaragan Substantiv en art (Caragana arborescens) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten häckkaragan häckla Verb bearbeta (lin) genom ett slags kamning för att avskilja blånor häcklan Substantiv det att häckla häcklare Substantiv person som häcklar häckling Substantiv det att häckla (lin) häcklopp Substantiv enskild instans av häcklöpning häcklöpare Substantiv person som springer häcklöpning häcklöpning Substantiv en friidrottsgren med tio hinder att hoppa över, utplacerade på löparbanan, i regel inom en löpdistans av 100 meter (för damer) eller 110 meter (för herrar) häckning Substantiv fåglarnas reproduktionsprocess (omfattar vanligtvis revirbildning, parbildning/parning, bobygge, äggläggning, ruvning samt skydd, uppfödning och upplärning av ungar till självständiga individer) häckningsparasitism Substantiv beteende hos vissa djur (bland fåglar, insekter, fiskar) som innebär att lägga ägg i boet tillhörande en annat individ, antingen av samma art (parallellt till egen ruvning och uppfödning) eller annan art (istället för eg häckoxel Substantiv ett trädslag (Sorbus mougeotii) inom släktet Sorbus (rönnsläktet/oxelsläktet); exemplar av detta trädslag häcksax Substantiv grov trädgårdssax avsedd för att klippa häckar häcksparv Substantiv en art (Emberiza cirlus) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten häcksparv häcktrimmer Substantiv apparat använd för att trimma häckar hädanfärd Substantiv frånfälle, himlafärd, bortgång, död hädangången Adjektiv avliden, död hädare Substantiv person som hädar hädisk Adjektiv som hädar, förolämpande mot religionen hädiskt Adverb på ett sätt som hädar häfta Verb fästa, fastsätta, fastgöra (något vid/på något) häftande Substantiv det att häfta häftighet Substantiv det att vara häftig häftklammer Substantiv liten u-formad bit metalltråd vilken kan monteras i häftapparat och användas för att binda ihop blad av papper med varandra genom att häftapparaten pressar de två ändarna på tråden genom pappret och sedan viker ihop dem häftklammerborttagare Substantiv redskap som tar bort häftklammer häftning Substantiv det att häfta häftstift Substantiv kort (metall)stift med relativt stor platt disk i ena änden, avsett att användas för att fästa t.ex. papper eller tyg på ett föremål (t.ex. en vägg av trä eller gips eller anslagstavla i kork) genom att stiftet trycks in häger Substantiv fågel inom familjen hägrar hägg Substantiv ett trädslag (underart) Prunus padus (ssp. padus) i släktet prunusar (som blommar vitt samtidigt med lövsprickningen och anger gränsen mellan vår och försommar); exemplar av detta trädslag hägge Substantiv hekto, hektogram häggkvist Substantiv kvist av trädet hägg häggmispel Substantiv en art (Amelanchier spicata) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae); individ av arten häggmispel häggskog Substantiv skog företrädesvis bestående av häggar häggskott Substantiv skott av hägg hägn Substantiv inhägnat område, ibland även verksamheten att sätta upp stängsel hägna Verb sätta upp ett stängsel runt ett område hägnad Substantiv stängsel hägra Verb visa sig som en hägring häktande Substantiv det att häkta hälben Substantiv det bakre, nedersta benet i människans fot och är det största av benen i fotrosen hälgångare Substantiv (ettvart av alla de) djur som vid gång sätter hela fotsulan i marken hälkappa Substantiv del av sko eller annan fotbeklädnad som går upp från sulan och täcker hälen hälknöl Substantiv utbuktande knöl från hälbenet på fotens baksida hällande Adjektiv (om regn) häftigt, kraftigt, starkt hälld Adjektiv som har hällts hällebard Substantiv variant av hillebard hälleberg Substantiv blottad berggrund; fast berggrund; klippa; stengrund hälleflundra Substantiv Hippoglossus hippoglossus; stor plattfisk i familjen flundrefiskar hällekista Substantiv variantform till hällkista hällis Adverb eljest, annars hällkista Substantiv grav i form av en rektangulär stenkammare under stenåldern hällning Substantiv det att hälla hällregn Substantiv rikligt och istadigt regn hällregna Verb regna kraftigt hällregnande Adjektiv som hällregnar hällristning Substantiv symbol, figur eller avbildning från forntiden som är inhuggen på en berghäll eller ett löst klippblock hällörad Adjektiv religiös, frireligös hälsande Substantiv det att hälsa hälsena Substantiv sena som förbinder tvillingvadmuskeln (musculus Gastrocnemius) med hälen, som sitter ovanför hälen på baksidan av foten hälsing Substantiv variant av hälsinge hälsinge Substantiv person från, eller bosatt i Hälsingland hälsingländsk Adjektiv som kommer ifrån, eller har att göra med Hälsingland hälsningsfras Substantiv fras som används för att hälsa hälsobrunn Substantiv anläggning (kurort) runt en brunn (källa) med vatten som sägs förbättra hälsan hälsocoach Substantiv person som vägleder till en förbättrad hälsa hälsodepartement Substantiv departement (ministerium) för frågor rörande landets hälso- och sjukvård (i Sverige ingår dessa uppgifter i socialdepartementet) hälsofara Substantiv omständighet som utgör en (potentiell) fara för en människas (eller människors) hälsa hälsofarlig Adjektiv som utgör en fara för hälsan hälsofrämjande Adverb på ett sätt som främjar god (fysisk och psykisk) hälsa; i syfte att främja god (fysisk och psykisk) hälsa hälsokost Substantiv livsmedel som anses vara särskilt hälsobefrämjande hälsokälla Substantiv källa vars dricksvatten påstås ha positiva egenskaper på hälsan hälsopelargon Substantiv annat namn för rosengeranium (Pelargonium graveolens) hälsoresa Substantiv resa med syfte att förändra kroppen eller mental läkning hälsorisk Substantiv (omständighet som utgör en potentiell) fara för en människas (eller människors) hälsa hälsosamhet Substantiv det att vara hälsosam hälsoskadlig Adjektiv som uppenbarligen och direkt skadar hälsan hälsosynpunkt Substantiv utgångspunkt för att bedöma något sett till dess effekt på hälsan hälsotecken Substantiv indikation på någons hälsotillstånd; tecken på att någon har god hälsa eller är på bättringsvägen hälsovinst Substantiv fördel (vinst) för hälsan (av en viss hälsosam åtgärd) hälsovådlig Adjektiv farlig för hälsan hälsovård Substantiv vård av hälsan hälsovårdslära Substantiv läran om hälsovård hält Substantiv hälft hälta Substantiv det att vara halt hämmande Substantiv det att hämma hämmare Substantiv något eller någon som hämmar hämndaktion Substantiv gärning som utförs som hämnd hämndattack Substantiv attack utförd som hämnd hämndbegär Substantiv (psykologiskt) begär för hämnd hämndgirig Adjektiv som gärna vill ha hämnd hämndgirighet Substantiv det att vara hämndgirig hämndgudinna Substantiv kvinnlig gud som vakar över hämnden hämndtörstig Adjektiv som känner ett begär att hämnas hämnerska Substantiv kvinnlig hämnare hämpling Substantiv en art (Carduelis cannabina) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten hämpling hämsko Substantiv broms (vanligen på vagnshjul) hämtande Substantiv det att hämta hämtare Substantiv person som hämtar något hämtpizza Substantiv pizza som beställs över telefon eller internet och sedan hämtas på pizzerian händelsefattig Adjektiv med få händelser, då inget händer händelsekedja Substantiv kedja (följd, i tid och/eller orsak) av händelser händelselös Adjektiv utan händelse, då inget händer händelselöshet Substantiv det att vara händelselös händighet Substantiv det att vara händig hänföra Verb föra in något i visst sammanhang, sätta något i förhållande till något, förbinda något med något hänförelse Substantiv förtjusning, exaltation, hänryckning, begeistring hänförlig Adjektiv som kan hänföras till något; som kan tillskrivas något häng Substantiv det att uppehålla sig (på viss plats) förstrött och utan direkt aktivitet; det att hänga hängask Substantiv framodlad sort (Fraxinus excelsior 'pendula) av trädet ask med hängigt, slokande utseende hängbro Substantiv bro vars spann bärs av rep som oftast hålls uppe av en eller flera pyloner hängknut Substantiv överhandsknop med ögla hängpelargon Substantiv en växtart (Pelargonium peltatum) inom familjen näveväxter (Geraniaceae); exemplar av denna art hängränna Substantiv öppen horisontell ränna hängande fastsatt längs nedre kanten på ett tak (d.v.s. längs takfoten) för att samla ihop regn- och smältvatten från taket och leda detta vatten vidare till ett eller flera stuprör hängselbyxa Substantiv ovanligare variant av hängselbyxor; (helt) klädesplagg för benen med inbyggda hängslen hängselbyxor Substantiv byxor försedda med hängslen; klädesplagg för benen med inbyggda hängslen hängselkjol Substantiv variant av hängslekjol hängsla Verb fästa med hängslen, bära som hängslen hängslad Adjektiv upphängd med hängslen, buren som hängslen hängslekjol Substantiv kjol med tillhörande hängslen hängsmycke Substantiv smycke som hängs på ett halsband hänka Verb hänga med, följa med hänne Adverb någonstans, ifråga om var något befinner sig hänryckning Substantiv plötslig, stark och varm känsla, entusiasm, extas, förtjusning, hänförelse, det att ryckas hän, att hänryckas hänseende Substantiv betraktande, synpunkt, aspekt, sida av en sak, perspektiv, vinkel, vinkling hänskjuta Verb överlåta ett beslut (eller liknande) åt någon annan hänsoven Adjektiv bortgången, avliden hänsyfta Verb alludera på, anspela på, häntyda på, syfta på hänsyftning Substantiv det att hänsyfta hänsynsfullhet Substantiv det att vara hänsynsfull hänsynslöshet Substantiv det att vara hänsynslös hänsynstagande Adjektiv van vid eller redo eller kännetecknad av att ta hänsyn häntydning Substantiv det att häntyda hänvisande Substantiv det att hänvisa hänvisningsskylt Substantiv skylt som ska informera om någonting häpenhet Substantiv det att vara häpen; förvåning häpp Interjektion kan användas som verbal fanfar för att ackompanjera en rörelse eller tanke härad Substantiv förr administrativt delområde av län, särskilt om domsaga för en tingsrätt; numera endast om geografiskt område häradsbetäckare Substantiv person som inte lever i en monogam relation häradshövding Substantiv domare i en häradsrätt; sedan 1970-talet lagman häradsrätt Substantiv underrätt för en härad på landsbygden; sedan 1970-talet tingsrätt härav Adverb av det här, av detta, därav härbre Substantiv litet hus (på stolpar) som förr brukades som förvaringsrum härbredvid Adverb bredvid detta härbärgera Verb ge någon husrum, nattlogi eller kvarter härbärgerande Substantiv det att härbärgera härbärgespolitik Substantiv den hemlöshetspolitik som kallas för ett "politiskt beslut", som hänvisar hemlösa människor till ett tillfälligt boende på härbärge och ger dem ingen annan hjälp härdare Substantiv ämne som får något att härda härdig Adjektiv motståndskraftig (t ex mot köld) härdighet Substantiv det att vara härdig härdning Substantiv behandling i syfte att öka hållfasthet eller seghet härdplast Substantiv makromolekylärt material uppbyggt av tvärbundna molekyler i ett tredimensionellt nätverk som inte kan göras formbart genom upphettning härefter Adverb hädanefter, från och med nu härflyta Verb ha sitt ursprung i något; härleda sig från en viss källa eller orsak, stamma från, komma sig av härfågel Substantiv en art (Upupa epops) inom fågelfamiljen härfåglar (Upupidae); individ av arten härfågel härförleden Adverb nyligen, för inte länge sedan; en av de senaste dagarna härigenom Adverb genom det här, genom detta, därigenom härjare Substantiv person som härjar; som ödelägger härjedaling Substantiv person från Härjedalen härjedalsk Adjektiv som kommer ifrån, är belägen i, eller på annat sätt kopplas till Härjedalen härjning Substantiv anställande av ansenlig skada, eller olägenhet härjämte Adverb bredvid detta härk Substantiv kastrerad sarv härke Substantiv stök, trassel; något otympligt härkomstort Substantiv ort eller plats från vilken någon eller något härstammar; ursprungsort härleda Verb genom att utgå från ett eller flera påståenden, bevisa att ett annat påstående också måste vara sant härledande Substantiv det att härleda härledbar Adjektiv som är möjlig att fastställa ursprunget för; som går att härleda härledbarhet Substantiv egenskapen att vara härledbar härledning Substantiv det att härleda något eller resonemanget vid en härledning härmande Substantiv det att härma härmapa Substantiv person som härmar eller tar efter någon annan härmare Substantiv person som härmar eller tar efter någon annan härmas Verb imitera härmis Substantiv någon som gör något likadant som någon annan gjort härmsångare Substantiv en art (Hippolais icterina) inom fågelfamiljen rörsångare (Acrocephalidae); individ av arten härmsångare härnad Substantiv plundringståg; skeppsfärd i fornnordisk tid såsom den benämndes i samtida litteratur härold Substantiv person som hade till uppgift att utfärda kungörelser häromaftonen Adverb en av de senaste aftnarna härommorgonen Adverb en av de senaste morgnarna häromveckan Adverb en av de senaste veckorna häromåret Adverb ett av de senaste åren härpå Adverb på denna/detta/dessa härröra Verb komma, härstamma (från) härskara Substantiv stor skara, hop, flock, trupp, här av levande varelser; ursprungligen om soldater härskarskikt Substantiv det samhällsskikt med mest makt härskarteknik Substantiv sociala manipulationer varmed en dominant grupp behåller sin position (i en synlig eller osynlig hierarki) gentemot personer från andra grupper härskartitel Substantiv benämning på ett lands regent eller härskare härsken Adjektiv (om fett i livsmedel) som har härsknat härskenhet Substantiv det att vara härsken härsklysten Adjektiv som har starkt begär att härska härsklystnad Substantiv starkt begär att härska härskna Verb bli dåligt; undergå en process där fettet bryts ned, antingen genom att fettsyror frigörs från glycerolen, eller genom att själva fettsyrorna oxiderar härstamning Substantiv genetiskt ursprung härtagen Adjektiv erövrad medelst militärt våld, av en här härtappad Adjektiv tappat på buteljer i det land där det säljs härtill Adverb hittills härur Adverb ur detta, härifrån härvaro Substantiv närvaro på denna plats (här) härvel Substantiv roterbar träställning för mätning och upplindning av garn härvid Adverb vid detta härvidlag Adverb i fråga om detta eller det nu sagda; i denna sak; i detta fall; i detta avseende hässja Verb att hänga upp hö till torkning på en ställning hästambrosia Substantiv en art (Ambrosia trifida) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten hästambrosia hästansikte Substantiv ansikte på häst hästanspänd Adjektiv med häst anspänd (förspänd), dragen av häst hästavel Substantiv avel av hästar hästdjur Substantiv en däggdjursfamilj (Equidae) i ordningen uddatåiga hovdjur (Perissodactyla); högbenta hovdjur med en enda funktionell tå på varje fot hästdragen Adjektiv det att använda hästar som dragdjur hästfoder Substantiv foder ämnat åt hästar hästfordon Substantiv huvudtyp av fordon, drivs av en eller flera hästar hästgardist Substantiv soldat tjänstgörande vid Livgardet till häst hästgård Substantiv anläggning för skötsel och ibland även uppfödning av häst hästhage Substantiv hage i vilken hästar hålles för bete hästhandlare Substantiv person som yrkesmässigt köper och säljer hästar hästhandlarplånbok Substantiv (mindre brukligt, inte i SAOL) skämtsam benämning för en plånbok som är tjockare än vanligt hästhoppning Substantiv tävling där häst med ryttare hoppar över hinder längs en bana hästhov Substantiv undersida av en hästs fot hästhovsört Substantiv en art (Tussilago farfara) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av växtarten hästhovsört hästhuvud Substantiv huvud på (eller föreställande det av) en häst hästjobb Substantiv mycket stort och omfattande arbete hästkapplöpning Substantiv tävling där hästar ska färdas längs en given sträcka så fort som möjligt hästkastanj Substantiv en art i familjen kinesträdsväxter från sydvästra Balkan (Aesculus hippocastanum) hästkastanje Substantiv stavningsvariant av hästkastanj hästkrake Substantiv gammal, mager och inte längre arbetsduglig häst hästkärra Substantiv enklare tvåhjulig vagn som dras av en häst hästkött Substantiv kött av häst hästmussla Substantiv en djurart (Modiolus modiolus) inom släkte Modiolus som ingår i klassen musslor hästnamn Substantiv namn på en häst hästpolo Substantiv spel till häst med klubbor och klot hästras Substantiv ras till arten häst (Equus caballus) inom däggdjursfamiljen hästdjur (Equidae) hästskepnad Substantiv skepnad av en häst hästskjuts Substantiv hästdragen vagn hästskoformig Adjektiv som har en form som påminner om en hästsko hästskojare Substantiv bedragare som säljer värdelösa hästar hästskomagnet Substantiv magnet formad som en hästsko (ungefär som bokstaven U) hästskosöm Substantiv kilformad spik för att fästa hästskor och beslag vid hästars hovar och nötdjurs klövar hästsläde Substantiv färd- eller transportmedel med (vanligtvis) två medar, avsett att föras fram på snö eller i annan terräng med hjälp av draghästar hästsport Substantiv sport med häst hästspårvagn Substantiv spårvagn som dras av en eller flera hästar hästtruga Substantiv liten platta (bräda) som spänns under hästens hovar för att hindra den att sjunka ner i sank mark hästtunga Substantiv tunga på en häst hästuppfödning Substantiv uppfödning av hästar hästvagn Substantiv vagn som dras av en eller flera hästar hästväg Substantiv en skogsväg med tre spår, ett för hästen och två för vagnshjulen hästägare Substantiv person som äger en häst hätsk Adjektiv argsint, aggressiv, fientlig, hatfull hätskhet Substantiv det att vara hätsk hätta Substantiv enklare (spetsig) huvudbonad använd av kvinnor och flickor, till exempel som del av arbetskläderna för vissa hushållsarbetare hättkvarn Substantiv väderkvarn med rörlig överdel (hätta) häv Adjektiv duglig, användbar hävande Substantiv det att häva hävarm Substantiv lyftarm; hävspak, hävstång hävd Substantiv långvarig tradition, gammal sedvänja hävdande Substantiv det att hävda hävdelse Substantiv det att hävda sig hävdvunnen Adjektiv som är erkänd av allmänheten hävert Substantiv knäböjt rör eller slang som används bland annat för att överföra vätska från en behållare till en annan hävstång Substantiv långsmal och vridbar kropp som räknas till en av de sex enkla maskinerna på vilken motsatta krafter verkar (ordet används ofta i överförd bemärkelse om något mindre som kan sätta något stort i rörelse) hävstångseffekt Substantiv effekten hos en hävstång, att utväxla styrka (kraft, vridmoment) mot längd häxbrygd Substantiv mystisk brygd med magisk kraft (kokad av en häxa) häxbål Substantiv offentlig avrättning av en påstådd häxa genom uppeldning häxdans Substantiv en föreställd sorts (vild) dans som vore rituellt utförd av häxor med upplevda inslag av mystik, magi och eventuellt okända faror häxkarl Substantiv trollkarl, man med övernaturliga krafter (som utövar häxkonst) häxkittel Substantiv kittel som används av häxa häxkvast Substantiv kvast varpå en häxa antas kunna flyga häxlik Adjektiv som liknar en häxa häxmjölk Substantiv vätska som kan komma från nyfödda flickors och pojkars bröst på grund av hormoner de fått via navelsträngen från modern häxprocess Substantiv rättegång mot kvinna anklagad för häxeri häxring Substantiv grupp fruktkroppar (svampar) som växer i en cirkelform häxritt Substantiv ritt i luften på häxkvast (eventuellt mot Blåkulla) av en häxa häxsabbat Substantiv möte vid midnatt för utövning av häxkraft, djävulsdyrkan eller orgiastisk fest (på Blåkulla eller annan plats) häxtro Substantiv tron på sanna häxors existens häxört Substantiv släkte (Circaea) av växter inom myrtenordningen; individ från detta släkte hågad Adjektiv som känner lust att göra något hågkomst Substantiv minne, erinring; bevarande av något i minnet håglös Adjektiv som saknar lust och energi håglöshet Substantiv det att vara håglös hågmynd Substantiv plötsligt uppkommande tanke som ger en första överblick över visst ämne eller är utgångspunkt för ett resonemang, ofta originellt eller nytt håkäring Substantiv en broskfisk (Somniosus microcephalus) som förekommer i norra Atlanten hålande Substantiv det att håla hålcelt Substantiv celt med holkfäste för ett knäböjt skaft likt en holkyxa hålig Adjektiv som innehåller ett större antal hål hålighet Substantiv urgröpning hålkort Substantiv kort med stansade hål som innehåller digital data och möjliggör maskinell bearbetning (till exempel för in- och utmatning av data i tidiga datorer) hålkäl Substantiv ränna; list med inåtbuktad profil hållande Adjektiv som håller hållandes Adjektiv som håller hållare Substantiv anordning som håller något hållas Verb hålla på, fortsätta hållen Adjektiv som är uppfyllt (t.ex. ett löfte) hållf Substantiv hållfasthetslära hållfast Adverb motståndskraftigt hållfasthet Substantiv förmåga att motstå deformationer hållfasthetslära Substantiv teknologisk disciplin som beskriver förhållandet mellan mekaniska krafter och deformerbara kroppar hållhäst Substantiv häst som väntar vid skjutshåll, redo att användas som skjutshäst hålligång Substantiv festande, skoj, drag, liv hållningslös Adjektiv som ofta byter åsikt hållningslöshet Substantiv det att vara hållningslös hållpunkt Substantiv fast punkt (i ett program), stående programpunkt hålrot Substantiv en art (Aristolochia clematitis) inom växtfamiljen piprankeväxter (Aristolochiaceae); individ av arten hålrot hålrum Substantiv område i rummet vilket är i det närmaste fullständigt omslutet av solitt material, men som i sig inte är fyllt av annat än omgivande atmosfär eller annan fluid hålskog Substantiv mörk, djupt belägen del av skogen hålslag Substantiv anordning som gör en rad hål (på standardiserade avstånd) i pappersark, så att dessa kan föras in i pärmar hålslagare Substantiv anordning som gör en rad hål (på standardiserade avstånd) i pappersark, så att dessa kan föras in i pärmar hålslagsapparat Substantiv anordning som gör en rad hål (på standardiserade avstånd) i pappersark, så att dessa kan föras in i pärmar hålslev Substantiv ett köksredskap med hål som används för att sleva upp något ur ett kokkärl utan att få med sig vätska hålsåg Substantiv borr som består av ett sågblad i cirkel hålsöm Substantiv en sorts vitbroderi (färglöst broderi) som delvis består av hål gjorda i tyget håltimme Substantiv ledig timme mellan två lektioner (vanligast på gymnasiet) håltång Substantiv handredskap (tång) för att göra hål i läderremmar hålven Substantiv någon av de två stora vener, övre hålven (vena cava superior) eller nedre hålven (vena cava inferior), som leder syrefattigt blod från systemkretsloppet in till höger förmak (i hjärtat) hålväg Substantiv äldre, enklare väg eller upptrampad stig som ligger lägre än omgivningen hålögdhet Substantiv det att vara hålögd hånflina Verb flina försmädligt hånfull Adjektiv som /ofta/ hånar (någon eller något); som innehåller hån hånfullhet Substantiv det att vara hånfull hånfullt Adverb på ett hånfullt sätt hånglande Substantiv det att hångla hångrin Substantiv hånfullt grin hångrina Verb flina hånfullt hånle Verb flina; le hånfullt hånleende Substantiv hånfullt leende hånskratt Substantiv hånfullt skrattande hånskratta Verb håna, skratta hånfullt hårametist Substantiv ametist med trådlika inneslutningar håravfall Substantiv onormalt förlust av hår, mest på grund av sjukdom hårbalsam Substantiv gel som ger fukt till håret hårbeklädnad Substantiv behåring hårborttagning Substantiv det att ta bort hår hårborttagningsmedel Substantiv kräm som används för att avlägsna kroppsbehåring hårcell Substantiv någon av de stereovillibeklädda celler som finns i hörselsnäckan i innerörat och svarar för den mekanoelektriska transduktionen av ljudvibrationer hårddra Verb tillverka metalltråd utan att glödga den hårdför Adjektiv tuff, brutal hårdförhet Substantiv det att vara hårdför hårdgummi Substantiv plast, tillverkad av hårdvulkaniserat gummi genom tillsats av schellack; säljs under namnet ebonit hårdhet Substantiv det att vara hård, speciellt om denna grad, ibland även om något hårt hårdhetsgrad Substantiv ett materials hårdhet i generell mening hårdhjärtad Adjektiv som inte påverkas känslomässigt hårdhjärtenhet Substantiv det att vara hårdhjärtad hårdhänthet Substantiv det att vara hårdhänt hårdmetall Substantiv hårt material bestående till största del av hårt sintrad karbid och bindemetall (ofta volframkarbid och kobolt) ofta använt till skärande verktyg hårdna Verb bli hård(are) hårdnackad Adjektiv envis hårdnackat Adverb envist hårdnackenhet Substantiv det att vara hårdnackad hårdnande Substantiv det att hårdna hårdost Substantiv ost med en hårdare textur hårdplast Substantiv (materialet i ett) styvt skikt eller massivt föremål gjort av plast, som behåller formen även vid viss påfrestning hårdra Verb dra någon i håret hårdrock Substantiv tyngre rockmusik med framträdande elgitarrspel, som uppkom i slutet av 1960-talet hårdrockare Substantiv person som gillar musikstilen hårdrock och följer tillhörande mode hårdrocksband Substantiv grupp musiker som spelar (och sjunger) hårdrock hårdrocksmusik Substantiv musik av genren hårdrock hårdsinthet Substantiv det att vara hårdsint hårdskjuten Adjektiv som inte lätt låter sig skjutas till döds hårdsminkad Adjektiv med väldigt mycket smink hårduk Substantiv silduk av hår hårduksfönster Substantiv fönster med hårduk; som kan sättas in och håller insekter ute när fönstret är öppet hårdvall Substantiv höglänt gräsbevuxen mark som är fast och torr hårdvaluta Substantiv valuta som överallt godtas som betalningsmedel; internationellt efterfrågad valuta hårdvete Substantiv sädesslag (Triticum durum), en art i familjen gräs hårfollikel Substantiv liten struktur i huden som ett enskilt hårstrå växer från hårfri Adjektiv som inte har något hår hårfrisör Substantiv frisör hårfrisörska Substantiv kvinnlig frisör hårfärgning Substantiv det att färga håret hårfärgningsmedel Substantiv medel som används till att ge hår en annan färg hårfäste Substantiv gräns mellan huvudhår och pannan hårfön Substantiv elektrisk apparat för att torka hår med vanligtvis varm luft hårförlängning Substantiv löshår som fästs på ens ordinarie hår för att göra det längre hårginst Substantiv en växtart (Genista pilosa) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); individ av denna art hårgängel Substantiv en art (Galinsoga quadriradiata) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten hårgängel hårighet Substantiv det att vara hårig hårklyveri Substantiv det att missa den stora poängen för att man hänger upp sig på detaljer hårkärl Substantiv kroppens minsta blodkärl bildande mycket förgrenade nät där utbytet av gaser och näringsämnen sker hårkörvel Substantiv en art (Chaerophyllum temulum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten hårkörvel hårlinje Substantiv gränslinje vid (vanligtvis) toppen av pannan där håret börjar växa hårlöshet Substantiv det att sakna hår hårmousse Substantiv skum för att ge håret viss struktur eller hållfasthet eller fyllighet hårnålskurva Substantiv en skarp kurva, vanligen utgörande mer än 90°, på en smal väg hårpäls Substantiv yvig päls hårresande Adjektiv så vacker att den ger upphov till rysningar av välbehag och piloerektion hårrot Substantiv del av håret som finns innanför huden hårrör Substantiv kapillär, blodkärl som är mycket tunt (som ett hårstrå) hårrörskärl Substantiv kroppens minsta blodkärl bildande mycket förgrenade nät där utbytet av gaser och näringsämnen sker hårschampo Substantiv hygienartikel i form av en (trögflytande) vätska som tillsammans med vatten används för rengöring av hår och hårbotten (t.ex. vid dusch) hårsnodd Substantiv elastiskt band (ofta gjort av gummi) som kan användas för att sätta upp håret i olika frisyrer hårspatie Substantiv relativ längdenhet som är mindre än en ⅛ helfyrkant hårspänne Substantiv spänne som sätts i håret för att få håret att uppta en viss lutning eller plats hårstjärna Substantiv någon av de arter som ingår i den taxonomiska ordningen hårstjärnor (Comatulida) i klassen sjöliljor (Crinoidea); individ av dessa arter hårstjärnor Substantiv en taxonomisk djurordning (Comatulida) inom klassen sjöliljor (Crinoidea) hårsäck Substantiv liten struktur i huden som ett enskilt hårstrå växer från hårtest Substantiv (mindre, oordnat) knippe hårstrån av huvudhår hårtofs Substantiv tofs som används för att göra en håruppsättning håruppsättning Substantiv uppsättning av (långt) hår, avancerad frisyr hårvilt Substantiv djur (i motsats till fågel) som kan jagas hårväxt Substantiv växt av hår (på människa eller djur) håsa Verb skynda (sig) håv Substantiv fisknät monterat på en ring som är fäst vid ett skaft, som kan användas för att säkra fångsten när man drar den ur vattnet, eller för att fånga småfisk eller mindre föremål; liknande redskap avsett för fångst av kräftor, håvfiske Substantiv fiske medelst håv håvgång Substantiv insamlande av kollekt med håv höbal Substantiv pressat hö för lagring höfta Verb uppskatta på känsla; beräkna grovt höfterfäst Adverb med händerna på höfterna och armbågarna vridna utåt höftledsoperation Substantiv kirurgisk operation av höftleden höftsjuka Substantiv vardagligt samlingsnamn på olika sjukdomstillstånd i höftleden eller dess omgivning höftskada Substantiv skada på höften höftskynke Substantiv skynke runt höften, enkel klädedräkt höga Verb lägga (jord, snö) i hög(ar) högaffel Substantiv redskap som används för att greppa saker i naturen och som till utseendet liknar en stor gaffel högaktan Substantiv högaktning högaktning Substantiv stor aktning högaktningsfull Adjektiv full av högaktning högaktuell Adjektiv som mest aktuell just nu högaltare Substantiv viktigaste altare (i en given kyrka) högande Substantiv det att höga högavlönad Adjektiv (om person) som får hög lön högblad Substantiv blad som sitter upptill på en växt (mellan de vanliga örtbladen och blommorna) och som avviker i utseende från de vanliga bladen högblå Adjektiv med en djupt blå färg likt den djupare nyansen hos en klar himmel högbordig Adjektiv med hög bordläggning högborg Substantiv fäste, borg högburen Adjektiv lyftad högt upp, högt hållen (för att uppvisa stolthet och värdighet) högdjur Substantiv djur som bara kung och adel fick jaga högdragen Adjektiv snorkig, uppblåst och nedlåtande högdragenhet Substantiv det att vara högdragen högdraget Adverb på ett högdraget sätt högeligen Adverb i hög grad högeraktivist Substantiv aktivist som förespråkar högerpolitik högerallians Substantiv koalition av högerpartier högerarm Substantiv arm på kroppens högra sida högerben Substantiv ben på kroppens högra sida högerbiflod Substantiv biflod som mynnar i höger strand av huvudflödet högerdebattör Substantiv debattör som förespråkar högerpolitik högerdörr Substantiv dörr belägen på högersidan högerextrem Adjektiv som kännetecknas av högerextremism högerextremism Substantiv politisk ideologi som befinner sig allra längst åt höger på den ideologiska skalan högerextremist Substantiv person med högerextrema åsikter högerextremistisk Adjektiv som karaktäriseras av högerextremism; högerextrem högerfot Substantiv fot på kroppens högra sida högergir Substantiv gir åt höger högerhalv Substantiv högerhalvback (spelarposition i fotboll) högerhalva Substantiv höger halva (halvsida, hjärnhalva, planhalva) högerhänthet Substantiv det att vara högerhänt högerjustera Verb göra så att något hamnar till höger /på skärmen/ högerjusterande Substantiv det att högerjustera högerklicka Verb klicka med (trycka ned och sedan direkt släppa upp) den högra knappen på datormusen (eller, om operativsystemet är inställt för en vänsterhänt användare, den vänstra knappen på musen) högerklickande Adjektiv som högerklickar högerkurva Substantiv kurva, t.ex. på bilväg, som böjer åt höger (i en given färdriktning) högerled Substantiv uttryck som står till höger om likhetstecknet; ett ekvationsled högerledare Substantiv ledare för ett parti som förespråkar högerpolitik högerliberal Adjektiv som är liberal med tendens åt högerpolitik högernationalistisk Adjektiv som karaktäriseras av högerpolitik (konservatism) och nationalism högerorienterad Adjektiv vänd åt eller inriktad på högerpolitik högerparentes Substantiv tecknet ')' högerparti Substantiv politiskt parti som står till höger (borgerligt, konservativt) högerpartist Substantiv medlem av eller anhängare till Högerpartiet (föregångare till Moderaterna) högerpolitik Substantiv politik som är konservativ eller negativ till förändring högerpolitiker Substantiv person som ägnar sig åt högerpolitik högerpolitisk Adjektiv som har att göra med högerpolitik högerpopulism Substantiv högerpolitik som säger sig företräda vanligt folks intressen gentemot eliten högerpopulist Substantiv anhängare eller förespråkare av högerpopulism högerpopulistisk Adjektiv som liknar eller beter sig som en högerpopulist, som kännetecknas av högerpopulism högerradikal Adjektiv som vill förändra samhället från grunden i en riktning åt höger på det politiska spektrumet högerregel Substantiv generell trafikregel (som gäller främst i Europa utom Storbritannien) som säger att en fordonsförare har väjningsplikt mot fordon som närmar sig (vinkelrätt) från höger, om ingen annan väjningspliktsregel som exempelvis högersinnad Adjektiv som sympatiserar med högerpolitik, vänligt inställd till högerpartier högerstyrd Adjektiv med ratten till höger högersympatisör Substantiv person som sympatiserar med högerpolitik högertrafik Substantiv det att man normalt kör på vägens högra sida i ens egen färdriktning högerut Adverb i riktning mot höger högervind Substantiv medgång för partier som förespråkar högerpolitik högervriden Adjektiv vriden åt höger högerväljare Substantiv person som röstar för högerpolitik högervåg Substantiv medgång för partier som förespråkar högerpolitik högevakuerad Adjektiv evakuerad (tömd på luft) till en hög grad av vakuum högfartssträcka Substantiv linje som uppfyller förutsättningar att tåg kan framföras med högre hastigheter (Sverige i dagsläge upp till 200 km/h) högfettkost Substantiv mat som innehåller stora mängder fett högfrekvent Adjektiv som har hög frekvens högfärd Substantiv högmod, mallighet, stolthet högfärdighet Substantiv det att vara högfärdig högfärdigt Adverb på ett högfärdigt sätt högfärdsdjävul Substantiv ond kraft som försöker manipulera någon att agera med högfärd högförnäm Adjektiv mycket förnäm höggotik Substantiv arkitektonisk stil höggravid Adjektiv som är i slutskedet av graviditeten höggrön Adjektiv starkt, djupt grön höghastighetståg Substantiv tåg som kan hålla en högre hastighet än vanliga tåg, ofta 200 km/h eller snabbare höghjuling Substantiv slags cykel med mycket stort framhjul i förhållande till bakhjulet höghållfast Adjektiv med hög hållfasthet, mycket hållfast höginkomsttagare Substantiv person som har hög inkomst högintensiv Adjektiv mycket intensiv högiva Substantiv portion hö vid utfodring högkant Substantiv det att ett mer eller mindre utsträckt föremål vilar upprest på en av sina mindre stödytor högknäppt Adjektiv (om klädesplagg) som är knäppt högt upp i halsen högkonjunktur Substantiv period av ekonomiskt välstånd, karakteriserat av låg arbetslöshet och högt resursutnyttjande, vilket därigenom leder till ökande priser högkvalitativ Adjektiv med hög kvalitet; mycket bra högkänslig Adjektiv synnerligen känslig höglagd Adverb begravd (i en gravhög) höglandsmangab Substantiv en art (Rungwecebus kipunji) inom däggdjursfamiljen markattartade apor (Cercopithecidae); individ av arten höglandsmangab höglandstinamo Substantiv en fågelart (Nothocercus bonapartei) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art höglitterär Adjektiv som har en utpräglat litterär karaktär, som tillhör den högre litteraturen högljuddhet Substantiv det att vara högljudd högljutt Adverb på hög ljudnivå höglägga Verb lägga (flera saker) så att de bildar en hög högländare Substantiv invånare i ett högland högländsk Adjektiv som avser ett högland höglänt Adjektiv högt belägen högläsning Substantiv praktiken att läsa högt (för andra åhörare); uppläsning höglöneland Substantiv land med förhållandevis höga löner högmodig Adjektiv fylld av högmod högmodighet Substantiv det att vara högmodig högmodigt Adverb på ett högmodigt sätt högmosse Substantiv torvmosse med en markyta som stiger mot mitten högmäld Adjektiv högröstad högnord Substantiv ospecifierad trakt långt norr ut, högt upp i Norden högoddsare Substantiv någonting som har låg sannolikhet att hända högpassfilter Substantiv filter som endast släpper igenom höga frekvenser i en signal högpatetisk Adjektiv högeligen patetisk, starkt känslosam högprioritera Verb ge hög prioritet åt högprioriterad Adjektiv viktig, given hög prioritet högrest Adjektiv som är storväxt, lång, som utstrålar storhet högrev Substantiv en detalj inom styckning av kött från slaktdjurets frampart mellan entrecote och hals, i matlagning vanligen använt till gryträtter då det likt andra detaljer från framdelen kräver lång koktid högröd Adjektiv starkt rödfärgad högröstad Adjektiv som har en hög talröst, som talar högt högsinnad Adjektiv som har ett generöst och förlåtande sinnestillstånd högsint Adjektiv högsinnad, ädel, storsint, upphöjd, höjd över småaktighet högsinthet Substantiv det att vara högsint högskattesamhälle Substantiv samhälle som präglas av höga skatter högskolelärare Substantiv lärare på högskola högskolenivå Substantiv den utbildningsnivå som svarar mot högskolan/universitetet högskolepoäng Substantiv (sedan juli 2007) enhet i form av poäng för (bevis på) avklarade studier inom ett visst ämne på universitets- eller högskolenivå högskoleutbildad Adjektiv som har examen från högskola; som gått en högskoleutbildning högskoleutbildning Substantiv utbildning vid högskola (äv. universitet); utbildning på program på högskola (universitet) högsmal Adjektiv avlång och mer hög än bred; stående format högsommar Substantiv tid omkring mitten av sommaren då naturen når sitt klimax i grönska och värme (särskilt om juli månad), i kontrast till försommar och sensommar högsommardag Substantiv dag under högsommaren, dag som är typisk för högsommaren högsommarväder Substantiv väder typiskt för högsommaren högsommarvärme Substantiv höga temperaturer (varmt väder) som när (den svenska) sommaren är som varmast (ungefär 25–30+ grader i dygnsmaximum) högsorbiska Substantiv ett västslaviskt språk som talas i Sachsen i Tyskland högspråk Substantiv standardspråk, riksspråk högspänningsledning Substantiv elektrisk ledare avsedd för distribution av elektricitet högst Adverb inte mer än; mindre eller lika med högstadieelev Substantiv elev på högstadiet högstadieklass Substantiv skolklass med högstadiets utbildningsnivå högstadielärare Substantiv lärare som arbetar med, eller som är speciellt utbildad för att arbeta med, högstadieelever; lärare på högstadieskola högstdensamme Pronomen precis samma person högstämd Adjektiv präglad av en högtidlig stämning högstämdhet Substantiv det att vara högstämd högsvenska Substantiv rikssvenska; standardiserad svenska fri från dialektala drag högsäsong Substantiv bästa tiden om året högsäte Substantiv hedersplats, vid bordsända, ordförandepost högtalaranläggning Substantiv kombination av mikrofon, förstärkare och högtalare högtalarutrop Substantiv utrop genom användning av en högtalaranläggning högteknologi Substantiv (ny och) avancerad teknologi nära gränsen av vad som är möjligt att åstadkomma (vid en given tidpunkt i människans historia) högtflygande Adjektiv som flyger högt högtidligen Adverb i högre stil högtidlighet Substantiv det att vara högtidlig högtidlighålla Verb uppmärksamma minnesdag för något på högtidligt vis (genom uppvisad eftertanke antingen med firande eller sorg) högtidsdag Substantiv (ofta årligt återkommande) dag som firas eller är värd att firas (t.ex. av en enskild person, familj eller en hel nation), ofta på grund av en speciell glädjande händelse just den dagen eller till minne av en sådan hände högtravande Adjektiv tillgjort högtidlig, uppstyltad, pompös, bombastisk högtryck Substantiv tryck (vanligt boktryck) med trycksvärtan på uppstående (hög) relief högtrycksområde Substantiv område (i atmosfären) med högre lufttryck högtryckstvätt Substantiv tvättning med vatten under högt tryck högtstående Adjektiv på en hög nivå av utveckling högtysk Adjektiv som har att göra med högtyska högtyska Substantiv tyskt skriftspråk; standard för tyskt språk som gäller överregionalt för alla tysktalande länder högtänkt Adjektiv som i sitt tankesätt höjer sig över människor i allmänhet högupplöst Adjektiv med hög upplösning (t.ex. hög detaljrikedom eller många bildpunkter) högutbildad Adjektiv väl skolad högvakt Substantiv militär vaktstyrka förlagd vid en garnisonsort och underställd befäl av officer högvilt Substantiv stora vilda djur (som jagas som fritidsaktivitet) högvis Adverb i högar, i mängder, i massor högvist Adverb högeligen (mycket) vist, högfärdigt höjande Substantiv det att höja höjdhopp Substantiv idrottsgrenen inom friidrott där de tävlande skall hoppa över en ribba som är placerad mellan två stolpar utan att riva ner ribban höjdhoppare Substantiv utövare av idrottsgrenen höjdhopp höjdhopperska Substantiv kvinnlig utövare av idrottsgrenen höjdhopp höjdkurva Substantiv kurva på en karta som förbinder punkter på samma höjd (över havet) höjdläge Substantiv höjd på vilken något befinner sig höjdmeter Substantiv meter mellan två ställen i höjd, oavsett längd höjdmätning Substantiv bestämning hur hög en punkt på jordytan ligger ovanför havsytan höjdritning Substantiv ritning av en byggnad i höjden (framifrån, från sidan) höjdroder Substantiv roder varmed luftfarkosten bringas att röra sig uppåt eller nedåt höjdskillnad Substantiv skillnad i höjd höjningstecken Substantiv symbolen ♯ (som anger att efterföljande toner skall höjas ett halvt tonsteg) hökaktig Adjektiv krigsivrande, krigsbejakande hökare Substantiv (förr) livsmedelshandlare höknäsa Substantiv skarpt krökt näsa som påminner om en höknäbb hökrok Substantiv det samma som en båtshake höksångare Substantiv en art (Sylvia nisoria) inom fågelfamiljen sylvior (Sylviidae); individ av arten höksångare hökuggla Substantiv en art (Surnia ulula) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten hökuggla hölada Substantiv liten byggnad för förvaring av hö hölass Substantiv lass med hö hölja Verb täcka över, svepa in, skyla höljd Adjektiv skymd, dold, omsvept, övertäckt höloft Substantiv höskulle hönseri Substantiv anläggning för hönsuppfödning hönsfarm Substantiv farm där man föder upp höns hönsflock Substantiv flock av höns hönsfoder Substantiv hönsmat; foder åt höns hönsfågel Substantiv medlem i taxonomisk ordning fåglar Galliformes hönsfåglar Substantiv en ordning (Galliformes) tillhörande klassen fåglar (Aves) som inkluderar höns, ripa, vaktel, fasaner, mm hönsgullört Substantiv en art (Amsinckia lycopsoides) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten hönsgullört hönsgård Substantiv inhägnat område på en bondgård för hönsen hönskött Substantiv kött från höns hönsmamma Substantiv höna som beskyddar sina nykläckta kycklingar, särskilt genom att breda ut sina vingar över dem hönsmat Substantiv foder åt höns hönsnät Substantiv nät av ståltråd i sexkantigt mönster för att stänga inne höns hönsras Substantiv ras av höns hönsägg Substantiv ägg från en höna hörande Substantiv det att höra höras Verb träffas eller mötas, ofta via telefon hörbar Adjektiv som kan höras; akustiskt skönjbar hörbarhet Substantiv det att vara hörbar hörbok Substantiv bok inläst på kassettband eller cd hörfel Substantiv om man hör något fel hörförståelse Substantiv förmåga att tolka och besvara hört tal hörhåll Substantiv största distans ett ljud kan höras utan hjälpmedel hörlur Substantiv elektronisk komponent för omvandling av elektriska signaler till ljud (med låg volym); högtalare av mindre storlek för fastsättning omedelbart utanför öra hörnhus Substantiv hus som är beläget i gathörn hörnskåp Substantiv skåp som måste stå i hörnet av ett rum hörnspark Substantiv frispark en spelare får avlägga från närmaste hörnet av fotbollsplanen, då någon av motspelarna spelat bollen utanför egen mållinje hörnstycke Substantiv detalj som utgör del av (eller befinner sig i) ett hörn av något hörntand Substantiv konformad tand mellan framtänderna och främre kindtänderna hörsal Substantiv större rum eller sal för föreläsningar på universitet, högskolor, konferensanläggningar och dylikt hörsam Adjektiv som följer anvisningar, lydig hörsamhet Substantiv det att vara hörsam hörsamma Verb efterkomma, (höra/lyssna på och) följa/rätta sig efter hörselben Substantiv något av de tre små ben (hammaren (malleus), städet (incus) och stigbygeln (stapes)) som finns i mellanörat och överför vibrationer från trumhinnan (membrana tympani) till snäckan (koklea, cochlea) hörselförmåga Substantiv en persons (eller ett djurs) förmåga att via hörselsinnet uppfatta ljud (eventuellt vid olika frekvenser) hörselgång Substantiv den kanal som leder ljudet från öronmusslan in till trumhinnan hörselnedsättning Substantiv försämrad hörsel hörselorgan Substantiv organ hos vissa slags djur vilket utgör en del av hörselsinnet (och alltså deltar i den mekanoelektriska transduktionen när ljudvågor omvandlas till elektriska impulser i nervsystemet) hörselsinne Substantiv det sinne med vilket ett djur uppfattar ljud hörselskada Substantiv försämrad hörsel hörselskadad Adjektiv som har hörselnedsättning hörselskydd Substantiv bullerskydd för öronen hörselsnäcka Substantiv del av innerörat som reagerar på ljud; (exemplar av) den del (cochlea) av innerörat som består av tre vätskefyllda kanaler (scala vestibuli, scala media och scala tympani) vridna knappt tre varv kring en central axel och hörselsvag Adjektiv som hör dåligt hörsnäcka Substantiv liten hörlur som placeras i örat och ansluts (även trådlöst) till exempelvis mobiltelefon eller radioapparat hörspel Substantiv radioteater, radiopjäs hörtelefon Substantiv hörlur (par av lurar, headset) hörtelefonsnöre Substantiv ledning (snöre, sladd, kabel) till hörtelefon (hörlurar) hörtröskel Substantiv den lägsta ljudstyrka en person kan uppfatta vid en given ljudfrekvens hörövning Substantiv övning att lära sig korrekt uttal av ord i främmande språk höskrinda Substantiv vagn som är avsedd att köra in höet till höskullen höskulle Substantiv förvaringsutrymme för hö i stall eller ladugård hösnuva Substantiv som framkallas av pollen hösta Verb skörda höstande Adjektiv som höstar höstanemon Substantiv en växtart (Anemone hupehensis) som hör till familjen rankunkelväxter (Ranunculaceae); exemplar av denna art höstaster Substantiv en art (Symphyotrichum novi-belgii) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten höstaster höstblomma Substantiv blomma som blomstrar i höst höstblot Substantiv blot som hålls vid hösten (ofta runt höstdagjämningen) höstbruk Substantiv användning under hösten höstbudget Substantiv budget som läggs fram på hösten höstdag Substantiv dag under årstiden hösten höstdagjämning Substantiv tidpunkten då solskivans centrum under hösten passerar himmelsekvatorn höstdagjämningspunkt Substantiv skärningspunkt där solen passerar från nordlig till sydlig deklination på norra halvklotet (respektive från sydlig till nordlig deklination på södra halvklotet) höstdagjämningspunkten Substantiv ena skärningspunkten mellan jordens ekvatorsplan och ekliptikan höstdräkt Substantiv dräkt som en människa bär på hösten höstfibbla Substantiv en art (Leontodon autumnalis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten höstfibbla höstflox Substantiv växtart (Phlox paniculata) inom ljungordningen; individ av denna art höstfärg Substantiv färg som förekommer vid växternas färgskifte i sitt bladverk under hösten (såsom gult, rött och brunt) höstgille Substantiv gille i samband med höstdagjämningen (och i förkristen tid, det höstblot som hölls då), ibland använt synonymt med skördefest höstglöd Substantiv en växtart (Kalanchoë Blossfeldiana-gruppen), i familjen fetbladsväxter (Crassulaceae) som vanligen odlas i hybridformer för att säljas som krukväxt; exemplar av denna art höstgräva Verb gräva upp odlad mark på hösten (för att rensa ogräs eller göra jorden mindre kompakt) höstgullris Substantiv en art (Solidago gigantea) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten höstgullris hösthimmel Substantiv himmel så som den ser ut på hösten höstig Adjektiv som relaterar till hösten höstjacka Substantiv jacka av lite mer isolerande material lämplig för kyligt höstväder höstkall Adjektiv kall som på hösten höstkantarell Substantiv trattkantarell; individ av denna art höstkappa Substantiv kappa som lämpar sig för hösten höstkläder Substantiv kläder som passar bra på hösten höstkollektion Substantiv kollektion av höstmode höstkonsert Substantiv konsert som framförs under hösten höstkrokus Substantiv krokus (vanligast arten Crocus speciosus) som blommar på hösten höstkväll Substantiv kväll på hösten höstkyla Substantiv kyla typisk för hösten höstkänga Substantiv känga lämplig för användning på hösten höstlandskap Substantiv naturområde vars visuella intryck påminner om hösten höstlig Adjektiv som hör hösten till; exempelvis som påminner om att sommaren är slut, novembergrå eller vemodig höstlik Adjektiv som på hösten höstlov Substantiv lov som inträffar om hösten höstlovsledig Adjektiv som har uppehåll från skolundervisningen på grund av höstlov höstlöv Substantiv löv som skiftar färg och görs i ordning att fällas från trädet höstmode Substantiv det mode som gäller under en höstsäsong höstmorgon Substantiv morgon på hösten höstmosaikslända Substantiv en insektsart (Aeshna mixta) i familjen mosaiktrollsländor (Aeshnidae) i ordningen trollsländor (Odonata); individ av denna art höstmåne Substantiv måne observerad under hösten höstmörker Substantiv det mörker som uppstår när solen inte är uppe på himlen under hösten; den mindre mängden dagsljus (i synnerhet den kortare tid av dygnet under vilken solen är uppe) som föreligger på hösten (jämfört med sommaren) höstnatt Substantiv natt på hösten höstny Substantiv månfas från nytändning tills fullmåne under höstens månader höstraps Substantiv variant av raps som sås på hösten och blommar i maj höstregn Substantiv regn som faller om hösten höstrudbeckia Substantiv en art (Rudbeckia laciniata) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten höstrudbeckia höstrusk Substantiv rusk, ihållande kallt och regnigt väder, under hösten höstsalong Substantiv konstutställning på hösten höstsession Substantiv sammanträdesperiod som börjar efter ett sommaruppehåll höstsko Substantiv sko lämplig för användning på hösten höstsnö Substantiv snö som faller under hösten höstsol Substantiv solen om hösten; solsken under hösten höstsolros Substantiv en art (Helianthus pauciflorus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten höstsolros höststart Substantiv början av årstiden höst höststorm Substantiv storm som uppkommer under hösten höststräck Substantiv fåglars årliga flykt söderut inför vintern, fågelsträck på hösten höstsäd Substantiv spannmål som sås under hösten och skördas följande år höstsäsong Substantiv den säsong då hösten inträffar höstså Verb så under hösten höstsådd Substantiv sådd av höstsäd, som alltså sås under hösten hösttecken Substantiv märkbar indikation på att årstiden sommar är på väg att övergå i höst hösttermin Substantiv termin (på skola) som sträcker sig över hösten höstvecka Substantiv vecka på hösten höstvete Substantiv vete som sås på hösten och skördas året därpå höstvind Substantiv en vind som blåser om hösten höstväder Substantiv väder karaktäristiskt för hösten höstvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria karwinskiana höstäpple Substantiv äpple som mognar på hösten höta Verb variant av hötta hötjuga Substantiv högaffel hötorgskonst Substantiv massproducerad konst med banala motiv som kännetecknas av dålig estetisk smak eller ytlighet hötta Verb utföra en viss (hotfull) rörelse (med handen eller dylikt) hövan Substantiv över hövan: till övermått, alltför mycket hövas Verb vara passande hövisk Adjektiv (egentligen som vid hovet) med fint sätt, ridderlig; anständig höviskhet Substantiv det att vara hövisk hövitsman Substantiv hövding, ledare för en grupp, särskilt i krigiska sammanhang hövligt Adverb på ett hövligt sätt iakttagare Substantiv person som iakttar iakttagelseförmåga Substantiv förmåga att iaktta ibadiya Substantiv en inriktning inom islam som räknas till kharijiterna och främst förekommer i Oman iberisk Adjektiv som rör ibererna, det forntida folk som bebodde Pyreneiska halvön iberoromansk Adjektiv som rör de romanska språken inom den iberiska halvön ibisfåglar Substantiv en fågelfamilj (Threskiornithidae) i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes) ichnologi Substantiv vetenskap inom paleontologin som berör spårfossil ichthyolog Substantiv vanlig stavningsvariant av iktyolog ichthyologi Substantiv vanlig stavningsvariant av iktyologi ichthys Substantiv en stiliserad representation av en fisk, använd som en kristen symbol ickebinär Adjektiv stavningsvariant av icke-binär ickenyhet Substantiv händelse eller meddelande som presenteras som nyhet men som saknar egentligt nyhetsvärde, trivial information som får otillbörligt medialt utrymme ickerökare Substantiv person som inte röker icketrivial Adjektiv variant av icke-trivial idas Verb orka; ha energi eller engagemang nog för att utföra en viss handling idealisera Verb framställa idé idealisering Substantiv det att idealisera idealistisk Adjektiv ideellt lagd idealistiskt Adverb på ett idealistiskt sätt idealitet Substantiv ideell strävan, ideell livssyn idealsamhälle Substantiv perfekt samhälle, fulländat samhälle, samhälle utan brister idegran Substantiv individ av arten Taxus baccata; slags träd idegranar Substantiv växtsläktet Taxus i familjen idegransväxter (Taxaceae) idelig Adjektiv gång på gång upprepad; som ständigt återkommer idempotent Adjektiv som uppfyller villkoret f(f(x)) = f(x) för alla x i definitionsmängden; vars värde ej förändras av upprepad avbildning ident Substantiv identitetsbild identifierande Substantiv det att identifiera identifierbar Adjektiv som kan identifieras identifierbarhet Substantiv igenkännbarhet, egenskapen att vara identifierbar identiskt Adverb på ett identiskt sätt identitetsbild Substantiv kort bild, animation, eller ljud som identifierar en tv- eller radiokanal, kan ofta ses eller höras samband med reklamavbrott och mellan program identitetselement Substantiv neutralt element identitetshandling Substantiv dokument som styrker någons identitet identitetskort Substantiv kort med fotografi m.m. som visar att en person är den hon uppger sig vara identitetskris Substantiv (plågsam) situation som präglas av att en persons eller grupps identitet (existensberättigande, utmärkande egenskaper, personlig karaktär, mål, åsikter och värderingar etc.) blivit otydlig identitetslöshet Substantiv det att vara identitetslös identitetsmarkör Substantiv markör av (individuell) identitet identitetsmatris Substantiv enhetsmatris identitetspolitik Substantiv politisk ställningstagande som utgår ifrån att individernas roll som samhällsmedborgare på ett avgörande vis präglas av den identitet de tar sig som medlemmar av löst sammanhållna sociala intressegrupper (sådana som exem identitetspolitisk Adjektiv som har att göra med identitetspolitik identitär Adjektiv som ägnar sig åt att främja den egna gruppens intressen ideografi Substantiv användning av ideogram för att förmedla tankar och idéer ideografisk Adjektiv som består av tecken (ideogram) som kan symbolisera föremål, handlingar, koncept ideogram Substantiv grafiskt tecken eller bildsymbol som används i ett skriftsystem för att beteckna föremål eller begrepp istället för att använda ord ideolog Substantiv person som deltar i utformningen av en ideologi ideologisk Adjektiv som har att göra med eller styrs av ideologier idiofon Substantiv typ av musikinstrument där ljud uppstår genom vibrationer i hela instrumentets egen massa istället för ur strängar eller membran, till exempel de flesta typer av slagverk (förutom membranofoner såsom trummor med trumskin idiolekt Substantiv enskild persons unika språkbruk idiom Substantiv talat språk i säreget bruk idiomatisk Adjektiv som utgör ett idiom idiopatisk Adjektiv inriktad på eget välbefinnande idiosynkrasi Substantiv sätt att vara eller ett sätt att tänka som är karakteristiskt för den personen idiosynkratisk Adjektiv starkt personligt präglad; som har bestämd egenart idiotförklara Verb implicera att någon är en idiot idiotism Substantiv avvikelse från vanligt språkbruk; språkegenhet idiotmatt Substantiv den snabbast tänkbara mattsättningen i ett schackparti med 2 drag idissla Verb tugga om (halvsmält föda som stöts upp av magen) idisslande Adjektiv som idisslar idisslare Substantiv Ruminantia; en underordning till ordningen partåiga hovdjur; stora eller mellanstora, växtätande däggdjur, vanligen med långa ben och enkla eller greniga horn idkare Substantiv utövare, person som idkar något ido Substantiv ett konstgjort språk utvecklat från esperanto idog Adjektiv flitig, arbetsam; som arbetar ihärdigt idoghet Substantiv det att vara idog idolatri Substantiv dyrkan av religiösa bilder (t.ex. ikoner) föreställande helgon, gudar och liknande idolisering Substantiv det att idolisera idrotta Verb utöva idrott idrotterska Substantiv kvinnlig idrottare idrottsanläggning Substantiv anläggning (park, arena) för idrott idrottsarena Substantiv arena (uteslutande) gjord för idrottsevenemang och tävlingar idrottsevenemang Substantiv något evenemang inom idrott, t.ex. ett mästerskap eller någon annan sorts tävling idrottsförbund Substantiv sammanslutning (förbund) av många idrottsföreningar (inom en gemensam sportgren) idrottsförening Substantiv förening som bedriver idrottsverksamhet idrottsglädje Substantiv glädje och tillfredsställelse som upplevs genom att delta i idrott eller sport idrottsgren Substantiv viss sorts tävling i ett sportevenemang idrottshall Substantiv byggnad eller lokal (ofta i anslutning till en skola) som är avsedd för idrottsutövande eller idrottsevenemang idrottshögskola Substantiv högskola med inriktning mot fysisk aktivitet, idrott och hälsa idrottsklubb Substantiv klubb som bedriver idrottsverksamhet idrottskvinna Substantiv idrottare, idrotterska idrottslag Substantiv grupp av människor som tävlar tillsammans i en idrottsgren idrottsledare Substantiv instruktör och ledare i idrott idrottslig Adjektiv som rör idrott idrottsliga Substantiv liga (organisation) som ordnar tävlingar inom sport och idrott idrottsligt Adverb i form av idrott, inom idrott idrottsläkare Substantiv läkare som behandlar idrottare idrottslärare Substantiv lärare som undervisar i idrott idrottsmatch Substantiv match inom någon idrott idrottsminister Substantiv minister med ansvar för idrott idrottspark Substantiv idrottsplats idrottspedagog Substantiv lärare som är utbildad i att undervisa i idrott idrottsplats Substantiv plats där man utövar idrott idrottspsykologi Substantiv gren av psykologi som studerar idrottare idrottsrörelse Substantiv övergripande rörelse av de som ägnar sig åt idrott och dess utövande idrottsstjärna Substantiv person som är en mycket framstående utövare inom en viss idrott och därför har fått stjärnstatus idrottstävling Substantiv någon tävling inom idrott idrottsutövare Substantiv person som utövar en idrott idrottsutövning Substantiv det att utöva en idrott idyll Substantiv kort dikt som beskriver det lantliga livet idylliker Substantiv besjungare av idyll idyllisk Adjektiv lantligt fridfull, okonstlad ifjor Adverb variant av i fjor ifosfamid Substantiv kemisk förening av kol, väte, klor, kväve, syre och fosfor ifrågakomma Verb komma under övervägande ifrågavarande Adjektiv som det gäller; föreliggande ifylld Adjektiv som blivit komplett genom att någon har fyllt i information ifyllnad Substantiv handlingen att någon fyller i något ifyllnadsuppgift Substantiv fråga på ett prov där ett ord i en mening är utelämnat och ska fyllas i av den som svarar iföra Verb klä; trä igbo Substantiv ett språk inom språkgruppen Benue-Kongospråk som tillhör språkfamiljen Niger-Kongospråk som talas i Nigeria igelkottar Substantiv en underfamilj (Erinaceinae) bland däggdjuren inom ordningen äkta insektsätare (Soricomorpha, alternativt istället i ordningen Erinaceomorpha) igelkottskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinocactus platyacanthus igelkottskaragan Substantiv en art (Caragana erinacea) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten igelkottskaragan igenfylla Verb fylla ett hålrum med material igenkänna Verb variant av känna igen igenkännande Substantiv Substantivering av igenkänning Substantiv det att känna igen (något) igenkännlig Adjektiv som går att känna igen igenkännligt Adverb på ett igenkännligt sätt igenspika Verb spika igen igenspikad Adjektiv tillstängd (genom att spika brädor för dörrar och fönster) igga Verb ignorera iggling Substantiv elritsa (arten Phoxinus phoxinus) iglo Substantiv stavningsvariant av igloo igloo Substantiv kupolformad snöhydda iglootält Substantiv kupolformat tält ignimbrit Substantiv en bergart bildad från heta flöden av aska vid vulkanutbrott ignorans Substantiv okunnighet, avsaknad av kunskap ignorerande Substantiv det att ignorera iguanodon Substantiv dinosaurie inom infraordningen ornithopoder (i ordningen Ornithischia, fågelhöftade dinosaurier) som levde i Nordamerika för omkring 155–125 miljoner år sedan från yngre jura till och med äldre krita; individ eller art a igångsätta Verb börja, starta igångsättningsanordning Substantiv anordning för igångsättning (för att sätta igång, sätta i gång) ihjälbita Verb bita (någon eller något) till döds ihjälbiten Adjektiv som har bitits ihjäl, d.v.s. utsatts för bett så allvarliga att de lett till döden ihjälfrusen Adjektiv som har dött av köld ihjälhetsad Adjektiv hetsad till döds ihjälknarkad Adjektiv som har knarkat ihjäl sig, d.v.s. konsumerat narkotika av en mängd som lett till döden ihjälskjuta Verb skjuta (någon eller något) till döds ihjälskjutning Substantiv skjutning till döds ihjälslå Verb slå (någon eller något) till döds ihjälsvulten Adjektiv avliden på grund av brist på mat ihopknycklad Adjektiv ovanlig variant av hopknycklad, som knycklats ihop ihopkrupen Adjektiv hopkrupen ihopslagning Substantiv det att slå ihop; det att lägga samman ihoptryckt Adjektiv som är tätt packad, som är koncentrerad och saknar (stora) mellanrum ihälld Adjektiv som hällts i något, vanligen ett kärl ihågkomma Verb komma ihåg, minnas ihålighet Substantiv inre tomrum eller hålighet inuti något ijåns Adverb nyligen, just ikebana Substantiv japansk konst att arrangera blommor, blomsterarrangemang ikonisk Adjektiv som hör till en ikon (religiös bild) ikonografi Substantiv läran om tolkning av bilder ikonoklast Substantiv person som uppsåtligen förstör religiösa ikoner och liknande symboler eller monument ikonostas Substantiv skiljevägg med ikoner mellan koret och församlingens plats i en grekisk-katolsk eller ortodox kyrka ikosaeder Substantiv platonsk kropp som består av tjugo stycken liksidiga trianglar ikosagon Substantiv tjugohörning, polygon med tjugo hörn ikring Preposition kring; på flera sidor om; i närheten av; omslutande; runt (om) ikterus Substantiv gulsot iktus Substantiv betonad stavelse, betonad taktdel, tonvikt iktyolog Substantiv person med expertkunskap inom iktyologi och/eller andra studier av fisk iktyologi Substantiv läran om fiskar, en gren av zoologin iktyologisk Adjektiv som rör eller avser iktyologi ikull Adverb ner till marken eller golvet, särskilt om något som ramlar ilande Substantiv det att ila ilbud Substantiv expressbud ild Substantiv eld ileocekal Adjektiv som har med (i synnerhet övergången mellan) ileum och blindtarmen (caecum) att göra ileocekalklaff Substantiv den muskulära övergången (närmare bestämt en slutmuskel) mellan slutet av tunntarmen (d.v.s. av ileum) och början av tjocktarmen (d.v.s. blindtarmen, caecum) ileum Substantiv den (långa) sista delen av tunntarmen, efter tolvfingertarmen och jejunum ilex Substantiv järnek, individ av någon art inom släktet järnekar (Ilex) illasinnad Adjektiv argsint, vildsint; vredgad, förargad illasmakande Adjektiv som smakar illa illativ Substantiv inre lokalkasus som betecknar det ställe in i eller till som en rörelse sker; används även om en person till vilken något ges eller sägs illaudabel Adjektiv icke lovvärd, tadelvärd, klandervärd illavulen Adjektiv med ett fult, missbildat eller vanställt utseende; ful på ett osympatiskt eller skrämmande sätt illbattig Adjektiv elak, okynnig illbatting Substantiv okynnigt barn illblå Adjektiv intensivt blå illegalist Substantiv sovande agent med främmande medborgarskap illegalitet Substantiv det att vara i strid med lagen illegitim Adjektiv som inte tillåts enligt lagen, vanligen om utomäktenskapliga barn illegitimitet Substantiv det att vara illegitim illerskinn Substantiv skinn av iller illfundig Adjektiv listig; falsk illfundighet Substantiv det att vara illfundig illfänas Verb väsnas, bråka illgrön Adjektiv kraftig, påfallande grön illgul Adjektiv intensivt gul illgärning Substantiv ond handling som gjorts medvetet illgärningskvinna Substantiv kvinna som gjort sig skyldig till någon brottslig handling illgärningsman Substantiv person som gjort sig skyldig till en brottslig gärning illiberal Adjektiv inte liberal illiberalitet Substantiv det att vara illiberal illikvid Adjektiv inte likvid illikviditet Substantiv oförmåga att betala skulder illist Substantiv elakartad, illavulen slughet illistig Adjektiv listig (på ett elakt sätt) illistighet Substantiv det att vara illistig illitterat Adjektiv obeläst, obildad, okunnig, olärd illmarig Adjektiv listig och illfundig illmarighet Substantiv det att vara illmarig illojalitet Substantiv det att vara illojal illparig Adjektiv illmarig illparighet Substantiv det att vara illparig illrosa Adjektiv intensivt rosa illröd Adjektiv intensivt röd illsint Adjektiv som har ett ont sinnelag (antingen tillfälligt eller som person) illslug Adjektiv listig på ett ondskefullt sätt illslughet Substantiv det att vara illslug illsnedu Adjektiv elak, illvillig illtjut Substantiv högt och gällt skrik illudera Verb ge intryck av illumination Substantiv belysning, upplysning illuminera Verb förse med ljus; belysa, upplysa illuminering Substantiv det att illuminera illusionsfri Adjektiv som har en korrekt uppfattning av verkligheten illusionsfrihet Substantiv det att vara utan illusioner, det att ha en korrekt uppfattning av verkligheten illusionslös Adjektiv som har en korrekt uppfattning av verkligheten illusionslöshet Substantiv det att vara illusionslös illusorisk Adjektiv som är en illusion, skenbar illuster Adjektiv som har stort anseende, framstående, berömd, ryktbar illustration Substantiv bild som beskriver och belyser den text den illustrerar illustrativ Adjektiv som illustrerar något väl; belysande illustratör Substantiv person som ritar och målar illustrationer till böcker, tidskrifter e.d. illustrerad Adjektiv som har illustrationer illustrerande Substantiv det att illustrera illustrering Substantiv det att illustrera illvillighet Substantiv (mindre brukligt, ingen plural) önskan att lända till förfång, vålla skada illyriska Substantiv utdöda språk som talas på Apenninska halvön ilning Substantiv hastig rysning, darrning eller skakning ilokano Substantiv ett malajo-polynesiskt språk inom den borneo-filippinska språkgruppen ilsamtal Substantiv telefonsamtal med företrädesrätt framför vanliga samtal ilsk Adjektiv variant av ilsken ilskna Verb bli (mer) ilsken imagelös Adjektiv som saknar signum, karaktär och identitet imaginär Adjektiv påhittad, inbillad; endast förekommande i någons fantasi imaginärdel Substantiv reell konstant hos ett komplext tal, som vanligen betecknas Im eller ℑ och som motsvarar konstanten b i ett komplext tal skrivet på formen a + b i där a och b är reella tal och i^2 = -1 imagism Substantiv en kulturell riktning inom modernismen imagist Substantiv anhängare av imagism imagistisk Adjektiv som rör eller avser imagism imagistiskt Adverb på ett imagistiskt sätt imago Substantiv vuxen insekt; insektens fullbildade stadium imagologisk Adjektiv som avser imagologi imba Adjektiv mycket bra (eller till och med för bra), obalanserad imbecillitet Substantiv det att vara imbecill imitabel Adjektiv möjlig att imitera, härmbar, efterliknelig; efterföljansvärd, föredömlig, som bör imiteras imiterande Substantiv det att imitera imma Verb täckas med imma immanent Adjektiv som är naturlig, inneboende immaterialitet Substantiv det att vara immateriell; det att inte bestå av materia immaterialrätt Substantiv den del av juridiken som hanterar rättigheter för icke-fysiska ting, t.ex. patent, musik, texter och programvara immateriell Adjektiv inte materiell immateriellt Adverb på ett immateriellt sätt immatrikulera Verb inskriva (skriva in, t ex studerande), införa i en matrikel immatrikulerande Adjektiv som immatrikulerar immerbadd Adverb ständigt, oavbrutet, oavlåtligt immig Adjektiv täckt med imma immigrera Verb invandra immission Substantiv obehag av buller, sot o dyl från grannfastighet; luftförorening immobil Adjektiv orörlig immobilier Substantiv (eg orörliga ting) fast egendom immoderat Adjektiv måttlös, omåttlig, obehärskad, inte moderat (måttlig) immodest Adjektiv oblyg immoralism Substantiv åskådning som förnekar moraliska principer och normer immoralitet Substantiv det att vara omoralisk immunbiologi Substantiv vetenskapen som studerar immunförsvaret och den biologiska delen av sjukdomars effekt på det immunbrist Substantiv det att kroppen har försvagat immunförsvar immunbristsjukdom Substantiv sjukdom som uppstår på grund av att kroppen har försvagat immunförsvar immunisera Verb göra immun immunisering Substantiv det att immunisera immunoglobulin Substantiv protein som bildas av en B-cell (och vars gener bildats genom V(D)J-rekombination i benmärgen) och som väldigt precist kan binda ett specifikt antigen (via en epitop), som en del av det specifika immunförsvaret, och som immunologi Substantiv vetenskapen om kroppens försvarsreaktioner mot främmande ämnen immunologisk Adjektiv som rör immunsystemet eller immunologi immunsvar Substantiv immunförsvarets svar (reaktion) på inträngande smitta impande Substantiv det att impa impedans Substantiv (komplexvärd) storhet Z som anger totalt motstånd i en krets, tagandes hänsyn till både resistanser och reaktanser; beräknas för en given komponent genom Z=R+jX där R är resistansen, X är reaktansen och j är den imaginär imperativ Adjektiv befallande imperativform Substantiv verbform i imperativ imperator Substantiv kejsare, härskare imperatorisk Adjektiv kejserlig; befallande imperfektform Substantiv verbform i imperfekt imperfektiv Adjektiv som anger en oavslutad handling imperfektum Substantiv variant av imperfekt imperialism Substantiv en stormakts vilja att erövra och utöva makt över så stora delar av världen som möjligt, företrädesvis med militära medel. Till imperium imperialist Substantiv person som är anhängare till eller utövar imperialism imperialistisk Adjektiv som strävar efter att erövra och utöva makt långt bortom det egna landets gränser impermeabel Adjektiv ogenomtränglig impertinens Substantiv näsvishet, oförskämdhet, näbbighet impertinent Adjektiv näsvis, oförskämd, näbbig impingement Substantiv inklämning av sena (i skulderleden) implementation Substantiv genomförande, införande, detsamma som implementering implementera Verb realisera; genomföra; ta en specifikation eller ett koncept och sätta in i ett produktionssammanhang implementerad Adjektiv införd, utförd implementerande Substantiv det att implementera implementering Substantiv det att implementera implicera Verb innebära eller leda till, på ett sådant sätt att om något är sant, så måste något annat också vara sant implicerande Substantiv det att implicera implicit Adjektiv underförstådd implikation Substantiv följd, konsekvens, händelse direkt orsakad av en annan händelse implikationspil Substantiv tecknet ⇒ i betydelsen av en logisk implikation; a ⇒ b uttalas "om a så b" eller "a medför b" implikatur Substantiv mening (betydelse) som inte är en logisk följd av en sats i ett yttrande (men som normalt uppfattas av åhöraren) implosiva Substantiv språkljud som bildas med glottalisk suginitiering imponderabilia Substantiv ovägbara ting; svårbedömda (men betydelsefulla) faktorer impopularitet Substantiv det att vara impopulär importbil Substantiv bil tillverkad utomlands importerande Substantiv det att importera importförbud Substantiv förbud att importera en speciell sak i en land importord Substantiv samlingsterm för lånord, översättnignslån, konstruktionslån och betydelselån importör Substantiv person som (yrkesmässigt) inför varor från utlandet imposant Adjektiv storslagen impossibel Adjektiv omöjlig impregnera Verb göra havande, befrukta impregnering Substantiv det att impregnera impregneringsmedel Substantiv ett medel som används för att skydda mot fukt och vatten, impregneringsmedel används ofta för att trä inte ska drabbas av röta eller mögel eller på kläder och skor för att man inte ska bli blöt när det regnar (men man an impressario Substantiv person som sköter ekonomiska angelägenheter för t ex en artist eller ett teatersällskap (ordnar med reklam, turnéer m m) impression Substantiv personligt färgat intryck impressionism Substantiv en kulturell riktning inom modernismen impressionist Substantiv anhängare av impressionismen, konstnär som målar impressionistiskt impressionistisk Adjektiv som har att göra med impressionismen eller dess anhängare improbera Verb underkänna improduktiv Adjektiv inte skapande; inte längre skapande; som inte ger något resultat improduktivitet Substantiv det att vara improduktiv impromptu Adverb på rak arm improvisatorisk Adjektiv som gärna improviserar improvisatör Substantiv person som använder improvisation som metod improviserande Substantiv det att improvisera improvisering Substantiv det att improvisera impulsivitet Substantiv det att vara impulsiv impulsköp Substantiv oplanerat köp impulsmoment Substantiv vektoriell fysikalisk storhet som anger hur mycket rotation det finns i en kropp som utför en rotationsrörelse, analogi till rörelsemängd för en kropp som utför en translationsrörelse inackordera Verb (mot viss ersättning) erhålla mat (och rum) t.ex. hos en familj eller på en anstalt inackordering Substantiv det att inackordera någon eller vara inackorderad inackorderingsställe Substantiv ställe där man kan vara inackorderad inadekvat Adjektiv inte fullt motsvarig inadvertens Substantiv ouppmärksamhet, förbiseende, blunder; fel på grund av slarv inaktion Substantiv overksamhet inaktivitet Substantiv det att vara inaktiv inaktuell Adjektiv som inte är aktuell (längre), ofta på grund av förändringar inalles Adverb sammanlagt, totalt, allt som allt inandas Verb andas in, ta andetag inandningsluft Substantiv den luft man andas in inanimatum Substantiv en av klasserna för semantiskt genus inaugurera Verb inleda; högtidligt inviga inaugurerande Adjektiv som inaugurerar inavelskoefficient Substantiv positivt numeriskt värde mellan mycket nära noll och 0,5 som anger graden av inavel hos en individ eller en population inbakad Adjektiv bakad (gräddad, grillad) omgiven av deg inberätta Verb lämna redogörelse eller rapport till överordnad person eller myndighet inberättande Adjektiv som inberättar inbetala Verb överföra pengar till någon inbetalning Substantiv inflöde av pengar inbillningssjuk Adjektiv hypokondrisk; som inbillar sig ha krämpor inbillningssjuka Substantiv den felaktiga tron att man drabbats av sjukdom, ibland genom felaktig tolkning av signaler från kroppen, i synnerhet då motsatsen är bevisad av medicinskt kunnig person inbilskhet Substantiv egenskapen att vara inbilsk inbilskt Adverb på ett inbilskt sätt inbiten Adjektiv ingrodd; oförbätterlig inbjudare Substantiv person som inbjuder sig själv till något, vanligen andras samtal inbjudning Substantiv muntligt eller skriftligt erbjudande om att besöka någon eller något inbox Substantiv inkorg, behållare för inkommande post och meddelanden inboxa Verb skicka personligt meddelande till någons inkorg (inbox) inboxad Adjektiv skickad som meddelande till en inkorg (inbox) inbragd Adjektiv avlämnad, inlämnad, inkommen inbringa Verb bringa (bära) in inbringad Adjektiv insamlad, resulterande inbromsning Substantiv det att ett fordon bromsar och därmed minskar sin fart inbrottslarm Substantiv larmanordning som utlöser åtgärd vid förmodat inbrott inbrottsstöld Substantiv stöld som sker genom inbrott inbrottsverktyg Substantiv verktyg som en inbrottstjuv använder, till exempel kofot inbrottsvåg Substantiv period av ökad mängd inbrott inbuktning Substantiv del (av något) som buktar inåt inbunden Adjektiv som har bundits in inbyggare Substantiv invånare inbyggnad Substantiv det att bygga in något; något som har byggts in inbyggnadsdimmer Substantiv dimmer för inbyggnad (i vägg) inbyggning Substantiv det att bygga in något inbytbar Adjektiv som kan bytas in inbädda Verb infoga något in i något större inbäddande Adjektiv som inbäddar incestuös Adjektiv som har att göra med incest inchecka Verb variant av checka in incheckning Substantiv det att checka in incheckningsdisk Substantiv disk där man lämnar in resgods och får boardingkort inför flygresa incidens Substantiv förekomst, vanlighet, frekvens; antalet sjukdomsfall per 100.000 invånare incisiv Substantiv framtand incitamentsstruktur Substantiv struktur (i samhället) som skapar incitament (utgör drivkraft) indata Substantiv data som matas in i en process eller algoritm och antas påverka resultatet indefinit Adjektiv som inte syftar på speciell person eller sak indela Verb dela in (i grupper), gruppera indelning Substantiv det att dela in en samling objekt i kategorier; det att införa delmängder av en mängd objekt, ofta på ett sådant sätt att varje element i mängden tillhör minst (eller precis) en av dessa delmängder; (långvarigt) resultat independent Adjektiv oavhängig, oberoende, självständig independently Adverb oberoende indeterminism Substantiv åsikten att människan äger fri vilja indexera Verb förse med index (register) indexerad Adjektiv försedd med index indexering Substantiv upprättandet av ett index (stickordsregister) indexfond Substantiv fond som nära följer värdeutvecklingen för ett visst aktieindex indexreglerad Adjektiv (om löner eller priser) automatiskt bestämd efter förändringar i levnadskostnader (eller penningvärde) indianopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cylindropuntia imbricata indiansidensvans Substantiv äldre artbeteckning (fram till 2022) för fågeln tujasidensvans (Bombycilla cedrorum) indianska Substantiv kvinnlig indian indiansommar Substantiv en period av varmt och vackert väder under hösten, som har föregåtts av den första frostnatten indianspråk Substantiv språk som talas av indianfolk indianstam Substantiv etnisk grupp av indianer indicera Verb variant av indikera indierockband Substantiv grupp musiker som spelar (och sjunger) indierock indifferens Substantiv det att vara indifferent, likgiltighet indifferent Adjektiv likgiltig indifferentism Substantiv uppfattningen att ingen religion kan anses som bättre än någon annan indigenatsrätt Substantiv hemortsrätt indigestion Substantiv tillfällig rubbning i matsmältningen indignation Substantiv moraliskt betingad harm, förtrytelse indignerad Adjektiv uppretad, harmsen indikativ Substantiv modus som i huvudsak används för att uttrycka faktisk information indikator Substantiv något som indikerar något indikatorpapper Substantiv ett papper indränkt med en universalindikator indikerande Substantiv det att indikera indiskret Adjektiv ogrannlaga, taktlös; lösmynt indiskretion Substantiv taktlöshet; sladderaktighet indiskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 Sf6 indisponerad Adjektiv inte upplagd, ohågad; besvärad av någon åkomma indisponibel Adjektiv inte tillgänglig, inte till förfogande indispositiv Adjektiv som inte går att avtala bort indisputabel Adjektiv oomtvistlig, obestridlig indistinkt Adjektiv oklar, diffus; ej välavgränsad eller med skarpa konturer indium Substantiv ett grundämne med atomnummer 49, atommassa 115 och symbolen In indiumfosfid Substantiv kemisk förening av indium och fosfor individualanarkism Substantiv gren inom anarkism som betonar individen (snarare än kollektivet) som samhällets bas individualanarkist Substantiv anhängare av individualanarkism individualanarkistisk Adjektiv som avser individualanarkism individualisera Verb framhäva eller utforma det speciella för en enskild varelse; anpassa efter den enskilda människans behov eller möjligheter (t ex i undervisning) individualiserad Adjektiv som individualiserats individualiserande Adjektiv som individualiserar individualisering Substantiv det att individualisera något individualism Substantiv det att ge emfas åt den enskilda individualist Substantiv person som starkt håller på den enskildes rätt individualistisk Adjektiv som hör till ideologin individualism individualpsykologi Substantiv gren av psykologi som fokuserar på enskilda personer (istället för deras sociala sammanhang eller samhället i stort) indoeuropeisk Adjektiv som rör alla de språk som ursprungligen talades i Europa och Västasien indoeuropeiska Substantiv en stor språkfamilj som inkluderar många av de inhemska språken i Europa, Västasien och Indien, med noterbara indiska, persiska och europeiska förgreningar indoktrinera Verb systematiskt (t.ex. genom skolan) påverka människor till att tänka eller känna på ett visst sätt indoktrinerande Substantiv det att indoktrinera indoktrinering Substantiv ensidig (och ständig) intellektuell påverkan indolens Substantiv lojhet, slöhet, oföretagsamhet, letargi indolent Adjektiv som avser indolens; loj, slö, oföretagsam indolog Substantiv en som ägnar sig åt indologi indologi Substantiv vetenskapen om indisk kultur (språk, litteratur m m) indones Substantiv person från Indonesien eller med indonesisk härkomst indonesier Substantiv person, särskilt man, från Indonesien indonesisk Adjektiv som rör Indonesien, det indonesiska språket eller folket indosfär Substantiv sydasiatiska kultursfären indosfärisk Adjektiv som härrör indosfären; sydasiatisk indossament Substantiv överlåtelse av växel genom namnteckning på baksidan indossat Substantiv den som växeln överlåtes på indrag Substantiv inflyttning av vänstermarginal i tryckt text, till exempel för att markera nytt stycke indragning Substantiv nedskärning indriva Verb framtvinga betalning en fordran indrivning Substantiv det att indriva (eller driva in; obetalda skulder) indräktig Adjektiv lönande induktans Substantiv storhet L som karaktäriserar en spole, kvoten mellan magnetiskt flöde Φ och strömstyrka I över spolen; enhet henry (H): 1 H = 1 Wb/A induktion Substantiv elektrisk spänning som framkallas av ett magnetiskt fält induktionslampa Substantiv lampa som alstrar ljus medelst elektrisk induktion induktionsljus Substantiv ljus som uppstår genom elektrisk induktion induktionsspis Substantiv elspis som använder induktion för att alstra värmen induktiv Adjektiv som härleder allmänna regler från enskilda fall induktor Substantiv passiv elektrisk komponent vars främsta egenskap är induktans; komponent som spärrar mer eller mindre för växelström men släpper igenom likström indulgensbrev Substantiv avlatsbrev indunstare Substantiv maskin som används för att (delvis) omvandla en vätska till ånga, till exempel för att koncentrera den industrialisera Verb göra ett samhälle industriellt industrialisering Substantiv en socioekonomisk förändringsprocess som karakteriseras av en ökning av stats eller regions industriella sektor industrialism Substantiv (samhällsordning som får sin prägel av) stordrift och maskinell masstillverkning industrianläggning Substantiv fabriksanläggning industriarbetare Substantiv person som arbetar i ett industriföretag industriavfall Substantiv oönskad biprodukt som uppstår vid produktion industribolag Substantiv bolag som huvudsakligen ägnar sig åt att tillverka varor (snarare än tjänster) industribyggnad Substantiv byggnad avsedd för (särskild) industriell verksamhet, ofta med plåttak och plåtväggar industrifiske Substantiv det att fiska på industriell skala industriföretag Substantiv företag som huvudsakligen ägnar sig åt att tillverka varor (snarare än tjänster) industrigren Substantiv helhet av alla företag som tillverkar bestämda produkter industrihistorisk Adjektiv som har att göra med industrins historia industriidkare Substantiv person som bedriver, äger eller låter bygga industrianläggningar industrijätte Substantiv stort industriföretag industrikoncern Substantiv koncern av företag som ägnar sig åt att tillverka varor (snarare än tjänster) industriland Substantiv land som genomgått industrialisering; välutvecklat land industrilokal Substantiv utrymme som används av en industri för dess verksamhet industriluftskydd Substantiv luftskydd för industrin industrirobot Substantiv (datorstyrd) robot (med leder och rörliga armar) som utför arbetsmoment i industrin (vilket tidigare krävde mänskliga arbetare) industrisamhälle Substantiv samhälle där de flesta arbetar inom industrisektorn industrispion Substantiv person som bedriver spioneri i kommersiellt syfte industristad Substantiv stad med industriföretagande som huvudnäring industritomt Substantiv tomt i ett industriområde industrivatten Substantiv vatten ej avsett att drickas av människor, används ofta inom industri och jordbruk industriös Adjektiv idog, strävsam, flitig ineffektivitet Substantiv det att vara ineffektiv inemot Preposition bredvid inert Adjektiv om ett ämne, främst ett grundämne, som endast sällan eller med svårighet deltar i kemiska reaktioner inessiv Substantiv lokalkasus som uttrycker uttrycker någontings placering i rummet, den tid inom vars förlopp något sker, eller det tillstånd i vilket någonting befinner sig inessivisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar inessiv inexakt Adjektiv inte /helt/ exakt inexakthet Substantiv det att vara inexakt infalla Verb inträffa, äga rum (om tidpunkt) infallen Adjektiv insjunken; starkt avmagrad i ansiktet infam Adjektiv elak, gemen, ondsint infami Substantiv vanära, skändlighet, nedrighet, skymfligt tillmäle, smädelse infanterist Substantiv fotsoldat infantil Adjektiv mycket barnslig infantilitet Substantiv det att vara infantil infartsväxel Substantiv yttersta växel i infartstågväg till järnvägsstation infatta Verb insätta, inmontera något i en infattning, en ram infattad Adjektiv monterad, i infattning, som har infattats infattande Adjektiv som infattar infekterande Substantiv det att infektera infektering Substantiv det att infektera infektionssjukdom Substantiv sjukdom som orsakas av en infektion av en patogen infektiös Adjektiv smittsam infernalisk Adjektiv som har att göra med ett inferno, speciellt helvetet infertil Adjektiv steril, ofruktsam infertilitet Substantiv avsaknad av fortplantningsförmåga; att inte kunna fortplanta sig infiltrator Substantiv infiltratör infiltrerande Substantiv det att infiltrera infiltrering Substantiv det att infiltrera infimum Substantiv den största minoranten för en given nedåt begränsad mängd av reella tal infinit Adjektiv oändlig, obegränsad infinitesimal Adjektiv oändligt liten infinitesimalkalkyl Substantiv gren av matematiken som handlar om gränsvärden, derivator och integraler infinitiv Substantiv verbets lexikala form infinitivmärke Substantiv ordet att (t ex i att skriva) infirmitet Substantiv svaghet, kraftlöshet infix Substantiv morfem som kan läggas till mellan fonemen i ett annat morfem för att skapa en ny betydelse till ordet inflammatorisk Adjektiv som har med inflammation att göra inflammera Verb framkalla inflammation inflammerad Adjektiv angripen av inflammation inflammeras Verb angripas av inflammation inflatera Verb åstadkomma inflation inflatering Substantiv det att inflatera inflationsförväntning Substantiv förväntning på hur inflationen kommer att utvecklas inflationsmål Substantiv önskat utfall för inflationen (som en centralbank strävar efter att uppnå) inflationsmålspolitik Substantiv ekonomisk politik som bygger på ett inflationsmål inflationstakt Substantiv hastighet med vilken priserna i allmänhet ökar inflatorisk Adjektiv som avser inflation inflektionspunkt Substantiv punkt på en kurva där den övergår från att vara konkav till att vara konvex eller vice versa inflexionspunkt Substantiv punkt där en funktion växlar mellan att vara konvex och konkav, d.v.s. där andraderivatan är noll och byter tecken inflicka Verb variant av inflika inflika Verb sticka emellan med bidrag till samtal influencer Substantiv person som marknadsför företag i sociala medier, digital påverkare influensaepidemi Substantiv epidemi av influensa influensaliknande Adjektiv som liknar (symtomen vid) influensa influensautbrott Substantiv plötslig och stark ökning av antalet fall av sjukdomen influensa influensavaccin Substantiv vaccin mot influensa influensavirus Substantiv något av de RNA-virus i familjen ortomyxovirus som orsakar influensa, d.v.s. influensavirus typ A, influensavirus typ B eller influensavirus typ C influera Verb påverka influerande Substantiv det att influera influerare Substantiv person som (även mot betalning) genom social media sprider trender och bildar opinion (samt marknadsför produkter); digital påverkare inflyta Verb om pengar som kommer in i kassan inflytelse Substantiv möjlighet att påverka, påverkan inflytta Verb variant av flytta in inflyttning Substantiv det att flytta in inflyttningskommun Substantiv kommun dit fler invånare flyttar in än vad som flyttar därifrån infläta Verb genom flätning fästa något i eller mellan något inflöde Substantiv massrörelse in i ett definierat utrymme infodemi Substantiv omfattande ryktesspridning som är potentiellt samhällsskadlig infoga Verb inpassa som del; insätta något så att det sitter fast; inpassa i ett större sammanhang infogad Adjektiv som infogats infogande Substantiv det att infoga infogning Substantiv det att infoga infografik Substantiv grafisk representation av information infordra Verb uppmana att lämna in infordrande Substantiv det att infordra informatik Substantiv vetenskapliga studiet av information och dess behandling i kodad form informationsavdelning Substantiv avdelning inom företag eller organisation med uppgift att sprida information via t.ex. pressen eller sociala medier informationsblad Substantiv (mer eller mindre massproducerad) trycksak i form av ett ensamt blad som (på ett effektivt sätt) förmedlar något budskap informationsbord Substantiv (tillfälligt uppställt) bord dit personer kan söka sig för att få information informationsbroschyr Substantiv (mer eller mindre massproducerad) broschyr som informerar om ett visst ämne informationschef Substantiv chef över informationsavdelning, för hanteringen av information (till allmänheten; marknadsföring, reklam, PR) informationsdisk Substantiv disk (avlång möbel med högt belägen bordsyta ovanpå som skiljer anställd från besökare och medger betjäning av den senare) till vilken besökare (kunder, resenärer, patienter etc.) kan ta sig för att få information och up informationsflöde Substantiv (abstrakt) flöde av information (nyheter, rykten, kunskap, desinformation etc. mellan människor, grupper, datorsystem etc.) informationsfolder Substantiv (mer eller mindre massproducerad) folder som informerar om ett visst ämne informationsfrihet Substantiv frihet att inhämta information och idéer informationsförlust Substantiv förlust av information (vid någon process, som följaktligen är irreversibel) informationsförsörjning Substantiv försörjning av information informationsintervju Substantiv slags uppsökande arbetsintervju där en person intervjuar en potentiell arbetsgivare om hur arbetssituationen ser ut och vilka yrkeskompetenser de söker informationskampanj Substantiv en eller flera informationsspridande insatser (t.ex. affischer utomhus, distribution av broschyrer eller informationsblad, reklamtid i tv, annonser i tidningar) som utförs tillsammans under en begränsad tid och syftar ti informationskrigföring Substantiv användning av information som vapen i krigföring informationskälla Substantiv källa av information informationsmaterial Substantiv uppsättning trycksaker eller annan media som (koncist) informerar om ett visst ämne (t.ex. för distribution till en specifik tänkt målgrupp) informationspåverkan Substantiv otillbörlig (främmande makts) påverkan som led i informationskrigföring; däribland: propaganda, desinformation, vilseledning informationssamhälle Substantiv samhälle som präglas av ett stort flöde av information och där informationen utgör en viktig del i människors dagliga liv informationsspridning Substantiv spridning av information (mellan människor) informationsstress Substantiv (psykologisk) stress som orsakas av det moderna samhällets ständiga flöde av (till synes viktig) information (via t.ex. tv, mobiltelefoner och datorer) och individens begränsade förmåga att bearbeta all denna information informationssökning Substantiv systematiskt sökande efter en viss faktauppgift eller information om ett visst, specifikt ämne i en större (och oöverskådlig) mängd information (t.ex. i en databas eller på Internet) informationstavla Substantiv tavla (t.ex. uppsatt på vägg eller stolpe) som visar (allmän) information för besökare i området (t.ex. i en park eller ett museum) informationsteknik Substantiv teknik för insamling, lagring, bearbetning, återfinnande samt kommunikation och presentation av information, vanligen via datorer och Internet informationsteknologi Substantiv vetenskapen kring informationsteknik informationsutbyte Substantiv utbyte av information informativ Adjektiv som ger information informator Substantiv hemlärare, huslärare, en lärare som underviser barnen hemma informatorisk Adjektiv som ger information informatorstid Substantiv tid (då en person varit anställd) som informator informerande Substantiv det att informera inforuta Substantiv textruta med information som visas när muspekaren förs över visst område infotavla Substantiv informationstavla infraklass Substantiv taxonomisk rang mellan underklass och magnordning som används inom zoologin i den biologiska systematiken infraljud Substantiv lågfrekvent för människan oftast ohörbart ljud infrastrukturell Adjektiv som avser infrastruktur infrastrukturkapacitet Substantiv kapacitet hos (den mängd trafik som kan hanteras av) en infrastruktur infrastrukturminister Substantiv minister med ansvar för infrastruktur infrastruktursatsning Substantiv enskild samhällsåtgärd där pengar och andra sorters resurser spenderas på att bygga ut eller på annat sätt förbättra infrastrukturen (t.ex. vägar och järnvägar) i en stad, en region, ett land eller liknande infratribus Substantiv taxonomisk rang mellan undertribus och översläkte inom den biologiska systematiken infravärmare Substantiv värmeelement som avger infraröd strålning (infravärme) infravärme Substantiv uppvärmning genom infraröd strålning infrusen Adjektiv som inte kan betalas ut, spärrad infusion Substantiv att genom dropp tillföra kroppen större vätskemängd. infusorier Substantiv högre urdjur infälld Adjektiv fysiskt omsluten av något i en fördjupning, så att inget sticker ut infäst Adjektiv som har fästs in i något infästa Verb få (något) att vara fast eller fäst in i något infästning Substantiv sätt varpå något är infäst; ställe där något är infäst; infästningsanordning infästningsanordning Substantiv särskild infästning (anordning); sätt varpå något är infäst; ställe där något är infäst infånga Verb genom fasttagande bringa (en människa eller ett djur) i sitt våld; fasttaga; fånga; gripa införande Substantiv det att föra in /något/ (i något) införd Adjektiv introducerad, inledd, påbörjad, importerad införliva Verb låta uppgå i införlivande Substantiv det att införliva något i någonting införlivning Substantiv det att införliva införsel Substantiv import införselförbud Substantiv förbud mot att föra in något till en viss plats införskaffa Verb (på något sätt) förse sig med (något abstrakt eller konkret föremål) ingas Pronomen plural genitiv av ingen ingefärsmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på ingefära ingefärssmak Substantiv smak av ingefära ingenium Substantiv förstånd; begåvning ingenjörsfirma Substantiv firma som anställer många ingenjörer ingenjörsföretag Substantiv företag som anställer många ingenjörer ingenjörsroman Substantiv roman med ingenjör i huvudrollen ingenjörstrupp Substantiv trupp med uppgift att inom krigsteknikens område utföra förbindelsearbeten, till exempel bro- och vägbyggen, samt förstöringsarbeten såsom sprängning och minering ingenjörsträff Substantiv träff (möte, konferens) för ingenjörer ingenjörsvetenskap Substantiv vetenskap som använder naturvetenskapliga kunskaper för att lösa tekniska problem ingenjörsväder Substantiv fint väder, så fint väder att till och med ingenjörerna (som vanligtvis sitter inne på kontoret) vågar sig ut ingeny Substantiv (teaterroll som) naiv och okonstlad flicka ingermanländsk Adjektiv som rör Ingermanland eller dess invånare ingermanlänning Substantiv person från Ingermanland ingift Adjektiv som inte tillhör släkten biologiskt men som har ingått äktenskap med en släktmedlem ingifte Substantiv handlingen eller företeelsen att en person gifts in i en familj ingiva Verb formellare form av inge ingjuta Verb inge, få in inglasa Verb omgärda med glasskivor (så att ett vindskyddat rum bildas) inglasad Adjektiv försedd med glasskivor ingrer Substantiv en av den östersjöfinska folkgruppen i historiska Ingermanland boende ursprungsbefolkningen ingress Substantiv inledande del av en artikel som ska sammanfatta och locka till vidare läsning ingrodd Adjektiv som grott in och därmed är svår att avlägsna ingångsdörr Substantiv dörr som man går genom när man går in i en byggnad ingångslön Substantiv lön som en person (typiskt) får när denne påbörjar en anställning (inom ett visst yrke), i synnerhet om det är individens första anställning (efter avslutad utbildning) inom yrket ingångspsalm Substantiv psalm som sjungs vid början av gudstjänst, efter intåget (ingången) i kyrkan ingångssida Substantiv den webbsida man hamnar på först när man går in på en webbplats inhalation Substantiv inandning (särsk av läkemedel i gasform) inhalationsapparat Substantiv tekniskt hjälpmedel som används för inhalation inhalera Verb andas in läkemedel eller dylikt inhalering Substantiv det att inhalera inhandla Verb köpa inherent Adjektiv ärftlig, medfödd inhibera Verb ställa in inhibin Substantiv ett hormon som hos mannen produceras av Sertoliceller och som hämmar adenohypofysens insöndring av follikelstimulerande hormon inhibition Substantiv beslut av en högre rättsinstans att, tills vidare, upphäva ett beslut av en lägre instans inhibitionsbeslut Substantiv beslut om inhibition inhibitor Substantiv ämne som hindrar en kemisk reaktion inhibitorisk Adjektiv hämmande, som minskar aktiviteten av något inhopp Substantiv tillfälligt deltagande i något inhugga Verb variantform av hugga in inhumant Adverb på ett inhumant sätt inhysa Verb göra rum åt (objektivt), att bereda plats för. inhysning Substantiv det att inhysa något eller något inhägna Verb omge med något, vanligen stängsel inhämta Verb skaffa (sig) inhämtning Substantiv det att inhämta inhölja Verb tätt men mjukt omsluta; inrymma, omvärva initialbokstav Substantiv den första (initiala) bokstaven i ett ord, ofta använd för att identifiera (ibland förkorta) namn och andra ord initialsprängämne Substantiv initialt (initierande) sprängämne (explosivämne) i en sprängladdning, så kallat initialladdningen, ämnat som tändmedel; initierat till detonation med direkt värme eller stöt initialt Adverb i början initiation Substantiv initiering; ceremoniell invigning till ämbete, ordenssällskap, eller liknande initiationsakt Substantiv ceremoni, exempelvis nollning eller mandomsprov, som markerar att en person inleder ett nytt stadium i livet initiativrik Adjektiv som ofta och gärna tar egna initiativ initiativtagare Substantiv den som tar initiativ, grundare, grundläggare, instiftare initiativtagerska Substantiv kvinnlig initiativtagare initierande Substantiv det att initiera injektionsställe Substantiv den punkt på huden (eller någon gång slemhinnan) där en medicinsk nål förts in för injektion (av t.ex. vaccin) injektiv Adjektiv (om funktion f i ett intervall I) sådan att f(x_1) = f(x_2) \implies x_1 = x_2 ~~ \forall x_1, x_2 \in I, d.v.s. sådan att varje element i värdemängden endast ges av en enda punkt i definitionsmängden; injektivitet är et injektivitet Substantiv det att vara injektiv injektor Substantiv anordning för insprutning injera Substantiv mjukt etiopiskt tunnbröd som bakas av tefmjöl injicerbar Adjektiv som kan injiceras ink Substantiv svulster på huden hos hästar och nötkreatur inkaindian Substantiv person tillhörande inkafolket inkalla Verb kalla (värnpliktiga) till militärtjänst inkallelse Substantiv uppmaning (kallelse) till värnpliktiga att infinna sig för mobilisering inkallelseorder Substantiv befallning att inkalla någon inkapabel Adjektiv inte kapabel, oduglig, ur stånd inkapsla Verb omsluta med kapsel inkapslad Adjektiv innesluten i utanpåliggande material inkarnation Substantiv förköttsligande, förkroppsligande inkarnera Verb förkroppsliga inkassering Substantiv det att inkassera något inkasso Substantiv inkassering, indrivning inkassoföretag Substantiv företag som ägnar sig åt att driva in skulder inkast Substantiv kast med bollen in på planen från dess sida inkiett Adjektiv otålig, ängslig inklination Substantiv böjelse inklinationsparti Substantiv giftermål av kärlek inkluderande Substantiv det att inkludera inkludering Substantiv det att inkludera, anpassning till (personer med) speciella förutsättningar inkoativ Adjektiv som anger en övergång till ett tillstånd eller att en handling påbörjas inkommensurabel Adjektiv inte kommensurabel, ojämförbar inkommensurabilitet Substantiv det att vara inkommensurabel inkommod Adjektiv obekväm, olämplig, oläglig inkommodera Verb besvära inkommoderande Adjektiv som inkommoderar inkompatibel Adjektiv oförenlig; ej kompatibel, som inte fungerar tillsammans med någon annan, given, sak inkomplett Adjektiv ofullständig inkompressibel Adjektiv som inte kan komprimeras inkomstbeskattning Substantiv beskattning av inkomster inkomstbortfall Substantiv minskning av inkomst (på grund av speciell omständighet) inkomstfördelning Substantiv hur ett lands sammanlagda inkomst är fördelad mellan hushållen i ekonomin inkomstgap Substantiv skillnad i inkomst mellan två grupper (i synnerhet mellan män och kvinnor) inkomstskatt Substantiv skatt som betalas av den som har en beskattningsbar inkomst inkomsttagare Substantiv person som arbetar för att tjäna pengar inkomstuppgift Substantiv sammanställning av inkomst för skattedeklaration eller som underlag för att beräkna barnomsorgsavgift eller bostadsbidrag, med mera inkongruens Substantiv brist på kongruens inkongruent Adjektiv inte kongruent, inte överensstämmande, inte sammanfallande inkonsekvens Substantiv brist på konsekvens, självmotsägelse inkonsekvent Adverb på ett inkonsekvent sätt inkonsistens Substantiv det att vara inkonsistent inkonsistent Adverb oförenligt inkonstans Substantiv föränderlighet inkonstant Adjektiv inte konstant, obeständig, föränderlig inkonstitutionell Adjektiv grundlagsstridig, som strider mot grundlagen inkontinens Substantiv oförmåga att kontrollera urin eller avföring inkonventionell Adjektiv som inte bryr sig om umgängesformerna; okonventionell inkonvertibel Adjektiv som inte kan konverteras inkorg Substantiv låda eller fack där man lägger inkomna ärenden och brev som ska hanteras inkorporera Verb låta ingå som integrerad del, införliva inkorporerande Substantiv det att inkorporera inkorporering Substantiv införlivning, t.ex. när en administrativ enhet utökar sitt territorium inkorrekthet Substantiv det att vara inkorrekt; något som är inkorrekt inkorruptibel Adjektiv omöjlig att muta inkorruptibilitet Substantiv det att vara inkorruptibel inkrementell Adjektiv stegvis inkretin Substantiv hormon som produceras i GI-kanalen (vanligen i tunntarmen) som svar på glukos i lumen och som stimulerar betacellerna i pankreas till att frisätta insulin, vanligen antingen gastrisk inhibitorisk peptid (GIP) eller gluka inkrustation Substantiv överdragning med något slags skorpa; utfällning av salter eller mineral; utsmyckning av en väggyta med inläggningar av annat material inkrustationsfasad Substantiv fasad som är prydd med inkrustationer inkräkterska Substantiv kvinnlig inkräktare inkrökt Adjektiv självupptagen, inåtriktad inkrökthet Substantiv självupptagenhet inkubationstid Substantiv /mått på/ tiden mellan smittotillfället och framträdandet av sjukdomens symptom inkubator Substantiv verksamhet som hjälper till med uppstarten för nya företag inkubera Verb hålla i inkubator inkunabel Substantiv skrift tryckt före 1501 inkurant Adjektiv motsats till kurant inkvartera Verb inhysa, inlogera inkvarterad Adjektiv inneboende, förlagd, tillfälligt boende (hos någon) inkvisitor Substantiv ledamot av inkvisitionsdomstol inkvisitorisk Adjektiv strängt rannsakande inkvoterad Adjektiv som på grund av kvotering blivit vald eller antagen till något eller anställd vid någon arbetsplats inkännande Adjektiv som uppvisar empati, inlevelse eller sympati (för någon eller något); medlidsam inköpa Verb köpa in, upphandla inköpare Substantiv person som yrkesmässigt gör inköp inköpspris Substantiv kostnad till vilken något inköps inköpsvärde Substantiv det värde något hade när det köptes in (i kontrast mot det värde det har idag) inköpt Adjektiv inhandlad, upphandlad, införskaffad genom köp inkörsport Substantiv port som ger tillträde till ett område och som fordon kan passera genom inlaga Substantiv hemställan till myndighet eller annan organisation inland Substantiv landområde med ett visst avstånd till kusten inlandsis Substantiv is i inlandet, glaciär inledningsvis Adverb som inledning, som början inlemma Verb göra till en lem av ett större helt; infoga, infästa inlevelsefull Adjektiv full av inlevelse inlevelseförmåga Substantiv förmåga att förstå och leva sig in i en annan persons tankar och känslor (i en viss situation) inlines Substantiv typ av rullskridskor där samtliga hjul är monterade på rad inlineskridsko Substantiv inlines inloggning Substantiv det att logga in inloggningsuppgift Substantiv information som används för att logga in (såsom användarnamn och lösenord) inlopp Substantiv del av vatten där ett vattendrag av något slag går inåt land såsom i en större vik, en sjö eller en kanal inloppsventil Substantiv ventil för att släppa in luft inlupp Substantiv inlämningsuppgift inlägga Verb lägga in, insända, inlämna (t.ex. en protest) inläggning Substantiv inskrivning (på sjukhus); det att inläggas eller läggas in inlämna Verb variant av lämna in inlämnad Adjektiv (samma betydelse) inlämnande Substantiv det att lämna in något inlämning Substantiv det att lämna in något inländsk Adjektiv som avser det egna landet inlänning Substantiv person som inte är från ett annat land inlära Verb lära in; lära sig något inlärning Substantiv det att inlära eller lära in inlärningsprocess Substantiv den (inte minst mentala) process med vilken en person (eller någon gång grupp) inhämtar kunskap, skapar inre förståelse och får nya färdigheter inlåta Verb ge sig in i, befatta sig med inmatad Adjektiv som matats in inmatning Substantiv det att föra in data (information) i ett register, datorprogram eller annat system som kan behandla eller lagra information inmundigande Substantiv det att inmundiga inmura Verb omgärda med en mur inmuta Verb skaffa tillstånd av myndighet att bearbeta en malm- eller oljefyndighet innandöme Substantiv det som finns i en avgränsad tredimensionell figur innanhav Substantiv hav som är en avgränsad del av en ocean innanmäte Substantiv inre delar innanom Preposition inuti något innansida Substantiv inre sida innantill Adverb från en skriven text; ej utantill innebandy Substantiv bollsport som spelas med innebandyklubba och innebandyboll mellan två lag inomhus på plant golv utvecklat i Sverige under sent 1970-tal innebandyboll Substantiv ihålig boll av plast med tjugosex hål som används i sporten innebandy innebandyklubb Substantiv idrottsklubb som bedriver innebandyverksamhet innebandyklubba Substantiv klubba som används i innebandy innebandylag Substantiv lag i lagsporten innebandy innebandylandskamp Substantiv innebandymatch mellan två länders innebandylandslag innebandylandslag Substantiv idrottslag som representerar ett land i sporten innebandy innebandymatch Substantiv en match i sporten innebandy innebandyspelare Substantiv person som spelar innebandy innebandyturnering Substantiv turnering i innebandy innebruk Substantiv användning inomhus innebrännas Verb brinna inne, omkomma instängd eller inomhus på grund av brand innebränning Substantiv det att brinna inne, att innebrännas, att omkomma igenom brand. inneburen Adjektiv inneboende, medhavd, tillhörande innebyggare Substantiv invånare innebördsdiger Adjektiv djup, innebördsrik, innehållsrik, meningsfull innefattad Adjektiv inkluderad; som är med i ett sammanhang innefattning Substantiv det att innefatta innehavarinna Substantiv person av kvinnokön som innehar något innehavarobligation Substantiv obligation som inte är registrerad hos en viss ägare innehavd Adjektiv som innehas innehållsdeklaration Substantiv (detaljerad) redogörelse för vad en produkt innehåller, i synnerhet när det gäller livsmedelsprodukter, kosmetika, läkemedel etc. innehållsdiger Adjektiv full av innehåll innehållsförteckning Substantiv tabell, vanligen i början av en bok eller annat dokument, som anger vad texten eller dokumentet innehåller; vanligen anges avsnitts- eller kapitelrubrikerna i en ordnad lista med sidnumren angivna innehållslös Adjektiv som saknar innehåll, eller som saknar innehåll av nämnvärd relevans innehållslöshet Substantiv det att vara innehållslös innehållsmässig Adjektiv som har avseende på innehållet innehållsord Substantiv ord som har en egen specifik betydelse i form av t.ex. en företeelse, en handling, ett utseende eller ett sätt (till skillnad från formord) innehållsrik Adjektiv rik på innehåll innehållsrikt Adverb på ett innehållsrikt sätt innehållstom Adjektiv utan innehåll innercylinder Substantiv innanför ramen av ett ånglok placerad cylinder innerdiameter Substantiv diameter på innersida av ett rör innerficka Substantiv ficka på insidan av ett klädesplagg innergård Substantiv öppet område som är innesluten av byggnader i ett kvarter innerkant Substantiv inre eller innersta delen av en sida, yta eller område; inre (gräns)linje där två plan möts innerlig Adjektiv djup och intensiv, som känns i eller kommer inifrån innerräl Substantiv rälen som ligger på innersida i en kurva (vid ett enskilda spår) innerräls Substantiv rälsen som ligger på innersida i en kurva (vid en dubbelspårig sträcka) innersida Substantiv inre sida innerslang Substantiv gummibehållare för luft i ett däck. innerspår Substantiv spår som finns längst in i en kurva och därför är det kortaste spåret innerstadsbefolkning Substantiv människor som bor i centrala, tätbebyggda delen av en stad innerstadsgata Substantiv gata i innerstad, det vill säga i en stadskärna eller annan central del av en stad innertak Substantiv den övre ytan i ett rum innervation Substantiv inflytande genom nervsystemet på kroppen och dess organ inneröra Substantiv den innersta delen av ett öra vilken innehåller dels balansorganen (förgården och de tre båggångarna), dels hörselsnäckan där den mekanoelektriska transduktionen av ljudvibrationerna sker innesko Substantiv sko avsedd att användas inomhus innesluta Verb helt och hållet omge innetoffla Substantiv toffla avsedd (eller lämplig endast) för användning inomhus innevarande Adjektiv (nu) pågående; som är inne innovativ Adjektiv nydanande, förnyande; som kännetecknas av nytänkande och uppfinningsrikedom innovatör Substantiv förnyare, uppfinnare innovera Verb skapa innovation, förnya inokulera Verb ympa inokulering Substantiv det att inokulera inoljning Substantiv det att inolja något inombordare Substantiv båtmotor som monteras inombords, inombordsmotor inomdöme Substantiv språkvariant av innandöme inomhusaktivitet Substantiv aktivitet som sker inomhus inomhusarena Substantiv arena med tak och andra skydd mot ogynnsamt väder inomhusbruk Substantiv användning inomhus inomhuscykling Substantiv cykling som aktivitet (särskilt med en aspekt av träning utförd på motionscykel) utförd inomhus inomhuslek Substantiv lek som främst lämpar sig att lekas inomhus (eller som inte kräver friheten av att vara utomhus) inomhusmästerskap Substantiv tävling som genomförs inomhus (exempelvis i friidrott) inomhussko Substantiv sko avsedd att användas inomhus inomhustemperatur Substantiv den temperatur som finns inuti en bostad eller annan byggnad inomhustävling Substantiv tävling som sker inomhus inomhusvärldsmästare Substantiv person eller lag som vunnit världsmästerskap i en idrott eller tävling som utövas inomhus; används för att skilja från utomhusvärldsmästerskap och kan även syfta på titeln i sig inomhusväxt Substantiv växt som är lämplig för odling inomhus inomlands Adverb inom landet, i åsyftat land inoperabel Adjektiv som ej går att operera inoperabilitet Substantiv det att inte kunna operera kirurgiskt inoperera Verb operera in något inopportun Adjektiv inte opportun, oläglig, olämplig inordna Verb inpassa i visst sammanhang inordnad Adjektiv som inordnats inordnande Adjektiv som inordnar inositol Substantiv en organisk molekyl i form av cyklohexan mättad med (sex) hydroxylgrupper vilken spelar en viktig roll i (eukaryot) intracellulär signalering inositoltrifosfat Substantiv viktig sekundär budbärare vid eukaryot intracellulär signalering, som främst skapas när fosfolipas C omvandlar membranlipiden PIP2 till diacylglycerol (DAG) och inositoltrifosfat (IP3) inpacka Verb lägga föremål i förpackning inpass Substantiv snabbt inskjuten replik i ett samtal, inkast inpassa Verb inplacera, inmontera inpendling Substantiv antalet eller andelen boende från andra en orter (kommuner, län), som pendlar till arbeten på given ort inpeppra Verb beströ med peppar (som skydd mot mal), pudra (ett material) med peppar inpiskad Adjektiv utstuderad, durkdriven och förhärdad inpiskare Substantiv pådrivare i politisk verksamhet inplacera Verb placera in inplastning Substantiv förpackning i en plasthölje inprägla Verb fästa i minnet inpränta Verb göra ett bestående avtryck eller intryck, inskärpa, betona, upprepa inpräntad Adjektiv bestående, inlärd, ihågkommen input Substantiv något som matas in (i ett system) (för att få ut ett resultat) inpyrd Adjektiv helt genomträngd av rök eller liknande inrama Verb sätta en ram runt något inramande Adjektiv som inramar inramning Substantiv det att inrama inrangera Verb placera in i inrangerad Adjektiv som har hänförts inreproduktrum Substantiv inre produktrum inreseförbud Substantiv förbud mot att resa in i ett specifikt land (för en enskild individ eller grupp av människor) inrikesbrev Substantiv brev som skickas till en adress inom landet inrikesflyg Substantiv kommersiell luftfart inom ett visst lands gränser (till skillnad från internationell luftfart) inrikespolitik Substantiv del av politik som befattar sig med landets inre angelägenheter inrikespolitiker Substantiv politiker person arbetar med inrikespolitik inrikespolitisk Adjektiv som rör inrikespolitiken inrikesreporter Substantiv reporter som bevakar ärenden inom det egna landet inriktande Adjektiv som inriktar eller riktar in inringad Adjektiv (samma betydelse) inringare Substantiv någon som ringer in till någon inryckning Substantiv det att rycka in inrymma Verb inhysa; göra plats för inrymningsplan Substantiv plan för inrymning; för att vid yttre hot snabbt föra folk (skolbarn) inomhus inrättad Adjektiv som inrättats inrättande Adjektiv som inrättar insamla Verb samla in, hämta in och samla på, hopbringa, indriva insamlad Adjektiv som insamlats insamlande Adjektiv som insamlar insamlingsplats Substantiv plats för insamlande insatsledare Substantiv person som styr en viss militär eller polisiär operation insatslägenhet Substantiv bostadsrätt insatsvara Substantiv ingrediens, råvara, tillverkningsämne inscenera Verb iscensätta inseende Substantiv kontroll insegel Substantiv slags stämpel som användes förr för att bekräfta avsändaren, som dagens namnunderskrift insegla Verb segla in, föra in insektsart Substantiv art som klassas som insekt insektsfamilj Substantiv familj (i biologisk, taxonomisk bemärkelse) som tillhör klassen insekter (Insecta) insektshotell Substantiv artificiell boplattform avsett för insekter att etablera ett bo i insektslarv Substantiv larv insektsägg Substantiv ägg från en insekt insektsätare Substantiv individ inom däggdjursordningen insektsätare (Erinaceomorpha) insemination Substantiv befruktning på konstgjord väg inseminera Verb göra en kvinna (eller hona av något djur) gravid genom att blanda lagrade spermier med äggceller inseminering Substantiv befruktning på konstgjord väg inserat Substantiv bilaga, inlaga (till tidning); bidrag, artikel, insändare inserera Verb inlägga, infästa, infläta, bifoga, infoga, inta (ett bidrag i en tidning) insexnyckel Substantiv verktyg som används för att skruva i och ur insexskruvar insiderbrott Substantiv olaglig handel med ett företags aktier av någon som har hemlig eller privat information om företaget insiderhärva Substantiv svåröverblickbar situation som involverar insiderbrott insidiös Adjektiv som döljer sin oangenäma eller skadliga innebörd; lömsk, försåtlig insignier Substantiv tecken på en värdighet (till exexempel kunglig krona) insiktsfullhet Substantiv det att vara insiktsfull insinuant Adjektiv som brukar insinuera insinuerad Adjektiv som insinuerats insinuerande Adjektiv som insinuerar insinuering Substantiv det att insinuera insisterad Adjektiv som insisterats insisterande Adjektiv som insisterar insjukna Verb bli sjuk, få en sjukdom insjuknad Adjektiv som insjuknats insjuknande Adjektiv som insjuknar insjö Substantiv sjö inom ett landområde (större ansamling av vatten omringat av land), ej stort nog att kallas hav insjöfisk Substantiv sötvattenfisk som lever i insjöar insjöfiskare Substantiv yrkesfiskare som fångar fisk på en insjö insjöfiske Substantiv det att fiska i en insjö insjökräfta Substantiv familj (Astacidae) av kräftor som lever i sötvatten insjölax Substantiv lax som tillbringar hela livet i sötvatten inskjuta Verb infoga något mellan något inskjuten Adjektiv instoppad mellan andra saker inskolning Substantiv upptagandet av ett barn i skolan inskrift Substantiv skrift på ett föremål, gravyr, ristning, inskription inskrivning Substantiv det att skriva in (inskriva, registrera) något eller någon, registrering inskränka Verb begränsa, göra inskränkningar inskränkande Adjektiv som inskränker inskränkning Substantiv hindrande skranka, abstrakt skiljelinje inskränkthet Substantiv egenskapen att vara inskränkt (i insikter, perspektiv, umgänge, förståndsförmåga) inskärpa Verb inprägla (något viktigt) djupt i någons sinne; skarpt framhålla, tydligt understryka insläpp Substantiv det att släppa in (t.ex. publik) insnärja Verb svepa in någon i något insnöad Adjektiv inspärrad av snö insocknes Adverb inom samma socken insolent Adjektiv oförskämd, övermodig insolvens Substantiv det att vara på ekonomiskt obestånd, och inte längre kunna betala sina skulder insolvent Adjektiv oförmögen att betala sina skulder inspark Substantiv det att man sätter igång spelet igen efter att bollen har gått över den förlängda kortlinjen (kortlinjen) eller mållinjen om en offensiv indirekt frispark inte vidrört någon annan spelare än skytten; igångsättandet sker inspekterad Adjektiv som inspekterats inspekterande Adjektiv som inspekterar inspektor Substantiv (betoning: inspek'tor) den som förr hade tillsyn över en högre skola inspektorsvarning Substantiv disciplinär varning som ges av en inspektor (ofta inom akademiska sammanhang såsom studentnationer) inspektris Substantiv kvinnlig inspektör inspela Verb variant av spela in inspelande Adjektiv som spelar in inspicient Substantiv assistent åt regissören vid en teater inspirationsmuskel Substantiv (tvärstrimmig) muskel som används för inandning (inspiration), företrädesvis diafragma inspirationstalare Substantiv motivationstalare; person som ägnar sig åt att, genom tal eller andra typer av föredrag, motivera och inspirera sin publik inspiratorisk Adjektiv som har med inandning (inspiration) att göra inspiratör Substantiv person som inspirerar andra till något inspo Substantiv kortform av inspiration inspruta Verb injicera insprutning Substantiv det att spruta in (inspruta) inspärrande Adjektiv som inspärrar inspärrning Substantiv det att inspärra någon instabilt Adverb på ett instabilt sätt instagramma Verb lägga ut bilder på det sociala nätverket Instagram installationselektriker Substantiv person som (vanligen professionellt) arbetar med installation och underhåll av elektrisk utrustning installationsprogram Substantiv program som installerar en programvara på ett datorsystem installatör Substantiv person som (vanligen professionellt) utför installationer av (elektrisk) utrustning installerande Adjektiv som installerar insteg Substantiv introduktion, inträde, intrång, tillträde, tillgång instick Substantiv det att sticka in något i något instickskort Substantiv kort man sätter in i en dator eller annan elektronisk produkt för att utöka dess funktionalitet instifta Verb inrätta, grunda, stifta (en organisation, ett pris) instiftad Adjektiv grundad, inrättad, stiftad instiftelse Substantiv det att instifta något instinktmässig Adjektiv som grundar sig i en instinkt instituera Verb inrätta, instifta, grundlägga, göra till en institution instituerad Adjektiv inrättad, etablerad, gjord till institution institutionell Adjektiv som rör, hör till, eller bedrivs på institution institutionellt Adverb som (avseende) institution instruerad Adjektiv som instruerats instruerande Adjektiv som instruerar instruering Substantiv det att instruera instruktionsrepertoar Substantiv den mängd (repertoar, uppsättning) av instruktioner som en viss dator kan utföra instruktiv Adjektiv lärorik, upplysande instruktris Substantiv kvinnlig instruktör instrumental Adjektiv Det som hör till, beskriver eller har att göra med ett instrument, musikinstrument eller redskap, det vill säga en attributiv- eller adjektivform av ordet instrument. instrumentalis Substantiv kasus som används för att indikera att ett substantiv är ett medel eller instrument genom eller med vilket subjektet uppnår eller utför en handling instrumentalist Substantiv person som yrkesmässigt spelar ett musikinstrument instrumentalkonsert Substantiv konsert där programmet består av instrumentalmusik instrumentalmusik Substantiv musik för enbart instrument instrumentation Substantiv orkestrering instrumentbräde Substantiv variant av instrumentbräda instrumentell Adjektiv som har att göra med (musikaliska eller vetenskapliga) instrument instrumentera Verb fördela stämmorna i ett musikverk på orkesterns olika instrument instrumenterande Adjektiv som instrumenterar instrumentflygning Substantiv flygning som genomförs enbart med hjälp av information från de instrument som finns ombord, utan visuell uppsikt över luftfarkostens yttre omgivning instrumentmakare Substantiv person som tillverkar musikinstrument instrumentpanel Substantiv panel som visar status för en maskins instrument (till exempel en bil) instudera Verb inlära, inöva inför offentligt framförande instuderande Adjektiv som instuderar instunda Verb komma, förestå instundande Adjektiv nästföljande, inom kort kommande inställande Substantiv det att inställa/ställa in inställbar Adjektiv som man kan ställa in inställelse Substantiv det att anlända för att stå till förfogande, vanligen på begäran inställelseorder Substantiv befallning att någon ska inställa sig inställsam Adjektiv som söker göra sig behaglig, överdrivet artig, fjäskig, lismande inställsamhet Substantiv det att vara inställsam instämmande Substantiv det att instämma instängdhet Substantiv det att vara instängd instängning Substantiv det att stänga in insubordination Substantiv vägran att lyda order insubordinationsbrott Substantiv brottslig olydnad insufficiens Substantiv otillräcklighet insufficient Adjektiv otillräcklig insult Substantiv förolämpning, skymf insultera Verb förolämpa, skymfa insulär Adjektiv som hör samman med en ö insurgent Substantiv rebell, upprorsman insvepa Verb svepa in, övertäcka eller inlinda i papper, tyg eller liknande; omge med dimma, rök, mörker insynsprincip Substantiv princip som innebär att privata aktörer måste ge viss insyn i sin verksamhet insändare Substantiv text som skickas till en tidning eller annat massmedium för att publiceras insändarsida Substantiv sida i en tidning där inlägg av läsarna publiceras insätta Verb sätta in insättande Substantiv det att sätta in (i något) insöndring Substantiv inre sekretion intagning Substantiv fördelning av platser mellan sökande, särskilt om utbildningsplatser intakthet Substantiv det att vara intakt intalan Substantiv det att intala sig något intarsia Substantiv trämosaik, inläggning inteckna Verb göra en inteckning intecknad Adjektiv som intecknats intecknande Adjektiv som intecknar inteckning Substantiv registrering hos domstol av rätt att ta egendom som säkerhet för lån; skriftlig handling som intygar sådan registrering; lån med inteckning som säkerhet integral Adjektiv som avser helheten; hel integralekvation Substantiv ekvation varur en funktion sökes, givet relation som involverar integralen av den sökta funktionen integralhjälm Substantiv hjälm med visir som täcker och skyddar hela huvudet integralkalkyl Substantiv den del av den matematiska analysen som behandlar, och generaliserar, teorin för att beräkna areor och volymer integralkurva Substantiv en kurva φ: I → ℝⁿ sådan att φ'(t) = f(φ(t)) för varje t ∈ I där I ⊂ ℝ är en omgivning av origo integraltecken Substantiv symbolen ∫ som används för integraler integrand Substantiv en funktion som ska integreras integrationsgräns Substantiv ett av de uttryck som används för att beskriva randen till det område över vilket en integrand ska integreras integrationskonstant Substantiv en godtycklig konstant som adderas då man beräknar primitiva funktioner, för att ge samtliga tänkbara primitiver integrationsminister Substantiv minister för (invandring och) integration (av invandrare) integrationspolitik Substantiv politik som rör frågor om integrera invandrare i samhället integrationspolitisk Adjektiv som har att göra med integrationspolitik integrerande Adjektiv som integrerar integrering Substantiv det att integrera integritetsintrång Substantiv intrång i någons privatliv (exempelvis genom att sprida känsliga bilder) integritetskränkande Adjektiv som kränker någons personliga integritet integritetskränkning Substantiv kränkning av någons personliga integritet integritetsområde Substantiv kommutativ ring (med etta) som saknar nolldelare integritetsskydd Substantiv skydd för personlig integritet, skydd mot integritetskränkningar intellektualisera Verb framhäva eller främja det intellektuella (hos något) intellektualism Substantiv ensidig betoning av det förståndsmässiga intellektualitet Substantiv det att vara intellektuell intelligenskvot Substantiv en sorts mått på begåvning som man erhållit genom olika textprov (intelligensåldern delad med levnadsåldern och multiplicerad med 100) intelligensmätning Substantiv mätning med standardiserade prov av vad som anses ingå i begreppet intelligens intelligensnivå Substantiv nivå av intelligens intelligenstest Substantiv test (t.ex. skriftligt eller datorbaserat) som mäter en persons intelligens i någon mening (ofta matematisk-logisk), vanligen genom att personen får svara på en rad frågor eller lösa en rad uppgifter intelligenstesta Verb låta en person genomgå ett intelligenstest intelligensålder Substantiv den intelligensnivå som vid intelligensmätning visat sig motsvara genomsnittlig intelligens vid en viss ålder intelligentia Substantiv den intellektuella delen av befolkningen intelligentsia Substantiv variant av intelligentia intendentur Substantiv militär tjänstegren som svarar för livsmedel, beklädnad, drivmedel m m intensifiera Verb tilltaga i intensitet, bli mer intensiv intensivvård Substantiv vård på sjukhus på en vårdnivå som innebär avancerad diagnostik, behandling och övervakning intensivvårdsavdelning Substantiv avdelning för intensivvård på sjukhus, förkortas IVA, vardagligt: intensiv interagerad Adjektiv som interagerats interagerande Adjektiv som interagerar interaktivitet Substantiv det att vara interaktiv intercellulär Adjektiv som finns mellan celler interdental Adjektiv som artikuleras med tungan mot underkanten av de övre framtänderna interdikt Substantiv (förr) uteslutning från gudstjänst och vissa kyrkliga förrättningar interfalangealled Substantiv led mellan två falanger, d.v.s. antingen en proximal interfalangealled (PIP-led), en distal interfalangealled (DIP-led) eller den ensamma leden mellan de två falangerna i tummen eller stortån interferens Substantiv oönskad samverkan; påverkan där det inte hör hemma; störning interferera Verb störa interfererad Adjektiv som interfererats interfererande Adjektiv som interfererar interfix Substantiv morfem som kan läggas till som fogelement mellan två morfem i ett ord interfoliera Verb inhäfta otryckta blad mellan de tryckta i en bok interfolierande Adjektiv som interfolierar intergender Substantiv någon vars könsidentitet ligger mellan eller bortom de traditionella könskategorierna man och kvinna eller som väljer att inte definiera sin könsidentitet alls interimistisk Adjektiv som gäller tills vidare interimspresident Substantiv tillfällig president, president tills en mer långvarig lösning kan ordnas (på grund av tidigare presidents dödsfall, landsflykt, statskupp, eller liknande) interimsregering Substantiv provisorisk regering interimsstyrelse Substantiv en tillfällig (interimistisk) styrelse för en sammanslutning (förening, bolag) under tiden tills en ordinarie har hunnit väljas interimstyrelse Substantiv organ inom ett företag, förening eller annan organisation med ledande funktion som verkar "tills vidare" dvs tills en ordinarie styrelse kan tillsättas interiör Substantiv det inre interjektioner Substantiv en ordklass interjektionsfras Substantiv utropsfras interkardinalstreck Substantiv beteckning för väderstreck på en kompass mitt emellan något av de fyra kardinalstrecken interkontinental Adjektiv som förbinder eller berör två eller fler kontinenter interkostal Adjektiv som sitter mellan revbenen interkostalmuskel Substantiv muskel som finns mellan revbenen (costae) och kan hjälpa till vid (kraftig) in- och utandning interkulturell Adjektiv mellan olika kulturer, eller som rör interaktion mellan olika kulturer interleukin Substantiv enskild medlem i en familj (interleukiner) av med nummer namngivna cytokiner interlingua Substantiv ett konstruerat språk, (ett internationellt hjälpspråk), baserat på flera av de stora västeuropeiska språken (engelska, franska, italienska, spanska och portugisiska, och i mindre utsträckning tyska och ryska) interlingue Substantiv ett konstgjort språk interlokutör Substantiv den person som man samtalar med intermediär Adjektiv mellanliggande intermezzo Substantiv någonting mellan två händelser eller partier i exempelvis musikstycke eller teaterpjäs intermittent Adjektiv som bara förekommer då och då; som tidvis avbryts intermolekylär Adjektiv som existerar mellan molekyler internalisera Verb ta till sig t.ex. åsikter och värderingar och låta dem bli ens egna internalisering Substantiv införlivning av andras tankar, värderingar och reaktionssätt i den egna personen internationalisera Verb göra internationell internationalisering Substantiv anpassning till och samarbete mellan flera nationer internationalism Substantiv politisk övertygelse med fokus på ökat samarbete mellan nationer internationalist Substantiv anhängare av internationalism, någon som verkar för ökad samarbete mellan nationer internationellt Adverb på ett sätt som rör flera länder, på ett internationellt sätt internatkurs Substantiv utbildning (kurs) där övernattning (internat) ingår internera Verb instänga internering Substantiv det att internera någon; tillfälle då någon interneras, handling varigenom någon interneras interneringsläger Substantiv plats där människor hålls internerade (mot sin vilja) internetanslutning Substantiv anslutning till internet internetanvändare Substantiv någon som har tillgång till internet samt använder det internetbank Substantiv webbplats som tillhör en bank, där kunderna kan utföra sina bankärenden internetforum Substantiv diskussionsforum på internet internetleverantör Substantiv leverantör som tillhandahåller internetuppkoppling internetpornografi Substantiv variant av Internetpornografi internetporr Substantiv variant av Internetporr (Internetpornografi) internetsida Substantiv enskild webbsida på webbplats internetslang Substantiv slang som huvudsakligen eller enbart används på internet, i exempelvis chatter och onlinespel internettroll Substantiv person som avsiktligt retar upp folk i diskussionsforum på Internet internetuppkoppling Substantiv anslutning till internet internflykting Substantiv person på flykt inom sitt hemland internminne Substantiv arbetsminne hos en dator; används för att lagra datorprogram och deras data vid exekvering; långtidslagring av data sker dock på andra media (lagringsminnen), exempelvis hårddiskar, dvd-skivor och usb-minnen internordisk Adjektiv som berör Nordens (alla) länder interoperabilitet Substantiv förmåga hos olika system att fungera tillsammans och kunna kommunicera med varandra interpellant Substantiv den som framställer en interpellation interpellation Substantiv parlamentarisk förfrågan interpellera Verb begära förklaring interplanetarisk Adjektiv som rör rymden mellan planeterna i ett planetsystem interplanetär Adjektiv som rör rymden mellan planeterna i ett planetsystem interpolation Substantiv det att interpolera interpolera Verb utifrån en diskret mängd av mätvärden för olika punkter, uppskatta värden mellan dessa punkter interpolering Substantiv det att interpolera interpret Substantiv konstnärlig uttolkare interpretation Substantiv tolkning, tydning interpretera Verb tolka, tyda interpunktera Verb sätta skiljetecken interpunktion Substantiv användning av skiljetecken interpunktionstecken Substantiv symbol eller tecken utöver bokstäverna som används i skrift främst för att skilja ord, satsdelar eller meningar interregnum Substantiv tid under vilken det inte finns någon erkänd regering interreligiös Adjektiv som involverar fler än en religion interrobang Substantiv skiljetecknet ‽ interrogativ Adjektiv som har frågande funktion intersektionalitet Substantiv teori och analytiskt hjälpmedel för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle intersex Adjektiv med fysiska egenskaper som gör kroppen svår eller omöjlig att könsbestämma intersexuell Adjektiv vars kropp inte går att medicinskt könsbestämma som flicka eller pojke interskandinavisk Adjektiv omfattande flera skandinaviska länder interstellär Adjektiv som rör rymden mellan stjärnorna interstitialvätska Substantiv vävnadsvätska interurban Adjektiv mellan städer; interurbant samtal: rikssamtal intervallservice Substantiv regelbunden service av fordon på verkstad efter visst antal körda kilometer (serviceintervall) intervallträning Substantiv träningsmetod där man under ett och samma träningspass varvar fysiskt högintensiva moment med lågintensiva intervenera Verb komma emellan; medla; ingripa intervenerad Adjektiv som intervenerats intervenerande Adjektiv som intervenerar intervjuande Adjektiv som intervjuar intervjuare Substantiv person som intervjuar någon intervjuperson Substantiv person som blir intervjuad intervjusvar Substantiv svar på en fråga som ställts under en intervju intetdera Pronomen variant av ingetdera intifada Substantiv palestinskt uppror mot Israel intig Adjektiv tom, innehållslös, väsenslös intighet Substantiv det att vara innehållslös eller tom intilliggande Adjektiv som ligger precis bredvid varandra intime Adverb hemma hos sig, i privatlivet intimidera Verb hota, skrämma, injaga skräck i; numera även göra osäker under inflytande från engelska intimister Substantiv en grupp svenska målare som framträdde på en utställning 1917 intjack Substantiv inbrott intolerabel Adjektiv outhärdlig intolerant Adverb på ett intolerant sätt intonation Substantiv tongivning; kort inledning till sång; tonfall; satsmelodi intonera Verb ange ton intoxikation Substantiv det att sjukdom eller skada uppkommer på grund av exponering (ofta intag) av (farliga) kemiska ämnen, gifter intracellulär Adjektiv som finns inuti en cell intraepitelial Adjektiv som finns inom ett epitel intrafusal Adjektiv som finns i (och utgör) en muskelspole intrahepatisk Adjektiv som finns eller förekommer inuti levern intramerkuriell Adjektiv (i en omloppsbana) innanför Merkurius intramolekylär Adjektiv som existerar inom molekyler intramuskulär Adjektiv som tillförs kroppen direkt genom musklerna (via injektion) intransigens Substantiv oförsonlighet, omedgörlighet, obeveklighet intransigent Adverb på ett intransigent sätt intransitiv Adjektiv (om verb); som inte behöver eller inte kan konstrueras med objekt som bestämmande utfyllning intrapleural Adjektiv som förekommer inuti lungsäcken eller som på annat sätt har med lungsäckens innandöme att göra intraprenad Substantiv självständig (personalstyrd) ledningsform för offentlig verksamhet; verksamhet som styrs så intravenös Adjektiv inne i (eller in i) en blodåder; intravenös injektion: insprutning i en ven intresseavvägning Substantiv avvägning mellan motstående intressen intresseförening Substantiv förening som verkar för sina medlemmars intressen intressegrupp Substantiv grupp av personer med gemensamma intressen intresselös Adjektiv utan intresse (för något särskilt eller i allmänhet) eller utan intressen intresselöshet Substantiv det att vara intresselös intressent Substantiv person eller grupp som förväntar sig att ens ekonomiska satsning/investering resulterar i en ekonomisk avkastning intresseområde Substantiv ämnesområde man intresserar sig för intresseorganisation Substantiv organisation som verkar för medlemmarnas intressen intressepolitik Substantiv politik som går ut på att gynna särintressen intressepolitisk Adjektiv som har att göra med intressepolitik intresserande Adjektiv som intresserar intresserat Adverb på ett intresserat sätt intresseräkning Substantiv ränteräkning intressesfär Substantiv område eller region över vilken en stat eller organisation har betydande kulturella, ekonomiska, militära, strategiska eller politiska intressen intresseväckande Adjektiv intressant intrigant Adverb av adjektivet intrigant intrigera Verb smida ränker, skapa intriger intrigmakare Substantiv person som skapar intriger intrigmakerska Substantiv kvinnlig intrigmakare intrigör Substantiv person som intrigerar; person som smider ränker intrikat Adjektiv som är invecklad och svår att förstå sig på intrinsisk Adjektiv inneboende; immanent introducerad Adjektiv som introducerats introducerande Adjektiv som introducerar introduktör Substantiv den som introducerar (främmande sändebud) introitus Substantiv (egentligen ingång) inledningssång till en (hög)mässa intron Substantiv icke proteinkodande stycke av gen som tas bort före translation introspektion Substantiv iakttagande av det egna själslivet introspektiv Adjektiv som bygger på introspektion introvert Adjektiv som fokuserar sin energi främst på egna känslor; inåtvänd, sluten intrycksmässig Adjektiv som har med intryck att göra intrycksmässigt Adverb på ett intrycksmässigt sätt inträdd Adjektiv påbörjad, inledd inträdesavgift Substantiv entréavgift inträdeskrav Substantiv villkor som ställs för att bli antagen till en utbildning, bli medlem i en förening eller dylikt inträdespris Substantiv pris att betala för ett inträde inträdesprov Substantiv examination, en prövning av kunskap, vilken t.ex. ger behörighet till att börja med någon specifik (vanligtvis högre) utbildning inträffad Adjektiv som inträffats inträffande Adjektiv som inträffar intränga Verb obehörig beträda inträngande Adjektiv som är grundlig och djupgående intuitionism Substantiv uppfattningen att sanningen (eller åtminstone vissa sanningar) kan inses med hjälp av intuition snarare än förnuft intuitivt Adverb automatiskt, utan (medvetet) resonerande intåg Substantiv tåg av människor (trupp) som tar sig till ett nytt ställe inuit Substantiv ursprungsbefolkning i norra Kanada och på Grönland inuktitut Substantiv ett språk eller samling av dialekter som talas i Kanada inom den eskimåisk-aleutiska språkgruppen inunder Preposition under inupiaq Substantiv ett inuitspråk bestående av flera dialekter som talas i norra och nordvästra Alaska invaderad Adjektiv som invaderats invaderande Adjektiv som invaderar invagga Substantiv på falska grunder få någon att känna sig lugn/trygg/övertygad invagination Substantiv det att ett organ kryper in i sig själv eller efterföljande del, oftast att tarmdel kryper in i efterföljande tarm invalidisera Verb göra till invalid invalidiserande Adjektiv som invalidiserar invalidisering Substantiv det att invalidisera invaliditet Substantiv oförmåga till arbete invand Adjektiv sådan som man sedan länge är van vid invandra Verb flytta från ett land till ett nytt och bosätta sig där invandrad Adjektiv som invandrats invandrande Adjektiv som invandrar invandrarbakgrund Substantiv bakgrund i invandring (egen eller föräldrarnas) invandrarfientlig Adjektiv som är negativt inställd till invandring (och invandrare) invandrarminister Substantiv medlem i ett lands regering som är ansvarig för invandringspolitiken invandrarspråk Substantiv språk som talas av en till samhället invandrad grupp människor i kontrast till inhemska språk invandrarverk Substantiv statligt verk för hantering av invandring invandrarägd Adjektiv ägd av invandrare invandringsminister Substantiv medlem i ett lands regering som är ansvarig för invandringspolitiken invandringspolitik Substantiv politik som rör invandring invariabel Adjektiv oföränderlig invariant Adjektiv som inte ändrar sig /under en operation eller när annan storhet ändrar sig/ invasiv Adjektiv som medför att instrument införs djup in i patientens kropp genom antingen en förhandenvarande öppning, eller ett nytt hål som skärs i detta syfte invektiv Substantiv förolämpande ord inventerad Adjektiv som inventerats inventerande Adjektiv som inventerar inventerare Substantiv person som utför inventering (som arbetsuppgift) inventeringspersonal Substantiv personal som arbetar med att inventera invention Substantiv uppfinning inventionssoffa Substantiv soffa med mekanisk förändring till säng inventiös Adjektiv sinnrik, sinnrikt utformad, smart, fiffig, nyskapande, toppmodern inverka Verb ha betydelse, effekt eller inflytande för inverkad Adjektiv som inverkats inverkande Adjektiv som inverkar inverkning Substantiv inverkan, effekt, verkan; påverkan, influens invers Adjektiv motsatt, omvänd inversion Substantiv omkastning; omvänd ordföljd (predikatet före subjektet) invertebrat Substantiv evertebrat, ryggradslöst djur invertebrater Substantiv ryggradslösa djur invertera Verb vända upp-och-ned, göra helt tvärtom, kasta om inverterad Adjektiv som inverterats inverterande Adjektiv som inverterar inverterbar Adjektiv som har en invers invertsocker Substantiv blandning av lika stora delar glukos och fruktos investerad Adjektiv som investerats investerande Adjektiv som investerar investeringsbedrägeri Substantiv bedrägeri genom att lura någon att investera pengar investeringsbelopp Substantiv penningsumma som investeras investeringsfond Substantiv fond för investeringar investeringssparkonto Substantiv en sparform för privatpersoner, avsedd att stimulera sparande i aktier och investeringsfonder genom enklare deklarationsregler investitur Substantiv invigning till ämbete investmentbolag Substantiv bolag som äger och förvaltar aktier i andra bolag invigningsceremoni Substantiv synonym till öppningsceremoni invigningsdag Substantiv den dag då något invigs invigningsfest Substantiv fest anordnad i samband med att något invigs invigningstal Substantiv tal som hålls vid invigning invintra Verb förbereda (en bikupa) för vintern invintrad Adjektiv förberedd för vintern invintring Substantiv det att invintra, förberedelse (av bikupa) för vintern invit Substantiv inbjudan invitation Substantiv inbjudning invite Substantiv invit, inbjudan, invitation invitera Verb låta komma (som gäst) invokation Substantiv åkallan, hänvändelse involution Substantiv avbildning som är sin egen invers; avbildning vars kvadrat är identitetsavbildningen involverande Adjektiv som involverar invändande Substantiv det att invända invändig Adjektiv som finns på insidan av något invändigt Adverb på insidan invändningsfri Adjektiv som inte kan invändas inväntad Adjektiv som inväntats inväntande Adjektiv som inväntar invånarantal Substantiv antal människor som lever inom ett visst område (stad, land, kommun osv) invånarnamn Substantiv namn på en invånare boende på ett visst ställe inympa Verb plantera in främmande växtdel i en liknande växt inympande Substantiv planterande av en främmande växtdel i en liknande växt inympning Substantiv planterandet av en främmande växtdel i en liknande växt inzoomning Substantiv handlingen att zooma in inäga Substantiv jordbruksmark som inhägnats för att hålla vilda djur såsom älg och ren ute inälvsmat Substantiv samlingsbegrepp för mat lagad på inälvor inåtvändhet Substantiv det att vara inåtvänd inöva Verb öva in, lära sig genom övning, instudera inövad Adjektiv som övats in/inövats iordningställa Verb ställa i ordning irakisk Adjektiv som rör Irak eller det irakiska folket irer Substantiv person som tillhör den keltiska befolkningen på Irland iridium Substantiv ett grundämne med atomnummer 77, atommassa 192 och symbolen Ir irisera Verb skifta i regnbågens färger, ha ett färgspel av i varandra övergående färger irisk Adjektiv det som rör till Irland eller det iriska språket iriska Substantiv keltiskt språk som talas främst på Irland; är nära besläktat med skotsk gäliska irisktalande Adjektiv som talar eller har kunskaper i att tala iriska ironiker Substantiv komiker som idkar ironi ironisera Verb klandra men låtsas berömma ironiserande Adjektiv som ironiserar irrationalitet Substantiv det att vara irrationell irrbild Substantiv förvirrande eller vilseledande drömbild; gyckelbild, hallucination irrbloss Substantiv små mystiska ljus som kan synas över myrar och kärr irreal Adjektiv overklig irredentism Substantiv strävan att återförena förlorade landsdelar (irredenta) med moderlandet; ursprungligen i Italien, även använt om Åland, Sudetlandet irreducibel Adjektiv som inte går att reducera till en enklare form, omöjlig att ytterligare förenkla irregularitet Substantiv det att vara irreguljär irreguljär Adjektiv oregelbunden, oregelmässig irreguljärt Adverb på ett irreguljärt sätt irrelevans Substantiv det att inte vara relevant irreligiositet Substantiv det att vara likgiltig inför religion irreligiös Adjektiv icke religiös, utan religion irreparabel Adjektiv som inte kan repareras, obotlig irreversibel Adjektiv som inte kan vändas om irrfärd Substantiv äventyrlig, oplanerad kringflackande färd utan tydligt mål (eller som mer eller mindre ängsligt söker efter sitt mål) irrgång Substantiv (system av) gångar (stigar) där man kan irra (gå vilse) och inte hitta ut irrigation Substantiv konstbevattning irritabel Adjektiv lättretlig, överkänslig irritabilitet Substantiv lättretlighet, överkänslighet irritament Substantiv retmedel, något som eggar eller oroar irrlära Substantiv vilseledande lära irrlärig Adjektiv som avviker från ett trossamfunds officiella lära eller sprider avvikande ideologi; kättersk irrlärighet Substantiv det att vara irrlärig irrväg Substantiv villoväg, avväg iråka Verb råka in i eller ut för något (särskilt något obehagligt, skadligt eller olyckligt); bli utsatt för eller ådra sig något iråkad Adjektiv som en har råkat ut för isabellafärgad Adjektiv smutsgul isabellastenskvätta Substantiv en art (Oenanthe isabellina) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten isabellastenskvätta isabellatörnskata Substantiv en art (Lanius isabellinus) inom fågelfamiljen törnskator (Laniidae); individ av arten isabellatörnskata isabellfärgad Adjektiv ljust grågul isagogik Substantiv vetenskapen om Bibelns böcker isanosaurus Substantiv en växtätande dinosaurie inom det utdöda släktet Isanosaurus, inom infraordningen †sauropoder (†Sauropoda); individ av detta släkte isbacke Substantiv backe vars yta består av is isbana Substantiv en större bana av is isbandy Substantiv bandy isbelägga Verb belägga med is isbergssallat Substantiv en sorts sallat med mild smak som används som salladsgrönsak isblå Adjektiv som har en ljusblå färg påminnande om is isbrytare Substantiv skydd för brostöd mot flytande is isbrytning Substantiv verksamhet att bryta isär istäcket på havet med speciella fartyg för att skapa rännor som möjliggör sjöfart isbälte Substantiv bälte (långsmalt område) av is (fast eller drivis) på vattenytan iscensättande Substantiv aktivitet att iscensätta, arrangera eller visa upp, oftast inte om konst eller teater iscensättning Substantiv aktivitet att iscensätta eller visa upp, oftast om konst eller teater isdans Substantiv gren inom konståkningen där man ska dansa bäst på is i par isdraba Substantiv en art (Draba nivalis) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten isdraba isentrop Adjektiv som sker vid konstant entropi isflak Substantiv flak av is som flyter på vatten och inte sitter fast med land, exempelvis på ett hav eller sjö isfri Adjektiv fri från is isförhållande Substantiv läget rörande isen (på havet) isgång Substantiv islossning i ett vattendrag ish Adverb typ, ungefär (på ett ungefär) ishalka Substantiv halt väglag på grund av is ishall Substantiv en inbyggd sportanläggning avsedd för inomhusutövande av sporter som utövas på is, såsom bandy, curling, ishockey, konståkning och skridskoåkning, på en konstfrusen isanläggning, där själva isplanen normalt är omgiven av ishav Substantiv hav i närheten av Nordpolen eller Sydpolen ishavsexpedition Substantiv forskningsresa till ishavet ishavsfiske Substantiv fiske som sker nära Nordpolen eller Sydpolen ishavsgråsugga Substantiv en art (Saduria entomon) bland kräftdjuren som tillhör ordningen gråsuggor (Isopoda); individ av denna art ishavssjöstjärna Substantiv en art (Marthasterias glacialis) inom familjen trollsjöstjärnor (Asteriidae); individ av arten ishavssjöstjärna ishink Substantiv hink fylld med isbitar för att hålla drycker kylda ishockeydomare Substantiv domare som dömer ishockey ishockeyklubb Substantiv klubb som spelar ishockey ishockeyklubba Substantiv plan, ofta vinklad klubba som används i ishockey ishockeylag Substantiv lag som spelar ishockey ishockeylandskamp Substantiv ishockeymatch mellan två länders ishockeylandslag ishockeylandslag Substantiv idrottslag som representerar ett land i sporten ishockey ishockeymatch Substantiv en match i sporten ishockey ishockeypuck Substantiv en svart rund skiva av vulkaniserat gummi som man spelar med i ishockey ishockeyrink Substantiv rink som det anses att spela ishockey på ishockeyspelare Substantiv person som spelar ishockey ishockeyturnering Substantiv turnering i ishockey ishotell Substantiv hotell som byggts av snö och is (snis) isig Adjektiv täckt av is iskabbeleka Substantiv en växtart (Caltha leptosepala) inom växtfamiljen ranunkelväxter (Ranunculaceae); individ av arten iskabbeleka iskaffe Substantiv kyld kaffedryck där en kaffet kylts ner över is före servering eller på annat vis tillreds så att drycken blir kylskåpstempererad; kopp av denna dryck iskant Substantiv kanten av is (på vatten) isklump Substantiv klump av is iskyla Substantiv stark kyla (köld) som av is islagd Adjektiv belagd med istäcke efter att ha frusit till (under vintern) islamisera Verb införa av islamska värderingar, regler och ideologi i ett samhälle islamisering Substantiv införande av islamska värderingar och ideologi i ett samhälle islamism Substantiv ideologisk rörelse som politiserar islam islamist Substantiv anhängare till islamism islamistisk Adjektiv som har med islamismen att göra islamkännare Substantiv expert på islam islamofob Substantiv person som är islamofobisk islamofobi Substantiv starkt ogillande av eller rädsla för islam eller muslimer islamofobisk Adjektiv hatisk gentemot islam islamofobiskt Adverb som görs på ett islamofobiskt sätt islamolog Substantiv person som har expertkunskaper eller forskar inom islam islamologi Substantiv vetenskapen som studerar islam islamsk Adjektiv variant av islamisk islandshäst Substantiv en hästart som funnits på Island sedan 800-talet islandssill Substantiv sill fångad utanför Island (känd för sin lämplighet att läggas in) islatte Substantiv kaffedryck med mjölk nedkyld med is islossning Substantiv händelsen att istäcket (på hav, sjöar och vattendrag) smälter och bryts upp i flak isländsk Adjektiv som rör Island, det isländska språket eller folket islänning Substantiv person, särskilt man från Island ism Substantiv särskild inriktning inom ett större sammanhang, ofta inom ideologi, estetik eller psykologi; beteckning för ord innehållande suffixet -ism ismassa Substantiv massa (mängd) av is ismumie Substantiv mumifierad kropp funnen i smältande is (glaciär) ismås Substantiv en art (Pagophila eburnea) inom fågelfamiljen Måsar och trutar (Laridae); individ av arten ismås isnål Substantiv iskristall formad som en liten nål isobar Adjektiv som sker vid konstant tryck isocyansyra Substantiv kemisk förening av väte, kväve, kol och syre, med formeln HNCO isogloss Substantiv geografisk gräns för ett språkligt fenomen isogon Substantiv kartlinje mellan orter med samma missvisning på kompassen isogonal Adjektiv som har lika stora hörnvinklar isokor Adjektiv som sker vid konstant volym isolani Substantiv bonde som saknar likfärgade bönder på angränsande linjer isolat Substantiv avskilt område isolation Substantiv det att isolera, isolering isolationism Substantiv (tidigare) uppfattning i USA att landet inte bör blanda sig i europeiska angelägenheter isolationsfel Substantiv fel i isolationen (isoleringen) av en elektrisk apparat, som kan göra höljet strömförande isolator Substantiv ämne som är dåligt på att leda elektrisk ström eller värme isolatspråk Substantiv ett naturligt språk som saknar genetiskt bekräftat släktskap till andra språk isolerande Adjektiv som isolerar isoleucin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Ile, I) isomer Adjektiv som har samma summaformel fast annan strukturformeln jämfört med ett annat ämne isomeri Substantiv det att två eller fler ämnen har samma summaformel fast olika strukturformler isometri Substantiv en avbildning (isomorfi) mellan två metriska rum som inte påverkar längder isometrisk Adjektiv som uppfyller villkoren för att vara en isometri isomorf Adjektiv om en matematisk struktur som i något avseende är fullständigt identisk med någon annan struktur isomorfi Substantiv en bijektiv avbildning mellan två mängder som fullständigt bevarar all slags struktur, oavsett om man betraktar avbildningen eller dess invers isomorfism Substantiv en bijektiv avbildning mellan två mängder som fullständigt bevarar all slags struktur, oavsett om man betraktar avbildningen eller dess invers isoosmotisk Adjektiv som har samma osmolaritet med en annan lösning (t.ex. en referenslösning) isopropanol Substantiv 2-propanol isopropylamin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve isoterm Adjektiv som sker vid konstant temperatur isotermisk Adjektiv som försiggår utan ändring av temperaturen isoton Adjektiv som inte får en cell omgiven av lösningen att ändra volym, eftersom koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar som inte kan passera cellmembranet är densamma i lösningen som i cytosolen isotop Substantiv en atom(sort) med samma antal protoner (d.v.s. samma grundämne), men annat antal neutroner (d.v.s. annat masstal) isotopteknik Substantiv praktisk användning av radioaktiva isotoper (bl a inom läkekonsten) isotrop Adjektiv som har samma egenskaper (till exempel klyvbarhet, termisk ledningsförmåga eller optiska egenskaper) oberoende av riktning isotropi Substantiv det att vara likformig oberoende av riktning, det att vara isotrop ispik Substantiv trästav med järnspets för kontroll av istäckets tjocklek isplanet Substantiv planet vars yta täckts av is ispropp Substantiv klump av is (som förhindrar flöde) israelit Substantiv medlem av det folk som är ättlingar till den bibliska patriarken Jakob isrand Substantiv iskant, randen av isen (på vattenytan, isberg eller glaciär) isränna Substantiv ränna i istäcke skapad av isbrytare för att möjliggörs sjöfart isskiva Substantiv stort cirkelformat isflak (ca 1 m ... 50 m diameter) som roterar på en älv isskrapa Substantiv föremål med hård rak kant (i sin enklaste form blott ett fyrkantigt drygt millimetertunt plaststycke), tänkt att användas för att för hand skrapa bort is från (bil)fönster isskulptur Substantiv skulptur gjord av is isskåp Substantiv skåp som med hjälp av isblock håller livsmedel kylda issnurra Substantiv stort cirkelformat isflak (ca 1 m ... 50 m diameter) som roterar på en älv isstadion Substantiv arena för ishockey isstock Substantiv curlingliknande tävlingssport som spelas på is isstycke Substantiv stycke av is istadig Adjektiv envis istadighet Substantiv det att vara istadig istapp Substantiv pigg av is isterband Substantiv ett slags korv med ursprung i Sverige isterbuk Substantiv tjock mage istermage Substantiv tydligt utbuktande och rund mage på grund av fetma istersmörgås Substantiv smörgås som är bredd med ister istoppstäcke Substantiv det täcke man iträder påslakan istriotiska Substantiv ett östromanskt språk eller dialekt som talas i de västra delarna av Istrien i Kroatien istrorumänska Substantiv östromanskt språk i nordöstra Istrien i Kroatien istäcke Substantiv frusen yta på en sjö istäckt Adjektiv täckt av is, som har ett lager av is på (hela) sin yta iståndsätta Verb laga, reparera isvak Substantiv hål i is isväg Substantiv väg som beretts över is isänder Adverb variant av i sänder isäng Adverb variant av i säng isärhållen Adjektiv som man håller isär isönder Adjektiv (främst i södra Sverige) variant av sönder italer Substantiv samlingsnamn för de forntida folk inom det nuvarande Italiens område som talade italiska språk italienskfödd Adjektiv född i Italien italienskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 e5 2. Sf3 Sc6 3. Lc4 italiensktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket italienska italiensktillverkad Adjektiv tillverkad i Italien italiker Substantiv samlingsnamn för de forntida folk inom det nuvarande Italiens område som talade italiska språk italisk Adjektiv som tillhör de italiska språken itelmen Substantiv individ av folkgruppen itelmener, som främst lever på Kamtjatjahalvön i Ryssland item Substantiv punkt (på en lista eller dylikt); nummer; post (punkt i bokföring) iteration Substantiv regelbunden upprepning iterativ Adjektiv upprepad, särskilt om verb som utgör tecken på upprepad handling iterera Verb upprepa itutad Adjektiv intalad, inmatad, inbillad ity Konjunktion därför att, eftersom ivorian Substantiv person från Elfenbenskusten eller med ivoriansk härkomst ivoriansk Adjektiv som rör Elfenbenskusten ivorianska Substantiv ivoriansk kvinna ivra Verb vara ivrig, brinna för något; verka med iver, energiskt och engagerat verka eller kämpa för eller emot något ivrande Adjektiv som ivrar ivrare Substantiv person som ivrar ivrighet Substantiv det att vara ivrig iögonenfallande Adjektiv vanlig stavningsvariant av iögonfallande jacketkrona Substantiv porslinskrona jackett Substantiv lång, vanligen svart herrock för förmiddagsbruk med framtill avrundade skört jackfrukt Substantiv en art i jackfruktsläktet och familjen mullbärsväxter; individ av arten jackfrukt jadegrön Adjektiv med en mättad, mörkgrön färg likt den hos mineralet jade jadeit Substantiv ett mörkgrönt pyroxenmineral av aktinolit jage Substantiv lek som går ut på att en person är jagare och ska försöka få tag på andra deltagare i leken och nudda dem, för att sedan låta offret bli den som får jaga jagga Substantiv kort för Jaguar, ett bilmärke jagsvag Adjektiv som är osäker på sig själv och har dåligt självförtroende jaguarciklid Substantiv en fiskart (Parachromis managuensis) inom familjen ciklider (Cichlidae); exemplar av denna art jaguarundi Substantiv en däggdjursart (Puma yaguarondi) i familjen kattdjur (Felidae); individ av denna art jaguon Substantiv korsning mellan en jaguarhane och en lejoninna jainism Substantiv en religion med indiskt ursprung jaka Verb svara ja jakad Adjektiv som jakats jakande Adverb med ett ja jakaranda Substantiv ett mörkbrunt eller violettbrunt träslag jakobin Substantiv egentligen medlem av den radikala jakobinklubben under franska revolutionen; revolutionär jakobinism Substantiv jakobinernas styre (diktatur, skräckvälde, terror) efter franska revolutionen jakobinsk Adjektiv rörande jakobinernas skräckvälde efter franska revolutionen jakobinskt Adverb rörande jakobinerna; på ett sätt påminnande om jakobinernas skräckvälde efter franska revolutionen, radikalt, revolutionärt jakobslilja Substantiv en växtart (Sprekelia formosissima) inom familjen amaryllisväxter (Amaryllidaceae); exemplar av denna art jaktfalk Substantiv en art (Falco rusticolus) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae); individ av arten jaktfalk jaktflyg Substantiv jaktflygplan jaktflygplan Substantiv stridsflygplan som är konstruerat för att främst anfalla andra flygplan jakthistoria Substantiv berättelse om någons bravader under en jakt jakthorn Substantiv bleckblåsinstrument som består av ett cirkelformat rör och som saknar klaffar och ventiler jakthund Substantiv hund som är avlad för att hjälpa människan vid jakt jaktlöjtnant Substantiv tullinspektör inom sjötullen jaktmark Substantiv område där man har tillstånd att jaga (djur) jaktrobot Substantiv missil som avfyras från ett flygplan mot ett annat flygande mål jaktrote Substantiv rote uppgjord av jaktflyg, avsedd att utföra jaktstrid rotevis, där rotetvåan ska skydda roteettan jaktturism Substantiv turism i syfte att jaga vilt, turism för jägare jaktvapen Substantiv vapen som används för att jaga jaktväska Substantiv väska som används under jakt jakutiska Substantiv ett turkspråk med omkring 363 000 talare som främst bor i delrepubliken Sacha (Jakutien) i nordöstra Sibirien i Ryssland jald Substantiv eld jaleo Substantiv livlig dans från Andalusien jalig Adjektiv som har en hoppfull sinnesstämning jalla Interjektion skynda (på), sätt fart jalu Adjektiv svartsjuk jalusi Substantiv förhänge eller draperi i till exempel fönster jamaican Substantiv person från Jamaica jamaicansk Adjektiv som rör Jamaica jamaicanska Substantiv kvinna från Jamaica jamande Substantiv det att jama, jamning jamb Substantiv stigande versfot som består av två stavelser jambisk Adjektiv som består av jamber jamnakultur Substantiv kultur med gropgravar omkring 3000 f.Kr. jamning Substantiv det att jama jams Substantiv en växtart (Dioscorea opposita), i familjen jamsväxter (Dioscoreaceae); exemplar av denna art jamsbönrot Substantiv en växtart (Pachyrhizus erosus) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art jamsession Substantiv improviserat och opretentiöst samspel av jazzmusiker jamska Substantiv jämtska (språk/dialekt) janitsjarmusik Substantiv egentligen turkisk militärmusik; taktfast musik av blåsinstrument och slagverk januaridag Substantiv dag under januari månad januarikväll Substantiv kväll under januari månad januarimorgon Substantiv morgon under januari månad januarinatt Substantiv natt under januari månad januarisnö Substantiv snö som faller i januari janusansikte Substantiv dubbelnatur japanare Substantiv en viss anfallskombination i handboll och beachhandboll (även kallat sandboll) japanera Verb måla med japanlack japanerad Adjektiv målad med japanlack japanisera Verb förändra något för att bättre likna japaner eller ge en kulturellt japansk prägel eller inordna i japanska språkliga mönster japanolog Substantiv kännare av det japanska språket och japansk kultur japanologi Substantiv vetenskapen om det japanska språket och japansk kultur japanresa Substantiv resa till Japan japansktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket japanska japsare Substantiv japan jardinjär Substantiv förvaring för blommor jargong Substantiv språkform med en speciell stil och (ofta) med specialuttryck som används i viss grupp och ibland inte utan vidare förstås av utomstående jargongord Substantiv ord som används inom en viss jargong jaro Interjektion variant av: jadå jaroslavsk Adjektiv rörande personen Jaroslav eller ryska staden Jaroslavl jarovisering Substantiv omvandling av höstsäd till vårsäd; framkallandet av blomning med hjälp av kyla jarrå Interjektion variant av: jadå jarå Interjektion talspråklig variant av jadå jasminris Substantiv klibbig typ av långkornigt ris med en nötaktig smak jaspis Substantiv en halvädelsten jasägare Substantiv stavningsvariant av ja-sägare javakaffe Substantiv en sorts kaffe, vardagligen kallad java javan Substantiv invånare på Java javanes Substantiv person från indonesiska ön Java eller med javanesisk härkomst javanesiska Substantiv ett malajo-polynesiskt språk som är modersmål åt mellan åttio och hundra miljoner, som främst talas på Java (Indonesien), i Malaysia, Surinam och Nya Kaledonien javanoshörning Substantiv en art (Rhinoceros sondaicus) inom däggdjursfamiljen noshörningar (Rhinocerotidae); individ av arten javanoshörning jazzdansare Substantiv person som dansar jazzdans jazzlärare Substantiv lärare i jazzmusik jazzmusik Substantiv musik av genren jazz jazzpianist Substantiv pianist som har specialiserad sig på jazz jazztobak Substantiv cannabis, marijuana jeansblå Adjektiv som har en blå färg likt den hos klassiska blåjeans jeansklädd Adjektiv klädd i jeans (oftast om byxor) jeansmärke Substantiv fabrikat av jeans jeansskjorta Substantiv skjorta av jeanstyg jein Adverb nja jejunum Substantiv en lång del av tunntarmen, efter den korta tolvfingertarmen och före ileum jemenit Substantiv person från Jemen eller med jemenitisk härkomst jemenitisk Adjektiv som rör Jemen eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt jemenitiska Substantiv kvinna från Jemen jeremiad Substantiv klagovisa, utdragen klagan jerusalemitisk Adjektiv hörande till staden Jerusalem jerusalemkors Substantiv symbol i form av ett kryckkors med ett likarmat kors (grekiskt kors) placerat mellan varje korsarm jeshiva Substantiv ortodox judisk skola för studier av tora, mishna och talmud jesuitisk Adjektiv skenhelig, samvetslös jetdrift Substantiv användning av jetmotor i flygplan, till skillnad från propeller jetflygplan Substantiv jetplan jetmotor Substantiv motor vanligt förekommande i bland annat flygplan, helikoptrar och raketer som fungerar genom att den accelererar en gas- eller vätskeström bakåt för att ge en framåtriktad kraft eller för att driva en propeller via en t jetong Substantiv myntliknande föremål som används istället för kontanter jetstråle Substantiv smal och kraftig ström av luft jicama Substantiv en växtart (Pachyrhizus erosus) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art jiddischtalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket jiddisch jiddischtalare Substantiv person som talar språket jiddisch jiddisk Adjektiv som avser språket jiddisch jihadism Substantiv islamisk fundamentalistisk rörelse jihadist Substantiv (våldsbejakande) islamisk fundamentalist; anhängare av jihadism jihadistisk Adjektiv som rör jihadism jingel Substantiv kort signaturmelodi som presenterar ett program eller en produkt i till exempel radio eller TV jinxa Verb oavsiktligt orsaka att något negativt inträffar genom att uttala eller förvänta sig något positivt jippo Substantiv fest, upptåg, spektakel jisstanes Interjektion uttryck av häpnad, förtjusning eller förvåning jitterbug Substantiv sorts pardans till swingmusik med rötter i 1920-talets USA jiujitsu Substantiv variantform till jujutsu jive Substantiv pardans till rock'n'roll- eller swingmusik i högt tempo som räknas till de latinamerikanska danserna inom tävlingsdans jobbad Adjektiv som jobbats jobbande Adjektiv som jobbar jobbannons Substantiv platsannons jobbansökan Substantiv ansökan till en tjänst jobbarkompis Substantiv arbetskamrat jobbglasögon Substantiv synvinkel eller perspektiv som man har utifrån sin arbetsroll jobbnummer Substantiv telefonnummer till en jobbtelefon (som används i tjänst) jobbonär Substantiv individ som fortsätter att arbeta (hel- eller deltid) efter att ha nått åldern för pension jobbresa Substantiv resa som görs i arbetet jobbtelefon Substantiv telefon som används för kommunikation i tjänsten jobspost Substantiv sorgebud jocka Verb vara disc-jockey jockej Substantiv kapplöpningsryttare jodberika Verb berika med jod joddel Substantiv det att joddla joddla Verb utföra joddling, en sångstil med rötterna i Alperna som kännetecknas av snabba växlingar mellan olika röstregister joddlare Substantiv person som joddlar joddling Substantiv en sångstil med rötterna i Alperna som kännetecknas av snabba växlingar mellan olika röstregister jodid Substantiv en kemisk förening av jod och en metall jodmetan Substantiv kemisk förening av jod, kol och väte jodpentoxid Substantiv kemisk förening av jod och syre, I2O5 jodsyra Substantiv syra som består av väte, jod och syre, HIO3 joggad Adjektiv som joggats joggande Adjektiv som joggar jogging Substantiv variant av joggning joggingsko Substantiv variant av joggningssko joggning Substantiv aktiviteten att jogga joggningssko Substantiv sko som är gjord för att vara bekväm att jogga i johannesbröd Substantiv ett träd (Ceratonia siliqua) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av detta träd johannesbrödträd Substantiv ett träd (Ceratonia siliqua) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av detta träd johannesnycklar Substantiv stavningsvariant till Johannesnycklar johannesört Substantiv (Hypericum perforatum) flerårig växt med gula blommor johnstonkrokodil Substantiv en art av kräldjur (Crocodylus johnstoni) inom familjen krokodiler (Crocodylidae) som lever i norra Australien; individ av denna art joina Verb haka på, hänga med; delta i joja Verb leka med en jojo jojk Substantiv traditionell samisk stil att sjunga för att uttrycka känslor eller berätta historier i den samiska kulturen, ofta på ett improviserat sätt jojka Verb sjunga jojk jojkning Substantiv ett sångsätt hos samerna jojobanta Verb gå ned i vikt (banta) och upp igen upprepade gånger (likt en jojo) jokertecken Substantiv ett tecken i en söksträng motsvarande ett eller fler godtyckliga tecken, vanligtvis "*" eller "?" jolla Verb skolka jolle Substantiv mindre båt avsedd för assistans av större fartyg; mer specifikt om en typ av mindre lätt segelbåt med ett centerbord och plats för en eller två besättningsmän: optimistjolle joller Substantiv (gulliga) ljud som spädbarn gör, som inte bildar ord jollra Verb göra (gulliga) ljud som inte bildar ord jollrande Adjektiv som jollrar jolmig Adjektiv med nästintill avsaknad smak eller kryddning, svagt (och med det äckligt) smakande jolmighet Substantiv det att vara jolmig jolster Substantiv växtart (Salix pentandra) (buske eller träd) i släktet viden jolta Verb prata barnsligt, tramsigt eller struntaktigt jomenvisst Adverb absolut, utan tvivel jonbindning Substantiv en stark typ av kemisk bindning som uppstår mellan två joner med motsatt laddning; i det enklaste fallet möts en metall(atom) och en icke-metall(atom), varefter icke-metallen får en eller flera elektroner av metallen (då jondiffusion Substantiv diffusion av joner joner Substantiv person som tillhör en viss forngrekisk folkstam (från Jonien) jonförening Substantiv kemisk förening som är uppbyggd med jonbindning jonglerad Adjektiv som jonglerats jonglerande Adjektiv som jonglerar jonglering Substantiv det att på ett konstnärligt sätt hålla ett eller flera föremål i rörelse, vanligen genom upprepade kast och fångster jonglör Substantiv en person som utövar jonglering jonier Substantiv joner jonisation Substantiv synonym till jonisering jonisationsenergi Substantiv den mängd energi per substansmängd som behövs för att avlägsna en elektron från en ensam atom i vakuum jonisationskammare Substantiv anordning för att detektera och mäta joniserande strålning bestående av ett rör innehållande en lågtrycksgas och två elektroder mellan vilka en hög spänning hålls jonisera Verb göra (atom eller molekyl) till en jon (genom att lägga till eller ta bort laddade partiklar, i synnerhet elektroner) joniserande Adjektiv med förmågan att göra om atomer eller molekyler till joner jonisering Substantiv händelse där en atom eller molekyl blir till en jon (genom att elektroner tillförs eller tas bort) jonisk Adjektiv hörande till Jonien och jonerna (i antikens Grekland) jonkanal Substantiv transmembrant protein (eller proteinkomplex) som (selektivt) tillåter joner att flöda genom membranet i den riktning som bestäms av jonslagets naturliga elektrokemiska gradient; en jonkanal kan i allmänhet förekomma i bå jonkvill Substantiv gul narciss, miniatyrnarciss; arten Narcissus jonquilla jonlösning Substantiv lösning (i vatten) av joner jonne Substantiv cykel jonosfär Substantiv de översta och elektriskt laddade skikten av atmosfären jonpump Substantiv transportprotein som aktivt pumpar ett visst slags joner i en viss riktning över ett membran (t.ex. ett cellmembran eller ett membran hos ett endoplasmatiskt retikel), ofta mot en koncentrationsgradient jonström Substantiv flöde av joner jopa Substantiv även joppe Substantiv variant av joint jorbot Substantiv slags huvudbonad använd av samekvinnor i eller från nordsamiska Karesuando jorda Verb förse med jordledning jordad Adjektiv som jordats jordande Adjektiv som jordar jordanier Substantiv person från Jordanien, i synnerhet en man jordankare Substantiv beslag som drivs ner i jorden för att hålla en stolpe på plats jordansk Adjektiv som rör Jordanien jordanska Substantiv kvinna från Jordanien jordart Substantiv sort av jord, indelad efter bl.a. kornstorlek och innehåll av mineral jordaxel Substantiv axel som jorden roterar kring och skär jordytan vid polerna jordbit Substantiv bit av jord jordboll Substantiv boll av jord jordbruksarbetare Substantiv person som är en anställd arbetare i jordbruk jordbrukskollektiv Substantiv sammanslutning där flera personer gemensamt brukar jord (och sköter boskap), ofta med delad äganderätt och arbetsinsats jordbruksland Substantiv land vars nationalekonomi övervägande utgörs av jordbruk, skogsbruk och fiske jordbruksmark Substantiv mark lämplig eller avsedd för jordbruk jordbruksmaskin Substantiv maskin som används inom jordbruk för att exempelvis bereda jord för odling, för att skörda spannmål eller bereda foder till boskap jordbruksminister Substantiv minister för frågor om jordbruket (jordbrukspolitik) jordbrukspolitik Substantiv politik som behandlar jordbruksfrågor jordbrukspolitisk Adjektiv som rör jordbrukspolitiken jordbruksprodukt Substantiv produkt som härrör från jordbruk jordbruksproduktion Substantiv det att producera något inom jordbruk jordbruksredskap Substantiv redskap som används inom jordbruket jordbruksstöd Substantiv ekonomiskt bistånd till jordbrukare jordbruksverk Substantiv statligt verk för frågor om jordbruk jordbrun Adjektiv brun färgton jordbunden Adjektiv bunden vid jorden, som inte kan flyga jordbundenhet Substantiv det att vara jordbunden; tillstånd av att (harmoniskt och direkt) hänga samman och vara i kontakt med marken eller jorden (även om planeten Jorden) jordbävningssvärm Substantiv flera jämförbart stora men relativt svaga rörelser i jordskorpan jorddelning Substantiv skifte jorddrott Substantiv (stor) godsägare jordebok Substantiv äldre (medeltida) fastighetsregister; som alltid, ett underlag för beskattning jordegendom Substantiv egendom i form av land jordekorre Substantiv individ av någon art tillhörande ekorrfamiljen jordekorrar (Tamias) jordemor Substantiv variant av jordemoder jordenruntflygning Substantiv flygning runt hela jorden (med eller utan mellanlandningar) jordenruntresa Substantiv variant av jorden runt-resa jorderosion Substantiv nednötning och transport av jord på grund av mekanisk påverkan genom vind och regn jordfelsbrytare Substantiv säkerhetsanordning för att bryta elektrisk ström vid felström mot jord jordfläta Substantiv En elektrisk ledare bestående av flera tunna, flätade koppartrådar som förbinder metalliska föremål i närheten av anläggningar som står under livsfarlig spänning med jord jordfräs Substantiv jordbruksmaskin som används för att bereda jord för odling genom att luckra upp jorden jordfuktighet Substantiv markens vatteninnehåll jordfästa Verb begrava (i jord) jordfästning Substantiv begravningsgudstjänst jordförbättringsmedel Substantiv gödsel och mineraliska ämnen som används för att förbättra odlingsmarken jordförvärv Substantiv förvärv av jord jordgeting Substantiv geting vars bo är byggt i marken jordgetingstick Substantiv stick från gadden av en jordgeting jordglob Substantiv (approximativt) sfärisk modell av planeten jorden, vanligen med karta som yta och ibland med topografiskt struktur samt lampa inuti jordgolv Substantiv golv av stampad jord (direkt på marken) jordgubbsblond Adjektiv blond hårfärg med lätta inslag av rött jordgubbsglass Substantiv glass med smak av jordgubbe eller med bitar av jordgubbe jordgubbskompott Substantiv kompott gjord på jordgubbar jordgubbskräm Substantiv kräm som är gjord på jordgubbar jordgubbsland Substantiv odlingslott där jordgubbar odlas jordgubbsmarmelad Substantiv marmelad gjord på jordgubbar jordgubbsmjölk Substantiv mjölk(dryck) med jordgubbssmak jordgubbsplanta Substantiv planta av hybriden jordgubbe jordgubbssaft Substantiv saft gjord på jordgubbar jordgubbssmak Substantiv smak av jordgubbar jordgubbssorbet Substantiv sorbet av jordgubbar jordgubbssylt Substantiv sylt som smakar /och (delvis) är gjord på/ jordgubbe jordgubbstårta Substantiv tårta i vilken jordgubbar är en framträdande ingrediens jordgubbsyoghurt Substantiv yoghurt med jordgubbssmak jordharpa Substantiv såll (jordsåll) i lutande ställning för jord; stenar över en viss storlek faller åt sidan jordhåla Substantiv hålighet i jord jordhög Substantiv hög bestående av jord jordig Adjektiv som liknar jord jordighet Substantiv det att vara jordig jordinnehav Substantiv tillståndet att äga mark jordklump Substantiv stycke av jord som hänger samman i en klump jordkula Substantiv jordhåla, hålighet i jord jordkällare Substantiv en förvaringsplats för matvaror, bestående av ett stenvalv under jord, oavsett om det finns ett hus ovanpå jordlager Substantiv lager av jord jordlapp Substantiv jordbit, jordstycke jordledning Substantiv elektrisk ledning som står i förbindelse med jorden eller havsvattnet jordlös Adjektiv utan jord jordmagnetism Substantiv naturfenomenet att jorden har ett magnetfält; den kraft som över hela jordytan verkar på en magnet jordmandel Substantiv en växtart (Cyperus esculentus) i familjen halvgräs (Cyperaceae); exemplar av denna planta jordmån Substantiv jordens beskaffenhet, dess lämplighet för en viss gröda jordning Substantiv förbindelse av metalliska föremål till en jordningspunkt jordnötsallergi Substantiv (potentiellt mycket svår) allergi mot jordnötter jordnötsallergiker Substantiv person som lider av jordnötsallergi jordnötsring Substantiv populärt tilltugg gjort på jordnötter jordpiggsvin Substantiv gnagare med långa, grova taggar på ryggen jordplätt Substantiv plätt jord jordreform Substantiv omfördelning (genom politiskt beslut) av ägandet av odlingsbar jord, typiskt från godsägare till småbönder jordreva Substantiv en art (Glechoma hederacea) i växtfamiljen kransblommiga växter (Lamiaceae); individ av arten jordreva jordskalvssvärm Substantiv flera jämförbart stora men relativt svaga rörelser i jordskorpan jordskorpa Substantiv jordens fasta ytterhölje jordslagen Adjektiv som fått mögelfläckar därför att den lagts ihop fuktig jordsnurr Substantiv dygn; en tidsenhet som betecknar den tid det tar för jorden att passera ett varv runt sin egen axel jordsnyltgeting Substantiv en insektsart (Vespula austriaca) i familjen getingar (Vespidae); exemplar av denna art jordstam Substantiv underjordisk del av stam hos fleråriga växter, ofta utvecklad istället för eller som komplement till rötter för att lagra näring jordstycke Substantiv stycke jord jordstöt Substantiv plötslig och enskild skakning eller stöt i marken (orsakad av ett mindre jordskalv) jordsvin Substantiv en däggdjursart (Orycteropus afer) som utgör den enda arten i ordningen jordsvin (Tubulidentata); individ av denna art jordsåll Substantiv såll för jord jordtistel Substantiv en art (Cirsium acaule) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten jordtistel jordtorp Substantiv torp (liten gård) vars arrende helt eller delvis erläggs som dagsverken; förkortas jtp jordtorpare Substantiv innehavare (arrendator) av ett jordtorp (och som gör dagsverken hos ägaren) jorduggla Substantiv en art (Asio flammeus) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten jorduggla jordvall Substantiv vall av jord jordvarg Substantiv en art (Proteles cristatus) inom däggdjursfamiljen hyenor (Hyaenidae); individ av arten jordvarg jordvätte Substantiv vätte som bor i underjorden; vätte jordyta Substantiv yttre lager av (jordtäckt) mark på en planet jordägande Adjektiv som äger jord (för lantbruk) jordägare Substantiv ägare av mycket jord, stora lantegendomar, lantadel, godsägare jordärtskocka Substantiv en art (Helianthus tuberosus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten jordärtskocka josbar Substantiv stavningsvariant av juicebar jospress Substantiv mindre vanlig, vardaglig variant av juicepress jota Substantiv den grekiska bokstaven Ι (gemen: ι) jotun Substantiv jätte; i äldre historisk framställning även, delvis i anslutning till gammal folktro: individ av ett folk som antagits ha bebott Norden före de nuvarande invånarnas invandring jourfosterhem Substantiv fosterhem för tillfällig placering i akuta situationer journalistisk Adjektiv som avser journalistik journaljär Adjektiv (till utseende, lynne eller liknande) skiftande från dag till dag (ibland särskilt om kvinnor) journalnummer Substantiv (löp)nummer under vilket något är infört i journal jovialisk Adjektiv som är vänlig, gladlynt och gemytlig jovialiskt Adverb som är jovialisk jovialitet Substantiv det att vara jovialisk jox Substantiv småskräp liggande i oordning joxa Verb mixtra; syssla med jox joystick Substantiv styrspak jubeldoktor Substantiv den som har varit doktor i 50 år jubelfest Substantiv festligt högtidlighållande av en minnesdag för en stat, kyrka, universitet eller någon annan institution till åminnelse av en viktig händelse, vanligen vid ett jämnt antal år efter händelsen (hundratal, femtiotal, etc.) jubelrop Substantiv jublande rop jubelår Substantiv år (numera vart 25:e år) som särskilt högtidlighålls i den romersk-katolska kyrkan jubilar Substantiv person som firar ett jubileum, till exempel födelsedag eller bröllopsdag, speciellt om det handlar om ett jämnt antal år jubilera Verb fira jubileum juck Substantiv stöt med höften judaisera Verb ge en judisk karaktär åt; anpassa på ett sätt som blir (mer) judisk, göra till judisk judaisering Substantiv det att judaisera judaism Substantiv judendom judaistik Substantiv det vetenskapliga studerandet av judendomen judaskyss Substantiv falsk kyss; svekfull vänskapsbetygelse judaspengar Substantiv betalning för förräderi eller annat svekfullt judaspenningar Substantiv en art (Lunaria annua) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten judaspenningar judasträd Substantiv ett växtsläkte (Cercis) som innefattar 9 arter i familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av dessa växter judefientlig Adjektiv fientlig till judar judeförföljelse Substantiv förföljelse av judar judehat Substantiv hat mot judar judehatare Substantiv person som är fientligt inställd till judar judekvarter Substantiv kvarter där majoriteten av stadens judiska befolkning (historiskt) bott judekörs Substantiv en växtart (Alkekengi officinarum, syn. Physalis alkekengi) i familjen potatisväxter (Solanaceae); exemplar av denna växt judenhet Substantiv judar som kollektiv judespansk Adjektiv som berör språket ladino (även kallat judespanska) judespanska Substantiv ladino judestjärna Substantiv davidsstjärna, hexagram judeutrotning Substantiv folkmord på judar, särskilt om nazisternas massmord under andra världskriget judiciell Adjektiv som hör till domstolsväsendet judiskhet Substantiv det att vara judisk judoka Substantiv person som utövar judo judoutövare Substantiv person som utövar judo juft Substantiv ryssläder, juftläder juftläder Substantiv detsamma som ryssläder jugend Substantiv (egentligen "ungdom") en konststil från slutet av 1800-talet kännetecknad av bland annat böljande linjer och stiliserade växtmotiv (även kallad l'art nouveau – 'den nya konsten') jugendstation Substantiv järnvägsstation dess stationsbyggnad är uppfört i konststilen jugend jugendstil Substantiv jugend jugge Substantiv jugoslav, person från forna Jugoslavien (eller dess nuvarande stater) jugoslav Substantiv person från Jugoslavien jugoslavisk Adjektiv som rör forna Jugoslavien (folk och länder på västra Balkanhalvön) jugoslaviskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 d6 juica Verb pressa juice (ur frukter) juicad Adjektiv pressad till juice juicepress Substantiv maskin som man använder för att pressa apelsiner eller dylikt, för att sedan kunna dricka saften från dem jujubär Substantiv en växtart (Ziziphus zizyphus) i familjen brakvedsväxter (Rhamnaceae); exemplar av denna art jujutsu Substantiv en stridskonst som tillhör den japanska kampsportsfamiljen budo jukagiriska Substantiv en språkfamilj bestående av två närbesläktade språk talade av jukagirer i norra Sibirien jukeboxbio Substantiv biografvisning där publiken bestämmer film och starttid jula Verb fira jul julabak Substantiv variantform till julbak julaftonskväll Substantiv kväll på julafton, den 24 december julaftonsmorgon Substantiv morgon på julafton, den 24 december julalbum Substantiv skivalbum med julmusik julanknuten Adjektiv som knyter an till jul julavslutning Substantiv (förekomst av) den sista skoldagen inför jullovet julbak Substantiv bakning inför firandet av jul julblomma Substantiv växt som blommar vid jul eller som populärt saluförs under denna högtid som prydnadsväxt julblot Substantiv blot som ordnas vid firandet av hednisk jul julbord Substantiv speciell måltid under julen där flertalet olika maträtter ingår julbrasa Substantiv brasa i eldstad eller öppen spis som tänds för att skapa mysig stämning under juletiden juldagsmorgon Substantiv morgon på juldagen (den 25 december) juldans Substantiv dans eller danslek som dansas vid julfirandet juldekoration Substantiv dekoration (prydnad) till jul julduk Substantiv bordsduk som används vid jul julefrid Substantiv variant av julfrid juletider Substantiv tiden kring jul julevangelium Substantiv berättelsen om Jesu födelse i Nya Testamentet av Bibeln julferie Substantiv ledighet eller skollov under jul julfin Adjektiv fin inför julen, julpyntad julfirande Adjektiv som firar jul julfrid Substantiv ett harmoniskt tillstånd av lugn, stillhet och tillfredsställelse i jultid julfrimärke Substantiv frimärke som kan användas för att frankera julkort julgardin Substantiv gardin som hängs upp under julen med motiv eller färger som hör julen till (eller som är extra fin och hängs upp för att särskilt helga högtiden) julglädje Substantiv glädje som infinner sig i juletid julgodis Substantiv sötsaker som (tillagas och) äts under julen julgransbelysning Substantiv belysning i julgran eller de faktiska lamporna julgransfot Substantiv anordning avsedd att sätta en julgran i julgranskula Substantiv kula av glas eller plast som hängs i julgranen som dekoration julgransljus Substantiv smalt stearinljus (som sätts i en hållare som fästes på en gren i en julgran, som dekoration tillsammans med flera andra likadana ljus i samma träd) julgransplundring Substantiv festlig sammankomst runt tjugondag Knut då julen är över och julgranen och annat pynt ska plockas undan eller kastas julgransstjärna Substantiv dekoration på toppen av en julgran julgrupp Substantiv blomstergrupp (flera plantor i en kruka eller korg) av den typ som är vanlig till jul julgröt Substantiv traditionell maträtt som äts vid jul i Sverige och Finland julgudstjänst Substantiv gudstjänst som firas i anknytning till julen julgås Substantiv gås som äts till jul julhandel Substantiv årlig intensifierad försäljning runt jul julhelg Substantiv de sammanhängande helgdagar som tillhör julens högtid, inkluderande juldagen, annandag jul och oftast även julafton (i äldre tid även tredjedag jul); allmänt även om alla de lediga dagar som omger julafton och det tillhö julhets Substantiv stress och brådska i samband med (förberedelser inför) jul juliamängd Substantiv en av flera fraktaler som beskriver vilka startvärden, z0, som gör att rekursionsformeln z_{n+1} = z_n^2 + c konvergerar för ett givet c juliansk Adjektiv som härrör från den romerske kejsaren Julius Caesar (särskilt om tideräkning) julidag Substantiv dag i juli månad julikväll Substantiv kväll under juli månad julimorgon Substantiv morgon under juli månad julinatt Substantiv natt under juli månad julkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Schlumbergera × buckleyi julkalender Substantiv kalender använd för att räkna ner veckorna före jul, vanligen genom att luckor öppnas dagligen, varunder en bild eller liten gåva gömmer sig julklappsadress Substantiv etikett (adresslapp) utanpå julklapp som anger mottagaren julklappsrim Substantiv kort rimmad vers som fästs på julklapp julklappstips Substantiv tips på gåva som kan användas som julklapp; (oftast) tips på produkt eller tjänst som en individ kan köpa för att ge som julklapp till någon i bekantskapskretsen julklappsutdelning Substantiv utdelning av julklappar, det att julklappar delas ut till sina mottagare julkonsert Substantiv konsert som hålls vid jul julkrubba Substantiv sceneri med dockor föreställande den nyfödde Jesus i en krubba i ett stall utanför Betlehem julkubb Substantiv särskilt fin vedstock som eldas i den öppna spisen på jul julkärve Substantiv kärve som sätts ut till djuren för att helga julen julle Substantiv liten, öppen båt julledighet Substantiv (sammanhängande) ledighet (från t.ex. skola eller arbete) kring julhelgen jullov Substantiv skollov/ledighet, vanligtvis från dagen före julafton t.o.m. trettondag jul jullovsledig Adjektiv som har uppehåll från skolundervisningen på grund av jullov jullra Verb vackla, stå ostadigt; om föremål som man önskar ska stå stadigt jullrig Adjektiv vacklande, ranglig, som står ostadigt jullåt Substantiv låt med jultema eller som på annat sätt förknippas med jul julmarknad Substantiv marknad som äger rum före jul julmat Substantiv mat som av tradition intages kring julen julmorgon Substantiv morgonen under julhögtiden julmusik Substantiv musik avsedd att framföras i juletider julmust Substantiv en läskedryck som är vanlig runt jul julmys Substantiv det att mysa med julstämning; trivsamhet med jultema julnatt Substantiv natt under juletid (främst om nätterna under julhelgen, i synnerhet runt juldagen) julotta Substantiv gudstjänst tidigt på juldagens morgon; juldagens ottesång julpapper Substantiv presentpapper med julmotiv julpimpa Verb julpynta på ett trendigt sätt (som skiljer sig från traditionellt julpynt) julpudding Substantiv slags brittisk efterrätt som äts vid jul julpynt Substantiv pynt som används för att göra det fint inför julen julpynta Verb dekorera med julpynt julpyssel Substantiv pyssel som relaterar till temat jul julrea Substantiv (årlig) rea som börjar efter julafton eller juldagen julros Substantiv exemplar av någon av arterna inom släktet julrosor (Helleborus) julskinka Substantiv typisk maträtt på julbord, bestående av en rimmad skinka (traditionellt från tamsvin) som – på traditionellt svenskt vis – ugnsbakas eller kokas för att sedan griljeras med senap (och spadet sparas vanligtvis till dopp i julskiva Substantiv grammofonskiva eller cd-skiva bestående av julmusik julskyltning Substantiv skyltning i butikernas skyltfönster inför jul julspel Substantiv teater/show i vilken Nya Testamentets berättelser om Jesu födelse spelas upp julstjärna Substantiv stjärnformat julpynt med elektrisk belysning, som hängs upp i fönster vid första advent julstorm Substantiv storm som blåser in över julen julsven Substantiv benämning på endera slags andeväsen som enligt äldre folktro i vissa trakter under jultiden hemsökte gårdarna jultid Substantiv tiden kring jul jultårta Substantiv finsk smördegsbakelse, traditionellt formad som en stjärna och fylld med plommonmarmelad juluppehåll Substantiv uppehåll på grund av julen julväder Substantiv vädret under julhelgen julvärd Substantiv person som i tv (eller radio) presenterar programmen och pratar med tittarna mellan dem på julafton (främst eftermiddag och kväll), i synnerhet om den traditionsenliga julvärden i det svenska public service-tv-bolaget SV julöl Substantiv öl som bryggs eller dricks i samband med julfirande julösula Substantiv utrotningshotad fågel i familjen sulor, Papasula abbotti jumbojet Substantiv jätteflygplan jumboräka Substantiv synonym till jätteräka jumbotron Substantiv stor bildskärm som används i arenor jumpa Verb hoppa mellan isflak jumpalärare Substantiv gympalärare jumpande Adjektiv som jumpar jungfrubröst Substantiv geléhallon jungfrudok Substantiv dok som (i äldre tider) bars utav jungfrur (ogifta unga kvinnor) som ett hederstecken jungfruflygning Substantiv första flygning med en ny flygplansmodell (ny konstruktion) jungfrufärd Substantiv skepps första egentliga resa, efter testning jungfrugestalt Substantiv gestalt av en jungfru jungfruhinna Substantiv mödomshinna jungfrukammare Substantiv bostadsrum avsett för inneboende hushållsarbetare i arbetsgivarens hem jungfrulig Adjektiv ung och skön likt en jungfru jungfrulighet Substantiv det att vara jungfrulig jungfruresa Substantiv skepps första egentliga resa, efter testning jungfrusil Substantiv persons första injicering av (narkotikaklassad) drog jungfrutal Substantiv någons första tal i en viss lagstiftande församling eller dylikt jungfrutalare Substantiv person som för första gången talar i en viss församling jungfrutrana Substantiv en art (Grus virgo) inom fågelfamiljen tranor (Gruidae); individ av arten jungfrutrana jungfrutur Substantiv jungfrufärd, jungfruresa jungian Substantiv anhängare av Carl Gustav Jungs psykoanalytiska lära jungman Substantiv ung sjöman (under lärlingstiden) som är underordnad matrosen junidag Substantiv dag i juni månad junikväll Substantiv kväll under juni månad junimorgon Substantiv morgon under juni månad juninatt Substantiv natt under juni månad juniorvärldsmästare Substantiv en person eller ett lag som vunnit ett världsmästerskap för juniorer junker Substantiv ung herre junkergirella Substantiv en art (Coris julis) inom fiskfamiljen läppfiskar (Labridae); individ av arten junkergirella junonisk Adjektiv (om kvinnlig person) med accentuerade former junta Substantiv sammankomst av en mindre grupp människor, förening, sällskap juppinalle Substantiv mobiltelefon jurassisk Adjektiv som rör eller tillhör tidsperioden jura juris Adjektiv som rör juridik; förkortas jur. jurisprudens Substantiv läran om lagar juristdomare Substantiv domare med juristutbildning (i kontrast mot nämndemän) jurta Substantiv stor, rund halvpermanent tältliknande bostad, med lodrätta väggar och konformigt tak (vanligen associerat med Centralasien och Mongoliet) jurybeslut Substantiv beslut som fattats av en jury juryledamot Substantiv medlem av en jury juryordförande Substantiv ordförande för en jury jurypris Substantiv pris som utdelas av en jury juste Adverb stavningsvariant (ibland med viss betydelseskillnad) av sjyst justerad Adjektiv som justerats justerande Adjektiv som justerar justerare Substantiv person utsedd att justera ett protokoll (oftast vid ett enskilt tillfälle) justerbar Adjektiv som kan justeras justeringsman Substantiv person utsedd att justera ett protokoll (oftast vid ett enskilt tillfälle) justeringsperson Substantiv person utsedd att justera ett protokoll (oftast vid ett enskilt tillfälle) justess Substantiv korrekthet justis Substantiv rättvisa justitiemord Substantiv (egentligen avrättning av en oskyldigt dömd) fällande dom över en oskyldig justitieutskott Substantiv kommitté som behandlar ärenden om juridik jute Substantiv ett släkte bland malvaväxterna med ca 70 arter jutsk Adjektiv som har att göra med Jylland juveltjuv Substantiv tjuv som stjäl juveler juvelvinge Substantiv (individ av) familjen Lycaenidae i underordningen dagfjärilar (Rhopalocera) inom ordningen fjärilar (Lepidoptera) juvelvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria carmenae juvenil Adjektiv ungdomlig med en biton av omogenhet juver Substantiv organ hos däggdjur som producerar mjölk juxtaglomerulär Adjektiv juxtaglomerulär cell juxtaposition Substantiv placering eller att vara placerad i närheten, eller sida vid sida av något, ofta för att jämföra eller kontrastera två element för att visa likheter eller skillnader jyllandsmaskros Substantiv en art (Taraxacum cimbricum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten jyllandsmaskros jylländsk Adjektiv som rör Jylland eller dess invånare jylländska Substantiv dialekt(er) som talas i Jylland jympa Substantiv stavningsvariant till gympa jympasal Substantiv gymnastiksal jägarns Interjektion milt kraftuttryck jägarspråk Substantiv språk med fackord som används av jägare jägarterm Substantiv fackord som jägare använder jägmästare Substantiv person med grundexamen i skogsvetenskap jäklig Adjektiv mycket dålig, hemsk, svår, besvärlig, mödosam, elak eller otrevlig jäkt Substantiv högt tempo vid verksamhet på grund av tidspress jäktad Adjektiv hårt ansträngd; pressad av tidsbrist jäktande Adjektiv som jäktar jäktig Adjektiv brådskande på ett nervöst sätt, ibland även orolig jälla Interjektion snällare version av jävla jämbördig Adjektiv (egentligen likställd i fråga om släkt och samhällsställning) likvärdig jämfota Adverb med den ena foten tätt mot den andra jämförande Substantiv det att jämföra jämförbar Adjektiv som kan likställas eller förliknas med någon eller något; som klarar av att utsättas för jämförelse jämförbarhet Substantiv det att vara jämförbar jämförbart Adverb på ett jämförbart sätt jämförelsevis Adverb i jämförelse jämförpris Substantiv uppgift om kostnad av en vara per volyms- eller viktenhet av varan, (mat)varupris angivet som kilopris eller som pris per liter jämgammal Adjektiv variant av jämngammal jämgod Adjektiv variant av jämngod jämgodhet Substantiv variant av jämngodhet jämka Verb flytta litet grand, rätta till, ändra, göra småändringar (för att bli överens) jämkning Substantiv anpassning; det att jämka (vid förhandling) jämmerlig Adjektiv bedrövlig, eländig, ömklig jämmerligen Adverb gräsligen, mycket dåligen jämmerlighet Substantiv det att vara jämmerlig jämmerligt Adverb gräsligt, mycket dåligt jämmersam Adjektiv jämrande, klagande jämnad Adjektiv som jämnats jämnande Adjektiv som jämnar jämngammal Adjektiv lika gammal jämngod Adjektiv lika god jämngodhet Substantiv det att vara jämngod jämngrå Adjektiv med en konstant grå färgton utan nyansskiftningar jämnhet Substantiv det att vara jämn jämnhög Adjektiv som har en jämn nivå, som varken är högre eller lägre jämnhöjd Substantiv lika (eller jämförbar) höjd (eller grad) jämnkornig Adjektiv som innehåller korn av liknande storlek jämnmod Substantiv lugn sinnesstämning och inställning till livet, det att aldrig tappa humöret eller bli upprörd jämnstruken Adjektiv medelmåttig, ordinär, medioker jämnstrukenhet Substantiv det att vara jämnstruken jämnvikt Substantiv stavningsvariant av jämvikt jämrande Substantiv klagan jämspelt Adjektiv likvärdig, likställd, jämgod jämstark Adjektiv lika stark jämstor Adjektiv lika stor jämställa Verb bedöma såsom jämbördig /med någon eller något/ jämställande Substantiv det att jämställa jämställdhetsminister Substantiv minister med ansvar för jämställdhet jämställdhetspolitik Substantiv politik som rör frågor om jämställdhet jämthund Substantiv hundras från Sverige jämtlandsmaskros Substantiv en art (Taraxacum crocodes) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten jämtlandsmaskros jämtländsk Adjektiv som rör Jämtland, dess invånare, kultur, folkmål eller natur jämtländska Substantiv kvinna från Jämtland jämtlänning Substantiv person från, eller bosatt i Jämtland jämtpolska Substantiv slags polska huvudsakligen bestående av åttondelar och trioler, av vilka åttondelarna ofta kommer med punkteringar jämtsk Adjektiv som rör Jämtlands invånare, deras kultur eller folkmål jämtska Substantiv språk eller svensk dialekt/genuin dialekt som talas i Jämtland och Härjedalen jämviktsläge Substantiv det läge då det inte verkar någon resulterande kraft på en kropp i en svängningsrörelse jämviktspotential Substantiv den membranpotential vid vilken ingen nettodiffusion av jonslaget över membranet sker jämviktsreaktion Substantiv kemisk reaktion som är reversibel, där en jämvikt ställer in sig jämväl Adverb också, likaså järnatom Substantiv en enskild atom av slaget järn, d.v.s. med 26 protoner (och lika många elektroner) järnbalk Substantiv balk av järn järnbeslagen Adjektiv förstärkt med beslag av järn järnbrist Substantiv vanlig orsak till anemi järnbro Substantiv bro vars konstruktion är av järn järnbruk Substantiv järnverk (i äldre tid); bearbetar tackjärn (från masugnar) till stångjärn järndiklorid Substantiv kemisk förening av järn och klor, FeCl2 järndörr Substantiv dörr av järn järnek Substantiv en art (Ilex aquifolium) inom växtfamiljen järneksväxter (Aquifoliaceae); individ, vanligtvis träd, av arten järnek järnet Adverb för fullt, våldsamt järnförlust Substantiv förluster av energi genom magnetisk hysteres; vid växelström och maskindelar som innehåller järn järngaller Substantiv galler som är tillverkat av järn järngrind Substantiv grind av järn järngrogg Substantiv en grogg innehållande hälften vodka och hälften öl järngruva Substantiv gruva där man främst bryter järnmalm för att utvinna metallen koppar järnhalt Substantiv andel järn (i en blandning eller lösning) järnhandlare Substantiv person som driver handel med järn och järnvaror järnhantering Substantiv industrigren som tillverkar järn eller förädlar produkter av järn järnhydroxid Substantiv kemisk förening av järn, väte och syre järnhård Adjektiv hård som järn järnindustri Substantiv industri för framställning och bearbetning av järn järnkamin Substantiv kamin av järn järnkarbid Substantiv kemisk förening av järn och kol järnklubba Substantiv klubba med starkt järn- eller stålskaft, därav namnet, med mindre klubbhuvuden än träklubbor järnkrok Substantiv krok av järn järnkätting Substantiv kätting av järn järnmalm Substantiv malm som innehåller järn järnmutter Substantiv mutter tillverkat av järn järnmynt Substantiv mynt av järn järnnatt Substantiv kall och frostig sommarnatt järnortofosfat Substantiv kemisk förening av järn, fosfor och syre järnoxid Substantiv kemisk förening av järn och syre järnplåt Substantiv tunn skiva av järn järnredskap Substantiv redskap av järn järnridå Substantiv metallridå som kan fällas ned mellan scen och salong på en teater järnräcke Substantiv räcke av järn järnsida Substantiv någon som är bepansrad med sidor av järn, (tapper och ståndaktig) kämpe, medkämpe, medhjälpare järnskodd Adjektiv skodd med järnplåt järnslagg Substantiv slagg vid framställning av järn järnsparv Substantiv en art (Prunella modularis) inom fågelfamiljen järnsparvar (Prunellidae); individ av arten järnsparv järnspets Substantiv spets av järn järnspett Substantiv spett (hävstång) av järn järnspik Substantiv spik av järn järnspikar Interjektion ett kraftuttryck (eufemism för jävlar) järnstaket Substantiv staket bestående av järnmaterial järnstycke Substantiv stycke av järn järnstör Substantiv stör (grov stång) utav järn järnsulfat Substantiv kemisk förening av järn, svavel och syre järnsäng Substantiv säng med stomme av järn järntacka Substantiv gjutet stycke av järn järntriklorid Substantiv kemisk förening av järn och klor, FeCl3 järntråd Substantiv tråd tillverkad av smidesjärn järnvara Substantiv handelsvara som utgöres av föremål tillverkat av järn järnvaruaffär Substantiv affär vars sortiment består huvudsakligen av järnvaror järnverk Substantiv industriell anläggning för järn- och stålproduktion järnvägar Interjektion kraftuttryck (eufemism för jävlar) järnvägare Substantiv person som är anställd vid järnvägsföretag järnvägsarbetare Substantiv person som arbetar på järnvägsbygge järnvägsarkitekt Substantiv person som yrkesmässigt ritar och konstruerar stationsbyggnader och andra, till ett stationsområde hörande, byggnader järnvägsbank Substantiv underbyggnad för järnväg; anlagd vall som utgör underlag för järnväg eller spårväg järnvägsbolag Substantiv företag som driver järnvägstrafik järnvägsbro Substantiv bro avsedd för järnväg för att korsa vattendrag, dalar eller stora trafikleder järnvägsbygge Substantiv bygge av en ny järnvägslinje järnvägselektrifiering Substantiv elektrifiering av järnväg; övergång till elektrisk drift järnvägsförbindelse Substantiv förbindelse via järnväg järnvägsföretag Substantiv företag som driver (trafik på) järnväg järnvägsinfrastruktur Substantiv infrastruktur för järnväg järnvägsknut Substantiv en ort med järnvägsstation där flera järnvägslinjer möts järnvägskoppel Substantiv anordning som kopplar ihop lok och järnvägsvagnar till ett tåg järnvägskorsning Substantiv korsning med järnväg; plankorsning mellan en väg och en järnväg järnvägslinje Substantiv sammanhängande järnväg mellan två orter; som vanligen trafikeras enligt tidtabell järnvägsman Substantiv person som är anställd vid järnvägsföretag järnvägsmuseum Substantiv museum med järnvägstema järnvägsnät Substantiv nät av järnvägar järnvägsolycka Substantiv olycka som involverar tåg på järnväg (t.ex. en urspårning eller en kollision mellan tåg och föremål som inkräktade på järnvägsspåret, t.ex. en bil eller en fotgängare) järnvägsrestaurang Substantiv restaurang på en järnvägsstation järnvägsräls Substantiv räls på järnväg; de par av (intilliggande) metallskenor som tåg (med hjul) framförs på järnvägssträcka Substantiv synonym för bansträcka, järnvägslinje järnvägssyll Substantiv underlag (bjälke eller balk av betong eller järn) varpå ett järnvägsspårs skenor fästes järnvägstrafik Substantiv trafik som sker över spårväg järnvägstransport Substantiv transport på järnväg järnvägstunnel Substantiv tunnel med järnvägsspår i vilken tåg kan färdas järnvägståg Substantiv tåg; en rad sammankopplade vagnar och lok avsedda att (vanligtvis på en järnväg) transportera människor och gods järnvägsvagn Substantiv vagn avsedd för persontransport eller godstransport på järnväg, normalt sammankopplad med ett lok och eventuella andra tågvagnar och avsedd att dras av loket (om inte en motorvagn som har egen framdrivning) järnvägsväsen Substantiv allt som har med järnvägsdriften att göra (anläggningar och organisation) järnvägsväxel Substantiv anordning för förgrening av järnvägsspår järnvägsöverfart Substantiv planskild korsning mellan en väg (på viadukt) och en järnväg (som passerar i tunnel under) järnvägsövergång Substantiv plats där en väg korsar en järnväg (i samma plan) järnålder Substantiv den tidsepok som inleds när människan lär sig utvinna och bearbeta metallen järn järnåldersfynd Substantiv arkeologiskt fynd ifrån järnåldern järnåldersgrav Substantiv grav från järnåldern järpe Substantiv en art (Bonasa bonasia)/(Tetrastes bonasia) inom fågelfamiljen fälthöns (Phasianidae) järtecken Substantiv (genom gudomlig eller annan övernaturlig makts inblandning) händelse som uppfattas som ett tecken på någots sanning eller som varslar om framtida händelser; förebud eller tecken på något järv Substantiv en art (Gulo gulo) inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae); individ av arten järv järvunge Substantiv unge till järv jäsa Verb med hjälp av ett jäsmedel, såsom exempelvis jäst, i många fall utöka storleken på ett livsmedel eller läkemedel jäsande Adjektiv som jäser jäsiken Interjektion ett milt kraftuttryck jäsmedel Substantiv tillsats vid bakning vilken frisätter koldioxid när degen jäser och därmed gör degen och den färdiga produkten mer porös jäsning Substantiv det att med hjälp av ett jäsmedel jäsa ett livsmedel eller läkemedel jästsvamp Substantiv encellig svamp tillhörande en av ca 1'500 svamparter (både sporsäcksvampar och basidiesvampar, ca 1 % av alla svamparter, ingen taxonomisk rang) som kan leva encelligt och genomföra jäsning jättearbete Substantiv ett mycket omfattande arbete jättebalsamin Substantiv en art (Impatiens glandulifera) inom växtfamiljen balsaminväxter (Balsaminaceae); individ av arten jättebalsamin jättebi Substantiv individ av arten Apis dorsata, som är en art i släktet honungsbin jättebit Substantiv mycket stor bit jättebitchig Adjektiv mycket bitchig jättebläckfisk Substantiv någon av de hypotetiskt tre befintliga bläckfiskarter inom släktet jättebläckfiskar Architeuthis inom överordningen tioarmade bläckfiskar (Decapodiformes); individ av dessa arter jättecool Adjektiv mycket cool jättedjävulstunga Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Ferocactus cylindraceus jätteelak Adjektiv mycket elak jättefan Substantiv stort fan jättefet Adjektiv mycket fet (alla betydelser) jättefiasko Substantiv stort fiasko jättefint Adverb på ett jättefint sätt jätteful Adjektiv mycket ful jätteföretag Substantiv väldigt stort företag jätteförlust Substantiv stor förlust jätteförmögenhet Substantiv stor förmögenhet jättegök Substantiv en fågelart (Scythrops novaehollandiae) i familjen gökar (Cuculidae); individ av denna art jättehemlock Substantiv en träd (Tsuga heterophylla) inom familjen tallväxter (Pinaceae); exemplar av denna art jättehjort Substantiv en utdöd däggdjursart (Megaloceros giganteus) i familjen hjortdjur (Cervidae) som levde under den senaste istiden; individ av denna art jättehärlig Adjektiv mycket härlig jätteintressant Adjektiv mycket intressant jättejättesnäll Adjektiv mycket snäll jättekall Adjektiv mycket kall jättekissnödig Adjektiv mycket kissnödig jättekliv Substantiv stort kliv jättelite Adverb mycket lite jätteljus Adjektiv väldigt ljus jätteloka Substantiv en art (Heracleum mantegazzianum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten jätteloka jättelycklig Adjektiv mycket lycklig jättemysig Adjektiv mycket mysig jättemätt Adjektiv mycket mätt, efter att ha ätit (för) mycket mat jättemörk Adjektiv mycket mörk jätteny Adjektiv mycket ny jättepalmlilja Substantiv en växtart (Yucca gigantea) i familjen sparrisväxter (Asparagaceae); exemplar av denna växt jättepanda Substantiv alternativt namn på panda (Ailuropoda melanoleuca) jätteplanet Substantiv planet som huvudsakligen består av gas jätteproblem Substantiv stort problem jätteprojekt Substantiv omfattande och komplext projekt som kräver betydande resurser och tid att genomföra jätteräka Substantiv odlad räka från tropikerna jättesatsning Substantiv storskalig satsning jättesen Adjektiv mycket sen jätteskoj Adjektiv variant av jätteskojig jätteskojig Adjektiv mycket skojig jätteskön Adjektiv mycket skön, behaglig jätteslide Substantiv en växtart (Fallopia sachalinensis, syn. Reynoutria sachalinensis) inom familjen slideväxter (Polygonaceae); exemplar av denna art jättesläkt Substantiv släkt av jättar jättesorglig Substantiv mycket sorglig jättesprång Substantiv stort språng jättesteg Substantiv mycket stort steg jättestjärna Substantiv typ av stjärna jättetjock Adjektiv mycket tjock jättetuff Adjektiv mycket tuff jättetung Adjektiv mycket tung jättetörstig Adjektiv mycket törstig jätteung Adjektiv mycket ung jättevanlig Adjektiv mycket vanlig jättevarm Adjektiv mycket varm jättevinst Substantiv mycket stor vinst jätteäcklig Adjektiv mycket äcklig jättinna Substantiv kvinnlig jätte jävig Adjektiv olämplig att delta eller besluta på grund av partiskhet jävighet Substantiv det att vara jävig jävlighet Substantiv stavningsvariant av djävlighet jökel Substantiv glaciär jökelbäck Substantiv bäck med vatten från en jökel jökelis Substantiv glaciäris jökellopp Substantiv plötsligt vattenutflöde från en glaciär jökelälv Substantiv älv med vatten från en jökel jötun Substantiv variant av jotun kabal Substantiv sammansvärjning, intrig kabanoss Substantiv kryddad smal korv med polskt ursprung kabardinska Substantiv ett nordvästkaukasiskt språk som talas i norra Kaukasus i södra Ryssland kabbala Substantiv medeltida religiöst system av esoteriska judiska föreställningar, baserat på en utläggning av mystiska, fördolda betydelser och förutsägelser i Gamla Testamentet kabbalism Substantiv medeltida religiöst system av esoteriska judiska föreställningar, baserat på en utläggning av mystiska, fördolda betydelser och förutsägelser i Gamla Testamentet kabbalist Substantiv person som studerar eller praktiserar kabbala kabbalistisk Adjektiv som är hemlighetsfull eller mystisk kabbeleka Substantiv en växt (Caltha palustris) med gula blommor i växtfamiljen ranunkelväxter (Ranunculaceae); individ av arten kabbeleka kabbleka Substantiv variant till kabbeleka kabeldragning Substantiv metod för montage av en eller ofta flera med varandra sammansatta kablar kabeljo Substantiv fisk (långa eller torsk) som saltats och torkats kabelmodem Substantiv modem för anslutning av dator till Internet via nät för kabel-tv kabelränna Substantiv ränna med lock i vilken elektriska ledninga göms kabelskåp Substantiv skåp för elektrisk anslutning (av kabel) och installation, ibland fristående på gatan kabelspik Substantiv spik för att fästa kabel (telefonkabel, kabelklammer) på innervägg kabeltrumma Substantiv rulle på vilket elektriska ledningar lindas kabinanställd Adjektiv anställd att jobba i kabinen på ett flygplan kabinbana Substantiv typ av linbana för transport av passagerare i kabiner (ibland kallade korgar eller gondoler) kabinettsfråga Substantiv riksdagsfråga som blir avgörande för om en regering skall avgå eller sitta kvar kabinpersonal Substantiv personal som jobbar i kabinen på ett flygplan kablage Substantiv en uppsättning av flera ofta med varandra sammansatta kablar kabomba Substantiv en växtart (Cabomba caroliniana) i växtfamiljen kabombaväxter (Cabombaceae); individ av denna art kabriolett Substantiv lätt tvåhjuligt fordon med sufflett kabuki Substantiv klassisk japansk form av teater som uppstod vid 1600-talets början känd för sina kraftigt stiliserade dans-draman och för dess genomarbetade sminkning kabyl Substantiv medlem av en folkgrupp i Nordafrika kabyliska Substantiv ett berberspråk som talas främst av kabyler i norra Algeriet kachinsköld Substantiv en växtart (Alocasia gageana) inom familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art kacka Verb göra sig av med avföring kackalorum Substantiv ljud som är oönskat, oljud kackel Substantiv det att kackla kackig Adjektiv dålig, usel kackla Verb låta som hönor gör kacklande Adjektiv som kacklar kadaster Substantiv stavningsvariant av kataster kadaverdisciplin Substantiv blind lydnad kadaverhund Substantiv det samma som likhund kadavermjöl Substantiv köttmjöl av nedmalda kadaver (självdöda djurkroppar) kadens Substantiv rytm, takt (t.ex. trampfrekvens vid cykling eller stegfrekvens vid löpning och gång) kader Substantiv fast anställd (militär) personal; kärnan inom en grupp kaderarbete Substantiv politiskt påverkansarbete av en liten, ofta politiskt extrem lobbygrupp kadettfartyg Substantiv fartyg som används för att utbilda kadetter kadi Substantiv muslimsk domare kadmium Substantiv ett grundämne med atomnummer 48, atommassa 112 och symbolen Cd kadmiumklorid Substantiv kemisk förening av kadmium och klor, CdCl2 kadmiumsulfid Substantiv kemisk förening av kadmium och svavel kadrilj Substantiv en ursprungligen engelsk dans med (minst) fyra par och fyrsidig uppställning kadriljtur Substantiv självstående koreografisk enhet av en kadrilj (likt en refräng av ett musikstycke eller ett musikspår på ett album) kadyrovit Substantiv tjetjensk soldat i tjänst hos Ramzan Kadyrov eller hans far Achmat Kadyrov kaf Substantiv den elfte bokstaven i det hebreiska alfabetet: כ (ordfinal: ך‬) kafeteria Substantiv variant av cafeteria kaffeabstinens Substantiv abstinens som uppstår vid avhållsammhet från kaffe kaffeandedräkt Substantiv (lukten av) andedräkt från person som nyss druckit kaffe kaffeautomat Substantiv automat ur vilken man kan beställa kaffe, närmare bestämt, åtminstone vanligen, en (ofta större) elektrisk apparat som man genom knapptryckningar eller på annat sätt kan få att hälla upp kaffe av en eller olika sorter (o kaffebjudning Substantiv tillställning där det bjuds på kaffe kaffeblask Substantiv svagt eller tunt kaffe kaffebord Substantiv bord dukat för drickande av kaffe kaffebricka Substantiv bricka med kaffekannor och andra kaffetillbehör på kaffebrun Adjektiv brun som kaffe kaffebrännare Substantiv apparat för småskalig rostning av kaffebönor. Förekom mest på vedspisens tid. kaffebröd Substantiv sött vetebröd som ofta intas till fika kaffeburk Substantiv burk i vilken kafföbönor eller malet kaffe förvaras kaffebuske Substantiv den buske som kaffebönan växer på kaffedags Adverb tid då någon vill eller då det är lämpligt att ta en paus för att dricka exempelvis kaffe kaffedoft Substantiv doften av kaffe kaffedrink Substantiv dryck bestående av kaffe och sprit och ofta grädde och ibland andra ingredienser kaffedryck Substantiv dryck som innehåller kaffe kaffefat Substantiv skyddande underlag under en kaffekopp kaffefilter Substantiv filter som används för filtrering av kaffe. Kan även användas för att filtrera andra substanser. kaffefisk Substantiv sockerbit som doppats i kaffe kaffefläck Substantiv fläck, exempelvis på tyg, orsakad av kaffe kaffefärgad Adjektiv som har en brun färg likt kaffe (med mjölk) kaffegrotta Substantiv plats (i en trädgård) som är något lägre än sin omgivning avsedd för att vindskyddat dricka kaffe i kaffegrädde Substantiv tunn grädde avsedd att hällas i kaffe kaffegök Substantiv kaffe spetsat med okryddat brännvin, skiljer sig från kaffekask i så måtta att brännvinet skall skiktas ovanpå kaffet i kaffegöken medan det blandas i kaffet i kaffekasken kaffehalva Substantiv kaffekask kaffejunta Substantiv kafferep kaffekalas Substantiv kalas där det bjuds på kaffe kaffekanna Substantiv kanna i vilken man har kaffe kaffekask Substantiv varmt kaffe spetsat med (vanligen okryddat) brännvin eller dylikt spritdryck: vodka, whisky, konjak kaffekassa Substantiv frivilligt sammanskott från en mindre grupp personer på en arbetsplats för att finansiera inköp av ingredienser till den dagliga kafferasten kaffekittel Substantiv kittel avsedd för att koka kaffe i kaffekokare Substantiv redskap för beredning av kaffe kaffekokning Substantiv tillredande utav kaffe genom att koka det med vatten över spisen kaffekopp Substantiv kopp avsedd att dricka kaffe ur kaffekort Substantiv personlig inköpsrätt för ransonerat kaffe med numrerade kuponger gällande en viss mängd kaffe under i särskild ordning definierad tidsperiod kaffekvarn Substantiv liten kvarn som man mal kaffebönor med kaffekännare Substantiv person som besitter stora kunskaper om kaffe kaffekök Substantiv kaffekokare, apparat för att koka kaffe (över spritlåga) kaffelank Substantiv svagt eller tunt kaffe kaffelikör Substantiv likör med kaffesmak kaffelokal Substantiv allmän lokal där folk dricker kaffe kaffelukt Substantiv lukten av kaffe kaffemaskin Substantiv kaffeautomat; någon form av apparat som framställer kaffe kaffemugg Substantiv mugg som används för att dricka kaffe kaffemått Substantiv mått för att mäta upp rätt mängd malet kaffe vid tillredning av kaffedryck kaffeodlare Substantiv person som odlar kaffe kaffeost Substantiv traditionell nordsvensk och finsk färskost, främst förknippad med Tornedalen och Norrland, som serveras som tillbehör till eller i kaffet kaffepanna Substantiv pipförsett kokkärl vari kokkaffe tillreds av vatten och kokmalet kaffe. kaffepaus Substantiv paus i arbetet avsedd för kaffedrickande och dylikt kaffeplantage Substantiv ett plantage på vilket det odlas kaffebuskar kaffepulver Substantiv pulver som framställts industriellt efter indunstning av kokt kaffe till torrsubstans kaffepumpa Substantiv maskin för kaffebryggning, ofta kolvformad och uppvärmning av kaffet sker ofta med spritlampa kaffer Substantiv medlem av bantufolk i södra Afrika kafferbuffel Substantiv en art (Syncerus caffer) inom däggdjursfamiljen slidhornsdjur (Bovidae); individ av arten kafferbuffel kafferep Substantiv bjudning (typiskt med damer) med kaffe och lättare tilltugg och social funktion (utbyte av nyheter, erfarenheter, skvaller, etc.) kafferosteri Substantiv anläggning eller affärsverksamhet som rostar kaffe kaffeservering Substantiv kafé kaffeservis Substantiv servis avsedd för kaffebjudningar, vanligen bestående av bland annat kaffekoppar, kaffekannor med mera. kaffesil Substantiv sil för att separera kaffe från kaffesump kaffesked Substantiv liten sked avsedd att användas till kaffekopp kaffeslurk Substantiv liten (sörplad) skvätt av kaffe kaffesmak Substantiv smak av kaffe kaffestuga Substantiv allmän lokal där folk dricker kaffe kaffestund Substantiv stund på dygnet som ägnas åt att dricka kaffe kaffesug Substantiv (abstinensartat) drag efter att dricka kaffe kaffesugen Adjektiv med ett sug eller begär efter kaffe kaffesump Substantiv de fasta beståndsdelarna i kokkaffe som sjunker ned på bottnen av kaffepannan eller blir kvar när man filtrerar kaffepulver (bryggkaffe) och varmt vatten genom ett kaffefilter kaffesurr Substantiv kaffesurrogat kaffesurrogat Substantiv ersättning för kaffe om man av olika skäl inte vill eller kan dricka vanligt kaffe kaffesäck Substantiv en säck, med ca 65 kg orostade kaffebönor. kaffetarm Substantiv ett sug efter kaffe kaffetermos Substantiv termos som är avsedd att användas för att behålla kaffe kaffetips Substantiv tips om något som är relaterat till kaffe kaffeträd Substantiv ett av ett 70-tal arter buskar eller små träd av släktet Coffea vars bönor används för att tillverka kaffe kaffetunna Substantiv person som dricker mycket kaffe kaffetår Substantiv en kopp eller omgång av kaffe kaffeved Substantiv resterna av träföremål som gått sönder på sådant sätt att de endast duger till att göra en liten brasa av, lagom stor att koka en panna kaffe på kafir Substantiv icke-troende, icke-muslim kafkaartad Adjektiv som liknar verk av Franz Kafka; absurd, förbryllande, fylld av meningslös och kuslig komplexitet kaftan Substantiv överplagg i form av en av långrock med vida ärmar och bälte att knytas framtill av österländskt ursprung kaga Substantiv kaka kagehus Substantiv bageri, konditori kagge Substantiv liten trätunna kagig Adjektiv kaxig, stroppig kagu Substantiv en fågelart (Rhynochetos jubatus) inom familjen kaguer (Rhynochetidae); individ av denna art kainsmärke Substantiv märke som Gud gav Kain efter att han mördat sin bror Abel i syfte att skydda honom från att bli dräpt av andra människor kainsmärkt Adjektiv som har försetts med kainsmärke kajal Substantiv sminkpenna som används till att måla ögonkanten innanför ögonfransarna kajalpenna Substantiv sminkpenna som används till att måla ögonkanten innanför ögonfransarna kajennpeppar Substantiv samlingsnamn för en grupp sorter inom arten spanskpeppar kajka Verb paddla omkring, med svårighet eller utan mål kajman Substantiv individ av någon art inom släktet kajmaner kajmaner Substantiv ett släkte (Caiman) inom familjen alligatorer och kajmaner (Alligatoridae) kajplats Substantiv mindre avgränsad del av en kaj kajuta Substantiv rum /akterut/ ombord på ett mindre fartyg kakadua Substantiv någon av de arter inom familjen kakaduor (Cacatuidae) inom ordningen papegojfåglar (Psittaciformes); individ av dessa arter kakaopulver Substantiv pulver framställt genom malning av kakaomassa som befriats från kakaofettet kakaoträd Substantiv ett trädslag (Theobroma cacao) känt för sina frukter (vars frön kallas kakaobönor); exemplar av detta träd kakapo Substantiv en nattaktiv fågelart (Strigops habroptila), i familjen nyzeeländska papegojor (Strigopidae); individ av denna art kakbit Substantiv bit av kaka kakelgolv Substantiv golv som består av kakel kakelplatta Substantiv variant av kakel kakelugn Substantiv murad och kakelklädd eldstad kakelugnsmakare Substantiv hantverkare som murar kakelugnar kakfat Substantiv fat för uppläggning av småkakor kakform Substantiv bakform för gräddning av kakor kaki Substantiv en sorts gulaktigt sandfärgat till oliv- eller grågrönt (uniforms)tyg kakiemon Substantiv en stil av japansk emaljerad keramik kakla Verb förse med kakel kakmonster Substantiv person som är mycket förtjust i kakor och äter mycket av dem kakofoni Substantiv skrällande missljud kakosmi Substantiv dysfunktion som kännetecknas av att hjärnan är oförmögen att korrekt identifiera ett ämnes "naturliga" doft, där den drabbade personen istället förnimmer en annorlunda och ofta obehaglig lukt kaksmet Substantiv blandad smet av ingredienserna till en kaka före gräddning kaksmula Substantiv smula som uppstår genom att en liten bit faller bort från en kaka när den äts, bryts eller skärs kaktusar Substantiv en växtfamilj med taxonomiska namnet Cactaceae kaktusfikon Substantiv frukt av den suckulenta växten fikonkaktus (Opuntia ficus-indica) kalabass Substantiv variant av kalebass kalamitet Substantiv missöde, olycka kalander Substantiv maskin som glättar papper kalanderlärka Substantiv en art (Melanocorypha calandra) inom fågelfamiljen lärkor (Alaudidae); individ av arten kalanderlärka kalasa Verb festa, hålla kalas kalasande Substantiv det att kalasa kalasjnikov Substantiv ursprungligen rysk automatkarbin kalaspingla Substantiv kvinna med fördelaktigt utseende; pangbrud; pudding kalcedon Substantiv beteckning för en grupp halvädelstenar (bl a jaspis och heliotrop) kalcidiol Substantiv ämne som produceras av levern från kolekalciferol (vitamin D3), och som i njurarna kan aktiveras till kalcitriol kalcinera Verb genom upphettning omvandla kalksten till kalk kalcinerad Adjektiv upphettad och därmed omvandlad, utsatt för kalcinering, oxiderad, reducerad, rostad kalcitonin Substantiv hormon (peptidhormon) som produceras av parafollikulära celler i tyreoidea och som minskar blodets koncentration av kalciumjoner genom att minska reabsorptionen av Ca2+ i njurarna, minska frisättningen av kalcium från sk kalcitriol Substantiv ämne som i njurarna bildas från kalcidiol (under inverkan av paratyreoideahormon) och som bland annat ökar tarmens upptag av kalcium kalciumacetat Substantiv kemisk förening av kalcium, kol, väte och syre kalciumatom Substantiv en enskild atom av slaget kalcium, d.v.s. med 20 protoner (och lika många elektroner) kalciumbisulfit Substantiv kemisk förening av kalcium, väte, svavel och syre kalciumbromid Substantiv kemisk förening av kalcium och brom kalciumcitrat Substantiv kemisk förening av kalcium, kol, syre och väte kalciumcyanamid Substantiv kemisk förening av kalcium, kol och kväve kalciumfluorid Substantiv en kemisk förening av fluor och kalcium, CaF2 kalciumfosfat Substantiv saltet Ca3(PO4)2 kalciumfosfid Substantiv kemisk förening av kalcium och fosfor, Ca3P2 kalciumförening Substantiv kemisk förening som innehåller kalcium kalciumhydroxid Substantiv förening av kalcium, syre och väte kalciumhypoklorit Substantiv kemisk förening av kalcium, klor och syre kalciumjodid Substantiv kemisk förening av kalcium och jod, CaI2 kalciumjon Substantiv jonen Ca2+ kalciumjonkanal Substantiv jonkanal specifik för kalciumjoner kalciumkarbid Substantiv förening av kalcium och kol kalciumkarbonat Substantiv en råvara, med kemiska beteckningen CaCO3, för framställning av osläckt kalk kalciumklorid Substantiv kemisk förening av kalcium och klor, CaCl2 kalciumnitrat Substantiv kemisk förening av kalcium, kväve och syre, Ca(NO3)2 kalciumoxid Substantiv kemisk förening av kalcium och syre kalciumstearat Substantiv kemisk förening av kalcium, väte, kol och syre kalciumsulfat Substantiv kemisk förening av kalcium, svavel och syre, CaSO4 kalciumsulfid Substantiv kemisk förening av kalcium och svavel, CaS kalciumsulfit Substantiv kemisk förening av kalcium, svavel och syre kalciumtartrat Substantiv kemisk förening av kalcium, kol, väte och syre kalciumvolframat Substantiv kemisk förening av volfram, kalcium och syre kalciumvätekarbonat Substantiv kemisk förening av kalcium, väte, kol och syre kalciumvätesulfit Substantiv kemisk förening av kalcium, väte, svavel och syre kalebass Substantiv frukt av vissa tropiska gurkväxter; kärl av sådana fruktskal kalebassträd Substantiv ett fruktbärande trädslag (Crescentia cujete) inom familjen katalpaväxter (Bignoniaceae); exemplar av denna art kalejdocykel Substantiv tredimensionell ring av tetraedrar kalejdoskop Substantiv tub med speglar och färgade glasbitar som bildar skiftande geometriska mönster när tuben skakas om kalejdoskopisk Adjektiv ständigt skiftande, växlande kalembur Substantiv ordlek kalendarisk Adjektiv som har att göra med kalender kalendarium Substantiv kronologisk uppställning av årets dagar och månader för särskilt bruk, t.ex. personligt, eller gemensamt inom en organisation, där kalenderns, eller almanackans märkesdagar komplettera(t)s t.ex. med egna avtalade möten o kalenderdygn Substantiv 24 timmar räknat från klockan 00:00 till 24:00 kalendermånad Substantiv någon av kalenderårets tolv månader (samt tiden mellan månadens första och sista dag): januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december kalenderår Substantiv ett med årtal angivet år med 365 dagar, eller 366 under skottår, som börjar med januari och upphör med december kalesch Substantiv en sorts fyrhjulig vagn med kuskbock och två motsatta säten kalfatra Verb strängt granska, nagelfara, skärskåda kalfatring Substantiv det att kalfatra kalfjäll Substantiv vegetationszon i fjäll ovanför skogsgränsen kalhet Substantiv det att vara kal kalhjässad Adjektiv som saknar hår på hjässan kalhygge Substantiv större område där skog nyligen har fällts kalif Substantiv andlig och världslig ledare för islam kalifat Substantiv en kalifs ämbete kalifornier Substantiv invånare i Kalifornien kalikå Substantiv oftast enfärgat bomullstyg som används till foder och inom bokbinderi kalilut Substantiv lut bestående av kaliumhydroxid och vatten kalimba Substantiv ett afrikanskt musikinstrument kaliumacetat Substantiv kemisk förening av kalium, kol, väte och syre kaliumantimontartrat Substantiv kemisk förening av kalium, väte, kol, syre och antimon kaliumatom Substantiv en enskild atom av slaget kalium, d.v.s. med 19 protoner (och lika många elektroner) kaliumbensoat Substantiv kemisk förening av kalium, kol, väte och syra, C7H5KO2 kaliumbisulfat Substantiv kemisk förening av kalium, väte, svavel och syre kaliumbromid Substantiv kemisk förening av kalium och brom, KBr kaliumcitrat Substantiv kemisk förening av kalium, kol, väte och syre kaliumcyanat Substantiv kemisk förening av kalium, kol, kväve och syre kaliumdifosfat Substantiv kemisk förening av kalium, fosfor och syre kaliumdikromat Substantiv kemisk förening av krom, kalium och syre kaliumdisulfit Substantiv kemisk förening av kalium, svavel och syre kaliumferrat Substantiv kemisk förening av kalium, järn och syre, K2FeO4 kaliumferrocyanid Substantiv kemisk förening av kalium, järn, kol och kväve kaliumfluorid Substantiv en kemisk förening av kalium och fluor, KF kaliumformiat Substantiv kemisk förening av kalium, kol, väte och syre kaliumfosfat Substantiv en kemisk förening av kalium, fosfor och syre, K3PO4 kaliumhydroxid Substantiv kemisk förening av kalium, väte och syre kaliumjodid Substantiv kemisk förening av kalium och jod kaliumjon Substantiv jonen K+ kaliumkarbonat Substantiv kemisk förening av kalium, kol och syre kaliumklorat Substantiv kemisk förening av kalium, klor och syre kaliumklorid Substantiv kemisk förening av kalium och klor, KCl kaliumkoncentration Substantiv koncentration av kalium(joner) kaliumkromat Substantiv kemisk förening av krom, kalium och syre kaliummanganat Substantiv kemisk förening av kalium, mangan och syre kaliumnitrat Substantiv kemisk förening av kalium, kväve och syre kaliumnitrit Substantiv kemisk förening av kalium, kväve och syre kaliumoxid Substantiv kemisk förening av kalium och syre kaliumperklorat Substantiv kemisk förening av kalium, klor och syre, ofta förekommande vid framställning av pyroteknik kaliumpermanganat Substantiv kemisk förening av kalium, mangan och syre, KMnO4 kaliumpersulfat Substantiv kemisk förening av kalium, svavel och syre kaliumpyrosulfat Substantiv kemisk förening av kalium, svavel och syre kaliumpyrosulfit Substantiv kemisk förening av kalium, svavel och syre kaliumrik Adjektiv som innehåller mycket kalium kaliumsorbat Substantiv kemisk förening av kalium, kol, väte och syre kaliumsulfat Substantiv kemisk förening av kalium, svavel och syre kaliumsulfid Substantiv kemisk förening av kalium och svavel, K2S kaliumtartrat Substantiv kemisk förening av kalium, kol, väte och syre, K2C4H4O6 kaliumtiocyanat Substantiv kemisk förening av kalium, svavel, kol och kväve kaliumvolframat Substantiv kemisk förening av kalium, volfram och syre kaliumvätekarbonat Substantiv kemisk förening av kalium, väte, kol och syre kalka Verb förse med kalk (kemiska föreningar som innehåller kalcium) kalkande Adjektiv som kalkar kalkbrist Substantiv brist på kalciumföreningar i maten kalkbrott Substantiv stenbrott där brytning av kalksten sker kalkbruk Substantiv murbruk som baseras på släckt kalk kalkera Verb kopiera med färgat papper kalkfly Substantiv fjärilsarten Tyta luctuosa som ingår i familjen nattflyn (Noctuoidae) kalkformad Adjektiv formad som en kalk (dryckeskärl) kalkljus Substantiv historisk ljuskälla baserad på kalk och förbränning av väte kalkmaskros Substantiv en art (Taraxacum decolorans) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kalkmaskros kalkning Substantiv strö ut kalk på marken kalkonfilm Substantiv ytterst dålig film kalkongam Substantiv en amerikansk rovfågel (Cathartes aura) inom familjen nya världens gamar (Cathartidae); individ av denna art kalkonkött Substantiv kött från kalkon kalkonrulle Substantiv ytterst dålig film kalkonsoppa Substantiv soppa, i vilken kalkon är en mycket viktigt ingrediens kalkrik Adjektiv som innehåller mycket kalksten eller kalciumföreningar kalkspat Substantiv ett mineral av kalciumkarbonat kalkstensbrott Substantiv stenbrott där brytning av kalksten utförs kalkstenslövsångare Substantiv en art (Phylloscopus calciatilis) inom fågelfamiljen phylloscopidsångare (Phylloscopidae); individ av arten kalkstenslövsångare kalkulera Verb stavningsvariant av kalkylera kalkylark Substantiv större pappersark med rutor och instruktioner för beräkningar (kalkyler) kalkylator Substantiv miniräknare kalkylera Verb beräkna, göra beräkningar kalkylerbar Adjektiv som kan kalkyleras kallande Substantiv det att kalla kallaväxt Substantiv kalla, växt av familjen Araceae (kallaväxter) kallblodighet Substantiv det att vara kallblodig kalldusch Substantiv dusch i kallt vatten kallgrin Substantiv hjärtlöst grin kallgrina Verb flina hjärtlöst kallhamrad Adjektiv känslolös; obeveklig kalligraf Substantiv person med utbildning inom skönskrift; person med vacker handstil kalligrafi Substantiv konsten att skriva vackert, eller, skrivandet som konst; skönskrift kalligrafisk Adjektiv som rör kalligrafi kallim Substantiv lim som är lösligt i kallvatten, särskilt traditionellt trälim kallkälla Substantiv naturlig källa för (kallt, på vintern ej frysande) vatten, källsprång kallkällare Substantiv naturligt kall (jord-) källare kallkök Substantiv kök som uteslutande bereder och serverar kall mat, t.ex. sallader och efterrätter kallmur Substantiv mur uppförd utan murbruk kallnande Substantiv det att kallna kallocain Substantiv fiktiv drog som får människor att avslöja sina innersta tankar, och avsedd att användas för att avslöja statsfientliga tankar kallor Substantiv ett släkte (Zantedeschia) i familjen kallaväxter kallpressa Verb framställa genom pressning av oljefrö i låg temperatur kallsinne Substantiv sinnestillstånd utan känsla eller sympati för andra kallsinnig Adjektiv som inte visar sympati för andra människor kallsinnighet Substantiv det att vara kallsinnig kallsint Adverb på ett kallsint sätt kallskänk Substantiv avdelning för beredning av kall mat kallskänka Substantiv person som jobbar i kallskänk kallsup Substantiv det att oavsiktligt få ner vatten i lungorna kallsvett Substantiv kroppsligt symtom som innebär att en person plötsligt börjar svettas fastän kroppen är kall kallsvettas Verb svettas av andra skäl än fysisk ansträngning (exempelvis rädsla) kalluft Substantiv luft med låg temperatur kallvalsverk Substantiv industrianläggning för valsning av plåt utan att värma upp materialet kallvatten Substantiv vatten med förhållandevis låg temperatur kallvattenkran Substantiv vattenkran varifrån det enbart ska komma ut kallt vatten kallvattenrötning Substantiv rötning (av lin) i kallvatten kallvattenskran Substantiv variant av kallvattenkran kallödning Substantiv misslyckad lödning som inte fäster eftersom materialet inte har värmts upp kalmarit Substantiv person som bor i, och härstammar från, Kalmar kalmodulin Substantiv ett kalciumbindande protein som förekommer i många intracellulära signalvägar kalmuck Substantiv medlem av en västmongolisk folkstam i Centralasien kalmuckiska Substantiv ett mongolspråk som talas framför allt i Kalmuckien i södra Ryssland med ca 518 500 talare kalna Verb bli kal(are) kalops Substantiv svensk gryträtt av oxkött med (markant) kryddning kaloribomb Substantiv matvara som innehåller många kalorier kalorifattig Adjektiv som innehåller få kalorier, som har lite energi kalorimeter Substantiv instrument för mätning av energimängd kaloririk Adjektiv energirik, som innehåller många kalorier kalorisnål Adjektiv som innehåller lite energi, som har få kalorier kalospinterokromatokrene Substantiv slags fontän som är belyst med ljus i olika färger kalott Substantiv rund, skärmlös mössa kalottklädd Adjektiv som bär huvudbonaden kalott kalsongbadare Substantiv badande eller simmande person som under sina ordinarie badbyxor har på sig sina underkläder, som denne omedvetet eller medvetet gör synliga kalufs Substantiv (yvigt och rufsigt) huvudhår som växer ovanför pannan kalva Verb föda kalvande Adjektiv som kalvar kalvarieberg Substantiv konstnärlig framställning av Golgata med de tre korsen kalvariegrupp Substantiv Kristus på korset samt Maria och Johannes kalvbog Substantiv skulderparti hos kalv kalvdans Substantiv pannkaka gjord på råmjölk som kryddats och kokats tillsammans med socker och salt kalvdön Substantiv änkestöt kalvfärs Substantiv köttfärs baserad på kalvkött kalvhage Substantiv inhägnad betesmark där kalvar betar kalvinism Substantiv Calvins reformerta religionslära kalvinist Substantiv anhängare av kalvinska tron kalvinsk Adjektiv som beträffar den reformerta religionsläran kalvinism kalvkotlett Substantiv kotlett av kalv kalvkyl Substantiv bakpart av kalv, och består av fransyska, lår och lägg kalvrumpa Substantiv styckdel av kalvdjur som sitter intill dess svans kalvstek Substantiv stek av kalvkött kalvsylta Substantiv sylta av kokt kalvkött kamaraderi Substantiv tillstånd där en mindre grupp sammansvärjade medlemmar (kamrater) favoriserar varandra för tjänster och på bekostnad av utomstående rättmätiga intressenter kamarilla Substantiv olaglig, ränksmidande sidoregering kambodjan Substantiv person, speciellt man, från Kambodja kambodjansk Adjektiv som rör Kambodja eller det kambodjanska folket kambodjanska Substantiv kvinna från Kambodja kambrik Substantiv en sorts tyg kambrisk Adjektiv som avser eller tillhör den geologiska perioden kambrium kambrium Substantiv en geologisk period under den paleozoiska eran som pågick för mellan 541 miljoner och 485 miljoner år sedan kambräken Substantiv växtart i familjen ormbunksväxter med det vetenskapliga namnet Blechnum spicant kamelavel Substantiv avel av kameler kamelia Substantiv en buskartad växtart (Camellia japonica), inom familjen teväxter (Theaceae); individ av arten kamelia kamelkött Substantiv kött av kamel kamelmjölk Substantiv mjölk från kamel kamelnotation Substantiv sätt att skriva samman ord utan bindestreck eller mellanslag, men med inledande versal på varje ingående orddel kameral Adjektiv som rör statens finansväsen kameralist Substantiv tjänsteman i statshushållning kameratelefon Substantiv mobiltelefon som även har kamera för stilla och rörlig bild kameravinkel Substantiv placering av videokameran kameraövervaka Verb vakta med övervakningskameror kameraövervakning Substantiv det att en (video)kamera, som är monterad med uppsikt över ett område, på egen hand spelar in det som händer i området i övervakningssyfte kamerunare Substantiv person från Kamerun eller med kamerunsk härkomst kamerunier Substantiv person, speciellt man, från Kamerun kamerunsk Adjektiv som rör Kamerun eller det kamerunska folket kamfer Substantiv en växtprodukt med stark lukt och stimulerande verkan kamferträd Substantiv ett träd (Cinnamomum camphora) inom familjen lagerväxter (Lauraceae); exemplar av denna art kamgarn Substantiv (egentligen garn av kammad ull) en sorts fint ylletyg kamikazedrönare Substantiv drönare (obemannad flygfarkost) som förbrukas som en missil vid anfall kamikazepilot Substantiv självmordspilot (ursprungligen särskilt från Japan under andra världskriget) kaminfläkt Substantiv fläkt som drivs av värmen från en kamin kamkofta Substantiv kort cape-liknande krage avsedd som skydd runt axlarna vid hårfrisering kamkranskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Rebutia arenacea kammad Adjektiv som kammats kammande Adjektiv som kammar kammarkör Substantiv blandad kör med 20–30 sångare kammarmusik Substantiv musik för några få instrument kammarorkester Substantiv mindre orkester som spelar klassisk musik kammarrätt Substantiv överdomstol för mål rörande beskattning, socialvård m m kammarrättspresident Substantiv chef för en kammarrätt kammarrättsråd Substantiv domare i en kammarrätt kammarspel Substantiv teaterpjäs för några få skådespelare kammarvatten Substantiv vätska som finns i ögats främre kammare, mellan linsen och hornhinnan, som utsöndras av ciliarkroppen och dräneras via Schlemms kanal kammaråklagare Substantiv åklagare i Sverige vars rangordning ligger över assistentåklagare och under chefsåklagare kammu Substantiv ett språk bland mon-khmerspråken som talas av cirka 500 000 talare i Laos, Kina, Myanmar, Thailand och Vietnam kammussla Substantiv individ av någon av arterna eller underarterna i familjen kammusslor (Pectinidae), till exempel pilgrimsmussla kamomillblomma Substantiv blomma av en kamomill kamomilldoft Substantiv lukt av kamomillblommor kamomillkulla Substantiv en art (Anthemis cotula) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kamomillkulla kampanil Substantiv fristående klocktorn kampanja Verb bedriva kampanj kampanjarbetare Substantiv person som arbetar (ideellt) med en valkampanj kampanjmöte Substantiv samling av anhängare till ett politiskt parti eller en viss kandidat under en valkampanj kampanjstab Substantiv stab för en kampanj kampelarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Pachycereus pecten-aboriginum kampera Verb hålla läger i det fria, vistas kampfond Substantiv fond som finansierar kostnader för kampanjer, propaganda, agitation och liknande kamphund Substantiv hund dresserad att attackera andra hundar på kommando kamplysten Adjektiv som känner lust eller starkt begär att delta i kamp kampong Substantiv en slags by i Malaysia kamra Verb föra in ammunition i kammaren eller patronläget hos eldvapen kamratanda Substantiv anda som råder kamrater emellan och som präglar detta förhållande kamratlig Adjektiv som präglas av gott kamratskap kamratlighet Substantiv det att vara kamratlig kamröllika Substantiv en art (Achillea crithmifolia) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kamröllika kamskrake Substantiv en fågelart (Lophodytes cucullatus) inom familjen änder (Anatinae); individ av denna art kamsothöna Substantiv en fågelart (Fulica cristata) i familjen rallar (Rallidae); individ av denna art kamtinamo Substantiv en fågelart (Nothocercus nigrocapillus) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art kamutvete Substantiv sädesslag (Triticum turgidum ssp. turanicum) av vete med större korn än vanligt vete och en nötig smak kamvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria pectinifera kamäxing Substantiv växtart (Cynosurus cristatus) i gräsfamiljen; individ av denna art kanadabinka Substantiv en art (Conyza canadensis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kanadabinka kanadagullris Substantiv en art (Solidago canadensis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kanadagullris kanadagås Substantiv en art (Branta canadensis) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten kanadagås kanadames Substantiv (individ av) arten Poecile hudsonicus i familjen mesar inom ordningen tättingar (Passeriformes) kanadick Substantiv skämtsamt om person, speciellt man från Kanada kanak Substantiv person från folkgruppen kanaker; urinvånarna på Nya Kaledonien kanakisk Adjektiv som rör kanakerna, urbefolkningen på Nya Kaledonien kanalbygge Substantiv bygge av en kanal kanalbyte Substantiv byte (under sändning) av radio- eller tv-kanal kanalförbindelse Substantiv område där två granncellers cytosoler står i direkt förbindelse med varandra via ett antal porer byggda av transmembrana proteiner av typen konnexiner kanalisation Substantiv omvandling (av en flod) till kanal (genom uträtning, muddring) kanalje Substantiv fähund, skojare; besvärlig person kanaljeri Substantiv skurkstreck; skälmstycke kanalkrock Substantiv det att två tv-kanaler samtidigt sänder sevärda program (i synnerhet på 1970- och 1980-talen: de två enda tv-kanalerna) kanalkust Substantiv kusten längs Engelska kanalen kanalsimmare Substantiv person som simmar tvärs över Engelska kanalen, som utför kanalsimning kanalsimning Substantiv simning tvärs över Engelska kanalen kanande Substantiv det att kana kanaresisk Adjektiv som rör språket kannada (även kallat kanaresiska) kanaresiska Substantiv ett annat namn på språket kannada kanarieginst Substantiv en växtart (Genista canariensis) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); individ av denna art kanariegul Adjektiv som har en intensiv gul färgnyans (eventuellt med svag dragning åt grönt) likt färgen hos den tama kanariefågeln kanarier Substantiv person från Kanarieöarna kanarisk Adjektiv som rör eller kommer från Kanarieöarna kancer Substantiv variant av cancer kancerogen Adjektiv variant av cancerogen kandelaber Substantiv stor ljusstake med två eller flera armar kandelaberkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Stenocereus dumortieri kandelaberkassia Substantiv en växtart (Senna didymobotrya) i familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art kandera Verb överdra med socker kandidatexamen Substantiv akademisk examen från högskola eller universitet på grundläggande nivå som omfattar tre års heltidsstudier och (därmed) 180 högskolepoäng kandidatförsäkran Substantiv avtal mellan valbar kandidat och det parti hon företräder kandidatinna Substantiv kvinnlig kandidat kandidatska Substantiv kvinnlig kandidat kandiderad Adjektiv som kandiderats kandiderande Adjektiv som kandiderar kandisocker Substantiv godis som huvudsakligen består av kristalliserat rörsocker med stora gulbruna kristaller i varierande storlek kanelbulle Substantiv bulle smaksatt med kanel kanelfärgad Adjektiv med samma färg som en kanelstång kanelsmak Substantiv smak av kanel kanelstång Substantiv tunn bit bark från kanelträdet, ihoprullad till en tub kanelsås Substantiv sås smaksatt av kanel kanfas Substantiv en sorts glestrådigt styvt tyg (bl a i bilringar) kanik Substantiv medlem av domkapitel kaninbajs Substantiv avföring från kanin kaninbur Substantiv bur avsedd för kaniner (vanligen som husdjur) att bo eller tillfälligt vistas i, antingen inomhus eller utomhus kaninjakt Substantiv jakt på kanin kaninkött Substantiv kött från kanin kaninmössa Substantiv mössa tillverkad av päls från kanin kaninras Substantiv ras av kanin kaninsadel Substantiv styckdetalj av kaninen bestående av kaninens ryggparti kaninsvält Substantiv ett sjukdomstillstånd vid ensidigt intag av protein som saknar vissa vitaminer nödvändiga för kroppen kaninunge Substantiv unge till kanin kanister Substantiv liten låda, (bleck)dosa kanits Substantiv mindre murarslev kanji Substantiv kinesiskt skrivtecken i japanska språket kanjobal Substantiv ett mayaspråk som främst talas i Guatemala och delar av Mexiko kannada Substantiv ett dravidiskt språk som talas främst av kannadafolket i den indiska delstaten Karnataka kannelera Verb förse med kannelyrer eller räfflor; räffla kannelerad Adjektiv försedd med kannelyrer; räfflad kannelyr Substantiv grund, konkav räffla som löper vertikalt på skaftet till en kolonn eller pilaster eller på någon annan yta kannibalisera Verb att äta medlemmar av sin egen art kannibalisk Adjektiv ätande andra av samma art kannstöpare Substantiv kanngjutare kanonad Substantiv massivt anfall från kanoner kanonbåt Substantiv mindre fartyg utrustat med kanoner kanoneld Substantiv massiv avlossning av kanonskott kanonerbjudande Substantiv mycket förmånligt eller lockande erbjudande kanoners Adjektiv variant av kanon: mycket bra; perfekt kanonföda Substantiv soldater som (massvis) utgör anonyma offer i krig kanonisation Substantiv kanonisering kanonisera Verb helgonförklara kanonisering Substantiv det att helgonförklara kanonisk Adjektiv erkänd som biblisk urkund kanonist Substantiv person som spelar eller komponerar kanonmusik kanonlock Substantiv lock (hårlock) formad som ett avlångt rör (som en kanonpipa) kanonmatch Substantiv jättebra match, sevärd match, mycket underhållande match kanonmusik Substantiv musik som spelas i kanon kanonport Substantiv öppning i skrovet på ett örlogsfartyg kanonskott Substantiv skott avlossat med kanon kanonsnö Substantiv ej naturlig snö; snö från snökanon kanontorn Substantiv konstruktion som innehåller en kanon av något slag som kan svängas runt så att vapnet kan avfyras i flera olika riktningar kanotfärd Substantiv åktur på vatten i kanot kanotist Substantiv den som paddlar kanot, kanotpaddlare kanotpaddlare Substantiv kanotist, den som paddlar kanot kansleriat Substantiv en kanslers ämbete eller tiden för dess utövning kanslichef Substantiv person som är chef för ett kansli kanslihus Substantiv byggnad (hus) för kansli (kontor); i synnerhet kvarteret Mars i Stockholm som var regeringskansli fram till 1981 kanslihushöger Substantiv grupp av ledande svenska socialdemokrater (i kanslihuset i Stockholm) som lutar åt höger kanslistil Substantiv ämbetsverkens skrivsätt kännetecknat av bl a tung men klar meningsbyggnad kanta Verb förse något med kant kantabel Adjektiv sångbar, cantabile kantad Adjektiv som kantats kantande Adjektiv som kantar kantarell Substantiv gul, trattformad, ätbar svamp av arten Cantharéllus cibárius, i släktet Cantharellus, i familjen kantareller (Cantharellaceae); en av de vanligaste matsvamparna i Sverige kantarellsås Substantiv sås som innehåller kantareller kantat Substantiv högtidlig dikt eller musik med olika avdelningar, brukas vid invigningar o.dyl. kantband Substantiv bård, list kantbonde Substantiv bonde som står på någon av tornlinjerna (d.v.s. a- eller h-linjen) kantele Substantiv musikinstrument liknande en cittra med strängar som knäpps kantian Substantiv anhängare av filosofen Kant kantianism Substantiv filosofi enligt Immanuel Kant kantiansk Adjektiv som kännetecknas av eller överensstämmer med Immanuel Kants filosofi, särskilt om hans kritiska undersökning av förnuftets, kunskapens och moralens grunder kantig Adjektiv som har (skarpa) kanter kantighet Substantiv det att vara kantig kantilever Substantiv horisontell konstruktionsdel som är fastspänd i endast ena änden så att den andra, fria änden kan belastas kantin Substantiv matsal (på arbetsplats) kanton Substantiv administrativ enhet i bl.a. Belgien, Bosnien och Hercegovina, Costa Rica, Ecuador, El Salvador, Frankrike, Luxemburg och Schweiz kantonesisk Adjektiv som rör den kinesiska provinsen Guangdong (tidigare känd som Kanton) kantonesiska Substantiv språk (dialekt av kinesiska) som talas i Kanton (Canton, Guangzhou) i Kina kantonesisktalande Adjektiv som talar kantonesiska kantonist Substantiv soldat enligt preussiska kantonsystemet på 1700-talet kantor Substantiv kyrkomusiker (med uppgift att leda körer och spela orgel) kantpelarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Pachycereus marginatus kantra Verb fartyg eller dito vält så vatten går in över relingen (översta delen av ett fartygs brädgång) kantrad Adjektiv som kantrats kantrande Adjektiv som kantrar kantring Substantiv tillfälle då en båt kantrar kantringsolycka Substantiv olycka som involverar en båt som kantrar kantrubrik Substantiv rubrik i kanten (marginalen) av en bok kantsk Adjektiv som rör Immanuel Kant eller hans lära kantskärare Substantiv handredskap eller maskin som skär gräsmattans kanter kantstolpe Substantiv stolpe i (som visar) vägens kant kantstött Adjektiv skadad i kanten kantus Substantiv ögonvrå kantzon Substantiv området utmed en kant kantänka Adverb självfallet, förstås, naturligtvis; som man kan tänka sig kanvas Substantiv hopslagen grovtrådig väv kaolin Substantiv porslinslera (en blandning av vittringsprodukter) kaordisk Adjektiv självorganiserande, självstyrande, anpassningsbar, icke-linjär, komplex organism, organisation eller system som harmoniskt kombinerar kännetecken på både kaos och ordning kaosartad Adjektiv som präglas av kaos, oordning, osäkerhet och dålig eller utebliven planering kaosig Adjektiv kaotisk kaosteori Substantiv teorin om vissa typer av dynamiska system som uppvisar en mycket stor känslighet för störningar i indata kapacitans Substantiv storhet C som karaktäriserar en kondensator, kvoten mellan lagrad laddning Q och spänningen U över kondensatorn; enhet farad (F): 1 F = 1 C/V kapacitering Substantiv den process som en spermie genomgår när den passerar genom de kvinnliga könsvägarna (i synnerhet livmodern), under vilken den blir förmögen att befrukta en äggcell kapande Adjektiv som kapar kapardrama Substantiv spännande eller upprörande händelse som involverar kapare kaparfartyg Substantiv fartyg som med en viss regerings tillstånd angriper fartyg tillhörande andra länder för att stjäla deras last kaparkapten Substantiv befälhavare på ett kaparfartyg kapellmästare Substantiv ledare för en musikensemble kapillär Substantiv kroppens minsta blodkärl bildande mycket förgrenade nät där utbytet av gaser och näringsämnen sker kapillärnystan Substantiv en struktur som liknar ett nystan och utgörs av kapillärer, speciellt om nystanet mellan den afferenta och den efferenta arteriolen i ett av njurens nefron kapillärnät Substantiv fint nätverk av kapillärer (t.ex. runt alveolerna i en lunga) kapitalavkastning Substantiv vinst på kapitalinsats kapitalflykt Substantiv transfer av kapital till utlandet som följd av t.ex. försämrat politisk läge eller ogynnsamma skattelagar kapitalflöde Substantiv flöde av kapital, internationell transaktion av pengar för investeringar kapitalförsörjning Substantiv försörjning av kapital kapitalinkomst Substantiv inkomst som hänför sig till sparat kapital till skillnad från förvärvsinkomst som hänför sig till arbete kapitalinsats Substantiv kapital som riskeras i förhoppning om vinst kapitalintensiv Adjektiv som kräver förhållandevis mycket kapital kapitalisera Verb lägga räntan till kapitalet; beräkna kapitalvärdet (efter viss räntefot) av ett årligen utgående belopp kapitaliserad Adjektiv som kapitaliserats kapitaliserande Adjektiv som kapitaliserar kapitalisering Substantiv omvandling av värdeföremål i penningsummor kapitalskatt Substantiv skatt som betalas på kapitalinkomster kapitalstark Adjektiv som kan förfoga över stort kapital kapitalvara Substantiv vara som är avsedd att användas under längre tid, t.ex. tv-apparat, kylskåp, gräsklippare kapitalvinstbeskattning Substantiv kapitalvinstskatt kapitalvinstskatt Substantiv skatt på kapitalvinster kapitelbok Substantiv protollsbok för ett domkapitel kapitelindelning Substantiv indelning av en innehåll av en bok i kapitlar kapitelordning Substantiv regelverk (ordning) för domkapitel kapitulant Substantiv person som kapitulerar, som ger upp kapitulerad Adjektiv som kapitulerats kapitulerande Adjektiv som kapitulerar kapitäl Substantiv den översta delen av en kolonn, pilaster eller pelare kapjordekorre Substantiv en däggdjursart (Xerus inauris) inom familjen ekorrar (Sciuridae); individ av denna art kapock Substantiv glansull (en sorts växtfibrer) bl a som stoppning i madrasser och kuddar kapockträd Substantiv en art i familjen malvaväxter (Malvaceae) kapok Substantiv ett träd (Ceiba pentandra) i familjen malvaväxter (Malvaceae); exemplar av denna art kapokträd Substantiv kapok kapott Substantiv liten damhatt utan brätten (med eller utan hakband) kapotthatt Substantiv liten damhatt utan brätten (med eller utan hakband) kappe Substantiv äldre svenskt rymdmått för torra varor motsvarande 4,58 liter kappficka Substantiv ficka på en kappa kappkörning Substantiv det (att /på skoj/ tävla om) att köra i kapp kapplöpningshund Substantiv (individ av) hundras som används för att tävla inom kapplöpning kapplöpningshäst Substantiv häst som är tränad och avlad för att delta i kapplöpningar (särskilt galopp- eller travtävlingar) kapplöpningssport Substantiv tävling i löpning mellan djur (hästar i galopp, vinthundar) kapprak Adjektiv fullständigt rak, spikrak, upprätt sittande, stel, stram kapprocksrevers Substantiv skuldebrev som åtföljes av ett annat skuldebrev vilket tjänar som pant för det första kapprum Substantiv rum för förvaring av kappor kapprustning Substantiv kraftig militär upprustning mellan fientliga länder som påminner om en tävling kappsegling Substantiv tävling i att segla snabbt (ikapp till ett mål) kappsimning Substantiv simtävling kappsäck Substantiv mjuk väska (eller kasse) att förvara kläder och dylikt i kapriciös Adjektiv nyckfull; egensinnig kaprifol Substantiv växt (blommande buske) av arten Lonicera caprifolium (äkta kaprifol) och familjen Caprifoliaceae (kaprifolväxter) kaprifolium Substantiv variant av kaprifol kaprinsyra Substantiv mättad fettsyra som består av kol, väte och syra med formeln C10H20O2 kapriol Substantiv luftsprång; ett av de s k skolsprången i den högre skolans ridkonst kapronsyra Substantiv syra som består av kol, väte och syre, C6H12O2 kaprylsyra Substantiv mättad fettsyra som består av kol, väte och väte, med formeln C7H15-COOH kapsaicin Substantiv centralstimulerande ämne hos växten chilipeppar som orsakar en brännande hetta för de som äter växten kapsejsa Verb fartyg eller dito som kantrar och sedan välter kapslingsklassning Substantiv klassifikation av hur bra inkapslingen av elektroteknisk utrustning är kapson Substantiv en sorts kraftig nosgrimma för hästdressyr kapsyl Substantiv lock, vanligen av plåt, som smäcks fast över öppningen på en flaska för att tillsluta denna kapsylera Verb förse med kapsyl kapsylering Substantiv det att förse med kapsyl kapsylöppnare Substantiv enkelt (mekaniskt) vertyg som underlättar avlägsnandet av kapsyler från flaskor kaptensbindel Substantiv bindel eller band som kaptenen sätter runt överarmen för att visa att hen är kapten kapucin Substantiv munk av kapucinerorden (ursprungligen en gren av franciskanerorden) kapucinapa Substantiv en däggdjursart (Cebus capucinus) inom familjen cebusliknande brednäsor (Cebidae); individ av denna art kapucinfågel Substantiv en fågelart (Perissocephalus tricolor) inom familjen kotingor (Cotingidae); individ av denna fågel kapucinmunk Substantiv munk tillhörande kapucinorden kapucintyg Substantiv slags grovt ylletyg som i äldre tider användes till kapucinmunkarnas ordensdräkt kapun Substantiv kastrerad tupp kapunera Verb kastrera en tupp kapunering Substantiv det att kapunera kapuschong Substantiv påsformad huva, fastsydd i jacka eller tröja kapverdian Substantiv kapverdier kapverdiansk Adjektiv kapverdisk kapverdier Substantiv person från Kap Verde eller med kapverdisk härkomst kapverdisk Adjektiv som rör Kap Verde kapverdiska Substantiv kvinna från staten Kap Verde kapybara Substantiv en däggdjursart (Hydrochoerus hydrochaeris) inom familjen kapybaror (Hydrochaeridae); individ av denna art karabinjär Substantiv med karbin beväpnad ryttare karaff Substantiv karaff för upphällning av drycker, ofta vin karaffin Substantiv variant av karaff karagan Substantiv individ av växtsläktet (Caragana) inom familj ärtväxter (Fabaceae) karaganer Substantiv växtsläkte (Caragana) i familjen ärtväxter (Fabules) karaimiska Substantiv ett turkspråk av den kiptjakiska grenen med cirka 500 talare (karaimer) främst bosatta i Litauen, Polen och Ukraina (Krim) karakalpakiska Substantiv ett kiptjakiskt turkspråk talat främst i Karakalpakien i Uzbekistan karakterisera Verb utmärka, ange kännetecken för karakteriserad Adjektiv som karakteriserats karakteriserande Adjektiv som karakteriserar karakteristik Substantiv utmärkande drag karakteristikum Substantiv särdrag, kännetecken, attribut karakteristisk Adjektiv egenartad karakterologi Substantiv personlighetspsykologi, läran om olika karaktärsegenskaper karaktärisera Verb stavningsvariant av karakterisera karaktäriserad Adjektiv som karaktäriserats karaktäriserande Adjektiv som karaktäriserar karaktäristik Substantiv stavningsvariant av karakteristik karaktäristikum Substantiv stavningsvariant av karakteristikum karaktäristisk Adjektiv stavningsvariant av karakteristisk karaktärsdanande Adjektiv som bygger personlighet, som ökar moralisk styrka eller bestämdhet karaktärsfast Adverb med fast karaktär karaktärsfasthet Substantiv det att vara karaktärsfast karaktärslös Adjektiv utan karaktär, viljesvag, feg, principlös, omoralisk karaktärslöshet Substantiv det att vara karaktärslös karaktärslöst Adverb fegt, principlöst, utan tecken på karaktär och karaktärsfasthet karaktärsmord Substantiv avsiktligt försök att förstöra någons rykte eller anseende (särskilt genom att kritisera dem på ett orättvist och oärligt sätt i deras frånvaro) karambollage Substantiv sammanstötning eller krock; främst använt om bollar i biljard-, carambole- och snookerspel karamellisera Verb upphetta socker tills det smälter och sockermolekylerna kopplas ihop till nya ämnen som har brun färg karamellkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Arrojadoa rhodantha karamellpudding Substantiv brylépudding karamellsmak Substantiv smak av karamell karatefylla Substantiv kraftig berusning karatjajbalkariska Substantiv ett turkspråk som talas i Kaukasien karavanseraj Substantiv värdshus för karavanresande karavell Substantiv egentligen en sorts segelfartyg vid medeltidens slut karbad Substantiv ett bad i ett badkar karbamat Substantiv kemisk förening av karbaminsyra karbamid Substantiv kemisk förening CO(NH2)2 som återfinns i urin karbaminsyra Substantiv en specifik syra med formeln NH2COOH karbanhydras Substantiv enzym som finns i erytrocyter, parietalceller och njurtubuli och katalyserar reaktionen CO2 + H2O ⇌ H2CO3 mellan koldioxid och vatten (å ena sidan) och kolsyra (å andra sidan), som spontant bildar vät karbas Substantiv piska av flätade remmar; rotting att aga med karbid Substantiv kemisk förening av kol och någon metall eller kisel eller bor karbidlampa Substantiv lampa som lyser genom förbränning av etyn (producerat på plats från kalciumkarbid) karbin Substantiv kort och lätt gevär; vanligen avseende eldhandvapen med en piplängd mellan 3 och 6 decimeter karbon Substantiv en geologisk period som omfattar tidsperioden ca 359 miljoner år sedan till 299 miljoner år sedan karbonat Substantiv salt av kolsyra; innehåller jonen CO32−. karbonatjon Substantiv exemplar av den sammansatta jonen CO32− karbonpapper Substantiv tunt papper (eller plast) med färgstoff på ena sidan, kalkerpapper karbonylgrupp Substantiv funktionell grupp bestående av ett kol dubbelbundet till en syreatom, -(C=O)-, förekommer i ämnen som ketoner, aldehyder, karboxylsyror, estrar, amider et cetera karborundum Substantiv hård och värmetålig material som används som slipmedel i eldfasta ugnar och i elektronik karboxylgrupp Substantiv (förekomst av) den funktionella gruppen -COOH (se strukturformel intill) karboxylsyra Substantiv ett kemiskt ämne som tillhör den kemiska gruppen karboxylsyror, som innehåller karboxylgruppen -COOH karbunkel Substantiv böld, sammansatt infektionshärd ofta uppkommen ur flera intilliggande furunklar karburator Substantiv förgasare (i bilmotor) karcinogen Adjektiv som kan orsaka cancer karcinom Substantiv elakartad tumör (cancer) med ursprung i en epitelcell i epitelvävnad kardanaxel Substantiv drivaxel för kraftöverföring som är ledad med kardanknutar; förekommer exempelvis i bilar kardanknut Substantiv polhemsknut, förbindelseled mellan två axeländar i vinkel med varandra kardansk Adjektiv enligt Girolamo Cardanos princip kardanupphängning Substantiv upphängning (av t ex en kompass) i två mot varandra vinkelräta axlar så att det vågräta läget blir oberoende av stödets rörelser kardborrband Substantiv uppsättning av två böjliga delar som används för att skapa ett lösbart förband mellan två ytor kardborre Substantiv växt tillhörande släktet Arctium inom familjen korgblommiga växter med ca 10 arter; växt som har en egenskap att lätt kunna fästa vid saker kardemumma Substantiv ört inom familjen ingefärsväxter med det vetenskapliga namnet Elettaria cardamomum kardemummasmak Substantiv smak av kardemumma kardinalfel Substantiv grundläggande fel kardinalitet Substantiv mått på storleken av en mängd kardinalpunkt Substantiv huvudpunkt kardinalstreck Substantiv beteckning på en kompass för något av de fyra huvudväderstrecken kardinaltal Substantiv slags tal som anger ett mått på storleken av en mängd kardiograf Substantiv apparat som registrerar hjärtspetsens stötar kardiogram Substantiv se elektrokardiogram kardiologi Substantiv gren inom medicinen som omfattar studiet av hjärtat; dess sjukdomar och dess funktioner kardiologisk Adjektiv som hör till kardiologi kardiologiskt Adverb avseende kardiologi kardiovaskulär Adjektiv som rör kroppens cirkulationssystem, alltså hjärtat och blodets flöde genom kroppen karduansmakare Substantiv garvare av en finare sorts skinn kardus Substantiv liten packe (ofta av papper, innehållande exempelvis tobak eller krut) karelsk Adjektiv från Karelen karelska Substantiv språk som talas i Karelen i Finland och Ryssland karens Substantiv tidsmässig inskränkning i en försäkrings giltighet karenstid Substantiv tid (t ex i början av en sjukdom) då ersättning inte utgår från försäkringskassa eller försäkringsbolag karess Substantiv smekning, klapp karessera Verb smeka, ge ömhetsbetygelser karet Substantiv galavagn, åkdon, kärra, resvagn karghet Substantiv det att vara karg karib Substantiv medlem av de folkslag, som befolkade Västindiens övärld karies Substantiv tandröta karikatyr Substantiv bild som visar (grovt) överdrivna karaktäristiska drag (i förlöjligande syfte) karikatyrartad Adjektiv som liknar en karikatyr karikatyrbild Substantiv bild som visar (grovt) överdrivna karaktäristiska drag (i förlöjligande syfte) karikatyrisk Adjektiv som utgör (eller har drag av) en karikatyr karikatyriskt Adverb utgörande en karikatyr karikatyrist Substantiv person som tecknar karikatyrer karikatyrmässig Adjektiv som är karakteristisk för en karikatyr karikatyrtecknare Substantiv person som tecknar karikatyrer karikera Verb teckna karikatyr av karikering Substantiv det att karikera kariska Substantiv ett utdött språk i den indoeuropeiska språkfamiljen av den anatoliska grenen karismatiskt Adverb på ett karismatiskt sätt karit Substantiv en av behagens gudinnor karka Verb surra karkas Substantiv stomme, ramverk, benrangel, skelett karlavulen Adjektiv manhaftig karlavulenhet Substantiv det att vara karlavulen karljohan Substantiv synonym för stensopp, (Boletus edulis) karljohanssvamp Substantiv variant av karljohan karlkläder Substantiv klädesplagg som är vanliga för män karlskronit Substantiv person från Karlskrona karlslok Substantiv man karlsösallat Substantiv en art (Lactuca quercina) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten karlsösallat karltycke Substantiv tjusande förmåga (främst om person som inte är av manligt kön) att locka männens lust och intresse; tjuskraft gentemot karlar karm Substantiv ram runt dörr eller fönster karmelit Adjektiv en (ibland gulaktig) brun kulör med dragning åt rött karmelitnunna Substantiv nunna i karmelitorden karmelitorden Substantiv en romersk-katolsk tiggarorden (med ett nunnekloster i Glumslöv i Skåne) karmin Substantiv ett rött färgämne (från en viss sköldlus (koschenillsköldlusen)) karminröd Adjektiv röd som färgämnet karmin karmosin Substantiv ett rött färgämne (från en viss sköldlus) karmosinfärgad Adjektiv som fått sin färg av färgämnet karmosin karmosinröd Adjektiv som har en färg som är en djup röd färg med inslag av blå karmstol Substantiv stol med utskjutande karmar (som stöd för armarna) på båda sidor av ryggstödet karnap Substantiv utbyggnad med tak och fönster som liknar torn eller balkong karnevaldansare Substantiv person som dansar i en karneval karnivor Substantiv organism som livnär sig på animalisk föda karolin Substantiv krigare under Karl XII karolinasumphöna Substantiv en art (Porzana carolina) inom fågelfamiljen rallar (Rallidae); individ av arten karolinasumphöna karolinatita Substantiv arten Poecile carolinensis i fågelfamiljen mesar inom ordningen tättingar (Passeriformes) karolinsk Adjektiv hörande till Karl XII och hans tid karoshi Substantiv dödsfall förorsakat av överarbete karosseri Substantiv överbyggnaden (plåtstommen) på en bil (jfr chassi) karoten Substantiv färgämne som förekommer i många växter, främst färgrika frukter, rotfrukter och bladgrönsaker karotin Substantiv ett rödaktigt ämne som bildas i vissa växter (bl a morötter) och som i kroppen omvandlas till A-vitamin karotisblodkärl Substantiv stort blodkärl i halsen karott Substantiv djupt serveringsfat karpaltunnelsyndrom Substantiv smärta eller domningar i vissa fingrar orsakat av ett tryck på medianusnerven i karpaltunneln i handleden karpfisk Substantiv fisk av familjen Cyprinidae (och ordningen karpartade fiskar, Cypriniformes) karpus Substantiv toppformig mössa eller kapuschong för vinterbruk, med nedfällbara klaffar för skydd om nacke och eventuellt knäppning framför mun och näsa karra Substantiv godis, karameller karragentång Substantiv en växtart (Chondrus crispus) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art karriol Substantiv en sorts tvåhjulig vagn med höga hjul karriärist Substantiv person som är angelägen om att stiga i graderna, streber karriärval Substantiv beslut angående ens karriär karsk Adjektiv morsk, kavat, självsäker karskhet Substantiv det att vara karsk karstbildning Substantiv sprickbildning(ar) och urgröpning(ar) i kalkbergarter till följd av rinnande vatten kartamin Substantiv rött, i vatten olösligt färgämne från växten safflor (Carthamus tinctorius), som särskilt förr i tiden användes till att färga tyg och till smink med mera kartbok Substantiv bok med kartor kartera Verb förteckna (rekommenderat brev på postkarta, gods på godslista, en sorts bokföring) karterad Adjektiv förtecknad, bokförd kartesch Substantiv en artilleriprojektil fylld med kulor eller skrot kartesisk Adjektiv som referear kartesiskt koordinatsystem kartficka Substantiv ficka för karta (i bildörr) kartig Adjektiv uppkäftig, kaxig kartläggande Substantiv det att kartlägga kartnagel Substantiv nagel som är missbildad kartograf Substantiv kartritare kartografi Substantiv vetenskapen om kartframställning kartonnage Substantiv limbunden bok med pärmar av tjock kartong, med tryck direkt på pärmen kartonnerad Adjektiv (om bok) inbunden i pappband, styvhäftad kartotek Substantiv (skåp för) kortregister kartusch Substantiv ornamenterat ramverk (t ex kring boktitel) kartusian Substantiv medlem i kartusianerorden kartusianermunk Substantiv munk som är medlem i kartusianerorden kartusianerorden Substantiv en romersk-katolsk orden karuselldörr Substantiv dörr som roterar (snurrar) karusellsvarv Substantiv svarv med vertikal axel (som en karusell eller drejskiva) karutscha Substantiv kautschuk, gummi, resår, stretch karutschaband Substantiv gummiband, resårband karvstock Substantiv pinne av trä på vilken man med kniv karvar anteckningar och streck för räkning karyatid Substantiv kvinnoskulptur som i st f pelare bär upp ett bjälklag kasa Verb släpa, dra eller skjuta på ett föremål så att det glider över underlaget kasack Substantiv lång blus eller jacka kasande Substantiv det att kasa kasar Substantiv variant av khazar kasarisk Adjektiv variant av khazarisk kaschera Verb dölja kaschmir Substantiv stavningsvariant till kashmir kase Substantiv bål, brasa kasebana Substantiv rutschkana kasein Substantiv ostämne; fosforhaltiga proteiner som är huvudbeståndsdel i mjölkprotein kasematt Substantiv skyddsrum kaserngård Substantiv platsen precis utanför en kasern kashmiri Substantiv ett dardiskt språk inom den indoariska språkfamiljen, som talas i den indiska delstaten Jammu och Kashmir och i näraliggande områden i grannlandet Pakistan med omkring 4 400 000 talare kashmirier Substantiv person från det indopakistanska området Kashmir eller med kashmirisk härkomst kashmirisk Adjektiv som rör regionen Kashmir kasjub Substantiv person från den polska regionen Kasjubien kasjubisk Adjektiv som har att göra med det kasjubiska språket kasjubiska Substantiv slaviskt språk talat i den polska delen av den historiska regionen Pommern kasjunöt Substantiv nöt från kasju kask Substantiv en sorts huvudbonad till uniform kaskad Substantiv konstgjort vattenfall som faller ner i flera steg kaskelot Substantiv en marin djurart (Physeter macrocephalus) i ordningen valar (Cetacea); individ av arten kaskelot kaskelott Substantiv en art stora valar kaskoförsäkring Substantiv försäkring av fordon (fartyg, flygplan, bil) utan passagerare och utan last kasperteater Substantiv dockteater med en kasper kassabehållning Substantiv återstående värde i kassan kassabok Substantiv register (kan vara en anteckningsbok) i bokföring kassaflöde Substantiv skillnad mellan inbetalningar och utbetalningar under en viss period kassahage Substantiv delvis inhägnat område i kassalinjen för självbetjäning kassakista Substantiv kista för förvaring av pengar kassako Substantiv produkt eller tjänst som är en bra inkomstkälla kassakvitto Substantiv från en kassaapparat utskriven kvitto på en pappersremsa kassalinje Substantiv rad av flera kassaapparater kassamedarbetare Substantiv butiksmedarbetare vars huvudsyssla är att bemanna kassaområdet kassapersonal Substantiv kollektivt om personer som arbetar i den del av en butik m.m. där betalning och eventuell varuregistrering sker; personal i kassan kassaskrin Substantiv skrin för förvaring av pengar kassaskåpskupp Substantiv dåd att våldsamt öppna ett kassaskåp och stjäla någonting värdefullt därifrån kassaskåpsnyckel Substantiv nyckel för att öppna låset på ett kassaskåp kassasystem Substantiv kassaapparat med dess kringutrustning kassation Substantiv det att kassera; handling som kasserar något kassationsdomstol Substantiv domstol i vissa länder med rätt att upphäva (men ej ändra) en dom kassavamjöl Substantiv mjöl malet på kassava kassavärd Substantiv kassamedarbetare som assisterar självskannande kunder i kassahagen kasseler Substantiv stavningsvariant av kassler kassera Verb skrota, slänga bort kasserad Adjektiv underkänd, skrotad kasserbar Adjektiv som kan kasseras kassering Substantiv det att kassera kassettbandspelare Substantiv elektronisk apparat för att spela upp ljud från kassettband kassettvideo Substantiv kassett för lagring av videofilm i formatet VHS kassler Substantiv saltat och rökt fläskkött kasst Adverb på ett kasst sätt kassun Substantiv vattentät sänkbar lådformad struktur använd för grundläggning av byggnad eller annat arbete under vattenytan kastalisk Adjektiv som hör samman med den åt Apollon helgade källan Kastalia på berget Parnassos kastande Substantiv det att kasta kastanjebrun Adjektiv brun som en kastanj kastanjefärgad Adjektiv av färg som brun kastanj ( ) kastanjestaket Substantiv staket av stående (kluvna) grenar av kastanj, som säljs på rulle kastanjeträd Substantiv träd av arten äkta kastanj kastanjett Substantiv ett rytminstrument (två hopbundna urholkade träplattor som slås mot varandra) kastanjettackompanjemang Substantiv rytmiskt ackompanjemang av kastanjetter kastby Substantiv häftig vindstöt kastell Substantiv mindre fästning kastellan Substantiv slottsvaktmästare; (förr) slottsfogde kasterska Substantiv kvinnlig kastare kastiliansk Adjektiv som rör det kastilianska språket (europeisk standardspanska) kastilianska Substantiv spanska; språk som talas i Spanien kastiliansktalande Adjektiv som talar kastilianska kastji Adverb kanske kastkniv Substantiv kniv avsedd att kastas mot ett mål, snarare än att användas för att skära, sticka eller hugga med kastkort Substantiv kort som avses att inte användas i spelet kastlek Substantiv lek eller sport som går ut på att kasta något kastlös Adjektiv som är utan kast, det vill säga socialt underlägsen, i ett kastsystem (traditionellt i Indien) kastning Substantiv missfall hos djur kastparabel Substantiv parabel som beskriver en projektils (partikels) rörelse /i ett tyngdkraftsfält/ kastrat Substantiv kastrerad person, snöping kastratröst Substantiv kastratens falsettliknande röst kastrullkonsert Substantiv kastrullprotest kastsnara Substantiv lasso kastspjut Substantiv spjut som ska kastas kastspö Substantiv fiskespö för kastfiske (flugfiske, spinnfiske) kastspörulle Substantiv rulle med en vev som sitter på ett kastspö och vars funktion är att rulla tillbaka fiskelinan efter att den kastats ut kaststygn Substantiv stygn i handsömnad som används för att sy ihop kanter eller sy fast applikationer kastsystem Substantiv system med kaster som präglas av hierarkisk social gruppering kastvapen Substantiv vapen eller projektil som kastas eller slungas med handkraft kasuar Substantiv någon av de fågelarter i släktet kasuarer (Casuarius); individ av dessa arter kasuarer Substantiv en fågelfamilj (Casuariidae) inom ordningen strutsfåglar (Struthioniformes) kasuell Adjektiv tillfällig kasuistik Substantiv beskrivning av enskilda fall (t ex sjukdomsfall) kasung Substantiv klädesplagg som används på vintern och som är tillverkat av pälsverk från djur eller av fuskpäls kasus Substantiv term för böjningskategorier för substantiv eller pronomen som används för att ange ordets förhållande till ett annat ord eller satsdel katafalk Substantiv ställning för likkista katagelasticism Substantiv det att (överdrivet) tycka om att skratta ut andra kataklysm Substantiv stor översvämning, naturkatastrof katakres Substantiv felaktig eller provocerande användning av metafor eller idiomatiskt uttryck, eller sammanblandning av metaforer katal Substantiv SI-enheten för katalytisk aktivitet katalan Substantiv person, speciellt man från Katalonien katalanisera Verb göra mer katalansk, ge en katalansk prägel katalansk Adjektiv som rör Katalonien, det katalanska språket eller folket katalanska Substantiv språk som talas i Katalonien katalanskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 Sf6 2. c4 e6 3. g3 kataleptisk Adjektiv som befinner sig ett tillstånd av katalepsi; vars kropp stannat i den position den var i före attacken (med en varaktighet mellan någon minut och någon dag beroende på orsak) kataloghus Substantiv hus (villa) som byggs enligt färdig ritning i en katalog katalogiserad Adjektiv som katalogiserats katalogiserande Adjektiv som katalogiserar katalogisering Substantiv det att katalogisera katalogskydd Substantiv skydd för samlingar av information katalogstil Substantiv följd av rytmiskt obundna och orimmade versrader katalys Substantiv ökning (eller minskning) av hastigheten i en kemisk process genom en katalysator (ämne som påverkar processen utan att självt påverkas) katalysera Verb påskynda eller möjliggöra en kemisk reaktion med hjälp av en katalysator katamaran Substantiv en sorts båt med två skrov katapultstol Substantiv flygplansstol som kan slungas ut (vid störtning) katarakt Substantiv stort vattenfall, syftar vanligtvis på de sex stora vattenfallen i floden Nilen katarr Substantiv inflammation i slemhinna katarsis Substantiv rening kataster Substantiv fastighetsregister, jordebok katastrofdålig Adjektiv mycket dålig katastrofplan Substantiv genomtänkt idé för hur en katastrof ska hanteras katastrofteori Substantiv en gren av matematiken som studerar hur små variationer i ett dynamiskt system fullständigt kan förändra systemets beteende katastroftillstånd Substantiv katastrofal situation katastrofturist Substantiv turist som söker upp och styr kosan mot kända katastrofplatser katastrofval Substantiv (politiskt) val med ur något subjektivt perspektiv mycket ofördelaktigt utfall kataton Adjektiv drabbad av eller hörande till katatoni, en form av schizofreni med stela muskelrörelser katatoni Substantiv en form av schizofreni med stela muskelrörelser kateder Substantiv talarstol, lärarstol katederblomma Substantiv ofrivillig lustighet yttrad av lärare kategorisera Verb dela upp i kategorier kategoriserad Adjektiv som kategoriserats kategoriserande Adjektiv som kategoriserar kategorisering Substantiv det att kategorisera kategorisk Adjektiv mycket bestämd; ovillkorlig kategoriteori Substantiv en gren av matematiken som behandlar likheter mellan diverse matematiska strukturer från olika grenar av matematiken katekes Substantiv summering av doktriner, traditionellt en lärobok för undervisning i kristen tro katekesundervisning Substantiv undervisning (av folket) i (Martin Luthers lilla) katekes kateket Substantiv kristendomslärare, särskilt infödd missionslärare kateketik Substantiv läran om kristendomsundervisning (en gren av praktisk teologi) kateketisk Adjektiv som avser (folkets undervisning i Martin Luthers lilla) katekes katekol Substantiv kemisk molekylförening som utgörs av en bensenring med två hydroxylgrupper på närliggande kolatomer i ringen, d.v.s. ortoisomeren av bensendiol, 1,2-dihydroxybensen katekolamin Substantiv någon kemisk förening i en grupp av organiska föreningar som innehåller en katekolgrupp och en amingrupp, t.ex. dopamin, noradrenalin och adrenalin katet Substantiv var och en av de två sidorna i en rätvinklig triangel som tillsammans bildar den räta vinkeln katharsis Substantiv vanlig stavningsvariant av katarsis katjon Substantiv positivt laddad jon katjonkanal Substantiv jonkanal som är genomsläpplig för katjoner (t.ex. natriumjoner, kaliumjoner och kalciumjoner) katod Substantiv den elektrod där en reduktion äger rum katodstråle Substantiv ström av elektroner i vakuum som sänds ut av en uppvärd katod katodstrålerör Substantiv elektronrör där en styrd stråle av elektroner träffar en fosforbeläggning på rörets vägg, varvid en bild uppstår, huvudkomponent i äldre (tjocka) televisionsapparater och oscilloskop katolicism Substantiv den den romersk-katolska kyrkans gren inom kristendomen katolicitet Substantiv allmännelighet katrineholmare Substantiv invånare i orten Katrineholm katrinplommon Substantiv sviskon katsa Substantiv fast fiskeredskap för att stänga in fisk katta Substantiv katt av honkön, speciellt en som har fått ungar kattaktig Adjektiv som beter sig som en katt kattans Interjektion ett ännu mildare kraftuttryck, istället för attans kattbjörn Substantiv mindre panda, röd panda; en däggdjursart (Ailurus fulgens) i familjen Ailuridae inom ordningen rovdjur (Carnivora); individ av denna art. kattdörr Substantiv liten lucka som katten själv kan använda sig av för att ta sig ut och in utan inverkan av människan kattfisk Substantiv havskatt kattfot Substantiv en art (Antennaria dioica) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kattfot kattgutt Substantiv tråd av djurtarm (kirurgisk sytråd som upplöses i kroppen) katthalsband Substantiv halsband för katt, särskilt för att kunna identifiera katten och visa att den har en ägare katthanne Substantiv katt av manskön katthår Substantiv hårstrå från kattens päls kattkött Substantiv kött från katt kattleksak Substantiv leksak avsedd för katter kattlucka Substantiv liten in- och utgång i form av en lucka avsedd för kattens fria passage till en bostad kattlåda Substantiv låda fylld med kattsand eller liknande avsedd att fungera som toalett för katter kattmord Substantiv mord på en katt kattmänniska Substantiv person med starkt gillande av katter, ofta med betoning på att de föredras framför hundar kattnamn Substantiv namn på en katt kattost Substantiv samlingsnamn på vissa arter i släktet malvor kattrakande Substantiv oväsen, spring (ståhej), besvär kattras Substantiv ras av katt kattsand Substantiv speciell typ av sand med god absorptionsförmåga som läggs i kattlådor där katter kan uträtta sina behov kattskinn Substantiv skinn av katt kattskit Substantiv exkrement från individ av arten Felis silvestris catus kattuggla Substantiv en art (Strix aluco) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten kattuggla kattun Substantiv en tunn glättad bomullsväv i tuskaft vanligen med tryckta mönster, i kvalitén något grövre än muslin och tyngre än kalikå kattvakt Substantiv person som tillfälligt vaktar en annans katt kattvind Substantiv utrymme som bildas mellan en innervägg och ett yttertak kattvän Substantiv person som tycker om (och har god hand med) katter kattägare Substantiv person som äger en katt kattöga Substantiv öga på en katt kaukasier Substantiv (manlig) person som härstammar från ”ursprungliga” befolkningar i Kaukasien kaukasisk Adjektiv som har att göra med Kaukasus eller Kaukasien kaukasiska Substantiv kvinna från Kaukasien kausal Adjektiv som är förknippat med orsak kausaliter Adverb orsaksmässigt kausalitet Substantiv orsakssamband, orsakssammanhang kausativ Substantiv verbform som antyder att man tagit ett intransitivt verb och gjort det transitivt genom att få objektet utsatt av det intransitiva verbet kaustik Adjektiv frätande kaustika Substantiv ett strålknippes gränsyta där ljusintensiteten är diskontinuerlig kaustiksoda Substantiv natriumhydroxid kauterisation Substantiv det att kauterisera kauterisera Verb bränna kauterisering Substantiv det att kauterisera kaution Substantiv borgen, säkerhet kautschuk Substantiv gummiträd kautschukparagraf Substantiv tänjbar bestämmelse kava Substantiv en växtart (Piper methysticum) i familjen pepparväxter (Piperaceae); exemplar av denna art kavajficka Substantiv ficka på en kavaj kavalett Substantiv vridbar ställning för arbete med en skulptur kavalkad Substantiv procession av ryttare, högtidligt tåg till häst; ursprungligen avseende framstöt med ryttaravdelning i kavalleri kavalleriregemente Substantiv ett ridande regemente kavallerist Substantiv soldat som tjänstgör i kavalleriet kavat Adjektiv morsk, kaxig, käck kavathet Substantiv det att vara kavat kavel Substantiv avlångt, mer eller mindre cylindriskt trästycke; vidare om liknande föremål i annat material kavelbro Substantiv en sorts väg över sankmark (ett eller flera varv av trädstammar och ris) kaveldun Substantiv en hög vattenväxt med cigarrliknande fruktställning; en individ av kalvedunsläktet (Typha) i familjen kalvedunväxter (Typhaceae) kavern Substantiv hålighet kavernös Adjektiv som är full av hål, håligheter, hålrum kavitet Substantiv hålighet, hålrum kavle Substantiv äldre variant till kavel kavring Substantiv ett mörkt rågbröd kaxe Substantiv person som beter sig kaxigt kaxighet Substantiv det att vara kaxig; beteende som är kaxigt kaxigt Adverb på ett kaxigt sätt kaymansk Adjektiv som rör ögruppen Caymanöarna eller dess invånare kazak Substantiv person från Kazakstan eller med kazakisk härkomst kazakisk Adjektiv som rör folket kazaker kazakiska Substantiv ett språk med språkkod kk talat främst i Kazakstan kazakstanier Substantiv person från Kazakstan eller med kazakisk härkomst kazakstansk Adjektiv som rör staten Kazakstan kazakstanska Substantiv kvinna från Kazakstan kazar Substantiv variant av khazar kazarisk Adjektiv variant av khazarisk kazoo Substantiv litet musikinstrument som förvränger rösten till ett nasalt ljud med hjälp av ett vibrerande membran kebaberia Substantiv serveringsställe av kebab kebabhak Substantiv restaurang som huvudsakligen serverar kebab kebabkött Substantiv tunnskuret kött (ursprungligen lammkött) som träs upp på ett roterande grillspett och sedan skärs av allteftersom det blir färdigstekt kebabpizza Substantiv en pizza med kebabkött, tomatsås, ost och vanligen lök, färska tomater, feferoni samt en eller flera såser kebabrestaurang Substantiv restaurang som (främst) serverar kebab kebabrulle Substantiv en typ av snabbmatsrätt bestående av kebabkött, sallad, lök, kebabsås och eventuellt andra tillbehör som rullats in i tunnbröd kebabstock Substantiv cylinder av pressade skivor av kött (traditionellt lammkött i Turkiet) som används vid tillagning av kebab kebabställe Substantiv restaurang eller kiosk som serverar kebab kebabsvarv Substantiv en vertikalt roterande grill som används för att tillaga kebabkött kebabsås Substantiv sås som serveras till kebab och andra snabbmatsrätter (såsom kebabpizza); traditionellt tomatbaserad och stark, men i Sverige ofta baserad på syrade mejeriprodukter (t.ex. yoghurt, gräddfil eller filmjölk) som smaksätts kebabtallrik Substantiv maträtt bestående av skavt kebabkött som serveras på en tallrik tillsammans med pommes frites (eller ris/bulgur), sallad och olika såser ked Adjektiv led, ledsam, mödosam kedgeree Substantiv maträtt i det brittiska köket med indiskt ursprung gjord på fisk, ägg, kokt ris, smör och persilja kediv Substantiv egyptisk vicekonung kedjebrev Substantiv brev som mottagaren ska kopiera och skicka vidare till en eller flera personer kedjebråk Substantiv ett sätt att beteckna godtyckliga reella tal genom att skriva dem på formen a_0 + \frac{1}{a_1+\frac{1}{a_2+\cdots}} där a_i är en följd av ickenegativa heltal, och endast a_0 får vara 0. kedjedans Substantiv form av dans där de dansande fattat varandras händer och bildar en öppen eller sluten slinga kedjehjul Substantiv hjul med kuggar för en kedja (rullkedja, t.ex. på en cykel) kedjehus Substantiv hus som är sammanbyggda via garage kedjeisomeri Substantiv typ av strukturisomeri där kolkedjorna i de två ämnena ser olika ut kedjekurva Substantiv Den form en kedja eller ett rep får av tyngdkraften då den hänger fritt mellan två stöd. kedjeregel Substantiv regel för derivering av sammansatta funktioner kedjeröka Verb röka cigaretter eller cigarrer kontinuerligt kedjerökare Substantiv person som röker cigaretter eller cigarrer kontinuerligt kedjerökning Substantiv det att kedjeröka kedjesåg Substantiv motorsåg kedjeväxel Substantiv utväxlingsanordning varvid växling sker genom att kedjan förflyttas mellan drev av olika storlekar medelst en växelförare keeper Substantiv målvakt keff Adjektiv dålig, tråkig, ointressant, konstig keffe Substantiv kaffe med oangenäm smak kefft Adverb dåligt kefir Substantiv rysk filmjölk, en form av kulturmjölk som tillverkas med hjälp av kefirkorn eller kefirgryn kejsaramazon Substantiv en art (Amazona imperialis) inom fågelfamiljen västpapegojor (Psittacidae); individ av arten kejsaramazon kejsardöme Substantiv ett statsskick med en monark; en stat med ett sådant statsskick kejsardömet Substantiv böjningsform av kejsardöme kejsarhummer Substantiv synonym till havskräfta kejsarhäger Substantiv en art (Ardea insignis) inom fågelfamiljen hägrar (Ardeidae); individ av arten kejsarhäger kejsarkrona Substantiv krona (dekorativ och statusmarkerande huvudprydnad) som bärs av en kejsare kejsarörn Substantiv en art (Aquila heliaca) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten kejsarörn kejserligt Adverb på ett kejserligt sätt kelande Substantiv det att kela kelen Adjektiv som vill kela kelig Adjektiv som gärna vill smekas kelim Substantiv en typ av orientalisk matta keling Substantiv fru, fruntimmer kelp Substantiv typ av brunalg som växer i undervattensskogar i klara grunda vatten kelpskog Substantiv undervattensskog av brunalgen kelp kelsjuk Adjektiv som (ständigt) längtar efter att kela kelt Substantiv medlem av en indoeuropeisk folkstam som bebodde stora delar av Västeuropa vars ättlingar i modern tid främst märks av i Irland, nordvästra Frankrike (Bretagne), delar av Storbritannien (Skottland och Wales) och nordvästr kelter Substantiv en indoeuropeisk folkfamilj som före vår tideräknings början behärskade större delen av Västeuropa (romarnas galler) keltoiberiska Substantiv ett utdött keltiskt språk som talades på den iberiska halvön före och under romartiden kem Substantiv rengöring med kemiska metoder kemdykare Substantiv räddningsarbetare med skydd mot kemikalier, sanerare kemibok Substantiv lärobok i kemi kemiföretag Substantiv företag som producerar kemikalier kemigrafi Substantiv framställning av boktrycksklichéer genom etsning kemilektion Substantiv lektion i (skol)ämnet kemi (i skolan) kemilärare Substantiv lärare som undervisar i kemi kemipristagare Substantiv person som erhållit ett pris i kemi kemiprov Substantiv prov i kemi kemiskt Adverb genom kemi, på kemisk väg kemiteknik Substantiv tillämpningen av kunskaper inom kemi ofta tillsammans med kunskaper inom områden såsom livsvetenskap, biologi, mikrobiologi, fysik och matematik för att finna tekniska lösningar på problem kemokin Substantiv kemotaktisk cytokin, d.v.s. ett cytokin som andra celler (i synnerhet immunförsvarets celler) har receptorer för och aktivt förflyttar sig i riktning mot källan av (via den spatiala koncentrationsgradienten) kemometri Substantiv en metod för optimering eller undersökning av kemiska processer med multivariat statistik kemoreceptor Substantiv sinnescell eller sinnesreceptor vilken orsakar en elektrisk signal som svar på yttre kemisk stimuli kemostat Substantiv maskin som reglerar tillväxt i bakterieodling genom att reglera näringsintag och utflöde kemsex Substantiv sex under ruset av narkotika kemvapen Substantiv vapen bestående av kemiska ämnen, används vid kemisk krigföring kenaf Substantiv en växtart (Hibiscus cannabinus) inom familjen malvaväxter (Malvaceae); exemplar av denna art kendocka Substantiv manlig docka av märket Barbie kenning Substantiv i fornnordisk poesi en poetisk omskrivning, ofta svårtydd och förskönande kenotaf Substantiv gravmonument till minne av avliden person vars kvarlevor gått förlorade eller gravsatts på annan plats kenozoikum Substantiv geologisk era som sträcker sig från 65 miljoner år sedan till nutid kentaur Substantiv en fantasivarelse som är hälften människa hälften häst kenyan Substantiv Person, speciellt man från Kenya kenyansk Adjektiv som rör Kenya eller det kenyanska folket kenyanska Substantiv kvinna från Kenya kepa Substantiv keps keram Substantiv oorganiskt icke-metalliskt material keramiker Substantiv person som sysslar med keramik keramisk Adjektiv som rör keramik keramist Substantiv keramiker keratin Substantiv hornämne (t ex i hår och naglar) keratinocyt Substantiv enskild cell av den huvudsakliga celltypen i hudens epitel (d.v.s. i överhuden) keraunofobi Substantiv rädsla för åska kermes Substantiv en sorts rött färgämne kermesbär Substantiv bär från bland annat amerikanskt kermesbär kers Substantiv en växtart (Aegopodium podagraria) i familjen flockblommiga växter som blir upp till 80 cm hög med vita blommor, ofta ansedd som ett ogräs kerub Substantiv bibliska änglavarelser, ofta i form av knubbiga småbarn kesa Verb rusa iväg, skutta iväg, särskilt om unga kalvars beteende när de släpps på grönbete efter en lång vintervistelse i ladugårdar kesella Substantiv kvarg som marknadsförs som varumärke av Arla keta Substantiv ketamin ketohexos Substantiv hexos som är en keton (t.ex. fruktos); hexos med en ketongrupp keton Substantiv organisk molekyler som består av en karbonylgrupp (CO) som binder två kolvätegrupper ketuba Substantiv judiskt äktenskapskontrakt som även är ett lagligt dokument (främst förekommande i ortodoxa församlingar) khaki Substantiv vanlig stavningsvariant av kaki kharijit Substantiv medlem av en islamisk sekt som förekom under sent 600-tal och tidigt 700-tal i Mesopotamien khat Substantiv stavningsvariant av gömfröväxten kat khazar Substantiv medlem av folkslag som bodde på stäppen mellan floderna Don och Volga i Östeuropa från slutet av 600-talet fram till 900-talet khazarisk Adjektiv som rör khazarerna khmer Substantiv ett mon-khmerspråk som talas främst i Kambodja khmerisk Adjektiv som rör folkgruppen khmerer eller deras språk khmer khoikhoi Substantiv ett folk i västra Sydafrika och Namibia kiasm Substantiv stilfigur inom retoriken kibbutz Substantiv kollektivjordbruk i Israel kibibyte Substantiv 210 bytes kickande Substantiv det att kicka kickbike Substantiv modern variant av en sparkcykel kickoff Substantiv avspark kickstart Substantiv startpedal på motorcykel kidla Verb variant av killa; få en killing kidnappande Substantiv det att kidnappa kidnappningsdrama Substantiv spännande eller upprörande händelse som involverar kidnappning kidnappningsoffer Substantiv person som blivit kidnappad kids Substantiv barn, ungdomar kievsk Adjektiv som rör staden Kyjiv/Kiev kik Substantiv snabb titt kikai Substantiv ett japoniskt språk som hör till den ryukyu-japanska språkfamiljen och talas på ön Kikaijima i södra Japan kikande Substantiv det att kika kikhosta Substantiv en sjukdom orsakad genom infektion av bakterien Bordetella pertussis, som drabbar framför allt barn men ibland även vuxna och smittas via droppsmitta eller kontakt med saliv från en smittad person kikhostevaccin Substantiv vaccin mot kikhosta kikhål Substantiv litet hål man kan titta igenom kikna Verb tappa andan; vara nära att kvävas (vanligen till följd av skratt eller ansträngning) kikra Verb att titta med eller genom en kikare kikuyu Substantiv ett bantuspråk som talas framför allt av kikuyufolk i centrala Kenya kikärt Substantiv en växtart (Cicer arietinum) i familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna växt kildinsamiska Substantiv ett samiskt språk på Kolahalvön i nordvästra Ryssland kilfläckslända Substantiv en insektsart (Aeshna isoceles) i familjen mosaiktrollsländor (Aeshnidae) i ordningen trollsländor (Odonata); individ av denna art kilfläckstryckare Substantiv fiskart i familjen tryckarfiskar med vetenskapligt namn Rhinecanthus rectangulus kilformad Adjektiv som har form av en kil kilfråga Substantiv en diskussionspunkt som leder till oenighet inom en annars enig politisk eller social grupp kiliasm Substantiv tron på ett tusenårsrike på jorden (enligt Joh Upp kap 20) kiliast Substantiv anhängare av kiliasmen killande Adjektiv som killar killerball Substantiv en bollek med skumbollar som användes för att kasta på någon av övriga deltagare och därigenom eliminera dem killgissa Verb gissa som en okunnig men ändå självsäker kille killgäng Substantiv samling pojkar eller (yngre) män som (åtminstone för tillfället) umgås tillsammans i en välavgränsad grupp killi Substantiv variant av killis killifisk Substantiv äggläggande fiskart i ordningen tandkarpar (Cyprinodontiformes) killig Adjektiv som en kille killis Substantiv äggläggande fiskart i ordningen tandkarpar (Cyprinodontiformes) killkväll Substantiv samling (ofta rekreativa) aktiviteter (som t.ex. middag på restaurang, barbesök, biografbesök och/eller privat fest) som utförs av en mer eller mindre bestämd grupp människor under en bestämd kväll och i vilka endast män killsnack Substantiv (samtal mellan män eller pojkar om) samtalsämnen som anses olämpliga eller ointressanta för kvinnor eller flickor kiloampere Substantiv enhet (med beteckningen kA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 103 ampere kilobit Substantiv 1000 bit kilobyte Substantiv 103 byte, förkortas kB kilocoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas kC och definieras som 103 coulomb kilogram Substantiv SI-enhet för massa, definierad utifrån Plancks konstant kilohertz Substantiv enheten 1 000 hertz kilojoule Substantiv enhet (med beteckningen kJ) för den fysikaliska storheten energi, vilken motsvarar 103 joule kilokalori Substantiv enhet (med beteckningen kcal) för den fysikaliska storheten energi, vilken motsvarar 103 kalorier kilometerlång Adjektiv omkring en kilometer lång kilopascal Substantiv enhet (med beteckningen kPa) för den fysikaliska storheten tryck, vilken motsvarar 103 pascal kilopond Substantiv äldre måttenhet för kraft kilopris Substantiv pris (av en vara) per kilogram av varan kilosekund Substantiv enhet (med beteckningen ks) för den fysikaliska storheten tid, vilken motsvarar 103 sekunder kilovartimmätare Substantiv mätare av reaktiv belastning över tid, i enheten kVArh kilovolt Substantiv enhet för 1000 volt; betecknas kV kilrem Substantiv kilformad drivrem kilskrift Substantiv forntida skrift med kilformad spets i mjuk lera kilskriftstecken Substantiv kilformad symbol som del av vissa uråldriga skriftsystem kilstjärtsörn Substantiv en fågelart (Aquila audax) inom familjen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av denna art kimbundu Substantiv ett bantuspråk som utgör det näst största språket i Angola kimchi Substantiv koreansk sallad inehållande grönsaker som kinakål eller rättika, som saltas, kryddas, och förvaras i slutna behållare för att genom gå mjölsyrad fermentatering kimrök Substantiv svart färgämne (av kolpulver) kinabark Substantiv barken av vissa tropiska trädslag (med ämnen av medicinsk betydelse) kinabinda Substantiv en växtart (Fallopia multiflora) i familjen slideväxter (Polygonaceae); exemplar av denna ört kinakaragan Substantiv en art (Caragana sinica) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten kinakaragan kinakännare Substantiv expert på Kina kinakål Substantiv östasiatisk varietet av åkerkål (Brassica rapa ssp. chinensis var. perviridis) kinapinne Substantiv pinne som används i främst Östasien för att äta med kinarestaurang Substantiv restaurang som serverar kinamat (i synnerhet en sådan i andra länder än Kina) kinaschack Substantiv ett brädspel kinasyra Substantiv karboxylsyra och alkaloid som förekommer naturligt i kinaträdets bark kindknota Substantiv (utskjutande del av) kindbenet i ett skelett kindpuss Substantiv kyss på en av kinderna kindskena Substantiv del av visiret hos fornnordiska halvmaskhjälmar: metallskena som går från hjälmkanten runt användarens ögon likt glasögon och länkar samman med en nässkena kindskägg Substantiv skägg som växer från en persons kinder (antingen som del av ett större skägg eller som en persons enda skäggodling) kinematik Substantiv del av mekaniken: läran om rörelse (utan att blanda in krafter) kinematograf Substantiv apparat (eller lokal) för visning av rörliga bilder kinesa Verb övernatta tillfälligt hos någon kineseri Substantiv petighet med (meningslösa) regler och bestämmelser kinesifiera Verb förändra något för att bättre likna kineser eller ge en kulturellt kinesisk prägel eller inordna i kinesiska språkliga mönster kinesisera Verb förändra något för att bättre likna kineser eller ge en kulturellt kinesisk prägel eller inordna i kinesiska språkliga mönster kinesisklärare Substantiv lärare som undervisar i kinesiska kinesisktalande Adjektiv som talar det kinesiska (mandarin, kantonesiska) språket kineskrog Substantiv krog som serverar kinesisk mat kinesmat Substantiv kinesisk mat kinesrestaurang Substantiv restaurang som serverar kinesisk mat kinetik Substantiv vetenskapen om rörelse (hastighet och acceleration) kinetisk Adjektiv som hör ihop med rörelse kinka Verb stappla kinkighet Substantiv det att vara kinkig kinschal Substantiv tveeggad skarp dolk från Kaukasus (använd i Ryssland) kiosklitteratur Substantiv enklare, billigare litteratur (typiskt sämre romaner), som fick säljas i kiosker (medan dyrare böcker bara fick säljas i bokhandeln och till fasta priser) kioskvältare Substantiv ursprungligen om kvällstidning med säljande löpsedel, numera även om bok, film eller liknande verk som blivit en stor kommersiell framgång kioskägare Substantiv person som äger en kiosk kippa Verb flämtande dra efter andan kippavandring Substantiv manifestation där deltagarna är iklädda kippa (som ett uttryck för sympati med judar) kirgis Substantiv variant av kirgiz kirgisisk Adjektiv variant av kirgizisk kirgisiska Substantiv variant av kirgiziska kirgiz Substantiv person boende i Kirgizistan eller med kirgizisk härkomst kirgizier Substantiv person boende i Kirgizistan eller med kirgizisk härkomst kirgizisk Adjektiv som rör Kirgizistan, det kirgiziska språket eller folket kirgiziska Substantiv språk talat främst i Kirgizistan kirgizistanier Substantiv person boende i Kirgizistan eller med kirgizisk härkomst kirgizistansk Adjektiv som har att göra med Kirgizistan eller dess folk kiribatier Substantiv person från Kiribati kiribatisk Adjektiv som rör Kiribati eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt kiribatiska Substantiv kvinna från Kiribati kirimoja Substantiv frukt från kirimojaplantan (2) kiromanti Substantiv konsten att spå i händer kiropraktik Substantiv sjukdomsbehandling genom påverkan av kotornas läge i ryggraden kiropraktiker Substantiv kiropraktor kirra Verb ordna, klara upp kirrande Substantiv det att kirra kirskål Substantiv en växtart (Aegopodium podagraria) i familjen flockblommiga växter (Apiaceae); individer av arten kirskål som vanligtvis blir upp till 80 cm höga med vita blommor, ofta ansedd som ett ogräs men även använd till matlagnin kirundi Substantiv ett bantuspråk som talas av ungefär 8 miljoner människor, framför allt i Burundi men även i Tanzania och Uganda kisa Verb sluta ögonen till hälften; titta med halvt hopknipna ögon; ge en blick med halvslutna ögon kisande Substantiv det att kisa kisel Substantiv ett grundämne med atomnummer 14, atommassa 28,1 och symbolen Si kiselalg Substantiv encellig alg som bildar ett slags skelett av kiselföreningar kiselatom Substantiv en enskild atom av slaget kisel, d.v.s. med 14 protoner (och lika många elektroner) kiseldioxid Substantiv kemisk förening av kisel och syre kiseldisulfid Substantiv en kemisk förening av svavel och kisel kiselkarbid Substantiv kemisk förening av kisel och kol kiselnitrid Substantiv kemisk förening av kisel och kväve kiselsten Substantiv liten slätslipad sten som vanligtvis finns vid stranden kiseltetraklorid Substantiv kemisk förening av kisel och klor kislev Substantiv en månad i den judiska kalendern; den tredje månaden i det civila samhället och den nionde månaden i den religiösa kalendern kissande Substantiv det att kissa kissemåns Substantiv katt kissla Verb föda kisslande Adjektiv som kisslar kissnödighet Substantiv det att vara kissnödig kisspaus Substantiv paus för naturbehov, i synnerhet blåstömning, t.ex. under längre bilresor kissprov Substantiv urin för medicinsk undersökning kisspöl Substantiv pöl av kiss kistlock Substantiv lock som skruvas på en likkista kithara Substantiv stränginstrument förekommande i antikens Grekland, inte mycket olik lyran, med strängarna spända mellan oket och den fyrkantiga resonanslådan kiton Substantiv klädesplagg i antikens Grekland, ett längre eller kortare underplagg kitsch Substantiv konst eller andra föremål som kännetecknas av dålig (estetisk) smak eller ytlighet, men ändå är populära; ofta av något äldre typ; ofta kollektivt; även mer abstrakt kitschig Adjektiv smaklös kitslig Adjektiv som är lättretad; som ofta och snabbt tar illa vid sig av harmlösa eller välmenande påpekanden kitslighet Substantiv det att någon lätt blir retad eller irriterad kitta Verb täta med kitt; spackla kittad Adjektiv tätad med kitt kittelflickare Substantiv gammal benämning på person som förtennade eller lagade kopparkittlar kittlare Substantiv synonym för klitoris kittlighet Substantiv det att vara kittlig kiv Substantiv gräl som inte är allvarligt, smågräl kiva Verb gräla kivi Substantiv mindre vanlig stavningsvariant av växtart kiwi kivifågel Substantiv kivi (fågel) kix Substantiv det att träffa bollen med kanten på racketen (istället för med dess yta) kjam Substantiv kram kjempetorsk Substantiv haj kjolficka Substantiv ficka som sitter i sömmen på sidan av kjolen kjolfåll Substantiv fåll på en kjol kjortel Substantiv ett äldre livplagg som täcker överkroppen kjöllra Verb använda halvsanningar, lögner och slarvigt kontrollerade fakta i seriösa texter klabb Substantiv vedträ; (tjockt) trästycke, vedstycke klacka Verb sparka en boll med hälen eller med skons klack klackjärn Substantiv metallförstärkning på en klack klacksko Substantiv sko som med utmärkande klack klackspark Substantiv spark på bollen utfört med baksidan av hälen klacksporre Substantiv sporre avsedd att fästas vid klacken på stövlar och dylikt klad Substantiv enstaka gren i ett kladogram kladdighet Substantiv det att vara kladdig kladdkaka Substantiv kaka gjord i huvudsak på mjöl, ägg, smör, socker och kakao, bakad så att centrum fortfarande är kladdig kladdpapper Substantiv papper som inte innehåller något som ska sparas; som används för att skriva något och sedan slänga kladistik Substantiv vetenskaplig metod som används främst vid studier av evolutionära frågeställningar om släktskap och utveckling av arter och egenskaper inom biologin klaffa Verb passa ihop klaffande Adjektiv som klaffar klaffare Substantiv person som talar illa om andra, förtalare, klandrare klaffbro Substantiv typ av öppningsbar bro, där en eller ett par delar av bron kan fällas upp för att öppna passage för höga fartyg klaffbyrå Substantiv skåp med upp- och nedfällbar klaff klafsa Verb göra någon rörelse som åstadkommer ett smackande ljud klagobrev Substantiv brev som uttrycker klagan klagodikt Substantiv dikt som uttrycker sorg och klagan klagolåt Substantiv låt som uttrycker klagan klagorim Substantiv rim som uttrycker sorg och klagan klagorop Substantiv rop som uttrycker klagan klagoskri Substantiv jämrande skri (rop) som uttrycker klagan klagosång Substantiv sång som uttrycker sorg och klagan klagotid Substantiv tid inom vilken besvär får anföras klagovisa Substantiv sång som uttrycker sorg och klagan klagovisorna Substantiv en bok i Gamla Testamentet i Bibeln klajte Substantiv stackare klamej Substantiv drevjärn som används vid jagning klammeri Substantiv gräl, träta; knipa klammerparentes Substantiv ett skiljetecken, en parentes av typen {{övrigatecken|inledande klammerparentes|{}} eller } klamp Substantiv grovt trästycke, träklump klampande Adjektiv som klampar klampare Substantiv person som går bullrigt klampning Substantiv det att klampa; handling som klampar klamydiainfektion Substantiv infektion av klamydia klander Substantiv kritik, invändning, besvär, överklagan, ogillande anmärkning klanderfri Adjektiv utan brister eller negativa sidor klandervärd Adjektiv förtjänt av klander klandervärt Adverb på ett klandervärt sätt klandrare Substantiv person som klandrar klang Substantiv ljud med estetisk eller tilltalande karaktär klangbild Substantiv samlad upplevelse av hur olika toner, ljudfärger och klanger låter tillsammans i ett musikstycke (eller annat samtidigt framförande); helhetsintryck av ljudets karaktär och balans klangfull Adjektiv full av klang klangfullhet Substantiv det att vara klangfull klangfärg Substantiv sammansättning (färg, spektrum) av klanger (övertoner) klanglåda Substantiv ihåligt utrymme som förstärker ljud genom resonans klanglös Adjektiv utan klang klanglöshet Substantiv det att vara klanglös klangrik Adjektiv rik på klang klanskap Substantiv släktskap, tillhörandet av samma klan klantighet Substantiv egenskapen att vara klantig; beteende som präglas av klantiga handlingar klantigt Adverb på ett klantigt sätt klappande Substantiv det att klappa klappbräda Substantiv synonym till klappträ klappbräde Substantiv synonym till klappträ klapper Substantiv det att klappra, klapprande klappersten Substantiv knytnävsstora stenar som slipats och rundats genom friktion mot varandra vid sjö- och havsstränder klapperstensfält Substantiv fält av klappersten klapperstensvall Substantiv vall byggd av klappersten klappgröt Substantiv traditionell svensk efterrätt bestående av gröt med iblandad saft, ofta på lingon klapphatt Substantiv keps med klappande händer (när man drar i ett snöre) klappjakt Substantiv form av jakt där en kedja av drevfolk driver villebrådet framför sig klappjaktsvillebråd Substantiv villebråd som utsätts för klappjakt klappkanon Adjektiv berusad, full som en kastrull klappkeps Substantiv keps med klappande händer (när man drar i ett snöre) klappmyts Substantiv säl av arten Cystophora cristata (och släktet Cystophora) klappning Substantiv det att klappa klappra Verb producera korta och skarpa ljud (som när en person i stilettklack går på ett hårt golv) klapprak Adjektiv kraftigt berusad klappstol Substantiv enklare modell av hopfällbar stol klappträ Substantiv träbit med handtag som i äldre tider användes för att klappa tvätt efter sköljning klarande Substantiv det att klara klarblå Adjektiv blå av en klar nyans klarbrun Adjektiv brun av en klar nyans klarbult Substantiv en art (Aphia minuta) inom fiskfamiljen smörbultar (Gobiidae); individ av arten klarbult klardröm Substantiv dröm som kan styras medvetet av den drömmande klarera Verb klargöra klargrön Adjektiv grön av en klar nyans klargul Adjektiv gul av en klar nyans klargörande Substantiv det att klargöra klarinettist Substantiv person som spelar klarinett klarinettlärare Substantiv lärare som undervisar i klarinettspel klarinettspel Substantiv det att spela klarinett klarinettspelman Substantiv spelman med klarinett som (primärt) instrument klarlägga Verb klargöra, utreda klarmarkera Verb markera som utförd klarröd Adjektiv röd av en klar nyans klarsyn Substantiv klar insikt klarsynthet Substantiv det att vara klarsynt klarviolett Adjektiv violett av en klar nyans klarögdhet Substantiv det att vara klarögd klase Substantiv tät samling eller klunga (av likartade växtdelar) klasefibbla Substantiv en art (Crepis praemorsa) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten klasefibbla klassfest Substantiv fest där elever från en enskild skolklass samlas och umgås med varandra klassföreståndare Substantiv lärare som har huvudansvaret för en skolklass klassförrädare Substantiv någon som direkt eller indirekt arbetar mot den egna klassens intressen och till fördel för en annan klass klasshat Substantiv hat mot personer av en högre samhällsklass klassicism Substantiv litteratur- eller konstriktning som (med antikens verk som mönster) lägger an på klarhet och harmoni klassicist Substantiv person som är klassiskt skolad klassicistisk Adjektiv som rör eller avser klassicismen klassicitet Substantiv det att vara klassicistisk klassificera Verb inordna i en klass eller grupp klassificerande Substantiv det att klassificera klassificerare Substantiv person som klassificerar klassificerbar Adjektiv möjlig att klassificera klassificering Substantiv indelning i klasser klassifiera Verb variant av klassificera klassifikation Substantiv indelning i klasser klassik Substantiv underlig person, kuf klassis Substantiv klasskamrat, klasskompis klasskamp Substantiv kampen mellan arbetsköpare (kapitalister) och arbetare (arbetarklassen) klasskillnad Substantiv ekonomisk och social skillnad mellan samhällsklasser, vanligtvis uppdelad efter inkomst, utbildningsnivå och yrkesstatus klassklyfta Substantiv ekonomisk och social klyfta mellan olika samhällsklasser, vanligtvis uppdelad efter inkomst, utbildningsnivå och yrkesstatus klasslärare Substantiv lärare som har huvudansvaret för en skolklass och undervisar denna i de flesta eller alla ämnen, vanligt i låg- och mellanstadium klasslös Adjektiv som inte består av skilda samhällsklasser klassmotsättning Substantiv motsättning mellan samhällsklasser klassmål Substantiv synnerligen imponerande mål klassresa Substantiv resa med en skolklass klassrumsfönster Substantiv fönster till ett klassrum klast Substantiv brottstycke eller partikel som ingår i sedimentära jord- eller bergarter klastisk Adjektiv lös, som består av fragment, klaster klatsch Substantiv ljud som uppstår när man slår med t.ex. en piska klatschig Adjektiv klämmig, schvungfull klatschighet Substantiv det att vara klatschig; något som är klatschigt klav Substantiv tecken i notskrift som anger vilka tonhöjder de fem vågräta linjerna i ett notsystem representerar klavbinda Substantiv binda med klave klaverinstrument Substantiv (samlingsnamn för) musikinstrument som har ett klaviatur (tangenter) klavertramp Substantiv fadäs, groda, tabbe klaviatur Substantiv tangentuppsättningen på ett musikinstrument eller på vissa maskiner (t ex på en skrivmaskin) klaviaturinstrument Substantiv (samlingsnamn för) musikinstrument som har ett klaviatur (tangenter) klavikel Substantiv nyckelben klavikord Substantiv äldre slags klaverinstrument som är en föregångare det modernare pianot klavikulär Adjektiv som har avseende på eller sammanhänger med nyckelben (klavikel) kleinkunst Substantiv konst eller konsthantverk i litet format klema Verb skämma bort eller vara överdrivet beskyddande klematis Substantiv någon av de slingerväxter som hör till släktet Clematis inom familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae); exemplar av dessa arter klementin Substantiv en växtgrupp av citrusfrukter (clementina-gruppen) inom arten småcitrus (Citrus reticulata), i familjen vinrutor (Rutaceae); exemplar av denna art klemig Adjektiv bortskämd, veklig klemighet Substantiv det att vara klemig klengås Substantiv värmländsk smörgåsspecialitet med mycket smör samt sanost (dvs intorkad, riven mesost med strösocker) klenhet Substantiv det att vara klen klenmod Substantiv rädsla, modlöshet klenmodig Adjektiv försagd, rädd, modlös, feg klenmodighet Substantiv det att vara klenmodig klenod Substantiv dyrbarhet, någonting med högt värde klensmed Substantiv smed som utför mindre och finare arbeten; finmekaniker klensmide Substantiv smide av mindre föremål i järn och stål klenspänning Substantiv spänning om högst 50 volt växelspänning eller 120 volt likspänning klentrogen Adjektiv med svag eller vacklande tro eller tilltro klentrogenhet Substantiv det att vara klentrogen klenät Substantiv en sorts flottyrkokt bakverk kleptokrati Substantiv statsskick där de styrande systematiskt utnyttjar statens makt och offentliga resurser för egen eller närståendes ekonomiska vinning kleptomani Substantiv sjuklig drift att stjäla kleptomanisk Adjektiv som kännetecknar eller som lider av störningen kleptomani kleresi Substantiv prästerskap klerestorium Substantiv av fönster genombruten mur som höjer sig över sidoskeppen i en kyrka klerikal Adjektiv som rör präster eller kyrkan klerikalism Substantiv en strävan att bevara eller öka kyrkans makt klerus Substantiv prästerskapet inom den romersk-katolska kyrkan klet Substantiv någonting som är kletigt kleta Verb applicera en tjockflytande substans kletig Adjektiv som är svår att torka bort och upplevs motbjudande klev Substantiv bergsklyfta, bergsskreva klezmer Substantiv en musikstil, slags judisk folkmusik klezmermusik Substantiv musik av genren klezmer klezmermusiker Substantiv musiker som spelar klezmermusik kli Substantiv skal av sädeskorn kliad Adjektiv som kliats klibb Substantiv något som är klibbigt klibbal Substantiv en art (Alnus glutinosa) inom växtfamiljen björkväxter (Betulaceae); individ av arten klibbal klibbighet Substantiv det att vara klibbig klibbkorsört Substantiv en art (Senecio viscosus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten klibbkorsört klibbris Substantiv ett slags ris med hög halt av amylopektin och låg halt av amylos vilket gör att riskornen klibbar ihop med varandra när de tillreds klickbar Adjektiv som kan klickas klickbete Substantiv material på webben som används för att generera PR-omsättning, särskilt på bekostnad av dess kvalité och lutar sig tillbaka på kvällstidningsjournalistik med sensationsrubriker för att locka folk att klicka på deras länk klickgolv Substantiv innergolv av plattor som sammanfogas utan lim eller spik men som "klickar" ihop klickklacka Verb ge ifrån sig ett klapprande ljud när klackarna möter golvet klickljud Substantiv språkljud bland de icke-pulmoniska konsonanterna som bildas med velar suginitiering klickmagnet Substantiv berättelse (narrativ, nyhetshändelse) som (likt en magnet) drar till sig klick klickning Substantiv det att klicka klickvälde Substantiv samhällssystem där en liten och sluten grupp har all makt klientskap Substantiv det att vara en klient klientstat Substantiv stat som kontrolleras eller påverkas av en annan större och mäktigare stat (eller som är beroende av en sådan stat för stöd och skydd) klimataktivist Substantiv aktivist i frågor som rör klimatförändring klimatanläggning Substantiv system som reglerar rumstemperatur och luftfuktighet i en inomhusmiljö klimatanpassa Verb anpassa (samhället) för att klara av de faror och risker som ett förändrat klimat kan innebära (till följd av global uppvärmning) klimatanpassning Substantiv det att klimatanpassa klimatfinansiering Substantiv finansiering med koppling till förändring av klimatet klimatflykting Substantiv flykting som tvingats till att fly sitt hem på grund av klimatförändringar klimatförbättring Substantiv övergång till bättre (varmare, behagligare) klimat klimatförnekare Substantiv person som förnekar att de senaste decenniernas klimatförändringarna är faktabaserat bevisade, eller förnekar att människan är orsaken till dessa klimatförsämring Substantiv övergång till sämre (kallare, bistrare) klimat klimatgas Substantiv gas vars förekomst i atmosfären påverkar klimatet klimatisk Adjektiv som berör eller har ett samband med klimatet klimatism Substantiv fanatisk tro på eller rädsla för att världen står inför en katastrof på grund av klimatförändring klimatkatastrof Substantiv katastrof orsakad av ett allt mer extremt klimat (till följd av klimatförändring) klimatkonferens Substantiv konferens om klimatet (klimatförändringar) klimatkris Substantiv kritisk situation för klimatet (i synnerhet om jordens klimat) klimatkrisförnekare Substantiv person som förnekar att de senaste decenniernas klimatförändringarna är faktabaserat bevisade, eller förnekar att människan är orsaken till dessa klimatmat Substantiv mat som är tillagat, eller matråvaror som är producerat och/eller transporterat, på ett sätt som minskar utsläppen av växthusgaser. klimatminister Substantiv minister med ansvar för klimatpolitik klimatmål Substantiv uppsatt mål för klimatets väl klimatmöte Substantiv möte (konferens) om klimatet (klimatförändringar) klimatneutral Adjektiv som på intet sätt påverkar klimatet klimatneutralitet Substantiv det att vara klimatneutral; att inte påverka klimatet klimatneutralt Adverb utan påverkan på klimatet klimatolog Substantiv person som sysslar med klimatologi klimatologi Substantiv läran om klimat klimatologisk Adjektiv som avser klimatologi klimatpolitik Substantiv politik som specifikt berör klimatet (och hur människans klimatpåverkan kan minskas) klimatpolitisk Adjektiv som rör klimatpolitik klimatpåverkan Substantiv påverkan på klimatet klimaträttvisa Substantiv rättvisa avseende (skador orsakade av) klimatförändringar klimatskeptiker Substantiv person som betvivlar att global uppvärmning kommer få allvarliga konsekvenser, eller som betvivlar att den orsakas av mänsklig aktivitet klimatskolk Substantiv deltagande i skolstrejk för att uppmärksamma klimatfrågan klimatsmart Adjektiv som är bra för miljön och i förhållandevis låg utsträckning bidrar till någon av människan orsakad klimatförändring klimatstrejk Substantiv strejk (skolstrejk) för att dra uppmärksamhet till klimatet (klimatförändring) klimatstrejka Verb strejka (från skolan, skolstrejka) för att dra uppmärksamhet till klimatet (klimatförändring) klimatsystem Substantiv process som styr jordens klimat klimatutsläpp Substantiv utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser klimatvinst Substantiv fördel (vinst) för klimatet (av en viss klimatsmart åtgärd) klimatzon Substantiv område som kännetecknas av att ha likartat klimat klimatångest Substantiv ångest över klimatförändringar orsakade av människan och dess konsekvenser klimatåtgärd Substantiv något som görs i syfte att motverka (eller hantera konsekvenserna av) klimatförändring klimp Substantiv liten bulle beredd av skorpmjöl, mjöl, ägg, mjölk, mandel m. m. (vanligen serverad till soppa); förr även om (vanligen till soppa serverad) bulle av kött. eller fiskfärs, frikadell; även kollektivt och såsom ämnesnamn; s klimpplanta Substantiv planta (trädplanta) med klimp (jordklump runt rötterna) kling Substantiv det ringande, högfrekventa ljudet av två metalliska föremål som slår mot varandra; ljudet av att något klingar klingeling Substantiv metalliskt klingande ljud från en bjällra eller klocka kliniker Substantiv läkare verksam vid en klinik klink Substantiv hackigt instrumentspel klinka Substantiv handtag för att öppna eller stänga dörren klinkbyggd Adjektiv (om båtar av trä) byggd så att en bordläggningsplanka delvis täcker den underliggande plankan klinker Substantiv en typ av kakel som används på golv, den är tillverkad av en annan sorts lera och bränd i högre temperatur och klarar således högre påfrestningar klinkerplatta Substantiv hårdbränd keramisk platta som vanligen används som beklädnad av golv klint Substantiv liten och vanligtvis kal bergstopp klintbergare Substantiv en vida spridd berättelse som av många tros vara sann och återberättas som sådan, ofta med anspelning på risker i vardagen klippande Substantiv det att klippa klippavsats Substantiv kant på en klippa klippbi Substantiv individ av arten Apis laboriosa, som är en art i släktet honungsbin klippbild Substantiv inspelat material som visas mellan två tagningar av huvudmotivet klippbildning Substantiv geologisk process som resulterar i att sten bildas; den fysiska slutprodukten av detta klippdocka Substantiv leksak för barn i form av en docka gjord av papp med utbytbara kläder av papper som barnen själva kan klippa ut klippduva Substantiv en art (Columba livia) inom fågelfamiljen duvor (Columbidae); individ av arten klippduva klippdvärgspindel Substantiv en spindelart (Abacoproeces saltuum) i familjen täckvävarspindlar (Linyphiidae); individ av denna art klippfetknopp Substantiv en växtart (Sedum stenopetalum) inom familjen fetbladsväxter (Crassulaceae); exemplar av denna art klippfisk Substantiv torkad (på klippor) och saltad fisk klippgrävling Substantiv synonym till hyrax klipphyrax Substantiv en art (Procavia capensis) inom däggdjursfamiljen hyraxar (Procaviidae); individ av arten klipphyrax klipping Substantiv gammalt fyrkantigt mynt (från 1500- och 1600-talen) klippkaja Substantiv en art (Corvus dauuricus) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten klippkaja klippkort Substantiv dokument som ger tillträde till någon tjänst (oftast men inte enbart kollektivtrafik) flera gånger, kvarblivande antalet räknas ner genom att klippa, stämpla eller även elektroniskt klippmangrove Substantiv ett växtart (Cerbera manghas) inom familjen oleanderväxter (Apocynaceae); exemplar av detta träd klippsparv Substantiv en art (Emberiza cia) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten klippsparv klippsvala Substantiv en art (Hirundo rupestris) inom fågelfamiljen svalor (Hirundinidae); individ av arten klippsvala klipptempel Substantiv i en klippa uthugget rum avsett för någon form av gudstjänstfirande klipptid Substantiv inbokad tid för klippning (hos frisör) klippö Substantiv ö som består av sten klipskhet Substantiv det att vara klipsk klipskt Adverb på ett klipskt sätt klirning Substantiv variant av clearing klirr Substantiv /harmonisk blandning av/ (ljusa) toner som lätt bryts, vanligen från glas eller porslin klirra Verb ge ifrån sig ett ljust, klingande eller skärande ljud, ofta som när glas, metall eller porslin stöter mot varandra klisterlapp Substantiv lapp vars baksida har försetts med klister så att den kan fästas på en yta klistir Substantiv insprutning av vätska (lavemang) i ändtarmen; vätskan som sprutas in klistrande Substantiv det att klistra klitt Substantiv sanddyn klittande Adjektiv som klittar klittrande Adjektiv som klittrar klivare Substantiv person som begår brott (kliver) på uppdrag av andra klivning Substantiv det att kliva klivsten Substantiv sten att kliva på (över vattendrag eller annat hinder) kloakdjur Substantiv däggdjur i ordningen Monotremata som skiljer sig från övriga däggdjur genom att de är äggläggande och har en kloak kloaklock Substantiv lock som täcker en kloak kloaköppning Substantiv kroppsöppning som finns hos alla fåglar, kräldjur och groddjur, alla broskfiskar samt ett fåtal benfiskar, och ett fåtal däggdjur (kloakdjur, "Monotremata"), och fungerar som kombinerat utlopp för urin och avföring, samt klobb Substantiv kobbe klockande Substantiv det att klocka klockare Substantiv icke prästerlig tjänsteman i en församling, ursprungligen med huvuduppgift att ha vård om kyrkklockorna, sedermera med ansvar för administration, musik och lokaler klockarkärlek Substantiv särskild förkärlek för något; tycke för något; stark, ömmande dragning till något klockbatteri Substantiv elektriskt batteri för en klocka klockboj Substantiv boj med en klocka som avger ljud som en följd av att vinden får bojen att röra sig klockbägarkultur Substantiv västeuropeisk kultur under yngre stenåldern (ungefär 2000-talet f.Kr.) klockfrekvens Substantiv uppgift om hur snabbt datorn arbetar klockgroda Substantiv en art (Bombina bombina) av groda i släktet klockgrodor (Bombina) inom familjen Bombinatoridae; individ av arten klockgroda klockhatt Substantiv en slags snävt sittande damhatt med en djupt rundad krona och smalt brätte klockkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Thelocactus setispinus klockklotkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Gymnocalycium bruchii klockkurva Substantiv grafen av funktionen x \mapsto e^{-{(x-\mu)^2}/{\sigma^2}}, där \mu och \sigma är två parametrar klockmalva Substantiv en växt, ofta odlad som krukväxt, (Abutilon × hybridum) klockopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia phaeacantha klockradio Substantiv väckarklocka med inbyggd radio som kan fås att gå igång vid ett visst klockslag klockspel Substantiv musikinstrument, samling av olika stämda klockor som kan utföra melodier klockstapel Substantiv konstruktion för upphängning av kyrkklockor klockvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria microhelia klofibbla Substantiv en art (Crepis tectorum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten klofibbla kloformad Adjektiv formad som en klo kloformig Adjektiv formad som en klo klohacka Substantiv hacka med (vanligen tre) klor klokhuvud Substantiv ovanligt klok person klokna Verb bli klok(are) klokskap Substantiv (övertro på sin) klokhet klokt Adverb på ett klokt sätt klolik Adjektiv som liknar en klo klonande Adjektiv som klonar kloramin Substantiv kemisk förening av klor, väte och klor klorat Substantiv salt av klorsyra kloratom Substantiv en enskild atom av slaget klor, d.v.s. med 17 protoner (och lika många elektroner) klordioxid Substantiv ämne av klor och syre; används till vattenrening och som blekmedel klorera Verb att tillsätta eller behandla med det grundämnet klor klorerande Substantiv det att klorera kloretanol Substantiv kemisk förening av klor, kol, väte och syre klorex Substantiv ett medel mot ogräs klorid Substantiv negativ jon av grundämnet klor kloridjon Substantiv jonen Cl− kloris Substantiv ung flicka (med blomstrande utseende), fager mö klorkalk Substantiv ett dubbelsalt (kalciumkloridhypoklorit, CaCl(ClO)) som används som blekpulver och vid sanering av stridsmedel klormetan Substantiv kemisk förening av klor, väte och kol, CH3Cl klorocka Substantiv en fiskart (Amblyraja radiata) inom familjen egentliga rockor (Rajidae); individ av denna art klorofyll Substantiv ämne som ger gröna växter deras färg kloroplast Substantiv sorts organell som finns i växternas och algernas celler kloros Substantiv bleksot klorsvavelsyra Substantiv kemisk förening av klor, väte, syre och svavel, HSO3Cl klorsyra Substantiv kemisk förening av klor, väte och syre klorsyrlighet Substantiv HClO2; svag syra som bara förekommer som lösning i vatten klorvätesyra Substantiv saltsyra klorättiksyra Substantiv kemisk förening av klor, väte, kol och syre, C2H3ClO klosett Substantiv toalett kloss Substantiv byggblock /i byggsats, t.ex. LEGO/; massivt, homogent, icke-komplext, vanligen rätblocksformat föremål klossa Verb lägga en kloss, bajsa klossande Adjektiv som klossar klosterbyggnad Substantiv byggnad som inrymmer ett kloster klosterföreståndare Substantiv föreståndare för kloster klosterförestånderska Substantiv abbedissa; kvinnlig ansvarig för kloster klostergemsrot Substantiv en art (Doronicum pardalianches) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten klostergemsrot klosterkyrka Substantiv kyrka som ingår (eller har ingått) i ett kloster klosterlig Adjektiv som har att göra med ett kloster eller klosterväsendet; som kännetecknar eller är typisk för livet vid ett kloster klosterlik Adjektiv som liknar ett kloster klostermatsal Substantiv matsal i ett kloster klostermur Substantiv mur tillhörande en klosterbyggnad klosterruin Substantiv ruin av en klosterbyggnad klotband Substantiv bokband som är överklätt med en sorts hårt tyg klotblixt Substantiv lysande klotformigt fenomen av omtvistad natur, som sägs kunna uppträda i samband med åskväder klotformad Adjektiv formad som ett klot klotformig Adjektiv formad som ett klot klotfoting Substantiv en leddjursart (Glomeris marginata) i familjen Glomeridae i ordningen klotdubbelfotingar (Glomerida); individ av denna art klotgrill Substantiv klotformad grill klotrund Adjektiv rund som ett klot klots Substantiv variant av kloss klotterplank Substantiv plank (vägg, mur eller liknande) där det är tillåtet (och brukligt) att klottra klottersanera Verb sanera från klotter; avlägsna klotter från väggar och dylikt klottersanering Substantiv det att städa/rengöra en husvägg eller dylikt från målat klotter klottrare Substantiv person som klottrar klotullört Substantiv en art (Filago vulgaris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten klotullört klove Substantiv verktyg att hålla fast något; skruvstycke; halsjärn, handboja klovå Verb klyva klovårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria senilis klubbande Substantiv det att klubba klubbdirektör Substantiv chef för en klubb, ofta inom idrotten klubbfibbla Substantiv en art (Arnoseris minima) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten klubbfibbla klubbhuvud Substantiv delen av klubban som träffar bollen under ett slag klubbist Substantiv klubbmedlem klubbkejsarfoting Substantiv en leddjursart (Cylindroiulus punctatus) i familjen kejsardubbelfotingar (Julidae); individ av denna art klubbkåk Substantiv hus där man kan samlas i sin speciella klubb (t.ex. raggarklubb, MC-klubb) klubblag Substantiv idrottslag som tillhör en sportklubb klubbmedlem Substantiv medlem av en klubb klubbmästare Substantiv den som står för fester inom en förening eller ett företag klubbordförande Substantiv ordförande för en klubb klubbpresident Substantiv ordförande för en klubb klubbskaft Substantiv delen av klubban som golfaren håller i klucka Verb stötvis ge ifrån sig ljud, "kluck" kludd Substantiv slarvig målning kludda Verb måla dåligt eller slarvigt kluddande Adjektiv som kluddar kluddare Substantiv person som kluddar, speciellt om ej yrkesmässig målare kluddig Adjektiv som liknar kludd kluddighet Substantiv det att vara kluddig kluka Substantiv klocka klumpa Verb bilda klumpar klumpanslag Substantiv belopp som tilldelas någon utan att förtydliga exakt hur det ska användas klumpedump Substantiv klumpig person klumpedumpig Adjektiv klumpig klumpedunsig Adjektiv klumpig klumpfisk Substantiv en fiskart (Mola mola) i familjen klumpfiskar (Molidae); individ av denna art klumpfot Substantiv medfödd felställning av foten klumpighet Substantiv egenskapen att vara klumpig klumpsumma Substantiv totalsumma, allt i ett, pris för helheten utan avseende på delarna klumpvis Adverb i klump, i klumpar klunka Verb dricka i klunkar kluns Substantiv klumpig person klurande Adjektiv som klurar klurig Adjektiv som får en att tänka mycket, knepig, finurlig klurighet Substantiv det att vara klurig; problem som är klurigt kluring Substantiv klurig uppgift klusil Adjektiv som bildas genom att talkanalen stängs av helt, för att sedan hastigt öppnas igen, och därmed skapar ett explosivt ljud klusterbomb Substantiv klusterbomb är en kapsel med ett stort antal mindre bomber klut Substantiv tygstycke, trasa klutt Substantiv liten mängd av något kladdigt kluvenhet Substantiv det att vara kluven klydd Substantiv krångel klydda Verb krångla (till något), göra något onödigt komplicerat; även om saker som inte fungerar som man vill klydderöv Substantiv person som orsakar klydd (krångel); som gör saker onödigt komplicerade eller krångliga p.g.a. klumpighet eller okunskap klyddig Adjektiv krånglig klyddigt Adverb krångligt klyftande Substantiv det att klyfta klyftighet Substantiv det att vara klyftig; något som är klyftigt klyftpotatis Substantiv (del av) maträtt vilken består av (oftast värmda och ibland kryddade) klyftor av potatis klyk Substantiv språk, dialekt klyka Substantiv plats där en trädgren delar sig i två till en Y-formad figur klykstjärtad Adjektiv som har en stjärt, vars spets är kluven som en klyka klys Substantiv metallklädd öppning i ett fartygs bordläggning eller däck genom vilken ankarkätting, tross eller dylikt kan föras klyvare Substantiv trekantigt segel framför focken klyvbar Adjektiv som är möjlig att klyva, som kan klyvas klyvbarhet Substantiv det att vara klyvbar klyvd Adjektiv kluven, delad i två eller flera delar klyvning Substantiv det att klyva klyvningstal Substantiv talförhållande som anger sannolikheten för att en viss fenotyp ska uttryckas klyvsåg Substantiv handsåg för att klyva trä klyvyxa Substantiv kraftig yxa för att klyva stockar och ved klyvöppning Substantiv mikroskopisk, munliknande öppning, oftast på undersidan av växters blad, som används för utbyte av syre, koldioxid och vattenånga med omgivningen kläckande Substantiv det att kläcka kläckning Substantiv det att kläckas klädaffär Substantiv affär som säljer kläder klädborste Substantiv (handhållen) borste avsedd för rengöring av kläder klädbutik Substantiv butik där man kan handla kläder kläddsam Substantiv kvinna som klär mannen med sina meningar kläde Substantiv tygstycke, skinn eller dylikt som människor bär på kroppen klädedräkt Substantiv enhetlig uppsättning kläder; allmän beklädnad, särskilt inom ett visst sammanhang (till exempel nationaldräkt) klädesmal Substantiv skadeinsekt som lever på kläder av ylletyg; (Tineola bisselliella) klädhängare Substantiv föremål som kläder hängs på, t.ex. en krok eller en stång på vilken galgar kan hängas, eller en möbel som kombinerar dessa funktioner klädkammare Substantiv rum för förvaring av kläder klädkorg Substantiv korg avsedd att tillfälligt förvara (smutsiga) kläder som skall tvättas klädkrok Substantiv liten, ofta väggmonterad anordning (krok) på vilken ett klädesplagg (eller några få klädesplagg) enkelt kan hängas klädmal Substantiv variant av klädesmal klädmäklare Substantiv handlare i begagnade kläder (och möbler), innehavare av secondhandbutik klädmäklerska Substantiv kvinnlig klädmäklare klädmärke Substantiv varumärke för kläder klädnad Substantiv klädedräkt, klädsel klädnypa Substantiv klämma som håller torkande kläder (tvätt) kvar på en lina (streck, ställning) klädombyte Substantiv ombyte av kläder klädpoker Substantiv skämtsam form av poker där insatsen utgörs av spelarnas klädesplagg som tas av vid förlust tills någon är helt naken klädsam Adjektiv som klär någon; som är passande klädsim Substantiv valfritt simsätt iklädd långbyxor och långärmad överdel klädskåp Substantiv skåp för förvaring av klädsel klädstorlek Substantiv storlek på klädesplagg klädstreck Substantiv uppspänt snöre som används för att hänga upp våta, nytvättade kläder på tork klädsömnad Substantiv det att sy kläder klägg Substantiv obehaglig kletig massa kläm Substantiv knipa, press, beträngd situation klämdag Substantiv arbetsdag mellan två helgdagar klämkäck Adjektiv jobbigt och överdrivet käck klämkäckt Adverb på ett klämkäckt sätt klämmande Substantiv det att klämma klämmig Adjektiv som är fylld av kläm (fart, energi, kraft), t.ex. om ett musikstycke klämmis Substantiv mellanmål bestående av fruktsmoothie eller annan flytande föda i tubformad förpackning som man klämmer på klämrisk Substantiv risk för att någon klämmer sig (t.ex. ett finger, en hand en arm eller hela kroppen) klämskada Substantiv (förekomst av) den skada som uppstått när någon klämt sig klämtande Adjektiv som klämtar klängande Substantiv det att klänga klänge Substantiv växtdel som håller fast en klättrande växt klängmanet Substantiv en manet (Gonionemus vertens) inom ordningen Limnomedusae); individ av denna art klängning Substantiv det att klänga kläpp Substantiv stång med klump i klocka klärobskyr Substantiv ljusdunkel klärvoajans Substantiv påstådd övernaturlig egenskap hos vissa människor att kunna känna eller se saker utan att använda de vanliga sinnesorganen klärvoajant Adjektiv som har förmåga att uppfatta saker som de vanliga sinnena inte kan uppfatta klätt Substantiv liten och vanligtvis kal bergstopp klätterapa Substantiv person som gillar att klättra eller ofta klättrar på saker klätterfikus Substantiv en växtart (Ficus pumila), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art klätterlök Substantiv en växtart (Bowiea volubilis) inom familjen sparrisväxter (Asparagaceae); exemplar av denna art klättersmyg Substantiv (Acanthisitta chloris), fågel i familjen klippsmygar inom ordningen tättingar klätterstjärnkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Harrisia martinii klätterställning Substantiv anordning konstruerad för klättring (för lek och/eller träning) klätterutrustning Substantiv utrusting som behövs för klättring klätterväxel Substantiv tillfällig växel som används för att styra om trafiken vid exempelvis spårarbete klätterväxt Substantiv växt med ett klättrande växtsätt klättrad Adjektiv som befinner sig på något denne klättrat upp på klådig Adjektiv kliande, som har eller lätt får klåda; skabbig klådighet Substantiv det att vara klådig klåfingrig Adjektiv som inte kan låta bli att pilla på eller ändra saker (särskilt sådant som personen inte har att göra med); som lägger sig i saker för mycket klåfingrighet Substantiv egenskapen att vara klåfingrig klåpa Verb utföra ett dåligt eller slarvigt arbete klåperi Substantiv klåpares verk eller arbete klös Substantiv klump knådad lera avsedd för drejning klösbräda Substantiv bräda eller annat föremål avsett för katter att dra klorna mot klösmatta Substantiv matta avsedd för katter att vässa klorna på klösmärke Substantiv märke efter att något har klöst klösning Substantiv det att klösa klöspelare Substantiv pelare avsedd för katter att vässa klorna på klöv Substantiv hård vävnad på partåiga hovdjurs (klövdjurs) fötter klövdjur Substantiv partåiga hovdjur; Artiodactyla; en ordning av hovdjur i klassen däggdjur klöverblad Substantiv blad av växten klöver som vanligtvis består av tre småblad klöverblåvinge Substantiv fjärilsarten Glaucopsyche alexis, som ingår i familjen juvelvingar (Lycaeninae) klöverdam Substantiv spelkort av sviten klöver klöveress Substantiv spelkort av sviten klöver klöverhumla Substantiv individ av arten Bombus distinguendus, som är en art i släktet humlor klöverknekt Substantiv spelkort av sviten klöver klöverkung Substantiv spelkort av sviten klöver klöveräss Substantiv spelkort av sviten klöver klövja Verb fördela en börda på lastdjurets båda sidor klövjedjur Substantiv djur som används som lastdjur knabba Verb knacka knackande Substantiv det att knacka knackare Substantiv någon eller något som knackar knackig Adjektiv ganska dålig knaffel Substantiv ett köksredskap som är en kombination mellan en kniv och en gaffel knagglig Adjektiv ojämn, med mycket ojämnheter knagglighet Substantiv det att vara knagglig; något som är knaggligt knak Substantiv ljud av något som spricker eller knäcks knakande Adjektiv som knakar knal Adjektiv skral, knapp knallblå Adjektiv väldigt blå knalle Substantiv kringvandrande (västgötsk) försäljare knalleffekt Substantiv kraftig effekt knallert Substantiv cykelmoped; cykel med mopedmotor; moped med cykeltrampor knallfull Adjektiv väldigt berusad knallfärg Substantiv stark och klar färg, signalfärg, neonfärg knallgrön Adjektiv väldigt grön knallgul Adjektiv väldigt gul knallhård Adjektiv hård som en knalle (skeppsskorpa), mycket hård knallig Adjektiv gräll knallkork Substantiv kork (flaskkork) med knallpulver knallpistol Substantiv pistol som avger ett högt ljud utan att skicka iväg någon projektil knallrosa Adjektiv väldigt rosa knallröd Adjektiv väldigt röd knallsensation Substantiv stor sensation knallskott Substantiv typ av smällare som avger ett kraftigt ljud knaperstekt Adjektiv som stekts så att dess yta blivit knaprig knappa Verb använda knappar knapphet Substantiv brist, otillräcklig tillgång; det att vara knapp knapphändig Adjektiv kortfattad, summarisk knapphändighet Substantiv det att vara knapphändig knapphål Substantiv hål där en knapp träs igenom knapphålssax Substantiv sax att klippa knapphål med knapplift Substantiv skidlift med en decimetertjock cylinder (knapp) som sätts mellan benen knappnål Substantiv nål som inte har öga (hål, som en synål) utan en knapp (huvud, som en spik) knappnålsbrev Substantiv förpackning (fodral, kuvert, vikt papper) för knappnålar knappnålshuvud Substantiv liten del av metall eller plast på toppen av en knappnål knappologi Substantiv meningslöst och överdrivet pedantiskt och systematiskt vetande knapptryckning Substantiv det att trycka på en knapp knaprande Adjektiv som knaprar knarkarkvart Substantiv (nedgången) bostad som i regel används av knarkare knarkbaron Substantiv högt uppsatt person eller ledare inom nätverk som bedriver narkotikasmuggling knarkbeslag Substantiv konfiskation av knark (narkotika) genom polisen knarkbruk Substantiv användning av narkotika i avsikt att berusa knarkeri Substantiv användning av narkotika i avsikt att berusa knarra Verb producera ett ljud liknande det som gamla gångjärn alstrar knarrande Adjektiv som knarrar knarrfri Adjektiv som inte knarrar; om golv, möbler knarrig Adjektiv grinig, gnällig, vresig knarrighet Substantiv det att vara knarrig knasighet Substantiv det att vara knasig; uttalande som är knasigt knast Substantiv kvist i trä, kvistknöl, utväxt knaster Substantiv sprött, torrt ljud; knastrande ljud knastra Verb ljuda med tätt repeterade korta hårda ljud, t.ex. ljudet av elektriska apparater, torrt trä som brinner, tyg som rivs sönder eller ljudet som uppkommer då hårt bröd äts knata Verb (raskt) promenera, gå; småspringa knatande Adjektiv som knatar knatch Substantiv mindre bit cannabis, särskilt i fråga om hasch knatter Substantiv knattrande ljud kned Substantiv ett köksredskap som är en kombination mellan en kniv och en sked kneg Substantiv arbete knega Verb arbeta med enda syfte att få lön för det kneip Substantiv tysk krog knejpa Verb ta en kneippkur (kallvattenfotkur); gå barfota på fuktigt gräs, i kallt vatten eller fotbada i kallt vatten knejpande Adjektiv som knejpar kneken Substantiv förfallotillstånd knep Substantiv trick; finurlig (och ofta mindre känd) metod att göra något knepighet Substantiv det att vara knepig; något som är knepigt knesset Substantiv Israels folkrepresentation knevla Verb fumla, göra något på ett tafatt sätt, göra något valhänt knip Substantiv det att något kniper kniphane Substantiv hane av fågelarten knipa knipholk Substantiv holk avsedd att användas av knipor kniphona Substantiv hona av fågelarten knipa knipning Substantiv det att knipa; handling som kniper knippa Substantiv bunt, samling av strån eller spön; bukett av blommor eller dylikt knippe Substantiv bunt, samling av strån eller spön; bukett av blommor eller dylikt knippflotte Substantiv flotte av sammanbundna stockar knipphammare Substantiv äldre typ av snabbgående lätt vattendriven fallhammare knippla Verb knyppla knips Substantiv ljud av att något nyps eller klipps av; ljudet av att någon knipsar knipsa Verb knipa av, skära av, nypa av knipslug Adjektiv mycket slug; listig och förslagen knipslughet Substantiv det att vara knipslug knipslugt Adverb på ett knipslugt sätt kniptång Substantiv verktyg liknande en sax fast med platta nypor kniptångsmanöver Substantiv omringande rörelse knittel Substantiv medeltida versmått med fyra tryckstarka stavelser i varje rad kniva Verb hugga eller döda med kniv knivattack Substantiv attack där förövaren använder kniv för att (försöka) skada eller döda en eller flera personer knivbeväpnad Adjektiv beväpnad med kniv; som bär kniv (som kan eller är tänkt att kunna användas som vapen) knivblad Substantiv blad på kniv knivbråk Substantiv (fysiskt) bråk där minst en kniv används som vapen knivdåd Substantiv attack där förövaren använder kniv för att (försöka) skada eller döda en eller flera personer knivhot Substantiv hot om våld (skada på person, kanske dödsfall) med kniv knivhota Verb hota med (våld med) kniv knivhotande Adjektiv som knivhotar knivhuggning Substantiv det att hugga någon med kniv; tillfälle då någon knivhuggs knivighet Substantiv det att vara knivig; något som är knivigt knivkastare Substantiv person som underhåller andra genom att visa skicklighet i att kasta knivar knivliknande Adjektiv som ser ut som en kniv knivman Substantiv man beväpnad med kniv knivmord Substantiv mord som utförs med kniv knivmussla Substantiv en art (Ensis ensis) i familjen knivmusslor (Pharidae) inom stammen blötdjur; individ av denna art knivmörda Verb mörda någon med kniv knivmördare Substantiv person som mördar eller har mördat någon med kniv knivskaft Substantiv skaft (handtag) till kniv knivskarp Adjektiv vass som en kniv knivskärning Substantiv händelse när en person skär (d.v.s. skadar eller dödar) en eller flera andra personer med en kniv knivslagsmål Substantiv slagsmål där även minst en kniv används som vapen knivslida Substantiv smalt fodral i vilket en kniv hålles instucken, då den icke begagnas knivsmed Substantiv tillverkare av (smed som framställer) knivar knivsmedja Substantiv smedja där knivar tillverkas knivspets Substantiv spetsen på en kniv knivströmbrytare Substantiv strömbrytare där strömmen sluts eller bryts genom att en metallarm förs mot öppna kontakter knivstucken Adjektiv stucken med kniv knivsudd Substantiv en måttenhet för pulverformiga substanser som motsvarar omkring 0,15 - 0,25 ml knixa Verb niga hastigt (särskilt om små flickor) knockouta Verb slå knockout knodd Substantiv knöl knoddän Adjektiv knoddaktig, som en knodd; inriktad på materiell vinning i det lilla knog Substantiv mödosamt arbete; slit, släp, möda, besvär knoga Verb mödosamt arbeta, slita, streta knogande Adjektiv som knogar knogig Adjektiv stretsam, knåpig, slitsam, mödosam knogjärn Substantiv enkelt vapen som består av en rad tjocka metallringar som sitter fast i varandra och som träs över fingrarna för att skydda handen och ge tyngd i slagen knogled Substantiv ett fingers innersta led som ansluter en av dess falanger med mellanhanden knoling Substantiv malmstycke eller lösbrutet berg efter viss storlek; bumling, stor sten knollra Verb locka sig, krusa sig knollrig Adjektiv lockig, krusig knoparmoj Substantiv slang som talas av sotare knoppa Verb (vardagligt) sova knoppas Verb få knoppar knoppmaskros Substantiv en art (Taraxacum brachyglossum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten knoppmaskros knoppning Substantiv tidpunkt där bildning av knoppar börjar knoppvitmossa Substantiv bladmossarten Sphagnum teres i släktet vitmossor (Sphagnum) och familjen Sphagnaceae knorrhane Substantiv en fiskart (Eutrigla gurnardus) i familjen knotfiskar (Triglidae); individ av denna art knorrig Adjektiv skrumpen, skrynklig knorvig Adjektiv skrynklig knose Substantiv utväxt på ett träd knot Substantiv fiskart "Eutrigla gurnardus" inom familjen knotfiskar "Triglidae" knota Verb uttrycka sitt missnöje genom att ge ifrån sig ett dovt ljud knotande Adjektiv som knotar knotig Adjektiv mager knotighet Substantiv det att vara knotig knott Substantiv en sorts små myggor; individ av familjen Simuliidae inom ordningen tvåvingar (Diptera) knottbett Substantiv (resultatet av ett) knotts bett (vilket ofta orsakar att skinnet kliar) knotter Substantiv typ av hudutslag knottra Verb få något att bli knottrigt knottrig Adjektiv full av knottror, även bildligt knottrighet Substantiv det att vara knottrig knubbighet Substantiv det att vara knubbig knubbo Substantiv knubbig, tjock person knubbsäl Substantiv en däggdjursart (Phoca vitulina); individ av denna art knuffning Substantiv det att knuffa knugga Verb gnugga med knogarna knusa Verb pressa samman något så att det smulas sönder knusande Adjektiv som knusar knussel Substantiv det att knussla, småsnålhet knussla Verb vara småsnål; på grund av snålhet tveka att köpa något; försöka komma så lindrigt undan som möjligt ifråga om utgifter knusslig Adjektiv småsnål knusslighet Substantiv det att vara knusslig knuta Verb slå knut, knyta (ihop) knutig Adjektiv full med knutar, även om person knutlampa Substantiv lampa monterad utomhus på knuten (hörnet) av ett hus knutpiska Substantiv piska av rep med knutar; redskap för bestraffning och tortyr knutpunkt Substantiv plats där flera transportleder möts kny Verb knysta knyckande Substantiv det att knycka knyckla Verb genom deformation göra mer kompakt (genom att orsaka många oregelbundna vikningar) knyckning Substantiv det att knycka knylhavre Substantiv en gräsart med det vetenskapliga namnet Arrhenatherum elatius knyppla Verb tillverka spetsar knypplerska Substantiv kvinna som tillverkar spetsar knyppling Substantiv det att knyppla knytbar Adjektiv som går att knyta knytblus Substantiv damblus som knyts med en rosett runt halsen knyte Substantiv en packe eller ett bylte /som inknutits i tygstycke/ knytis Substantiv knytkalas knytning Substantiv det att knyta knytnävsslag Substantiv hård träff mot någon eller något med hjälp av en knytnäve knytt Adjektiv outvecklad; förkrympt knäa Verb böja knäna knäböjning Substantiv det att knäböja knäckande Substantiv det att knäcka knäckebröd Substantiv slags hårt och sprött bröd vilket tillverkas i skivform knäckebrödsskiva Substantiv enskild skiva av knäckebröd knäckebrödssmörgås Substantiv smörgås där brödet är knäckebröd knäckepil Substantiv ett trädslag (Salix fragilis) i släktet viden knäckig Adjektiv vars smak eller doft ger ett starkt intryck av knäck knäckighet Substantiv det att vara knäckig knäckning Substantiv det att knäcka knädator Substantiv bärbar dator så liten att den får plats i knät knäfall Substantiv det att knäfalla knäfalla Verb sänka sig ner på knä knäkamrat Substantiv bänkkamrat, person som sitter (eller rider) intill (knä vid knä), jämlike knäled Substantiv led som förbinder lårben med knäskål och skenben knälång Adjektiv som räcker till knäna knäoperation Substantiv kirurgisk operation av ett knä knäppande Substantiv det att knäppa knäppare Substantiv individ av någon av arterna inom familjen knäppare (Elateridae) i ordningen skalbaggar knäppe Substantiv anordning som knäpper (fast) saker knäppning Substantiv uppsättning knappar eller liknande i klädesplagg eller andra textilier knäsatt Adjektiv godkänd, påbjuden, fastslagen, hävdvunnen, gällande knäsid Adjektiv som räcker ner till knäna knäskada Substantiv skada på (en persons) knäled knästrumpa Substantiv strumpa som änder nedanför knäet knästående Adjektiv stående på knä (gren av gevärsskytte) knäsätta Verb godkänna som riktig, fastslå, fastsätta, påbjuda knäsättning Substantiv det att sätta sitt (nyfödda) barn på knät och på så vis förkunna att det är ens eget knätofs Substantiv tofs runt knä (i traditionella folkdräkter) knäveck Substantiv området bakom knät, på andra sidan knäskålen knävelborre Substantiv stor mustasch knåda Verb bearbeta något genom att trycka och krama med händerna; även bildligt knådning Substantiv det at knåda knådningsmaskin Substantiv hushållsmaskin som är avsedd för att knåda deg knödel Substantiv tysk maträtt med en deg på kokt potatis, ägg och mjöl som fylls med frukt, kött eller färskost och som sedan kokas och serveras med smält smör knöka Verb trycka eller pressa in något i ett utrymme; även om folk knökfull Adjektiv så full av saker eller människor att det inte ens går att knöka in en enda sak / människa till knöla Verb skrynkla till, slarvigt lägga ihop något. Vanliga sammansättningar inkluderar knöla till och knöla ner. knölformig Adjektiv formad som en knöl knölig Adjektiv full av knölar (både bokstavligt och bildligt) knölighet Substantiv det att vara knölig knölpåk Substantiv grov käpp som kan användas som vapen knölrotskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinocereus poselgeri knölsvan Substantiv en art (Cygnus olor) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten knölsvan knölsvärta Substantiv en art (Melanitta deglandi) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten knölsvärta knölsydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia mammulosa knölval Substantiv en art (Megaptera novaeangliae) inom däggdjursfamiljen fenvalar (Balaenopteridae); individ av arten knölval koagulation Substantiv de processer som gör att blodet bildar en icke-flytande massa (ett koagel) vid skada på blodkärl och blödning (genom att fibrintrådar bildas) koagulationsfaktor Substantiv någon av de molekyler (nästan uteslutande proteiner som är enzymer) som ingår i koagulationskaskaden (koagulationen, blodets levring) eller dess reglering koagulationskaskad Substantiv den kedja av biokemiska händelser som utgörs av sekventiell aktivering av koagulationsfaktorer och slutligen aktivering av trombin och bildandet av fibrintrådar som inträffar under koagulationen (en central del av hemost koagulera Verb stelna koagulering Substantiv det att koagulera koalitionsparti Substantiv parti som ingår i en koalition koalitionsregering Substantiv regering som består av fler än ett parti koatom Substantiv element i en partiellt ordnad mängd som täcks av 1 koaxialkabel Substantiv en särskild sorts kabel för långväga överföring av ett stort antal telefonsamtal samtidigt eller av TV- och radiosändningar kobajs Substantiv avföring från nötkreatur kobalamin Substantiv ett koboltinnehållande vitamin (vitamin B12) som behövs för normal erytropoes och nervfunktion kobbe Substantiv liten, rundad klippö i skärgård kobent Adjektiv vars knän buktar in mot varandra kobenthet Substantiv det att vara kobent; fysiologiskt tillstånd då fötterna är längre ifrån varandra än normalt koblaffa Substantiv avföring från ko eller tjur koblaja Substantiv avföring från ko eller tjur kobolt Substantiv ett metalliskt grundämne med kemiska beteckningen Co och atomnummer 27 koboltatom Substantiv en enskild atom av slaget kobolt, d.v.s. med 27 protoner (och lika många elektroner) koboltblå Adjektiv som har en klarblå färg ( ) likt färgen som fås av pigmentet koboltblått (baserad på kobolt, CoAl2O4) koboltbomb Substantiv hypotetiskt kärnvapen som innehåller kobolt koboltdifluorid Substantiv kemisk förening av kobolt och fluorid koboltkanon Substantiv en sorts apparat för strålbehandling av cancertumörer koboltmes Substantiv arten Cyanistes teneriffae i familjen mesar (Paridae) inom tättingar (Passeriformes) koboltsulfat Substantiv kemisk förening av kobolt, svavel och syre kobolttrifluorid Substantiv kemisk förening av kobolt och fluor kocka Substantiv kvinna som arbetar i varmköket kockmössa Substantiv slags mössa i vitt tyg utan skärm som bärs av kocken under arbete kocksmat Substantiv medhjälpare (biträde) åt kock på fartyg kodiakbjörn Substantiv en underart (Ursus arctos middendorffi) till däggdjuret brunbjörn (Ursus arctos); individ av underarten kodiakbjörn kodicill Substantiv tillägg (särskilt till testamente) kodifiera Verb göra oskrivna regler till skriven lag; samla spridda rättsregler till ett systematiskt lagverk; upphöja till norm, stadfästa kodifikation Substantiv sammanställning till ett lagverk kodlås Substantiv lås som öppnas genom att knappa in en kod kodning Substantiv omvandling till kod, från analog signal (eller diffus verklighet) till siffror (digital form), digitalisering, kategorisering, stansning kodnyckel Substantiv nyckel (lösenord) som behövs för att avkoda kodad (krypterad) information kodominant Adjektiv som är lika mycket dominant; intermediär kodomän Substantiv målmängd kodon Substantiv följd av tre kvävebaser i en gen som kodar för en viss aminosyra för att bilda ett protein kodpunkt Substantiv digital representation av tecken (glyfer) inom t.ex. Unicode-standarden kodväxling Substantiv det att (som flerspråkig person) växla fram och tillbaka mellan olika språk inom ett och samma samtal koefficient Substantiv en konstant som multipliceras med ett algebraiskt uttryck koefficientmatris Substantiv den matris som innehåller alla koefficienter i systemet, så att varje kolonn står för en variabel (värdena i högerledet inkluderas ej) och varje rad för en ekvation i systemet; koefficientmatrisen utökad med en kolonn fö koenzym Substantiv organisk molekyl bunden till enzym, ofta fungerande som bärare av viss partikel (t.ex. elektroner eller kemiska grupper) koexistens Substantiv samtidig tillvaro, samexistens koffeinhaltig Adjektiv som innehåller koffein koffeinist Substantiv person med utvecklat beroende till ämnet koffein koffernagel Substantiv svarvad stång för fästande av rep vid nagelbänk kogalenskap Substantiv variant av galna kosjukan koger Substantiv behållare för pilar till pilbåge som bärs på ryggen kogg Substantiv en sorts (medeltida) brett lastfartyg kognat Substantiv person som är släkt med några andra via kvinnligt släktskapsled kognit Substantiv Neural struktur som representerar en viss bit information. kognition Substantiv mentala förmågor och processer som handlar om sinnesuppfattning och tolkning, vilka inbegriper: varseblivning, föreställande, begreppsbildning, minne, tänkande och omdöme kognitionsvetenskap Substantiv tvärvetenskapligt forskningsområde där forskare från så olika fält som filosofi, psykologi, neurovetenskap, datavetenskap, lingvistik och socialantropologi studerar det mänskliga tänkandets natur kohage Substantiv inhägnad betesmark där kor betar koherens Substantiv samstämmighet koherent Adjektiv sammanhängande; samstämmig kohesion Substantiv sammanhållningskraft (stor hos fasta kroppar, obetydlig hos gaser) kohorn Substantiv horn som vuxit på en ko kohort Substantiv grupp individer med något gemensamt (vanligen födelseår) kohortstudie Substantiv inom statistik en studie på en grupp individer som inom en viss tidsperiod delar en bestämd egenskap eller erfarenhet kohyponym Adjektiv av samma ordning kohyponymi Substantiv det semantiska förhållandet att två eller flera ord är kohyponymer; fenomenet att två eller flera ord delar en hyperonym kohäger Substantiv en art (Bubulcus ibis) inom fågelfamiljen hägrar (Ardeidae); individ av arten kohäger koincidens Substantiv sammanträffande i tid koine Substantiv den grekiska på vilken bl a Nya testamentet är avfattat kojande Substantiv det att koja kojbygge Substantiv processen att bygga en koja kokainist Substantiv brukare av kokain kokainmissbrukare Substantiv person som missbrukar kokain kokako Substantiv en fågelart (Callaeas cinerea) endemisk för Nya Zeelands nordö, i familjen vårtkråkor (Callaeidae); individ av denna art kokapparat Substantiv apparat för att koka (mat); spritkök kokard Substantiv bandrosett (på huvudbonad), mössmärke kokett Adjektiv behagsjuk, flörtig, flirtig; som genom ett utstuderat eller erotiskt eggande uppträdande (och klädsel) strävar efter att bli uppmärksammad eller beundrad eller att behaga (i synnerhet personer av motsatt kön) kokettera Verb att uppträda kokett; att framhäva sina positiva egenskaper till en sådan nivå att man kan anses vara aningen behagsjuk, att kråma sig. koketteri Substantiv strävan efter att framhäva sina positiva egenskaper, det att vara kokett kokill Substantiv gjutform av tackjärn kokkaffe Substantiv kaffe som kokas i kaffekittel kokkonst Substantiv konsten att koka (laga) mat kokkran Substantiv kökskran som producerar och ger kokhett vatten kokkärl Substantiv husgeråd i form av behållare som används för att upphetta föda vid matlagning, såsom exempelvis en kastrull, gryta, stekpanna, kittel eller wok koklea Substantiv del av innerörat som reagerar på ljud kokleaimplantat Substantiv slags hörapparat som opereras in i innerörat kokning Substantiv upphettning av vätska till dess kokpunkt kokobäng Adjektiv galen kokoppor Substantiv sjukdom hos nötkreatur, används som vaccin mot smittkoppor kokosboll Substantiv chokladboll garnerad med kokos kokosfett Substantiv matfett som framställs ur kokosnötens kärna (särskilt i dess fasta form) kokosfiber Substantiv kombinationsmaterial av cellulosa (kolhydrat/polysackarid) och lignin kokosmatta Substantiv matta tillverkad av kokosfiber (oftast dörrmatta) kokosmjöl Substantiv mjöl framställt genom att mala kopra från kokosnöt, vilket resulterar i ett mjukt, finkornigt och fiberrikt pulver med en mild smak av kokos kokosmjölk Substantiv vit, ogenomskinlig mjölkliknande juice som utvinns ur fruktköttet i kokosnötter, det rör sig alltså inte om mjölk i traditionell mening kokosnötvatten Substantiv vätska som finns inuti unga kokosnötter kokosolja Substantiv fett som utvinns ur kokosnötens frövita (särskilt i dess flytande tillstånd) kokospalm Substantiv en sorts palm som får kokosnötter (Cocos nucifera); exemplar av detta träd kokosris Substantiv ris kokat (delvis) i kokosmjölk kokostopp Substantiv konfektyr av smör, ägg, socker, och riven kokos kokosvatten Substantiv vätska som finns inuti unga kokosnötter kokpunkt Substantiv den temperatur vid vilken ett givet ämne övergår från flytande tillstånd (vätska) till gasform koksalt Substantiv natriumklorid koksaltlösning Substantiv vattenlösning av saltet natriumklorid, d.v.s. vatten med lösta natrium- och kloridjoner kokspis Substantiv spis som används vid matlagning kokt Substantiv kokt korv koktid Substantiv tid som maten måste kokas tills det är färdig kokvatten Substantiv vatten vari något kokas kokvrå Substantiv litet kök kokött Substantiv kött av ko kolande Substantiv det att kola kolare Substantiv hantverkare som tillverkar träkol i en kolmila kolartorp Substantiv torp där förr en kolarfamilj bodde kolartro Substantiv naiv och okritisk tro (på det vedertagna) kolasmak Substantiv smak av kola kolasås Substantiv trögflytande sockerhaltig fluid med kolasmak, ofta använd som topping på glass, bakverk och andra (dessertaktiga) födoämnen kolatom Substantiv en enskild atom av slaget kol, d.v.s. med 6 protoner (och lika många elektroner) kolbotten Substantiv plats där tidigare funnits en kolmila kolchos Substantiv kollektivjordbruk i Sovjetunionen koldioxidavtryck Substantiv mått på den totala mängden koldioxidutsläpp som genereras av en individ, organisation eller enhet under en specifik tidsperiod, ofta uttryckt i ton koldioxid koldioxidmolekyl Substantiv molekylen CO2 som koldioxid består av koldioxidneutral Adjektiv utan nettoutsläpp av koldioxid i atmosfären koldioxidneutralt Adverb utan nettoutsläpp av koldioxid i atmosfären koldioxidskatt Substantiv skatt på utsläpp av koldioxid från fossilt bränsle (dollar per ton) koldioxidsläckare Substantiv brandsläckare som använder koldioxid som släckmedel koldioxidsnål Adjektiv som släpper ut en jämförelsevis liten mängd växthusgaser koldioxidsug Substantiv apparat för att fånga in koldioxid från luften koldioxidutsläpp Substantiv utsläpp av koldioxid kolecystokinin Substantiv ett hormon (peptidhormon) som bl.a. insöndras av celler i duodenum och därefter stimulerar produktion och utsöndring av enzymrikt bukspott samt utsöndring av galla via kontraktion av gallblåsan kolekalciferol Substantiv ett fettlösligt vitamin (D3) som bildas i huden från (7-dehydro)kolesterol genom UV-ljus (t.ex. från solen) koleravaccin Substantiv vaccin mot sjukdomen kolera koleriker Substantiv (egentligen den som har för mycket galla) häftigt uppbrusande person kolerisk Adjektiv hetsig eller hetlevrad kolesterin Substantiv en sorts fettämne som bl a utgör huvudbeståndsdelen i gallstenar och som anses kunna förorsaka åderförkalkning kolesterolrik Adjektiv som innehåller mycket kolesterol kolgruppen Substantiv namn på den fjärde huvudgruppen i periodiska systemet kolgruva Substantiv gruva där man bryter kol kolhalt Substantiv andel kol, kolinnehåll kolhydratrik Adjektiv som innehåller en stor mängd kolhydrater kolin Substantiv en liten kvävehaltig alkohol som bland annat ingår (som en kovalent bunden del i) en del fosfolipider (t.ex. fosfatidylkoliner) och neurotransmittorn acetylkolin kolinerg Adjektiv som har med acetylkolin att göra; acetylkolinreceptor; med acetylkolin som huvudsaklig neurotransmittor kolinjär Adjektiv liggandes på en rät linje kolit Substantiv inflammation i tjocktarmen kolka Verb dricka häftigt och/eller i stora klunkar, bälga i sig dryck kolkornsmikrofon Substantiv typ av mikrofon som använder korn av kol bakom ett membran, vanlig i 1900-talets telefoner kolkraft Substantiv energi från att elda stenkol eller brunkol kolkraftverk Substantiv kraftverk som eldar kol för att koka upp vatten som sedan driver en ångturbin kollabera Verb falla samman kollaborera Verb samarbeta för att uppnå ett mål kollage Substantiv konstnärlig sammanställning av ting från olika håll (tygbitar, affischer, fotografier m.m.) kollagen Substantiv fiberprotein som bland annat utgör en huvudsaklig beståndsdel i den extracellulära matrisen i bindväven i djur; det finns flera olika typer av kollagen kollager Substantiv lager (magasin) av kol kollande Substantiv det att kolla kollation Substantiv festligt samkväm kollationera Verb jämföra (t.ex. en avskrift med originalet), granska; läsa mot, motläsa kollationering Substantiv sammankomst där ett dansstycke, teaterpjäs, spex eller liknande scenisk produktion för första gången presenteras för verkets ensemble kollegial Adjektiv kamratlig; som hör samman med ett kollegium; kollegialt beslut: beslut genom omröstning av vissa ämbetsmän (och inte av chefen ensam) kollegialitet Substantiv uppslutning och sammanhållning inom t ex en yrkesgrupp (vad gäller åsikter och beslut), kamratanda kolleger emellan kollegieblock Substantiv block som består av flera pappersark med en rad perforerade hål längs ena kanten genom vilka en spiralformad fjäder löper kollegium Substantiv ämbetsverk, kontor, sammanslutning av kolleger (lärare, ämbetsmän) som fattar gemensamma beslut kollektbön Substantiv den bön som vid svensk högmässa läses före episteltexten kollektivanslutning Substantiv automatisk anslutning till en organisation (t ex ett politiskt parti) av medlemmar i en annan organisation kollektivanställd Adjektiv anställd med avlöning m m enligt kollektivavtal kollektivavtal Substantiv skriftlig överenskommelse om avlöning med mera mellan en arbetsgivarpart och en arbetstagarpart kollektivavtalsrörelse Substantiv det samma som avtalsrörelse; period med förhandlingar om kollektivavtal på arbetsmarknaden kollektivhus Substantiv familjehotell kollektivisera Verb överföra egendom från privat till statlig (eller kommunal) kollektivism Substantiv uppfattningen att individens intressen måste träda tillbaka för samhällsnyttan kollektivjordbruk Substantiv större jordbruk som drivs kollektivt av flera familjer kollektivkörfält Substantiv en körbana alternativt ett körfält (normalt belägen på skyltens sida) på körbanan för bussar i linjetrafik, och (i Sverige) även för cyklister och förare av moped klass II om körfältet är beläget till höger i färdriktnin kollektivt Adverb med gemensamt ägande kollektivtrafik Substantiv trafik med färdmedel öppen för allmänheten (ej privat eller abonnerat), normalt mot en avgift och med många passagerare som reser tillsammans (som ett kollektiv): buss, spårvagn, tåg, flygplan och färja, till skillnad fr kollektor Substantiv en av elektroderna i en transistor koller Substantiv en hjärnsjukdom hos hästar kollergång Substantiv kvarn eller kross med roterande botten och stående kvarnhjul kolliderande Substantiv det att kollidera kollis Substantiv person som en delar boende med kollodium Substantiv en tjockflytande vätska som efter avdunstning bildar en tät hinna och som används bl a vid sårförband kolloid Substantiv den vätska som finns i en follikel i tyreoidea kollokation Substantiv flerordskombination som ett ord, enligt den språkliga konventionen, brukar ingå i; frekvent samförekomst (i en textkorpus) av två eller flera ord som förekommer tillsammans oftare än slumpen kan förutsäga kollokvium Substantiv vetenskaplig konferens som är del av en långvarig akademisk tradition kollra Verb förvirra, vilseleda (ofta i syfte att sedan utnyttja offrets dumhet eller svaghet till sin egen fördel) kollrig Adjektiv förryckt, galen kolmila Substantiv anordning för att producera träkol genom kontrollerad upphettning av ved utan (eller med begränsad) syretillförsel kolmårdsmarmor Substantiv (grön) marmor som brutits i Kolmården kolmörk Adjektiv mycket mörk; mörk som kol kolna Verb förvandlas till kol kolofonium Substantiv stråkharts kolombiansk Adjektiv variant av colombiansk kolon Substantiv tecknet koloncancer Substantiv cancer i kolon kolonial Adjektiv hörande till en koloni och kolonisation kolonialisering Substantiv det att kolonialisera kolonialism Substantiv industriländers exploatering av (forna) kolonier eller andra u-länder kolonialvara Substantiv varor från koloniserade länder (kaffe, te, kryddor m m) kolonilott Substantiv mindre stycke mark som hyrs ut till enskilda personer som odlar exempelvis grönsaker och andra växter där kolonisation Substantiv bosätta sig i ett nytt område, ofta överta från andra personer kolonisatör Substantiv nybyggare koloniserad Adjektiv som koloniserats koloniserande Adjektiv som koloniserar kolonisering Substantiv det att kolonisera kolonist Substantiv person som är medborgare i en koloni kolonistuga Substantiv liten stuga som tillhör en kolonilott i en trädgårdsanläggning kolonnad Substantiv pelargång, pelarrad kolonnett Substantiv liten kolonn kolonnettgalleri Substantiv dekorativ pelargång i miniatyr kolonnmatris Substantiv matris bestående av endast en kolonn kolonnoperation Substantiv operation på en matris kolonner kolontecken Substantiv symbol med en prick ovanför en annan koloratur Substantiv sång som utsmyckas med hjälp av drillar och löpningar kolorektalcancer Substantiv cancer i kolon eller rektum kolorera Verb färglägga kolorerad Adjektiv färgad kolorerande Adjektiv som kolorerar kolorist Substantiv målare som lägger an på färgverkan; musiker som lägger an på olika klangfärger kolorit Substantiv färggivning, färgglans, färgverkan kolorum Substantiv stoj, oväsen, kackalorum koloss Substantiv oerhört eller ovanligt stor varelse; stort föremål, jättestod kolossbläckfisk Substantiv en bläckfiskart (Mesonychoteuthis hamiltoni) i överordningen tioarmade bläckfiskar (Decapodiformes); individ av denna art koloxid Substantiv giftig gas med kemisk formel CO kolportage Substantiv försäljning av skrifter genom kolportörer kolportagelitteratur Substantiv litteratur som säljs genom kringresande agenter kolportera Verb utbjuda, kringbära kolportör Substantiv kringvandrande bokförsäljare kolsuboxid Substantiv kemisk förening av kol och syre, C3O2 kolsyrande Substantiv det att kolsyra kolsyreis Substantiv koldioxid i fast form (vid låg temperatur) kolsyresläckare Substantiv brandsläckare som använder koldioxid som släckmedel kolsyresnö Substantiv frusen koldioxid i pulverform koltablett Substantiv aktivt kol som pressades i tablettform koltetraklorid Substantiv kemisk förening av kol och klor, CCl4 koltklädd Adjektiv som är klädd i kolt koltrast Substantiv en art (Turdus merula) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av denna art; en kolsvart fågel med gul näbb och gul ögonring som högljutt sjunger vacker, melodisk sång koltrioxid Substantiv en kemisk förening mellan kol och syre med kemisk formel CO3 koltålder Substantiv småbarnsålder kolugn Adjektiv lugn som en ko, mycket lugn kolumbarium Substantiv rum för gravurnor kolumbiansk Adjektiv variant av colombiansk kolumnist Substantiv person som regelbundet skriver på viss plats i en tidning kolvmotor Substantiv motor där kraft utvecklas genom att en kolv rör sig i en cylinder kolväte Substantiv kemisk förening bestående endast av kol- och väteatomer kolväteförening Substantiv kemisk förening bestående av ett kolväte och ett eller flera andra kemiska ämnen komage Substantiv mage från ko, särskilt om magsäck från slaktat nötkreatur kombattant Substantiv soldat, någon som strider, kämpe, krigare kombattera Verb kämpa kombinat Substantiv anläggning, industri, konglomerat (i synnerhet under Sovjetkommunismen) kombinationslås Substantiv lås som öppnas genom att ställa in en följd av siffror eller andra tecken kombinationsspel Substantiv en spelstil som syftar till att ge möjligheter till så många, och så bra, kombinationer som möjligt kombinationstång Substantiv tång som är en kombination av plattång, rörtång och sidavbitare kombinatorik Substantiv studiet av kombinationer kombinatoriker Substantiv matematiker som studerar kombinatorik kombinerande Substantiv det att kombinera kombo Substantiv person som utgör en del av ett kompisboende kombucha Substantiv en fermenterad sötad dryck, baserad på svart te, vatten och socker komedienn Substantiv framstående skådespelerska i komediroller komediserie Substantiv (genre av) TV-serie, som genom sina avsnitt, vilka eventuellt har en inbördes ordning som bör följas, förmedlar oftast en fiktiv historia, eller flera fiktiva historier, berättad(e) antingen genom skådespelare som följer kometkarriär Substantiv mycket snabb befordran kometord Substantiv nytt ord som snabbt får en stor utbredning för att därefter förvinna igen med samma fart komfortabel Adjektiv bekväm komfortzon Substantiv område (situation, zon) där man upplever komfort (känner sig trygg) komi Substantiv ett permiskt språk i den finsk-ugriska språkfamiljen komier Substantiv invånare i ryska delrepubliken Komi eller med rötter därifrån komihåglapp Substantiv liten lapp av papper med text som en person skriver och sedan använder för att bli påmind om det som lappen förmedlar komipermjak Substantiv invånare i Komi-Permjakien eller med permjakisk härkomst komjölk Substantiv mjölk från ko; används ofta inom matlagning kommanditbolag Substantiv en företagsform kommandotolk Substantiv datorprogram som låter användaren skriva in textbaserade kommandon och sedan exekverar dessa (och presenterar resultatet) kommandoton Substantiv tonfall och stil (barsk, korthuggen, kärv, stram) som passar militära kommandon kommatecken Substantiv skiljetecknet kommatera Verb förse en mening med ett (eller fler) kommatecken kommatering Substantiv bruk av kommatecken i en text; det att placera kommatecken i en text; princip för hur kommatecken skall användas i en text kommen Adjektiv som är framme, som har kommit fram kommensalism Substantiv samlevnad mellan olika organismer där den ena organismen drar nytta av den andra, men den andra inte påverkas nämnbart av den första kommensurabel Adjektiv om en storhet vars storlek kan jämföras med en annan given storhets kommensurabilitet Substantiv det att vara kommensurabel kommentarsfält Substantiv funktion på nyhetswebbplatser (och dylikt) där utgivaren bjuder in läsaren att kommentera det publicerade innehållet kommenterande Substantiv det att kommentera kommers Substantiv handel kommersialisera Verb göra kommersiell kommersialism Substantiv ensidig inriktning på att göra goda affärer komminister Substantiv (egentligen medtjänare) ordinarie präst närmast under kyrkoherde kommissariat Substantiv kommissaries syssla; organisation eller departement under en kommissarie; lokal där en kommissarie arbetar kommissionskontor Substantiv ett kontor som tillhör kommissionen kommissionsledamot Substantiv medlem av en kommission kommissionsordförande Substantiv ordförande för en kommission kommod Substantiv enklare tvättställ med nedsänkt handfat kommunalisera Verb låta en kommun överta en verksamhet som drivits av staten eller av enskilt företag kommunaliserande Adjektiv som kommunaliserar kommunalpolitik Substantiv politiska frågor som behandlas på kommunal nivå kommunalpolitiker Substantiv person som arbetar med politiska frågor inom kommunen. kommunalpolitisk Adjektiv som rör kommunalpolitik kommunalskatt Substantiv skatt som betalas till kommunen, i Sverige även till regionen, där personen bor kommunalval Substantiv val genom vilket ledamöterna i det lokala kommunfullmäktiget eller motsvarande organ utses kommunanställd Adjektiv anställd av en kommun kommunard Substantiv person som deltog i Pariskommunen 1871 kommunchef Substantiv den högsta tjänstemannen i en svensk kommun kommundirektör Substantiv den högsta tjänstemannen i en finsk kommun kommunfullmäktig Substantiv ledamot som är valt medlem av kommunfullmäktige kommunförbund Substantiv sammanslutning (förbund) av kommuner (och/eller landsting) kommunhus Substantiv byggnad där en kommunledning arbetar kommunicerande Adjektiv som kommunicerar kommunikant Substantiv nattvardsgäst kommunikationschef Substantiv chef för kommunikation; ansvarig för spridning av information kommunikationskonsult Substantiv konsult i frågor som rör kommunikation kommunikationsled Substantiv väg som används för allmän trafik kommunikationsmedel Substantiv samfärdsmedel kommunikationsminister Substantiv minister som är chef för kommunikationsdepartementet kommunikationsradio Substantiv system för radioförbindelse där alla mobila enheter är utrustade med såväl mottagare som sändare kommunikativ Adjektiv som avser språkligt utbyte av information kommunikatorisk Adjektiv som rör en kommunikation kommunikatör Substantiv person med (extern) kommunikation som arbetsuppgift kommuninvånare Substantiv person som bor i en kommun kommunion Substantiv nattvardsgång kommunistdiktatur Substantiv diktatur vars makthavare förklarar sig som kommunister kommunistledare Substantiv ledare som tillhör ett kommunistiskt parti kommunistregim Substantiv regim styrd av kommunister kommunitet Substantiv gemenskap, sammanslutning av personer, samfund, familj, nation, studenthem, hembygd, församling, stiftelse kommunledning Substantiv ledningen av en kommun under kommunstyrelsen kommunpolitik Substantiv politik som bara berör en viss kommun kommunpolitiker Substantiv politiker, som arbetar med politiska frågor inom en kommun kommunstyrelse Substantiv högsta verkställande organet i en kommun kommunstyrelseordförande Substantiv ordförande för en kommunstyrelse kommutation Substantiv (av kommutera) förändring, ombyte kommutativ Adjektiv sådan att a \cdot b = b \cdot a för varje par a, b \in M kommutativitet Substantiv (om en operator *) det att ha egenskapen att a*b = b*a kommutator Substantiv elektriska kontakter i en elmotor som "levererar" ström till rotorn kommutera Verb (om en operator *) uppfylla villkoret a*b = b*a kommuterande Substantiv det att kommutera komocka Substantiv fekaliepöl efter ko komodovaran Substantiv ödleart i familjen varaner som lever på några få öar i centrala Indonesien och är världens största nu levande ödla; individ av denna art komorier Substantiv (mans-)person från Komorerna komorisk Adjektiv som rör Komorerna, det komoriska språket eller folket komoriska Substantiv kvinna från Komorerna, kvinnlig komorier komp Substantiv ackompanjemang kompa Verb ackompanjera, stötta musikaliskt kompakthet Substantiv det att vara kompakt kompaktifiera Verb göra kompakt(are) kompaktifiering Substantiv det att kompaktifiera kompaktkamera Substantiv enklare och mindre, men ofta ändå högkvalitativ, digital eller, vanligare förr, analog kamera komparabel Adjektiv som kan jämföras komparation Substantiv jämförelse, jämförande studium komparativ Adjektiv som avser komparativ komparativform Substantiv adjektivform eller adverbform i komparativ komparera Verb jämföra komparering Substantiv det att komparera kompars Substantiv stum person, statist kompasslös Adjektiv som saknar kompass, vilsekommen kompasslöst Adverb utan kompass, vilse kompassmanet Substantiv en manet (Chrysaora hysoscella) inom ordningen skivmaneter (Semaeostomeae); individ av denna art kompatibilitet Substantiv förenlighet, egenskapen att vara kompatibel kompendium Substantiv sammandrag av information; papperssamling, används ofta vid undervisning kompensationspendel Substantiv ett urverks pendel gjord av två olika metaller, vars värmeutvidgning tar ut varandra kompenserande Substantiv det att kompensera kompetensflykt Substantiv ström av kompetent folk från ett land (utvandring) eller område kompetensförsörjning Substantiv det att säkerställa att en verksamhet har rätt kompetens (genom utbildning, nyanställning, eller liknande) kompetenshöjning Substantiv tillfälle då någons kompetens höjs kompetensutveckling Substantiv det när personal eller ledning får möjlighet att utveckla sig inom sin yrkesroll genom att de får genomgå olika former av utbildningar och kurser kompetitiv Adjektiv konkurrenskraftig kompilation Substantiv (egentligen plundring) samlande av eller samling av utdrag ur andras skrifter kompilator Substantiv datorprogram som utifrån en programtext skrivet i ett högnivåspråk skapar ett motsvarande lågnivåprogram kapabelt att utföra de aktiviteter som programtexten beskriver kompilera Verb plocka samman utdrag ur andras skrifter; låna idéer från skilda håll kompilerande Substantiv det att kompilera kompilering Substantiv det att kompilera kompisboende Substantiv boendeform där två eller flera vänner delar en lägenhet kompisbok Substantiv bok där barn låta skriva sina kompisar kompisgäng Substantiv samling kamrater som (åtminstone för tillfället) umgås tillsammans i en välavgränsad grupp kompledig Adjektiv som får ta ut ledighet som kompensation för att ha arbetat övertid eller mertid komplement Substantiv tillägg komplementaktivering Substantiv aktivering av komplementsystemet, vilket kan ske på tre sätt: klassiska vägen (via t.ex. antikroppar), lektinvägen och den alternativa vägen komplementera Verb göra komplett; fylla ut så att det blir fullständigt komplementfärger Substantiv par av färger som tillsammans kan ge intryck av vitt ljus (t ex grönt och rött) komplementmängd Substantiv mängden \complement M = U \setminus M av samtliga element som inte tillhör M; U är grundmängden komplementprotein Substantiv protein som ingår i komplementsystemet komplementreceptor Substantiv receptor för ett komplementprotein (ofta bundet till en patogens yta) komplementsystem Substantiv en del av det medfödda immunförsvaret vilken utgörs av ett antal proteiner, komplementproteiner, främst C1, C2, ..., C9, och som kan initieras på tre olika sätt (komplementaktivering) på en patogens yta vilket leder till komplementvinkel Substantiv vinkeln 90° − &theta komplementär Adjektiv som komplementerar något; kompletterande, utfyllnads- komplementärmedicin Substantiv alternativmedicin kompletorium Substantiv variant av completorium kompletterande Substantiv det att komplettera komplettering Substantiv det att komplettera komplexion Substantiv temperament, kroppsbeskaffenhet, lynne komplexkonjugat Substantiv (till ett komplext tal z = a + b i) det komplexa talet z^{*} = \bar{z} = a - b i komplexvärd Adjektiv vars målmängd är en delmängd av de komplexa talen komplicerande Substantiv det att komplicera komplimentera Verb säga artigheter (till); lyckönska komponentbrist Substantiv brist på komponenter komponerande Substantiv det att komponera komponist Substantiv person som komponerar (skapar, skriver, författar) musik komposant Substantiv en av de vektorer vars summa är lika med v kompositum Substantiv (plural komposita) sammansatt ord kompostanläggning Substantiv anläggning för kompostering kompostera Verb att på särskild plats eller i särskild behållare placera organiskt nedbrytbart material för nedbrytning till kompostjord komposterbar Adjektiv möjlig att kompostera kompostering Substantiv det att kompostera kompostjord Substantiv jord från en kompost kompostkvarn Substantiv maskin som tuggar (hugger) grenar till träflis kompostmask Substantiv en daggmaskart med ljusa segmentgränser som trivs i gödsel och kompost kompott Substantiv frukt eller bär som kokas tillsammans med socker och där hela eller bitar av frukten finns kvar efter tillagning kompoundstål Substantiv verktygsstål (sammansättning av hårt och mjukt stål) kompressibel Adjektiv som kan komprimeras kompression Substantiv sammanpressning av gas, t ex av förbränningsgas i en bilmotor eller köldmedium i en värmepump kompressor Substantiv maskin som pressar samman gaser komprimera Verb göra mindre; göra så att dess volym eller storlek minskar, särskilt om en gasmängd eller en datorfil komprimerande Substantiv det att komprimera komprimerbar Adjektiv som kan komprimeras komprimering Substantiv det att komprimera kompromettera Verb framställa i dålig dager, göra någon misstänkt kompromettering Substantiv det att kompromettera kompromissförslag Substantiv förslag som utgör en kompromiss kompromisslös Adjektiv utan att försöka tillfredsställa flera parter i en konflikt kompromisslöshet Substantiv det att vara kompromisslös kompromissvillig Adjektiv benägen till att kompromissa, medgörlig komulerocka Substantiv en fiskart (Rhinoptera bonasus) i familjen örnrockor (Myliobatidae); individ av denna art komvux Substantiv sammandragning av kommunal vuxenutbildning konamn Substantiv namn på en ko konation Substantiv målinriktat beteende och handlingsimpuls; strävan, handling eller vilja konativ Adjektiv gällande konation (handlingssätt, beteende) koncentrat Substantiv kort sammanfattning; koncentrerad lösning koncentrationsförmåga Substantiv förmåga att koncentrera sig koncentrationsskillnad Substantiv skillnad i koncentration av ett ämne mellan två platser koncentrationssvårighet Substantiv besvär att medvetet fokusera sinnet koncentrerande Substantiv det att koncentrera koncentrering Substantiv det att vara koncentrera sig koncentricitet Substantiv det att ha ett gemensamt centrum koncentrisk Adjektiv som följer centrum på exempelvis en axel konceptalbum Substantiv album (grammofonskiva) med ett genomgående tema (koncept) konceptera Verb utveckla ett koncept konceptfordon Substantiv prototyp av fordon konception Substantiv befruktning konceptpapper Substantiv enklare gult skrivpapper konceptualisera Verb föreställa sig, göra sig en föreställning om konceptualisering Substantiv det att konceptualisera konceptuell Adjektiv som har att göra med (ett visst) koncept/begrepp koncern Substantiv moderbolag och dess dotterbolag koncernchef Substantiv chef för en koncern (företagsgrupp) koncession Substantiv tillstånd av myndighet att bedriva viss verksamhet koncessiv Adjektiv medgivande koncilians Substantiv försonlighet, medgörlighet konciliant Adjektiv försonlig, medgörlig; medlande konciliarism Substantiv teorin att konciliet såsom allmänt kyrkomöte är överordnat påven koncilium Substantiv kyrkomöte koncipiera Verb befrukta koncipierande Substantiv mottagande, undfående, utvecklande (av en idé) koncipiering Substantiv det att koncipiera koncis Adjektiv kortfattad men uttömmande koncishet Substantiv det att vara koncis kondemnera Verb utdöma, särskilt om skeppsbrutna fartyg kondens Substantiv (vanligen) kondensvatten kondensat Substantiv vätska som bildats vid kondensering kondensation Substantiv av kondensera kondensationspunkt Substantiv den temperatur vid vilken en given gas kondenseras till vätska kondensationsreaktion Substantiv reaktion där två eller ibland flera molekyler kopplas ihop samtidigt som en liten partikel, i organiska reaktioner oftast en vattenmolekyl, avlägsnas från de reagerande partiklarna kondensator Substantiv passiv elektrisk komponent som kan lagra elektrisk energi i form av ett elektriskt fält mellan separerade elektriska laddningar kondensera Verb förtäta(s); övergå från gas till vätska; överföra från gas till vätska kondenserande Substantiv det att kondensera kondensering Substantiv det att kondensera kondenskraftverk Substantiv typ av värmekraftverk som enbart producerar elektricitet och av olika anledning inte tar till vara på spillvärme, t.ex. för optimering av elproduktionen kondensor Substantiv anordning, där en gas övergår till vätska konding Substantiv kondensator konditionera Verb villkora konditionerad Adjektiv förberedd, iordningställd, renoverad konditionering Substantiv (ofta) luftkonditionering konditor Substantiv person som yrkesmässigt tillverkar bakverk för försäljning konditori Substantiv tillverkare av bakverk och konfekt som vanligtvis även erbjuder försäljning och servering kondolera Verb beklaga sorgen kondomautomat Substantiv automat som erbjuder försäljning av kondomer kondomfri Adjektiv utan kondom, som sker utan skydd av kondom kondompaket Substantiv förpackning innehållande en kondom kondonationsbrev Substantiv gåvobrev kondor Substantiv en sydamerikansk rovfågel (Vultur gryphus) inom familjen nya världens gamar (Cathartidae); individ av denna art kondottiär Substantiv anförare för legotrupp i det medeltida Italien; lycksökare kondrocyt Substantiv huvudsaklig celltyp i broskvävnad, vilken skapar och underhåller vävnadens extracellulära matris konduktans Substantiv storheten G = R/(R2+X2) där R är resistans och X en reaktans, enhet siemens (S): 1 S=1 Ω−1; realdelen av admittansen; om kretsen är en likströmskrets förenklas sambandet till G = 1/R konduktion Substantiv värmeledning konduktivitet Substantiv materialegenskap som anger ett materials förmåga att leda elektrisk ström eller värme konduktor Substantiv ledare för elektricitet (eller värme) konduktris Substantiv kvinnlig konduktör kondylom Substantiv virusinfektion av humant papillomvirus, HPV, som ger könsvårtor konfabulation Substantiv det att konfabulera konfabulera Verb hitta på en berättelse konfaledare Substantiv konfirmationsledare konfederera Verb förena (sig), ingå konfederation konfekt Substantiv omsorgsfullt tillverkat godis konfektbröllop Substantiv bröllop där gästerna serveras konfekt men inte mat; ett tecken på sparsamhet konfektion Substantiv fabrikstillverkning av kläder; (handel med) färdigsydda kläder konfektskål Substantiv ask eller dosa att servera eller förvara sötsaker och karameller i konfektyr Substantiv konfekt, omsorgsfullt tillverkat godis konfektyrer Substantiv konfekt, sötsaker konferencier Substantiv person som presenterar framträdandena vid en föreställning konferenciär Substantiv kvinnlig konferencier konferensanläggning Substantiv anläggning för hålla konferenser konferenscenter Substantiv stor offentlig byggnad eller grupp av byggnader gjord för kongresser och mässor och liknande konferensdeltagare Substantiv deltagare i en konferens konferensgäst Substantiv inbjuden gäst på en konferens konferenslokal Substantiv lokal för att hålla konferenser konferensprogram Substantiv fastställd dagordning eller schema för en konferens konferenstolk Substantiv tolk som översätter på en konferens konferensvagn Substantiv speciell sorts personvagn som främst brukar vara avsedd för konferenser konferera Verb diskutera fråga med annan/andra person(er), vanligen om hur man skall agera i någon fråga konfession Substantiv bekännelse, i synnerhet av tro konfessionalism Substantiv strängt fasthållande vid en trosbekännelse konfessionell Adjektiv som avser trosbekännelsen; som strängt håller på trosbekännelsen konfessionslös Adjektiv som inte bekänner sig till någon religion konfessor Substantiv bekännare, i synnerhet av tro konfidens Substantiv förtroende, tilltro, tillit konfidensintervall Substantiv osäkerhet kring ett uppskattat parametervärde konfident Substantiv person som vänder sig till präst, psykolog, eller annan yrkesutövare med tystnadsplikt, för enskilt samtal konfidentialitet Substantiv det att vara konfidentiell; det att hållas hemlig från tredje part konfiguration Substantiv yttre form; (stjärnornas) inbördes ställning konfigurerande Substantiv det att konfigurera konfirmand Substantiv den som konfirmeras konfirmationskort Substantiv litet kort (visitkort) av papper till minne av konfirmationen konfirmera Verb genomgå konfirmation konfirmeringsbias Substantiv människans tendens att omedvetet vara selektivt uppmärksam på sådan information som bekräftar den egna uppfattningen konfiskation Substantiv av konfiskera konfiskerande Substantiv det att konfiskera konfiskerbar Adjektiv som kan konfiskeras konfiskering Substantiv det att konfiskera något konfityrer Substantiv se konfektyrer konfliktfylld Adjektiv fylld av konflikter konfliktlösning Substantiv lösning av en konflikt; det att lösa konflikter konform Adjektiv som bevarar vinklar konformad Adjektiv formad som en kon konformation Substantiv veckning, form i rummet konformera Verb anpassa konformig Adjektiv formad som en kon konformism Substantiv likriktning konformist Substantiv någon som följer gällande normer och regler konformistisk Adjektiv likriktad konformitet Substantiv likformighet, överensstämmelse konfrontativ Adjektiv som strävar efter konflikt konfronterande Substantiv det att konfrontera konfucianism Substantiv en av Kinas tre klassiska religioner eller filosofier konfuciansk Adjektiv som avser konfucianism konfundera Verb röra ihop konfys Adjektiv hoprörd kongenial Adjektiv själsbesläktad kongenialitet Substantiv själsfrändskap kongenital Adjektiv medfödd kongestion Substantiv blodstockning, tillfällig blodöverfyllnad kongle Substantiv kotte kongoles Substantiv invånare i Kongo eller person med kongolesisk härkomst kongolesisk Adjektiv som rör Kongo, dess invånare kongoleser kongolesiska Substantiv kvinna från Kongo kongregation Substantiv kyrklig sammanslutning; klosterliknande men friare sammanslutning kongressa Verb hålla kongress kongressbeslut Substantiv beslut fattat på en kongress kongressdeltagare Substantiv person som deltar på en kongress kongressförhör Substantiv utfrågning inför (delar av) kongressen kongressutskott Substantiv kommitté i en lagstiftande församling (i synnerhet den amerikanska kongressen) kongressval Substantiv val till (USAs) kongress kongro Substantiv spindel kongruens Substantiv överensstämmelse kongruensböjning Substantiv (i modern svenska) böjning av adjektiviska ord efter det substantiv eller pronomen som det beskriver kongruent Adjektiv överensstämmande, sammanfallande kongruera Verb överensstämma, sammanfalla konicitet Substantiv det att vara konformad konisk Adjektiv formad som en kon eller tratt; smal i ena änden och tjock i den andra konjagare Substantiv en snaps konjak konjaksglas Substantiv glas avsett för konjak konjaksgök Substantiv gök på konjak konjakskupa Substantiv (större) glas för att servera konjak konjektur Substantiv förmodan, välgrundad gissning konjugal Adjektiv äktenskaplig konjugat Substantiv om ett komplext eller hyperkomplext tal eller matris: det tal som fås om man byter tecken på det eller de imaginära komponenterna i varje eventuellt element konjugation Substantiv verbböjning särskilt med avseende på tidsformer konjugatregeln Substantiv regeln a^2 - b^2 = (a+b)(a-b)\, som kan användas om man ska skriva differensen av två termer som en produkt konjugera Verb förena konjunktion Substantiv ord som binder samman två satsdelar eller satser och samtidigt anger ett förhållande mellan dessa, såsom att båda är sanna eller att den ena satsens sanning leder till den andra satsens sanning; vanliga exempel är och, e konjunktiv Adjektiv icke självständig konjunktivit Substantiv vanlig ögonsjukdom som uppstår vid infektion av ögats bindhinna konjunktur Substantiv rådande ekonomiskt tillstånd konjunkturbarometer Substantiv enkätundersökning av vad hushåll och företag anser om ekonomins utsikter konjunkturcykel Substantiv tidsperioden mellan två låg- eller högkonjunkturer konjunkturer Substantiv marknadsläge, tidsförhållanden som påverkar näringslivet konjunkturindikator Substantiv mätetal (indikator) på konjunkturen konjunkturnedgång Substantiv tendensen att ekonomin går nedåt konjunkturpolitik Substantiv åtgärder för att uppnå en balanserad utveckling av produktion och sysselsättning konjunkturprognos Substantiv prognos för konjunkturen konjunkturskatt Substantiv extra skatt på övervinst (merinkomst) under högkonjunktur; diskuterades i England 1937, i Sverige 1952 konjunkturuppgång Substantiv förbättring av ekonomiskt tillstånd konkande Substantiv det att konka konkarongen Substantiv alltsammans konkav Adjektiv inbuktad, insvängd konkavitet Substantiv något som buktar inåt; det att vara konkav konklav Substantiv (egentligen låst rum) de till påveval församlade och i Vatikanen inlåsta kardinalerna konkludera Verb genom tänkande erhålla en slutsats; komma fram till en slutsats konklusion Substantiv slutsats konkordans Substantiv överensstämmelse konkordat Substantiv avtal mellan de högsta myndigheterna i stat och kyrka konkrement Substantiv sjuklig utfällning av salter med stenbildning i ett organ konkretion Substantiv det att vara konkret; det att hålla sig till det konkreta, åskådlig(t) tänkande eller gestaltning konkretisera Verb göra konkret konkretiserad Adjektiv som konkretiserats konkretiserande Adjektiv som konkretiserar konkretisering Substantiv det att konkretisera konkurrensförmåga Substantiv förmåga att konkurrera konkurrenskraft Substantiv förmåga (styrka, kraft) att konkurrera konkurrenskraftig Adjektiv som är kapabel att konkurrera väl (för att dess pris är lågt jämfört med liknande varor eller tjänster) konkurrenslag Substantiv lag som syftar till att främja konkurrens mellan näringsidkare, bland annat genom att hindra marknadsmisslyckanden som karteller och monopol konkurrenssamhälle Substantiv samhälle där konkurrens spelar en stor roll konkurrensverk Substantiv statligt verk (myndighet) som övervakar konkurrens och marknadens frihet konkursande Substantiv det att konkursa konkursbo Substantiv förmögenhet som finns kvar när en konkurs inträffar konkursförvaltare Substantiv person som verkställer uppteckningen av ett konkursbo samt har hand om egendomen tills den kan delas ut till borgenärerna konkursmässig Adjektiv redo att gå i konkurs konkursmål Substantiv rättsfall som handlar om konkurs konkvistador Substantiv europeisk erövrare av Amerika (från iberiska halvön) konnektiv Substantiv slags mekanisk struktur som bildas ur mesodermet konnexin Substantiv protein i en familj av protiner vilka bildar konnexoner (och därmed öppna cellförbindelser); sex konnexiner i ett plasmamembran bildar en konnexon, två konnexoner (en på vardera cellmembranet) bildar en por och en mängd konnexon Substantiv komplex av sex konnexiner vilka utgör ena cellens bidrag till en av porerna i en öppen cellförbindelse konnotation Substantiv ords bibetydelse som skiljer sig från grundbetydelsen konnotativ Adjektiv som har att göra med konnotation konnotera Verb antyda, ge intryck av konnässans Substantiv bekantskap eller kännedom om (något) konnässör Substantiv person med särskilt djupa kunskaper inom ett visst ämne, särskilt i fråga om matlagning, vin eller konst; ibland om person med stor passion för eller finsmakare av ett visst ämne konossement Substantiv intyg av skeppsbefälhavare eller rederi om gods som tagits emot för sjötransport konsekration Substantiv invigning, helgande (t ex av brödet och vinet vid nattvarden) konsekrera Verb helga; viga konsekutiv Adjektiv som följer direkt efter (varandra), i en uppräkning; på varandra följande konselj Substantiv ett regeringssammanträde där statschefen är närvarande konseljpresident Substantiv regeringschef i vissa länder (motsvarande svensk statsminister) konsensus Substantiv samstämmighet som uppnås mellan parter av skilda åsikter konsertbesökare Substantiv besökare (medlem av publiken) på en konsert konsertbiljett Substantiv biljett som medger inträde till konsert konsertera Verb hålla konsert konserthall Substantiv (byggnad med en) stor sal vilken är lämplig för att hålla konserter i konserthus Substantiv större byggnad som främst är avsedd för framförande av levande musik konsertmästare Substantiv den främste förstaviolinisten i en orkester konsertupplevelse Substantiv minnesvärd upplevelse i form av att gå på konsert konservatism Substantiv samhällsåskådning och politisk ideologi som önskar bevara existerande traditioner, institutioner och värderingar, som motsätter sig radikala förändringar i samhälle och stat konservatorium Substantiv högre musikskola konservburk Substantiv burk med eller för konserverad mat konservera Verb bevara, vidmakthålla, isolera konserverande Substantiv det att konservera konservering Substantiv behandling som gör att något består i gott skick en längre tid konserveringsmedel Substantiv tillsats i livsmedel som gör att produkten är konsumerbar en längre tid konservöppnare Substantiv köksredskap som används för att öppna konservburkar konsideration Substantiv hänsyn konsilians Substantiv variant av koncilians konsiliant Substantiv variant av konciliant konsilium Substantiv stavningsvariant av koncilium konsistensfett Substantiv en sorts smörjmedel konsistensgivare Substantiv tillsats för att ge tjockare konsistens konsistent Adjektiv logiskt sammanhängande, motsägelsefri konsistoriell Adjektiv som hör ihop med ett konsistorium konsistoriesammanträde Substantiv sammanträde i konsistorium konsistorium Substantiv beteckning för vissa styrelser; domkapitel konskribera Verb utskriva till krigstjänst konskription Substantiv utskrivning till krigstjänst konsolidera Verb förstärka eller förbättra strukturen hos något, särskilt abstrakta ting konsoliderande Substantiv det att konsolidera konsolidering Substantiv förstärkning eller förbättring av den inre strukturen hos något, särskilt hos abstrakta ting konsonans Substantiv samklang konsonant Substantiv språkljud som bildas med varierande förträngning av språkröret konsort Substantiv medintressent, stallbroder, like, likasinnad, meningsfrände konspirant Substantiv konspiratör konspirationism Substantiv utvecklandet av konspiratoriska idéer konspirativ Adjektiv av sammansvärjnings natur konspirativt Adverb på ett konspirativt sätt konspiratorisk Adjektiv som rör sammansvärjningar konspirerande Substantiv det att konspirera konstans Substantiv oföränderlighet konstantan Substantiv en legering av koppar, nickel och (små mängder) mangan (1 %) konstantinopolitan Substantiv (mans-)person från staden Konstantinopel (nuvarande Istanbul) konstantinopolitansk Adjektiv som rör Konstantinopel (nuvarande Istanbul) konstantinopolitanska Substantiv kvinna från Konstantinopel konstaterande Substantiv det att konstatera konstatering Substantiv konstaterande; det att konstatera konstbefruktning Substantiv befruktning på konstgjord väg konstbelysning Substantiv ljus från ljuskälla som människan skapat, ljus som inte skapas av solen eller annat naturfenomen, artificiellt ljus konstberidare Substantiv konstryttare konstbevattna Verb bevattna på artificiellt sätt konstbevattnande Adjektiv som konstbevattnar konstbevattning Substantiv artificiell tillförsel av vatten konstbyggnad Substantiv byggnad som ska övervinna naturliga hinder i landskapet, t.ex. broar konstdomare Substantiv kritiker, konstkännare, konstvetare konstellation Substantiv sammanställning konsternation Substantiv bestörtning, häpnad konsternera Verb förbrylla konstetablissemang Substantiv etablissemang inom konstvärlden konstexpert Substantiv expert på konst konstfel Substantiv uppenbart och gravt fel konstfiber Substantiv konstgjord fiber konstfilm Substantiv oberoende (icke-kommersiell) film avsedd för en nischpublik snarare än för den stora massan (i motsats kommersiell film) konstfärdig Adjektiv mycket skickligt utförd konstfärdighet Substantiv det att vara konstfärdig; något som är konstfärdigt konstföremål Substantiv föremål som är en produkt av konstutövning eller annan skapande verksamhet, eller som av andra skäl anses utgöra konst konstförståndig Adjektiv som förstår konst, som äger konstförstånd konstförvant Substantiv utövare av samma konst, kollega; gesäll, hantverksgesäll konstgrädde Substantiv gräddersättning; surrogat för grädde, framställt ur margarin, soja, gummi eller liknande konstgräs Substantiv artificiellt gräs konstgödning Substantiv gödning med konstgjort gödsel konstgödsel Substantiv växtnäringsämnen utvunna genom mineralbrytning och kemisk processteknik konsthall Substantiv hall (sal) där konst visas konsthantverk Substantiv hantverksmässig framställning av konstnärliga bruks- eller prydnadsföremål konsthantverkare Substantiv person som skapar konstnärliga föremål konstharts Substantiv plast konsthistoriker Substantiv person som studerar den historiska utvecklingen av konst konsthistorisk Adjektiv som rör konstens historia konstifik Adjektiv konstig, besynnerlig konstituant Substantiv grundläggande folkförsamling konstituent Substantiv person som utser någon konstituera Verb tillsammans grunda konstituerande Substantiv det att konstituera konstitutionalism Substantiv av grundlag reglerad statsform (med begränsade befogenheter för statschefen) konstitutionellt Adverb på ett konstitutionellt sätt konstitutionsutskottet Substantiv ständigt utskott i den svenska riksdagen för bl.a. grundlagsfrågor och bevakning av statsrådens ämbetsutövning (jfr decharge) konstitutiv Adjektiv grundläggande, väsentlig konstitutorial Substantiv förordnande att inneha viss statlig tjänst konstkritik Substantiv granskande bedömning av konst konstkritiker Substantiv person som gör recensioner om konstverk konstkännare Substantiv specialist på konst, konnässör inom konst konstlad Adjektiv onaturlig, tillgjord, pretiös konstläder Substantiv konstgjort material som imiterar läder konstlös Adjektiv simpel och ärlig konstlöshet Substantiv det att vara konstlös konstmuseum Substantiv museum för konst konstnärinna Substantiv kvinna som utövar konst konstnärlighet Substantiv det att vara konstnärlig konstnärligt Adverb på ett konstnärligt sätt konstnärskap Substantiv verksamhet som konstnär konstnärskollektiv Substantiv sammanslutning av konstnärer som samarbetar, delar resurser och skapar tillsammans, ofta utanför etablerade institutioner konstnärsöde Substantiv en konstnärs levnadsöde konstprosa Substantiv finare, högre, välformulerad prosa (inte nödvändigtvis skönlitteratur) konstpsykologi Substantiv läran om hur konst påverkar en människas beteende, tankar, känslor och samspel med andra människor konstra Verb ställa till med konster, vara besvärlig, krångla konstrecensent Substantiv person som recenserar konst konstriktning Substantiv riktning (inriktning, stil, strömning) inom konst konstruerande Substantiv det att konstruera konstruktionsdetalj Substantiv detalj i konstruktion som har egen funktion konstruktionselement Substantiv enskild detalj med en specifik funktion som utgör del av ett byggnadsverk eller annan komplex konstruktion; även inom elektromekanik konstruktionsordbok Substantiv ordbok med konstruktioner (av flera ord tillsammans) och fraser konstruktionssätt Substantiv sätt på vilket något konstrueras konstruktivism Substantiv en filosofi inom matematiken som endast accepterar objekt som explicit kan konstrueras och ej godtar bevis som går ut på att motbevisa 'icke-existens' konstruktivitet Substantiv det att vara konstruktiv konstruktör Substantiv person som konstruerar eller uppfinner något konstsamlare Substantiv person som samlar på konst konstsamling Substantiv samling av konst konstsilke Substantiv konstgjort silke konstskatt Substantiv samling av synnerligen värdefulla konstföremål konstskojare Substantiv bedragare som säljer värdelösa tavlor konstsnö Substantiv ej naturlig snö; konstgjort framställd snö konststipendiat Substantiv konstnär som lever på stipendium konstströmning Substantiv inriktning eller rörelse inom konsten konststycke Substantiv handling som kräver särskild skicklighet konstsömnad Substantiv broderi konstteoretisk Adjektiv som har att göra med konstteori konstteori Substantiv teori om konst (och som tacklar frågor om vad som är konst, vilket värde konst har för samhället, hur konst borde se ut, och liknande) konstull Substantiv konstgjord ull, syntetfiber konstutställning Substantiv utställning för att förevisa (och ibland även försälja) olika former av konstföremål konstutövare Substantiv person som utövar konst konstutövning Substantiv det att utöva något som i sig själv är, eller resulterar i något som anses vara, konst konstvetare Substantiv specialist på konst konstvetenskap Substantiv forskning kring konst; systematisk undersökning av konst konstvetenskaplig Adjektiv som har att göra med konstvetenskap konstyttring Substantiv uttryck för konst; konstnärlig handling eller gärning konstälskare Substantiv person som tycker mycket om konst konståkare Substantiv den som utövar konståkning (på skridsko) konståkerska Substantiv kvinna som ägnar sig åt konståkning konståkning Substantiv en sport där man ska åka skridskor på en is så elegant och tekniskt som möjligt för att få högst poäng konsulent Substantiv rådgivande fackman konsulta Verb agera konsult konsultarvode Substantiv arvode till en konsult, arvode för en konsultation konsultativ Adjektiv som ger råd konsultativt Adverb på ett konsultativt sätt konsultbolag Substantiv bolag som huvudsakligen består av konsulter konsultbyrå Substantiv företag som huvudsakligen består av konsulter konsulterande Substantiv det att konsultera konsultfirma Substantiv firma som huvudsakligen består av konsulter konsultföretag Substantiv företag som huvudsakligen består av konsulter konsulär Adjektiv som hör samman med konsul(at) konsumentelektronik Substantiv elektrisk eller digital (datorbaserad) apparatur som vänder sig till konsumenter (privatpersoner) för personligt bruk konsumentinformation Substantiv upplysningar till konsument om handelsvaror konsumentombudsman Substantiv ämbetsman med uppgift att övervaka försäljningsmetoder och dylikt konsumentpanel Substantiv liten grupp människor utvalda för att representera typiska konsumenter (som intervjuas för att få reda på vad konsumenter tycker om varor och tjänster) konsumentpris Substantiv pris som betalas av konsumenter för varor och tjänster konsumentprisindex Substantiv mått för prisutveckling som används bland annat som inflationsmått och vid avtalsreglering konsumentverk Substantiv statligt verk till skydd för konsumenternas intressen konsumerande Substantiv det att konsumera konsumtionslån Substantiv lån för konsumtion konsumtionsmjölk Substantiv mjölk som är avsedd att drickas konsumtionssamhälle Substantiv samhälle där konsumtion spelar stor roll konsumtionsskatt Substantiv skatt som betalas vid köp av konsumtionsvaror konsumtionsvara Substantiv vara som är avsedd till konsumtion kont Substantiv ryggsäck, ränsel, korg (som bärs på ryggen), väska kontagiös Adjektiv smittsam kontaktannons Substantiv annons där en person söker personlig kontakt med annan person för vänskap, kärleksförhållande, giftermål eller liknande kontaktbar Adjektiv medveten, möjlig att kontakta och kommunicera med kontaktdon Substantiv anordning för löstagbar koppling mellan elektriska ledningar kontaktkraft Substantiv kraft som uppkommer endast då kroppar berör varandra kontaktledning Substantiv oisolerad elektrisk ledning längs och ovanför en bana eller väg, vilken överför elektrisk energi till elektriska fordon som ellok eller motorvagnar eller trådbussar kontaktledningsstjärna Substantiv stjärnformigt upphängd kontaktledning ovanför en vändskiva kontaktnät Substantiv bekantskapskrets kontaktskena Substantiv längs en bana befintlig oisolerad elektrisk ledning i form av en skena (ovanför fordonet eller nere), vilken överför elektrisk energi till elektriska fordon som ellok eller motorvagnar, vanlig hos tunnelbanor kontaktsvårigheter Substantiv svårigheter att knyta sociala kontakter kontaktyrke Substantiv yrke vars syfte är kontakt med andra människor, exempelvis psykolog eller präst kontaktyta Substantiv beröringsyta kontamination Substantiv felaktigt uttryck som utgörs av en sammanblandning av synonyma eller besläktade uttryck kontaminerad Adjektiv förorenad kontantbetalning Substantiv kontant betalning kontantbistånd Substantiv bistånd till fattiga länder i form av kontanter direkt till familjer kontantenhet Substantiv myntenhet kontantfri Adjektiv som inte använder eller tar emot kontanter (fysiska mynt och sedlar) som betalmedel; som inte hanterar kontanter kontantkassa Substantiv kassa som kan hanterar kontanter, men utesluter inte andra metoder såsom kontokort kontantlös Adjektiv som inte använder eller tar emot kontanter (fysiska mynt och sedlar) som betalmedel; som inte hanterar eller innehåller kontanter kontantsystem Substantiv maskin i ett kassasystem som (från kassör och/eller kund) tar emot och räknar kontanter samt distribuerar en (eventuell) given summa växel kontemplation Substantiv djup begrundan, andakt eller tankfullhet kontemplativ Adjektiv grubblande; som funderar djupt kontemplera Verb ägna koncentrerad tankeverksamhet åt; begrunda kontenans Substantiv fattning; självbehärskning konterfej Substantiv porträtt; en bild av något eller någon konterfeja Verb avbilda; måla ett porträtt av kontext Substantiv det som något hör ihop med kontextualisera Verb sätta in något (t.ex. ett ord, en idé eller en aktivitet) i ett sammanhang (en kontext); utifrån en särskilt föreställning studera ett fenomen kontextualiserande Adjektiv som kontextualiserar kontextualisering Substantiv det att kontextualisera kontextuell Adjektiv som är eller ställs i ett sammanhang eller en kontext kontextuellt Adverb som är ställt i ett sammanhang konti Substantiv se konto kontinental Adjektiv som har att göra med fastland kontinentalplatta Substantiv avsnitt av jordskorpan kontinentalsockel Substantiv grund del av havsbotten nära land som hör till kontinentalplattan kontingens Substantiv egenskap hos något som inte är nödvändigt eller förutbestämt, utan kunde ha varit annorlunda; beroende av omständigheter eller tillfälligheter kontingent Substantiv andel; viss mängd kontinuera Verb fortsätta kontoinnehavare Substantiv person eller organisation som har ett konto (på en bank, ett datorsystem, en webbtjänst eller liknande); (den) person eller organisation som formellt står som innehavare för ett givet konto (på en bank, ett datorsystem, kontokortsnummer Substantiv nummer som identifierar ett kontokort kontokurant Substantiv egentligen löpande räkning; kontoutdrag för viss tid kontorisera Verb göra om till kontor kontorisering Substantiv omvandling till kontor kontorsanställd Adjektiv som har anställts till ett kontor kontorsarbete Substantiv arbete som utförs eller yrke som utövas (stillasittande vid skrivbord) på kontor kontorsflicka Substantiv i äldre tid flicka som arbetar som bud kontorsfönster Substantiv fönster till ett kontor kontorslokal Substantiv rum som används som kontor kontorsman Substantiv tjänsteman som jobbar på kontor, manlig kontorsarbetare kontorsmaskin Substantiv maskin avsedda att underlätta och förbättra kontorsarbete kontorsmaterial Substantiv allt som behövs på ett kontor kontorspolitik Substantiv maktdelning på ett företag och vad som görs för att påverka den kontorsrum Substantiv rum som används som kontorslokal kontorsstol Substantiv stol, ofta av mer avancerad modell i plast och tyg och på hjul (trissor) och med ergonomiska funktioner (för att justera stolens läge), avsedd att användas vid skrivbord på ett kontor eller annan arbetsplats kontorsvara Substantiv vara som säljs för användning i kontor kontorsvardag Substantiv vardaglig arbete på ett kontor kontorsvaror Substantiv allt som behövs på ett kontor kontouppgift Substantiv stycke information om ett bankkonto (såsom kontonummer) kontraband Substantiv vara som är förbjuden att äga, transportera eller överlåta kontrabas Substantiv ett cirka 180-200 cm högt stråkinstrument kontrabok Substantiv liten bok där kvitteringar införs; t.ex. sparbanksbok kontradans Substantiv typ av folklig pardans där dansarna bildat två led blickande emot varandra kontradiktion Substantiv påstående som strider mot ett annat påstående; påstående som inte kan vara sant samtidigt som ett annat påstående, eller ett påstående som aldrig kan vara sant kontradiktorisk Adjektiv motsägande, rakt motsatt kontrafagott Substantiv träblåsfamiljens djupaste musikinstrument kontrahent Substantiv avtalspart kontrahera Verb dra samman, dra ihop kontrakterande Substantiv det att kontraktera kontraktil Adjektiv sammandragbar kontraktilitet Substantiv det att vara kontraktil kontraktion Substantiv en process i vilken något drar ihop sig och blir mindre kontraktsprost Substantiv kyrkoherde eller komminister som av biskopen är utsedd till kyrklig ledare av ett kontrakt kontramärke Substantiv kontrollmärke; frånskiljbar del av en biljett el dyl; inlämningskvitto kontraproduktiv Adjektiv som motverkar sitt eget syfte, som är mer till skada än hjälp kontraproduktivitet Substantiv sätt att agera eller verka som motverkar sitt eget syfte och därigenom är mer till skada än hjälp kontrapunkt Substantiv sammanställning av flera självständiga melodier till en flerstämmig sats kontrapunktisk Adjektiv från en kontrapunkt, ur skilda perspektiv, på olika sätt kontrarevolution Substantiv motrevolution kontrasignant Substantiv medundertecknare kontrasignera Verb skriva sitt namn under strecket på en handling (som redan undertecknats av beslutsfattaren) och ansvara för att ärendet blir rätt expedierat kontrastera Verb ställa i kontrast kontrasterande Substantiv det att kontrastera kontrasterbar Adjektiv som kan ställas i kontrast kontrasterbart Adverb på ett kontrasterbart sätt kontrastiv Adjektiv som använder kontraster kontraterrorism Substantiv åtgärder för att motverka terrorism kontribuera Verb lämna bidrag kontribution Substantiv bidrag kontring Substantiv snabb omställning efter erövring av boll i motståndarens anfall kontrollant Substantiv person som utför kontroll(er) kontrollavgift Substantiv avgift som kan utfärdas (av behörig parkeringsvakt) för fordonsförare som stannat eller parkerat på tomtmark (både privatägd eller kommunägd), på ett sätt som ej är tillåtet enligt gällande parkeringsbestämmelser kontrollbesiktning Substantiv obligatorisk periodisk besiktning av alla registrerade motorfordon och släpvagnar kontroller Substantiv elektrisk manöverapparat vanligen i äldre spårvagnar samt lok och motorvagnar av spårvagnsliknande konstruktion kontrollerbar Adjektiv möjlig att kontrollera kontrollgrupp Substantiv grupp som inte utsätts för behandlingen (i syfte att jämföra effekten hos den grupp som faktiskt genomgår den verkliga behandlingen) kontrollorgan Substantiv organisation som har till uppgift att bevaka (statistik, hur eller att något utförs, och dylikt) kontrollstämpel Substantiv stämpel med bl a årsbokstav på guld- och silverarbeten kontrolltryck Substantiv tryck som behövs för att undersöka om ett system är tätt kontrolluppgift Substantiv stycke information som uppges för att möjliggöra eller underlätta en kontroll kontrollåtgärd Substantiv åtgärd för att kontrollera något kontrollör Substantiv titel för vissa tjänstemän med övervakande uppgifter kontronym Substantiv ord som har två betydelser som är varandras motsatser konträr Adjektiv som har rakt motsatta egenskaper; motstridande kontur Substantiv ytterlinje som begränsar något, ofta i fråga om ritad figur eller något föremål som avtecknar sig mot en bakgrund konturlös Adjektiv utan konturer, även bildligt kontusion Substantiv skada genom stöt eller slag konundrum Substantiv svår och komplicerad frågeställning eller problem där inget förslag på lösning verkar vara tillfredsställande; ett dilemma konungadotter Substantiv dotter till kung konungadöme Substantiv variant av kungadöme konungarike Substantiv rike, vars stadschef är en konung eller drottning konungason Substantiv son till konung konungavälde Substantiv kungavälde konvalescens Substantiv det att /med tiden sakteligen/ bli frisk från en sjukdom konvalescent Substantiv person som håller på att tillfriskna från en sjukdom konvektion Substantiv spontan strömning (främst i vertikal riktning) som medför värmeöverföring i gas eller vätska (även trögflytande) orsakad av tryck- och densitetskillnader ytterst betingade av en temperaturdifferens konvenans Substantiv det passande, god ton (i sällskapslivet) konvenansparti Substantiv äktenskap som bygger på beräkning (och mindre på kärlek) konvenansäktenskap Substantiv äktenskap ingånget av andra skäl än ömsesidig kärlek konvenera Verb passa, vara till pass konventikel Substantiv religiös sammankomst (i hemmet) konventikelplakatet Substantiv svensk förordning från den 12 januari 1726 som förbjöd konventiklar konventionalisera Verb göra konventionell eller formell; etablera (inom viss gemenskap) överenskomna regler, normer, standarder e.d. på visst område konventionaliserad Adjektiv formad och etablerad (inom viss gemenskap) enligt överenskomna regler, normer, standarder e.d. på visst område konventionalisering Substantiv det att konventionalisera, d.v.s. göra konventionell eller formell, etablera (inom viss gemenskap) överenskomna regler, normer, standarder e.d. på visst område konventionalism Substantiv vetenskaplig filosofisk uppfattning enligt vilken vetenskapliga lagar och teorier inte är sanna eller falska beskrivningar av världen, utan konventioner som uttrycker valet av ett av flera möjliga beskrivningssystem konvergens Substantiv principen att en följd av element konvergerar, det vill säga närmar sig ett gemensamt 'mål' konvergenskrav Substantiv villkor för att varierande saker ska nå samma mål konvergenskriterium Substantiv villkor som måste vara uppfyllt för att en serie ska vara konvergent konvergent Adjektiv som har ett gränsvärde; som konvergerar konvergera Verb gå samman, gå mot varandra konvergerande Substantiv det att konvergera konversabel Adjektiv lätt att tala med, språksam konversationslexikon Substantiv alfabetiskt ordnat uppslagsverk i skilda ämnen konverserande Substantiv det att konversera konversion Substantiv omvändning, omvändelse eller omvandling konverterande Substantiv det att konvertera konverterbar Adjektiv som kan konverteras konverterbarhet Substantiv det att vara konverterbar konvertering Substantiv utbyte av ett lån mot ett annat konvertibel Adjektiv utbytbar (t ex om en valuta) konvertibilitet Substantiv det att vara möjlig att ombilda konvertit Substantiv person som konverterat konvex Adjektiv utåtbuktad, kupig konvexitet Substantiv något som buktar utåt; det att vara konvex konvikt Substantiv studenthem, internat (för teologistudenter vid katolska universitet) konvojera Verb eskortera med konvoj konvojerande Adjektiv som konvojerar konvojering Substantiv det att konvojera konvolut Substantiv stort kuvert konvulsion Substantiv krampanfall konvulsivisk Adjektiv krampaktig, krampartad kooperation Substantiv samverkan kooperativ Adjektiv som hör samman med kooperation kooperera Verb samarbeta, samverka koordinatbord Substantiv bord som förflyttar ett arbetsstycke till en given koordinat koordinationsförmåga Substantiv förmåga att koordinera koordinativ Adjektiv som rör samordning koordinatkurva Substantiv mängden av alla punkter i en given mångfald (till exempel det tredimensionella euklidiska rummet) där alla utom en av koordinaterna i ett givet koordinatsystem har fixa värden och bara en koordinat tillåts variera koordinatmatris Substantiv (vanl.) kolonnmatris med koordinater (för en vektor) koordinatsystem Substantiv en metod att entydigt beskriva punkter i ett rum av en given dimension som ett antal koordinater; antalet koordinater som behövs för att beskriva en given punkt kallas rummets dimension koordinatyta Substantiv mängden av alla punkter i ett givet rum, där man - givet ett koordinatsystem - låter alla utom två av koordinaterna har ett fixt värde koordinerande Substantiv det att koordinera koordinering Substantiv det att koordinera kopal Substantiv fossilt harts från olika växter kopalkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Strombocactus disciformis kopek Substantiv en hundradels rubel kopierande Substantiv det att kopiera kopieringsapparat Substantiv enhet som kombinerar en skanner och skrivare och tillåter kopiering av papper kopieringsmaskin Substantiv enhet som kombinerar en skanner och skrivare och tillåter kopiering av papper kopieringspapper Substantiv tunt, blankt, vitt papper av regelbundet rektangulärt format (t.ex. A4) som kan användas med en kopiator eller skrivare för att producera ett pappersdokument kopieringstelegraf Substantiv det samma som bildtelegraf; en föregångare till telefax kopist Substantiv avskrivare, person som kopierar kopiös Adjektiv som har obegripligt stor mängd koppa Substantiv den grekiska bokstaven Ϟ (gemen: ϟ) koppar Substantiv ett grundämne med atomnummer 29, atommassa 63,5 och symbolen Cu kopparand Substantiv en species and (Oxyura leucocephala) som förekommer utspritt och mycket lokalt från Medelhavsområdet till Centralasien kopparatom Substantiv en enskild atom av slaget koppar, d.v.s. med 29 protoner (och lika många elektroner) kopparbrun Adjektiv med en brun färg i varm nyans av koppar kopparcitrat Substantiv kemisk förening av koppar, kol, väte och syre koppardiklorid Substantiv kemisk förening av koppar och klor kopparfärgad Adjektiv som har samma rödaktiga färg som koppar kopparföremål Substantiv föremål tillverkat av koppar eller kopparlegering kopparförhyda Verb förhyda med kopparplåt kopparförhydd Adjektiv förhydd (klädd) med kopparplåt kopparförhydning Substantiv klädande av ett träfartyg (förhydning) med kopparplåt koppargruppen Substantiv namn av den elfte gruppen i periodiska systemet koppargruva Substantiv gruva där man främst bryter kopparmalm för att utvinna metallen koppar kopparhaj Substantiv en art (Carcharhinus brachyurus) inom broskfiskfamiljen gråhajar (Carcharhinidae); individ av arten hammarhaj kopparhalt Substantiv andel koppar (i en blandning eller lösning) kopparhydroxid Substantiv kemisk förening av koppar, väte och syre kopparhäggmispel Substantiv en art (Amelanchier laevis) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae); individ av arten kopparhäggmispel kopparjon Substantiv jonen Cu2+ kopparkarbonat Substantiv kemisk förening av koppar, kol och syre kopparkittel Substantiv stort kokkärl av koppar kopparkärl Substantiv kärl av tillverkat av koppar kopparlegering Substantiv legering av koppar med andra metaller kopparmalm Substantiv (ofta brytvärd) kopparhaltig bergart kopparmur Substantiv mur av (eller bepansrad med) koppar kopparmynt Substantiv mynt av koppar kopparnickel Substantiv kemisk förening av koppar och nickel kopparnitrat Substantiv kemisk förening av koppar, kväve och syre kopparorm Substantiv ett i Europa vilt levande kräldjur, en kopparfärgad ödla utan ben (Anguis fragilis); individ av denna art kopparoxidklorid Substantiv kemisk förening av koppar, syre och klor, CuCl2•3Cu(OH)2 eller Cu2(OH)3Cl kopparplåt Substantiv plåt av koppar kopparport Substantiv port av (eller beslagen med) koppar (eller brons), bepansrad dörr kopparröd Adjektiv med en brunröd färg likt den hos metallen koppar kopparsköld Substantiv sköld tillverkad av koppar kopparslagare Substantiv hantverkare som tillverkar saker av koppar kopparslant Substantiv slant av koppar, kopparmynt kopparsmed Substantiv person som lägger koppartak och tillverkar husgeråd i koppar kopparstick Substantiv illustration framställd genom avtryck från en gravyr i kopparplåt kopparstycke Substantiv stycke (föremål, bit) av koppar kopparsulfat Substantiv kemisk förening av koppar, svavel och syre, CuSO4 kopparsulfid Substantiv kemisk förening av koppar och svavel koppartacka Substantiv gjutet block av koppar koppartak Substantiv tak som är belagt med kopparplåt koppartråd Substantiv tråd av koppar kopparödla Substantiv en reptilart (Anguis fragilis) som kan bli upp till 5 decimeter lång med brun-, grå- eller kopparfärgad kropp, en sorts ödla utan ben; individ av denna art koppelkrok Substantiv del av koppel på järnvägsfordon koppelstång Substantiv stång som binder samman bredvidliggande hjul för att överföra omväxlande fram- och tillbaka-riktad kraft och därmed indirekt vridmoment från ett hjul till ett annat koppepidemi Substantiv epidemi av koppor (smittkoppor) koppjärk Substantiv spindel kopplande Substantiv det att koppla kopplerihärva Substantiv svåröverblickbar situation som involverar koppleri kopplerska Substantiv kvinnlig kopplare kopplingspedal Substantiv pedal till kopplingen i ett motorfordon kopplingsschema Substantiv grafisk framställning som visar en elektronisk konstruktion kopplingston Substantiv det tutande som hörs när man lyfter en telefonlur innan man slår numret koppra Verb kopparförhyda, klä ett träfartyg utvändigt med kopparplåt kopprad Adjektiv kopparförhydd, klädd med kopparplåt koppring Substantiv kopparförhydning; klädande av ett träfartyg med kopparplåt koppsjukdom Substantiv smittkoppor, koppsjuka koppsmitta Substantiv smitta av koppor (smittkoppor) koppsten Substantiv sten av tegel som är lagd tvärs mot murlivet i ett förband koppärr Substantiv ärr efter koppa (smittkoppor) koppärrig Adjektiv ärrig efter smittkoppor kopra Substantiv den torkade frövitan från kokosnötens kärna koprofag Adjektiv som livnär sig av fekalier koprolit Substantiv fossiliserad avföring kopt Substantiv (manlig) egyptisk kristen; medlem av den koptiska kyrkan i Egypten kopter Substantiv variant av kopt koptisk Adjektiv som rör kopterna; den koptisk-ortodoxa kyrkan eller det koptiska språket koptiska Substantiv afroasiatiskt språk som talades av kopterna i Egypten vid kristendomens uppkomst men som idag endast förekommer som liturgiskt språk, i nedstigande led besläktat med fornegyptiskan kopula Substantiv ord som förbinder subjekt med predikatsfyllnad kor Substantiv handlingen att kora; val, väljande, utseende (av någon till något); även övergående i betydelse: valrätt (väljanderätt) koral Substantiv kyrklig körsång, psalm korallfetblad Substantiv en växtart (Sedum stahlii) inom familjen fetbladsväxter (Crassulaceae); exemplar av denna art korallfärgad Adjektiv med samma färg som koraller korallkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Rhipsalis baccifera koranbrännare Substantiv person som bränner koranen koranbränning Substantiv händelse där en koran (islams heliga skrift) avsiktligt eldas upp (på offentlig plats eller i media med syfte att protestera eller provocera) korankris Substantiv politiskt svår situation utlöst av (tillståndsgivna) skändningar av Koranen koransk Adjektiv som härrör från Koranen kord Substantiv en typ av slitstarkt tyg korda Substantiv en rät linje mellan två godtyckliga punkter på randen av en cirkel kordans Substantiv dans framförd av sångare, särskilt i kyrkliga sammanhang kordial Adjektiv hjärtlig, förtrolig kordofanspråk Substantiv gren av Niger-Kongospråken som utgörs av cirka 30 språk i Sudan med totalt 200 000 talare kordong Substantiv (egentligen snöre) trupp- eller poliskedja som avspärrar ett område koreansktalande Adjektiv som talar koreanska koreografera Verb utforma och memorera en koreografi för ett sceniskt verk såsom exempelvis en balett koreografisk Adjektiv som rör koreografi koreolog Substantiv person med uppgift att notera (konstnärlig) dans korgboll Substantiv en typ av lagspel (liknande handboll) som går ut på att kasta en boll genom en (på motståndarlagets sida) högt uppsatt järnring med nät ("korg"); en föregångare till den moderna bollsporten basket korglutning Substantiv lutning av vagnskorgen för att minska sidokrafterna som verkar på passagerarna om tåget går genom en kurva korgmakare Substantiv person som tillverkar korgar korgstol Substantiv stol av flätverk (korgarbete) korint Substantiv små kärnlösa russin av vinrankan Vitis vinifera var. apyrena korintisk Adjektiv som härrör från den grekiska staden Korinth korintkaka Substantiv en småkaka med korinter (av engelskt ursprung) korisk Adjektiv som en kör korist Substantiv körmedlem, särskilt medlem av en operakör korjak Substantiv invånare i Korjakien eller med korjakisk härkomst korjakiska Substantiv ett tjuktji-kamtjatkanskt språk talat i Korjakien av korjakerna i östra Ryssland korka Verb förse något med en kork korkek Substantiv en växtart (Quercus suber) inom släktet ekar (Quercus) i familjen bokväxter (Fagaceae); exemplar av denna art korkning Substantiv det att korka, det att förse något med en kork korkpistol Substantiv leksak som avfyrar en kork korma Substantiv en mild indisk curryrätt med yoghurt kormoran Substantiv storskarv kormästare Substantiv person vars yrke är att leda och öva in repertoaren för en kör, särskilt vid en teaterscen kornblond Adjektiv som har en ljusgul färg (på håret) likt mogen korn kornblå Adjektiv som har denna färg:  ; med den blåa nyans som blåklintens blomma har kornbod Substantiv mindre byggnad (bod) för förvaring av spannmål (korn) kornbröd Substantiv bröd som görs korn kornea Substantiv (exemplar av) den glasklara hinna som utgör ögonglobens främre begränsning, som ligger framför pupillen och regnbågshinnan (iris), och som bakåt övergår i senhinnan (sklera) kornell Substantiv en individ av växtsläktet (Cornus) inom familjen (Cornaceae) kornellkvist Substantiv kvist av trädet kornell kornett Substantiv bleckblåsinstrument som påminner mycket om en trumpet korngröt Substantiv gröt kokad på sädesslaget korn kornig Adjektiv som består av korn eller har form av ett korn; som ser ut att innehålla korn kornighet Substantiv det att vara kornig kornisch Substantiv gesims kornisk Adjektiv som rör språket korniska korniska Substantiv ett keltiskt språk som talas i Cornwall i sydligaste England; det dog först ut år 1777 men har återupplivats kornknarr Substantiv en art (Crex crex) inom fågelfamiljen rallar (Rallidae); individ av arten kornknarr kornskruv Substantiv hus i flera våningar som förr användes för torkning av säd kornsparv Substantiv en art (Emberiza calandra) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten kornsparv kornsäck Substantiv säck för att transportera och lagra spannmål kornvatten Substantiv avkok på korngryn (eller annat sädesslag) som i äldre tid bereddes som sjukkost kornåker Substantiv åker där man odlar korn koroidea Substantiv (exemplar av) den hinna som ligger mellan senhinnan (sklera) och näthinnan (retina) i ögat och som innehåller blodkärl korollarium Substantiv sats som omedelbart följer från en redan bevisad sats korona Substantiv yttersta lagret i solens (eller annan stjärnas) atmosfär koronal Adjektiv som artikuleras med tungspetsen eller tungbladet korpa Verb hacka med en korp korpfjäder Substantiv fjäder från en korp korpgam Substantiv en amerikansk rovfågel (Coragyps atratus) inom familjen nya världens gamar (Cathartidae); individ av denna art korplag Substantiv lag som i huvudsak består av personer som arbetar inom samma företag korporation Substantiv sammanslutning av personer med samma yrke; kår; av statsmakten erkänd eller föreskriven samfällighet (t ex en kommun) korporatism Substantiv korporativism korporativ Adjektiv som avser eller tillhör en korporation korporativism Substantiv åskådning som betonar individens tillhörighet till vissa samhällsgrupper vars gemensamma intressen ska ligga till grund för beslut korpsvart Adjektiv svart med en nyans likt fjäderdräkten hos en korp korpulens Substantiv rondör, fyllighet, fetma, övervikt korpulent Adjektiv fetlagd, fyllig, rund, tjock, överviktig korpunge Substantiv unge till korp korpus Substantiv textmängd korpuskel Substantiv partikel, liten kropp korpuskulär Adjektiv som består av korpuskler, partiklar korpuslingvistik Substantiv metod vid språkstudier där man använder en korpus korre Substantiv korrespondent korrektion Substantiv rättning av ett fel, reglering av en avvikelse korrektiv Substantiv medel till rättelse eller förbättring korrektur Substantiv rättning; verifikation korrekturläsa Verb granska och rätta (en text) för att hitta eventuella stav- och grammatikfel korrekturläsare Substantiv en person som korrekturläser, som kontrollerar (läser) att en text är korrekt återgiven korrekturläsning Substantiv handlingen eller processen att en text blir korrekturläst korrelat Adjektiv som till sin betydelse förutsätter ett annat begrepp korrelation Substantiv styrkan och riktningen av ett samband mellan två variabler; bivariat analys korrelera Verb stå i växelverkan; sätta i inbördes sammanhang korrelerande Adjektiv som korrelerar korrespondensschack Substantiv sätt att spela schack, där spelarna växelvis skickar uppgift om vilket drag de gör korrespondensteori Substantiv teori om sanning som säger att ett påstående är sant endast om det finns ett faktum som svarar mot det korrespondera Verb brevväxla, stå i förbindelse med korresponderande Adjektiv brevväxlande korrigerande Substantiv det att korrigera korrigeringsfärg Substantiv färg, oftast vit, för att måla över felaktig text på papper, och därefter vanligtvis ersätta den med rätt text korrodera Verb rosta, ärga; frätas sönder korrodering Substantiv det att korrodera korrosion Substantiv det att korrodera korrosiv Adjektiv frätande korrschack Substantiv korrespondensschack korrugera Verb vecka, göra vågig, vågformad oftast för att öka materialets styvhet; särskilt i perfekt particip: korrugerad korrugerad Adjektiv (särsk om plåt) veckad, räfflad, vågformad, vågig korrugerande Adjektiv som korrugerar korrugering Substantiv det att korrugera korrumpering Substantiv det att korrumpera korruptionsanklagelse Substantiv uttalande som anklagar någon för korruption korruptionshärva Substantiv svåröverblickbar situation som involverar korruption korsar Substantiv sjörövare i Medelhavet (framförallt barbareskpirater) korsarm Substantiv nord-sydlig del av en korskyrka, vinkelrätt mot mittskeppet korsband Substantiv ligament eller ledband i knät som omger knäleden korsdrag Substantiv luftström genom ett rum korselett Substantiv mjukare alternativ till korsetten lanserad på 1920-talet som kan gå ner över stussen och vara försedd med strumpeband för att bära upp till exempel nylonstrumpor korsformad Adjektiv som har form av ett kors korsformig Adjektiv som har form av ett kors korsfästande Substantiv det att korsfästa korsfästning Substantiv tortyr och avrättning genom att spika upp offret på ett kors, genom att korsfästa korsförtecken Substantiv tecknet ♯, ett förtecken i notskrift som anger att efterföljande toner skall höjas ett halvt tonsteg korsgång Substantiv den taktäckta gången runt innergården (trädgården) i ett kloster korsikan Substantiv invånare på Korsika korsikanare Substantiv invånare på Korsika korsikansk Adjektiv som rör Korsika eller det korsikanska folket korsikanska Substantiv ett romanskt språk som vid sidan av franska är officiellt språk på ön Korsika, och även talas i delar av Sardinien korskompilator Substantiv kompilator som översätter datorprogram till maskinkod för en annan datorarkitektur än den där kompilatorn kör korskompilera Verb kompilera datorprogram på en annan sorts maskin (med annan arkitektur och instruktionsrepertoar) än det resulterande programmet ska köra på korskompilerad Adjektiv kompilerad på annat slags maskin än det kan köras på korskovall Substantiv en växtart (Melampyrum cristatum) inom familjen snyltrotsväxter (Orobanchaceae); individ av denna växtart korskrank Substantiv gallerverk eller annan avgränsning mellan kor och församlingsrum (till exempel långhus) i en kyrka korskyrka Substantiv kyrka byggd i form av ett kors, med två korsarmar vinkelrätt mot mittskeppet korslagd Adjektiv som ligger i kors, korsformig korslägga Substantiv lägga i kors korsningsbarriär Substantiv något (själva organismernas kroppsbyggnad eller beteende, eller externa inflytanden) som hindrar att två (ofta liknande) arter fortplantar sig tillsammans och bildar hybrider korsningsschema Substantiv tabell som visar möjliga allelkombinationer för avkommor till särskilda föräldrar korsnäbb Substantiv fågel av släktet Loxia inom familjen finkar (Fringillidae) i ordningen tättingar (Passeriformes) korso Substantiv promenadgata, huvudgata korsordstidning Substantiv tidning som (i huvudsak) består av korsord och ofta liknande tankenötter korsriddare Substantiv riddare i korstågen korsrygg Substantiv nedersta delen av människans rygg korsspindel Substantiv spindel med korsformat mönster på bakkroppen korsstav Substantiv stav som i sin övre del slutar i ett kors korsstygn Substantiv en form av broderi, ordnat i rutor korstecken Substantiv handrörelse över bröstkorgen som bildar ett kors korstörne Substantiv ett träd (Gleditsia triacanthos) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av detta trädslag korsvimpel Substantiv vimpel med kors (som på flaggan) korsvirkeshus Substantiv hus som är byggt i fackverk korsväg Substantiv vägskäl, gatukorsning; ställe där en väg korsar en annan korsört Substantiv en korgblommig växt (Senecio vulgaris), som som ofta anses vara ett ogräs korta Verb göra kort eller kortare kortande Substantiv det att korta kortbent Adjektiv med korta ben kortbetalning Substantiv betalning av vara (varor) eller tjänst(er) med bank- eller kreditkort (som ofta läses av en /Internetuppkopplad apparat med inbyggd/ kortläsare vilken också ofta kräver att kortinnehavaren matar in sin PIN-kod, även om d kortburk Substantiv kort ölburk kortbyxa Substantiv ovanligare variant av kortbyxor; (helt) kort klädesplagg för benen kortdistans Substantiv kort löpsträcka kortdistansare Substantiv idrottare som tävlar på korta distanser kortdistanslöpare Substantiv idrottare som är specialiserad på att löpa korta distanser kortdistanslöpning Substantiv löpning på korta distanser (som 100 eller 200 meter) kortege Substantiv festtåg av ridande eller åkande; lång rad av fordon korteligen Adverb i korthet kortficka Substantiv ficka (i portmonnä eller plånbok) avsedd för förvaring av (betal-)kort kortfilm Substantiv en kort film som går högst några minuter kortform Substantiv nedkortad variant /av ett ord/ kortfristig Adjektiv som löper ut inom ett år korthuggen Adjektiv kortfattad korthylsa Substantiv kort ölburk korthårig Adjektiv som har kort hår /på huvudet/ kortikoid Substantiv kortikosteroid (binjurebarkshormon) kortikosteroid Substantiv någon av de steroidhormoner som produceras i binjurebarken (cortex glandulae suprarenalis) kortikotropin Substantiv adrenokortikotropt hormon kortisol Substantiv ett steroidhormon som produceras i zona fasciculata i binjurebarken (och är den viktigaste glukokortikoiden) och är ett viktigt stresshormon kortkassa Substantiv kassa som inte hanterar kontanter utan huvudsakligen motar betalning via kontokort kortklippt Adjektiv klippt till kort längd; med hår eller päls klippt till kort längd kortkommando Substantiv någon kombination av tangentbordsknappar som vid (oftast samtidig) nedtryckning aktiverar en funktion i ett datorprogram, vanligen en funktion som också kan nås på ett mer lättupptäckt (men långsammare) sätt i det grafis kortkonst Substantiv ett trick (trolleritrick, en konst, trollkonst) gjort med spelkort kortkort Adjektiv betecknar längden på en kjol eller klänning som inte når längre än till mitt på låret; en så kallad minikjol kortkvistruna Substantiv envar av en variant av runor från den yngre futharken, där nio av runorna fått en förenklad, minimalistisk utformning (se tabell nedan) kortköp Substantiv köp som betalas med konto- eller kreditkort kortling Substantiv trästycke placerat mellan reglar i syfte att stabilisera dessa kortlivad Adjektiv som bara lever eller förekommer en kortare tid kortläsare Substantiv apparat som läser (magnetremsa eller annan komponent) på plastkort, t.ex. vid betalning av produkt eller tjänst kortlås Substantiv lås som öppnas med ett kort istället för en vanlig nyckel kortna Verb bli kort(are) kortnamn Substantiv smeknamn för någon med ett längre namn kortpipig Adjektiv med kort pipa, eldrör kortregister Substantiv samling av data på små kort vanligtvis sorterat i bokstavsordning kortsida Substantiv den kortare av sidorna i en rektangel, en byggnad eller liknande kortsiktighet Substantiv det att vara kortsiktig kortskallig Adjektiv som har en kort skalle i förhållande till bredden kortspelare Substantiv person som deltar i kortspel kortspelsfamilj Substantiv familj av kortspel kortsvar Substantiv kort svar på frågor med ett hjälpverb, innehållande ett hjälpverb som används i svaret kortsynt Adjektiv utan hänsyn till konsekvenser på sikt kortsynthet Substantiv det att vara kortsynt korttelefon Substantiv automattelefon där man kunde använda ett telefonkort istället för mynt. När mobiltelefoner blev allt vanligare togs korttelefon så småningom ur drift. korttidsanställa Verb anställa under en kort tidsperiod korttidsarbete Substantiv arbete med förkortad arbetstid och sänkt lön för att möta tillfällig arbetsbrist hos ett företag, som ett alternativ till uppsägning korttidsminne Substantiv förmåga hos person eller djur att en kortare tid (sekunder, minuter, timmar) komma ihåg information som behövs för stunden (till skillnad från en längre tid) korttänkthet Substantiv det att vara korttänkt korttålärka Substantiv en art (Calandrella brachydactyla) inom fågelfamiljen lärkor (Alaudidae); individ av arten korttålärka kortvariant Substantiv kortare variant av något kortvarighet Substantiv det att vara kortvarig, d.v.s. endast vara (existera) en kort tid kortvisit Substantiv kort besök kortvuxen Adjektiv kort till växten kortvägg Substantiv en av två kortare vertikala väggar i en byggnad, ett rum eller en låda med en rektangulär men inte kvadratisk grundyta kortväxt Adjektiv kort till växten kortvåg Substantiv radiovåg med våglängd 10–100 meter (frekvens 3–30 MHz), förkortas KV kortvågsmottagare Substantiv radiomottagare för kortvåg kortända Substantiv den kortare av bordets sidor; en av de två korta sidorna på ett bord kortände Substantiv variant av kortända kortärmad Adjektiv som har korta ärmar korum Substantiv gudstjänst, förrättad morgon och afton vid varje svensk trupp, bestående av psalmsång före och efter uppläst bön korund Substantiv ett mineral bestående av aluminiumoxid korus Substantiv (egentligen kör) i korus: alla på en gång korva Verb rulla ihop och bilda veck som långsmala korvar korvbröd Substantiv en kluven, avlång bit bröd som oftast serveras med en korv korvett Substantiv en sorts krigsfartyg korvfest Substantiv social tillställning där huvuddelen av de närvarande är av manligt kön korvförsäljare Substantiv person som säljer korv korvgrillning Substantiv (utomhus)aktiviteten att grilla (och sedan äta) korv (med bröd) korvgubbe Substantiv man som säljer varmkorv från en låda på magen, vilket i Sverige förbjöds 1950 korvhorn Substantiv strut för att stoppa korv (ursprungligen av ett kohorn med spetsen avskuren) korvkiosk Substantiv mindre inrättning (ofta bara några kvadratmeter stor och utan några sittplatser, ibland till och med mobil) som säljer nygrillad (eller nykokt) korv, t.ex. korv med bröd och tillbehör (såsom läskedryck) korvkö Substantiv kö framför korvkiosk korvmoj Substantiv mindre gatukök som säljer korv; korvkiosk korvsjapp Substantiv (enklare) korvkiosk korvsjö Substantiv bågformig sjö korvskinn Substantiv hölje för korv korvskiva Substantiv skiva av korv (vanligen skuren vinkelrätt mot korvens axel så att skivan är cirkelformad) korvsoppa Substantiv soppa, i vilken korv är en mycket viktigt ingrediens korvspad Substantiv vätska som uppstår när man kokar korv i vatten korvstoppa Verb proppa kunskaper utan att man behöver förstå mycket korvstoppning Substantiv det att (försöka) lära sig mycket på kort tid korvstroganoff Substantiv variant av korv Stroganoff kos Substantiv (i uttryck som flyga sin kos) iväg, bort kosa Substantiv riktning, kurs kosackisk Adjektiv som rör det östslaviska i huvudsak ortodoxt kristna folkslaget kosacker kosackmössa Substantiv en sorts cylinderformad huvudbonad i skinn koschenill Substantiv en sorts rött färgämne koscher Adjektiv i enlighet med judendomens regler koscherslakt Substantiv slakt i enlighet med judendomens regler kosinus Substantiv variant av cosinus koskälla Substantiv skälla med kläpp inuti som bärs av en ko för att den enklare ska kunna lokaliseras om den vandrar iväg kosläpp Substantiv det tillfälle på våren då mjölkkor släpps ut på grönbete efter att ha varit inomhus i ladugård under vintern kosmetik Substantiv skönhetsvård, ofta med hjälp av smink kosmetiker Substantiv person som arbetar med skönhetsvård kosmetisk Adjektiv till utseendet, på ytan kosmetolog Substantiv person som studerar eller har studerat skönhetsvård kosmodrom Substantiv startplats för rymdfarkoster kosmogoni Substantiv läran om världsalltets uppkomst (antingen från religiös synpunkt med skapelseberättelser eller från vetenskapliga teorier om universums tillblivelse kosmolog Substantiv person som arbetar med kosmologi kosmologi Substantiv vetenskapen om hela universums skapelse, struktur och framtid kosmologisk Adjektiv som rör kosmologi kosmonaut Substantiv rymdfarare (särskilt om sådana inom Rysslands eller forna Sovjetunionens rymdprogram) kosmopolit Substantiv världsmedborgare, världsmänniska kosmorama Substantiv tittskåp eller rum där man genom titthål får beskåda målningar kosovan Substantiv invånare i Kosovo kosovansk Adjektiv som rör staten Kosovo eller dess invånare kosovanska Substantiv kvinnlig kosovan kosovar Substantiv person från Kosovo kosovoanska Substantiv kvinna från Kosovo kospillning Substantiv avföring från nötkreatur som kan användas som gödsel kostall Substantiv byggnad för nötkreatur kostande Substantiv det att kosta kostbar Adjektiv som kostar mycket kostbarhet Substantiv det att vara kostbar; något som är dyrt kostfiber Substantiv beståndsdelar av maten som inte kan brytas ned av tarmens enzymer kosthållning Substantiv persons samlade kostintag och matvanor kostlig Adjektiv dyrbar kostnadseffektivitet Substantiv det att vara kostnadseffektiv kostnadsfri Adjektiv som inte kostar någonting kostnadsförslag Substantiv bedömning av ungefär hur mycket något kommer kosta kostnadshöjning Substantiv tillfälle då kostnad höjs kostnadsminskning Substantiv det att minska kostnader; minskning av kostnader kostnadsmässig Adjektiv som har avseende på kostnader kostnadsram Substantiv fastställd begränsning av kostnaders storlek kostnadsreduktion Substantiv reduktion av kostnader kostnadsstegring Substantiv stegring av kostnader kostnadssänkning Substantiv sänkning av kostnader kostnadstak Substantiv övre gräns för hur höga kostnaderna tillåts bli kostnadsökning Substantiv ökning av kostnader kostråd Substantiv råd beträffande hälsosammare kosthållning (t.ex. från myndighet) kostrådgivare Substantiv person som arbetar med kostrådgivning kosttillskott Substantiv preparat bestående av extra mineraler eller vitaminer (för att balansera en eventuell näringsbrist) kostvana Substantiv (en persons) rutin vad gäller intag av mat och dryck (val av födoämnen, proportioner, mängder, tider för måltider, regelbundenhet etc.) kostymbal Substantiv bal vars deltagare är kostymerade kostymdesigner Substantiv den som designar kostymer för skådespelare, dansare etc kostymdrama Substantiv ett skådespel, en film eller TV-serie som utspelar sig i en historisk period och mest syftar till att visa upp tidsenlig klädsel kostymera Verb klä ut kostymerande Adjektiv som kostymerar kostymering Substantiv klädsel kostymfilm Substantiv en film som utspelar sig i en historisk period och mest syftar till att visa upp tidsenlig klädsel kostymklädd Adjektiv klädd i kostym kostympjäs Substantiv en teaterpjäs som utspelar sig i en historisk period och mest syftar till att visa upp tidsenlig klädsel kota Substantiv envar av de ben som bildar ryggraden kotangens Substantiv stavningsvariant av cotangens kotangent Substantiv variant av cotangens kotiljong Substantiv en sällskapsdans (bl a som avslutning på en bal) kotransport Substantiv transport av två molekyler eller joner över membranet, där den ena kan gå mot sin elektrokemiska gradient om den andra går med sin kotransportör Substantiv transportprotein (ett slags transmembrant protein) som använder den energi som frigörs när ett ämne passerar genom proteinet enligt dess elektrokemiska gradient till att pumpa ett annat ämne i en bestämd riktning (t.ex. kotteri Substantiv osynlig inre krets med stark sammanhållning mot omvärlden, slutet sällskap koturn Substantiv sko med mycket höga sulor för skådespelarna i antik tragedi kova Substantiv summa pengar kovalent Adverb via kovalent bindning koves Substantiv ad hoc-lösning (Hälsingland) kovändning Substantiv plötslig vändning, det att plötsligt inta motsatt ståndpunkt koxa Verb betrakta, titta koxad Adjektiv hög på kokain; utvidgat även drogpåverkad kpist Substantiv kulsprutepistol kraal Substantiv inhägnad för boskap hos sydafrikanska bantufolk; boskapsinhägnad krabb Adjektiv med korta och toppiga vågor, ojämn krabbasnår Substantiv särskild vävteknik krabbasnårstäcke Substantiv täcke av krabbasnår krabbig Adjektiv krånglig, besvärlig krabbklo Substantiv klo hos krabba krabbkött Substantiv kött av krabba krabbmakak Substantiv en däggdjursart (Macaca fascicularis) inom släktet makaker (Macaca); individ av denna art krabbsallad Substantiv kall maträtt som består av krabba blandat med andra ingredienser krabbskal Substantiv skal till en krabba krabbsoppa Substantiv soppa, i vilken krabba är en mycket viktigt ingrediens krabbtaska Substantiv art (Cancer pagurus) inom familjen storklokrabbor; individ av denna art krabbtina Substantiv burliknande fångstredskap för att fiska krabba krackelera Verb spricka, få sprickbildning krackelerande Substantiv det att krackelera krackelering Substantiv (konstgjorda) fina sprickor i glasyren på porslin eller i fernissan på en tavla krackning Substantiv delandet av stora molekyler från bergolja eller stenkolstjära till mindre kolväteblandningar som diesel, bensin och gasol krafs Substantiv småsaker utan nämnvärt värde krafsa Verb gräva med händerna; med händer (tassar eller dylikt) skrapa bort jord eller sand krafsning Substantiv krafsande ljud kraftbolag Substantiv bolag som producerar el kraftekvationen Substantiv vanlig benämning på Newtons andra lag kraftfoder Substantiv koncentrerat djurfoder till framför allt nötkreatur, hästar och får kraftfullhet Substantiv det att vara kraftfull kraftföretag Substantiv företag som producerar el kraftförstärkare Substantiv kraftig förstärkare kraftkarl Substantiv man med mycket kraft; stark karl kraftledning Substantiv elektrisk ledning för elöverföring kraftledningsstolpe Substantiv konstruktion av metall som håller elkablar högt över marken så att elektricitet kan överföras över långa avstånd kraftlöshet Substantiv det att vara kraftlös kraftmaskin Substantiv motor, maskin som alstrar kraft kraftmoment Substantiv vridmoment kraftmätning Substantiv konflikt mellan mycket starka parter kraftnät Substantiv sammanhängande (kabel)system som förser ett område med elektricitet kraftpar Substantiv två lika stora, parallella och motsatt riktade krafter verkande på samma kropp kraftproducent Substantiv tillverkare av el kraftproduktion Substantiv tillverkning av el kraftprov Substantiv handling som kräver mycket konkret eller abstrakt kraft kraftsamla Verb kombinera resurser eller liknande för att uppnå ett visst mål kraftsamling Substantiv kombination av resurser eller liknande för att uppnå ett visst mål kraftsejd Substantiv en sorts sejd som med mål att samla och rikta kraft för att påverka en situation kraftspel Substantiv användning av kraft kraftsport Substantiv sport där kroppsstyrkan tränas, t.ex. brottning, tyngdlyftning krafttag Substantiv kraftig åtgärd för betydelsefull förändring; stor ansträngning; plötslig stark begränsning eller kontroll av något kraftuttryck Substantiv ord eller fras som uttrycker stark känsla, särskilt ilska kraftverksdamm Substantiv en fördämning, dammbyggnad som stoppar det naturliga flödet i ett vattendrag för att kunna utnyttja vattnet till ett kraftverk för elektrisk ström kraftvärmeverk Substantiv en anläggning där både elektricitet och värmeenergi framställs för distribution till konsumenter kraftöverföring Substantiv överföring av kraft från motorn till driften kragagam Substantiv en art (Chlamydosaurus kingii) inom familjen agamer (Agamidae); individ av denna art kragask Substantiv ask för löskragar (stärkkragar) kragg Substantiv kraftaggregat, PSU kraglös Adjektiv (om klädesplagg) utan krage kragnummer Substantiv nummer som anger skjortans storlek kragparadisfågel Substantiv en fågelart (Lophorina superba) inom familjen paradisfåglar (Paradisaeidae); individ av denna art kragskyddare Substantiv klädesplagg som bäres för att skydda skjort- eller bluskrage från att smutsas och svettas ner kragspegel Substantiv tygband (matta) som fästes på uniformskrage som underlag för märken och gradbeteckningar kragtrapp Substantiv en art (Chlamydotis undulata) inom fågelfamiljen trappar (Otididae); individ av arten kragtrapp kraj Adjektiv trasig, i sönder, paj kraja Verb gå sönder krakel Substantiv gräl, bråk kral Substantiv variant av kraal krallig Adjektiv kraftig kramande Substantiv det att krama kramare Substantiv person som kramas kramas Verb (kan endast användas om fler än en person) krama varandra kramdjur Substantiv gosedjur kramgo Adjektiv som är skön att krama kramig Adjektiv som tycker om att /mysa och/ kramas; som är skön att krama kramis Substantiv kram kramla Substantiv i krok böjt järn eller stålbygel som kan fasthålla något krampaktig Adjektiv som tyder på kramp krampaktighet Substantiv det att vara krampaktig krampartad Adjektiv som yttrar sig som en kramp krampen Adjektiv förkrympt, förvriden, krokig kramsfågel Substantiv ätbar småfågel kramsjuk Adjektiv som (ständigt) längtar efter att kramas kramsnö Substantiv fuktig snö som har blivit mjuk och formbar kranbil Substantiv lastbil eller lastbilsliknande fordon med påmonterad lyftkran kranial Adjektiv som har med skallen att göra kranioskopi Substantiv läran enligt Gall att knölar på huvudskålen motsvarar olika själsförmögenheter; grunden för frenologin krank Adjektiv lindrigt sjuk; inte riktigt frisk kranolycka Substantiv olycka med kran (lyftkran) krans Substantiv ringformig sammanflätning av kvistar eller blomstjälkar kransa Verb bekransa, sätta krans(ar) på kransartär Substantiv endera av två artärer som förgrenar sig från aortan och levererar blod till hjärtat kransgesims Substantiv listverk kring en byggnads översta del kranskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Rebutia minuscula kranskommun Substantiv mindre kommun som ligger i anslutning till en större och vars bebyggelse ofta helt eller delvis ingår i en gemensam tätort. kranskrage Substantiv en art (Glebionis coronaria) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kranskrage kranskärl Substantiv endera av två artärer som förgrenar sig från aortan och levererar blod till hjärtat kransnedläggning Substantiv handling då en krans placeras (vid en grav eller ett monument) som ett sätt att visa respekt kransväxel Substantiv utväxlingsanordning varvid växling sker genom att kedjan förflyttas mellan drev av olika storlekar medelst en växelförare kransvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria polythele kransåg Substantiv såg för två personer (en över, en under) att klyva en stock till plank eller brädor kransåga Verb såga med kransåg kransågad Adjektiv sågad med kransåg kransågning Substantiv sågning med kransåg, det att kransåga krapp Substantiv en färgväxt vars rötter ger röd färg Rubia tinctoria krappröd Adjektiv röd som färgämnet krapp krasa Verb ge ifrån sig frasande ljud kraschan Substantiv större ordensjärna kraschande Adjektiv som kraschar kraschlandning Substantiv en luftfarkosts landning i ett nödläge (med skador som följd) krass Adjektiv grov, där man drar alla över en kam; som uppfattar förhållanden från ensidigt materiell synpunkt, inriktad på materiella fördelar; och därigenom egoistisk och hänsynslös krasse Substantiv en växt krassesläktet Substantiv släkte inom familjen krasseväxter krasshet Substantiv det att vara krass kraterlandskap Substantiv område med många kratrar kraterskott Substantiv utlösning kring eller i någons anus med utdragen penis efter långvarigt analsex som resulterat i en temporärt utvidgande effekt på ringmuskeln kratsa Verb med krats eller dylikt skrapa bort smuts, vanligtvis från hästhovar, en pipa eller under naglarna kravallhjälm Substantiv hjälm som poliser använder vid kravaller kravallpolis Substantiv polis med särskild utrustning för att bemöta kravaller kravallstaket Substantiv barriär som upprättas av polisen inför kravaller för att förhindra folkmassors rörelse kravallturist Substantiv person som reser till andra länder enbart i syfte att delta i kravaller där kravattgrepp Substantiv grepp med armarna runt motståndarens armhåla och nacke kravellbyggd Adjektiv (om träbåtar) byggd med bordläggningsplankorna kant mot kant (jfr klinkbyggd) kravlande Adjektiv som kravlar kravlista Substantiv dokument som listar uppställda krav (inför en överenskommelse) kravlös Adjektiv som inte ställer några krav kravlöshet Substantiv det att vara kravlös kravmaskin Substantiv organiserade intressen som ställer politiska krav, exempelvis på höjda löner, höjda ersättningsnivåer osv. kraxa Verb låta som en kråka kraxande Adjektiv som kraxar kraxning Substantiv det att kraxa kreatin Substantiv en kvävehaltig karboxylsyra som med ATP kan bilda ADP och kreatinfosfat som utgör en (liten) energireserv i bland annat muskelceller, i och med att kreatinfosfat och ADP kan ge kreatin och ATP kreatinfosfat Substantiv en kvävehaltig karboxylsyra som bland annat utgör en (liten) energireserv i muskelceller, i och med att kreatinfosfat och ADP kan omvandlas till kreatin och ATP kreation Substantiv skapelse; modeskapelse kreationism Substantiv uppfattning eller lära enligt vilken universum, jorden och/eller livet har uppkommit genom en gudomlig eller övernaturlig skapelseakt, ofta i motsättning till vetenskapliga förklaringar såsom evolutionsteorin kreativt Adverb på ett kreativt sätt kreatursuppfödare Substantiv person som föder upp djur kreddig Adjektiv som har kredd; trovärdig, ansedd, populär, cool kredensad Adjektiv provsmakad, serverad kredibel Adjektiv trovärdig, trolig kredibilitet Substantiv det att vara kredibel, trovärdighet kreditanstalt Substantiv institution som lånar ut pengar kreditbetyg Substantiv bedömning av hur sannolikt det är att en viss låntagare kommer kunna betala tillbaka sin skuld kreditera Verb tillgodoräkna krediterande Substantiv det att kreditera kreditexpansion Substantiv ökning av lån, ökad belåning i en ekonomi kreditförsörjning Substantiv försörjning av krediter kreditgivare Substantiv den som lånar ut pengar kreditgivning Substantiv det att ge kredit; utlåning kreditiv Substantiv tillstånd att på bank lyfta pengar intill ett visst belopp kreditivbrev Substantiv fullmakt för ett diplomatiskt sändebud att representera sitt land kreditköp Substantiv köp som finansierats genom lån kreditor Substantiv den som lämnat kredit, långivare, leverantörer som har fordran kreditprövning Substantiv bedömning av någons förmåga att betala lån kreditrating Substantiv beskrivning av kreditvärdigheten för en person, ett företag eller ett land kreditrisk Substantiv risk för förlust på grund av att ett lån eller annan kredit inte betalas kreditsida Substantiv inkomstsida (den högra i en kassabok); en persons goda sidor kredittagare Substantiv den som har lånat pengar kreditvärdering Substantiv bedömning av någots kreditvärdighet, utvärdering av någots förmåga att betala sina lån kreditvärderingsinstitut Substantiv organisation som utför kreditvärderingar kreditvärdig Adjektiv värdig att få kredit kreera Verb tillsätta, utnämna, frambringa, skapa, ta fram kreering Substantiv det att kreera kremation Substantiv eldbegängelse, likbränning i ett krematorium kremla Substantiv matsvamp, typ av skivling kremlologi Substantiv vetenskapen som studerar Rysslands statsskick krenelering Substantiv uppskjutande partier på krönet av en mur (tinnar) och mellan dem öppningar som skottgluggar kreol Substantiv ättling till européer som fötts i de centralamerikanska kolonierna, ofta med en slav- eller indianförälder kreolspråk Substantiv typ av språk som uppkommit ur pidginspråk men som utvecklats till att bli ett etablerat modersmål krepera Verb gå under, omkomma; stryka med krestomati Substantiv antologi, samling av texter av olika författare eller på olika språk, textsamling kretensare Substantiv person från Kreta kretensisk Adjektiv som rör Kreta eller kretensare kretensiska Substantiv kvinna från ön Kreta kretin Substantiv person som lider av kretinism kretinism Substantiv psykisk utvecklingsstörning som åtföljs av dvärgväxt kretong Substantiv kraftigt bomullstyg i tuskaft med tryckt mönster kretsande Adjektiv som kretsar kretsformig Adjektiv som har form av en cirkel kretsschema Substantiv det samma som kopplingsschema kreuzer Substantiv tyskt mynt av olika värde i olika tider och land krevad Substantiv fenomenet vid krevering (kreverande verkan); söndersprängning eller sönderbristning i större bitar krevadgrop Substantiv hål i marken som orsakats av en explosion krevera Verb söndersprängas eller sönderbrista i större bitar kreverande Substantiv det att krevera krevering Substantiv det att krevera kricka Substantiv en art (Anas crecca) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten kricka kricket Substantiv en sorts (engelskt) bollspel krigarinna Substantiv kvinnlig krigare krigarkung Substantiv kung som gjorde sig känd för eller är känd för sin krigföring krigarskara Substantiv skara krigare samlade för att utföra en militär attack krigisk Adjektiv som förefaller önska krig; som krigar mycket krigsbarn Substantiv barn som vuxit upp under ett pågående krig krigsdimma Substantiv osäkerheten och bristen på fullständig information under en militär operation krigsdomstol Substantiv domstol som prövar brott begångna av soldater krigsfara Substantiv stort hot av ett krigsutbrott krigsfilm Substantiv film som har krig som tema krigsflykting Substantiv flykting som tvingats till att fly sitt hem på grund av krig krigsfolk Substantiv soldater, krigare krigsfångeläger Substantiv läger för krigsfångar krigsgas Substantiv stridsgas krigsgud Substantiv gudomlighet i polyteism som härskar över krig krigsgudinna Substantiv kvinnlig krigsgud krigshets Substantiv det att uppmana till krig krigshetsare Substantiv person som uppmanar till krig krigshistoria Substantiv forskning om forna tiders krig och militära förband krigshistoriker Substantiv person som studerar krigshistoria krigshistorisk Adjektiv som rör krigens historia krigshär Substantiv armé, militär trupp krigshärjad Adjektiv som har fått omfattande skador på grund av krig krigsinvalid Substantiv person som invalidiserats av krig krigskassa Substantiv kassa för att bedriva krig krigskonst Substantiv färdighet att föra krig krigskorrespondent Substantiv journalist som bevakar krig krigslist Substantiv handling för att förleda fienden krigsmakt Substantiv en stats samlade militära försvar krigsmaterielexport Substantiv export av krigsmateriel krigsmålning Substantiv ansiktsmålning bland naturfolk krigsrum Substantiv stridsledningscentral krigsrörelse Substantiv krigshändelse, operation, manöver krigssamhälle Substantiv samhälle som har ställt om sin organisation för att kunna fungera under krigsförhållanden krigsskada Substantiv skada på person eller egendom som uppstått under eller i samband med krig krigsskadad Adjektiv med en skada orsakad av krig; skadad i krig krigsskadestånd Substantiv skadestånd som förloraren av ett krig måste erlägga krigsskådeplats Substantiv område där krig utspelas krigsspel Substantiv dator- eller tv-spel som är utformat som en simulering av krig krigstida Adjektiv som inträffar när det råder krig krigstillstånd Substantiv läge (tillstånd) då krig råder krigstjänst Substantiv tjänstgöring hos militären under krigstid, ofta ofrivilligt krigstrött Adjektiv trött på krig; uttröttad eller utmattad av krigande krigsutbrott Substantiv början (utbrott) av ett krig krigsänka Substantiv änka efter stupad soldat krikon Substantiv en underart Prunus domestica insititia av plommon med blåsvart frukt; frukt av denna underart kriminalisera Verb göra kriminell, göra olaglig kriminalisering Substantiv det att kriminalisera något kriminalist Substantiv person som sysslar med kriminologi kriminalpolitik Substantiv politik för att förebygga brott kriminalpolitisk Adjektiv som har att göra med kriminalpolitik kriminalregister Substantiv register över vilka brott en person dömts för kriminalreporter Substantiv reporter som specialiserar sig på brott (exempelvis gängkriminalitet) kriminalroman Substantiv deckare i romanform, /bok (roman) i/ en genre av skönlitteratur (vanligen fiktiv prosa) med fokus på brott och brottslighet (och kanske speciellt uppklarande av brott) kriminalrätt Substantiv straffrätt kriminalvårdsanstalt Substantiv byggnad i vilken samhället förvarar personer som dömts till fängelsestraff kriminalvårdsinspektör Substantiv en befattning inom kriminalvården, chef för en enhet (anstalt, häkte eller frivård) eller del av sådan kriminogenisk Adjektiv som orsakar kriminalitet kriminografi Substantiv brottsbeskrivning, en gren av kriminologin som sysslar med att samla in material och beskriva ett brott kriminolog Substantiv specialist inom kriminologi kriminologisk Adjektiv rörande kriminologi kriminologiskt Adverb avseende kriminologi krimmer Substantiv skinn av krimfår krimsk Adjektiv som rör Krim eller Krimborna krimtatarisk Adjektiv som rör det krimtatariska språket eller krimtatarerna som folk krimtatariska Substantiv ett turkspråk med omkring 400 000 talare, av vilka nästan hälften bor i Uzbekistan, nästan lika många på Krimhalvön i Svarta havet, samt ytterligare på andra platser i forna Sovjetunionen (främst Centralasien och Sibirie krimtjakiska Substantiv ett turkspråk som talas av de judiska krimtjakerna på Krimhalvön kringelikrok Substantiv variant av kringelkrok kringelikrokig Adjektiv variant av kringelkrokig kringelkrångel Substantiv synonym till krångel kringflackande Adverb på ett kringflackande sätt kringfluten Adjektiv omgiven av (strömmande) vattendrag såsom älv, sjö eller hav kringgärda Verb omge med stängsel; inhägna, omringa; avspärra kringgö Verb skynda kringliggande Adjektiv som ligger kring någonting kringlå Verb rundforma kringränna Verb omringa krinolin Substantiv vid klänning som spänns ut av t ex (metall)ringar under kjolen kripp Substantiv barn krisberedskap Substantiv beredskap inför (tänkbara) kriser; det att vara beredd på att hantera kriser så snabbt, effektivt och smärtfritt som möjligt krishantering Substantiv det sätt på vilket kriser hanteras krishanteringsarbete Substantiv arbete med krishantering krisma Substantiv rituellt brukad olja som är konsekrerad av biskop respektive patriark och som används till smörjelse krispaket Substantiv samling myndighetsåtgärder som skall lindra skadliga effekter på samhället krissla Substantiv en art (Inula salicina) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten krissla kristadelfian Substantiv person som bekänner sig till kristadelfianism, en inriktning inom kristendom kristallin Adjektiv kristallartad men inte fullt kristalliserad kristallisation Substantiv kristallbildning, kristallisering kristallisera Verb övergå till kristallform; kristalliseras ut = ta fast (åskådlig) form kristalliserande Adjektiv som kristalliserar kristallisering Substantiv bildning av kristaller kristallisk Adjektiv klar och glänsande som kristall kristallklar Adjektiv klar och genomskinlig som en kristall kristallkrona Substantiv taklampa av kristallglas som har utseende av en krona kristallmottagare Substantiv enkel och billig radiomottagare utan behov av strömförsörjning, där huvudkomponenten är en kristalldetektor kristallografi Substantiv vetenskapen om kristaller kristallstruktur Substantiv tredimensionell anordning av atomer som bilder en kristall kristang Substantiv ett malajo-portugisiskt kreolspråk som talas på Malackahalvön och Singapore kristdemokrat Substantiv medlem eller anhängare av ett kristdemokratiskt politiskt parti kristdemokratisk Adjektiv i linje med Kristdemokraternas politik, som tillhör eller rör Kristdemokraterna kristenhet Substantiv kristna som kollektiv kristitörne Substantiv en buskartad växtart (Paliurus spina-christi) inom familjen brakvedsväxter (Rhamnaceae); exemplar av denna växt kristna Verb göra kristen; konvertera någon eller något till kristendomen kristnande Substantiv det att kristna kristocentrisk Adjektiv som utgår från Kristus som den centrala gestalten inom kristen tro och leverne kristofobi Substantiv intolerans, fördomar eller rädsla för kristendom eller kristna kristologi Substantiv läran om Kristi person kristologisk Adjektiv som rör kristologi (läran om Kristus) kristtorn Substantiv järnek (Ilex aquifolium) krisår Substantiv ett år av kris, av misär kriticism Substantiv kritisk prövning av problemet om kunskapens möjlighet kritiker Substantiv person som mer eller mindre yrkesmässigt gör recensioner kritikerrosad Adjektiv hyllad av kritiker kritiserande Substantiv det att kritisera kritvit Adjektiv vit som en krita, rent vit kroat Substantiv person, speciellt man från Kroatien kroatisk Adjektiv som rör Kroatien, det kroatiska språket eller folket kroatiska Substantiv språk talat främst i Kroatien krockdocka Substantiv docka som används vid krocktest krockera Verb träffa motspelares klot i krocket krocket Substantiv ett gammalt utomhusspel med klubbor, klot och bågar krockkudde Substantiv en i bilar placerad vanligtvis dold påse som vid kollision snabbt fylls med luft eller gas och förhindrar att föraren eller passageraren slår i till exempel vindrutan krocktest Substantiv handlingen att med flit krascha ett fordon under kontrollerade förhållanden för att bedöma dess säkerhet för passagerare krocktesta Verb utsätta ett fordon för ett krocktest krognota Substantiv nota från ett besök på en krog krogslagsmål Substantiv slagsmål på en krog kroka Verb fästa på krok eller med krok krokan Substantiv en sorts tornliknande bakverk av spritsad mandelmassa krokett Substantiv flottyrkokta rullar av kött-, fisk- eller grönsaksstuvning kroki Substantiv skissartad teckning av levande, ofta naken, modell krokighet Substantiv det att vara krokig krokigt Adverb på ett krokigt sätt kroklinje Substantiv krokig eller krökt linje kroklinjig Adjektiv som är krokig och krökt kroklossare Substantiv en nål som används för att lossa kroken ur fiskens mun krokna Verb bli krokig kroknande Substantiv det att krokna kroknäsa Substantiv näsa som är krokformad krokodiler Substantiv familjen Crocodylidae i ordningen krokodildjur krokodilskinn Substantiv garvat läder från krokodiler använt som material krokodiltår Substantiv falsk tår, hycklad sorg krokodilägg Substantiv ägg från en krokodil krokryggig Adjektiv med böjd rygg krokryggighet Substantiv det att vara krokryggig krokus Substantiv ett växtsläkte i familjen irisväxter med cirka 80 arter, naturligt främst växande kring Medelhavet, men några arter förekommer i Mellanöstern, Centralasien, Kina och Pakistan; individ av detta släktet krokus krollsplint Substantiv torkade palmbladsfibrer el dyl för stoppning av möbler m m kromatid Substantiv en av de två DNA-molekylerna (med tillhörande proteiner) som bildas vid DNA-replikation, och som efter replikationen sitter ihop med varandra i en kromosom som följaktligen består av två identiska DNA-molekyler kromatik Substantiv användning av toner som ligger utanför en given diatonisk skala och som därför är försedda med förtecken; bruk av halvtonssteg som utvidgar eller färgar det diatoniska tonförrådet kromatin Substantiv förening av DNA och proteiner (histoner och andra proteiner) som utgör materialet i en kromosom i en cellkärna kromatisk Adjektiv relaterade till eller producerad av nyans kromdioxid Substantiv kemisk förening av krom och syre, CrO2 kromgarva Verb garva läder med krom (t.ex. boxkalv) kromgarvad Adjektiv (om skinn, läder) garvad med krom, som har kromgarvats kromnitrid Substantiv kemisk förening av krom och kväve kromosfär Substantiv lagret av en stjärnas atmosfär mellan fotosfären och koronan kromosomavvikelse Substantiv abnorm förändring i kromosomernas antal eller struktur kromoxid Substantiv kemisk förening av syre och krom kromsulfat Substantiv kemisk förening av krom, svavel och syre kromsyra Substantiv kemisk förening av krom, väte och syre kromtriklorid Substantiv kemisk förening av krom och klor, CrCl3 kromtrioxid Substantiv kemisk förening av krom och syre kromylklorid Substantiv kemisk förening av krom och syre, CrO2Cl2 kronbalkong Substantiv rundad balkong belägen mellan två burspråk och med en dörr i ena eller vardera burspråket kronbjudning Substantiv det vanligaste bjudningsläget för fostret vid vaginal förlossning, där hjässan (den övre delen av fostrets huvud) är den del som först tränger ned i förlossningskanalen och först påträffas vid undersökning kronblad Substantiv beståndsdel av en blomma krondill Substantiv dillens blommor som skördas i slutet av blomningen krondropp Substantiv vattendroppar som faller från trädkronan kronhind Substantiv hondjur av arten kronhjort kronhjort Substantiv art (Cervus elaphus) som ingår i familjen hjortdjur (Cervidae) kroniker Substantiv person som är kroniskt sjuk kronikerhem Substantiv vårdhem för kroniskt sjuka kroniskt Adverb på ett kroniskt sätt kronoallmänning Substantiv allmänning som ägs och sköts av kronan (staten) kronobiologi Substantiv delområde inom biologi där organismers förmåga att mäta och reagera på tidens gång studeras kronolekt Substantiv språkbruk typiskt för en specifik åldersgrupp kronologi Substantiv tideräkning; tidsindelning; tidsföljd kronologisk Adjektiv som följer en tidslinje, ordnad från det tidigaste till det senaste kronologiskt Adverb med avseende på kronologi (tidsföljd) kronolots Substantiv statlig (kronans) lots kronolotshemman Substantiv hemman för en kronolots kronometer Substantiv ur för mycket noggrann tidmätning kronovittne Substantiv variant av kronvittne kronozon Substantiv en grupp av berglager (strata) som har bildats under en och samma kron (en specifik enhet av geologisk tid) kronprinsessa Substantiv prinsessa som efter regentens död eller abdikation kommer att bli regent själv kronprinsesspar Substantiv kronprinsessa med respektive kronprinspar Substantiv kronprins med respektive kronsova Verb sova hårt och djupt krontak Substantiv (ytan av) de trädkronor som tillsammans skymmer himlen när man rör sig i ett område med träd och tittar uppåt krontokig Adjektiv vara så tokig att man rätteligen borde befinna sig på mentalsjukhus (i kronans vård). krontyrann Substantiv en fågelart (Onychorhynchus coronatus) i familjen tyranner (Tyrannidae); individ av denna art kronvittne Substantiv vittne för åklagaren (staten, kungen, kronan) som är brottsling men vittnar mot sina medbrottslingar i utbyte mot strafflindring (straffeftergift) kronärtskocka Substantiv en grönsak (Scolymus-gruppen av arten Cynara cardunculus - kardon), i familjen korgblommiga växter (Asteraceae) odlad för matlagning; exemplar av denna grönsak kroppkaka Substantiv boll gjord på en deg av potatis och mjöl fylld med fläskkött som kokats i vatten till ett degknyte kroppsaktivism Substantiv ideologiskt grundad verksamhet som syftar till att motverka begränsande skönhetsideal och skapa lika villkor för människor med olika kroppstyper kroppsarbeta Verb arbeta på ett sätt som huvudsakligen anstränger annat än hjärnan kroppsarbetare Substantiv person som kroppsarbetar kroppsbesiktning Substantiv undersökning av en levande människas kropp (via exempelvis blodprov, urinprov, salivprov, eller fotografering av tatueringar) kroppsbyggare Substantiv person som ägnar sig åt kroppsbygge kroppsbygge Substantiv det att träna sin kropp till en god form och bygga muskler kroppshydda Substantiv levande varelsers fysiska beståndsdelar som helhet, särskilt om bålen och ofta i motsats till själ kroppskamera Substantiv kamera som bärs på kroppen och dokumenterar bärarens omgivning och situation kroppskultur Substantiv dels medvetet arbete med utveckling av (människo)kroppens hälsa och skönhet, dels resultatet av sådant arbete kroppslighet Substantiv det att vara kroppslig; något som består av materia kroppspositiv Adjektiv som förespråkar att alla kroppar, oavsett utseende, är lika värda kroppspulsåder Substantiv kroppens största artär, som utgår från vänster hjärtkammare kroppsskada Substantiv lesion eller annan skada på kroppen orsakad av yttre våld eller sjukdom kroppsskydd Substantiv utrustning som skyddar kroppen mot splitter och likande kroppssmycke Substantiv smycke som bärs för att pryda kroppen kroppsstraff Substantiv straff som riktas mot kroppen för den som straffas (via slag, smärta, stympning, eller liknande) kroppsställning Substantiv sätt att positionera kroppens delar i förhållande till varandra (genom att använda kroppens leder), d.v.s. en enskild, statisk konfiguration av kroppens alla leder (eller av en delmängd av dessa) kroppstyngd Substantiv kroppens tyngd kroppsvig Adjektiv rörlig i kroppen, vig kroppsvigt Adverb på ett kroppsvigt sätt kroppsvisitation Substantiv undersökning av någons kläder för att hitta vapen eller stöldgods eller liknande kroppsvisitering Substantiv undersökning av någons kläder för att hitta vapen eller stöldgods eller liknande kroppsövning Substantiv övning för kroppen, gymnastik kross Substantiv maskin eller apparat som krossar något krossgrus Substantiv grus framställt genom att krossa sten (i en stenkross) krossning Substantiv det att krossa kruciverbism Substantiv konstruktion av korsord kruciverbist Substantiv person som konstruerar korsord kruda Verb att skjuta krukfat Substantiv fat placerad under en kruka krukmakare Substantiv hantverkare som arbetar med krukmakeri, tillverkning av krukor och andra föremål i lergods krukmakarskiva Substantiv drejskiva krukmakeri Substantiv tillverkning av krukor och andra föremål i lergods krukskärva Substantiv skärva av en kruka krukväxt Substantiv dekorativ växt som växer i en kruka, oftast inomhus krulla Verb göra eller bli krullig, bilda kraftiga lockar krullparentes Substantiv klammerparentes krulltofsskrika Substantiv en fågelart (Cyanocorax cristatellus) i familjen kråkor (Corvidae); individ av denna art krum Adjektiv böjd, krokig, krökt krumbukt Substantiv slingring, undanflykt, förevändning krumbukta Verb slingra sig; göra oberäkneliga krökar krumelur Substantiv skrivtecken utan betydelse; bokstav, symbol eller tecken vars betydelse är okänd eller inte helt uppenbar för betraktaren krumhorn Substantiv ett blåsinstrument med uppsvängt tonrör; en orgelstämma krummaskros Substantiv en art (Taraxacum oxylobium) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten krummaskros krumpna Verb bli krumpen krumsprång Substantiv ystert språng krumstav Substantiv herdestav, en biskops kräkla krumtarm Substantiv ovanlig beteckning på ileum krunchig Adjektiv knaprig krupp Substantiv en barnsjukdom i form av infektion i andningsvägarna krusa Verb göra/bli krusig; (om hår, ull, eller dylikt) göra/bli lockig eller krullig; (om ytan på något) åstadkomma vågor, veck, eller dylikt krusbär Substantiv arten Ribes uva-crispa i vinbärssläktet inom familjen ripsväxter krusbärsbuske Substantiv den buske som krusbär växer på krusbärskompott Substantiv kompott gjord på krusbär krusbärskräm Substantiv kräm som är gjord på krusbär krusbärsmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på krusbär krusbärspelarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Pachycereus pringlei krusbärssaft Substantiv saft gjord på krusbär krusbärssorbet Substantiv sorbet av krusbär krusbärssylt Substantiv sylt som är gjord på krusbär krusetår Substantiv fjärde koppen kaffe; påfyllning för fjärde gången av kaffe i koppen krusfrö Substantiv en art (Selinum carvifolia) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten krusfrö krushårig Adjektiv med hårväxt som krusar sig, med (mycket) lockigt hår krusidull Substantiv hårlock krusig Adjektiv lockig, veckad kruska Substantiv en sorts gröt av vetekli, vatten, russin m m kruskål Substantiv krusbladig sorts kål krusning Substantiv vattenyta med små vågor kruspråk Substantiv språkgrupp inom Niger-Kongospråken, som talas i ett område från sydöstra Liberia till östra Elfenbenskusten krusstjärnkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Harrisia pomanensis krusta Substantiv hårt överdrag krustad Substantiv bägarliknande bakverk som fylls med stuvning krustadjärn Substantiv koniskt redskap som doppas i flottyr för att baka krustader krustistel Substantiv en art (Carduus crispus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten krustistel krustång Substantiv ett redskap (tång) för att krusa (vecka) hår kruståtel Substantiv en växtart (Deschampsia flexuosa) inom familjen gräs (Poaceae); exemplar av denna art kruså Verb brodera krutförråd Substantiv rum där krut lagras krutgubbe Substantiv äldre man som agerar med kraft och energi krutgumma Substantiv äldre kvinna som (envist) med seghet agerar med kraft och energi; kärnfrisk gumma kruthorn Substantiv förvaringskärl för krut i form av ett horn kryckkors Substantiv likarmat kors där varje arm formar ett T som är vänt bort från korsets mitt kryddande Substantiv det att krydda kryddblandning Substantiv (torr) blandning av kryddor som används för att smaksätta maträtter kryddighet Substantiv det att vara kryddig kryddlampa Substantiv en sorts kökslampa i rustik stil; en avlång rektangel av furu innehållande glödlampor eller lysrör kryddmått Substantiv volym om 1 milliliter (1 kubikcentimeter) kryddnejlika Substantiv ett träd (Syzygium aromaticum) i familjen myrtenväxter; exemplar av detta träd kryddning Substantiv det att krydda; sättet på vilket något har kryddats kryddost Substantiv ost smaksatt med kryddor kryddpeppar Substantiv träd (Pimenta dioica), ursprungligen från Jamaica, vars frukter används som krydda i både mat och bröd kryddsill Substantiv inlagd sill smaksatt med bland annat kryddpeppar kryddsmör Substantiv smör smaksatt med kryddor kryddsvag Adjektiv utan starka kryddor kryddsås Substantiv (stark) sås gjord på kryddor och andra smakrika ingredienser, som används i matlagning kryddträdgård Substantiv trädgård med kryddväxter kryddväxt Substantiv växt som används som krydda kryddört Substantiv ört som används för att krydda maträtter krympande Substantiv det att krympa krympburk Substantiv en burk av trä, där sidorna snidas av ett urholkat stycke av en stam av färskt virke, som sedan krymper fast runt en botten av torrt virke krympflation Substantiv minskande storlek på förpackningar för att dölja prisökningar under inflation (samma pris per stycke, högre pris per mängd) krympning Substantiv det att krympa, hur mycket något krymper krympslang Substantiv elektrisk isolator i form av en slang i ett material som krymper vid uppvärmning krympt Adjektiv förminskad, som har dragit ihop sig och blivit mindre krypamarant Substantiv en art (Amaranthus deflexus) inom växtfamiljen amarantväxter (Amaranthaceae); individ av arten krypamarant krypbjörk Substantiv ett trädslag (Betula pubescens var. appressa), varietet till glasbjörken i släktet björkar (Betula); exemplar av detta varietet krypfloka Substantiv en art (Apium inundatum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten krypfloka krypkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis chamaecereus krypopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia humifusa krypterande Substantiv det att kryptera krypterare Substantiv kryptör krypto Substantiv hemligt språk kryptofascist Substantiv person som i smyg sympatiserar med fascismen kryptogam Substantiv växt som förökar sig utan frön kryptograf Substantiv apparat som används för kryptografi kryptografi Substantiv konsten att göra text obegriplig för utomstående och obehöriga kryptografisk Adjektiv som rör kryptografi kryptokommunist Substantiv person som i smyg sympatiserar med kommunismen kryptolog Substantiv person som sysslar med kryptologi kryptologi Substantiv läran om kryptografi, kryptoanalys samt autentisering kryptologisk Adjektiv som avser kryptologi kryptominering Substantiv verksamhet att utvinna pengar i en kryptovaluta genom tunga beräkningar med datorer mot en liten provision som utbetalas vid införande av dessa pengar i systemet kryptonazist Substantiv person som i smyg sympatiserar med nazismen kryptorkism Substantiv tillstånd som kan förekomma hos pojkar där ena eller båda testiklarna ej vandrat ner i pungen från sitt ursprungliga läge längre i bukhålan under fosterutvecklingen kryptovaluta Substantiv samlingsbenämning på digitala valutor som använder kryptografi för att säkra transaktioner kryptozoologi Substantiv studiet av djurarter vars existens är omtvistad och inte erkänts av den vetenskapliga zoologin kryptör Substantiv person som ägnar sig åt kryptering och dekryptering krysantem Substantiv variant av krysantemum krysantemum Substantiv en växtart i familjen korgblommiga växter (Asteraceae) kryselefantin Adjektiv tillverkad av guld och elfenben krysoberyll Substantiv en slags transparent, gulgrön ädelsten; ett mineral bestående av berylliumaluminiumoxid krysotil Substantiv vit asbest kryssfaner Substantiv plywood; platta av korsvis sammanlimmade tunna skikt av trä (faner) kryssmärke Substantiv vägmärke i form av ett kryss som indikerar järnvägskorsning kryssningsbåt Substantiv passagerarbåt som transporterar resenärer som reser för nöjes skull kryssningsmissil Substantiv synonym till kryssningsrobot kryssningsrobot Substantiv målsökande missil kryssningsskam Substantiv skamkänsla kring resor med kryssningsfartyg på grund av diskussionerna kring kryssningsresornas bidragande till miljöförstöringen kryssprodukt Substantiv en tredimensionell vektor som är riktad vinkelrät, med positiv orientering, mot två givna tredimensionella vektorer, och med längd lika stor som arean av parallellepipeden som de givna vektorerna spänner upp krysstag Substantiv ett brottningsgrepp krystad Adjektiv uttryckt på ett ansträngt, onaturligt eller pressat sätt krystallos Substantiv ett sötningsmedel (i st f socker) krystning Substantiv det att krysta kräftbur Substantiv bur som används för att fånga kräftor kräftdjur Substantiv en taxonomisk understam (Crustacea) till leddjuren (Crustacea); art inom denna understam kräftfiskare Substantiv person som fiskar kräftor kräftfiske Substantiv fiske av kräftor, kräftfångst kräftgång Substantiv fortlöpande försämring, tillbakagång kräfthåv Substantiv håv som används för att fånga kräftor kräftkalas Substantiv fest som går ut på att äta kräftor kräftklo Substantiv klo som tillhör en kräfta kräftpremiär Substantiv första onsdagen i augusti kräftröd Adjektiv en nyans av röd som den hos en kokt kräfta kräftskal Substantiv skal till en kräfta kräftskiva Substantiv traditionell svensk fest i samband med kräftfiskesäsongen under sensommaren och hösten kräftsoppa Substantiv soppa kokad på kräftor kräftstjärt Substantiv bakdel hos kräfta kräftsäsong Substantiv tid på året då det äts kräftor kräftsås Substantiv sås tillagad på kräftor kräfttång Substantiv redskap som används för att få fram köttet när man äter kräftor kräka Verb kräkas, spy kräkla Substantiv diminutiv av krake (krokigt trästycke); en liten krake kräkmedel Substantiv medel som framkallar kräkning kräks Substantiv uppspytt maginnehåll, spyor kräksnöa Verb snöa intensivt kräldjur Substantiv växelvarmt ryggradsdjur kräma Verb bedriva minuthandel krämande Substantiv det att kräma krämaraktig Adjektiv som beter sig som en krämare krämare Substantiv köpman; någon som handlar med varor krämarhus Substantiv en krämares (handelsmans) hus (bostad eller butik), handelshus krämbulle Substantiv en bulle med fyllning av vaniljkräm krämfärgad Adjektiv gräddfärgad krämighet Substantiv det att vara krämig krängning Substantiv det att kränga, lutning krängningshämmare Substantiv anordning i fordon som finns till för att stabilisera bak- eller framvagn kränkbar Adjektiv som får kränkas kränkthet Substantiv harm, förnärmelse; egenskapen eller känslan att vara kränkt kräpp Substantiv småveckigt tyg kräppa Verb göra krusig, krusa kräppapper Substantiv tunt papper med krusig yta kräsenhet Substantiv det att vara kräsen kräset Adverb på ett kräset sätt kräslig Adjektiv överdådig, yppig; läcker; förfinad kräslighet Substantiv det att vara kräslig; något som är kräsligt kräsmagad Adjektiv kräsen vad gäller mat och dryck kråkbär Substantiv växt av arten Empetrum nigrum kråkfot Substantiv fot som tillhör en kråka kråkfågel Substantiv individ inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae) kråkfåglar Substantiv en fågelfamilj (Corvidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) kråkfötter Substantiv kråksparkar; rynkor runt ögonen kråkkrassing Substantiv en art (Coronopus squamatus) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten kråkkrassing kråknedan Substantiv det nedan som följer ett sommarny (avslutande lövmånaden); det första nedanet som följer första nyet efter 14 april (sommardagen), vanligen fallande i maj månad kråkslott Substantiv förfallen byggnad, i synnerhet en äldre finare byggnad kråksnö Substantiv snö som faller under april månad (då kråkorna kommit tillbaka) kråksparkar Substantiv rynkor runt ögonen kråkunge Substantiv unge till kråka krål Substantiv stavningsvariant av crawl kråla Verb stavningsvariant av crawla krålande Adjektiv som krålar kråma Verb att göra sig till - att brösta sig, stoltsera, yvas, hovera sig, kokettera, åbäka sig. krånglighet Substantiv det att vara krånglig krås Substantiv kollektiv benämning på ätbara inälvor i fåglar kråsnål Substantiv kravattnål, prydnadsnål som sätts i krås eller halsduk krögare Substantiv någon som driver en krog eller restaurang kröj Substantiv (oböjligt, endast i obestämd form singular) dryck innehållande alkohol krökande Substantiv det att kröka krökning Substantiv det att kröka något krökt Adjektiv krokig krönande Substantiv det att kröna kröne Verb mula; gnugga snö i någons ansikte krönikeartad Adjektiv som liknar en krönika krönikeskrivare Substantiv författare av (medeltida) krönika (redogörelse för historiska händelser) krönikör Substantiv person som skriver krönika krösamos Substantiv lingonsylt krösmos Substantiv lingonsylt krösus Substantiv mycket rik men snål person ktonisk Adjektiv som hör till den mytologiska underjorden (främst inom grekisk mytologi) kubakrokodil Substantiv en djurart (Crocodylus rhombifer) inom familjen krokodiler (Crocodylidae); individ av denna art kubb Substantiv tjockt och kort stycke trä kubba Verb hugga till kubbar kubbe Substantiv variant av kubb kubbstol Substantiv stol tillverkad av en kubbe (trästock i ett stycke) kubebapeppar Substantiv en växtart (Piper cubeba) inom familjen pepparväxter (Piperaceae); exemplar av denna art kubera Verb upphöja till tre kuberingsregel Substantiv regel som används för att underlätta beräkning av en summas eller differens kub (framför allt inom algebran, då okända värden ingår i beräkningen) kubformad Adjektiv formad som en kub kubformig Adjektiv formad som en kub kubikcentimeter Substantiv enhet för volym; betecknas cm3; en kub med sidan 1 centimeter har volymen 1 kubikcentimeter kubikdecimeter Substantiv enhet för volym; betecknas dm3; en kub med sidan 1 decimeter har volymen 1 kubikdecimeter kubikkilometer Substantiv volymen av en kub med en kilometers sida; förkortas km³ kubikrot Substantiv funktion som för alla reella tal x returnerar det tal y sådant att y3 = x; kubikroten kan som flervärd funktion även utvidgas till alla komplexa tal kubisk Adjektiv som har en form som liknar en kub kubism Substantiv en konstinriktning inom modernismen kubregel Substantiv variant av kuberingsregel kuckel Substantiv det att syssla med förbjudna saker i smyg kuckeliku Substantiv handlingen att gala som en tupp, särskilt om vardera ljud som uppstår kuckelura Verb sitta för sig själv och ha tråkigt (hemma) kucku Substantiv gök kuddbildande Adjektiv som bildar kuddliknande mattor kuddjur Substantiv gosedjur kuddvar Substantiv tygöverdrag som används för att skydda kudde kufisk Adjektiv som syftar på staden Kufa i nuvarande Irak kuggetal Substantiv antal kuggar kuggning Substantiv det att kugga kuggstång Substantiv tandförsedd stav som används tillsammans med ett kugghjul kujon Substantiv feg stackare kujonera Verb på ett överlägset och nedtryckande sätt behandla en annan person kujonering Substantiv det att kujonera kukring Substantiv penisring; ett sexhjälpmedel i form av en ring av till exempel gummi eller töjbar plast som träs runt roten av penis för att sakta ner blodflödet och således förstärka erektion kulak Substantiv storbonde, självägande bonde kulblixt Substantiv lysande klotformigt fenomen av omtvistad natur, som sägs kunna uppträda i samband med åskväder kuldurk Substantiv plats (durk) på fartyg där kanonkulor förvaras kulen Adjektiv mörk, fuktig, blåsig och småkall kulformad Adjektiv formad som en kula kulformig Adjektiv formad som en kula kulgård Substantiv område (gård) där kulor för artilleri är upplagda i kulstaplar kulig Adjektiv rolig kulimanka Substantiv kutryggig gammal gumma kulinarisk Adjektiv som rör kokkonsten kuling Substantiv hård vind kulka Verb halsa, dricka direkt ur flaska, dricka hastigt kulkärve Substantiv skur (knippe, kärve) av kulor från en kulspruta kulla Verb fånga i leken kull och därmed överlåta uppgiften att vara den som jagar kulled Substantiv synovialled i kroppen där änden av ena benet är rundad som en kula och det mötande benet skålformat, t.ex. axelleden och höftleden kulleharter Adjektiv kutryggig kullerbytta Substantiv rörelse där utövaren sätter händerna mot marken och rullar över ryggen; plötslig vändning kullersten Substantiv slags sten med rundade kanter som fordomdags användes för gatubeläggning; kullrig sten kullig Adjektiv full av kullar; formad som en kulle kullighet Substantiv det att vara kullig kullkasta Verb göra omöjlig att följa; göra omöjlig att utföra kullslå Verb slå omkull kulmage Substantiv (halv)kulformad, utstående mage (buk) kulmination Substantiv att nå kulmen kulminera Verb nå sin höjdpunkt kulminerande Substantiv det att kulminera kulminering Substantiv det att kulminera; tillfälle då något kulminerar kulning Substantiv skandinavisk sångform som funktionellt användes för att locka boskap som karakteriseras av höga toner utan vibrato med kraftig tonansats kulram Substantiv räknehjälpmedel bestående av ett antal kulor uppträdda på trådar eller stavar kulregn Substantiv intensiv beskjutning, regn av kulor (från eldvapen) kulspets Substantiv kort för kulspetspenna kulsprutepistol Substantiv mindre kulspruta/maskingevär som bärs som en pistol eller ett gevär kulstapel Substantiv kulor för artilleri staplade i en pyramid kulstötare Substantiv idrottare som tävlar i att kasta en tung kula så långt som möjligt kulstöterska Substantiv kvinnlig kulstötare kulstötning Substantiv kast (stöt) med en tung kula kultbild Substantiv avbild som dyrkas på ett religiöst sätt kultfilm Substantiv film som en viss grupp människor beundrar väldigt mycket kulting Substantiv unge till gris kultivator Substantiv jordbruksredskap (en sorts harv) för uppluckring av jorden kultivera Verb göra bildad; frambringa kultur kultivering Substantiv det att driva upp växter genom sådd eller plantering kulturanslag Substantiv belopp som tilldelas någon för kultur kulturarbetare Substantiv någon med ett konstnärligt yrke kulturarvsturism Substantiv turism grundad på kulturarv kulturbidrag Substantiv bidrag som delas ut för att främja kulturell verksamhet kulturbråk Substantiv upphetsad kulturdebatt kulturbudget Substantiv plan för hur pengar som tillägnats kultur ska spenderas kulturchef Substantiv chef över en kulturell avdelning kulturdebatt Substantiv debatt i någon kulturfråga (vanligen via tidningsartiklar) kulturdimension Substantiv kulturellt betingat synsätt som påverkar det sociala livet kulturellt Adverb på ett kulturellt sätt kulturfiende Substantiv motståndare till konst och tradition kulturfientlig Adjektiv som motsätter sig konst och tradition kulturfilosof Substantiv person som ägnar sig åt kulturfilosofi kulturfilosofi Substantiv filosofi vad gäller kulturlivet eller kulturvärden; attityd gentemot kultur kulturfilosofisk Adjektiv som rör kulturfilosofi kulturfolk Substantiv folkslag som nått en högre grad av civilisation kulturfråga Substantiv fråga (diskussionsämne) som rör kultur kulturgeografi Substantiv vetenskapen om människans förutsättningar och påverkan på jorden kulturgeografisk Adjektiv som rör kulturgeografi kulturhistoria Substantiv vetenskap som studerar den historiska utvecklingen av kultur kulturhistoriker Substantiv forskare inom kulturhistoria kulturhistorisk Adjektiv som rör kulturhistoria kulturhus Substantiv kulturellt allaktivitetshus där man samlar en mängd olika kulturella fält och verksamheter kulturhuvudstad Substantiv stad i Europa som av Europeiska unionen utsetts till kulturhuvudstad för att under ett år få möjligheten att visa upp och utveckla sitt kulturliv kulturhuvudstadsår Substantiv år då en stad fungerar som kulturhuvudstad kulturimperialism Substantiv process där ett land påtvingar sin egen kultur på andra länder för att omforma dem kulturellt kulturinstitution Substantiv institution i kulturens tjänst kulturintresse Substantiv allmänt intresse för kultur kulturkamp Substantiv konflikt mellan olika ideologiska grupper kulturkanon Substantiv fastställd lista över kulturella verk som anses särskilt framstående eller viktiga kulturkofta Substantiv person som intresserar sig för kultur kulturkrets Substantiv samling personer med en kulturell gemenskap kulturkrig Substantiv kulturell konflikt mellan grupper som söker dominans för sina övertygelser eller värderingar kulturkristen Adjektiv som inte är religiös men följer kristen kultur och värderingar kulturkritik Substantiv granskande bedömning av kultur kulturkritiker Substantiv person som recenserar kulturyttringar kulturkritisk Adjektiv som rör kulturkritik kulturkrock Substantiv uppstådd problematik när två (eller fler) olika kulturer möts och ska fungera sida vid sida kulturlager Substantiv jordlager som innehåller spår av boplatser från äldre tid kulturlandskap Substantiv område som visar tydliga tecken på mänsklig aktivitet (som åkrar, vägar, bebyggelse, och liknande) kulturliv Substantiv verksamhet på kulturens område kulturlös Adjektiv som saknar kultur kulturmarkör Substantiv något man använder för att visa att man är bildad, e.g. ord kulturmiljö Substantiv miljö som påverkats och formats av mänsklig aktivitet och som därigenom berättar en del av människornas historia kulturminister Substantiv minister som är ansvarig för kulturella ärenden kulturmjölk Substantiv en mjölkprodukt som tillverkas genom att i homogeniserad och pastöriserad mjölk tillsätta en syrakultur, som gör den trögflytande, ger längre hållbarhet och en syrlig smak kulturnamn Substantiv ortnamn som betecknar lokaliteter skapade av människan, såsom namn på åkrar, broar, gårdar och städer kulturnation Substantiv nation som utmärker sig genom hög kultur kulturnämnd Substantiv nämnd (kommitté, utskott) för frågor om kultur (kulturpolitik) kulturområde Substantiv område med relativt homogen kultur kulturpolitik Substantiv den del av t.ex. en stats politik som inriktar sig på kultur kulturpolitiker Substantiv politiker som arbetar med kulturfrågor kulturpolitisk Adjektiv som rör kulturpolitiken kulturpris Substantiv pris som utdelas för insatser inom området kultur kulturradikal Adjektiv som vill förändra kulturen i grunden kulturradikalism Substantiv radikalism i kulturella frågor kulturråd Substantiv råd (rådsförsamling, organ) för frågor om kultur (kulturpolitik); i synnerhet myndigheten Statens kulturråd ("Kulturrådet") kultursektor Substantiv del av ett lands ekonomi som har att göra med kultur kultursfär Substantiv kulturområde kultursida Substantiv sida eller avdelning i tryckt publikation som är särskilt avsedd för nyheter och recensioner kring kultur kulturskatt Substantiv en viktig och betydelsefull kulturyttring kulturskola Substantiv (kommunal) skola som bedriver kursverksamhet i olika kulturyttringar kulturskymning Substantiv påbörjat förfall av kulturvärden kultursläkt Substantiv släkt med flera kulturpersonligheter kultursort Substantiv sort av växt (spannmål) som odlats i landet (Sverige) före det moderna jordbruket kulturspråk Substantiv språk med rik kultur kulturstipendiat Substantiv person som erhållit ett kulturstipendium kulturstipendium Substantiv stipendium som tilldelas för insatser inom området kultur kultursyn Substantiv attityd till kultur kulturtekniker Substantiv lantbruksingenjör, expert på lantbrukets mekanisering kulturturism Substantiv turism för att uppleva destinationens kultur (i form av exempelvis arkitektur, musik eller livsstil) kulturupplevelse Substantiv upplevelse av kulturellt slag kulturutbud Substantiv utbud av kultur kulturutbyte Substantiv handel mellan länder av kulturella varor och tjänster kulturutredning Substantiv statlig utredning om kulturpolitik kulturvetenskap Substantiv forskning kring kultur; systematisk undersökning av kultur kulturvetenskaplig Adjektiv som har att göra med kulturvetenskap kulturvärde Substantiv värde ur ett kulturellt perspektiv; kulturellt värde kulturväxt Substantiv odlad växtart (eller -sort/-underart) för mänskligt behov av något slag (t ex byggnadsmaterial, värmeenergi, kläder, foder, livsmedel, krydda, papper, läkemedel, prydnadsväxt, berusningsmedel), synonym för odlingsväxt kulturyttring Substantiv uttryck för kultur, manifestation av kultur kulvert Substantiv tunnel för större ledningar, underjordisk gång- eller transporttrafik; även som underjordisk förbindelse mellan flera byggnader (inom till exempel ett sjukhusområde) kulör Substantiv färgslag kulört Adjektiv /starkt/ färgad kulörthet Substantiv det att vara kulört kulörton Substantiv enligt det standardiserade svenska färgbeteckningssystemet NCS den relativa graden av likhet med en eller två av de fyra kulörta elementarfärgerna gult, rött, blått och grönt kulörtvätt Substantiv tvätt i medelvarmt vatten (vanligen 60 grader) avsedd för textilier av färgad bomull kumbriska Substantiv utdöd språk som talades i norra England kummel Substantiv hög av stenar, rest för att på något vis dra till sig uppmärksamhet kummelfiskar Substantiv inom systematiken fiskfamiljen Merlucciidae bestående av cirka 25 fiskarter fördelade över sex släkten; individer i familjen kummelfiskar kummin Substantiv en art (Carum carvi) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten kummin kumquat Substantiv en orange liten oval citrusfrukt med ursprung från Kina med det taxonomiska namnet Fortunella kumulation Substantiv det att kumulera kumulativ Adjektiv som anhopas så att det nya kan bygga på det gamla kumulera Verb hopa, sammanföra kumulerande Adjektiv som kumulerar kumykiska Substantiv ett turkspråk av den kiptjakiska grenen med omkring 425 000 talare (kumyker) i Dagestan i Ryssland kuna Substantiv benämning på valutan i Kroatien kundkorg Substantiv korg i vilken en kund i ett snabbköp plockar varor kundnummer Substantiv nummer eller annan beteckning som identifierar en kund hos ett företag kundnöjdhet Substantiv det att kunderna (hos ett företag) är nöjda med företagets produkter, tjänster eller service; andelen av ett företags kunder som är nöjda med företagets produkter, tjänster eller service kundparkering Substantiv parkering exklusivt avsedd för kunder kundregister Substantiv register över alla kunder till ett visst bolag kundrekrytering Substantiv Kundrekrytering - Att rekrytera nya kunder kundresa Substantiv en kunds (klients, patients) resa från första kontakten med ett företag till köp och service kundreskontra Substantiv sidoordnad bokföring där uppgifter om kunderna samlas vad gäller obetalda fakturor och liknande kundsegment Substantiv avgränsad del av en marknad, kunder av ett visst slag betraktad som grupp kundsläpp Substantiv företeelse där en kund lägger en eller flera varor på fel plats kundtoalett Substantiv toalett avsedd för kunder kundunderlag Substantiv regelbundna kunder till en viss näringsverksamhet betraktad som en grupp kundundersökning Substantiv det att ett företag (eller liknande) låter (sina) kunder deltaga i en (enkät)undersökning (som ofta handlar om hur kunden uppfattar företaget och dess produkter och tjänster) varefter företaget får ta del av de synpunkte kundvagnsmynt Substantiv polett som efterliknar ett mynt och används som pant till en kundvagn kungabarn Substantiv barn till kung eller drottning; yngre medlem av kungafamilj kungabesök Substantiv besök av kunglighet kungabröllop Substantiv kungligt bröllop kungadotter Substantiv dotter till kung kungagrav Substantiv gravplats för en kungllighet kungakrona Substantiv krona (dekorativ och statusmarkerande huvudprydnad) som bärs av en kung kungalängd Substantiv förteckning över alla som någonsin varit kung i ett land kungalös Adjektiv som saknar kung, som är utan kung kungamord Substantiv mord på en kung kungamördare Substantiv person som mördar en kung kunganamn Substantiv namn som bärs av en kung kungapalats Substantiv kungligt palats kungapar Substantiv en kung och hans gemål kungaskepp Substantiv skepp som tillhör kungen kungason Substantiv son till kung kungsbalkong Substantiv balkong på översta våning som sträcker sig över flera rum kungsboa Substantiv en ormart (Boa constrictor) i familjen boaormar (Boidae); individ av denna art kungsbonde Substantiv bonde som står på kungslinjen (d.v.s. e-linjen) kungsbondespel Substantiv schacköppning som börjar med draget 1. e4 kungsfiskare Substantiv fågelarten kungsfiskare (Alcedo atthis) i familjen kungsfiskare (Alcedinidae); individ av denna art kungsflundra Substantiv benämning på fiskarterna rödspätta och skrubbskädda inom restaurang och handel kungsflygel Substantiv den halva av ett schackbräde som omfattas av linjerna e, f, g och h i brädets koordinatsystem kungsfågel Substantiv en art (Regulus regulus) inom fågelfamiljen kungsfåglar (Regulidae); individ av arten kungsfågel kungsfågelsångare Substantiv en art (Phylloscopus proregulus) inom fågelfamiljen lövsångare (Phylloscopidae); individ av arten kungsfågelsångare kungsfåglar Substantiv en fågelfamilj (Regulidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) kungsgam Substantiv en amerikansk rovfågel (Sarcoramphus papa) inom familjen nya världens gamar (Cathartidae); individ av denna art kungsgambit Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 e5 2. f4 kungsindiskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 Sf6 2. c4 g6 kungskobra Substantiv världens största giftorm (Ophiophagus hannah) kungskrabba Substantiv art (Paralithodes camtschaticus) inom familjen trollkrabbor; individ av denna art kungsljus Substantiv en i Sverige allmän växtart (Verbascum thapsus) inom familjen flenörtsväxter (Scrophulariaceae); exemplar av denna art kungsmynta Substantiv en växtart (Origanum vulgare) i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae); individ av denna ört kungspudel Substantiv ursprunglig variant av hundrasen pudel kungssång Substantiv nationalsång riktad till kungen; vanligen avses svenska kungssången (Ur svenska hjärtans djup...) eller brittiska (God save the king) kungstiger Substantiv en underart (Panthera tigris tigris) till kattdjuret tiger kungsvatten Substantiv blandning av salpetersyra och saltsyra kungsväg Substantiv allmän landsväg kungsängslilja Substantiv en växtart (Fritillaria meleagris) i familjen liljeväxter (Liliaceae); individ av denna art kungsåder Substantiv variant av kungsådra kungsådra Substantiv mellersta delen av ett vattendrag eller sund, som inte tillhör strandägarna (t.ex. som farled, för fiske, flottning eller vattenkraft), utan det allmänna (kungen) kungsörn Substantiv en art (Aquila chrysaetos) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten kungsörn kungörande Substantiv det att kungöra kunnighet Substantiv det att vara kunnig kunskapare Substantiv spion kunskapsflykt Substantiv ström av kunniga (högutbildade) människor från ett land (emigration) eller område, kompetensflykt kunskapslucka Substantiv något avgränsat kunskapsområde som en given person eller organisation saknar (större) kunskap inom, vilket är av sådan beskaffenhet att personen eller organisationen besitter kunskaper om många eller de flesta närliggand kunskapsläge Substantiv den samlade kunskap som finns tillgänglig inom ett givet område vid en viss tidpunkt (hos mänskligheten som helhet) kunskapsresistens Substantiv ovilja att bekänna eller ta till sig kunskap (särskilt den som presenteras av forskare) kunskapsrik Adjektiv som (genom utbildning och erfarenhet) besitter mycket kunskap kunskapstörst Substantiv känslomässigt behov av och vilja att inhämta (akademisk) kunskap och lära sig saker kunzit Substantiv en ädelsten med violett till lila färg, en variant av spodumen kupande Substantiv det att kupa kuperad Adjektiv ojämn, backig, bruten kupidon Substantiv liten kärleksgud, amorin kupig Adjektiv till formen påminnande om en kupa kupighet Substantiv det att vara formad som en kupa; det att vara buktig eller kupformig kuplett Substantiv satirisk, humoristisk visa (i stil med revyer och liknande) kuplettsångare Substantiv sångare som sjunger kupletter kupolformad Adjektiv formad som en kupol kupolformig Adjektiv formad som en kupol kuppa Verb förverkliga eller genomdriva något på ett kuppartat sätt kuppartad Adjektiv som liknar en kupp kuppförsök Substantiv (misslyckat) försök att utföra en statskupp kuppjärk Substantiv spindel kuppledare Substantiv person som bestämmer över de som utför en statskupp kupplog Substantiv plog för att kupa potatis kuppmakare Substantiv person som organiserar eller deltar i en statskupp eller ett kuppförsök kura Verb sitta eller stå i hopkrupen ställning kurant Adjektiv gångbar, gängse, allmän kurativ Adjektiv botande kurbits Substantiv den vanligaste blomsterdekorationen i dalmålningar kurd Substantiv person, särskilt man, av en folkgrupp som huvudsakligen lever i delar av Iran, Irak, Syrien och främst Turkiet (ett område som kallas Kurdistan) kurdisk Adjektiv som har med kurder, Kurdistan eller språket kurdiska att göra kurdiska Substantiv kvinna som anses tillhöra folkgruppen kurder kurera Verb bota kurfurste Substantiv furste i Tysk-romerska riket med rösträtt vid val av rikets kung; så småningom även kejsare kuria Substantiv den romersk-katolska kyrkans högsta ledning; påvens hov med skilda slags funktionärer kurialstil Substantiv kanslistil kuriosa Substantiv samling märkliga saker kuriosakabinett Substantiv samling av kuriösa föremål som förevisas offentligt kuriositet Substantiv märkvärdighet kuriosum Substantiv inte alltför central och viktig men ändock intressant och märkvärdig information eller sak kuriös Adjektiv intresserad, nyfiken, vetgirig kuriöst Adverb på ett kuriöst sätt kurländare Substantiv person från Kurland kurländsk Adjektiv som rör Kurland eller dess invånare kurort Substantiv anläggning (ort) med boende för hälsans stärkande (kur; hälsobrunn, sanatorium, etc.) kurr Substantiv det att kurra kursa Verb bedriva småhandel kursare Substantiv person som går på samma (akademiska) kurs kursbeskrivning Substantiv beskrivning av (innehållet i) en kurs kursbetyg Substantiv betyg för en kurs; enligt ett system som infördes i svensk skola 1994 och avskaffades 2025 kursdeltagare Substantiv person som deltager (för att lära sig, som elev) i en kurs kursfall Substantiv kraftig nedgång i kursen för t.ex. aktier eller valuta kursiv Adjektiv som lutar åt höger kursivera Verb utmärka genom kursivstil; understryka, framhålla särskilt kursiverande Substantiv det att kursivera kursivt Adverb översiktligt, överskådligt kurskamrat Substantiv person som deltar i samma kurs som någon; gemensam kursdeltagare, kursare kurslitteratur Substantiv den litteratur som behövs för studier inom en specifik kurs kursmaterial Substantiv (kanske främst skrivet) material som ingår och används i en kurs, t.ex. kursinformation, kompendier, böcker och andra resurser specifika för kursen; böcker och andra resurser som behöver införskaffas av student till en g kursplan Substantiv plan som beskriver innehållet i en kurs kursras Substantiv snabb och oväntat stark nedgång av kurserna på aktier eller värdepapper kursslut Substantiv tidpunkt (datum) då en kurs når sin ände kursstart Substantiv tidpunkt (datum) då en kurs börjar kurtage Substantiv avgift som betalas till aktiemäklare vid köp eller försäljning av aktier kurtisan Substantiv demimond kurtisör Substantiv person (vanligen man) som uppvaktar en kvinna i syfte att imponera på henne kurvatur Substantiv böjt eller krökt parti kurvintegral Substantiv integral av en reellvärd funktion f definierad i (en del av) ett rum längs en kurva \gamma i (delen av) rummet, betecknas \int_{\gamma} f ds = \int_{t=a}^b f(\mathbf{r}(t)) |\mathbf{r}'(t)| dt om kurvan är värdemängden t kurvlängd Substantiv båglängd, längden av en kurva i ett koordinatsystem; beräknas ofta genom integration kurvtavla Substantiv markering längs en järnvägslinje som anger kurvradien vid den aktuella platsen kurvväxel Substantiv anordning för förgrening av järnvägsspår som av platsbrist ligger i en kurva kuschad Adjektiv (egentligen behandlad som en hund) hunsad; undergiven kuse Substantiv häst kushitisk Adjektiv som rör språkfamiljen kushitiska språk inom den afroasiatiska språkstammen kuska Verb skjutsa någon kuskbock Substantiv upphöjd sittplats på en droska där kusken sitter kuslighet Substantiv det att vara kuslig; något som är kusligt kusse Substantiv kusin kustanläggning Substantiv anläggning vid kusten kustartilleri Substantiv vapenslag som ska försvara kustområde och förhindra kustinvasion kustbaldersbrå Substantiv en art (Tripleurospermum maritimum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kustbaldersbrå kustband Substantiv område i yttre skärgården, närmare hav än land kustbo Substantiv person som bor vid kusten kustfiskare Substantiv person som fiskar utmed en kust kustfiske Substantiv det att fiska utmed en kust kustförsvar Substantiv (vanligtvis nationell) militär organisation som ansvarar för försvaret av en kust kustjägare Substantiv jägare i kustområde och skärgård, som lever av fiske och jakt på säl och fågel (belagt på 1930-talet) kustlabb Substantiv en art (Stercorarius parasiticus) inom fågelfamiljen labbar (Stercorariidae); individ av arten kustlabb kustland Substantiv sträcka av mark intill kust kustmaskros Substantiv en art (Taraxacum fennobalticum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kustmaskros kustnära Adjektiv som har närhet till (havs)kusten kustområde Substantiv landskap utmed kusten kustpipare Substantiv en art (Pluvialis squatarola) inom fågelfamiljen pipare och vipor (Charadriidae); individ av arten kustpipare kustsamhälle Substantiv samhälle som är belägen vid kusten kustsnäppa Substantiv en art (Calidris canutus) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten kustsnäppa kuststad Substantiv stad vid kusten kuststålverk Substantiv stålverk beläget vid kusten, för malm som importeras med fartyg kustvind Substantiv vind vid kustområde kut Substantiv puckel (på rygg); böjning (av rygg) kutan Adjektiv som rör hud kutande Substantiv det att kuta kutryggig Adjektiv vars axlar är böjda snarare än raka, med böjd rygg kutryggighet Substantiv det att vara kutryggig kutta Verb skära opp; knivhugga, kniva kuttersmycke Substantiv vacker kvinnoskulptur i fören på ett skepp kutting Substantiv mindre träkärl för förvaring av våta varor, såsom fisk, sprit m.m. kuttra Verb göra ljud som duvor gör kuttrande Adjektiv som kuttrar kutym Substantiv skick och bruk, vana kuvertera Verb innesluta /i kuvert/ kuverterande Adjektiv som kuverterar kvabbso Substantiv hona av arten sjurygg kvacka Verb säga ”kvack”; låta som en anka kvacksalveri Substantiv obehörigt eller olagligt utövande av läkaryrket kvacksalverska Substantiv kvinnlig kvacksalvare kvad Substantiv kväde, dikt, poem kvadda Verb förstöra fullständigt kvaddande Substantiv det att kvadda kvader Substantiv fyrkantigt uthuggen byggnadssten kvadersten Substantiv natursten som huggits till ett fyrkantigt block för att användas som byggsten kvadralis Substantiv fyrtal; ett grammatiskt numerus likt singular och plural för syftning på exakt fyra referenter (i språk som skiljer detta från plural) kvadratcentimeter Substantiv enhet för area; 1 kvadratcentimeter är den area som en kvadrat har, om sidlängden är 1 centimeter kvadratdecimeter Substantiv enhet för area; 1 kvadratdecimeter är den area som en kvadrat har, om sidlängden är 1 decimeter kvadratisk Adjektiv som har formen av en kvadrat kvadratkomplettering Substantiv förfarandet att skriva om ett andragradspolynom p(x) = x^2 + px + q på formen p(x) = (x + a)^2 + b kvadratmil Substantiv ytmått, en mil i kvadrat, storleken beror av vilken mil som avses kvadratmillimeter Substantiv enhet för area; 1 kvadratmillimeter är den area som en kvadrat har, om sidlängden är 1 millimeter kvadratrot Substantiv (till ett icke-negativt reellt tal x) det icke-negativa reella tal vars kvadrat är x; (någon gång) den funktion f som avbildar varje icke-negativt reellt tal x på sin kvadratrot; (i högre matematik) någon generalisering kvadratur Substantiv egenskapen att vara eller likna en kvadrat kvadrera Verb beräkna kvadraten av ett visst tal (=multiplikation av talet två gånger) kvadrerande Substantiv det att kvadrera kvadrering Substantiv det att kvadrera kvadreringsregel Substantiv regel som används för att underlätta beräkning av en summas eller differens kvadrat (framför allt inom algebran, då okända värden ingår i beräkningen) kvadriljard Substantiv talet 1027 = 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 = en miljard miljarder miljarder kvadriljon Substantiv talet 1024 = 1 000 000 000 000 000 000 000 000 = 1 miljon miljoner miljoner miljoner kvadrupel Adjektiv som avser fyra av något; fyrdubbel, fyrfaldig kvadrupelbonde Substantiv grupp om fyra bönder av samma färg som står på samma linje kvadrupelpipig Adjektiv med fyra pipor, eldrör kvadrupelrot Substantiv rot med multipliciteten n = 4 kvadrupla Verb göra kvadrupel; fyrdubbla, fyrfaldiga kvadrupol Substantiv ett föremål med fyra ändar där alla har en laddning men inte alla ändar har samma laddning; magnet med två nordpoler och två sydpoler kvagga Substantiv utdöd underart (Equus quagga quagga) av arten stäppzebra (Equus quagga) inom familjen hästdjur (Equidae); individ av underarten kvagga kvala Verb kortform av kvalificera kvalfull Adjektiv full av kval kvalfylld Adjektiv fylld av kval kvalhemlig Adjektiv som klassats som kvalificerad hemlighet kvalificerande Substantiv det att kvalificera kvalificering Substantiv godkännande för deltagande i en tävling kvalificeringsmatch Substantiv match som spelas i syfte att få delta i en tävling kvalitativ Adjektiv med hänsyn till kvaliteten kvalitetsbeteckning Substantiv beteckning för en särskild kvalitet kvalitetsfilm Substantiv film av hög kvalitet kvalitetsjournalistik Substantiv journalistik av hög kvalitet kvalitetskrav Substantiv krav som ställs på kvalitet kvalitetsledningssystem Substantiv system för att leda och styra en organisation med avseende på kvalitet kvalitetsmedveten Adjektiv väl medveten om bra kvalitet kvalitetsregister Substantiv register (databas) som används för kvalitetssäkring (förbättring av kvaliteten) kvalitetsstål Substantiv stål som uppfyller höga kvalitetskrav kvalle Substantiv kvalitet kvalm Adjektiv kvalmig kvalmatch Substantiv kort för kvalificeringsmatch kvalmig Adjektiv som är förbunden med kvalm; fadd, jolmig, äcklig, vidrig, motbjudande kvalmighet Substantiv det att vara kvalmig kvalresultat Substantiv resultat av kval kvalster Substantiv mycket litet spindeldjur som lever som parasit kvanne Substantiv en art (Angelica archangelica) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten kvanne kvannemarmelad Substantiv marmelad gjord på kvanne kvanngård Substantiv odling av kvanne kvant Substantiv variant av kvantum kvantaccelerometer Substantiv accelerometer baserad på kvantmekanik kvantbiologi Substantiv metoden att använda sig av kvantmekanik på biologiska objekt och problem kvantdator Substantiv dator som använder kvantmekaniska effekter för att utföra beräkningar kvantfysiker Substantiv person med expertkunskap inom kvantfysik kvantifiera Verb ange i siffror kvantifierande Substantiv det att kvantifiera kvantifierbar Adjektiv som kan kvantifieras kvantifiering Substantiv det att kvantifiera kvantitativ Adjektiv med hänsyn till mängden kvantitetsattribut Substantiv attribut som anger kvantitet; t.ex. 5 liter som attribut till bensin kvantkemi Substantiv gren inom teoretisk kemi som använder teorier från kvantmekanik och kvantfältteori för att lösa kemiska problem kvantmekanik Substantiv övergripande teori inom den moderna fysiken som beskriver materiens och energins beteende i mikrokosmos kvantmekanisk Adjektiv som rör eller avser kvantmekanik kvantmystik Substantiv andlig världsåskådning som bygger på en förvrängning av vetenskapliga begrepp från kvantfysiken kvantor Substantiv kvantifikator kvantteori Substantiv en för modern fysik grundläggande teori om strålningens natur kvantum Substantiv åtskiljbar enhet av någonting kvarg Substantiv färskost av skummjölk som syras med olika mjölksyrebakterier och som har en jämn och mjuk konsistens kvarglömd Adjektiv som glömts kvar kvark Substantiv en av de mest grundläggande elementarpartiklarna; partiklarna påverkas av stark kärnkraft, har elektrisk laddning -1/3 eller +2/3 (motsvarande antipartiklar har motsatta tecken på laddningarna) och en färgladdning samt f kvarkonium Substantiv en meson bestående av en kvark och dess antikvark kvarlåtenskap Substantiv efterlämnade ägodelar, som tillhört en framliden person kvarnspel Substantiv ett gammalt brädspel för två personer kvarnsten Substantiv sten för malning av mjöl i en kvarn kvarskatt Substantiv kvarstående skatt, underskott på skattekonto, kompletterande skatt en inkomstskattebetalare måste betala till staten pga att den preliminära skatten understiger det av staten fastställda slutliga skattebeloppet kvarstad Substantiv beslag tills vidare, (tillfälligt) förbud mot försäljning, förflyttning eller annan användning kvarta Verb övernatta, sova över kvartalsrapport Substantiv detaljerad beskrivning som varje kvartal presenteras av ett företags ledning till dess aktieägare om den vinst eller förlust som bolaget gjort de senaste tre månaderna kvartalsskifte Substantiv övergång från ett kvartal (fjärdedels år) till nästa kvartalsskrift Substantiv tidskrift en gång i kvartalet, med fyra nummer per år kvartalsvis Adjektiv som sker en gång i kvartalet kvartermästare Substantiv befäl med ansvar för mat och utrustning i ett militärt förband kvartersbutik Substantiv liten livsmedelsbutik som betjänar de närmaste kvarteren kvartersförening Substantiv förening som företräder intressena av kvarterets invånarna kvartersmark Substantiv all mark i ett planerat område som inte är allmän plats eller öppet vatten; mark avsedd för ett särskilt ändamål eller en särskild typ av bebyggelse kvartett Substantiv en samling om fyra (personer), särskilt om musiker kvartettsång Substantiv sång för fyra sångare kvartil Substantiv ett av de tre variabelvärden som delar upp mängden i fyra lika stora delar kvartisk Adjektiv fjärdegrads- kvarto Substantiv ett stort bokformat (ett gammaldags ark vikt så att det bildar 8 sidor) kvarts Substantiv ett slags mineral bestående av kiseldioxid bland annat nyttjat som råvara till porslin samt glas, och en av de viktigaste ingredienserna i glasyr avsedd för keramik; stora, färglösa kristaller av kvarts kallas bergkrista kvartsfinal Substantiv tredje sista omgången i en idrottstävling; match som avgör vem/vilka som ska få delta i en semifinal kvartsfinalplats Substantiv placering i kvartsfinalen till en viss turnering kvartsglas Substantiv en typ av glas främst tillverkat av kvarts, som bland annat uppvisar hög tålighet mot temperaturförändringar samt har en god genomsläpplighet av ultraviolett ljus kvartsit Substantiv en vanligtvis vit eller grå och från sandsten omvandlad bergart som huvudsakligen består av kvarts kvartskristall Substantiv en elektronisk komponent bestående av en kristall av kvarts (sand); används för att mäta tiden med hög noggrannhet kvartspunkt Substantiv den temperaturpunkt vid 575 °C då kiseldioxid av typen kvarts övergår till högkvarts kvartsrast Substantiv kort rast om femton minuter mellan lektioner kvartssand Substantiv sand som betår till största del av kvartskorn kvartssekel Substantiv tidsperiod av 25 år (ett fjärdedels sekel) kvartstonskala Substantiv musikalisk skala där steget mellan (samtliga) toner skiljer en kvartston kvartsur Substantiv en klocka vars urverk styrs av en kvartskristall och elektronik kvartär Adjektiv som kommer i fjärde hand kvartärstruktur Substantiv den tredimensionella form som ett protein har med avseende på hur det består av olika polypeptidkedjor med sina egna tertiärstrukturer kvasar Substantiv extremt ljusstarkt och extremt (i rum och därmed även tid) avlägset föremål, som antages vara en aktiv galaxkärna med ett supermassivt svart hål som slukar närliggande material kvasiintellektuell Adjektiv pseudointellektuell kvasikristen Adjektiv som till viss del är eller framstår som kristen utan att fullt ut vara det kvasipsykologi Substantiv kvasivetenskaplig psykologi kvasipsykologisk Adjektiv som har att göra med kvasipsykologi kvasivetenskap Substantiv synonym till pseudovetenskap kvasivetenskaplig Adjektiv som hävdar sig vara vetenskaplig men som inte uppfyller vetenskapliga kriterier kvass Substantiv dryck som liknar svagdricka, vanlig i Ryssland och Östeuropa kvastbindare Substantiv person som binder kvastar kvastbuss Substantiv fordon som följer landsvägslopp för att plocka upp eftersläntrare kvastsydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia scopa kvaternion Substantiv tal som kan skrivas på formen a + b i + c j + d k där a, b, c och d är reella tal och i^2 = j^2 = k^2 = ijk = -1; mängden av alla kvaternioner betecknas ℍ eller H kvav Adjektiv med lite syre; svårandad kveke Substantiv kvickrot kverulans Substantiv det att klaga ofta, i onödan och på ett negativt sätt kverulant Substantiv person som (ofta) kverulerar (klagar) kverulantisk Adjektiv klagande kverulera Verb klaga i onödan på ett irriterande sätt kvest Substantiv kvist kvickdrag Substantiv en lungsjukdom hos hästar kvicke Substantiv benkärnan i slidhornsdjurens horn kvickhet Substantiv det att vara kvick; snabbhet kvicknande Substantiv det att kvickna kvicksilvercyanid Substantiv kemisk förening av kvicksilver, kol och kväve kvicksilverförgiftning Substantiv förgiftning genom kvicksilver kvicksilverkatod Substantiv katod som består av kvicksilver kvicksilvertermometer Substantiv termometer som använder sig av kvicksilvrets volymutvidgning för att visa temperaturen kvicksilverutsläpp Substantiv utsläpp av kvicksilver kvicktungad Adjektiv som är snabb i repliken, som snabbt finner de rätta (syrliga) orden kvicktänkt Adjektiv som tänker snabbt kvicktänkthet Substantiv det att vara kvicktänkt kvida Verb ge ifrån sig gälla ljud i plåga kvidande Substantiv det att kvida kvidd Substantiv en fiskart (Phoxinus phoxinus) inom familjen karpfiskar (Cyprinidae); individ av denna art kvietism Substantiv inriktning inom katolska kyrkan som strävade efter själens bortvändhet från världen och närmande till gud kvietistisk Adjektiv som kännetecknas av kvietism kviga Substantiv ung ko som ännu ej kalvat, framförallt om nötkreatur kvillområde Substantiv sträcka av ett vattendrag där det av (små) öar är uppdelat i minst tre grenar kvillra Verb porla kvinkvennium Substantiv femårsperiod kvinnobröst Substantiv bröst på kvinna kvinnobåt Substantiv bland inuiterna en större båt för att transportera kvinnor, barn, tält och husgeråd kvinnodag Substantiv dag tillägnad kvinnan kvinnofientlig Adjektiv med en fientlig inställning till kvinnor kvinnofridslinje Substantiv (nationell) stödlinje via telefon (och chatt) dit kvinnor i utsatt situation kan vända sig för hjälp kvinnofråga Substantiv politisk fråga för främjandet av jämställdhet, särskilt om första vågens feminism; kvinnosaken som politisk fråga kvinnoförakt Substantiv stark känsla av ogillande och hat mot kvinnor kvinnoförbund Substantiv avdelning för kvinnor inom ett politiskt parti kvinnoförening Substantiv förening som verkar för kvinnors rättigheter kvinnogestalt Substantiv kvinnlig varelse, individ som är skapad som kvinna kvinnograv Substantiv grav där en kvinna har begravts kvinnohat Substantiv hat mot kvinnor och/eller det kvinnliga könet kvinnohälsa Substantiv hälsa och hälsovård särskilt för kvinnor kvinnokamp Substantiv kamp för stärkandet av kvinnors rättigheter och jämställdhet politiskt, yrkesmässigt och samhälleligt kvinnokropp Substantiv kvinnas kropp kvinnokön Substantiv kvinnligt kön, egenskapen att vara hona kvinnolik Substantiv lik av en kvinna kvinnolitteratur Substantiv litteratur skriven av kvinnor eller som riktar sig till kvinnor kvinnoläkare Substantiv läkare med specialistkompetens som rör kvinnors underlivssjukdomar och graviditetsrelaterade besvär kvinnomisshandel Substantiv det att en man misshandlar en kvinna/det att män misshandlar kvinnor kvinnomisshandlare Substantiv person (vanligen man) som misshandlar kvinnor kvinnomord Substantiv mord på kvinna kvinnoorganisation Substantiv organisation som verkar för kvinnors intressen, eventuellt med enbart kvinnliga medlemmar kvinnoroll Substantiv roll som kvinna kvinnorörelse Substantiv rörelse som arbetar för kvinnors frigörelse och rättigheter kvinnoröst Substantiv röst lagd av kvinna i ett (t.ex. politiskt) val; det att en kvinna lägger sin röst (på ett givet alternativ) kvinnosida Substantiv kvinnlig del av en släkts härstamning kvinnosjukdom Substantiv sjukdom som mestadels drabbar kvinnor kvinnoöde Substantiv en kvinnas öde, särskilt med tonvikt på svårigheter i det enskilda fallet kvinnsperson Substantiv kvinna, person av honkön kvint Substantiv intervall som sträcker sig sju halvtonsteg kvintessens Substantiv (egentligen det femte grundämnet, kallat etern) det finaste eller väsentliga i något kvintett Substantiv en samling om fem (personer), särskilt om musiker kvintilera Verb småsjunga kvintiljard Substantiv ett tal, 1033 = 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 kvintiljon Substantiv ett tal, 1030 = 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 kvintisk Adjektiv femtegrads- kvintupel Adjektiv som avser fem av något; femfaldig kvintupelpipig Adjektiv med fem pipor, eldrör kvirr Substantiv det att kvirra kvirra Verb kverulera kvirrare Substantiv person som kvirrar kvirrig Adjektiv som kverulerar, klagar kvissla Substantiv hudutslag från akne, finne kvista Verb hugga, skära eller på liknande sätt ta bort kvistar från (större gren, träd eller liknande) kvistfri Adjektiv (om virke) som inte innehåller kvistar kvistig Adjektiv full av kvistar, kvistrik kvistighet Substantiv det att vara kvistig, även bildligt om kvist kvitten Substantiv ett lövfällande trädslag (Cydonia oblonga) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae); individ av arten kvitten kvittenmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på kvitten kvittens Substantiv kvitto kvittensylt Substantiv sylt som är gjord på kvitten kvitter Substantiv ljud som uppstår när, oftast fåglar, kvittrar kvitterande Substantiv det att kvittera kvittering Substantiv mål som får ställningen att bli lika, kvitterande mål kvitteringsmål Substantiv mål varigenom ett lag kvitterar kvittning Substantiv överenskommelse om frånvaro från omröstning (särsk i riksdagen) mellan två personer av motsatt åsikt (motsatta partier) kvittobrev Substantiv skriftligt intyg genom vilket en fordran avskrivs eller mottagandet av betalning eller tjänst erkänns; kvittens, kvitto kvittopapper Substantiv termopapper kvittorulle Substantiv rulle av kvittopapper kvittrande Substantiv ljud som en fågel gör kvorum Substantiv minsta antal medlemmar som måste vara närvarande vid ett sammanträde för att beslut ska kunna fattas, beslutsmässighet, beslutförhet kvorumreglering Substantiv kommunikation mellan bakterier i en koloni, quorum sensing kvotera Verb fördela i andelar kvotering Substantiv särbehandling där en andel av de tillgängliga positionerna reserveras för en speciell grupp kvotflykting Substantiv flykting som invandrar inom ramen för ett lands flyktingkvot kväda Verb yttra, säga, tala, mäla kväde Substantiv poetiskt alster; saga om någons personliga liv kväka Verb låta som en groda kväkerska Substantiv kvinnlig kväkare kvälja Verb åstadkomma kväljningar hos någon kvälla Verb flöda, strömma kvällas Verb bli kväll kvällning Substantiv stund på dygnet då mörkret faller; kväll, afton kvällsandakt Substantiv kort bön vid slutet av dagen kvällsbesök Substantiv besök under kvällstid kvällsdopp Substantiv kort bad på kvällen kvällsfika Substantiv fika som tas på kvällen kvällshimmel Substantiv himmel på kvällen kvällskaffe Substantiv kaffe när det dricks på kvällen kvällskvist Substantiv tidig kväll; tidsperiod tidigt på kvällen kvällslig Adjektiv som sker när det är kväll kvällsljus Substantiv (naturligt) ljus på kvällen kvällsluft Substantiv luft om kvällen (ofta friskare, lätt kylig) kvällsmacka Substantiv smörgås som (eventuellt rutinmässigt) intages (lite senare) på kvällen kvällsmaskros Substantiv en art (Taraxacum praestans) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kvällsmaskros kvällsmeny Substantiv matsedel som listar urvalet under kvällen (hos en restaurang, kantin, kafeteria eller liknande) kvällspatrull Substantiv patrull som patrullerar kvällstid kvällspersonal Substantiv personal som arbetar på kvällen (regelbundet eller en viss dag), t.ex. på en avdelning på ett sjukhus kvällspigg Adjektiv som känner sig vaken och allert om kvällen kvällspromenad Substantiv promenad (i synnerhet för välbefinnande, hälsa och motion) som en person (rutinmässigt) går på kvällen kvällsskift Substantiv arbetspass som är förlagt på sen eftermiddag till kvällen kvällssol Substantiv solsken vid kvällstid kvällstidning Substantiv tidning som kommer ut på kvällen kvällstidningsjournalist Substantiv journalist som jobbar på en kvällstidning kvällsundervisning Substantiv undervisning som sker på kvällstid kvällsvisit Substantiv besök under kvällstid kvällsyoga Substantiv yoga utövad på kvällen kvänsk Adjektiv som rör kvänerna eller det kvänska språket kvänska Substantiv ett finsk-ugriskt språk som talas i Nordnorge, med ömsesidig förståelse med finskan och som även kan betraktas som en västfinsk dialekt, samt är ett av Norges officiella minoritetsspråk kväsa Verb krossa, knäcka, bryta ned, trycka ned kväsning Substantiv det att kväsa något kväveatom Substantiv en enskild atom av slaget kväve, d.v.s. med 7 protoner (och lika många elektroner) kvävebas Substantiv kvävebaserad kemisk byggsten i DNA och RNA kvävedioxid Substantiv kemisk förening av kväve och syre kväveförening Substantiv kemisk förening som innehåller kväve kvävegruppen Substantiv namn av femte huvudgruppen i periodiska systemet kvävegödsel Substantiv gödsel som har kväveföreningar som huvudbeståndsdel kvävehaltig Adjektiv som innehåller en eller flera kväveatomer kvävemonoxid Substantiv (det gasformiga ämne som består av) molekylen NO kväveoxid Substantiv samlingsnamn för de oxider av kväve som uppstår vid förbränning vid höga temperaturer, kallat för NOx kväverik Adjektiv som innehåller mycket kväve (kväveatomer i kemiska föreningar) kvävgas Substantiv en gas bestående av kvävgasmolekyler, N2 kvävgasmolekyl Substantiv molekylen N2 som kvävgas består av kvävmatt Substantiv schackmatt genom att en springare schackar en kung som är omgiven ("kvävd") av sina egna pjäser kybernetik Substantiv variant av cybernetik kycklingburgare Substantiv hamburgare med en skiva kycklingkött kycklinggryta Substantiv gryta där huvudingrediensen är kyckling kycklingkött Substantiv kött från kyckling kyd Substantiv kött kylande Substantiv det att kyla kylanordning Substantiv apparat som undandrar värme kylarvatten Substantiv vatten som används i kylare kyldisk Substantiv kylskåpskall (några få plusgrader) anordning i butik, vilken innehåller kylvaror som butikens kunder själva kan plocka till sig, inte sällan i form av en hyllförsedd anordning som står mot en vägg, ibland men inte alltid kylfläns Substantiv värmeavledare i metall med ett flertal utstickande flänsar vars syfte är att öka ytarean och på så sätt även öka värmeöverföringen till det medium kylflänsen befinner sig i (vanligtvis luft) kylhus Substantiv byggnad för kylförvaring av livsmedel kylighet Substantiv det att vara kylig kylkedja Substantiv kyl- och frysvarors väg (i form av transporter och mellanlagring) från producent till användning eller konsument där föreskriven temperatur för varorna aldrig överskrids kylklamp Substantiv plastblock som är fyllt med frysen vätska som används för att hålla innehåll i kylväskan kallt kylknöl Substantiv kliande inflammation i huden (särskilt i händer, fötter och öron) som uppstår när kapillärer under huden skadas av kyla kyllastfartyg Substantiv fartyg som transporterar last (exempelvis matvaror) som hålls kall kyller Substantiv älghudsrock (urspr under rustning) kyllerfärg Substantiv ockragul färg (färgämne och nyans) för kyller kylling Substantiv kyckling kyllna Verb elda (i kamin); värma upp kylomikron Substantiv en mikroskopisk partikel av protein och olika sorters lipider, som bildas i en enterocyt i tunntarmen och innehåller lipider som absorberats från födan, och som från enterocyten via exocytos exporteras till vävnaden och kylskada Substantiv skada som uppstår på grund av för låg temperatur kylskåpsdörr Substantiv dörr på kylskåp kylskåpskall Adjektiv som har den temperatur som återfinns i kylskåp kylskåpslampa Substantiv lampa i ett kylskåp; liten glödlampa avsedd för kylskåp kylskåpsmagnet Substantiv magnet som är tänkt att användas på, eller som används på, den yttre sidan av en kylskåpsdörr i metall, antingen som dekoration i sig eller för att fästa papper på dörren (t.ex. meddelanden, komihåglappar, vykort, teckni kylskåpsmoder Substantiv moder med bristande anknytning (kylig attityd) till sitt barn kylskåpstermometer Substantiv termometer särskilt anpassad för placering i kylskåp kylslagen Adjektiv kall, kylig kylslå Verb mildra temperaturen (hettan eller vanligen kölden) hos (något); särskilt med avseende på vätska, i synnerhet dryck kyltekniker Substantiv tekniker med ansvar att installera och serva kyl- och frysanläggningar kyltorn Substantiv torn för kylning av vatten i ett kraftverk kylvagn Substantiv godsvagn för järnväg, som kan kyla lasten kylvara Substantiv matvara som bör förvaras kylskåpskallt (några få plusgrader) kylvatten Substantiv vatten som används att kyla ner en teknisk anläggning kylväska Substantiv väska med temperaturisolerande egenskap, som främst är avsedd för att transportera och under kortare period förvara kylvaror kymig Adjektiv dålig, otäck, olustig kymotrypsin Substantiv enzym (som bildas från inaktivt kymotrypsinogen från pankreas) som spjälkar proteiner i tunntarmen kymotrypsinogen Substantiv proenzym som ingår i pankreassaft och som i duodenum aktiveras till kymotrypsin kymrer Substantiv person från Wales kymriska Substantiv keltiskt språk som talas i Wales kymriskspråkig Adjektiv som talar kymriska kymus Substantiv den finfördelade massa som utgörs av (delvis spjälkad) inmundigad föda blandad med matspjälkningsvätskor som föreligger distalt om magsäcken (d.v.s. i tarmarna) kyndel Substantiv växt inom släktet kyndlar (Satureja) kyndelsmässa Substantiv variant av kyndelsmässodag kyndelsmässodag Substantiv helg i kyrkoåret ägnad minnet av hur Jungfru Maria 40 dagar efter födelsen bar fram Jesus i templet, officiellt 2 februari, i Sverige firad söndagen 2–8 februari kyniker Substantiv anhängare av den kyniska skolan, en grekisk filosofi som ansåg frihet från behov vara livets högsta goda (jfr också cynisk) kynne Substantiv inneboende natur (vanligen hos person eller grupp av personer, även hos djurart) kynofobi Substantiv allvarlig skräck för hundar kynolog Substantiv person som sysslar med kynologi kynologi Substantiv läran om, och studiet av, tamhundar och deras utveckling, rashistoria, anatomi, fysiologi och etologi kynologisk Adjektiv hörande till kynologin, läran om tamhundar kypert Substantiv en sorts vävnad med diagonala ränder kyrass Substantiv harnesk, bröstplåt kyrassiär Substantiv (förr) ridande soldat klädd i harnesk (kyrass) kyrillisk Adjektiv som tillhör det kyrilliska skriftsystemet kyrkbacke Substantiv torg framför kyrka kyrkbesök Substantiv variant av kyrkobesök kyrkbil Substantiv gratis skjuts till gudstjänst (i kyrka) med bil eller buss kyrkby Substantiv ort som växt upp i anslutning till en kyrka kyrkbyggnad Substantiv kyrka (byggnad avsedd som samlingslokal för kristna) kyrkbänk Substantiv bänk avsedd som åskådarplats i en kyrksal kyrkdörr Substantiv dörr till en kyrka kyrkkaffe Substantiv stund för fika och samvaro som äger rum efter avslutad gudstjänst, alternativt under en paus mitt i gudstjänsten kyrklig Adjektiv som har att göra med en kyrka (organisation) kyrkobesök Substantiv besök i kyrka (vanligen för att deltaga i gudstjänst) kyrkobesökare Substantiv besökare till en kyrka kyrkoby Substantiv kyrkby kyrkobyggnad Substantiv kyrka, byggnad avsedd som samlingslokal för kristna kyrkofasad Substantiv sida av en kyrka där huvudingången finns, vanligtvis kyrkans sida som vetter mot gatan kyrkogårdsmur Substantiv mur runt en kyrkogård kyrkohistoria Substantiv kristendomens och den kristna kyrkans historia kyrkohistorisk Adjektiv som avser kyrkohistoria kyrkokonsert Substantiv konsert som anordnas i en kyrkobyggnad kyrkomusik Substantiv musik som komponerats speciellt för kyrkorummet; sakral musik kyrkomöte Substantiv synod, beslutande möte inom en kyrka kyrkoport Substantiv port till kyrka kyrkorgel Substantiv orgel som finns i kyrka och används vid t.ex. gudstjänster kyrkorum Substantiv det inre av en kyrka eller ett rum som används som kyrka kyrkotonart Substantiv en av flera bestämda tonarter, med annan placering av halvtonssteg än moll- och durskalorna har, som är typiska för bland annat medeltida kyrkosång (och jazzmusik) kyrkoval Substantiv val till (svenska) kyrkans beslutande organ (kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige, kyrkomötet) kyrkoår Substantiv år enligt kyrkans tideräkning, börjar med första advent och slutar med domssöndagen kyrkport Substantiv port till en kyrka kyrkråtta Substantiv råtta som håller till i kyrka (där det är knappt om föda) kyrksal Substantiv stort rum som används för gudstjänster kyrksam Adjektiv som ofta eller gärna går till kyrkan kyrksamhet Substantiv det att vara kyrksam kyrkstöt Substantiv redskap (stång) för att väcka sovande kyrkobesökare kyrktorn Substantiv torn på eller bredvid en kyrka kyrkvall Substantiv kyrkbacke kyskhetslöfte Substantiv löfte att leva i kyskhet kyskhetsträd Substantiv en växtart (Vitex agnus-castus) inom familjen kramsblommiga växter (Lamiaceae); exemplar av denna art kyssas Verb (kan endast användas om fler än en person) kyssa varandra kyu Substantiv grad, nivå eller klass av färdighet, kunskap eller erfarenhet, särskilt i kampsport kyvett Substantiv kärl för genomlysning av vätska (vid fotospektrometri) käckhet Substantiv det att vara käck käftament Substantiv mun och kind käftis Substantiv tandläkarutbildning, tandläkarhögskolan kägelformig Adjektiv formad som en kägla kägelkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinocereus engelmannii kägelsnitt Substantiv en av de kurvor som kan fås genom att låta ett plan skära en kon käkande Substantiv det att käka käkspottkörtel Substantiv någon (glandula submandibularis) av de två spottkörtlar som finns baktill under slemhinnan i munhålans golv, en på varje sida käl Substantiv ränna, urholkning kälkbacke Substantiv backe som lämpar sig för att åka kälke kälkbacksåkning Substantiv åkning i en kälkbacke kälkborgare Substantiv person som är snål kälkborgerlig Adjektiv som anstår kälkborgare källarfönster Substantiv fönster till en källare källarförråd Substantiv förråd beläget i en källare källargråsugga Substantiv en art (Porcellio scaber) bland kräftdjuren som tillhör ordningen gråsuggor (Isopoda); individ av denna art källargång Substantiv gång eller korridor i källarvåning källarmästare Substantiv föreståndare för en vinkällare källarplan Substantiv våningsplan där källaren befinner sig källarprång Substantiv liten avgränsad vrå i källaren som tillhör till en av husets bostäder källarutrymme Substantiv utrymme i källare källarvägg Substantiv vägg till en källare källarvåning Substantiv våningsplan av hus eller byggnad som befinner sig helt eller delvis under markytan, det våningsplan som innefattar en byggnads källare källflöde Substantiv område där ett vattendrag börjar källfri Adjektiv som har en divergens som är konstant noll, men är överallt definierat källförteckning Substantiv förteckning över de källor som en uppsats eller liknande hänvisar till källförväxlingsfel Substantiv att man tillskriver en egenskap eller känsla till något eller någon som egentligen beror på något annat i omgivningen eller som nyligen hänt källhänvisning Substantiv referens till källskrift källing Substantiv kattunge källingg Substantiv gift (medelålders eller äldre) kvinna källjungfru Substantiv kvinnligt övernaturligt väsen i form av en jungfru vars boplats eller tillhåll är i eller invid en källa källkritik Substantiv bedömning av en källas trovärdighet; redovisning av en källas eventuella intresseanknytning, subjektivitet, politiska färg och dylikt källkritisk Adjektiv kritisk mot informationskällors sanningsvärde källkritiskt Adverb på ett källkritiskt sätt källskatt Substantiv obligatoriskt skatteavdrag avseende preliminär skatt som dras från en anställds bruttolön källskydd Substantiv det (lagreglerade) identitetsskydd en uppgiftslämnare (källa) som vänder sig till en tidning eller annat massmedium åtnjuter källsortera Verb (av miljöhänsyn) sortera avfall efter uppbyggnadsmaterial källsortering Substantiv det att /av miljöhänsyn/ sortera avfall efter uppbyggnadsmaterial /varefter avfall av respektive material tas omhand i material- eller energiåtervinning/ källtillit Substantiv förtroendet till angivna källor kälta Verb påminna om något alltför ofta; käxa, tjata kältringaktig Adjektiv gnatig, tjatig, trätosam kämpaanda Substantiv sinnesstämning eller vilja hos en person eller en grupp personer att kämpa kämpainsats Substantiv (speciellt i sport) man kämpa hårt kämpar Substantiv en typ av grobladsväxter kämparanda Substantiv sinnesstämning eller vilja hos en person eller en grupp personer att kämpa kämpavis Substantiv sätt som karaktäriserar en (forntida) kämpe kämpavisa Substantiv visa som hyllar och berättar om någon forntida kämpe; slags medeltidsballad där det centrala motivet är en strid mellan ofta övernaturligt starka gestalter kändisadvokat Substantiv advokat som ofta tar (viktiga) fall som får stort medialt intresse kändisjournalistik Substantiv journalistik som fokuserar på berömda människors liv kändiskåt Adjektiv exalterad och/eller intensivt intresserad av celebriteter kängurujakt Substantiv jakt på känguru känguruunge Substantiv känguruns barn känn Substantiv det att känna på sig något kännande Substantiv det att känna kännare Substantiv konnässör kännas Verb verka, få uppfattningen /att/ kännbar Adjektiv som går att känna kännemärke Substantiv kännetecken kännetecknande Substantiv det att känneteckna känselspröt Substantiv känselorgan på en insekts huvud känsloargument Substantiv argument som grundas på känslor känslofull Adjektiv full av känslor; som lätt reagerar på känslor eller lätt visar känslor; som inducerar eller präglas av starka känslor känslofullhet Substantiv det att vara känslofull; förekomst av (många) starka känslor känslohård Adjektiv okänslig, som inte bryr sig om andras känslor eller egna känslohårdhet Substantiv det att vara känslokall, inte bry sig om andras känslor eller inte visa sina egna känslokyla Substantiv frånvaro av varma, vänliga känslor känslolöshet Substantiv det att vara känslolös känslolöst Adverb på ett känslolöst sätt känslomässighet Substantiv det att vara känslomässig känsloord Substantiv adjektiv som betecknar känslor känslopjunk Substantiv överdrift av känslans betydelse, fjollighet, gråtmildhet, sentimentalitet känsloregister Substantiv (totalt) omfång av känslor eller känslotillstånd, som en person kan uttrycka eller uppleva känslosamhet Substantiv egenskapen att vara känslosam; det att förnimma, ge tecken på, innehålla eller inducera (många och starka) psykologiska känslor känsloskäl Substantiv skäl som grundas på känslor känslostark Adjektiv som framkallar eller innehåller intensiva känslor känslostyrd Adjektiv som agerar utifrån känsla känslosvall Substantiv plötslig och kraftig känsla känsloutbrott Substantiv plötslig uppvisning av starka känslor känsloyttring Substantiv handling eller uttalande som uttrycker en (stark) känsla käpphäst Substantiv leksak (med anor från medeltiden) i form av en käpp med hästhuvud på käppi Substantiv cylindrisk skärmmössa käpprätt Adverb rakt; som i käpprätt åt skogen, käpprätt åt helvete käran Substantiv det att kära; käromål kärhet Substantiv kärlek käril Substantiv kärl käringaktighet Substantiv det att vara käringaktig käringgrill Substantiv stavningsvariant av kärringgrill käringknop Substantiv variantform till käringknut; felaktig råbandsknop käringknut Substantiv felaktig råbandsknop käringstopp Substantiv stavningsvariant av kärringstopp käringtand Substantiv Lotus corniculatus, en ört tillhörande gruppen ärtväxter kärkommen Adjektiv mycket efterlängtad, varmt välkommen kärleksballad Substantiv ballad på temat (romantisk) kärlek kärleksbekymmer Substantiv smärtsam omständighet i en persons livssituation vilken har med kärleksrelationer att göra (t.ex. obesvarad kärlek) kärleksdikt Substantiv dikt om kärlek kärleksfullhet Substantiv det att vara kärleksfull kärleksgud Substantiv gud som tillbeds i frågor rörande kärlek kärleksgudinna Substantiv gudinna som tillbeds i frågor rörande kärlek kärlekshandtag Substantiv bilring; fettvalk runt midjan kärlekslöfte Substantiv löfte om (t.ex. befintlig, evig, eller trogen) kärlek till någon kärlekslöshet Substantiv (total) brist på kärlek kärlekspant Substantiv kärleksgåva, vårdtecken kärleksrelation Substantiv kärleksförhållande kärleksrik Adjektiv rik på kärlek kärleksroman Substantiv roman i vilken kärlek av romantisk natur mellan två personer spelar en framträdande roll (och med lyckligt slut) kärleksruna Substantiv runor som ristades för att betyga eller väcka kärlek kärleksstav Substantiv penis kärlekstrubbel Substantiv svårigheter med kärleken kärlekstörstande Adjektiv med innerlig längtan efter kärlek, ömhet och passion kärleksvisa Substantiv visa på temat (romantisk) kärlek kärleksäpple Substantiv tomat kärleksäventyr Substantiv kärlekshistoria eller upplevelse som rör erotisk eller romantisk kärlek, ofta av tillfällig natur kärlig Adjektiv kärleksfull, hjärtlig kärlighet Substantiv det att vara kärlig kärlkramp Substantiv smärta (angina pectoris) orsakad av att hjärtats kranskärl inte förmår leverera tillräckligt med syre till hjärtats muskulatur kärlsjukdom Substantiv sjukdom i blodkärl eller lymfkärl kärlväxt Substantiv exemplar inom en stor monofyletisk grupp av växter (taxonomiskt kallad Tracheobionta eller Tracheophyta), som är anpassade till landliv genom välutvecklade transportsystem med xylem och floem kärnande Substantiv det att kärna kärnanläggning Substantiv byggnadskomplex för produktion av kärnkraft kärnavfall Substantiv radioaktivt avfall som uppstått vid produktion av el i ett kärnkraftverk kärnborr Substantiv borr som arbetar längs hålets periferi och lämnar en hel kärna kärnbränsle Substantiv material som kan undergå fission eller fusion i ett kärnkraftverk och därigenom leverera energi kärnbränsleförsörjning Substantiv försörjning av kärnbränsle kärnenergi Substantiv energi som frigörs vid kärnreaktioner (när atomkärnor sönderdelas (fission) eller smälter samman (fusion)) kärnfamilj Substantiv familj som endast består av en man, en kvinna och deras gemensamma barn kärnfri Adjektiv fri från kärnor kärnfull Adjektiv kort och välformulerad kärnfullhet Substantiv det att vara kärnfull kärnfysik Substantiv den fysikaliska vetenskapen om atomkärnan kärnfysiker Substantiv person med expertkunskap inom kärnfysik kärnhus Substantiv det hårda hölje som omger frukter som äpplen och pärons kärnor kärninflation Substantiv inflation exklusive prisförändringar på vissa varor (vanligen energi och livsmedel) kärnkemi Substantiv läran om kemiska aspekter av radioaktivitet och andra fenomen som härrör ur atomkärnor kärnklyvning Substantiv klyvningen av atomkärnor i ett kärnkraftverk eller kärnvapen kärnkraftsanläggning Substantiv byggnadskomplex där det produceras kärnkraft kärnkraftsavveckling Substantiv avveckling av användning av kärnenergi medelst kärnkraftverk (efter politiskt beslut i ett land) kärnkraftshaveri Substantiv haveri av ett kärnkraftverk kärnkraftskatastrof Substantiv katastrof (stor olycka) vid ett kärnkraftverk kärnkraftsmotståndare Substantiv person som är emot kärnkraft som energikälla i samhället, och därmed också byggandet av nya kärnkraftverk och det fortsatta bruket av befintliga sådana kärnkraftsolycka Substantiv olycka vid ett kärnkraftverk kärnkraftsreaktor Substantiv reaktor för produktion av kärnkraft kärnkraftsteknologi Substantiv teknologi för att producera kärnkraft kärnladdning Substantiv den elektriska laddning som en atomkärna har kärnlinje Substantiv mittlinje, medellinje, axel, symmetriaxel; t.ex. i ett eldrör kärnmjölk Substantiv vätska som återstår när man kärnat smör av grädde kärnreaktion Substantiv reaktion som sker i en atomkärna kärnstav Substantiv den rörliga staven i en smörkärna kärnstridsspets Substantiv del av kärnvapenmissil som innehåller sprängladdningen kärntemperatur Substantiv temperaturen djupt inne i kroppen, t.ex. i bröst- och bukhålan och i centrala nervsystemet kärnuppgift Substantiv viktigaste syssla, centralt uppdrag kärnvapenallians Substantiv militärallians som omfattar medlemsländer som förfogar över kärnvapen, används främst om Nato och tidigare även om Warszawapakten kärnvapenanfall Substantiv anfall med kärnvapen kärnvapenarsenal Substantiv sammanlagd uppsättning kärnvapen som ett givet land har kärnvapenattack Substantiv militär attack med kärnvapen kärnvapenfri Adjektiv fri från kärnvapen kärnvapenkapacitet Substantiv innehav av kärnvapen, förmåga att använda kärnvapen kärnvapenkapprustning Substantiv kapprustning med kärnvapen som den främsta ingrediensen kärnvapenmakt Substantiv stat som förfogar över kärnvapen kärnvapennedrustning Substantiv minskning av mängden kärnvapen; nedrustning av kärnvapen kärnvapenpakt Substantiv kärnvapenallians kärnvapenparaply Substantiv garanti från en stat som har kärnvapen till ett land som inte har det att de kommer att försvaras kärnvapenprogram Substantiv en stats plan att utveckla kärnvapen kärnvapenprov Substantiv detonation av kärnvapen som experiment och militärövning, i syfte att mäta och dokumentera sprängkraften och verkningarna av en kärnvapenexplosion kärnvapenrobot Substantiv missil som bär på kärnvapen kärnvapenspridning Substantiv det att fler länder skaffar kärnvapen kärnvapenstridsspets Substantiv del av kärnvapenmissil som innehåller sprängladdningen kärnvapenvinter Substantiv en hypotetisk köldperiod som skulle kunna drabba jorden efter ett större kärnvapenkrig kärnved Substantiv inre delen av en trädstam kärnverksamhet Substantiv någons eller någots viktigaste verksamhet kärnvirke Substantiv inre delen av en trädstam kärnvälfärd Substantiv välfärdens kärna, centrala uppgifter för välfärdssamhället kärnväljare Substantiv väljare som hör till ett partis kärna; den grupp som grundade partiet och som ogärna lämnar det kärnvärde Substantiv innersta värde, centralt värde kärnämne Substantiv obligatorisk kurs i grundskolan käromål Substantiv yrkande inför domstol (i ett civilmål) kärrek Substantiv (exemplar av) trädslaget Quercus palustris i släktet ekar kärrfibbla Substantiv en art (Crepis paludosa) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kärrfibbla kärrgräshoppa Substantiv en gräshoppsart (Mecostethus grossus, Stethophyma grossum) inom underfamiljen Locustinae; individ av arten kärrgräshoppa kärrhök Substantiv rovfågel inom släktet Circus, som finns i flera olika arter kärringstopp Substantiv motorstopp (vid bilkörning) av förarfel där kopplingen släpps för snabbt vid lågt varvtal (och därmed lågt vridmoment) varför motorn plötsligt blir överbelastad och inte orkar gå runt, resulterande i en motorstall kärringtand Substantiv variant av käringtand kärrmaskros Substantiv individ av någon av arterna inom sektionen Celtica av släktet Taraxacum i växtfamiljen korgblommiga växter kärrmes Substantiv annat ord för entita kärrnocka Substantiv en art (Tephroseris palustris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kärrnocka kärrnycklar Substantiv blomma (orkidé) av arten Anacamptis palustris; exemplar av denna art kärrsilja Substantiv en art (Peucedanum palustre) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten kärrsilja kärrsnäppa Substantiv en art (Calidris alpina) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten kärrsnäppa kärrsångare Substantiv en art (Acrocephalus palustris) inom fågelfamiljen rörsångare (Acrocephalidae); individ av arten kärrsångare kärrtistel Substantiv en art (Cirsium palustre) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kärrtistel kärrtorpa Verb göra motstånd mot spridning av nazistisk propaganda och nazistiskt våld kärrtorpande Adjektiv som kärrtorpar kärrtärna Substantiv en art (Sterna forsteri) inom fågelfamiljen tärnor (Sternidae); individ av arten kärrtärna kärvhet Substantiv det att vara kärv kärvänlig Adjektiv (överdrivet) kärleksfull kätte Substantiv avbalkning i en ladugård kättersk Adjektiv som avviker från en kyrkas officiella lära eller sprider avvikande ideologi kätting Substantiv grov kedja kättjefullhet Substantiv det att vara full av kättja käx Substantiv dubbelveck av bukhinnan; tarmkäx käxa Verb tjata, gnata kådis Substantiv kondom kådlåpa Substantiv hartsficka; hålighet i barrträvirke (oftast gran) som är helt eller delvis fylld med kåda kåkstad Substantiv oplanerad bebyggelse av mycket enkel standard, vanligtvis förekommande i tredje världen kåldolma Substantiv variant av kåldolme kåldolme Substantiv en slags rulle traditionellt tillagad genom att vitkålsblad fylls av köttfärs, blandat med kokt ris, salt och peppar kåless Substantiv hacka för vitkål eller kålrötter med S-formad egg kålfjäril Substantiv en fjärilsart, (Pieris brassicae) kålhuvud Substantiv hård klotformad bladbildning av vissa kålsorter, främst vitkål kålhyvel Substantiv köksredskap för att strimla vitkål kålmolke Substantiv en art (Sonchus oleraceus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kålmolke kålrabbi Substantiv en klotformad växt (Brassica oleracea var. gongylodes) kålrot Substantiv kålväxt med ursprung i Norden som används som rotfrukt och tros ha uppkommit genom en korsning av kål och rova kålsallad Substantiv sallad som har kål som huvudingrediens kålsenap Substantiv en art (Erucastrum gallicum) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten kålsenap kålsoppa Substantiv soppa, i vilken kål är en mycket viktigt ingrediens kålsupare Substantiv person som inmundigar kålsoppa kålsuparteori Substantiv tanke (mem, teori) som bottnar i att alla är "lika goda kålsupare": visst gör vi fel men det gör andra också kåltistel Substantiv en art (Cirsium oleraceum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten kåltistel kåltrav Substantiv en art (Conringia orientalis) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten kåltrav kånka Verb bära (något tungt) med möda kånkande Substantiv det att kånka kånken Substantiv konkursen kånstji Adverb kanske kåpa Substantiv långt, kappliknande överplagg, vanligen med kapuschong kåravgift Substantiv avgift för att vara med i en kår (som en studentkår) kårhus Substantiv hus för studentkår kårordförande Substantiv ordförande för en kår (i synnerhet en studentkår) kåsa Substantiv slags dryckeskärl kåsera Verb tala eller skriva på ett underhållande sätt kåseri Substantiv underhållande kortare text i tidning eller tidskrift kåseriartad Adjektiv som liknar ett kåseri kåsör Substantiv den som kåserar kåsös Substantiv en soffa för två personer gjord så att var och en är vänd åt olika håll kåta Substantiv konisk eller ogival enrumsbyggnad (vanligen men inte enbart tältliknande), traditionellt av samisk härkomst köande Substantiv det att köa köboll Substantiv vitt klot som används för att skjuta ned övriga biljardbollar köchelnummer Substantiv nummer i förteckning över W A Mozarts verk kökkenmödding Substantiv avfallshög från tidigare kulturer som vanligen innehåller hushållsavfall som ostron-, snäck- och musselskal, sillben, kol och avfall från redskapstillverkning köksa Substantiv kvinna som (yrkesmässigt) har till uppgift att ombesörja matlagningen (köket) i ett hem, restaurangkök och dylikt köksarbete Substantiv hushållsarbete som utförs i köket, t.ex. matlagning och diskning köksartikel Substantiv föremål som används i köket (vid matlagning) köksbiträde Substantiv medhjälpare i ett kök kökschef Substantiv chef för restaurangkök, köksmästare köksflicka Substantiv ung flicka anställd att arbeta i kök köksfläkt Substantiv fläkt ovan spisen ämnad för att samla upp matos köksfönster Substantiv fönster till ett kök köksgeråd Substantiv samlingsnamn för något verktyg eller någon utrustning som används vid matlagning i köket, t.ex. skärbrädor, grytor, knivar, och elvispar kökshandduk Substantiv handduk för användning i kök, särskilt vid diskning och dylikt köksinredning Substantiv de synliga fasta installationerna i ett (privat) kök (t.ex. skåp och bänkar); (någon gång) det att inreda ett kök köksklocka Substantiv klocka (ofta en väggklocka) som finns i ett kök eller är avsedd att användas i ett kök kökskonstnär Substantiv person som bemästrar kokkonsten köksos Substantiv os från (matlagningen i) ett kök kökspojke Substantiv ung pojke anställd att arbeta i kök köksredskap Substantiv redskap som används inom matlagning och andra närliggande sysslor som utförs i köket kökssax Substantiv sax som förvaras i kök (och används till framför allt matlagning, för att öppna mjukplast- och pappersförpackningar etc.) kökssjöborrekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis oxygona köksskåp Substantiv skåp till förvaring av köksredskap kökssoffa Substantiv möbel, vanligtvis av trä och normalt ställd vid bordet i ett kök, och med sittplats(er) på en öppningsbar låda (som med handkraft kan göras om till en säng, traditionellt använd som sovplats för tjänstefolk) köksstol Substantiv stol för användning i köket köksväg Substantiv väg genom köket (från baksidan), ofta bildligt köksvägg Substantiv vägg till ett kök köksväxt Substantiv beteckning för en ört som odlas i trädgården och dess färska eller torkade blad eller blommor används som krydda vid matlagning köksvåg Substantiv våg (mätinstrument för vikt) för kök köksö Substantiv fristående bänkyta i ett kök ej i kontakt med rummets väggar kökultur Substantiv kultur av att ställa sig i kö köldbölja Substantiv köldvåg köldgrad Substantiv vintergrad, minusgrad köldknäpp Substantiv plötslig (kortvarig och stark) kyla köldmängd Substantiv frostmängd köldrekord Substantiv händelse att temperaturen, vanligen vad gäller väderlek på en viss geografisk plats (av någon storlek) och eventuellt också jämförbar tid på året eller under en viss period, är lägre än vad den varit på länge eller någon köldskada Substantiv skada (till exempel i mänsklig vävnad) orsakad av kraftig kyla köldskadad Adjektiv som skadats av köld (väder med minusgrader och/eller isbildning) köldvåg Substantiv tidsperiod med mycket kall luft kölna Verb elda kölskydd Substantiv skydd av gummi som fästs på kölens framkant för att ta upp en del av energin i samband med grundstötning kölsvin Substantiv förstärkning av fartygsbotten i form av en längsgående balk eller planka köna Verb tillskriva någon ett speciellt kön könlös Adjektiv som inte har något kön könlöshet Substantiv frånvaro av kön könsbestämma Verb fastställa någons könstillhörighet könscell Substantiv haploid cell som tillsammans med motsvarande från andra könet bildar ny individ könsdel Substantiv ett organ i kroppen som behövs för att befruktning ska kunna äga rum, exempelvis slida, livmoder, äggledare, äggstock, penis och testikel könsdiskriminering Substantiv diskriminering på grund av kön könsdysfori Substantiv lidelse av att ens biologiska kön och ens könsidentitet inte stämmer överens könshormon Substantiv hormon som reglerar könsdifferentiering och fortplantningsfunktioner och framför allt bildas i gonaderna (könskörtlarna, d.v.s. testiklarna eller äggstockarna) könshormonbindande Adjektiv som binder (vissa) könshormoner könsidentitet Substantiv det könsuttryck som en individ identifierar sig med, en persons subjektiva upplevelse av att tillhöra ett visst kön könsinkongruens Substantiv det att en persons kön som tilldelades vid födseln (biologiska kön) inte stämmer överens med personens könsidentitet könskonform Adjektiv som följer sociala mönster och regler (konventioner) gällande kön könskonträr Adjektiv som motstrider en persons biologiska kön, som förknippas med det motsatta könet könskorrigering Substantiv en samling medicinska behandlingar som syftar till att kroppen bättre ska stämma överens med en persons könsidentitet (till exempel hormonbehandling och kirurgi) könskörtel Substantiv organ och körtel som producerar könsceller och könshormoner könsmaktsordning Substantiv föreställd eller analyserad samhällsstruktur där män som grupp anses vara överordnade kvinnor som grupp, ofta med fokus på de mekanismer som upprätthåller denna ordning könsmarkering Substantiv företeelsen att med (språklig) markör antyda vilket kön någon (eller något) har könsmogen Adjektiv (om organism) som är tillräckligt utvecklad för fortplantning könsneutral Adjektiv som inte förutsätts gälla ett särskilt kön, som inte har en bipolär syn på kön könsrock Substantiv musik med sångtexter som kan uppfattas som stötande könsroll Substantiv beteende som är typiskt för kvinnor respektive män i en given social grupp könsskillnad Substantiv skillnad mellan kvinnliga och manliga varelser på grund av könsspecifiska kännetecken eller beteenden könstillhörighet Substantiv det att räknas tillhöra ett kön, tillhörighet till ett visst kön könstillhörighetslag Substantiv ett lands lagstiftning som reglerar olika aspekter relaterade till könstillhörighet, såsom könsidentitet, könsuttryck och könsspecifika rättigheter och skyldigheter könsuppdelad Adjektiv indelad eller organiserad efter kön, så att personer av olika kön hålls åtskilda eller behandlas separat könsuppdelning Substantiv uppdelning i grupper baserat på vilka kön individerna har könsutredning Substantiv utredning inom sjukvården som kan leda till att person får diagnosen könsdysfori könsuttryck Substantiv det att man uttrycker sitt kön till exempel med hjälp av kläder, frisyrer, smink och kroppsspråk könsöverskridande Adjektiv som inte vill eller låter sig identifieras som man eller kvinna köpbar Adjektiv som går att köpa, som kan köpas köpberoende Substantiv sjuklig lust att köpa saker köpenhamnare Substantiv invånare i staden Köpenhamn köpenhamnsk Adjektiv rörande Köpenhamn köpenickiad Substantiv kupp i stil med den då en arbetslös skomakare och straffad tjuv i kaptensuniform 1906 bluffade till sig stadskassan i Köpenick (en förstad till Berlin) köpenskap Substantiv handel köpeskilling Substantiv det sammanlagda beloppet att betala vid ett köp köpesumma Substantiv kostnad för att köpa något köpevillkor Substantiv villkor för att köpa något köpglad Adjektiv som gärna (och ofta) köper produkter och tjänster köpglädje Substantiv det att tilltalas av och njuta av att köpa produkter och tjänster köphysteri Substantiv stor konsumtion av varor köping Substantiv mindre stad (köpstad, marknadsstad, småstad) utan fullständiga stadsrättigheter (i Sverige före 1970) köpkraft Substantiv förmåga att köpa köpkraftig Adjektiv som har (stor) köpkraft köpkurs Substantiv pris som köparen har erbjudit att köpa något för vid en given tidpunkt (på börsen) köplats Substantiv placering i en kö köplysten Adjektiv som är intresserad av att köpa något köpläge Substantiv fördelaktigt tillfälle att köpa (aktier) köpmannaförbund Substantiv branschorganisation för detaljhandlare köpsignal Substantiv tecken (signal) på att en kund är nära att besluta sig för att köpa köpstad Substantiv stad med stadsrättigheter samt handelsprivilegier köpstark Adjektiv med god förmåga att köpa, rik, burgen köpsug Substantiv lust att handla köpsugen Adjektiv som har lust att handla köpsvag Adjektiv med dålig förmåga att köpa, med svag köpkraft, fattig köptackjärn Substantiv tackjärn som ett järnbruk köper och inte tar från egen masugn köpvideo Substantiv video (film på kassett eller dvd) som är tillgänglig att köpa för hemmabruk och uppspelning i hemmet (till skillnad från biofilm och hyrvideo) körbana Substantiv den del av en väg på vilken fordon är tänkta att framföras (vilket exkluderar t.ex. vägrenar) körbar Adjektiv kan sättas igång körflicka Substantiv flicka eller yngre kvinna som körar bakom artist körfält Substantiv längsgående område av en körbana, oftast något bredare än ett motordrivet fordon, avgränsat av mittlinje (som åtskiljer det från den mötande trafikens område) eller körfältslinje (som åtskiljer körfältet från ett annat k körig Adjektiv jäktig, snärjig, stressig, hetsig körka Substantiv kyrka körkonsert Substantiv konsert där musiken består av körsång körkortslös Adjektiv som inte har körkort körkortsregister Substantiv register över vilka som har rätt att köra bil körledare Substantiv person som leder och dirigerar kör körmedlem Substantiv person som sjunger i en kör körpojke Substantiv pojke eller yngre man som är medlem av en kör körriktning Substantiv färdriktning mot vilken ett fordon framförs körriktningsvisare Substantiv fordonsbelysning i form av blinkande oranget ljus som påbjuds att användas för att teckna åt andra trafikanter att fordonet är på väg att svänga, byta körfält eller annars ändra position i sidled körsbärsblom Substantiv tid där körsbärsträd blommar körsbärsblomma Substantiv blomma från körsbärsträd körsbärsfuks Substantiv en fjärilsart (Nymphalis polychloros) i familjen praktfjärilar (Nymphalidae); exemplar av denna art körsbärsgummi Substantiv kåda från körsbärsträd (eller plommonträd) körsbärskompott Substantiv kompott gjord på körsbär körsbärskärna Substantiv kärna från ett körsbär körsbärsmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på körsbär körsbärsplommon Substantiv ett trädslag (Prunus cerasifera) inom familjen rosväxter; exemplar av denna art körsbärsröd Adjektiv röd som körsbär körsbärssaft Substantiv saft gjord på körsbär körsbärssorbet Substantiv sorbet av körsbär körsbärssylt Substantiv sylt som är gjord på körsbär körsbärstomat Substantiv sort av tomat som är i storleken lik ett körsbär med det vetenskapliga namnet Solanum lycopersicum var. cerasiforme; frukt av denna sort körsbärsträ Substantiv trä från körsbärsträdet körsbärsträd Substantiv träd på vilket körsbär växer körsbärsvin Substantiv alkoholhaltigt dryck skapad genom jäsning av körsbärssaft körskola Substantiv trafikskola körskolelärare Substantiv lärare vid trafikskola körskollärare Substantiv lärare vid trafikskola körsnär Substantiv (titel för) person som konstruerar mönster för, tillverkar och handlar med kläder av pälsverk och skinn från olika djur körsträcka Substantiv en vägsträcka (längd, distans) att köra körsång Substantiv det att framföra sång med en kör eller den typ av musik som typiskt framförs på det sättet körsångerska Substantiv kvinnlig körsångare körtjej Substantiv kvinna som sjunger i bakgrunden på något musikaliskt arrangemang körvel Substantiv en örtkrydda (Anthriscus) ur familjen flockblommiga växter (Apiaceae) körväg Substantiv en väg som duger att köra på med vagn köss Substantiv kyss kössa Verb kyssa kötta Verb tränga (sig fram), trycka (sig fram), pressa (sig fram) köttben Substantiv ben med köttbitar på; önskemat för en hund köttberg Substantiv överproduktion av kött, främst p.g.a. subventioner köttfri Adjektiv som inte innehåller något kött; vegetarisk köttfärssoppa Substantiv soppa, i vilken köttfärs är en mycket viktigt ingrediens köttfärssås Substantiv sås som har köttfärs som huvudingrediens kötthövve Substantiv talspråklig stavningsvariant av kötthuvud köttig Adjektiv som har mycket kött, särskilt om frukt köttighet Substantiv det att vara köttig köttilldelning Substantiv tilldelning av kött köttklubba Substantiv redskap som används för att möra kött köttkvarn Substantiv slags kvarn vari kött males till färs köttmjöl Substantiv pulver av malda köttrester; användes som kraftfoder åt djur köttpuck Substantiv köttbiten i en hamburgare kötträtt Substantiv maträtt som innehåller kött köttskam Substantiv skamkänsla över att äta eller producera kött köttslighet Substantiv det att vara köttslig köttsmak Substantiv smak av kött köttsoppa Substantiv soppa, i vilken kött (oftast från däggdjur) är en mycket viktigt ingrediens köttsort Substantiv sort av kött köttstycke Substantiv stycke kött (som livsmedel) köttyxa Substantiv bredbladig knivliknande yxa för att stycka med köttälskare Substantiv person som tycker mycket om att äta kött la Substantiv en stavelse som används vid solmisation för att representera den sjätte tonen i en durskala labba Verb laborera, utföra laboration labbis Substantiv laboratorium labbrapport Substantiv rapport som skrivs om experiment i labben laber Adjektiv svag labial Adjektiv som artikuleras med läpparna labialisera Verb förändra till läppljud; uttala med rundade läppar labilitet Substantiv det att vara labil labiodental Adjektiv som artikuleras med underläppen mot övre framtänderna labiovelar Adjektiv som uttalas vid gomseglet och med läpparna laborant Substantiv person som arbetar i ett laboratorium laboration Substantiv det att laborera; att utföra ett experiment, ofta i ett laboratorium laborativ Adjektiv som hör samman med laboration, experimentell laborator Substantiv tjänsteman vid laboratorium laboratorielyft Substantiv lyft (saxlyft) för laboratorium; en plan yta med noga justerbar höjd laboratris Substantiv kvinnligt laboratoriebiträde laborera Verb arbeta labradoodle Substantiv en hundras som är en korsning mellan en labrador och en pudel labyrintartad Adjektiv som liknar en labyrint labyrintisk Adjektiv likt en labyrint lacaniansk Adjektiv som följer teorier gällande psykoanalys utvecklade av Jacques Lacan (1901–1981) lachanofobi Substantiv rädsla för grönsaker lacka Verb påföra lack på en yta lackarbete Substantiv föremål dekorerat med eller utfört i en sorts lack i vilket ingår saft av det östasiatiska lackträdet lackera Verb överdra en yta med lack lackerare Substantiv person som lackerar, som målar med lack lackering Substantiv det att förse något med en överdrag av lack lackfläck Substantiv fläck som uppstått av en droppe lackfärg lackfärg Substantiv målarfärg som torkar med en glänsande yta lackkonservering Substantiv det att lackkonservera lackmus Substantiv en sorts färgämne lackmuspapper Substantiv indikatorpapper som färgas rött av syror och blått av baser lacknafta Substantiv petroleumbaserad vätska som används bl.a. som färgförtunnare och lösningsmedel lackos Substantiv os (lukt) av (smält sigill-) lack lacksigill Substantiv sigillavtryck i lack ladd Substantiv toffla laddande Substantiv det att ladda laddbar Adjektiv som kan laddas ladde Substantiv innetoffel, toffla laddningsbar Adjektiv som går att ladda laddningskabel Substantiv kabel som kopplas från nätuttag (eller annan spänningskälla) till en elektrisk apparat och som används för att driva apparaten och ladda dess batteri laddsladd Substantiv kabel som kopplas från nätuttag (eller annan spänningskälla) till en elektrisk apparat och som används för att driva apparaten och ladda dess batteri laddstation Substantiv fast anordning för laddning av elbil laddstock Substantiv stake av trä, järn eller fjäderstål varmed skottet nedförs i pipan på äldre eldvapen för framladdning laddstolpe Substantiv anordning för överföring av elektrisk energi till elbilar laddvagn Substantiv skåp på hjul (vagn) där en klassuppsättning bärbara datorer kan förvaras inlåsta och ladda batterierna ladino Substantiv ett ibero-romanskt språk som talas i Israel och Turkiet, sefardisk spanska ladinsk Adjektiv som rör språket ladino ladinska Substantiv ett romanskt språk som talas i norra Italien ladtak Substantiv tak på en lada ladugård Substantiv byggnad för nötkreatur ladugårdsdräng Substantiv (i synnerhet om äldre tider) dräng anställd för att hjälpa till med skötseln av en ladugård ladugårdsdörr Substantiv dörr till en ladugård ladugårdströskel Substantiv tröskel till en ladugård ladugårdsvägg Substantiv vägg till en ladugård ladusvala Substantiv en art (Hirundo rustica) inom fågelfamiljen svalor (Hirundinidae); individ av arten ladusvala lafsig Adjektiv larvig, slapp lagakraftvunnen Adjektiv som inte längre kan överklagas lagande Substantiv det att laga lagbestämmelse Substantiv föreskrift som gäller som lag lagbok Substantiv bok i vilken lagar står angivna lagbunden Adjektiv styrd av lagar (regler för mänskligt handlande) lagbundenhet Substantiv det att vara lagbunden; något som är lagbundet lagenlig Adjektiv som är i enlighet med lagen lagenlighet Substantiv det att vara lagenlig lagerarbetare Substantiv person som jobbar i ett varulager lagerbiträde Substantiv medhjälpare på ett lager eller förråd lagerblad Substantiv blad från lagerträdet som används som smaksättare för deras aromatiska karaktär lagerbyggnad Substantiv byggnad i vilken förråd finns lagerbär Substantiv frukt av lagerbärsträd lagerhantering Substantiv hantering av (varor i) ett lager (magasin) lagerhus Substantiv byggnad som används som lagerlokal lagerhägg Substantiv en växtart (Prunus laurocerasus), i familjen rosväxter (Rosaceae); exemplar av denna art lagerinventering Substantiv (systematisk) genomgång och kartläggning av det varusortimentet på ett lager lagerkrans Substantiv (doktors)krans av lagerblad lagerkransa Verb pryda (bekransa) med en lagerkrans; som symbol för vishet; förläna doktorstitel lagerkransad Adjektiv prydd (bekransad) med en lagerkrans lagerkvist Substantiv kvist av lagerträd lagerträd Substantiv lager; ett trädslag (Laurus nobilis) med aromatiska blad lagfaren Adjektiv lagkunnig; som har juridisk examen lagfart Substantiv inskrivning i fastighetsbok om ny ägare av fastighet lagföra Verb ställa till svars i domstol lagföring Substantiv det att lagföra någon; tillfälle då någon lagförs lagg Substantiv stav som utgör tunnas sida lagga Verb förse (stäverna till ett kärl) med krösar laggande Substantiv det att lagga laggkärl Substantiv tunna eller annat kärl av trästycken (laggar) som hålls samman av metall- eller träband laggtårta Substantiv tårta vars bottnar gräddats i lagg och varvas med fyllning av sylt lagidrott Substantiv sport där flera spelare kämpar för samma mål; idrott som spelas i lag lagisk Adjektiv bunden av lagen (de tio budorden, enligt Gamla Testametet) lagkapp Substantiv kortform av lagkappsimning lagkappsimning Substantiv kappsimning för lag lagklok Adjektiv som kan lagen väl lagliggöra Verb tillåta enligt lag något som tidigare varit förbjudet eller onämnt laglighet Substantiv det att vara laglig laglott Substantiv kvarlåtenskap som ovillkorligen tillfaller nära släkting och inte kan testamenteras från denne laglydighet Substantiv det att vara laglydig laglydigt Adverb på ett laglydigt sätt laglöshet Substantiv förekomst av utbredd kriminalitet lagmatch Substantiv match mellan lag lagmedlem Substantiv medlem i ett lag lagrande Substantiv det att lagra lagringsenhet Substantiv (flyttbart, ibland större) externt eller internt lagringsmedium för dator, mobiltelefon eller annan elektronisk apparat lagringsmedium Substantiv medium som förmår att lagra information av olika typer, exempelvis ljud, bild eller text lagringsutrymme Substantiv fysiskt utrymme som används för att lagra en fysisk resurs (råvara, vara, avfallsprodukt eller liknande) lagrum Substantiv specifikt avsnitt i en lagtext lagråd Substantiv råd (myndighet) som granskar lagförslag lagrådsremiss Substantiv ett lagförslag som skickas till lagrådet för ett yttrande, vanligen av regeringen eller ett riksdagsutskott lagschack Substantiv sätt att spela schack, där medlemmarna i laget spelar individuella partier, men poängen räknas samman lagspel Substantiv sport som utövas av lag (alltid eller ibland) lagsport Substantiv sport där lag tävlar mot varandra lagstadgad Adjektiv stadgad i lagar lagstifta Verb fastställa lagar lagstiftande Adjektiv legislativ, som rör lagstiftning och parlament lagstridig Adjektiv som strider mot lagen lagstridighet Substantiv det att vara lagstridig; något som strider mot lagen lagsöka Verb väcka åtal mot, stämma inför rätta lagtempo Substantiv tävling där alla i ett lag (om tre eller fyra personer) färdas längs en bana på så kort tid som möjligt lagtext Substantiv den text som en lag består av lagtima Adjektiv som infaller på ordinarie tid lagtröja Substantiv sporttröja (vanligen T-tröja) som används av ett idrottslag eller av dess supportrar lagtävling Substantiv tävling för lag (i en sådan idrott som även utövas individuellt) lagvalsklausul Substantiv text i avtal som anger vilken nationell lag som ska tillämpas vid tolkning av avtalet och vid lösning av tvister som uppstår mellan parter lagändring Substantiv ändring av lagstiftning lagård Substantiv kortform av ladugård lagårdsdörr Substantiv variant av ladugårdsdörr lagöverträdare Substantiv person som överträder lagen lagöverträdelse Substantiv överträdelse av (brott mot) lagen laj Adjektiv elak, ondsint lajbans Adjektiv skoj, kul, rolig, festlig, underhållande; som roar och livar upp lajda Verb lida lajdare Substantiv yrkesman som ledde kreatur som kommit med båt från kaj till slakt som in på 1900-talet kunde skådas på Stockholms gator lajer Adjektiv ful lajk Substantiv gillning, gilla-markering lajv Substantiv slags rollspel i vilket man använder rekvisita och fysiskt agerar vad ens rollperson gör lajva Verb ägna sig åt lajv, spela levande rollspel lajvande Adjektiv som lajvar lajvare Substantiv person som ägnar sig åt lajv lakahammel Substantiv kastrerad bagge lakande Substantiv det att laka lakandonska Substantiv ett mayaspråk som främst talas i Mexiko lakansskräck Substantiv en ovilja att gå och lägga sig lakefiskar Substantiv inom systematiken fiskfamiljen Lotidae bestående av sex fiskarter fördelade över tre släkten; individer i familjen lakefiskar lakegods Substantiv lakegods lakkolit Substantiv en bildning av en vulkanisk bergart som i smältflytande tillstånd, utan att nå fram till jordytan, i större mängd inpressats i jordskorpan mellan äldre fasta bergarter, vilka den åtskilt och uppressat, så att de bildar e lakonisk Adjektiv fåordig lakonism Substantiv kort uttryck med kärnfull betydelse lakritsbit Substantiv litet stycke av lakrits lakritsbåt Substantiv sorts godis med lakritssmak, utformat som ett båtskrov lakritspipa Substantiv godisbit av sötlakrits formad som en pipa, med strössel i koppen lakritsrot Substantiv medicinalväxt från familjen ärtväxter, som växer i Medelhavsområdet, mest känd för att smaksätta godis lakritssmak Substantiv smak av lakrits lakritsyoghurt Substantiv yoghurt med lakritssmak laktas Substantiv enzym i tarmslemhinnan som bryter ner disackariden laktos till monosackariderna glukos och galaktos laktat Substantiv anjon av ; salt eller ester av laktatjon Substantiv anjonen av mjölksyra laktos Substantiv disackarid bestående av en glukos- och en galaktosrest laktosfri Adjektiv fri från laktos laktosintolerans Substantiv oförmåga att bryta ned laktos, oftast till följd av brist på laktas lakun Substantiv lucka, tomrum, brist (i sht om litteratur) lalla Verb tala otydligt och osammanhängande lalleri Substantiv lall, lallande, det att lalla (def. 4) lamaism Substantiv form av buddism i Tibet lamakaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Oreocereus leucotrichus lamarckism Substantiv evolutionsteori som bygger på Jean-Baptiste de Lamarcks teorier om att livet på jorden utvecklas genom en evolution lamaull Substantiv ull från lama lamed Substantiv den tolfte bokstaven i det hebreiska alfabetet: ל lamell Substantiv tunn skiva, blad lamellhus Substantiv fristående höghus med långsträckt (smal) byggnadskropp lamentation Substantiv klagan lamentera Verb jämra (sig), klaga lamhet Substantiv det att vara lam laminat Substantiv material som består av flera olika skikt som sitter ihop ovanpå varandra laminera Verb pressa samman flera skikt, tillverka laminat laminerad Adjektiv sammanpressad av flera skikt, belagd med laminat (ytskikt), som har laminerats lammfärs Substantiv köttfärs baserad på lammkött lammgam Substantiv fågel från familjen hökartade rovfåglar, med det vetenskapliga namnet Gypaetus barbatus lammkotlett Substantiv kotlett av lamm lammskinn Substantiv garvad hud av lamm lammskinnsmössa Substantiv mössa av lammskinn lammstek Substantiv styckningsdetalj som består av ett lamms bakdel (motsvarande svinets skinka) lammull Substantiv ull från första klippningen av ett ungt får (lamm) lammunge Substantiv lamm lampaffär Substantiv affär som säljer lampor lampborste Substantiv en växtart (Callistemon citrinus) i familjen myrtenväxter (Myrtaceae) som även odlas som krukväxt; exemplar av denna art lampett Substantiv ljushållare avsedd att sitta på väggen, oftast med dekorativt skyddande bakstycke, vägglampa lampglas Substantiv glas som är beståndsdel av en belysningsarmatur lampsken Substantiv ljus som skiner från en lampa lampskärm Substantiv skärm av exempelvis tyg eller metall som anbringas kring en lampa för att dämpa och samla ljuset lampveke Substantiv veke på en fotogenlampa eller oljelampa landamäre Substantiv riksgräns; landsända landande Substantiv det att landa landbacke Substantiv fastland, jord(en), mark(en) landbris Substantiv vind vid havskust som blåser från land ut mot vattnet landbro Substantiv landbrygga, näs landbrygga Substantiv näs eller annan bredare landförbindelse mellan annars av vatten separerade landområden landgräns Substantiv gräns mellan länder på fastlandet landhockey Substantiv lagsport som spelas på land under användning av klubba och boll landhockeymatch Substantiv en match i sporten landhockey landhockeyspelare Substantiv person som spelar landhockey landhockeyturnering Substantiv turnering i landhockey landhöjning Substantiv höjning av landytan i förhållande till havsnivån landkrabba Substantiv (sorts) krabba som lever på land landledes Adverb via land landlevande Adjektiv som lever på land landningssida Substantiv den webbsida man hamnar på efter att ha klickat på en (reklam)länk landområde Substantiv område av land (oftast en sammanhängande delmängd av jordytan) av någon storlek landryggradsdjur Substantiv taxonomisk överklass inom understammen ryggradsdjur som till skillnad från fiskar förfogar över fyra fötter, inkluderande de ryggradsdjur som förlorat sina fötter under evolutionens lopp, som valar och sirendjur; art av landrötning Substantiv rötning (av lin) på land (på marken) landsbygdsminister Substantiv minister som ansvarar för statens lantliga angelägenheter landsbygdsparti Substantiv parti som jobbar för människor som bor på landsbygden landsdel Substantiv avgränsad del av ett land landsfader Substantiv ledare av ett land (oftast man) som är mycket populär och tycks om av folket landsfaderlig Adjektiv lik en landsfader landsfaderlighet Substantiv det att vara landsfaderlig landsflykt Substantiv flykt från ett land [på grund av oroligheter] landsflykting Substantiv person som är på landsflykt landsförsamling Substantiv den församling av folkkyrkan som omfattar landsbygden utanför en stad, till skillnad från stadsförsamlingen landsförvisa Verb tvinga ut och bannlysa från ett land landsförvisad Adjektiv som landsförvisats landsförvisning Substantiv att inte få vistas i sitt hemland som straff landsgräns Substantiv gräns mellan två länder landshövding Substantiv statens företrädare i ett län, chefen för länsstyrelsen, ståthållare landshövdingehus Substantiv slags enklare hyreshus i trä med tre våningar (vanligt i Göteborg) landshövdingeresidens Substantiv officiell bostad för en landshövding landskamp Substantiv idrottstävling mellan två landslag landskapsarkitekt Substantiv person som designar torg, parkeringsplatser, grönområden, etc. landskapsblomma Substantiv blomma vald att representera ett landskap i Sverige landskod Substantiv kort alfabetisk eller numerisk beteckning för att identifiera ett land eller region landskommun Substantiv kommun (socken) som omfattar landsbygd, men inte tätort (med samma namn) landskronit Substantiv person från Landskrona landslagsfotboll Substantiv det att två landslag spelar mot varandra landslagsidrottare Substantiv idrottare som är med i landslaget landslagsman Substantiv manlig landslagsidrottare landslagsmålvakt Substantiv målvakt som spelar i landslaget landslagsspelare Substantiv utövare av någon sport som är med i sin nations landslag landsmaninna Substantiv kvinna från samma land (eller landskap) (som en given person), kvinnlig landsman landsmål Substantiv dialekt landsorganisation Substantiv centralorganisation för den svenska fackföreningsrörelsen landsort Substantiv allt det i ett land som inte är huvudstad landsortsbo Substantiv person som bor i landsorten landsortsstad Substantiv stad belägen i landsorten landssorg Substantiv kollektivt upplevd sorg i ett land (som kan utlysas av nationens politiska ledare) landstigen Adjektiv som har stigit i land, som har landstigit landstingspolitik Substantiv politik som bara berör ett visst län och dess landsting landstingsskatt Substantiv del av inkomstskatt som utgår till landstinget man bor landstingsägd Adjektiv ägd av landsting landstrykeri Substantiv det att vara landstrykare landställ Substantiv variant av landningsställ landsvägsbuss Substantiv buss som färdas över landsvägar mellan tätorter landsvägslopp Substantiv cykellopp som går på landsväg (inte på velodrom) landsända Substantiv (avlägsen) landsdel, trakt, provins, region landsände Substantiv variant av landsända landtunga Substantiv udde eller (delvis) mer långsmal halvö landvinning Substantiv (större och bestående) framgång; lyckad spridning av åsikter, teknik o.dyl.; framsteg landväg Substantiv resväg som går över land landvägen Adverb över och i kontakt med fast markyta; via land såsom terräng eller vägar (inte via vatten eller flyg) landå Substantiv en sorts finare vagn (med suffletter över de mot varandra vända sätena) langande Substantiv det att langa langett Substantiv (egentligen liten tunga) en sorts kantsöm sydd i öglor langos Substantiv en ungersk maträtt som består av friterad och jäst deg och som ofta serveras med gräddfil, riven ost eller fetaost langur Substantiv någon av de primater som tillhör underfamiljen langurer (Colobinae) som inkluderar tio släkten med sammanlagt ett 60-tal arter; individ av dessa arter langust Substantiv ett kräftdjur (Palinurus och närliggande släkten) inom familjen languster (Palinuridae) med lång kropp, taggig rygg och långa antenner och som saknar stora klor och lever i varma hav; individ av dessa arter lank Adjektiv tunn eller smaklös lankes Substantiv person från Sri Lanka eller som har lankesiska rötter lankesisk Adjektiv som rör Sri Lanka lankesiska Substantiv kvinnlig lankes lanne Substantiv trädgårdsland, grönsaksland; jordbädd för odling lanolin Substantiv en sorts salva (vattenhaltigt ullfett) lanserande Substantiv det att lansera lansett Substantiv tunn, liten tvåeggad klinga; en tveeggad skalpell lansettfisk Substantiv understam (Cephalochordata) till ryggsträngsdjuren lansettfiskar Substantiv Cephalochordata, en understam till ryggsträngsdjuren lansettformig Adjektiv formad som en lansett lansiär Substantiv en sorts kontradans som dansas i karréer om fyra par i fem turer lantan Substantiv ett grundämne med atomnummer 57, atommassa 139 och symbolen La lantarbetare Substantiv person som arbetar inom jordbruket lantbrevbärare Substantiv brevbärare i glest befolkade områden, ofta med utvidgade befogenheter och uppgifter lantbrukskemi Substantiv kemi med tillämpning på lantbruk lantbruksmaskin Substantiv maskin som används inom jordbruk lantdag Substantiv parlament i en delstat, ett förbundsland, en landsdel (mindre än ett rike) lantegendom Substantiv större egendom på landet lanterna Substantiv stor lykta lanternin Substantiv lyktformig överbyggnad för att tillvarata ljuset lantgård Substantiv bondgård, gård på landet lanthandel Substantiv mindre (livsmedels)butik på landsbygden lanthus Substantiv hus (bostadshus) på landet lantlig Adjektiv som hör till landsbygden; enkel, osofistikerad, simpel lantluft Substantiv ren och frisk luft på landsbygden lantmätare Substantiv specialist inom lantmäteri, utförare av lantmäteriförrättningar lantmäteri Substantiv läran om uppmätning av land, utstakning av gränser, framställandet av kartor laotier Substantiv person från Laos eller som har laotiskt ursprung laotisk Adjektiv som rör Laos, det laotiska språket eller folket laotiska Substantiv lao, språk som talas främst i Laos lapa Verb slicka i sig vätska lapande Substantiv det att lapa laparoskop Substantiv tunt optiskt instrument (slags endoskop) som används för att titta in i buken (vid operation) med titthålsteknik lapidarisk Adjektiv såsom huggen i sten; kortfattad och kärnfull lapidarstil Substantiv stenstil, kort kärnfullt skrivsätt lappal Substantiv en underart (Alnus incana ssp. kolaensis) inom trädslaget gråal; individ av underarten Alnus incana ssp. kolaensis lappby Substantiv äldre benämning på sameby lappdraba Substantiv en art (Draba lactea) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten lappdraba lapphund Substantiv någon av flera vallande spetsar som har använts av samer sedan förhistorisk tid lappkast Substantiv helomvändning på stället på skidor (genom att skidorna en i taget svängs runt 180 grader) lappkattfot Substantiv en art (Antennaria villifera) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten lappkattfot lapplandsmaskros Substantiv en art (Taraxacum tornense) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten lapplandsmaskros lappländska Substantiv kvinna från Lappland lapplänning Substantiv person från Lappland lappmark Substantiv område(n) i norra rikshalvan av forna Sverige som brukats och/eller bebotts av samer (till lägre del kontrollerat av svenska kronan) lappmes Substantiv en art (Poecile cinctus) inom fågelfamiljen mesfåglar (Paridae); individ av arten lappmes lappri Substantiv sak av ringa nytta eller värde; omständighet av ringa vikt eller betydelse lappsparv Substantiv en art (Calcarius lapponicus) inom fågelfamiljen sporrsparvar med det vetenskapliga namnet Calcariidae; individ av arten lappsparv lapptäcke Substantiv täcke som tillverkats genom sammanfogning av mindre tygbitar lappuggla Substantiv en art (Strix nebulosa) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten lappuggla lappvantar Substantiv stora snöflingor lapsk Adjektiv som rör eller avser Lappland lapskojs Substantiv en maträtt av potatismos med tärningar eller strimlor av kött (eller fläsk) lapsus Substantiv fel, slarvfel lararium Substantiv skrin (i ett romerskt hem) med bilder av husgudar eller skyddsandar (larer) largetto Adverb i tämligen långsamt tempo lari Substantiv benämning på valutan i Georgien larmnummer Substantiv telefonnummer som används för att underrätta myndigheter om fara eller brott larmsignal Substantiv (ljudlig) signal som används för att larma om något larmskydd Substantiv öronproppar mot högt ljud (larm) larvande Substantiv det att larva larvband Substantiv remsa för sammansättning av hjulen hos bandfordon larvfötter Substantiv bred fjärilslarvsliknande remsa avsedd för sammansättning av hjulen hos bandfordon såsom anläggningsmaskiner och pansarvagnar (i syfte att göra dem mer lättframkomliga i svår terräng) laryngal Adjektiv som artikuleras i halsen laryngit Substantiv inflammation i struphuvudet larynx Substantiv medicinsk term för struphuvud lasarettsfartyg Substantiv fartyg som används i krig för att tillhandahålla sjukvård till sjöss lasaron Substantiv lazzaron; (italiensk) tiggare lasciv Adjektiv slipprig, lättfärdig lascivitet Substantiv det att vara lasciv lase Substantiv trasa lasera Verb måla med genomskinlig färg laserpekare Substantiv handhållen laser som används som pekpinne eller leksak lasersikte Substantiv en laser som fästs på ett vapen för att underlätta siktandet genom att den visar en liten lysande punkt där du siktar (kulbanan avviker dock nedåt ju längre bort målet befinner sig, vilket måste kompenseras för av skytte laserskrivare Substantiv (en huvudtyp av) skrivare som använder en laserstråle, en elektriskt laddad trumma, toner (ett pulver, själva förbrukningsvaran utöver pappret) och upphettning för att producera utskrifter laserskärare Substantiv en maskin som använder en laserstråle för att skära material som trä, plast och även metaller laserstråle Substantiv en ljusstråle skapad med hjälp av en laser laska Verb skarva, sammanfoga (trä, metall, läder; på ett utifrån synligt och konstnärligt sätt) laskning Substantiv det att laska laskrem Substantiv rem (band, snöre) av läder som används för att (dekorativt) sy ihop (laska) saker av läder lassa Verb lasta lastage Substantiv /plats för/ lastning och lossning lastageplats Substantiv plats för lastning och lossning, hamn lastande Substantiv det att lasta lastbilsflak Substantiv lastflak på lastbil lastbilsförare Substantiv förare av lastbil lastbilsolycka Substantiv trafikolycka som involverar en lastbil (under färd) lastbilstrafik Substantiv trafik med lastbil; det att lastbilar trafikerar vägar lastbrygga Substantiv plattform för lastning lastbärare Substantiv enhet som gods kan placeras på under transport och lagring lastcykel Substantiv cykel utrustad med låda eller flak avsedd för frakt av last och ofta med 3 hjul lastdjur Substantiv djur som kan bära tyngre packning lastflak Substantiv yta på lastbil, där lasten transporteras lastning Substantiv det att lasta, det att föra last ombord på ett fartyg eller fordon lastpall Substantiv ställning för gods gjord för att flyttas med truck, pallyftare eller liknande lastprofil Substantiv utrymme i sid- och höjdled som ett järnvägsfordon inte får överskrida (med hänsyn till måtten på tunnlar, broar etc.) lastvagn Substantiv fordon med vilken varor transporteras lastvagnschassi Substantiv underrede på lastbil lastvattenlinje Substantiv vattenlinje för ett fartyg med last laståsna Substantiv åsna som används för att bära tung last lasur Substantiv (målning med) genomskinlig färg lata Verb vara (tillfälligt) lat latande Substantiv det att lata latens Substantiv tid eller försening som uppkommer mellan två händelser som har eller förväntas att ha en koppling, tid mellan stimulus och respons i psykologi, (oftast oönskad) försening vid signalbehandling i digitalteknik lateral Adjektiv belägen vid sidan om; utgående från sidan; (som suffix) -sidig laterstjine Substantiv norrsken lathund Substantiv latmask latifundium Substantiv stort stycke privatägt land i Romarriket med industrialiserat jordbruk för export latinisera Verb ge latinsk form latinisering Substantiv det att latinisera latinism Substantiv av latinet påverkat uttryckssätt latinlärare Substantiv lärare som undervisar i latin latinstrid Substantiv strid om latinets ställning som skolämne lativ Substantiv lokalkasus (främst i uraliska språk) som markerar den plats eller det föremål till eller in i en förflyttning eller annan rörelse sker latrin Substantiv avträde, avträdesgrop; gödsel från avträde latta Substantiv tunn ribba lattemugg Substantiv mugg för kaffe latte lattja Verb skoja, ha kul lattjo Adjektiv skoj, kul laudatur Substantiv berömlig, högsta betyg laurinsyra Substantiv fettsyra som består av kol, väte och syra, med formeln CH3(CH2)10COOH lav Substantiv organism som bildas av ett symbiotiskt förhållande mellan en svamp och en alg eller en cyanobakterie lavaflöde Substantiv flöde av lava lavalampa Substantiv dekorativ lampa kännetecknad av behållaren där (när lampan är på) smält färgat vax flyter runt i en, ofta färgad, vätska lavasjö Substantiv ansamling av ständigt flytande lava i en vulkankrater lave Substantiv brits i t.ex. bastu eller för torkning av matvaror lavendelblå Adjektiv blå som blommor av lavendel lavendelpåse Substantiv tygpåse stoppad med torkad lavendel för att sprida väldoft lavera Verb måla över en teckning med tunn färg i en enda färgton lavering Substantiv laverad teckning lavett Substantiv underlag för kanon eller annat tungt skjutvapen lavinartad Adjektiv som ökar med stor hastighet lavinfara Substantiv (betydande eller förhöjd) risk för lavin (snöskred) lavinfarlig Adjektiv farlig att beträda på grund av risk för lavin lavinrisk Substantiv risk för att en lavin ska inträffa (i bergsområden med snötäcke) lavoar Substantiv tvättställ lavskrika Substantiv en art (Perisoreus infaustus) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten lavskrika lavyr Substantiv lavering, laverad teckning laxa Verb sammanfoga (trä med laxstjärt, laxknut), knuttimra laxask Substantiv ask för förvaring av laxar laxativ Substantiv läkemedel som syftar till att orsaka tarmtömning laxburgare Substantiv hamburgare där köttet bytts ut mot lax laxera Verb ta in laxativ laxfisk Substantiv fisk (individ eller art) tillhörande familjen laxfiskar (Salmonidae) laxfiskar Substantiv Salmonidae; en familj strålfeniga fiskar (Actinopterygii), den enda inom ordningen laxartade fiskar (Salmoniformes) laxfiske Substantiv fiske av lax laxfärgad Adjektiv med samma färg som laxars kött laxning Substantiv det att laxa laxodling Substantiv fiskodling inrättad för laxfisk laxparasit Substantiv parasit som angriper lax laxrosa Adjektiv med samma färg som laxens kött laxröd Adjektiv blekröd nyans likt laxkött laxsoppa Substantiv soppa, i vilken lax är en mycket viktigt ingrediens laxstjärt Substantiv sätt att sammanfoga brädor i hörnet av en låda; en sorts lask laxälv Substantiv älv dit laxar färdas för att leka laxöring Substantiv en art (Salmo trutta); individ ur denna art laziska Substantiv ett språk inom den kartvelska språkgruppen som talas i Kaukasus lazzaron Substantiv (italiensk) tiggare lealös Adjektiv som saknar fasthet och styrsel i lederna lealöshet Substantiv det att vara lealös leasa Verb hyra lös egendom på längre tid leasing Substantiv det att hyra lös egendom på längre tid lebeman Substantiv hedonistiskt utlevande man, njutningsmänniska av manligt kön ledaregenskap Substantiv egenskap som kännetecknar en ledare ledarförmåga Substantiv en persons förmåga att leda något (en organisation, en grupp personer) ledarinna Substantiv kvinnlig ledare ledarredaktion Substantiv de personer som skriver (redaktionen för) ledarsidan i en dagstidning ledarsida Substantiv en sektion i en tidning där tidningens och redaktionens åsikter i politiska frågor uttrycks ledarskapsförmåga Substantiv ledarförmåga ledarskribent Substantiv person som skriver om redaktionens åsikter i politiska frågor ledarstil Substantiv de egenskaper som en person har i sin roll som chef eller annan sorts ledare (vad gäller framtoning, språkbruk, sätt att bemöta och hantera situationer och människor, etc.) ledas Verb känna leda ledbrosk Substantiv det hyalina brosk som täcker benändarna i en synovialled ledbruten Adjektiv som har smärta i lederna ledbuss Substantiv lång buss vars kaross består av två eller flera delar sammankopplade genom en böjbar, dragspelsliknande del leddjur Substantiv en stam av djur (Arthropoda) till vilken hör insekterna, spindeldjuren, mångfotingarna och kräftdjuren ledera Verb kränka, förolämpa, såra lederska Substantiv kvinnlig ledare ledfyr Substantiv sjömärke (mindre fyr) som nattetid sprider ljus till vägledning i trånga vatten ledgångsreumatism Substantiv långvarig sjukdom som gör att lederna (till exempel händer eller knän) svullnar upp och gör ont ledighetsansökan Substantiv ansökan om ledighet ledinflammation Substantiv samlingsnamn för inflammationer som påverkar lederna leding Substantiv fornnordiskt härnadståg till sjöss ledkapsel Substantiv fibrös kapsel som tätt omger en synovialled ledljus Substantiv svagare belysning som används när ordinarie belysning är avstängd eller ur funktion ledmotiv Substantiv återkommande tonföljd i en melodi, refräng, omkväde ledningsförmåga Substantiv ett materials förmåga att leda något (elektrisk ström eller värme) ledningsgata Substantiv renhuggen remsa (gata) genom skog för framdragning av ledning (för elkraft eller telefon) ledningsgrupp Substantiv stab eller annan grupp i ledande ställning inom en organisation ledningsmål Substantiv mål i en match som för laget i ledning ledningsnät Substantiv ledningar som ingår i samhällets infrastruktur ledningsstolpe Substantiv stolpe som bär upp elektriska ledningar ledningssystem Substantiv system som sammanställer information från olika källor för att ge en beslutfattare en övergripande och korrekt bild av situationen ledopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Tephrocactus articulatus ledord Substantiv målsättande ord för projekt ledpunkt Substantiv punkt där något är ledat leds Verb variant av ledas ledsagarinna Substantiv kvinnlig ledsagare ledsagerska Substantiv kvinnlig ledsagare ledsagning Substantiv det att åtfölja eller ledsagar någon på en resa ledsamhet Substantiv det att vara ledsen eller något som gör betraktare ledsna ledsenhet Substantiv det att vara ledsen ledsna Verb bli (mer) ledsen ledsnad Substantiv känsla av bedrövelse; det att vara ledsen ledsven Substantiv ledsagare, vägvisare (åt en blind) ledung Substantiv fornnordiskt härnadståg till sjöss ledungsskepp Substantiv fartyg som ingår i ledung ledvärk Substantiv värk i kroppens leder leecha Verb tanka hem, överföra filer till sin egen dator lega Substantiv liggplats, det avtryck i markvegetationen som ett liggande djur lämnat efter sig legaliserad Adjektiv som legaliserats legaliserande Adjektiv som legaliserar legalisering Substantiv det att legalisera något legalitet Substantiv det att vara i överensstämmelse med lagen legat Substantiv diplomat, sändebud; i från påven legatarie Substantiv person som mottager ett legat legation Substantiv beskickning av lägre rang än ambassad legato Interjektion en musikterm som innebär att tonerna ska bindas legendar Substantiv legend; person som har utfört stordåd; som anses viktig eller åstadkommit mycket inom ett område legendariskt Adverb som (i) en legend, på ett legendariskt vis legendarium Substantiv samling legender legendartad Adjektiv som har en karaktär påminnande om en legend legendomspunnen Adjektiv som förekommer i legender legera Verb ge bort genom legat legerande Substantiv det att legera legga Verb be en person om dennes legitimation legio Adjektiv av mycket stort antal (ofta om icke önskvärda saker) legionär Substantiv soldat i en legion; legosoldat legislativ Adjektiv lagstiftande legitimerande Substantiv det att legitimera legitimist Substantiv anhängare av monarki med ärvda rättigheter även efter att den har störtats legoavtal Substantiv avtal varigenom någon upplåter nyttjanderätten till en viss sak eller åtar sig att utföra vissa tjänster legobit Substantiv liten, färgglad plastbit som ingår i leksaksbyggsystemet lego och kan sättas ihop med andra bitar för att konstruera leksaksbyggnader, fordon och andra saker legostämma Substantiv tid under vilket ett legoavtal gäller, hyrestid legotillverkning Substantiv en underleverantörs tillverkning av enskilda delar i en vara legotrupp Substantiv trupp legosoldater leguan Substantiv en ödla i familjen leguaner (Iguanidae); individ i familjen leguaner legymer Substantiv kokta grönsaker legär Adjektiv lättvindig legärt Adverb lättvindigt leiomyom Substantiv godartad glattmuskeltumör leiomyosarkom Substantiv elakartad glattmuskeltumör lej Adjektiv tröttsam lejande Substantiv det att leja lejdare Substantiv repstege, brant metalltrappa lejning Substantiv det att leja någon lejongap Substantiv en växtart (Antirrhinum majus) inom familjen grobladsväxter (Plantaginaceae); exemplar av denna art lejonhane Substantiv hane av lejon lejonhona Substantiv hona av lejon lejoninna Substantiv lejonhona lejonjakt Substantiv jakt på lejon lejonkropp Substantiv lejons kropp lejonman Substantiv man (hår) som växer på ett lejon lejonpart Substantiv merpart, den största delen av något lejonsvansmakak Substantiv en däggdjursart (Macaca silenus) i familjen markattartade apor (Cercopithecidae); individ av denna art lejontämjare Substantiv person som yrkesmässigt tämjer lejon (och visar upp deras dressyr) lejontämjerska Substantiv kvinnlig lejontämjare lejonunge Substantiv unge till lejon lejpard Substantiv korsning mellan en lejonhane och en leopardhona lejuar Substantiv korsning mellan en lejonhane och en jaguarhona lekamlig Adjektiv kroppslig, ofta som motsats till andlig lekare Substantiv spelman, gycklare lekatt Substantiv en art (Mustela erminea) inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae); individ av arten lekatt lekdräkt Substantiv särskilt utseende som vissa djurarter (av fisk och fågel) får under parningssäsongen lekfullhet Substantiv det att vara lekfull lekgrus Substantiv grus där fisken lägger sin rom lekhörna Substantiv del av ett rum där barn får leka lekis Substantiv lekskola, förskola, förskoleklass lekland Substantiv kommersiell anläggning för barns lek lekmannajury Substantiv jury som består av lekmän lekmannamässig Adjektiv som anstår en lekman (som inte har specialkunskap), som är som om en lekman skulle ha gjort det lekpark Substantiv lekplats leksaksbatteri Substantiv elektriskt batteri för en leksak leksaksbil Substantiv liten modell av en bil avsedd att användas som leksak (åt ett barn) leksaksbutik Substantiv affär som säljer leksaker leksakshäst Substantiv leksak som ser ut som en häst leksakslåda Substantiv låda som (ofta i hemmet) används för att förvara (ett barns) leksaker leksakspistol Substantiv (ofarlig) leksak som liknar en pistol (som ser mer eller mindre ut som ett riktigt vapen) leksakssvärd Substantiv leksak som ser ut som ett svärd leksakståg Substantiv modell av tåg i miniatyr, ofta med tågbana i trä, avsedd som leksak för barn, ibland med elektrisk motor (för lite äldre barn) leksaksvapen Substantiv leksak som ser ut som ett (ofta mer eller mindre realistiskt skjut-) vapen leksing Substantiv person från Leksand lekställning Substantiv ställning för lek lektorat Substantiv anställning som lektor lektorsdubbning Substantiv dubbning som använder sig av lektorsuppläsning, dvs att en person (eller flera) med neutral röst läser upp en översättning av replikerna lektris Substantiv dam anställd för högläsning; kvinnlig lektör lektyr Substantiv det som är avsett att läsas lektör Substantiv litterär rådgivare på bokförlag lekyt Substantiv antik grekisk oljekruka lemma Substantiv sats; enklare bevisat påstående eller påstående som framförallt bevisas som ett led i ett bevis av en större sats lempira Substantiv benämning på valutan i Honduras lemur Substantiv individ av primat i familjen lemurer (Lemuridae) lemurer Substantiv familj (Lemuridae) i ordningen primater (Primates) lenande Adjektiv som lenar, som gör något lenare lenhet Substantiv det att vara len leninism Substantiv politisk ideologi baserad på Vladimir Lenins läror leninist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med leninism leninistisk Adjektiv som rör leninismen leninistiskt Adverb på ett leninistiskt sätt lenn Substantiv kille, kompis lenticularis Substantiv en molnart som förkortas len lento Substantiv (musikstycke i) långsamt tempo (långsammare än adagio) leonesiska Substantiv språk som talas i delar av Spanien leopardmönstrad Adjektiv med ett fläckigt mönster likt pälsen hos en leopard leopardskinn Substantiv skinn av leopard leopardunge Substantiv unge av leopard leopon Substantiv korsning mellan en leopardhane och en lejoninna lepidopterist Substantiv entomolog specialiserad på fjärilar (det vill säga ordningen Lepidoptera) lepra Substantiv infektionsskjukdomen spetälska leptin Substantiv ett hormon som produceras av fettväv och som bland annat antas (genom påverkan på hypotalamus) inducera mättnadskänsla när fettlagren är välfyllda lepton Substantiv en elementarpartikel med spinn 1/2 som inte känner av stark växelverkan; inkluderar elektronen och dess tyngre släktingar myonen och tauonen samt motsvarande neutriner leptosom Adjektiv som har smal och gänglig kroppsbyggnad ler Substantiv jordart med kornstorlek under 0,002 mm lerduva Substantiv skiva som används vid lerduveskytte lerduveskytte Substantiv skjutning med hagelgevär mot lerduvor lergolv Substantiv golv tillverkat av lera lergryta Substantiv gryta tillverkad av bränd lera lergök Substantiv musikinstrument till funktionen snarlikt en flöjt, gjort av lera, ofta utformat som en gök, med ett antal hål i lerighet Substantiv det att vara lerig lerjord Substantiv jord med stor halt av lera lerklining Substantiv en gammal byggnadsmetod som innebär att man stryker en blandning av lera och halm på ett underlag som behöver fyllas ut eller jämnas till. lerklump Substantiv klump av lera lerkruka Substantiv kruka av lera lerpöl Substantiv samling av blöt lera oftast hittad på marken lerras Substantiv Ras av lera lerskred Substantiv ras i mark som innehåller lera lerskulptur Substantiv skulptur tillverkad av lera lersten Substantiv mursten av obränd lerjord, ofta med bindmaterial inblandat som armering. lertag Substantiv ställe där lera tas ur marken för tillverkning av tegel eller keramik lertavla Substantiv tavla av lera som i äldre tider användes som underlag för skrift lervälling Substantiv vattnig lera lesbiskhet Substantiv kvinnlig homosexualitet lesion Substantiv skada (på inre eller yttre organ) lesothier Substantiv person från Lesotho eller som har lesothiskt ursprung lesothisk Adjektiv som rör Lesotho eller dess invånare lesothiska Substantiv kvinna från Lesotho lessna Verb bli (mer) less letal Adjektiv dödlig, dödande letalitet Substantiv det att vara dödlig (givet insjuknande) letargi Substantiv sjukligt slöhetstillstånd; håglöshet letargisk Adjektiv sjukligt slö lett Substantiv person från Lettland eller som har lettiskt påbrå letter Substantiv amerikanskt pappersformat (279 × 216 mm), ungefär men inte precis lika stort som A4 lettgalliska Substantiv ett språk, ibland klassat som en dialekt av lettiska, som talas i regionen Lettgallen i östra Lettland lettisk Adjektiv som rör Lettland, det lettiska språket eller folket lettiska Substantiv språk som talas främst i Lettland lettiskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 e5 2. Sf3 f5 lettländska Substantiv kvinnlig lettländare leu Substantiv gemensam benämning på valutorna i Moldavien och Rumänien leucin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Leu, L) leukocyt Substantiv en typ av blodkropp som ingår i kroppens immunförsvar leukocytos Substantiv tillstånd med förhöjd koncentration av leukocyter (vita blodkroppar) i blodet leukopeni Substantiv tillstånd med för få leukocyter i blodet lev Substantiv vetelängd, limpa levandefödande Adjektiv som förökar sig genom att föda fram ungar levandes Adjektiv variant av levande levang Substantiv långskaftad borste med hård kort borst levantin Substantiv avkomling av europeiska fäder och österländska mödrar i Levantens hamnstäder leveransalternativ Substantiv något av de alternativ som står till buds för hur en köpt vara (eller annan typ av försändelse) skall levereras från säljaren (avsändaren) till köparen (mottagaren), särskilt vid köp via Internet leveranskedja Substantiv system av människor och organisationer involverade i att leverera något från producent till konsument leveranslöfte Substantiv (postorderföretags) utfästelse (löfte) om när leverans kan utföras leveranstid Substantiv tid mellan beställning och leverans av en vara (eller liknande) leveransvillkor Substantiv villkor under vilket en vara levereras leverantörsreskontra Substantiv sidoordnad bokföring där uppgifter om leverantörerna samlas vad gäller obetalda fakturor och liknande levercancer Substantiv cancer som drabbar levern levercell Substantiv hepatocyt levercirros Substantiv sjukligt tillstånd med omfattande fibros (ärrbildning) i levern levererande Substantiv det att leverera leverfläck Substantiv ansamling av hudens pigmenterade celler vilket skapar en mörkare fläck på huden leverfläckmaskros Substantiv en art (Taraxacum naevosum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten leverfläckmaskros leverfärgad Adjektiv med samma färg som en lever leverlös Adjektiv utan lever leverpastej Substantiv pastej som innehåller lever leverpastejmacka Substantiv smörgås med leverpastej som pålägg leverpastejsmörgås Substantiv smörgås med leverpastej som pålägg leversjukdom Substantiv sjukdom som drabbar levern leverskada Substantiv någon form av (vävnads)skada i (organet) lever leversteatos Substantiv tillstånd där fettdroppar ansamlas i leverns hepatocyter, t.ex. som en konsekvens av (i synnerhet omfattande och långvarigt) alkoholintag levit Substantiv ursprungligen präst i det gamla Israel, senare tempeltjänare av lägre rang än präst levla Verb gå upp en nivå eller level levnad Substantiv kraft att leva; livskraft levnadsbeskrivning Substantiv biografi, levnadsteckning levnadsglad Adjektiv med en positiv inställning i livet levnadshistoria Substantiv variant av livshistoria levnadskall Substantiv livsuppgift eller verksamhet som en person uppfattar sig vara kallad till levnadsnivå Substantiv nivå av komfort eller välfärd som en person har levnadsregel Substantiv regel för levnaden levnadsskildring Substantiv skildring av liv levnadsstandard Substantiv mått av kvalitén på livet, grad av välfärd levnadstecknare Substantiv person som skildrar en annan (verklig) människas liv levnadsteckning Substantiv berättelse om en persons liv levnadstid Substantiv tid från födelsen till döden; den tid ett liv varar levnadstrött Adjektiv trött på livet levnadströtthet Substantiv det att ha tröttnat på livet; sinad livslust levnadsvana Substantiv sätt att leva levnadsväg Substantiv vad som sker under en viss persons liv; livsinnehåll levnadsår Substantiv sammanhängande tidsperiod av längden ett år (ungefär 365 dagar) under en viss persons liv levnadsöde Substantiv ett livs (en levnads) öde; livet sådant det råkar bli levra Verb stelna levulinsyra Substantiv kemisk förening som består med formeln C5H8O3 lexem Substantiv en abstrakt enhet som, enkelt uttryckt, omfattar alla böjningsformer av ett ord lexikal Adjektiv som åsyftar ord eller ordförråd lexikalisera Verb (genom lexikalisering) lagra ett språkligt uttryck (ord eller flerordsuttryck) i språkbrukarnas inre ordförråd (lexikon), när uttrycket har fått sin egen enhetlig betydelse som ofta är mer eller mindre oförutsägbar och m lexikaliserad Adjektiv (genom lexikalisering) lagrad i språkbrukarnas inre ordförråd (lexikon), när uttrycket har fått sin egen enhetlig betydelse som ofta är mer eller mindre oförutsägbar och måste läras utantill lexikalisering Substantiv språklig process att lagra språkliga uttryck (ord eller flerordsuttryck) i språkbrukarnas inre ordförråd (lexikon), när uttrycket har fått sin egen enhetlig betydelse som ofta är mer eller mindre oförutsägbar och måste l lexikalisk Adjektiv variant av lexikal lexikalitet Substantiv det att vara lexikal lexikograf Substantiv ordboksredaktör, författare av lexika lexikografi Substantiv läran om ordböcker och lexikon lexikografisk Adjektiv som har med lexikografi att göra lexikologi Substantiv läran om ordförrådets uppbyggnad och struktur lezginska Substantiv ett dagestanspråk som talas av knappt 500 000 personer i nordöstra Kaukasien, i ryska Dagestan och norra Azerbajdzjan lias Substantiv den äldsta perioden i jura liasavlagring Substantiv avlagring från lias libanes Substantiv person, särskilt man, från Libanon libanesisk Adjektiv som rör Libanon eller det libanesiska folket libanesiska Substantiv kvinna från Libanon libation Substantiv dryckesoffer libbsticka Substantiv en art (Levisticum officinale) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten libbsticka libell Substantiv beståndsdel av vattenpass liberalisera Verb göra friare liberaliserande Adjektiv som liberaliserar liberalisering Substantiv det att göra lagar och regler friare och mindre reglerade, ofta gällande sociala eller ekonomiska frågor liberalism Substantiv samhällsåskådning och politisk ideologi med individens frihet som grundläggande värde liberalist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med liberalism liberalistisk Adjektiv som har att göra med liberalism liberalitet Substantiv det att vara liberal liberian Substantiv person från Liberia eller som har liberianska rötter liberiansk Adjektiv som rör Liberia eller det liberianska folket liberianska Substantiv kvinna från Liberia liberiska Substantiv kvinnlig liberier libero Substantiv ensam släpande bakre back libertarian Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med libertarianism libertarianism Substantiv världsåskådning som betonar den enskildes frihet gentemot andra individer och mot staten libertariansk Adjektiv som rör libertarianer eller libertarianism libertin Substantiv person som har en liberal inställning till njutning, särskilt i fråga om sexualitet libertinism Substantiv utsvävande liv, liderlighet libido Substantiv begär; könsdrift; verksamhetsdrift librettist Substantiv författare av libretto libretto Substantiv text till opera, operett, musikal eller musikteater libyer Substantiv person från Libyen eller med libyskt ursprung libysk Adjektiv som rör Libyen eller det libyska folket libyska Substantiv kvinna från Libyen licensavtal Substantiv överlåtelse av viss nyttjanderätt till uppfinning eller annan immaterialrättighet licensera Verb stavningsvariant av licensiera licenshavare Substantiv person som innehar en licens licensiera Verb bevilja licens licensierande Substantiv det att licensiera licensinnehavare Substantiv variant av licenshavare licensjakt Substantiv jakt som får utövas med tillstånd från relevant myndighet licenstillverka Verb tillverka något med tillstånd från rättighetsinnehavaren, ofta enligt ett licensavtal; producera under licens något som en annan person eller företag äger rättigheterna till licenstillverkande Adjektiv som licenstillverkar licentiat Substantiv högre akademisk examen licentiera Verb (förr) studera för licentiatexamen licentierande Adjektiv som licentierar lichenologi Substantiv läran om lavar lid Substantiv backe, sluttning; i Norrland i synnerhet om moränbeklädd, ofta skogbevuxen bergssluttning lide Adverb lite lidelsefri Adjektiv strängt saklig, lugn och sansad lidelsefrihet Substantiv det att vara lidelsefri lidelsefull Adjektiv fylld av starka känslor lidelsefullhet Substantiv det att vara lidelsefull lidelsefullt Adverb på ett lidelsefullt sätt, med passion, passionerat liden Adjektiv som lidits liderlighet Substantiv det att vara liderlig lidnersk Adjektiv som har att göra med Bengt Lidner lido Substantiv landremsa som skiljer en lagun från havet; badstrand liechtensteinare Substantiv person från Liechtenstein eller som har liechtensteinskt ursprung liechtensteinsk Adjektiv som rör Liechtenstein eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt liechtensteinska Substantiv kvinna i Liechtenstein eller med liechtensteinsk härkomst liera Verb förbinda lifterska Substantiv kvinnlig person som liftar liftkort Substantiv kort som kan krävas vid åkning i skidliftar ligacup Substantiv fotbollsturnering för de högst rankade fotbollslagen i ett visst land (särskilt den i England) ligafotboll Substantiv fotboll som spelas med professionella klubbar i de högsta serierna i ett visst land ligaklubb Substantiv professionell sportklubb som spelar i den högsta serien i ett visst land ligament Substantiv förstärkande band av trådlik bindväv som binder samman ben till andra ben i bildningen av en led ligamål Substantiv mål som görs i en av de högsta serierna i ett visst land ligand Substantiv molekyl eller jon som binder (vanligen specifikt och intermolekylärt (icke-kovalent)) till ett bindningsställe på en biomolekyl, ofta ett protein (t.ex. en receptor) ligandstyrd Adjektiv som ändrar konformation (öppen eller stängd) beroende på ligandbindning ligatabell Substantiv tabell som visar hur framgångsrik en organisation (till exempel ett idrottslag) är jämfört med andra liknande organisationer ligatur Substantiv enskilt tecken som från början består av två eller flera andra tecken liger Substantiv korsning mellan en lejonhane och en tigrinna ligg Substantiv ragg liggetid Substantiv tid under vilken en postförsändelse finns tillgänglig för avhämtning på postanstalt el dyl liggsår Substantiv lokal skada i hud samt underliggande vävnad, som uppstår som ett resultat av mekanisk belastning liggunderlag Substantiv mjuk eller uppblåsbar matta som används för att jämna ut ojämnheter i underlaget, isolera mot markkyla samt för att öka komforten liggvagn Substantiv järnvägsvagn med sängar vilken främst är avsedd att användas i persontåg under natten lightläsk Substantiv läskedryck utan socker (men med annat sötningsmedel) lignin Substantiv ett vedämne i cellväggarna hos växter lignos Substantiv vedväxt ligurer Substantiv (forntida) folk bosatt i Ligurien i nordvästra Italien liguriska Substantiv romanskt språk som talas i Ligurien, Italien liguster Substantiv någon av de arter buskar eller små träd som hör till släktet Ligustrum; exemplar av dessa arter ligusterhäck Substantiv häck bestående av liguster ligustersvärmare Substantiv Sphinx ligustri, fjärilsart som beskrevs av Carl von Linné, 1758 likabehandling Substantiv det att behandla olika saker lika; hantering som inte diskriminerar likabetydande Adjektiv som har synonym betydelse likafullt Adverb i alla fall, likväl likaledes Adverb likaså, på samma sätt likalydande Adjektiv med samma betydelse likamedtecken Substantiv likhetstecken likande Substantiv det att lika likare Substantiv ett exakt mått (t ex på längd eller vikt) efter vilket andra mått kan justeras likartad Adjektiv som är av samma art, sort, typ eller karaktär; som har liknande egenskaper likbent Adjektiv som har (minst) två lika långa sidor likbesiktning Substantiv yttre undersökning av död människas kropp, som utförs för att fastställa dödsorsak, tidpunkt för dödsfallet, eller andra omständigheter kring dödsfallet utan att öppna kroppen likbetydande Adjektiv som har lika betydelse likblek Adjektiv att vara blek som en lik i ansiktet likbränning Substantiv det att bränna en död människas kropp på bål eller i krematorium likbål Substantiv uppbränning av död människas kropp. Förr i tiden utomhus eller i incinerator på likbränningsanstalt. like Substantiv någon eller något som är jämförbart med något annat likformig Adjektiv som har samma form som något annat (som framgår ur sammanhanget) likformighet Substantiv det att vara likformig likformigt Adverb på ett likformigt sätt likfärgad Adjektiv som har likadan färg likfölje Substantiv procession (högtidligt tåg) med ett lik i likkista och (vanligen sex) föregångare samt de närmast sörjande som för den avlidne till sin begravning eller gravplats likgök Substantiv krop likhetstecken Substantiv tecknet = som sätts mellan två objekt som är identiska eller inte är identiska men har samma värde likhund Substantiv polishund som används för att hitta lik likkista Substantiv avlång kista som ett (eller sällan flera) lik är avsedda att ligga i medan de begravs och senare förmultnar nere i jorden, eller innan de kremeras liklukt Substantiv lukt av (ruttnande) döda kroppar likmask Substantiv fluglarv som påträffas i kadaver liknämnig Adjektiv som har samma nämnare liknöjd Adjektiv som är ointresserad av eller i fråga om något liknöjdhet Substantiv det att vara liknöjd likplundrare Substantiv person som plundrar döda kroppar likplundring Substantiv det att plundra döda kroppar likrikta Verb att vända i samma riktning; ge en enhetlig inriktning åt likriktad Adjektiv som uppfyller ekvationen \mathbf{a} = k \mathbf{b} för någon positiv konstant k likriktare Substantiv (enkel) apparat som omvandlar växelström till likström eller växelspänning till likspänning likriktning Substantiv det att likrikta, omvandling av växelström till likström likrum Substantiv rum i vilket en avliden person tillfälligt förvaras under en likvaka liksidig Adjektiv vars samtliga sidor är lika långa likspänning Substantiv elektrisk spänning med konstant polaritet likstank Substantiv stank av (ruttnande) döda kroppar likströmskabel Substantiv kabel som är speciellt avsedd för likström likställa Verb bedöma som likvärdig med något annat likställd Adjektiv som likställts, som bedömts som likvärdig liktidig Adjektiv samtidig liktidighet Substantiv det att vara liktidig liktorn Substantiv ömmande förtjockning av överhuden på tårna liktross Substantiv tross (rep) som förstärker seglets kant (lik) liktydig Adjektiv synonym, med samma betydelse liktydighet Substantiv det att vara liktydig; synonymi likvid Substantiv betalning likvidation Substantiv avveckling av ett företag t.ex. efter bankrutt likviddag Substantiv dag då betalning sker medelst likvida medel likviderande Substantiv det att likvidera likvidering Substantiv betalning likviditet Substantiv mått på en organisations kortsiktiga betalningsförmåga likvinklig Adjektiv som innehåller ett antal vinklar som alla är lika stora likvisst Adverb likväl likvärdighet Substantiv det att vara likvärdig liköppning Substantiv undersökning av ett lik, ofta med fokus på den fysiska öppningen av kroppen, kan utföras som del av obduktion, men används ibland också för enklare eller mindre formella undersökningar likörglas Substantiv litet glas för att dricka likör lilangeni Substantiv benämning på valutan i Swaziland lilastrupig Adjektiv som har en lila färg på strupen liljeblad Substantiv blad från en liljeväxt liljekonvalj Substantiv en art (Convallaria majalis) inom växtfamiljen sparrisväxter (Asparagaceae); individ av arten liljekonvalj lillaxel Substantiv den kortare av de två symmetriaxlarna i en ellips eller en ellipsoid lilleputt Substantiv småväxt person, ursprungligen om invånare i Lilliput (sagoland i Jonathan Swifts roman Gullivers resor) lilleputtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Blossfeldia liliputana lillgammal Adjektiv som ser ut eller beter sig på ett sätt som förknippas med äldre personer lillgammalhet Substantiv det att vara lillgammal lillhjärna Substantiv förhållandevis stor struktur (cerebellum) som är belägen inferiort om storhjärnan (cerebrum) och posteriort om hjärnstammen och som är viktig bland annat för finjustering, koordination och tajmning av kroppsrörelser lillslam Substantiv det att vinna alla stick förutom ett lilltå Substantiv yttersta tån på respektive fot lilltåknöl Substantiv utbuktning nära lilltån där det yttersta mellanfotsbenet möter lilltåns tåben lilltånagel Substantiv (den) nagel som växer på en lilltå lillördag Substantiv dag mitt i veckan, vanligen onsdag, under vilken tjänstefolket var ledigt limaböna Substantiv en växtart (Phaseolus lunatus) inom familjen ärtväxter; exemplar av denna art limaktig Adjektiv som lim; klibbig, trögflytande limbodansare Substantiv person som dansar limbo limburgare Substantiv person från Limburg limburger Substantiv sorts ost härstammande från Limburg limburgisk Adjektiv relaterad av Limburg eller limburgiska limburgiska Substantiv ett germanskt språk som talas i delar av Nederländerna, Belgien och Tyskland limequat Substantiv en citrusfrukt som tagits fram genom att korsa frukterna lime och kumquat; individ av denna korsning limerick Substantiv skämtsam vers på fem rader med ett AABBA-rimschema limes Substantiv gränsvärde limesmak Substantiv smak av lime limesorbet Substantiv sorbet av lime limfog Substantiv fog med lim; skarv mellan trästycken limit Substantiv gräns limitation Substantiv begränsning limitera Verb begränsa limiterad Adjektiv begränsad limiterande Adjektiv som limiterar limning Substantiv limfog, sammanfogning med lim (klister) limnisk Adjektiv sötvattens-, som lever i sötvatten. En limnisk organism är en organism som lever i sötvatten. limnofobi Substantiv rädsla för sjöar limnologi Substantiv vetenskapen om livet i sötvatten (växt- och djurliv) limstift Substantiv lim (papperslim, klister) för kontor och pappslöjd i form av ett stift limstång Substantiv fångstredskap för fåglar, stång bestruken med fågellim limträ Substantiv trä som limmats samman (till balkar eller skivor) linalg Substantiv kurs i linjär algebra linalgebra Substantiv linjär algebra (som matematisk gren) linbana Substantiv vajerburen transportanläggning i vilken personer eller gods transporteras i exempelvis gondoler eller öppna stolar linberedning Substantiv utvinnande av lin (fibrer) ur plantan; det att bråka, skäkta och häckla lin linberedningsanstalt Substantiv fabrik för linberedning (för att bråka, skäkta och häckla lin) i industriell skala linblond Adjektiv som har en matt, ljusgul hårfärg likt moget lin lindans Substantiv konstform där en person balanserar och går med fötterna på en utspänd lina, vanligtvis samtidigt som diverse estetiskt attraktiva rörelser utföres, eller en enskild uppvisning av nämnd konstform lindansare Substantiv person som utövar lindans lindanserska Substantiv kvinna som utövar lindans lindar Substantiv släktet Tilia i familjen malvaväxter (tidigare i familjen lindväxter) lindare Substantiv person som av koppartråd lindar elektriska spolar, motorer, generatorer, transformatorer lindblomste Substantiv te på lindblommor (lindblom) lindmalva Substantiv en växt (Abutilon theoprasti) lindning Substantiv spole lindorm Substantiv en i folksagor omtalad stor orm lindrande Substantiv det att lindra lindrighet Substantiv det att vara lindrig lindskog Substantiv skog företrädesvis bestående av lindar lindådra Substantiv en art (Camelina alyssum) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten lindådra linearitet Substantiv det att vara linjär lineär Adjektiv linjär, som rör räta linjer linfiber Substantiv fiber av lin linfrö Substantiv frö från plantan lin linfält Substantiv odlingsfält på vilket lin växer linfärja Substantiv färja som löper längs en vajer lingala Substantiv bantuspråk som talas i främst Kongo-Kinshasa, Kongo-Brazzaville, Angola och Centralafrikanska republiken lingeri Substantiv kollektivt om finare textilvaror i linne (såsom fint linne, batist, kräpp, spetsar, broderier, garneringsband och liknande) avsedda för stilfulla underkläder lingon Substantiv växt av arten Vaccinium vitis-idaea lingonplockning Substantiv det att plocka lingon lingonris Substantiv (kvistarna ovan jorden av) en småväxt, vintergrön halvbuske (Vaccinium vitis-idaea) med läderartade blad och röda bär, som växer vilt i barrskogar och hedmarker i norra Europa, Asien och Nordamerika lingonsaft Substantiv saft gjord på lingon lingonsylt Substantiv sylt som smakar och (delvis) är gjord på lingon lingonvecka Substantiv den period då en kvinna har sin menstruation lingrävare Substantiv äldre typ av grävmaskin lingsk Adjektiv hörande till (Pehr Henrik) Ling och hans system för svensk gymnastik linguine Substantiv en pastasort lingul Adjektiv det slags gul som lin blir vid sjörötning linguolabial Adjektiv som artikuleras med tungan mot överläppen lingvicid Substantiv språkdöd; det att ett språk dör ut av (officiellt) naturliga anledningar lingvist Substantiv person som forskar i språk lingvistik Substantiv läran om språk lingvistisk Adjektiv som avser lingvistik linhalm Substantiv halm (skördat strå) av lin linhjul Substantiv trissa liniment Substantiv flytande läkemedel eller salva som gnids in i huden (mot värk) linjebuss Substantiv buss i linjetrafik linjedomare Substantiv någon av de matchfunktionärer som bär flaggor, springer längs med sidlinjen och som har som främsta uppgift att bedöma offsidesituationer samt när bollen går ur spel linjefart Substantiv regelbunden sjöfart mellan vissa orter linjefartyg Substantiv fartyg som trafikerar en viss sträcka reguljärt linjeflyg Substantiv flygplan i linjetrafik linjegata Substantiv det samma som ledningsgata linjeintegral Substantiv ibland använd term för kurvintegral linjelopp Substantiv tävling (lopp) med cykel på landsväg med gemensam start linjeman Substantiv någon av de domare som bär flaggor och som har som främsta uppgift att bedöma offsidesituationer samt när bollen går ur spel linjera Verb dra räta linjer (med hjälp av linjal e.d.) linjerederi Substantiv rederi som trafikerar en viss sträcka regelbundet linjering Substantiv det att linjera; handling som linjerar något linjeritning Substantiv konstruktionsritning som fullständigt beskriver formen på ett båtskrov, även i överförd betydelse om dito ritning till flygkropp etc linjesjöfart Substantiv sjöfart som trafikerar en viss sträcka regelbundet linjeskepp Substantiv en historisk typ av örlogsfartyg linjestolpe Substantiv stolpe med utliggare som bär kontaktledningen över spåret linjetal Substantiv viktigt politiskt tal där talaren klargör någon typ av inriktning, eller "linje", för den framtida politiken linjetrafik Substantiv trafik med någon sorts färdmedel (oftast linjebuss, tåg, färja, m.m.) i betjäning för persontransporter, för vilka ersättningen bestäms särskilt för varje passagerare, och följande en fastställd tidtabell (och en viss be linjordloppa Substantiv skadeinsekt (bladbagge), endera stor/större (arten Aphthona euphorbiae) eller liten/mindre (arten Longitarsus parvulus) linjärkombination Substantiv summa bildad ur en mängd av termer som var för sig multipliceras med en konstant faktor; (av en mängd \{\mathbf{v}_{1}, ..., \mathbf{v}_{n}\} i ett vektorrum över kroppen K) en vektor \lambda_{1} \mathbf{v}_{1} + ... + \ linka Verb halta lätt, gå illa linneansk Adjektiv som rör botaniken Carl von Linnés lära och det botaniska klassificeringssystemet som han lade grund till linnebröllop Substantiv bröllopsdag då paret varit gifta i 9 år linnelump Substantiv gamla klädesplagg av linnetyg linneskjorta Substantiv skjorta av linnetyg linneskåp Substantiv mindre utrymme, vanligen en garderob eller ett skåp, som är avsett för förvaring av hushållslinne, alltså textilier i form av till exempel dukar, handdukar och lakan linnetyg Substantiv tyg tillverkat av lin linning Substantiv fastsydd remsa vid öppning linodlare Substantiv person som odlar lin linodling Substantiv odling av lin linoleum Substantiv en sorts golvbeläggning, korkmatta linolja Substantiv olja som tillverkas av lin linolsyra Substantiv essentiell fettsyra som består av kol, väte och syre, med formeln C18H32O2 linong Substantiv slags sirlig, tunn, något styv vävnad i treskaft, ursprungligen i lin men oftare sedan i bomull linplanta Substantiv planta av lin linsformad Adjektiv formad som en lins linslus Substantiv person som väldigt gärna vill vara med och spexa på fotografier linssläktet Substantiv släkte inom familjen ärtväxter linssoppa Substantiv soppa gjord på linser linstjälk Substantiv stjälk av linplanta lintåga Substantiv tåga (långa fibrer) av lin linuxare Substantiv användare av operativsystemet Linux linvandring Substantiv vandring på (spänd, slak) lina linåker Substantiv åker där lin odlas lipas Substantiv ett enzym i en familj av fettspjälkande enzymer; (speciellt) ett enzym som ingår i bukspott och som spjälkar triglycerider i tunntarmen lipid Substantiv hydrofobt fettliknande ämne, t.ex. vanligt fett (triglycerid), fosfolipid eller derivat av kolesterol lipolys Substantiv process där fett (triglycerider) spjälkas i fettvävnad och frigörs till blodet (så att t.ex. muskelceller kan använda fettsyrorna till ATP-produktion); spjälkning av triglycerider till glycerol och tre fria fettsyror lipoprotein Substantiv mikroskopisk partikel av proteiner och olika sorters lipider (med hydrofobt innandöme och hydrofilt ytskikt) som transporterar lipider i lymfan och blodet (i synnerhet mellan lever och övrig vävnad eller från tarm till ö lipoproteinlipas Substantiv ett enzym, närmare bestämt ett slags lipas, som finns mot lumen på endotelet i kapillärer i synnerhet i fett- och muskelvävnad och som katalyserar spjälkning av triglycerider (fett) i lipoproteiner (i synnerhet kylomikro lir Substantiv spel (aktivitet); rotmorfem till lira lirkande Adjektiv som lirkar lirkning Substantiv det att lirka lisen Substantiv pelarliknande eller bågformigt utskjutande parti på en muryta (i romanska kyrkor) lisma Verb smickra, försöka ställa sig in; uppträda inställsamt t.ex. mot en överordnad i syfte att vinna personliga fördelar lismande Adjektiv som lismar lismare Substantiv smickrare, person som försöker ställa sig in lismeri Substantiv fjäsk, ögontjäneri, lismande lispund Substantiv äldre viktenhet i Skandinavien och Östersjöstaterna (omkring 8,5 kg) listande Substantiv det att lista listighet Substantiv det att vara listig; något som är listigt listning Substantiv det att lista något, att anteckna något på en lista listningstak Substantiv övre gräns (tak) för hur många patienter som tillåts lista sig hos samma läkare lisös Substantiv bäddjacka litande Substantiv det att lita litania Substantiv en (medeltida) kyrkobön med växelsång mellan präst och församling litauer Substantiv person från Litauen eller med litauiska rötter litauisk Adjektiv det som rör Litauen, det litauiska språket eller folket litauiska Substantiv språk som talas främst i Litauen litchi Substantiv kinesiskt träd med stenfrukter litchifrukt Substantiv stenfrukt från trädet litchi litegrand Adverb stavningsvariant av lite grann litenhet Substantiv det att vara liten literbutelj Substantiv flaska som kan rymma en liter vätska literflaska Substantiv flaska som kan rymma en liter vätska litet Adverb i ringa mängd eller utsträckning litifiering Substantiv omvandling av jordart eller sediment till sten, förstening litifikation Substantiv variant av litifiering; omvandling till sten litigera Verb föra rättegång, processa, tvista litigerande Adjektiv som litigerar litiumaluminiumhydrid Substantiv kemisk förening av litium, aluminium och väte litiumatom Substantiv en enskild atom av slaget litium, d.v.s. med 3 protoner (och lika många elektroner) litiumbromid Substantiv kemisk förening av litium och bromid litiumdiisopropylamid Substantiv kemisk förening av kol, väte, litium och kväve litiumhydroxid Substantiv kemisk förening av lithium, väte och syre litiumkarbonat Substantiv salt av kolsyra litiumklorid Substantiv kemisk förening av litium och klor, LiCl litiumoxid Substantiv kemisk förening av litium och syre litiumperklorat Substantiv kemisk förening av litium och klor litiumsulfat Substantiv kemisk förening av litium, svavel och syre litograf Substantiv ursprungligen tecknare på litografisk sten; person som arbetar med framställning av litografier litografi Substantiv stentryck, en metod för tryckning med fet oljekrita på en yta av kalksten litografisk Adjektiv som rör litografi; (om bilder) mångfaldigad genom litografi, stentryck litoral Adjektiv strandnära, kustnära litosfär Substantiv den fasta ytan på en stenartad planet, såsom jorden litotes Substantiv underdrivet uttryck, underdrift lits Substantiv snörarbete, snodd, kordong, träns litta Adverb lite litteracitet Substantiv läs- och skrivkunnighet litteral Adjektiv ordagrann, exakt litterat Adjektiv bokligt bildad; som har läst många böcker litteraturanvisning Substantiv anvisning (rekommendation) på vidare läsning (litteratur) i ett ämne litteraturförteckning Substantiv förteckning över litteratur som används eller citeras i visst verk litteraturhistoria Substantiv område inom litteraturvetenskap som studerar förändringar i litterära troper och genrer, sätt att beskriva verkligheten och fiktiva världar, samt de villkor under vilka författare arbetat litteraturhistoriker Substantiv person som studerar litteraturens historiska utveckling litteraturhistorisk Adjektiv som rör litteraturens historia litteraturkritik Substantiv granskande bedömning av böcker; recension av skönlitteratur litteraturkritiker Substantiv person som recenserar böcker litteraturkritisk Adjektiv som rör litteraturkritik litteraturpristagare Substantiv person som erhållit ett pris i litteratur litteraturrecensent Substantiv person som recenserar litteratur litteraturskatt Substantiv litteratur av ett högt värde litteraturspråk Substantiv språk som det skrivs litteratur på litteratursökning Substantiv vetenskaplig genomgång av vad som för närvarande är känt om en viss fråga inom ett visst ämnesområde litteraturvetare Substantiv forskare eller expert på litteratur litteraturvetenskap Substantiv vetenskap som omfattar litteraturhistoria, litteraturkritik, litteraturteori och där man studerar litterära texter och hur de kommer till, utformas, sprids, mottas, verkar och värderas litteraturvetenskaplig Adjektiv som har att göra med litteraturvetenskap litteraturöversikt Substantiv område inom litteratur litteratör Substantiv skriftställare, litterär författare litterera Verb förse eller beteckna något med bokstäver liturg Substantiv gudstjänstförrättande präst liturgi Substantiv föreskriven form för religiösa ceremonier liturgisk Adjektiv som rör liturgi liturgiskt Adverb på ett liturgiskt sätt litztråd Substantiv elektrisk ledning för högfrekvens bestående av flera parter isolerade från varandra livad Adjektiv upprymd, munter; onykter livaktig Adjektiv aktiv, levande livaktighet Substantiv det att vara livaktig livaktigt Adverb aktivt, levande livat Adverb upprymt, muntert livboj Substantiv flytande anordning som används vid livräddning i vatten livdragon Substantiv soldat tjänstgörande vid Livregementets dragoner livegen Adjektiv ofri i ett feodalt samhälle, bunden till bo på samma plats och/eller lyda under samma ägare livegenskap Substantiv förhållandet att vara livegen, en form av feodal ofrihet eller slaveri livermorium Substantiv ett grundämne med atomnummer 116, atommassa 292 och symbolen Lv liverpoolare Substantiv person från eller boendes i Liverpool livesända Verb direktsända livesändning Substantiv direktsändning livfullhet Substantiv det att vara livfull livgardist Substantiv soldat tjänstgörande vid Livgardet livgivande Adjektiv som stimulerar liv livhusar Substantiv soldat tjänstgörande vid Livregementets husarer liviska Substantiv ett östersjöfinskt språk som talas av liver i västra Lettland livlighet Substantiv egenskapen att vara livlig livläkare Substantiv läkare åt kung eller furstlig person livländsk Adjektiv som har att göra med Livland livlöshet Substantiv det att vara livlös livmedikus Substantiv läkare åt monark eller annan furstlig person livmoderbärare Substantiv person som har livmoder livmoderhals Substantiv (förekomst av) den nedersta delen (cervix uteri) hos en livmoder (uterus), vilken slutar med öppningen mot vagina livmoderhalscancer Substantiv cancer i livmoderhalsen (cervix uteri) livmoderhåla Substantiv hålrummet inuti en livmoder livmodermun Substantiv modermun livmoderslemhinna Substantiv slemhinna(n) i livmodern livmodertapp Substantiv den del (portio) av livmoderhalsen som är synlig överst i slidan livmodervägg Substantiv väggen i en livmoder, vilken utgörs av livmoderslemhinnan (endometriet) innerst, följt av ett lager av glatt muskulatur (myometriet) och ytterst det tunna perimetriet livning Substantiv skymflig behandling av yngre kamrater vid speciella tillfällen, skändning livrem Substantiv midjebälte; en rem som spänns runtom midjan (livet) för att hjälpa till att hålla uppe byxorna livrustkammare Substantiv vapenförråd för en kung eller furste livryttare Substantiv soldat tjänstgörande vid Livregementet till häst livräddning Substantiv det att rädda människors liv; tillfälle då någons liv räddas livräddningsbåt Substantiv båt som används för livräddning livräddningskryssare Substantiv fartyg som utför sjöräddning livränta Substantiv årligt penningbelopp till en person under hens återstående livstid livrätt Substantiv maträtt som en person tycker mest om livs Substantiv livsmedelsbutik, livsmedelsaffär (mest använt i butiksnamn) livsbejakande Adjektiv person som vill utnyttja alla möjligheter som livet bjuder livsblad Substantiv en växtart (Kalanchoe daigremontiana) inom familjen fetbladsväxter (Crassulaceae); exemplar av denna växt livscykelanalys Substantiv beräkning av en varas samlade, såväl direkta som indirekta, miljöeffekter under dess tillverkning, användning och slutliga omhändertagande livsdag Substantiv dag då någon är i livet livsduglig Adjektiv kapabel att leva, frisk nog att överleva (och frodas) livsduglighet Substantiv det att vara livsduglig livserfaren Adjektiv som under sin livstid hittills samlat på sig en stor mängd kunskap, insikt och förståelse om livet och tillvaron i stort (antingen för att personen levt länge eller för att han eller hon lärt sig mycket om livet på kort livsfilosofi Substantiv attityd till livet livsfråga Substantiv avgörande problem för överlevnaden livsföring Substantiv sätt att leva livsgärning Substantiv dominerande gärning (projekt, insats) under en persons liv livshantering Substantiv det att hantera livet livsideal Substantiv mål för livet, en idé om det perfekta livet livsinkomst Substantiv inkomst över hela livet (snarare än under en viss del av livet) livskraftig Adjektiv som har livskraft livskänsla Substantiv förnimmelse av att leva livsledsagare Substantiv romantisk partner i en långsiktig relation livsledsagarinna Substantiv kvinnlig livsledsagare livsledsagerska Substantiv maka, livskamrat, kvinnlig livsledsagare livslust Substantiv lust att leva, d.v.s. en känsla av glädje och förväntan inför livet hos en person som därmed vill leva livslåga Substantiv liv som utslocknar livsmaxim Substantiv levnadsregel, visdomsord livsmedelproducent Substantiv person eller företag som producerar livsmedel livsmedelsaffär Substantiv affär i vilken livsmedel säljs livsmedelsbrist Substantiv brist på livsmedel livsmedelsbutik Substantiv butik i vilken livsmedel säljs livsmedelsföretag Substantiv företag som tillverkar livsmedel livsmedelsförsörjning Substantiv försörjning av livsmedel livsmedelshandlare Substantiv person som har till yrke att sälja livsmedel livsmedelsindustri Substantiv den samlade kommersiella verksamhet som rör produktion och distribution av livsmedel livsmedelskedja Substantiv sammanslutning av livsmedelsbutiker under samma namn livsmedelslag Substantiv lag om hantering och märkning av livsmedel livsmedelsleverantör Substantiv leverantör av livsmedel livsmedelspris Substantiv pris på livsmedel livsmedelstillsats Substantiv substans tillsatt till mat, exempelvis för att öka hållbarheten eller påverka smak, konsistens eller färg livsmedelsverk Substantiv statligt verk för frågor om livsmedel livsnjutare Substantiv person som njuter av det goda som livet har att erbjuda livsnödvändig Adjektiv som krävs för överlevnad (t.ex. för en människa, en grupp av människor eller ett ekosystem) livsoduglig Adjektiv som saknar förmåga att uppnå en auktoritär ideologis mål livspussel Substantiv benämning på de invecklade problem som livet erbjuder, i synnerhet i vardagslivet livsrum Substantiv synonym för habitat livssituation Substantiv omgivande sammanhang för någons liv livsstilsentreprenör Substantiv som är entreprenör för frihetens och inte för vinstens skull livsstraff Substantiv synonym till livstidsstraff livssyn Substantiv syn på livet livssynssamfund Substantiv organiserad förening, som samlar personer som bekänner sig till den specifika livssyn som föreningen representerar livssätt Substantiv sätt att leva livstidsdom Substantiv beslut av en domstol som leder till att den anklagade får livstidsstraff livstidsdömd Adjektiv som (i domstol) dömts till livstidsstraff livstidsfånge Substantiv fånge dömd till fängelse på livstid livstrött Adjektiv trött på livet livströtthet Substantiv det att vara livstrött livstycke Substantiv klädesplagg som uppkom under 1500-talet då kjol och liv började tillverkas som separata plagg livsöde Substantiv ett livs öde; livet sådant det råkar bli livvi Substantiv ett finsk-ugriskt språk (eller dialekt) som talas av uppskattningsvis 100 000 personer bosatta främst i Finland och ryska Karelen lixom Adverb stavningsvariant av liksom ljong Substantiv ljung ljudabsorption Substantiv minskning av ljudenergi genom att ett material tar upp (absorberar) energin ljudband Substantiv magnetband (på rulle eller i kassett) för inspelning av ljud ljudbang Substantiv hörbar effekt av en chockvåg i luften ljudboj Substantiv boj med en vissla som avger ljud som en följd av att vinden blåser ljudbok Substantiv bok inläst på kassettband eller cd ljudboksutgivning Substantiv utgivning av ljudböcker ljudbrev Substantiv kassettband i kuvert med porto som skickas med post; såldes av svenska postverket 1982–1988 ljuddosa Substantiv pickup (dosa med membran och nål) i vevgrammofon ljudfil Substantiv (digital) fil som representerar ett ljud av en viss längd (t.ex. ett stycke musik, en uppläst bok eller en inspelning av ett lejon som ryter), oftast i form av data för en ljudvåg, men ibland i symbolisk form med instrum ljudfilm Substantiv film med samtidig återgivning av bild och ljud ljudfrekvens Substantiv frekvens på ljudvåg ljudhastighet Substantiv den fart med vilken ljudvågor sprids i ett givet medium ljudhärmande Adjektiv som härmar (icke-språkligt) ljud ljudhål Substantiv öppning i ett stränginstruments klanglåda vilket ökar dess ljudvolym och förbättrar ljudkvalitén ljudisolering Substantiv hinder mot spridning av oönskat ljud ljudkort Substantiv komponent i en dator som används för att spela upp och spela in ljud ljudkvalitet Substantiv (teknisk) kvalitet på (inspelning eller återgivning av) ljud (i synnerhet kvaliteten på en ljudfil eller på strömmande digitalt ljud eller hos någon teknisk utrustning för ljudåtergivning) ljudkänslig Adjektiv känslig mot ljud ljudlig Adjektiv som ljuder starkt ljudlighet Substantiv det att vara ljudlig ljudlära Substantiv fonetik, fonologi ljudlöshet Substantiv det att inte ge ifrån sig eller producera ljud ljudmässig Adjektiv som gäller ljudet ljudning Substantiv metod för inlärning (undervisning) av läsning genom att uttala varje bokstavs ljud ljudnivå Substantiv mått på ljudstyrkan (uttryckt i decibel) ljudpinne Substantiv pinne mellan lock och botten i en violin; som akustiskt förenar dem ljudskridning Substantiv en serie ljudförändringar i de germanska språkens forna historia ljudstyrka Substantiv styrka hos ljud ljudsystem Substantiv uppsättning språkljud i ett språk ljudtryck Substantiv skillnaden mellan det momentana trycket i en punkt i en ljudvåg och det atmosfäriska trycket ljudvall Substantiv det mycket starka luftmotståndet när ett flygplans hastighet blir lika stor som ljudhastigheten ljudvolym Substantiv ljudstyrka (t.ex. från högtalare eller i en viss miljö) ljudvärde Substantiv språkljud som betecknas av ett alfabetiskt tecken ljudvåg Substantiv longitudinell våg av tryckökning som sprider sig i ett material, speciellt om de för människan hörbara frekvenserna från 20 Hz till 20 kHz ljug Substantiv lögn; inte sanning ljum Adjektiv mellan varm och kall; med en temperatur som uppfattas som behaglig ljumhet Substantiv det att vara varken varm eller kall ljumma Verb värma upp till 37 grader; värma till ljummen temperatur ljumskbråck Substantiv utbuktning (bråcksäck) vid ljumsken på grund av försvagning av bukväggen innehållande del av tunntarmen och fettvävnad ljumske Substantiv veck mellan buk och lår och området där omkring ljungeld Substantiv blixt ljunghed Substantiv platt öppet trädlöst landskap övervägande bevuxet med ljungväxter ljunghumla Substantiv individ av arten Bombus jonellus, som är en art i släktet humlor ljungkvist Substantiv kvist från växten ljung ljungpipare Substantiv en art (Pluvialis apricaria) inom fågelfamiljen pipare och vipor (Charadriidae); individ av arten ljungpipare ljungväxt Substantiv en växtfamilj som framför allt finns i tempererade områden; enskild art i denna familj ljure Substantiv taköppning i enklare byggnader för att släppa in ljus och släppa ut rök, rökhål ljurångra Substantiv slags långskaftat spjut använt förr i tiden ljusa Verb utsätta sig för kraftigt ljus i ett ljusterapirum (ljusrum) eller med en så kallad ljusbox, särskilt för att motverka årstidsbunden depression ljusadaptation Substantiv de förändringar i ögat som inträffar när det utsätts för en ljusare miljö, vilka leder till lägre ljuskänslighet ljusalv Substantiv alver kända för att vara vackrare än själa solen och som bor i Alvhem med Frej som härskare ljusbeige Adjektiv beige av en ljus nyans ljusbringare Substantiv föremål som ger ljus såsom ljusstake, lykta eller lampa; ljuskälla ljusbrun Adjektiv brun av en ljus nyans ljusbrunn Substantiv innergård mindre än 20 kvadratmeter ljusbrynad Adjektiv som har ett ljust streck vid ögat ljusbärare Substantiv stor ljusstake (i en kyrka) där allmänheten kan tända och placera ett brinnande ljus ljusbåge Substantiv ljusstake i form av en båge ljusbågsugn Substantiv ugn med elektrisk ljusbåge (för att smälta metall) ljusdunkel Substantiv tillstånd mellan ljus och mörker, där ljuset skimrar genom det dova mörkret ljuse Substantiv stavningsvariant av gjuse; fiskgjuse ljuseffekt Substantiv effekt (energi per tidsenhet) hos ljus eller ljuskälla ljusflöde Substantiv storhet som anger ett mätetal för ljuseffekt och har SI-enheten lumen ljusförorening Substantiv överflödigt ljus i naturen och på himlen under natten på grund av överdriven eller felkonstruerad belysning ljusglimt Substantiv plötslig och kortvarig skymt av ljus ljusgrå Adjektiv som har en ljus nyans av grå   ljusgrön Adjektiv grön av en ljus nyans ljusgul Adjektiv en ljus nyans av gul ljushet Substantiv det att vara ljus ljushyad Adjektiv med ljus hy ljushyllt Adjektiv med ljus hy ljusklädd Adjektiv som har ljusa kläder på sig ljusknapp Substantiv strömbrytare för att tända och släcka belysning ljuskälla Substantiv punkt, yta eller kropp som avger (synligt) ljus ljuslockig Adjektiv med ljusa lockar; med ljust lockigt hår ljuslykta Substantiv lykta (bärbar ljuskälla) som innehåller ett ljus (av stearin eller vax) ljuslätt Adjektiv (om person) med ljusa drag; som ljust hår och hy ljusminut Substantiv astronomisk måttenhet; den sträcka ljus kan färdas på en minut ljusnande Adjektiv som håller på att ljusna ljusning Substantiv det att ett från början dåligt tillstånd förbättras, eller åtminstone förändras i en riktning som möjliggör en reell förbättring, i synnerhet i en fråga som är viktig för någon eller flera människor ljusorange Adjektiv orange av en ljus nyans ljuspartikel Substantiv foton ljuspenna Substantiv penna med fotocell som kan markera en position på en tjock bildskärm ljusrosa Adjektiv rosa av en ljus nyans ljusröd Adjektiv en ljus nyans av röd ljussax Substantiv en sax avsedd för att ansa veken på ljus ljussekund Substantiv en astronomisk måttenhet ljussignal Substantiv lysande signal som används för att larma eller på annat vis upplysa om något ljusskygg Adjektiv skum, misstänkt, suspekt ljusskygghet Substantiv det att vara ljusskygg ljusslinga Substantiv flera sammankopplade (mindre) ljuskällor på en och samma elkabel ljussläckare Substantiv redskap som man släcker levande ljus med ljusstake Substantiv hållare för lampor eller levande ljus ljusstråle Substantiv stråle av ljus ljusstyrka Substantiv en storhet som används för att mäta hur mycket ljus som strålar ut i en viss riktning från en ljuskälla ljussättning Substantiv belysning med lampor eller strålkastare ljuster Substantiv en sorts fiskeredskap som liknar en gaffel med hullingar ljustra Verb fånga (fisk) med ljuster ljustrad Adjektiv fångad med ljuster ljusturkos Adjektiv turkos av en ljus nyans ljustuta Substantiv varningssignal med ljus ljustät Adjektiv som inte släpper in ljus ljusögd Adjektiv med ljus ögonfärg ljuvhet Substantiv det att vara ljuv; något som är ljuvt ljuvlighet Substantiv det att vara ljuvlig; något som är ljuvligt lob Substantiv avgränsad del av kroppsdel eller organ lobba Verb försöka påverka beslutsfattare i en viss riktning; utöva lobbyverksamhet lobbning Substantiv det att försöka övertyga lagstiftare om att en viss lag bör ändras eller att en viss policy bör införas lobbygrupp Substantiv grupp av aktivister som snarare drivs av ekonomiska intressen än av ideella lobbying Substantiv det att försöka övertyga lagstiftare om att en viss lag bör ändras eller att en viss policy bör införas lobbyism Substantiv det att försöka övertyga lagstiftare om att en viss lag bör ändras eller att en viss policy bör införas lobotomera Verb med kirurgi på hjärnan försöka bota psykiska sjukdomar genom att skära av nervbanor från pannloben till djupare liggande regioner i hjärnan som är centrum för känslolivet lobotomerande Adjektiv som lobotomerar lockbettel Substantiv mycket smalt stämjärn (eller svarvstål) lockean Substantiv anhängare av John Lockes filosofi lockespindel Substantiv individ av någon art inom ordningen lockespindlar (Opiliones) lockespindlar Substantiv en ordning (Opiliones) bland spindeldjuren lockig Adjektiv som har lockar, som inte är rak lockighet Substantiv det att vara lockig locking Substantiv en dansstil inom hiphop- och streetdans som uppkom i USA på 1960-talet lockläte Substantiv det specifika ljud som (något djur) frambringar som sitt lockrop lockmat Substantiv livsmedel som används för att locka någon (till det) lockning Substantiv det att locka lockout Substantiv avstängning av anställda från arbetet vid arbetskonflikt lockouta Verb utestänga stejkande personer från arbetsplatsen lockpanel Substantiv ytterpanel (brädfodring) på ett hus där bottenbrädor och lock är av samma dimension lockpris Substantiv till synes lågt pris för någon produkt eller tjänst som anges i t.ex. en annons för att locka potentiella kunder, men som samtidigt i själva verket undanhåller ytterligare avgifter eller merkostnader som kunden blir förp lockrop Substantiv läte för att locka till sig något, vanligtvis djur locktång Substantiv apparat med uppvärmda ytor som används för att göra lockar i håret lockvara Substantiv vara som säljs till lågt pris för att locka kunder till butiken locus Substantiv bestämd plats, såsom en viss gens läge i en kromosom lod Substantiv i tråd hängande tyngd (vikt) avsedd att visa den lodräta linjen eller för att mäta avstånd till något nedanför, t.ex. vattendjupet loda Verb undersöka vattendjup medelst lod lodare Substantiv (hemlös) person som saknar fast anställning, ofta om någon som är alkoholiserad eller beroende av andra droger lodda Substantiv en fiskart (Mallotus villosus) i familjen norsfiskar (Osmeridae); individ av denna art lodjur Substantiv en art (Lynx lynx) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten lodjur lodjursjakt Substantiv jakt på lodjur lodjursunge Substantiv unge till lodjur lodklocka Substantiv golvur eller väggklocka där en pendel reglerar urets gång lodziarka Substantiv kvinnlig glassförsäljare lodziarz Substantiv glassförsäljare loftsäng Substantiv högt belägen säng med stege eller enkel trappa loganbär Substantiv en hybrid mellan björnbär och hallon som togs fram under 1800-talet i Kalifornien logaritm Substantiv det tal (logb, eller b-logaritmen) som man måste upphöja ett givet tal b till, för att få x logaritmera Verb beräkna logaritmen av något logaritmering Substantiv det att logaritmera logaritmisk Adjektiv som baseras på logaritmer, som är proportionell mot logaritmen för ett visst tal logdans Substantiv tillställning med sällskapsdanser till folkmusik som från början tog plats på logar då tröskladornas loggolv utgjorde det bästa tillgängliga dansgolvet för vanligt folk logement Substantiv bostadsrum för många (i en kasern) logera Verb för kortare tid bo loggande Substantiv det att logga loggia Substantiv täckt pelargång; galleri; rum som är öppet mot fasaden loggnål Substantiv kompass loggolv Substantiv golv till en loge logicism Substantiv läran att matematik är detsamma som logik och kan härledas från denna logiker Substantiv person som arbetar inom vetenskapen logik logistisk Adjektiv som rör eller syftar till logistik logogram Substantiv enskild symbol som representerar ett helt morfem eller ord eller fras (exempelvis tecknet & för ordet "och") logogryf Substantiv slags ordgåta där ledtrådar genom småord leder fram till ett lösenord, genom vilket svaret sedan kan utgrundas logoped Substantiv talpedagog, person med utbildning för behandling av talfel logopedi Substantiv läran om röst- och talrubbningar logotyp Substantiv symbol eller emblem som fungerar som varumärke eller identifieringssätt för en institution eller annan verksamhet loj Adjektiv trög och håglös, slö och apatisk, slapp och likgiltig lojalist Substantiv person som står fast i sitt stöd för en viss regim eller härskare vid oroligheter lojalistisk Adjektiv som har att göra med lojalister lojalitetsförklaring Substantiv uttryckt försäkran om att någon har en lojal inställning till någon eller något lojban Substantiv ett konstgjort språk med en entydig, regelbunden grammatik baserad på predikatlogik lojhet Substantiv slöhet, passivitet, lättja, indolens loka Substantiv bogträ, den del av en sele som vilar mot hästens bogar och är hopfäst under bringan lokalarbetare Substantiv anställd person i en lokal som lönearbetar och inte befinner sig på chefsnivå lokalbo Substantiv lokalinvånare lokalbuss Substantiv buss som kör sträckor i lokaltrafiken lokalfärg Substantiv (om t ex skildringen i en roman) verklighetstrogen återgivning av miljön lokalförening Substantiv förening med begränsad geografisk omfattning lokalhistoria Substantiv historia för ett lokalt närområde lokalhistoriker Substantiv historiker specialiserad på ett lokalt närområde, expert på lokalhistoria lokalhistorisk Adjektiv som hör till lokalhistorien lokalinvånare Substantiv person som bor i ett specifikt geografiskt område eller samhälle lokaliserande Adjektiv som lokaliserar lokalitet Substantiv fyndort, hemvist eller växtplats för grupp eller specimen inom djur- och växtriket lokalkasus Substantiv adverbiella kasus som beskriver ett objekts placering eller rörelse i rummet lokalnyhet Substantiv ett meddelande som är bara lokalt av intresse lokalpatriot Substantiv person som känner stark stolthet, lojalitet eller tillgivenhet för sin egen hemort, bygd eller region lokalpatriotisk Adjektiv som kännetecknas av eller ger uttryck för (en överdrivet) stark stolthet, lojalitet eller tillgivenhet gentemot den egna hemorten, bygden eller regionen lokalpatriotism Substantiv (överdrivet) stark stolthet, lojalitet eller tillgivenhet gentemot den egna hemorten, bygden eller regionen lokalpolitik Substantiv politik i frågor som bara gäller en begränsad del av ett land lokalpolitiker Substantiv politiker i frågor som bara gäller en begränsad del av ett land lokalpolitisk Adjektiv som har att göra med lokalpolitik lokalspråk Substantiv lokalt språk lokaltidningskoncern Substantiv grupp av företag (koncern) som utger lokaltidningar lokaltillverkad Adjektiv tillverkad i på lokal ort lokaltrafik Substantiv kollektivtrafik inom en viss region (oftast ett storstadsområde eller län) lokaltåg Substantiv tåg för persontransport inom ett begränsat närområde lokaltågklarerare Substantiv person som sköter tågledningen och säkerheten lokalt på en järnvägsstation lokalval Substantiv val på den lägsta nivån av politisk administration, som till kommun eller socken; i vidare bemärkelse alla val som inte är nationella eller till ett lands parlament lokalvård Substantiv städning, rengöring och annat underhåll av lokaler lokalvårdare Substantiv person som yrkesmässigt städar en arbetsplats eller annan lokal lokation Substantiv plats, specifikt läge lokativ Adjektiv som har att göra med eller som liknar lokativ lokativform Substantiv böjningsform i lokativ av ett ord lokativisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar lokativ lokatt Substantiv individ av någon art från släktet Lynx inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae) lokhytt Substantiv rum på lokomotiv med lokförarens arbetsplats lokomobil Substantiv ångmaskin på hjul lokomotiv Substantiv dragfordon i ett tåg, som står för den framdrivande kraften och drar vagnarna lokomotiveldare Substantiv tjänsteman vars arbetsuppgifter inkluderar att verkställa eldningen på ånglok och att biträda lokföraren lokomotivförare Substantiv person som kör ett tåg, speciellt ett som dras av ett dedikerat lok, men även utvidgat för övriga tåg lokomotivstall Substantiv detsamma som lokstall lokomotor Substantiv mindre dieseldrivet och/eller elektriskt lok använt för dragning av kortare godståg samt växling (inklusive rangering) lokstall Substantiv byggnad avsedd för underhåll av lok loktyp Substantiv typ av lok lokus Substantiv vanlig stavningsvariant av locus lom Adjektiv med låg tonhöjd; dov, klanglös, även dämpad lombardisk Adjektiv som tillhör Lombardiet, dess invånare (lombarder) eller språket lombardiska lombardiska Substantiv språk som talas i norra Italien lomhörd Adjektiv som hör dåligt lomhördhet Substantiv det att vara lomhörd lomma Verb lufsa, lunka, småspringa lomme Substantiv en art (Capsella bursa-pastoris) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten lomme longitudinell Adjektiv som har att göra med longitud eller längdriktningen longör Substantiv långrandigt parti t ex i en roman eller i ett skådespel loopa Verb flyga i loop looping Substantiv (manövrering för att åstadkomma) cirkulär bana i vertikalplanet vid flygning loperamid Substantiv kemisk förening av kol, väte, klor, kväve och syre loppbiten Adjektiv som har fått bett från loppor loppcirkus Substantiv underhållning bestående av ett antal loppor dresserade att utföra trick loppisfynd Substantiv något som man kan köpa till ett överkomligt pris på en loppis lopplummer Substantiv växtenLycopodium selago Lin., luslummer loppört Substantiv en art (Pulicaria vulgaris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten loppört lornjett Substantiv slags glasögon utan skalmar men med ett långt handtag att hålla i lorta Verb göra smutsig lortgris Substantiv person som inte värnar om sin egen hygien, som smutsar ner sig lortighet Substantiv det att vara lortig losa Verb förlora loska Verb spotta lossning Substantiv det att något lossar eller lossnar losta Substantiv gräs av släktet Bromus loti Substantiv benämning på valutan i Lesotho lotsa Verb vägleda som lots lotsande Substantiv det att lotsa lotsning Substantiv vägledning av ett skepp nära land lottande Substantiv det att lotta lottlös Adjektiv som står utan lott, som saknar andel av något lottning Substantiv det att lotta lotusblomma Substantiv blomma från någon av växtarterna i lotussläktet (Nelumbo, historiskt ofta om egyptisk vitlotus, nu för tiden ofta även om indisk lotus) lovart Substantiv det håll eller den sida från vilket vinden blåser, att kasta något i lovart eller i lo är alltså att kasta det på vindsidan; även om relativ position lovdag Substantiv dag då man har lov, då man har ledigt från utbildning loven Substantiv löfte, ed, ordhållighet lovgirig Adjektiv som tenderar till att lova utan aktiv styrning lovlighet Substantiv det att vara lovlig lovsång Substantiv sång full av lovord (vanligen till Gud) lovvärd Adjektiv som är värd att lovas, berömmas och prisas lua Verb springa lubba Verb springa; gå skyndsamt lubricera Verb undergå lubrikation luciadag Substantiv den 13 december, en kristen högtidsdag luciafest Substantiv fest som firas på heliga Lucias dödsdag, 13 december luciafirande Substantiv utförande av högtidliga traditioner till hyllning av helgonet Lucia, ljus och vinternatten luciakrona Substantiv krona med ljus som bärs av lucia lucialinne Substantiv klassiskt långt vitt nattlinne som bärs på luciatåg lucian Substantiv invånare i Saint Lucia eller person med luciansk härkomst luciansk Adjektiv som rör Saint Lucia eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt lucianska Substantiv kvinnlig invånare på Saint Lucia eller med luciansk härkomst luciatåg Substantiv procession av en lucia, luciatärnor och stjärngossar som framför en traditionell musikalisk föreställning (med traditionella svenska julsånger) på luciadagen till hyllning av helgonet Lucia, ljus och vinternatten lucker Adjektiv porös, luftig luckerhet Substantiv det att vara lucker luckra Verb göra jorden lucker, porös lucktext Substantiv text som saknar vissa ord för att en elev ska fylla i dem luda Substantiv skjul, liten träbyggnad luddighet Substantiv det att vara luddig luddkrissla Substantiv en art (Inula britannica) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten luddkrissla luddvedel Substantiv en växtart (Oxytropis pilosa) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten luddvedel luden Adjektiv hårbeklädd, hårig ludenhet Substantiv hårbeklädnad, hår luderplats Substantiv plats där kadaver av djur läggs ut för att locka eller mata rovdjur lues Substantiv syfilis luetisk Adjektiv syfilitisk, som har (eller rör) syfilis (lues) luff Substantiv promenad, vandring luffa Verb vandra eller resa billigt längre sträckor utan färdplan; utöva lösdriveri luffarschack Substantiv brädspel spelat mellan två personer med varsin typ av spelpjäser (i de flesta fall ringar och kryss) på en spelplan med (normalt) 3 × 3 rutor, där en spelare ska försöka att få tre lika i en rad (före sin motspelare) luffarspindel Substantiv en spindelart (Eratigena agrestis) i familjen trattspindlar (Agelenidae); individ av denna art lufsa Verb gå eller springa något klumpigt men utan större brådska luftaffär Substantiv bokförd affär utan motsvarighet i verkligheten luftande Substantiv det att lufta luftanfall Substantiv anfall med militära flygplan där bomber släpps luftattack Substantiv attack med militära flygplan där bomber släpps luftbombardemang Substantiv bombardemang från flygplan (från luften); tillfälle då bomber fälls (från flygplan) luftbro Substantiv förbindelse skapad genom flygtransport; såsom under blockaden av Västberlin 1948–1949 luftbubbla Substantiv (liten sfärisk) luftfylld volym i en vätska eller ett fast material luftdensitet Substantiv densitet hos luft luftfarkost Substantiv farkost för transport genom luften luftfart Substantiv trafik med luftfarkoster (särskilt flygplan) luftfartsverk Substantiv statligt verk med ansvar för luftfart luftfartyg Substantiv fordon för transport genom luften luftfilter Substantiv filter som avlägsnar oönskade partiklar från luften luftflöde Substantiv flöde av luft, d.v.s. (mass)transport av luft i rummet, inte sällan i ett rörsystem, ofta kvantifierat som transporterad massa (av luft) per tidsenhet (och ibland, beroende på sammanhanget, också per ytenhet) luftfuktighet Substantiv mått på mängden eller andelen vattenånga som finns i luften luftfuktighetssensor Substantiv sensor av läser av luftfuktigheten luftfylld Adjektiv fylld med luft luftfärd Substantiv (ett föremåls) färd genom luften (utan kontakt med marken) luftförorening Substantiv förorening i luften; gaser och partiklar i luften som har negativ påverkan på människor och miljön luftförsvar Substantiv åtgärder som motverkar kränkning av ett lands luftrum luftförsvarsflyg Substantiv luftförsvarsflygplan luftförsvarsflygplan Substantiv jaktflygplan konstruerat för luftförsvar av det egna luftrummet, såsom att genskjuta inkommande flygplan och avleda eller skjuta ner dem luftförsvarsjaktflygplan Substantiv jaktflygplan konstruerat för luftförsvar av det egna luftrummet, såsom att genskjuta inkommande flygplan och avleda eller skjuta ner dem luftförsvarsjaktplan Substantiv luftförsvarsjaktflygplan luftförsvarsplan Substantiv luftförsvarsflygplan luftgitarr Substantiv föreställd gitarr som en person låtsas spela på lufthamn Substantiv flygplats (för sjöflygplan) lufthav Substantiv atmosfär luftherravälde Substantiv det att ha ett större eller bättre flygvapen än sina fiender luftig Adjektiv med luft i; med lite vikt eller som på något vis karaktäriseras av luft luftighet Substantiv det att vara luftig luftkudde Substantiv komprimerat luftskikt som håller något svävande luftkuddefarkost Substantiv farkost som kan färdas på låg höjd över mark eller vatten luftkylning Substantiv det att en värmealstrande maskin (t.ex. en motor eller en (komponent i en) dator) kyls genom att producerad termisk energi förs bort med den luft som passerar enheten (ofta används en fläkt för att öka luftflödet förbi m luftledning Substantiv elektrisk ledare avsedd för distribution av elektricitet luftmadrass Substantiv uppblåsbart liggunderlag luftmotstånd Substantiv en kraft som beror på det mekaniska motstånd som strömmande luft orsakar luftning Substantiv det att lufta något luftombyte Substantiv semester med byte av vistelseort luftpassage Substantiv öppen gång vari luft kan passera luftpastej Substantiv hög passning, boll som färdas i en hög bana luftpost Substantiv post som transporteras med flygplan luftpump Substantiv pump som transporterar luft och används för att fylla föremål (madrasser, bollar, däck, mm) med luft eller för vissa andra syften luftramning Substantiv ramning i luften luftrenare Substantiv maskin som renar luften från farliga partiklar luftrumsintrång Substantiv intrång av en stats luftfarkostar på en annan stats luftrum utan lov luftrumsrörelse Substantiv en start, landning eller överflygning lufträd Substantiv attack med flygplan (vanligen genom att släppa bomber) luftrör Substantiv bronk eller bronkiol luftrörskatarr Substantiv inflammation som sitter djupt ner i luftrören luftskydd Substantiv skydd mot anfall från luften, (främst i form av) skyddsrum luftslott Substantiv fantastiska och storslagna drömmar utan grund i verkligheten luftstreck Substantiv zon av jorden, jordbälte, klimat luftström Substantiv flöde av luft lufttom Adjektiv som inte är fylld med luft (utan snarare hyser vakuum) lufttorka Verb torka i fria luften lufttorkning Substantiv torkning i fria luften lufttät Adjektiv som inte släpper genom luft; för luft ogenomtränglig lufttätt Adverb utan luftens tillträde luftvapen Substantiv skjutvapen som slungar iväg projektiler med hjälp av komprimerad luft luftvägsinfektion Substantiv infektion i luftvägarna luftvägsvirus Substantiv virus som angriper luftvägarna luftvärn Substantiv skydd (värn) mot flyganfall (och missiler); förkortas Lv luftvärnsartilleri Substantiv samlingsnamn för artilleri som används vid luftvärn luftvärnskanon Substantiv kanon som används vid luftvärn, som skydd mot flyganfall luganda Substantiv ett bantuspråk som talas huvudsakligen i Buganda-regionen i Uganda luggsliten Adjektiv sliten i luggen (luddiga ytan) så att vävens trådar blivit synliga luhya Substantiv en folkgrupp som hör till bantufolken främst boende i Kenya lukrera Verb profitera; spara in luktande Substantiv det att lukta luktaster Substantiv en art (Symphyotrichum novae-angliae) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteracea); individ av denna arten luktblindhet Substantiv avsaknad av luktsinne; oförmåga att förnimma en eller flera dofter luktcell Substantiv (primär) sinnescell, belägen i luktepitelet i näshålans tak, i form av en nervcell med kemoreceptorer belägna transmembrant på det tiotal cilier som utgår från nervcellens dendrit; de samlade luktcellerna står för männis luktepitel Substantiv den speciella sorts epitelvävnad som består av luktceller, stödjeceller och basalceller och bekläder taket i näshålan luktfri Adjektiv som inte luktar något, som inte avger någon doft luktis Substantiv luktsuddgummi (suddgummi som avger någon doft) luktlös Adjektiv som inte luktar något, som inte avger någon doft luktreceptor Substantiv sinnesreceptor, närmare bestämt en kemoreceptor i form av ett G-proteinkopplat transmembrant protein, vilken finns i luktceller och där svarar för detektionen av kemiska molekyler i inandningsluften luktskårkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Coryphantha odorata lukullisk Adjektiv (särskilt om måltid) överdådig, yppig (efter romaren Lucullus som var känd för yppigt levnadssätt) lulesamisk Adjektiv som rör lulesamiska språket eller dess talare lulesamiska Substantiv ett västsamiskt språk talat i norra Sverige och Norge luma Substantiv lampa lumberjacka Substantiv en sorts kort sportjacka av grovt tyg luminositet Substantiv den totala effekt en stjärna strålar ut, mäts i watt luminös Adjektiv lysande lummer Substantiv växt av någon art inom familjen lummerväxter lummerväxter Substantiv en familj (Lycopodiaceae) av växter inom ordningen Lycopodiales; exemplar ur detta släkte lummig Adjektiv lövrik, inbäddad i grönska, grönskande; skuggig, skuggande lummighet Substantiv det att vara lummig lumpa Verb sammanföra (lite slarvigt och oegentligt) i en gemensam grupp; betrakta flera disparata föremål eller företeelser som medlemmar av samma grupp lumpare Substantiv person som genomgår eller har genomgått militär grundutbildning, det vill säga gör eller har gjort "lumpen" lumparhistoria Substantiv berättelse med erfarenheter av någons tjänstgöring för värnplikt lumpenhet Substantiv det att vara lumpen lumphandlare Substantiv person som handlar med lump (kasserade textilier) lumpsamlare Substantiv person som samlar och återvinner lump (kasserade textilier) lunar Adjektiv som har att göra med månen, mån- lunchmatsedel Substantiv matsedel som listar urvalet under lunchtid (hos en restaurang, kantin, kafeteria eller liknande) lunchmeny Substantiv matsedel som listar urvalet under lunchtid (hos en restaurang, kantin, kafeteria eller liknande) lunchrestaurang Substantiv restaurang som serverar lunch lunchrum Substantiv rum på en arbetsplats där de anställda har möjlighet att värma och äta (t.ex. medhavd) mat och dricka kaffe, vanligen med tillgång till t.ex. kylskåp, mikrovågsugn, porslin, bestick och eventuellt kaffemaskin lunchstängd Adjektiv som inte har öppet under lunchtid lundalm Substantiv en art (Ulmus minor) inom växtfamiljen almväxter (Ulmaceae); exemplar av arten lundalm lundbräsma Substantiv en art (Cardamine impatiens) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten lundbräsma lunddocka Substantiv en växtart (Glaucidium palmatum) inom familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae); exemplar av denna art lunddraba Substantiv en art (Draba muralis) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten lunddraba lundensare Substantiv person med examen från, eller stark koppling till, Lunds universitet lundensisk Adjektiv som har att göra med staden Lund, eller dess universitet lundit Substantiv person från Lund lundkardborre Substantiv en art (Arctium nemorosum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten lundkardborre lundkovall Substantiv en växtart (Melampyrum nemorosum) inom familjen snyltrotsväxter (Orobanchaceae); individ av denna växtart lundsångare Substantiv en art (Phylloscopus trochiloides) inom fågelfamiljen lövsångare (Phylloscopidae); individ av arten lundsångare lundtrav Substantiv en art (Arabis hirsuta) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten lundtrav lungalveol Substantiv alveol, lungblåsa lungartär Substantiv den artär (truncus pulmonalis, arteria pulmonalis) som utgår från höger hjärtkammare, delar upp sig i två grenar (en till vardera lungan) och levererar syrefattigt blod till lungkretsloppet för syresättning lungblåsa Substantiv alveol lungkapillär Substantiv kapillär (runt alveol) i lunga, där gasutbytet sker lungkretslopp Substantiv det system av blodkärl som inleds med lungartären (från höger hjärtkammare), passerar genom lungorna där blodet syresätts, och mynnar i vänster förmak lunglob Substantiv lob hos lunga lungmanet Substantiv en manet (Rhizostoma pulmo, alternativt Rhizostoma octopus) inom ordningen lungmaneter (Semaeostomeae); individ av denna art lungpest Substantiv allvarlig lunginflammation orsakad av pestbakterier, kännetecknad av hög feber, hosta med blodiga upphostningar, andnöd och bröstsmärtor lungrot Substantiv en växtart (Blitum bonus-henricus) inom familjen amarantväxter (Amaranthaceae); individ av arten lungrot lungsjuk Adjektiv som lider av någon lungsjukdom lungsjukdom Substantiv sjukdom som drabbar lungorna lungsäck Substantiv struktur formad som en sluten (men ihålig) säck, av bindväv med epitel mot innandömet, som omger varje lunga och som består av två lager, ett visceralt blad som är fästat på lungans yttre yta (förutom i området där luftv lungsäcksinflammation Substantiv inflammation i lungsäcken lungtuberkulos Substantiv infektionssjukdom som vanligtvis orsakas av tuberkelbakterien lungvävnad Substantiv (den normala) vävnaden i en lunga lungört Substantiv en art (Pulmonaria obscura) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten lungört lunisolarkalender Substantiv kalender baserad på både solens och månens omlopp, så att felet, som beror på att årstidsåret inte består av ett exakt antal månfasmånader, minimeras lunk Substantiv långsamt och jämnt springande eller långsam språngmarsch eller gående som påminner om långsamt springande lunka Verb gå i mycket långsam takt lunna Verb släpa fram timmer ur skogen lunne Substantiv detsamma som lunnefågel lunnefågel Substantiv en art (Fratercula arctica) inom fågelfamiljen alkor (Alcidae); individ av arten lunnefågel lunning Substantiv det att lunna, att släpa fram fällt timmer ur skogen lunnkälke Substantiv liten kälke (släde) för att med häst dra fram timmerstockar ur skogen (lunna) luns Substantiv klump, stort stycke (av trä, järn) lunsig Adjektiv tung och klumpig lunta Verb fuska i prov med hjälp av luntlapp (fusklapp), genom att titta på grannens svar eller med liknande metoder lupercalia Substantiv en av de äldsta religiösa romerska fester, som infann sig årligen den 15 februari i ära av fruktbarhetsguden eller latbruksguden Lupercus, som med största sannolikhet har en koppling med det latinska ordet för varg (lupu lupp Substantiv instrument som utgörs av en konvex lins vars syfte är att förstora det objekt man tittar på lurande Substantiv det att lura lurighet Substantiv det att vara lurig; något som är lurigt lurk Substantiv tölp lurka Verb kringstryka (stryka omkring), smyga omkring; lura omkring, ligga på lur, iakttaga eller dito lurker Substantiv lurk lurra Verb äta lunch; luncha lurre Adverb lugnt lurvighet Substantiv det att vara lurvig lusa Verb syssla eller låtsas syssla med löss lusing Substantiv örfil luskam Substantiv fintandad kam, avsedd att kamma löss och gnetter ur håret lusräfsa Substantiv fintandad kam, avsedd att kamma löss och gnetter ur håret lussa Verb gå och sjunga i luciatåg lussande Substantiv det att lussa lussebak Substantiv bak (av främst lussebullar) inför luciafirande lussebrud Substantiv kvinna som ofta dansande och med brudklädsel (i ännu äldre ceremonier klädd i halm eller helt utgjord av en halmdocka) utgjorde en central del i det medeltida och (på vissa håll där seden fortlevde) sentida luciafirandet lussebulle Substantiv lussekatt lussefirande Substantiv luciafirande lussegubbe Substantiv deltagare i folkliga, ofta bullriga och upptågsartade maskerader som drog runt mellan gårdarna (framför allt i Västsverige och Värmland) under lussinatten eller luciadagen, ofta klädd i halm, päls eller mask för att skrä lussekatt Substantiv svensk vetebulle med saffran (eller ibland kardemumma) och russin, traditionellt bakad inför lucia men även julafton lussenatt Substantiv natten till den 13:e december lussetåg Substantiv luciatåg lussevaka Substantiv vaka som hålls natten mellan 12 och 13 december (inför lucia) lustbetonad Adjektiv färgad av lustkänslor lustfylld Adjektiv fylld av glädje och lust lustläger Substantiv militär fältövning, för härskarens nöjes skull lustmord Substantiv mord som begåtts för tillfredsställelse av sjuklig drift lustmördare Substantiv någon som dödar andra personer för att tillfredsställa inre sjukliga begär lustresa Substantiv resa som görs för nöjes skull lustrum Substantiv reningsoffer i antikens Rom, ofta om den reningsceremoni som utfördes av censorerna vid deras ämbetstids slut, vilket i regel inträffade vart femte år lustspel Substantiv komedi, ett skådespel med inslag av humor lustvandring Substantiv vandring eller promenad för nöjes skull lusägg Substantiv ägg från lus lutare Substantiv kortare vilopaus lutealfas Substantiv den andra fasen i ovarialcykeln, vilken inleds med ägglossningen då återstoden av den preovulatoriska follikeln ombildas till den östrogen- och (framför allt) progesteronproducerande gulkroppen och avslutas i samband med lutendrank Substantiv blanddryck som dracks på 1500-talet gjord på vin och kryddor som sen filtrerades genom en tygpåse lutenist Substantiv person som spelar luta luteolys Substantiv tillbakabildandet av gulkroppen, vilket resulterar i ett ärr, vitkroppen, och som sker i slutet av lutealfasen ifall befruktning inte inträffat lutersk Adjektiv variant av luthersk lutetium Substantiv ett grundämne med atomnummer 71, atommassa 175 och symbolen Lu lutfisk Substantiv en maträtt som nu främst räknas till julmaten bestående av torrfisk som lagts i lut för att därefter blötläggas i lut innan den slutligen kokas lutheran Substantiv person som bekänner sig till lutherdom, en inriktning inom kristendom luthersk Adjektiv protestantisk, enligt Martin Luthers lära lutningsvisare Substantiv tavla längs med en järnväg som indikerar lutning eller stigning luttra Verb rena, förädla luttrad Adjektiv erfaren genom att ha upplevt alla upptänkliga motgångar till den punkt då inget längre förvånar luttring Substantiv det att luttra luver Substantiv skälm, skojare, kanalje luvjacka Substantiv jacka med kapuschong luvå Verb flamma luxation Substantiv en situation där båda ledytorna i en led fullständigt lämnat varandra luxemburgare Substantiv person, speciellt man, från Luxemburg luxemburgisk Adjektiv som rör staten Luxemburg, det luxemburgiska folket, deras språk eller kultur luxemburgiska Substantiv variant av luxemburgska (kvinna från Luxemburg) luxemburgsk Adjektiv som rör Luxemburg eller dess invånare luxemburgska Substantiv kvinna från Luxemburg luxuös Adjektiv som utmärks av lyx lyceum Substantiv högre skola (bl a i Frankrike), läroverk, gymnasium lyckligen Adverb med eller under lycka lyckligt Adverb på ett lyckligt sätt lyckobladsbuske Substantiv en art (Caragana frutex) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten lyckobladsbuske lyckobringande Adjektiv som medför lycka (tur) lyckodröm Substantiv dröm som ger välmående; upplyftande och behaglig dröm lyckoklöver Substantiv en växtart (Oxalis articulata) i släktet oxalisar och familjen harsyreväxter (Oxalidaceae); exemplar av denna art lyckokänsla Substantiv känsla av lycka och glädje lyckonummer Substantiv nummer som bringar lycka och tur lyckorus Substantiv (plötsligt uppkommen) känsla av glädje eller stark upprymdhet lyckoslant Substantiv slant (mynt) som förmodas ge lycka, amulett lyckosång Substantiv sång som ska verka lyckobringande lycksalighet Substantiv det att vara lycksalig lycksökerska Substantiv kvinna som söker rikedom genom ohederliga metoder (särskilt genom romantiska relationer) lyckönskan Substantiv gratulation lyckönskning Substantiv gratulation lydaktig Adjektiv som gärna lyder lydande Substantiv det att lyda lydelse Substantiv sätt varpå något lyder lydfolk Substantiv underkuvat folk som leds av främmande rike eller härskare lydighet Substantiv det att vara lydig lydisk Adjektiv som rör språket lydiska, regionen Lydien, eller dess forna bosättare lydiska Substantiv utdött indoeuropeiskt språk i den anatoliska språkgruppen som en gång talades i Lydien i Mindre Asien i nuvarande Turkiet lydnadsbrott Substantiv brottslig olydnad lydparti Substantiv politiskt parti som anses vara underordnat ett annat (rimligen större) parti och följer dess politiska linje utan större eget inflytande lydstat Substantiv formellt självständig stat som i realiteten kontrolleras av en främmande makt; stat som underkuvats en annan stat lyftande Substantiv det att lyfta lyftanordning Substantiv mekanisk (och ofta motordriven) anordning som används för att lyfta och förflytta personer eller (tunga) föremål lyftarbälte Substantiv bredare slags skyddsbälte som används runt livet vid tyngdlyftning lyftare Substantiv person som lyfter lyftdon Substantiv don för att lyfta något lyftkraft Substantiv kraft som lyfter uppåt i tyngdkraftsfältet lyftkran Substantiv torn utrustat med stålvajrar som används till att lyfta och sänka material vid större byggen lyftning Substantiv det att lyfta lyftsax Substantiv redskap för att lyfta en timmerstock lyhördhet Substantiv det att vara lyhörd lykantrop Substantiv människa som genomgår lykantropi; varulv, vargmänniska lykantropi Substantiv processen en varulv genomgår då den förvandlas till varg eller vice versa lyktande Substantiv det att lykta lyktfibbla Substantiv en art (Picris echioides) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten lyktfibbla lyktgubbe Substantiv små mystiska ljus som nattetid kan skymtas över myrar, kärr eller småsjöar (varunder en skatt eller andra rikedomar (såsom t.ex. malmfyndigheter) ligga gömda) lyllo Substantiv lyckost, person som har tur lyllos Adjektiv som har tur lymfa Substantiv kroppsvätska som finns i lymfkärlen, d.v.s. "uppsugen" vävnadsvätska på väg tillbaka till blodbanan lymfatisk Adjektiv som har med lymfsystemet (eller det specifika immunförsvaret) att göra lymfknuta Substantiv lymfkörtel lymfkärl Substantiv kärl som transporterar lymfa från vävnaden tillbaka till blodbanan lymfkörtel Substantiv litet organ (ett av ett stort antal i kroppen) som utgör en nod i lymfsystemet, vilket tar emot lymfa från ett antal lymfkärl och samlar dessa i ett större lymfkärl, och som spelar en stor roll för immunförsvaret efterso lymfocyt Substantiv enskild cell tillhörande en familj av besläktade celltyper som ingår i immunförsvaret, antingen en B-cell eller en T-cell från det specifika immunförsvaret eller en NK-cell från det ospecifika immunförsvaret lymfocytopeni Substantiv tillstånd med för få lymfocyter i blodet lymfocytos Substantiv tillstånd med förhöjd koncentration av lymfocyter i blodet lymfsystem Substantiv det system som består av lymfkärlen och lymfknutorna och som återför vävnadsvätska, som t.ex. filtrerats från kapillärerna, via lymfkärlen tillbaka till blodbanan, och som också spelar en stor roll i immunförsvaret lymfödem Substantiv ödem orsakat av bristfällig funktion hos lymfsystemet lymmelaktig Adjektiv ohyfsad lymmelaktighet Substantiv det att vara lymmelaktig lynchning Substantiv det att lyncha någon lynett Substantiv halvmånformigt fält över dörr eller fönster lynnighet Substantiv det att vara lynnig, ibland även om lynnigt drag lyoner Substantiv en tysk sorts korv med hopbundna ändar lyrik Substantiv poesi; dikter lyriker Substantiv författare av lyrik lyrisk Adjektiv som har att göra med lyrik och poesi lyrtorsk Substantiv en fiskart (Pollachius pollachius) innom familjen torskfiskar; individ av arten lyrtorsk lysdiod Substantiv en diod av halvledare som avger ljus, fungerar som en liten lampa, används i bildskärmar och som ersättning för glödlampor lysin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Lys, K) lysing Substantiv en art (Merluccius merluccius) inom fiskfamiljen kummelfiskar (Merlucciidae); individ av arten lysing, och havslevande rovfisk lysknapp Substantiv variant av ljusknapp lysmanet Substantiv en manet (Pelagia noctiluca) inom ordningen skivmaneter (Semaeostomeae); individ av denna art lysmask Substantiv individ av någon av arterna inom familjen lysmaskar (Lampyridae) i ordningen skalbaggar lysning Substantiv kungörelse om att två personer planerar att gifta sig lysoklinen Substantiv vattendjupet under vilket upplösningen av kalk ökar markant lysol Substantiv en sorts såplösning använd som desinfektionsmedel lysolja Substantiv det samma som fotogen lysosom Substantiv membranbunden organell med lågt pH och nedbrytande enzymer lysozym Substantiv antibakteriellt enzym som bryter ned grampositiva bakteriers cellvägg av peptidoglykan, vilket förekommer bland annat i makrofager och neutrofiler, i Panethceller (i tarmkanalen) och i tårvätska och saliv, som en del i d lysräka Substantiv familj av kräftdjur, Euphausiidae; individ ur denna familj lysrör Substantiv rörformig ljuskälla som alstrar synligt ljus genom att omvandla UV-ljus med hjälp av fluorescerande lyspulver lyss Verb lyssna lyssnande Substantiv det att lyssna lyssnarpanel Substantiv panel (grupp av personer) vars uppgift är att lyssna lyssnerska Substantiv kvinnlig lyssnare lyssning Substantiv det att lyssna; instans av att någon lyssnar på något lysten Adjektiv som känner lust eller starkt begär, som har lystnad lystenhet Substantiv det att vara lysten lystet Adverb på ett lystet sätt lystmäte Substantiv tillräckligt mängd för att tillfredställa ens begär lystnad Substantiv stark lust, starkt begär efter något lystra Verb lyssna, ge uppmärksamhet till lysämne Substantiv fluorescerande ämne som alstrar synlig ljus när det träffas av uv-ljus lyte Substantiv svår kroppsskada, missbildning; karaktärsfel lytt Adjektiv handikappad, ofärdig, vanför lyxapparat Substantiv apparat (t.ex. tv-mottagare) i lyxigt utförande (t.ex. i ädelträ) lyxblankett Substantiv en blankett med vacker illustration, som mot extra avgift för avsändaren användes för utskrift av telegram med gratulationer (lyxtelegram) före leverans till mottagaren lyxjakt Substantiv stor och luxuös båt för fritidsbruk lyxkryssare Substantiv passagerarfartyg inriktat på att göra färden så bekväm och luxuös som möjligt (snarare än transport) lyxkryssning Substantiv färd ombord passagerarfartyg inriktat på att göra resan så bekväm och luxuös som möjligt (snarare än transport) lyxlirare Substantiv person som tydligt föredrar att leva i lyx; person som nämnvärt ofta spenderar anmärkningsvärt mycket pengar på dyra produkter/tjänster för bekvämlighets-, njutnings- eller statussyfte lyxlägenhet Substantiv (mycket dyr och) lyxig lägenhet lyxmärke Substantiv ett varumärke som förknippas med lyx lyxproblem Substantiv problem av trivial eller till synes obetydlig natur som en person med hög levnadsstandard (eller lycka) har (eventuellt i någon mening på grund av den höga levnadsstandarden), och som förefaller synnerligen trivialt (ing lyxrenovera Verb renovera (en bostad) till högre (lyxig) standard lyxrenoverad Adjektiv renoverad till högre (lyxig) standard lyxrunka Verb runka med kondom lyxtelegram Substantiv telegram utskrivet på lyxblankett lyxvilla Substantiv lyxig villa lyxyacht Substantiv stavningsvariant av lyxjakt läa Verb ge lä läck Adjektiv otät, gisten, om vatten börja rinna in läckergom Substantiv finsmakare läckerhet Substantiv godsak läckert Interjektion uttrycker att något är mycket bra. läderartad Adjektiv som har egenskaper som läder läderboll Substantiv boll bestående av läder läderbröllop Substantiv läderbröllop firas då man varit gift i 3 år läderhandel Substantiv affär där man handlar varor tillverkade av läder läderhatt Substantiv hatt av läder läderhud Substantiv det andra och undre lagret (dermis) som huden (cutis) består av, under överhuden (epidermis, det övre lagret) läderklädd Adjektiv som har på sig kläder gjorda i läder läderpaj Substantiv klädesplagg av läder som bärs på överkroppen läderplastik Substantiv formning av dekorativ yta i läder läderrem Substantiv kraftigt band av läder lädersko Substantiv sko tillverkat av läder läderstövel Substantiv stövel tillverkad av läder läfsa Substantiv ojäst, mjukt tunnbröd som gräddas i en stekpanna lägel Substantiv förvaringskärl för drycker lägenhetsbrand Substantiv brand i lägenhet lägenhetsbråk Substantiv (ljudligt och potentiellt våldsamt) bråk mellan två eller fler personer i en lägenhet lägenhetshotell Substantiv hotell där rummen mer påminner om bostadslägenheter än traditionella hotellrum lägenhetsinbrott Substantiv inbrott i lägenhet (oftast i syfte att begå stöld av värdefulla föremål) lägenhetsinnehavare Substantiv innehavare av lägenhet lägenhetsnyckel Substantiv nyckel till (ytterdörren till) lägenhet lägenhetsvisning Substantiv det att, när en lägenhet skall säljas, (köp)intresserade människor får komma och titta på bostaden under guidning av mäklare (oftast) eller nuvarande ägare (ibland) lägerbål Substantiv öppen brasa i läger; ett lägerbål består huvudsakligen av allsång, kring en lägereld. lägerplats Substantiv plats där en enskild person eller grupp människor (tillfälligt) slår läger lägervall Substantiv förfall, vanhävd, vanskötsel, ödesmål lägesenergi Substantiv energi som ett föremål eller en partikel har (endast) i och med sin position i ett kraftfält lägesuppfattning Substantiv förståelse för ens situation och omgivning och de (i något sammanhang väsentliga) företeelser som finns i, påverkar eller (i närtid) kan komma att påverka denna (som t.ex. en pilot förväntas ha) läggande Substantiv det att lägga läggare Substantiv person som har till yrke att lägga någonting läggmatch Substantiv match där någon av de tävlande väljer att förlora med flit läggspel Substantiv pussel läggtång Substantiv verktyg för att lyfta och lägga gatsten läglig Adjektiv lämplig, passande läglighet Substantiv det att vara läglig; lämpligt tillfälle lägra Verb placera någon på ett läger eller en viloplats; låta en grupp slå läger; förlägga eller inkvartera en grupp läkarexamen Substantiv examen från läkarprogram (vilken möjliggör arbete som läkare) läkarförbund Substantiv fackförbund för läkare läkarhus Substantiv ett hus i vilket flera läkare har sin mottagning läkarkonst Substantiv läran om kroppen läkarkår Substantiv (exemplar av) den samlade mängden läkare i ett givet land eller liknande läkarprogram Substantiv (i Sverige i början av 2000-talet ett 5,5-årigt) utbildningsprogram vid universitet vilket leder fram till läkarexamen och möjliggör arbete som läkare läkarstation Substantiv en (mindre?) vårdcentral läkarstudent Substantiv en student som antagits till läkarutbildning, som utbildar sig för att bli läkare läkarutlåtande Substantiv utlåtande av en läkare läkarvetenskap Substantiv läran om kroppen läkedom Substantiv läkande verkan av botemedel läkedomsväxt Substantiv medicinalväxt läkemedelsbolag Substantiv företag som utvecklar och/eller framställer läkemedel läkemedelsindustri Substantiv den samlade kommersiella verksamhet som rör utveckling och produktion av läkemedel läkemedelsjätte Substantiv stort läkemedelsbolag läkemedelskoncern Substantiv koncern av företag som tillverkar läkemedel läkemedelslära Substantiv farmakologi; läran om läkemedel läkesilverax Substantiv en växtart (Actaea racemosa), i familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae); exemplar av denna art läkevetenskap Substantiv läran om kroppen läkevänderot Substantiv en växtart (Valeriana officinalis) inom familjen vänderotsväxter (Valerianaceae); exemplar av denna art läkeväxt Substantiv växt som används som läkemedel eller som läkemedel kan framställas ur läkeört Substantiv medicinalväxt läktarkultur Substantiv social kultur för hur man beter sig (och inte beter sig) på läktare läktarplats Substantiv mindre avgränsad del av en läktare läktra Verb föra över last från ett fartyg till ett annat läm Substantiv lucka, nedfällbar skiva, bom eller liknande lämlar Substantiv en släktgrupp (Lemmini) av däggdjur i underfamiljen sorkar lämmel Substantiv individ av någon art från släktgruppen lämlar (Lemmini) i underfamiljen sorkar (Arvicolinae), inom däggdjursordningen gnagare (Rodentia); knubbig gnagare med kort svans och lång päls, som ibland vandrar i stora skaror lämmeltåg Substantiv stor skara av lämlar under lämmelvandring lämmelvandring Substantiv massvandring av lämlar under vissa år (så kallade lämmelår), då de förflyttar sig (ibland som lämmeltåg), bland annat på grund av överpopulation och matbrist lämmelår Substantiv år med överskott av lämmel och lämmelvandring lämnande Substantiv det att lämna lämpande Substantiv det att lämpa lämpligen Adverb på ett sätt som lämpar sig länd Substantiv båda upphöjda, mjuka, rundade kroppspartierna över höftbenen lända Verb ha till uppgift ländig Adjektiv lämplig för odling ländkota Substantiv ryggkota som är del av ryggraden mellan bröstkorgen och bäckenet ländrygg Substantiv nedersta delen av människans ryggrad som består av fem ländkotor (L1-L5) länga Substantiv lång rad av (likartade) föremål (särskilt byggnader) längdenhet Substantiv måttenhet för längd eller avstånd längdgrad Substantiv longitud längdhopp Substantiv en gren inom friidrotten som går ut på att utföra ett så långt hopp (längs marken) som möjligt (och landa på en sandfylld yta) längdhoppare Substantiv person som bedriver längdhopp som idrott längdkontraktion Substantiv inom speciell relativitetsteori, det att (den uppmätta) utsträckningen (längden) av ett föremål i ett tröghetssystem som rör sig med konstant hastighet parallell med mätriktningen i förhållande till ett annat tröghetssys längdlöpning Substantiv det samma som längdåkning (på skidor), längdskidåkning längdmätning Substantiv det att mäta längder; bestämning av ett föremåls längd (utsträckning i en dimension) längdmått Substantiv måttenhet för längd eller avstånd längdriktning Substantiv riktning som något har sin största utsträckning i längdsits Substantiv sits längs med färdriktningen hos ett fordon längdskida Substantiv skida som används för längdskidåkning längdskidåkare Substantiv utövare av längdskidåkning längdskidåkerska Substantiv kvinnlig längdskidåkare längdskidåkning Substantiv en sport där man ska ta sig till ett mål på längdskidor så fort som möjligt längdåkare Substantiv person som idkar längdåkning längdåkerska Substantiv kvinnlig längdåkare längdåkning Substantiv skidåkning i spår i någorlunda plan terräng längdåkningsskida Substantiv lättare skida avsedd för skidlöpning (eller längdskidåkning/långfärdsåkning) (snarare än alpin åkning) längre Adverb anger att något som skett eller haft/tagit plats i tid och rum inte sker eller inte har (kvar) sin plats längsefter Preposition på längden, i längdens riktning längsgående Adjektiv gående i längdens riktning, gång i längdriktningen längsled Substantiv riktning framåt eller bakåt längslutning Substantiv en körbanas lutning (fall, mäts i procent) längs med körriktningen längsmed Preposition i längdens riktning längtansfull Adjektiv full av längtan (efter någon eller något) länkande Substantiv det att länka länkare Substantiv program som tar en eller flera objektfiler och kombinerar dem till en exekverbar fil länkning Substantiv det att länka länkröta Substantiv det att hyperlänkar med tiden slutar att fungera och inte längre leder till sina ursprungliga mål länktips Substantiv upplysning om Internetlänk läns Adjektiv tom, fri från vatten; jämför verbet länsa länsa Verb tömma, speciellt tömma (ösa, pumpa) vatten ur en båt = pumpa läns länsande Substantiv det att länsa länsdel Substantiv del av ett län länshuvudstad Substantiv administrativ huvudort för ett visst län länsmuseum Substantiv museum med uppgift att tydliggöra ett läns historik med hjälp av autentiska föremål, fotografier och dokument länspolismästare Substantiv chef för polismyndigheten i ett län i Sverige länspump Substantiv pump som används för att länsa fartyg länsresidens Substantiv tjänstebostad för en landshövding länsrätt Substantiv förvaltningsdomstol i lägsta instans länsstyrelse Substantiv företrädare för regeringen i ett län (i Sverige och Finland) länstol Substantiv (finare och oftast mer bekväm) stoppad stol med ryggstöd och en karm (som stöd för armen) på båda sidor av ryggstödet länsväg Substantiv stor allmän landsväg av betydelse för transport inom ett län och som tilldelats ett medelhögt (vanligen tresiffrigt) nummer länsväsen Substantiv medeltidens statsskick med förläningar åt mycket självständiga länsfurstar, grevar etc. läntagare Substantiv vasall, förvaltare av ett län läplantering Substantiv häck eller allé av träd eller buskar planterad för att ge lä från vindar (vindskydd) läppcell Substantiv cell som i par ändrar storleken på en klyvöppning läppja Verb dricka lite i taget läppjande Adjektiv som läppjar läppsmink Substantiv smink avsett för läpparna läraktig Adjektiv som har lätt för att lära läraktighet Substantiv det att vara läraktig lärarbrist Substantiv tillstånd av alltför få lärare i skolorna i ett samhälle lärarförbund Substantiv fackförbund för lärare lärarhögskola Substantiv högskola där blivande lärare utbildas lärarlös Adjektiv utan lärare lärarstudent Substantiv student (på universitet eller högskola) som går program för att utbilda sig till lärare (i t.ex. grundskolan eller på gymnasiet) lärartäthet Substantiv antal lärare per elev lärarutbildning Substantiv högskoleutbildning som förbereder inför (och vanligen krävs för) läraryrket (vanligen inom för-, grund- eller gymnasieskola) lärarvikarie Substantiv tillfällig ersättare för insjuknad lärare läraryrke Substantiv det yrke som lärare har (som en kollektiv företeelse); det att vara yrkesverksam som lärare lärdomshistoriker Substantiv historiker som studerar idé- och lärdomshistoria lärdomshistorisk Adjektiv som har att göra med lärdomshistoria lärdomshögfärdig Adjektiv högfärdig över sin lärdom, full av lärdomshögfärd lärft Substantiv slätt (vävt i tuskaft) tyg av linne; även bomull och liknande; lakansväv lärk Substantiv kort för lärkträd; ett barrträd av arten Larix decidua inom släktet lärkar och familjen tallväxter lärka Substantiv individ inom fågelfamiljen lärkor (Alaudidae) lärkfalk Substantiv en art (Falco subbuteo) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae); individ av arten lärkfalk lärkonstapel Substantiv lägsta underbefälsgraden i en pjäsbesättning, hörande ”manskapet” (servismanskapet); vice pjäschef till artilleripjäs lärkor Substantiv en fågelfamilj (Alaudidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) lärkträd Substantiv ett barrträd av arten Larix decidua inom släktet lärkar och familjen tallväxter; som, till skillnad från granen och tallen, fäller sina barr på hösten läroanstalt Substantiv lärosäte, skola läroboksförfattare Substantiv person som har skrivit (d.v.s. är författare till) en lärobok läromedel Substantiv (hjälp)medel som används vid lärande läromedelspaket Substantiv uppsättning läromedel som bildar en enhet lärorikare Adjektiv komparativ av lärorik lärosal Substantiv föreläsningssal lärostoff Substantiv kunskapsmängd som ingår i eller behandlas inom en viss lärokurs, ett visst undervisningsämne eller en viss lärobok lärostol Substantiv professur, tjänst (ämbete) som lärare (professor) lärosäte Substantiv anstalt för högre utbildning; högskola eller universitet läroverk Substantiv gymnasium, högre skola (i Sveriges och Finlands tidigare utbildningssystem) läroverksadjunkt Substantiv adjunkt (lärare) vid läroverk, gymnasielärare läroverksgosse Substantiv manlig elev vid läroverk, gymnasist läsarbrev Substantiv brev som av en läsare skickats in till en tidning (med syfte att publiceras i tidningen) läsart Substantiv sätt att tyda eller tolka en (litterär) text läsbar Adjektiv som är möjlig (eller enkel) att läsa läsbarhet Substantiv det att vara möjlig (och enkel) att läsa, det att vara läsbar (och lättläst) läsbarhetsindex Substantiv mått på hur avancerad en text är läsebok Substantiv grundläggande bok för att öva upp läsning läsekrets Substantiv omfattning av skara läsare av en viss publicering läsesal Substantiv rum avsett för (tyst) bokläsning, exempelvis i ett bibliotek läsförmåga Substantiv förmåga att läsa läsförståelse Substantiv förmåga att tolka och besvara läst text läsglasögon Substantiv speciella glasögon som ska förstora det man läser så att det blir enklare att se vad det står läshastighet Substantiv den snabbhet (t.ex. i antal ord per minut) med vilken en person läser en text läshungrig Adjektiv som starkt önskar (hungrar) att läsa läshuvud Substantiv studiebegåvning läshörna Substantiv hörn i rummet där man kan sitta och läsa i lugn och ro läsida Substantiv sida av något som av detta blir skyddad ifrån blåst läsintresse Substantiv vilja att läsa (skönlitterära böcker) läsion Substantiv variant av lesion läska Verb släcka törst läskande Substantiv det att läska läskarl Substantiv man som ägnar sig åt läsning och studier snarare än åt praktiska göromål läskeblask Substantiv läskedryck läskedryck Substantiv söt kolsyrad dryck läskighet Substantiv det att vara läskig; något som är läskigt läskpapper Substantiv papper som suger upp överflödigt bläck från en nyskriven sida läskpress Substantiv en hållare för läskpapper (nedtill rundad, med handtag upptill) läskunnig Adjektiv som kan läsa läskunnighet Substantiv förmågan att bara läskunnig, att kunna läsa läslampa Substantiv lampa med riktat ljus som används vid läsning läslig Adjektiv möjlig att läsa läslighet Substantiv det att vara läslig läslov Substantiv höstlov, en veckas ledigt från skolan under vecka 44, kallat läslov för att främja läsning läslus Substantiv ivrig läsare läslust Substantiv känsla av lust inför tanken på att läsa (skönlitteratur) läspa Verb Att uttala s-ljud så att det påminner om "f". Vanligt uttalsfel, särskilt bland barn. läspande Substantiv det att läspa läsplats Substantiv mindre avgränsat område för en person att läsa läsplatta Substantiv bärbar handdator särskilt avsedd för att läsa e-böcker på dess pekskärm läst Adjektiv som har lästs lästa Verb vidga med läst lästabell Substantiv tabell (tavla) över bokstäverna i alfabetet; uppsatt på väggen i skolsalen läsupplevelse Substantiv upplevelse att läsa en (spännande) bok läsvärd Adjektiv som förtjänar att läsas läsvärde Substantiv jämförande grad av betydelse, kunskapsberikande eller läsbarhet (om text och bild) lättande Substantiv det att lätta lättbegriplig Adjektiv som är lätt att begripa lättbensin Substantiv färglös och lättflytande vätska bestående av kolväten lättfattlig Adjektiv lätt att förstå lättfattlighet Substantiv det att vara lättfattlig lättflytande Adjektiv med låg viskositet; som kan snabbt flyta eller ändra form lättfärdig Adjektiv lättsinnig eller oanständig lättfärdighet Substantiv det att vara lättfärdig lättfången Adjektiv lätt att erhålla, som utan svårigheter kan fås lättförstådd Adjektiv lätt att förstå lättförståelig Adjektiv lätt att begripa lättgrogg Substantiv grogg med låg alkoholhalt lättgrädde Substantiv grädde med en lägre fetthalt än vanlig grädde lätthanterlig Adjektiv lätt att hantera lätthanterlighet Substantiv det att vara lätthanterlig lättillgänglig Adjektiv som är lätt att nå lätting Substantiv latmask, lathund lättjefull Adjektiv som föredrar att vila i stället för att arbeta lättjefullhet Substantiv det att vara lättjefull lättklinker Substantiv ett byggnadsmaterial som tillverkas genom upphettning av lera och används för sin värmeisolerande funktion eller dess förmåga att suga upp fukt (t.ex. vid plantering av krukväxter) lättklädd Adjektiv som inte har mycket kläder på sig; oftast bara underkläder lättkränkt Adjektiv som är lätt att kränka; som lätt känner sig kränkt lättlärd Adjektiv som är enkel att lära sig (om ett ämne, ett språk eller en färdighet) lättläst Adjektiv som är lätt att läsa; som råkar vara skrivet på ett sätt som är lätt att läsa lättlästhet Substantiv det att vara lättläst lättlöslig Adjektiv som upplöses lätt lättmargarin Substantiv margarin med lägre fetthalt lättmetall Substantiv samlingsnamn för metaller och legeringar med en densitet lägre än 5 g/cm3, det mest kända exemplet är aluminium lättna Verb bli lätt(are) lättnarrad Adjektiv lättlurad lättplöjd Adjektiv som är lätt att läsa igenom lättprodukt Substantiv matvara med lågt fettinnehåll lättretad Adjektiv lättstött lättrogen Adjektiv naiv, lättledd lättrogenhet Substantiv det att vara lättrogen lättrörd Adjektiv som enkelt påverkas emotionellt lättrördhet Substantiv det att vara lättrörd lättsamhet Substantiv det att vara lättsam lättsinne Substantiv frånvaro av bekymmer, ansvarslöshet, slarvighet lättsinnighet Substantiv det att vara lättsinnig lättskrämdhet Substantiv det att vara lättskrämd lättsmält Adjektiv som smälter vid låg temperatur lättsmälthet Substantiv det att vara lättsmält lättspelt Adjektiv som är enkel att spela på lättstött Adjektiv som lätt tar illa upp; lättretlig, känslig lättsåld Adjektiv lätt att sälja lättvikt Substantiv viktklass inom boxning och brottning lättvind Substantiv svag vind lättvindighet Substantiv det att vara lättvindig lättåtkomlig Adjektiv som är lätt att få tag på läxförhör Substantiv (lärarlett och vanligen skriftligt eller muntligt) test av elev(er)s kunskap efter läxa (om kunskap som borde ha inhämtats under läxläsningen) lådbil Substantiv bil gjord av en låda lådbilstävling Substantiv race med lådbilar lådcykel Substantiv cykel utrustad med låda eller flak avsedd för frakt av last och ofta med 3 hjul lådprincip Substantiv axiom inom den diskreta matematiken rörande fördelning av föremål eller abstrakta objekt lådvin Substantiv vin som tappats till en slags plastpåse och förpackat i en pappkartong lågaffektiv Adjektiv med dämpade känslor, utan att råka i affekt, icke konfrontativ lågaffektivt Adverb på ett lågaffektivt sätt, utan att råka i affekt lågande Adjektiv brinnande lågavlönad Adjektiv som har låg lön lågbudgetfilm Substantiv film inspelad med en låg budget lågenergilampa Substantiv elektrisk ljuskälla som till sin form liknar och kan användas i stället för en vanlig glödlampa men som har lägre elektrisk effekt (energiförbrukning) vid jämförbart ljusflöde lågfrekvent Adjektiv som har låg frekvens låghalt Adjektiv om en individ som lider av hälta, kärlsjukdom som orsakas av att det ena benet är kortare än det andra låghet Substantiv elak handling låginkomsttagare Substantiv person som relativt sett tjänar avsevärt lägre än den genomsnittliga inkomsten i ett land lågintensiv Adjektiv inte intensiv lågklackad Adjektiv som har försetts med låg klack lågkolhydratkost Substantiv mat som innehåller små mängder kolhydrater lågkvalitativ Adjektiv med låg kvalitet lågkyrklig Adjektiv som predikar för folket utan djupare lärda utläggningar, kyrklig på ett folkligt sätt lågland Substantiv sammanhängande landområde som inte ligger högre än 200 meter över havet låglitterär Adjektiv litterär på ett folkligt sätt lågländare Substantiv invånare i ett lågland lågländsk Adjektiv som avser ett lågland låglänt Adjektiv lågt belägen låglönejobb Substantiv jobb med låg lön låglöneland Substantiv land med förhållandevis låga löner lågmosse Substantiv mosse som är lägre mot centrum än vid kanterna lågmäld Adjektiv som framförs med låg röst lågmäldhet Substantiv det att vara lågmäld lågmält Adverb på ett lågmält sätt lågoddsare Substantiv någonting som har hög sannolikhet att hända lågpassfilter Substantiv filter som endast släpper igenom låga frekvenser i en signal lågpris Substantiv det att något har lägre pris än vanligt lågprisflygbolag Substantiv flygbolag som profilerar sig genom lågt pris lågpriskedja Substantiv butikskedja som kännetecknas av låga priser lågsaxiska Substantiv tysk dialekt som främst talas i det tyska förbundslandet Niedersachsen med omnejd lågsinnad Adjektiv som har ett tarvligt sinnelag, simpel lågsint Adjektiv tarvlig och hänsynslös lågsko Substantiv herrsko med låg höjd vid hälen lågskotska Substantiv ett västgermanskt språk, någon gång klassat som en dialekt av engelska, som talas i Skottland och norra Irland lågsniffa Verb flyga med hög hastighet på mycket låg höjd över ett särskilt område lågsorbiska Substantiv ett västslaviskt språk som talas kring staden Cottbus i det tyska förbundslandet Brandenburg lågspänning Substantiv spänning om högst 1 000 volt växelspänning eller 1 500 volt likspänning lågstadieelev Substantiv elev på lågstadiet lågstadieklass Substantiv skolklass med lågstadiets utbildningsnivå lågstadielärare Substantiv lärare som undervisar på grundskolans lågstadium lågtrafik Substantiv tidsperiod under vilken trafikintensiteten är lägre än normalt lågtryck Substantiv område i atmosfären med lägre lufttryck än omgivningen, och som ofta medför nederbörd lågtrycksområde Substantiv område (i atmosfären) med lägre lufttryck lågtysk Adjektiv som rör det lågtyska språket lågtyska Substantiv germanskt språk som talas i norra Tyskland lågupplöst Adjektiv med låg upplösning (t.ex. dålig detaljrikedom eller få bildpunkter) lågutbildad Adjektiv person med bristfällig skolgång lågvatten Substantiv tidvatten när vattenståndet är lågt; ebb lågvattenmärke Substantiv manifestation av något i dess sämsta form låjn Substantiv lin lånande Substantiv det att låna lånecykel Substantiv cykel som är möjlig att låna (särskilt inom ett förbetalt lånesystem) låneord Substantiv variant av lånord lånevillkor Substantiv villkor som gäller för (eller krävs för att få beviljat) ett lån (av pengar från bank eller liknande) långa Substantiv en fisk (Molva molva) i ordningen torskartade fiskar (Gadiformes) långarmad Adjektiv som har långa armar långbening Substantiv något eller någon med långa ben långbent Adjektiv som har långa ben långburk Substantiv lång ölburk långbyxa Substantiv ovanligare variant av långbyxor; (helt) långt klädesplagg för benen långbänk Substantiv lång (väggfast) bänk (där man kan vila sig) långdans Substantiv en dans där alla dansar hand i hand bildandes en lång orm bildandes olika mönster och knutar efter dansledarens initiativ, vanligen med små springsteg långdistansare Substantiv idrottare som tävlar på långa distanser långdistanslöpare Substantiv friidrottare som deltar i löpning på långa distanser långdistanslöpning Substantiv löpning på långa distanser (som 2 000 meter och uppåt) långdistansraket Substantiv missil som kan träffa mål på långa avstånd (över 5 000 kilometer) långdistansrobot Substantiv missil som kan träffa mål på långa avstånd (över 5 000 kilometer) långdragen Adjektiv lång, utdragen lången Adverb redan långer Adjektiv lång långfilm Substantiv film (rörliga bilder och ljud, som t.ex. kan ses på bio, TV, dator eller liknande), oftast en spelfilm, som är lång, ofta omkring halvannan, två eller tre timmar långfilmsdebutera Verb göra sin första långfilm långfinger Substantiv på människan det längsta av handens fingrar, det tredje fingret räknat från tummen långflammig Adjektiv som brinner med lång flamma (vanligen om stenkol, se flamkol) långfranska Substantiv avlångt bröd av vetemjöl långfredag Substantiv fredagen mellan skärtorsdagen och påskaftonen långfristig Adjektiv som löper ut om över ett år långfärdsbuss Substantiv buss i trafik på långa sträckor (mellan olika län), diligens långfärdsskida Substantiv skida som man använder när man skall åka på andra ställen än i en skidbacke långgrund Adjektiv som inte djupnar förrän efter en lång sträcka ut i vattnet långhals Substantiv samlingsnamn för dinosaurier med mycket lång hals i jämförelse med deras mankhöjd; sauropoder långhus Substantiv det långsträckta huvudrummet i en kyrkobyggnad, avsett för församlingen långhylsa Substantiv lång ölburk långivare Substantiv person eller organisation som lånar ut pengar till en låntagare långkalsong Substantiv lång underbyxa främst avsedd för män långkok Substantiv mat, ofta husmanskost, som kokas under lång tid och vid låg temperatur långlivad Adjektiv som lever länge långmodig Adjektiv tålmodig, mild långmodighet Substantiv det att vara långmodig långnäbbad Adjektiv som har en lång näbb långo Substantiv lång person långparti Substantiv parti där den sammanlagda betänketiden är mer än två timmar långpeppar Substantiv en växtart (Piper longum) inom familjen pepparväxter (Piperaceae) som odlas för dess frukter, som vanligtvis används som en krydda och smaksättare långpipig Adjektiv med lång pipa, eldrör långpolska Substantiv ett slags långdans långpromenad Substantiv längre promenad, ofta i rekreations- eller träningssyfte långrandig Adjektiv långtråkig, repeterande långrandighet Substantiv det att vara långrandig långresa Substantiv lång förflyttning med färdmedel långrev Substantiv fiskeredskap i form av en lång lina med krokar långrock Substantiv lång rock (ytterrock, för män) långsamhet Substantiv det att vara långsam långschal Substantiv tusenlapp långsida Substantiv den längre av sidorna i en rektangel, en byggnad eller liknande långsides Adverb längs med ett fartygs sida långsiktighet Substantiv det att vara långsiktig långsimning Substantiv simtävling över en längre distans långsinthet Substantiv det att vara långsint långsjal Substantiv tusenlapp långskallig Adjektiv som har en lång skalle i förhållande till bredden långskepp Substantiv fornnordiskt (vikingatida) enkelmastat, långsmalt, klinkbyggt spetsgattat örlogsfartyg framdrivet av råsegel och åror långskäggig Adjektiv som har långt skägg långsmal Adjektiv lång och smal långsträckt Adjektiv som har en lång sträcka, det vill säga, som har en stor längd långsynt Adjektiv som lider av långsynthet (hyperopi) och därför utan hjälpmedel ser suddigt på nära håll långsynthet Substantiv tillståndet att ljuset fokuserar bakom näthinnan när man tittar på närbelägna föremål och linsen är maximalt böjd, vanligen för att ögongloben är för kort långtgående Adjektiv som går långt långtidsarbetslös Adjektiv som varit arbetslös under lång tid (längre än sex månader) långtidsarbetslöshet Substantiv det att vara arbetslös en längre period; mått på hur många människor i arbetsför ålder som är arbetslösa en längre tid långtidsrestad Adjektiv restnoterad under lång tid långtidssjuk Adjektiv som är sjuk under en längre period långtradarchaufför Substantiv person som har till yrke att köra långtradare långtråkighet Substantiv det att vara långtråkig långtåsnäppa Substantiv en art (Calidris subminuta) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten långtåsnäppa långvarighet Substantiv det att vara långvarig långvägg Substantiv en av två längre vertikala väggar i en byggnad, ett rum eller en låda med en rektangulär men inte kvadratisk grundyta långvåg Substantiv radiovåg med våglängd över 1000 meter (frekvens under 0,3 MHz), förkortas LV långvågig Adjektiv som använder långa (längre) vågor långvård Substantiv långtidssjukvård långärmad Adjektiv som har långa ärmar lånord Substantiv ord som har hämtats från ett språk till ett annat låntagare Substantiv person som tar ett lån låring Substantiv akterdel av fartygssida lårmuskelsmärta Substantiv smärta i lårmuskeln, till följd av överansträngning eller något annat som lett till skada låsande Substantiv det att låsa låsbricka Substantiv bricka som låser muttern låsskärm Substantiv skärmbild som visas på en dator (eller annan sorts digital smartenhet) då den inte är i aktivt bruk, och därför kräver någon form av upplåsningsåtgärd för fullständig åtkomst låsvred Substantiv dörrhandtag, trycke låtsa Verb låtsas låtsaskamrat Substantiv påhittad kamrat (som ett litet barn har) låtsassyster Substantiv styvsyster låtsasvän Substantiv påhittad kamrat (som ett litet barn har) låtskriverska Substantiv kvinnlig låtskrivare låvi Substantiv säng lö Substantiv kroppshår eller annat ludd löda Verb sammanfoga metallstycken genom att smälta en annan metall (som då kallas lod) lödande Substantiv det att löda lödder Substantiv massa bestående av ett stort antal mycket små, tätt packade bubblor löddrig Adjektiv täckt av lödder lödig Adjektiv gedigen, helgjuten, äkta, oblandad lödighet Substantiv silverhalt (16 lod = rent silver) lödkolv Substantiv verktyg för lödning, ett med isolerande handtag försett varmt stycke metall (kolv) som får lodet (lödtenn) att smälta lödlampa Substantiv blåslampa för hårdlödning lödning Substantiv sammanfogning av metall genom att löda (ej i plural) lödpenna Substantiv mindre lödkolv med värmeeffekt på 20 till 100 watt lödtenn Substantiv beteckning av en metallegering med tenn som huvudbeståndsdel som används vid mjuklödning lödvatten Substantiv flussmedel som används vid mjuklödning löftesbrott Substantiv tillfälle eller gärning då någon bryter mot ett löfte löftesbrytare Substantiv någon som bryter sitt ord (löfte) löftesgivare Substantiv person som lovar saker löftesrik Adjektiv mycket lovande lögnaktighet Substantiv det att ljuga av vana; det att vara lögnaktig lögnaktigt Adverb på ett lögnaktigt sätt lögnhistoria Substantiv berättelse som uppges innehålla sanning men i själva verket bara är påhitt lögnpredikant Substantiv predikant som sprider osanning och irrläror lögnprofet Substantiv person som predikar osanningar, en falsk profet löja Substantiv en art (Alburnus alburnus) inom fiskfamiljen karpfiskar (Cyprinidae); individ av arten löja löje Substantiv dämpat skratt eller leende, vanligen något ringaktande löjla Verb vara löjlig och barnslig; fjanta löjlighet Substantiv något som är löjligt löjrom Substantiv rom från siklöja löjtnantshjärta Substantiv en växtart (Lamprocapnos spectabilis) inom familjen vallmoväxter (Papaveraceae) med parvisa, hjärtformade blommor i hängande klasar och odlas ofta som prydnadsväxt i trädgårdar; exemplar av denna art lökar Substantiv ett växtsläkte (Allium) i familjen lökväxter lökchips Substantiv chips med löksmak lökformig Adjektiv med form likt en lök lökhållare Substantiv gaffel med många spetsar för att hålla en lök medan man skivar den lökig Adjektiv slö, slapp, som ej kräver mycket ansträngning lökjärn Substantiv verktyg som används vid plantering av lökar lökkupol Substantiv torn med en takkonstruktion som liknar en lök löksill Substantiv inlagd sill smaksatt med olika sorters lök lökskal Substantiv skal från en lök löksoppa Substantiv soppa, i vilken lök är en mycket viktig ingrediens löksås Substantiv sås tillagad på lök löktrav Substantiv en växtart (Alliaria petiolata) i familjen korsblommiga växter (Brassicaceae) som vanligen anses som ett ogräs men även används i matlagning; exemplar av denna art lömskhet Substantiv det att vara lömsk löneanspråk Substantiv (särskilt i samband med tjänstetillsättning) krav på viss lön lönearbete Substantiv arbete som sker i utbyte mot lön löneavdrag Substantiv (tillfällig) minskning av en anställds lön löneavtal Substantiv något avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare (eller representanter för dessa) som reglerar (storleken på) den anställdes eller de anställdas lön lönebelopp Substantiv penningsumma som någon får i lön lönebesked Substantiv besked om hur mycket pengar man fått i lön under en viss period; ofta månatligt eller årligt lönebidrag Substantiv statligt bidrag till arbetsgivare som anställer person med nedsatt arbetsförmåga (och som täcker en del av arbetsgivarens lönekostnad för den anställde) lönebildning Substantiv sättande av löner lönediskriminering Substantiv diskriminering (oetisk särbehandling av viss befolkningsgrupp) i form av omotiverat lägre lön lönedumpning Substantiv sänkning av lönenivåer då arbetsgivare får tag på billigare arbetskraft, ofta från utlandet löneförhandling Substantiv förhandling mellan arbetsgivare och arbetstagare om den lön som arbetstagaren skall få löneförmån Substantiv ersättning som en arbetsgivare betalar till en arbetstagare i annan form än i pengar lönegap Substantiv skillnad (gap) i lön sedan hänsyn tagits till ålder, utbildning, arbetstid, yrke med mera lönegaranti Substantiv (statligt) system som garanterar att en löntagare får sin (intjänade) lön utbetald även om företaget (arbetsgivaren) skulle gå i konkurs (eller liknande) löneglidning Substantiv ökning av lönen utöver vad som bestämts i centralt avtal lönehelg Substantiv första helgen efter utbetalningen av lönen lönehöjning Substantiv ökning (höjning) av lön (i synnerhet för en viss grupp löntagare) löneklyfta Substantiv (alltför) stor (oväntad eller omotiverad) skillnad i lönenivå mellan två grupper av löntagare (t.ex. män och kvinnor) lönekostnad Substantiv arbetsgivarens totala kostnader knutna till utbetalandet av en lön innefattande själva lönen, sociala avgifter, skatter och liknande lönelyft Substantiv (betydande) löneförhöjning löneläge Substantiv (ungefärlig) storlek på lön (hos specifik löntagare eller grupp av löntagare) lönenivå Substantiv (ungefärlig) storlek på lön (hos specifik löntagare eller grupp av löntagare) lönepolicy Substantiv (en organisations) policy som rör hur (de anställdas) löner skall sättas lönepolitik Substantiv (politiskt) arbete (riktlinjer, åtgärder etc.) som tjänar till att påverka (landets, organisationens etc.) lönenivåer på ett sätt som anses önskvärt lönepolitisk Adjektiv som rör lönepolitik lönepåslag Substantiv höjning av lön lönerörelse Substantiv det samma som avtalsrörelse; förhandling om kollektivavtal på arbetsmarknaden lönesamtal Substantiv (återkommande) möte mellan chef och anställd under vilket den anställdes prestationer och löneutveckling diskuteras löneskillnad Substantiv skillnad i lön lönespecifikation Substantiv dokument (vanligtvis en sida enligt specifik mall) som arbetsgivare ger till arbetstagare i samband med utbetalning av lön vilket specificerar den utbetalda lönen och de parametrar som påverkat summan lönestatistik Substantiv statistik inriktad på data över lön och lönesättning lönesänkning Substantiv sänkning av en persons (eller en grupp av personers) lön lönesättning Substantiv fastställande av medarbetares (individuella) löner lönetak Substantiv lag, policy, överenskommelse etc. som (i något sammanhang) begränsar hur höga löner får vara (genom att ange högsta tillåtna belopp); högsta tillåtna lön (i något sammanhang) löneutbetalning Substantiv (t.ex. månatlig) utbetalning av lön (från arbetsgivare till arbetstagare) löneutveckling Substantiv det sätt på vilket en enskild arbetstagares lön ändras (ökar) under personens karriär; det sätt på vilket lönerna (i medeltal) för en viss grupp löntagare ändras (ökar) med tiden löneökningstakt Substantiv takt med vilken en enskild löntagares lön eller (oftast) en grupp av löntagares lön (i medeltal) ökar (med tiden, t.ex. årligen) lönlöshet Substantiv det att vara lönlös lönnaftonfly Substantiv fjärilsarten Acronicta aceris, som ingår i familjen nattflyn (Noctuidae) lönnar Substantiv släktet Acer i familjen lönnväxter lönnbränning Substantiv olovlig framställning av brännvin eller annan spritdryck lönndom Substantiv hemlighet lönndörr Substantiv hemlig, dold dörr lönnfack Substantiv hemligt, dolt fack, i synnerhet i byråar och dylikt lönnfet Adjektiv överviktig utan att det direkt syns när man har kläder på sig lönnficka Substantiv hemlig, dold ficka lönngång Substantiv hemlig gång lönnkrog Substantiv olovlig alkoholservering lönnkvist Substantiv kvist av trädet lönn lönnlig Adjektiv hemlig, svår att upptäcka lönnligt Adverb på ett lönnligt sätt lönnlåda Substantiv låda (t ex i chiffonjé) som inte märks utifrån lönnlöv Substantiv löv av lönn lönnmedel Substantiv hemligt medel (diffus betydelse) lönnmörda Verb utföra lönnmord lönnmördande Substantiv det att lönnmörda lönnmörderska Substantiv kvinnlig lönnmördare lönnrum Substantiv hemligt rum, dolt rum lönnruna Substantiv runa vars innebörd är hemlig eller fördold (särskilt med magiska egenskaper) lönnsak Substantiv hemlig sak; hemlighet lönnskrift Substantiv skrift med hemliga tecken, chiffrerad text; chifferskrift lönnspråk Substantiv hemligt språk, kodspråk lönntrappa Substantiv hemlig trappa lönnvrå Substantiv hemlig gömd vrå lönsamhet Substantiv relation av vinst till insats, bl.a. för investering löntagare Substantiv person som arbetar för att tjäna pengar löp Substantiv kortform av löpsedel löparbonde Substantiv bonde som står på någon av löparlinjerna (d.v.s. c- eller f-linjen) löparsko Substantiv sko speciellt avsedd för löpning löparslutspel Substantiv slutspel med löpare löparstjärna Substantiv berömd löpare löpaxel Substantiv icke drivande axel under lok, motorvagn eller spårvagn löpband Substantiv elektrisk maskin med ett rullande cirkulärt band (kanske någon knapp meter brett och omkring tre meter långt) som är placerat kring en mekanism på ett sådant sätt att bandet utgörs av en plan ovansida (knappt hälften av löpe Substantiv enzym som utvinns ur kalvmagar och används vid framställning ost löpeost Substantiv ost tillverkad med ostlöpe löperska Substantiv kvinnlig löpare löpgrav Substantiv skyttegrav runt belägrad fästning löpkatt Substantiv kringstrykande katt löpknut Substantiv knut med ögla som lätt kan lösas upp löpmage Substantiv den fjärde och sista delen av magen hos idisslare, producerar magsaft innan födan äntrar tunntarmen löpmaska Substantiv maska som lossnat i stickning löpnummer Substantiv nummer i nummerserie där nästkommande nummer räknas ut genom att addera 1 löpsedel Substantiv affisch med huvudnyheter från en tidning eller tidskrift löpsk Adjektiv om en hundhona har sin brunsttid löpsträcka Substantiv distans som en idrottare löper löptid Substantiv den tid som är kvar till överenskommen tid för betalning eller återbetalning av en finansiell tillgång löpträna Verb träna löpning löpvagn Substantiv vagn med lyftanordning som kan åka längs räler, linor eller flänsar på en balk lördagkväll Substantiv variant av lördagskväll lördagmorgon Substantiv variant av lördagsmorgon lördags Adverb närmaste lördagen som varit utan att det blivit lördag igen lördagseftermiddag Substantiv eftermiddag på en lördag lördagsförmiddag Substantiv förmiddag på en lördag lördagsgodis Substantiv veckoligt godis som (ett barn) får tillåtelse att äta på lördagar lördagskonsert Substantiv konsert som anordnas en lördag lördagsmorgon Substantiv morgon på en lördag lördagsöppen Adjektiv som även har öppet på lördagar lös Adjektiv rörlig; ej fastsatt lösaktighet Substantiv det att vara lösaktig lösande Substantiv det att lösa lösbar Adjektiv som går att lösa, som har en lösning lösblad Substantiv löst pappersblad (avsett att ingå i en större samling) lösbladssystem Substantiv system för utgivning av större skrifter i form av lösa blad (lösblad) lösdriverska Substantiv kvinnlig lösdrivare lösegendom Substantiv egendom som inte är jord lösenbelägga Verb belägga med lösen lösenkod Substantiv kod som används som lösenord lösenordshanterare Substantiv program som sparar och genererar lösenord lösenordsskydd Substantiv (åtkomst)skydd medelst lösenord (d.v.s. endast användare som kan det korrekta lösenordet ges tillgång till resursen) lösenordsskydda Verb skydda med lösenord, d.v.s. göra så att användare bara kan komma åt (ändra, ta bort etc.) resursen efter att ha angivit det korrekta lösenordet lösenordsskyddad Adjektiv som skyddas av ett lösenord (d.v.s. som man endast kan få åtkomst till efter att ha angivit korrekt lösenord) lösesumma Substantiv penningbelopp som utkrävs eller som under överenskommelse ska betalas mot utgivande eller återlämnande av personer eller egendom lösgodis Substantiv godis som säljs utan förpackningar lösgöring Substantiv det att lösgöra löshäst Substantiv häst som utan ryttare leds bredvid en annan häst eller ett ekipage; reservhäst, handhäst lösig Adjektiv långsam, sävlig löska Verb plocka löss från löskedräng Substantiv man el. pojke utan fast bostad och sysselsättning, lösdrivare löskokt Adjektiv kokat så pass kort tid att äggulan fortfarande är rinnande löslig Adjektiv som går att lösa löslighet Substantiv förmåga att bilda en homogen blandning (lösning) lösmynt Adjektiv som inte kan tiga med något, skvallrar och kanske avslöjar hemligheter lösmynthet Substantiv det att vara lösmynt lösnagel Substantiv konstgjord (del av) nagel som fästes ovanpå den naturliga nageln av estetiska skäl lösningsmedel Substantiv flytande ämne som andra ämnen har lätt för att lösa upp sig i och bilda en lösning lösningsmängd Substantiv mängd som innehåller samtliga lösningar till en ekvation lösningsteknik Substantiv teknik för att lösa något lösnummer Substantiv enstaka individuellt införskaffat nummer av en tidning (t.ex. köpt i butik, till skillnad från nummer som en person erhåller via en prenumeration) lössjord Substantiv sammanblåst kalkhaltig lersand som bildar en fruktbar jordmån lössliten Adjektiv som har slitits lös lössnus Substantiv snus som ligger löst i snusdosan, d v s ej i påsar löstagbar Adjektiv som kan avlägsnas från resten av föremålet, som går att ta loss lösvad Substantiv konstgjord påbyggnad som män under renässansen i Europa kunde bära för att till synes förstora sina vader lösvikt Substantiv något /som säljs/ utan förpackning lösviktsgodis Substantiv godis som säljs i lösvikt lösärm Substantiv ärm som är lös, som bärs utanpå andra kläder som skydd lösöre Substantiv rörligt gods, naturligt flyttbar egendom, lös egendom löt Substantiv betesmark, äldre benämning på äng, teg lövfällande Adjektiv som fäller (tappar) sina löv (blad) lövfällning Substantiv den tid på hösten då träden fäller sina löv lövgroda Substantiv en art (Hyla arborea) av groddjur inom familjen lövgrodor (Hylidae); individ av arten lövgroda lövgrodor Substantiv familj (Hylidae) av groddjur lövhacka Substantiv (del av) gammal lie eller skära som användes (förr i tiden) vid lövtäkt lövhög Substantiv hög bestående av löv lövkoja Substantiv trädgårdsväxt av släktet Matthiola och i synnerhet arten Matthiola incana lövmarknad Substantiv marknad som hölls årligen dagen före midsommarafton på vilken björkar och löv var till försäljning för att pynta upp och pryda gator och hus prydande till midsommarfirandet lövopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Brasiliopuntia brasiliensis lövrik Adjektiv med en växtlighet som bär stora mängder (täta) löv lövskog Substantiv skog företrädesvis bestående av lövträd lövsprickning Substantiv den tid på våren då träden får löv, när knopparna spricker lövsumpskog Substantiv lövskog där marken är mycket fuktig lövsåg Substantiv bågsåg för dekorationer med tunt och fintandat sågblad och djup spännbåge lövsångare Substantiv en art (Phylloscopidae trochilus) inom fågelfamiljen lövsångare (Phylloscopidae); individ av arten lövsångare lövträd Substantiv träd som, åtminstone sommartid, bär löv lövträdsdunge Substantiv dunge lövtunn Adjektiv mycket tunn lövtäkt Substantiv insamling utav löv (att användas under vintern som foder) lövverk Substantiv flätverk eller mönster av växters löv maa Substantiv ett nilo-sahariskt språk talat i Östafrika av cirka en miljon talare macaoesisk Adjektiv som rör staden Macao eller dess invånare macaosk Adjektiv som rör staden Macao eller dess invånare macchiavellism Substantiv samvetslös politik maceration Substantiv teknik för att få bort kött från skelettdelar macerera Verb avlägsna kött från skelettdelar genom maceration machiavellisk Adjektiv samvetslös machiavellism Substantiv politik som inte skyr några medel för att nå sitt mål machiavellist Substantiv person som i sitt handlande följer Machiavellis principer machination Substantiv listig plan, intrig, stämpling machismo Substantiv aggressivt mansideal med som förtrycker kvinnor machotyp Substantiv man med en typisk karaktär av machokultur machverk Substantiv fuskverk mackapär Substantiv ett föremål eller apparat, något slags maskin, av obestämd funktion och användningsområde, som dock förväntas uträtta något mackel Substantiv krångel, trassel mackgrill Substantiv det samma som smörgåsgrill, grill för mackor mackla Verb syssla med något manuellt arbete madagask Substantiv (ofta manlig) person från eller invånare på Madagaskar madagaskarhäger Substantiv en art (Ardea humbloti) inom fågelfamiljen hägrar (Ardeidae); individ av arten madagaskarhäger madagaskisk Adjektiv som rör Madagaskar madagaskiska Substantiv kvinna som lever i eller kommer från Madagaskar madapolam Substantiv en sorts (glansigt) bomullstyg madeira Substantiv ett portugisiskt starkvin från ön Madeira madeiraduva Substantiv en art (Columba trocaz) inom fågelfamiljen duvor (Columbidae); individ av arten madeiraduva madeirakungsfågel Substantiv en fågelart (Regulus madeirensis) inom familjen kungsfåglar (Regulidae); individ av denna art madeiran Substantiv invånare på de till Portugal hörande ön Madeira madeirapetrell Substantiv en art (Pterodroma madeira) inom fågelfamiljen liror (Procellariidae); individ av arten madeirapetrell madjar Substantiv stavningsvariant av magyar madjarisera Verb stavningsvariant av magyarisera madjarisering Substantiv stavningsvariant av magyarisering madjarisk Adjektiv stavningsvariant av magyarisk madjariska Substantiv stavningsvariant av magyariska madonnakult Substantiv dyrkan av Jungfru Maria madonnalik Adjektiv som har egenskaper som en madonna madonnastaty Substantiv skulptur av Jungfru Maria madrassera Verb förse med stoppning madrasskydd Substantiv textilskydd som ska läggas under lakanet för att skydda madrassen från nedsmutsning madrigal Substantiv ursprungligen en italiensk diktform; en flerstämmig konstfull sångkomposition (med sin storhetstid under 1500-talet) maduresiska Substantiv ett sunda-sulawesiskt språk som främst talas på de indonesiska öarna Java och Madura samt i Singapore maestoso Adverb majestätiskt maffialedare Substantiv ledare av maffiaorganisation maffialiknande Adjektiv kriminell på det vis att det liknar maffiagruppers verksamhet maffiamedlem Substantiv medlem av maffian maffig Adjektiv storslagen, imponerande mafioso Substantiv medlem i maffia magasinera Verb lägga i förråd magasinerande Adjektiv som magasinerar magasinering Substantiv det att förvara i en lagerlokal magasinsbyggnad Substantiv byggnad som tjänar som förråd magbesvär Substantiv något besvär från eller relaterat till magen (eller buken mer allmänt), t.ex. smärta magdans Substantiv orientalisk dans magdansare Substantiv person som dansar magdans magellangås Substantiv en fågelart (Chloephaga picta) inom familjen änder (Anatinae); individ av denna art magerhet Substantiv det att vara mager maghrebinsk Adjektiv som rör eller kommer från den nordafrikanska regionen Maghreb magindanao Substantiv ett austronesiskt språk som talas på Filippinerna med cirka en miljon talare magistral Adjektiv mästerlig; myndig, imponerande magkatarr Substantiv samlingsnamn för olika besvär från magen maglev Substantiv magnetisk levitation, ett system för att lyfta, styra och driva fordon maglevtåg Substantiv slags tåg som inte har hjul utan hålls ovanför banan och samtidigt drivs fram av magnetiska krafter magmask Substantiv en mask som lever som parasit i magen magmatisk Adjektiv bildad av stelnad magma magmun Substantiv ställe i magsäcken där matstrupen slutar magnat Substantiv rik och mäktig affärsman eller affärskvinna magnecyl Substantiv en tablett av ovanstående medicin magnesiumbromid Substantiv kemisk förening av magnesium och brom, MgBr2 magnesiumfosfid Substantiv kemisk förening av magnesium och fosfor magnesiumhydroxid Substantiv kemisk förening av magnesium, syre och väte magnesiumjodid Substantiv kemisk förening av magnesium och jod, MgI2 magnesiumkarbonat Substantiv kemisk förening av magnesium, kol och syre, MgCO3 magnesiumklorid Substantiv kemisk förening av magnesium och klor, MgCl2 magnesiumnitrat Substantiv kemisk förening av magnesium, kväve och syre magnesiumoxid Substantiv kemisk förening mellan magnesium och syre med formel MgO magnesiumsulfat Substantiv kemisk förening av magnesium, svavel och syre, MgSO4 magnetband Substantiv inspelningsmedium i form av ett band av plast, belagt med ett tunt skikt av järnoxid som kan magnetiseras magnetisera Verb göra något magnetiskt magnetiserbar Adjektiv som kan magnetiseras magnetisering Substantiv det att magnetisera; handling som magnetiserar något magnetisör Substantiv person som utövar magnetism som något slags alternativmedicinsk praktik som påstår sig kunna behandla problem med magnetiska och hypnotiska metoder magnetit Substantiv magnetisk järnmalm magnetkamera Substantiv apparat som med hjälp av radiovågor och starka magneter skapar en tredimensionell bild av kroppens organ magnetkameraundersökning Substantiv undersökning av någon med hjälp av en magnetkamera magnetkompass Substantiv verktyg som innehåller ett magnetiskt objekt som visar riktningen norr med hjälp av jordens magnetfält magnetkort Substantiv kort med magnetremsa som lagrar information magnetmina Substantiv mina som reagerar på förändringar i magnetfältet (snarare än direkt kontakt) magnetnål Substantiv fritt rörlig magnet vars ena ända (pol) pekar mot nordpolen och andra ända mot sydpolen magnetofon Substantiv en sorts bandspelare magnetometer Substantiv ett vetenskapligt mätinstrument som används för att mäta styrkan och/eller riktningen hos magnetfältet runt instrumentet magnetomrörare Substantiv en anordning som används framför allt inom kemiska laboratorier för att röra om i glaskärl magnetremsa Substantiv tunn film som kan lagra logiska ettor och nollor, används till exempel på kreditkort och passerkort magnetskenbroms Substantiv broms i form av en metallbit som via magnetiska krafter trycks mot rälsen vid inbromsning magnettåg Substantiv slags tåg som inte har hjul utan hålls ovanför banan och samtidigt drivs fram av magnetiska krafter magnificat Substantiv Marias lovsång (Min själ prisar Herren) magnitud Substantiv ett mått på en stjärnas ljusstyrka, se vidare absolut magnitud respektive skenbar magnitud magnoliafikus Substantiv en växtart (Ficus macrophylla), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art magnordning Substantiv taxonomisk rang inom den biologiska systematiken, högre än överordning, men lägre än kohort, legion eller division (beroende på gren inom biologin) magnumbutelj Substantiv stor vinbutelj rymmande ca 1,5 l magplask Substantiv det att en person hoppar ner i flytande vatten så att en betydande yta av bröst och mage först träffar vattnet, kanske trots att personen försökte dyka med händer och huvud först magra Verb bli magrare eller (ännu) smalare; tappa i vikt magrande Substantiv det att magra magruvargroda Substantiv groda av släktet Rhebatrachus (som ruvar yngel i magsäcken; utdött) magsaft Substantiv den matspjälkningsvätska som produceras av slemhinnan i magsäcken och som utgörs av en vattenlösning av saltsyra med bland annat pepsin(ogen) och inre faktor magsaftsekretion Substantiv sekretion (utsöndring) av magsaft (till lumen i magsäcken) magsjuka Substantiv (informell beteckning för) akut gastroenterit (med symtom som buksmärta, kräkningar och diarré) magsjukdom Substantiv sjukdom som drabbar magen magslemhinna Substantiv slemhinnan i magsäcken magsyra Substantiv magsaft magsäckscancer Substantiv cancer i magsäckens vägg (vanligen dess slemhinna) magsäckstömning Substantiv det att föda (kymus), på ett reglerat sätt, och lite i taget, pressas ut i tolvfingertarmen från magsäcken magväska Substantiv väska som bäres vid magen fäst med en rem magyar Substantiv ungrare (särskilt i historiska sammanhang) magyarisera Verb ge ungersk prägel åt; göra ungersk magyarisering Substantiv det att magyarisera magyarisk Adjektiv som rör Ungern eller magyarerna magyariska Substantiv ungerska maharadja Substantiv indisk furstetitel maharaja Substantiv variant av maharadja mahatma Substantiv (egentligen stor ande) indisk hederstitel för stor ledare mahjongg Substantiv vanlig stavningsvariant av mahjong mahognyfärgad Adjektiv rödbrun mahonia Substantiv en art (Mahonia aquifolium) inom växtfamiljen berberisväxter (Berberidaceae); individ av arten mahonia mahr Substantiv obligatorisk brudgåva från brudgummen till bruden vid giftermålet i muslimska kulturer maiasaurie Substantiv en dinosaurie inom släktet Maiasaura i familjen hadrosaurider (Hadrosauridae); exenplar av denna art maithili Substantiv ett indoeuropeiskt språk med cirka 30 miljoner talare i den indiska delstaten Bihar och i delar av Nepal majblomma Substantiv liten brosch som köpes till stöd för stödorganisationen Majblomman majblot Substantiv hedniskt blot som ordnas för att fira maj majbrasa Substantiv stor hög med diverse ris som man tänder på valborgsmässoafton majbrud Substantiv kvinna som står brud i maj månad majbål Substantiv stor eld som tänds aftonen som leder till första maj för att fira vårens ankomst majdag Substantiv dag i maj månad majestätsbrott Substantiv brott mot monarks överhöghet majeutik Substantiv Sokrates metod med frågor majevtik Substantiv variant av majeutik; (egentligen förlossningskonst) Sokrates’ pedagogiska metod att samtalsvis locka fram och pröva vad en person vet och menar majfisk Substantiv en art (Alosa alosa) inom fiskfamiljen sillfiskar (Clupeidae); individ av arten majfisk majfrost Substantiv frost i maj månad majgreve Substantiv särskilt utklädd och smyckad mansperson som vid traditionellt majfirande uppträdde som huvudfigur i festtåg, majridning eller liknande högtidliga upptåg, ibland tillsammans med en majgrevinna majgrevinna Substantiv majbrud majkväll Substantiv kväll under maj månad majmorgon Substantiv morgon under maj månad majnatt Substantiv natt under maj månad majo Substantiv majonnäs majolika Substantiv (egentligen från Mallorca) en sorts glaserad keramik majorant Substantiv ett tal större än (eller lika med) samtliga element i en given uppåt begränsad delmängd av de reella talen, eller annan partiellt ordnad mängd majoritetsbeslut Substantiv beslut som fattas av merparten röstberättigade personer majoritetskultur Substantiv social kultur som en majoritet av ett samhälle identifierar sig med majoritetsparti Substantiv parti som står i majoritet majoritetsregering Substantiv regering vars partirepresentation i parlamentet är mer än 50% av mandaten majoritetsval Substantiv val där en befattning vinns av den kandidat som fått antingen mer än hälften av rösterna (enkel majoritet/absolut majoritet), eller som den fått fler röster än någon annan, oavsett om det är mindre än hälften (relativ ma majsena Substantiv en sorts majsmjöl majsflinga Substantiv en flinga gjord på majs majskrok Substantiv ett snacks av puffad majs majskrud Substantiv prydande dräkt av vårens färska grönska majskyckling Substantiv kyckling som har fötts upp på majs som foder majsmjöl Substantiv mjöl av majs majsnö Substantiv snö som faller i maj månad majsol Substantiv sol i maj månad majstång Substantiv (ofta korslagd) stång som kläs (majas) med lövkvistar (av björk) och reses som inledning till midsommarfirandet majungasaurie Substantiv variant till majungasaurus majungasaurus Substantiv en köttätande dinosaurie av släktet Majungasaurus i underfamiljen Majungasaurinae, vars fossil hittats på Madagaskars nordvästkust och som levde under kritaperioden majuskel Substantiv stor bokstav, versal makadam Substantiv krossad sten som används som byggmaterial för vägar och som ballast till järnvägsspår makadamballast Substantiv översta lagret av banvallen som består av makadam i vilken sliprarna vilar makadamisera Verb lägga ut makadam som ballast makadamisering Substantiv process att förse järnvägsspår med krossad sten som ballast makak Substantiv individ av någon av arterna från släktet makaker (Macaca) inom däggdjursfamiljen markattartade apor (Cercopithecidae) makaker Substantiv ett apsläkte i familjen markattartade apor makande Substantiv det att maka makare Substantiv person som gör något, speciellt om yrke makaronilåda Substantiv maträtt bestående av makaroner, kött eller fisk, grönsaker och lök som brukar tillredas i låda makaronlåda Substantiv variant av makaronilåda makartsbukett Substantiv bukett av torkade växter (under en glaskupa), prydnad i stil med Makarts målningar makassariska Substantiv ett sunda-sulawesiskt språk i den malajo-polynesiska delen av den austronesiska språkfamiljen makassarolja Substantiv en sorts hårolja makatar Substantiv makatar makedoner Substantiv variant av makedonier; person från eller med rötter i Makedonien makedonier Substantiv person från eller med rötter i Makedonien makedonisk Adjektiv som rör Makedonien, det makedonska språket eller folket makedoniska Substantiv variant av makedonska makedonsk Adjektiv som rör Makedonien, det makedonska språket eller folket makedonska Substantiv språk som talas främst i Makedonien makenamn Substantiv tillnamn som ges åt en make vilket anger vem hans maka är makeupborste Substantiv borste som används till smink makeuppensel Substantiv pensel avsedd för att användas till smink makeupväska Substantiv väska för att förvara (och transportera) smink maklig Adjektiv bekväm av sig maklighet Substantiv det att vara maklig makrillfiske Substantiv fiske utav makrill makrillgädda Substantiv en fiskart (Scomberesox saurus) i familjen makrillgäddefiskar (Scomberesocidae); individ av denna art makroanalytiker Substantiv person som analyserar makroekonomin (och gör prognoser för arbetslöshet, inflation, och liknande) makroekonomi Substantiv del av nationalekonomi som berör ekonomin som helhet där det studeras bl.a. arbetslöshet, konjunkturer, ekonomisk tillväxt och inflation makroekonomisk Adjektiv som rör makroekonomi makrofag Substantiv cell i det medfödda immunförsvaret som sitter stationerad ute i vävnaden och där har stor förmåga att ospecifikt känna igen och fagocytera partiklar och patogener, som den känner igen via PRR:er; fagocyterade patogener b makrofagaktivering Substantiv händelsen att en makrofag som har en levande intracellulär parasit (vanligen en bakterie som lyckas undvika makrofagens automatiska dödande) i en fagosom och som visar upp (peptid)fragment från patogenen på sin yta (bund makrokosm Substantiv världen i stort, världsalltet, universum makrokosmos Substantiv världen i stort, världsalltet, universum makromolekyl Substantiv (mycket) stor molekyl, t.ex. ett protein, en polysackarid eller någon sorts nukleinsyra makron Substantiv franskt bakverk bestående av två ihoplagda mandelkakor innehållande mandel, socker och äggvita med en smaksatt kräm emellan makroskop Substantiv mikroskop med lägre förstoringsgrad makroskopi Substantiv läran om observationer med blotta ögat makroskopisk Adjektiv synlig för blotta ögat, enkel att se, storskalig maktbefogenhet Substantiv laglig rätt att utöva kontroll och styrning maktbegär Substantiv (skadligt) begär efter makt åt sig själv eller sin egen organisation maktdelning Substantiv delning av makt, exempelvis statsrättsligt inom staten; maktfördelning maktdelningslära Substantiv läran om maktdelning (eller maktfördelning) inom staten (enligt Montesquieu) maktfaktor Substantiv omständighet som möjliggör innehav av makt maktfullkomlig Adjektiv som använder makt utan hänsyn till andra maktfullkomlighet Substantiv det att vara maktfullkomlig; beteende som är maktfullkomligt maktfördelning Substantiv fördelning av makt (exempelvis inom staten) maktgalen Adjektiv som känner ett osunt starkt begär efter makt makthunger Substantiv alltför stort (och skadligt) begär efter makt åt sig själv eller sin egen organisation makthungrig Adjektiv som har ett (alltför) stort (och skadligt) begär efter makt åt sig själv eller sin egen organisation maktinnehav Substantiv det att inneha makt; en viss person (eller grupps) innehav av makt maktlysten Adjektiv som känner starkt begär efter makt maktlystnad Substantiv starkt begär efter makt maktlöshet Substantiv det att vara maktlös maktparti Substantiv parti som har makten i t.ex. ett land maktpåliggande Adjektiv mycket viktig, betydelsefull; som det ligger makt på (i betydelsen: vikt, betydelse) maktskifte Substantiv övergång av makt från en sort till en annan maktstruktur Substantiv sätt på vilket rätten att bestämma är fördelad inom en grupp eller organisation maktövertagande Substantiv det att ta över makten makulatur Substantiv odugligt tryck makulera Verb göra oanvändbar makulering Substantiv det att makulera malabsorption Substantiv nedsatt förmåga att ta upp vatten, näringsämnen och matspjälkningsvätskor i tarmen malaga Substantiv ett sött spanskt vin malagassiska Substantiv ett austronesiskt språk som talas i Madagaskar malaj Substantiv icke vapenför värnpliktig malajbjörn Substantiv en i Sydostasien levande däggdjursart (Helarctos malayanus) inom familjen björnar (Ursidae); individ av denna art malajiska Substantiv malajo-polynesiskt språk som talas av malajerna i Malaysia, södra Thailand, Filippinerna, Singapore, centrala östra Sumatra, Riauöarna och delar av Borneos kust; officiellt språk i Malaysia, Brunei och Singapore malakit Substantiv ett mörkgrönt kopparmineral; en prydnadsten malande Substantiv det att mala malariavaccin Substantiv vaccin mot malaria malayalam Substantiv dravidiskt språk som främst talas i delstaten Kerala i Indien malayalamsk Adjektiv som rör språket malayalam eller dess skriftspråk malaysier Substantiv person från Malaysia eller som har malaysiskt ursprung malaysisk Adjektiv som rör Malaysia malaysiska Substantiv kvinnlig malaysier mald Adjektiv som har malts maldivier Substantiv person från Maldiverna eller som har maldiviskt ursprung maldivisk Adjektiv som rör Maldiverna, det maldiviska språket eller folket maldiviska Substantiv språk som talas främst i Maldiverna maleinsyra Substantiv karboxylsyra, som består av kol, väte och syror, med formeln C2H2(COOH)2 malen Adjektiv som har malts maliciös Adjektiv elak, försmädlig maliciöst Adverb på ett maliciöst sätt malier Substantiv person från Mali eller som har maliskt ursprung malign Adjektiv elakartad, svårartad, d.v.s. farlig och/eller obotlig malis Substantiv förtal, försmädlighet malisk Adjektiv som har att göra med Mali eller malier maliska Substantiv kvinna i Mali eller med malisk härkomst malkula Substantiv liten kula med insektsgift mot mal malla Verb forma något efter mall mallad Adjektiv som följer ett bestämt mönster eller standard malleol Substantiv fotknöl på ömse sidor av fotled; ankel, vrist malleolus Substantiv liten hammare mallgroda Substantiv mallig person mallighet Substantiv det att vara mallig mallorcan Substantiv person som bor på den spanska medelhavsön Mallorca mallorcansk Adjektiv mallorkinsk mallorkinsk Adjektiv som rör ön Mallorca, den mallorkinska dialekten eller dess invånare mallorkinska Substantiv dialekt av balearisk katalanska som talas på ön Mallorca malmedel Substantiv medel som bekämpar mal malmfyndighet Substantiv malmförekomst malmfält Substantiv område med brytvärda malmfyndigheter malmförande Adjektiv innehållande malm malmförekomst Substantiv ställe där malm förekommer i tillräckliga mängder att brytning är lönsam malmhund Substantiv behållare försedd med hjul, ofta på räls, som används för att flytta malm (t.ex. inom en gruva eller smältverk) malmvagn Substantiv järnvägsvagn avsedd för transport av malm malmöit Substantiv person från Malmö malning Substantiv det att mala malonsyra Substantiv karboxylsyra som består av kol, väte och syre, med formeln C3H4O4 malplacerad Adjektiv olämpligt placerad, placerad där den inte passar in; felplacerad malpåse Substantiv påse för förvaring av textilier som behöver skyddas mot angrepp av klädesmal och andra skadeinsekter malström Substantiv våldsam virvelström (t ex i ett sund) malt Substantiv sädesslag som groddas och används vid ölbryggning maltas Substantiv enzym som finns luminalt på enterocyternas mikrovilli (brush border) och som spjälkar disackariden maltos till monosackariderna glukos och glukos maltes Substantiv person, speciellt man, från Malta maltesare Substantiv person, speciellt man, från Malta malteser Substantiv en hundras malteserhund Substantiv en hundras malteserkors Substantiv kors med lika långa armar vilka breddas utåt och slutar i två spetsar maltesisk Adjektiv som rör Malta, det maltesiska språket eller folket maltesiska Substantiv språk som talas främst på Malta maltig Adjektiv vars smak eller doft ger ett starkt intryck av malt maltighet Substantiv det att vara maltig maltos Substantiv disackarid bestående av två glukosrester bundna med en α-1,4-glykosidbindning malträtera Verb behandla illa, misshandla malträtering Substantiv det att malträtera maltsocker Substantiv maltos, en disackarid bestående av två glukosrester bundna med en α-1,4-glykosidbindning malva Substantiv någon av de arter som tillhör släktet Malva inom växtfamiljen malvaväxter (Malvaceae); individ av dessa arter malvafärgad Adjektiv med samma färg som en malva maläkta Adjektiv skyddad (med insektsgift) mot angrepp av mal maläten Adjektiv skadad av mal eller andra skadeinsekter malör Substantiv missöde malörtsambrosia Substantiv en art (Ambrosia artemisiifolia) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten malörtsambrosia malörtsbrännvin Substantiv allmänt om spritdryck med malört som huvudingrediens mamba Substantiv en giftig afrikansk orm mamelucker Substantiv halvlånga (spetsprydda) dambyxor synliga under kjolen mammakilo Substantiv kroppsmassa hos kvinna som ibland kvarstår efter en graviditet mammaledig Adjektiv som är föräldraledig mammaledighet Substantiv den föräldraledighet som mammor beviljas mammalier Substantiv däggdjur mammaroll Substantiv (den sociala) rollen som mor till ett barn mammasgosse Substantiv variant av mammas gosse mammig Adjektiv som tyr sig (för) mycket till sin mamma mammis Substantiv mamma mammografi Substantiv typ av röntgenundersökning som görs för att undersöka människans bröst mammon Substantiv rikedom, pengar mammonsdyrkan Substantiv överdriven girighet mammutbete Substantiv bete (tand) av mammut mammutdolkstekel Substantiv en insektsart (Megascolia maculata) i familjen dolksteklar (Scoliidae); exemplar av denna art mammutträd Substantiv ett barrträd (Sequoiadendron giganteum) som utgör den enda arten i mammutträdssläktet (Sequoiadendron); exemplar av denna art mammutträdssläktet Substantiv växtsläktet Sequoiadendron i familjen cypressväxter (Cupressaceae), omfattande den enda arten mammutträd (Sequoiadendron giganteum) mamsellaktig Adjektiv fjollig, pimpinett, sipp, vek, mjäkig, sjåpig, avmaskuliniserad mamsing Substantiv mamma manand Substantiv en fågelart (Chenonetta jubata) inom familjen änder (Anatidae); individ av denna art manande Substantiv det att mana manbarhet Substantiv det att vara könsmogen manbarvorden Adjektiv som anses ha övergått från barn till vuxen (könsmogen) manbyggnad Substantiv mangårdsbyggnad, boningshus; numera blott om den förnämsta byggnaden på en herrgård, en bondgård, ett torp o. d. mancave Substantiv rum i bostaden där en vuxen man varvar ner, utför manligt (pyssligt) husarbete, och/eller odlar sina (manliga) intressen och hobbyer manchego Substantiv spansk hårdost gjord på fårmjölk från den spanska provinsen La Mancha manchesterbyxa Substantiv ovanligare variant av manchesterbyxor; (helt) klädesplagg för benen manchesterbyxor Substantiv långbyxor tillverkad från tyget av typ manchester manchu Substantiv person som tillhör ett tungusiskt folk i Manchuriet, eller med manchuiska rötter manchuisk Adjektiv som rör Manchuriet, dess invånare manchuerna eller deras språk manchuiska manchuiska Substantiv språk som talas i Manchuriet i nordöstra Kina manchurier Substantiv person som tillhör ett tungusiskt folk i Manchuriet, eller med manchuiska rötter mandarinand Substantiv en fågelart (Aix galericulata) inom familjen änder (Anatinae); individ av denna art mandarinråttsnok Substantiv en ormart (Elaphe mandarina) i familjen snokar (Colubridae); individ av denna orm mandarintalande Adjektiv som talar mandarin mandatfördelning Substantiv fördelning av mandat enligt erhållna röster mandatperiod Substantiv den tidsperiod under vilken ett uppdrag (mandat) gäller, som regel tiden mellan två allmänna val mandelblom Substantiv blomma från mandelträdet mandelblomma Substantiv Saxifraga granulata, art i familjen stenbräckeväxter mandelbrotmängd Substantiv en av flera fraktaler som beskriver för vilka komplexa tal c den komplexa talföljden zn definierad av rekursionsformeln z_{n+1} = z_n^2 + c inte går mot oändligheten när startvärdet z_0 = 0 mandelformad Adjektiv som har formen av en mandel, elliptisk med spetsiga uddar mandelformig Adjektiv mandelformad mandelkaka Substantiv (övergripande term) kaka med mandel i mandelmassa Substantiv massa av mald mandel, florsocker och bindemedel som äggvita eller liknande mandelmjöl Substantiv mjöl gjort på mandel mandelmjölk Substantiv dryck gjord på blötlagda mandlar som sedan males och silas mandelpotatis Substantiv potatissort som har ett mandelformigt utseende mandelträd Substantiv en art (Prunus dulcis) inom plommonsläktet populärt odlad för sina kärnor (mandlar); exemplar av detta träd mandespråk Substantiv gren av Niger-Kongospråken som består av cirka 50-60 språk, som talas av ett tiotal miljoner i Västafrika, bland andra bambara, dyula och malinke mandolin Substantiv ett stränginstrument liknande luta mandolinist Substantiv person som spelar mandolin mandolinsträng Substantiv sträng på (eller avsedd för) mandolin mandomsprov Substantiv ritual (som förekommer i vissa kulturer) som pojkar utför (en gång när de kommit upp i lämplig ålder) för att bevisa att de uppfyller något krav (fysisk styrka, uthållighet, våghalsighet etc.) som förknippas med (vuxen) mandorla Substantiv (egentligen mandel) oval gloria kring heliga personer i kyrklig konst manege Substantiv ridbana (t ex på cirkus); ridhus maner Substantiv underjordiska gudomligheter (de avlidnas andar) i romersk mytologi manerlig Adjektiv sirlig, överdrivet artig manfall Substantiv stort bortfall av personer manfluensa Substantiv influensa då den drabbar en man och symptomen upplevs mer fatala än hos kvinnor manfolk Substantiv vuxna människor av mankön som grupp manfolksgalen Adjektiv galen i karlar mangan Substantiv ett grundämne med atomnummer 25, atommassa 54,9 och symbolen Mn mangandioxid Substantiv kemisk förening av mangan och syre manganfosfid Substantiv kemisk förening av mangan och fosfor manganoxid Substantiv kemisk förening av mangan och syre manganstål Substantiv ett mycket hårt stål i vilket det metalliska grundämnet mangan ingår mangansulfat Substantiv kemisk förening av mangan, svavel och syre manganvitriol Substantiv kemisk förening av mangan, svavel och syre mangel Substantiv maskin som man använder när man som ersättning av strykjärnet. mangla Verb pressa i mangel manglad Adjektiv pressad med mangel mangling Substantiv det att mangla, användning av en mangel för att få nytvättade textilier släta mangold Substantiv en sorts beta vars blad används som spenat mangosorbet Substantiv sorbet av mangoer mangostan Substantiv en tropisk växtart (Garcinia mangostana) inom växtfamiljen clusiaväxter (Clusiaceae); individ av arten mangostan mangoyoghurt Substantiv yoghurt med mangosmak mangrant Adverb med alla utan undantag mangrove Substantiv tropisk sumpskog med träd som har luftrötter mangust Substantiv någon av de arter inom familjen manguster (Herpestidae) som är däggdjur inom ordningen rovdjur som ursprungligen lever i Afrika, södra Asien och sydvästra Europa, men införts i många andra delar av världen; individ av (v mangårdsbyggnad Substantiv största bostadshuset på en lantgård manhaftig Adjektiv karlaktig, karsk manhaftighet Substantiv egenskapen att vara manhaftig manierad Adjektiv maniererad maniererad Adjektiv chosig, krystad, tillgjord manierism Substantiv en konstriktning på gränsen mellan renässans och barock manifestera Verb visa, ge uttryck åt manifesterande Substantiv det att manifestera maniker Substantiv person som lider av mani manikyrist Substantiv den som yrkesmässigt utövar manikyr maning Substantiv krav, fordran maniok Substantiv en växtart (Manihot esculenta) inom familjen törelväxter (Euphorbiaceae), en halvbuske vars rotknölar är ett av jordens viktigaste baslivsmedel; exemplar av denna art manipulator Substantiv fjärrstyrd gripklo för hantering av radioaktivt material manipulatör Substantiv person som medvetet eller omedvetet behandlar eller omformar något eller någon i syfte att förändra detta eller denna (ofta, men inte alltid, med fördolda avsikter och/eller till egen fördel) manipulerbar Adjektiv som kan manipuleras manipuri Substantiv tibetoburmansk folkgrupp som bor i de indiska delstaterna Manipur och Assam samt angränsande delar av Bangladesh och i mindre utsträckning Myanmar mankemang Substantiv motgång, svårighet mankera Verb brista, vara bristfällig mankhöjd Substantiv mått på fyrfota djurs kroppshöjd över manken mankini Substantiv en avslöjande helkroppsdräkt för män som liknar nederdelen av en bikini, men sträcker sig upp över axlarna istället för att gå runt höfterna mankön Substantiv manligt kön, egenskapen att vara hane mannabragd Substantiv storverk uträttat av en man (vars mandom antas utgöra någon sorts betydelse dettas förverkligande) mannadat Substantiv storverk uträttat av en man (vars mandom antas utgöra någon sorts betydelse dettas förverkligande) mannagryn Substantiv mjölkärnan av proteinrika och hårda vetesorter mannagrynsgröt Substantiv gröt gjord på mannagryn mannakraft Substantiv manlig styrka mannaminne Substantiv tidsmått som omfattar en levande persons minne mannamod Substantiv beslutsamhet, mandom mannavett Substantiv förnuft som erhållits hos en person i mannaålder (vuxen); sunt förnuft hos en vuxen människa mannaålder Substantiv åldersperiod under vilken en man räknas som fullvuxen och mogen mannaår Substantiv vuxenår hos en man, efter ungdomsår och innan ålderns höst mannekäng Substantiv person vars yrke är att bära upp och visa mode eller annan produkt, t.ex. genom att bli fotograferad, stå eller gå i utvald utstyrsel manniska Substantiv ett keltiskt språk som talas på Isle of Man; det dog ut 1974 men har till viss del återupplivats manometer Substantiv instrument för att mäta gas- eller vätsketryck mansard Substantiv rum under brutet tak mansardfönster Substantiv fönster i vindsrum mansardtak Substantiv brutet yttertak där nedre delen har brantare lutning än övre delen manschauvinism Substantiv uppfattningen att män är naturligt överlägsna kvinnor manschett Substantiv kanten på en skjortärm; spetsprydd ärmlinning mansdominerad Adjektiv som är dominerad av män mansfigur Substantiv mans figur, även om man mansförakt Substantiv stark känsla av ogillande och hat mot män mansgrupp Substantiv grupp vars medlemmar är män manshat Substantiv hat mot män och/eller det manliga könet manshatare Substantiv person som hatar män och/eller det manliga könet manshuvud Substantiv mans huvud manshög Adjektiv som har ungefär samma höjd som en man mansier Substantiv person från ett ugriskt folkslag, av vilket de flesta är bosatta i västra Sibirien i Ryssland mansiska Substantiv ett språk i den ob-ugriska språkgruppen, med cirka 3 000 talare, i huvudsak i området kring floden Ob i västra Sibirien manskläder Substantiv klädesplagg som är vanliga för män manskör Substantiv kör (grupp personer som sjunger tillsammans) bestående av (vuxna) män manslukerska Substantiv kvinna som har många älskare, femme fatale mansmisshandlare Substantiv person som misshandlar män mansperson Substantiv man, person av mankön mansröst Substantiv manlig röstläge i en kör manssida Substantiv manlig del av en släkts härstamning mansvälde Substantiv patriarkat mansålder Substantiv tidsrymd som motsvarar åldersskillnaden mellan en generation och den efterföljande, cirka 30 år manta Substantiv en stor rocka som kan uppnå en vingbredd på nära sju meter, med det vetenskapliga namnet Manta birostris mantal Substantiv ett mått på jordbrukets storlek från 1700-talet som utgjorde underlag för skatten; förkortas mtl mantalslängd Substantiv förteckning över alla som bor i en viss kommun mantalsskriven Adjektiv registrerad i mantalslängd mantelbälta Substantiv en art (Chlamyphorus truncatus) inom däggdjursfamiljen bältdjur (Dasypodidae); individ av arten mantelbälta mantelrörelse Substantiv det att låta slutstycket hos ett magasinmatat handeldvapen föra in en patron i patronläget mantelyta Substantiv den buktiga delen av ytan av en cylinder eller en kon mantikora Substantiv sagoväsen med ett lejons kropp samt en mans ansikte och antingen en drakes eller en skorpions svans mantilj Substantiv (spansk) slöja, schal av spetsar mantla Verb förse med hölje mantlad Adjektiv försedd med hölje (av en viss beskaffenhet) mantåg Substantiv det staket bestående av pinnar och rep som går runt däcket på en båt för att hindra att personer som tappar balansen far överbord manuale Substantiv kyrkohandbok manualisera Verb dokumentera i en manual (handbok), formalisera manul Substantiv en art (Felis manul) i däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten manul manvarg Substantiv en däggdjursart (Chrysocyon brachyurus) inom familjen hunddjur (Canidae); individ av denna art manx Substantiv ett keltiskt språk som talas på Isle of Man; det dog först ut år 1974 men har återupplivats manår Substantiv motsvarande antal personer (man) under ett helår manövervagn Substantiv spårfordon med förarplats men utan drivning (till skillnad från en motorvagn) manövrerande Substantiv det att manövrera manövrering Substantiv det att manövrera maoism Substantiv politisk åskådning som bygger på Mao Zedongs läror (och bland annat betonar böndernas revolutionära roll) maoist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med maoism maoistisk Adjektiv som rör maoism maori Substantiv språk som talas av Nya Zeelands urbefolkning maorierna maorier Substantiv person som tillhör urbefolkningen på Nya Zeeland, maorierna maorisk Adjektiv som avser maorier mappa Verb avbilda mappande Substantiv det att mappa mapudungun Substantiv ett språk som talas i Chile och Argentina av mapuchefolket maracas Substantiv ett rytminstrument, som används främst för latinamerikansk musik som rumba, samba eller bossa nova marailguan Substantiv en fågelart (Penelope marail), i familjen hockohöns (Cracidae); individ av denna art marathi Substantiv ett indoariskt språk som talas i den indiska delstaten Maharashtra maratonlopp Substantiv /olympisk/ löptävling där de tävlande springer en sträcka på 42 195 meter maratonlöperska Substantiv kvinnlig maratonlöpare maratonsimning Substantiv gren inom öppet vatten-simning där distansen som simmas är (väldigt) lång, vanligtvis 10 km eller längre maratontabell Substantiv sammanräkning av placeringar eller poäng över flera säsonger av ett återkommande arrangemang, till exempel en årlig serie eller ett sportevenemang. Exakt hur poängen beräknas i en maratontabell varierar från fall till fa marburgfeber Substantiv en blödarfeber (hemorragisk feber) med hög dödlighet orsakad av marburgviruset, förekommande främst i Central- och Västafrika mardrömsaktig Adjektiv som liknar en mardröm mardrömslik Adjektiv som liknar en mardröm mareld Substantiv blåaktigt sken i havsvatten som orsakas av vissa bioluminiscenta organismer, såsom vissa plankton margherita Substantiv en pizza med tomatsås, ost och krydda marginalisera Verb orsaka att något förlorar inflytande och betydelse, så att det närmar sig "obetydlighet" marginalnytta Substantiv nytta (vinst) av en förändring på marginalen marginalrubrik Substantiv rubrik för ett textavsnitt som satts i boksidans marginal och inte ovanför textstycket marginalskatt Substantiv skatt på det översta skiktet av inkomsterna (med högre procentsats än på underliggande belopp) marginell Adjektiv obetydlig, på marginalen marginellt Adverb i liten grad, på marginalen mariatistel Substantiv en art (Silybum marianum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten mariatistel mariekex Substantiv slags fabrikstillverkat kex med ljust gyllenbrun yta och smak av aromer av bland annat vanillin marier Substantiv invånare i ryska delrepubliken Mari marig Adjektiv förkrympt marighet Substantiv det att vara marig marihuana Substantiv variant av marijuana marimba Substantiv ett slagverksinstrument som spelas med malletter marinad Substantiv en syrlig lag för smaksättning vid matlagning marinarkeologi Substantiv gren av arkeologi som studerar fornlämningar under vattenytan marinbiologi Substantiv disciplin inom biologin som forskar om havets växt- och djurvärld marinbiologisk Adjektiv som har att göra med vetenskapen om havets livsformer marinblå Adjektiv som har en mörkare nyans av färgen blå marinera Verb lägga i marinad marinerande Adjektiv som marinerar marinism Substantiv litterär strömning som fått namn efter italienaren Giambattista Marini marinmotor Substantiv motor för att påskynda fartyg marionetteater Substantiv dockteater marionettstat Substantiv formellt självständig stat som i realiteten kontrolleras av en främmande makt; stat som underkuvats en annan stat marionettstyra Verb kontrollera som en marionettdocka mariska Substantiv ett språk i den finsk-ugriska språkfamiljen som talas av marierna i den ryska delrepubliken Mari maritim Adjektiv som tillhör havet maritimitet Substantiv det att vara maritim marka Substantiv kortform av marketenteri markatta Substantiv primat av någon av flera arter i släktet Cercopithecus inom familjen markattartade apor (Cercopithecidae) hemmahörande i Afrika söder om Sahara; individ av dessa arter markattfysionomi Substantiv fysionomi som påminner om en markattas; ansikte med aplika och spetsiga drag markbaserad Adjektiv baserad på marken markbearbetning Substantiv det att bearbeta mark markegång Substantiv länsvis bestämt värde i pengar på vissa varor (vid omräkning av ersättning in natura) markerande Substantiv det att markera marketenteri Substantiv plats för handel (exempelvis en kiosk) inne på ett kasernområde markförvärv Substantiv förvärv av mark markhackare Substantiv arten Pseudopodoces humilis i familjen mesar (Paridae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) markisinna Substantiv kvinna med markistitel markland Substantiv ett värdemått använt i Svealand under medeltiden som anger värdet av en jordegendom, knutet till dess avkastning snarare än areal marklyft Substantiv övning där en skivstång lyfts från marken tills lyftaren står upprätt marknadsanalytiker Substantiv person som analyserar marknader marknadsandel Substantiv andel av en marknad marknadschef Substantiv chef med ansvar för marknadsföring marknadsdomstol Substantiv domstol som prövar frågor om marknadsrätt (exempelvis de som rör marknadsföring, begränsning av konkurrens, och liknande) marknadsekonomi Substantiv ekonomiskt system där priserna sätts enligt överenskommelse mellan säljaren och köparen (fri konkurrens) marknadsempati Substantiv medkänsla för globala företag som står på ruinens brant, och som motiverar att samhället med en kollektiv ansträngning tar ansvar för företaget marknadsförande Substantiv det att marknadsföra marknadsförare Substantiv person (anställd) som har som uppgift att marknadsföra marknadshyra Substantiv den hyra som fastighetsägare och hyresgäst kommer överens om för ett hyresavtal, om det saknas regleringar via lagstiftning som begränsar hyran marknadsliberalism Substantiv ekonomisk teori som förespråkade avskaffandet av den feodala ekonomin, merkantilismen, skråväsendet och ärftliga privilegier marknadsmisslyckande Substantiv situation där kapitalismen inte leder till en optimal resursanvändning i samhället marknadsmässig Adjektiv ekonomiskt försvarbar marknadsplats Substantiv område där marknader regelbundet äger rum marknadspris Substantiv det pris som en säljare och en köpare, i fri konkurrens med övriga tänkbara säljare respektive köpare, kommer överens om marknadsränta Substantiv ränta som aktörer på marknaden är beredda att betala för en kredit marknadsrätt Substantiv rätt som reglerar bedrivandet av näringsverksamhet och företagens handlande på marknaden marknadsrättslig Adjektiv som rör marknadsrätt marknadsstånd Substantiv mindre avgränsad del av en marknadsplats (exempelvis en bod) som används av en enskild handlare marknadsutsikt Substantiv möjligheterna för hur en specifik ekonomisk marknad kommer att utvecklas med avseende på lönsamheten markors Substantiv (ritat eller inristat) pentagram eller liknande som skydd mot maran markpersonal Substantiv (samlande om den) personalstyrka vars yrken på något sätt är att serva flygtrafiken, exkluderande ombordpersonal markrötning Substantiv rötning (av lin) på land (på marken) markstrid Substantiv del av krig som sker på marken marktjänst Substantiv en tjänst som utförs på marken i en verksamhet som domineras av flygning markvatten Substantiv vattnet i marken som inte trängt ner till grundvattnet markväv Substantiv väv (fiberduk) för marktäckning markägande Substantiv besittning av mark marmeladburk Substantiv förvaringskärl för marmelad marmorblad Substantiv en växtart (Calathea lancifolia) inom familjen strimbladsväxter (Marantaceae); exemplar av denna växt marmorera Verb ge något en marmorliknande yta marmorerad Adjektiv ådrig, strimmig, som har marmorliknande yta marmorering Substantiv ådermönstret hos marmor och dito bergart marmorgolv Substantiv golv som är belagt med marmorplattor marmorkräfta Substantiv art (Procambarus virginalis) av leddjur; individ av denna art marmornattkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cereus spegazzinii marmorplatta Substantiv (slipad) platta av marmor marockan Substantiv person, särskilt man, från Marocko marockansk Adjektiv som rör Marocko eller det marockanska folket marockanska Substantiv kvinna från Marocko marodera Verb (följa efter en här för att) plundra, röva maroderande Adjektiv som maroderar marodör Substantiv rövare, bandit, plundrare, skadegörare marokäng Substantiv (egentligen från Marocko) garvat skinn av get eller får (särskilt i bokband) marran Substantiv jude som tvångsdöptes in till den kristna tron (på iberiska halvön, som under och efter den kristna återerövringen av halvön hamnade i en kristen, mindre religiöst tolerant miljö) marritt Substantiv ångestkänslor under sömnen, som anses orsakas av att en mara sitter på den sovande och “rider” hen marschall Substantiv större men lågt stearinljus för utomhusbruk; fackla; bleckskål med brinnande ämne marschallhållare Substantiv konstruktion vanligtvis av metall som en marschall läggs på marscherande Adjektiv som marscherar marschmusik Substantiv musik med rytm som lämpar sig att marschera till marsdag Substantiv dag i mars månad marsdygn Substantiv period för planeten Mars att rotera ett varv runt sin axel (motsvarande med jordisk tid 24 timmar, 39 minuter och 35,244 sekunder) marseljäsen Substantiv den franska nationalsången (ursprungligen en revolutionär kampsång) marshalles Substantiv person från Marshallöarna marshallesiska Substantiv ett mikronesiskt språk med cirka 50 000 talare främst på Marshallöarna marsiansk Adjektiv som rör planeten Mars marsipan Substantiv mandelmassa sötad med socker och äggvita marsipangris Substantiv liten pjäs av rosa marsipan i form av en gris marsipantårta Substantiv tårta med marsipantäcke vanligen gjord med sockerkaksbotten, vispad grädde och vaniljkräm samt/eller sylt marsk Substantiv låglänt kustområde med goda odlingsförhållanden marskalksstav Substantiv stav som tecken på en militär rang marskland Substantiv lågland som vid havskust bildats genom att tidvattnet fört in slam från havet marskväll Substantiv kväll under mars månad marsmorgon Substantiv morgon under mars månad marsmänniska Substantiv marsian, invånare på planeten Mars marsnatt Substantiv natt under mars månad marsskalv Substantiv skalv som äger rum på planeten Mars marsvinsunge Substantiv unge till marsvin marsår Substantiv period som motsvarar tiden för planeten Mars att färdas ett varv runt solen (motsvarande cirka 686,98 dygn på jorden, ≈ 1,88 jordår) martall Substantiv tall (som genom svåra växtförhållanden) vuxit sig låg och förkrympt martera Verb plåga, pina, tortera marterad Adjektiv plågad, torterad martialisk Adjektiv krigisk, karsk (efter den romerske krigsguden Mars) martiniker Substantiv invånare i Martinique eller med martinikisk härkomst martinikisk Adjektiv som rör Martinique eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt martorn Substantiv en art (Eryngium maritimum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten martorn martyrdöd Substantiv död som någon lider på grund av sin tro eller liknande övertygelse och som därefter gör att personen anses vara martyr martyrium Substantiv martyrdöd; lidande, plåga martyrskap Substantiv det att vara en martyr marulk Substantiv Lophius piscatorius, en bottenlevande havsfisk med brett tillplattat huvud och stort gap marviol Substantiv en art (Cakile maritima) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten marviol marvuxen Adjektiv med ett förkrympt växtsätt (på grund av försvårande omständigheter där busken/trädet växer) marxism Substantiv samhällsåskådning som bygger på Karl Marx' teorier, grund på vilken både socialdemokratin och kommunismen vilar marxist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med marxism marxistisk Adjektiv som rör marxism maräng Substantiv bakverk av äggvita och socker marängsviss Substantiv dessert gjord på maräng, vispgrädde och chokladsås samt ibland glass och bananer mascarpone Substantiv slags mjuk, krämig ost från Italien vanligen använd till desserter mashup Substantiv en typ av webbapplikation som sammanställer information och funktionalitet från fler av varandra oberoende källor masinko Substantiv en ensträngad luta som spelas med stråke och som vanligtvis används i Etiopien maskara Substantiv ögontusch, ögonfransfärg maskare Substantiv någon eller något som maskar maskarna Substantiv bestämd form plural av maskare; person som maskar maskaron Substantiv ansiktsformat ornament (med groteska inslag) på byggnad maskeradbal Substantiv bal vars deltagare är maskerade maskerande Substantiv det att maskera maskering Substantiv det att maskera; genom sminkning eller påklädnad av annat täckande föremål (mask) förläna någon ett annorlunda utseende (av ansiktet) maskeringstape Substantiv variant av maskeringstejp maskeringstejp Substantiv tejp att vid målning sätta över ställen som skall skyddas för färg maskformig Adjektiv som ser ut som en mask maskfrätt Adjektiv som har blivit frätt av maskar maskinbearbeta Verb bearbeta med maskin (borra, fräsa, slipa, svarva, såga) maskinbearbetad Adjektiv bearbetad med maskin (borrad, fräst, slipad, svarvad, sågad) maskindata Substantiv data (uppgifter) om en maskin maskindel Substantiv del av en maskin maskindiskmedel Substantiv diskmedel som används i (och av) diskmaskin maskinelement Substantiv del som ingår som komponent i en maskin maskinell Adjektiv som utförs med maskin maskininlärning Substantiv en gren inom artificiell intelligens som går ut på att ett datorprogram successivt lär sig och blir bättre med mer övning maskinlik Adjektiv som visar likhet med en maskin maskinläsbar Adjektiv som kan läsas av en dator maskinmässig Adjektiv som är karakteristisk för en maskin maskinmässighet Substantiv det att vara maskinmässig maskinpark Substantiv uppsättning maskiner avsedda för individuell användning inom exempelvis industri eller jordbruk maskinpistol Substantiv kulsprutepistol (kpist) maskinskriven Adjektiv text skriven med hjälp av en skrivmaskin eller en dator maskinskrivning Substantiv det att skriva med hjälp av skrivmaskin eller en dator maskinstation Substantiv företag som enligt taxa utför maskinellt jordbruksarbete maskinstickad Adjektiv som är stickad med hjälp av en maskin maskinsydd Adjektiv sydd med hjälp av en maskin maskinsömnad Substantiv det att sy med symaskin maskinteknik Substantiv ingenjörsvetenskap som grundar sig på klassisk mekanik maskintelegraf Substantiv (mekanisk) telegraf för att ge kommando (fram, stopp, back) från brygga till maskinrum maskintillverka Verb tillverka något med maskin (i motsats till för hand) maskintillverkning Substantiv det att tillverka något med maskin (i motsats till för hand) maskintrailer Substantiv trailer för transport av ett tyngre fordon (grävmaskin, stridsvagn) maskintvätt Substantiv tvättning (av smutskläder) i tvättmaskin maskinvara Substantiv hårdvara; de fysiska delar som utgör ett datorsystem maskinvävstol Substantiv vävstol som drivs med motor maskinålder Substantiv tidevarv (era, ålder) då maskiner spelar en viktig roll maskinöversättning Substantiv översättning från ett språk till ett annat gjort automatiskt av ett datorprogram maskne Substantiv finnar och liknande hudbesvär som förorsakas av att bära munskydd eller visir maskning Substantiv det att maska maskros Substantiv individ av någon art inom släktet Taraxacum i växtfamiljen korgblommiga växter, som sprider sig både genom vindspridna frön och sina rötter; ofta betraktad som ogräs maskrosbarn Substantiv barn som mot alla odds, t.ex. stora brister i uppväxtmiljön, ändå lyckas skapa sig ett bra liv maskrosblad Substantiv blad på eller från en maskros maskrosrot Substantiv rot från växten maskros maskspel Substantiv ursprungligen teater med maskerade skådespelare, senare en sorts dramatiskt festspel (föregångare till operan) maskstungen Adjektiv fördärvad eller skadad av insektslarver; full med maskhål; förr även om textilier o. d.: maläten; äv. oeg., om tand: angripen av tandröta; även bildligt masktörnskata Substantiv en art (Lanius nubicus) inom fågelfamiljen törnskator (Laniidae); individ av arten masktörnskata maskulinisera Verb göra maskulin; ge typiskt manliga karaktärsdrag maskuliniserande Adjektiv som maskuliniserar maskulinisering Substantiv det att maskulinisera maskulinitet Substantiv det att vara maskulin maskulinum Substantiv en av klasserna för grammatiskt eller semantiskt genus maskäten Adjektiv fördärvad eller skadad av insektslarver; full med maskhål maskör Substantiv person som arbetar med att sminka och lägga masker masochism Substantiv njutningen av att ta emot smärta masochistisk Adjektiv som kännetecknas av eller rör masochism masonit Substantiv varumärke för vissa träfiberplattor massachusett Substantiv ett algonkinspråk som talas av urinvånare i amerikanska delstaten Massachusetts massagetid Substantiv inbokad tid för massage massaindustri Substantiv industri som hör samman med pappersmassa massarbetslöshet Substantiv tillstånd då en stor andel av befolkningen vill och kan jobba men saknar anställning massaved Substantiv virke som ska bli trämassa massavlyssning Substantiv avlyssning i stor skala massavrättning Substantiv samtidig (och på samma plats) avrättning av många personer masscentrum Substantiv en punkt i vilken ett objekts hela massa kan anses som samlad massdöd Substantiv massutdöende massenhet Substantiv (någon) enhet för storheten massa masserande Adjektiv som masserar massfabrikation Substantiv tillverkning av produkter i stora mängder massflykt Substantiv stor flykt; stor våg av flyktingar massflyktsdirektiv Substantiv direktiv (2001/55/EG) av EU för tillfälligt skydd vid massflykt massivitet Substantiv det att vara massiv massivt Adverb på ett massivt sätt massivträ Substantiv trä som är helt (massivt) masskadeutfall Substantiv situation där ett stort antal personer skadas samtidigt vilket medför en kraftig och ofta plötslig belastning på sjukvårdens resurser masskommunicerande Substantiv det att masskommunicera masskrock Substantiv trafikolycka där ett större antal fordon (vanligtvis bilar) kört in i varandra eller strukturer kring vägen massmörda Verb att mörda tre eller fler personer samtidigt massoretisk Adjektiv som rör eller är relaterat till massora eller massoreter massproducera Verb tillverka i stora mängder massproducerande Substantiv det att massproducera massproduktion Substantiv tillverkning av produkter i stora mängder massprotest Substantiv protest där en stor mängd personer deltar masspsykos Substantiv psykos som en större skara människor går in i tillsammans masstal Substantiv antalet nukleoner (d.v.s. protoner och neutroner) i en atomkärna masstillverkning Substantiv tillverkning av produkter i stora mängder massturism Substantiv turism som involverar stora massor av människor massuppsägning Substantiv tillfälle då många personer sägs upp från sina anställningar massutdöende Substantiv händelse i jordens historia då hela grupper av organismer dör ut under en med geologiska mått mätt ganska kort tidsrymd massvaccination Substantiv (erbjuden eller obligatorisk) vaccination (mot en specifik infektionssjukdom) av hela eller en stor del av befolkningen i ett land eller en region under en begränsad period, t.ex. i samband med en svår epidemi (efter bes massvaccinering Substantiv massvaccination massverkan Substantiv en lag som för en reversibel kemisk reaktion ger ett samband mellan reaktanternas aktiviteter vid kemisk jämvikt massvält Substantiv hungersnöd masta Verb montera mast på fartyg mastad Adjektiv försedd med mast mastcell Substantiv (cell av en) vävnadsstationär celltyp som spelar en roll i inflammatoriska processer, i synnerhet genom att mastcellen kan binda IgE-antikroppar, vilka sedan kan binda antigen vilket triggar frisläppning av granula med t mastektomi Substantiv kirurgiskt avlägsnande av bröst masterexamen Substantiv akademisk examen (från högskola eller universitet) på avancerad nivå, vanligen omfattande två års heltidsstudier och 120 högskolepoäng som påbyggnad på en tidigare genomförd grundläggande högskoleutbildning på tre år (18 mastiff Substantiv kraftigt byggd hundras från Storbritannien mastig Adjektiv väl tilltagen, kraftig, bastant, diger mastodont Substantiv någondera art i något av de utdöda djursläktena Mammut och Mammuthus, båda tillhörande ordningen elefantdjur mastodontartad Adjektiv som liknar en mastodont (i synnerhet vad gäller storleken); ofantlig, kolossal mastodonter Substantiv ett släkte (Mammut) inom den utdöda däggdjursfamiljen Mammutidae mastodontfilm Substantiv episk film; film med speltid på över tre timmar mastodontprojekt Substantiv mycket stort projekt masugn Substantiv anläggning (slags ugn) för framställning av råjärn (s.k. tackjärn) ur järnmalm masugnsgas Substantiv avgas från masugn; återanvänds som bränsle i rostugn eller sinterverk masur Substantiv hårt och knotigt virke (särskilt av björk) masurka Substantiv stavningsvariant av mazurka masurknöl Substantiv vril, knotig utväxt på träd masverk Substantiv system av spröjsar i gotiska fönster matamata Substantiv en djurart (Chelus fimbriatus) i familjen ormhalssköldpaddor (Chelidae); individ av denna art matamatasköldpadda Substantiv matamata matande Substantiv det att mata matare Substantiv person som matar en annan person eller ett djur matarledning Substantiv elektrisk ledning från distributionspunkt i elnätet till abonnent matarlinje Substantiv (mindre) kollektivtrafiklinje vars främsta syfte är att transportera personer till en annan linje (som oftast har högre kapacitet eller hastighet) matavfall Substantiv avfall som består av livsmedel av olika slag matbil Substantiv specialbyggd skåpbil försedd med restaurangkök och disk för att sälja varm mat matbud Substantiv bud som levererar (lagad) mat matbutik Substantiv kort för matvarubutik matchboll Substantiv boll som en spelare kan avgöra en match med matchfixning Substantiv fixning av matcher; det att utgången av tävlingar (matcher) görs upp på förhand för att korrumpera vadslagningen matchfunktionär Substantiv person som ska finnas kring planen under match för att svara på frågor och hålla koll så att publiken sköter sig matchhjälte Substantiv spelare som genom en avgörande insats leder sitt lag till seger i en match matchstraff Substantiv utvisning som varar matchen ut, ges ut av domaren efter ett mycket grovt regelbrott eller efter vissa fall av felaktig utrustning matchtröja Substantiv tröja, i överförd bemärkelse ibland hel dräkt, som ett idrottslag bär under match matdag Substantiv dag (i veckan) då en gäst (tiggare, student, kostgängare) åtnjuter mat i ett visst hushåll (enligt överenskommen turordning, kostgång) matdosa Substantiv matlåda matematikbok Substantiv lärobok i matematik; bok om matematik matematiklektion Substantiv lektion i skolämnet matematik matematiklärare Substantiv lärare som undervisar i matematik matematikprov Substantiv prov i matematik matematikundervisning Substantiv undervisning i (skolämnet) matematik materialförråd Substantiv utrymme där material lagras materialisera Verb göra materiell materialiserande Adjektiv som materialiserar materialism Substantiv åsikten att materia är allt som finns; förnekandet av ande, livet efter detta och religion; ateism materialist Substantiv anhängare av materialismen, materialistisk person materialistisk Adjektiv jordbunden, krass, som inte vill veta av några andliga värden; som vill njuta av livets goda; materialistisk historieuppfattning: läran att den historiska utvecklingen bestäms av ekonomiska förhållanden materialsport Substantiv sport där kvaliteten på utrustningen (material, materiel) kan avgöra resultatet materialteknik Substantiv läran om de fysiska lagar som bestämmer mekaniska, kemiska, elektriska och magnetiska egenskaper gällande för fast materia samt dess uppbyggnad materialvetenskap Substantiv läran om material materie Substantiv variant av materia materielleverantör Substantiv person eller företag som levererar materiel materiellt Adverb vad avser materia maternell Adjektiv moderlig maternitet Substantiv moderskap matfett Substantiv fett som används vid matlagning matfriare Substantiv person (man) som besöker och uppvaktar en annan (kvinna) för att få mat matförråd Substantiv förråd av mat matgäst Substantiv person som får mat (mot betalning) mathiss Substantiv hiss avsedd att transpotera mat inuti matig Adjektiv med mättande innehåll; mättande matjes Substantiv kortform av matjessill matjessill Substantiv typ av sill som är inlagd eller konserverad på ett särskilt sätt, ofta kryddad och sockersaltad matjord Substantiv översta lagret av bördig jord matjätte Substantiv bolag inom försäljning av livsmedel som innehar en stor andel av marknaden matkasse Substantiv kasse som används för att transportera inhandlade livsmedel matkoma Substantiv tillstånd av matthet som uppstår då man ätit för mycket matkrig Substantiv leksam strid som uppstår när folk börjar kasta mat på varandra matkultur Substantiv kultur kring mat; kulturella drag kring råvaror, matlagning och den sociala kulturen kring att äta matkupong Substantiv kupong (oftast av papper) som kan kvitteras mot matvaror eller måltid matkurir Substantiv bud som levererar (lagad) mat matkö Substantiv kö till plats där mat serveras (buffébord, matsal eller dylikt) matlag Substantiv grupp som lagar och äter mat tillsammans matlagningsgrädde Substantiv grädde med fetthalt på 15% som är framtagen genom blandning av grädde och skummjölk för att användas i matlagning matlagningskurs Substantiv kurs där man kan lära sig att laga mat matlagningsredskap Substantiv redskap som används vid matlagning matlatzinca Substantiv ett språk i den oto-pameanska språkfamiljen som talas av knappt 2 000 talare i centrala Mexiko matleda Substantiv sjuklig avsmak för att äta, förlorad matlust matlucka Substantiv lucka genom vilken mat lämnas och uthämtas matlust Substantiv sund vilja till att äta; god aptit matlåda Substantiv mindre låda eller annan behållare avsedd för förvaring av mat matmoder Substantiv variant av matmor matmoms Substantiv mervärdesskatt på mat matmor Substantiv husmoder, kvinna som bestämmer över hushållet matmått Substantiv ihålig föremål som används i köket för att mäta volym matning Substantiv anslutning av elkraft från det allmänna elnätet matnyttig Adjektiv näringsrik matolja Substantiv vegetabilisk olja; flytande fett som framställts ur växter matpaus Substantiv matrast matporr Substantiv bilder, filmer eller andra framställningar av mat av mat som på ett särskilt lockande och detaljerat sätt avsedda att väcka begär eller njutning matpreferens Substantiv preferens för särskilda maträtter matpris Substantiv genomsnittligt pris på mat i ett land, region eller globalt, vid en viss tidsperiod matrast Substantiv paus under ett arbete för att äta matriark Substantiv ledande kvinna i matriarkat (samhälle styrt av kvinnor) matriarkal Adjektiv som avser matriarkat matriarkalisk Adjektiv som avser matriarkat matriarkat Substantiv samhälle styrt av kvinnor matrikel Substantiv namnförteckning (med eller utan uppgifter om levnadsförhållanden) över t ex medlemmarna i en förening eller över personer med ett visst yrke matrjosjka Substantiv rysk slags ihålig docka i stil av en gammal gumma matro Substantiv lugn under ätandet av måltid matrona Substantiv gift kvinna; äldre fetlagd kvinna matronymikon Substantiv variantform till metronymikon matrum Substantiv rum avsett för förtäring av mat och dryck matsalsbord Substantiv bord som är ställt i en matsal matsedel Substantiv lista över maträtter matservering Substantiv lokal där det serveras mat matsilver Substantiv bestick i silver matsked Substantiv volymenhet om 15 milliliter (15 kubikcentimeter) matskedsmått Substantiv mått som rymmer en matsked (15 milliliter, 15 kubikcentimeter) matskål Substantiv liten bunke som används för att mata husdjur som hunder eller katter matsmältningsapparat Substantiv matspjälkningssystem matsmältningsenzym Substantiv matspjälkningsenzym matsmältningssystem Substantiv matspjälkningssystem matspjälkning Substantiv den process som sker i matspjälkningskanalen genom mekanisk finfördelning (t.ex. genom tuggning, tarmrörelser) och enzymatisk spjälkning (via matspjälkningsenzymer) och som resulterar i att födoämnena bryts ned till sina matspjälkningsapparat Substantiv matspjälkningssystem matspjälkningsenzym Substantiv enzym som bildas av celler i väggen till eller av organ i direkt anslutning till matspjälkningskanalen och som i kanalen kemiskt spjälkar proteiner, fetter, kolhydrater och andra stora molekyler som finns i födan till mi matspjälkningskanal Substantiv den ihåliga kanal med muskulär vägg som sträcker sig från munhålan till anus, via svalget, matstrupen, magsäcken, tunntarmen (duodenum, jejunum och ileum), tjocktarmen och ändtarmen, och som svarar för matspjälkningen matspjälkningssystem Substantiv det organsystem som direkt svarar för matspjälkningen, d.v.s. mag–tarmkanalen och organ med utförsgångar som mynnar i denna kanal, d.v.s. spottkörtlarna, levern, gallblåsan och pankreas matspjälkningsvätska Substantiv någon, ofta enzymhaltig, vätska som produceras av matspjälkningssystemet, antingen av körtlar i själva mag–tarmkanalens vägg eller av organ i anslutning till kanalen (spottkörtlar, lever, pankreas), och som utsöndras til matstrupscancer Substantiv cancer i matstrupen matsvamp Substantiv svamp som är ätlig matsvinn Substantiv svinn (förlust) av mat; som odlas och kanske säljs och tillagas men inte äts, utan kastas mattallrik Substantiv stor flat tallrik som används för huvidrätten mattande Substantiv det att matta mattas Verb bli mattare mattbelägga Verb belägga med matta/mattor matte Substantiv matematik mattebok Substantiv matematikbok, lärobok om matematik mattegeni Substantiv person som är extra begåvad när det kommer till matematik mattelektion Substantiv matematiklektion matteläxa Substantiv matematikläxa mattenörd Substantiv person med ovanligt stort intresse för och kunnighet inom matematik mattera Verb behandla för att ge mattare yta (glas eller dylikt) mattering Substantiv det att mattera mattermos Substantiv termos som är avsedd att användas för att behålla mat mattetest Substantiv kunskapstest i matematik (ofta något mindre än prov) matteundervisning Substantiv undervisning i (skolämnet) matematik matteuppgift Substantiv en uppgift (eller ett tal) som har att göra med matematik mattfibbla Substantiv en art (Pilosella peleteriana) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten mattfibbla matthet Substantiv det att vara matt, utan kraft mattighet Substantiv det att vara matt, utan kraft mattorg Substantiv större yta (innomhus) på vilken flera mindre restauranger finns vilka ofta har ett gemensamt område för gästerna att sitta och äta på mattpiska Substantiv redskap för att piska mattor mattpiskning Substantiv det att piska mattor mattram Substantiv en art (Tanacetum parthenium) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten mattram mattslipa Verb slipa glas så att det blir halvgenomskinligt mattslipning Substantiv det att mattslipa mattställning Substantiv position i brädspelet schack där kungen står i schack och inte kan räddas mattsätta Verb sätta (motståndaren) i schack och matt i ett parti schack genom att utföra ett drag mattsättning Substantiv det att sätta en kung (vanligtvis motståndarens) i schackmatt mattvång Substantiv måltidstvång; tvång att även beställa mat om man på restaurang vill beställa in alkohol matutin Substantiv morgongudstjänst (i kloster) matvagn Substantiv specialbyggd skåpbil försedd med restaurangkök och disk för att sälja lagad mat matvaruaffär Substantiv affär som säljer livsmedel matvarubutik Substantiv butik som säljer livsmedel matvin Substantiv vin som används till matlagning matvrak Substantiv person som äter /för/ mycket matvägra Verb vägra att äta matvägran Substantiv det att matvägra matäpple Substantiv kategori av äpplesorter främst avsedda att konsumeras först efter tillagning mauretanier Substantiv person från Mauretanien eller som har mauretanskt ursprung mauretansk Adjektiv som rör Mauretanien eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt mauretanska Substantiv kvinna från Mauretanien mauritier Substantiv person från Mauritius eller som har mauritiskt ursprung mauritisk Adjektiv som rör Mauritius mauve Adjektiv malvafärgad maxa Verb maximera; göra så stor, omfattande eller effektiv som möjligt maxad Adjektiv maximerad maxantal Substantiv maximalt antal maxikjol Substantiv lång, fotsid kjol maxiklänning Substantiv lång, fotsid klänning maxillär Adjektiv som gäller överkäken maximerande Substantiv det att maximera maximipunkt Substantiv punkt x_0 sådan att det existerar ett \epsilon > 0 sådant att f(x) \le f(x_0) för varje x \in ]x_0 - \epsilon, x_0 + \epsilon[; om sträng olikhet råder säges punkten vara en sträng maximipunkt maximistraff Substantiv maximalt straff (enligt någon regel) maximivärde Substantiv det värde en funktion ger i en maximipunkt maximumbreak Substantiv det att göra 147 poäng i ett break maxkapacitet Substantiv maximal funktionsförmåga maxpoäng Substantiv högsta möjliga poäng, full pott maxstraff Substantiv maximalt straff (enligt någon regel) maybrat Substantiv ett papuanskt språk som talas av lokalbefolkningen i Kabupaten Maybrat på Fågelhuvudhalvön av ön Nya Guinea mazanderani Substantiv ett indo-iranskt språk närbesläktat med persiskan, som främst talas i den iranska provinsen och regionen Mazandaran mazarin Substantiv bakverk av mördeg med fyllning av mandelmassa samt med glasyr mazurka Substantiv en dans i 3/4 takt (polsk nationaldans) meander Substantiv kraftigt slingrande flodfåra, skapad av erosion i ytterkurvorna av floden och sedimentation i innerkurvorna mebibyte Substantiv 220 bytes mecenat Substantiv person som med ekonomiska gåvor gynnar och understödjer vetenskap, konst, litteratur eller andra kulturyttringar mecenatskap Substantiv det att vara en mecenat meckad Adjektiv som har meckats med meckande Substantiv det att mecka meckig Adjektiv krånglig, krånglande, trasig, råddig, svår (att reparera) medaljceremoni Substantiv ritual i samband med att en medalj delas ut medaljchans Substantiv möjlighet att ta medalj i något sportarrangemang (t.ex. VM eller OS) medaljera Verb belöna med medalj medaljhopp Substantiv person som före en (oftast idrotts-) tävling spås kunna ta medalj i denna medaljliga Substantiv lista över vem eller vilka som tagit flest medaljer i en tävling - ofta om länder medaljutdelning Substantiv tillfälle då medaljer utdelas efter en tävling medaljör Substantiv person som tillverkar medaljer, medaljgravör medberoende Adjektiv som är i ett otillfredsställande förhållande med någon som är missbrukare utan att vilja att relationen ska ta slut medborgarforskning Substantiv medborgares (akademiska lekmäns) medverkan i akademisk forskning; exempelvis transkribering av arkivhandlingar medborgarhus Substantiv allaktivitetshus med lokaler för kulturverksamhet och möteslokaler för allmänheten, typiskt med de tre funktionerna kultur, nöje och bildning medborgarjournalistik Substantiv inblandning av folk som inte själva jobbar som journalister i nyhetsbevakning (via bloggar eller andra webbplatser) medborgarkontor Substantiv ett samlat kommunalt kontor som hanterar medborgarnas ärenden av alla slag medborgarlön Substantiv (teoretisk) garanterad inkomst för alla medborgare som ger en ekonomisk grundtrygghet medborgarvittne Substantiv civil person som är närvarande som vittne vid polisens arbete meddelaktig Adjektiv delaktig tillsammans med någon annan meddelaktighet Substantiv det att vara meddelaktig meddelandeförbud Substantiv plikt som förbjuder en viss individ att tala om en viss sak för andra meddelare Substantiv person som lämnar uppgifter till medier meddelarfrihet Substantiv rätt att meddela information till vissa medier i syfte att publicera meddelsam Adjektiv som med enkelhet yppar sina tankar eller sin kunskap, som gärna meddelar sig; kommunikativ, oförbehållsam, öppenhjärtig meddelsamhet Substantiv det att vara meddelsam medelavstånd Substantiv genomsnittligt avstånd medelbar Adjektiv indirekt, förmedlad medeldistansare Substantiv idrottare som tävlar på medeldistanser medeldistanslöpare Substantiv löpare som tävlar i medellång distans medeldistansrobot Substantiv missil som kan angripa mål på mellan 1 000 till 3 000 kilometers avstånd medelengelska Substantiv den form av engelska som användes mellan ungefär 1100-talet och slutet av 1400-talet medelfranska Substantiv historisk variant av det franska språket, som det talades mellan år 1340 och 1610, den period då franska fastställdes som det officiella språket i Frankrike medelfriväg Substantiv genomsnittlig sträcka en partikel färdas mellan kollisioner medelfuktkvot Substantiv fuktkvotens medelvärde (inom ett parti virke) medelhastighet Substantiv genomsnittlig hastighet medelhavsk Adjektiv som rör Medelhavet medelhavsstenskvätta Substantiv en art (Oenanthe hispanica) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten medelhavsstenskvätta medelhavstrut Substantiv en art (Larus michahellis) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten medelhavstrut medelhavsväxt Substantiv växt som är typisk för, eller som förekommer i Medelhavsområdet medelhögtysk Adjektiv som har att göra med medelhögtyska medelhögtyska Substantiv stadium av tyskan som talades under åren 1050 och 1500 medelinkomst Substantiv genomsnittlig inkomst medelinkomsttagare Substantiv person som får en medelinkomst medelklassfamilj Substantiv familj som tillhör medelklassen medellivslängd Substantiv ålder som en människa i genomsnitt kan uppnå medellågtysk Adjektiv som rör det medellågtyska språket medellågtyska Substantiv den lågtyska som var i bruk under medeltiden (språkligt mellan cirka 1100 till 1600) och som sedan utvecklats till dagens lågtyska medellön Substantiv genomsnittlig lön medellös Adjektiv fattig, utan tillgångar medellöshet Substantiv det att vara medellös medelmåttighet Substantiv det att vara medelmåttig medelnederländska Substantiv den föregångare till modern nederländska som talades från år 1250 till cirka 1500 medelpading Substantiv person som bor eller kommer från Medelpad medelpadsk Adjektiv som rör det svenska landskapet Medelpad medelpris Substantiv genomsnittligt pris medelpunktsvinkel Substantiv vinkel som ligger vid medelpunkten av en figur (vanligtvis cirkel) medels Preposition variant av medelst medelsoldygn Substantiv medeltiden mellan två på varandra följande undre kulminationer av solen, det vill säga nästan exakt 24 timmar medelstil Substantiv sakligt och neutralt språk utan konstnärliga avsikter, t.ex. nyhetssändningar, tidningar och fackböcker medelstorlek Substantiv genomsnittlig storlek medelsvensson Substantiv genomsnittlig svensk invånare medeltal Substantiv (aritmetiskt) medelvärde medeltemperatur Substantiv medelvärdet av temperaturen i ett givet område under en given tidsperiod, eller medelvärdet av en ändlig mängd temperaturmätvärden medeltidsaktig Adjektiv som liknar medeltiden medeltidsarkeologi Substantiv gren av arkeologi som studerar medeltiden medeltidsdans Substantiv någon av de danser som dansades under medeltiden medeltidshistoria Substantiv gren inom vetenskapen historia som fokuserar på medeltiden medeltidsmässig Adjektiv som är karakteristisk för medeltiden medelväg Substantiv kompromiss medelvärde Substantiv "genomsnittligt" tal som anses representera en hel mängd eller population beräknat på ett visst väldefinierat sätt; till exempel har talmängden {1, 2, 3, 4} det aritmetiska medelvärdet 2,5, ty (1+2+3+4)/4=2,5 medfaren Adjektiv sliten, illa hanterad medförande Substantiv det att medföra medförfattare Substantiv person som författar tillsammans med andra medgrundare Substantiv en person som är grundare till ett företag som andra också hjälpt grunda medgärningsman Substantiv person som i samförstånd tillsammans med någon annan begår ett brott medgärningsmannaskap Substantiv det att i samförstånd med andra begå brott medgång Substantiv bra resultat, gynnsam händelseutveckling medgörlighet Substantiv det att vara medgörlig medgörligt Adverb på ett medgörligt sätt medhavd Adjektiv som man har tagit med sig medhinna Verb hinna med, få tiden att räcka till åt (något) medhjärta Substantiv relationen mellan en person och personens partners partner, då relationen inte beror på otrogenhet medhåll Substantiv det att någon håller med om något; likalydande eller stöd för en åsikt medhårs Adverb i hårens riktning mediahus Substantiv förlag medial Adjektiv som har att göra med massmedier median Substantiv det mellersta värdet i en dataserie medianinkomst Substantiv inkomst sådan att hälften av befolkningen har en högre inkomst och hälften har en lägre mediant Substantiv {{tagg|matematik|text=av två bråk \frac{a}{c} och \frac{b}{d} }} talet \frac{a+b}{c+d} som beskriver förhållandet mellan summorna av bråkens täljare respektive nämnare mediastinum Substantiv det centrala området i brösthålan mellan de två lungorna, vilket sträcker sig från bröstkotorna baktill till bröstbenet framtill och från halsen ovan till diafragma under, och som innehåller bland annat luftstrupen, mats mediatek Substantiv institution eller bibliotek med organiserade samlingar av läromedel och andra resurser i olika medieformat såsom tryckta böcker, digitala filer, videomaterial och ljudinspelningar, vanligen avsedda för utlåning eller til medicinalväxt Substantiv växt som används som läkemedel eller som läkemedel kan framställas ur medicinare Substantiv läkare, särskilt annan läkare än kirurg medicinboll Substantiv träningsredskap i form av en tung boll medicinera Verb (om läkare) föreskriva medicin medicinerande Adjektiv som medicinerar medicinmanskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Polaskia chichipe medicinpristagare Substantiv person som erhållit ett pris i medicin mediedrev Substantiv intensiv bevakning av en eller flera individer i massmedia medieföretag Substantiv företag som producerar sändningar i tv och radio eller tidningar mediehistoria Substantiv disciplin som studerar och beskriver massmedia ur ett historiskt, filosofiskt och socialt perspektiv mediehora Substantiv variant av mediahora mediekonglomerat Substantiv förlag, mediahus medikalisera Verb göra medicinsk; omdefiniera problem eller beteenden som medicinska tillstånd, vilket leder till användning av medicinska behandlingar och terminologier för att hantera dem; ge karaktär av sjukvård medikament Substantiv läkemedel medio Substantiv i mitten av någon tidsperiod mediocris Substantiv medelstil mediopassivum Substantiv en diates, en verbform mittemellan aktivum och passivum som har egenskaper från båda former meditationskurs Substantiv kurs där man lär sig att meditera meditativ Adjektiv tankfull, begrundande mediterande Substantiv det att meditera mediterran Adjektiv medelhavs-, som avser eller sammanhänger med Medelhavet eller medelhavsområdet medkontrahent Substantiv motparten vid ett avtal medla Verb hjälpa två eller flera parter att komma överens medlande Substantiv det att medla medlarbud Substantiv erbjudande från en medlare i en konflikt medlare Substantiv person som medlar, mellanhand, skiljedomare medlarinna Substantiv kvinnlig medlare medlarskap Substantiv funktion som en medlare har i en konflikthantering medlemsansökan Substantiv ansökan om medlemskap medlemsavgift Substantiv avgift som man måste betala om man är medlem i en förening medlemsland Substantiv land i egenskap av medlem i vissa mellanstatliga organisationer medlemsmöte Substantiv möte då medlemmar i en förening samlas medlemsregister Substantiv register över medlemmar medlemsstat Substantiv stat i egenskap av att den är medlem av en mellanstatlig organisation medlemstidning Substantiv tidning som går ut till medlemmarna i en organisation medley Substantiv tävlingsform i simning som blandar olika sätt att simma medlidsam Adjektiv som känner medkänsla (för någon) medlidsamhet Substantiv det att vara medlidsam medling Substantiv försök att finna en utväg som gör slut på stridigheter eller tvister; försök att förlika tvistande makar medlingsbud Substantiv erbjudande från en medlare i en konflikt medlingsförslag Substantiv förslag till lösning på en tvist medlingsförsök Substantiv försök att medla medljud Substantiv konsonant (ljud); språkljud som ej kan uttalas för sig självt eller ensamt utan behöver uttalas med ett självljud = vokal medlut Substantiv nedförsbacke medregent Substantiv regent tillsammans med någon annan, en av två (eller fler) samtidiga regenter medresande Adjektiv som följer med på samma resa medryckande Adjektiv som väcker starkt intresse medskapare Substantiv person som skapar något tillsammans med andra medsoldat Substantiv soldat som strider på samma sida som soldaten eller soldaterna medsols Adverb medurs medspelare Substantiv spelare från samma lag medsyster Substantiv nunna i förhållande till annan nunna medta Verb variant av ta med medtagbar Adjektiv som går att ta med/medta medtagen Adjektiv förminskad, reducerad, delvis förbrukad medtävlare Substantiv en av flera personer som deltar i en tävling medundertecknare Substantiv person som tillsammans med annan person förser en skrivelse med underskrift medurs Adverb (om cirkulär rörelse) högervarv, i samma riktning som visarna rör sig på en analog klocka medusahuvud Substantiv i grekisk mytologi ett fasansfullt kvinnohuvud med ormhår och förstenande blick medusavårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria sempervivi medvetandegöra Verb ge upplysning om förhållanden eller fakta, göra medveten medvurst Substantiv korv av rökt köttfärs mefistofelisk Adjektiv (av Faust-sagans Mefistofeles: djävulen) djävulsk; hånfull megaampere Substantiv enhet (med beteckningen MA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 106 ampere megabit Substantiv 106 = 1 000 000 bits, ungefär 125 kilobyte) megabyte Substantiv 220 byte, förkortas MB megacoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas MC och definieras som 106 coulomb megafauna Substantiv den del av djurbeståndet i ett område eller under en geologisk period som utgör de allra största djuren megahertz Substantiv enheten 1 000 000 hertz megalitgrav Substantiv forntida gravkammare av stora (oftast obearbetade) stenblock megaloman Adjektiv storhetsvansinnig, övermodig, högmodig, drabbad av megalomani (storhetsvansinne) megalomani Substantiv storhetsvansinne; starkt överdriven uppfattning om sig själv och sin roll megalopolis Substantiv mycket stor stad, stort sammanhängande stadsområde megameter Substantiv en miljon meter megapixelrace Substantiv konkurrens (tävling, race) om att erbjuda flest megapixel megastad Substantiv stad med minst tio miljoner invånare megastjärna Substantiv väldigt berömd person megreliska Substantiv mingreliska; språk som talas i Georgien megära Substantiv ful och elak kvinna meios Substantiv reduktionsdelning, celldelning där bara ena kromosomen i varje kromosompar bevaras, det sätt på vilket könsceller skapas meitnerium Substantiv ett grundämne med atomnummer 109, atommassa 286 och symbolen Mt meja Verb ta ner, föra undan; oftast om gräs mejlad Adjektiv som mejlats mejlbomba Verb skicka massvis med mejl mejlbombning Substantiv det att mejlbomba; tillfälle då någon skickar massvis med mejl mejlinkorg Substantiv variant av mejlkorg mejlkonto Substantiv konto hos en e-postleverantör mejlkonversation Substantiv (tätare) korrespondens över e-post mejlkorg Substantiv digital mapp för inkommande e-post mejlledes Adverb via mejl mejram Substantiv en krydda och växtart (Origanum majorana) i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae); individ av denna art mejsel Substantiv verktyg med egg; slagverktyg för metall och sten; stämjärn eller svarvstål för trä mejsla Verb bearbeta med mejsel mejslande Substantiv det att mejsla mekad Adjektiv som har mekats med mekanikus Substantiv person som under industrialismens barndom var kunnig i mekanik, gjorde ritningar till dem eller förfärdigade maskiner mekanisera Verb ordna en verksamhet så att den sker (mer) maskinmässigt; förse (t ex ett jordbruk) med maskiner mekaniserande Adjektiv som mekaniserar mekanoreceptor Substantiv sinnescell eller sinnesreceptor vilken orsakar en elektrisk signal som svar på yttre mekanisk påverkan mekatronik Substantiv teknik som bygger på både mekanik och elektronik mekonium Substantiv den första avföringen som funnits i ett barns tarm under fostertiden melanesier Substantiv invånare i Melanesien eller med härkomst från den melanesiska övärlden melanesisk Adjektiv som rör Melanesien eller melanesierna, geografiskt eller kulturellt melange Substantiv (fackspråk) blandning, mix melanin Substantiv ett pigment som ger färg åt hud, hår och ögats iris melankoliker Substantiv person som lider av melankoli melanocyt Substantiv enskild cell av en typ av celler som finns i mindre mängd underst i hudens epitel och producerar pigmentet melanin melanom Substantiv elakartad hudtumör som lätt övergår till cancer melass Substantiv sirapsliknande biprodukt vid sockertillverkning melatonin Substantiv ett hormon som produceras av tallkottkörteln i hjärnan och som påverkar dygnrytmen melena Substantiv svartfärgad avföring, på grund av blödning från (övre) mag–tarmkanalen melera Verb (om färg) blanda (till en ny skiftande färgblandning) melerad Adjektiv blandad; ej enhetlig/homogen/odelad, spräcklig, strimmig melism Substantiv melodisk figur i vokalmusik då en följd av toner sjungs till samma stavelse i texten (t.ex. i gregoriansk sång) melismatisk Adjektiv som sjungs med melismer mellanakt Substantiv paus mellan två akter i en teaterföreställning mellanamerikan Substantiv person från Mellanamerika mellanamerikanska Substantiv kvinnlig mellanamerikan mellanbarn Substantiv barn som varken är äldst (förstfödd) eller yngst i en syskonskara mellandag Substantiv någon av dagarna efter juldagen fram till trettondagsaftonen mellandagsrea Substantiv (årlig) realisation (i handeln) under mellandagarna (mellan jul och nyår) mellandrag Substantiv ett taktiskt schackmotiv som innebär att fördröja ett förväntat drag och istället spela ett annat drag som utgör ett omedelbart hot och samtidigt förstärker det fördröjda dragets effekt mellaneuropeisk Adjektiv som har att göra med Mellaneuropa mellaneuropeiska Substantiv kvinnlig mellaneuropé mellanfalang Substantiv ett fingers (förutom tummen) eller en tås (förutom stortån) mellersta falang mellanfolklig Adjektiv som har att göra med relation mellan länder mellanform Substantiv som intar en ställning mellan två andra mellanfot Substantiv del av foten som utgörs av fem mellanfotsben och befinner sig mellan vristen och tårna mellanfotsben Substantiv något av de fem ben som utgör mellanfoten i människans fot, de ben som sitter mellan vristbenen och tåbenen mellangift Substantiv betalning för skillnad i värde vid byteshandel, prisskillnad; även skillnaden mellan kostnad och subvention mellangrädde Substantiv grädde med en fetthalt mellan lättgrädde och vanlig grädde mellangröda Substantiv gröda som odlas mellan två huvudgrödor mellangyllen Substantiv en art (Barbarea intermedia) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten mellangyllen mellangärde Substantiv diafragma mellangård Substantiv lantgård (bostad) som befinner sig mellan två andra gårdar inom samma by mellanhandsben Substantiv vart och ett av de fem ben som utgör mellanhanden mellanhavande Substantiv tvist mellanhjärna Substantiv en centralt belägen del (diencefalon) av hjärnan vilken bland annat innehåller talamus, hypotalamus och tallkottkörteln mellaninkomsttagare Substantiv person som får en medelinkomst mellankomst Substantiv ingripande, hjälp, bistånd, intervention, inblandning, förmedling mellankrigstid Substantiv tiden mellan slutet på första världskriget och början på andra världskriget mellankrigstida Adjektiv som rör eller utspelar sig under mellankrigstiden mellanlanda Verb landa på en flygplats bara för att flyga vidare mot en annan destination mellanlandning Substantiv kort landning (med fartyg eller luftfarkost; för bunkring, tankning, av- och påstigning) för strax fortsatt färd mellanled Substantiv ett fingers mellersta led som ansluter två av dess falanger, den led som ligger mellan ytterleden och knogleden mellanliggande Adjektiv som ligger emellan mellanlob Substantiv den mellersta loben (=lungloben) hos höger lunga hos människa (vänster lugna saknar mellanlob) mellanläge Substantiv mellanliggande läge, även om röstläge mellanmjölk Substantiv mjölk, från kor, med mellannivå av fett, i Sverige 1,5 procents fetthalt. mellanplattform Substantiv perrong som ligger mittemellan två spår mellanrost Substantiv kaffesort och process där kaffebönor rostas vid cirka 200 grader som ger bönorna en klassiskt brun färg och får dem att svälla och poppa; (sats av) kaffebönor som genomgått denna process mellanschack Substantiv mellandrag som är en schack mellanskarv Substantiv en underart (Phalacrocorax carbo sinensis) till toppskarv i fågelfamiljen skarvar (Phalacrocoracidae); individ av underarten mellanskarv mellanskikt Substantiv samhällsklass som ligger mellan de fattigaste (underklassen) och de rikaste (överklassen) mellanslag Substantiv blanksteg mellanspett Substantiv en art (Dendrocopos medius) inom fågelfamiljen hackspettar (Picidae); individ av arten mellanspett mellanstadiedisco Substantiv skoldisco som riktar sig till mellanstadieelever mellanstadieelev Substantiv elev på mellanstadiet mellanstadieklass Substantiv skolklass med mellanstadiets utbildningsnivå mellanstatlig Adjektiv som har att göra med relationerna mellan stater mellanstor Adjektiv om en medelmåttig storlek mellanställning Substantiv position mellan två definierade positioner mellantid Substantiv tid som förflyter medan något utspelar sig mellanting Substantiv företeelse med en blandning av två andra företeelsers egenskaper mellanvikt Substantiv en viktklass inom brottning och boxning mellanviktare Substantiv atlet i mellanviktklassen mellanvägg Substantiv skiljevägg mellan två rum mellanvåg Substantiv radiovåg med våglängd 100–1000 meter (frekvens 0,3–3 MHz), förkortas MV mellanår Substantiv år mellan andra (viktigare) år mellanårsval Substantiv politiskt val som infaller under ett år mellan andra valår (amerikanskt kongressval mellan presidentval) mellanöra Substantiv den del av ett öra vilken ligger bakom trumhinnan men framför innerörat, utgörs av ett luftfyllt hålrum förbundet med svalget via örontrumpeten och innehåller hörselbenen mellerand Substantiv en art (Anas melleri) i fågelfamiljen änder (Anatidae); individ av denna art mellerundskanin Substantiv en svensk lantras av kanin vars bestånd bevarats från en gård i Mellerud; individ av denna ras mellis Substantiv mellanmål mello Substantiv den årliga, svenska melodifestivalen mellotron Substantiv elektroniskt klaverinstrument; en analog föregångare till digital sampler melodifestival Substantiv festligt arrangerad tävling mellan melodier; i synnerhet den årliga svenska uttagningen till Eurovision Song Contest melodika Substantiv blåsinstrument med tangentbord melodisk Adjektiv som är, rör eller påminner om en melodi melodiskt Adverb på ett melodiskt sätt melodiös Adjektiv melodisk melodram Substantiv uppläsning med musikackompanjemang melodrama Substantiv variant av melodram meloner Substantiv kvinnobröst melonglass Substantiv glass med smak av melon melonkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Melocactus intortus melonsmak Substantiv smak av melon melonyoghurt Substantiv yoghurt med melonsmak membranattackkomplex Substantiv komplex av komplementproteiner (C5b, C6, C7, C8 och 10–16 stycken C9) på en patogens yta (cellmembran), vilket orsakar en destruktiv por (ett litet hål) i membranet membranpotential Substantiv elektrisk spänning över ett cellmembran membranprotein Substantiv protein som befinner sig i ett membran i cellen, eventuellt med domäner utanför membranet membranreceptor Substantiv receptor som sitter i ett cellmembran (vanligen som ett transmembrant protein) meme Substantiv variant av mem; minsta självreplikerande kulturenheten (kulturgen) memil Substantiv medelålders man som cyklar fort och hänsynslöst memma Substantiv finsk påskrätt, en gröt av bl.a. rågmjöl och rågmalt memorabilier Substantiv minnesvärda saker memorandum Substantiv skriftlig erinran, inlaga, promemoria; diplomatisk skrivelse eller aktstycke (mellan staters regeringar) memorerande Substantiv det att memorera menadisk Adjektiv backantisk menande Substantiv det att mena mendelevium Substantiv ett grundämne med atomnummer 101, atommassa 258 och symbolen Md mendelism Substantiv ärftlighetslära enligt av österrikaren Gregor Mendel uppställda lagar mendikant Substantiv en man som är broder i en mendikantorden mendikantorden Substantiv samlingsbeteckning på sex religiösa ordnar – augustinorden, dominikanorden, franciskanorden, karmelitorden, mercedarieorden och servitorden – som instiftades under 1200-talet menedare Substantiv person som gör sig skyldig till mened; som ljuger under ed, som svär falskt menedsmål Substantiv rättsfall som handlar om mened menförestid Substantiv tid under vilken det råder dåligt väglag (menföre) menighet Substantiv allmänhet, samling människor meningit Substantiv hjärnhinneinflammation meningsbyte Substantiv diskussion, dispyt meningsfrände Substantiv person som delar åsikt meningsfullhet Substantiv det att vara meningsfull; något (som ett uttalande) som är meningsfullt meningslöshet Substantiv det att vara meningslös meningsmotståndare Substantiv person med motsatt uppfattning meningsutbyte Substantiv diskussion, dispyt meningsyttring Substantiv handling eller uttalande som uttrycker någons mening; tillkännagivande av en åsikt menisk Substantiv broskbit format som en halvmåne som sitter mellan två ledytor, på människan i knälederna och handlederna meniskoperation Substantiv kirurgisk operation av menisken menlig Adjektiv skadlig, fördärvlig menlös Adjektiv ofarlig, utan någon effekt; oskyldig, harmlös, värnlös menlöshet Substantiv det att vara menlös; något som är menlöst menora Substantiv slags sjuarmad ljusstake vanligt förekommande som symbol för judendomen menorcan Substantiv person som bor på den spanska medelhavsön Menorca menorcansk Adjektiv som rör Menorca eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt menscykel Substantiv menstruationscykel; en serie återkommande fysiologiska förändringar i kvinnans kropp, som har med förutsättningarna för att få barn att göra och styrs av hormonerna östrogen och progesteron menshydda Substantiv plats för avskildhet eller isolering som används i vissa kulturer där det råder starkt tabu kring menstruation menskopp Substantiv mensskydd av gummi, silikon eller plast som förs in i slidan och fångar upp menstruationsblodet mensskydd Substantiv skydd som absorberar vätska under menstruation menstrual Adjektiv som avser menstruation menstruationscykel Substantiv den nästan månatliga cykel som slemhinnan i livmodern genomgår, som en direkt följd av de cykliska hormonförändringar som orsakas av ovarialcykeln, och som delas in i menstruationen, proliferationsfasen och utsöndringsfa mensur Substantiv mått; mätglas; måttförhållanden på musikinstrument; (förr) tysk studentduell mensurabel Adjektiv mätbar mensvärk Substantiv värk i buken på grund av menstruation mentalhygien Substantiv psykisk hälsovård (åtgärder till skydd mot psykisk ohälsa) mentalitetshistoria Substantiv forskning om vilka attityder och uppfattningar breda grupper av människor hade i det förflutna mentalitetshistoriker Substantiv person som forskar om vilka attityder och uppfattningar breda grupper av människor hade i det förflutna mentalitetshistorisk Adjektiv som rör forskning om vilka attityder och uppfattningar breda grupper av människor hade i det förflutna mentol Substantiv huvudbeståndsdelen i pepparmyntolja (medel mot snuva) mentometer Substantiv en sorts instrument för opinionsmätning inom en grupp individer, till exempel en tv-publik menuett Substantiv en graciös, långsam dans menuettmelodi Substantiv musikstycke av typen menuett mepriserande Adjektiv som mepriserar mer Adverb i större mängd eller i högre grad merarbete Substantiv extra arbete som måste utföras på grund av en förändrad situation, ofta på grund av de val som någon har gjort, ofta utan ekonomisk kompensation mercerisera Verb behandla tyg eller garn av bomull så att det får silkesglans merendels Adverb i de flesta fall; i enlighet med vad som räknas som normalt; vanligen, mestadels merengue Substantiv en musikstil vanlig i Karibien merenguedansare Substantiv person som dansar merengue merintäkt Substantiv ytterligare intäkt, förändringen av intäkter vid ökning eller minskning av försäljningen av en produkt meristem Substantiv samling av växtceller innehållande växtens arvsanlag samt förutsättningar till gren-, rot- och blombildning meritera Verb (reflexivt) skaffa sig meriter meriterande Adjektiv som meriterar meritokrati Substantiv åskådning där var och en ska belönas efter merit eller förtjänst meritportfölj Substantiv samling av arbetsprover merjeri Substantiv mejeri merjobb Substantiv arbete i större omfattning merkantil Adjektiv som rör handel; handels- merkantilism Substantiv handelspolitik som bl a vill öka exporten och minska importen merkantilist Substantiv anhängare av merkantilism merkantilsystem Substantiv beteckning för 1700-talets merkantilism (i Sverige) merkonom Substantiv merkantil ekonom, en titel och yrkesutbildning som finns i Danmark och Finland merkostnad Substantiv ytterligare kostnad merkurirodanid Substantiv kemisk förening av kvicksilver, svavel, kol och kväve meromorf Adjektiv som utgör en meromorf funktion meronym Adjektiv som är en del av en helhet meronymi Substantiv det semantiska förhållandet att ett ord är en meronym till ett annat ord merrily Adverb muntert, glatt mertidsarbete Substantiv extra arbete som tillfälligt överkrider ordinarie arbetstid för en deltidsanställd person mervärde Substantiv ökning av ett värde (genom förädling) mervärdeskatt Substantiv stavningsvariant av mervärdesskatt mervärdesskatt Substantiv konsumtionsskatt på varor och tjänster som betalas av både konsument och näringsidkare, där sistnämnda emellertid har rätt till skatteavdrag för inbetald mervärdesskatt mesallians Substantiv gifte med person ur lägre samhällsklass än den egna mesanmast Substantiv aktersta masten på ett flermastat fartyg mesar Substantiv en fågelfamilj (Paridae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) mesencefalon Substantiv mitthjärna mesfåglar Substantiv annat namn för en fågelfamiljen mesar mesholk Substantiv holk avsedd att användas av mesar mesighet Substantiv det att vara mesig mesocefal Adjektiv mellanskallig, mellanhövdad; försedd med mellanskalle; med längd-breddindex mellan 75 och 79,9 mesolitikum Substantiv tidsperiod i människans förhistoria som ligger mellan stenålderns perioder paleolitikum och neolitikum (omkring 10 000 till 4 000 år f.v.t.) meson Substantiv en subatomär partikel som består av en kvark och en antikvark i ett bundet tillstånd mesoproterozoikum Substantiv geologisk era som sträckte sig från för 1600 och 1000 miljoner år sedan som föregicks av eran paleoproterozoikum och följdes av neoproterozoikum mesosfär Substantiv det tredje lagret, räknat nedifrån, i jordens atmosfär mesotel Substantiv hinna som täcker ett organ och dess säck, exempelvis hjärtsäcken och hjärnhinnorna mesozoikum Substantiv geologisk era för cirka 251–65 miljoner år sedan, den tid då dinosaurierna levde mesozoisk Adjektiv som rör den geologiska eran mesozoikum mespropp Substantiv mesig person messiansk Adjektiv som avser eller förebådar messias mest Adverb i största mängd eller i högsta grad mestis Substantiv person med blandat etniskt ursprung, med spanska och indianska rötter meståg Substantiv flock mest bestående av olika mesar som under höst och vinter flyger omkring och söker föda i träd och buskar mesyr Substantiv mått och steg för att åstadkomma något, åtgärd metabolism Substantiv den process genom vilken en organism bygger upp och bryter ned olika (närings)ämnen metacarpus Substantiv medicinsk term för mellanhand metadata Substantiv data om data, information om data; metainformation, information om information metaforik Substantiv användandet av metaforer; det att uttrycka sig i metaforer metaforisera Verb använda en metafor för att förklara något metafysik Substantiv läran om tingens egentliga natur; verklighetsfrämmande spekulationer metafysiker Substantiv yrkeskunnig person inom ämnet metafysik metafysisk Adjektiv översinnlig, övernaturlig metakarpalben Substantiv vart och ett av de fem ben som utgör mellanhanden (metacarpus) metakognitiv Adjektiv som rör metakognition metallarbetare Substantiv person som yrkesarbetar i verkstadsindustrin metallatom Substantiv enskild atom av ett slag som räknas som en metall metallbehållare Substantiv behållare av metall metallbindning Substantiv stark kemisk bindning mellan metallatomer, där dessa ger ifrån sig valenselektroner som bildar ett gemensamt "moln" av elektroner; den uppkomna strukturen är en obegränsad bit av metall metalldetektering Substantiv (arkeologisk) undersökning med hjälp av metalldetektor metallfolie Substantiv tunn produkt av metall metallfynd Substantiv fynd av (föremål av) metall (vid metalldetektering) metallförstärkning Substantiv förstärkning tillverkad av metall metallhaltig Adjektiv som innehåller metall metallisk Adjektiv som är av metall eller har några egenskaper typiska för metaller metallkeramik Substantiv det samma som pulvermetallurgi metallkula Substantiv kula av metall metallofon Substantiv (klass av) musikinstrument där metallplattor slås an, liknande xylofon metallografi Substantiv vetenskapen om metallers och legeringars egenskaper metalloid Substantiv icke metalliskt grundämne metallsak Substantiv sak av metall metallskåp Substantiv skåp av metall metallstycke Substantiv stycke av metall metallstång Substantiv stång bestående av metall metalltråd Substantiv tråd av metall metalltrådslampa Substantiv glödlampa med glödtråd av metall metallurg Substantiv person som sysslar med metallurgi metallurgi Substantiv läran om metallers tekniska framställning samt deras kemiska och fysikaliska egenskaper metallurgisk Adjektiv som avser metallurgi metallyta Substantiv yta av metall metallyxa Substantiv yxa av metall metamorf Adjektiv bildad ur bergart som utsatts för högt tryck och temperatur metamorfos Substantiv förvandling metanal Substantiv den enklaste aldehyden, formel HCHO metande Substantiv det att meta metanhydrat Substantiv metanhaltig is metanoat Substantiv anjon av ; salt eller ester av metanol Substantiv en alkohol med formeln CH3OH, i vardagligt tal kallad träsprit; förtäring kan ge blindhet och leda till döden metansyra Substantiv den enklaste karboxylsyran, formel HCOOH metantiol Substantiv kemisk förening av kol, väte och svavel metaplasi Substantiv fenomenet att en typ av vävnad/celler, som normalt sett befinner sig på den aktuella platsen, ersätts av en annan typ av vävnad/celler, vanligen som svar på någon form av (skadlig) retning metapsykologi Substantiv (förr) detsamma som parapsykologi metare Substantiv person som fiskar med metspö metasomatos Substantiv den process då en mineral eller bergart helt eller delvis blir utbytt metastas Substantiv tumör som spridit sig till andra organ än det där modersvulsten finns metastasera Verb bilda metastaser metates Substantiv omkastning av ljuden i ett ord metateserad Adjektiv förvandlad genom metates, med ljuden omkastade metatjack Substantiv metamfetamin metaversum Substantiv virtuell verklighet där digital teknik gör det genomförbart att uppleva sådant som för närvarande (2022) kräver fysisk närvaro metazoa Substantiv monofyletisk grupp av organismer som omfattar djurriket mete Substantiv fiske som utförs med någon form av bete, ofta mask, maggot eller luktbete, som man har satt en krok igenom metempsykos Substantiv reinkarnation meteoroid Substantiv stenartad himlakropp i solsystemet (eller på annan plats i universum) med en diameter på mindre än 10-100 meter (olika definitioner förekommer); större himlakroppar, fast ändå mindre och mer oregelbundna än planeter, kal meteorologi Substantiv läran om atmosfärens fysik och kemi; läran om väder meteorologisk Adjektiv som har med meteorologi att göra meterlång Adjektiv som är en meter lång meterstock Substantiv graderat verktyg för mätning av längd metervara Substantiv vara som säljs/köps metervis, t. ex. tyg metical Substantiv benämning på valutan i Moçambique metionin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Met, M) metkrok Substantiv krok som används vid mete metmask Substantiv mask som används som lockbete vid fiske med metspö metning Substantiv det att meta metodik Substantiv läran om metoder, särskilt metoder för att forska eller att undervisa metodism Substantiv en kristen rörelse med ursprung i 1700-talets England (till Sverige under 1830-talet) metodist Substantiv anhängare av metodism metodistisk Adjektiv som kännetecknar eller tillhör den kristna rörelsen Metodisterna metodologi Substantiv metodlära metodskådespeleri Substantiv teknik där skådespelaren återkallar känslor från tidigare erfarenheter metonym Substantiv ord som används vid metonymi (namnbyte) metonymi Substantiv retorisk figur som bygger på en närhet mellan det använda uttrycket och det som betecknas metonymisk Adjektiv som avser metonymi metop Substantiv fyrkantig platta med reliefer i dorisk fris metrev Substantiv tunn lina som används vid fiske med krok metrik Substantiv verslära metrisk Adjektiv som ingår i SI-systemet metroisera Verb utveckla media i riktning mot den journalistik som erbjuds av gratistidningen Metro) metrologi Substantiv mätteknik metropol Substantiv storstad metropolit Substantiv innehavare av ett högt ämbete (högre än ärkebiskop) i den grekisk-ortodoxa kyrkan metropolitdöme Substantiv kyrkligt område som leds av en metropolit metspö Substantiv fiskespö som används vid mete metställe Substantiv plats där man fiskar med ett metspö metylalkohol Substantiv metanol, träsprit metylamin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve metylbensen Substantiv en molekylförening bestående av en bensenring med en metylgrupp metylgrupp Substantiv gruppen -CH3 (jfr metan) metylhydrazin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve mexikanisera Verb förändra något för att bättre likna mexikaner eller ge en kulturellt mexikansk prägel eller inordna i språkliga mönster brukliga i Mexiko mexitegel Substantiv fabricerad kalksandsten, eller kalkcementtegel, som främst används till beklädnad av fasader meze Substantiv urval av smårätter främst förekommande i matlagning från Medelhavet och Mellanöstern (ungefär som ett svenskt smörgåsbord eller tapas) som ofta serveras som en enklare måltid med pitabröd mezuza Substantiv pergamentrulle innehållande böner och bibeltexter som enligt judisk sed skall sättas upp ovanför varje dörrpost i hemmet mezzanin Substantiv låg våning mellan två högre mezzo Substantiv halv mezzoforte Adverb medelstarkt, en styrkegradsbeteckning mezzopiano Adverb medelsvagt, en styrkegradsbeteckning mezzosopran Substantiv namn på stämma inom solosång, som ligger mellan sopran och alt meänkieli Substantiv säregen finska som företrädesvis talas i Tornedalen, betraktas ömsom som finsk dialekt och ömsom som eget språk meänkielisk Adjektiv som rör språket meänkieli meänkielitalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala meänkieli (tornedalsfinska) meänkielitalare Substantiv person som talar meänkieli michelingubbe Substantiv maskot av företaget Michelin mickra Verb tillaga eller värma mat i en mikrovågsugn microraptor Substantiv en liten fyrvingad dinosaurie (Microraptor) som tillhörde familjen dromeosaurider inom infraordningen coelurosaurier och underordningen theropoder; individ av arter inom släktet Microraptor middagsblommekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Rhipsalis mesembryanthoides middagskaffe Substantiv kaffe när det dricks vid middagstid middagslinje Substantiv synonym till meridian middagslur Substantiv kortare sömn efter måltid vid lunchtid middagsrast Substantiv rast vid middagstid vanligtvis i samband med lunch middagssol Substantiv ljuset från solen vid middagstid middagsstängd Adjektiv som har stängt en viss tid runt middagstid (oftast med start klockan någon gång mellan klockan 12 och 13) middagsstängning Substantiv stängning vid middagstid middagstips Substantiv idéer på vad (eller var) en kan äta eller laga till middag middagsvila Substantiv vilostund mitt på dagen midget Substantiv liten tävlingsbil midgårdsormen Substantiv i nordisk mytologi en jätteorm som ringlar sig kring Midgård (människornas värld) midi Substantiv (egentligen halv) beteckning för kjollängd mellan maxi och mini midinette Substantiv (förr) ung sömmerska eller modist i Paris midjekort Adjektiv som räcker ned till midjan midjelång Adjektiv som räcker ned till midjan midjeväska Substantiv väska som bäres vid midjan fäst med en rem midnattsblå Adjektiv mörkt mörkblå likt nyansen hos natthimlen midnattsmässa Substantiv gudstjänst vid midnatt (i synnerhet natten mellan julafton och juldagen) midnattssol Substantiv fenomenet när solen under ett dygn aldrig befinner sig helt under horisonten, vilket inträffar runt midsommar i närheten av polerna midskepp Substantiv mellandelen hos fartyg som går mellan förskeppet och akterskeppet midsommarafton Substantiv högtidsdag under sommaren vilken numera infinner sig på den fredag som infaller mellan 19 juni och 25 juni (tidigare inföll den alltid den 23 juni) och som följs av midsommardagen midsommarblomster Substantiv arten Geranium sylvaticum inom släktet nävor (Geranium) och familjen näveväxter (Geraniaceae) midsommarblot Substantiv blot som utförs vid firandet av (egentlig) midsommar, vid sommarsolståndet midsommarbål Substantiv annan benämning för midsommareld midsommardag Substantiv en viss helgdag, närmare bestämt dagen efter midsommarafton, d.v.s. i Sverige (numera) den lördag som infaller mellan den 20 och 26 juni (tidigare alltid den 24 juni) midsommareld Substantiv brasa som i vissa delar av Skandinavien tänds under midsommarafton midsommarfest Substantiv fest anordnad under och med anledning av midsommar (typiskt på midsommarafton) midsommarfirande Substantiv firande av midsommar midsommarfirare Substantiv person som (för tillfället) firar midsommar (med någon sorts festlighet med släkt och vänner) midsommarhelg Substantiv högtidshelg som firas nära sommarsolståndet och inleds med midsommarafton och fortsätter med midsommardagen midsommarkrans Substantiv ringformad huvudbonad som utgörs av blommor och blad från växter (bundna kring en cirkulär stomme, t.ex. av ståltråd) och som bärs framför allt vid midsommarfirande midsommarnatt Substantiv natten mellan midsommarafton och midsommardagen midsommarstång Substantiv i nordeuropeisk tradition på midsommarafton lövklädd och blomsterprydd stång runt vilken det traditionellt dansas ringdanser och lekar midsommartid Substantiv som är omkring midsommar midsommartrafik Substantiv (personbils)trafik(en) strax inför, under och efter midsommar (som ofta är extra intensiv eftersom många reser med egen bil för att fira midsommar med familj och bekanta) midsommarväder Substantiv vädret på midsommarafton eller under midsommarhelgen (vilket folk är extra intresserade av eftersom de vill fira midsommar i vackert väder) midvinter Substantiv den delen vintern då det är mörkast, det vill säga omkring vintersolståndet midvinterblot Substantiv blot som utförs mitt på vintern, vanligtvis vid vintersolståndet midvinternatt Substantiv årets längsta natt migrant Substantiv person som invandrat eller utvandrat migrantbåt Substantiv båt med migranter migration Substantiv immigration eller emigration; persons eller folkgrupps flytt migrationism Substantiv teorin att kulturell utveckling sker genom migration, snarare än idéers spridande migrationist Substantiv anhängare av migrationism, arkeolog som menar att kulturell utveckling kommer av migration migrationsdomstol Substantiv domstol specialiserad på migrationsfrågor, som avgör ärenden om asyl, uppehållstillstånd, medborgarskap och dylikt migrationsminister Substantiv minister i ett lands regering som ansvarar för migrations- och asylpolitik migrationspolitik Substantiv politik som rör migrationsfrågor migrationspolitisk Adjektiv som rör migrationspolitik migrera Verb flytta (sig; ofta: mellan länder) migrerad Adjektiv överflyttad (till nytt system) migrerande Adjektiv flytt-, som flyttar (migrerar; mellan länder) migränanfall Substantiv kort period av intensiv migrän migränattack Substantiv kort period av intensiv migrän mikado Substantiv egentligen "den höga porten" mikra Verb laga i mikro (mikrovågsugn) mikrande Substantiv det att mikra mikroampere Substantiv enhet (med beteckningen μA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 10−6 ampere mikroanläggning Substantiv det samma som mikroproduktionsanläggning, liten anläggning (för produktion av förnybar el) mikrobiolog Substantiv person som är expert på eller arbetar kvalificerat och specifikt med mikrobiologi mikrobiologi Substantiv vetenskapen om mikroorganismer mikrobiologisk Adjektiv som har med mikrobiologi att göra; som har med mikroorganismer att göra mikrobiom Substantiv ansamling av mikroorganismer (t.ex. i tarmfloran) mikroblogg Substantiv webbplats där användare får skriva korta (upp till ett bestämt antal tecken) blogginlägg mikroblogga Verb skriva ett kort (upp till ett bestämt antal tecken) blogginlägg på en för ändamålet avsedd webbplats mikrobloggare Substantiv person som mikrobloggar mikrobryggeri Substantiv småskaligt bryggeri mikrochipp Substantiv längre variant av chipp; mycket liten, aktiv enhet i dator mikrochips Substantiv variant av mikrochipp; mycket liten, aktiv enhet i dator mikrocoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas µC och definieras som 10−6 coulomb mikrocurie Substantiv en miljondels curie, en enhet för radioaktivitet mikrodata Substantiv information på individuell nivå (istället för på nationell nivå) mikrodosera Verb regelbundet inta mycket små doser av en psykoaktiv substans för att (enligt brukaren) uppnå subtila positiva effekter mikrodosering Substantiv det att mikrodosera mikroekonomi Substantiv gren av nationalekonomi som försöker förstå enskilda producenter och konsumenter och deras beslutsfattande i en marknad mikroekonomisk Adjektiv som rör mikroekonomi mikrofarad Substantiv enhet (med beteckningen µF) för storheten kapacitans, vilken motsvarar 10−6 farad mikrofiber Substantiv material som består av polyester eller polyamider mikrofilament Substantiv aktinfilament mikrofilm Substantiv film använd som lagringsmedium för dokument och bilder genom kraftig förminskning mikrofilma Verb dokumentera dokument på mikrofilm mikrofonlur Substantiv hörlurar med fast mikrofon mikrofotografera Verb fotografera med mikroskop och kamera mikrofotograferande Adjektiv som mikrofotograferar mikrogram Substantiv enhet (som betecknas µg) för den fysikaliska storheten massa motsvarande 10−9 kilogram mikroklimat Substantiv klimat inom ett mycket litet område mikrokosm Substantiv världen i miniatyr; människan mikrokosmos Substantiv världen i miniatyr; människan mikrokredit Substantiv lån till ett litet belopp mikrolit Substantiv stenredskap av liten storlek, stenflisa som pilspets eller egg; kännetecknande för senare stenåldern, de senaste 50.000 åren mikroliter Substantiv rymdmått motsvarande en miljondels liter mikromat Substantiv (på förhand tillredd) mat som lagas färdigt i mikrovågsugn mikrometer Substantiv enhet (med beteckningen µm) för den fysikaliska storheten längd, vilken motsvarar 10−6 meter mikrometerlång Adjektiv omkring en mikrometer lång mikronesier Substantiv person från övärlden Mikronesien eller som har mikronesiskt ursprung mikronesisk Adjektiv som rör övärlden Mikronesien eller det mikronesiska folket mikroorganism Substantiv organism (främst encellig, men även flercellig eller icke-cellulär) som inte kan ses med blotta ögat mikropenis Substantiv abnormt liten penis med full funktion mikropopcorn Substantiv popcorn som tillagas i mikrovågsugn mikroproducent Substantiv producent i liten skala, idkare av mikroproduktion mikroproduktion Substantiv produktion i liten skala mikrosekund Substantiv en miljondels sekund; betecknas μs mikroskopera Verb studera med mikroskop mikroskopering Substantiv det att mikroskopera mikroskopi Substantiv läran om mikroskop mikrotubul Substantiv den största filamenttypen i cellskelettet, byggt av tubulin mikrotubulus Substantiv rörformat filament vanligen bestående av 13 protofilament av tubulin; mikrotubuli utgör den största typen av filament i cellskelettet mikrougn Substantiv kort för mikrovågsugn mikrovana Substantiv liten beteendeförändring som med tiden ska leda till en större beteendeförändring mikrovillus Substantiv lång och smal mikroskopisk utbuktning (utskott), innehållande aktinfilament, av en cell; mikrovilli förekommer på somliga typer av epitelcellers apikala membran mikrovåg Substantiv elektromagnetisk våg med frekvenser cirka från 300 MHz eller 1 GHz till 300 GHz miktera Verb urinera miktion Substantiv tömning av urinblåsa /på naturlig väg/ mildring Substantiv det att mildra något mildsint Adjektiv som har ett milt temperament mildsinthet Substantiv det att vara mildsint mildvinter Substantiv vinter till stora delar präglad av barmark och blusgrader mildväder Substantiv väder med temperaturer något varmare än vanligt i en annars kall period milissoldat Substantiv soldat som är medlem i en milis milissystem Substantiv härordning med kort första utbildning men många repetitionsövningar militaria Substantiv ting med anknytning till det militära, ting med anknytning till militärväsen militarisera Verb göra (mer) militärt, ge en militär prägel militarisering Substantiv det att militarisera militarism Substantiv tankesätt/ideologi som hör samman med stark militärmakt militarist Substantiv anhängare av militarism militaristisk Adjektiv som avser militarism militärallians Substantiv allians för militärt samarbete militäranläggning Substantiv byggnadskomplex där det sker militär verksamhet militärcykel Substantiv cykel av robust modell som används inom försvaret, bland annat vid cykelinfanteriet militärdiktatur Substantiv styrelseskick där all makt utgår från militärens ledning militärdomstol Substantiv domstol som prövar brott begångna av soldater militärfordon Substantiv fordon som används av militären militärförband Substantiv en militär enhet organiserad kring en viss uppgift, exempelvis jägarförband militärförläggning Substantiv plats där militären är förlagd, inkvartering av militärer militärhistoria Substantiv forskning om militären i det förflutna militärhistoriker Substantiv person som studerar militärhistoria militärhistorisk Adjektiv som rör militärens historia militärjunta Substantiv grupp militärer som gripit makten i ett land militärmusik Substantiv musik (särskilt marschmusik) komponerad för militärmusiker (lämplig att marschera till) militärplan Substantiv flygplan för militärt bruk militärregim Substantiv regim styrd av militärer militärt Adverb på ett militärt sätt militärväsen Substantiv ting och väsenden som härrör det militära militärövning Substantiv tillfälle då militära styrkor övar sig inför tänkta hot, som krig och terrorism miljardindustri Substantiv industri eller bransch med en omsättning eller ett marknadsvärde på miljarder kronor miljardtals Adverb i antal om flera miljarder miljondel Substantiv 1/1000000 (10-6); 1 ppm av något; en av en miljon lika stora delar miljonstad Substantiv tätort med ett miljontal invånare miljöaktivist Substantiv person som aktivt arbetar med miljöfrågor i syfte att bevara naturen miljöarbete Substantiv arbete som befrämjar miljön miljöavgift Substantiv avgift, avsedd att påverka bland annat industrier och konsumenter att begränsa produktion och konsumtion av miljöpåverkande produkter genom att göra produkterna dyrare miljöavtryck Substantiv bestående påverkan något har på miljön; de spår som blir kvar i miljön (av en handling) miljöbil Substantiv bil som anses skonsam mot miljön, bland annat genom låga utsläpp av miljöfarliga ämnen miljöbomb Substantiv något som är väldigt dåligt för miljön miljöbov Substantiv någon eller något som vållar skada på miljön miljöfaktor Substantiv någon faktor i miljön som påverkar organismer och deras levnadssätt miljöfarlig Adjektiv farlig för miljön miljöfråga Substantiv fråga (ärende) som rör miljön miljöförstöring Substantiv det att förstöra miljön miljögift Substantiv ämne som är giftig för miljön miljökatastrof Substantiv något med mycket negativ inverkan på miljön miljökonferens Substantiv konferens för att diskutera frågor om miljö miljökrav Substantiv krav som satts av myndighet på hur miljön måste tas i beaktande, t.ex. vid byggandet av en fabrik miljökämpe Substantiv person som aktivt engagerar sig i miljöfrågor miljömedveten Adjektiv vara medveten om miljön miljöminister Substantiv minister som ansvarar för landets miljöpolitik, naturvård och hållbar utveckling miljönyttig Adjektiv som gör nytta för miljön, som påverkar miljön positivt miljöorganisation Substantiv organisation som har som huvudmål att värna om miljön miljöparti Substantiv politiskt parti med värnet av miljön som huvudfråga miljöpartist Substantiv anhängare av ett miljöparti (i synnerhet av Miljöpartiet i Sverige) miljöpartistisk Adjektiv i linje med Miljöpartiets politik, som tillhör eller rör Miljöpartiet miljöpolitik Substantiv politik för miljön (miljövård, miljöskydd) miljöpolitisk Adjektiv som rör miljöpolitiken miljöproblem Substantiv problem rörande miljön miljörörelse Substantiv samling människor som gemensamt engagerar sig för miljön miljöskadlig Adjektiv skadlig för miljön miljöskatt Substantiv skatt på miljöfarlig verksamhet miljövän Substantiv vän av miljön miljövänlighet Substantiv det att vara miljövänlig milkolare Substantiv kolare som framställer träkol i kolmila milkolning Substantiv framställning av träkol i kolmila millenieskifte Substantiv skifte från ett millennium till ett annat millenär Adjektiv som bygger på tron om och väntan på en radikal förändring som ska förändra samhället milliampere Substantiv enhet (med beteckningen mA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 10−3 ampere millibar Substantiv tusendels bar (= trycket av en 0,75 mm kvicksilverpelare) millicoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas mC och definieras som 10−3 coulomb millifarad Substantiv enhet (med beteckningen mF) för storheten kapacitans, vilken motsvarar 10−3 farad millimeterlång Adjektiv omkring en millimeter lång millimeterpapper Substantiv rutigt papper med delningen en millimeter millimeterrättvisa Substantiv rättvisa till en absurd gräns millimol Substantiv enheten 0,001 mol milliosmol Substantiv enheten 0,001 osmol millivolt Substantiv enheten 0.001 volt (d.v.s. en tusendels volt) milsvid Adjektiv som har utsträckning på flera mil mima Verb röra på munnen som att en talar eller sjunger, ofta synkroniserat till inspelat ljud mimande Substantiv det att mima mimik Substantiv minspel mimikry Substantiv det att imitera en annan art genom att använda sig av dennas egenskaper såsom signaler eller beteende, för överlevnad eller rov mimisk Adjektiv stumt härmande; som rör mimik minangkabau Substantiv ett sunda-sulawesiskt språk med cirka 6,5 miljoner talare främst på ön Sumatra i Indonesien minaret Substantiv torn i anslutning till moskébyggnad mindervärde Substantiv litet värde mindervärdeskomplex Substantiv känsla av kroppslig eller mental underlägsenhet, komplex där en person upplever sig mindre värd än sina medmänniskor, låg självkänsla mindervärdig Adjektiv med låg status mindervärdighet Substantiv det att vara mindervärdig minderårighet Substantiv det att vara minderårig mindmap Substantiv diagram som används för att illustrera länkar mellan ord, idéer, uppgifter eller andra objekt och nyckelord eller centrala idéer minera Verb gräva en mina (gruva, underjordisk gång), mingång, minugn; vidare militärt in under fienden för att raseras eller sprängas mineralfyndighet Substantiv förekomst av mineraler mineralgödsel Substantiv gödsel framställt genom industriella processer mineralisk Adjektiv som består av mineraler mineralkortikoid Substantiv något steroidhormon i en familj av steroidhormoner som kännetecknas av funktionell likhet med aldosteron (och som produceras i zona glomerulosa i binjurebarken) mineralkälla Substantiv källa med mineralrikt vatten mineralogi Substantiv vetenskapen om mineralen mineralolja Substantiv trögflytande svart substans främst bestående av långa kolkedjor som har bildats i jordskorpan av organiskt material och som utvinns för användning som utgångsämne vid framställning av bl.a. eldningsolja, asfalt, drivmede mineralrik Adjektiv som innehåller många mineraler mineralrike Substantiv rike omfattande mineral och bergarter ("den oorganiska naturen") mineralull Substantiv byggnadsmaterial av mineralfiber minerande Substantiv det att minera minerarmal Substantiv mal vars larv gräver gångar (minerar) inne i växters blad minervauggla Substantiv en art (Athene noctua) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten minervauggla minfara Substantiv fara för minor minfarlig Adjektiv farlig att beträda eller befara på grund av minfara mingel Substantiv tillfälle då människor träffas och blandar sig med de närvarande, för att under småprat bekanta sig med dem mingelbild Substantiv bild på människor som minglar mingmås Substantiv en art (Saundersilarus saundersi) inom fågelfamiljen måsfåglar (Laridae); individ av arten mingmås mingranat Substantiv granat som utformats efter minverkan (tryckverkan från innesluten sprängladdning); viss granattyp med tunn granatvägg för större sprängladdning (ökat sprängladdningsutrymme) jämte traditionell spränggranat, givandes ökad mingreliska Substantiv språk som talas i Georgien mingång Substantiv gruvgång miniatyrbullterrier Substantiv brittisk hundras av bulldogtyp i rasgruppen terrier miniatyrgevär Substantiv salongsgevär, ett gevär med högst 6 mm kaliber, används i tävlingar miniatyrgolf Substantiv bangolf miniatyriserad Adjektiv som miniatyriserats miniatyriserande Adjektiv som miniatyriserar miniatyrsolros Substantiv en art (Helianthus debilis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten miniatyrsolros miniatör Substantiv miniatyrist, miniatyrmålare minikjol Substantiv kortkort kjol som sluter tydligen ovanför knäna minikök Substantiv mycket litet kök minimalism Substantiv riktning inom konst och musik som använder enkla uttrycksformer minimalist Substantiv anhängare av minimalism minimalistisk Adjektiv som avser minimalism minimerande Substantiv det att minimera minimibelopp Substantiv (förekomst av) det minsta tillåtna summan pengar i någon transaktion eller något annat sammanhang minimibemanning Substantiv minimal besättning miniminivå Substantiv minimal nivå, lägsta nivå minimipunkt Substantiv punkt x_0 sådan att det existerar ett \epsilon > 0 sådant att f(x) \ge f(x_0) för varje x \in ]x_0 - \epsilon, x_0 + \epsilon[; om sträng olikhet råder säges punkten vara en sträng minimipunkt minimistraff Substantiv minimalt straff (enligt någon regel) minimivärde Substantiv det värde en funktion ger i en minimipunkt minimjölk Substantiv skummjölk, från kor, med en mycket låg nivå av fett: i Sverige 0,1 procents fetthalt eller lägre minipizza Substantiv en typ av mindre pizza, ofta avsedd som mellanmål eller, när det gäller särskilt små minipizzor, som tilltugg eller plockmat ministeriell Adjektiv som har samband med minister eller ministerium ministerpost Substantiv politiskt ämbete som minister i en regering ministerpresident Substantiv regeringschef (motsvarande svensk statsminister) ministerråd Substantiv råd (rådsförsamling) bestående av ministrar ministär Substantiv sammanfattande begrepp för de personer (ministrar) som ingår i en regering miniverk Substantiv vindkraftverk i liten skala; totalhöjd högst 20 meter, rotordiameter högst 3 meter, mindre än ett gårdsverk minkastare Substantiv det samma som granatkastare minkfarm Substantiv farm där man föder upp minkar minkryssare Substantiv typ av örlogsfartyg minneola Substantiv söt orangefärgad citrusfrukt (Citrus ×aurantium Tangelo-Gruppen) i utseendet påminnande om apelsin men går att särskilja på dess karaktäristiska topp i stjälkänden minnesanteckning Substantiv dokument som beskriver vad som gjorts under ett sammanträde minnesberättelse Substantiv berättelse utifrån minnet minnesbeta Substantiv tillrättavisning som är svår att glömma, smärtsam erfarenhet minnesdag Substantiv dag (en gång om året) för minnet av någon händelse minneskapacitet Verb uppgift som anger hur mycket ett dataminne kan lagra minneskonsert Substantiv konsert anordnad för att hedra minnet av någon eller några minneslag Substantiv lag som vill skydda minnet av någon historisk händelse; t.ex. förbud mot att förneka Förintelsen minneslund Substantiv särskilt avgränsad plats på en kyrkogård för diskret och anonym nedgrävning eller spridning av aska efter kremering minnesläcka Substantiv (oönskat) beteende hos en del av ett datorprogram vilket består i att allokerat minne som inte längre behövs inte frigörs till operativsystemet minnesmetall Substantiv legering av metaller som kan ändra form vid temperaturväxling, och som sedan återfår sin tidigare form då temperaturen återgår minnespinne Substantiv mindre enhet för lagring som ansluts via usb (eller liknande) minnesplats Substantiv ställe där en människa förlorat livet och vars minne där högtidlighålls (genom ett minnesmärke eller liknande) minnesramsa Substantiv en ramsa som används för att komma ihåg någonting; minnesregel minnesregel Substantiv regel, fras eller association som kan användas för att underlätta memoreringen av en bit information minnesrik Adjektiv rik på minnen; värd att minnas minnesruna Substantiv nekrolog, kort levnadsteckning över någon avliden person minnessak Substantiv kunskap eller lärostoff som enbart bygger på mekanisk inlärning för att kunna rabbla upp innantill, utan djupare förståelse i ämnet' minnesskrift Substantiv dödsruna minnesskål Substantiv skål utbringad för att högtidlighålla någon eller någots minne minnessten Substantiv sten som rests till minne (av någon eller något) minnesstod Substantiv fristående staty, byst, eller liknande skulpterat eller gjutet konstverk avsett som minnesmärke över personer eller händelser minnestjänst Substantiv Alternativtjänst till värnplikten i Österrike som behandlar minnet av nationalsocialismens offer minnesvård Substantiv gravsten minnesång Substantiv konstfull kärlekssång i Tyskland under 1100- och 1200-talen minorant Substantiv ett tal mindre än (eller lika med) samtliga element i en given nedåt begränsad mängd av reella tal minoritetsparti Substantiv parti som står i minoritet minoritetsspråk Substantiv språk som talas av en minoritet inom ett land minröja Verb röja (avlägsna) minor minröjd Adjektiv rensad från minor minröjning Substantiv röjning av minor (efter ett krig) minskande Substantiv det att minska minspel Substantiv det att göra miner mintchoklad Substantiv choklad med mintsmak mintgrön Adjektiv som har färg som mynta mintsmak Substantiv smak av mint minuend Substantiv det tal från vilket ett annat tal skall dras vid subtraktion minusa Verb subtrahera minuskel Substantiv liten bokstav, gemen minusränta Substantiv ränta som är negativ (lägre än noll procent) minussida Substantiv samlingen av ofördelaktiga omständigheter eller egenskaper (i en viss situation, hos en viss produkt etc.) minustal Substantiv negativt tal minustecken Substantiv tecknet "−" som avser subtraktion minutera Verb försälja (vin, sprit) i små mängder, i minut, vanligen med partikeln "ut" minuthandel Substantiv detaljhandel, butiksförsäljning minuthandlare Substantiv någon som säljer varor direkt till konsumenterna minutiös Adjektiv ytterst noggrann minutvisare Substantiv den visare på en klocka som roterar ett varv per timme och anger antalet minuter som gått under den senaste timmen minutvolym Substantiv den volym blod som hjärtats vänstra kammare pumpar ut i aorta varje minut miocen Substantiv den äldsta geologiska epoken inom neogen, som sträcker sig från runt 23,03 till 5,332 miljoner år sedan mirabell Substantiv träd med klotformig gul frukt mirakelmedicin Substantiv läkemedel (medicin) med (påstått) fantastisk verkan, som åstadkommer mirakel mirandesiska Substantiv romanskt språk som talas i Miranda do Douro, i nordöstra Portugal mirca Verb använda chattklienten mIRC; chatta på IRC mirepoix Substantiv sauterad blandning av hackad lök, morot och selleri (med fler varianter), använd som bas för olika maträtter misandri Substantiv hat eller förakt mot män och pojkar misandrisk Adjektiv manshatande, mansfientlig misangyt Substantiv person som är kvinnohatare eller kvinnofientlig misantrop Substantiv någon som är negativt inställd till människor i allmänhet misantropi Substantiv människohat, människoförakt misantropisk Adjektiv människohatande miscellanea Substantiv samling artiklar av blandat innehåll mischmasch Substantiv oredig och oordnad blandning, smörja, röra, sammelsurium miserere Substantiv början på en latinsk hymn (Herre, förbarma dig!) miskito Substantiv centralamerikanskt språk som talas i delar av Nicaragua och till viss del Honduras misogyn Adjektiv kvinnohatisk misogyni Substantiv hat eller starka fördomar mot kvinnor mispel Substantiv en växtart (Mespilus germanica) i familjen rosväxter (Rosaceae); ett lövträd med bred krona mispelkvist Substantiv kvist av växten mispel missakta Verb inte respektera, inte värdera, underskatta, försumma missaktad Adjektiv ansedd som mindre värd missaktning Substantiv alltför låg värdering missale Substantiv mässbok missande Substantiv det att missa missbelåten Adjektiv inte belåten, missnöjd missbelåtenhet Substantiv det att vara missbelåten missbildad Adjektiv utvecklad på ett felaktigt och onormalt vis, särskilt om organ och kroppsdelar hos organismer missbrukande Substantiv det att missbruka missdåd Substantiv brott, förbrytelse missdådare Substantiv förbrytare, brottsling missfirma Verb förolämpa, skymfa, kränka, förorätta missfirmelse Substantiv förolämpning, skymf, kränkning missfirmning Substantiv det att missfirma missfärga Verb få eller göra så att något annat får en felaktig färg missfärgning Substantiv det att något (med tiden) har fått en felaktig eller oönskad färg; område med sådan oönskad färg missförhållande Substantiv förhållande som man inte är nöjd med missgynna Verb behandla orättvist, ge någon nackdelar i förhållande till någon annan missgynnande Adjektiv som missgynnar missgynnsam Adjektiv som missgynnar, som innebär nackdelar missgärning Substantiv brottslig eller syndig handling, övergrepp missgärningsman Substantiv förövare misshag Substantiv ogillande, motvilja, missnöje, förargelse, förtrytelse misshaga Verb väcka misshag, motvilja eller aversion hos någon misshagande Substantiv det att misshaga misshaglig Adjektiv som är illa omtyckt eller anskriven, som väcker misshag misshaglighet Substantiv det att vara misshaglig; misshaglig gärning eller uttalande misshandlare Substantiv person som misshandlar eller har misshandlat annan person misshumör Substantiv dåligt humör misshushålla Verb slösa, ödsla, hushålla fel misshushållning Substantiv det att misshushålla misshällighet Substantiv oenighet, split missilattack Substantiv attack med hjälp av missiler missionera Verb bedriva mission missionerande Substantiv det att missionera missionsfilm Substantiv film tagen av missionärer ute på fältet och visad i hemlandet missionsfält Substantiv område (fält) där (kristen) mission bedrivs missionshus Substantiv frikyrklig lokal som används för gudstjänst och möte mississippialligator Substantiv en i Nordamerika levande djurart (Alligator mississippiensis) inom släktet alligatorer (Alligator); individ av denna art missiv Substantiv officiell skrivelse, sändebrev eller följebrev missklä Verb passa dåligt till någon eller något ur estetisk synpunkt; klä på ett sätt som göra någon eller något fulare misskläda Verb passa dåligt till någon eller något ur estetisk synpunkt; klä på ett sätt som göra någon eller något fulare misskrediterande Substantiv det att misskreditera misskreditering Substantiv det att misskreditera; uttalande som misskrediterar misskund Substantiv uppträdande eller handling som präglas av barmhärtighet; exempelvis en handling som mildrar förestående utmätning av straff eller ett uppträdande som mildrar behandling av hjälplös motpart misskunda Verb förbarma sig misskundsam Adjektiv barmhärtig; medlidsam misskötsel Substantiv vanvård missleda Verb föra till fel mål misslig Adjektiv oviss, osäker, tvivelaktig missljud Substantiv obehagligt eller på annat sätt oönskat eller illavarslande ljud missljuda Verb åstadkomma ett missljud misslynt Adjektiv med ett misshagligt lynne; på besviket och trumpet humör misslynthet Substantiv det att vara misslynt missminna Verb komma ihåg på fel sätt missmod Substantiv nedslagenhet, misströstan, beklämning, modfälldhet, uppgivenhet missmodig Adjektiv nedslagen, modfälld, modstulen, modlös missmodighet Substantiv det att vara missmodig missne Substantiv en växtart (Calla palustris) i familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art missnöjdhet Substantiv det att vara missnöjd missnöjesparti Substantiv politiskt parti som är kritiskt till det etablerade politiska systemet och samhällets utveckling missnöjespolitiker Substantiv politiker som vunnit popularitet genom folkets missnöje över något missnöjesyttring Substantiv handling eller uttalande som uttrycker missnöje missräkna Verb missta sig, räkna fel, göra misstag, bedöma fel missräknad Adjektiv som har missräknat sig, snopen, besviken missräkning Substantiv förhoppning som inte förverkligades; besvikelse; det att missräkna sig misstolkande Adjektiv som misstolkar misstolkning Substantiv felaktigt uppfattande misstroende Substantiv brist på förtroende misstroendeförklaring Substantiv handling varigenom en grupp (vanligen en lagstiftande församling) formellt säger att de saknar förtroende för en makthavare (vanligen regeringen) misstroendelöfte Substantiv ett oppositionspartis löfte till sina väljare att de ska väcka misstroendeomröstning (misstroendevotum) om regeringen inte håller ingångna överenskommelser misstroendeomröstning Substantiv omröstning där en grupp (vanligen en lagstiftande församling) formellt säger om de saknar förtroende för en makthavare (vanligen regeringen) misstroendevotum Substantiv omröstning (votum) om parlamentets/fullmäktigeförsamlingens förtroende för (uttalat missnöje med) regeringen/styrelsen eller någon minister misstrogen Adjektiv som misstror någon eller något misstrogenhet Substantiv det att vara misstrogen misströstan Substantiv förtvivlan misströstande Adjektiv som misströstar misstyda Verb tolka (eller tyda) fel misstänkande Substantiv det att misstänka misstänklig Adjektiv (mindre brukligt, inte i SAOL) som orsakar misstanke, som orsakar otrygghet, som anses som en fara, som anses som potentiellt brottslig misstänkliggöra Verb orsaka att någon eller något misstänks missunna Verb anse att någon inte är värd något eller att någon inte skall få något som denna skulle önska missunnande Adjektiv som missunnar missunnsam Adjektiv benägen att missunna missunnsamhet Substantiv uppfattningen att andra inte gör sig förtjänta av ett visst privilegium som de förfogar över missuppfattande Substantiv det att missuppfatta missvisa Verb visa eller leda åt fel håll missvisning Substantiv det att missvisa någon, det att visa eller leda någon åt fel håll missväxt Substantiv det att ett års skörd (i en region) blir mycket mindre än vanligt missväxtår Substantiv år med brist på mat på grund av att skörden slagit fel missämja Substantiv tillstånd av dålig vänskap mist Substantiv tjocka, dimma mistande Substantiv det att mista mistelkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Rhipsalis cereuscula mistelpil Substantiv pil tillverkad av mistel mistlur Substantiv lur för signaler i mist (tjocka) mistral Substantiv en hård, nordlig medelhavsvind som vanligtvis är torr i Frankrike och Sardinien i Italien, som blåser längs Rhônedalen mitella Substantiv trekantig duk som används till förband mitigera Verb mildra skärpan eller intensiteten av något; försvaga eller förmildra den skadliga verkan av något; göra något lindrigare mitokondrie Substantiv ATP-producerande organell i en eukaryot cell mitokondriell Adjektiv hörande till mitokondrie mitos Substantiv "vanlig" celldelning, en process där en levande cell delas i två och på så sätt skapar två nya celler mitra Substantiv biskopsmössa; en huvudbonad som främst används av biskopar som tecken på deras ämbete mitralcell Substantiv cell i storhjärnans luktlob vilken bildar synapser med (och alltså tar emot information från) i genomsnitt tusen luktceller mitralisklaff Substantiv bikuspidalklaff mitraljös Substantiv viss handvevad salvpjäs som var vanlig under 1800-talet mitraprydd Adjektiv som bär huvudbonaden mitra mittback Substantiv spelare som har defensivt ansvar och vars utgångsposition är centralt i planen mittbena Substantiv frisyr där håret är delat i en bena mitt på huvudet mittenalternativ Substantiv neutralare alternativ och valmöjlighet som befinner sig i mitten av två (större) motpoler mittenparti Substantiv (i Sverige och vissa andra länder) politiskt parti som ungefärligen befinner sig på det politiska mittfältet mellan socialism och konservatism, t ex ett socialliberalt parti mittensamarbete Substantiv samarbete (koalition) mellan partier i mitten av den politiska skalan mittfält Substantiv den mellersta tredjedelen av fotbollsplanen, även kollektiv benämning på alla mittfältare, framför allt de centrala mittfältarna mittfältare Substantiv spelare i vissa lagsporter som utgår från en position ungefär mitt på planen och som oftast har både offensiva och defensiva uppgifter mittfältsspelare Substantiv variant av mittfältare mitthjärna Substantiv (exemplar av) den översta delen (mesencefalon) av hjärnstammen mittimellan Preposition vanlig stavningsvariant av mittemellan mittlinje Substantiv linje mittigenom planen som särskiljer de två planhalvorna från varandra mittparti Substantiv del som befinner sig i mitten av något mittpartist Substantiv medlem av eller anhängare till ett mittenparti mittre Adverb mellre mittremsa Substantiv remsa (smal längsgående yta) i mitten av något mitträcke Substantiv barriär längsmed väg som separerar olika körriktningar mittskepp Substantiv mittparti av flerskeppig kyrka mittspel Substantiv det mellersta stadiet av ett parti som sker mellan öppningen och slutspelet mittzon Substantiv zon i mitten av spelplanen mellan blålinjerna mittåt Interjektion rättning i ledet; mot mitten mixerbord Substantiv enhet för att styra hur ljud från olika ljudkällor summeras innan de skickas vidare till exempelvis högtalare, bandspelare eller dator mixtur Substantiv blandning med tillsats mizrahisk Adjektiv som har att göra med den etnisk-religiösa grupp judar med ursprung i Mellanöstern (t.ex. från Irak, Iran, Kaukasus och Centralasien), eller deras kultur och traditioner mja Interjektion markerar tveksamhet eller osäkerhet mjaua Verb jama mjelumba Substantiv humla mjukande Substantiv det att mjuka mjukdjur Substantiv gosedjur mjukglass Substantiv slags glass mjukare än vanlig glass, som tillreds på plats vid serveringsstället med hjälp av en mjukglassmaskin som fylls på med glassmix mjukglödga Verb värma något för att få det mjukt, till exempel för att förbättra formningsegenskaper eller skärbarhet eller förändra dess struktur mjukglödgande Adjektiv som mjukglödgar mjukgörande Adjektiv som gör något mjukt, som mjukgör mjukhet Substantiv det att vara mjuk mjukisbyxor Substantiv mjukt plagg med två byxben mjukisdjur Substantiv gosedjur mjuklödning Substantiv lödning med mjukt lod vid temperaturer lägre än 450°C mjuknande Substantiv det att mjukna mjukost Substantiv bredbar kräm av ostsmak (ofta såld på tub) mjukplast Substantiv vardaglig beteckning för mycket elastiska plaster (t.ex. polyvinylklorid, olefinplast, polyeten) som används för tillverkning av t.ex. leksaker, köksredskap. mjukvaruföretag Substantiv företag som tillverkar (eller på annat sätt primärt arbetar med) mjukvara mjukvarujätte Substantiv mycket stort mjukvaruföretag mjukvaruleverantör Substantiv företag (eller annan entitet) som (tillverkar och) tillhandahåller mjukvara till sina kunder mjukvarutillverkare Substantiv företag (eller annan entitet) som tillverkar mjukvara mjukvaruuppdatering Substantiv uppdatering av en viss (tillgänglig eller installerad) mjukvara till en nyare version mjukvaruutvecklare Substantiv person som (yrkesmässigt) utvecklar mjukvara (program för dator eller dylikt) mjukvaruutveckling Substantiv utveckling av mjukvara; utveckling av datorprogram mjuta Verb stänga av mikrofonen vid digitalt samtal mjutad Adjektiv som har sin mikrofon avstängd mjäkig Adjektiv pjoskig; mesig mjäkighet Substantiv det att vara mjäkig mjällhet Substantiv det att vara mjäll; lenhet, mjukhet, mörhet mjällig Adjektiv som har mjäll mjällighet Substantiv det att vara mjällig mjälthugg Substantiv smärta som uppstår i magtrakten i samband med träning, ofta efter måltid mjärde Substantiv ett fångstredskap, en typ av bur, som används vid fiske av bl a kräftor och kallas då även för kräftbur mjärdfiske Substantiv fiske medelst mjärde mjöla Verb beströ (ett bakbord) med mjöl mjöldagg Substantiv en svampsjukdom på växter mjöldryga Substantiv en parasitsvamp på råg mjölig Adjektiv överdragen av mjöl mjölighet Substantiv det att vara mjölig mjölkaktig Adjektiv som liknar mjölk mjölkbar Substantiv serveringslokal för servering av mjölk och mjölkprodukter mjölkbil Substantiv fordon för mjölkbud mjölkbord Substantiv bord (liten lastkaj) vid landsvägen där mejeriets skjuts hämtar och lämnar gårdens mjölkflaskor mjölkbutik Substantiv butik där mjölk och mejeriprodukter säljs mjölkcentral Substantiv synonym för mejeri mjölkchokla Substantiv variant av mjölkchoklad mjölkchoklad Substantiv ljus choklad som innehåller mycket mjölk mjölkdjur Substantiv husdjur som hålls för att ge mjölk mjölkdrink Substantiv (alkoholhaltig) blandad drink med en bas baserad på mjölk mjölke Substantiv sädesvätska från fisk och vissa andra vattenlevande djur mjölkerska Substantiv kvinna som mjölkar (kor) mjölkfett Substantiv fett som består av omkring 400 fettsyror och är i mjölk mjölkflaska Substantiv flaska för mjölk; från mejeri till konsument mjölkförpackning Substantiv (från butik införskaffad) förpackning (ofta med en volym av 1 eller 1,5 liter) från början fylld med mjölk; förpackning som är avsedd att innehålla mjölk mjölkgård Substantiv bondgård med mjölkkor mjölkig Adjektiv liknande mjölk (till utseendet) mjölkighet Substantiv det att vara mjölkig mjölkigt Adverb liknande mjölk (till utseendet) mjölkkamel Substantiv särskild sorts kamel som hålles som boskap för att mjölkas mjölkkanna Substantiv mjölkbehållare; kanna avsedd att förvara mjölk i mjölkkartong Substantiv mjölkförpackning (mjölkpaket) i kartong, speciellt om själva förpackningen eller förpackningsmaterialet (kartongen) mjölkko Substantiv ko som (ägs av bonde och) används till mjölkproduktion mjölkkruka Substantiv behållare för råmjölk (vid transport till mejeri) mjölkkörtel Substantiv körtel hos däggdjurshonor som producerar mjölk mjölkliknande Adjektiv som liknar mjölk mjölklins Substantiv liten, rund, platt och gul godisbit för bland annat tamråtta mjölkmaskin Substantiv maskin som mekaniskt mjölkar en ko mjölkning Substantiv handlingen att mjölka mjölkningsmaskin Substantiv maskin som mekaniskt mjölkar en ko eller get mjölkpaket Substantiv (från butik införskaffad) paketformad förpackning (ofta med en volym av 1 eller 1,5 liter) från början fylld med mjölk; förpackning som är avsedd att innehålla mjölk mjölkpall Substantiv pall att sitta på vid mjölkning mjölkpiga Substantiv piga som mjölkar (kor) mjölkprotein Substantiv något av de proteiner som återfinns i mjölk såsom exempelvis komjölk och getmjölk mjölkproteinfri Adjektiv som inte innehåller mjölkprotein mjölkpulver Substantiv vitt pulver som framställs genom att vattnet tas ifrån mjölken mjölksocker Substantiv laktos; disackarid bestående av en glukos- och en galaktosrest mjölkspann Substantiv spann använd som uppsamlingskärl vid mjölkning mjölksyra Substantiv trivialnamn för 2-hydroxipropansyra, C3H6O3, en biologiskt viktig syra mjölksyrabakterie Substantiv lactobacillus; bakterie som kan jäsa olika sockerarter till mjölksyra mjölksyrebakterie Substantiv lactobacillus; bakterie som kan jäsa olika sockerarter till mjölksyra mjölktand Substantiv tand som ingår i den första uppsättningen av tänder hos en människa mjölkört Substantiv en växtart (Chamerion angustifolium) i familjen dunörtsväxter (Onagraceae); exemplar av denna ört mjöllus Substantiv insekt av familjen Aleyrodidae (mjöllöss) mjölnare Substantiv person som (yrkesmässigt) mal mjöl mjölon Substantiv en art (Arctostaphylos uva-ursi) inom växtfamiljen ljungväxter (Ericaceae); individ av arten mjölon mnemoteknik Substantiv minneskonst moafågel Substantiv någon av de fågelarter inom den utdöda ordningen moafåglar (Dinornithiformes) som förekom på Nya Zeeland vid människornas ankomst; individ av dessa arter moarera Verb vattra mobbas Verb trakassera, ofta en (på något sätt) svagare person, ofta påverkar flera gärningspersoner ett offer, ofta systematiskt och under längre period mobbing Substantiv variant av mobbning mobbningsoffer Substantiv person som blir utsatt för mobbning mobboffer Substantiv person som blir utsatt för mobbning mobilapp Substantiv kortform av mobilapplikation eller längre form av app mobilapplikation Substantiv applikation (tillämpningsprogram) som används på mobila (medtagbara) enheter såsom mobiltelefoner och surfplattor mobilbatteri Substantiv elektriskt batteri för en mobiltelefon mobilier Substantiv lösegendom, lösöre, bohag mobiliserad Adjektiv som mobiliserats mobiliserande Adjektiv som mobiliserar mobilisering Substantiv det att mobilisera mobiliseringsorder Substantiv befallning att mobilisera mobilitet Substantiv rörlighet mobilkran Substantiv mobil lyftkran mobilladdare Substantiv elektrisk apparat för att ladda upp batterierna på en mobiltelefon mobillåda Substantiv låda där telefoner (mobiler) kan parkeras för att inte störa en sammankomst; årets julklapp 2019 mobilmast Substantiv mast (antennmast) för mobilnätet mobilnät Substantiv nät för mobiltelefoni mobilredigering Substantiv redigering (ändring av innehåll, exempelvis i en wiki), som görs via (smart) mobiltelefon mobilskärm Substantiv bildskärm för mobiltelefon mobilspel Substantiv spel tillgängligt via en mobiltelefon mobiltelefoni Substantiv telefoni via radio med rörliga (mobila) apparater mobilvirus Substantiv virus som drabbar mobiltelefoner mobilzombie Substantiv person som helt har uppslukats av användandet av sin mobiltelefon och av omgivningen uppleves som okontaktbar och ibland även farlig för såväl sig själv som sin omgivning mockahandske Substantiv handske gjord av mockaskinn mockakopp Substantiv liten kaffekopp mockaruta Substantiv ett bakverk med ett tjockt lager av chokladkaka glaserat med chokladglasyr mockasin Substantiv indiansk fotbeklädnad mockasked Substantiv liten kaffesked mockaskinn Substantiv en sorts skinn (med sammetsartad yta) mockatårta Substantiv slags tårta med smak av kaffe modal Adjektiv som avser ett verbs modus modalitet Substantiv uppgift som anger vilken metod som används för att generera bilder av kroppen, till exempel sonografi eller magnetisk resonanstomografi modd Substantiv smutsig brunaktig halvsmält slirig snö modda Verb förändra datorspel eller hårdvara (t.ex. genom att lägga till LED-belysning i datorchassit) moddlare Substantiv pensel med rund borste modeblogg Substantiv blogg som handlar om mode modebutik Substantiv butik där damkläder säljs modedrottning Substantiv synnerligen framstående kvinna inom modevärlden modefluga Substantiv plötslig företeelse som snabbt snabbt blir populär för att snart försvinna modehus Substantiv företag och exklusivt varumärke i modebranschen (särskilt inom haute couture) modekung Substantiv synnerligen framstående man inom modevärlden modelejon Substantiv person som följer det senaste modet modellbil Substantiv modell av en bil modellbåt Substantiv förminskad efterbildning av en befintlig båt modellerande Substantiv det att modellera modellering Substantiv det att modellera modellflygplan Substantiv modell av ett flygplan modellkammare Substantiv samling (museum, utställning) av modeller modellorganism Substantiv icke mänsklig organism som studeras ingående för att förstå speciella biologiska fenomen modellscout Substantiv person som söker potentiella modeller. På ren svenska, modellspejare eller -spanare. Från engelska ordet scout, spejare modellserie Substantiv serie (följd) av modeller med visst sammanhang modellskepp Substantiv förminskad modell av ett fartyg modellsnickare Substantiv person som jobbar i ett modellsnickeri modellsnickeri Substantiv avdelning i ett gjuteri där trämodeller till gjutformerna tillverkas modeord Substantiv ord vars bruk blir särskilt populärt (under en tidsperiod) moderat Adjektiv måttlig, måttfull; som inte hänger sig åt några extrema åsikter eller åthävor moderation Substantiv återhållsamhet, måtta moderatledare Substantiv ledare för ett moderat parti (Moderaterna) moderato Substantiv (musikstycke i) måttligt tempo (något snabbare än andante) moderator Substantiv person i en debattpanel eller diskussionsgrupp som verkar för en lugn och saklig diskussion moderbolag Substantiv huvudbolag i en koncern moderera Verb göra mildare eller mindre, mildra eller minska moderering Substantiv det att moderera något (exempelvis en debatt) moderföretag Substantiv företag som äger andra företag i en koncern moderkaksdjur Substantiv däggdjur vars ägg blir befruktade inuti honans kropp och ungdjuren utvecklas i en livmoder i honan; något av de djur som tillhör infraklassen Placentalia inom klassen däggdjur moderklubb Substantiv klubb, som är den första som en idrottare representerar inom en sport moderkort Substantiv större kretskort på vilket merparten av övriga interna datorkomponenter sitter i en dator moderland Substantiv stat som (överordnat) styr över en koloni eller separatistisk region moderlighet Substantiv det att vara moderlig, beskyddande och vårdande moderlös Adjektiv vars moder inte längre lever (eller inte har en närvarande del i barnets uppväxt) modermun Substantiv öppningen mellan livmoderhålan och livmoderhalsen (den inre modermunnen) eller öppningen mellan livmoderhalsen och vagina (den yttre modermunnen) moderniserad Adjektiv som moderniserats moderniserande Adjektiv som moderniserar modernisering Substantiv det att modernisera modernism Substantiv slags strömning inom västerländsk kultur modernist Substantiv anhängare av modernism modernistisk Adjektiv som avser modernism modernitet Substantiv det att vara modern modernt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 g6 moderparti Substantiv parti som t.ex. ett ungdomsförbund eller kvinnoorganisation stöder eller är en del av moderplanet Substantiv förhållandet en planet har till de månar som löper runt denna modersinstinkt Substantiv medfödd kunskap eller beteendemönster (hos kvinnor) om hur man sköter och fostrar barn modersmjölk Substantiv mjölk från kvinnans bröst för att amma barn modersmjölksersättning Substantiv tillverkad mat som simulerar mänsklig bröstmjölk, avsedd för att mata spädbarn, antingen som komplement eller ersättning till amning modersmålslärare Substantiv lärare som undervisar i skolämnet modersmål modersmålstalare Substantiv person som talar ett språk som modersmål moderspråk Substantiv ett äldre språk som andra språk härstammar ifrån modersroll Substantiv (den sociala) rollen som mor till ett barn modeskapare Substantiv person eller modehus som arbetar med att skapa nytt mode modeslav Substantiv person som strikt följer det senaste modet utan att ifrågasätta modest Adjektiv blygsam modesthet Substantiv anspråkslöshet modesti Substantiv blygsamhet modetidning Substantiv tidning som främst handlar om mode modfälld Adjektiv nedslagen och handlingssvag (av sorg eller besvikelse) modfälldhet Substantiv det att vara modfälld modifierande Substantiv det att modifiera modifiering Substantiv det att modifiera modifikation Substantiv mindre ändring, jämkning modir Adjektiv modig modist Substantiv modehandlerska, hattsömmerska; person som tillverkar och säljer modeartiklar och damhattar modlös Adjektiv nedstämd, uppgiven, utan mod modlöshet Substantiv det att vara modlös modlöst Adverb uppgivet, utan mod mods Substantiv (medlem av) en rörelse och ungdomskultur och från 1960-talet som motsatte sig etablissemanget modstulen Adjektiv missmodig, som tappat modet modstulenhet Substantiv det att vara modstulen modulation Substantiv av modulera modulator Substantiv anordning som modulerar svängningar att det går att överföra till dem till andra platser. modulera Verb göra modulationer, variera modus Substantiv böjningskategori hos verb som uttrycker modalitet moffa Verb vräka i sig mat på ett besinningslöst och ohämmat vis moffla Verb hetsäta, vräka (i sig) mogenhet Substantiv det att vara mogen mogigrafi Substantiv skrivkramp mogul Substantiv muslimsk härskare (och härskartitel) i Indien under 1500-talet till 1800-talet mohikan Substantiv (mans)person tillhörande en numera utdöd nordamerikansk indianstam moj Substantiv grej, sak moja Verb gona sig, gotta sig, vräka sig mojig Adjektiv som kännetecknas av oordning eller oreda; skräpig, stökig, rörig mojna Verb stillna, avta mojnande Substantiv det att mojna mojäng Substantiv ett föremål eller apparat av obestämd funktion och användningsområde moksja Substantiv språk som talas i Ryssland mol Adverb fullständigt, alldeles mola Verb göra ont med en dov och ihållande men inte så stark smärta molande Adjektiv dov och ihållande moldav Substantiv variant av moldavier moldavier Substantiv invånare i Moldavien (speciellt om man) eller person med moldavisk härkomst moldavisk Adjektiv som rör Moldavien eller det moldaviska folket moldaviska Substantiv Kvinna från Moldavien molekylformel Substantiv summaformel molekylfysik Substantiv den fysikaliska vetenskapen om molekylers uppbyggnad och interaktion med varandra och elektromagnetisk strålning molekylstruktur Substantiv Tekniker för bestämning av molekylvikt, molekylstorlek och molekylstruktur molekylärbiologi Substantiv disciplin inom biologin som söker svar på frågorna om hur biologin fungerar på molekylär nivå molla Verb köpa godis eller något (annat) onödigt mollskala Substantiv skala med liten ters (och ofta även liten sext och liten septima) mollskinn Substantiv ett slitstarkt tjockt bomullstyg mollstämd Adjektiv som går i molltonart molltonart Substantiv en tonart i moll molltreklang Substantiv treklang i moll mollusk Substantiv blötdjur molmassa Substantiv storhet som betecknar ett kemiskt ämnes massa av substansmängden 1 mol molnart Substantiv artnamn för moln molnet Substantiv datormoln molnfri Adjektiv fri från moln molnhöljd Adjektiv skymd av omsvepande molntäcke molnighet Substantiv det att vara molnig molnljus Substantiv ljus som mattas av på grund av täckande moln molnskock Substantiv stor (tät) samling av moln, anhopning av moln molnskockare Substantiv epitet på Zeus; någon som får moln att skocka sig molntjänst Substantiv tjänst tillhandahållen över internet som ger dess nyttjare skalbara resurser, exempelvis processorkraft, lagring eller annan funktionalitet molntäcke Substantiv himlen är full av moln molo Substantiv uppbyggd fördämning av sten eller betong till skydd för en hamn moloken Adjektiv (över ett smärre problem) dyster, nedstämd, modstulen molosserhund Substantiv typ av hund som bland annat omfattar hundraserna mastiff och boxer samt flera raser av doggar molotovcocktail Substantiv enkelt brandkastvapen bestående av en fragil behållare fylld med brandfarlig vara apterad med antändningsmedel (vanligtvis en glasflaska fylld med brandfarlig vätska som förslutits med en textiltrasa ämnad som veke), som moltiga Verb inte säga något överhuvudtaget moltyst Adjektiv alldeles tyst molybden Substantiv ett grundämne med atomnummer 42, atommassa 95,9 och symbolen Mo momentan Adjektiv ögonblicklig, tillfällig, för ögonblicket momentant Adverb kortvarigt, övergående momentanvärde Substantiv tillfälligt värde; värde som gäller i ett visst ögonblick momentum Substantiv popularitet, anslutning (till någons idé), fart, drivkraft momigran Substantiv en trädart (Abies firma) inom den taxonomiska familjen tallväxter (Pinaceae); exemplar av denna art monad Substantiv odelbar enhet monarkifientlig Adjektiv negativt inställd till monarki monarkisk Adjektiv som avser eller hör till monarki monarkiskt Adverb på ett monarkiskt sätt monarkist Substantiv anhängare av monarki monarkistisk Adjektiv som liknar eller beter sig som en monarkist monarkomak Substantiv motståndare till envälde (monarki) mondial Adjektiv världsomfattande mondän Adjektiv elegant, fin, societets- mondänitet Substantiv det att vara mondän monegask Substantiv person från Monaco eller med monegaskiska rötter monegaskisk Adjektiv som rör Monaco eller det monegaskiska folket monegaskiska Substantiv kvinna från Monaco monetär Adjektiv som rör pengar; penga- mongolid Adjektiv variant av mongoloid mongolier Substantiv invånare i Mongoliet eller person med mongolisk härkomst mongolisk Adjektiv som rör Mongoliet, det mongoliska språket eller folket mongolpipare Substantiv en art (Charadrius mongolus) inom fågelfamiljen pipare och vipor (Charadriidae); individ av arten mongolpipare mongolpiplärka Substantiv en art (Anthus godlewskii) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten mongolpiplärka monism Substantiv enhetslära, åskådning som vill förklara verkligheten ur en enda grundprincip monke Substantiv en växtart (Jasione montana) inom familjen klockväxter (Campanulaceae); exemplar av denna ört monocyt Substantiv cell tillhörande immunförsvaret vilken finns i blodbanan och vid behov kan rekryteras till perifer vävnad och där mogna till en (vävnads)makrofag monocytos Substantiv tillstånd med förhöjd koncentration av monocyter i blodet monoftong Substantiv enkelt vokalljud i motsats till diftong eller triftong monoftongera Verb låta (en diftong) övergå till enkel vokal monoftongering Substantiv historiskt eller dialektalt skifte från diftong till monoftong monogen Adjektiv som endast påverkas av alleler i ett (1) locus monoglycerid Substantiv ester av glycerol och en fettsyra (på den mellersta hydroxylgruppen hos glycerolmolekylen) monografi Substantiv skrift begränsad till ett enda ämne (t ex en viss person eller en viss företeelse) monogram Substantiv en typ av namnchiffer som består av en eller flera personers initialer monoid Substantiv semigrupp med ett identitetselement, d.v.s. mängd X tillsammans med en associativ kompositionsregel ⋅: X→X som har ett (unikt) neutralt element i X monokel Substantiv korrektionsglas för bara ett öga fastklämt i ögonvrån monokloramin Substantiv kemisk förening av klor, kväve och väte monokord Substantiv ett stränginstrument som under antiken även användes som mätinstrument vid vetenskapliga undersökningar om akustik monokrom Adjektiv enfärgad monokulturell Adjektiv med en centralt härskande och obestridd kultur monolitisk Adjektiv som liknar en monolit monom Substantiv polynom med en term, axn monoman Substantiv person med starkt ensidigt intresse för något monomani Substantiv stark ensidighet, bundenhet till en fix idé monomant Adverb på ett monomant sätt, (sjukligt, starkt) ensidigt, fokuserat, koncentrerat monomer Substantiv utgångsmolekylen vid polymerisation mononukleos Substantiv körtelfeber monopod Substantiv stativ med bara ett ben monopolisera Verb omvandla till monopol monopolisering Substantiv det att monopolisera monopolism Substantiv system som strävar efter monopol monopolist Substantiv aktör som innehar monopol monopolistisk Adjektiv som präglas av monopolism monopolistiskt Adverb på ett monopolistiskt sätt monopsoni Substantiv tillstånd där flera säljare måste slåss om en kund monorail Substantiv ett tåg som endast går på ett brett spår (eller balk) istället för två parallella spår monoreferentiell Adjektiv som avser en enskild referent (individ) monosackarid Substantiv enkel sockerart bestående av en kolkedja monoteism Substantiv tron på en enda gud monoteistisk Adjektiv som har en gud monotematisk Adjektiv enledad, enkel; huvudsakligen om personnamn monoton Adjektiv utan omväxling; som inte ändrar sig med tiden monotoni Substantiv det att vara monoton, även enformighet monotonitet Substantiv variant av monotoni monotypisk Adjektiv taxonomiskt begrepp som inom botanik avser ett taxon (oavsett taxonomisk rang) som bara omfattar en typ (vanligtvis art), och inom zoologi ett taxon som bara omfattar ett enda taxon på den närmaste lägre taxonomiska nivå monstera Substantiv en växtart (Monstera deliciosa) populärt odlad som krukväxt med flikiga blad och långa luftrötter i familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna växt monsterfilm Substantiv oegentlig genre (filmkategori) inom skräckfilm och science fiction som handlar om monster av olika slag; film inom denna kategori monstrans Substantiv fint utfört kärl för nattvardsbröd eller för reliker i katolska kyrkor monstrositet Substantiv det att vara monstruös monstrum Substantiv monster monsun Substantiv vind med olika riktningar sommar (från hav mot land) och vinter (från land mot hav) montenegrin Substantiv invånare i Montenegro eller med montenegrinsk härkomst montenegrinsk Adjektiv som rör Montenegro, det montenegrinska språket, dess folk, kultur eller geografi montenegrinska Substantiv språk som talas i Montenegro monterad Adjektiv fastsatt, ihopsatt monterande Substantiv det att montera monterbord Substantiv bord med glasskiva använt som monter montering Substantiv uppsättning eller montage /av något/ monteringsanvisning Substantiv (vanligen tämligen litet) dokument (ofta i tryckt form) som (vanligen med steg-för-steg-instruktioner) förklarar hur något (ofta en inköpt produkt) skall monteras (d.v.s. sättas ihop, innan den kan användas) montör Substantiv person som (vanligen professionellt) sätter ihop (teknisk) utrustning monumental Adjektiv storslagen, storstilad (om byggnad men även om konstnärligt verk, böcker eller om imponerande person) monumentalitet Substantiv det att vara monumental moona Verb dra ned byxorna och visa baken för någon i syfte att förnedra eller förlöjliga mopedist Substantiv person som framför en moped mopedkörkort Substantiv förarbevis för att få köra moped mopedmotor Substantiv motor som alstrar drivande kraft åt mopeder moppa Verb rengöra med mopp, ofta genom att våttorka moppe Substantiv moped moppemustasch Substantiv fjunig behåring på överläppen (hos tonårspojkar) mopsighet Substantiv det att vara mopsig moraklocka Substantiv svenskt slags golvur med urverk från Mora morakniv Substantiv robust slidkniv som tillverkas i Mora socken moralfilosof Substantiv person som ägnar sig åt moralfilosofi moralfilosofi Substantiv gren inom filosofi som handlar om frågor om rätt och fel moralfilosofisk Adjektiv som rör moralfilosofi moralisera Verb lära att se skillnad mellan rätt och orätt, upplysa om moral (på ett mästrande sätt) moralisering Substantiv det att moralisera moralism Substantiv överdriven betoning av en moralisk ståndpunkt moralist Substantiv person som moraliserar; sedeväktare; författare som behandlar moraliska frågor moralistisk Adjektiv som rör eller präglas av moralism moralitet Substantiv medeltida skådespel med personifierade dygder och laster moralpanik Substantiv stark och ofta överdriven oro eller samhällelig upprördhet, riktad mot en företeelse, grupp eller förändring som uppfattas hota rådande moraliska normer moras Substantiv svår situation morasig Adjektiv som är fylld av moras moratorium Substantiv beviljat uppskov med betalning av skuld morbiditet Substantiv mental osundhet mordanklagelse Substantiv uttalande som anklagar någon för mord mordbrännerska Substantiv kvinnlig mordbrännare morddömd Adjektiv som (i domstol) dömts för mord mordgåta Substantiv det (svåra men engagerande) intellektuella problem som består i att ta reda på gärningsman, motiv och händelseförlopp för ett ouppklarat mord; (ofta fiktiv) berättelse med ett sådant problem i centrum mordhot Substantiv hot som säger att någon kan komma att mördas mordhota Verb hota att mörda någon mordhotad Adjektiv hotad till livet mordiskhet Substantiv det att vara mordisk mordkommission Substantiv kommission med uppdrag att utreda ett mord mordlust Substantiv starkt begär att mörda mordlysten Adjektiv som känner starkt begär att mörda mordlystnad Substantiv starkt begär att mörda mordvin Substantiv person från ett finsk-ugriskt folk, av vilket de flesta är bosatta mellan floderna Volga och Oka i Ryssland mordvinsk Adjektiv som rör Mordvinien, geografiskt eller kulturellt mordvinska Substantiv språk eller språkgrupp som huvudsakligen talas i Mordvinien mordåtalad Adjektiv åtalad för mord moreletkrokodil Substantiv en djurart (Crocodylus moreletii) inom familjen krokodiler (Crocodylidae); individ av denna art morf Substantiv förekomsten av ett morfem i en kontext morfader Substantiv variant av morfar morfem Substantiv skriftspråkets minsta enhet med en semantisk betydelse och/eller en grammatisk funktion morfinism Substantiv ett starkt beroende av morfin; missbruk av morfin morfinist Substantiv morfinmissbrukare morfologi Substantiv vetenskaplig lära om skillnaderna och likheterna mellan organismers anatomi morfologisk Adjektiv som avser morfologi morgonandakt Substantiv mindre gudstjänst på morgonen morgonbånge Substantiv det att en man har erektion när han vaknar på morgonen morgonbön Substantiv bön vid dagens morgon morgoncigg Substantiv cigarett som rökes på morgonen morgondagg Substantiv dagg på (eller från) tidig morgon morgondimma Substantiv dimma som dröjer sig kvar inpå morgonen morgondopp Substantiv kort bad på morgonen morgonfjäsk Substantiv person som frivilligt går upp (alltför) tidigt på morgonen morgongudstjänst Substantiv gudstjänst som hålls på morgonen morgongymnastik Substantiv gymnastik som utförs på morgnarna morgongåva Substantiv mannens gåva till hustrun morgonen efter bröllopet morgonhimmel Substantiv himmel på morgonen morgonhumör Substantiv sinnesstämning någon (vanligtvis) har på morgonen morgonkaffe Substantiv kaffe som dricks på morgonen (eller när en nyss stigit upp) morgonkvist Substantiv tidig morgon; tidsperiod tidigt på morgonen morgonlig Adjektiv som sker på morgonen morgonljus Substantiv ljus på morgonen morgonmänniska Substantiv person som är piggast och presterar bäst på morgonen morgonnöje Substantiv nöje som en företar sig om morgonen morgonpigg Adjektiv som går upp tidigt på morgonen morgonpromenad Substantiv promenad (i synnerhet för välbefinnande, hälsa och motion) som en person (rutinmässigt) går på morgonen morgonrodnad Substantiv det skära färg som solen ger vid gryning morgonrusning Substantiv (den) intensiv(a) trafiksituation som inträffar på morgonen (när många människor är på väg till jobb eller skola) morgonsol Substantiv solsken vid morgontid morgonstjärna Substantiv en hyacintväxt Ornithogalum umbellatum; exemplar av denna art morgonstjärnan Substantiv planeten Venus när den syns som den sista "stjärnan" att slockna på gryningshimlen morgonstund Substantiv tidpunkt på morgonen morgonstånd Substantiv det att en man har erektion när han vaknar på morgonen morgonte Substantiv te som dricks på morgonen (eller när en nyss stigit upp) morgontidig Adjektiv som (regelbundet) stiger upp tidigt om morgnarna (med eller mot sin vilja) för att börja sitt dagsverke morgontidning Substantiv dagstidning som når prenumeranterna under natten eller morgonen morgontrafik Substantiv trafik på morgonen morgontrött Adjektiv som har svårt att vakna ordentligt om morgnarna och som känner sig seg, trött och håglös under de tidiga morgontimmarna morgonyoga Substantiv yoga utövad på morgonen morinda Substantiv växtsläkte i familjen måreväxter (Rubiaceae); individ av detta släktet morisk Adjektiv som tillhör eller har att göra med folkgruppen morerna morkulla Substantiv en art (Scolopax rusticola) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten morkulla morkullejakt Substantiv jakt på morkulla mormoder Substantiv variant av mormor mormonkyrka Substantiv kyrka tillhörande mormonrörelsen mormorsruta Substantiv virkad ruta (fyrkantigt stycke) som kan sammanfogas till större täcken mormyska Substantiv litet bete med en förtyngd enkelkrok (oftast i volfram) som oftast används vid pimpelfiske av abborre morn Interjektion vardaglig variant av god morgon morna Verb förbereda sig på att gå upp ur sängen efter att ha vaknat morotsfrö Substantiv frö från morot morotsjuice Substantiv juice av morot morotskaka Substantiv sockerkaka som innehåller riven morot morotsmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på morötter morotssaft Substantiv saft av morot morotsskal Substantiv skal runt morot, eller borttaget sådant skal morr Substantiv morrande, det att morra morrare Substantiv något som morrar morre Substantiv sammandragning av morrare morrning Substantiv det att morra morronandakt Substantiv talspråklig variant av morgonandakt morrondopp Substantiv talspråklig variant av morgondopp morrongymnastik Substantiv i skrift ovanlig variant av morgongymnastik morronljus Substantiv ovanlig och informell variant av morgonljus (som egentligen hör till talspråket) morronrock Substantiv variant av morgonrock morronsol Substantiv talspråklig variant av morgonsol morronstund Substantiv variant av morgonstund morrontidning Substantiv informell och talspråklig variant av morgontidning mors Interjektion en hälsningsfras morsealfabet Substantiv ett internationellt teckenalfabet (punkter och streck) för telegrafering (efter uppfinnaren S Morse) morsenyckel Substantiv telegrafnyckel morsesignal Substantiv signal med morsealfabetet morsesignalering Substantiv det att signalera genom morsealfabetet morsesystem Substantiv internationellt alfabetiskt system som utgör morsealfabetet bestående av korta och långa signaler (i form av punkter och streck) för telegrafering morsgumma Substantiv mamma morsk Adjektiv tuff, kaxig morskhet Substantiv det att vara morsk morskna Verb bli morsk(are) morskt Adverb på ett morskt sätt mortalitet Substantiv dödlighet (räknad per år och 1000 invånare) mortel Substantiv vanligen konisk eller halvklotformig skål avsedd för att med en mortelstöt finfördela och blanda samman ("stöta") råvaror, ofta exempelvis livsmedel eller råmaterial till färgpigment eller läkemedel mortelstöt Substantiv stav avsedd för att stöta, pulverisera och röra om med i en mortel morula Substantiv (exemplar av) den solida cellklump bestående av (i storleksordningen 16) delande celler innanför zona pellucida vilken uppkommer efter att en befruktad äggcell (zygot) börjat dela sig, men innan den har utvecklats till e morydda Substantiv morot morän Substantiv avlagring av grus och lera m.m. som inlandsisen skrapat bort och pressat samman mosaikgolv Substantiv golv täckt av mosaik mosaikslända Substantiv individ av någon av arterna inom familjen mosaiktrollsländor mosaiktrollsländor Substantiv (Aeshnidae), en insektsgrupp mosaisk Adjektiv judisk mosbricka Substantiv maträtt serverad på papperstallrik, bestående av pulvermos, korv och tillbehör, särskilt vanlig vid svenska gatukök mosighet Substantiv det att vara mosig mosippa Substantiv en växtart (Pulsatilla vernalis) i familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae); exemplar av denna art moskit Substantiv en stickande mygga i tropikerna moskitnät Substantiv skyddsnät mot moskiter moskovit Substantiv invånare i (medeltida furstendömet) Moskva, Moskvariket, Ryssland; ryss, storryss moskovium Substantiv ett grundämne med atomnummer 115, atommassa 288 och kemiska beteckningen Mc, tidigare ununpentium mosnäppa Substantiv en art (Calidris temminckii) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten mosnäppa mossbelupen Adjektiv något som är täckt av mossa mossbevuxen Adjektiv täckt med mossa mosshumla Substantiv individ av arten Bombus muscorum, som är en art i släktet humlor mossig Adjektiv täckt av mossa; mossbevuxen mosskultur Substantiv myrodling, odling (kultur) på mossar och myrar mosslik Substantiv lik (kropp) funnet i en mosse mossor Substantiv vardaglig benämning på vad som i dag vanligen anses vara tre skilda divisioner av växter: nålfruktsmossor, levermossor och bladmossor mosstäckt Adjektiv som är täckt av mossa mosvagga Substantiv köksredskap för att passera (mosa) kokta äpplen och göra äppelmos motarbetande Adjektiv som motarbetar motargument Substantiv argument som talar för motsatt idé än ett tidigare argument; svar på ett tidigare argument motbok Substantiv kontrabok, liten bok där kvitteringar införs; t.ex. sparbanksbok motdrag Substantiv drag som svarar på medspelarens senaste drag moteld Substantiv beskjutning (eld, från eldvapen) från motsatt håll motett Substantiv flerstämmig konstfull sång (till biblisk text) motfråga Substantiv fråga som bemöter en annan fråga motförslag Substantiv förslag som kontrast mot annat förslag mothugg Substantiv kritik eller motstånd i viss fråga mothåll Substantiv det att missgynnas av någon, ofta överordnad person, såsom chef, lärare eller grupp motig Adjektiv hinderlig, ogynnsam motighet Substantiv omständighet som går emot färdriktningen, något som inte går efter någons önskningar motigt Adverb på ett motigt sätt motionsbad Substantiv anläggning med bassäng för motionssim och ibland med trampolin och hopptorn motionscykel Substantiv träningsredskap som liknar en cykel med pedaler och sadel men där avsikten är konditionsträning och inte transport motionsidrott Substantiv idrott med huvudsyfte att vinna bättre kondition och hälsa genom fysisk aktivitet motionsrum Substantiv rum som är utrustad med apparater för fysisk träning och kroppsvård motionssim Substantiv simning med motion som syfte motionssimma Verb simma med motion som syfte motionssimning Substantiv simning med motion som syfte motionär Substantiv person som ofta motionerar motivationstalare Substantiv person som ägnar sig åt att, genom tal eller andra typer av föredrag, motivera och inspirera sin publik motiverande Substantiv det att motivera motkraft Substantiv kraft verkande mot en annan kraft motkultur Substantiv subkultur inom samhället som motsätter sig de förhärskande normerna hos huvudkulturen motkulturell Adjektiv som angår en subkultur med motsättaande ståndpunkt (gentemot något) än de förhärskande normerna hos huvudkulturen; som berör motkulturer motköp Substantiv köp (import) som gentjänst för (i utbyte mot) en försäljning (export) motljus Substantiv (bländande) starkt (sol)ljus som kommer rakt mot en, ofta som hindrar en från att (tydligt) se något i förgrunden motlut Substantiv uppförsbacke motmanifestation Substantiv en manifestation (demonstration) som är emot (mot) någonting (t.ex. en annan manifestation som man ogillar) motocross Substantiv motorcykeltävling i terräng motoffensiv Substantiv serie attacker av en försvarande styrka mot en attackerande fiende motokultur Substantiv odling (kultur, jordbruk) med hjälp av motorer; mekaniserat jordbruk motorbår Substantiv bår (med fyra handtag) för att bära en motor motorcykelförare Substantiv den som kör (framför) motorcykel motorcykelklubb Substantiv klubb för motorcykelåkare motorcykelolycka Substantiv (trafik)olycka som involverar motorcykel (under färd) motorcykelpolis Substantiv polis som åker polismotorcykel motorcyklist Substantiv person som åker motorcykel motordriven Adjektiv som drivs av en motor motorfordon Substantiv typ av motordrivet fordon (som inkluderar bil, motorcykel, lastbil, buss och moped) motorgräsklippare Substantiv motordriven gräsklippare; gräsklippare som drivs av bensin, batteri etc. motorhaveri Substantiv tillfälle då en motor havererar motorhotell Substantiv hotell för bilister motorik Substantiv (egentligen rörelselära) en persons muskelrörelser; utvecklingen av barnets rörelseförmåga motorisera Verb utrusta med motor eller med motorfordon motorism Substantiv användning av motorer; motortrafik motorkrångel Substantiv det att en motor krånglar motorkultur Substantiv variant av motokultur motorplog Substantiv (äldre) kombination av traktor och plog motorprotein Substantiv protein som orsakar rörelse på cellulär nivå, t.ex. myosin, kinesiner och dyneiner motorredskap Substantiv motordrivet fordon avsett för tyngre arbeten; delas i Sverige in i klass II (högsta maxhastighet 30 km/h) samt klass I. motorsport Substantiv sport som bedrivs med motordrivna fordon motortrafik Substantiv trafik med motordrivet fordon motortrafikled Substantiv väg som liknar motorväg men inte uppfyller motorvägsstandard motortävling Substantiv tävling med motorfordon motorvagn Substantiv spårfordon för persontransport med drivande hjulaxel eller hjulaxlar motorverkstad Substantiv verkstad för att arbeta på motorer motorvägskorsning Substantiv trafikplats motorvägssträcka Substantiv del av motorväg som sträcker sig mellan två punkter motorvärmare Substantiv (vanligen elektrisk) apparat för att värma bilens motorblock motpol Substantiv diametral motsats, absolut motsats motprestation Substantiv det som har presterats eller ska presteras i utbyte mot någon tjänst motpåve Substantiv person som gör anspråk på påvevärdigheten, men som inte har accepterats av Romersk-katolska kyrkan motreformationen Substantiv den romersk-katolska kyrkans motoffensiv mot den protestantiska reformationen under 1500- och 1600-talen motrevolution Substantiv maktövertagande som tillintetgör något som en revolution erövrat motsagd Adjektiv / säga emot motsatsförhållande Substantiv förhållande eller kontrast mellan motsatta företeelser; motsättning motsatsord Substantiv antonym motsatspar Substantiv par som består av två motstående stycken motschack Substantiv ett drag som besvarar motståndarens schack med en schack motsols Adverb moturs motspelerska Substantiv kvinnlig motspelare motspänstig Adjektiv ovillig, som spjärnar emot motspänstighet Substantiv egenskapen att vara motspänstig, ovilja, trots motspänstigt Adverb ovilligt, motarbetande motsträvighet Substantiv det att vara motsträvig, ovilja motströms Adverb i motsatt riktning strömmen i t.ex. ett vattendrag motströmsvärmeväxlare Substantiv värmeväxlare vars två separerade strömmar löper parallellt men i rakt motsatta riktningar motståndarlag Substantiv grupp som försöker vinna för motståndarens räkning motståndskraftig Adjektiv som kan utsättas för motstånd utan att påverkas /negativt/ motståndslös Adjektiv som inte gör något motstånd motsägande Substantiv det att motsäga, säga emot motsägelsefri Adjektiv utan motsägelse motsägelsefullhet Substantiv det att vara motsägelsefull; något som är motsägelsefullt motsägelselös Adjektiv utan motsägelse mottagarantenn Substantiv antenn för radiomottagare mottaglighet Substantiv egenskapen att vara mottaglig mottagligt Adverb på ett mottagligt sätt mottagningskök Substantiv storkök som inte tillagar mat, utan tar emot mat från ett annat kök för att varmhålla och servera den mottagningsrum Substantiv rum där läkare tar emot patienter för undersökning mottagningstid Substantiv tid på dagen då en läkarmottagning eller liknande är öppen för (patient)besök moturs Adverb (om cirkulär rörelse) motsatsen till den riktning visarna rör sig på en analog klocka motvalls Adjektiv som alltid säger emot motvallskäring Substantiv person som alltid säger emot eller handlar mot önskan motverkan Substantiv aktivitet som reducerar effekterna av en annan aktivitet eller företeelse motverkande Substantiv det att motverka motverkning Substantiv variant av motverkan motvillighet Substantiv det att vara motvillig motvärn Substantiv våldsamt motstånd mouche Substantiv (egentligen fluga) liten svart sidenlapp som damerna förr fäste i ansiktet för att framhäva hyns vithet mountainbike Substantiv terrängcykel mousa Verb Då två Mousisar är med varandra. mousse Substantiv luftig dessert, ofta av choklad moussera Verb skumma, fradga sig (särskilt om vin) movera Verb bilda en kvinnlig ordform genom att lägga till en feminin ändelse (som till exempel -inna, -ska, -essa) mozarabiska Substantiv ett romanskt språk (språkkontinuum) kraftigt influerat av arabiskan som talades på iberiska halvön under regionens muslimska period muck Substantiv utryckning från tjänstgöring i ett lands stridskrafter (eller fängelse) muckande Substantiv det att mucka mudd Substantiv del av ett plagg som kan sitta runt handleden, vristen, halsen eller midjan mudder Substantiv bottenslam mudderverk Substantiv maskineri (på skepp) för att muddra muddring Substantiv upptagning och bortskaffning av avlagringar ur vattendrag som hindrar sjöfarten mueddin Substantiv böneutropare; person som från minaretbalkongen på bestämda tider sjunger ett böneformulär med vilket de troende kallas till bön muezzin Substantiv böneutropare; person som från minaretbalkongen på bestämda tider sjunger ett böneformulär med vilket de troende kallas till bön mufti Substantiv muslimsk juridisk expert och rådgivare i Koranens lag muggig Adjektiv i försämrat (nedäcklat, äckelsmutsigt) skick som underträffar förväntningarna, sunkig, unken; ursprungligen möglig, fuktig med mera mugglare Substantiv person utan magiska kunskaper muhammedansk Adjektiv som rör profeten Muhammed, ibland även religionen islam muharram Substantiv den första månaden i den islamiska kalendern mujahid Substantiv person som deltar i jihad, den heliga kampen mukosa Substantiv slemhinna mulande Substantiv det att mula mulat Substantiv ung mula mulatt Substantiv person född till en ljushyad och en mörkhyad förälder mulch Substantiv marktäckning, täckmedel; träflis, bark och liknande för att täcka jordytan mulcha Verb lägga på marktäckning, täcka (jorden med träflis, bark och liknande), täckodla mulchad Adjektiv täckt med marktäckning mulen Adjektiv täckt med moln mulenhet Substantiv det att vara mulen muljera Verb uttala konsonant (särskilt l eller n) med en dragning åt j muljerande Adjektiv som muljerar muljör Substantiv ankarlås mulla Verb rulla i mull mullande Adjektiv som mullar mullbänk Substantiv snus under överläppen mullbär Substantiv träd i mullbärssläktet (Morus) inom familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av dessa arter mullbärsträd Substantiv träd i mullbärssläktet (Morus) inom familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av dessa arter mullbärsväxter Substantiv en växtfamilj (Moraceae) inom rosordningen (Rosales) mullig Adjektiv överviktig, ofta något förskönande mullighet Substantiv det att vara mullig mullra Verb dundra, bullra mullrik Adjektiv rik på mull mulltoa Substantiv torrtoalett där avfallet samlas i en behållare under toaletten och bryts ned av mikroorganismer, som sedan omvandlas till kompost, och kan användas som gödningsmedel mullvadar Substantiv ett släkte av däggdjur (Talpa) inom familjen mullvadsdjur (Talpidae) mullvadsdjur Substantiv en däggdjursfamilj (Talpidae) inom ordningen äkta insektsätare (Soricomorpha) mullvadssyrsa Substantiv en insekt (Gryllotalpa gryllotalpa) i ordningen hopprätvingar (Orthoptera); individ av denna art mulm Substantiv nedfallen, finfördelad substans i håligheten i äldre trädstammar bestående av nedbrytningspartiklar från murken ved, svampar, insekter, fågelbon mulna Verb täckas av moln mult Substantiv hjortron multa Verb multipelkoppla multande Adjektiv som multar multe Substantiv någon av de fiskarter som räknas till familjen multfiskar (Mugilidae); individ av dessa arter multen Adjektiv sönderdelad till ämnen med enkel struktur; som är nära att bli mull multiarena Substantiv arena som kan användas för många olika sorters evenemang (bland annat idrott och konserter) multibegåvad Adjektiv som har många talanger multicellulär Adjektiv som består av mer än en cell multietnisk Adjektiv med stor etnisk variation multifunktionsenhet Substantiv multifunktionsskrivare multifunktionsskrivare Substantiv enhet som både är skrivare, skanner och kopiator (och ibland även faxmaskin) multikulturalistisk Adjektiv som har att göra med multikulturalism multikulturell Adjektiv som innefattar eller accepterar folk från (många) olika kulturer; mångkulturell multilateral Adjektiv flersidig multimedium Substantiv verk som består av text, ljud, bild och video, ofta med någon form av interaktivitet multimeter Substantiv mätinstrument för två eller flera storheter, särskilt olika aspekter av elektricitet, exempelvis spänning, ström och resistans multimiljardär Substantiv person med en förmögenhet på flera miljarder multimiljonär Substantiv person med en förmögenhet på flera miljoner multimodal Adjektiv som innehåller teckensystem av fler än en typ, och därigenom kombinerar medietyper, såsom ljud, fotografi, text, animationer och rörliga bilder multipelrot Substantiv rot med multipliciteten n \ge 2 multiplexer Substantiv elektronisk komponent (ofta som IC-krets) som har flera ingångar (utgångar) men bara en utgång (ingång), och med en eller flera kontrollingångar med vilka man styr vilken av ingångarna (utgångarna) som skall vara aktiv o multiplicerande Substantiv det att multiplicera multiplicering Substantiv det att multiplicera multiplicitet Substantiv mångfald, stort antal multiplikand Substantiv det tal i en multiplikation som adderas ett visst antal gånger (som anges av multiplikatorn, eller, om multiplikatorn är negativ, subtraheras ett visst antal gånger) multiplikation Substantiv ett av de fyra räknesätten, generellt sett upprepad addition av ett och samma tal (eller subtraktion med ett och samma tal om det är multiplikation med ett negativt tal); kan också avse annan analog binär operation som k multiplikationsmaskin Substantiv räknemaskin som kan multiplikation multiplikationstabell Substantiv tabell med uppställning omfattande ett visst tals multipler av andra tal multiplikationstecken Substantiv symbol för att indikera multiplikation (som × eller ⋅) multiplikativ Adjektiv som har med multiplikation att göra; som har med operationen ⋅ att göra multiplikativitet Substantiv det att vara multiplikativ multiplikator Substantiv det tal (i regel det förstnämnda) i en multiplikation som anger antal gånger det andra talet (kallat multiplikand) adderas (eller subtraheras ifall multiplikatorn är ett negativt tal) multisjuk Adjektiv som har flera sjukdomar och krämpor multiskrivare Substantiv multifunktionsskrivare multiversum Substantiv ett hypotetiskt kontinuum i kosmos bestående av oändligt antal parallella universum multivibrator Substantiv elektronisk krets som växlar mellan två tillstånd multning Substantiv det att multna mumiebrunt Substantiv ett rödbrunt pigment, huvudsakligen av järnoxid mumifiera Verb förvandla ett lik till en mumie genom balsamering och uttorkning mumintroll Substantiv vitfärgad fiktiv varelse skapad av den finlandssvenska författaren Tove Jansson mumlande Substantiv det att mumla mumma Adjektiv god, aptitretande, smaskens mumrik Substantiv underlig, något motbjudande person mumsande Adjektiv som mumsar mumsfilibabba Interjektion stavningsvariant till mums filibabba mumsig Adjektiv god, smaklig, aptitlig mund Substantiv hand mundering Substantiv beklädnad, utrustning (särsk om soldat och soldats häst) munfull Substantiv så mycket av något som (bekvämt) rymmes i munnen på en gång; en mindre mängd mat eller dricka som bekvämt kan fylla upp munnen mungböna Substantiv en växtart (Vigna radiata) i familjen ärtväxter som ursprungligen kommer från Indien; individ av denna art mungiga Substantiv ett musikinstrument som spelas genom att hålla den mot tänderna och knäppa på en elastisk ståltunga munharmonika Substantiv munspel munhuggas Verb (små)gräla, ordväxla eller tvista under vänskapliga former munhygien Substantiv hygien i munhålan munhåla Substantiv det hålrum som finns bakom munnens öppning och innanför kinderna, och som är förbundet med svalget municipal Adjektiv som hör samman med en kommun municipalsamhälle Substantiv förr tätort med egen förvaltning (men ej stad eller köping) munkdräkt Substantiv dräkt för munkar munkhatt Substantiv huvudbonad till dräkten hos en munk munkis Substantiv munktröja, huvtröja munkkåpa Substantiv munkdräkt munknamn Substantiv namn som en man antar när han blir munk munkpeppar Substantiv annan benämning på gul fetknopp munkristen Adjektiv som bekänner sig till kristendomen med munnen men inte med hjärtat munkstol Substantiv korstol munläder Substantiv vältalighet, talförhet munläsa Substantiv svårighet att gapa på grund av kramp i tuggmusklerna munskydd Substantiv persedel som täcker munnen munskyddskrav Substantiv (politiskt) påbud om bärandet av munskydd munskänk Substantiv den som vid ett furstehov serverade vin (och skulle ansvara för att vinet inte var förgiftat) munskölj Substantiv vätska som används för att skölja och fräscha upp munen och tänderna munslemhinna Substantiv slemhinna(n) i munhålan munstycke Substantiv något som hålls vid munnen för att suga eller blåsa i munta Substantiv muntlig prövning vid högskola e.dyl. muntergök Substantiv /väldigt/ gladlynt, humoristisk och allmänt munter person muntert Adverb på ett muntert sätt muntjak Substantiv någon av de i Sydostasien levande arter som tillhör släktet muntjaker (Muntiacus) inom familjen hjortdjur (Cervidae); individer av dessa arter muntligen Adverb i ord munvig Adjektiv repliksnabb, rapp i tungan munvighet Substantiv det att vara munvig munvigt Adverb på ett munvigt sätt munväder Substantiv struntprat, svammel muppa Verb att ha dålig smak, karaktäriseras av dumhet, okunnighet, dryghet samt störande beteende muppelina Substantiv Kvinnlig version av substantivet 'mupp' murarskjorta Substantiv typ av kraglös, kraftig arbetsskjorta, gärna randig murarslev Substantiv trekantigt järn som begagnas vid sammanfogning av tegelstenar samt utjämning av cementyta murgråsugga Substantiv en art (Oniscus asellus) bland kräftdjuren som tillhör ordningen gråsuggor (Isopoda); individ av denna art murgröna Substantiv en växtart (Hedera helix), i familjen araliaväxter (Araliaceae); individ av arten murgröna murkappa Substantiv chaperon murken Adjektiv angripen av röta murkenhet Substantiv det att vara murken murkla Substantiv god matsvamp med möss- eller skålformigt hattparti murkna Verb bli murken murknad Adjektiv som murknat murkramla Substantiv klammer eller fäste avsett att hålla ihop ett murverk eller sammanbinda med intilliggande konstruktion murning Substantiv det att bygga en struktur bestående av tegelstenar murra Verb ge ifrån sig dämpade, dovt klagande eller missnöjda ljud; lågmält uttrycka irritation eller missnöje murre Substantiv sotare murrest Substantiv rest av en förfallen byggnad murrighet Substantiv det att vara murrig mursenap Substantiv en art (Diplotaxis muralis) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten mursenap mursmäcka Substantiv kvinnlig medhjälpare till murare murstock Substantiv skorstensmur (som står kvar, när stugan brunnit ned) murtegel Substantiv byggnadssten av bränd lera muräna Substantiv individ, en ålartad fisk, i familjen Muraenidae musarm Substantiv sjukdom som uppstår när man använt en datormus för mycket musbatteri Substantiv elektriskt batteri för en datormus musch Substantiv variant av mouche muschla Verb pyssla, småpyssla, (idogt) greja med något smått museal Adjektiv som har att göra med museer eller dess samlingar; som platsar i ett museum museibesök Substantiv besök på ett museum museibesökare Substantiv person som besöker ett museum museibyggnad Substantiv byggnad som inhyser ett museum museichef Substantiv chef för ett museum museiföremål Substantiv objekt som återfinns på museum som en del av museets samling av värdefulla föremål som visas för besökare eller bevaras för framtiden museiförening Substantiv förening som stödjer ett museum eller driver ett eget museum museilägenhet Substantiv lägenhet som är ett museum museivärd Substantiv person som arbetar på ett museum musette Substantiv säckpipa musfälla Substantiv anordning för att fånga möss och andra mindre gnagare musicera Verb spela musik (på ett instrument) musicerande Substantiv det att musicera musikalartist Substantiv person som till yrket sjunger, dansar och spelar teater i musikaluppsättningar musikalbum Substantiv utgiven samling av musik på godtyckligt medium musikalier Substantiv (musik)noter, nothäften musikaliskt Adverb på ett musikaliskt sätt musikalitet Substantiv musikalisk begåvning musikallåt Substantiv låt som finns med i en musikal musikalroll Substantiv roll i en musikalföreställning musikant Substantiv person som spelar musik, någon som musicerar; musiker musikbegåvad Adjektiv musikaliskt begåvad, med talang för musik musikbransch Substantiv näringsgren som yrkesmässig ägnar sig åt musik musikfestival Substantiv festival med musik, ett sammanhängande program av konserter under flera dagar musikfil Substantiv ljudfil som innehåller musik musikförlag Substantiv företag som sysslar med utgivning av tryckta noter, partitur och liknande musikgenre Substantiv genre av musik musikgrupp Substantiv grupp personer som framför och/eller skapar musik musikhistoria Substantiv tradition att spela musik och sjunga i kör musikhistorisk Adjektiv som har att göra med musikhistoria musikhögskola Substantiv högskola för musik musikinstrument Substantiv verktyg som används för att producera ljud, vanligen till musik musikintresse Substantiv intresse för musik musikjournalist Substantiv journalist som specialiserar sig på musik och musiker musikkritiker Substantiv person som regelbundet och mer eller mindre yrkesmässigt recenserar musik musikkår Substantiv enhetligt klädd blåsorkester som kan musicera under marsch musiklärarinna Substantiv lärarinna som undervisar i musik musikologi Substantiv vetenskapen som studerar musik musikproducent Substantiv den som arrangerar, väljer ljud, spelar in (live eller programmerar) ett verk (en låtidé) för ett skivbolag t.ex. musikrecensent Substantiv person som recenserar musik musikrekommendation Substantiv rekommendation av musik musikskola Substantiv skola med musikundervisning musikstil Substantiv kategori av musik musikstycke Substantiv ett stycke musik musikstämma Substantiv självständig melodisk del i ett musikstycke, avsedd att framföras av en viss sångstämma eller ett visst instrument musikteater Substantiv teater som till stor del består av musikaliska inslag, såsom musikal och opera musikteori Substantiv läran om musikens uppbyggnad och form såsom, med delar som akustik, notskrift, harmonilära och gehörslära musikälskare Substantiv amatörmusiker; en musiker som uppträder inför publik utan att vara yrkesmusiker musisk Adjektiv som hör samman med musik, konst eller litteratur muskarin Substantiv giftigt ämne i vissa svampar muskarinerg Adjektiv som har med muskarin att göra; muskarinreceptor muskarinreceptor Substantiv acetylkolinreceptor med affinitet för muskarin muskelarbete Substantiv arbete som utförs av muskler muskelbyggare Substantiv person som, främst medelst styrketräning, försöker utveckla sin muskulatur muskelcell Substantiv cell i muskelvävnad, vilken kan kontrahera (ändra sin längd) spontant eller vid lämplig extern stimuli muskeldystrofi Substantiv någon av flera sjukdomar som gör att kroppens muskler förtvinar på grund av vissa genetiska mutationer muskelfiber Substantiv en enskild muskelcell (speciellt i skelettmuskulatur) muskelkraft Substantiv fysiska styrkan av kroppens muskler, kroppsstyrka muskellager Substantiv lager av muskelvävnad (t.ex. i väggen hos ett ihåligt organ) muskelmage Substantiv organ som är en specialiserad del av magsäcken som är uppbyggd av tjocka muskelväggar och används för mekanisk bearbetning av maten som återfinns hos vissa djur som till exempel fåglar, reptiler och en del fiskar muskelminne Substantiv fenomenet att motorisk aktivitet (rörelser) som har upprepats många gånger (övats in) blir lättare att utföra på så sätt att aktiviteten kan utföras snabbare och med högre precision och mindre (eller ingen) medveten tank muskelpumpen Substantiv skelettmuskelpumpen muskelskikt Substantiv (tunt, närmast tvådimensionellt) lager av muskelvävnad muskelspole Substantiv sinnesorgan som förekommer i skelettmuskel (kanske några tiotal per muskel) och ger nervsystemet information om muskelns sträckning (längd) muskelspänning Substantiv spänning (åtstramning) av muskel som orsakar smärta muskeltråd Substantiv muskelfiber muskelvärk Substantiv värk i kroppens muskler muskelvävnad Substantiv den huvudsakligen kontraktila vävnad som en muskel består av musklick Substantiv händelsen att användaren klickar med musen (typiskt genom att trycka ned och sedan direkt släppa en knapp på den) musknapp Substantiv någon av de tryckbara knappar som finns på en datormus (vänster musknapp, höger musknapp, mittenmusknappen eller en extraknapp) muskovit Substantiv ett ljusbrunt värmetåligt mineral med kemiska formeln KAl2(Si3Al)O10(OH, F)2 och som används bland annat som elektrisk isolator muskulatur Substantiv musklerna i en kropp; den sorts mestadels kontraktila vävnad som muskler består av muskulär Adjektiv som rör musklerna; som består av muskelvävnad musliknande Adjektiv som har storlek och utseende av en mus muslin Substantiv en tunn bomullsväv i tuskaft, oftast vit, populär i kläder i Frankrike i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet musmatta Substantiv tunt underlägg som läggs på skrivbordet och som datormusen sedan ligger på, i syfte att musmattans mer lämpade material (jämfört med bordets) ska öka musens precision muspekare Substantiv den symbol som i ett GUI anger den med musen eller styrplattan valda koordinaten på skärmen, vanligen en fylld pil musplatta Substantiv musmatta mussera Verb variant av moussera musseron Substantiv svamp av släktet Tricholoma musta Verb tillreda frukt till en must (dryck) mustaschhållare Substantiv hållare som används under sovtimmarna för att behålla eller som hjälp på traven för den önskade formen på ens mustasch mustaschodlare Substantiv person som odlar mustasch mustaschprydd Adjektiv som har mustasch mustaschtrimmer Substantiv apparat använd för att trimma mustasch musteri Substantiv fabrik för framställning av must mustig Adjektiv fyllig (i smaken), har en stark koncentration av näringsämnen och smakgivande beståndsdelar mustighet Substantiv det att vara mustig; något som är mustigt mutagen Substantiv ämne som kan orsaka mutation i organismer mutande Substantiv det att muta mutanklagelse Substantiv uttalande som anklagar någon för mutbrott mutbar Adjektiv möjlig att muta; som tar eller antas ta mutor då sådana erbjuds mutbarhet Substantiv det att vara mutbar mutbrott Substantiv brottslig gärning att ge eller ta emot en muta muthärva Substantiv svåröverblickbar situation som involverar mutor mutism Substantiv psykiskt eller fysiskt framkallad oförmåga att tala mutkolv Substantiv person som låter sig mutas utan några större svårigheter; mutbar person mutning Substantiv det att muta mutsedel Substantiv sedel (brev, certifikat) på inmutning muttra Verb tala otydligt och irriterat (för sig själv) muttrande Substantiv det att muttra mutualism Substantiv symbios som gynnar båda parter muumuu Substantiv traditionell, hawaiiansk, löst sittande klänning ofta brokigt stormönstrad eller med polynesiskt motiv muzak Substantiv bakgrundsmusik i offentliga miljöer, t.ex. varuhus muzjik Substantiv bonde eller jordbrukare i Ryssland myanmarier Substantiv person från Myanmar/Burma myanmarisk Adjektiv som rör landet Myanmar (Burma) eller dess folk myanmarierna (burmeser) mycel Substantiv den vegetativa delen hos svampar som består av celltrådar mycelium Substantiv svamparnas fint förgrenade celltrådar mycke Adverb variant av mycket mycken Adjektiv som har stor omfattning, i stora mängder, i en hög kvantitet myckenhet Substantiv /det att finnas i/ stort antal; mängd, massa myeliniserad Adjektiv som har en myelinskida runt sig myelinisering Substantiv utveckling av en myelinskida (myelinskidor) runt en nervfiber (nervfibrer) myelinskida Substantiv hinna av elektriskt isolerande myelin som finns runt en nervfiber, som bildats av gliaceller (oligodendrocyter eller schwannska celler) som lindat sig runt fibern och som ökar fortledningshastigheten av nervimpulser i fi myelom Substantiv en sorts cancer i benmärgen där de neoplastiska cellerna är plasmaceller mygel Substantiv det att mygla; lurendrejeri, intriger myggbiten Adjektiv som har fått bett från mygg myggjagare Substantiv spetsiga skor, populära som herrmode på 60-talet och förknippade med raggarkulturen myggmedel Substantiv medel som får mygg att inte komma nära en och sticka en myggnät Substantiv nät med små hål som skyddar mot myggor (och andra insekter) mygla Verb gå smygvägar (för att uppnå fördelar) myglande Substantiv det att mygla myglare Substantiv person som myglar mygleri Substantiv det att mygla; gärning som innebär att någon myglar mygling Substantiv det att mygla mykolog Substantiv svampforskare, svampkännare mykologi Substantiv läran om svampar; den del av biologin som handlar om svampar myla Verb mula myling Substantiv vålnad av odöpt barn som blivit mördat mylla Verb täcka över med mylla myller Substantiv stor, rörlig och oordnad mängd myllra Verb uppträda i oöverskådlig och oredig massa mynd Substantiv form, skapnad, beskaffenhet, utseende mynna Verb rinna ut till hav mynningsladdare Substantiv (äldre) skjutvapen som laddas genom pipans mynning myntare Substantiv person som präglar mynt myntdirektör Substantiv föreståndare för en myntverkstad myntenhet Substantiv enhet för mynt myntficka Substantiv ficka (i portmonnä eller plånbok) avsedd för mynt myntfot Substantiv genom lag bestämd procent ren metall i myntenhet myntinkast Substantiv ställe på automat där man måste kasta in mynt myntkabinett Substantiv systematiskt ordnad samling av mynt och medaljer myntmästare Substantiv föreståndare för en myntverkstad myntning Substantiv det att prägla mynt myntsamlare Substantiv person som samlar på mynt (som inte används som betalmedel på vanligt sätt, utan har ett extra värde i sig) myntsamling Substantiv samling mynt av olika sorter, t.ex. på ett museum eller hos en myntsamlare, vilka inte används som betalmedel (på vanligt sätt), utan har ett extra värde i sig myntverk Substantiv företag eller myndighet som tillverkar mynt åt centralbank respektive riksbank myocyt Substantiv muskelcell myofibrill Substantiv cylindrisk organell som (tillsammans med andra myofibriller) är huvudbeståndsdel i muskelcell; en myofibrill löper genom hela muskelfiberns längd och består av en lång följd av sarkomerer myokardium Substantiv den muskulära vävnaden i hjärtats väggar myom Substantiv godartad muskeltumör myometrium Substantiv den mellersta delen av en livmoders vägg, vilken utgörs av glatt muskulatur myon Substantiv en lepton av andra familjen och med negativ elektrisk laddning; en tyngre variant av elektronen myopi Substantiv tillståndet att ljuset fokuserar i glaskroppen före näthinnan när man tittar på avlägsna föremål och linsen är maximalt avslappnad, vanligen för att ögongloben är för lång myopisk Adjektiv närsynt myosin Substantiv motorprotein som är format som en golfklubba och som tillsammans med aktinfilament står för rörlighet i celler i allmänhet och kontraktion i muskelceller i synnerhet myosinfilament Substantiv filament bestående av myosinmolekyler myosinhuvud Substantiv den del av en myosinmolekyl vilken binder till aktin och spjälkar ATP myr Substantiv våtmark där döda växter och annat organiskt material inte förmultnar utan ansamlas och omvandlas till torv myrart Substantiv art inom familjen myror myrflickslända Substantiv en insektsart (Coenagrion johanssoni) i familjen sommarflicksländor (Coenagrionidae) i ordningen trollsländor (Odonata); individ av denna art myriadtals Adverb i antal om flera myriader myrinvasion Substantiv plötsligt och omfattande angrepp av myror som tar sig in i en byggnad eller ett område myristinsyra Substantiv mättad fettsyra som består av kol, väte och syre, med kemisk formeln C13H27COOH myrkottskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Ariocarpus kotschoubeyanus myrkrypning Substantiv föreställd känsla av att myror kryper på huden myrländ Adjektiv full av myrar; sumpig myrländig Adjektiv myrländ myrmalm Substantiv sedimentär bergart som bildas vid utfällning av järnoxider och järnoxyhydroxider myrmark Substantiv mark som består av myrar myrodling Substantiv odling på mossar och myrar myrpiggsvin Substantiv en taxonomisk familj (Tachyglossidae) inom ordningen kloakdjur (Monotremata); individ inom denna familj myrra Substantiv typ av kåda eller harts från arter av släktet Commiphora myrslok Substantiv individ i däggdjursfamiljen myrslokar (Myrmecophagidae) i ordningen håriga trögdjur (Pilosa) myrsnäppa Substantiv en art (Limicola falcinellus) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten myrsnäppa myrspov Substantiv en art (Limosa lapponica) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten myrspov myrstack Substantiv stack (kulle) av barr och pinnar byggd av och för myror myrsteg Substantiv pyttelitet steg myrstig Substantiv mycket smal gång som uppstår när myror rör sig mellan myrstack och födokälla genom doftspår som myrorna följer myrsyra Substantiv metansyra myrten Substantiv en växtart, (Myrtus communis), i familjen myrtenväxter med städsegröna, läderartade blad och vita till lätt rosa blommor myrtenbuske Substantiv buske av växtarten myrten myrtenskogssångare Substantiv en underart (Setophaga coronata coronata) av fåglar i artkomplexet gulgumpad skogssångare inom familjen skogssångare (Parulidae); individ av denna underart mys Substantiv det att mysa; hemtrevlighet, trivsamhet mysande Substantiv det att mysa mysbyxa Substantiv enkel byxa, tillverkad i ett mjukt tyg, som ofta används i situationer där inga speciella krav på klädkod finns, t.ex. när man myser hemma i soffan eller tränar på gymmet mysighet Substantiv egenskapen av att vara mysig myskand Substantiv en art (Cairina moschata) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten myskand myskkranskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Rebutia steinbachii myskoxe Substantiv arktiskt, idisslande slidhornsdjur med lång päls och starkt krökta horn (Ovibos moschatus) myskoxhorn Substantiv horn som vuxit på en myskoxe; dessa horn som material mysoverall Substantiv overall som används i fritidssammanhang myspys Substantiv mys mysse Substantiv mössa, keps myssoffa Substantiv soffa lämplig att mysa i mysteriespel Substantiv medeltida spel med ämne från bibliska historien mysteriös Adjektiv gåtfull, hemlighetsfull mysticism Substantiv filosofisk eller religiös åskådning som litar mer på känslan och inre erfarenhet än på förståndet och vanlig yttre erfarenhet mystifiera Verb göra så att något verkar hemlighetsfullt (eller misstänkt) mystifiering Substantiv det att mystifiera mystifikation Substantiv obegriplig händelse, gåta; hemlighetsmakeri; bedrägeri mystiker Substantiv person som tillhör mystikens fromhetstyp mystär Substantiv hemlighet, gåta, mysterium mytbildning Substantiv utvecklingen av symboliskt laddade berättelser eller föreställningar (ofta kring personer, händelser eller idéer) där fakta blandas med tolkning, idealisering eller kollektiva drömmar, som får kulturell, ceremoniell, ell mytforskare Substantiv forskare inom mytologi mytisera Verb framställa som myt mytiskt Adverb på ett mytiskt sätt mytolog Substantiv forskare inom mytologi mytologisera Verb göra til en myt, skapa en myt kring något mytologisk Adjektiv som avser mytologi mytoman Substantiv person med sjuklig lust att ljuga mytomspunnen Adjektiv om vilken det spunnits mången myt mähä Substantiv beskedlig stackare, viljelös person mäk Pronomen mig mäkla Verb agera som medlare mellan två parter mäklande Substantiv det att mäkla mäklararvode Substantiv arvode för en mäklare mäklarfirma Substantiv företag som handlar med eller förmedlar egendom, som fastigheter, skepp, företag, aktier eller värdepapper mäktighet Substantiv det att vara mäktig mälta Verb bereda (säd till) malt mältare Substantiv person som i yrkessammanhang bereder malt mälteri Substantiv anläggning där korn omvandlas till malt män Adverb förstärkande partikel som betonar övertygelse mängddifferens Substantiv mängden som består av alla element i A förutom de element som också finns i B; mängddifferensen av A och B betecknas A ∖ B mängden Substantiv huvuddelen av en grupp människor, hopen mängdklammer Substantiv klammerparentes som används för att beteckna en matematisk mängd (t.ex. klammerparenteserna i { 1, 2, 3 } eller { x ∈ ℝ: x2 − x ≥ 3 }) mängdlära Substantiv läran om hur man räknar med mängder; en gren av matematiken mängdrabatt Substantiv sänkning av pris i samband med inköp av en stor mängd av en och samma vara mängdteori Substantiv teorin för hur man räknar med mängder; en gren av matematiken människobyggd Adjektiv byggd av människor människofoster Substantiv människa i fosterstadium människoföda Substantiv mat för människor människohjärna Substantiv hjärna hos en människa människohjärta Substantiv hjärta av en människa människohuvud Substantiv huvud på (eller föreställande det av) en människa människokoppor Substantiv den form av smittkoppor som angriper människan människokärlek Substantiv kärlek till /andra/ människor människolik Adjektiv som liknar en människa människoliknande Adjektiv som liknar en människa människomaterial Substantiv befolkningens användbarhet i auktoritära ideologier människoras Substantiv viss del av jordens befolkning med sinsemellan liknade utseende och arvsmassa människorätt Substantiv mänsklig rättighet människorättsadvokat Substantiv advokat som är särskilt inriktad på mänskliga rättigheter människorättsaktivist Substantiv aktivist för mänskliga rättigheter människorättsbrott Substantiv något som bryter mot en mänsklig rättighet människorättsförsvarare Substantiv försvarare av mänskliga rättigheter människorättsgrupp Substantiv grupp som främjar mänskliga rättigheter människorättskränkning Substantiv kränkning av någons mänskliga rättigheter människorättskämpe Substantiv person som kämpar för mänskliga rättigheter människoröst Substantiv röst av en människa människoskelett Substantiv skelett av en människa människosmugglare Substantiv person som smugglar människor människosmuggling Substantiv det att smuggla människor; tillfälle då människor smugglas människosyn Substantiv syn på människor människovänlig Adjektiv som är naturligt positiv och solidarisk inställning till människor människovärdig Adjektiv som hänvisar till människovärde människoätare Substantiv person eller djur som äter människor människoöga Substantiv mänskligt öga, öga från eller på en människa mänskohandel Substantiv variant av människohandel mänskokärlek Substantiv variant av människokärlek mänskooffer Substantiv ovanlig variant av människooffer mänskorätt Substantiv ovanlig variant av människorätt mänskoskygghet Substantiv folkskygghet mänskoätare Substantiv variantform till människoätare mär Substantiv styresman för en fransk kommun, borgmästare märgel Substantiv kalkhaltig lera märgelgrav Substantiv mindre dagbrott efter utvinning av märgel märgfull Adjektiv kraftfull, rik på innehåll märgfullhet Substantiv det att vara märgfull märglös Adjektiv kraftlös, utan innehåll märglöshet Substantiv det att vara märglös märgrand Substantiv (på virke) synlig märg märgstråle Substantiv fina förgreningar av njurens märg märkande Substantiv det att märka märkbar Adjektiv möjlig att märka, som kan märkas märkboj Substantiv boj som lagts ut för att markera positionen för något (som har sjunkit) märkesdag Substantiv kalenderdag som markerar särskilt skeende, knuten till viss tradition eller årligt återkommande verksamhet märkestrogen Adjektiv som alltid köper varor och tjänster från ett visst varumärke, som konsumerar lojalt märkesväska Substantiv väska som säljs under ett särskilt (ofta dyrare) varumärke märklighet Substantiv det att vara märklig märkvärdighet Substantiv det att vara märkvärdig märla Substantiv kräftdjuret Gammarus pulex märlande Adjektiv som märlar märs Substantiv mastkorg, plattform kring toppen på en mast mäsk Substantiv simmig mellanprodukt vid tillverkning av öl och brännvin mässande Substantiv det att mässa mässbesökare Substantiv person som besöker en mässa mässfall Substantiv inställande av gudstjänst därför att präst eller åhörare saknas mässhake Substantiv en sorts broderad mantel för präst framför altaret mässingsinstrument Substantiv blåsinstrument vanligen tillverkat av mässing mässingskran Substantiv kran gjord av mässing mässingslod Substantiv lod (metall för lödning) bestående av eller för sammanfogning av mässing mässingsmynt Substantiv mynt av mässing mässingsspik Substantiv spik gjort av mässing mässkjorta Substantiv vitt liturgiskt plagg som bärs av präst mästarbrev Substantiv intyg för hantverkare att de genom att ha avlagt mästarprov (eller på annat sätt) dokumenterat sin yrkesskicklighet mästarinna Substantiv kvinnlig mästare mästarklass Substantiv klass (grupp, skikt) av mästare, elit, de bästa mästerbrev Substantiv stavningsvariant av mästarbrev mästerlighet Substantiv det att vara mästerlig mästerligt Adverb skickligt, som en mästare mästerman Substantiv bödel, skarprättare mästerrot Substantiv en art (Peucedanum ostruthium) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten mästerrot mästerskapstävling Substantiv tävling om ett mästerskap (inom ett distrikt, rike, världsdel eller världen) mästerstycke Substantiv verk av en mästare, välgjord sak; verk som utgör mästerprov mät Substantiv uttrycket ta i mät (oböjligt) används vid utmätning mätande Substantiv det att mäta mätarglas Substantiv graderad transparent behållare i regnmätare mätarställning Substantiv antal kilometer som ett fordon har kört enligt en kilometermätare på instrumentpanelen mätbar Adjektiv som kan mätas mätbarhet Substantiv det att vara mätbar mätetal Substantiv talet som multipliceras till en enhet (eventuellt med prefix) vid angivelse av en storhet mätgivare Substantiv (mindre) apparat som mäter en fysikalisk storhet mätinstrument Substantiv apparat som mäter en fysikalisk eller kemisk storhet och oftast presenterar resultat av mätningen på en skärm mätress Substantiv älskarinna (åt högt uppsatt person) mätta Verb göra mätt; göra att man inte känner behov av föda för tillfället mättad Adjektiv perfektparticip av mätta; som har upplösts så mycket det går mättande Substantiv det att mätta mätthet Substantiv det att vara mätt mättnad Substantiv förhållandet att ha ätit sig mätt mättnadscentrum Substantiv en del av hjärnan, belägen i hypotalamus, vilken förknippas med mättnadskänsla mättnadskänsla Substantiv känsla av mättnad, känsla av att vara mätt mättning Substantiv det att tillföra så mycket som möjligt mätutrustning Substantiv (teknisk) utrustning (t.ex. apparat) för mätning (av någon fysikalisk storhet) mätvärde Substantiv värde som resultat av mätning måboja Substantiv otäck människa, oftast en kvinna måbrafilm Substantiv spelfilm som skildrar människor och livet på ett sätt som gör att de som ser filmen känner sig glada och optimistiska måbär Substantiv en växtart (Ribes alpinum) inom familjen ; exemplar av denna art måg Substantiv ens barns make målarduk Substantiv duk att måla på målarkonst Substantiv en konstnärlig uttrycksform där målarfärg fästs på en fast yta målarrock Substantiv rock som används av konstnärer och målare målbrott Substantiv förändring (sänkning) av (mans-)rösten vid puberteten målbur Substantiv anordning som man kan göra mål på i bollsporter målcell Substantiv cell som ett hormon påverkar (och som därmed har en receptor för hormonet) målchans Substantiv chans till mål målerisk Adjektiv karakteristisk för en målad framställning målfattig Adjektiv där få mål görs målforskning Substantiv vetenskaplig forskning som är inriktad på att lösa ett visst praktiskt problem målgest Substantiv gest som spelare gör i samband med att de gör mål målgård Substantiv område straxt framför målet där endast målvakten får befinna sig målgörare Substantiv person som gör (eller har gjort ett) mål (i en sportmatch) målis Substantiv målvakt målkalas Substantiv match i bollsport med många mål målla Substantiv växt (ogräs) i gruppen Chenopodiaceae och underfamiljen mållväxter, Chenopodioideae mållamarant Substantiv en art (Amaranthus blitum) inom växtfamiljen amarantväxter (Amaranthaceae); individ av arten mållamarant mållöshet Substantiv tillfällig stumhet målmedvetenhet Substantiv det att vara målmedveten målmedvetet Adverb avledning till målmedveten målmängd Substantiv till en funktion, en mängd som funktionen avbildar till målram Substantiv ribban och stolparna på ett mål målrik Adjektiv med många gjorda mål målro Substantiv bordsunderhållning, skämt vid matbordet, något som roar vid en måltid målruna Substantiv runa brukad till skriftspråk målskillnad Substantiv skillnaden mellan gjorda mål och insläppta mål målskott Substantiv skott som riktas mot mål (i till exempel handboll eller ishockey); skott som träffar på eller leder till mål målskytt Substantiv person som gjort (eller /ofta/ gör) mål /i fotboll/ målsman Substantiv person som representerar eller företräder någon, person som för någons talan; utvidgat talesman, representant, stundom även förespråkare målsmanskap Substantiv det att vara någons målsman målsnål Adjektiv där få mål görs målsnöre Substantiv snöre spänt i brösthöjd längs mållinjen på löparbanor och som bryts av den löpare som först passerar mållinjen (och därmed vinner) målspottare Substantiv spelare som gör många mål målspruta Substantiv målspottare målstolpe Substantiv vertikal stolpe (en av två som är förbundna med en tvärribba); del av målställningen och målet målställning Substantiv vertikal konstruktion bestående av två målstolpar och en tvärribba, som det är poänggivande att skjuta bollen eller pucken genom målsägandebiträde Substantiv advokat som företräder brottsoffret vid vissa slags brott målsägare Substantiv person som väcker åtal vid domstol måltidsdryck Substantiv dryck avsedd för att intagas i samband med måltid måltidsturism Substantiv turism för att uppleva särskild mat och dryck måltjuv Substantiv anfallare som gör oväntade mål från positioner innanför straffområdet måltorka Substantiv situation då ett lag (i t.ex. fotboll) inte gjort något mål i någon match på ett (bra) tag målvaktshandske Substantiv handske som målvakt har under spelets gång (t.ex. i fotboll) måna Verb visa intresse och vilja att uppnå något eller visa omtanke; vara mån om något månadsavgift Substantiv avgift som betalas månatligen månadsblödning Substantiv månatlig blödning hos kvinnan månadsinkomst Substantiv den sammanlagda inkomst som en person har varje månad månadskarl Substantiv talspråkliga former}} månadskort Substantiv plastkort som ger brukaren tillgång till en viss (förbetald) tjänst under en månads tid, ofta resor i kollektivtrafiken (hos ett givet företag) eller tillgång till exempelvis ett gym månadslång Adjektiv som pågår eller varar under en månad månadsmedeltemperatur Substantiv medeltemperatur i ett givet område under en given månad månadsnamn Substantiv namn skänkt till en månad månadspeng Substantiv summa pengar som föräldrar ger till sina barn varje månad för t.ex. fritidsaktiviteter månadsslut Substantiv de sista dagarna av en månad månadstidning Substantiv tidskrift som ges ut ungefär en gång i månaden månadsvis Adjektiv som sker (en gång) varje månad, som gäller för en månad åt gången månatligen Adverb varje månad månbana Substantiv omloppsbana en måne tar runt dess moderplanet månbelyst Adjektiv som lyses upp av månsken månblindhet Substantiv tillfällig blindhet som kan uppstå om man sover i månsken månbro Substantiv reflekterat månljus i vattendrag så att det påminner om en farbar bro över vattnet månbrygga Substantiv reflekterat månljus i vattendrag så att det påminner om en farbar bro över vattnet månbävning Substantiv skalv som äger rum på månen (oftast om vår planets måne) måndagkväll Substantiv variant av måndagskväll måndagmorgon Substantiv variant av måndagsmorgon måndags Adverb närmaste måndagen som varit utan att det blivit måndag igen måndagseftermiddag Substantiv eftermiddag på en måndag måndagsförmiddag Substantiv förmiddag på en måndag måndagskonsert Substantiv konsert som anordnas en måndag måndagskväll Substantiv kväll på en måndag måndagsmorgon Substantiv morgon på en måndag måndagsstängd Adjektiv stängd på måndagar måndimma Substantiv dimma som lyses upp från ljuset av månen måndistans Substantiv månens vinkelavstånd från solen eller en annan stjärna måndygn Substantiv den tid det tar för månen att skenbart röra sig ett varv på himmeln (vilket tar cirka 24 timmar och 50 minuter) månfarare Substantiv astronaut på rymdfärd till månen månfarkost Substantiv rymdfarkost avsedd för månfärd månfas Substantiv en av de (vanligtvis 8) faser månen genomgår under en månad månflickslända Substantiv en insektsart (Coenagrion lunulatum) i familjen sommarflicksländor (Coenagrionidae) i ordningen trollsländor (Odonata); individ av denna art månfärd Substantiv rymdfärd till månen månförmörkelse Substantiv förmörkelse på en måne, främst jordens "månen" mångahanda Adjektiv allehanda, av många slag mångata Substantiv sträcka upplyst av månen så den bildar en strimma av ljus (ofta på vatten) mångdubbla Verb flerfaldiga, öka, fördubbla många gånger mångdubblad Adjektiv starkt ökad, fördubblad många gånger mångelektrodig Adjektiv med många elektroder mångfacetterad Adjektiv som har många sidor eller aspekter; mångsidig mångfaldig Adjektiv som förekommer i mångfald mångfaldiga Verb framställa (tillverka, producera) ett antal exemplar; göra mångfaldig mångfaldigande Substantiv det att något månfaldigas mångfasetterad Adjektiv mångfacetterad mångformig Adjektiv som har många olika former mångfoting Substantiv någon av de arter som räknas till understammen mångfotingar (Myriapoda) till stammen leddjur (Arthropoda) bestående av marklevande djur med långsträckta kroppar och många ben mångfotingar Substantiv en klass inom leddjuren (Myriapoda), vars individer kännetecknas av långsträckt kropp och många ben mångfärgad Adjektiv som har många färger /på sin yta/ månggudadyrkan Substantiv dyrkan av flera gudar mångguderi Substantiv religionsåsikt som antager många gudar månghörning Substantiv polygon månghövdad Adjektiv med många huvuden mångkamp Substantiv idrottstävling som kombinerar många sportgrenar mångkultur Substantiv existensen av flera kulturer sida vid sida inom ett samhälle mångkulturalistisk Adjektiv som har att göra med mångkulturalism mångkulturell Adjektiv som innefattar eller accepterar folk från (många) olika kulturer mångkunnighet Substantiv det att vara mångkunnig månglare Substantiv småhandlare, gatuförsäljare, torghandlare; försäljare som idkar handel som inte faller inom ramen för vanlig handelsstandard eller som anses mindervärdig eller otillbörlig mångmiljardbelopp Substantiv belopp på flera miljarder mångmiljardär Substantiv person med en förmögenhet på flera miljarder mångmiljonbelopp Substantiv belopp på flera miljoner mångmiljonstad Substantiv stad med flera miljoner invånare mångmiljonär Substantiv person med en förmögenhet på flera miljoner mångordig Adjektiv som använder eller består av förhållandevis många ord mångordighet Substantiv det att vara mångordig mångreligiös Adjektiv som rör flera religioner eller innefattar inslag från olika religiösa traditioner (om samhällen, miljöer eller enskilda personers religiösa identitet) mångsidighet Substantiv det att vara mångsidig mångskiftande Adjektiv som varierar i många färger eller nyanser mångspråkig Adjektiv som stödjer många språk mångspråkighet Substantiv det att vara mångspråkig mångsysslare Substantiv någon eller något som sysslar med flera uppgifter samtidigt mångtalig Adjektiv som förekommer i (mycket) stort antal mångtusenårig Adjektiv som är eller varar många tusen år mångtydig Adjektiv som kan tydas på många olika sätt mångtydighet Substantiv det att vara mångtydig; mångtydigt uttalande mångud Substantiv manlig gud som härskar över (jordens) måne mångudinna Substantiv kvinnlig mångud mångvetenskap Substantiv tvärvetenskap med många inblandade vetenskaper, multidisciplinär tvärvetenskap mångvetenskaplig Adjektiv som omfattar många vetenskaper mångvetenskapligt Adverb omfattande många vetenskaper (mångvetenskap) mångård Substantiv månens halo, korona, ljusgård, ljusring mångårig Adjektiv som sträcker sig över många år månhet Substantiv det att vara mån (angelägen) månkaka Substantiv ett slags små bullar av kinesiskt ursprung som ätes på hösten i samband med kinesiska månfesten månkalender Substantiv kalender som bygger på månens faser månkalv Substantiv ofullgånget foster månklar Adjektiv som är fri från moln så att månen kan skådas (särskilt nattetid) månkrater Substantiv krater på månen (eller en måne till annan planet) månlanda Verb landa på månen (eller andra månar) månlandare Substantiv förvaringsanordning på långa ben för att fylla sand i sandspridare på traktorer månlandskap Substantiv landskap som påminner om sådant på månen; stenigt eller dammigt område med lite eller ingen växtlighet månlös Adjektiv som saknar månljus månmånad Substantiv tidsperiod som förflyter från en nymåne till nästa nymåne (vilket tar något över 29 och ett halvt dygn) månne Adverb kanske, möjligen; det kan undras om månnedgång Substantiv månens rörelse ner under horisonten månntro Adverb månne månresa Substantiv resa till månen måns Substantiv person (eller djur) med dåligt karaktärsdrag månsing Substantiv hemligt blandspråk använt mellan västgötska knallar som bestod av förvrängningar av dialektord, finska, danska och tyska uppblandat med svenska månskalv Substantiv skalv som äger rum på månen (oftast om vår planets måne) månskensbonde Substantiv bonde som endast är bonde på kvällstid och har annat jobb på dagarna månskifte Substantiv övergång från en månfas till en annan (från nedan till nytändning) månskugga Substantiv skugga som uppstår av ett månbelyst föremål månskära Substantiv lysande del av månen, vars form liknar verktyget skära, före eller efter nymåne månsten Substantiv slags ädelsten (kaliumaluminiumsilikat, K[AlSi3O8]) av fältspatmineralet ortoklas som till färgen är opaliserande blåvit månuppgång Substantiv händelsen av att månen åter stiger upp över horisonten månvarv Substantiv månens omlopp runt sin planet; poetiskt även syftande på tiden det tar för månen att röra sig ett månvarv (månad) månår Substantiv period om 12 månmånader (synodiska månader) mård Substantiv en art (Martes martes) inom släktet mårdar (Martes) i familjen mårddjur (Mustelidae); individ av denna art, skogslevande mellanstort rovdjur mårddjur Substantiv en familj (Mustelidae) inom ordningen rovdjur (Carnivora) som ingr i klassen däggdjur (Mammalia) mårdhund Substantiv ett däggdjur (Nyctereutes procyonoides) i familjen hunddjur (Canidae); individ av denna art mårdhår Substantiv hår av mård mårr Substantiv variant av morr mårra Verb variant av morra mårrande Substantiv variant av morrande mårrandes Substantiv variant av morrandes mårrare Substantiv variant av morrare mårre Substantiv sammandragning av mårrare mårrning Substantiv variant av morrning måsattack Substantiv attack av (fisk)mås måsfjäder Substantiv fjäder från en mås måsfågel Substantiv individ inom underordningen måsfåglar måssa Substantiv katt måstematch Substantiv match som ett (eller flera) lag måste vinna (för att ta sig vidare i division, gruppspel, eller liknande) måsunge Substantiv unge till mås måsvinge Substantiv vinge av en mås måsvingedörr Substantiv typ av bildörr som öppnas uppåt måsvingeeffekt Substantiv fjärilseffekt måsägg Substantiv ägg från en mås måtro Adverb månne måttband Substantiv ett böjbart mått som används vid längdmätning, används vanligen för uppmätning av kortare sträckor måttenhet Substantiv enhet som behövs när man mäter något att mätningen blir jämförbar måttfull Adjektiv måttlig, moderat, behärskad, sansad måttfullhet Substantiv det att vara måttfull måttlighet Substantiv det att vara måttlig måttlighetssupare Substantiv person som konsumerar alkohol i måttliga mängder; någon som (förespråkar och) dricker alkohol utan att berusa sig kraftigt eller regelbundet måttlös Adjektiv obegränsad, alltför extrem (i synnerhet vad beträffar någons beteende) måttlöshet Substantiv det att vara måttlös måtto Substantiv avseende måttstock Substantiv graderat verktyg för mätning av längd möbelaffär Substantiv affär som säljer möbler möbeldesign Substantiv (stilfull och funktionell) formgivning av möbler möbelhiss Substantiv hiss för transport av personer och möbler, till ytan större än en personhiss, fast installerad inne i en byggnad såsom flerbostadshus möbelsnickare Substantiv person som tillverkar möbler möbelsnickeri Substantiv företag där man hantverksmässigt tillverkar möbler möbeltillverkning Substantiv det att tillverka möbler möbelvaruhus Substantiv varuhus som säljer möbler, möbelaffär möblemang Substantiv sammanhörande möbler (för ett rum, ett hem) möblerande Substantiv det att möblera möblering Substantiv inredning med möbler mödande Substantiv det att möda möderne Substantiv släktskap på moderns sida mödernehem Substantiv hem som tillhör, har tillhört eller ärvts från moderns sida mödernenamn Substantiv namn som har burits på mödernet (i flera led eller åtminstone en generation) mödofull Adjektiv full av möda mödosam Adjektiv svår, omständlig eller problematisk att utföra eller ta hand om (på vanligt vis) möed Adverb mycket mög Substantiv gödsel möga Verb gödsla mögelhund Substantiv hund som är tränad att hitta mögel i byggnader mögelost Substantiv ost där vissa vit- eller grönmögelarter förbättrar ostens smak och konsistens samt ger bättre hållbarhet mögelsvamp Substantiv mikroskopisk svamp som bildar mögel mögg Substantiv mygg mögig Adjektiv smutsig mögla Verb få en påväxt av mögel möglig Adjektiv som har mögel växande på sig mögling Substantiv det att mögla möjliggörande Substantiv det att möjliggöra möjliggöras Verb bli möjlig mök Substantiv utsläpp av gaser genom ändtarmen, särskilt om illaluktande sådana möka Verb flatulera (så att det luktar illa) möla Verb trycka in (torr) föda i munnen mölla Substantiv kvarn som är avsedd för malning av mjöl eller liknande, i synnerhet om väderkvarn, då som kortform av vindmölla möllesven Substantiv yngre dräng vid en kvarn mölter Substantiv hjortron mönja Verb måla med mönja (substantiv) mönstergill Adjektiv som utgör en förebild mönsterkort Substantiv platta av plastmaterial med ledningsmönster av metall, avsedd för att montera elektroniska komponenter mönstersamhälle Substantiv samhälle som fungerar som förebild mönstra Verb förse med mönster mönstrad Adjektiv som har (försetts med) mönster (om tyger, med mera) mönstring Substantiv det att anbringa ett mönster möp Substantiv person med osunt stort intresse för militärväsen och vapen möra Verb göra mör mörbulta Verb bulta eller bearbeta (särskilt kött) så att det blir mört mörbultning Substantiv det att mörbulta mördarsnigel Substantiv spansk skogssnigel mördeg Substantiv deg av smör, vetemjöl, vatten och socker, ofta använt till småkakor och pajer mörhet Substantiv det att vara mör mörja Substantiv sörja, slam mörkande Substantiv det att mörka mörkbrun Adjektiv som har en mörk nyans av brun mörkeradaptation Substantiv de förändringar i ögat som inträffar när det utsätts för en mörkare miljö, vilka leder till högre ljuskänslighet mörkertal Substantiv andel inträffade händelser av intresse som man inte känner till mörkgrå Adjektiv som har en mörk nyans av grå   mörkgrön Adjektiv en mörkare nyans av färgen grön mörkhet Substantiv det att vara mörk mörkhyllt Adjektiv med mörk hy mörkklädd Adjektiv som har mörka kläder på sig mörklagd Adjektiv mörkhårig mörklila Adjektiv som har en mörkare nyans av färgen blå mörkläggningsgardin Substantiv gardin som används för att stänga ute ljuset från fönstret mörklätt Adjektiv (om person) med mörka drag; som mörkt hår och hy mörkrosa Adjektiv mörk nyans av rosa mörkräddhet Substantiv det att vara mörkrädd mörkröd Adjektiv mörkare nyans av färgen röd mörkskäggig Adjektiv som har mörkt skägg mörkögd Adjektiv med mörk ögonfärg mörsare Substantiv en sorts artilleripjäs för kastning av projektiler i krökta banor mört Substantiv en art (Rutilus rutilus) inom fiskfamiljen karpfiskar (Cyprinidae); individ av arten mört mösa Verb röra sig långsamt och motvilligt möse Substantiv (ej längre brukligt) bottensats mösskärm Substantiv skärm på en mössa mötas Verb möta varandra; att två eller flera kommer nära varandra mötesanteckning Substantiv dokument som beskriver vad som gjorts under ett sammanträde (möte) mötesbokare Substantiv person som ordnar och planerar möten (ofta inom försäljning eller kundkontakt) mötesdeltagare Substantiv någon som deltar i ett möte mötesfri Adjektiv med mötesfrihet; utan (tillåten) mötande trafik mötesfrihet Substantiv frihet att hålla (politiskt) möte, en mänsklig rättighet (ej att förväxla med #2) mötesordförande Substantiv ordförande för ett möte mötesrum Substantiv lokal där ett möte kan äga rum mötesspår Substantiv sidospår på en mötesstation där ett tåg kan invänta ett mötande tåg och där ett snabbare tåg kan köra om ett långsammare tåg; förekommer vanligtvis på enkelspåriga järnvägslinjer naan Substantiv en indisk brödsort naanbröd Substantiv ett slags platt, cirka 1cm tjockt, runt eller ovalt flatbröd som används mycket i det sydvästasiatiska och indiska köket och är traditionellt sett bakat på vetemjöl, jäst och mjölk eller yoghurt i en tandoor nabbe Substantiv nabb, udde nabob Substantiv ståthållare; från början indisk titel naboland Substantiv grannland nachspiel Substantiv efterfest nackhår Substantiv hår som växer i nacken nackskada Substantiv skada som drabbar nacken nackskott Substantiv avrättning med hjälp av ett skott mot nacken bakifrån nackspegel Substantiv liten rörlig (handhållen) spegel för att visa nacken i en större väggfast spegel nackstyv Adjektiv stel i nacken nackstöd Substantiv något som är avsett att stödja nacken; särskilt på sittmöbler som halvt avskild del från ryggstöd naevus Substantiv ansamling av hudens pigmenterade celler; födelsemärke nafsning Substantiv det att nafsa nafta Substantiv bergolja naftalen Substantiv ett kolväte ur stenkolstjära; ett medel mot mal nagajka Substantiv kort och flätad ridpiska med en snärt av bly, användes i synnerhet av kosackerna nagelband Substantiv kallas den tunna remsan av överhud mellan nageln och den egentliga huden på fingrarna. nagelbitare Substantiv person som vanemässigt biter på sina naglar nagelborste Substantiv liten borste ämnad för att rengöra naglarna nagelbänk Substantiv bräde med hål för koffernaglar, för fästande av löpande gods nagelfara Verb granska noga; kritisera nagelfaring Substantiv mycket noggrann granskning nagelfil Substantiv liten fil för att släta till naglarnas framkant nagellackborttagare Substantiv vätska som används för att avlägsna nagellack nagellim Substantiv lim för att fästa lösnaglar nagelsax Substantiv sax för avklippning av naglar(nas framkant) nagelört Substantiv en art (Erophila verna) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten nagelört nagg Substantiv redskap vid brödbak försett med piggar med vilket bröd och liknande naggas nagga Verb göra små hack i en deg för att efter gräddningen få en jämnare yta nagge Verb nicka nagla Verb fästa med nitar eller spikar nahuatl Substantiv uto-aztekiskt språk som talas främst i centrala Mexiko naira Substantiv benämning på valutan i Nigeria naivism Substantiv en riktning inom målarkonsten (från slutet av 1800-talet) som eftersträvade en naiv verklighetsbild påminnande om barns och naturfolks måleri naivist Substantiv målare som ägnar sig åt konstriktning naivism najad Substantiv käll- eller flodnymf i grekisk mytologi najadlik Adjektiv som liknar en najad najdorfvarianten Substantiv variant i schacköppningen sicilianskt som karaktäriseras av dragen 1. e4 c5 2. Sf3 d6 3. d4 cxd4 4. Sxd4 Sf6 5. Sc3 a6 najtång Substantiv tång för att klippa eller forma metall eller tråd nakenbada Verb ta sig ett bad utomhus helt utan kläder nakenchock Substantiv /en situation av oväntad avkläddhet nakendans Substantiv dans som utförs nästan eller helt naken (som varieténummer eller liknande) nakenfis Adverb naken nakenfröig Adjektiv vars frö inte är omslutet av en frukt nakenstrand Substantiv strand avsedd för nakenbad nakenstudie Substantiv studie till målning eller skulptur av en naken människa naket Adverb utan kläder nakfa Substantiv benämning på valutan i Eritrea nakterhus Substantiv skåp för upphängning av kompass på fartyg nalla Verb olovligen ta ifrån; låna något tillsvidare utan ägarens vetskap, i synnerhet om man räknar med att ägaren inte skulle ha något emot lånet om vederbörande blivit tillfrågad nalleman Substantiv björn nalta Adjektiv lite, lite grann nama Substantiv ett språk talat i södra Afrika, främst Namibia och Botswana, som hör till språkgruppen khoisanspråk namibier Substantiv invånare i Namibia eller person med namibisk härkomst namibisk Adjektiv som rör Namibia eller det namibiska folket namibiska Substantiv kvinna från Namibia namna Verb skriva namn i; förse med namnmarkering namnam Substantiv något som smakar gott namnbrukare Substantiv person(er) som använder ett namn namnbrukarkrets Substantiv de individer som gemensamt känner till ett visst namn (ortnamn) och där detta namn blir entydigt namnbyte Substantiv byte av namn namnbärare Substantiv individ som har ett visst namn namne Substantiv person som har samma namn som en annan namngiva Verb variant av namnge namngivning Substantiv handlingen att namnge något namnkunnig Adjektiv vars namn många känner till namnled Substantiv led som används för att bilda tvåledade (eller flerledade) personnamn namnofobi Substantiv namnskräck; namnrädsla; namnhat; rädsla för eller hat mot främmande namn, en form av xenofobi när det enda attribut för en person som är känt är namnet. En grund för diskriminering. Forskning visar att människor med fel namnpublicering Substantiv uttalande som offentligör någons namn i ett visst sammanhang namnregister Substantiv register över namn (på personer, orter, företag, ...) namnrymd Substantiv mängden av (utrymmet eller rymden för) alla möjliga (tillåtna) namn eller benämningar inom ett system namnsdag Substantiv den dag av ett år som ett tilltalsnamn blivit tillägnat namnsdagsbarn Substantiv person (speciellt barn) som har namnsdag under innevarande dag namnsdagsfirande Substantiv firande av /någons/ namnsdag namnsdagsfirare Substantiv person som firar namnsdag namnsdagskalas Substantiv tillställning med firande av namnsdag namnsdagskort Substantiv kort med namnsdagsgratulation avsett att ges till en person på dennes namnsdag namnsdagstårta Substantiv (den) tårta som serveras under firandet av en persons namnsdag namnstämpel Substantiv stämpel som används för att märka dokument och liknande med en viss persons namnteckning som ett alternativ till en namnunderskrift namnsätta Verb bestämma vad något ska kallas (sällan om personer, utan snarare om arter, platser, byggnader och liknande) namnsättning Substantiv handligen att sätta namn på något (sällan om personnamn, utan snarare om arter, platser, byggnader och liknande) namnunderskrift Substantiv det att någon skriver under något med sitt namn; namnteckning namnupprop Substantiv uppläsning av namn för närvarokontroll, d.v.s. uppläsning (utförd av en ledare, lärare etc.) av namnen på samtliga deltagare (t.ex. elever) i något sammanhang (t.ex. en lektion), med regeln att varje enskild deltagare (g nandu Substantiv individ av de arter som räknas till familjen nanduer (Rheidae) i ordningen nandufåglar (Rheiformes) nanedags Adverb sovdags, sängdags, läggdags nanig Adjektiv sömnig nankin Substantiv en sorts bomullstyg nanoakvarium Substantiv litet akvarium vanligtvis med en volym under 30 liter avsett för synnerligen små akvariefiskar, räkor, eller endast akvarieväxter nanoampere Substantiv enhet (med beteckningen nA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 10−9 ampere nanocoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas nC och definieras som 10−9 coulomb nanometer Substantiv SI-prefixet nano kombinerat med SI-enheten för längd, m bildar längdenheten en nanometer vilken motsvarar en miljarddels meter, 0,000 000 001 meter nanoteknik Substantiv teknik för att sätta samman partiklar av storleksordningen nanometer (ofta atomer), vilket skapar nya material med unika egenskaper nanuqsaurus Substantiv en dinosaurie (Nanuqsaurus hoglundi) i familjen †tyrannosaurider (†Tyrannosauridae) vars fossil påträffats i nordligaste Alaska, USA, där den tros ha levt i slutet av kritaperioden för omkring 70 miljoner år sedan napalmbomb Substantiv bomb gjord av en tjockflytande och mycket brandfarlig vätska nappahandske Substantiv handske gjord av nappaskinn nappaskinn Substantiv typ av mjukt läder nappatag Substantiv kamp, dust, brottning nappflaska Substantiv flaska för att servera mat, ofta välling, till småbarn via napp naprapattid Substantiv inbokad tid för besök hos naprapat narciss Substantiv blomma av släktet Narcissus (inklusive påsklilja) nardus Substantiv en välluktande olja från rotstocken på en nordindisk växt narkomani Substantiv sjukligt begär efter narkotika narkotikabekämpning Substantiv bekämpning av drogmissbruk narkotikaberoende Adjektiv som är beroende av narkotika narkotikabeslag Substantiv konfiskation av narkotika genom polisen narkotikabruk Substantiv användning av narkotika i avsikt att berusa narkotikaklassad Adjektiv som klassificerats som narkotika narkotikalangare Substantiv langare som langar narkotika narkotikasmuggling Substantiv det att olovligen transportera knark över gränsen mellan länder narkotikum Substantiv medel med bedövande eller stimulerande verkan narkotisk Adjektiv som rör narkotika; bedövande; smärtstillande; sömngivande narodovolets Substantiv anhängare av ryska revolutionära rörelsen Folkets vilja narra Verb lura eller vilseleda på ett oskyldigt sätt narraktig Adjektiv dåraktig narraktighet Substantiv dårskap narrande Substantiv det att narra narration Substantiv berättande, det att berätta narrativ Adjektiv berättande (särskilt om framställande i tidsordning) narratologi Substantiv studiet av berättarkonsten (narrationen) narrkåpa Substantiv kåpa som förknippas med narrar (ofta med bjällror) narrmössa Substantiv en typ av huvudbonad försedd med åsneöron, fjäder och tuppkam som historiskt bars av en narr, alternativt prydd av färgglada tentakler och bjällror längst ut narrskepp Substantiv (påhittat namn på ett) skepp där alla ombordvarande är narrar narval Substantiv en art (Monodon monoceros) inom däggdjursfamiljen vitvalar (Monodontidae); individ av arten narval narvalstand Substantiv stöttand på narvalen nasal Adjektiv som har med näsan att göra nasalera Verb uttala med näsljud nasalt Adverb på ett nasalt sätt nasande Adjektiv som nasar nassel Substantiv kakor, godis, föda som intages mellan måltider nassla Verb småäta mellan måltider nationalarena Substantiv arena som är hemmaarena för ett landslag i en viss sport nationaldagsfirande Substantiv firande av nationaldag, (utförandet av) festliga aktiviteter som utförs i samband med och med anledning av ett lands nationaldag nationaldemokrat Substantiv person som är medlem av eller sympatiserar med ett nationaldemokratiskt parti nationaldräkt Substantiv klädedräkt som kännetecknar en viss nation, klädesplagg som utmärker ett visst folkslag nationalekonom Substantiv person som sysslar med nationalekonomi nationalekonomi Substantiv ekonomi (vetenskapen om hushållning) tillämpad på nationell skala nationalekonomisk Adjektiv som rör nationalekonomi nationalepos Substantiv epos eller annan längre berättelse vars motiv är något som varit av avgörande betydelse för en nation nationalförsamling Substantiv lagstiftande församling i vissa länder (bland annat Frankrike) nationalhjälte Substantiv historisk eller legendarisk (ibland fiktiv) person som hyllas som hjälte av en nation eller större befolkningsgrupp; folkhjälte nationalisera Verb förstatliga (särskilt om u-länder som övertar utländsk egendom) nationalisering Substantiv förstatligande nationalism Substantiv politisk åskådning som hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen nationalist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med nationalism nationalistisk Adjektiv som avser nationalism nationalistparti Substantiv parti med nationalistisk ideologi nationalklenod Substantiv föremål av stor betydelse för ett land nationalmuseum Substantiv museum av central betydelse för en nation (stat) nationalromantik Substantiv en intellektuell och estetisk rörelse som uppstod från 1800-talets mitt till början av 1900-talet, det konstnärliga uttrycket för nationalismen, som var en gren av romantiken nationalromantiker Substantiv anhängare av nationalromantiken nationalromantisk Adjektiv som har att göra med nationalromantik nationalrätt Substantiv maträtt som mer eller mindre offociellt förknippas med nationen nationalsocialism Substantiv ideologi som i grunden har föreställningen om att folket – nationen – har ett högre värde i förhållande till den enskilda individen, präglat av rasbiologi, rasism, antiziganism, antisemitism, homofobi och funkofobi nationalsocialist Substantiv anhängare av nationalsocialism nationalsocialistisk Adjektiv som avser nationalsocialism nationalsport Substantiv den mest populära eller kulturellt mest betydelsefulla sporten i ett land nationalstadspark Substantiv stadspark med ett rättsligt skydd motsvarande det som nationalparker har nationalstat Substantiv stat som är uppbyggd kring en nation och en nationell identitet nationalsymbol Substantiv emblem, sigill, personifikation, statsflagga eller annat föremål eller företeelse som är av stor vikt för ett lands kulturella och nationella identitet. nationsflagga Substantiv flagga som har till funktion att vara symbol för en suverän stat nativitet Substantiv antal födslar natriumacetat Substantiv kemisk förening av natrium, kol, väte och syre natriumadipat Substantiv kemisk förening av natrium, kol, väte och syre natriumaluminat Substantiv kemisk förening av natrium, aluminium och syre natriumamid Substantiv kemisk förening av natrium, kväve och väte natriumatom Substantiv en enskild atom av slaget natrium, d.v.s. med 11 protoner (och lika många elektroner) natriumazid Substantiv kemisk förening av natrium och kväve natriumbikarbonat Substantiv ett av kolsyrans natriumsalter; NaHCO3 natriumbisulfat Substantiv kemisk förening av natrium, väte, svavel och syre natriumborhydrid Substantiv kemisk förening av natrium, bor och väte natriumbromid Substantiv kemisk förening av natrium och brom natriumcyanid Substantiv kemisk förening av natrium, kol och kväve natriumdiacetat Substantiv kemisk förening av natrium, kol, väte och syre natriumdisulfit Substantiv kemisk förening av natrium, svavel och syre natriumfluorid Substantiv jonförening (salt) av natrium och fluor med den empiriska formeln NaF natriumformiat Substantiv kemisk förening av natrium, kol, väte och syre natriumfosfid Substantiv kemisk förening av natrium och fosfor natriumhydrid Substantiv kemisk förening av natrium och väte natriumhydroxid Substantiv starkt basiskt ämne bestående av natrium, syre och väte (NaOH) natriumhypoklorit Substantiv kemisk förening av natrium, syre och klor natriumjodid Substantiv kemisk förening av natrium och jod natriumjon Substantiv jonen Na+ natriumkarbonat Substantiv saltet Na2CO3, ett natriumsalt av karbonatjonen natriumklorat Substantiv kemisk förening av natrium, klor och syre natriumklorid Substantiv ett kemiskt salt med formeln NaCl, ofta använt inom matlagning, men då används beteckningen salt eller möjligen bordssalt natriumklorit Substantiv kemisk förening av natrium, klor och syre natriumkromat Substantiv kemisk förening av natrium, krom och syre natriumnitrat Substantiv kemisk förening av natrium, kväve och syre natriumnitrit Substantiv kemisk förening av natrium, kväve och syre natriumoxid Substantiv kemisk förening av natrium och syre natriumperklorat Substantiv kemisk förening av natrium, klor och syre natriumperoxid Substantiv kemisk förening av natrium och syre natriumpersulfat Substantiv kemisk förening av natrium, svavel och syre natriumsulfat Substantiv kemisk förening av natrium, svavel och syre natriumsulfid Substantiv kemisk förening av natrium, svavel och syre natriumsulfit Substantiv kemisk förening av natrium, svavel och syre natriumtetraborat Substantiv kemisk förening av natrium, bor, väte och syre natriumtiosulfat Substantiv kemisk förening av natrium, svavel och syre natriumvolframat Substantiv kemisk förening av natrium, volfram och syre natriumvätekarbonat Substantiv saltet NaHCO3, ett natriumsalt av karbonatjonen natriumvätesulfat Substantiv kemisk förening av natrium, väte, svavel och syre natriumvätesulfit Substantiv kemisk förening av natrium, väte, svavel och syre nattarbetare Substantiv person som arbetar nattetid nattarbete Substantiv arbete som måste genomföras under natten nattblacka Substantiv nattskärra nattblind Adjektiv som lider av nattblindhet nattblindhet Substantiv svårighet att se i mörker nattblå Adjektiv mörkblå likt nyansen hos natthimlen nattblöja Substantiv förstärkt blöja lämplig att användas på natten (under sömnen) nattbuss Substantiv buss i linjetrafik som går på natten nattdjur Substantiv djur som är aktivt huvudsakligen under natten nattdräkt Substantiv klädesplagg avsett att sova i nattemperatur Substantiv temperatur som råder under natten natter Substantiv huggorm nattfall Substantiv skymning; övergång från dagsljus till nattens mörker nattfjäril Substantiv fjäril som främst är aktiv under natten eller skymningen nattfrost Substantiv frost som bildats under nattens kalla timmar (men som kanske försvinner under förmiddagen) nattfärja Substantiv färja som går under natten nattfågel Substantiv fågel som är aktiv om natten eller skymning nattgammal Adjektiv som blev till föregående natt; en natt gammal nattgib Substantiv det att i flera timmar under natten spela datorspel tillsammans med andra nattgibb Substantiv stavningsvariant av nattgib nattgibba Verb i flera timmar under natten spela datorspel tillsammans med andra natthimmel Substantiv himmel på natten natthäger Substantiv en art (Nycticorax nycticorax) inom fågelfamiljen hägrar (Ardeidae); individ av arten natthäger natthärbärge Substantiv härbärge för en natt nattis Substantiv verksamhet med barnomsorg för barn till föräldrar som arbetar sen kvällstid och nattetid eller helger (till skillnad från dagis) nattklotkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Discocactus heptacanthus nattklubbsartist Substantiv artist som framträder på en nattklubb nattkvist Substantiv sovplats för fågel i träd under natten (ofta på gren) nattkyla Substantiv kyla som uppstår när luften kyls av under natten nattlega Substantiv plats där djur (liggande) vilar sig under natten nattlogi Substantiv husrum avsett för inkvartering över natten nattluft Substantiv svalare luft nattetid nattluva Substantiv tunnare luva som bärs på natten nattmara Substantiv övernaturligt väsen som plågar sovande personer om nätterna nattmössa Substantiv tunnare mössa som bärs på natten nattpatrull Substantiv patrull som patrullerar nattetid nattpersonal Substantiv personal som arbetar på natten (regelbundet eller en viss dag), t.ex. på en avdelning på ett sjukhus nattportier Substantiv portier som tjänstgör på natten nattreceptionist Substantiv nattlig receptionist, receptionist som arbetar på natten nattredaktör Substantiv person som redigerar innehåll i en tidning under natten nattro Substantiv ro och frid under natten nattskjorta Substantiv skjorta som används som sovplagg nattskäktare Substantiv åkare som utan behörighet utförde skjutsning nattetid mot betalning nattskärra Substantiv en art (Caprimulgus europaeus) inom fågelfamiljen nattskärror (Caprimulgidae); individ av arten nattskärra nattsköterska Substantiv sjuksköterska som har tjänst på natten nattstjärnkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis mirabilis nattstånden Adjektiv som fått stå över natten nattsvart Adjektiv svart som natten (både bokstavligt och bildligt) nattsömn Substantiv sömn på natten nattuggla Substantiv person som brukar vara uppe (vaken) sent om nätterna och till exempel läser, festar eller arbetar nattvak Substantiv det att vara vaken (sitta uppe) under natt eller nätter nattvandring Substantiv vandring (promenad) om natten nattvardsbarn Substantiv konfirmand, ett barn som för första gången deltar i nattvarden nattvardsgäst Substantiv deltagare (gäst) i nattvard, kommunikant nattvardsgång Substantiv aktiviteten att gå fram till prästen och ta nattvarden nattvardskalk Substantiv kalk (bägare) för nattvard nattvardsvin Substantiv vin som används vid den kristna ceremonin nattvard nattviol Substantiv blomma (orkidé) av arten Platanthera bifolia nattväktarstat Substantiv ett statsskick där statens uppgift är begränsad till att upprätthålla fundamental säkerhet, såväl inre sådan som yttre nattygsbord Substantiv nattduksbord nattåg Substantiv tåg som körs under natten vars resenärer där erbjuds liggvagnar för att sova under resans gång nattöppen Adjektiv öppen nattetid naturaförmån Substantiv annan avlöning än i pengar (t ex fri bostad) naturagäldenär Substantiv den som är skyldig någon föremål eller tjänst, till skillnad från pengar naturahushållning Substantiv samhällsliv utan användning av pengar som bytesmedel naturalhistoria Substantiv äldre beteckning för biologi naturalier Substantiv (preparerade) naturföremål naturalisation Substantiv beviljande av medborgarskap naturalisera Verb uppta en invandrare som medborgare i ett land naturalisering Substantiv beviljande av medborgarskap till någon naturalism Substantiv filosofisk åskådning som inte erkänner någon annan verklighet än naturen naturalist Substantiv anhängare av naturalism naturalistisk Adjektiv som hör samman med naturalism; verklighetstrogen utan försköning naturbarn Substantiv barn som trivs att vara i naturen naturbehov Substantiv behov att tömma sin urinblåsa eller ändtarm på urin respektive avföring naturbruksgymnasium Substantiv gymnasieskola som erbjuder utbildning inom naturbruk naturbunden Adjektiv bunden till naturen naturell Adjektiv obehandlad, utan tillsatser naturfenomen Substantiv någon speciell eller ovanlig företeelse i naturen naturfiber Substantiv textilfibrer som bildas i naturen och kommer från fröhår eller hår från pälsdjur naturfilm Substantiv film som har naturen som tema naturfolk Substantiv folkslag som nått en lägre grad av civilisation naturforskare Substantiv forskare inom naturvetenskap (fysik, biologi, kemi) naturfärg Substantiv färg som tillverkas av naturprodukter som växter, växtdelar eller djur naturfärgad Adjektiv som är färgad med färg som framställdes av naturprodukter naturgasbuss Substantiv buss med fossilgas (naturgas) som drivmedel naturgeografi Substantiv vetenskapen om jordytans naturliga förhållanden naturgiven Adjektiv given av naturen naturgodis Substantiv benämning på godis som oftast är baserat på nötter, bär och frukt naturgrädde Substantiv riktig grädde, skummad av komjölk, till skillnad från surrogat (gräddersättning, konstgrädde) naturgräs Substantiv retronym för naturligt gräs (i motsats till konstgräs) naturhamn Substantiv naturligt skyddad plats vid en kust eller ö där båtar kan ankra naturhänsyn Substantiv hänsyn till naturens biologiska mångfald; naturvårdshänsyn naturism Substantiv nudism naturist Substantiv person som föredrar att leva naken i det vardagliga livet naturkär Adjektiv som trivs i naturen, som tycker om att vara ute i skog och mark naturlandskap Substantiv område som inte visar tecken på mänsklig aktivitet naturligen Adverb naturligt, av naturen naturlighet Substantiv det att vara naturlig naturlära Substantiv skolämne som omfattar biologi, fysik, kemi naturnamn Substantiv namn som betecknar naturliga lokaliteter såsom vattendrag, berg, skogar med mera naturnation Substantiv nation där naturen är viktigare än kulturen; som mer importerar än exporterar kultur naturnära Adverb nära naturen naturområde Substantiv plats med otämjd natur, oexploaterad mark naturprogram Substantiv tv- eller radioprogram som handlar om naturen (landskap, växter och djur) naturreligion Substantiv (ofta mindre sammanhållen) religion (ibland kallad skriftlös religion) där dyrkan av naturen i är central, exempelvis jorden, solen, månen, djur och växter naturresurs Substantiv företeelse i naturmiljön (såsom råvara, solstrålning, vind) som kan utnyttjas ekonomiskt natursand Substantiv sand från naturen natursilke Substantiv naturligt silke (som inte är konstgjort) naturskydd Substantiv åtgärder som syftar till att främja den biologiska mångfalden, men även till att kunna utnyttja naturen på olika sätt naturskyddsförening Substantiv förening vars syfte är att skydda naturen naturskyddsområde Substantiv område där särskilda föreskrifter gällande skydd av naturen gäller naturskön Adjektiv vars natur är vacker naturskönhet Substantiv det att vara naturskön naturstridig Adjektiv i motsättning till naturen naturtillgång Substantiv resurs, i landskapet eller i marken, begärlig att ta tillvara naturtillstånd Substantiv tillstånd som skulle råda utan lagar (eller civilisation) naturtrogen Adjektiv som stämmer överens med någots naturliga utseende, som följer det verkliga utseendet av ett original; verklighetstrogen naturturism Substantiv turism i syfte att uppleva naturområden naturtyp Substantiv sorts natur med speciella egenskaper naturupplevelse Substantiv upplevelse av naturen naturvetare Substantiv person som studerat och arbetar med naturvetenskap naturvetenskaplig Adjektiv som har med naturvetenskap att göra naturvetenskapligt Adverb avseende naturvetenskap naturvetenskapsman Substantiv person eller man som ägnar sig åt naturvetenskap naturvidrig Adjektiv i strid mot naturen eller naturens lagar naturvin Substantiv vin som framställs med så liten mänsklig påverkan som möjligt, vanligen med ekologisk odling, vildjäst och utan eller med mycket få tillsatser naturvärde Substantiv (om ett område eller plats) naturgivna förutsättningar för (en rik) biologisk mångfald; grad av biologisk mångfald (i ett område) naturväsen Substantiv väsen som bor i eller i närhet till naturen, särskilt inom folktro naturvård Substantiv åtgärder som främst avser att gynna den biologiska mångfalden naturvårdsbränning Substantiv anlagd och kontrollerad skogsbrand som avses gynna sällsynta svampar, växter och djur naturvårdsverk Substantiv myndighet (verk) för naturvård naturälskare Substantiv person som älskar (den orörda) naturen (t.ex. skogar, ängar, vattendrag, växter, djur, svampar, naturen när den inte har skadats av människan) naurisk Adjektiv som rör Nauru geografiskt eller kulturellt nauriska Substantiv kvinna från Nauru nauruanska Substantiv språk som talas i Nauru nauruer Substantiv invånare i Nauru eller person med naurisk härkomst nautik Substantiv läran om sjöfart nautisk Adjektiv rörande nautik navare Substantiv en sorts borr navborste Substantiv borste (liknande en stor piprensare) för cykelhjulets nav navelapelsin Substantiv apelsinsort som vanligtvis är kärnfri och har en inbuktning som liknar en navel navelpiercing Substantiv hål som gjorts i naveln så att ett smycke kan bäras däri navelsloke Substantiv en växtart (Porphyra umbilicalis) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art() navelsvin Substantiv någon av de arter svin tillhörande familjen Tayassuidae, en grupp svindjur levande i Amerika; individ av dessa arter naverlönn Substantiv en art (Acer campestre) inom växtfamiljen kinesträdsväxter (Sapindaceae); individ av arten naverlönn navigabel Adjektiv segelbar, farbar navigerande Substantiv det att navigera navkapsel Substantiv metallplatta eller plastplatta som fästs utanpå en fälg av stålplåt för att förhöja bilens utseende navla Verb klippa av navelsträng på nyfött barn navlande Adjektiv som navlar nazistiskt Adverb på ett nazistiskt sätt neandertalmänniska Substantiv neandertalare neapolitan Substantiv person från staden Neapel neapolitanska Substantiv ett romanskt språk som talas i Kampanien i södra Italien nebulin Substantiv protein som ligger längs ett aktinfilament i en sarkomer i en skelettmuskelcell och ser till att aktinfilamentet bildas med rätt längd nebulosus Substantiv en molnart som förkortas neb nebulös Adjektiv dimmig, oklar necessär Substantiv liten väska för toalett- och hygienartiklar, ofta använd i samband med resor nedanifrån Adverb underifrån nedansken Substantiv sken från månen när den är i nedan nedanstående Adjektiv som står nedanför (längre ner, bokstavligt) något; som står längre ner i texten nedbiten Adjektiv som har bitits ned nedbryta Verb variant av bryta ned nedbrytare Substantiv mikrober, smådjur och svampar som bryter ner organiska substanser i naturen och förvandlar dem till exempelvis koldioxid, metangas eller fettsyror nedbrytningsprodukt Substantiv kemiskt ämne som bildas vid nedbrytning av ett annat (mer komplext) ämne nedböjd Adjektiv nedåt böjd nedcabbad Adjektiv med nedfälld sufflett, med nedfällt tak neddragning Substantiv minskning (av verksamhet, personalstyrka) nederbörd Substantiv det att stora mängder finfördelat (oftast kondenserat) material (oftast vatten) i en himlakropps atmosfär faller ner mot ytan; vanliga former av nederbörd på jorden är regn, snö och hagel bestående av vatten nederbördsmängd Substantiv (uppmätt) mängd av nederbörd (för viss tidsperiod) nederhylla Substantiv den nedersta raden i ett hyllsystem nederkant Substantiv den nedre kanten nederlagsrätt Substantiv rätten att inrätta särskilda magasin nederlagstippad Adjektiv som på förhand förväntas förlora en speciell match eller turnering nederländare Substantiv person, särskilt man från Nederländerna nederländsk Adjektiv som rör Nederländerna, det nederländska språket eller folket nederländska Substantiv språk som talas i Nederländerna och Belgien nederst Adverb längst ned nedfrusen Adjektiv som har frysts ned nedförsbacke Substantiv backe som lutar nedåt (i den underförstådda (färd)riktningen) nedgången Adjektiv sliten, uttjänt, sunkig, som har gått ned (försämrats); perfektparticip av gå ned nedhasad Adjektiv som har glidit ned nedifrån Adverb från en lägre nivå (till en högre) nedisning Substantiv den geologiska process som orsakar en istid genom att planeten kallnar och glaciärtäcken breder ut sig från polerna nedkalla Verb kalla fram genom hänvändelse till högre makter nedkallad Adjektiv kallad att komma ned, framkallad från ovan nedkomma Verb föda barn nedkomst Substantiv process varigenom ett eller flera foster kommer ur moderns livmoder nedkvark Substantiv en av sex sorters kvarkar nedkylning Substantiv det att kyla ned nedkämpa Verb använda våld tills målet är försatt ur stridbart skick nedladda Verb kopiera information från en fjärran dator till en lokal dator nedladdning Substantiv det att ladda ned data (t.ex. en enskild fil) från server på Internet eller annan fjärrdator till en lokal dator, eller en enskild sådan överföring eller fil nedladdningsbar Adjektiv variant av nerladdningsbar nedledning Substantiv elektrisk ledning från antenn till mottagare nedlägga Verb lägga på marken eller på annan yta, lägga ifrån sig nedläggning Substantiv det att lägga ned nedläggningshot Substantiv hot att en olönsam verksamhet läggs ned nedläggningshotad Adjektiv som riskerar att läggas ned nedlåtenhet Substantiv det att vara nedlåten nedmontera Verb plocka isär, demontera, avveckla, riva, rasera nedmonterad Adjektiv isärtagen, avvecklad, som har nedmonterats nedmontering Substantiv handlingen att nedmontera nedplockning Substantiv det att plocka ned något nedrig Adjektiv låg nedrighet Substantiv det att vara nedrig nedrigt Adverb på ett nedrigt sätt nedrusta Verb minska militär styrka nedrustning Substantiv minskning av militära resurser (främst vapen) nedrustningskonferens Substantiv konferens för att diskutera nedrustning nedskriva Verb variant av: skriva ned nedskrivning Substantiv devalvering; lägre värdering av varulager eller andra tillgångar än vid tidigare bokslut nedskräpad Adjektiv skräpig, sopig, utsatt för nedskräpning nedslagenhet Substantiv (bildlig betydelse) det att vara nedslagen, nedstämd, uppgiven, sorgsen, eller förstämd nedslagspunkt Substantiv punkt där ett fallande eller flygande föremål slår på marken nedsläckning Substantiv mörkläggning, nedläggning, avveckling nedsläckt Adjektiv som släckts ned nedslå Verb slå ned, sänka, rasera nedsmutsning Substantiv förorening, kontamination nedstämdhet Substantiv det att vara nedstämd, tyngd av olyckskänslor nedstänkt Adjektiv ned nedsvärta Verb göra svart nedsänkning Substantiv handlingen att sänka ner något nedsätta Verb förminska (i pris, värde, anseende), nedvärdera, reducera nedsättning Substantiv minskning, reduktion nedtagen Adjektiv och taga ned nedteckna Verb skriva ner, anteckna, notera nedtecknad Adjektiv som nedtecknats nedtill Adverb på sin nedre del nedtrappa Verb variant av trappa ner nedtrappning Substantiv det att trappa ned nedtysta Verb ovanlig variant av tysta ned nedtystning Substantiv det att tysta ned något nedvärdera Verb sänka värderingen av, värdera ner nedvärderad Adjektiv som har värderats ner nedvärderande Substantiv det att nedvärdera nefrektomi Substantiv operation varvid hela njuren tas bort nefrit Substantiv inflammation i njurarna nefrolog Substantiv specialist på njurarna nefrologi Substantiv läran om njurarna nefrologisk Adjektiv som rör njurarna nefrolysin Substantiv antikropp som orsakar förstörelse av cellerna i njurarna (nefrolys, nefrolysis), bildad som svar på injektionen av en emulsion av njursubstans; den är specifik för arten från vilken antigenet framställdes nefron Substantiv (exemplar av) den minsta funktionella urinbildande enheten i en njure, vilken utgörs av ett glomerulusnystan och ett tubulussystem nefropati Substantiv skador på eller sjukdomar som drabbar njuren nefrotoxin Substantiv giftiga ämnen (toxiner) som orsakar njurskador (nedsättning av njurfunktionen) nefrotoxisk Adjektiv som är skadlig för njurarna negation Substantiv ord, fras eller förled som nekar ett påstående negativfilm Substantiv fotografisk film där alla färger och gråskalor lagras inverterade (med komplementfärger) negativism Substantiv ensidigt kritisk inställning; allmän misstro negativitetsbias Substantiv tendens att lägga mer fokus på negativ information än den positiva negera Verb göra nekande negerbröst Substantiv skumboll negerhuvud Substantiv olika former av chokladbakverk negering Substantiv det att negera; handling eller uttalande som negerar något negerkyss Substantiv benämning på olika former av chokladbakverk och godis, särskilt mintkyss eller (huvudsakligen i Sydsverige och Finland) skumboll negligera Verb försumma, bortse från negligerad Adjektiv försummad negligerande Substantiv det att negligera negligerbar Adjektiv som kan försummas negligibel Adjektiv som kan negligeras negociera Verb förhandla negociering Substantiv det att negociera negotiera Verb förhandla negroid Adjektiv negerliknande; som härstammar från negrerna nejd Substantiv nära omgivning, närområde, grannskap nejkon Substantiv annat namn för arten backsmultron nejonöga Substantiv blodsugande eller asätande ålliknande vattendjur (käklös fisk) i familjen nejonögon, Petromyzontidae nejsägare Substantiv stavningsvariant av nej-sägare nekande Adjektiv som nekar nekrofili Substantiv det att vara nekrofil nekrofobi Substantiv rädsla för lik, döda saker eller saker som hör döden till, som t.ex. kistor nekrolog Substantiv kort levnadsteckning över någon nyligen avliden person nekromant Substantiv person som ägnar sig åt nekromanti nekromanti Substantiv häxkonst varvid man genom besvärjelser åkallar andar från de döda nekromantiker Substantiv person som ägnar sig åt nekromanti nekromantisk Adjektiv som har att göra med nekromanti nekropol Substantiv forntida begravningsplats i närheten av antika städer med bostadslika gravhus och större monument nekros Substantiv lokal cell- och vävnadsdöd i en organism, orsakad av till exempel medicinskt trauma, köldskada, eller förgiftning nektarin Substantiv en stenfrukt som kännetecknas av glatt skal, varietet av persika (Prunus persica var. nucipersica eller var. nectarina) nektarinkärna Substantiv kärna från en nektarin nekton Substantiv organismer (växter och djur) som av egen kraft och oberoende av havsströmmar, vågor eller vind simmar i hav eller sötvatten nematod Substantiv rundmask nemoral Adjektiv som har att göra med den nemorala floraregionen, dvs den växtregion på norra halvklotet utan naturlig barrskog som erbjuder klimatologiskt och andra gynnsamma villkor för sommarvärmekrävande, vinternakna lövskogar nentsier Substantiv invånare i Nentsien eller med nentsisk härkomst nentsiska Substantiv ett samojediskt språk talat av nentsierna i norra Ryssland neoarkeikum Substantiv geologisk era som ingår i eonen arkeikum och varade mellan cirka 2 800 000 000 och 2 500 000 000 år sedan neodym Substantiv ett grundämne med atomnummer 60, atommassa 144 och symbolen Nd neofascism Substantiv fascism efter andra världskrigets slut neofascist Substantiv anhängare av nyfascism neofascistisk Adjektiv som har att göra med nyfascism eller nyfascister neofil Substantiv person som beundrar allt som är nytt neofili Substantiv beundran för allt som är nytt neofyt Substantiv nyinförd växt neogen Adjektiv som rör den geologiska perioden neogen neogotik Substantiv variant av nygotik neokolonialism Substantiv system där rika, tidigare kolonialmakter genom kapitalistisk globalisering, multinationella storföretag och kulturell dominans utövar fortsatt kontroll över fattiga tidigare kolonier trots formell avkolonisering och själ neokonfucianism Substantiv synkretisk filosofisk skola som växte fram under Norra Songdynastin (960-1127 e.Kr.) i Kina neokonservatism Substantiv politisk strömning som typiskt sett involverar motstånd mot radikalism i inrikespolitiken kombinerat med interventionism i utrikespolitiken neokonservativ Adjektiv som avser neokonservatism neoliberalist Substantiv variant av nyliberalist neolitikum Substantiv yngre stenålder neolitisering Substantiv övergång till neolitikum, införandet av jordbruk neolitisk Adjektiv som hör till den yngre stenåldern neologi Substantiv kristen upplysningsteologi från sena 1700-talet neologism Substantiv nybildat språkligt uttryck, nyord neopaganism Substantiv utövande av hedniska religioner i modern tid neoplasi Substantiv oändamålsenlig tillväxt av vävnad via okontrollerad celldelning (vanligen efter att en cell erhållit genetiska eller epigenetiska defekter), vilket kan leda till såväl godartade tumörer som till cancer neoplasm Substantiv (oftast ett stycke solid) vävnad som uppkommit genom oändamålsenlig, okontrollerad celldelning (efter att en cell råkat ut för genetisk eller epigenetisk skada) neopren Substantiv ett syntetiskt gummimaterial neoprendräkt Substantiv dykardräkt gjort i neopren med vattentäta öppningar för händer och hals, samt vattentät dragkedja som gör att vatten inte kommer in i dräkten neoproterozoikum Substantiv geologisk era för mellan 1000 miljoner och 542 miljoner år sedan neoproterozoisk Adjektiv som rör eller tillhör eran neoproterozoikum nepales Substantiv invånare i Nepal eller person med nepalesisk härkomst nepalesisk Adjektiv som rör Nepal, språket nepali eller det nepalesiska folket nepalesiska Substantiv kvinna från Nepal nepali Substantiv indoariskt språk talat främst i Nepal och Bhutan men även delar av Indien och Burma nephrolysin Substantiv nefrolysin nephrotoxin Substantiv nefrotoxin nepotisk Adjektiv som kännetecknas av svågerpolitik (nepotism) nepotism Substantiv gynnande av släktingar eller vänner med oförtjänta förmåner (t ex fina tjänster) neptunium Substantiv ett grundämne med atomnummer 93, atommassa 237 och symbolen Np nerbrottad Adjektiv variant av nedbrottad nerbruten Adjektiv variant av nedbruten nereid Substantiv havsnymf nerfrusen Adjektiv som har frysts ner nerförsbacke Substantiv variant av nedförsbacke nergång Substantiv minskning, det att något minskar, försämring nergången Adjektiv sliten, förfallen, sjabbig, som har gått ner (försämrats); perfektparticip av gå ner nerhasad Adjektiv som har glidit ner nerisning Substantiv vardaglig stavningsvariant av nedisning nerknarkad Adjektiv som upprepat har konsumerat narkotika till en grad som fått personen att tappa kontrollen över sitt liv nerkvark Substantiv en av sex sorters kvarkar nerkyld Adjektiv vars temperatur har sänkts nerkämpa Verb använda våld tills målet är försatt ur stridbart skick nerladda Verb kopiera information från en fjärran dator till en lokal dator nerladdning Substantiv variant av nedladdning nerladdningsbar Adjektiv som går (enkelt) att ladda ner från Internet nerläggning Substantiv variant av nedläggning nerläggningshot Substantiv variant av nedläggningshot nerläggningshotad Adjektiv variant av nedläggningshotad nersatt Adjektiv variant av nedsatt nerskriva Verb variant av: skriva ner nerskrivning Substantiv variant av nedskrivning nerskräpande Substantiv det att skräpa ned; nedskräpning nerskräpning Substantiv variant av nedskräpning nerskärning Substantiv variant av nedskärning nersmutsning Substantiv variant av nedsmutsning nerströms Preposition variant av nedströms nerstämd Adjektiv variant av nedstämd nerstämdhet Substantiv variant av nedstämdhet nersvettad Adjektiv som har blivit utsatt för (och mer eller mindre dränkts i) svett nersänkning Substantiv handlingen att sänka ner något nersätta Verb mindre vanlig variant av nedsätta nersättning Substantiv mindre vanlig variant av nedsättning nerteckna Verb skriva ner, anteckna, notera nertrappa Verb variant av trappa ner nertrappning Substantiv det att trappa ner nertysta Verb ovanlig variant av tysta ner nertystning Substantiv det att tysta ner något nervcell Substantiv typ av cell i högre djur vilken bearbetar och leder elektriska signaler nervfiber Substantiv axon nervimpuls Substantiv (vandrande) aktionspotential i en nervcell nervklenhet Substantiv det att vara nervklen nervknippe Substantiv knippe av nerver nervkollaps Substantiv mentalt sammanbrott nervkrig Substantiv konflikt präglad av psykologiska taktiker (som bluff och hot) vars syfte är att skapa förvirring och obeslutsamhet nervtång Substantiv en växtart (Delesseria sanguinea) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art nerz Substantiv en vesselart, mink, flodiller (Mustela lutreola); pälsverk av mink neråtgående Adjektiv variant av nedåtgående nesa Substantiv något som man måste skämmas för; det att bli utsatt för missaktning eller förakt neskaffe Substantiv frystorkat kaffepulver som löses i varmt vatten för att bilda kaffe, vanligen direkt i koppen, snabbkaffe neslig Adjektiv som medför nesa neslighet Substantiv det att vara neslig; något som är nesligt nesofil Substantiv öälskare, öfantast, en som älskar öar (och böcker om dem) nestorian Substantiv anhängare av nestorianismen, en riktning inom kristendomen netto Adverb efter alla avdrag nettobelopp Substantiv penningsumma efter avdrag (för exempelvis skatt) nettolön Substantiv betalning för arbete efter avdrag för skatt nettonollmål Substantiv målsättning att ernå balans mellan utsläpp och upptag av koldioxid och andra växthusgaser nettonollutsläpp Substantiv tillstånd där utsläpp orsakade av människor balanseras av mänskligt orsakade koldioxidavlägsnande under en specificerad tidsperiod neuralgi Substantiv smärta i en nerv neuralgisk Adjektiv som avser nervsmärta; som beträffar neuralgi neuralgiskt Adverb med hjälp av neuralgi neurasteni Substantiv trötthet i förening med överkänslighet för sinnesintryck, psykisk spänning neurasteniker Substantiv person som lider av neurasteni neurastenisk Adjektiv nervös neurit Substantiv nervinflammation neuroanatomi Substantiv studiet av nervsystemets uppbyggnad neurobiologi Substantiv gren av biologi som studerar nervsystemet neuroendokrinologi Substantiv ett medicinskt forskningsfält som studerar sambanden mellan nervsystemet och endokrina systemet neuroetologi Substantiv läran om djurs beteende, etologi, utifrån dess grundläggande mekanistiska kontroll från nervsystemet ur ett evolutionärt och jämförande tillvägagångssätt neurofarmakologi Substantiv studiet av hur läkemedel påverkar den cellulära funktionen i nervsystemet neurofysiologi Substantiv avdelningen inom neurovetenskapen och fysiologin som omfattar nervsystemets funktion neurohypofys Substantiv baklob hos hypofys neurokemi Substantiv läran om hjärnans kemiska uppbyggnad och funktion neurokirurgi Substantiv operativa ingrepp på hjärnan eller ryggmärgen neurologi Substantiv gren av medicinen som behandlar sjukdomar i nervsystemet neuromuskulär Adjektiv som har med muskler och deras nervförsörjning att göra neuronnät Substantiv nät av (artificiella) neuroner neuropatologi Substantiv studiet av sjukdomar i nervsystemets vävnad neuropsykiatri Substantiv medicinskt forskningsområde som studerar sambandet mellan nervsystemet och psykiska sjukdomar neuropsykiatrisk Adjektiv som rör neuropsykiatri neuropsykologi Substantiv läran om de relationer som finns mellan beteende och hjärnans funktion neuroradiologi Substantiv medicinsk grenspecialitet som omfattar fördjupade kunskaper inom radiologisk diagnostik av sjukdomar inom centrala nervsystemet neuros Substantiv nervösa störningar (ångest m.m.) som anses bero på omedvetna konflikter inom människan och inte på skador i nervvävnaderna neurosedyn Substantiv ett nervlugnande läkemedel (numera förbjudet i Sverige, därför att det orsakar svåra fosterskador) neurotiker Substantiv person som lider av neuros neurotransmittor Substantiv kemiskt ämne som i en (kemisk) synaps frisätts via exocytos från det presynaptiska membranet, diffunderar över synapsspalten och binds till lämpliga receptorer på det postsynaptiska membranet neurotypisk Adjektiv vars nervsystem fungerar normalt neurovetenskap Substantiv samlingsbenämning för all vetenskap som sysslar med nervsystemets uppbyggnad och funktioner neutraliserad Adjektiv som neutraliserats neutraliserande Adjektiv som neutraliserar neutralisering Substantiv det att neutralisera neutralism Substantiv neutralitetspolitik, politik som strävar efter alliansfrihet neutralitetspolitik Substantiv policy av att vara neutral (i internationella väpnade konflikter) neutrino Substantiv ett slags oladdad elementarpartikel (lepton) neutrofil Adjektiv med neutral färgningskaraktäristik neutrofili Substantiv tillstånd med förhöjd koncentration av neutrofila granulocyter i blodet neutronbomb Substantiv kärnvapen gjort för att döda människor och djur utan en stor explosion och utan att förstöra byggnader eller orsaka allvarliga radioaktiva föroreningar neutronstjärna Substantiv liten, extremt massiv och tät kropp främst bestående av neutroner – det som återstår efter en massiv stjärna sedan den förbrukat allt sitt kärnbränsle och kastat iväg sin atmosfär i en supernovaexplosion neutronstrålning Substantiv strålning av fria neutroner neutropeni Substantiv tillstånd med för få neutrofila granulocyter i blodet neutrum Substantiv en av klasserna för grammatiskt genus; i svenskan klassen med ord som använder obestämd artikel ett och pronomen det nevus Substantiv ansamling av hudens pigmenterade celler; födelsemärke nevö Substantiv brorson eller systerson niacin Substantiv ett B-vitamin med summaformeln C6H5NO2 som spelar en viktig roll i cellers metabolism nibble Substantiv enhet för digital information som utgörs av en grupp om 4 bitar, d.v.s. en halv byte nicaraguan Substantiv invånare i Nicaragua eller person med nicaraguansk härkomst nicaraguansk Adjektiv som rör Nicaragua, dess folk, kultur eller geografi nicaraguanska Verb kvinna från Nicaragua nickande Substantiv det att nicka nickelbromid Substantiv kemisk förening av nickel och brom nickelklorid Substantiv kemisk förening av nickel och klor, NiCl2 nickelmynt Substantiv mynt av nickel nickelnitrat Substantiv kemisk förening av nickel, kväve och syre nickeloxidul Substantiv kemisk förening av nickel och syre nickelsulfat Substantiv kemisk förening av nickel, svavel och syre nickelsulfid Substantiv kemisk förening av nickel och svavel, NiS nickfibbla Substantiv en art (Pilosella peteriana) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten nickfibbla nickhake Substantiv kanon av klen kaliber fäst i fartygets reling nickmål Substantiv mål gjort genom att nicka nickning Substantiv det att nicka nickskära Substantiv en art (Bidens cernua) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten nickskära nicktistel Substantiv en art (Carduus nutans) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten nicktistel nidbild Substantiv hånande karikatyr; överdriven bild i syfte att nedvärdera och kränka en person eller företeelse nidfilm Substantiv videofilm av hånande karaktär niding Substantiv rå förbrytare; ursprungligen fredlös brottsling (utanför lagens skydd överlåten skurk) nidingsdåd Substantiv våldshandling; skadegörelse av illvilja nidsk Adjektiv snål, knusslig, njugg nidskrivare Substantiv skribent av smädande texter nidskriveri Substantiv det att skriva med en förnedrande, smädande stil nidvisa Substantiv liten sång med retsam karaktär som går ut på att förlöjliga eller håna nietzschean Substantiv anhängare till filosofen Friedrich Nietzsches idéer nietzscheansk Adjektiv som stämmer med eller handlar om de filosofiska tankar som Friedrich Nietzsche förde fram i sin litteratur nigerer Substantiv person från Niger nigeriabrev Substantiv (bedrägeri som använder) bluffmejl eller brev där avsändaren försöker lura mottagaren att överföra pengar genom falska löften om stora vinster eller arv nigerian Substantiv person från Nigeria eller med nigerianska rötter nigeriansk Adjektiv som rör Nigeria eller det nigerianska folket nigerianska Substantiv kvinna från Nigeria nigerier Substantiv invånare i Niger eller person med nigerisk härkomst nigerisk Adjektiv som rör Niger eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt nigeriska Substantiv kvinna från Niger nigning Substantiv akten att niga nihilism Substantiv det att inte tro på något, extrem form av skepticism nihilist Substantiv person som ej tror på moraliska värden eller på att människan har någon mening med livet nihilistisk Adjektiv som ej tror på moraliska värden eller på att människan har någon mening med livet nihonium Substantiv ett grundämne med atomnummer 113, atommassa 284 och kemiska beteckningen Nh, tidigare ununtrium nikotinerg Adjektiv som har med nikotin att göra; nikotinreceptor nikotinfri Adjektiv som inte innehåller eller innefattar nikotin nikotingul Adjektiv ljus nyans av gult som påminner om den blekgula nyans tänder får av rökning nikotinhalt Substantiv halt av nikotin i produkter som snus, cigaretter och nikotinplåster nikotinist Substantiv nikotinberoende person; person som röker eller snusar mycket nikotinreceptor Substantiv acetylkolinreceptor med affinitet för nikotin nikotintuggummi Substantiv slags tuggummi som sakta utsöndrar nikotin till kroppen; avsett för personer som försöker bli av med sitt nikotinberoende nikud Substantiv stavningsvariant till niqqud nilgås Substantiv en art (Alopochen aegyptiacus) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten nilgås nilkrokodil Substantiv en djurart (Crocodilus niloticus) inom familjen krokodiler (Crocodylidae) som lever i Afrika; individ av denna art nilpotent Adjektiv om ett element A i en ring som har egenskapen att det finns ett heltal n sådant att A^n = 0 nimbus Substantiv glans, skimmer nimrod Substantiv skicklig eller ivrig jägare nimzoindiskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 Sf6 2. c4 e6 3. Sc3 Lb4 ninis Substantiv kanin ninjande Adjektiv som ninjar niob Substantiv ett grundämne med atomnummer 41, atommassa 92,9 och symbolen Nb niogradig Adjektiv med en temperatur eller temperaturskillnad på nio grader (vanligen Celsius) niohundra Räkneord ett tal; 900 niohörning Substantiv nonagon, en månghörning niondedel Substantiv variant av niondel niondeklassare Substantiv elev som går i nionde klass (vanligen årskurs nio i grundskolan) niondel Substantiv 11,11… % av något; en av nio lika stora delar niosträngad Adjektiv som har precis nio strängar niovåningshus Substantiv hus med nio våningar nioårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots nioårsdag nipa Substantiv brant strand vid älv nipflod Substantiv svagt högvatten vid halvmåne nipp Substantiv smycke, liten prydnadssak nippel Substantiv gängat skarvstycke för hopskruvning av två rör nipprig Adjektiv tokig nipprighet Substantiv det att vara nipprig niqab Substantiv en slöja buren av kvinnliga muslimer, som endast lämnar ögonen synliga niqqud Substantiv samling av diakritiska tecken som kan sättas ut för att ange vokalljud i hebreisk skrift nischa Verb skapa en nisch nischad Adjektiv som har en nisch nischande Adjektiv som nischar nischbank Substantiv bank som är inriktad på ett särskilt kundsegment nischföretag Substantiv nischat bolag, företag som är inriktat på ett särskilt kundsegment nischmärke Substantiv ett varumärke som riktar sig till ett mindre segment av konsumenter vars önskemål skiljer sig från den bredare marknaden nissöga Substantiv en fiskart (Cobitis taenia) inom familjen nissögefiskar (Cobitidae); individ av denna art nitid Adjektiv prydlig, tydlig (i sht om handstil) nitisk Adjektiv (överdrivet) plikttrogen; mycket noggrann med att följa sin plikt och de regler som gäller nitiskhet Substantiv det att vara nitisk nitrat Substantiv salt av salpetersyra nitratjon Substantiv exemplar av den sammansatta jonen NO3− nitrit Substantiv salt av salpetersyrlighet nitrobensen Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve och syre nitrocellulosa Substantiv sprängämne gjort av cellulosa med hjälp av salpetersyra som kan vidarebearbetas till celluloid nitrogen Substantiv kväve nitroglykol Substantiv diglykoldinitrat nitrolit Substantiv typ av AN-sprängämne; sprängämnesblandning av pulverformigt ammoniumnitrat, trotyl och nitroglycerin (med mera) nitti Räkneord vardaglig stavningsvariant av nittio nittia Substantiv person född år 1990 nittioett Räkneord talet 91, ett tal mellan nittio och nittiotvå nittiofem Räkneord talet 95, ett tal mellan nittiofyra och nittiosex nittiofemma Substantiv person född år 1995 nittiofemårig Adjektiv som är nittiofem år gammal; som varat i nittiofem år nittiofemåring Substantiv person som är nittiofem år gammal; något som varat i nittiofem år nittiofyra Räkneord talet 94, ett tal mellan nittiotre och nittiofem nittiogrammare Substantiv en hamburgare som väger 90 gram nittionde Räkneord det ordningstal som motsvarar grundtalet nittio nittionio Räkneord talet 99, ett tal mellan nittioåtta och hundra nittiosex Räkneord talet 96, ett tal mellan nittiofem och nittiosju nittiosju Räkneord talet 97, ett tal mellan nittiosex och nittioåtta nittiotal Substantiv antal motsvarande ungefär nittio (stycken) nittiotalist Substantiv person född på nittiotalet nittiotalistisk Adjektiv som avser nittiotalet nittiotalsromantik Substantiv romantik (alster av en genre) från 1890-talet nittiotre Räkneord talet 93, ett tal mellan nittiotvå och nittiofyra nittiotvå Räkneord talet 92, ett tal mellan nittioett och nittiotre nittioårig Adjektiv som är nittio år gammal; som varat i nittio år nittioåring Substantiv person som är nittio år gammal; något som varat i nittio år nittioårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots nittioårsdag nittioåtta Räkneord talet 98, ett tal mellan nittiosju och nittionio nittonde Räkneord på plats nummer nitton (19) i en ordning nittondedel Substantiv variant av nittondel nittondel Substantiv 5,26… % av något; en av nitton lika stora delar nittonhundratal Substantiv 1900-tal nittonårig Adjektiv som är nitton år gammal; som varat i nitton år nittonåring Substantiv person som är nitton år gammal; något som varat i nitton år nittonårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots nittonårsdag nitälska Verb ivra för, gå upp i, brinna för niuer Substantiv person från ön Niue niuisk Adjektiv som rör ön Niue eller dess invånare niuiska Substantiv kvinnlig niuer nivchiska Substantiv ett isolatspråk som talas av nivcherna på ön Sachalin och längs med Amurfloden i Ryssland nivellera Verb utföra höjdmätning, avväga nivellering Substantiv mätning av höjdskillnader från en känd höjd med avvägningsinstrument nivellör Substantiv den som nivellerar, genomför nivellering; lantmätare, geograf, kartograf nivåkurva Substantiv det samma som höjdkurva nizjegorodsk Adjektiv rörande staden Nizjnij Novgorod i Ryssland njalla Substantiv samisk slags stolpbod avsedd för förvaring av mat njosa Verb nysa njugg Adjektiv snål, knapp, sparsam, avmätt njugghet Substantiv det att vara njugg njurbark Substantiv de yttre delarna av en njure, där glomeruli är belägna njurbäcken Substantiv det innersta hålrummet hos en njure, vilket tar emot färdigproducerad urin från nefronen och samlar denna i urinledaren som hör till njuren njurcancer Substantiv cancer i njure njurfett Substantiv fett som omger njurarna njurgrus Substantiv ansamling av små, för ögat knappt synliga njurstenar som ofta utgör ett förstadium till en större njursten njurinflammation Substantiv inflammation av njure njurlös Adjektiv utan njure eller njurar njurmärg Substantiv den del av en njure som ligger innanför njurbarken men utanför njurbäckenet, som Henles slynga (i varje nefron) och samlingsrören går ner i, och som har en kraftig osmolaritetsgradient i vävnadsvätskan med hög osmolarite njurpapill Substantiv spetsen på en njurpyramid i njurmärgen, vilken vetter mot njurbäckenet, och från vilken pyramidens samlingsrör mynnar mot njurbäckenet njurpyramid Substantiv någon av de 10–15 lober som njurmärgen består av (varje njure), vars breda baser ligger an mot njurbarken och vars spetsar (njurpapiller) pekar inåt, mot njurbäckenet njurtröskel Substantiv den plasmakoncentration av ämnet vid vilken ämnet börjar uppträda i (den färdiga) urinen, på grund av att den aktiva reabsorptionen inte räcker till njurtubulus Substantiv enskild rörstruktur i tubulussystemet i ett nefron, vilket transporterar primärurin som filtrerats från glomerulusnystanet och som under transporten i nefronets tubuli och de gemensamma samlingsrören blir till färdig uri njutbar Adjektiv som man njuter av njutbarhet Substantiv det att vara njutbar njutningsfull Adjektiv full av njutning njutningsfylld Adjektiv fylld av njutning njutningslysten Adjektiv som känner starkt begär efter njutning njutningslystnad Substantiv starkt begär efter njutning njutningsmänniska Substantiv person som unnar sig; person som har njutning som viktigt mål njutningsrik Adjektiv som bjuder på rik njutning njutningsäktenskap Substantiv tidsbegränsat, religiöst giftermål mellan en man och en kvinna, där mannen ger kvinnan pengar noanamn Substantiv uttryck som används i stället för ord som är tabu enligt folktro noaord Substantiv uttryck som används i stället för ord som är tabu enligt folktro nobelfest Substantiv fest under eller vid tiden kring Nobeldagen nobelium Substantiv ett grundämne med atomnummer 102, atommassa 259 och symbolen No nobelmiddag Substantiv finare middag som äts under eller vid tiden kring Nobeldagen nobilisera Verb adla nobless Substantiv grupp av människor som tillhör västerländska adeln nociceptor Substantiv sinnescell (i form av en nervcell) eller på en sådan belägen sinnesreceptor vilken reagerar på smärtstimuli, d.v.s. på vävnadspåverkan som kan orsaka vävnadsskada nock Adverb nog nocka Verb knocka nocturne Substantiv musikstycke som ger en drömsk stämning; nattstycke, nattmusik nodul Substantiv en mindre kropp som är mer eller mindre oregelbundet rundad och har en mineralsammansättning som skiljer sig från den som finns i det omliggande sedimentet eller bergarten nogaiska Substantiv ett turkspråk av den kiptjakiska grenen med cirka 87 000 talare, främst bosatta i sydvästra Ryssland nogräknad Adjektiv som fordrar mycket, svår att tillfredsställa noja Substantiv ångest; skräck; paranoia nojs Substantiv skämt, skoj, upptåg, stim, stoj, struntprat, nonsens nojsa Verb skämta, skoja nojsas Verb variant av nojsa nokturi Substantiv det att en person vaknar från sin sömn på natten på grund av behov av blåstömning nolina Substantiv någon av de växtarter som ingår i släktet nolinor; exemplar av dessa arter nolldelare Substantiv nollskilt element x i en ring R sådant att det existerar ett nollskilt y \in R sådant att x\cdot y = 0 eller y\cdot x = 0 där 0 \in R är det additiva neutrala elementet nolletta Substantiv person född år 2001 nollfemma Substantiv person född år 2005 nollfyra Substantiv person född år 2004 nollgenomgång Substantiv ställe där en funktions värde går från negativt till positivt eller omvänt nollgradig Adjektiv som har temperaturen 0°C (eller annan temperatur med mätetalet noll i annan enhet) nollissimo Substantiv angivande att man vill söka undgå att ta något stick nollmatris Substantiv matris vars element samtliga är noll nollmeridian Substantiv longitud som definieras som 0° i ett geografiskt koordinatsystem, sedan år 1884 samma som Greenwichmeridianen, medan tidigare andra definitioner hade funnits nollnia Substantiv person född år 2009 nollnolltal Substantiv tidsperiod som börjar det år som slutar på 00 (utom det första nollnolltalet som började år 1 eftersom år 0 inte existerar) och upphör det år som slutar på 09 (till exempel inföll senaste nollnolltalet åren 2000–2009) nollnolltalist Substantiv person född på nollnolltalet nollnolltalistisk Adjektiv som avser nollnolltalet nollplural Substantiv pluralform som är lika med singular (t.ex. ett tak, många tak) nollpunktsenergi Substantiv lägsta möjliga energin som ett kvantmekaniskt fysiskt system kan ha nollrum Substantiv rummet av alla vektorer x sådana att Ax = 0 nollränta Substantiv ränta som är noll procent nollsexa Substantiv person född år 2006 nollsjua Substantiv person född år 2007 nollskild Adjektiv inte lika med noll nollspråkig Adjektiv som inte behärskar något språk ordentligt nollspänningsutlösning Substantiv säkerhetsfunktion som automatiskt bryter strömkretsen vid elavbrott (eller kraftigt spänningsfall) för att förhindra okontrollerad återstart av maskiner då elen kommer tillbaka nollställa Verb sätta något mätinstrument eller liknande till noll nollställd Adjektiv som nollställts nollställe Substantiv punkt i en funktions definitionsmängd där funktionens värde är noll nollsummespel Substantiv ett spel där en spelare kan vinna endast genom att någon annan förlorar nollte Räkneord ordningstal som motsvarar talet noll nolltillväxt Substantiv obefintlig tillväxt nolltrea Substantiv person född år 2003 nolltvåa Substantiv person född år 2002 nollvision Substantiv målsättning eller vision att något ska upphöra, på kortare sikt minska (drastiskt) nolläge Substantiv utgångsläge, läge för värdet noll nollårig Adjektiv som är noll år gammal; som varat i noll år nollåring Substantiv någon eller något som inte fyllt/blivit ett år gammal(t) nollåtta Substantiv stockholmare, alltså en person med riktnummer 08 nolt Substantiv fjolleri, pjosk nomadfolk Substantiv folkgrupp som lever på ett nomadiserande sätt nomadisera Verb leva på ett sådant vis där man som familj eller större grupp individer flyttar från plats till plats, vanligen följandes boskapshjordar nomadisering Substantiv det att nomadisera nomadisk Adjektiv som berör nomader eller det att nomadisera nomadläger Substantiv läger där nomader tillfälligt slagit sig ner nomen Substantiv substantiv eller adjektiv, ibland även pronomen eller räkneord nomenklatur Substantiv begreppsamling inom visst ämne nomenklatura Substantiv förteckning av personer godkända av kommunistpartiet för vissa ämbeten nominalfras Substantiv fras vars huvudord är ett substantiv, ett pronomen, en nominalisering eller liknande nominativ Adjektiv som har att göra med eller som liknar nominativ nominativform Substantiv böjningsform i nominativ av ett ord nominativisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar nominativ nominell Adjektiv till namnet nominerande Substantiv det att nominera nomofobi Substantiv rädsla för att inte vara anträffbar via mobiltelefon nomogram Substantiv diagram för att utföra beräkningar nomotetisk Adjektiv som berör forskning som söker efter allmänna lagar nonaggressionspakt Substantiv avtal mellan två stater att inte angripa varandra nonagon Substantiv niohörning; en plan geometrisk figur med nio sidor nonan Substantiv ett kolväte, alkan med formeln C9H20 nonchalans Substantiv vårdslöshet, självsvåld nonchalera Verb försumma, inte bry sig om nonett Substantiv musikaliskt verk för nio sångstämmor eller musikinstrument nonintervention Substantiv icke inblandning (i en annan stats angelägenheter) nonkombattant Substantiv icke stridande (om militär personal som inte direkt deltar i stridshandlingar) nonnea Substantiv en art (Nonea versicolor) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten nonnea nonupel Adjektiv som avser nio av något; niofaldig nooba Verb bete sig som en nybörjare nop Interjektion variant av näpp nopal Substantiv en grönsak som tillreds på bladen från kaktusar (i synnerhet fikonkaktus) särskilt använd i mexikansk matlagning noppa Verb plocka bort (en i taget) noppra Verb plocka bort (en i taget) noradrenalin Substantiv en katekolamin som är en viktig neurotransmittor i det centrala och det sympatiska nervsystemet, och även ett hormon som insöndras från binjuremärgen (tillsammans med adrenalin i större mängd) nordafrikan Substantiv (manlig) person från Nordafrika nordafrikansk Adjektiv som rör Nordafrika eller nordafrikaner nordamerikan Substantiv person från Nordamerika eller som har nordamerikanskt ursprung nordanstorm Substantiv storm från norr nordanvind Substantiv vind från norr nordbo Substantiv person som bor i Norden nordeuropeisk Adjektiv som rör Nordeuropa nordeuropeiska Substantiv kvinna från Nordeuropa nordfrisiska Substantiv germanskt språk som talas i det nordtyska distriktet Nordfriesland och på ön Helgoland i delstaten Schleswig-Holstein nordgerman Substantiv person som talar nordgermanska nordgermansk Adjektiv som avser den språkgrupp som inkluderar svenska, danska, norska och isländska nordgermanska Substantiv språk som talades i Norden under yngre romerska järnåldern, folkvandringstiden och vendeltiden (ca 150–800 e.Kr.), föregångare till fornnordiska nordgeting Substantiv en insektsart (Dolichovespula norwegica) i familjen getingar (Vespidae); exemplar av denna art nordgräns Substantiv gräns mot nordlig sida nordhavsräka Substantiv en djurart (Pandalus borealis) i infraordningen räkor (Caridea); individ av denna art nordirländare Substantiv person, särskilt man, från Nordirland nordirländsk Adjektiv som rör Nordirland eller dess innevånare nordirländska Substantiv kvinna från Nordirland nordiskt Adverb på ett nordiskt sätt nordism Substantiv (strävan till) samarbete mellan Nordens länder nordjylländsk Adjektiv som rör Nordjylland eller dess invånare nordkalotten Substantiv norra delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland nordkorean Substantiv person, speciellt man från Nordkorea nordkoreansk Adjektiv som rör Nordkorea eller det nordkoreanska folket nordkoreanska Substantiv kvinna från Nordkorea nordkust Substantiv kust i norr av ett större landområde nordmakedonier Substantiv person från Nordmakedonien nordman Substantiv man från Norden (särskilt om personer i äldre tid) nordmannatåg Substantiv vikingafärd, vikingatåg nordmannsgran Substantiv en trädart (Abies nordmanniana) inom familjen tallväxter (Pinaceae); exemplar av denna växtart nordmaskros Substantiv en art (Taraxacum septentrionale) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten nordmaskros nordnordost Adverb i riktning mellan nord och nordost nordnordostlig Adjektiv belägen i nordnordost nordnordväst Adverb i riktning mellan nord och nordväst nordnordvästlig Adjektiv belägen i nordnordväst nordnorsk Adjektiv som rör Nordnorge nordosset Substantiv person som bor i ryska Nordossetien eller som kommer därifrån nordossetisk Adjektiv som rör Nordossetien nordostlig Adjektiv som kommer från eller har riktning mot nordost nordpol Substantiv den magnetpol som pekar mot norr när magneten kan svänga fritt nordpolsexpedition Substantiv forskningsresa till Nordpolen nordpå Adverb i norr nordsamisk Adjektiv som rör det nordsamiska språket nordsamiska Substantiv det största av de samiska språken, talat av ungefär 30 000 personer i Norge, Finland och Sverige nordsvensk Adjektiv som rör Nordsverige, som geografiskt, kulturellt eller språkligt angår norra Sverige nordsångare Substantiv en art (Phylloscopus borealis) inom fågelfamiljen lövsångare (Phylloscopidae); individ av arten nordsångare nordtopp Substantiv nordligaste topp om en berg har flera toppar nordvart Adverb i nordlig riktning; åt norr, norråt nordvästlig Adjektiv som kommer från eller har riktning mot nordväst nordöstlig Adjektiv nordostlig norfuk Substantiv ett kreolspråk som talas av lokalbefolkningen på Norfolkön i Stilla havet, och är en blandning av 1700-talsengelska och tahitiska norgehistoria Substantiv berättelse, med komiskt syfte, som baseras på att norrmän framställs som dumma normalfördelning Substantiv gaussisk fördelning normalgrad Substantiv som inte är grovt brott eller ringa brott normalinkomsttagare Substantiv person som får en normal inkomst normalisera Verb göra normal normaliserad Adjektiv som normaliserats normaliserande Adjektiv som normaliserar normalisering Substantiv det att göra någonting normalt (genom att omvandla objektet eller förändra hur man betraktar det) normalitet Substantiv det att vara normal normalkraft Substantiv den vinkelräta komposanten av den kontaktkraft som hindrar ett objekt att tränga igenom en yta normalkurva Substantiv klockkurva normalpris Substantiv vanligt pris för en ska eller en tjänst normalspår Substantiv standardiserade spårvidden för järnvägar på 1435 mm normalspårig Adjektiv som har spårvidden 1 435 mm, den vanligast förekommande i världen normalstor Adjektiv som är av genomsnittlig storlek, varken särskilt stor eller särskilt liten normalton Substantiv ton med frekvensen 440 hertz som används vid stämning av musikinstrument normalviktig Adjektiv som har en kroppsvikt som anses lämplig /ur hälsosynpunkt/ i förhållande till längden; som har ett BMI mellan 18,5 och 25 (vuxen) normand Substantiv person från den folkgrupp av franska vikingaättlingar som under medeltiden intog och grundade egna riken i England och södra Italien normandisk Adjektiv det som rör Normandie eller normand normandiska Substantiv ett romanskt språk som talas i Normandie i nödra Frankrike normativ Adjektiv som beskriver hur något bör vara normera Verb göra mer standardiserad; utgöra det standardiserade normerad Adjektiv som har längden 1 normerande Adjektiv som normerar normering Substantiv det att normera normjordbruk Substantiv jordbruk om 20–30 hektar; som på 1950-talet ansågs bärkraftigt för en familj normkritisk Adjektiv som synliggör och ifrågasätter rådande normer normlöshet Substantiv det att vara normlös norn Substantiv västnordiskt språk som talades på Shetlandsöarna och Orkneyöarna men som idag är utdött norna Substantiv ödesgudinna i nordisk mytologi norpa Verb ta, plocka på sig (ofta oförsynt eller fräckt) norrbottenost Substantiv västerbottenost fast tillverkad i Norrbotten norrbottning Substantiv person från Norrbotten norrbottnisk Adjektiv som rör Norrbotten eller dess invånare geografiskt, kulturellt eller språkligt norrfönster Substantiv fönster som ligger i väderstrecket nord norrgavel Substantiv gavel som vetter åt norr norrlandsmaskros Substantiv någon av arterna inom sektionen Boreigena av släktet Taraxacum i växtfamiljen korgblommiga växter; individ av dessa arter norrländsk Adjektiv som rör Norrland eller dess invånare norrländska Substantiv dialekt(er) som talas i Norrland norrlänning Substantiv person från, eller bosatt i Norrland norrslänt Substantiv slänt som vetter åt norr norråt Adverb åt norr norrön Adjektiv fornnordisk nors Substantiv fiskarten Osmerus eperlanus; individ av arten norskbyggd Adjektiv byggd i Norge norskfödd Adjektiv född i Norge norskregistrerad Adjektiv registrerad i Norge norsktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket norska norsktillverkad Adjektiv tillverkad i Norge norskägd Adjektiv ägd av norrmän norvagism Substantiv norskt särdrag grammatiskt eller i form av ord eller uttryck som i språkligt lån överförs till ett annat språk nosgrann Adjektiv nogräknad, granntyckt, kräsmagad nosgrannhet Substantiv det att vara nosgrann noshorn Substantiv utväxt av keratin på vissa djurs nos eller huvuden; särskilt använt om hornet på noshörningars nos noshornsbagge Substantiv en insektsart (Oryctes nasicornis) i ordningen skalbaggar (Coleoptera); individ av denna art noshornsfisk Substantiv alternativt namn på fiskarten noshörningsfisk (Naso unicornis, syn. Naseus unicornis); individ av denna art noshornsleguan Substantiv en art (Cyclura cornuta) inom reptilfamiljen leguaner (Iguanidae); individ av arten noshornsleguan noshornsoxe Substantiv en insektsart (Sinodendron cylindricum) i ordningen skalbaggar (Coleoptera); individ av denna art noshornspuffadder Substantiv en art av orm (Bitis nasicornis) i familjen huggormar (Viperidae); individ av denna art noshornspufform Substantiv noshornspuffadder (Bitis nasicornis) noshörningsfisk Substantiv en fiskart (Naso unicornis, syn. Naseus unicornis); individ av sådan art noshörningsunge Substantiv unge av noshörning nosig Adjektiv vana för att snoka, nosa omkring, lägga näsan i blöt, överhöra andras ensaker noskon Substantiv främsta delen av ett flygplan eller en raket nosocomium Substantiv sjukhus nosspets Substantiv yttersta änden av nosen nostalgiker Substantiv nostalgisk person, drömmare, bakåtsträvare nostalgiskt Adverb tillbakablickande, längtande bakåt i tiden notabel Adjektiv anmärkningsvärd, märklig notabilitet Substantiv märkvärdighet, förnämhet, berömd eller ansedd person notariat Substantiv avdelning i en bank för förvaltning av värdepapper och för vissa juridisk-ekonomiska uppdrag notbok Substantiv bok som innehåller musikaliska noter noterande Substantiv det att notera notificera Verb variant av notifiera notifiera Verb tillkännage, även avisera notifikation Substantiv offentligt tillkännagivande notorisk Adjektiv veterlig, allmänt känd, ökänd notskrift Substantiv system av tecken för nedtecknande av musik notställ Substantiv stödanordning för att hålla uppe notblad i passande läshöjd notvarp Substantiv rörligt fiskeredskap i form av ett långt nät som läggs ut i bågform så att fisk fångas som i en säck nougat Substantiv sötsak av rostade nötter novation Substantiv förnyelse; språklig nybildning novellförfattare Substantiv författare av en novell novellist Substantiv novellförfattare novellsamling Substantiv samling noveller, exempelvis i en bok novemberdag Substantiv dag under november månad novemberkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Schlumbergera truncata novemberkväll Substantiv kväll under november månad novembermorgon Substantiv morgon under november månad novembernatt Substantiv natt under november månad novemberregn Substantiv regn som faller under november månad novembersnö Substantiv snö som faller under november månad novent Substantiv icke-traditionell tjuvstart av julfirandet före första advent novgorodsk Adjektiv rörande staden Novgorod i Ryssland novisch Substantiv nyantagen student vid Lunds universitet nubb Substantiv kortare spik med platt huvud nubba Verb fästa med nubb nubbande Adjektiv som nubbar nubbe Substantiv snaps, litet glas brännvin eller annan starksprit nubbevisa Substantiv snapsvisa nubisk Adjektiv som rör Nubien nubuck Substantiv en slitstark skinnsort framtagen för att hudens narvsida (utsida) i motsats till exempelvis mockaskinn skall bäras utåt; på samma sätt som nappa, men slipad så att ytan blir matt nuddande Substantiv det att nudda nuddis Substantiv apparatur för registrering av flextid utrustad med en speciell avläsare som man nuddar nudism Substantiv det att umgås naken med andra människor nudist Substantiv person som gillar att umgås naken med andra människor nuditet Substantiv nakenhet nuklein Substantiv (knappast utforskad) blandning av nukleinsyra med protein nukleinsyra Substantiv polymer av nukleotider, antingen en DNA-molekyl eller en RNA-molekyl nukleol Substantiv litet avgränsat område i en eukaryot cellkärna vilket färgas mörkare vid vanliga histologiska prepareringar och som innehåller protein och RNA och där ribosomer tillverkas nukleon Substantiv partikel i atomkärna, d.v.s. en proton eller neutron nukleosid Substantiv en enskild socker- och kvävebasgrupp i nukleinsyra (DNA eller RNA) nukleosom Substantiv fundamental enhet vid packning av eukaryot DNA; en nukleosom består av en kärna av åtta histoner kring vilken en liten bit av DNA-spiralen är lindad nukleotid Substantiv en enskild fosfat-, socker- och kvävebasgrupp i nukleinsyra (DNA eller RNA) nukleus Substantiv cellkärna nuklid Substantiv atomkärna definierat genom antal neutroner och antal protoner nulevande Adjektiv som lever nu, ej utdöd null Substantiv värde (hos t.ex. variabel) som indikerar ogiltighet eller saknad nullificera Verb stavningsvariant av nullifiera nullifiera Verb försätta ur kraft, upphäva nullifikation Substantiv upphävande, ogiltigförklaring nullitet Substantiv ogiltighet numerisk Adjektiv som (direkt) rör tal angivna med siffror, ofta approximativa sådana i motsats till exakta uttryck numerologi Substantiv tron att alla matematiska tal har en egen innebörd numerus Substantiv begrepp som anger antal; de flesta språk skiljer på åtminstone 'singularis' (ental) och 'pluralis' (flertal), somliga språk har även särskilda former för 'dualis' (tvåtal) numinös Adjektiv outgrundlig, vördnadsbjudande numismatik Substantiv läran om mynt, sedlar, polletter och medaljer numismatiker Substantiv person som är intresserad av eller arbetar med numismatik numismatisk Adjektiv som avser eller grundar sig på numismatik nummerlapp Substantiv synonym för kölapp nummerlappsutdelning Substantiv utdelning av nummerlappar inför en tävling nummerordning Substantiv ordningsföljd mellan nummer nummerserie Substantiv uppsättning nummer, oftast löpnummer, där ett nummer i taget används för att unikt identifiera något och därmed förbrukas nummerskiva Substantiv vred på äldre telefoner med hål och siffror bakom hålen som vrids med fingret för att välja numret att ringa nummertavla Substantiv tavla som i kyrkan anger och ordnar gudstjänstens psalmnummer nummulit Substantiv någon av de arter blötdjur (inom familjen Nummulitidae) som under tidig tertiär förekom mycket allmänt, försedda med (kalk)skal (idag förekommande i tropiska hav med mindre utbredning); fossil av sådant blötdjur numrerande Substantiv det att numrera numrering Substantiv sätt på vilket något försetts med nummer nun Substantiv den fjortonde bokstaven i det hebreiska alfabetet: נ (ordfinal: ן‬) nunatak Substantiv berg omgivet av landis nunnedräkt Substantiv dräkt för nunna nunnekloster Substantiv kloster avsett för nunnor nunneliv Substantiv liv som nunna nunnestenskvätta Substantiv en art (Oenanthe pleschanka) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten nunnestenskvätta nuntie Substantiv påvligt sändebud nusvenska Substantiv det svenska språket som det sett ut och utvecklas från omkring år till och med i dag nutidsmänniska Substantiv människan såsom hon lever i relativ nutid; en modern tid med modern teknik, vanor, kunskap och kultur nutria Substantiv sumpbäver, Myocastor coypus nutritiv Adjektiv närande nyandlig Adjektiv som berör eller tillhör nyandlighet nyandlighet Substantiv samlande begrepp för andliga rörelser som svarar mot andliga behov i ett sekulariserat samhälle, ofta med individuellt fokus på personlig utveckling och färre religiösa dogmer nyanmäla Verb för första gången (eller på nytt?) anmäla nyanmäld Adjektiv som nyligen har anmält sig nyansad Adjektiv som nyligen har ansats nyansera Verb förändra något litet, återge fina skiftningar (t ex i musik) nyanserad Adjektiv som skildrar något ur flera synvinklar; som har flera sidor nyanserande Substantiv det att nyansera nyansering Substantiv användning av nyanser, det att nyansera nyanslös Adjektiv som saknar nyanser nyansrik Adjektiv rik på nyanser, med flera olika nyanser eller sidor (även bildligt); som skildrar eller ser saker från flera olika perspektiv; som har flera sidor (bildligt) eller som framhäver flera sidor samtidigt (och därmed bättre a nyanställa Verb anställa ytterligare personer nyasfalterad Adjektiv som nyligen asfalterats nyazeelandfalk Substantiv en fågelart (Falco novaeseelandiae) inom familjen falkar (Falconidae); individ av denna art nybadad Adjektiv som nyss badat nybakad Adjektiv som (alldeles) nyss bakats (så att den fortfarande är varm) nybakt Adjektiv som (alldeles) nyss bakats (så att den fortfarande är varm) nybefordrad Adjektiv som nyligen har fått en befordran nybesiktigad Adjektiv som nyligen besiktigats nybilda Verb bilda (forma, grunda) på nytt nybildad Adjektiv som bildats nyligen nybildning Substantiv något som har nybildats, som har formats eller grundats på nytt; t.ex. nyord, biologisk vävnad nybilskänsla Substantiv känslan som en upplever när en åker i en för personen ny bil nyblekt Adjektiv som nyligen har blekts nyborstad Adjektiv som (alldeles) nyss blivit borstad nybyggd Adjektiv som nyligen har byggts nybygge Substantiv nyligen anlagt samhälle eller jordbruk, koloni, bosättning nybyggnation Substantiv fastighet som är nybyggd nybytt Adjektiv som nyligen har bytts mot något annat nybäddad Adjektiv som nyligen har bäddats nybörjarkurs Substantiv kurs för nybörjare nybörjarnivå Substantiv nivå av kunskap och förmåga som en nybörjare har nybörjarskap Substantiv det att ha egenskapen att vara nybörjare nybörjarundervisning Substantiv undervisning där eleverna är nybörjare i ämnet nyckelart Substantiv växtart eller en djurart som spelar en viktig roll för andra arter i ett ekosystem. nyckelbarn Substantiv barn med egen nyckel till hemmet; som klarar sig självt (medan föräldrarna arbetar) nyckelbensbrott Substantiv tillfälle då någon bryter nyckelbenet nyckelbiotop Substantiv ett skogsparti med så höga naturvärden för rödlistade arter att det har fått eller kan få ett formellt skydd enligt svensk lag nyckeldeponering Substantiv deponering (hos staten) av nyckel (för kryptering) nyckelfaktor Substantiv avgörande faktor vid beslutfattning nyckelharpa Substantiv ett stråkinstrument med tangenter som kallas för nycklar nyckelharpsbyggare Substantiv person som bygger nyckelharpor nyckelharpsspelare Substantiv person som spelar nyckelharpa nyckelharpssträng Substantiv sträng på (eller avsedd för) nyckelharpa nyckelknippa Substantiv samling nycklar (ofta på en ring) nyckelkodsområde Substantiv geografiskt område för planeringsändamål inom kommunal statistik nyckelmatch Substantiv viktig eller avgörande match för att ta sig vidare i en turnering nyckelperson Substantiv person som är av betydande vikt nyckelroll Substantiv viktig roll nyckelroman Substantiv roman vars personer är hämtade ur verkligheten men där karaktärerna har andra namn nyckelskåp Substantiv skåp som förvarar nycklar (i synnerhet reservnycklar) nyckelspelare Substantiv (mycket) viktig spelare i ett lag nyckfullhet Substantiv det att vara nyckfull nycklar Substantiv ett växtsläkte (Orchis) inom familjen orkidéer (Orchidaceae) nyctofobi Substantiv rädsla för nattetid, för mörker; mörkrädsla nydana Verb göra nytt, omdana eller bilda på nytt eller från början nydanande Adjektiv nyskapande, skapande, idérik, produktiv, initiativrik, uppfinningsrik, påhittig, fantasirik, fyndig, kreativ nydesignad Adjektiv som nyligen designats nydiktad Adjektiv som nyligen har diktats nyduschad Adjektiv som nyss duschat nydöd Adjektiv som nyligen dött, nyligen död nydöpt Adjektiv som nyligen har döpts nyemission Substantiv ett aktiebolags utgivning och försäljning av nya aktier (för att öka rörelsekapitalet) nyengelsk Adjektiv som gäller Nya England i Nordamerika nyengelska Substantiv det engelska språket såsom det sett ut i nyare tid, från sent 1400-tal och fram till idag nyetablering Substantiv grundande av ny industri, öppnande av ny affär el dyl nyfallen Adjektiv som nyligen har fallit (från skyn) nyfascism Substantiv fascism efter andra världskrigets slut nyfascist Substantiv anhängare av nyfascism nyfascistisk Adjektiv som har att göra med nyfascism eller nyfascister nyfjädrad Adjektiv som nyligen fått sina fjädrar nyfriserad Adjektiv som nyligen har friserats nyfrälst Adjektiv som nyligen har frälsts nyfälld Adjektiv som nyligen har fällts nyfärgad Adjektiv som nyligen har färgats nyfångad Adjektiv nyligen fångad (om t.ex. fisk) nyförlovad Adjektiv som nyligen förlovat sig nyförlöst Adjektiv som nyligen har förlösts nyförvärv Substantiv någon nyligen värvad (t.ex. spelare till en sportklubb) eller något nyligen införskaffat eller köpt nyförälskad Adjektiv som nyligen förälskat sig nygammal Adjektiv som är både ny och gammal, som har både moderna och gamla kvalitéer nygjord Adjektiv som nyligen har gjorts nygotik Substantiv stilriktning som återupplivade gotikens former nygotisk Adjektiv som har att göra med stilriktning nygotik nygrekiska Substantiv det nuvarande grekiska språket nygrillad Adjektiv som nyligen har grillats nygrundad Adjektiv som nyligen grundats nygräddad Adjektiv som nyligen gräddats nygrävd Adjektiv som nyligen har grävts nyguinean Substantiv person från ön Nya Guinea nyhedendom Substantiv utövande av återupplivade hedniska religioner i modern tid, till exempel modern asatro, wicca, nyschamanism, modern druidism, zuism (mesopotamisk nyhedendom), rodnoveri (slavisk nyhedendom) och dodekateism (grekisk nyhed nyhedning Substantiv anhängare av nyhedendom nyhednisk Adjektiv som rör nyhedendom nyhetsbevakning Substantiv det att bevaka nyheter nyhetsbyrå Substantiv företag som förmedlar nyheter samt i flera fall även bilder till massmedierna nyhetsflöde Substantiv ett flöde av händelser och nyheter som uppdateras i realtid nyhetsjournalistik Substantiv journalistik som är inriktad på att rapportera om nyheter nyhetskanal Substantiv tv-kanal som fokuserar på nyheter nyhetsprogram Substantiv TV-program som sänder nyheter vanligen upplästa av människa i studio nyhetsreporter Substantiv reporter som bevakar nyheter (i kontrast mot sportreporter med flera) nyhetstorka Substantiv det att det är stor brist på stora och/eller intressanta nyheter, ofta under sommarmånader då många är på semester och inte mycket händer nyhetsundvikare Substantiv person som undviker att konsumera nyheter nyholmare Substantiv En nyinflyttad stockholmare. Används ofta som öknamn. En nyholmare övergår till att vara en stockholmare efter tredje generationen. nyhuggen Adjektiv som nyligen har huggits nyinkommen Adjektiv som nyligen har kommit in nyinköpt Adjektiv som nyligen har köpts nyinlämnad Adjektiv som nyligen har lämnats in nyinläst Adjektiv som nyligen har lästs in nyinrättad Adjektiv som nyligen inrättats nyinslagen Adjektiv som nyligen har slagits in nyinspelad Adjektiv som nyligen har spelats in nyinstallerad Adjektiv som nyligen installerats nyinsvuren Adjektiv som nyligen har svurits in nyintroducerad Adjektiv som nyligen har introducerats nyinvandrad Adjektiv som nyligen invandrat nyinvigd Adjektiv som nyligen invigts nyis Substantiv nyligen bildad is på en sjö i den fasen då den endast hunnit bli några centimeter tjock och är genomskinlig nyisolerad Adjektiv som nyligen har isolerats nykaledonier Substantiv invånare i Nya Kaledonien eller med nykaledonsk härkomst nykaledonsk Adjektiv som rör Nya Kaledonien eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt nykammad Adjektiv som (alldeles) nyligen kammat sig; som nyligen blivit kammad nyklippt Adjektiv som nyligen har klippt sig eller blivit klippt nykläckt Adjektiv som nyligen kläckts nykokt Adjektiv som (alldeles) nyligen kokats nykolonialism Substantiv neokolonialism nykomponerad Adjektiv som nyligen komponerats nykterhetspredikan Substantiv predikan om (förmaning till) nykterhet nykterist Substantiv person som alltid avstår alkoholhaltiga drycker nykung Substantiv nyårsny; första nymånen efter nyår nykysst Adjektiv som nyligen har kyssts nykär Adjektiv som är upp över öronen förälskad i någon, så som en förälskelse ofta känns under första tiden nyköpt Adjektiv som nyligen köpts nyladdad Adjektiv som nyligen har laddats nylagad Adjektiv som nyligen har lagats nylagd Adjektiv som nyligen har lagts (t.ex. om ett golv) nylanserad Adjektiv som nyligen lanserats nyleverans Substantiv leverans av nya varor nyliberal Adjektiv som avser nyliberalism nyliberalism Substantiv politisk ideologi som på 1930-talet uppstod som ett sätt att återuppliva klassisk liberalism, och som förespråkar privat ägande, fria marknader, privatisering och frihandel nyliberalist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med nyliberalism nylig Adjektiv nyligen inträffad; som inträffat för inte lång tid sedan nylonrep Substantiv rep som består av nylon nylämnad Adjektiv som nyligen har lämnats (av partner), som nyligen övergivits av någon nylärd Adjektiv som (någon) nyligen har lärt (sig) nylöst Adjektiv som nyligen har lösts nylövad Adjektiv som nyligen fått löv nymarxism Substantiv ideologi som bygger på idéer från Karl Marx men som ändrar eller utökar dessa (vanligtvis genom att införliva inslag från senare tankeströmningar, som psykoanalys eller sociologi à la Max Weber) nymatad Adjektiv som nyligen har matats nymf Substantiv kvinnligt naturväsen associerat med vatten, skog etc., som ofta beledsagar gudar och gudinnor och åtrås av de manliga satyrerna nymfeum Substantiv grott- eller källhelgedom vigd åt nymfer nymfomani Substantiv starkt stegrad könsdrift hos kvinnor nymodig Adjektiv som följer nyaste mode nymodighet Substantiv helt ny företeelse som ofta uppfattas som onödig nymonterad Adjektiv som nyligen monterats nymoppad Adjektiv som nyligen har moppats nymätt Adjektiv som nyligen har mätts nymålad Adjektiv nyligen täckt med målarfärg nymåne Substantiv månfas då månens solbelysta hälft inte syns från jorden nynas Substantiv nybörjare (på annat än expressarbete) nynazism Substantiv nazism praktiserad efter andra världskrigets slut nynazist Substantiv nazist (anhängare av nationalsocialism) efter 1945 nynazistisk Adjektiv hörande till nynazism och nynazister nynorsk Substantiv ett norskt (skrift)språk byggt på norska dialekter (tidigare kallat landsmål) nynorska Substantiv skriftspråk för det norska språket som främst används i västra Norge som är baserat på västnorska dialekter nyopererad Adjektiv som nyss opererats nyord Substantiv ord som uppkommit nyligen, eller som fått en ny betydelse nyp Substantiv det att nypa nypaganism Substantiv modern eller återupplivad form av hednisk religion nypas Verb nypa nypermanentad Adjektiv som nyligen har permanentats nyplanterad Adjektiv som nyligen planterats nyplockad Adjektiv som (alldeles) nyligen blivit plockad nyplogad Adjektiv som nyligen har plogats nyplöjd Adjektiv som nyligen har plöjts nypolerad Adjektiv som nyligen polerats nypon Substantiv frukt från växten nyponros nyponblom Substantiv (samling av) blommor från nyponbusken nyponmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på nypon nyponros Substantiv en buskformig växtart (Rosa dumalis), i familjen rosenväxter (Rosaceae); exemplar av denna art nyponsoppa Substantiv soppa gjord på nypon nypotatis Substantiv första potatis av årets skörd nypremiär Substantiv första föreställningen av något som visas på nytt efter en tids paus nypressad Adjektiv som nyligen pressats nyproducerad Adjektiv som nyligen producerats nyproduktion Substantiv något som just producerats, föremål eller byggnad som nyligen (från grunden) tillverkats eller byggts nyprövad Adjektiv som nyligen har prövats nypublicerad Adjektiv som nyligen publicerats nyputsad Adjektiv som nyligen putsats nyrakad Adjektiv som nyligen rakats eller rakat sig nyregistrerad Adjektiv som nyligen registrerats nyrekryterad Adjektiv som nyligen rekryterats nyreligiös Adjektiv beträffande eller tillhörande en av de religiösa riktningar som uppstått i nyare tid utanför den etablerade kyrkan, och som bl.a. kännetecknas av att inspireras och blanda in element från andra religioner nyrenoverad Adjektiv som nyligen renoverats nyrensad Adjektiv som nyligen har rensats nyritad Adjektiv som nyligen har ritats nyrostad Adjektiv som nyligen rostats nyrökt Adjektiv som nyligen har rökts nysaltad Adjektiv som nyligen har saltats nysande Substantiv det att nysa nysattack Substantiv stund av hastiga (upprepade) nysningar nysilver Substantiv legering av koppar, zink och nickel nysilverbricka Substantiv bricka tillverkat av nysilver nyskapad Adjektiv som nyligen skapats nyskodd Adjektiv som nyligen har skotts nyskottad Adjektiv som nyligen har skottats nyskriven Adjektiv som nyligen skrivits nyskurad Adjektiv som nyligen har skurats nyskördad Adjektiv som nyligen skördats nyslipad Adjektiv som nyligen har slipats nysnö Substantiv snö som nyss har fallit nysopad Adjektiv som nyligen har sopats nysparkad Adjektiv som nyligen har sparkats nyspelad Adjektiv som nyligen har spelats nyspråk Substantiv ett språk som syftar till att begränsa individens tankeutrymme nyssnazist Substantiv person med nynazistisk bakgrund eller historia (särskilt om sverigedemokrater) nyssnazistisk Adjektiv med nynazistisk bakgrund eller historia (särskilt om sverigedemokrater och Sverigedemokraterna) nysständ Adjektiv nyss tänd nystajlad Adjektiv som nyligen har stajlats nystan Substantiv klot av lindat garn eller annan tråd nystande Substantiv det att nysta nystartad Adjektiv som nyligen startats nystavning Substantiv stavning som är korrekt efter reformen; t.ex. 1901 i Tyskland, 1907 i Sverige, 1918 i Ryssland nystekt Adjektiv som nyligen stekts nystickad Adjektiv nyligen stickad nystruken Adjektiv som nyligen har strukits nyststjärna Substantiv stomme till nystan i form av en stjärna av trä eller ben nystyckad Adjektiv nyligen styckad nystädad Adjektiv som nyligen städats nystöpt Adjektiv som nyligen har stöpts nysulad Adjektiv som nyligen har sulats nysvarvad Adjektiv som nyligen har svarvats nysvensk Adjektiv som rör det nysvenska språket, det svenska språket mellan 1520-talet och 1850-talet nysvenska Substantiv det svenska språket såsom det såg ut omkring mellan 1520-talet och 1850-talet nysvuren Adjektiv som nyligen har svurits nysådd Adjektiv som nyligen har såtts nysågad Adjektiv som nyligen har sågats nysört Substantiv en art (Achillea ptarmica) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten nysört nytagen Adjektiv som är tagen nyligen (om t.ex. ett fotografi) nytapetserad Adjektiv som nyligen tapetserats nyteckning Substantiv tecknande av nytt avtal nyter Adjektiv förnöjsam och glad nytestamentlig Adjektiv som avser eller hör till Nya Testamentet i Bibeln och tiden runt och efter Kristi födelse nytillsatt Adjektiv som nyligen har blivit tillsatt nytillverkad Adjektiv som nyligen tillverkats nytinad Adjektiv som nyligen har tinats nytit Adverb genant, pinsamt nytorkad Adjektiv som nyligen har torkats nytrimmad Adjektiv som nyligen har trimmats nytryckt Adjektiv som nyligen har tryckts nyttighet Substantiv vara eller tjänst som människan direkt eller indirekt kan ha nytta eller glädje av nyttjande Substantiv det att nyttja nyttjanderätt Substantiv rättighet att begagna något som ägs av någon annan nyttoväxt Substantiv vild eller odlad växt som människan på något sätt drar (eller har dragit) nytta av nytvättad Adjektiv som nyligen tvättats nytänd Adjektiv som har tänts åter igen nytändning Substantiv tunn månskära synlig efter nymåne nyuppkommen Adjektiv som nyligen har kommit upp nyupplagd Adjektiv som nyligen har lagts upp nyuppsagd Adjektiv som nyligen har sagts upp nyuppsatt Adjektiv som nyligen har satts upp nyuppspelad Adjektiv som nyligen har spelats upp nyuppstigen Adjektiv som nyligen har stigit upp nyupptinad Adjektiv som nyligen har tinats upp nyutexad Adjektiv nyutexaminerad; som nyss erhållit universitetsexamen nyutexaminerad Adjektiv som nyligen erhållit en examen /från ett utbildningsprogram på högskola eller universitet/ nyutgåva Substantiv (uppdaterad) senare utgåva av ett verk som tidigare publicerats nyutkommen Adjektiv som nyligen har kommit ut nyutvecklad Adjektiv som nyligen utvecklats nyvaccinerad Adjektiv som nyligen har vaccinerats nyvaken Adjektiv som nyss har vaknat nyval Substantiv extrainsatt val efter det att ett lands parlament upplösts innan dess att en mandatperiod tagit slut nyvattnad Adjektiv som nyligen har vattnats nyvunnen Adjektiv som nyligen har vunnits nyväckt Adjektiv som nyligen har väckts nyzeeländare Substantiv invånare i Nya Zeeland eller person med nyzeeländsk härkomst nyzeeländsk Adjektiv som rör Nya Zeeland nyzeeländska Substantiv kvinna från Nya Zeeland nyårsbal Substantiv evenemang med dans på nyårsafton nyårsdag Substantiv första dagen på ett år, den 1 januari nyårsfirande Substantiv firande i samband med nyår, d.v.s. festligheter anordnade i samband med nyårsafton, i synnerhet framåt tolvslaget, med just denna händelse som underförstådd eller uttalad anledning nyårskonsert Substantiv konsert som hålls vid nyår (på nyårsafton eller nyårsdagen) nyårskväll Substantiv nyårsaftons kväll nyårsmeny Substantiv festlig middag som äts på nyårsafton nyårsmiddag Substantiv finmiddag som hålls på nyårsafton nyårsny Substantiv första nymånen efter nyår nyårspizza Substantiv pizza som äts på nyårsdagen (dagen efter att man firat nyår) nyårsstorm Substantiv storm som blåser in över nyårshelgen nyårstal Substantiv tal som hålls i samband med nyårsfirande nyöppnad Adjektiv som nyss öppnats nyöstsyriska Substantiv ett centralsemitiskt språk som talas av assyrier/syrianer i ett område som sträcker sig över Irak, Iran, Turkiet, Syrien och Libanon nyöversatt Adjektiv som nyligen har översatts näbbas Verb stryka näbbarna mot varandra näbbdjur Substantiv ett äggläggande däggdjur (Ornithorhynchus anatinus) i ordningen kloakdjur (Monotremata); individ av denna art näbbgädda Substantiv en fiskart (Belone belone) i familjen näbbgäddfiskar (Belonidae); individ av denna art näbbig Adjektiv som har näbb näbbighet Substantiv det att vara näbbig näbbmus Substantiv musliknande djur av familjen Soricidae som tillhör ordningen äkta insektsätare näbbmöss Substantiv en däggdjursfamilj (Soricidae) inom ordningen äkta insektsätare (Soricomorpha) näbbrot Substantiv basen av en näbb, närmast huvudet hos till exempel fåglar; den bakre delen av en näbb näbbsik Substantiv Coregonus oxyrinchus; art inom familjen laxfiskar näcka Verb klä av (sig) näckande Substantiv det att näcka näckros Substantiv exemplar av någon av de örter förekommande i näckrossläktet (Nymphaea) inom växtfamiljen näckrosväxter (Nymphaeaceae); sötvattenväxter med rötterna i sjöbottnen och bladen och blommorna på vattenytan näckrospion Substantiv en växtart (Paeonia emodi) i familjen pionväxter (Paeoniaceae); exemplar av denna art näder Substantiv kopparödla nädra Substantiv feminin variant av näder nädå Interjektion försäkrande och nekande utrop näktergalssång Substantiv fågelsång från näktergal nälla Verb bränna sig på brännässlor, nässla nällad Adjektiv sugen, förväntansfull, otålig, peppad nämnande Substantiv det att nämna nämndeman Substantiv person vid domstol som fungerar som domare utan full laglig utbildning nämndordförande Substantiv ordförande för en nämnd nämnvärd Adjektiv som är värd att tala om nämnvärt Adverb på ett nämnvärt sätt nännas Verb ha hjärta att förstöra något eller att skada någon; förmå sig, kunna med nänämensan Interjektion negativt svar på en fråga; nej näpen Adjektiv söt och rar, älsklig, barnslig, liten och täck; som väcker ömhet näpenhet Substantiv egenskapen av att vara näpen näppeligen Adverb knappast, sannolikt inte, svårligen näpsa Verb utdela skarp tillrättavisning (till); skälla (på) näpst Substantiv skarp tillrättavisning; skäll näradödenupplevelse Substantiv stark upplevelse i livshotande situation, ofta med intryck av att lämna kroppen, se ett starkt ljus eller möta avlidna personer näraliggande Adjektiv variant av närliggande närande Substantiv det att nära närbelägen Adjektiv som har ett visst läge i närheten (av något som framgår av sammanhanget) närbesläktad Adjektiv nära besläktad närdemokrati Substantiv om medborgarna inblandas i politiska beslut närförort Substantiv förort som ligger nära storstadens centrum närgående Adjektiv som kommer nära inpå något (relevant, känsligt eller privat) ämne; som kommer nära inpå något närgångenhet Substantiv det att vara närgången närig Adjektiv snål, girig näringsbrist Substantiv tillstånd hos organism som uppstår vid otillräcklig tillförsel av (specifika) livsnödvändiga näringsämnen; brist av näringsämnen (vilket får negativa konsekvenser) näringsfrihet Substantiv frihet att bedriva näringsverksamhet näringsfång Substantiv sätt att skaffa sin försörjning näringsgren Substantiv bransch näringsidkare Substantiv person, ofta yrkesman, som driver företag eller annan liknande verksamhet, till exempel ett gästgiveri näringsinnehåll Substantiv /förteckning över/ total mängd av näring i visst ämne näringsmedel Substantiv substans som utgör eller innehåller näring för en organism näringsminister Substantiv minister (ledamot av regeringen) med ansvar för näringslivets frågor näringsriktig Adjektiv med ett sådant (tillräckligt och välbalanserat) innehåll av näringsämnen och kalorier att den främjar god fysiologisk hälsa på både kort och lång sikt näringsverksamhet Substantiv verksamhet som bedrivs varaktigt och självständigt och i vinstsyfte näringsväv Substantiv flera sammankopplade parallella näringskedjor; förhållanden som bestämmer hur näringsämnen omvandlas i flera led av organismer som äter och äts i ett ekosystem; följd som börjar med producenter och stegvis följs av arter närkisk Adjektiv som hör till, har sitt ursprung i eller kännetecknar Närke eller dess invånare närköp Substantiv närbutik närläsning Substantiv noggrann och kritisk genomläsning närmevärde Substantiv en uppskattning av ett tal; ett ungefärligt värde närmiljö Substantiv den omedelbara omgivningen till något närodlad Adjektiv odlad i närheten (nära, lokalt) närproducerad Adjektiv producerad (framställd, tillverkad, odlad) i närheten (nära, lokalt) närschack Substantiv schackparti där spelarna möts öga mot öga för spel vid själva schackbrädet närstridsvapen Substantiv vapen som används för närstrid närsynthet Substantiv tillståndet att ljuset fokuserar i glaskroppen före näthinnan när man tittar på avlägsna föremål och linsen är maximalt avslappnad, vanligen för att ögongloben är för lång närtid Substantiv närmsta tidsperiod (oftast framöver, även föregående) närtida Adjektiv som hör till närtid, som skett eller existerat inom den närmsta tiden närundervisning Substantiv undervisning som sker på plats närvaroplikt Substantiv skyldighet att vara närvarande näsapa Substantiv en djurart (Nasalis larvatus) inom familjen markattartade apor (Cercopithecidae) endemisk för den indonesiska ön Borneo; individ av denna art näsbränna Substantiv tillrättavisning, näpst, upptuktelse, minnesbeta näsflöjt Substantiv en typ av flöjt där luftflödet skapas med hjälp av näsan näshåla Substantiv det hålrum som finns bakom näsan och som står i kontakt med luften utanför kroppen (via näsborrarna) och svalget näsjärn Substantiv nässkydd näsknäpp Substantiv handling som tillrättavisar eller läxar upp någon näsoperation Substantiv kirurgisk operation av näsan näsplastik Substantiv plastikkirurgi för rekonstruktion av näsan näsring Substantiv smycke i form av en ring som bärs fäst i näsan näsrot Substantiv den översta del näsan som ligger mellan ögonen, omedelbart under pannan; även om motsvarande parti hos djur näsrygg Substantiv näsans främre, yttersta del som löper från pannan till nässpetsen; även om motsvarande parti hos djur nässeldjur Substantiv en taxonomisk stam (Cnidaria) av vattenlevande djur som kännetecknas av att de har nässelceller och omfattar maneter, hydror och koralldjur; art inom denna stam nässelfeber Substantiv utspridda, kortlivade, kliande upphöjda rodnader i huden, så kallade kvaddlar nässelfjäril Substantiv en vanligt förekommande orange dagfjäril (arten Aglais urticae) med värdväxten nässla nässelutslag Substantiv utspridda, kortlivade, kliande upphöjda rodnader i huden, så kallade kvaddlar nässkena Substantiv nässkydd nässkydd Substantiv järn eller skena som går över näsan från framkanten av en stridshjälm nässla Verb bränna med sina brännhår nässpets Substantiv den yttersta spetsen på näsan nässpray Substantiv stavningsvariant av nässprej nässprej Substantiv sprej som används i näsborrarna; sprej som motverkar nästäppthet nästan Adverb inte fullt, men till viss del eller inte långt ifrån nästande Substantiv det att nästa näste Substantiv bo, tillhåll nästgårds Adverb alldeles i närheten, mycket nära, på kort avstånd nästipp Substantiv den yttersta spetsen på näsan nästnästa Adjektiv som inträffar härnäst efter det nästa i ordningen, en gång efter nästa nästrimmer Substantiv apparat utformad för att kunna trimma ner hårstråna i näsan nästäppa Substantiv täppthet i näsan, ofta i samband med förkylning, vilket leder till svårighet att andas genom den nästäppthet Substantiv nästäppa näsvinge Substantiv sidan av näsan näsvishet Substantiv det att vara näsvis näta Verb göra mål nätaktivism Substantiv politisk aktivism via internet nätbank Substantiv webbsajt för en bank som låter kunderna utföra ärenden hemifrån över nätet nätbokhandel Substantiv bokhandel på nätet (på Internet); e-handel för böcker nätboll Substantiv boll som träffar nätet men går över ändå och därmed blir svår att ta för motståndaren (i sporter som spelas över nät) nätbutik Substantiv webbutik, webbplats där man driver e-handel nätdejting Substantiv det att använda en Internettjänst (vanligen en interaktiv webbplats) avsedd för dejting nätdeklarant Substantiv person som gör och lämnar in sin självdeklaration via Internet nätdrog Substantiv drog som säljs via internet nätfiske Substantiv sändandet av e-post (eller annat meddelande) som osanningsenligt utges vara från ett företag eller en organisation, i syfte att tillskansa sig personlig information som PIN-koder eller inloggningsuppgifter nätfoder Substantiv foder i nättyg näthandel Substantiv handel med varor, d.v.s. det att varor köps och säljs, via Internet (vanligen på WWW och vanligen via stora, kommersiella webbplatser som erbjuder varor åt konsumenter) vilka sedan vanligtvis levereras med posten näthandlare Substantiv person som köper saker via internet näthat Substantiv samlingsbegrepp för hot, trakasserier, kränkningar, förolämpningar eller nätmobbning mot en individ, eller hets mot folkgrupp, som sker över internet nätkränkning Substantiv kränkning som sker via internet nätkultur Substantiv kultur på nätet (Internet) nätläkare Substantiv primärvård över nätet, webbsajt som tillhandahåller virtuell vårdcentral nätläsare Substantiv person som läser nätpublicerade tidningar nätmedborgare Substantiv medlem i det elektroniska internetsamhället nätmelon Substantiv en underart till melon (Cucumis melo) i familjen gurkväxter (Cucurbitaceae); planta av denna underart nätmottagare Substantiv radiomottagare som drivs med ström från elnätet nätneutralitet Substantiv en internetleverantörs likabehandling av all data på internet, och låta bli att diskriminera eller ta betalt olika beroende på användare, innehåll, webbplats, plattform, program eller kommunikationsmetod nätpoker Substantiv poker som spelas över internet nätpublicerad Adjektiv publicerad på Internet nätpublikation Substantiv tidning som distribueras och publiceras på Internet, till skillnad från konventionell media som trycks på papper nätrullare Substantiv boll som träffar nätet men går över ändå och därmed blir svår att ta för motståndaren (i sporter som spelas över nät) nätserve Substantiv serve som vidrör nätet (och därmed går om) nätskuren Adjektiv som skurits (snittats) med ett nätmönster nätskära Verb att skära (snitta) nätmönster nätsurfa Verb besöka webbsidor på internet (d.v.s. på WWW) nätthet Substantiv det att vara nätt nättidning Substantiv tidning som distribueras på internet nättras Substantiv natten till i dag nättroll Substantiv person som avsiktligt retar upp folk i diskussionsforum på Internet nätupplaga Substantiv tidningsupplaga på internet nätutgåva Substantiv variant (utgåva) för webben (nätet) av en publikation nätvaruhus Substantiv webbutik, webbplats där man driver e-handel nätverka Verb aktivt knyta kontakter, strategiskt utöka eller upprätthålla sitt nätverk nätverkande Substantiv det att nätverka nätverkseffekt Substantiv effekt där nyttan av en vara eller tjänst ökar med antalet instanser av den, genom att den är uppbyggd som ett nätverk nätverkskabel Substantiv kabel som kopplas mellan två enheter (till exempel en dator och en router) för att bilda en länk i ett datanätverk, ofta använd för att koppla upp en dator till internet näver Substantiv bark av björk näverdokument Substantiv brev skrivet på näver näverlur Substantiv traditionellt nordiskt instrument tillverkat av granträ klätt med näver nävgröt Substantiv gröt som har kokats så torr att den kan ätas med näven (nypan, fingrarna) nävrätt Substantiv (egentligen den rätt som sitter i nävarnas styrka) våld nåbar Adjektiv som går att komma i kontakt med nådaskott Substantiv skott som dödar någon svårt skadad och därmed gör slut på lidandet nådastöt Substantiv en avslutande stöt för att döda ett skadat djur eller människa nådd Adjektiv som man lyckats nå nåde Verb vare (må vara) nådig mot nådemedlen Substantiv Bibeln och sakramenten nåderik Adjektiv som är full av nåd, och är benägen att ge favörer och ha resurser till detta nådevedermäle Substantiv nådebevis, ordensutmärkelse nådår Substantiv år under vilket en änka efter en präst eller annan tjänsteman har rätt att uppbära inkomsten från den avlidnes tjänst någondera Pronomen någon av flera angivna individer eller alternativ någonstansifrån Adverb ifrån något ställe/någon plats någotsånär Adverb stavningsvariant av något så när nåjd Substantiv sorts vishetslärare i samisk mytologi; samernas schaman, person med religiösa/magiska kunskaper ärvda genom muntlig tradition nåjdtrumma Substantiv sametrumma nåla Verb fästa med nålar nålad Adjektiv fästad med nålar nåldyna Substantiv dyna för nålar nålhus Substantiv äldre slags förvaringsdosa eller -hylsa för synålar som förr i tiden ofta bars som ett dräkttillbehör nålkaragan Substantiv en art (Caragana spinosa) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten nålkaragan nålkörvel Substantiv en art (Scandix pecten-veneris) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten nålkörvel nålmikrofon Substantiv pickup på grammofon, omvandlar nålens vibrationer till en elektrisk ström nålsydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia chrysacanthion nålsöga Substantiv hål i nål nåltryck Substantiv den tyngd (i gram) som trycker på nålen vid uppspelning (eller gravernålen vid inspelning) av en grammofonskiva nålvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria spinosissima nånannanism Substantiv förment (pådyvlad) åsikt att någon (nån) annan ska lösa ett problem nåndera Pronomen vardaglig form av någondera nåtla Verb sy fast ovanlädret på en sko nåtlare Substantiv person som nåtlar nåtling Substantiv det att nåtla nödbroms Substantiv broms i ett fordon som ger maximal bromsacceleration till varje pris (i form av till exempel slitage, buller, eller mindre olyckor i passagerarutrymme); broms eller bara handtag ansluten till det ordinarie bromssystemet nödd Adjektiv som av nöd måste göra något nöddöpa Verb döpa med nöddop nödfallsutväg Substantiv alternativ utväg att använda i nödfall (som en brand) nödga Verb förmå någon genom påtryckningar (utan användande av våld) att göra något nödgas Verb vara tvungen att nödhammare Substantiv speciellt utformad hammare som används för att slå sönder fönster på ett fordon (bil, buss, tåg) vid olycka för att kunna lämna fordonet nödhjälp Substantiv hjälp till personer i akut nöd (exempelvis på grund av naturkatastrofer eller krig) nödnummer Substantiv telefonnummer som används för att underrätta myndigheter om fara eller brott nödrim Substantiv dåligt genomtänkt rim; rimord som passar dåligt med ordet det ska rimma på nödruna Substantiv benämning av runan ᚾ (och kortkvistvarianten ᚿ) med ljudvärdet /n/ nödrutschbana Substantiv (uppblåsbar) rutschbana som i händelse av en nödsituation används för att snabbt evakuera ett flygplan nödrätt Substantiv rätt att göra saker som annars hade varit förbjudna i syfte att rädda någons liv nödsaka Verb tvinga nödsakad Adjektiv tvingad, tvungen nödsakande Adjektiv som nödsakar nödställd Adjektiv försatt i nöd; som behöver hjälp nödställdhet Substantiv det att vara nödställd nödtorft Substantiv vad man behöver för livsuppehället men ingenting mer nödtorftig Adjektiv nätt och jämnt tillräcklig, knapp nödtvungen Adjektiv illa tvungen; tvingad på grund av nödläge nödutgångsskylt Substantiv skylt som förtydligar en nödutgångs placering nödvuxen Adjektiv förkrympt nödvändighetsartikel Substantiv en vara eller drog som man är beroende av, förnödenhet, basvara, grundbehov nödvärnsexcess Substantiv det att i självförsvar använda mer våld än nödvändigt nödvärnsrätt Substantiv rätt att använda våld i självförsvar nöffa Verb låta som en gris, ge ifrån sig ett läte likt grisens "nöff" nöffe Substantiv kattvind, sidovind nöjaktig Adjektiv som man kan bli nöjd med nöjaktighet Substantiv det att vara nöjaktig nöjande Substantiv det att nöja nöjdhet Substantiv det att vara nöjd nöjesfiskare Substantiv person som fiskar för nöjets skull nöjesfiske Substantiv fiske för nöjes skull nöjeslysten Adjektiv som känner starkt begär efter nöje nöjeslystnad Substantiv starkt begär efter nöje nöjesläsning Substantiv läsning för nöjes skull nöjesresa Substantiv resa för nöjes skull nöjsam Adjektiv som orsakar nöje; trevlig eller roande nön Pronomen någon nördighet Substantiv det att vara nördig nördo Substantiv nörd nöta Verb slita på genom ständigt brukande; genom länge upprepade rörelser skava på något så att dess yta får ett slitet utseende nötaktig Adjektiv vars smak påminner om nötter nötande Substantiv det att nöta nötbroms Substantiv det samma som fäbroms nötdjur Substantiv variant av nötkreatur nötfärs Substantiv köttfärs baserad på nötkött nötig Adjektiv som påminner om nötter nötighet Substantiv det att vara nötig nötkaka Substantiv kaka bakad på nötter nötknäppare Substantiv tångliknande föremål som används för knäppa nötter, det vill säga spräcka nötens skal så att själva nöten kan kommas åt nötkråka Substantiv en art (Nucifraga caryocatactes) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten nötkråka nötkörvel Substantiv en art (Conopodium majus) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten nötkörvel nötning Substantiv slitage, det att nöta, att slita nötskrika Substantiv en art (Garrulus glandarius) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten nötskrika nötsmak Substantiv smak av nötter nött Adjektiv utsatt för nötning; även överfört nötta Substantiv nytta nötväcka Substantiv en art (Sitta europaea) inom fågelfamiljen nötväckor (Sittidae); individ av arten nötväcka oaccentuerad Adjektiv utan accenter, om vanlig rysk text som till skillnad från ordböcker och läroböcker inte har uttalsaccenter utsatta oaffekterad Adjektiv okonstlad oaktat Konjunktion trots att; anger att något gäller men att något annat samtidigt talar emot det oaktsam Adjektiv oförsiktig /på ett sätt som betraktas som slarvigt eller oansvarigt/ oaktsamhet Substantiv egenskapen, eller det att vara, oaktsam oaktsamhetsbrott Substantiv handling som är straffbar även när den skett utan uppsåt (men med vårdslöshet) oaktsamt Adverb på ett oaktsamt sätt oambitiös Adjektiv inte ambitiös oanad Adjektiv som man tidigare eller till en början (nästan) inte kände till eller kunde ana, eller till och med inte trodde fanns eller var möjlig; osannolik, oväntad oanfäktad Adjektiv opåverkad av mentala plågor, (oväntat) lugn och oberörd oanfäktbar Adjektiv som inte kan rubbas, ifrågasättas eller angripas; absolut säker, bergsäker oanfäktlig Adjektiv som inte kan rubbas, ifrågasättas eller angripas; absolut säker, bergsäker oangenäm Adjektiv inte angenäm; otrevlig, som inger negativa känslor oangående Adjektiv ovidkommande, oväsentlig, som inte angår (någon) oansenlighet Substantiv det att vara oansenlig oansett Preposition trots oanständighet Substantiv det att vara oanständig oantagbar Adjektiv inte möjlig att anta (t.ex. på grund av bristande kvalitet) oantastbar Adjektiv som ej kan antastas oantastbarhet Substantiv det att vara oantastbar oantastlig Adjektiv som inte är berättigad för att klandras, som inte ger skäl för kritik; oklanderlig oantastlighet Substantiv det att vara oantastlig oanvändbarhet Substantiv det att vara oanvändbar oaptitlig Adjektiv som väcker fysiskt obehag på grund av sin lukt eller sitt utseende oartighet Substantiv det att vara oartig oartikulerad Adjektiv otydlig oavgjord Adjektiv inte avgjord, given eller beslutad, särskilt om resultat oavhängig Adjektiv oberoende av annan eller annat oavhängighet Substantiv egenskapen att vara oavhängig oavhängighetsförklaring Substantiv självständighetsförklaring oavkortad Adjektiv utan att något tas bort (speciellt om avdrag på summa pengar) oavkortat Adverb utan att något fråntas på vägen oavlåtlig Adjektiv oupphörlig; oavbruten; ständig oavlönad Adjektiv inte avlönad, d.v.s. som inte erhåller lön (vanligen ekonomisk ersättning) för sitt arbete; som utföraren inte får lön för oavlönat Adverb utan att erhålla lön (betalning, (ekonomisk) ersättning) oavsedd Adjektiv som man inte hade för avsikt att åstadkomma, och som man inte hade förutsett skulle inträffa oavsiktligen Adverb utan avsikt oavslutad Adjektiv som inte framförts till ett slut oavsättlig Adjektiv som inte kan avsättas oavsättlighet Substantiv det att vara oavsättlig oavvislig Adjektiv som inte kan avvisas obalanserad Adjektiv inte balanserad obarkad Adjektiv som inte har barkats; som har kvar sin bark obarmhärtighet Substantiv det att vara obarmhärtig obearbetad Adjektiv som inte har bearbetats obeboelig Substantiv icke beboelig obebyggd Adjektiv inte bebyggd; utan bebyggelse obefaren Adjektiv ej befaren obefintlighet Substantiv det att inte existera (inom ett visst område eller över huvud taget), tillstånd av att inte finnas till obefintlighetsregister Substantiv del av folkbokföringsregistret som myndigheterna inte lyckats kontakta, register över personer som inte kan nås obefogad Adjektiv inte befogad; som saknar rationell grund och logiskt sund motivering obefolkad Adjektiv som saknar befolkning obefryndad Adjektiv obesläktad, ej släkt /med varandra/ obegripligen Adverb på ett obegripligt sätt obegripliggöra Verb göra obegriplig obegriplighet Substantiv det att vara obegriplig obegripligtvis Adverb obegripligt nog obegråten Adjektiv som ingen sörjer eller uttrycker saknad över obegåvad Adjektiv inte begåvad, talanglös, oskicklig obegåvat Adverb talanglöst, oskickligt, illa, dåligt, klantigt obehaglighet Substantiv det att vara obehaglig; något som är obehagligt obehandlad Adjektiv inte behandlad, som inte har genomgått någon behandling eller bearbetning; som inte är behandlad; som inte har behandlats obehindrad Adjektiv som inte hindras, som inte är hindrad obehörighet Substantiv det att vara obehörig obehövlig Adjektiv som inte behövs, onödig obekvämhet Substantiv det att vara obekväm obekymrad Adjektiv inte bekymrad obeläst Adjektiv inte beläst obemedlad Adjektiv person som saknar medel för sitt uppehälle obemärkthet Substantiv det att vara obemärkt obenägen Adjektiv som inte visar något intresse, som inte är benägen obenägenhet Substantiv det att vara obenägen oberedd Adjektiv inte beredd, rå, obearbetad oberäknelighet Substantiv det att vara oberäknelig oberättigad Adjektiv inte berättigad oberördhet Substantiv det att vara oberörd obesatt Adjektiv inte besatt obeskrivbar Adjektiv omöjlig att beskriva obeskuren Adjektiv som inte har beskurits obeslutsam Adjektiv som har svårt att fatta beslut obeslutsamhet Substantiv det att vara obeslutsam obesprutad Adjektiv inte besprutad med växtskyddsmedel obesticklig Adjektiv som inte tar mutor obesticklighet Substantiv det att vara obesticklig obestridligen Adverb utan tvivel obestridlighet Substantiv det att vara obestridlig obestyrkt Adjektiv icke bekräftad obeställbar Adjektiv (om post- eller järnvägsförsändelse) som inte kan komma fram till adressaten (t ex på grund av ofullständig adress) obestämbar Adjektiv som inte kan bestämmas; omöjlig att fastställa obestämbarhet Substantiv det att vara obestämbar obestämdhet Substantiv det att vara obestämd obeständig Adjektiv inte beständig, vacklande obeständighet Substantiv det att vara obeständig obestånd Substantiv dålig ekonomi, oförmåga att betala sina skulder obesutten Substantiv människa som inte äger någon jord obesvärad Adjektiv inte besvärad, ostörd obesvärat Adverb utan att ge sken av att störas av något (ofta specifikt), skämmas för något (ofta specifikt) etc.; utan hinder obesvärlig Adjektiv inte besvärlig obesökt Adjektiv som en person inte besökt (än); som ingen besökt (än) obetingad Adjektiv ovillkorlig; absolut obetonad Adjektiv som saknar betoning obeträdd Adjektiv (om mark eller annat underlag) som någon människa (ännu) inte har kört med fordon eller satt ner sin fot på obetvinglig Adjektiv omöjlig att besegra obetvinglighet Substantiv det att vara obetvinglig obetydlighet Substantiv det att något är obetydligt obetänksam Adjektiv som inte tänker sig för; utan tanke obetänksamhet Substantiv det att vara obetänksam obevandrad Adjektiv inte bevandrad obeveklighet Substantiv det att vara obeveklig obevisbar Adjektiv inte bevisbar obevislig Adjektiv som inte kan bevisas obillig Adjektiv som saknar rimliga skäl objektanställd Adjektiv anställd för den tid som krävs att färdigställa ett visst projekt (exempelvis bygga en byggnad) objektglas Substantiv skiva av glas på vilken ett preparat (objekt) läggs som ska studeras i mikroskop objektifiering Substantiv att se på någon som en sak (objekt) snarare än som en person objektivering Substantiv det att objektivera objektivism Substantiv uppfattningen att det finns vissa moraliska sanningar som är oberoende av attityden hos någon individ objektivist Substantiv anhängare av objektivism objektsform Substantiv böjningsform som används då ett ord fungerar som objekt objektspråk Substantiv det språk en ordbok beskriver oblandad Adjektiv som inte har blandats oblat Adjektiv tillplattad oblid Adjektiv fientligt sinnad oblidkelig Adjektiv som inte låter sig blidka, sträng, principfast, konsekvent, osviklig obligat Adjektiv förpliktad, pliktig, tvungen obligationsmarknad Substantiv marknad för handel med obligationer obligationsränta Substantiv ränta på obligation som betalas till den som äger obligationen obligatorium Substantiv något föreskrivet; tvång obligerad Adjektiv av tacksamhet skyldig/försatt i tacksamhetsskuld obligo Verb juridisk term som med tillägget utan eller in används för att hålla avtal öppna för eventuella omständigheter som skulle kunna påverka en slutgiltig överenskommelse. oblik Adjektiv sned, lutande, som bildar trubbig eller spetsig vinkel mot något oblomoveri Substantiv att slösa bort sitt liv trots utbildning, goda möjligheter och idéer oblyg Adjektiv icke blyg oblyghet Substantiv det att vara oblyg oboist Substantiv person som spelar oboe obokningsbar Adjektiv som inte är möjlig att boka obol Substantiv litet forngrekiskt mynt, 1/6 drakma oborstad Adjektiv som inte har borstat sitt hår obotfärdig Adjektiv ofärdig att göra bot, ovillig att ångra sig, förhärdad, förstockad obotfärdighet Substantiv det att vara obotfärdig obotlighet Substantiv det att vara obotlig obra Adverb inte bra, dåligt, illa obror Adjektiv taskig, okamratlig, osolidarisk, elak; som inte är som en bror eller en kamrat brukar eller förväntas vara obrukad Adjektiv oanvänd, inte brukad; ofta om landområde avsett för jordbruk, men även i överförd bemärkelse obrukbarhet Substantiv det att vara obrukbar obruklig Adjektiv som har varit i bruk, men inte längre används obruten Adjektiv inte öppnad; orörd obrännbar Adjektiv som inte kan (eller inte får) brännas obs Interjektion observera; notera det följande; indikerar att något bör uppmärksammas obscenitet Substantiv en företeelse som är oanständig och mycket stötande, något obscent observandum Substantiv något som bör uppmärksammas observans Substantiv noggrant iakttagande av vissa föreskrifter (t ex klosterregler) observator Substantiv person som observerar eller gör observationer observerande Substantiv det att observera observerbar Adjektiv som kan observeras obsklass Substantiv mindre klass med särskild undervisning för elever med svårigheter i skolan för att hjälpa dem uppnå lärandemålen obskur Adjektiv mindre vanlig variant av obskyr obskurant Substantiv fiende till upplysning och tankefrihet obskurantism Substantiv rädsla för upplysning, ljusskygghet, fientlighet mot vetenskaplig bildning och fritt tänkande obsolet Adjektiv numera inte längre bruklig; inte längre aktuell obstetrik Substantiv förlossningskonst obstinat Adjektiv (mycket) trotsig, oresonlig, envis, tjurskallig obstipation Substantiv förstoppning obstruera Verb medvetet försvåra utförandet av något; göra motstånd, sätta sig på tvären; inte bara vägra acceptera utan även tjurigt arbeta emot (t.ex. vad andra har kommit överens om) obstruktion Substantiv blockering, ofta av en anatomisk gång obstruktiv Adjektiv som orsakar obstruktion obundenhet Substantiv det att vara obunden obältad Adjektiv som inte använder sitt bilbälte (eller annan form av säkerhetsbälte) obändig Adjektiv okuvlig, svårstoppad, svårtyglad obändighet Substantiv det att vara obändig obändigt Adverb på ett obändigt sätt oböjlig Adjektiv som inte kan böjas oböjlighet Substantiv det att vara oböjlig obönhörlig Adjektiv som inte låter sig bevekas obönhörligen Adverb på ett sätt som inte går att förändra, oundvikligen, definitivt ocarina Substantiv stavningsvariant av okarina occidental Adjektiv västerländsk occipitallob Substantiv baklob occitansk Adjektiv som rör Occitanien, det occitanska språket eller de som talar detta språk occitanska Substantiv romanskt språk nära besläktat med katalanskan som talas i Occitanien i södra Frankrike oceanografi Substantiv havsforskning, djuphavsforskning oceanångare Substantiv i äldre tider ångfartyg konstruerat för att transportera människor, post samt gods över oceanerna ocensurerad Adjektiv inte censurerad (utan med alla potentiellt stötande, skrämmande eller kontroversiella detaljer kvar) ociviliserad Adjektiv inte civiliserad ockasion Substantiv tillfälle, fall ockasionell Adjektiv tillfällig ockasionellt Adverb på ett ockasionellt sätt ocker Substantiv det att kräva oskäligt hög ränta för lån ockerpris Substantiv högt pris som begärs för någon vara, tjänst, lån etc, där säljaren utnyttjar sin dominerande position för att driva upp priset till oskäliga nivåer ocklusiv Adjektiv tättslutande ockra Verb ta ränta (på något utlånat) ockrafärgad Adjektiv med samma färg som ockra ockrare Substantiv person som bedriver ocker ockultation Substantiv det att en himlakropp döljs av en annan himlakropp som passerar mellan den och betraktaren ockultism Substantiv lära om eller tro på övernaturliga ting ockultist Substantiv person som ägnar sig åt det ockulta; anhängare av ockultism ockultistisk Adjektiv som har att göra med ockultism ockupant Substantiv person som ockuperar ockuperande Substantiv det att ockupera ockupering Substantiv ockupation ocool Adjektiv inte cool, töntig, inte i ropet odal Substantiv landegendom som innehavs med full äganderätt, landegendom ärvd från förfäder odalbonde Substantiv självägande bonde odalisk Substantiv kvinna i en turkisk sultans harem odalman Substantiv bonde som har full äganderätt till sin landegendom oddssättare Substantiv person som bestämmer odds inför vadslagning odefinierbar Adjektiv som inte går att definiera odekorerad Adjektiv utan dekoration odelbar Adjektiv omöjlig att dela odelbarhet Substantiv det att vara odelbar odemokratisk Adjektiv inte demokratisk odinism Substantiv benämning på vissa former av germansk nyhedendom eller fornnordiskt religiöst utövande, ofta med särskild betoning på Oden, germansk tradition eller kulturell identitet (ofta men inte alltid med en rasideologisk tolkning odiplomatisk Adjektiv inte diplomatisk odisciplinerad Adjektiv inte disciplinerad; olydig, bångstyrig odiskad Adjektiv inte diskad odiskutabel Adjektiv obestridlig, odisputabel odisputabel Adjektiv obestridlig, odiskutabel odiös Adjektiv förhatlig, motbjudande; vidrig odlad Adjektiv som odlats odlande Substantiv det att odla odlare Substantiv person som odlar odlingsbar Adjektiv som kan odlas odlingsfält Substantiv fält använt för odling (för jordbruk) odlingslott Substantiv andel av en trädgård eller annan odlingsmark, där man kan odla sina egna grönsaker eller andra växter odlingsmark Substantiv mark som används som åker odlingssäsong Substantiv del av året (säsong) som lämpar sig för odling utomhus odlingstunnel Substantiv tunnelformad konstruktion av plast eller nät över en stomme som skyddar växter mot kyla, vind och skadedjur för att förlänga odlingssäsongen odlingszon Substantiv zon (geografiskt område) där växter kan odlas på kända villkor odometer Substantiv mätinstrument som mäter den ackumulerade sträcka ett fordon färdats odon Substantiv en frukt av arten Vaccinium uliginosum odontolog Substantiv person som sysslar med odontologi odontologi Substantiv läran om tänder och sjukdomar i dessa odontologisk Adjektiv som avser odontologi odramatisk Adjektiv inte dramatisk; utan incidenter och obehag odramatiskt Adverb utan dramatik odrickbar Adjektiv inte drickbar odrucken Adjektiv som inte har druckits odryg Adjektiv som räcker kort tid odryghet Substantiv det att vara odryg odräglighet Substantiv det att vara odräglig; något som är odrägligt oduglighet Substantiv det att vara oduglig odugligt Adverb på ett odugligt sätt oduschad Adjektiv som inte har duschats odygdig Adjektiv elak, okynnig, vanartig; som gör eller är begiven på att göra odygd eller pojkstreck; som har lust att hitta på spratt; som inte är riktigt "snäll", skälmskt retsam, gäcksam odygdighet Substantiv det att vara odygdig odödliggjord Adjektiv som har gjorts odödlig, som har givits evigt liv odödliggöra Verb göra odödlig odöpt Adjektiv som inte har döpts odör Substantiv stank, obehaglig lukt oeftergivlig Adjektiv som man inte kan (eller vill) ge efter, som man inte tänker kompromissa om oeftergivlighet Substantiv det att vara oeftergivlig oefterhärmlig Adjektiv som inte går att härma oegennyttig Adjektiv som framför allt gynnar andra än sig själv oegennyttighet Substantiv det att vara oegennyttig oegentlig Adjektiv som inte stämmer överens med ordets eller uttryckets ursprungliga eller bokstavliga betydelse oegoistisk Adjektiv inte egoistisk /utan snarare tvärtom/ oekad Adjektiv som inte har lagrats på ekfat oekonomisk Adjektiv inte ekonomisk (i betydelsen lönsam) oelastisk Adjektiv inte elastisk oemotståndlighet Substantiv det att vara oemotståndlig oemotsäglig Adjektiv som inte går att säga emot oemottaglig Adjektiv inte mottaglig (för nya idéer), inte möjligt att påverka, orubblig, immun oemottaglighet Substantiv det att vara oemottaglig oenologi Substantiv läran om vin och dess tillverkning oerfarenhet Substantiv det att vara oerfaren oersättlighet Substantiv det att vara oersättlig oestetisk Adjektiv inte estetisk oexploaterad Adjektiv som inte har exploaterats ofarbar Adjektiv som inte är duglig eller möjlig att resa på eller genom ofarlighet Substantiv det att vara ofarlig; något som är ofarligt ofattbarhet Substantiv det att vara ofattbar ofattlig Adjektiv omöjlig att uppfatta ofelbarhet Substantiv egenskapen att vara ofelbar; att inte kunna ha eller göra fel ofelbart Adverb felfritt, utan fel eller misstag offensivallians Substantiv anfallsförbund offensivt Adverb på ett offensivt sätt offentliganställd Adjektiv anställd i offentlig sektor offentligen Adverb öppet så att alla kan se och höra det offentliggörande Substantiv det att offentliggöra offentligrättslig Adjektiv som har att göra med offentlig rätt, som rör grundlagarna eller statsskicket eller rättsregler om myndigheters och kommuners verksamhet offentligägd Adjektiv som ägs av den offentliga sektorn offeranod Substantiv en bit av oädel metall som fästs på metallytor för att skydda från korrosion offerdjur Substantiv djur som offras offerent Substantiv den som avger offert, som offererar offerera Verb erbjuda, ge anbud på offert erbjudande, (skriftligt) anbud offererande Adjektiv som offererar offerkalv Substantiv kalv som offras offerklippa Substantiv klippa som används som offerplats offerkofta Substantiv det att person eller grupp spelar rollen av offer (enligt betraktarens ögon) offerlamm Substantiv lamm som offras till gudar offermat Substantiv mat som offras i religiöst syfte offerplats Substantiv plats vid vilken man förrättar religiösa offer offerpräst Substantiv präst som förrättar religiösa offer offerputs Substantiv puts som tillåts vittra för att den underliggande muren inte ska vittra offerroll Substantiv uppgift eller ställning som offer offersten Substantiv sten vid vilken man rituellt lämnar offer offert Substantiv erbjudande av en vara eller en tjänst till ett i förväg fastställt pris offertorium Substantiv offergåvornas tillredelse offervilja Substantiv vilja att göra offer eller offra sig för något offervillig Adjektiv villig att offra sig offervillighet Substantiv det att vara offervillig officiant Substantiv person som leder eller har en rituell funktion i olika ceremonier officiera Verb förrätta en kyrklig akt (t ex en jordfästning); leda en ceremoni officin Substantiv verkstad officinell Adjektiv erkänd officiös Adjektiv halvofficiell; som indirekt kommer från en myndighet offrande Substantiv det att offra offring Substantiv det att offra, det att utföra en offerrit offshoring Substantiv förflyttning utomlands (av underleverantör), utflyttning offside Adverb i en position där det är förbjudet att spela i en match i bollsport (oftast fotboll), i regel framför motståndarlagets försvarare (sett i riktning mot motståndarlagets mål) offsidefälla Substantiv det att ett försvarande lag vid inlägg springer upp kort innan bollträff för att ställa anfallare, som försöker göra mål, offside offsidemål Substantiv skenbart mål som döms ut på grund av offsideregeln offsideregel Substantiv förbud mot att en anfallande spelare placerar sig för nära motståndarens mål innan bollen (eller pucken) tagit sig dit ofikleid Substantiv betecknar de största medlemmarna i familjen av klaffhorn ofiltrerad Adjektiv inte filtrerad ofit Substantiv serpentin oformlig Adjektiv som inte går att forma oformlighet Substantiv det att vara oformlig; något som är oformligt oframkomlig Adjektiv som det till fots eller med avsett fordon är omöjligt eller ytterst svårt att ta sig fram på på grund av trafikledens aktuella tillstånd oframkomlighet Substantiv det att vara oframkomlig ofrankerad Adjektiv utan frimärke ofred Substantiv läge då det inte är fred (d.v.s. krig) ofredad Adjektiv som ofredats ofredstid Substantiv period då ofred råder ofri Adjektiv inte fri (i någon mening) ofrihet Substantiv det att inte vara fri (i någon mening) ofrisk Adjektiv inte frisk ofruktbar Adjektiv inte fruktbar, ofruktsam ofruktbarhet Substantiv det att inte vara fruktbar ofruktsam Adjektiv steril, barnlös, ofruktbar, infertil ofruktsamhet Substantiv det att inte vara fruktsam ofräsch Adjektiv inte fräsch ofräscht Adverb inte fräscht ofrånkomlighet Substantiv det att något är ofrånkomligt, d.v.s. något som nödvändigtvis måste existera eller inträffa oftalmi Substantiv inflammation i ögat oftalmiatrik Substantiv vetenskapen om behandling av ögonsjukdomar oftalmolog Substantiv ögonläkare oftalmologi Substantiv läran om ögat och dess sjukdomar oftalmoskop Substantiv instrument för undersökning av ögats inre oftanes Adverb allt som oftast, ofta oftast Adverb vanligen, för det mesta ofullbordad Adjektiv inte färdig, som aldrig blev fullbordad, ej slutförd ofullgången Adjektiv som inte har fullbordats, som inte har utvecklats fullständigt ofullgångenhet Substantiv det att vara ofullgången ofullkomlig Adjektiv ofullständig, felaktig ofullkomlighet Substantiv det att vara ofullkomlig; något som är ofullkomligt ofullständighet Substantiv det att vara ofullständig ofulländad Adjektiv inte fulländad ofärd Substantiv olycka, fördärv ofärdig Adjektiv inte färdig; som inte är helt som den är tänkt, utan som kräver extra arbete ofärdiggjord Adjektiv inte färdiggjord ofärdighet Substantiv det att vara ofärdig, inte riktigt färdigställd eller klar ofärgad Adjektiv som inte har färgats (på konstgjord väg), utan som har kvar sin ursprungliga färg; färglös (t.ex. genomskinlig eller vit) oförarglig Adjektiv som inte orsakar någon irritation trots att det kunde förväntas oförarglighet Substantiv det att vara oförarglig oförbehållsam Adjektiv som utan förbehåll berättar allt, även sådant som är negativt oförbehållsamhet Substantiv det att vara oförbehållsam oförberett Adverb extempore oförblommerad Adjektiv utan försköning; utan att dölja oförbrännelig Adjektiv som inte kan brännas eller brinna oförbätterlighet Substantiv det att vara oförbätterlig ofördelaktig Adjektiv inte fördelaktig ofördelaktighet Substantiv det att vara ofördelaktig ofördragsam Adjektiv som inte visar eller har tålamod; intolerant ofördragsamhet Substantiv det att vara ofördragsam; intolerans ofördröjligen Adverb omgående, på direkten, genast oförenlig Adjektiv som inte kan förenas oförenlighet Substantiv det att vara oförenlig oföretagsam Adjektiv inte företagsam oföretagsamhet Substantiv det att vara oföretagsam oförfalskad Adjektiv inte förfalskad, simulerad eller förvrängd; äkta, genuin; av den typiska eller ursprungliga sorten oförfärad Adjektiv icke förfärad oförglömlighet Substantiv egenskapen av att vara oförglömlig oförgänglighet Substantiv det att vara oförgänglig oförhappad Adjektiv oväntad, överraskande, som man inte hade förhoppningar på oförhappandes Adverb mot förväntan, av en slump, oväntat, överraskande, oavsiktligen oförhet Substantiv det att vara oför oförklarlighet Substantiv det att vara oförklarlig; något som är oförklarligt oförliknelig Adjektiv som inte går att jämföra med andra oförlåtlighet Substantiv det att vara oförlåtlig oförmedlad Adjektiv som inte förmedlats oförmedlat Adverb utan mellanled eller mellanhand oförmildrad Adjektiv som icke förmildrats oförminskad Adjektiv som inte blivit mindre; som ännu inte börjat avta oförmodad Adjektiv oväntad, överraskande; som inte förmodats oförmärkt Adverb utan att det märks oförmånlig Adjektiv inte förmånlig oförmögenhet Substantiv det att vara oförmögen oförnuft Substantiv brist på förnuft, förnuftslöshet oförnuftig Adjektiv inte förnuftig oförnuftigt Adverb på ett oförnuftigt sätt oförorenad Adjektiv inte förorenad oförrätt Substantiv handling genom vilken någon förorättas eller förfördelas oförrättad Adjektiv som inte har slutförts med framgång oförsagd Adjektiv icke försagd oförsiktighet Substantiv det att vara oförsiktig, det att inte vara försiktig oförskräckt Adjektiv icke förskräckt oförskräckthet Substantiv det att vara oförskräckt oförskylld Adjektiv oförtjänt oförskämt Adverb på ett oförskämt sätt oförsonlig Adjektiv långsint oförsonlighet Substantiv det att vara oförsonlig oförställd Adjektiv som inte är förvriden eller falsk; som inte döljer sanningen oförstådd Adjektiv som de flesta inte förstår (och kanske därför föraktar, fryser ut eller behandlar oförtjänt illa) oförståelig Adjektiv som inte går att förstå oförstående Adjektiv inte förstående; som inte förstår något (i synnerhet något av /moralisk/ vikt, t.ex. ett mänskligt känslotillstånd eller beteende eller det sätt på vilket ett viktigt system fungerar) oförstånd Substantiv dåligt omdöme oförståndig Adjektiv inte förståndig oförstörbarhet Substantiv det att vara oförstörbar (d.v.s. omöjlig att förstöra) oförstörd Adjektiv som inte har förstörts oförsvarbar Adjektiv inte möjlig att försvara; som inte kan motiveras oförsvarlig Adjektiv som inte går att försvara /t.ex. ur en etisk eller ekonomisk synvinkel/, utan måste räknas som fel (och inte borde utföras eller ha utförts) oförsvarlighet Substantiv det att vara oförsvarlig oförsynt Adjektiv inte försynt; med bristfällig hänsyn och respekt oförsynthet Substantiv det att vara oförsynt oförsäkrad Adjektiv inte försäkrad, som inte har en försäkring oförtrolig Adjektiv som inte är att lita på oförtruten Adjektiv som inte tröttnar, som håller ut oförtrutenhet Substantiv det att vara oförtruten oförtrutet Adverb på ett oförtrutet sätt oförtröttlig Adjektiv som aldrig tröttnar, utan alltid orkar fortsätta (med något arbete); som ständigt pågår, utan att de som utför arbetet verkar tröttna oförtydbar Adjektiv tydlig, omöjlig att misstolka (förtyda), omisskännlig oförtydbart Adverb tydligt, på ett oförtydbart sätt oförtydlig Adjektiv klar, entydig, otvetydig, omöjlig att förtyda (misstolka) oförtydligt Adverb klart, på ett oförtydligt sätt oförtänksam Adjektiv oförsiktig, ej omtänksam oförtänksamhet Substantiv det att vara oförtänksam oförtövat Adverb utan dröjsmål oförutsebar Adjektiv som inte kan förutses; som man inte i förväg kan inse kommer att inträffa oförutsägbarhet Substantiv det att vara oförutsägbar; det att något är oförutsägbart oförvitlig Adjektiv hederlig, fläckfri, tadellös, tadelfri, oklanderlig, otadlig oförvitlighet Substantiv det att vara oförvitlig oförvägen Adjektiv djärv, våghalsig oförvägenhet Substantiv det att vara oförvägen oförytterlig Adjektiv som inte kan säljas oförädlad Adjektiv inte förädlad oföränderlig Adjektiv som inte förändras med tiden oföränderlighet Substantiv det att vara oföränderlig oförändrat Adverb utan förändring oganesson Substantiv ett grundämne med atomnummer 118, atommassa 294 och kemiska beteckningen Og, tidigare ununoktium ogen Adjektiv om väg o. d.: icke gen; alltför lång ogenerad Adjektiv obesvärad, oblyg, fräck ogenomförbar Adjektiv inte genomförbar ogenomförbarhet Substantiv något som är ogenomförbart ogenomskinlig Adjektiv som inte släpper igenom ljus, så att man därför inte kan se genom det ogenomskinlighet Substantiv (mått på) egenskapen att vara ogenomskinlig ogenomtränglighet Substantiv det att vara ogenomtränglig ogenomtänkt Adjektiv som inte (i förväg) tänkts igenom ordentligt (vilket, åtminstone enligt en subjektiv betraktare, antyds av dess brister) ogge Substantiv ensam tand ogiftig Adjektiv inte giftig ogill Adjektiv ogiltig; som inte har straffpåföljd ogiltighet Substantiv det att vara ogiltig ogin Adjektiv otjänstvillig, ovillig, tvär, ohjälpsam, negativ, vrång, motvillig, avig, taskig, girig, missunnsam oginhet Substantiv det att vara ogin oglad Adjektiv dyster, ledsen oglamorös Adjektiv inte glamorös, flärdlös, alldaglig, vardaglig, vanlig, enkel ogooglebar Adjektiv inte möjlig att söka på internet med söktjänst; inte sökbar ograverad Adjektiv oförminskad, orörd ogräsborttagare Substantiv redskap som tar bort ogräs ogräsmaskros Substantiv individ av någon av arterna inom sektionen Ruderalia av släktet Taraxacum i växtfamiljen korgblommiga växter ogudaktig Adjektiv som beter sig i strid med guds vilja ogudaktighet Substantiv det att vara ogudaktig ogulden Adjektiv obetald, oreglerad (om skuld) ogynnsam Adjektiv inte gynnsam ogärning Substantiv ond gärning ogärningsman Substantiv grövre brottsling ogästvänlig Adjektiv som inte tycker om att ha gäster ogästvänlighet Substantiv egenskapen att inte vara gästvänlig; det att behandla sina gäster ohövligt ogörlighet Substantiv något som är outförbart ohanterlig Adjektiv svår eller omöjlig att hantera ohanterlighet Substantiv det att vara ohanterlig ohederlighet Substantiv det att vara ohederlig; ohederlig gärning ohejdad Adjektiv som inte hejdas eller har hejdats; som fortsätter obehindrat ohejdat Adverb utan övre gräns ohemul Adjektiv utan rimlig grund, särskilt om juridiska sammanhang ohjälplig Adjektiv som inte kan åtgärdas ohjälplighet Substantiv det att vara ohjälplig ohjälpsam Adjektiv som inte hjälper till, som inte vill stå till tjänst ohjälpsamhet Substantiv det att vara ohjälpsam ohm Substantiv SI-enhet för elektriskt motstånd (resistans, reaktans och impedans); betecknas Ω ohmmeter Substantiv instrument som mäter resistans ohotad Adjektiv som är inte utsatt hot ohägn Substantiv förtret, obehag, trassel ohälsosamhet Substantiv det att vara ohälsosam ohågad Adjektiv som inte känner håg ohållbarhet Substantiv det att vara ohållbar ohöljd Adjektiv som inte döljs eller skyms av något, som går att se utan hinder, öppen, bar ohörbar Adjektiv som inte kan höras ohörbarhet Substantiv det att vara ohörbar ohörd Adjektiv inte hörd, obemärkt ohörsam Adjektiv som inte följer anvisningar, olydig ohörsamhet Substantiv det att vara ohörsam ohövisk Adjektiv icke hövisk ohövlighet Substantiv det att vara ohövlig ohövligt Adverb på ett ohövligt sätt oidentifierbar Adjektiv inte identifierbar oidipuskomplex Substantiv begrepp inom Sigmund Freuds psykoanalys oigenkännlig Adjektiv inte igenkännlig, som inte går att känna igen oigenkännlighet Substantiv det att vara oigenkännlig oigenkännligt Adverb på ett oigenkännligt sätt oinhägnad Adjektiv inte inhägnad oinitierad Adjektiv som hittills inte har blivit initierad oinloggad Adjektiv inte inloggad; ej, för tillfället, aktiv som medlem på internetserver oinskränkt Adjektiv obegränsad, fullständig oinspirerad Adjektiv inte inspirerad, som saknad inspiration oinspirerat Adverb på ett oinspirerat sätt ointaglig Adjektiv som inte går att ta in på; som har ett för stort försprång ointaglighet Substantiv det att vara ointaglig ointelligent Adjektiv inte (tillräckligt) intelligent eller smart ointresse Substantiv det att en eller flera personer, eller en organisation, saknar intresse för något ointresserat Adverb på ett ointresserat sätt oisolerad Adjektiv icke isolerad ojordad Adjektiv inte jordad, utan anslutning för jord ojordisk Adjektiv hemmahörande till en annan värld; himmelsk ojuste Adjektiv variant av: ojust ojämförbar Adjektiv ej jämförbar ojämförlig Adjektiv oförliknelig ojämlik Adjektiv inte jämlik ojämlikhet Substantiv omständighet som inte är jämlik, det att individer inte ges lika förutsättningar, möjligheter eller villkor i samhället och det som rimligt kan påverkas i livet ojämnhet Substantiv det att någon yta är ojämn eller en specifik utbuktning eller nedsänkning på ytan (som, eventuellt tillsammans med andra sådana ojämnheter, gör att ytan är ojämn); det att något är ojämnt, d.v.s. inte lika (i kvalitet) ö ojävig Adjektiv inte jävig oka Verb lägga ok på, spänna i ok okammad Adjektiv som har rufsigt hår på huvudet (vilket upplevs som oestetiskt, och kan åtgärdas genom att håret kammas eller borstas) okamratlig Adjektiv som präglas av brist på gott kamratskap; som inte beter sig som en god kamrat förväntas bete sig (t.ex. ställa upp för och måna om sina kamrater) okamratlighet Substantiv det att vara okamratlig okapi Substantiv en djurart (Okapia johnstoni) inom familjen giraffdjur (Giraffidae); individ av denna art okarina Substantiv blåsinstrument oftast gjort av keramik okaritokivi Substantiv en fågelart (Apteryx rowi) inom familjen kivier (Apterygidae); individ av denna art okben Substantiv ett parigt ben i människans kranium, placerat upptill på ansiktets sidor och utgör en del av ögonhålans botten och vägg, som ledar mot överkäken, tinningbenet, kilbenet och pannbenet oklanderlighet Substantiv det att vara oklanderlig oklippt Adjektiv som inte har klippts oklokhet Substantiv det att vara oklok oklokrati Substantiv det att en pöbel härskar oklädd Adjektiv som är utan kläder, som inte har klätts okning Substantiv det att oka, det att lägga ok på något oknytt Substantiv spökerier och farligheter, i synnerhet sådana som beror på mystiska väsen oknäppt Adjektiv som inte har blivit eller som inte är knäppts okokt Adjektiv som inte har kokats okomparabel Adjektiv som inte kan jämföras okoncentrerad Adjektiv inte (mentalt) koncentrerad, med tankarna på annat (eller inget), frånvarande okonstlad Adjektiv icke konstlad, naturlig okontaktbar Adjektiv som inte kan kontaktas, som är omöjlig att kommunicera med okontroversiell Adjektiv inte kontroversiell okopprad Adjektiv inte kopprad, inte kopparförhydd; som har träskrov utan beklädnad okreativ Substantiv hej okrigisk Adjektiv som inte är krigisk; fridfull, fredsvänglig, fredsam okristen Adjektiv som inte är kristen okritisk Adjektiv inte kritisk, d.v.s. som inte med kritiskt tänkande försöker identifiera eventuella brister i något resonemang eller liknande okritiskhet Substantiv det att vara okritisk okroppslig Adjektiv som inte består av materia okroppslighet Substantiv det att vara okroppslig okrossbar Adjektiv omöjlig att krossa okränkbar Adjektiv som ej får kränkas okränkbarhet Substantiv oantastlighet, integritet okrönt Adjektiv inte krönt; som är en av de allra främsta inom sitt område (vilket inte nödvändigtvis är smickrande) men inte formellt erhållit den status eller det erkännande som anses berättigat oktaeder Substantiv platonsk kropp som består av åtta stycken liksidiga trianglar oktaflexagon Substantiv flexagon med åtta hörn oktagonal Adjektiv åttkantig (åttakantig, åttasidig, åttahörnig), formad som en oktagon oktal Adjektiv som grundar sig på talbasen åtta, som använder siffrorna 0-7, förkortas okt. oktalogi Substantiv kulturellt verk i åtta delar, oftast om litteratur eller film oktan Substantiv ett kolväte, alkan med formeln C8H18 oktant Substantiv åttondel av en cirkel oktantal Substantiv en sorts mått på ett motorbränsles motstånd mot självtändning av gasblandningen (s k knackning) oktav Substantiv intervall på tolv halvtoner mellan första och åttonde tonen i en diatonisk skala, från exempelvis C till C oktavflöjt Substantiv piccolaflöjt oktavist Substantiv sångare med extrem basröst; kontrabas, basso profondo oktett Substantiv samling om åtta (personer), särskilt om musiker oktiljon Räkneord ett tal; 1048 = 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 = 1 000 0008 oktoberdag Substantiv dag i oktober månad oktoberfrost Substantiv frost i oktober månad oktoberkväll Substantiv kväll under oktober månad oktobermorgon Substantiv morgon under oktober månad oktobernatt Substantiv natt under oktober månad oktoberrusk Substantiv ruskväder inträffande under (och karaktäristiskt för) oktober månad oktobersnö Substantiv snö som faller i oktober oktogon Substantiv åttahörning; en plan geometrisk figur med åtta sidor oktogonal Adjektiv åttahörnig (åttasidig, åttakantig), formad som en oktogon oktonion Substantiv tal som kan skrivas på formen a + b i + c j + d k + e l + f m + g n + h o där a, b, c, d, e, f, g och h är reella tal och i^2 = j^2 = k^2 = l^2 = m^2 = n^2 = o^2 = -1; mängden av alla oktonioner betecknas \mathbb{O} elle oktroj Substantiv statligt tillstånd eller bemyndigande att bedriva viss typ av verksamhet, på senare tid endast använt om bankverksamhet oktrojera Verb bevilja eller utfärda oktroj oktupel Adjektiv som avser åtta av något; åttafaldig okulage Substantiv meristem (ofta skott med bladveck eller bark med grenanlag) som inokulerats innanför barken på annan växt av annan art eller sort, i syfte att förädla plantan okular Substantiv en lins i en kikare eller teleskop - den del som sitter närmast ögat. Okularet fungerar i princip som en lupp okulera Verb ympa okulering Substantiv inympning av okulage (ofta bark med grenanlag, så kallat meristem) innanför barken på annan växt av annan art eller sort, i syfte att förädla plantan okultiverad Adjektiv som inte beter sig enligt finare normer; obildad, ociviliserad okulär Adjektiv som utförs med ögonen okulärbesiktning Substantiv undersökning av något med hjälp av (endast) ögonen okuvlig Adjektiv som inte kan kuvas; som man inte kan få bukt med; svårstoppad, svårtyglad, obändig, svårhanterlig okuvlighet Substantiv det att vara okuvlig okvald Adjektiv ostörd; oklandrad okvalificerad Adjektiv som saknar begärda, nödvändiga eller önskvärda kvalifikationer, som inte är kvalificerad okvinnlig Adjektiv som inte lever upp till den traditionella föreställningen om hur en kvinna skall se ut eller bete sig; som inte förknippas med normens kvinnor okvinnlighet Substantiv det att vara okvinnlig okvädingsord Substantiv glåpord, tillmäle okvädinsord Substantiv stavningsvariant av okvädingsord okvädningsord Substantiv mindre vanlig stavningsvariant av okvädingsord okynne Substantiv det att ställa till besvär i onödan, ofta för att retas, men även oavsiktligt okynnesäta Substantiv äta trots man är mätt, småäta bara för smakens skull okynnig Adjektiv som ställer till besvär i onödan okynnighet Substantiv det att vara okynnig okysk Adjektiv inte kysk okyskhet Substantiv det att vara okysk okysst Adjektiv som aldrig blivit kysst; som inte blivit kysst (nyligen) okändhet Substantiv det att vara okänd okänslighet Substantiv det att vara okänslig (i någon betydelse av ordet) olat Substantiv ovana, oskick oldboy Substantiv idrottsman över en viss ålder (olika i olika idrotter) oleanderfikus Substantiv en växtart (Ficus pertusa), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art olibanum Substantiv slags harts använd som rökelse från träd inom släktet Boswellia (särskilt Boswellia serrata, samt ibland även i utvidgad betydelse om liknande harts från släktet Juniperus) olicensierad Adjektiv som saknar de tillstånd som krävs olidlighet Substantiv det att vara olidlig olidligt Adverb på ett olidligt sätt olifant Substantiv medeltida signalhorn snidade av elefantbetar oligark Substantiv ledande person i ett fåmannavälde, det vill säga då ett fåtal personer styr genom att ha tillgång till kapital eller ärvd titel oligarki Substantiv fåvälde, regering av få personer oligarkisk Adjektiv som avser oligarki eller oligarker oligodendrocyt Substantiv myelinbildande gliacell i centrala nervsystemet oligopeptid Substantiv peptid bestående av några få (< 50) aminosyrarester oligopol Substantiv situation där ett litet antal företag (säljare) kontrollerar en hel marknad, och där det är svårt för nya konkurrenter att ta sig in oliguri Substantiv (onormalt) låg urinproduktion olikartad Adjektiv inte likartad, av olik(a) art(er) (slag, sort, typ) olikas Pronomen genitiv av olika olikformig Adjektiv som ändrar sig hela tiden olikformighet Substantiv det att vara olikformig; något som är olikformigt olikfärgad Adjektiv som har annan färg olikhetstecken Substantiv symbol som indikerar att något är större än () eller mindre än () något olimiterad Adjektiv obegränsad olimmad Adjektiv inte limmad olingobjörn Substantiv individ av någon art inom släktet olingobjörnar (Bassaricyon) olingobjörnar Substantiv ett släkte (Bassaricyon) inom däggdjursfamiljen halvbjörnar (Procyonidae) olinguito Substantiv en art (Bassaricyon neblina) inom däggdjursfamiljen halvbjörnar (Procyonidae); individ av arten olinguito olivfärgad Adjektiv med samma färg som en oliv olivgrön Adjektiv som har en nyans av grön som fås genom att blanda svart och gult olivkvist Substantiv kvist av olivträd; symbol för fred olivlund Substantiv odlad slänt bevuxen med olivträd olivträd Substantiv träd som det växer oliver på oljande Substantiv det att olja oljeaktig Adjektiv som liknar olja oljebeständig Adjektiv som tål olja oljebrist Substantiv brist på olja oljecistern Substantiv cistern för förvaring av olja oljedepå Substantiv förråd för att lagra olja oljedådra Substantiv en art (Camelina sativa) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten oljedådra oljeeldad Adjektiv eldad genom förbränning av olja oljeeldning Substantiv eldning av en panna med olja oljeembargo Substantiv embargo mot handel med olja oljeexport Substantiv export av olja oljeexportör Substantiv exportör av olja oljefat Substantiv behållare (tunna, fat) av stålplåt för olja (petroleum) oljefläck Substantiv fläck (på någon yta) bestående av olja oljefrö Substantiv frö som innehåller vegetabilisk olja oljefärg Substantiv målarfärg med olja som bas oljeförbrukning Substantiv förbrukning av olja oljeföretag Substantiv företag som producerar olja oljeförsörjning Substantiv försörjning av olja oljehaltig Adjektiv som innehåller olja oljeimport Substantiv import av olja oljejätte Substantiv stort oljeföretag oljekaka Substantiv rester vid pressning av olja ur raps; ges som foder åt kor oljekraftverk Substantiv kraftverk som eldar olja för att koka upp vatten som sedan driver en ångturbin oljekris Substantiv kris som uppstod genom extrem prishöjning av råoljepriset oljekvarn Substantiv oljeslageri oljekälla Substantiv källa (brunn, borrhål) där bergolja utvinns oljeleverans Substantiv leverans av olja oljeläckage Substantiv tillfälle då olja läcker oljemagnat Substantiv magnat vars inflytande och makt bygger på olja, inflytelserik person i ett oljebolag oljemarknad Substantiv den ekonomiska marknad där handel med olja sker oljemiljardär Substantiv miljardär vars förmögenhet bygger på olja oljemåla Verb måla med oljefärg oljemålad Adjektiv målad med oljefärg oljemålning Substantiv det att måla (konst eller hantverk) med oljefärger (om konst: i olja) oljepalm Substantiv palmarten Elaeis guineensis; exemplar av denna art oljepris Substantiv pris på olja oljepump Substantiv pump som används för att förflytta olja oljeraffinaderi Substantiv anläggning för att raffinera olja (petroleum, till bensin, diesel, fotogen och andra fraktioner) oljerock Substantiv regnrock av väv impregnerad med linolja och vax oljeslageri Substantiv fabrik där man utvinner vegetabilisk olja genom en process som innefattar malning i kvarn oljeställ Substantiv jacka och byxor av väv impregnerad med linolja och vax oljesyra Substantiv fettsyra som består av kol, väte och syre, med kemisk formeln C18H34O2 oljetanker Substantiv tankfartyg för transport av råolja eller oljeprodukter oljetillförsel Substantiv tillförsel av olja oljeutsläpp Substantiv utsläpp av olja oljighet Substantiv det att vara oljig olla Verb vidröra något med toppen på penisen (ollonet) och/eller klitoris, i syfte att förnedra, besudla eller få andra personer att undvika föremålet ifråga ollande Substantiv det att olla ollning Substantiv det att gnugga sitt ollon mot något ollonborre Substantiv en insektsart (Melolontha melolontha) i ordningen skalbaggar (Coleoptera); individ av denna art olmek Substantiv person tillhörande det forntida mesoamerikanskt kulturfolk som dominerade området vid Mexikanska golfen vid tiden för starten av mayakulturen runt 2000 f.Kr. ologiskhet Substantiv det att vara ologisk; uttalande som är ologiskt olonetsiska Substantiv ett finsk-ugriskt språk (eller dialekt) som talas av uppskattningsvis 100 000 personer bosatta främst i Finland och ryska Karelen olovandes Adverb utan tillstånd, utan lov, utan rätt, i strid mot regel eller lag olovlig Adjektiv olaga, olaglig, otillåten, utan lov, utan tillåtelse olovligen Adverb utan tillstånd, utan rätt, i strid mot regel eller lag olovlighet Substantiv det att vara olovlig olsmäss Substantiv sankt Olofs dag 29 juli; även marknadsdag olsmässa Substantiv sankt Olofs dag 29 juli; även marknadsdag olust Substantiv brist på lust eller håg olustbetonad Adjektiv inte lustbetonad olustighet Substantiv det att vara olustig; något som är olustigt olustkänsla Substantiv känsla av olust olvon Substantiv buske av släktet Viburnum; vanligen avses arten skogsolvon, den enda vilt växande i Sverige olvonbär Substantiv stenfrukt från olvon; särskilt från busken skogsolvon olvonsläktet Substantiv släktet Viburnum i växtfamiljen desmeknoppsväxter (Adoxaceae) olycksalighet Substantiv det att vara olycksalig olycksbroder Substantiv person som delar samma olycka eller svåra situation som någon annan olycksbuss Substantiv buss som (nyligen) råkat ut för en olycka (i en diskussion om olyckan eller med olyckan i åtanke) olycksdag Substantiv dag som kännetecknas av olycka olycksdiger Adjektiv som följs av stor olycka; olycksbringande olycksfallsförsäkring Substantiv försäkring mot kroppsskada som inträffat genom en plötslig och ofrivillig yttre händelse olycksfågel Substantiv person som ofta har otur olycksfödd Adjektiv född till olycka olyckskamrat Substantiv person som drabbats av samma olycka (motgång) olyckskorp Substantiv någon som bringar olycka; någon som får andra att drabbas av olycka olycksplan Substantiv flygplan som råkat ut för en incident olycksrisk Substantiv risk för att en olycka inträffar olycksstatistik Substantiv statistik inriktad på data över olyckor olyckstillbud Substantiv händelse som nästan blev en olycka olydighet Substantiv det att vara olydig olympiaby Substantiv område där idrottare (olympier) och deras tränare bor under pågående olympiskt spel olympiamästare Substantiv vinnare i någon gren i de olympiska spelen olympiamästarinna Substantiv kvinnlig olympiamästare olympiasegrare Substantiv vinnare i någon gren i de olympiska spelen olympiastadion Substantiv stadion som är specifikt konstruerad eller som används för att arrangera de olympiska spelen, särskilt dess större evenemangen såsom invignings- och avslutningsceremonin samt friidrotten olympiatrupp Substantiv grupp av olympier (idrottare) som representerar ett land vid de olympiska spelen olympier Substantiv grekisk gud olymptistel Substantiv en art (Carduus thoermeri) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten olymptistel oläglig Adjektiv som inträffar vid ett ovanligt ofördelaktigt tillfälle; ofördelaktigare än de flesta andra tänkbara tidpunkter oläglighet Substantiv det att vara oläglig olämplighet Substantiv det att vara olämplig oländig Adjektiv olämplig för odling, trafik e.dyl. olärd Adjektiv inte lärd, d.v.s. med obefintliga eller högst begränsade akademiska kunskaper oläsbar Adjektiv som ej kan läsas utan att man tröttas ut oläslig Adjektiv som ej kan läsas oläst Adjektiv inte läst oläte Substantiv väsen, gap och skrik; oljud, oväsen olönsam Adjektiv inte lönsam olönsamhet Substantiv det att vara olönsam olösbar Adjektiv som inte går att lösa, som det inte går att hitta en lösning till olöslig Adjektiv som inte kan lösas (i något specifikt lösningsmedel, t.ex. vatten) olöslighet Substantiv det att vara olöslig omak Substantiv det att ens lugn eller bekvämlighet rubbas eller störs omaka Adjektiv som inte utgör ett enhetligt par omanier Substantiv invånare i Oman eller person med omansk härkomst omanliggöra Verb frånta någon eller något dess manlighet eller manliga status omanlighet Substantiv det att vara omanlig omansk Adjektiv som rör Oman eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt omanska Substantiv kvinna från Oman omarbeta Verb förändra, revidera omarbetning Substantiv det att omarbeta något omarkerad Adjektiv inte markerad eller utmärkt, så att dess existens, identitet, natur eller säregenhet inte tydligt framgår ombesörja Verb ta ansvar för att något ska komma till stånd, ordna ombetrodd Adjektiv mycket betrodd ombilda Verb ändra form, bilda (forma) på nytt, riva upp och grunda igen, börja om från början, reformera, reorganisera, omgestalta ombildad Adjektiv förvandlad, reformerad, reorganiserad, nyskapad ombokningsbar Adjektiv som är möjlig att omboka ombonad Adjektiv hemtrevlig och mysig, varm och bekväm ombordanställd Adjektiv som har en anställning ombord ombordbringa Verb föra med sig ombord ombordföra Verb medföra ombord, ta med sig ombord ombordstiga Verb kliva ombord, äntra en farkost ombordstigen Adjektiv som har klivit ombord ombordstigningskort Substantiv boardingkort ombordta Verb ta (med sig) ombord ombrytning Substantiv uppdelning i sidor eller tidningsspalter av en text som är satt i löpande följd ombudskap Substantiv det att vara ett ombud ombudsmannaskap Substantiv det att vara en ombudsman ombyggd Adjektiv som byggts om ombytlighet Substantiv det att vara ombytlig omböja Verb böja runt om omböjd Adjektiv böjd runt om omdana Verb förändra, ombilda, omskapa omdanande Substantiv det att omdana omdanare Substantiv person som omdanar omdaning Substantiv förändring, ombildning, omformning, omgestaltning omdebatterad Adjektiv vars tolkning eller innehåll har diskuterats och åter ifrågasatts fram och tillbaka omdefinierande Substantiv det att omdefiniera omdiktning Substantiv det att omdikta något omdirigerad Adjektiv given en ny riktning omdirigerande Substantiv det att omdirigera omdirigering Substantiv omledning, vidarebefordring omdiskuterad Adjektiv som diskuteras mycket, kontroversiell omdömesbrist Substantiv brist på gott omdöme; oförmåga att bedöma situationer på ett klokt, insiktsfullt eller lämpligt sätt omdömesförmåga Substantiv förmåga av visa gott omdöme, förmåga att bedöma om något är rimligt eller farligt eller liknande omdömesgill Adjektiv som visar gott omdöme omdömesgillhet Substantiv det att vara omdömesgill omdömeslös Adjektiv som saknar omdöme omdömeslöshet Substantiv det att vara omdömeslös omedelbarhet Substantiv det att vara omedelbar omedelbarligen Adverb omedelbart omedgörlighet Substantiv det att vara omedgörlig omedvetenhet Substantiv det att vara omedveten (om något) omflyttning Substantiv flyttning (av flera saker, mellan olika platser) omforma Verb ge ny form, forma på nytt, omvandla omformad Adjektiv given ny form, omvandlad omformare Substantiv anordning som omvandlar växelspänning med en frekvens till växelspänning med en annan frekvens omformarstation Substantiv ställe där en omformare är uppställt omformulerande Substantiv det att omformulera omformulering Substantiv det att omformulera något, d.v.s. det att säga något på ett annat sätt omfång Substantiv område, omfattning omfångsrik Adjektiv som har stort omfång omfångsrikt Adverb på ett omfångsrikt sätt omföderska Substantiv hona som har fött barn tidigare och nu ska föda barn om igen, kvinna som föder barn för andra gången eller mer omfördela Verb fördela på annat sätt, på nytt omfördelad Adjektiv fördelad på nytt, på annat sätt omfördelande Substantiv det att omfördela omfördelning Substantiv det att omfördela omgift Adjektiv som ingått ett nytt äktenskap efter ett tidigare sådant omgifte Substantiv det att gifta sig för (åtminstone) andra gången omgivningstemperatur Substantiv temperatur som råder i omgivning omgjord Adjektiv som (avsiktligt) har gjorts om, d.v.s. som har ändrats i sin konstruktion, uppbyggnad eller innehåll, och som därmed har fått andra eller nya egenskaper omgjorda Verb spänna gjord omkring något omgärda Verb kringgärda, omge med stängsel omgöring Substantiv processen i vilket något görs om omgörning Substantiv processen i vilket något görs om omhulda Verb visa godhet eller välvilja; kärleksfullt vårda sig om någon; tillgodose någons behov eller intressen; omfatta något med kärlek eller intresse omhänderta Verb (om person) gripa, arrestera och hålla i fångenskap (oftast i preventivt syfte (såsom med berusade personer), snarare än i syfte att möjliggöra en bestraffning) omhändertagande Substantiv frihetsberövande av person eller beslag av egendom omigen Adverb ännu en gång omik Substantiv samlingsnamn för genomik, proteomik och liknande vetenskaper omikron Substantiv den grekiska bokstaven Ο (gemen: ο) omild Adjektiv sträng, hård; obehaglig omildhet Substantiv det att vara omild ominstallera Verb installera (mjukvara) på nytt, avinstallera något för att installera det igen (eventuellt för att åtgärda problem) ominös Adjektiv olycksbådande; ödesdiger, förebådande omisskännelig Adjektiv variant av omisskännlig omisskänneligen Adverb på ett sätt som är omisskänneligt omisskännlig Adjektiv omöjlig att inte uppfatta, som inte kan misstagas för något annat omisskännligen Adverb på ett sätt som är omisskännligt omisstänksamhet Substantiv det att inte vara misstänksam omistlig Adjektiv som inte kan undvaras, oumbärlig omistlighet Substantiv det att vara omistlig omkamra Verb omborra (borra om) eller förändra kammaren eller patronläget hos ett eldvapen; ombygga eldvapen för nya ammunitionsdimensioner omkasta Verb ändra ordningsföljden (oftast på bara två element) omkastning Substantiv händelsen att något (t.ex. humöret, en strömbrytare) omkastas, ändrar riktning omkategoriserande Substantiv det att omkategorisera omklädning Substantiv det att byta kläder omkoreografera Verb göra förändringar av en koreografi omkullfallen Adjektiv som har fallit omkull omkväde Substantiv en eller flera versrader som (t.ex. i en folkvisa) återkommer på samma ställe i varje strof; refräng omköra Verb ovanlig variant av köra om omkörning Substantiv det att köra om; passerande av trafikant som färdas i lägre hastighet omkörningsförbud Substantiv förbud att köra om; trafikregel som förbjuder en förare av ett fordon (av viss typ) att köra om andra fordon (av viss typ) inom ett område omladda Verb ladda om igen, ladda på nytt omliggande Adjektiv kringliggande omljud Substantiv en typ av vokalförändring (t ex hand-händer, fot-fötter, ung-yngre) omloppstid Substantiv den tid det tar för ett föremål att tillryggalägga ett varv kring ett annat föremål, kring vilket det befinner sig i omloppsbana omlott Adverb över varandra omlottgående Adjektiv som går omlott omlottkjol Substantiv kjol som består av rakt tyg som man knyter runt sin midja omläggning Substantiv organiserad förändring av något omlöp Substantiv konstruktion i ett vattendrag som låter lekvandrande fiskar passera en fördämning (liknande en laxtrappa) omlöpa Verb löpa förbi omma Adverb bredvid omnejd Substantiv område, trakt runt omkring omnipotens Substantiv allsmäktighet, allmakt; makt över allt omnipotent Adjektiv som är förmögen att göra allt tänkbart i universum; som har obegränsad makt i universum omnivor Substantiv organism som livnär sig på både animalisk och vegetarisk föda omnämnande Substantiv det att omnämna omnämnansvärd Adjektiv värd ett omnämnande (att omnämnas) omogenhet Substantiv det att vara omogen omoral Substantiv brist på moral omorganisation Substantiv förändring i sättet på vilket en organisation är uppbyggd omorganiserande Substantiv det att omorganisera omorganisering Substantiv det att omorganisera omotisk Adjektiv till den omotiska språkgrenen hemmahörande (inom den afroasiatiska språkstammen) omotiverad Adjektiv som saknar motivering omplaceringshund Substantiv hund som är eller tidigare har varit i behov av omplacering (byte av ägare) omplåstrad Adjektiv perfektparticip av plåstra om omprövande Substantiv det att ompröva omprövning Substantiv i Sverige och Finland, en form av ändringssökande i vilken en myndighet prövar sitt eget beslut på nytt utan att ärendet behandlas av en domstol omreglering Substantiv det att reglera om; handling som reglerar något på ett nytt sätt omriktare Substantiv anordning som omvandlar växelspänning med en frekvens till växelspänning med en annan frekvens omräkning Substantiv upprepad (om igen) räkning (av röster efter ett val), det att räkna om omrörning Substantiv det att röra om; handling varigenom något rörs om omsadling Substantiv det att sadla om omsams Adjektiv överens omsider Adverb äntligen, till slut omsikt Substantiv förmåga att se runt omkring sig, kringsynthet, omtanke, sorgfällighet, försiktighet, varsamhet omskapa Verb utforma på nytt sätt omskapare Substantiv person som omskapar omskolning Substantiv utbildning (och praktik) inom område man tidigare inte var utbildad i omskriva Verb skriva om, skriva på annat sätt, formulera på nytt, omformulera, omtolka, översätta, transkribera omskrivande Adjektiv perifrastisk omskriven Adjektiv som medier mycket skriver om omskära Verb det att hos pojke avlägsna hela eller stora delar av förhuden (av religiösa, kulturella, medicinska eller estetiska skäl) omslagsbild Substantiv bild på titelblad till en tidskrift eller på omslag till en bok omslagsflicka Substantiv (ung) kvinna som fotograferats för att hamna på framsidan av ett magasin omslagspapper Substantiv ofta färgat och mönstrat papper som (mindre, konkreta) gåvor slås in i innan de överlämnas till mottagaren omslagspojke Substantiv (ung) man som fotograferats för att hamna på framsidan av ett magasin omslagsrevers Substantiv skuldebrev som åtföljes av ett annat skuldebrev vilket tjänar som pant för det första omsorgsfullhet Substantiv det att vara omsorgsfull omspinna Verb spinna runt omsprungen Adjektiv som har i sin verksamhet blivit övertagen av konkurrenter omspunnen Adjektiv omgiven omstridd Adjektiv kontroversiell omstrukturera Verb ge annan struktur, ofta för att uppnå högre effektivitet omstrukturerande Substantiv det att omstrukturera omstrukturering Substantiv det att omstrukturera; reorganisering omständig Adjektiv omtvistad variant av omständlig omständigt Adverb omtvistad variant av omständligt omständlig Adjektiv som utför något på ett onödigt komplicerat vis; alltför noggrann; som krånglar till saker omständlighet Substantiv det att vara omständlig omstående Adjektiv som finns på papperets andra sida omstörta Verb grundligt ändra; kullkasta, revolutionera omstörtare Substantiv person som deltar på en omstörtning omstörtning Substantiv revolution, kupp, omvälvning omsusa Verb susa omkring någon eller något omsusad Adjektiv berömd, hyllad, omtalad omsvärma Verb svärma omkring någon eller något omsättande Substantiv det att omsätta omsättningstillgång Substantiv tillgång som är avsedd att användas under kort tid omtagningstecken Substantiv tecken som anger att ett stycke ska upprepas en eller flera gånger (i sångtext eller notskrift) omtagskrok Substantiv krok i väggen vid sidan av fönster för att fästa gardinomtag omtala Verb nämna, berätta om, tala om, säga omtentamen Substantiv tentamen som ges för andra gången (eller senare gång) i en viss kurs (med samma studentgrupp, och som täcker samma moment eller kunskapsområde), för studenter som inte blivit godkända på, eller som missade, den ordinarie omtolka Verb tolka på nytt, tolka på ett annat sätt omtolkande Adjektiv som omtolkar omtvistad Adjektiv som har ifrågasatts och diskuterats mycket; som det har tvistats kring omtvistlig Adjektiv som går att tvista om, som kan diskuteras omtyckthet Substantiv popularitet, uppskattning omtänksamhet Substantiv det att vara omtänksam; det att aktivt bry sig om och hjälpa/ta hand om andra personer omtöckna Verb föra på villovägar, beröva någon dess sinnestillstånd omtöckning Substantiv det att omtöckna omutbar Adjektiv som av princip inte tar emot mutor, utan alltid följer reglerna eller sin moraliska kompass trots frestelser om egen vinning omutbarhet Substantiv det att vara omutbar omutlig Adjektiv omutbar; som inte tar emot mutor omutlighet Substantiv det att vara omutlig omvandlande Substantiv det att omvandla omvika Verb vika runt om omvikt Adjektiv vikt runt om omvälja Verb välja på nytt, ge förnyat förtroende omvälva Verb omstörta, grundligt förändra, revolutionera omvälvning Substantiv radikal förändring eller omvandling, revolution, omstörtning omvändelse Substantiv det att vända om (och bli troende, bli frälst), avgörande förändring omvändning Substantiv implikationen q⇒p omvänt Adverb i omvänd ordning omvärderande Substantiv det att omvärdera omvärdering Substantiv det att värdera något på nytt omvärldsanalytiker Substantiv person som analyserar omvärlden omvärva Verb omsluta, tätt omge, omringa omväxla Verb ändra (från ett till annat), blanda (det ena med det andra), byta (det ena mot det andra) omväxlad Adjektiv utbytt, ändrad, blandad, uppblandad omväxlande Adverb på ett sätt som medför omväxlingar omyeliniserad Adjektiv som inte har en myelinskida runt sig omyndig Adjektiv barn, yngre än åldersgränsen för att vara myndig (i de flesta länder inklusive Sverige 18 år), under vårdnadshavares (i de flesta fall sina föräldrars) tillsynsansvar och ej berättigad att utan sin(a) vårdnadshavares til omyndighet Substantiv det att vara omyndig omänniska Substantiv beteckning för fantasivarelser med människolik karaktär men som dock inte tillhör människorna omänsklighet Substantiv det att vara omänsklig; omänsklig handling omärkbar Adjektiv inte märkbar, som inte märks omärklig Adjektiv som knappast kan märkas omärkligt Adverb utan att märkas omätlig Adjektiv som inte kan uppmätas, som övergår alla mått, som inte har några gränser omätlighet Substantiv det att vara omätlig omättad Adjektiv som har minst en dubbelbindning i den opolära svansen (d.v.s. utöver dubbelbindningen i karboxylgruppen) omättlighet Substantiv det att inte kunna tillfredsställas omålad Adjektiv inte målad omåttlighet Substantiv det att vara omåttlig omöblerad Adjektiv utan möbler omöjliggöra Verb göra så att något blir omöjligt, göra så att något inte (längre) kan inträffa omöjligtvis Adverb inte, eftersom motsatsen är omöjlig omönstrad Adjektiv inte mönstrad, som inte har ett mönster på sig /utan är enfärgad/ ona Substantiv isränna skapad av isbrytare onager Substantiv halvåsna, asiatisk vildåsna; Equus hemionus onager onanerande Substantiv det att onanera onatur Substantiv brist på naturlighet onaturlighet Substantiv abnormitet, konstighet oncupel Adjektiv som avser elva av något; elvafaldig ondartad Adjektiv som har förmåga att sprida sig till andra ställen i kroppen ondgöra Verb i tanken nära och/eller i gester, tal eller skrift uttrycka negativ inställning till t ex en företeelse eller ett handlingssätt ondsinthet Substantiv det att vara ondsint ondskefullhet Substantiv det att vara ondskefull ondulera Verb lägga håret i vågor ondögd Adjektiv som har ondskefulla ögon onerös Adjektiv rättshandling som sker mot vederlag oneshotta Verb ta kål på en motståndare med ett direktangrepp (såsom ett slag/skott eller en attack etc, beroende på spelets natur), då kallad en oneshot onestep Substantiv en pardans i snabb 2/4 takt onge Substantiv unge onger Adjektiv ung onjutbar Adjektiv inte njutbar; som man inte njuter av onkogen Adjektiv tumörframkallande onkologi Substantiv läran om tumörer (cancer) onkologisk Adjektiv som avser onkologi onomastik Substantiv lära och forskning som undersöker betydelse, härledning och spridning av namn onomastikon Substantiv en individs mentala encyklopedi av namn, ett särskilt ordförråd för namn; mentalt namnförråd onomastisk Adjektiv som rör namnforskning (onomastik) onomatopoesi Substantiv begrepp som beskriver ord som är ljudhärmande eller har ljudhärmande ursprung onomatopoetikon Substantiv begrepp som beskriver ord som är ljudhärmande eller har ljudhärmande ursprung onomatopoetisk Adjektiv som är ljudhärmande onsdagkväll Substantiv variant av onsdagskväll onsdagmorgon Substantiv variant av onsdagsmorgon onsdags Adverb närmaste onsdagen som varit utan att det blivit onsdag igen onsdagseftermiddag Substantiv eftermiddag på en onsdag onsdagsförmiddag Substantiv förmiddag på en onsdag onsdagskonsert Substantiv konsert som anordnas en onsdag onsdagskväll Substantiv kväll på en onsdag onsdagsmorgon Substantiv morgon på en onsdag ontologi Substantiv läran om varat och existensen; den del av metafysiken som undersöker vilka slags ting som finns och vad det innebär att något är och vilka deras väsensbetingade drag är ontologisk Adjektiv som rör eller avser ontologi onumrerad Adjektiv inte numrerad, som inte är knuten till en bestämd sittplats onus Substantiv skatter, pålagor el dyl onyanserad Adjektiv ej nyanserad onykterhet Substantiv det att vara onykter onyttig Adjektiv inte nyttig onyttighet Substantiv det att vara onyttig; något som är onyttigt onyx Substantiv vulkanisk glasart, skiktad (ofta svart) sten onämnbar Adjektiv som inte får, bör eller kan omnämnas eller omtalas (ofta på grund av att det anses tabu, skamligt, hemskt eller heligt) onådd Adjektiv inte nådd; i synnerhet om folk som inte nåtts av det kristna evangeliet onödigtvis Adverb i onödan oocyt Substantiv äggcell, kvinnlig gamet oogonium Substantiv någon av de stamceller som i fosterlivet ger upphov till de primära oocyter som finns i en äggstocks primordialfolliklar ooid Substantiv litet korn (mindre än 2 mm) (av karbonat) som består av koncentriska lager oolit Substantiv kalksten bestående av ooider oombedd Adjektiv som utförs utan uttalad önskan oombett Adverb utan att ha blivit ombedd oomkullkastlig Adjektiv som ej kan kastas omkull oomkullrunkelig Adjektiv omöjlig att runka (skaka) omkull oomskuren Adjektiv som inte genomgått det kirurgiska ingreppet av omskärelse oomstridd Adjektiv inte omstridd oomtvistad Adjektiv inte omtvistad oomtvistlig Adjektiv inte omtvistlig oomtyckt Adjektiv inte omtyckt oordentlig Adjektiv inte ordentlig, misskötsam, ovårdad, slarvig, vårdslös oordentlighet Substantiv det att vara oordentlig oordnad Adjektiv inte ordnad, som inte följer några /synliga/ regler; /till synes/ slumpmässigt beskaffad oorganiserad Adjektiv som är dåligt organiserad oorganisk Adjektiv inte av biologiskt ursprung ooriginell Adjektiv inte originell opacitet Substantiv ett materials grad av ogenomsläpplighet för ljus opak Adjektiv inte genomskinlig opalisering Substantiv det sätt på vilket ljuset sprids i halvgenomskinliga ämnen opansrad Adjektiv som saknar pansarskydd; ej skyddad av pansar oparfymerad Adjektiv som inte innehåller (tillsatt) parfym opartiskhet Substantiv det att vara opartisk opastöriserad Adjektiv inte pastöriserad operabesök Substantiv besök av en föreställning på operan operakikare Substantiv liten kikare med låg förstoringsgrad operamusik Substantiv musik som är komponerad som del utan av en opera operand Substantiv tal som används som indata till en operator; i uttrycket 5+4 kallas 5 och 4 operander för operatorn +. operasångare Substantiv person som sjunger opera operasångerska Substantiv kvinnlig sångare som sjunger i en opera operationalisera Verb göra operationell; göra något praktiskt genomförbart genom att omsätta det i konkreta åtgärder operationalisering Substantiv det att operationalisera operationsförstärkare Substantiv en elektronisk komponent som känner av skillnaden mellan två spänningar och ger en utsignal som är proportionell (vanligen med en mycket hög proportionalitetskonstant) mot denna skillnad operationshål Substantiv hål som skapats vid operation operationskö Substantiv (abstrakt) kö i sjukvården som patienter väntar i för att få tid för operation operationssår Substantiv sår från ett kirurgiskt ingrepp operationsärr Substantiv ärr som blivit kvar efter ett operationssår operativsystemskärna Substantiv den innersta delen av ett operativsystem operator Substantiv funktion som använder en förenklad notation för funktionsvärden jämfört med standardnotationen F(x), såsom additionsoperatorn + vars resultat skrives "a + b" snarare än "+(a, b)" opererande Substantiv det att operera operett Substantiv musiklustspel, pjäs med lätt och underhållningsbetonad musik och talad dialog operettsångare Substantiv sångare som sjunger i operetter operettsångerska Substantiv sångerska som sjunger i operetter opiat Substantiv naturligt, psykoaktivt ämne (alkaloid) funnen i opium (den intorkade mjölksaften från växten Papaver somniferum, opiumvallmon) opinionsanalytiker Substantiv person som analyserar allmänhetens åsikt (i politiska frågor) opinionsbildare Substantiv person som starkt påverkar den allmänna opinionen opinionsbildning Substantiv aktiviteter som syftar till att påverka uppfattningar, ställningstaganden och ageranden hos enskilda individer, organisationer, företag med flera i en för opinionsbildaren gynnsam riktning opinionsfrihet Substantiv frihet att bilda opinion opinionsjournalistik Substantiv journalistik som är inriktad på att bilda opinion (normalt i en tydligt avgränsad del av en tidning) opinionsmätning Substantiv undersökning för att mäta allmänhetens åsikter opinionsundersökning Substantiv undersökning gjord i avsikt att mäta allmänhetens åsikt opinionsyttring Substantiv handling eller uttalande varigenom en åsikt uttrycks opioidkris Substantiv kris (i USA sedan 1990-talet) med överanvändning av beroendeframkallande smärtstillande läkemedel opiumhåla Substantiv plats där opium säljs och konsumeras oplockad Adjektiv inte plockad opolitisk Adjektiv som inte rör politik; inte politisk opponent Substantiv person som av en examinator är utsedd till att kritiskt granska och offentligt diskutera en uppsats eller doktorsavhandling opponera Verb göra invändningar, säga emot; granska en avhandling vid en (doktors)disputation opponerande Substantiv det att opponera opportun Adjektiv läglig, lämplig opportunism Substantiv för den närvarande ställningen avpassad politik opportunistisk Adjektiv som lyckas med något (negativt) genom att utnyttja en oväntad tillfällighet opportunitet Substantiv möjlighet, tillfälle, chans; läglighet, lämplighet opportunitetskostnad Substantiv alternativkostnad oppositionell Adjektiv som gärna framför invändningar oppositionellt Adverb på ett oppositionellt sätt oppositionsborgarråd Substantiv heltidsanställd politiker utsedd av kommunfullmäktige i Stockholm att representera oppositionen oppositionsledare Substantiv person med ledande roll i en politisk opposition; (parti)ledare(n) för det största oppositionspartiet oppositionsparti Substantiv parti som inte ingår i eller stödjer regeringen/styrelsen utan står i opposition till den oppositionspolitiker Substantiv politiker som befinner sig i opposition till den styrande makten opraktiskhet Substantiv det att vara opraktisk oprecis Adjektiv inte precis; med begränsad eller dålig precision eller exakthet; vars innebörd kan tolkas på flera olika sätt eller som innehåller lite information och få konkreta detaljer opretentiös Adjektiv ej pretentiös, anspråkslös oproblematisk Adjektiv inte problematisk, d.v.s. som inte innebär eller medför någon form av (praktisk, konceptuell, politisk eller etisk) svårighet, tveksamhet eller problematik oproduktiv Adjektiv inte skapande; inte längre skapande; som inte ger något resultat oproportionerlig Adjektiv som har orimliga eller onaturliga proportioner (i förhållande till något annat) oprutbar Adjektiv oeftergivlig, bergfast, som inte kan förhandlas eller prutas oprövad Adjektiv som inte har prövats opsonin Substantiv protein från immunförsvaret vilket opsoniserar en patogen (eller annan struktur) opsonisera Verb göra så att en patogen (eller annan struktur) lättare kan fagocyteras av immunförsvarets fagocyter genom att binda immunförsvarets proteiner (främst antikroppar och komplementproteiner) till patogenens yta opsoniserande Adjektiv som opsoniserar opsonisering Substantiv det att en patogen (eller annan struktur) får immunförsvarets proteiner, främst antikroppar och komplementproteiner (främst C3b), bundna på sin yta i syfte att göra det lättare för immunförsvarets fagocyter att fagocyter opsykologisk Adjektiv som (eller vars handlingar) vittnar om en okunskap om psykologi, närmare bestämt om människors känslor, tankar och beteenden optik Substantiv läran om ljuset och dess egenskaper optiker Substantiv person som arbetar med synundersökningar och ordinerar glasögon och andra optiska synhjälpmedel optikusneurit Substantiv synnervsinflammation optimalitet Substantiv det att vara optimal optimera Verb få att vara optimal optimerande Substantiv det att optimera optimerare Substantiv person eller apparat som optimerar optimering Substantiv det att optimera optimum Substantiv tillstånd i en process som ger gynnsammast resultat optionell Adjektiv valfri opublicerad Adjektiv som inte publicerats opulent Adjektiv riklig, yppig opåkallad Adjektiv oombedd, obehövlig opålitlighet Substantiv egenskapen att vara opålitlig opåtald Adjektiv utan anmärkning opåverkad Adjektiv inte påverkad (t.ex. av någon omständighet, aktivitet, sjukdom, drog, läkemedel, propaganda) orakad Adjektiv inte rakad, d.v.s. med bibehållen behåring på huden (i synnerhet i ansiktet hos man) orakelmässig Adjektiv dunkel, mångtydig orakelmässigt Adverb på ett orakelmässigt sätt oralorgel Substantiv munspel orangebröstad Adjektiv som har en orange färg på bröstet orangefärgad Adjektiv som har färgen orange orangekindad Adjektiv som har en orange färg på kinden orangepannad Adjektiv som har en orange panna orangeri Substantiv växthus med dubbelt glas, så att apelsiner (oranger) kan övervintra; vinterträdgård orangestrupig Adjektiv som har en orange färg på strupen oration Substantiv högtidligt föredrag orationell Adjektiv inte rationell, oförnuftig orationellt Adverb på ett orationellt sätt oratorisk Adjektiv vältalig; alltför högtidlig i talet oratorium Substantiv byggnad eller sal för bön orb Substantiv oskarp rund figur som kan framträda på fotografier då partiklar (ofta damm) blir mer upplysta av kamerans blixt, på grund av att partiklarna då reflekterar ljus mellan objektivet och den optiska axeln som samtidigt hamna orbital Adjektiv som avser omloppsbanan orda Verb tala ordagrann Adjektiv exakt med avseende på ordalagen eller ordalydelsen; särskilt om återgivande eller översättning, som överensstämmer med det ursprungliga yttrandet eller texten, återger originalet ord för ord ordal Substantiv gudsdom ordande Substantiv det att orda ordbajs Substantiv de ord som man väljer att använda sig utav vid ordbajsning ordbajsa Verb skriva eller prata mycket där innehållet antingen är nonsens eller fullt av överflödig information ordbajsare Substantiv som ordbajsar ordbajseri Substantiv det att ordbajsa ordbehandlare Substantiv datorprogram som används för att hantera (skapa, redigera, visa och skriva ut) dokument (datorfiler) som baseras på text (oftast på virtuella papper), oftast med möjligheter till avancerad text-, stycke- och sidformateri ordbehandling Substantiv det att använda en ordbehandlare för att redigera textbaserade dokument ordbehandlingsprogram Substantiv ordbehandlare ordbrytare Substantiv någon som bryter sitt ord (löfte) ordbyte Substantiv dispyt orden Substantiv slutet samfund, ofta hemligt ordensförläning Substantiv utdelande av ordnar ordensregn Substantiv ymnigt utdelande av ordnar ordentlighet Substantiv det att vara ordentlig orderbok Substantiv lista (bok) över beställningar (order från kunder) som ett företag arbetar med att fullgöra och leverera orderingång Substantiv flödet av beställningar som kommit in till ett företag orderkö Substantiv en kö av order ordernummer Substantiv nummer som identifierar en order (hos visst företag) ordervärde Substantiv värde på en viss beställning ordfattig Adjektiv som innehåller förhållandevis få eller förhållandevis liten andel ord ordfejd Substantiv (hetsk) fejd om ord ordflöde Substantiv tirad ordform Substantiv form av ord (särskild i relation till flexion) ordföljd Substantiv den ordning som orden i en sats har ordförandeklubba Substantiv liten hammare av trä som den som ansvarar för ett möte (eller en domstol eller en auktion) slår mot ett bord för att få folks uppmärksamhet ordförandeland Substantiv land som fungerar som ordförande i en sammanslutning bestående av flera länder, ofta specifikt om ordförandeskapet i Europeiska unionens råd ordförandeskap Substantiv det att vara ordförande; den tid någon är ordförande ordförklaring Substantiv förklaring av ett ords betydelse, består vanligen av en definition eller omskrivning, ibland även synonymer ordförteckning Substantiv alfabetiskt ordnad uppställning av ord; konkordans, ordlista ordgrupp Substantiv grupp av flera ord ordhållig Adjektiv som håller sitt ord, som är känd för att hålla ord ordhållighet Substantiv egenskapen att vara ordhållig, förmågan att hålla ord (infria sina löften) ordinata Substantiv den andra, vanligtvis hörande till den vertikala axeln, koordinaten i ett cartesiskt koordinatsystem ordination Substantiv av ordinera ordinitial Substantiv första bokstaven i ett ord ordkarg Adjektiv fåordig ordkarghet Substantiv det att vara ordkarg ordklass Substantiv kategori av ord som delar ett antal (relevanta för språket i fråga) grammatiska särdrag (såsom vilka funktioner ordet kan fylla i satsen, hur ordet böjs eller sammanfogas med andra ord, o.s.v.) ordklyveri Substantiv onödigt noggrant genomgående analys eller definition (av något som är trivialt och lättfattligt) ordkrig Substantiv strid som förs verbalt i motsats till väpnad eller fysisk strid ordkrumbukt Substantiv terminologisk omskrivning eller omformulering på bekostnad av uttryckets begriplighet ordkunskap Substantiv kännedom om existens och betydelse (och stavning, uttal och eventuell böjning) av ord, som ett kunskapsområde (hos en person) ordlista Substantiv sammanställning av ord som ingår i visst språk eller inom visst ämnesområde /med översättningar till annat språk/, vanligen av mindre omfång än ordböcker ordlös Adjektiv som inte säger något; tyst, förstummad ordnande Substantiv det att ordna ordnare Substantiv person eller sammanslutning som ordnar något ordningsbot Substantiv slags böter för mindre förseelser som utdelas av polis på plats (snarare än av domstol) ordningsföljd Substantiv ordning i vilken olika saker följer varandra, eller ska eller brukar följa varandra ordningsmakt Substantiv myndighet med ansvar för att upprätthålla lag och ordning ordningsmönster Substantiv mönster (förebild) för ordning ordningssinne Substantiv sinne för ordning; själslig läggning för organisering ordningstal Substantiv räkneord som anger någots plats i en ordning ordningsvakt Substantiv person som arbetar med att upprätthålla allmän ordning ordo Substantiv visst mått på en funktions egenskaper då dess argument går mot ett visst värde eller växer sig oändligt stort, eller mått på hur effektiv en algoritm är ordonnans Substantiv militär med uppgift att framföra order eller rapporter ordovicisk Adjektiv som avser eller tillhör den geologiska perioden ordovicium ordovicium Substantiv en geologisk period under den paleozoiska eran som började vid kambriums slut för 488 miljoner år före nutid och slutade när silur tog vid 443 miljoner år före nutid ordprediktion Substantiv tjänst för dataprogram som förutser och föreslår vilket ord som avses skrivas ordprål Substantiv prål med ord, överdriven vältalighet ordrik Adjektiv som innehåller förhållandevis många eller förhållandevis stor andel ord ordrytteri Substantiv pedantiskt hävdande av regler och detaljbestämmelser, ofta utan hänsyn till sunt förnuft; att "rida" på paragrafer eller ord genom att tillämpa dem striktare än vad som är rimligt ordsammansättning Substantiv sammansättning av ord ordskatt Substantiv berikande ordförråd ordskifte Substantiv dispyt ordspel Substantiv användning av ord ordspråksmässig Adjektiv som rör eller tillhör ordspråk ordstam Substantiv del av ord, där böjningsaffix tagits bort ordstrid Substantiv strid med ord ordstäv Substantiv stående uttryck, vanligen skämtsamt ordsätta Verb sätta ord på (sätta ord på), formulera, uttrycka, berätta ordträta Substantiv (hetsk) träta om ord ordtvist Substantiv (hetsk) tvist om ord ordvits Substantiv ett skämt som baserar sig på en (medveten) sammanblandning av två ord som låter närapå likadant ordväxling Substantiv (mer eller mindre upphetsat) språkligt meningsutbyte mellan två parter (med olika ståndpunkt i någon fråga); (kortare verbalt) gräl oread Substantiv bergnymf i grekisk mytologi orealiserbar Adjektiv som inte kan realiseras oredig Adjektiv utan sinnesskärpa oredighet Substantiv det att vara oredig oredlig Adjektiv som beter sig omoraliskt eller inte följer godtagbara metoder oredlighet Substantiv det att vara oredlig, även om handling oreflekterad Adjektiv utan eftertanke och reflexion oregelbundenhet Substantiv det att vara oregelbunden; något som sker oregelbundet, det vill säga utan att följa ett särskilt mönster oregelmässig Adjektiv inte regelmässig oregelmässighet Substantiv det att vara oregelmässig; något som är oregelmässigt oregerlighet Substantiv det att vara oregerlig orenhet Substantiv det att vara oren, speciellt i religiös bemärkelse orenlig Adjektiv som inte sköter sin hygien, som tenderar att hålla sig eller sin omgivning smutsig orenlighet Substantiv det att vara orenlig; något som är orenligt orenoverad Adjektiv inte renoverad (på ett bra tag) orera Verb prata (alltför) länge men väl oresonlighet Substantiv det att vara oresonlig; tanke eller handling som är oresonlig orficism Substantiv mystisk religion i det antika Grekland från 600-talet f.Kr. och framåt orfiker Substantiv anhängare av orfism en forngrekisk mystisk-religiös strömning orfisk Adjektiv som rör orfism eller orfiker orfism Substantiv mystisk religion i det antika Grekland från 600-talet f.Kr. och framåt orfist Substantiv anhängare av orfism orfistisk Adjektiv som avser orfism organdi Substantiv en sorts glest bomullstyg organell Substantiv ofta membranomsluten specialiserad underenhet av viss typ inuti en cell organisationsfrihet Substantiv synonym till föreningsfrihet organisationsnummer Substantiv beteckning (normalt bestående av siffror) som tilldelas företag och andra juridiska personer för att identifiera dem hos myndigheter och i andra sammanhang organisatorisk Adjektiv som rör organisation organisatör Substantiv person som har till uppgift att organisera; person med stor förmåga att organisera organiserande Substantiv det att organisera organisering Substantiv det att organisera organist Substantiv skicklig orgelspelare; kyrkomusiker som är utbildad vid musikhögskola eller motsvarande organolog Substantiv person som ägnar sig åt organologi, musikinstrumentforskare organologi Substantiv läran om växters organ organon Substantiv ett verktyg, ett redskap; använt i samband med Aristoteles logik organstöld Substantiv stöld av mänsklig vävnad (för att sälja på svarta marknaden) orgelläktare Substantiv läktare i en kyrka, vanligen placerad ovanför huvudingången, där kyrkans orgel är uppställd orgelpipekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Stenocereus thurberi orgelpipig Adjektiv med flera bredvid varandra sittande pipor, eldrör (liknande en uppsättning orgelpipor) orgelstämma Substantiv uppsättning pipor i en orgel av olika ton men samma klangfärg (röst, stämma) orgiasm Substantiv vild hänförelse, extas orgiastisk Adjektiv vilt uppsluppen, hetsig, rusig orgor Substantiv orgel orgverk Substantiv orgelverk, orgel orientalist Substantiv kännare av österlandets språk och kultur orientalistik Substantiv vetenskap som studerar språk, humaniora som samhällsvetenskap av Orient orienterad Adjektiv vänd åt ett visst håll orienterande Substantiv det att orientera orienterare Substantiv person som utövar orientering orienteringsklubb Substantiv förening (klubb) för utövande av sporten orientering orienteringslöpning Substantiv orientering som idrott, tävling i orientering orienteringstavla Substantiv större vägmärke som är uppsatt vid (sidan av) (bil)väg en bit före en korsning eller cirkulationsplats och som informerar trafikanter om vilka destinationer respektive väg leder till orienteringsämne Substantiv skolämne som skall ge eleverna kunskap om natur och samhällsliv orientkaragan Substantiv en art (Caragana gerardiana) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten orientkaragan orientseglare Substantiv en art (Apus pacificus) inom fågelfamiljen seglare (Apodidae); individ av arten orientseglare orienttalgoxe Substantiv en art (Parus monticolus) inom fågelfamiljen mesfåglar (Paridae); individ av arten orienttalgoxe orientvadarsvala Substantiv en art (Glareola maldivarum) inom fågelfamiljen vadarsvalor (Glareolidae); individ av arten orientvadarsvala originaltitel Substantiv ursprunglig titel, vanligen om verk som har översatts till andra språk origo Substantiv nollpunkten i ett koordinatsystem oriktig Adjektiv icke som verkligheten beskriver eller uppfattar den/det oriktighet Substantiv det att vara oriktig; något som är oriktigt orimlighet Substantiv det att vara orimlig orinocokrokodil Substantiv en djurart (Crocodylus intermedius) i familjen krokodiler (Crocodylidae) som lever i Venezuela; individ av denna art oriya Substantiv ett indoariskt språk med cirka 35 miljoner modersmålstalare i den indiska delstaten Orissa orkanby Substantiv vindstöt av orkanstyrka orkande Substantiv det att orka orkanstyrka Substantiv vindhastighet högre än 118 km/h eller 12 på Beauforts skala orkansäsong Substantiv tid på året då orkaner förekommer orkanvind Substantiv mycket kraftig vind orkeslös Adjektiv som saknar ork eller kroppslig kraft orkeslöshet Substantiv det att vara orkeslös orkesterdike Substantiv fördjupning avsedd för en orkester (vanligen) belägen mellan scen och salong i en teater- eller operabyggnad orkesterkonsert Substantiv framförande av musik inför en publik genom orkester orkestermusik Substantiv musik spelad av orkester orkestra Substantiv körens (dansarnas) plats framför scenen på en forngrekisk teater orkestral Adjektiv mångstämmig, orkesterartad; komponerad för orkester orkestrera Verb bearbeta och arrangera (musik) för de olika stämmorna och instrumenten i en orkester orkit Substantiv inflammation i en testikel, ofta med symptom som svullnad och smärta orlovssedel Substantiv arbetsbetyg ormar Substantiv taxonomisk grupp (Serpentes) inom ordningen fjällbärande kräldjur (Squamata); långsträckta, benlösa kräldjur ormbiten Adjektiv som har fått bett av orm ormbunke Substantiv individ av någon av arterna i divisionen ormbunksväxter ormbär Substantiv Paris quadrifolia, en art i familjen nysrotsväxter ormetter Substantiv ormgift, etter från ormar ormgrop Substantiv ett bo (en grop) för ormar ormkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Disocactus flagelliformis ormlik Adjektiv lik en orm ormliknande Adjektiv liknande en orm ormskinn Substantiv skinn från orm ormslå Substantiv detsamma som kopparödla ormstjärna Substantiv individ inom den taxonomiska klassen ormstjärnor (Ophiuroidea) som omfattar över 2 000 nu levande arter marina djur ormstjärnor Substantiv en taxonomisk djurklass (Ophiuroidea) inom stammen tagghudingar (Echinodermata) ormstungen Adjektiv som har fått styng (bett) av orm ormtjusare Substantiv artist som uppträder med orm ormtunga Substantiv tunga hos en orm (med kluven spets) ormvråk Substantiv en art (Buteo buteo) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten ormvråk ormägg Substantiv ägg från en orm ormödla Substantiv detsamma som kopparödla ormöga Substantiv öga på en orm ormörn Substantiv en art (Circaetus gallicus) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten ormörn ornament Substantiv utsmyckning ornamentera Verb utsmycka, pryda med ornament ornamentik Substantiv den utsmyckning som bildas av enskilda ornament; läran om olika typer av ornament; konsten att pryda med ornament ornat Substantiv (prästerlig) ämbetsskrud orne Substantiv galt, handjur av svin, ibland specifikt om kastrerad sådan ornera Verb ornamentera, pryda, utsmycka, utsira ornerad Adjektiv prydd, utsmyckad ornering Substantiv det att ornera ornitolog Substantiv person med expertkunskap inom ornitologi ornitologi Substantiv läran om fåglar ornitologisk Adjektiv som avser ornitologi ornitomanti Substantiv studium av de järtecken som anses finnas i fåglars flykt, sång och skri oroat Adverb på ett oroat sätt orogen Adjektiv som har samband med bildandet av bergskedjor; som ger upphov till bildning av bergskedjor orogenetisk Adjektiv som har samband med bildandet av bergskedjor; som ger upphov till bildning av bergskedjor orografi Substantiv läran om formerna samt fördelningen av hög- och lågland, berg, dalar och slätter oroligt Adverb på ett oroligt sätt oromantisk Adjektiv inte (alls) romantisk oromo Substantiv ett kushitiskt språk som talas av cirka 35 miljoner främst i Eritrea orosmoln Substantiv oroväckande eller hotfullt tecken orosmål Substantiv föremål för oro orosstiftare Substantiv anstiftare av oro, bråkmakare, uppviglare orosstifterska Substantiv kvinnlig orosstiftare orre Substantiv en art (Tetrao tetrix) inom fågelfamiljen fälthöns (Phasianidae); individ av arten orre orrjakt Substantiv jakt på orre orsakande Substantiv det att orsaka orsakssamband Substantiv samband mellan något och vad som nödvändigtvis blir dess följd; koppling mellan orsak och verkan orsamål Substantiv ett inofficiellt språk, officiellt betraktat som en dialekt av dalmål, som talas i Orsa kommun i norra Dalarna orten Substantiv kort för förorten ortenbarn Substantiv barn som växer upp (främst i ekonomiskt utsatta områden) i förorten ortnamn Substantiv namn på en (geografisk) plats ortnamnsefterled Substantiv efterled i ett ortnamn ortnamnsforskare Substantiv person som professionellt sysslar med ortnamnsforskning ortnamnsregister Substantiv register över ortnamn (t.ex. i en kartbok) ortnamnssed Substantiv rutiner om namnvård för ortnamn (där hävdvunna ortnamn inte ändras utan starka skäl, och ortnamn i övrigt stavas enligt vedertagna regler för språkriktighet, om inte hävdvunna stavningsformer talar för annat) ortoceratit Substantiv en utdöd bläckfisk som ofta påträffas förstenad i kalksten ortodonti Substantiv specialitet inom tandvården inriktad på behandling av fel i positioneringen av tänderna ortodontist Substantiv ett yrke i tandvården. En ortodontist gör tandregleringar. ortodoxi Substantiv renlärighet ortofoto Substantiv geometriskt korrigerat flygfoto ortogonal Adjektiv vinkelrät ortogonalisera Verb göra ortogonal ortogonaliserande Adjektiv som ortogonaliserar ortogonalitet Substantiv det att vara ortogonal ortogonalmatris Substantiv reell kvadratisk matris vars rader och kolonner är ortogonala enhetsvektorer ortogonalt Adverb på ett ortogonalt sätt, med en rät vinkel ortografi Substantiv rättskrivning, rättstavning ortografisk Adjektiv som har att göra med ortografi och stavning ortolansparv Substantiv en art (Emberiza hortulana) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten ortolansparv ortonormal Adjektiv både ortogonal och normerad ortonormera Verb göra ortogonal (rätvinklig) och normerad ortonormerad Adjektiv (om mängd M av vektorer v_i i ett euklidiskt rum) sådan att varje vektor har normen (längden) 1 och att samtliga vektorer är parvis ortogonala (vinkelräta); sådan att skalärprodukten ortonormerande Adjektiv som ortonormerar ortoped Substantiv läkare som specialiserat sig på ortopedi ortopedi Substantiv en medicinsk specialitet som omfattar behandling av frakturer och andra skador på rörelseapparaten samt medfödda och förvärvade deformiteter i rörelseapparaten ortopedisk Adjektiv som rör ortopedi ortoptist Substantiv assistent hos ögonläkare ortsfrekvens Substantiv en storhet, anger förekomster (av något) per längdenhet; vanlig enhet är m-1 (per meter), mm-1 (per millimeter) eller "linjepar per millimeter"; inversen av periodlängden ortsnamn Substantiv variant av ortnamn ortsvektor Substantiv vektor som representerar en punkts position i ett rum i förhållande till ett godtyckligt origo orubblighet Substantiv det att vara orubblig orutinerad Adjektiv inte rutinerad orv Substantiv skaft till en lie orygglig Adjektiv slutgiltig, ej möjlig att återkalla eller ändra orygglighet Substantiv det att vara orygglig oräddhet Substantiv det att vara orädd orädsla Substantiv avsaknad av rädsla, det att vara orädd oräknebar Adjektiv som betecknar ett abstrakt koncept eller ett konkret material som inte kan delas upp i stycken eller delar och således inte kan räknas; som rimligtvis inte kan anta en pluralform eller användas i plurala sammanhang orättfärdig Adjektiv inte rättfärdig orättfärdighet Substantiv det att vara orättfärdig orättfången Adjektiv stulen, fången (erhållen) på orätt sätt orättmätig Adjektiv obefogad, som inte uppfyller naturliga krav på rättvisa orättmätighet Substantiv det att vara orättmätig orättrådig Adjektiv som ej följer rådande normer, inte hederlig orättrådighet Substantiv det att vara orättrådig oråkad Verb utan egen förskyllan orörlighet Substantiv det att vara orörlig osagd Adjektiv som inte sagts eller som alls inte förmedlats, i synnerhet om något som i någon mening borde ha sagts eller förmedlats osaklig Adjektiv inte saklig; som inte kännetecknas av logiskt sund argumentation baserad på (enbart) relevant information utan fördomar och förutbestämda preferenser om argumentationens utfall osaklighet Substantiv det att vara osaklig osalig Adjektiv utestängd från Guds rike (i den kristna trons himmel, d.v.s. om avliden person); inte frälst; orolig, inte tillfreds osalighet Substantiv det att vara osalig osaltad Adjektiv utan salt osammanhörig Adjektiv som inte är samhörig, som saknar sammhörighet osammansatt Adjektiv icke sammansatt osande Substantiv det att osa osanktionerad Adjektiv ej auktoriserad osannfärdig Adjektiv som inte brukar tala sanning osannfärdighet Substantiv det att vara osannfärdig osannolikhet Substantiv det att vara osannolik; något som är osannolikt oscillation Substantiv snabb växling i riktning eller styrka oscillera Verb på kort tid växla i riktning eller styrka; svänga, pendla oscillering Substantiv det att oscillera oscilloskop Substantiv mätinstrument med bildskärm som visar diagram över elektriska mätvärden osed Substantiv oskick, ovana, last, synd, otillbörlig sedvänja osedighet Substantiv det att vara osedlig, något som anses osedligt osedlig Adjektiv omoralisk, sedeslös osedlighet Substantiv det att vara osedlig osedvanlig Adjektiv mycket ovanlig (i sin omfattning), ovanligt stor osedvanligt Adverb i ovanligt stor omfattning; ovanligt (förstärkande) oseriös Adjektiv inte seriös osexig Adjektiv inte sexig osignerad Adjektiv utan signatur osjyst Adjektiv inte sjyst osjälviskhet Substantiv det att vara osjälvisk osjälviskt Adverb på ett osjälviskt sätt osjälvständig Adjektiv som inte förmår göra saker på egen hand, utan som behöver hjälp, stöd eller instruktioner osjälvständighet Substantiv det att vara osjälvständig oskadlig Adjektiv som inte vållar skador oskadlighet Substantiv det att vara oskadlig oskakad Adjektiv som inte har skakats oskalad Adjektiv som inte har skalats (d.v.s. med skalet eller skalen kvar) oskariansk Adjektiv som har avseende på svensk-norska kungen Oscar II, tiden under vilken han regerade (1872–1907), eller hans samtida litteratur- och konstströmningar oskarp Adjektiv inte skarp oskattbar Adjektiv som inte kan uppskattas, ovärderlig oskattbarhet Substantiv det att vara oskattbar oskick Substantiv ovana, ofog, dåligt uppförande, olämpligt handlande oskicklig Adjektiv klantig, klumpig, okunnig oskicklighet Substantiv (mer eller mindre uttalad) avsaknad av nödvändig kompetens eller färdighet (inom ett visst område), d.v.s. det att vara oskicklig oskickligt Adverb klantigt, klumpigt, okunnigt oskiljaktighet Substantiv det att vara oskiljaktig oskiska Substantiv historiskt språk som talades i södra Italien oskodd Adjektiv inte skodd, utan skor (på häst) eller skoning, utan beslag (på medar) eller järnringar (på hjulen) oskott Adverb utan skor, skoning, beslag, järnringar oskrymtad Adjektiv fri från hyckleri och förställning; som visar sin sanna karaktär (inklusive eventuella brister); öppenhjärtig och oförställd (i tanke, känsla eller uttryck) oskurad Adjektiv inte skurad; som inte (nyligen) har skurats oskyld Adjektiv ej släkt med oskyldigt Adverb på ett oskyldigt sätt oskyldigtvis Adverb oskyldigt, på ett oskyldigt sätt oskälig Adjektiv som saknar förnuft oskälighet Substantiv det att vara oskälig oskära Verb orena, fläcka ned, vanhelga oskärad Adjektiv (egentligen orenad, fläckad, används ofta i rakt motsatt betydelse) befläckad oskärpa Substantiv ett fenomen där en fotograferad bild blir suddig oskön Adjektiv inte skön; som inger (lätt) fysiskt obehag oslagbarhet Substantiv det att vara oslagbar osläcklig Adjektiv som inte kan bli tillfredsställd eller stillad osmaklig Adjektiv inte smaklig, som man inte vill stoppa i munnen på grund av dåligt utseende, dålig lukt eller dålig smak osmaklighet Substantiv det att vara osmaklig osmansk Adjektiv som avser Turkiet under sultanernas tid osmanska Substantiv turkiska språket i Osmanska riket fram till 1920-talet; språkkod ota osmart Adverb på ett osmart sätt osmidig Adjektiv inte smidig osminkad Adjektiv inte sminkad, d.v.s. utan utseendemodifierande kosmetika i ansiktet osmium Substantiv ett grundämne med atomnummer 76, atommassa 190 och symbolen Os osmiumtetroxid Substantiv en kemisk förening av syre och osmium osmolalitet Substantiv antal osmotiskt aktiva partiklar per massenhet, vanligen i enheten milliosmol per kilogram osmolaritet Substantiv antal osmotiskt aktiva partiklar per volymenhet, vanligen i enheten milliosmol per liter osmoreceptor Substantiv sinnescell eller sinnesreceptor som känner av extracellulärvätskans osmolaritet osmos Substantiv ett fysikaliskt och kemiskt fenomen som uppstår i ett semipermeabelt membran med vätskelösning på bägge sidor osmotisk Adjektiv som har med osmos att göra osmältbar Adjektiv som inte kan smältas osnuten Adjektiv ohyfsad osocial Adjektiv som inte är (särskilt) social; som inte tycker om att vara med /människor/ i grupp och sällan är det osockrad Adjektiv utan socker osoft Adjektiv inte soft osolidarisk Adjektiv inte solidarisk osorterad Adjektiv som ej sorterats, ibland skämtsamt om person ospecad Adjektiv ospecifierad, inte detaljerad ospecificerad Adjektiv inte specificerad, vars exakta identitet eller natur inte anges eller beskrivs osportslig Adjektiv som bryter mot etablerade normer om gott beteende i tävlingssammanhang osportslighet Substantiv det att vara osportslig; beteende som är osportsligt osprättad Adjektiv aldrig öppnad, där de vikta tryckarken inte är beskurna eller sprättade osset Substantiv medlem av ett folk i Kaukasus, huvudsakligen i Ossetien ossetisk Adjektiv som rör osseterna, ossetiska språket eller Ossetien ossetiska Substantiv indoiranskt språk hos osseterna i Kaukasus, främst i Ossetien ossifiera Verb förbena, förvandla till ben ossifierande Adjektiv som ossifierar ossifikation Substantiv process då ben bildas av brosk och andra benliknande vävnader ossmol Substantiv orsamål ossuarium Substantiv urna, sarkofag, brunn eller rum för samling av avlidnas ben osta Verb hosta ostadighet Substantiv egenskapen att vara ostadig ostadigt Adverb så att det på ett oönskat sätt kan röra sig fram och tillbaka eller riskerar att falla omkull eller ihop ostan Substantiv vind från ost ostanvind Substantiv vind från ost ostasiatisk Adjektiv som rör östra Asien ostbit Substantiv stycke (del) av ost ostbricka Substantiv bricka (uppläggningsfat, serveringsfat) på vilken en rad (olika sorters) ostar serveras, ibland tillsammans med t.ex. kex, frukt och annan plockmat, och som t.ex. kan förekomma på en fest eller annan festlig tillställnin ostchips Substantiv chips med ostsmak ostekt Adjektiv inte stekt ostensibel Adjektiv avsedd att framvisas, som ej behöver hållas hemlig ostensiv Adjektiv utpekande, direkt ostentativ Adjektiv utmanande, skrytsam osteoblast Substantiv enskild cell av en typ av celler som finns i benvävnad och bygger upp benvävnaden osteofagi Substantiv det att en levande varelse äter ben, benätning osteoklast Substantiv enskild cell av en typ av celler som finns i benvävnad och bryter ner denna osteologi Substantiv vetenskapen om benbyggnad, läran om ryggradsdjurens skelett osteoporos Substantiv benskörhet osteria Substantiv italienskt värdshus ostfralla Substantiv fralla belagd med smör och ostskivor osthyvel Substantiv verktyg för att skära tunna skivor av exempelvis ost ostkaka Substantiv svensk dessert baserad på ostmassa ostkant Substantiv en liten ostbit; ofta om den sista biten av en ost ostkniv Substantiv specialkniv med smalt knivblad avsedd för att skära upp lösa ostsorter som annars gärna smetar fast ostkrok Substantiv ostbåge ostkupa Substantiv kupolformad behållare för ost ostkust Substantiv kusten på östra sidan av ett större landområde ostlig Adjektiv östlig ostlöpe Substantiv löpe; enzym som utvinns ur kalvmagar och används vid framställning ost ostnordost Adverb i riktning mellan ost och nordost ostnordostlig Adjektiv belägen i ostnordost ostpaj Substantiv paj tillagad med mycket ost ostprovning Substantiv provsmakning av ost ostracism Substantiv landsförvisning av oönskade medborgare genom hemlig omröstning (utan någon rättegång) ostridig Adjektiv som inte har ifrågasatts, som inte kan motsägas ostronfiske Substantiv fiske efter ostron ostronskal Substantiv skal till ett ostron ostronskivling Substantiv en svampart (Pleurotus ostreatus), i släktet ostronmusslingar (Pleurotus); exemplar av denna art ostronört Substantiv en art (Mertensia maritima) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten ostronört ostruken Adjektiv som inte slätats ut med hjälp av strykjärn ostskalk Substantiv liten rest av ost vid ostkant ostskalle Substantiv skruvskalle med cylindrisk form (som en ost) ostskiva Substantiv gult kort ostskärare Substantiv verktyg för att skära ost ostsmak Substantiv smak av ost ostsmörgås Substantiv smörgås med ost (ostskivor) som pålägg ostsoppa Substantiv soppa, i vilken ost är en mycket viktigt ingrediens ostsydost Adverb i riktning mellan ost och sydost ostsydostlig Adjektiv belägen i ostsydost ostsås Substantiv sås tillagad på ost ostvart Adverb i östlig riktning ostyrig Adjektiv svår eller omöjlig att styra eller tygla; bångstyrig, bråkig, vild ostyrighet Substantiv det att vara ostyrig ostädad Adjektiv som inte är städad ostälskare Substantiv person som tycker mycket om att äta ost ostängd Adjektiv som inte är (ordentligt) stängd ostördhet Substantiv det att vara ostörd osugen Adjektiv helt utan lust eller entusiasm (till något) osundhet Substantiv det att vara osund osvensk Adjektiv oblyg, spontan, exotisk, inte typiskt svensk, som uppför sig på ett sätt som är ovanligt bland typiska svenskar osviklig Adjektiv som aldrig sviker; helt tillförlitlig; som aldrig slår fel eller leder vilse; som alltid gör tjänst; som alltid fungerar på exakt samma sätt osviklighet Substantiv det att vara osviklig osvuren Adjektiv som man inte har svurit ed på osymmetrisk Adjektiv inte symmetrisk osympatisk Adjektiv inte sympatisk; otrevlig osyrad Adjektiv bakad utan jäst osystematisk Adjektiv inte systematisk osäkert Adverb på ett osäkert sätt osäkra Verb avlägsna säkringen, göra ett skjutvapen skjutklar osäljbar Adjektiv omöjlig att sälja osällskaplig Adjektiv som inte är (särskilt) social; som känner sig obekväm i samvaro med andra /människor/ osällskaplighet Substantiv det att vara osällskaplig osänkbar Adjektiv som inte går att sänka, som inte kan sjunka osänkbarhet Substantiv det att vara osänkbar osårbarhet Substantiv det att vara osårbar osötad Adjektiv utan tillsatt socker otack Substantiv det att man inte blir tackad otadlig Adjektiv oklanderlig, oförvitlig; tadelfri, felfri otadlighet Substantiv det att vara otadlig otaktisk Adjektiv inte taktisk otald Adjektiv osagd, onämnd otalighet Substantiv det att vara otalig otecknad Adjektiv om film - ej animerad otejpad Adjektiv som inte har någon tejp oteknisk Adjektiv inte kunnig inom tekniska områden otid Substantiv olämplig tidpunkt otidig Adjektiv som sker för tidigt otidighet Substantiv det att något sker i otid otidsenlig Adjektiv som avviker från det vanliga under en tidsperiod (oftast den nuvarande), efter sin tid otidsenlighet Substantiv det att vara otidsenlig; något som är otidsenligt otillbörlig Adjektiv som är oacceptabel enligt rimliga normer otillbörligen Adverb på ett oacceptabelt sätt otillbörlighet Substantiv det att vara otillbörlig; något som är otillbörligt otillfredsställd Adjektiv inte tillfredsställd eller nöjd otillförlitlig Adjektiv som inte är tillförlitlig (utan som ofta säger eller visar fel eller ger fel resultat) otillförlitlighet Substantiv egenskapen att vara otillförlitlig (inte tillförlitlig) otillgängliggöra Verb göra otillgänglig; förhindra tillträde eller tillgång otillgänglighet Substantiv det att vara otillgänglig otillräcklighet Substantiv känsla att vara otillräcklig otillräckligt Adverb ej i sådan grad eller mängd som är tillfredsställande eller räcker till otillräknelig Adjektiv som är i ett (psykiskt) tillstånd som innebär att man inte kan hållas eller anses ansvarig (t.ex. i fråga om brott) otillräknelighet Substantiv det att vara otillräknelig otillständig Adjektiv opassande, omoralisk, som sårar känslan för det anständiga otillständighet Substantiv det att vara otillständig; något som är otillständigt otillåtlig Adjektiv olaglig otillåtlighet Substantiv det att vara otillåtlig oting Substantiv något som är dåligt (eller orimligt, eller otympligt) otippad Adjektiv som vinner oväntat, som sannolikt kommer förlora (enligt oddssättare) men som vinner ändå otium Substantiv lugn, ledighet efter ett verksamt liv otjänlig Adjektiv inte lämplig otjänlighet Substantiv det att vara otjänlig otjänst Substantiv handling som skadar någon otjänstbar Adjektiv oduglig, otjänlig otolit Substantiv kristall av kalciumkarbonat som finns i otolitorganens gelémassa och ger dessa en högre densitet än den omgivande endolymfan otolitorgan Substantiv endera av organen utriculus och sacculus som finns i varje inneröra och som med hjälp av speciella hårbeklädda sinnesceller (hårceller) som sticker ut sina hår i en tyngre, geléaktig massa i ett hålrum fyllt av lättare e otorhinolaryngolog Substantiv öron-näsa-hals-läkare (öronläkare) otrevlighet Substantiv det att vara otrevlig; något som är otrevligt otrimmad Adjektiv som inte har trimmats otro Substantiv vantro; bristande religiös övertygelse otryckbar Adjektiv som inte går att trycka otrygg Adjektiv som inte är trygg otrygghet Substantiv det att sakna trygghet otrygghetskänsla Substantiv känsla av otrygghet otröstlig Adjektiv vars gråt, sorg eller bedrövelse inte stillas av omgivningens försök att trösta ottefågel Substantiv person som är piggast och presterar bäst på morgonen ottetur Substantiv tur som ska följa det kommande året åt den som först kommer hem från julottan kyrkan på juldags morgon ottoman Substantiv person från osmanska riket ottomansk Adjektiv som avser Turkiet under sultanernas tid ottomotor Substantiv förbränningsmotor av kolvtyp där den brännbara gasblandningen antänds av en elektrisk gnista som kommer från ett tändstift otuktig Adjektiv lösaktig, okysk otuktighet Substantiv otukt otursdrabbad Adjektiv drabbad av otur otursförföljd Adjektiv som har drabbats av oväntat många negativa (dåliga, oönskade) slumpmässiga händelser otvetydighet Substantiv det att vara otvetydig otvivelaktigen Adverb utan tvivel otvivelaktighet Substantiv det att vara otvivelaktig otvivelaktligen Adverb på ett sätt som inte kan betvivlas; utan tvivel; helt säkert otvungen Adjektiv okonstlad, naturlig otvungenhet Substantiv lättsamhet, präglad av frihet otvättad Adjektiv inte tvättad; som inte (nyligen) har tvättats otydlighet Substantiv det att vara otydlig otyg Substantiv något (eller någon) som är otrevligt, otäckt, obehagligt eller på annat sätt inte önskvärt otyglad Adjektiv som inte styrs eller kontrolleras otyglat Adverb obegränsat, okontrollerat otyken Adjektiv inte tyken otymplig Adjektiv som är svår att arbeta med /på grund av den stora storleken/ otymplighet Substantiv det att vara otymplig; något som är otympligt otysk Adjektiv som inte har med Tyskland, det tyska folket eller det tyska språket att göra otyskt Adverb på ett otyskt sätt otäckhet Substantiv det att vara otäck; något som är otäckt otäcking Substantiv otäck man otämjbar Adjektiv omöjlig att tämja otämjbarhet Substantiv det att vara otämjbar otämjd Adjektiv som inte har tämjts otänjbar Adjektiv omöjlig att tänja otänjbarhet Substantiv det att vara otänjbar otänk Substantiv något som är otänkbart otänkande Adjektiv som (till synes) inte tänker eller som tänker oklart otänkbarhet Substantiv det att vara otänkbar otät Adjektiv som läcker, som släpper igenom vatten (eller dylikt) otäthet Substantiv det att vara otät otörstig Adjektiv som inte känner behov (för stunden) av att dricka oubliette Substantiv fängelsehåla; särskilt en sådan med enda ingång genom fallucka eller motsvarande oud Substantiv orientalisk luta; ett päronformat knäppt stränginstrument som härstammar från Mesopotamien ouguiya Substantiv benämning på valutan i Mauretanien oumbärlighet Substantiv det att vara oumbärlig; något som är oumbärligt ounderbyggd Adjektiv utan faktamässig grund; utan bekräftelse från en trovärdig källa, utan verifiering oundgänglig Adjektiv oumbärlig oundgängligen Adverb avledning till oundgänglig oundgänglighet Substantiv det att vara oundgänglig; något som är oundgängligt oundgängligt Adverb på ett oundgängligt sätt oundviklighet Substantiv det att vara oundviklig; något som är oundvikligt ouppfostrad Adjektiv som saknar uppfostran ouppfylld Adjektiv inte uppfylld oupphinnelig Adjektiv som man inte kan hinna upp (upphinna), inte upphinnelig oupphävbar Adjektiv inte upphävbar, som inte kan upphävas oupphörlig Adjektiv som fortgår utan uppehåll eller utan att avstanna; oavbruten, oavlåtlig oupplöslig Adjektiv som inte går att upplösa oupplöslighet Substantiv det att vara oupplöslig ouppmärksam Adjektiv som inte eller tämligen långsamt upptäcker och reagerar på förändringar i omgivningen ouppmärksamhet Substantiv det att vara ouppmärksam ouppnåelig Adjektiv ej nåbar (ej uppnåelig); som ej kan uppnås; utom räckhåll ouppodlad Adjektiv inte eller föga uppodlad ouppräknelig Adjektiv som saknar bijektioner med någon delmängd av de naturliga talen; som inte är uppräknelig ouppsägbar Adjektiv som inte kan sägas upp ouppsägbarhet Substantiv det att vara ouppsägbar ouppsåtlig Adjektiv oavsiktlig, utan uppsåt ouppvärmd Adjektiv inte uppvärmd ouroboros Substantiv orm som slukar sin egen svans ourskiljbar Adjektiv som inte kan urskiljas oursäktlig Adjektiv som ej kan ursäktas outbildad Adjektiv inte utbildad outförbar Adjektiv som inte kan utföras outförbarhet Substantiv något som är outförbart outförd Adjektiv som inte har utförts outgrundlighet Substantiv det att vara outgrundlig outhärdlighet Substantiv det att vara outhärdlig outlet Substantiv fabriksbutik, butik för utförsäljning av restlager eller fabriksförsäljning; butiksby, marknad outlier Substantiv avvikande värde, ytterlighetsfall outnyttjad Adjektiv som inte används (för något särskilt ändamål trots att detta vore möjligt) outplånlig Adjektiv som ej kan utplånas outplånlighet Substantiv det att vara outplånlig output Substantiv avkastning; det som blir resultatet av en verksamhet; utmatning från en datamaskin outrannsaklig Adjektiv outgrundlig, oförklarlig outrotlig Adjektiv som inte kan utrotas outrotningsbar Adjektiv som inte kan utrotas outsagd Adjektiv som inte sagts outsinlig Adjektiv som aldrig sinar (eller tycks sina); som aldrig tycks ta slut eller upphöra (att flöda); som tycks innehålla hur mycket som helst outslitlig Adjektiv som inte kan slitas ut outsourcing Substantiv överföring av arbetsuppgifter eller liknande uppdrag inom företag eller organisation till utomstående part mot betalning outsäglig Adjektiv som inte kan uttryckas i ord outtalad Adjektiv som inte har sagts outtröttlighet Substantiv det att vara outtröttlig outtömlig Adjektiv som aldrig tar (eller tycks ta) slut; som har (eller tycks ha) obegränsat med innehåll; obegränsat stor, som aldrig tillfredsställs outtömlighet Substantiv det att vara outtömlig outvecklad Adjektiv inte utvecklad, efterbliven ouvertyr Substantiv variant av uvertyr ovaccinerad Adjektiv inte vaccinerad; som inte har vaccinerats mot en given sjukdom ovalformad Adjektiv formad som en oval ovalhjulsmätare Substantiv mätinstrument för att mäta en vätskemängd (genom att vätskan sätter två ovala hjul i mätkammaren i rörelse, och rörelsen sedan överförs till ett räkneverk) ovanjordisk Adjektiv som befinner sig ovan jord ovankant Substantiv kant på någots ovansida ovanlighet Substantiv det att vara ovanlig ovanläder Substantiv läder på skons ovansida; eller läder avsett för denna användning ovannämnd Adjektiv som nämnts ovan ovansklig Adjektiv oförgänglig, oförstörbar ovanstående Adjektiv som står ovanför (längre upp, bokstavligt) något; som står tidigare i texten ovaraktig Adjektiv som inte varar länge ovarial Adjektiv som har med ovarium (äggstocken) att göra ovarialcancer Substantiv äggstockscancer ovarialcykel Substantiv den ungefär månatliga cykel som äggstockarna genomgår, vilken indelas i follikelfasen och lutealfasen ovarium Substantiv äggstock ovarlig Adjektiv ovarsam ovarsam Adjektiv som inte är varsam ovarsamhet Substantiv det att vara ovarsam ovass Adjektiv inte vass ovattnad Adjektiv som inte har vattnats ovederhäftig Adjektiv som lämnar falska och osakliga påståenden och uppgifter ovederhäftighet Substantiv det att vara ovederhäftig; något som inte är vederhäftigt ovederlägglig Adjektiv som inte kan vederläggas ovederlägglighet Substantiv det att vara ovederlägglig ovedersäglig Adjektiv obestridlig, odiskutabel, oförneklig (ofta följt av bevis); som inte går att bestrida eller förneka overhead Substantiv administrativa uppgifter overheadprojektor Substantiv arbetsprojektor overifierbar Adjektiv som inte kan verifieras overklighet Substantiv det att vara overklig; något som är overkligt overksam Adjektiv icke verksam overksamhet Substantiv det att inget göra, tillståndet att vara overksam overkställbar Adjektiv som inte kan verkställas overkställbarhet Substantiv det att vara overkställbar ovetenskaplig Adjektiv inte vetenskaplig, inte objektiv och stringent; påhittad, overifierad ovetenskaplighet Substantiv det att vara ovetenskaplig ovetskap Substantiv avsaknad av vetskap ovettig Adjektiv oförskämd, ohyfsad ovettighet Substantiv det att vara ovettig; uttalande som är ovettigt ovig Adjektiv inte vig, klumpig, trög, osmidig ovighet Substantiv det att vara ovig ovigt Adverb klumpigt ovillighet Substantiv det att vara ovillig ovilligt Adverb på ett ovilligt sätt ovillkorad Adjektiv som inte är villkorad, som inte är förbunden med villkor ovillkorlig Adjektiv absolut, nödvändig, självklar, tvungen, undantagslös, instinktiv, omedveten; utan villkor eller undantag ovillkorligen Adverb med nödvändighet ovillkorligt Adverb utan villkor, ofrivilligt, instinktivt oviraptor Substantiv någon av de dinosaurier som räknas till släktet Oviraptor; individ av dessa arter ovulation Substantiv ägglossning ovulationssmärta Substantiv smärta i samband med ägglossning (ovulation) ovulig Adjektiv otymplig, klumpig, grovt tillyxad ovuligt Adverb på ett ovuligt sätt oväld Substantiv opartiskhet, rättvisa oväldig Adjektiv opartisk, rättvis ovänlighet Substantiv det att vara ovänlig; ovänlig handling ovänskap Substantiv antonym till vänskap ovärd Adjektiv inte värd det, som inte lönar sig ovärdelig Adjektiv vanlig felstavning av ordet ovärderlig ovärdighet Substantiv det att vara ovärdig ovärldslig Adjektiv som inte har med världen att göra, som inte rör konkret och materiell existens ovärldslighet Substantiv det att vara ovärldslig oväsende Substantiv ljud som inte uppskattas, ofta med hög volym, oljud oväsentlighet Substantiv något som är oväsentligt ovårdat Adverb inte vårdat, på ett ovårdat sätt oxalsyra Substantiv karboxylsyra som består kol, syre och väte med formeln C2O2(OH)2 oxalylklorid Substantiv kemisk förening av kol, klor och syre, C2Cl2O2 oxalättiksyra Substantiv karboxylsyra som består av kol, väte och syre, med formeln C4H2O3(OH)2 oxdjur Substantiv Bovinae; en underfamilj till familjen slidhornsdjur oxel Substantiv trädslaget Sorbus intermedia i rönnsläktet Sorbus (oxlar) oxer Substantiv en sorts hinder vid banhoppning oxfordsko Substantiv slags herrsko med sluten snörning oxgroda Substantiv en art (Rana catesbeiana) inom groddjursfamiljen äkta grodor (Ranaidae); individ av arten oxgroda oxhackare Substantiv individ av någon av arterna inom familjen oxhackare oxhamn Substantiv tillfällig skepnad av en oxe (om varelse som tros äga kraften att genomgå hamnskifte) oxhuvud Substantiv tunna med vin, 183–235 liter oxhyvel Substantiv ett slags handverktyg brukat vid planhyvling av virke inom möbelsnickeri, båtbyggeri och vid golvläggning, bestående av dubbla, tvärställda handtag som är avsett att föras av två personer som sitter mitt emot varandra oc oxid Substantiv kemisk förening som innehåller syre och något annat grundämne oxidation Substantiv ett fenomen där en atom, molekyl eller jon avger en eller flera elektroner, varvid oxidationstalet stiger oxidationsmedel Substantiv ett ämne som får ett annat ämne att oxidera oxidationstal Substantiv ett tal angivet i romerska siffror som tilldelas varje atom eller atomjon efter vissa regler oxidbeläggning Substantiv tunt oxidskikt på metallföremål oxidera Verb öka en atom(grupp)s oxidationstal oxiderande Substantiv det att oxidera oxidskikt Substantiv tunt lager oxid på metallytor oxlar Substantiv ett släkte (Sorbus) i familjen rosväxter oxoniumjon Substantiv jonen H3O+ oxosyra Substantiv syra som innehåller minst en syreatom oxstek Substantiv stek av nötkött oxstyng Substantiv insekt av arten Hypoderma bovis (stort oxstyng) oxtunga Substantiv en art (Anchusa officinalis) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten oxtunga oxvagn Substantiv vagn avsedd att dras av oxar oxvecka Substantiv någon av de veckor under perioden mellan trettonhelgen fram till och med fettisdagen, som ofta upplevs som tröga och tunga oxygen Substantiv syre oxygenkoncentrator Substantiv maskin som koncentrerar luftens syre oxyhemoglobin Substantiv hemoglobin med bundet syre (upp till fyra molekyler syrgas per hemoglobinmolekyl) oxymoron Substantiv stilfigur som består av två ord vars betydelser ensamma motsäger varandra men tillsammans har en meningsfull innebörd oxytocin Substantiv ett peptidhormon och troligen en signalsubstans som huvudsakligen utsöndras från hypofysens baklob som verkar på cellerna i den glatta muskulaturen, t.ex. vid förlossning och mjölkutdrivning (vid amning) oxyton Substantiv ord som uttalas med betoning på sista stavelsen oxå Adverb stavningsvariant av också oxöga Substantiv öga av en oxe ozelot Substantiv en djurart (Leopardus pardalis) i familjen kattdjur (Felidae); individ av arten ozelot ozon Substantiv kemisk förening av syre med kemisk formel O3; återfinns i jordens atmosfär som skydd mot skadlig strålning ozonmolekyl Substantiv enskild molekyl O3 (ozon) ozonskikt Substantiv lager av ozon i jordens stratosfär oäkthet Substantiv det att vara oäkta oändamålsenlig Adjektiv inte ändamålsenlig oändligheten Substantiv det som är obegränsat stort, större än allt annat oändlighetstecken Substantiv symbol som representerar oändligheten, ∞ oätbar Adjektiv som ej går att äta; som inte är bra att äta; icke-ätbar oäten Adjektiv som inte har ätits oätlig Adjektiv som inte går att äta /på grund av giftighet eller alltför dålig smak/ oäven Adjektiv dålig oåterfunnen Adjektiv som (ännu) inte är återfunnen oåterkalleligen Adverb utan att det går att ändra på det eller få ändringen till det nya tillståndet ogjord oåtervunnen Adjektiv som inte har återvunnits oåtkomlighet Substantiv det att vara oåtkomlig oåtspord Adjektiv ej tillfrågad oöm Adjektiv robust, tålig, okänslig, som inte lätt kan påverkas oömhet Substantiv det att vara oöm oöverblickbar Adjektiv som inte kan överblickas oöverkomlig Adjektiv omöjlig att passera oöverlagd Adjektiv som man inte har tänkt igenom ordentligt oöversatt Adjektiv som inte har sagts på eller omskrivits till ett annat språk än det ursprungliga oöversiktlig Adjektiv inte översiktlig, svår att förstå i sin helhet, svår att se huvuddelarna i oöverskådlig Adjektiv ej överskådlig oöverskådlighet Substantiv det att vara oöverskådlig oöverstiglig Adjektiv som inte kan övervinnas eller besegras oöversättbar Adjektiv inte översättbar oöversättlig Adjektiv som inte går att översätta oöversättlighet Substantiv det att vara omöjlig att översätta oöverträffad Adjektiv som (hittills) inte överträffats (utan som i något avseende är bättre (eller på annat sätt märkvärdigare) än alla andra kända företeelser av samma eller jämförbar sort) oöverträfflig Adjektiv som inte kan överträffas oövervägd Adjektiv som inte har övervägts eller tänkts igenom tillräckligt; förhastad eller ogenomtänkt pacificera Verb egentligen göra fredlig; (med maktmedel) återställa lugn och ordning pacificering Substantiv det att pacificera pacifism Substantiv fördömande av krig och militärväsende; fredsrörelse pacifistisk Adjektiv fredsälskande packande Substantiv det att packa packare Substantiv agentsubstantiv för packa; någon eller något som packar packdjur Substantiv domesticerat djur som kan bära tyngre last packe Substantiv tätt packad samling av föremål packeri Substantiv avdelning av ett företag där varor packas packhus Substantiv byggnad som (huvudsakligen) rymmer ett packeri packis Substantiv hoppackade och sammanfrusna isflak packlista Substantiv lista med saker som skall med på en resa, och skall packas ner i väskor för det syftet packlåda Substantiv låda avsedd för transport av förnödenheter packningsskärare Substantiv kniv (med passare) för att skära ut packningar (ur gummi eller läder) packsadel Substantiv sadel använd som skyddande underlag för lasten på ett packdjur packåsna Substantiv åsna som används för att bära tung last paddfot Substantiv en art (Asperugo procumbens) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten paddfot paddlande Adjektiv som paddlar paddling Substantiv aktiviteten (eller sporten) att ta sig fram genom vatten i kanot med hjälp av muskelkraft och paddel; tillfälle av denna aktivitet paddock Substantiv inhägnad för hästar vid kapplöpningsbana padel Substantiv racketsport som påminner om tennis och utövas främst i Spanien och Latinamerika padelhall Substantiv hall avsedd för att spela padel padeltennis Substantiv racketsport som påminner om tennis och utövas främst i Spanien och Latinamerika paganisera Verb införa eller återgå till hedniska traditioner, trosföreställningar eller livsstil (ofta i kontrast till kristendom eller andra etablisserade religioner) pagina Substantiv sida, blad (i en bok eller liknande) paginera Verb förse en sida med ett sidnummer paginering Substantiv det att paginera pagod Substantiv buddistisk (rikt smyckad) tornliknande tempelbyggnad i Östasien pagodträd Substantiv en växtart (Sophora japonicum/Styphnolobium japonicum) i familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art paisa Substantiv underenhet motsvarande en hundradel av valutan indisk rupie (INR) paisley Substantiv ett mönster med stiliserade blomster- och växtornament som ofta beskrivs som dropp- eller fjäderformade med persiskt ursprung paisleymönstrad Adjektiv som har ett mönster av paisley pajande Substantiv det att paja pajasaktig Adjektiv som beter sig som en pajas pajazzo Substantiv en komisk figur från commedia dell'arte pajdeg Substantiv deg avsedd för pajskal pajkastare Substantiv deltagare i pajkastning pajkastning Substantiv komiskt moment i äldre filmer där aktörer kastar tårtor i ansiktet på varandra paka Substantiv en däggdjursart (Cuniculus paca eller Agouti paca) från Syd- och Centralamerika inom familjen pakor (Cuniculidae); individ av denna gnagare paketcykel Substantiv lastcykel, för transport av paket paketera Verb slå in något i paket eller förpackning; placera många saker i en gemensam behållare som förseglas paketerande Substantiv det att paketera paketerbjudande Substantiv specifikt köperbjudande till konsument att mot en viss bestämd avgift få två eller fler specifika tjänster eller produkter (som en enda transaktion, ofta mot en avgift som är lägre än totalsumman om de ingående företeels pakethanterare Substantiv datorprogram som används för att installera paket pakethållare Substantiv plant horisontellt område vanligen baktill på en cykel, ovanför det bakre hjulet, vilket används för att transportera föremål paketinslagning Substantiv aktiviteten att slå in paket, d.v.s. det att (förpacka och) omsluta en tänkt materiell gåva (födelsedagspresent, julklapp eller liknande) med presentpapper (omslagspapper) och eventuella yttre dekorationer (t.ex. snören) paketskåp Substantiv automatiserat skåp avsett för centraliserad utlämning av paket och andra försändelser pakotilj Substantiv bagage som medförs på resa, tross paktum Substantiv avtal; äktenskapsförord palatal Substantiv ljud som bildas med tungryggen mot hårda gommen (t ex i, j) palatalisering Substantiv uttal (av en konsonant) med tungan mot gommen palatskupp Substantiv statskupp som utförs utan våld av personer i ledarens närhet palatsrevolution Substantiv palatskupp palatstält Substantiv ståtligt tält för en befälhavare palauer Substantiv invånare i Palau eller person med palauisk härkomst palauisk Adjektiv som rör Palau, dess invånare eller det palauiska språket, geografiskt eller kulturellt palauiska Substantiv ett malajo-polynesiskt språk i den central-östliga språkgruppen talat i Palau palaver Substantiv en mer eller mindre oordnad och animerad diskussion paleoantropolog Substantiv vetenskapsman med paleoantropologi som specialområde paleoantropologi Substantiv läran om utdöda människoarter och människoliknande fossil paleobotaniker Substantiv person som är mycket kunnig inom paleobotanik paleocen Adjektiv som rör den geologiska epoken paleocen paleogen Substantiv geologisk period som sträcker sig mellan 65,5 ± 0,3 och 23,03 ± 0,05 miljoner år sedan paleogenomik Substantiv genomik tillämpad på äldre fossil paleografi Substantiv vetenskapen om äldre (särsk medeltida) skrifttyper paleografisk Adjektiv som rör paleografi paleolitikum Substantiv äldre stenålder paleontolog Substantiv person kunnig inom paleontologi paleontologi Substantiv läran om utdöda växter och djur paleontologisk Adjektiv som avser paleontologi paleoproterozoikum Substantiv geologisk era som sträckte sig från för 2500 till för 1600 miljoner år sedan som föregicks av neoarkeikum öch följdes av mesoproterozoikum paleozoikum Substantiv geologisk era som sträcker sig från 542 till 251 miljoner år sedan paleozoisk Adjektiv som avser eller tillhör den geologiska eran paleozoikum paleozoologi Substantiv vetenskap som studerar fossila djur palestinasjal Substantiv tvåfärgad vävd sjal eller huvudduk med ursprung från Mellanöstern palestinsk Adjektiv som rör Palestina eller det palestinska folket palett Substantiv alla de färger man har tillgängligt; redskap för måleri palettblad Substantiv en växtart (Plectranthus scutellarioides) och populär krukväxt inom familjen kransblommiga växter (Lamiaceae); exemplar av denna art palfreyhäst Substantiv typ av häst som användes i Europa under medeltiden som en extra ridhäst för riddare och väpnare pali Substantiv ett indiskt språk (de äldsta buddhistiska skrifternas språk) palila Substantiv en art (Loxioides bailleui) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten palila palimpsest Substantiv handskrift, vanligtvis på pergament, ibland på papyrus, vars text skrapats och tvättats bort och ersatts med en ny palindrom Substantiv ord, fras, mening eller (flera) meningar vars bokstäver står i exakt samma ordning oavsett om man läser det framlänges eller baklänges palindromtal Substantiv tal som läses lika fram- som baklänges palisander Substantiv ett träslag, jakaranda palissad Substantiv pålverk som förskansning paljettangara Substantiv en art (Tangara dowii) inom fågelfamiljen tangaror (Thraupidae); individ av arten paljettangara paljettdvärgspett Substantiv en art (Picumnus exilis) inom fågelfamiljen hackspettar (Picidae); individ av arten paljettdvärgspett pallad Adjektiv stulen pallande Adjektiv som pallar, som stjäl frukt pallandes Adjektiv variant av pallande pallarna Substantiv bestämd form nominativ plural av pallare pallarnas Substantiv bestämd form genitiv plural av pallare pallaskatt Substantiv en art (Felis manul) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten pallaskatt palliativ Adjektiv som hjälper för stunden, som vid livets slutskede lindrar det onda men inte botar pallium Substantiv en romersk mantel pallkrage Substantiv krage till lastpall pallkänning Substantiv realistisk chans (känning) att vinna medalj och nå pallplats pallplats Substantiv första eller andra eller tredje plats i en sporttävling palma Verb hala tåg växelvis med båda händerna palmera Verb dölja något med hjälp av handflatan; gömma i handen palmerande Adjektiv som palmerar palmett Substantiv ornament av stiliserade palmblad palmhjärta Substantiv ätbar vit del av innanmätet i vissa palmers stammar palmitinsyra Substantiv trivialnamn för hexadekansyra palmkråka Substantiv en art (Corvus palmarum) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten palmkråka palmlorikit Substantiv en art (Charmosyna palmarum) inom fågelfamiljen papegojor (Psittacidae); individ av arten palmlorikit palmsöndag Substantiv söndagen före stilla veckan palmtop Substantiv typ av handdator palmtrast Substantiv en art (Dulus dominicus), som är enda arten inom fågelfamiljen palmtrastar (Dulidae); individ av arten palmtrast palmtrupial Substantiv en art (Icterus cucullatus) inom fågelfamiljen trupialer (Icteridae); individ av arten palmtrupial palmvin Substantiv vin tillverkat av palmsaft palp Substantiv känselspröt hos leddjur palpation Substantiv av palpera palpera Verb (särskilt om läkare) undersöka med handen (utan instrument) palperande Adjektiv som palperar pals Substantiv torvkulle i myr med ständigt frusen kärna palsternacka Substantiv en art (Pastinaca sativa) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten palsternacka palt Substantiv en maträtt av bullar av deg eller potatis, mest vanlig i Norrland palta Verb traska, pallra, luffa, linka paltkoma Substantiv den dåsighet och matthet som drabbar den proppmätte efter en stadig måltid pamflett Substantiv mindre skrift eller broschyr innehållande skarpa och ofta smädliga angrepp eller kritik pamflettist Substantiv författare av pamfletter pamp Substantiv person i inflytelserik ställning, särskilt med politisk makt, ofta i fråga om maktfullkomliga personer; fackpamp, industripamp, pampvälde pampas Substantiv vidsträckta grässlätter i Sydamerika (särskilt Argentina) pampig Adjektiv ståtlig, imponerande, magnifik pampighet Substantiv det att vara pampig; något som är pampigt pampuscher Substantiv en sorts högskaftade fodrade galoscher panafrikansk Adjektiv som omfattar hela Afrika panamahatt Substantiv (egentligen hatt av halm från Panama) mjuk hatt av bastfibrer panaman Substantiv invånare i Panama eller person med panamansk härkomst panamansk Adjektiv som rör Panama eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt panamanska Substantiv kvinna från Panama panamerikansk Adjektiv som omfattar hela Amerika panarabisk Adjektiv som omfattar hela arabvärlden panarabism Substantiv en politisk rörelse som varit mycket politiskt betydelsefull under 1900-talet med en strävan att politiskt och kulturellt förena araberna panasch Substantiv hjälmbuske panasiatisk Adjektiv som omfattar hela Asien pandeism Substantiv inom religionsfilosofi en kombination av panteism och deism pandeist Substantiv person som ansluter sig till pandeism pandemisk Adjektiv som utmärker eller har avseende på en pandemi pandemitema Substantiv pandemi som tema pandemiår Substantiv år som till stor del påveras av en pågående pandemi pandoraask Substantiv variantform till pandorasask pandorasask Substantiv källa till oförutsett elände; känsligt föremål eller samtalsämne som medför stor osämja eller elände om det uppbringas panegyrik Substantiv starkt berömmande (och ofta överdrivet smickrande) högtidstal eller lovtal hållet inför en festförsamling eller i skrift panegyriker Substantiv person som (överdrivet smickrande) förhärligar någon eller något panegyrisk Adjektiv överdrivet berömmande och lovprisande paneldebatt Substantiv offentlig debatt inom en liten grupp människor valda på förhand för att debattera ett visst ämne paneldeltagare Substantiv deltagare i en paneldiskussion paneldiskussion Substantiv offentlig diskussion inom en liten grupp människor valda på förhand för att diskutera ett visst ämne panellängd Substantiv gardinlängd avsedd att hänga rak utan veck eller vågigheter panelsamtal Substantiv offentligt samtal mellan en liten grupp människor valda på förhand för att prata om ett visst ämne panera Verb beklä (grönsaker, eller stycke kött eller fisk) med ströbröd eller liknande inför stekning panering Substantiv det att panera paneuropeisk Adjektiv som omfattar hela Europa panflöjt Substantiv ett slags träblåsinstrument där tonerna bildas ur en rad olika långa rör pangasinan Substantiv ett austronesiskt språk med omkring en och en halv miljon talare främst på ön Luzons västsida i Filippinerna pangpang Substantiv våld eller skottlossning (särskilt om lek eller filmatiserad sådan) pangpangfilm Substantiv actionfilm, film med våldsamt skjutande panikbromsa Verb (vid framförande av fordon) bromsa plötsligt och kraftigt som i panik (vid oväntat hinder framför fordonet) panikköp Substantiv köp som görs ett tillfälle av panik panikköpa Verb handla vara i ett tillfälle av panik panikrum Substantiv extra säkert rum i en bostad som kan användas som tillflykt i händelse av ett inbrott eller annan nödsituation panikslaget Adverb på ett panikslaget sätt panini Substantiv smörgås på italienskt vis, vanligen av uppskuren ciabatta fylld med exempelvis salami, ost, skinka, tomat, spenat och/eller ruccolasallad panisk Adjektiv med panik paniskt Adverb med panik panjabi Substantiv variant till punjabi; ett indoariskt språk panka Substantiv vägglus (Cimex lectularius) pankis Substantiv pannkaka pankreas Substantiv organ (pancreas) med en endokrin del som bland annat producerar insulin, glukagon och somatostatin och en exokrin del som producerar och frisätter vätekarbonat och matspjälkningsenzymer (främst trypsinogen, kymotrypsinog pankreascancer Substantiv cancer (adenokarcinom) i exokrina bukspottkörteln pankreasgång Substantiv epitelbeklädd utförsgång (ductus pancreaticus) i (exokrina) pankreas (bukspottkörteln) som transporterar bukspottet till tolvfingertarmen pankreaslipas Substantiv lipas som bildas av celler i pankreas (bukspottkörteln) pankreassaft Substantiv vattenlösning som utsöndras från exokrina pankreas (bukspottkörteln) till duodenum (tolvfingertarmen) och som innehåller vätekarbonat och diverse matspjälkningsenzymer och -proenzymer (bland annat trypsinogen, kymotrypsi pankreatit Substantiv inflammation i bukspottkörteln pannacotta Substantiv dessert av italienskt ursprung, baserad på grädde, vanilj och gelatin pannband Substantiv huvudbonad i form av ett slutet (tyg)band (topologiskt en cylinder) som bärs runt huvudet (så att det går över pannan, tinningarna och bakhuvudet men lämnar större delen av hjässan otäckt) av estetiska eller praktiska sk pannben Substantiv Os frontale; ett ben på kraniets framsida pannbiff Substantiv rund och tämligen tjock bit köttfärs som stekts i panna panncentral Substantiv anläggning med (ång-, värme-) pannor pannkaksrecept Substantiv recept över ingredienser och tillagningsanvisningar för att steka pannkakor pannkakssirap Substantiv sirap avsedd som tillbehör till pannkakor pannkakssmet Substantiv smet bestående av ägg, vetemjöl och mjölk samt matfett och salt som vid stekning i stekpanna ger upphov till pannkaka pannkakstårta Substantiv tårta med bas av en hög av pannkakor tillsammans med grädde och sylt pannlampa Substantiv batteridriven ljuskälla (inte helt olik en ficklampa fastsatt på någon slags elastiskt band) som kan fästas på huvudet på en person, och kan lysa upp omgivningen framför personen pannlob Substantiv den del (lobus frontalis) av storhjärnsbarken som ligger ventralt om centralfåran pannå Substantiv träskiva på vilken man utför en målning panoptikon Substantiv vaxkabinett (med stora dockor som föreställer historiska personer) panorama Substantiv bild över en bred vy panorera Verb vrida en filmkamera för att få fram en panoramabild panorerande Adjektiv som panorerar panpizza Substantiv en amerikansk pizza med tjock botten pansarhaj Substantiv någon av de arter som utgör den utdöda klassen fiskar pansarhajar (Placodermi) inom ordningen ryggradsdjur (Vertebrata) som levde i haven från sen silur till slutet av devon; individ av dessa arter pansarhandske Substantiv pansarskydd för hand och underarm (exempelvis som del av heltäckande rustning); pansarklädd handske pansarkapp Substantiv hos viss pansarbrytande ammunition spetspålagrad huv av mjukt eller härdat stål för bättre genomslagsegenskaper vid hög anslagsvinkel eller ythärdat pansar pansarklädd Adjektiv iförd pansar, rustning pansarkrokodil Substantiv en djurart (Crocodylus cataphractus) inom familjen krokodiler (Crocodylidae som lever i centrala och västra Afrika; individ av denna art pansarkryssare Substantiv bepansrat örlogsfartyg med förhållandevis tung beväpning men mindre och smidigare än ett slagskepp pansarnäve Substantiv bepansrad hand pansarskott Substantiv bärtbart handavfyrat närpansarvapen för engångsbruk (engångsvapen; jämför handgranat) pansarskydd Substantiv skydd (för vitala delar och för personal) av pansar (pansarplåt och dylikt) hos fordon, farkost, fästning, pjäs och dylikt pansarskydda Verb förse med pansarskydd; skydda med pansar (i någon mening) pansarskyddad Adjektiv försedd med pansarskydd pansarstöd Substantiv stöd av pansarfordon; pansartrupp för understödjande av militär enhet; pansarfordon inom annars opansrad trupp pansartrupp Substantiv truppslag med stridsvagnar och pansrade fordon pansarvagn Substantiv stridsvagn panschis Substantiv pensionär pansexualism Substantiv en tolkning av freudiansk psykoanalys med fokus på att sexualdrift dominerar mänskligt beteende pansexualitet Substantiv synonym till pansexualism panslavisk Adjektiv omfattande alla slaviska folk panslavism Substantiv rörelse som syftar till att närma de slaviska folken till varandra panslavist Substantiv sympatisör till panslavismen pansra Verb förse med pansar pansrad Adjektiv försedd med pansar pantad Adjektiv inlämnad mot pant pantarautomat Substantiv returautomat pantautomat Substantiv returautomat pantback Substantiv back för pantning av glasflaskor där hela backen pantas fylld i en returautomat pantburk Substantiv (tom öppnad aluminium)burk (som köpts tillsluten och fylld med dryck som sedan har konsumerats) som kan pantas (d.v.s. lämnas in för att materialåtervinnas, vilket ger ägaren till burken en liten ekonomisk kompensation) panteism Substantiv uppfattningen att hela naturen, världen eller universum är besjälat av ett gudomligt väsen, som inte är något mer än detta panteist Substantiv person som ansluter sig till panteism panteon Substantiv minnestempel panterlo Substantiv en däggdjursart (Lynx pardinus) inom familjen kattdjur (Felidae) endemisk för Iberiska halvön; individ av denna art pantertant Substantiv vital och livfull kvinna trots högre ålder pantflaska Substantiv (tom öppnad PET-)flaska (som köpts tillsluten och fylld med dryck som sedan har konsumerats) som kan pantas (d.v.s. lämnas in för att materialåtervinnas, vilket ger ägaren till flaskan en liten ekonomisk kompensation) pantförpackning Substantiv (tom) förpackning med giltig pant panthög Substantiv pantinsamling (insamling pantförpackningar) i form av en hög pantinsamling Substantiv det att insamla pantförpackningar pantkasse Substantiv pantinsamling (insamling pantförpackningar) i en kasse pantkvitto Substantiv (papperslapp som fungerar som) kvitto på att något har pantats pantlånare Substantiv person som lånar pengar mot värdeföremål som pant pantlånerska Substantiv kninnlig person som lånar pengar mot värdeföremål som pant pantmaskin Substantiv returautomat pantning Substantiv processen att panta pantningsautomat Substantiv returautomat pantningsmaskin Substantiv returautomat pantoffel Substantiv potatis pantofflagröd Substantiv potatismos pantolla Substantiv potatis pantomim Substantiv skådespeleri som utförs blott medelst kropp och mimik pantpåse Substantiv pantinsamling (insamling pantförpackningar) i en påse eller kasse panträtt Substantiv en panthavares rätt att (under vissa förutsättningar) sälja panten för att därigenom få betalt för sin fordran papadambröd Substantiv ett indiskt slags tunt och krispigt bröd bakat på linsmjöl paparazzifotograf Substantiv fotograf som fotograferar kända personer, ofta i smyg och i privata situationer paparazzofotograf Substantiv fotograf som fotograferar kända personer, ofta i smyg och i privata situationer papasch Substantiv traditionell slags pälsmössa från Kaukasus (originalet till den i Sverige 1900-talets mitt populära kosackmössan) papegojalka Substantiv en art (Aethia psittacula) inom fågelfamiljen alkor (Alcidae); individ av arten papegojalka papegojkung Substantiv vinnare av papegojskjutning papegojsjuka Substantiv en zoonos som orsakas av bakterien Chlamydophila psittaci papegojskjutning Substantiv medeltida tävling där det gäller att med armborst skjuta prick på en fågelfigur papel Substantiv variant av papill papeterier Substantiv pappersvaror papiamento Substantiv ett blandspråk som talas av invånare på Curaçao, Bonaire och Aruba samt till viss del i övriga Nederländska Antillerna papiljott Substantiv rulle att linda upp håret på för att göra det lockigt papill Substantiv vårtliknande utbuktning papillarmuskel Substantiv någon av de speciella muskler som finns i hjärtkamrarna, fäster till de atrioventrikulära klaffarna via chordae tendineae (trådliknande senor) och kontraherar under systole, vilket motverkar att klaffarna då öppnar sig u papillon Substantiv en mellanstor hundras med stora öron; individ av denna ras papir Substantiv pappersark papism Substantiv protestantisk beteckning för romersk-katolsk lära pappadag Substantiv dag av föräldraledighet som tas ut av en pappa pappadam Substantiv slags krispigt indiskt tunnbröd bakat på linsmjöl, ibland kryddat på varierade sätt, som äts till förrätt tillsammans med chutney eller som tilltugg till en måltid pappafeminism Substantiv (en mans engagemang i) feminism som grundar sig i (närsynt, egoistisk) omsorg om den egna dottern pappafeminist Substantiv man som blivit feminist för sin egen dotters skull pappakropp Substantiv manskropp som är lätt överviktig och mindre vältränad, ofta förknippad med en avslappnad inställning till träning och en hektisk vardag pappaledig Adjektiv som är föräldraledig pappaledighet Substantiv den föräldraledighet som pappor beviljas papparoll Substantiv (den sociala) rollen som far till ett barn pappaskämt Substantiv skämt som bara pappa tycker är roligt; ofta en torr ordvits pappborg Substantiv byggsats i kartong (papp) föreställande ett slott (byggnad, borg) pappersark Substantiv stycke av fyrkantigt papper att skriva på pappersbit Substantiv liten (ibland avriven) del av ett papper pappersblock Substantiv blanka, linjerade eller rutade papper sammanfogade till ett block (med klister, spiralrygg, häftning eller bokbindning) pappersbruk Substantiv industriell anläggning för framställning av papper pappersbröllop Substantiv pappersbröllop firas då man varit gift i 2 år pappersbunt Substantiv samling pappersark som ligger på varandra (d.v.s. en bunt med papper) pappersfaktura Substantiv faktura som skickas ut som ett fysiskt brev, inte i elektronisk form pappersflygplan Substantiv leksaksflygplan gjort av ett vikt pappersark avsett att kastas i luften pappersform Substantiv vanligtvis öppen behållare gjord av papper, använd vid bakning eller gjutning pappersformat Substantiv den form av text, foto eller annan media som utgörs av fysiska pappersark (till skillnad från media i digital form eller (numera ovanligt) i form av analogt ljud) pappersförpackning Substantiv förpackning gjord av (hårt) papper eller kartong pappershög Substantiv hög bestående av papper pappersindustri Substantiv industri för tillverkning av papper pappersindustriarbetare Substantiv arbetare inom pappersindustri pappersinsamling Substantiv på samhällsnivå organiserad insamling av lästa tidningar och andra använda pappersprodukter för återvinning (i stället för att dessa förbrukade artiklar hamnar bland det osorterade avfallet); (konkret) en bostads (eller papperskasse Substantiv (vanligen bär-) kasse av papper pappersklämma Substantiv redskap för att tillfälligt (och icke-destruktivt reversibelt) hålla ihop pappersark med varandra papperskopia Substantiv kopia av dokument eller fotografi i pappersformat (och inte t.ex. i digital form eller i form av negativ eller diabild) papperskvalitet Substantiv kvalitet på papper (skrivpapper, kopieringspapper, pappret i trycksak etc.); sort av papper papperslykta Substantiv lykta med väggar av tunt papper papperslös Adjektiv som lagrar information elektroniskt i stället för på papper papperslöst Adverb elektroniskt, utan papper pappersmakare Substantiv person som tillverkar papper (hantverksmässigt eller som pappersindustriarbetare) pappersmassa Substantiv fibermaterial som används vid framställning av papper, papp och kartong pappersmugg Substantiv (massproducerad och enkel) mugg huvudsakligen gjord av papper, oftast avsedd för engångsbruk pappersnäsduk Substantiv (engångs)näsduk av mjukt papper papperspelle Substantiv papperskorg utomhus pappersplan Substantiv leksaksflygplan gjort av ett vikt pappersark avsett att kastas i luften pappersremsa Substantiv remsa av papper pappersrulle Substantiv lång remsa av papper som är rullad (många varv) kring en cylindrisk kärna pappersservett Substantiv (engångs)servett av mjukt papper papperssvala Substantiv leksaksflygplan gjort av ett vikt pappersark avsett att kastas i luften papperstallrik Substantiv (massproducerad och enkel) tallrik gjord av hårt papper, oftast för engångsbruk papperstidning Substantiv retronym för tryckt tidning (i motsats till nättidning) papperstiger Substantiv något som verkar mäktigt men som egentligen saknar makt och inflytande papperstrassel Substantiv det att ett eller flera papper fastnar (på ett olyckligt sätt) i en skrivare under utskrift, vanligtvis så att skrivaren inte kan användas förrän papperet eller papperen avlägsnats manuellt papperstunn Adjektiv lika tunn som ett pappersark papperstunna Substantiv tunna som används för insamling av skräp pappersversion Substantiv (distributions)form av en tidning eller liknande i pappersformat (vanligen när samma tidning eller liknande också erbjuds i andra format, främst då i digital form) pappersåtervinning Substantiv (på samhällsnivå organiserad) insamling av lästa tidningar och andra använda pappersprodukter för återvinning (i stället för att dessa förbrukade artiklar hamnar bland det osorterade avfallet); (konkret) en bostads (elle pappig Adjektiv som tyr sig (för) mycket till sin pappa pappis Substantiv pappa pappkartong Substantiv kartong tillverkad av papp pappkasse Substantiv (bär)kasse av papper; variant av papperskasse papplåda Substantiv låda av materialet papp pappmugg Substantiv kort för pappersmugg papps Substantiv pappa papptallrik Substantiv (massproducerad och enkel) tallrik gjord av hårt papper, oftast för engångsbruk paprikapulver Substantiv paprika; torkade och malda paprikafrukter paps Substantiv pappa papsen Substantiv pappa papuan Substantiv invånare i Papua Nya Guinea eller person med papuansk härkomst papuansk Adjektiv som rör Papua Nya Guinea eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt papuanska Substantiv kvinna från Papua Nya Guinea papyrologi Substantiv vetenskapen som studerar skrifter på papyrus (från antikens Egypten) papyross Substantiv (enklare) cigarett (med pappersmunstycke) papyrus Substantiv halvgräs som växer i grunt vatten (Cyperus papyrus) i familjen halvgräs (Cyperaceae) paraatlet Substantiv idrottare med funktionsnedsättning som tävlar i parasport parabel Substantiv pedagogisk eller moralisk allegori med enkla motiv hämtade från åhörarens vardag, bildlig framställning, liknelse parabolantenn Substantiv antenn med en reflektor formad som en cirkulär paraboloid, vilken samlar inkommande parallella strålar till en fix punkt, t.ex. använd för radiokommunikation eller tv-mottagning från satellit parabolisk Adjektiv som har formen av en paraboloid paraboloid Substantiv en yta vars skärning med ett plan parallellt med en symmetriaxel är en parabel, medan skärningen vinkelrätt mot samma axel ger en ellips eller cirkel; i synnerhet rotationsytan som ges av en parabel som roterar runt mitt parabolägare Substantiv person som äger en parabol paradera Verb gå, stå eller medverka i parad paradexempel Substantiv synnerligen typiskt eller målande exempel (på någon sorts företeelse) paradgata Substantiv exklusiv gata vars adress uppvisar rikedom; (en stads) förnämsta och mest prestigefulla gata paradgren Substantiv (en atlets) främsta (idrotts)gren paradigm Substantiv mönster, gängse eller typiskt förfarande paradigmskifte Substantiv (omvälvande) byte från ett allmänt accepterat synsätt och tankemönster till ett nytt, vilket framtvingats sedan nya vetenskapliga upptäckter påvisat avvikelser i det tidigare synsättetet paradisbuske Substantiv buske med rosa blommor (arten Kolkwitzia amabilis även känd som Linnaea amabilis) paradisisk Adjektiv som liknar ett paradis paradiskorn Substantiv en växtart (Aframomum melegueta) inom familjen ingefärsväxter (Zingiberaceae); exemplar av denna art paradisstrand Substantiv underbart härlig sandstrand paradisäpple Substantiv en citrusfrukt (Citrus Pomum Adami) med en storlek omkring dubbelt så stor som en citron, och som odlas på Medelhavsöarna Korfu, Sicilien och södra Italien paradisö Substantiv mycket vacker, paradisliknande, ö paradmarsch Substantiv marschmusik som framförs vid högtidliga tillfällen paradnummer Substantiv (något av) en artists (eller annan parts) mest spektakulära, kännetecknande, kända, omtyckta eller efterfrågade nummer (’programpunkt’: sång, dans, trick etc.) paradoxal Adjektiv som är en paradox; som till synes ser ut att vara omöjlig paradoxartad Adjektiv som liknar en paradox, som involverar eller utgör en självmotsägelse paradrätt Substantiv den maträtt (eller någon av de maträtter) som en viss restaurang, kock, person etc. är mest känd för eller mest förknippas med paradvåning Substantiv stor (och praktfull) lägenhet parafera Verb preliminärt underteckna (med initialer) paraffin Substantiv blandning av vissa kolväten i fast form (t ex för ljustillverkning och för lufttät förpackning) paraffinera Verb impregnera eller belägga med paraffin paraffinering Substantiv det att paraffinera paraflax Substantiv paraply parafras Substantiv omformulering, omskrivning, omdiktning eller bearbetning av en text, bild eller målning (utan ändring av faktiskt innehåll) parafrasera Verb göra parafras av, omdikta parafrastisk Adjektiv som innehåller en parafras parafrasör Substantiv person som parafraserar något, särskilt ett litterärt verk parafyt Substantiv är en växt som lever på andra växter och utnyttjar växtens näringsupptag ur jorden. Misteln är en halvparafyt då den genererar energi genom fotosytesen. paragon Substantiv föredöme, mönster; någon eller något som är bäst eller mest framträdande av sitt slag paragrafrytteri Substantiv pedantiskt hävdande av regler och detaljbestämmelser, ofta utan hänsyn till sunt förnuft; att "rida" på paragrafer eller ord genom att tillämpa dem striktare än vad som är rimligt paragraftecken Substantiv tecknet § (som bland annat anger avsnitt i lagtexter, stadgar och protokoll) paraguansk Adjektiv variant av paraguaysk paraguayan Substantiv person från eller boende i Paraguay, speciellt man paraguayanare Substantiv person från eller boende i Paraguay, speciellt man paraguayansk Adjektiv som rör Paraguay eller det paraguayanska folket paraguayanska Substantiv kvinna från eller boende i Paraguay paraguayare Substantiv person från Paraguay paraguayo Substantiv annan benämning för saturnuspersika (Prunus persica f. compressa) paraguaysk Adjektiv som rör Paraguay eller det paraguayanska folket paraguayska Substantiv paraguaysk kvinna paraguayte Substantiv mate parakit Substantiv vardagligt (ej vetenskapligt) namn för olika långsvansade arter inom ordningen papegoja paraknas Substantiv det att inte ha pengar parakrin Adjektiv som verkar lokalt genom att spridas i vävnadsvätskan och påverka celler i närheten av cellen som producerade hormonet paraldehyd Substantiv kemisk förening av kol, väte och syre parallellepiped Substantiv tredimensionell figur med sex parallellogrammer som sidor, närmare bestämt ett begränsat tredimensionellt område som begränsas av tre stycken par av parallella plan parallellhandling Substantiv två handlingar i ett drama som löper parallellt parallellinje Substantiv streck som förhåller sig till ett annat streck så att de två aldrig skär varandra parallellisera Verb justera så att något blir parallellt parallellisering Substantiv det att parallellisera parallellism Substantiv god eller långtgående överensstämmelse parallellitet Substantiv det att vara parallell parallellklass Substantiv skolklass med elever av samma årskurs som en given klass i samma skola och med samma inriktning parallellkoppla Verb koppla ihop två eller flera elektriska komponenter på ett sådant sätt att varje komponent utgör en möjlig väg för strömmen att flyta från den ena sidan av systemet (som komponenterna utgör) till den andra parallellkoppling Substantiv sätt att koppla ihop två eller flera elektriska komponenter vilket kännetecknas av att varje komponent utgör en möjlig väg för strömmen att flyta från ena sidan av systemet (som komponenterna utgör) till den andra parallellogram Substantiv fyrhörning där de båda paren av motstående sidor är inbördes parallella parallellsamhälle Substantiv samhällsliknande struktur (t.ex. med egna regler, normer, system och/eller eget (olagligt) rättssystem) i ett större, egentligt samhälle (vilken utgörs av en befolkningsminoritet som inte är integrerad i det egentliga sa parallelltrapets Substantiv fyrhörning med (minst) två parallella sidor paralogi Substantiv biologisk struktur som uppstått oberoende av varandra, exempelvis insekts- och fågelvingar paralympier Substantiv deltagare i paralympiskt spel paralympisk Adjektiv angående olympiska spel för paraidrott/parasport paralysera Verb förlama; beröva någon förmågan att tänka och tala paralysering Substantiv det att paralysera paralysi Substantiv fullständig förlamning paralytiker Substantiv person som lider av paralysi parametrisera Verb finna en parametrisering parametrisering Substantiv det att en kurva, yta eller kropp anges som värdemängden (bilden) av en funktion av (en, två respektive tre) variabler, som då kallas parametrar paramilitär Adjektiv som avser väpnade trupper som inte är en del av en militär organisation parande Substantiv det att para paranoiker Substantiv person som lider av förföljelse- eller storhetsidéer paranoisk Adjektiv som har drag av paranoia parant Adjektiv som framstår nyter och har ett tilldragande yttre, vanligen om kvinnor paranöt Substantiv en växtart (Bertholletia excelsa), i familjen paranötsväxter (Lecythidaceae); exemplar av denna art paranötsträd Substantiv växtarten paranöt (Bertholletia excelsa) parapet Substantiv skyddsmur; vågbrytare paraplyaralia Substantiv växtart (Schefflera arboricola) härstammande från Taiwan och tillhör familjen araliaväxter (Araliaceae) och en populär krukväxt; individ av denna art paraplybegrepp Substantiv ord som i sig självt innefattar flera andra begrepp inom samma kategori paraplydrink Substantiv drink som vid servering pryds med ett drinkparaply för att ge ett festligt utseende paraplyorganisation Substantiv sammanslutning av /mindre/ organisationer paraplyställ Substantiv ett ställ för paraplyer parapsykologi Substantiv läran om sådant som avviker från normal erfarenhet (t ex tankeöverföring och fjärrskådning) pararhabdodon Substantiv en växtätande dinosaurie inom det utdöda släktet Pararhabdodon, inom familjen †anknäbbsdinosaurier (†Hadrosauridae); individ av detta släkte parasitera Verb leva som en parasit parasitisk Adjektiv som parasiterar parasitoid Substantiv organism som till skillnad från en parasit alltid till slut steriliserar eller dödar sitt värddjur eller sin värdväxt parasitsvängning Substantiv icke avsedd svängning (i en oscillator), som dels förbrukar effekt, dels åstadkommer distorsion parasollsäv Substantiv en växtart populär som krukväxt (egentligen en underart, Cyperus alternifolius subsp. flabelliformis) i familjen halvgräs (Cyperaceae); exemplar av denna art parasomni Substantiv samlingsbeteckning för diverse sömnstörningar och onormala tillstånd eller beteenden som uppstår i samband med sömn paraspråk Substantiv paraspråk parasympatisk Adjektiv som har med det parasympatiska nervsystemet att göra parat Adjektiv beredd, redo, färdig paratax Substantiv samordning av satser eller satsdelar parathormon Substantiv paratyreoideahormon paratyfus Substantiv en tyfusliknande (men lindrigare) infektionssjukdom paratyreoidea Substantiv organ bestående av vanligen fyra små endokrina körtlar på baksidan av sköldkörteln (tyreoidea), vilka producerar hormonet paratyreoideahormon (PTH) paratyreoideahormon Substantiv ett hormon (peptidhormon) som produceras och insöndras av paratyreoidea och ökar plasmakoncentrationen av kalciumjoner genom att öka njurarnas reabsorption av kalcium (och utsöndring av fosfat), öka frisättningen av kalc paravan Substantiv en anordning för minsvepning parce Substantiv benämning på envar av de tre ödesgudinnorna i romersk mytologi (vid namn Nona, Decuma och Morta} parcell Substantiv litet jordstycke (t ex för försöksodling eller före jordreform/skifte) parcellera Verb indela eller stycka (skifta) jord i små stycken (parceller) parcellerad Adjektiv indelad eller styckad (skiftad) i små stycken (parceller) pardans Substantiv dans vars koreografi bygger på två dansare som dansar koordinerat tillsammans, oftast fattande varandras händer; det att dansa en sådan dans pardansare Substantiv person som dansar pardans pardfläckig Adjektiv som har fläckar likt en leopard pare Substantiv objekt som tillsammans med annat utgör ett naturligt par, t.ex vänsterhandsken i förhållande till högerhandsken parentation Substantiv högtidligt minnestal över en avliden parentator Substantiv person som håller minnestal parentes Substantiv tecknet '(' parentestecken Substantiv tecken som inleder eller avslutar en parentes, oftast ( eller ), men också , , {{övrigatecken|inledande_klammerparentes|{}} eller } samt några mer ovanliga varianter parentetisk Adjektiv som avser en parentes parera Verb avvärja fysiskt eller intellektuellt angrepp parerhake Substantiv hos vissa blankvapen eller stångvapen, hake eller krok utmed en klingas rygg eller egg, alternativt skaftet (stången) eller dito, avsedd att vid parering fånga motståndares klinga eller dito slagvapen för att ge användar parering Substantiv det att parera parerstång Substantiv eggsides utvidgad främre hjalt (framför greppet) av ett svärd eller kniv, avsedd att blockera och avleda framifrån inkommande hugg mot användarens hand, samt att blockera användaren från att slanta ner fingrarna från gre parfait Substantiv form av glass med mycket grädde parfymavdelning Substantiv avdelning i t.ex. varuhus vilken säljer parfymer parfymera Verb applicera parfym (på någon eller något) parfymerad Adjektiv som innehåller tillsatt parfym och därmed utsöndrar en förnimbar doft parfymeri Substantiv butik där man kan köpa parfymer, parfymerade toalettartikel osv parfymering Substantiv det att parfymera parfymör Substantiv person som tillverkar eller säljer parfym parförhållande Substantiv förhållande mellan två personer parhus Substantiv två nästan identiska ihopbyggda hus, ofta spegelbilder av varandra parhäst Substantiv häst som tillsammans med en annan häst kör i tvåspann parian Substantiv vitt (gultonat), oglaserat porslin pariastat Substantiv suverän stat som anses vara en utesluten ifrån det internationella samfundet parietalcell Substantiv speciell typ av cell som finns i magsäckens körtlar och som producerar och utsöndrar saltsyra och inre faktor parietallob Substantiv hjässlob parisisk Adjektiv som har att göra med Paris eller dess invånare parisiska Substantiv kvinna som bor i eller kommer från staden Paris parisiskt Adverb på ett parisiskt sätt paritet Substantiv likhet, likvärdighet, likställdhet, jämgodhet paritetskurs Substantiv det att två valutor (eller liknande) har en växelkurs på 1:1 parka Verb parkera parkande Adjektiv som parkar parkas Substantiv knäsid vinterjacka med pälsbeklädd huva eller kapuschong parkeringsapp Substantiv app använd för att registrera och betala parkeringstid vid offentliga parkeringar parkeringsautomat Substantiv oftast digital automat med vilken man kan betala parkeringsavgift (oftast med mynt eller betalkort) och sedan ofta få en parkeringsbiljett (för placering väl synlig innanför fordonets vindruta) utskriven parkeringsavgift Substantiv avgift en fordonsförare måste betala för att få parkera sitt fordon på en viss parkering parkeringsbiljett Substantiv bevis på att en fordonsförare betalat den parkeringsavgift som krävs för att få parkera (på en viss parkering), som i regel ska placeras under fordonets vindruta och vara synligt läsbar för en parkeringsvakt (under parke parkeringsbolag Substantiv företag som säljer parkeringsplatser parkeringsbricka Substantiv (mindre brukligt) annat ord för parkeringsskiva parkeringsbroms Substantiv broms på bil som används när bilen står stilla, inklusive när den lämnas avstängd och obevakad, för att förhindra att den börjar rulla parkeringsficka Substantiv parkeringsplats normalt belägen längs en öppen del av vägkanten och avsedd för bilar att parkeras i på rad efter varandra parkeringsförbud Substantiv trafikregel som förbjuder parkering på en viss plats eller inom ett visst område, men inte stannande för att låta passagerare stiga på eller av eller låta gods lastas på eller av (till skillnad från stoppförbud som förbj parkeringsljus Substantiv svagt ljus på ett motordrivet fordon som tänds vid parkering parkeringsskada Substantiv skada på bil som uppstår genom påkörning vid eller på parkering parkeringsskiva Substantiv skiva som skall vara placerad väl synlig under vindrutan och visa ett fordons tid för ankomst till en parkering (med begränsad tillåten parkeringstid och påbjuden användning av parkeringsskiva) parkeringstillstånd Substantiv intyg (vanligtvis i form av ett kort) som visar att en fordonsförare har behörighet att parkera på en viss bestämd parkering (och skall vid parkering vara placerat under vindrutan väl avläsbart för parkeringsvakten) parkeringsvakt Substantiv person som (yrkesmässigt) kontrollerar så att fordonsförare följer gällande regler för parkering (antingen på gatumark eller på en viss privatägd mark) och med juridisk behörighet att utfärda felparkeringsavgift för ford parkettbiljett Substantiv inträdesbiljett som gäller för en sittplats i kategori parkett parkettgolv Substantiv trägolv lagt av massiva stavar eller plattor av ett eller flera träslag parkettplats Substantiv sittplats på golvet framför scenen parkhäng Substantiv det att umgås förstrött och utan direkt aktivitet i en park parkliknande Adjektiv som liknar en park parklind Substantiv en hybrid (Tilia × vulgaris) mellan skogslind och bohuslind i släktet lindar parkour Substantiv sorts akrobatik i stadsmiljö parksallat Substantiv en art (Cicerbita macrophylla) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten parksallat parkslide Substantiv en växtart ( Reynoutria japonica, syn. Fallopia japonica) inom familjen slideväxter (Polygonaceae); exemplar av denna art parksmultron Substantiv fruktbärande växtart (Fragaria moschata) inom familjen rosväxter; frukt från denna växt parksoffa Substantiv parkbänk parkstånds Substantiv en art (Senecio sarracenicus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten parkstånds parlamentariker Substantiv ledamot av ett parlament parlamentarisk Adjektiv som hör samman med parlament eller parlamentarism parlamentarism Substantiv statsskick där en vald folkrepresentation har ett avgörande inflytande på regeringsmakten parlamentera Verb dagtinga parlamentsbeslut Substantiv parlamentsbeslut är ett avgörande av parlament angående viss fråga parlamentsval Substantiv val till ett parlament parlamentär Substantiv underhandlare parlamentör Substantiv person med fullmakt att underhandla med fienden under ett krig parlando Substantiv sångsätt som närmar sig tal parlera Verb tala på främmande språk parlör Substantiv ordbok för samtal parm Substantiv gammalt volymmått för uppmätning av hö, halm och ved parma Verb mäta upp i parmar parmesanost Substantiv hård och lagrad ost med kraftig och salt smak ursprungligen från norra Italien och som ofta rives och används som smaksättare i matlagning parmmätare Substantiv person som förr hade i uppdrag att mäta upp hö parnass Substantiv vitterhet, dess framstående (eller berömda) utövare (författare, konstnärer, vetenskapsmän och dylika) eller dessas verksamhetsplatser parningsakt Substantiv skeende när två djur av samma art men motsatt kön parar sig parningstid Substantiv (ofta regelbundet) återkommande kollektiv tidsperiod (t.ex. en viss period under året) när en viss sorts djur på en viss plats (huvudsakligen) parar sig parodiera Verb göra parodi /på/; förlöjliga parodiker Substantiv person som parodierar för att underhålla parodisera Verb variant av parodiera parodisk Adjektiv som utgör en parodi; förlöjligad, förvrängd parodiskt Adverb på ett parodiskt sätt parodivisa Substantiv ny text diktad till existerande melodi parodontit Substantiv tandlossning paroll Substantiv lösen, fältrop parosmi Substantiv dysfunktion som kännetecknas av att hjärnan är oförmögen att korrekt identifiera ett ämnes "naturliga" doft, där den drabbade personen istället förnimmer en annorlunda och ofta obehaglig lukt paroxysm Substantiv plötsligt anfall/utbrott av sjukdom eller känslor parra Adjektiv bra, häftig parrelation Substantiv varaktig monogam (kärleks)relation mellan två personer parsa Verb analysera, tolka parsec Substantiv längdenhet som avser avståndet på vilken en astronomisk enhet upptar en betraktningsvinkel av en bågsekund, motsvarande ungefär 3,26 ljusår parta Verb festa, kröka partaja Verb festa partajande Substantiv det att partaja parterr Substantiv trädgårdsanläggning närmast boningshuset parthiska Substantiv ett utdött språk som talades i det forntida riket Parthien partiaktiv Adjektiv som är aktiv inom ett (politiskt) parti partialbråksuppdelning Substantiv metod för att överföra en rationell funktion till en summa av enklare rationella funktioner (kallade partialbråk) partialordning Substantiv partiell ordning partialsumma Substantiv {{tagg|matematik|text=till en följd {(a_n)}_{1}^{\infty}}} summan S_n = \sum_{k = 1}^{n} {a_k} av de n första termerna partianhängare Substantiv person som är anhängare av ett visst politiskt parti partiapparat Substantiv politiskt partis organisation partiarbetare Substantiv person som arbetar för ett politiskt parti partibeteckning Substantiv beteckning ett parti i Sverige använder då det uppträder vid val, till exempel på valsedlar partibidrag Substantiv bidrag och donationer som politiska partier får av privatpersoner, organisationer och företag partibok Substantiv bok som används som medlemsbevis i ett politiskt parti partiboss Substantiv person i ledande ställning inom ett parti particip Substantiv ord som har bildats av verb men bytt ordklass och används (och delvis även böjs) som adjektiv, substantiv eller adverb participation Substantiv delägarskap participera Verb delta i en handling eller verksamhet participium Substantiv variant av particip partidisciplin Substantiv ett politiskt partis förmåga att få sina medlemmar att rösta enligt partiets officiella linje partielit Substantiv elit inom ett politiskt parti partiellt Adverb delvis, till viss del partifinansiering Substantiv finansiering av ett politiskt partis verksamhet, t.ex. genom partibidrag och partistöd partifunktionär Substantiv funktionär för politiskt parti partifärg Substantiv färg som representerar ett parti partiföreträdare Substantiv företrädare för ett parti partigräns Substantiv ideologisk gräns mellan olika politiska partier partihandel Substantiv att sälja saker, ofta i stora mängder, till butiker eller återförsäljare partihandlare Substantiv någon som säljer saker, ofta i stora mängder, till butiker eller återförsäljare partihögkvarter Substantiv högkvarter för ett politiskt parti partiideolog Substantiv person med en viktig roll i utformandet av ett politiskt partis ideologi partikamrat Substantiv person som tillhör samma politiska parti partikansli Substantiv huvudkontor för ett politiskt parti partikassör Substantiv person som ansvarar för ekonomin i ett politiskt parti partikelfysik Substantiv den gren inom fysiken som handlar om elementarpartiklar och hur dessa växelverkar med varandra partikelfysiker Substantiv person med expertkunskap inom partikelfysik partikelstrålning Substantiv (joniserande) strålning som utgörs av ett flöde av massiva (subatomära) partiklar (till skillnad från elektromagnetisk strålning) partikelverb Substantiv kombination av ett verb och en verbpartikel, ett verb och ett adverb eller ett verb och både ett adverb och en verbpartikel partikollega Substantiv kollega inom parti; partikamrat partikongress Substantiv högsta beslutande organ i vissa politiska partier där företrädare för partiet deltar och beslutar om partiets linje i olika frågor partikonvent Substantiv årsmöte för ett politiskt parti partikularism Substantiv obenägenhet att förena sig med andra partiledardebatt Substantiv debatt mellan två eller (vanligare) flera partiledare (ofta: som anordnas av TV-bolag och sänds i (direktsänd) TV) partiledarkandidat Substantiv person som föreslås väljas till partiledare partiledarskap Substantiv det att vara partiledare partiledning Substantiv ledning i ett parti partilinje Substantiv ett partis (officiella) politiska ståndpunkt (i en viss fråga) partilojalitet Substantiv lojalitet mot ett politiskt parti partilokal Substantiv lokal där ett politiskt parti har sin verksamhet, möter väljare och håller interna möten partilös Adjektiv inte vara medlem i ett politiskt parti partimedlem Substantiv medlem i ett parti partimedlemskap Substantiv medlemskap i parti partimöte Substantiv möte av medlemmar till ett politiskt parti partiordförande Substantiv partiledare; ordförande i partiets styrelse partiorgan Substantiv tidning som ägs eller har anknytning till ett politiskt parti eller en politisk organisation partipamp Substantiv inflytelserik person inom ett politiskt parti partipiska Substantiv övertalning av ledamöter i en vald församling att rösta på ett visst sätt partipolitik Substantiv politik i frågor där olika partier skiljer sig åt partipolitisk Adjektiv som rör partipolitik partiprogram Substantiv ett partis politiska program där partiets officiella åsikter och målsättningar finns dokumenterade partiprotokoll Substantiv nedtecknad beskrivning av ett parti partireklam Substantiv reklam för ett parti, ofta inför val partisekreterare Substantiv person i ett politiskt parti, som handhar det yttersta ansvaret för organisationsfrågor och det dagliga arbetet i partiet partiska Substantiv stavningsvariant till parthiska partiskhet Substantiv det att vara partisk partiskomakare Substantiv skomakare som för hand tillverkar skor i parti (åt grossist) i standardiserade storlekar, utan att ha beställning från en slutkund partiskomakeri Substantiv skomakeri i parti; dvs att tillverka skor på måfå och sedan sälja dem på marknad, inte individuellt tillverkade på beställning partisplittring Substantiv uppdelning av ett politiskt parti (på grund av motsättningar mellan olika falanger) partist Substantiv medlem av ett visst politiskt parti partistrateg Substantiv person med en viktig roll i att utforma ett politiskt partis strategi, så som att göra upp planer för hur ett val ska vinnas partistrid Substantiv (intern) strid inom ett politiskt parti partistyrelse Substantiv styrelse för ett politiskt parti partistämma Substantiv högsta beslutande organ i vissa politiska partier där företrädare för partiet deltar och beslutar om partiets linje i olika frågor partistöd Substantiv offentliga medel som utbetalas till politiska partier för att bistå deras verksamhet partisumma Substantiv delsumma partisymbol Substantiv grafisk representation som används som signet för ett politisk parti partisynpunkt Substantiv idé eller åsikt sedd utifrån partipolitiskt grund partitidning Substantiv tidning som ägs eller har anknytning till ett politiskt parti eller en politisk organisation partitillhörighet Substantiv vilket politiskt parti en viss person tillhör partitiv Adjektiv som avser en del partitrogen Adjektiv trogen sitt parti partitur Substantiv notblad som innehåller alla stämmor i ett musikaliskt verk partiveteran Substantiv person som verkat länge inom ett politiskt parti partout Adverb till varje pris partydjur Substantiv person som festar mycket partydrog Substantiv illegal drog (narkotika) som används på fest (party) av folk som inte betraktar sig som missbrukare partyglad Adjektiv som tycker om att festa eller som festar mycket partymusik Substantiv musik som passar till fest partyorgel Substantiv elorgel, hammondorgel för hemmabruk partytrick Substantiv uppseendeväckande oväntad förmåga som kan visas upp utan (större) förberedelse för att roa andra (på fest) partytält Substantiv en variant av tält anpassad för olika festligheter och evenemang, såsom bröllop, festivaler, gårdsfester med mera partåig Adjektiv som har ett jämnt antal tår på varje fot parvel Substantiv liten pojke, krabat parveny Substantiv uppkomling (person som kommit sig upp i samhället) parvis Adverb i par, två och två parvordning Substantiv taxonomisk rang mellan underordning och sektion (inom zoologi) eller mellan underordning och överfamilj (inom övriga grenar av biologi) pascha Substantiv högsta ämbetstiteln i Osmanska riket pashto Substantiv ett iranskt språk som har officiell språkstatus i Afghanistan och Pakistan med cirka 40-60 miljoner talare paskill Substantiv smädeskrift, nidskrift passabel Adjektiv något så när, som går an passad Substantiv passadvind, någon av de regelbundna vindar som på oceanerna nära ekvatorn blåser från nordost i norr, från sydost i söder passadvind Substantiv tropisk vind som året om blåser från samma håll passagerarbuss Substantiv buss avsedd att transportera levande passagerare passagerarbåt Substantiv fartyg som transporterar personer passagerarfartyg Substantiv fartyg som transporterar personer passagerarflyg Substantiv flygplan som transporterar passagerare passagerarflygplan Substantiv flygplan för transport av personer passagerarfärja Substantiv färja som enbart transporterar personer passagerarplan Substantiv flygplan för transport av personer passagerartåg Substantiv tåg i trafik för persontransport passagerarvagn Substantiv järnvägsvagn avsedd för persontransport passagerarångfartyg Substantiv ångfartyg avsett att transportera passagerare passare Substantiv verktyg som används för att rita cirklar med olika diameter och radie passbåt Substantiv mindre båt som anlöper större båt för att hämta eller lämna av passagerare passepied Substantiv en sorts fransk hovdans och instrumentell form av 1500- till 1900-talet, som återfinns i fransk barock inom opera och balett, särskilt i pastorala scener passepoal Substantiv sytt veck med snöre inuti som utsmyckning på kläder passersystem Substantiv tekniskt system av elektroniska lås passform Substantiv hur ett klädesplagg följer kroppens form passglas Substantiv högt och smalt glas för öl med markerade pass (våningar, mått), vanligt på 1600-talet passgångare Substantiv djur som tar sig fram genom passgång passim Adverb på flera ställen i en skrift passionsfri Adjektiv som saknar passion; lugn och sansad passionsfrukt Substantiv gul eller mörkt violett frukt från växtarten passionsfrukt (Passiflora edulis) passionsfruktssmak Substantiv smak av passionsfrukt passionsfruktsyoghurt Substantiv yoghurt med passionsfruktssmak passionstiden Substantiv fastlagstiden passionsveckan Substantiv påskveckan passiva Substantiv källan av företags eller förenings tillgångar och fordringar (innebär vinster, förluster och skulder) passivisera Verb göra passiv; passivera passivism Substantiv inställningen att man (ett land) bör vara passiv och neutral och inte ingripa i händelser passivitet Substantiv overksamhet, liknöjdhet passivsida Substantiv inom bokföring en balansräknings högra sida, som visar skulder (passiva) passivt Adverb i passiv form passivum Substantiv en diates, en verbform som markerar att satsens subjekt utsätts för en handling (1) eller som markerar att satsens subjekt är irrelevant eller att talaren vill ej nämna subjektet (2) passkontroll Substantiv kontroll av pass; ställe där pass kontrolleras passlig Adjektiv lämplig till storleken passnummer Substantiv nummer som identifierar ett pass (identitetshandling) passpoal Substantiv sydd utsmyckning på klädesplagg eller möbel, ofta längs en kant, som är en kanal av ett veck eller band ofta sytt runt ett grövre snöre passus Substantiv skriftställe, mindre avsnitt pastamaskin Substantiv maskin som används vid tillverkning av pasta, ofta bestående av en vev och valsar pastasallad Substantiv sallad som har pasta som en basingrediens (ofta med grönsallad och körsbärstomater samt andra ingredienser, beroende på sorten, såsom ost- och skinkbitar; fetaost, oliver och lök (grekisk); eller tonfisk) pastasort Substantiv sort av pasta pastavatten Substantiv vatten använt till eller avsett för att koka pasta i pastej Substantiv bredbart pålägg av kött eller fisk; gräddad maträtt med fyllning av kött eller fisk pastell Substantiv målning med färgkritor pastellfärg Substantiv matt och ljus färg, till exempel ljusblå eller persikofärg pastellfärgad Adjektiv som har mild och ljus färgton pastellig Adjektiv pastellfärgad pastill Substantiv tablett pastis Substantiv aniskryddad aperitif från Frankrike pastisch Substantiv konstverk eller diktverk som avsiktligt efterbildar en gången tids eller konstnärs stil pastischera Verb göra pastisch, efterbilda pastischerad Adjektiv efterbildad, förfalskad pastischör Substantiv utövare av pastisch, konstförfalskare pastoral Adjektiv som hör till herdelivet, fårvaktarens eller herdens liv på landet; lantlig pastorat Substantiv en eller flera församlingar som bildar en kyrkoherdes arbetsområde; kyrkoherdebefattning pastorsexpedition Substantiv kontor för administrativa ärenden hos kyrklig verksamhet pastörisera Verb upphetta till viss temperatur för att döda bakterier pastöriserande Adjektiv som pastöriserar pastörisering Substantiv uppvärmning av livsmedel för att döda bakterier och mikroorganismer samt för att öka livsmedlets hållbarhet patagonientinamo Substantiv en fågelart (Tinamotis ingoufi) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art patagosaurus Substantiv en växtätande dinosaurie inom det utdöda släktet Patagosaurus, inom infraordningen †sauropoder (†Sauropoda); individ av detta släkte patcha Verb rätta till, göra en mindre uppdatering, lägga in en patch patchande Adjektiv som patchar patella Substantiv knäskål paten Substantiv tallrik eller skål för nattvardsbrödet patentera Verb ta patent (på) patenterad Adjektiv som någon har tagit patent på patenterande Substantiv det att patentera patentintrång Substantiv otillåten användning av material som någon annan har patent på patentregister Substantiv register över uppfinningar som patenterats paternell Adjektiv faderlig paternitet Substantiv faderskap paternosterböna Substantiv en växtart (Abrus precatorius) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art paternosterhiss Substantiv hiss i ständig rörelse med instigning och avstigning under farten patientavgift Substantiv avgift som patient själv betalar för besök inom sjukvården patientbricka Substantiv ett plastkort i vanligt kreditkortsformat som utfärdas av vårdgivaren patientjournal Substantiv samlad historisk information (journal, dagbok) om en patient patientlyft Substantiv lyftkran för patienter patientmat Substantiv mat till patient(er) patina Substantiv oxidbeläggning på kopparföremål patinera Verb belägga (på kemisk väg) med patina patinerande Adjektiv som patinerar patinering Substantiv det att belägga med patina (på kemisk väg) patisseri Substantiv finare bakverk patofysiologi Substantiv läran om levande organismers funktion under sjukdom patograf Substantiv författare av patografi, beskrivare av sjukdomar patografi Substantiv beskrivning av sjukdomar patois Substantiv mindre lokalt språk eller dialekt som avviker från standardspråket patos Substantiv stark känsla; gripenhet; högstämdhet patriark Substantiv förfader, anfader, landsfader; speciellt om religiösa förfäder patriarkal Adjektiv som avser en patriark eller ett patriarkat patriarkalisk Adjektiv som avser patriarkat; landsfaderlig patriarkalism Substantiv åskådning som förespråkar patriarkat patriarkalistisk Adjektiv som avser patriarkalism patriarkat Substantiv samhällsskick där husfadern har oinskränkt myndighet, i mer generell betydelse där män har den primära makten patricier Substantiv adelsman i det forna Rom patricisk Adjektiv som avser patricier (adelsmän i Romarriket) patriotiskt Adverb på ett patriotiskt sätt patronatsrätt Substantiv i äldre tid rätten av en godsägare att utse prästen i församlingen patronkök Substantiv behållare för förvaring av patroner patronrand Substantiv utdragningsmetoden för patronhylsor, bestående av en hylsfläns runt hylsbasen, ibland med utdragningsspår ovantill, kallat rilla patronym Adjektiv som avser patronymikon (fadersnamn) patronymikon Substantiv fadersnamn patronymisk Adjektiv som avser patronymikon (fadersnamn) patrullbåt Substantiv mindre örlogsfartyg avsett för patrullering patrullering Substantiv det att patrullera; handling då någon patrullerar patrullfartyg Substantiv synonym till patrullbåt pattaglytt Substantiv variant av patteglytt patte Substantiv kvinnobröst patteglytt Substantiv spädbarn, dibarn pattställning Substantiv ställning där den spelare som är i tur inte kan utföra ett giltigt drag, varvid partiet förklaras vara patt (oavgjort) paukalis Substantiv fåtal; ett grammatiskt numerus likt singular och plural för syftning på fler än en referent, men färre än vad som uppfattas som många (i språk som skiljer detta från annat plural) pauperisering Substantiv utarmning pauperism Substantiv omfattande fattigdom pausande Substantiv det att pausa pausera Verb göra en paus pausfågel Substantiv inspelad fågelsång som paussignal; i Sveriges Radio 1963–1993 paussignal Substantiv inspelad ljudsignal som spelas vid paus i radioprogrammet pava Substantiv flaska paviljongsystem Substantiv ett antal mindre byggnader (t ex i en sjukhusanläggning) i st f en stor byggnad paya Verb betala peaka Verb nå högsta punkt, kulminera peakande Adjektiv som peakar peang Substantiv klämma för tillslutning av blodkärl vid operation pebibyte Substantiv 250 bytes pecorino Substantiv italiensk fårost pedagog Substantiv (skicklig) undervisare, uppfostrare; forskare inom pedagogikens område pedagogik Substantiv Läran om utbildning, ofta främst använt om utbildning av barn pedagogisk Adjektiv som rör pedagogik; riktig ur undervisningssynpunkt pedanteri Substantiv överdriven noggrannhet, det att vara pedantisk pedantiskt Adverb på ett pedantiskt sätt peddo Substantiv pedofil pediatrik Substantiv vetenskapen om barnsjukdomar pediatriker Substantiv barnläkare pedofob Adjektiv som lider av pedofobi (en stark rädsla för barn) pedofobi Substantiv rädsla för eller mycket starkt ogillande av barn pedometer Substantiv stegräknare pegamoid Substantiv en sorts konstläder pegas Substantiv ett mytologiskt djur, oftast avbildat som ett hästliknande djur med vingar pegel Substantiv mätskala för vattenstånd peignoir Substantiv morgonrock eller morgonklänning för kvinnor pejling Substantiv det att pejla pejorativ Substantiv pejorativt ord; förolämpning pek Substantiv vetenskaplig artikel pekan Substantiv pekannöt pekande Substantiv det att peka pekanhickory Substantiv en växtart (Carya illinoensis) i familjen valnötsväxter (Juglandaceae); individ av denna art pekannöt Substantiv ätbar stenfrukt från växtarten pekanhickory (Carya illinoensis) pekare Substantiv visuell markör på skärmen som kan flyttas med ett pekdon; muspekare pekbok Substantiv bok avsedd för de allra minsta barnen där sidorna främst utgörs av bilder att samtala om med ingen text eller handling pekdator Substantiv dator med pekskärm pekfingervalsen Substantiv namnet på ett musikstycke pekmobil Substantiv mobiltelefon med pekskärm pekoral Adjektiv som är oavsiktligt komisk; pekoralistisk pekoralist Substantiv författare som skriver dumt och löjligt utan att han själv förstår det pekoralistisk Adjektiv oavsiktligt komisk pekpinne Substantiv redskap använt som en förlängd arm att peka med pekplatta Substantiv platt och tunn dator, vanligen något mindre än ett A4-ark, vars ovansida nästan helt täcks av en pekskärm som används som enhetens huvudsakliga inmatningsmetod pekskärm Substantiv (platt) tryckkänslig bildskärm, som dels visar en bild (t.ex. från en dator) och dels fungerar som inmatningsenhet genom att användaren kan trycka på skärmen med fingrarna pektin Substantiv en sorts gelébildande ämne pektå Substantiv den andra tån räknat inifrån på respektive fot; tån efter stortån pekuniär Adjektiv som har att göra med pengar, penga- pekunjär Adjektiv som har att göra med pengar, penga- pela Verb pilla pelagisk Adjektiv som lever i öppna havet, fritt från kustvatten och bottenskikt, d.v.s. pelagialen pelarasp Substantiv asp (träd av arten Populus tremula) med högsmal form, som en pelare (Erecta); med ursprung i Älgarås i Västergötland pelarfläkt Substantiv fläkt i form av en pelare som står på golvet pelargon Substantiv någon av de växtarter i släktet (Pelargonium) (möjligen med något undantag) inom växtfamiljen näveväxter (Geraniaceae); individ av dessa arter pelargonia Substantiv någon av de växtarter i släktet (Pelargonium) (möjligen med något undantag) inom växtfamiljen näveväxter (Geraniaceae); individ av dessa arter pelargång Substantiv gång som är kantad av pelare pelarhuvud Substantiv den översta delen av en pelare pelarlik Adjektiv som har form och utseende av en pelare pelaropuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Austrocylindropuntia cylindrica pelerin Substantiv kappa med stor rundskuren krage pelerinkrage Substantiv rundskuren slags kappkrage formad som en kort slängkappa som bärs ovanpå en annan kappa eller rock (förr i tiden vanlig klädsel för droskförare) pellagra Substantiv bristsjukdom som uppstår vid brist på vitaminen niacin pellet Substantiv korn, (liten) kula, piller, pärla pelletera Verb forma till pellets pelleterad Adjektiv formad till pellets pelletering Substantiv det att pelletera, det att forma till små kulor pellett Substantiv variant av pellet pellucid Adjektiv som släpper igenom ljus pelluciditet Substantiv ett materials förmåga att släppa igenom ljus pelusker Substantiv ärtväxter, huvudsakligen sådana avsedda som kreatursfoder pemmikan Substantiv en sorts köttkonserv penal Substantiv variant av pennal penater Substantiv husgudar i fornromersk föreställning; hus och hem pendang Substantiv nedhängande prydnad, vanligtvis i par pendelbuss Substantiv buss som pendlar mellan två ändhållplatser (oftast inom ett storstadsområde), avsedd för transport av passagerare (vanligtvis mellan hem och arbetsplats) pendelparkering Substantiv stor parkeringsplats vid utkanten av staden där det finns möjlighet att byta från bil till lokaltrafiken pendelrörelse Substantiv rörelsemönster som hos (tyngden i) en pendel som tagits från sitt jämviktsläge och som därför, under tyngdkraftens inverkan, (periodiskt) förflyttar sig fram och tillbaka längs en del av en cirkel eller följer något anna pendeltåg Substantiv lokaltåg som (generellt sett) framförs på järnväg ovan jord inom ett storstadsområde (med omnejd) för persontransport (vanligtvis mellan hem och arbetsplats) pendeltågslinje Substantiv sträcka som regelbundet trafikeras av pendeltåg pendeltågsspärr Substantiv spärr (för biljettkontroll) vid ingång till pendeltågsstation pendeltågsstation Substantiv station där pendeltåg stannar för att släppa av och släppa på nya passagerare pendeltågstrafik Substantiv trafik med pendeltåg pendelur Substantiv ur där en pendel reglerar urets gång pendlarcykel Substantiv cykel (elcykel) som används för pendling (av en pendlare) pendlare Substantiv person som pendlar (oftast mellan sitt hem och sin arbetsplats) pendling Substantiv regelbundet resa fram och åter mellan hem och arbetsplats pendyl Substantiv finare vägg- eller bordsur med pendel penektomi Substantiv operation varvid hela penisen tas bort penetrerande Substantiv det att penetrera pengaflöde Substantiv flöde av pengar pengainsamling Substantiv insamling av pengar pengastinn Adjektiv som har mycket pengar penibel Adjektiv omständligt att reda upp, speciellt om yttre omständigheter förvärrar; pinsam peniscancer Substantiv cancer i penis penisfraktur Substantiv ruptur på svällkropparna i penis (ibland även på urinröret) penisförlängare Substantiv föremål som införskaffats i syfte att hävda sig, som gensvar för mindervärdeskomplex penisring Substantiv ett sexhjälpmedel i form av en ring av till exempel gummi eller töjbar plast som träs runt roten av penis för att sakta ner blodflödet och således förstärka erektion penitens Substantiv botgöring penitent Substantiv botgörare penitentiär Adjektiv som avser straff eller bestraffning penjoar Substantiv morgonrock för kvinna pennal Substantiv pennfodral, pennskrin pennalism Substantiv äldre kamraters förtryck av yngre penndator Substantiv dator som styrs med en penna (mot bildskärmen, i stället för tangentbord, mus) penne Substantiv en pastasort pennfejd Substantiv hetsig skriftlig diskussion pennfodral Substantiv litet fodral avsett att rymma pennor och småtillbehör (radergummi, pennvässare etc.); vanligt hos (yngre) skolbarn pennfäktare Substantiv polemiker, pamflettist pennfäkteri Substantiv stridbarhet i skrift penning Substantiv peng, mynt, penny, pfennig penningbelopp Substantiv summa pengar penningflöde Substantiv flöde av pengar penninggäldenär Substantiv den som är skyldig någon pengar, till skillnad från föremål eller tjänst penninglån Substantiv lån av pengar penningmarknad Substantiv marknad för handel med kortsiktiga låneinstrument, till skillnad från obligationsmarknaden penningpolitik Substantiv delområde inom den ekonomiska politiken som handlar om hur mycket pengar som ska finnas i ekonomin och hur hög räntan ska vara penningpolitisk Adjektiv som rör penningpolitiken penningstinn Adjektiv rik penningsumma Substantiv viss mängd pengar penningtvättare Substantiv någon som ägnar sig åt penningtvätt penningvälde Substantiv statsskick där den politiska makten fördelas efter förmögenhet eller inkomst penningvärde Substantiv värde av en valuta pennkniv Substantiv kniv för att vässa en penna (ursprungligen fjäderpenna, senare även blyertspenna), oftast i form av en fällkniv (fickkniv) pennopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cylindropuntia leptocaulis pennskrin Substantiv slags fodral för pennor, suddgummin o.s.v. pennstump Substantiv återstående bit av en penna pennvässare Substantiv apparat för att vässa blyertspennor penselfoting Substantiv ett leddjur (Polyxenus lagurus) i familjen penseldubbelfotingar (Polyxenidae); individ av denna art penselkopp Substantiv kopp för förvaring av penslar pensionatsgäst Substantiv gäst som vistas i pensionat pensionerande Substantiv det att pensionera pensionsmässig Adjektiv mogen att gå i pension pensionssparare Substantiv person som sparar till sin pension pensionssystem Substantiv system för pensioner pensionstagare Substantiv person som tar emot en pension pensionsålder Substantiv (den) ålder i vilken man vanligtvis slutar förvärvsarbeta och blir pensionär (i ett visst land vid en viss tid); ålder när någon eller något (vanligtvis) pensioneras pensionärsbiljett Substantiv biljett som enbart säljs till pensionärer (till ett lägre pris än ordinarie biljetter) pensla Verb använda en pensel penslande Adjektiv som penslar pensum Substantiv (plur pensa) en viss mängd arbete som skall utföras; vissa kunskaper som skall inhämtas pentaflexagon Substantiv flexagon med fem hörn pentalogi Substantiv kulturellt verk i fem delar, oftast om litteratur eller film pentameter Substantiv ett antikt versmått (sexfotad daktylisk vers där tredje och sjätte versfötterna består av en enda stavelse) pentan Substantiv ett kolväte, alkan med formeln C5H12 pentateuk Substantiv benämning på de fem moseböckerna pentatonisk Adjektiv skala som omfattar bara fem toner pentod Substantiv elektronrör med fem elektroder: anod, katod och tre galler pentos Substantiv monosackarid med fem kolatomer (t.ex. ribos och deoxiribos) pentry Substantiv serveringsrum på båt pentyl Substantiv ett sprängämne; även kallat pentaerytritoltetranitrat penultima Substantiv ett ords näst sista stavelse penumbra Substantiv halvskugga vid månförmörkelse peperoni Substantiv variant av feferoni pepp Adjektiv positivt inställd till något pepparchips Substantiv chips med pepparsmak pepparkaksdeg Substantiv deg som blir en eller flera pepparkakor om den gräddas pepparkaksfigur Substantiv pepparkaka i form av djur eller människa, ofta formad med hjälp av pepparkaksform pepparkaksglass Substantiv glass med smak av pepparkaka, med insprängda bitar av pepparkaka eller pepparkaksdeg eller liknande pepparkaksgubbe Substantiv pepparkaka formad som en gubbe pepparkaksgubbesång Substantiv julsång som handlar om pepparkaksgubbar, vilken sjunges i samband med luciatåg om det finns pepparkaksgubbar i tåget (vanligen åsyftas sången "Tre pepparkaksgubbar") pepparkaksgumma Substantiv pepparkaka formad som en gumma pepparkakshus Substantiv hus i miniatyr av pepparkaksdeg som görs till jul pepparkakssmet Substantiv smet som blir mjuk pepparkaka om den gräddas pepparkvarn Substantiv verktyg för att mala pepparkorn pepparmintsolja Substantiv variant av pepparmyntsolja pepparmynta Substantiv en flerårig ört (Mentha × piperita) inom släktet myntor (Mentha), en hybrid mellan vattenmynta (Mentha aquatica) och gråmynta (Mentha longifolia), som blir mellan 30 till 70 centimeter hög och blommar från juli till sept pepparmyntsolja Substantiv en starkt doftande olja som utvinns ur pepparmynta pepparrot Substantiv en art (Armoracia rusticana) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten pepparrot pepparrotsträd Substantiv en växtart (Moringa oleifera) inom växtfamiljen pepparrotsträdsväxter (Moringaceae); individ av arten pepparrotsträd pepprig Adjektiv vars smak eller doft påminner om peppar pepprighet Substantiv det att vara pepprig peppring Substantiv det att peppra pepsin Substantiv proteinspjälkande enzym som produceras och frisätts (som proenzymet pepsinogen) av huvudceller i magsäcken pepsinogen Substantiv (inaktivt) proenzym som produceras av huvudceller i magsäcken och som efter frisättning aktiveras av det låga pH:t till (aktivt) proteinspjälkande pepsin peptid Substantiv kondensationsprodukt av två eller fler aminosyror, oftast upp till femtio peptidhormon Substantiv hormon som är en peptid (eller ett protein eller ett glykoprotein) peptidhormonreceptor Substantiv receptor för peptidhormon percentil Substantiv värde under vilket en viss procent av observationerna faller percipiera Verb förnimma percipierande Adjektiv uppfattande, förnimmande, kännande, känslig pereatrop Substantiv högljutt utrop av ogillande från folksamling perenn Adjektiv som återkommer varje år perfa Interjektion perfekt!, utmärkt! perfektionism Substantiv strävan efter fulländning, perfektion perfektionistisk Adjektiv som rör perfektionism eller perfektionister perfektiv Adjektiv som anger en avslutad handling perfektparticip Substantiv ett particip som i normalfallet syftar på en avslutad handling eller ett avslutat tillstånd perfektum Substantiv ett av verbets tempus; beskriver en fullbordad handling i nuvarande tid; benämns oftast perfekt perfid Adjektiv nedrig, gemen perfiditet Substantiv det att vara perfid perforatris Substantiv kvinnlig perforatör; kvinna som stansar (perforerar) hålremsa eller hålkort perforatör Substantiv person eller apparat som stansar (perforerar) hålremsa eller hålkort perforera Verb genomborra; göra (flera) (mindre) hål genom, ofta på en rad perforering Substantiv det att perforera; /rad av/ hål perforin Substantiv protein som finns i granula i T-mördarceller (och också i NK-celler) och som skapar porer i målcellernas plasmamembran, genom vilka T-mördarcellens cytotoxiska ämnen kan injiceras (när T-mördarcellen har bundit till t.ex performativ Adjektiv vars utsägande i sig innebär en handling pergola Substantiv lövsal, pelargång överväxt med slingerväxter; öppen hall pericoronit Substantiv bakterieinfektion i tandköttet perifer Adjektiv som ligger i periferin periferi Substantiv ytterkant; ytterområde; oviktig plats i ytterområde periferisk Adjektiv detsamma som perifer periferisyn Substantiv synintryck från de perifera delarna av synfältet periferivinkelsatsen Substantiv annat namn för randvinkelsatsen perifert Adverb ute i kanten; oviktigt perifras Substantiv omskrivning som uttrycker en morfologisk form med mer än ett ord, t.ex. komparation med mer och mest perifrasera Verb göra perifras av, omskriva perifrastisk Adjektiv som innehåller en perifras perigeum Substantiv den punkt i en himlakropps bana som ligger närmast jorden perihelium Substantiv den punkt i en himlakropps bana som ligger närmast stjärnan kroppen går runt perikardhåla Substantiv utrymmet mellan det viscerala och det parietala skiktet hos hjärtsäcken perikardium Substantiv (förekomst av) den dubbelsäck som omsluter hjärtat perikop Substantiv bibeltext utvald för en viss gudstjänst perilymfa Substantiv den vätska som finns i scala vestibuli och scala tympani i hörselsnäckan i innerörat perimetrium Substantiv den tunna, yttre delen av en livmoders vägg (en del av bäckenbukhinnan) periodicitet Substantiv egenskapen att återkomma med jämna mellanrum periodkort Substantiv färdbevis inom kollektivtrafik som gäller en viss tidsperiod periodtal Substantiv det samma som frekvens, antalet perioder (cykler) per tidsenhet periodvis Adverb under vissa perioder periost Substantiv benhinna peripeti Substantiv plötsligt och oväntat omslag av någons lycka eller olycka i ett drama peristaltik Substantiv fenomen där en ringformad (glatt)muskelkontraktion pressar innehållet i en rörformad struktur framåt, t.ex. i GI-kanalen hos människan peristaltisk Adjektiv som har med peristaltik att göra; som utgör ett exempel av peristaltik peristyl Substantiv pelarsal, gård som är omgiven av kolonner peritubulär Adjektiv som finns kring njurtubuli perjodsyra Substantiv syra som består av väte, syre och jod, H5IO6 perkal Substantiv tunt och relativt tätt bomullstyg i tuskaft perklorat Substantiv salt av perklorsyran perklorsyra Substantiv färglös, vattenlöslig vätska med mycket starkt sur reaktion, med formeln HClO4 perkolator Substantiv en sorts kaffebryggare som till utseendet påminner om en termos perkussion Substantiv läkarundersökning genom knackning på bröstkorg, buk eller rygg perm Substantiv en geologisk period under eran paleozoikum från 299 till 251 miljoner år sedan permafrost Substantiv tjäle som inte går ur; tjäle som är permanent permalänk Substantiv bestående länk på internet, vilken är tänkt att aldrig ändras och därmed för all framtid kunna användas för att återkomma till samma resurs permanens Substantiv varaktighet; beständighet permanenta Verb göra permanent permeabel Adjektiv genomtränglig permeabilitet Substantiv någots tendens att släppa igenom annat permissionsuniform Substantiv uniform att användas i samband med permission permittent Substantiv en person som har permission (ledighet) från militärtjänstgöring eller fängelsestraff permittenttrafik Substantiv särskild transport för permittenter, alltså soldater som har permission (ledighet), mellan en krigsskådeplats och hemlandet permittera Verb ge ledighet; göra arbetslös (under viss tid) permittering Substantiv från arbetsgivaren till löntagaren (påtvingad) tillfällig obetald ledighet (arbetslöshet) utan att ha blivit uppsagt permitteringsvarsel Substantiv från arbetsgivare varsel om anställdas permittering permjak Substantiv invånare i Komi-Permjakien eller med permjakisk härkomst permjakisk Adjektiv som rör Komi-Permjakien eller dess befolkning permobil Substantiv elektrisk rullstol permutation Substantiv ett sätt att ordna en given mängd objekt på en rad permutera Verb ändra ordningen på elementen i en mängd permutering Substantiv det att permutera; sätt på vilket något har permuterats perniciös Adjektiv elakartad, farlig perovskit Substantiv medelhårt oxidmineral med molekylsammansättningen CaTiO3 och består av kalciumtitanoxid peroxid Substantiv kemisk förening som innehåller jonen O22- eller motsvarande atomgrupp bunden till två andra atomer/atomgrupper perpendikel Substantiv pendel perpendikulär Adjektiv vinkelrät; lodrät; ortogonal perpendikulärt Adverb på ett perpendikulärt sätt, med en rät vinkel perpetuell Adjektiv ständig; som löper utan slut perplex Adjektiv förbluffad, djupt förvånad persedel Substantiv föremål som ingår i utrustning (t ex inom det militära) perseid Substantiv envar av de meteorer som synliggörs som stjärnfall från meteorsvärmen Perseiderna persian Substantiv pälsverk av unga lamm av en speciell fårart persiflage Substantiv drift, gyckel, förlöjligande persiflera Verb förlöjliga, driva med persiflerande Adjektiv som persiflerar persikofärgad Adjektiv med samma färg som en persika persikokompott Substantiv kompott gjord på persikor persikokärna Substantiv kärna från en persika persikolen Adjektiv len som utsidan på en persika persikomarmelad Substantiv marmelad som är gjord på persikor persikosmak Substantiv smak av persika persikosorbet Substantiv sorbet av persikor persikoträd Substantiv en art (Prunus persica) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae); individ av arten persika, träd som bär rödaktiga stenfrukter persikoyoghurt Substantiv yoghurt med persikosmak persiljekvist Substantiv kvist av persilja (som krydda) persiljesmör Substantiv smör smaksatt med persilja persiljesås Substantiv sås kryddad med persilja persimon Substantiv en växtart i släktet Diospyros och även dess frukt persisktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket persiska persistent Adjektiv ihärdig, beständig persistera Verb fortleva personage Substantiv underlig eller misstänkt människa personalbostad Substantiv bostad, ofta ägd av företag, avsedd för företagets anställda att leva i under anställningstiden personalbrist Substantiv det att en arbetsplats (eller bransch) saknar tillräckligt med kvalificerad personal (inom något kompetensområde) personalier Substantiv biografiska uppgifter om en person personalism Substantiv filosofisk riktning som betraktar personen som en oreducerbar realitet och framhäver personens moraliska värde och att personen har en fri vilja personalliggare Substantiv dokument på en arbetsplats där man antecknar vilka som arbetar varje dag personalmatsal Substantiv matsal på arbetsplats, avsedd att brukas av arbetsplatsens personal (t.ex. för lunch och kaffepaus) personalnedskärning Substantiv minskning av personal personalrestaurang Substantiv restaurang som är till för personalen på en viss arbetsplats, d.v.s. där personalen kan äta mat personalärende Substantiv administrativ verksamhet att förvalta personal personangrepp Substantiv personligt påhopp, (oftast verbal) attack av en specifik person personbefordran Substantiv transport av passagerare personbeteckning Substantiv beteckning (bestående av siffror och eventuellt en bokstav) som tilldelas personer för att identifiera dem hos myndigheter och i andra sammanhang personbil Substantiv bil avsedd för transport av ett fåtal personer persondator Substantiv dator avsedd för användning av enskild individ persongalleri Substantiv uppsättningen av samtliga karaktärer i ett litterärt verk personidentifikation Substantiv process för att undersöka äktheten av en individs identitetspåstående personifiera Verb vara det perfekta exemplet på individ beträffande en eller flera egenskaper personifiering Substantiv det att personifiera personifikation Substantiv föreställning om något opersonligt i personlig form personkonto Substantiv ett personligt bankkonto som inte är för affärsbruk, men snarare där en individuell kund kan hantera sina egna personliga finanser (placera och utföra pengar) och ta emot betalningstransaktioner personkult Substantiv dyrkan (vördnadsfull upphöjelse) av en person, exempelvis en diktator personlighetspsykologi Substantiv gren inom psykologi som studerar människors personligheter personlighetssyndrom Substantiv personlighetsstörning; (egentligen) grupp av symtom som är typiska för en viss personlighetsstörning personregister Substantiv förteckning över privatpersoner (med personliga uppgifter) personskada Substantiv skada på en människa personskydd Substantiv verksamhet för upprätthålla en (framstående) individs säkerhet persontrafik Substantiv transport av passagerare med tåg, buss, färja eller annat allmänt kommunikationsmedel persontåg Substantiv tåg avsett för persontransport på järnväg personuppklara Verb uppklara ett brott så det finns en skäligen misstänkt gärningsman och att åklagare beslutat om att väcka åtal, meddela åtalsunderlåtelse eller utfärda strafföreläggande. personuppklarande Adjektiv som personuppklarar personvagn Substantiv järnvägsvagn som främst är avsedd att användas i persontåg i persontrafik personval Substantiv (politiskt) val där man röstar på en person, till skillnad från att exempelvis enbart kunna välja vilket parti man vill rösta på personvåg Substantiv våg för vägning (bestämning av vikt) av människa perspektivfönster Substantiv fönster med stora rutor som ger vyer med stort perspektiv; vanligen upphängda som pivåfönster perspektivmedvetenhet Substantiv medvetenhet om andra människors perspektiv perstringera Verb håna, klandra persuasiv Adjektiv övertygande, övertalande persuasivt Adverb på ett persuasivt sätt persvadera Verb övertala peruan Substantiv invånare i Peru eller med peruansk härkomst peruansk Adjektiv som rör Peru eller det peruanska folket peruanska Substantiv kvinna från Peru perukmakare Substantiv person som tillverkar peruker perukmakerska Substantiv kvinnlig perukmakare perukpuder Substantiv vitt puder i peruk perukstock Substantiv föremål i trä för att förvara peruker perversitet Substantiv variantform till perversion pervertera Verb sjukligt förvrida eller förvränga perverterad Adjektiv pervers pervertering Substantiv sjuklig förvridning eller förvrängning pesach Substantiv judisk religiös högtid som firas under våren till minne av uttåget ur Egypten pessimism Substantiv det att vara pessimistisk pesto Substantiv slags italiensk röra av riven pecorino, vitlök, basilika, pinjenötter och olivolja pestskråp Substantiv en art (Petasites hybridus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten pestskråp pestår Substantiv år då något slags pest förekommer mycket talrikt petaampere Substantiv enhet (med beteckningen PA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 1015 ampere petabyte Substantiv 1015 bytes petacoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas PC och definieras som 1015 coulomb petande Substantiv det att peta petflaska Substantiv större slags plastflaska petighet Substantiv det att vara petig petimeter Substantiv variant av petimäter petimäter Substantiv överdrivet petig eller noggrann person petitess Substantiv småsak; något oviktigt eller försumbart petition Substantiv ansökan från enskilda, till en viss myndighet (om en viss fråga) petitionär Substantiv person som undertecknar en petition petitmaitre Substantiv sprätt, småviktig herre; äv = pedant petitum Substantiv begäran, äskande, önskemål petmoj Substantiv telefonapparat där numret slås genom att vrida på en nummerskiva, istället för att trycka på knappar; i synnerhet själva nummerskivan petnoga Adjektiv perfekt noggrann; mycket noggrann; alltför noggrann petrifiera Verb förvandla, bli till sten; förstena petrifierad Adjektiv som har petrifierats petriskål Substantiv cylindrisk grund glas- eller plastskål petrograf Substantiv person som studerar läran om bergarterna (petrografi) petrografi Substantiv vetenskapen om bergarterna petrokemi Substantiv kemi som sysslar med petroleumprodukter (bl a plaster och läkemedel) petrokemisk Adjektiv som har att göra med raffineringen av petroleum och naturgas petroleummotor Substantiv enkel förbränningsmotor av kolvtyp som förr användes petroleumstad Substantiv stad som utmärker sig för utvinning av bergolja (petroleum) petrolör Substantiv manlig petrolös, mordbrännare petrolös Substantiv mordbrännerska; med petroleum (fotogen) under Paris-kommunen 1871 pfennig Substantiv ett gammalt tyskt mynt phishing Substantiv annat namn för nätfiske phon Substantiv se fon photoshoppa Verb retuschera en bild eller fotografi i ett bildbehandlingsprogram; digitalt redigera, manipulera eller förvränga bilder photoshoppad Adjektiv som photoshoppats; som blivit bearbetad i bildbehandlingsprogram pianissimo Adverb mycket svagt, en styrkegradsbeteckning pianoackompanjemang Substantiv ackompanjemang av pianotoner pianoelev Substantiv elev som lär sig spela piano pianogångjärn Substantiv långt gångjärn som används till möbler och lock på pianon pianola Substantiv självspelande piano pianolektion Substantiv enskild lektion (med pianolärare) i pianospelande pianolärare Substantiv lärare som undervisar i pianospel pianolärarinna Substantiv lärarinna som undervisar i pianospel pianopall Substantiv pall som används för att sitta på när en spelar piano pianospel Substantiv det att spela piano pianospelare Substantiv person som spelar (musikinstrumentet) piano pianostol Substantiv stol utan armstöd som används för att sitta på när en spelar piano piassava Substantiv palmbladsfiber piassavakvast Substantiv kvast av piassava (eller liknande typ kvast för utomhusbruk med strån av plast) piaster Substantiv mynt bl a i Egypten och Turkiet piba Verb pipa; lipa pibesill Substantiv lipsill; person som klagar picador Substantiv se pikador piccolaflöjt Substantiv ett träblåsinstrument; liten tvärflöjt pickadoll Substantiv pistol pickelhuva Substantiv hjälm med upprättstående spets pickelhäring Substantiv inlagd sill pickelmaskros Substantiv en art (Taraxacum vestrobottnicum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten pickelmaskros pickels Substantiv förvällda grönsaker i ättika picknicka Verb ha picknick picknickfilt Substantiv filt du sitter på när du picknickar. picknickkorg Substantiv korg i vilken man kan transportera allt som behövs för en picknick pickola Substantiv liten flöjt med högt tonläge pickolo Substantiv hotellpojke; smörgåsnisse pidginspråk Substantiv tillfälligt språk som uppstår när två språk kolliderar och som när de börjar användas permanent istället kallas kreolspråk piedmontesiska Substantiv ett romanskt språk som talas i regionen Piemonte i norra Italien piemontesiska Substantiv språk som talas bland annat i Piemonte pierca Verb göra hål i kroppen i syfte att prydas med ringar eller nålar piercad Adjektiv som har tagit hål för att smycka kroppen pieta Substantiv skulptur eller målning av den sörjande Maria med Jesu döda kropp pietet Substantiv hänsynsfullhet; vördnad för det gamla pietetsfull Adjektiv som präglas av en känsla av vördnad och aktning (mot gamla och nya traditioner) pietetsfullhet Substantiv det att vara pietetsfull pietetslös Adjektiv som saknar vördnad och aktning (mot traditioner) pietetslöshet Substantiv det att vara pietetslös pietism Substantiv en protestantisk fromhetsriktning (fr o m 1600-talets senare del) pietist Substantiv anhängare av pietismen; person med anknytning till väckelserörelse pietistisk Adjektiv som rör pietism eller pietister piff Substantiv extra finess eller raffinemang, något som förhöjer stämningen eller tillvaron eller som verkar upplivande eller uppfriskande, snits piffig Adjektiv angenäm eller trevlig på ett utmanande eller pikant sätt, originell och uppfriskande piffighet Substantiv det att vara piffig piggfrö Substantiv en art (Lappula squarrosa) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten piggfrö pigghaj Substantiv en hajart (Squalus acanthias) inom familjen pigghajar (Squalidae); individ av denna art pigghet Substantiv det att vara pigg piggklammer Substantiv tecknet ⁅ och ⁆ (som används i en del ordböcker) piggparentes Substantiv ett skiljetecken, en parentes av typen '⁅' eller '⁆' piggt Adverb på ett piggt sätt piggtistel Substantiv en art (Carduus acanthoides) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten piggtistel piggvar Substantiv (Scophthalmus maximus), en art inom ordningen plattfiskar; individ av arten piggvar piggögd Adjektiv som har pigga ögon; med en vaken blick pigkammare Substantiv mindre rum avsett för hembiträde piglock Substantiv hårlock av en piga (ung kvinna) pigmentera Substantiv förse med färgämne pigmentrik Adjektiv som innehåller en stor mängd pigment pigouviansk Adjektiv som har att göra med Arthur Pigou pigtittare Substantiv spegel med utdragbar låda att ställa på bord eller byrå pika Verb ge en pik pikador Substantiv (el picador) ryttare med lans vid tjurfäktningar pikande Adjektiv som pikar pikant Adjektiv om något som retar sinnena, skarp, amper om såväl maträtter som allmänt; utmanande och djärvt pikardiska Substantiv språk som talas i Picardie i Frankrike pikaresk Adjektiv som kännetecknar en pikareskroman pikenerare Substantiv soldat utrustad med vapnet pik pikera Verb sticka, såra, kränka pikoampere Substantiv enhet (med beteckningen pA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 10−12 ampere pikocoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas pC och definieras som 10−12 coulomb pikometer Substantiv 1/1012 meter pikord Substantiv om ord som innehåller eller utgör en pik; förr även: glåpord, smädelse pikrinsyra Substantiv kemiska föreningen som består av kol, väte, syre och kväve med formeln C6H2OH(NO2)3 piktiska Substantiv ett utdött språk som talades av pikterna i dagens Skottland piktogram Substantiv symbol eller skrivtecken (ideogram) som representerar ett objekt eller begrepp genom en – oftast förenklad – illustration piktur Substantiv handstil, skrivstil pilaff Substantiv kryddad maträtt av stekt ris och lök ibland även kött och/eller grönsaker pilande Substantiv det att pila pilaster Substantiv svagt utskjutande kolonnformad väggpelare med bas och kapitäl pilatesboll Substantiv stor boll som används vid kroppsträning eller som stol för en mer fysiskt aktiv sittställning pilevall Substantiv allé av pilträd, jordvall med planterade pilar; som vindskydd, främst i Skåne pilfink Substantiv en art (Passer montanus) inom fågelfamiljen sparvfinkar (Passeridae); individ av arten pilfink pilformig Adjektiv formad som en pil pilfält Substantiv odlingsfält på vilket pil växer (framförallt avsett som energiskog) pilgrimsfalk Substantiv en art (Falco peregrinus) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae); individ av arten pilgrimsfalk pilgrimsmussla Substantiv en underart till arten stor kammussla, Pecten jacobaeus pilgrimsort Substantiv plats dit folk vallfärdar för att den anses helig pilgrimsresa Substantiv (resa för att göra en) pilgrimsfärd pilhöjd Substantiv ett valvs eller brospanns höjd över stöden pilk Substantiv fiskeredskap bestående av ett drag i metall som liknar en fisk och fungerar som sänke tillsammans med en eller flera krokar pilka Verb fånga fisk med pilk pilkare Substantiv person som pilkar pilkastning Substantiv sport där man kastar en pil mot en cirkulär tavla indelad i poängbestämda cirklar och sektorer så att pilen fastnar där pilkfiskare Substantiv person som fiskar med hjälp av pilk pilkning Substantiv det att pilka pilleknarkare Substantiv sup, hutt, shot, styrketår, rackabajsare pillemarisk Adjektiv illmarig, skälmsk pillemausare Substantiv varvsarbetare pillerfikus Substantiv en växtart (Ficus deltoidea), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art pillevink Substantiv snopp, penis pillidutt Substantiv något mycket litet och pilligt eller plåttrigt, såsom en knapp, piller, lysdiod eller liknande; något man pillrar med pillimarisk Adjektiv stavningsvariant av pillemarisk pillra Verb synonym till pilla pilonidal Adjektiv med inväxande kroppshår i ett koncentrerat hudområde (så att det bildar en cysta) pilonidalcysta Substantiv cysta belägen i mitten av ryggslutet där skinkorna delar sig pilotbåge Substantiv typ av solglasögon som används av piloter pilotstrejk Substantiv strejk bland piloter pilratt Substantiv ratt (reglage, vred) med tydligt utstickande pil pilregn Substantiv regn av pilar pilsnerbutelj Substantiv flaska med pilsner pilspets Substantiv den (vassa) yttersta änden av en pil pilt Substantiv litet barn piltangent Substantiv tangent med en pil som symbol; någon av de fyra tangenterna pil upp, pil höger, pil ned eller pil vänster, på ett vanligt tangentbord för dator piltavla Substantiv cirkulär tavla avsedd som mål för dart (pilkastning) pimpa Verb snygga till, fräscha upp, piffa pimpel Substantiv blänke försedd med en eller flera krokar tillsammans med rev och spö pimpelfiska Verb synonym till pimpla pimpelfiskare Substantiv synonym till pimplare pimpelfiske Substantiv fiske genom ett hål i isen pimpla Verb fiska genom ett hål i isen med hjälp av ett pimpelspö pimplare Substantiv person som pimplar pimpling Substantiv pimpelfiske (en sorts mete med kort spö och blänke) pimpsten Substantiv en sten av en sorts porös vulkanisk bergart pin Adverb fullkomligt, totalt, alldeles pina Verb förorsaka kroppsligt eller psykiskt lidande eller smärta pinakotek Substantiv tavelgalleri, tavelsamling pinal Substantiv mindre föremål, grej, grunka, pryl pinfull Adjektiv ytterst full, väldigt berusad pinfärsk Adjektiv ytterst färsk pingel Substantiv det att pingla, pinglande ljud pingisboll Substantiv ihålig boll, vanligen av plast (närmare bestämt celluloid), som används i sporten pingis (bordtennis), ofta vit eller orange, med en diameter på 40 millimeter och en massa på 2,7 gram pingisbord Substantiv bord som pingis (bordtennis) spelas vid pingisnät Substantiv nät avsett att användas i sporten pingis (bordtennis) pingisspelare Substantiv person som spelar bordtennis (pingis) pingistävling Substantiv tävling i bordtennis pinglande Substantiv det att pingla pingpong Substantiv bordtennis, pingis pingpongboll Substantiv ihålig boll, vanligen av plast (närmare bestämt celluloid), som används i sporten pingis (bordtennis), ofta vit eller orange, med en diameter på 40 millimeter och en massa på 2,7 gram pingpongbord Substantiv bord som pingis (pingpong) spelas vid pingst Substantiv kristen högtid som firas femtio dagar efter påsken pingstkort Substantiv vykort med pingsthälsning pingstlilja Substantiv en växtart (Narcissus poëticus) inom familjen amaryllisväxter (Amaryllidaceae); individ av denna art pingströrelse Substantiv frikyrklig rörelse, pentekostalism; variant av baptism som bejakar tungomålstal och hänryckning (extas) genom den helige ande som under den första pingsten pinig Adjektiv pinsam pinje Substantiv ett sydeuropeiskt barrträd (Pinus pinea) med paraplyliknande krona; exemplar av detta trädslag pinjekotte Substantiv kotte från pinjeträdet, varutur pinjenötterna kommer pinjenöt Substantiv frukt och kärna från pinjeträdet (Pinus pinea) pinjeträd Substantiv ett trädslag (Pinus pinea) i tallsläktet (Pinus); exemplar av denna art pinkod Substantiv vanligen fyrsiffrig personlig kod pinlig Adjektiv som orsakar plåga, pina eller kval pinna Verb satta pinnar i pinnaso Substantiv igelkott pinnbröd Substantiv bröd bakat på pinne över brasa pinnglass Substantiv glass på pinne pinnhål Substantiv hål som är avsett att sätta in en pinne i pinnlilja Substantiv en växtart (Dracaena angolensis, tidigare kallad Sansevieria cylindrica) i familjen sparrisväxter (Asparagaceae) populär som krukväxt; individ av denna art pinnmat Substantiv tilltugg med istuckna små pinnar (tandpetare) som serveras i samband med exempelvis mingel pinnmo Substantiv en blandning av jordarter bestående av sand, mo och lera som packats hårt av inlandsisen pinnsmal Adjektiv mycket smal (smal som en pinne) pinnso Substantiv igelkott pinnstaket Substantiv staket av pinnar pinnstol Substantiv stol med ryggstöd och ben av svarvade träpinnar pinnsvein Substantiv igelkott pinnvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria hahniana pinocytos Substantiv en sorts endocytos för upptag av mindre mängder extracellulärt material pins Substantiv märkesnål, rockslagsmärke, märke, nål pinsamhet Substantiv det att vara pinsam pinsback Substantiv ett slags mässing bestående av en legering av cirka 90% koppar och 10% zink pinscher Substantiv en mellanstor hundras; individ av denna ras pintxo Substantiv (envar av de smårätter hörande till den) typ av plockmat från Baskien som serveras i barer, liknande spanska tapas pintxos Substantiv baskiska smårätter (envar kallade pintxo), plockmat med baskiskt ursprung som främst serveras i barer pintår Substantiv Femte koppen eller omgången av kaffe. Inofficiellt ord som förekommer mycket sällan. pinxit Substantiv se pxt pion Substantiv växt inom släktet Paeonia pionjärtrupp Substantiv trupp med uppgift att inom krigsteknikens område utföra förbindelsearbeten, till exempel bro- och vägbyggen, samt förstöringsarbeten såsom sprängning och minering pionjärträd Substantiv relativt ljuskrävande träd som lätt växer upp på öppen mark men som oftast förlorar mot mer skuggtåliga trädslag i konkurrensen om ljus pionröd Adjektiv röd som en pion, intensivt röd pipare Substantiv medlem inom fågelfamiljen pipare och vipor (Charadriidae) piparsnäppa Substantiv en art (Bartramia longicauda) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten piparsnäppa piperidin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve pipett Substantiv glasrör (med utbuktning) för uppsugning eller mätning av vätskor pipig Adjektiv som påminner om pip pipighet Substantiv det att vara pipig pipigt Adverb på ett pipigt sätt piploka Substantiv en art (Pleurospermum austriacum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten piploka piplärka Substantiv individ inom vissa släkten i fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae), i synnerhet släktet Athus piplök Substantiv växt (amaryllisväxt, lök) av arten Allium fistulosum piporgel Substantiv orgel med pipor ordnade i stämmor, där ljudet framställs genom mekanisk tillförsel av luft till piporna pippande Substantiv det att pippa pippifågel Substantiv fågel piprensare Substantiv smal borste för att rengöra tobakspipa; två sammantvinnade ståltrådar med bomull emellan piprökare Substantiv person som röker pipa pipsill Substantiv synonym till lipsill pipstäkra Substantiv en art (Oenanthe fistulosa) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten pipstäkra pipstöt Substantiv en soldats stöt med gevärspipan på en obeväpnad person som inte lyder pipsvängen Substantiv helvete piratbibliotek Substantiv bibliotek på webben som erbjuder olagliga kopior av böcker piratkopiering Substantiv olaglig kopiering eller spridning av upphovsrättsskyddat innehåll, något som som bryter mot upphovsrätt piratpartist Substantiv anhängare till det svenska politiska partiet Piratpartiet pirattryck Substantiv tjuvtryck, nytryck utan tillstånd pirk Substantiv pimpel; fiskedonet för pimpelfiske pirka Verb fiska med hjälp av en pirk pirkning Substantiv det att pirka pirr Substantiv substantivform av verbet pirra; kittlande, stickande känsla i kroppen till följd av t.ex. nervositet, upphetsning eller något medicinskt tillstånd pirrig Adjektiv nervös pirrighet Substantiv det att vara pirrig pirrning Substantiv pirr piruett Substantiv snurrande runt på tåspetsen i dans eller konståkning på skridskor piruettera Verb snurra runt, svänga om (på tåspetsen, främre delen av foten eller någon annan variant) pisang Substantiv bananväxt, bananplanta, växt av familjen Musaceæ piskande Substantiv det att piska piskliknande Adjektiv som ser ut som en piska piskning Substantiv det att piska piskrem Substantiv rem fäst vid en piskas ända pisksmäll Substantiv smäll av en piska pisksnärt Substantiv den mjuka ändan på en piskrem pisksnärtskada Substantiv variant av pisksnärtsskada pisksnärtsskada Substantiv whiplashskada piskställning Substantiv ställning för att piska mattor pissande Substantiv det att pissa pisse Substantiv katt pissekatt Substantiv katt pisseränna Substantiv urinoar bestående av en lång gemensam ränna av sedd för urinering pissig Adjektiv mycket dålig; innebärande långa tider av nederbörd pisskur Substantiv pissoar i form av bås pissljummen Adjektiv som upplevs ungefär lika varm som urin pissmoj Substantiv pissoar pissnisse Substantiv toalettvaktmästare pissoar Substantiv utrymme där manliga personer kan urinera stående vid urinaler pissränna Substantiv urinoar bestående av en lång gemensam ränna av sedd för urinering pist Substantiv finare namn för skidbacke pistage Substantiv stavningsvariant av pistasch pistagenöt Substantiv nöt från frukten pistage pistagesmak Substantiv smak av pistage pistageträd Substantiv stavningsvariant till pistaschträd pistasch Substantiv ett slags träd (Pistacia vera) i familjen sumakväxter (Anacardiaceae) som växer sig upp till 10 meter högt och har sitt geografiska ursprung i sydvästra Asien; exemplar av detta trädslag pistaschglass Substantiv sorts glass med smak av pistasch pistaschnöt Substantiv nöt från frukten pistasch pistaschsmak Substantiv smak av pistasch pistaschträd Substantiv ett slags träd (Pistacia vera) i familjen sumakväxter (Anacardiaceae) som växer sig upp till 10 meter högt och har sitt geografiska ursprung i sydvästra Asien; exemplar av detta trädslag pistill Substantiv stav avsedd för att stöta, pulverisera och röra om med i en mortel pistkarta Substantiv karta över ett skidområde med alla liftar och backar utmarkerade pistmaskin Substantiv maskin som används för att platta till skidpister till manchestermönster, d.v.s. en hård, räfflad yta på snön pistolattrapp Substantiv något som liknar en pistol fast som inte kan avlossa skott pistoler Substantiv kronor (i betydelsen mynt) pistolkolv Substantiv handtag på pistol som förmedlar rekyl till användaren pistolman Substantiv man beväpnad med pistol pistolskytt Substantiv skytt som använder främst pistoler som skjutvapen pistolskytte Substantiv skytte med pistol pistong Substantiv kolv, pumpstång, maskindel som utför en fram- och återgående rörelse i en cylinder pistör Substantiv person som bereder pister (nedfarter) pitabröd Substantiv runt och platt vetebaserat bröd som bakas med jäst pitcher Substantiv spelare som sätter igång varje spel genom att kasta bollen från en pitcherplattan mot en catcher i samma lag; "kastare" piteraq Substantiv en fallvind som uppstår på Grönlands glaciärisar och sveper ner över öns östkust pitesamisk Adjektiv som rör det pitesamiska språket eller dess talare pitesamiska Substantiv ett västsamisk varietet av de samiska språken med färre än 50 talare pitjantjatjara Substantiv ett språk som talas av aboriginer i Australien pitprops Substantiv gruvstöttor, rundvirke av unga granar eller furor piva Verb variant av piba pivesill Substantiv variant av pibesill pivot Substantiv stavningsvariant av pivå pivå Substantiv svängtapp pivåfönster Substantiv perspektivfönster (fönster som kan vridas kring två vågräta tappar på ungefär halva fönsterhöjden) pix Substantiv huvudvalör av (svensk) valuta; krona pixel Substantiv bildpunkt; det minsta elementet som en digital, rastergrafisk bild byggs upp av pixla Verb avbilda i form av fyrkantiga rutor (pixlar, korsstygn) pixlad Adjektiv avbildad eller gjord suddig i form av fyrkantiga rutor (pixlar) pixlig Adjektiv med tydligt synliga pixlar pizzabagare Substantiv person som yrkesmässigt bakar pizza pizzakartong Substantiv kartong avsedd för att förvara en eller flera pizzor under frakt eller vid förvaring pizzakrydda Substantiv blandning av olika kryddor såsom oregano och timjan som används bland annat på pizzor pizzameny Substantiv meny som listar en restaurangs utbud av pizzor pizzareklam Substantiv reklam som skickas ut av pizzerior, ofta i form av en liten broschyr innehållande pizzerians utbud, öppettider och telefonnummer pizzasallad Substantiv vitkålssallad med vinäger och svartpeppar som i Sverige serveras som ett slags råkostkomplement till pizza pizzaväska Substantiv väska för utkörning av pizza; som rymmer flera pizzakartonger pizzicato Adverb med fingerknäppning på stråkinstrument pjaska Verb frambringa, orsaka eller ge ifrån sig ett läte som uppstår genom att något slås mot vatten eller annan vätska; plaska pjod Substantiv liten fågel pjoller Substantiv pladder, trams pjollra Verb prata strunt, pladdra pjosk Substantiv det att vara pjoskig pjoska Verb dalta med, skämma bort, ge överdriven omsorg pjoskighet Substantiv det att vara pjoskig pjuck Substantiv sko pjunk Substantiv gnäll, ynkligt jämmer över småsaker pjunka Verb vara pjunkig, gnälla för småsaker pjunkig Adjektiv gnällig över småsaker, jämrandes utan någon vettig anledning pjunkighet Substantiv det att vara pjunkig pjux Substantiv skor pjäsbesättning Substantiv det manskap inom artilleriet som betjänar en kanon (en pjäs) pjätt Substantiv lek, där en person "tar" och som ska lyckas komma ifatt en av de andra personerna som deltar och då vidröra den personen och säga pjätt, vilket resulterar i att den "tagna" personen nu tar istället pjäxa Substantiv ett slags kraftigare skor; numera oftast använt för de skodon som används i samband med skid- eller snowboardåkning pjåk Substantiv gnällig och pjunkig eller tillgjord person pjåka Verb vara gnällig på ett pjåkigt sätt pjåska Verb stavningsvariant av pjoska pjåskighet Substantiv det att vara pjåskig pjött Substantiv en liten bit av någonting placeboeffekt Substantiv en rent psykologiskt betingad effekt placenta Substantiv moderkaka placentadäggdjur Substantiv moderkaksdjur placerad Adjektiv stationerad; ställd på ett ställe placerande Substantiv det att placera placerare Substantiv person som placerar pengar (åt andra), börsmäklare, fondmäklare pladaska Verb ge ifrån sig ett pladask pladdrande Adjektiv som pladdrar pladdrare Substantiv person som pladdrar pladdrig Adjektiv som pratar oavbrutet pladdrighet Substantiv det att vara pladdrig pladuska Substantiv ganska stor klump, klick eller fläck, särskilt om spottloska plafond Substantiv plant dekorerat innertak plage Substantiv badstrand, sandstrand plagiator Substantiv person som plagierar, litterär tjuv, (forsknings-)fuskare plagiera Verb olovligen imitera eller kopiera /ett stycke ur/ ett verk och framställa detta såsom sitt eget; stjäla plagierande Substantiv det att plagiera plagiering Substantiv det att plagiera plaidoyer Substantiv försvarstal plakatpolitik Substantiv politik som uppviglar eller hetsar upp plakatpolitisk Adjektiv som har ett övertydligt politiskt budskap plakett Substantiv fyrkantig metallplatta med figurer på ena sidan; fyrkantig medalj plana Verb göra slät planande Substantiv det att plana planare Adjektiv komparativ av plan planekonomi Substantiv ekonomiskt-politiskt system med planmässig reglering av produktion och konsumtion planerande Substantiv det att planera planerare Substantiv person som jobbar med planering planeringschef Substantiv chef med ansvar för planering eller ett team av planerare planetarisk Adjektiv med planet sammanhörande planetarium Substantiv modell av solsystemet planetskötare Substantiv person som lever ansvarsfullt med tanke på planetens och klimatets framtid planetsystem Substantiv planeter som kretsar kring samma stjärna planflyga Verb flyga med en anfallsvinkel (planvinkel) som motsvarar runt -20° till +20° från det normala vågräta 0° planflygning Substantiv det att planflyga (flyga med en anfallsvinkel (planvinkel) som motsvarar runt -20° till +20° från det normala vågräta 0°) planflykt Substantiv flykt (rörelse genom luften) i planflygning; flykt med en anfallsvinkel (planvinkel) som motsvarar runt -20° till +20° från det normala vågräta 0° planhushållning Substantiv se planekonomi planimeter Substantiv redskap som mäter ytors storlek på en ritning, karta eller diagram genom att följa dess omkrets planimetri Substantiv läran om beräkning av plana ytors storlek plank Substantiv ett tätt och ofta högt staket, vanligtvis byggt av träplankor, som t.ex. används för att hindra insyn eller tillträde plankande Substantiv det att planka plankare Substantiv person som tar sig in utan giltig biljett, någon som plankar plankgång Substantiv avlång, ibland smal och vinglig, struktur bestående av en eller flera plankor man använder för att gå på, t.ex. till en båt, i naturen som en spång av plankor eller på byggnadsställning planktonsik Substantiv Coregonus nilssoni; art inom familjen laxfiskar planlagd Adjektiv planerad planlös Adjektiv som saknar plan planlöshet Substantiv det att vara planlös planmonopol Substantiv kommuns bestämmanderätt över hur mark används och bebyggs planmässig Adjektiv planenlig, enligt plan planmässighet Substantiv det att vara planmässig planogram Substantiv schema över produkters placering i butik planritning Substantiv ritning av en byggnads plan plansch Substantiv bild (utan ram) som sätts upp på en vägg planschett Substantiv böjlig stålfjäder i snörliv planskild Adjektiv med flera vägar eller banor som korsar varandra på varsitt separat plan placerade ovanpå varandra, och inte på samma plan, normalt i syfte att undvika väntetider och kollisionsrisk plansvarv Substantiv svarv för plana ämnen (stor diameter, kort längd); med planskiva planterande Substantiv det att plantera plantering Substantiv det att plantera planteringsjord Substantiv jord avsedd att plantera (unga) plantor i, särskilt i de fall befintlig mylla är av undermålig kvalitet eller på annat vis otillräcklig plantjord Substantiv jord avsedd att plantera (unga) plantor i, särskilt i de fall befintlig mylla är av undermålig kvalitet eller på annat vis otillräcklig plants Substantiv ämne till mynt; tjock skiva eller band (plåt, ten) av ädel metall plantskola Substantiv anläggning där man drar (driver) upp och sätter om plantor före slutlig utplantering; vanligen i fråga om träd och buskar plantskoleväxt Substantiv växt som odlats upp vid en plantskola plaska Verb stänka (omkring) plaskdamm Substantiv mycket grund bassäng/vattenfylld badanordning avsedd (främst för små icke-simkunniga barn) att leka och plaska i plaskmatt Substantiv schackmatt gjord av en tung pjäs på den första eller sista raden mot en kung som är delvis blockerad av egna pjäser (oftast bönder) plaskvåt Adjektiv mycket blöt; så blöt så att vattnet rinner plasmacell Substantiv mogen, fullt differentierad, B-cell som producerar och utsöndrar antikroppar (efter att en tidigare naiv modercell blivit aktiverad av en tidigare aktiverad T-hjälparcell) plasmakoncentration Substantiv koncentration (av något ämne) i blodplasma plasmamembran Substantiv cellmembran, (förekomst av) det membran som utgörs främst av ett dubbellager av fosfolipider men också av stora mängder kolesterol och proteiner, och som avgränsar en cell plasmaprotein Substantiv protein som finns löst i blodplasma plasmaskärm Substantiv en typ av bildskärm plasmin Substantiv ett enzym som vid fibrinolys löser upp fibrintrådar, och som bildas från inaktivt plasminogen plasminogen Substantiv ett inaktivt förstadium till plasmin plasta Verb belägga med plast; behandla med plast plastande Adjektiv som plastar plastbanta Verb dra ner på mängden plast i sin omgivning plastbantande Adjektiv som plastbantar plastbehållare Substantiv behållare av plast plastbestick Substantiv bestick tillverkat av plast, vanligen för engångsbruk plastbit Substantiv bit av plast plastboll Substantiv boll av plast (t.ex. som leksak för barn eller husdjur eller för bruk i någon sport) plastbord Substantiv bord av plast plastdunk Substantiv behållare av plastmaterial plastficka Substantiv fickliknande anordning av genomskinlig mjuk plast avsedd för förvaring och åtkomst av papper e.d. plastflaska Substantiv en flaska tillverkad av plast plastföremål Substantiv föremål gjort av plast plastförpackning Substantiv förpackning av plast plastgaffel Substantiv gaffel av plast plastglas Substantiv bägare gjord av genomskinlig plast och utan öron plastgran Substantiv konstgjord julgran plasthandske Substantiv handske gjord av (tämligen mjuk) plast, vanligen avsedd för engångsbruk (för att undvika att bäraren blir blöt eller smutsig om händerna, får smitta på händerna eller kontaminerar något genom att ta på det) plasthink Substantiv hink av plast plasthölje Substantiv hölje som består av plastmaterial plasticitet Substantiv formbarhet plastik Substantiv bildformning, bildhuggeri, bildhuggarkonst, skulpturkonst plastiker Substantiv konstnär som arbetar med plastik plastikoperation Substantiv operation som avser korrigering av missbildningar och förvärvade kroppsfel plastindustri Substantiv industi som tillverkar och bearbetar plast plastisk Adjektiv formbar, modellerad, framställd med plastik plastkasse Substantiv bärkasse av plast (polyeten) plastkniv Substantiv kniv av plast plastkork Substantiv skruvkork tillverkad av plast plastkort Substantiv kort (i betydelsen litet, rektangulärt, platt plastföremål för t.ex. identifiering eller betalning); (specifikt ofta) kontokort plastlock Substantiv ett lock (till en burk) tillverkat av plast plastmaterial Substantiv syntetiskt framställt material av organiskt ursprung plastmugg Substantiv (massproducerad och enkel) mugg gjord av tunn hårdplast, oftast utan öron, ofta för engångsbruk plastpappa Substantiv man som ej är biologisk pappa (vanligen heller inte adoptivpappa) men ändå fyller en roll som fadersgestalt (t.ex. mannen i mammans nya förhållande) plastplugg Substantiv plugg av plast som sätts i ett borrat hål i betong plastskam Substantiv skamkänsla över att förbruka eller konsumera varor av plast plastsked Substantiv sked av plast, vanligen för engångsbruk plastskiva Substantiv skiva av plast plastslev Substantiv slev av plast platan Substantiv någon av de trädarter med lönnliknande blad som ingår i släktet plataner (Platanus); exemplar ur detta växtsläkte platanskog Substantiv skog av plataner platanträd Substantiv någon av de trädarter med lönnliknande blad som ingår i släktet plataner (Platanus); exemplar ur detta växtsläkte platinablond Adjektiv en silvrig nyans av blond platinera Verb belägga med platina platinit Substantiv kolfattig järnnickellegering som bl.a. används i glödlampor platonism Substantiv den grekiske filosofen Platons läror (särsk om idévärlden av vilken sinnevärlden är en matt skugga) platonsk Adjektiv som har att göra med den grekiska filosofen Platon eller hans filosofier platooning Substantiv konvojkörning med (kanske förarlösa) lastbilar platsannons Substantiv annons från ett företag eller en organisation vilken informerar om en ledig tjänst (för anställning) i företaget eller organisationen (som företaget eller organisationen vill tillsätta) platsbesparande Adjektiv som kräver inte mycket plats platsbiljett Substantiv biljett (vanligen för resa med tåg eller liknande) vilken medger garanterad sittplats (ofta en bestämd sådan) platsbrist Substantiv brist på (lediga eller tillgängliga) platser eller (ledigt) utrymme (i någon mening av begreppen) platsbyte Substantiv byte av plats platscell Substantiv nervcell i hjärnan som motsvarar en fysisk plats; 2015 års Nobelpris platschef Substantiv chef för en anläggning (plats) (inom ett företag som har anläggningar på flera platser) platshållare Substantiv något som används eller ingår tillfälligt eller som ersättning för något som inte är känt eller måste förbli generiskt; det som håller, betecknar eller reserverar en plats för något att komma senare platshållartext Substantiv text som används som utfyllnad vid layoutarbete och liknande (för att se hur t.ex. en tidningssida, en broschyr eller en webbsida kommer se ut, innan man har tillgång till den text som egentligen ska användas där) plattektonik Substantiv en geologisk teori om att jordskorpan är uppdelad i segment som (långsamt) förflyttas i förhållande till varandra plattepitel Substantiv epitelvävnad som utgörs av ett lager av platta, skivformade epitelceller, eller av flera lager av epitelceller där det yttersta lagret utgörs av sådana platta, skivformade celler plattfisk Substantiv fisk med platt kropp och ögonen på en sida plattformsföretag Substantiv företag baserat runt en digital plattform (i form av webbplats eller app); exempelvis Uber, Foodora platthet Substantiv det att vara platt platthuvudkatt Substantiv en art (Prionailurus planiceps) inom däggdjursfamiljen kattdjur (Felidae); individ av arten platthuvudkatt platticka Substantiv en svamp (Ganoderma applanatum, även kallad Ganoderma lipsiense) i den polyfyletiska gruppen tickor; individ av denna art plattityd Substantiv fras som är tänkt att vara meningsfull, men som på grund av överanvändning kanske inte känns genuin plattjordare Substantiv person som tror att (planeten) jorden är platt plattjärn Substantiv valsat järn som säljs i platta stänger, tjockare variant av bandjärn plattskärm Substantiv (modern) tunn bildskärm, vanligen med helt plan och högupplöst bildyta som inte flimmrar, vanligen av LCD-typ plattsättare Substantiv hantverkare som sätter keramiska plattor, som kakel och klinker, på både väggar och golv plattvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria heyderi plattysk Adjektiv som rör det plattyska (lågtyska) språket plattyska Substantiv lågtyska plattång Substantiv tång med platta käftar platåsko Substantiv sko med platåsula platåstövel Substantiv stövel med platåsula platåsula Substantiv påfallande tjock skosula plausibel Adjektiv som det finns goda skäl att tro på, baserat på tillgänglig information, även om det inte nödvändigtvis är bevisat som sant playback Substantiv (vid t ex filminspelning) först ljudupptagning och sedan spel i anslutning till ljudet plebej Substantiv man av folket i Rom (motsats till patricier), underklassare plebejisk Adjektiv av låg ätt; tarvlig, simpel; pöbelaktig plebiscit Substantiv folkomröstning plebs Substantiv det fattiga folket i antikens Rom, pack, pöbel pleistocen Adjektiv som hör till epoken pleistoscen plekter Substantiv litet knäppverktyg för vissa stränginstrument (bl a mandolin och cittra) plektrum Substantiv liten skiva av hårt material som används för att slå an strängarna på ett stränginstrument plenarsammanträde Substantiv allmänt sammanträde i en församling (t ex FN) plenum Substantiv allmänt sammanträde, fulltalig församling pleonasm Substantiv överflödigt ord som i en mening kan tas bort utan att denna får ändrad betydelse; ofta uppträder pleonasmer i hopningar av ord ex: "han har två tvillingar". (Litterärt uttryck) pleonastisk Adjektiv överflödig; onödigt ordrik pleroma Substantiv gudomens fullhet plesiosaurie Substantiv någon av de havslevande kräldjur (marina reptiler) i utdöda kladen eller ordningen ”svanödlor” (Plesiosauria) som levde på jorden under tidsperioderna jura och krita pleura Substantiv lungsäck pleuraspalt Substantiv det normalt sett minimala utrymme som finns mellan de två bladen hos en lungsäck (mellan lungan och brösthålans inre vägg) pleuravätska Substantiv den lilla mängd vätska som bildar ett tunt lager i pleuraspalten och gör så att de två bladen hos lungsäcken kan glida fritt i förhållande till varandra (och "klistrar" dem emot varandra) pleurit Substantiv lungsäcksinflammation plexiglas Substantiv en splitterfri glasliknande plast; handelsnamn för akrylplast eller polymetylmetakrylat (PMMA) pligg Substantiv spetsigt trästift att fästa ihop sulor, klack och ovanläder med; användes förr i tiden pliggrasp Substantiv rasp för att skava bort pligg (spik av trä) som sticker upp genom skosulan plikta Verb böta, betala eller sona för något pliktenlig Adjektiv som överensstämmer med vad som förväntas av en, i enlighet med ens plikt pliktförgäten Adjektiv som glömmer bort eller försummar sina plikter pliktförgätenhet Substantiv det att vara pliktförgäten pliktig Adjektiv skyldig; tvungen pliktmedveten Adjektiv medveten om att fullgöra sina plikter pliktmässig Adjektiv som utförs av plikt eller skyldighet (eventuellt med lägre grad av inlevelse eller engagemang) pliktskyldig Adjektiv som gör vad som förväntas av dem (utan glädje eller entusiasm eller inlevelse) plikttrogenhet Substantiv det att vara plikttrogen plikttrohet Substantiv det att ståndaktigt stå fast vid sin plikt pliktuppfyllelse Substantiv det att framgångsrikt utöva de plikter som ålagts någon plinga Verb producera ett pling (ett kort, högfrekvent ljud) plingande Adjektiv som plingar plingplong Interjektion interjektion som används när man vill härma en dörrklockas pling plinka Verb (små)spela lite, oftast för sig själv på fritiden plint Substantiv sockel, fyrkantig platta under foten av en pelare pliocen Substantiv den yngre geologiska epoken inom neogen, som sträcker sig från runt 5,3 miljoner till 2,6 miljoner år före nutid pliosaurie Substantiv någon av de arter inom den utdöda kladen pliosaurier (Pliosauroidea) som utgörs av marina reptiler i ordningen plesiosaurier som levde mellan yngre trias och yngre krita plira Verb knipa ihop ögonen plirögd Adjektiv med ögon som plirar, med klurig min plissera Verb lägga (tyg) i skarpa veck plita Verb med (viss) möda skriva (ner en text) plitande Adjektiv som plitar plock Substantiv det att plocka plockande Substantiv det att plocka plockare Substantiv person som plockar frukter plockepinn Substantiv Ett slags sällskapsspel där ett antal små trä- eller plastpinnar sprids i en hög, och där spelarna ska försöka ta en pinne i taget, utan att rubba någon annan pinne plockerska Substantiv kvinnlig plockare plockhandske Substantiv handske som målvakten har i ena handen för att fånga, blockera och plocka upp puckar med plockmat Substantiv smårätter avsedda att ätas med händerna, ofta serverade vid sociala tillställningar plockning Substantiv det att plocka ploga Verb skrapa undan snö eller liknande massa från väg eller annan yta med hjälp av en plog, i synnerhet på vintern med en snöplog plogbil Substantiv vägfordon vars syfte är att knuffa bort snön från vägar plogbill Substantiv skärblad på en plog plogformation Substantiv fågelstreck som under flytten bildar en V-form, av fåglar plogga Verb plocka skräp och jogga plogskrift Substantiv skrift som skiftar läsriktning (fram och tillbaka) från höger till vänster eller vice versa plogvall Substantiv vall av snö som en snöplog lämnar längs vägen ploj Substantiv skämtsamt påhitt, upptåg, skoj, skämt, spratt, jippo plomb Substantiv sigill av bly plombera Verb försegla med plomb plombering Substantiv det att plombera; plomb plommonblom Substantiv (samling av) blommor från plommonträdet plommonfärgad Adjektiv med samma färg som ett plommon plommonkompott Substantiv kompott gjord på plommon plommonkräm Substantiv kräm som är gjord på plommon plommonkärna Substantiv kärna från ett plommon plommonmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på plommon plommonsaft Substantiv saft gjord på plommon plommonstop Substantiv rundkullig och styv hatt för herrar plommonträd Substantiv ett fruktträd av arten Prunus domestica plong Interjektion interjektion som används när man vill härma ett gällt klingande ljud (nästan alltid i förhållande till ett något högre föregoende "pling") plonka Verb knäppa med fingrarna på sträng(arna) på ett stränginstrument plopp Substantiv ljud av bubbla som spricker eller droppe som faller ned i en vätska ploppa Verb avgiva eller åstadkomma det ljud som återgives med interjektionen ”plupp” plotta Verb representera ett matematiskt samband eller en mängd datapunkter i grafisk form på papper, dataskärm eller annat sätt plotter Substantiv det att plottra plottrig Adjektiv som har så mycket detaljer att detaljerna ser överflödiga ut plottrighet Substantiv det att vara plottrig pluderhosor Substantiv byxor av rikliga mängder tyg avsedda för män som användes under 1500-talet plufsig Adjektiv något uppsvälld eller översvallande, volymöst ymnig plufsighet Substantiv det att vara plufsig pluggande Substantiv det att plugga plugghäst Substantiv elev som studerar väl intensivt och inte unnar sig någon nämnvärd fritid pluggo Substantiv plugghäst plump Adjektiv som saknar hyfs plumphet Substantiv det att vara plump plumpudding Substantiv en sorts brittisk dessert plumsa Verb falla/landa i vatten (eller liknande) så att det hörs ett plums plumsande Adjektiv som plumsar plundrad Adjektiv som någon har plundrat, tömd, länsad plundrande Substantiv det att plundra plundringståg Substantiv tåg (marsch, manöver) för plundring plunta Substantiv platt flaska avsedd att förvara dryck i fickan, i synnerhet för starksprit plupp Substantiv ljud av bubbla som spricker eller droppe som faller ned i en vätska pluralform Substantiv böjningsform (av t.ex. substantiv, adjektiv eller verb) i plural pluralis Substantiv böjningsform (numerus) som betecknar flertal (hos substantiv, adjektiv, pronomen och verb) pluralism Substantiv filosofisk eller politisk åskådning som räknar med en mångfald olika principer (och inte en grundläggande enhet) pluralistisk Adjektiv som präglas av eller omfattas av pluralism pluralitet Substantiv flertal; röstövervikt; majoritet pluraländelse Substantiv ändelse som läggs till på ett ords stam för att bilda plural plurr Substantiv vatten i sjö, hav e.d plurra Verb falla eller kasta sig i vattnet (t.ex. genom att gå igenom isen) plurrande Substantiv det att plurra plusgiro Substantiv en tjänst för överföring av pengar plusgrad Substantiv temperatur över fryspunkten pluska Substantiv portmonnä, plånbok pluskvamperfekt Substantiv ett tempus, se pluskvamperfektum pluskvamperfektum Substantiv ett tempus i verbböjningen plussa Verb addera plussida Substantiv samlingen av fördelaktiga omständigheter eller egenskaper (i en viss situation, hos en viss produkt etc.) plussig Adjektiv med feta kinder plussighet Substantiv det att vara plussig plustecken Substantiv tecknet + pluta Verb sticka ut läpparna (så att ansiktet får en ledsen grimas) plutokrati Substantiv penningvälde, rikemansvälde plutokratisk Adjektiv som kännetecknas av plutokrati plym Substantiv stor fjäder för utsmycknad, strutsfjäder plymage Substantiv kantprydnad av strutsfjädrar el dyl på uniformshatt plymspirea Substantiv buske av arten Aruncus dioicus eller släktet Aruncus plymvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria plumosa plymå Substantiv löstagbar sittdyna eller ryggkudde i sittmöbel (soffa, fåtölj) plysa Verb luckra upp (ull) plysch Substantiv tyg som påminner om sammet (men något långhårigare), vanligen av silke, bomull eller ylle; även om trikåvävd velour plysning Substantiv det att plysa plyte Substantiv ansikte pläd Substantiv resfilt; rutig schal plädera Verb tala för något, försvara, förfäkta plädering Substantiv längre yttrande, oftast men inte enbart inför domstol eller liknande instans, ibland också i ett politiskt sammanhang, med syfte att påverka någons bedömning plägsed Substantiv sedvänja, sed, vedertaget bruk pläter Substantiv plåt som belagts med silver (eller annan rostfri metall) plätera Verb (till skydd) belägga en yta (vanligen av en metallsak) med ett tunt skikt av ett annat ämne (vanligen en ädlare metall) pläterad Adjektiv belagd med annat material (ädlare metall) pläterande Adjektiv som pläterar plågande Substantiv det att plåga plågare Substantiv person som plågar plågoris Substantiv besvär plågsamhet Substantiv det att vara plågsam; något som är plågsamt plån Substantiv liten plan yta som kan användas upprepade gånger - på tändsticksask eller liknande plånka Substantiv plånbok, portmonnä, börs, plunta plåtarbete Substantiv arbete som (främst) består i bearbetning av plåt, vanligtvis utfört av plåtslagare plåtburk Substantiv burk av plåt (t.ex. för förvaring av livsmedel, kemikalier, färg eller småsaker) plåthink Substantiv hink av plåt plåtkamera Substantiv kamera för fotografiska plåtar (glasplåt; ej film) plåtkråka Substantiv helikopter, flygplan plåtlåda Substantiv låda tillverkat av plåt plåtning Substantiv fotografering, tillfälle då kamera tar fotografier plåtpolis Substantiv fartkamera plåtskjul Substantiv skjul som är byggt av plåt plåtskodd Adjektiv skodd med järnplåt plåtslagare Substantiv hantverkare som arbetar med plåt (på tak) plåtslageri Substantiv firma där plåtslagare utför plåtarbeten plåttak Substantiv tak som är byggt av plåt plåttermos Substantiv termos /huvudsakligen/ gjord av plåt plåtvägg Substantiv vägg där åtminstone en sida är beklädd med (ofta trapetskorrugerad) plåt plöjande Substantiv det att plöja plöjare Substantiv person som plöjer plöjning Substantiv det att plöja, vändning av översta jordlagret medelst plog plös Substantiv mjuk, tungformad del av sko som täcker foten eller benet under snörningen plötsligen Adverb som händer snabbt och med lite eller ingen förvarning plötslighet Substantiv det att något sker plötsligt (snabbt, oväntat, spontant eller utan förvarning) pneumatik Substantiv användningen av gaser, vanligtvis luft, för att överföra, lagra och styra energi pneumatisk Adjektiv som drivs av tryckluft pneumocyt Substantiv enskild cell av den typ av epitelceller som utgör alveolernas väggar pneumokock Substantiv bakterie (streptokock) av arten Streptococcus pneumoniae (som bland annat kan orsaka lunginflammation) pneumoni Substantiv lunginflammation pochera Verb sjuda i vätska pochette Substantiv ett litet stråkinstrument som användes av 1600- och 1700-talets dansmästare pocka Verb göra anspråk eller ställa krav på ett befallande, envist, oblygt, oförskämt eller hotfullt sätt pockande Adjektiv som gör anspråk eller ställer krav; fordrande, krävande pocketbok Substantiv bok som bundits med i pärmar pocketutgåva Substantiv utgåva av en pocketbok; upplaga av bok med mjuka pärmar podager Substantiv gikt i fötterna, portvinstå podd Substantiv bok framställd med print on demand (POD), en tryckeriteknik och process i förlagsbranschen som innebär att nya exemplar av en bok trycks först då förlaget får en order poddare Substantiv person som (producerar och) talar i en podd poem Substantiv dikt, vers, kväde, skaldestycke poetast Substantiv poet utan skicklighet poetik Substantiv poesiens teori, läran om skaldekonsten; regler för diktkonst poetinna Substantiv kvinnlig poet poetissa Substantiv kvinnlig poet pogrom Substantiv massmord, våldsam förföljelse (särskilt av judar) pointera Verb se poängtera pointerande Adjektiv som pointerar pointillism Substantiv målning med färgerna oblandade direkt på duken i små punkter eller streck pojkaktig Adjektiv som ser ut som eller beter sig som en (typisk, ung) pojke pojkaktighet Substantiv det att vara pojkaktig pojkband Substantiv sorts musikgrupp som enbart består av tonårspojkar eller unga män pojkbok Substantiv bok (roman) skriven för att läsas främst av pojkar; äventyrsroman pojkbyting Substantiv energisk och bångstyrig liten pojke; byting av hankön pojkflicka Substantiv flicka som beter sig som och/eller klär sig som en pojke pojkfrisyr Substantiv frisyr som är karaktäristisk för yngre pojkar, vanligen kortare och relativt enkel pojkgrupp Substantiv sorts musikgrupp som enbart består av tonårspojkar eller unga män pojkrum Substantiv rum som en pojke bor i (i sina föräldrars hus) pojkskola Substantiv skola för enbart pojkar pojktokig Adjektiv tokig i pojkar pokerface Substantiv pokeransikte pokerfejs Substantiv pokeransikte pokerhand Substantiv uppsättning spelkort tillhörande en person som deltar i någon variant av spelet poker som består av fem olika kort från en vanlig kortlek och vars kombination avgör vinnaren av en runda pokermaskin Substantiv maskin för en spelare att spela poker pokerparti Substantiv spelomgång av poker pokersajt Substantiv webbplats för att spela poker pokerturnering Substantiv turnering i poker pokulera Verb festa, svira, rumla runt pokulering Substantiv det att pokulera polabiska Substantiv ett utdött västslaviskt språk polarexpedition Substantiv forskningsresa till Nordpolen eller Sydpolen polarhav Substantiv hav nära Nordpolen eller Sydpolen polaris Substantiv is vid polerna polarisation Substantiv orientering av elektriska laddningar i bestämd riktning; uppkomst av polarisationsström; olika egenskaper hos ljusstråle i olika riktningar polarisationsström Substantiv elektrisk ström i motsatt riktning vid elektrolys polarisera Verb göra magnetisk; ändra en ljusstråles svängningsriktning polariserad Adjektiv uppdelad i två tydligt motsatta poler, binär, tudelad, svartvit (inte grå) polariserande Adjektiv som polariserar, som skapar olika reaktioner, som blir älskad eller hatad polarisering Substantiv åstadkommande eller tillstånd av polaritet polaritet Substantiv det att vara polär polaroid Substantiv plastfilm som polariserar ljus, agerar som ett ljusfilter polaroidglas Substantiv glas som släpper igenom ljusstrålar endast i viss riktning och därför inte ger reflexer polarsken Substantiv atmosfäriskt ljusfenomen som uppträder då partiklar inträder och kraschar i atmosfären polarvarg Substantiv en underart (Canis lupus arctos) av arten varg (Canis lupus); individ av denna underart polarvinter Substantiv del av vintern då solen aldrig är ovanför horisonten (i områden norr om norra polcirkeln) polder Substantiv marskland som torrlagts genom dikning och vallar polemik Substantiv rättframt meningsutbyte med mestadels slipade argument (ofta inom kultur, vetenskap och politik och oftast fört i den skriftliga, offentliga debatten) polemiker Substantiv person som sysslar med polemik polemisera Verb skriva mot någon, angripa i skrift eller offentligt tal polemisk Adjektiv utmanande, tvistande; stridslysten polenta Substantiv majsgryn; majsmjöl polerad Adjektiv som vittnar om en omsorgsfull uppfostran och ett fint umgängessätt polerande Substantiv det att polera polering Substantiv det att polera polett Substantiv variant av pollett polhemsknut Substantiv kardanknut polhöjd Substantiv himmelspolens (polstjärnans) höjd över horisonten; detsamma som breddgrad, latitud policyfråga Substantiv ärende eller frågeställning som rör eller är avhängig en policy poliklinik Substantiv avdelning på sjukhus (eller fristående inrättning) för undersökning och behandling av vårdsökande polimasande Adjektiv som polimasar poliovaccin Substantiv vaccin mot polio polisanmälning Substantiv variant av polisanmälan polisanställd Adjektiv som är anställd inom polisen polisbevaka Verb tillsätta polis för att hålla uppsikt över polisfordon Substantiv fordon som används av polisen polisförhör Substantiv utfrågning hos polisen i samband med brott polishelikopter Substantiv helikopter som används för polisiära ändamål polishund Substantiv specialtränad hund som används av polisen i fältarbete polishäst Substantiv häst som används av ridande polis polishögkvarter Substantiv högkvarter för en polismyndighet polisingripande Substantiv enskild händelse där polisen vid behov utövar sina befogenheter i fält polisinsats Substantiv (praktisk) arbete som utförs av polisen i fält i ett givet ärende, i synnerhet om en större insats på offentlig plats polisiär Adjektiv som har att göra med polisen polisjakt Substantiv tillfälle då polisen jagar efter någon som är misstänkt för brott poliskontroll Substantiv det att polisen, vanligen i form av en mindre grupp poliser, utför någon form av mer eller mindre planerad (ofta stickprovsmässig) kontroll av att personer på en viss plats och vid en viss tid följer lagar och regler, i poliskvinna Substantiv kvinna som arbetar inom polisen polislegitimation Substantiv yrkeslegitimation för polis polismord Substantiv mord som begås mot poliser polismotorcykel Substantiv motorcykel som poliser använder polispatrull Substantiv liten grupp av poliser (ofta två stycken) som är ute i tjänst tillsammans som en enhet (och vanligtvis delar en polisbil) polispådrag Substantiv situation med påtaglig polisiär närvaro polisrazzia Substantiv omfattande och ofta överraskande polisingripande för att avslöja brott, gripa brottslingar eller säkra bevismaterial polisregister Substantiv register över personer som dömts eller misstänkts för brott polisuniform Substantiv uniform avsedd att bäras av polis polisvåld Substantiv våld som utövas av poliser, ofta mer än vad som anses nödvändigt för att upprätthålla ordningen politbyrå Substantiv högsta beslutsfattande organ i ett kommunistiskt parti politess Substantiv fint levnadsvett; artighet politikerförakt Substantiv misstro riktad från medbrorgare mot idén att politiker kan bidra till att lösa samhällsproblem politikervecka Substantiv evenemang där politiker från olika partier presenterar sig på varsin dag under en vecka politisera Verb göra politisk politisering Substantiv det att politisera politruk Substantiv en sorts politisk övervakare inom den sovjetiska krigsmakten polityr Substantiv yttre förfining polkabeta Substantiv polkagrisfärgad beta, Beta vulgaris esculenta polkagris Substantiv typ av hårt godis bestående av med pepparmint och smaksatt socker, klassiskt med ränder av röd smet polkagrisoxalis Substantiv en växtart (Oxalis versicolor) i släktet oxalisar och familjen harsyreväxter (Oxalidaceae); exemplar av denna art polkahår Substantiv långhårig (herr-)frisyr populariserad under 1800-talets mitt polkakäpp Substantiv polkagris som är böjd i ena änden polkamazurka Substantiv pardans i tretakt och måttligt tempo, med drag av både polka och mazurka med ursprung från Tyrolen under 1800-talet polkropp Substantiv minimal cell med ytterst lite cytoplasma som, tillsammans med den sekundära oocyten, bildas vid reduktionsdelningen (meios I) av en primär oocyt (vid dess egen ägglossning) pollare Substantiv påle för förtöjning av båtar pollenallergi Substantiv allergi mot pollen pollenallergiker Substantiv person som har pollenallergi pollett Substantiv värdehandling, oftast myntliknande, som används för betalning av förutbeställda varor och tjänster pollettera Verb lämna in resgods för transport pollination Substantiv variant till pollinering pollinera Verb överföra frömjöl från ståndare till pistill pollinerande Adjektiv som pollinerar pollinering Substantiv aktiviteten av att pollinera pollution Substantiv ofrivillig uttömning av sädesvätska (under sömnen) polonium Substantiv ett grundämne med atomnummer 84, atommassa 209 och symbolen Po polonäs Substantiv en sorts dans i 3/4 takt med polskt ursprung; musik i den sortens dansrytm polskedansare Substantiv person som dansar polska polskemusik Substantiv musik av typen polska polsketakt Substantiv tretakt, särskilt lämplig för polskesteg polskfödd Adjektiv född i Polen polsklärare Substantiv lärare i polska polskregistrerad Adjektiv registrerad i Polen polskt Substantiv schacköppning som börjar med draget 1. b4 polsktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket polska polstjärna Substantiv en stjärna som ligger nära himmelspolen polyamori Substantiv utövandet, önskan om eller förmågan till flera samtidiga kärleksrelationer, med samtycke från alla inblandade polyamorös Adjektiv som har flera kärleksförbindelser samtidigt polyandri Substantiv form av polygami där en kvinna är gift med flera män polycentrism Substantiv uppfattning som hävdar förekomst av flera ideologiska centrum inom kommunismen polycytemi Substantiv /onormalt/ förhöjt antal erytrocyter i blodet, förhöjd hematokrit polydaktyli Substantiv en anatomisk variation som innebär att man föds med övertaliga fingrar och/eller tår polydemonism Substantiv tro på eller dyrkan av en mångfald av demoner eller demoniska krafter polydipsi Substantiv (onormalt) stor (och frekvent) känsla av törst polyeder Substantiv en tredimensionell kropp som begränsas av plana ytor som alla skär varandra längs räta linjer polyeten Substantiv typ av plast som framställs genom polymerisation av eten polyfenylensulfid Substantiv kemisk förening av svavel, kol och väte polyfon Adjektiv flerstämmig polyfoni Substantiv flerstämmighet där varje stämma är melodiskt självständig polyform Adjektiv mångformig; som förekommer i flera olika kristallformer polyfyli Substantiv ett taxonomiskt klassifikationsbegrepp som innebär att olika representanter för en grupp inte är varandras närmaste släktingar polygam Adjektiv som tillämpar polygami polygen Adjektiv som påverkas av alleler i flera loci polyglott Adjektiv som talar flera språk polyglottlexikon Substantiv flerspråkig ordbok polygon Adjektiv månghörnig polygonal Adjektiv månghörnig polygrip Substantiv tång med ställbara griparmar polygynandri Substantiv form av polygami där flera män är gifta med flera kvinnor polygyni Substantiv form av polygami där en man är gift med flera kvinnor polyhistor Substantiv person som har goda kunskaper på många olika områden polykarbonat Substantiv en transparent termoplast med hög hållbarhet polykrom Adjektiv mångfärgad polymerisation Substantiv kemisk reaktion där flera mindre molekyler (monomerer) binds samman till stora makromolekyler (polymerer) polymerkemi Substantiv läran om utvinning och syntes av polymerer polymetylmetakrylat Substantiv splitterfri, glasliknande amorf termoplast polynesier Substantiv invånare i Polynesien eller med härkomst från den polynesiska övärlden polynesisk Adjektiv som rör Polynesien, geografiskt eller kulturellt polynom Substantiv ett algebraiskt uttryck, summan av termer som består av en koefficient multiplicerad med en variabel upphöjd till ett naturligt tal, d.v.s. uttryck på formen a_0 + a_1 x + \cdots a_n x^n polynomiell Adjektiv som har egenskap av eller begränsas av polynom polynomiellt Adverb på ett polynomiellt sätt polynukleotid Substantiv polymer bestående av många (t.ex. minst 13) nukleotider (som monomerer) polyp Substantiv utväxt på stjälk (till exempel i näshålan) polypeptid Substantiv peptid med många (dock < 50 om man explicit skiljer på polypeptider och proteiner) aminosyrarester polypeptidkedja Substantiv (kedjan av aminosyror i en) polypeptid polyploid Adjektiv som har tre eller fler uppsättningar kromosomer polypol Substantiv marknad utan monopol, speciellt om tillstånd där det finns alltför många aktörer polypropen Substantiv PP, vanlig termoplast polypskopa Substantiv organ (skopa, gripklo) som från flera håll, likt armarna på en bläckfisk (polyp), griper omkring en last som ska lyftas med kran eller grävmaskin polysackarid Substantiv polymerisk kolhydrat som består av många (~hundratals eller tusentals) monosackarider, t.ex. stärkelse, glykogen och cellulosa polysemi Substantiv egenskapen att ett ord kan ha flera skilda betydelser polysexuell Adjektiv attraherad av mer än ett kön polysorbat Substantiv ämne tillhörande grupp av syntetiska ytaktiva ämnen med polyoxyetylen-(20)-sorbitan som polär grupp kopplad till en fettsyra polystyren Substantiv en polymer, en plast polysyndes Substantiv stilfigur som innebär en överdriven användning av bindeord i syfte att förtydliga varje ord eller sats polysyndeton Substantiv stilfigur som innebär en överdriven användning av bindeord i syfte att förtydliga varje ord eller sats polyteism Substantiv religionsåsikt som antager många gudar polyteist Substantiv den som dyrkar flera gudar polyteistisk Adjektiv som kännetecknas av polyteism, som har fler än en gudom polyteknisk Adjektiv omfattande många särskilda konster och vetenskaper polytetrafluoreten Substantiv en fluorplast med fysikaliska egenskaper som gör den mycket hal polytop Substantiv generaliserad polyeder eller polygon till en kropp av ett godtyckligt antal dimensioner polytypisk Adjektiv taxonomiskt begrepp inom zoologi som avser ett taxon med fler än en enda undergrupp på en lägre taxonomisk nivå polyuri Substantiv (onormalt) stor urinmängd (per dygn) polyvinylklorid Substantiv en polymer, en plast polär Adjektiv beteckning av molekyler med minst en negativt respektive positivt laddad ände pomerans Substantiv en sorts apelsinliknande sydfrukt pommerink Substantiv pomrare, person från Pommern pommerinkare Substantiv pomrare, person från Pommern pomolog Substantiv fruktkännare pomologi Substantiv läran om fruktodling pomp Substantiv ståt pompa Substantiv elegans och ståt, ofta utsmyckning och arrangemang vid en ceremoni eller högtid som är praktfullt pompejansk Adjektiv som rör Pompeji pompelmus Substantiv en växtart (Citrus maxima) i citrussläktet (Citrus) inom familjen vinruteväxter (Rutaceae) pompong Substantiv klotrund mjuk långhårig tofs eller boll av uppklippt garn främst använd för dekorativt syfte eller vid drillning och av hejaklackar pompös Adjektiv praktfull, prunkande pomrare Substantiv person från Pommern ponderabel Adjektiv vägbar pondus Substantiv myndighet, värdighet, eftertryck, tyngd; naturlig förmåga att inge respekt ponerande Substantiv det att ponera pontak Substantiv rött vin från Bordeaux pontifex Substantiv överstepräst pontifikat Substantiv påvevärdighet; en påves ämbetsed ponton Substantiv fartyg som utgör underlag för broslagning pontonbro Substantiv bro som vilar på pontoner pontonflygplan Substantiv flygmaskin utrustad med pontoner (ofta kallade flottörer) med vars hjälp flygmaskinen kan lyfta och landa på en vattenyta pontonjär Substantiv brobyggare poolbad Substantiv bad i en pool popband Substantiv band som spelar popmusik popcornspåse Substantiv påse som popcornen ligger i då de poppas i mikrovågsugn popduo Substantiv popgrupp bestående av två personer popgrupp Substantiv grupp musiker som sjunger pop popkonsert Substantiv konsert där programmet består av popmusik popkonst Substantiv en kulturell riktning inom modernismen poplin Substantiv en sorts ripsartat tyg popmusik Substantiv ursprungligen populärmusik, numera en speciell inriktning inom populärmusik poppel Substantiv (Populus); träd i familjen videväxter poppelkvist Substantiv kvist från en poppel poppig Adjektiv trendig, populär, med karaktär av modern popkultur popplar Substantiv ett släkte (Populus) i familjen videväxter poppning Substantiv det att poppa popcorn popularisera Verb göra begriplig för allmänheten populariserad Adjektiv som populariserats populariserande Adjektiv som populariserar popularisering Substantiv det att popularisera popularitetsjakt Substantiv intensiv strävan efter popularitet popularitetssiffra Substantiv (resultat från) mått på popularitet populationsgenetik Substantiv gren av genetik som behandlar populationers genetiska sammansättning populera Verb förse med individer populism Substantiv politisk rörelse som vädjar till folkets instinkter snarare än till eftertänksamhet och välgrundat förnuft populist Substantiv person som ansluter sig till populismen populistisk Adjektiv som präglas av populism populistparti Substantiv parti med en populistisk ideologi populärvetenskap Substantiv vetenskap presenterad på ett lättillgängligt sätt med den breda allmänheten som målgrupp populärvetenskaplig Adjektiv som presenterar vetenskap på ett (förenklat och) lättförståeligt sätt för den breda allmänheten eller som på något annat sätt rör sådan verksamhet porfyr Substantiv en röd(brun) vulkanisk bergart porighet Substantiv det att vara porig porkpie Substantiv slags herrhatt med rund hattkulle och smalt brätte porkpiehatt Substantiv slags herrhatt med rund, platt hattkulle och smalt brätte porl Substantiv ljudet av att vätska porlar; porlande porla Verb låta som en rinnande bäck porlande Adjektiv som porlar pormask Substantiv utvidgad mynning på talgkörtel, fylld med talg, bakterier och avstött hud pornografisk Adjektiv som rör pornografi porositet Substantiv egenskap som beskriver andelen porer i ett material porrbot Substantiv mjuvarurobot som genom vänförfrågningar, kommentarer, gillningar och liknande sprider pornografiskt innehåll i sociala medier porrgömma Substantiv gömställe för pornografi porrkanal Substantiv tv-kanal med pornografi i tablån porrmustasch Substantiv mustasch som ger associationer till vissa (av 1900-talets) manliga porrskådisar porrnovell Substantiv kortare, fiktiv berättelse av erotisk karaktär porrpung Substantiv rakad pung porrsajt Substantiv webbplats med pornografiskt innehåll porrsida Substantiv webbplats med pornografiskt innehåll porrskådespelare Substantiv medverkare i en porrfilm porrsurfa Verb använda internet för att komma över pornografiskt material porrsurfare Substantiv person som surfar på porrsajter porrsurfing Substantiv variant av porrsurfning porrsurfning Substantiv aktiviteten att porrsurfa pors Substantiv låg buske som växer vid kärr, tjärnar och stränder med vetenskapliga namnet Myrica gale porslinmuseum Substantiv museum som har en samling av föremål tillverkad av porslin porslinsblomma Substantiv någon av de växtarter som ingår i släktet porslinsblommor (Hoya) i familjen oleanderväxter (Apocynaceae); exemplar av dessa växter porslinsdocka Substantiv docka gjord av porslin porslinshatt Substantiv typ av isolator i form av en hatt gjord av porslin; fästanordning för telefonledning vid telefonstolpen eller för annan elektrisk ledning porslinshyacint Substantiv blomma av arten Puschkinia scilloides var. libanotica porslinskopp Substantiv kopp tillverkad i porslin porslinskrona Substantiv tandkrona som består av porslin porslinskärl Substantiv kärl, ofta husgeråd, tillverkat av porslin porslinstallrik Substantiv tallrik av porslin porssnår Substantiv ett snår av pors portabilitet Substantiv det att vara portabel portalaxel Substantiv teknisk lösning för fordon där axeln är belägen över hjulets centrum portalfigur Substantiv figur (staty) vid en portal portande Substantiv det att porta portativ Adjektiv bärbar portechaise Substantiv bärstol portera Verb anpassa, ändra eller skapa en ny version av ett datorprogram, så att det kan exekveras på en annan plattform än det ursprungligen var designat för portering Substantiv processen att anpassa, ändra eller skapa en ny version av ett datorprogram, så att det kan exekveras på en annan plattform än det ursprungligen var designat för portföljteori Substantiv matematiskt ramverk för att sammanställa en portfölj av tillgångar så att den förväntade avkastningen maximeras för en given risknivå portierloge Substantiv disken i hotellets entré, där portieren betjänar gästerna portik Substantiv kolonn- eller pelarburen taktäckt förhall framför ingången till en byggnad porting Substantiv korv med mos portionera Verb dela upp i portioner portionssnus Substantiv snus som ligger i små påsar portiär Substantiv dörrförhänge portklapp Substantiv synonym till dörrklapp portkod Substantiv vanligtvis fyrsiffrig kod för att öppna dörr portlak Substantiv en växt av släktet Portulaca i synnerhet arten Portulaca oleracea portlider Substantiv lider med genomgående port för en vagn, vanligen till ett omgärdat gårdstun portlås Substantiv lås till en port portmonnä Substantiv liten behållare för pengar portnyckel Substantiv nyckel som öppnar en port portofri Adjektiv som befordras utan att mottagaren måste betala porto portokod Substantiv kod för porto; i stället för frimärke porträttera Verb göra porträtt av; avbilda porträtterande Substantiv det att porträttera porträttering Substantiv det att porträttera; avbildning porträttmedaljong Substantiv medaljong med porträtt porträttmålare Substantiv målare av porträtt porträttmålarinna Substantiv kvinnlig porträttmålare porträttmålerska Substantiv kvinnlig porträttmålare porträttör Substantiv porträttmålare portschäs Substantiv täckt bärstol med fönster och dörr porttelefon Substantiv speciell sorts telefon som sitter vid ingången till en byggnad och som kan användas för att kontakta och via röstkommunikation samtala med någon i byggnaden (t.ex. en viss hyresgäst i ett hyreshus), som också kan ha möjl portugis Substantiv person från Portugal portugisisk Adjektiv som har att göra med Portugal, portugiser eller det portugisiska språket portugisisktalande Adjektiv som talar portugisiska portör Substantiv bärbar (cylinderformig) plåtbehållare (för insamling av växter) porös Adjektiv som är full av urgröpningar, vanligen också spröd eller bräcklig; hålig, lucker poröshet Substantiv det att vara porös posering Substantiv det att posera; handling då någon poserar positionera Verb ge något en position; bestämma (i båda betydelserna) platsen för något positionerande Substantiv det att positionera positivform Substantiv adjektivform eller adverbform i positiv positivhalare Substantiv person (gatumusikant) som spelar (vevar, halar) positiv (vevorgel) positivism Substantiv en filosofisk riktning som avvisar alla metafysiska spekulationer och godkänner endast erfarenhet (det positiva) som kunskapskälla positivistisk Adjektiv som avser positivismen positivitet Substantiv det att vara positiv positron Substantiv elektronens antipartikel positronium Substantiv en atom bestående av en positron och en elektron i ett bundet tillstånd possessionat Substantiv godsägare possessiv Adjektiv som uttrycker ägande eller tillhörighet (om pronomen) possibel Adjektiv möjlig possibilitet Substantiv förmåga att genomföra postabsorptionsfas Substantiv perioden som kommer efter absorptionsfasen, när kroppen fastar, och när blodsockerkoncentrationen hålls uppe tack vare glykogenolys (nedbrytning av glykogen i levern), glukoneogenes (nybildning av glukos från t.ex. vissa postal Adjektiv som rör postväsendet postalveolar Adjektiv som artikuleras med tungan bakom tandvallen postament Substantiv underlag till staty el dyl postande Substantiv det att posta postapokalyptisk Adjektiv som har att göra med (eller som kan jämföras med) tiden efter apokalypsen, det vill säga efter jordens undergång postbil Substantiv bil som (oftast en gång per vardag) kör ut post (främst brev) till hushållen postcovid Substantiv symtom som kvarstår efter genomgången covid-19-infektion postdatera Verb datera med senare datum postdatering Substantiv det att postdatera postdiligens Substantiv vagn (buss) som medför post (och passagerare) postdistributiv Adjektiv en operator (M,*) som verkar på en mängd M utrustad med en operator + så att för alla a, b, c \in M gäller (b + c)*a = b*a+c*a poster Substantiv affisch postera Verb ställa på vakt posterande Adjektiv som posterar postfack Substantiv postbox postförare Substantiv förare av postdiligens postförskott Substantiv postförsändelse som av adressaten skall lösas ut med visst angivet belopp postförsändelse Substantiv något som skickas med post postgiro Substantiv äldre namn för plusgiro postglacial Adjektiv bildad efter istiden postgymnasial Adjektiv (om utbildning) som följer efter gymnasieskolan posthorn Substantiv logotyp som i Sverige och en del andra länder används som symbol för posten postilla Substantiv samling predikningar postindustriell Adjektiv kännetecknande för den tidsålder som följer (i en region) efter den industriella epoken postironi Substantiv avhållsamhet från ironi (eftersom den är förlegad) postironiker Substantiv postironisk person, anhängare av postironi, person som avhåller sig från ironi som något omodernt postironisk Adjektiv hörande till den tid (omkring år 2005) då ironin hade blivit omodern; då en postironisk generation hade ersatt den ironiska generationen postironiskt Adverb utan ironi (eftersom ironi blivit omodernt), på ett postironiskt sätt postis Substantiv posttjänsteman, brevbärare postkarta Substantiv förteckning (bokföring) över (rekommenderade) brev postkod Substantiv postnummer postkolonial Adjektiv som förekommer eller inträffar efter en period av kolonisation postkommunistisk Adjektiv som inte längre är kommunistisk postkort Substantiv vykort postludium Substantiv avslutningsmusik (musik som avslutar en gudstjänst) postlåda Substantiv behållare för ankommande post och tidningar till en adressat, privat brevlåda postmodernism Substantiv riktning som en reaktion på modernismen postmodernistisk Adjektiv som har att göra med postmodernism eller dess anhängare posto Substantiv försvarsställning postogram Substantiv en blankett i A4-format där övre halvan är en vacker illustration och nedre halvan är avsedd för gratulationshälsningar, sedan 1977 utgivna av Postverket i Sverige för att skickas i brev, som en ersättning för lyxtelegra postombud Substantiv butik som genom avtal tillhandahåller vissa posttjänster postorder Substantiv om man beställer en vara via brev, telefon eller internet och leveransen sker med posten postorderfirma Substantiv firma som säljer saker via postorder postorderföretag Substantiv företag som säljer saker via postorder postort Substantiv område med egen postadress postposition Substantiv ord som genom att sättas efter en nominalfras uttrycker någon sorts relation mellan denna och en annan del av satsen postsekulär Adjektiv avseende postsekularismen och tiden efter det sekulära 1900-talet postskriptum Substantiv tillägg (i ett brev) postsovjetisk Adjektiv som rör tiden efter Sovjetunionens kollaps postsynaptisk Adjektiv som tillhör eller har att göra med den mottagande cellen i en kemisk synaps, d.v.s. den cell som har receptorer för den transmittorsubstans som den andra cellen frisätter; speciellt om den del av cellen som tillhör synap postsäck Substantiv säck för post (många brev) posttjänst Substantiv tjänsten att hantera post postulat Substantiv antagande; sats som varken kan eller behöver bevisas postulera Verb anta, förutsätta postulerande Substantiv det att postulera postum Adjektiv som inträffat eller tillkommit (någon) efter dess död postutdelning Substantiv utdelning av post, d.v.s. det att skickade brev och paket levereras hos mottagaren (t.ex. av en brevbärare) postvagn Substantiv typ av järnvägsvagn som används i vissa tåg för transport av post. postväxel Substantiv av en bank på viss person utställd så kallad "egen växel"; bankväxel utfärdad på utställaren själv posör Substantiv den som gärna poserar, tillgjord människa potage Substantiv avredd soppa potatisgratäng Substantiv gratäng som görs med potatis potatisgrep Substantiv grep (gaffel) för att ösa potatis; med cirka tio pinnar och rundade spetsar potatisgryta Substantiv gryta som används att tillreda t. ex. skalpotatis potatisland Substantiv avgränsad odlingsmark för potatis potatislov Substantiv skollov på hösten för att plocka potatis potatislök Substantiv en sort av lök (matlök), Allium cepa var. aggregatum, nära släkt med schalottenlök potatismjöl Substantiv mjöl av stärkelse som utvinns ur potatis, ofta använt i redningar potatismosare Substantiv potatisstöt, potatisstamp potatisnäsa Substantiv näsa som i formen är lik en potatis, det vill säga klumpig, storvuxen, assymetrisk eller liknande potatisodlare Substantiv person som odlar potatis potatisplätt Substantiv plätt med kokt riven potatis inblandad i vanlig plättsmet potatissjuka Substantiv svampsjukdom som angriper potatis orsakad av svampen potatiskräfta (Synchytrium endobioticum) och artar sig som svulster på rotknölarna och som sedan kan leva kvar i jorden i flera år potatisskal Substantiv skalet som omsluter en potatis potatisskalare Substantiv köksredskap som används för att avlägsna skalet på (exempelvis) potatisar potatisskörd Substantiv insamling av potatis potatissort Substantiv framodlad variant av en art av en potatis potatisstamp Substantiv köksredskap som används för att mosa grönsaker som till exempel potatis potatisstärkelse Substantiv potatismjöl potatisstöt Substantiv ett redskap som används för att mosa potatis och liknande grönsaker potatissäck Substantiv säck fylld med (eller avsedd att fyllas med) potatis potatisvatten Substantiv vatten som potatis har legat/kokat i potatisåker Substantiv åker där man odlar potatis potens Substantiv produkten av ett antal lika faktorer; potensen där a är bas och b exponent betecknas a'b och uttalas "a upphöjt till b" potensfunktion Substantiv en funktion x \mapsto x^\alpha potensmängd Substantiv mängden av alla delmängder av en mängd potensserie Substantiv serie \sum_{n=0}^{\infin} a_n med termer a_n = c_n x^n (eller allmännare a_n = c_n (x - x_0)^n) potentat Substantiv person med stor makt, som har stort inflytande potentialfält Substantiv vektorfält \mathbf{A} sådant att det finns ett skalärfält \phi, en s.k. potential, sådant att \mathbf{A} = \nabla \phi, d.v.s. vektorfältet är gradienten av ett skalärfält; varje potentialfält är ett konservativt fält potentialitet Substantiv det att vara potentiell potentiera Verb göra mer kraftfull potentiometer Substantiv komponent med variabelt motstånd potkes Substantiv riven ost blandad med bl a kryddor och sprit potpurri Substantiv blandning, litet av varje potträna Verb lära någon, normalt ett barn, att kontrollera urin och avföring, så att hen kan lämna den av egen vilja i en potta eller toalett potträning Substantiv övning i att kontrollera urin och avföring, så att personen, normalt ett barn, kan lämna den av egen vilja i en potta eller toalett poängberäkning Substantiv beräkning av poäng poänglöshet Substantiv det att vara poänglös poängsumma Substantiv (ofta siffer-) värde som anger framgång i spel, prov e.dyl.; summan av alla enskilda poäng poängsätta Verb bestämma hur många poäng en tävlingsdeltagare, provdeltagare e.dyl. förtjänar för sin insats under tävlingen, provet etc. poängsättning Substantiv det att bestämma hur många poäng en tävlingsdeltagare, provdeltagare e.dyl. förtjänar för sina insatser under tävlingen, provet etc. poängterande Substantiv det att poängtera poängtering Substantiv det att poängtera praetor Substantiv stavningsvariant av pretor pragmatik Substantiv ämne inom språkvetenskapen som studerar hur ett språk används pragmatiker Substantiv person som hanterar problem på ett förståndigt sätt utifrån verkliga förutsättningar (snarare än utifrån fixa idéer eller regler) pragmatism Substantiv filosofisk åskådning som anser sanningen vara detsamma som praktiskt värde (fruktbarhet) prakrit Substantiv något av flera medel-indoiranska språk som alla härstammar från dialekter klassisk sanskrit praktblåsmyg Substantiv en liten långstjärtad art av tättingar (Malurus splendens) familjen blåsmygar (Maluridae); individ av denna art praktejder Substantiv en art (Somateria spectabilis) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten praktejder praktexempel Substantiv tydligt exempel på viss företeelse praktexemplar Substantiv praktfullt exemplar praktfiasko Substantiv stort fiasko praktfullhet Substantiv det att vara praktfull praktfullt Adverb på ett praktfullt sätt praktgran Substantiv en trädart (Abies magnifica) inom familjen tallväxter (Pinaceae); exemplar av denna växtart prakthäggmispel Substantiv en art (Amelanchier lamarckii) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae); individ av arten prakthäggmispel praktikabel Adjektiv användbar i praktiken praktiker Substantiv person som ägnar sig åt praktisk verksamhet praktikera Verb göra praktik; öva på att utföra ett yrke praktiserande Substantiv det att praktisera praktiskhet Substantiv det att vara praktisk praktkarl Substantiv talspråkliga former}} praktkägelkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinocereus pentalophus praktlyrfågel Substantiv arten Menura novaehollandiae i familjen lyrfåglar (Menuridae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) praktlysten Adjektiv som känner starkt begär efter prakt praktlystnad Substantiv starkt begär efter prakt praktmaskros Substantiv en art (Taraxacum hjeltii) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten praktmaskros praktopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia robusta praktquetzal Substantiv en fågelart (Pharomachrus mocinno) inom familjen trogoner (Trogonidae); individ av denna art praktrum Substantiv praktfullt rum praktsydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia magnifica praktsäng Substantiv riktigt skön och härlig 140 cm säng med mycket kuddar praktverk Substantiv verk (till exempel böcker) som utmärks av sin konstnärligt påkostade form pralin Substantiv en sorts chokladbit med fyllning pralinask Substantiv presentask fylld med chokladpraliner prank Substantiv bus pranka Verb göra ett ”prank” på någon, spela någon ett spratt prankad Adjektiv som har prankats prao Substantiv kortare praktik som görs i högstadiet praoa Verb gå på prao praoplats Substantiv en plats där man praoar praseodym Substantiv ett grundämne med atomnummer 59, atommassa 141 och symbolen Pr prassel Substantiv det att prassla; prasslande ljud prasslande Adjektiv som prasslar pratare Substantiv person som pratar pratbar Adjektiv möjlig att prata med pratbubbla Substantiv ofta sluten och (med vit färg) fylld figur ansluten till munnen med heldragna linjer innehållande en karaktärs tal i en serie pratig Adjektiv pratsam; som pratar mycket pratighet Substantiv det att vara pratig pratmakare Substantiv person som pladdrar pratminus Substantiv tankstreck (–) när det används vid början av en rad för att visa att raden är ett citat pratsamhet Substantiv det att vara pratsam pratsjuk Adjektiv som känner ett stort behov av att prata (i största allmänhet) prealbumin Substantiv transtyretin preambel Substantiv inledning till en akt prebende Substantiv (förr) pastorat som var förenat med annan tjänst (särskilt professorstjänst) precedensfall Substantiv rättsfall där domen blir avgörande för dom i likartade fall preceptor Substantiv titel för forskare vid universitet i humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen med tjänsteställning närmast under professor preciosa Substantiv se pretiosa preciositet Substantiv stavningsvariant av pretiositet preciserande Substantiv det att precisera precisering Substantiv det att precisera precisionsbomba Verb bomba en enskild byggnad utan att skada omgivande byggnader (för att undvika oskyldiga dödsoffer) precist Adverb på ett precist sätt; exakt preciös Adjektiv stavningsvariant av pretiös predation Substantiv det att en art utnyttjar en annan som föda predestination Substantiv förutbestämmelse predestinationsläran Substantiv läran att gud av evighet har bestämt en människas öde (om hon skall bli salig eller inte) predestinera Verb på förhand utse ödet predestinerad Adjektiv förutbestämd predicera Verb förutsäga predicerande Adjektiv som predicerar predikament Substantiv obehaglig situation predikande Substantiv det att predika predikare Substantiv person som förkunnar religiösa budskap genom predikan predikat Substantiv satsdel som betecknar handling eller aktion i en sats; i svenskan alltid ett verb predikativ Adjektiv som fungerar som predikativ predikatsfyllnad Substantiv ett starkt styrt predikativ (som används för att fylla ut ett predikat och ge det en ytterligare, nödvändig, precisering) predikning Substantiv variant av predikan predikosamling Substantiv bok med en prästs samlade predikningar predikstol Substantiv talarstol i en kyrka, varifrån prästen håller predikan prediktera Verb förutsäga prediktion Substantiv förutspått framtida händelseförlopp predisponerad Adjektiv mottaglig, böjd predisponering Substantiv det att predisponera predisposition Substantiv mottaglighet, (sjukdoms)anlag predistributiv Adjektiv en operator (M,*) som verkar på en mängd M utrustad med en operator + så att för alla a, b, c \in M gäller a*(b + c) = a*b+a*c predominera Verb ha överhand, äga huvudinflytande på, vara förhärskande preexistens Substantiv (själens) föruttillvaro prefektur Substantiv administrativt område i vissa länder preferera Verb föredra /något/ framför något annat prefix Substantiv morfem som kan läggas till i början av ett ord för att skapa en ny betydelse prega Verb pressa, trycka pregnans Substantiv det att vara pregnant; det att ha ett innehållsrikt budskap; uttrycksfull ordknapphet pregnant Adjektiv som lägger stor vikt på varje ord; innehållsdiger, kärnfull, träffande, slående, starkt utpräglad prehistorisk Adjektiv förhistorisk prejare Substantiv person som prejar prejning Substantiv det att preja prejudicerande Adjektiv som kan ligga till grund för avgörande i kommande likartade fall prekambrisk Adjektiv som rör eller tillhör supereonen prekambrium prekambrium Substantiv en uråldrig supereon i jordens historia som omfattar eonerna hadeikum, arkeikum och proterozoikum prekariat Substantiv samhälleligt kollektiv bestående av personer som under längre tid har osäkra anställningsförhållanden (utan sjukförsäkring, semester, betald pension o.d.) eller befinner sig utanför den etablerade arbetsmarknaden preklinisk Adjektiv som rör de tidiga faserna av en sjukdom (innan en korrekt diagnos är möjlig) preklusion Substantiv det att ett rättsförhållande fastställs en gång för alla prekär Adjektiv (mycket) bekymmersam prelat Substantiv hederstitel för högt uppsatt katolsk präst prelatensisk Adjektiv prästerlig; högdragen; maktmedveten preliminärfred Substantiv fredsavtal som är preliminärt och förväntas följas av ett senare permanent avtal preload Substantiv det fyllnadstryck, i slutet av diastole då kamrarna är fulla preludium Substantiv förspel; kortare musikstycke som inleder gudstjänst prematur Adjektiv för tidigt född premeditera Verb planera i förväg premieobligation Substantiv statlig lånesedel som ger möjlighet till vinst men inte ränta premiepension Substantiv del av den allmänna pensionen som kan placeras i värdepappersfonder (i det svenska pensionssystemet) premiera Verb belöna /genom premier/ (t.ex. ett visst beteende) premierande Substantiv det att premiera premiss Substantiv påstående som antages vara sant och som en (relevant, central) slutsats följer av premium Substantiv variant av premie premiärdatum Substantiv dag då något framförs för första gången premiärtur Substantiv första färd på en viss plats eller med ett visst fordon prenatal Adjektiv som händer eller gäller före födseln, foster- prenumerant Substantiv person som prenumererar på en viss periodisk skrift prenumererande Substantiv det att prenumerera preovulatorisk Adjektiv som föreligger eller förekommer före ovulationen (ägglossningen) preparation Substantiv förberedelse; handlingen att göra något färdigt i förväg preparatris Substantiv person som vid vetenskaplig inrättning framställer eller undersöker preparat preparera Verb förbereda; göra iordning i förväg preposition Substantiv ord som ställs framför ett substantiv eller substantivfras och anger dess förhållande till resten av meningen, ofta positioner i rum och tid; ord såsom på, runt, före, efter, till, med etcetera prepositionalis Substantiv kasus för uttryck med preposition prepositionsfras Substantiv fras som inleds med en preposition preppa Verb förbereda preppare Substantiv person som ägnar sig åt prepping prepper Substantiv person som ägnar sig åt prepping prepping Substantiv förberedelse för katastrofer (som hobby eller livsstil) prepubertal Adjektiv som ännu ej har nått puberteten prerafaelit Substantiv medlem av en engelsk målarskola (vid mitten av 1800-talet) som svärmade för det italienska måleriet före Rafael prerogativ Substantiv företrädesrätt presbyopi Substantiv tillståndet att ögats ackommodationsförmåga är nedsatt så att personen har svårt att se på nära håll, vanligen på grund av att linsen blir mindre elastisk med ökande ålder presbyter Substantiv ledande församlingsmedlem i den äldsta kristna kyrkan presens Substantiv enkelt tempus som anger nutid presensform Substantiv verbform i presens presensparticip Substantiv ett particip som i normalfallet syftar på en pågående handling eller ett pågående tillstånd presentaffär Substantiv affär där man kan köpa saker som kan används som present presentartikel Substantiv liten sak som man ta med sig som present när man är bjuden presentask Substantiv extra vackert dekorerad förpackning som innehåller ett föremål och är tänkt att ges som en gåva till någon presenterande Substantiv det att presentera presentism Substantiv användandet av nutida begrepp på historiska händelser presentpapper Substantiv dekorativt papper som gåvor slås in i innan de överlämnas till mottagaren presentreklam Substantiv reklam i form av gåvor preservativ Adjektiv som förebygger eller avser skydd mot t.ex. sjukdomar preservera Verb bevara preses Substantiv ordförande i en vetenskaplig akademi eller liknande presidented Substantiv ed som en president måste svära vid början av deras ämbete presidentkampanj Substantiv politisk kampanj för att bli vald till president presidentpar Substantiv två gifta personer där en är president presidentvalskampanj Substantiv politisk kampanj i samband med ett presidentval presidentämbete Substantiv befattning som president presidera Verb sitta som ordförande presidiepost Substantiv post (plats) i presidium, post som ordförande eller vice ordförande i ett utskott eller en nämnd presidium Substantiv ordförandeskap; ordförande jämte (en eller flera) vice ordförande under till exempel sammanträde, årsmöte eller i en förening preskribera Verb göra eller låta upphöra att gälla eller vara relevant på grund av att en viss lagstadgad eller tidigare beslutad tid har gått ut preskriberad Adjektiv straffri eller ogiltig därför att något inte har skett inom föreskriven tid preskription Substantiv juridisk princip att något upphör att gälla eller vara relevant på grund av att en viss lagstadgad eller tidigare beslutad tid har gått ut preskriptionstid Substantiv den tid efter vilken ett brott preskriberas preskriptiv Adjektiv föreskrivande, normativ pressande Substantiv det att pressa pressanka Substantiv tidningsanka, oriktig uppgift i en tidning pressansvarig Adjektiv ansvarig för kontakt med media pressarfot Substantiv utbytbar komponent på en symaskin som håller tyget stadigt mot matartänderna under sömnad så att det matas jämnt medan nålen syr presschef Substantiv person som är ansvarig för ett företags eller organisations relationer till massmedia pressdebatt Substantiv debatt som förs i pressen pressetik Substantiv den del av etiken som rör journalistiskt arbete och publicerande eller annan sorts offentliggörande (av t.ex. för enskilda individer känslig information) pressetisk Adjektiv som rör pressetik pressfotograf Substantiv person som tar bilder för massmedier pressfrihet Substantiv tryckfrihet för tidningar pressgurka Substantiv tunt skivad gurka inlagd i ättikslag pression Substantiv tryck pressionsgrupp Substantiv påtryckningsgrupp, intressegrupp som söker påverka beslut (av riksdag eller myndighet) pressluft Substantiv det samma som tryckluft pressläggning Substantiv verksamhet att trycka tidningar pressmassa Substantiv material som formas genom pressning; t.ex. plast pressning Substantiv det att pressa; applicering av en stor kraft mot en yta presstalesman Substantiv person utsedd att företräda grupp, företag eller organisation inför massmedia presstalesperson Substantiv person utsedd att företräda grupp, företag eller organisation inför massmedia presstjänst Substantiv arbete i pressens (medias) tjänst; pressavdelning (inom en organisation) presstryck Substantiv det tryck (kraft per ytenhet) med vilket två ytor pressas samman under limmets torkning pressträff Substantiv synonym för presskonferens pressvisning Substantiv evenemang där vanligen någon nyhet visas för pressen prestationsförmåga Substantiv kroppens förmåga att utföra fysiskt arbete prestav Substantiv (person som bär) florbehängd stav vid begravning presterande Substantiv det att prestera prestigelös Adjektiv som har låga krav och är lättsam prestigeyrke Substantiv yrke som har prestige presto Adverb mycket snabbt presumera Verb förmoda, anta, antaga presumerande Adjektiv som presumerar presumering Substantiv det att presumera presumptiv Adjektiv variant av presumtiv presumtion Substantiv det att ta för givet att något är sant (även om det inte är det); antagande presumtiv Adjektiv förmodad; blivande; som troligen kommer att bli presupponera Verb anta eller förutsätta något presupposition Substantiv förutsättning för att en viss sats ska vara sann presynaptisk Adjektiv som tillhör eller har att göra med den sändande cellen i en kemisk synaps, d.v.s. den cell som via exocytos avger transmittorsubstans; speciellt om den del av cellen som ingår i synapsen pretendent Substantiv person som gör anspråk på något pretendera Verb göra anspråk på pretention Substantiv fordring, högt anspråk, högt ställt krav preteritum Substantiv enkelt tempus som anger att handlingen skedde tidigare än nu preteritumform Substantiv verbform i preteritum preteritumändelse Substantiv ändelse som betecknar preteritum pretiosa Substantiv dyrbarheter, smycken pretiositet Substantiv fransk litterär stil och idérörelse på 1600-talet pretiös Adjektiv konstlad, tillgjord pretor Substantiv titel på högre romersk ämbetsman under antiken; anförare, befälhavare, styresman pretorian Substantiv medlem av kejsarens livvakt i Romarriket pretoriangarde Substantiv kejsarens livvakt i Romarriket pretto Adjektiv pretentiös preussare Substantiv person (man, kvinna) som härrör från Preussen preusseri Substantiv hård militär drill; militärt översitteri preussisk Adjektiv som har att göra med Preussen preussiska Substantiv ett sedan 1600-talet utdött språk i den baltiska språkfamiljen preussiskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 e5 2. Sf3 Sc6 3. Lc4 Sf6 prevalens Substantiv inom epidemiologi den andel individer i en population som har en given sjukdom eller ett givet tillstånd; dominans prevalent Adjektiv förhärskande, övervägande prevention Substantiv förebyggande åtgärd preventiv Adjektiv som vidtar åtgärder för att någonting inte ska inträffa senare eller är ett led i sådana preventivpiller Substantiv preventivmedel för kvinnor, innehållandes hormoner, som intas oralt preventivt Adverb i syfte att förhindra något pricka Verb punktera, sticka hål i prickande Substantiv det att pricka prickekorv Substantiv variant av prickig korv prickig Adjektiv som åtminstone approximativt består av många fyllda cirklar med ett visst avstånd mellan cirklarna, ett vanligt mönster prickighet Substantiv det att vara prickig prickigkorvmacka Substantiv smörgås med prickig korv på prickkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Astrophytum ornatum prickning Substantiv det att pricka; anmärkning pricksäker Adjektiv som ofta skjuter mitt i prick pricksäkerhet Substantiv det att vara pricksäker pricköga Substantiv tecknat öga i form av en prick pridefestival Substantiv festival anordnad för att lyfta och synliggöra HBTQ-personers rättigheter och existens i samhället prideflagga Substantiv flagga som symboliserar priderörelsen prideparad Substantiv parad för att fira och demonstrera för HBT-personers lika rättigheter och frihet priffe Substantiv typ av kortspel för fyra spelare prilla Substantiv liten hoptryckt klump av snus prillig Adjektiv tokig, konstig, småtokig primadonna Substantiv särskilt framstående sångerska eller skådespelerska primalitet Substantiv det att vara ett primtal primalitetstest Substantiv primtalstest primarie Substantiv förstaviolinisten i en stråkkvartett primas Substantiv kyrkligt överhuvud primfaktor Substantiv primtalsfaktor primitivism Substantiv en kulturell riktning inom modernismen primitivist Substantiv anhängare av primitivism primitivistisk Adjektiv som har att göra med primitivism primitivitet Substantiv det att vara primitiv primordial Adjektiv primär, ursprunglig primordialfollikel Substantiv äggcell (primär oocyt) omgiven av ett enkelt lager av platta follikelceller (”granulosaceller”) i en äggstock primsigna Verb preliminärt intaga (hedning) i den kristna församlingen före dop primstav Substantiv detsamma som runstav, en evighetskalender i form av en trästav med inristade runor primtalsfaktor Substantiv primtal som delar ett givet tal primtalsfaktorisera Verb faktorisera i primtal, d.v.s. skriva ett heltal som en produkt av primtal primtalsfaktoriserande Adjektiv som primtalsfaktoriserar primtalsfaktorisering Substantiv faktorisering i primtal, d.v.s. det att skriva ett heltal som en produkt av primtal primtalssatsen Substantiv talteoretiskt resultat som ger en uppskattning av hur tätt primtalen ligger primtalstest Substantiv algoritm som avgör huruvida ett givet heltal är ett primtal primtalstvilling Substantiv ett av två på varandra följande udda tal som båda är primtal primtecken Substantiv tecknet ′, bl. a. använt för att markera derivator (utläst prim) primärkälla Substantiv källa som kommer från den berörda tidsperioden och som inte har filtrerats genom tolkning eller utvärdering; förstahandskälla primärlindning Substantiv lindning på primärsidan av transformatorn primärminne Substantiv internminne primärskola Substantiv grundskola primärsprängämne Substantiv primärt sprängämne (explosivämne) i en sprängladdning, så kallat primärladdningen, ämnat som tändmedel; initierat till detonation med direkt värme eller stöt primärstruktur Substantiv sekvensen av aminosyror i ett protein primärt Adverb på ett primärt sätt primärurin Substantiv den vätska som bildas vid filtrationen i Bowmans kapsel i ett nefron i en njure, och som i princip är proteinfri blodplasma primärutbildning Substantiv den första utbildning en elev genomgår (normalt som barn, och ofta obligatorisk) primärvård Substantiv sjukvård i första steget, vårdcentral, sjukstuga primör Substantiv något som utgör det första (eller tidigast färdiga) av årets/säsongens skörd av frukt/grönsaker; säsongsnyhet principal Substantiv huvudman, chef, föreståndare för ett företag, butik eller annan verksamhet principfasthet Substantiv det att vara principfast principfråga Substantiv allmän regel som är värd eller intressant att diskutera principiell Adjektiv ursprunglig principiellt Adverb i princip principlös Adjektiv som saknar principer principlöshet Substantiv det att vara principlös principryttare Substantiv person som hårdnackat håller fast vid vissa principer (utan att bry sig om konsekvenserna) prinsesskrona Substantiv krona (dekorativ och statusmarkerande huvudprydnad) som bärs av en prinsessa prinsesstårta Substantiv sorts marsipantårta täckt av grön marsipan prinsgemål Substantiv regerande drottnings make prinskorv Substantiv en smal och kort korv som är populär i Sverige (t.ex. på julbordet) prinskrona Substantiv krona (dekorativ och statusmarkerande huvudprydnad) som bärs av en prins prinslig Adjektiv som angår eller tillhör en prins printa Verb skriva ut (på skrivare) printer Substantiv skrivare till dator prion Substantiv smittsamt ämne som utgörs av ett protein som kan veckas på ett felaktigt sätt och inducera denna felaktiga veckning hos andra proteiner priorinna Substantiv föreståndarinna på ett kloster prioriterande Substantiv det att prioritera prisande Substantiv det att prisa prisbillig Adjektiv som har lågt pris prisbillighet Substantiv det att ha lågt pris prisge Verb offra, låta gå under prishoppning Substantiv hopptävling med häst prishöjning Substantiv handlingen att höja priset på en vara eller tjänst prisindex Substantiv rikttal som behövs för att jämföra priser prisklass Substantiv kategori av saluförd vara eller tjänst som kännetecknas av sitt (lägre eller högre) pris priskrig Substantiv hård konkurrens mellan olika butiker, affärer eller andra kundföretag som leder till kraftiga prissänkningar från alla parter priskurant Substantiv prislista prislista Substantiv officiell (abstrakt eller konkret) lista över vinnare i någon tävling eller liknande prisläge Substantiv situation vad gäller priset på varor och tjänster prisma Substantiv kropp med två likformiga basytor och minst tre rektangelformiga sidoytor prismaformig Adjektiv som har formen av ett prisma prismakaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Leuchtenbergia principis prismatisk Adjektiv som har formen av ett prisma prismärkare Substantiv apparat för att fästa prislappar på varor prisnedsättning Substantiv sänkning av ett pris på en vara, tjänst eller liknande prisnivå Substantiv det (nuvarande) ungefärliga priset (t.ex. i kronor) eller prisspannet för en typisk vara eller tjänst av viss sort eller hos viss säljare; (ungefärligt) pris (för vara eller tjänst) prispall Substantiv konstruktion där pristagarna i en tävling får stå vid medaljutdelningen prisse Substantiv person med lustig, ovanlig karaktär prisstegring Substantiv handlingen att höja priset på en vara eller tjänst prissänkning Substantiv sänkning av ett pris på en vara, tjänst eller liknande pristagare Substantiv person som vunnit visst pris pristagarinna Substantiv kvinnlig pristagare pristak Substantiv högsta pris som kan eller får betalas prisuppgift Substantiv (angiven) information om pris (för vara eller tjänst) prisuppgång Substantiv tillfälle då priser går upp prisutdelare Substantiv person som delar ut pris prisutveckling Substantiv förändring av prisnivån över tiden prisvärd Adjektiv med mycket kvalitet till ett lågt pris; mycket kvalitet per krona prisvärdhet Substantiv det att vara prisvärd prisökning Substantiv handlingen att höja priset på en vara eller tjänst privatangelägenhet Substantiv (potentiellt känslig) angelägenhet som bara rör en enskild persons eller familjs privatliv (och som ingen annan bör lägga sig i) privatanställd Adjektiv som är anställd i ett privat företag (och som alltså inte har stat, kommun, landsting eller region som arbetsgivare) privatbil Substantiv bil som ägs av en privatperson privatbilism Substantiv privatpersoners bruk av (egna) personbilar för att transportera sig själva (till skillnad från t.ex. kollektivtrafik) privatbilist Substantiv person som brukar (egen) personbil för privat resande och transport privatbostad Substantiv bostad för privat bruk (t.ex. åt en person eller familj) privatchaufför Substantiv person som (yrkesmässigt) arbetar som chaufför åt en enskild person privatdiskontör Substantiv person som lånar ut pengar mot hög ränta privategendom Substantiv egendom som tillhör en privatperson privatekonomi Substantiv del av ekonomin som berör privatpersoners inkomster, utgifter, skulder och dylikt privatflyg Substantiv synonym till privatflygplan privatflygplan Substantiv flygplan som ägs av en privatperson privatföretag Substantiv företag som ägs privat privatim Adverb enskilt, mellan fyra ögon, i enrum privatimport Substantiv import som utförs av en privatperson privatimportera Verb importera som privatperson privatisera Verb avyttra en offentligt ägd verksamhet till privat ägo privatisering Substantiv det att privatisera något privatiseringsprogram Substantiv fastställd plan för att privatisera något privatiseringsvåg Substantiv period med ovanligt många privatiseringar privatkund Substantiv kund (t.ex. hos bank, elbolag, teleoperatör eller annat företag) som är en (privat)person och inte ett företag eller en organisation privatmarknad Substantiv handel med något (exempelvis värdepapper) som ej sker offentligt privatmeddelande Substantiv meddelande som skickas privat (direkt) från en avsändare till en mindre grupp eller enskild mottagare (till skillnad från ett offentligt meddelande) privatobligation Substantiv obligation som är avsedd att köpas av privatpersoner privaträtt Substantiv rättsområde som handlar om förhållanden mellan privatpersoner (till skillnad från förhållanden mellan staten och privatpersoner) privaträttslig Adjektiv som har att göra med privaträtt privatsamling Substantiv samling som ägs av en privat person privatsfär Substantiv del av samhällslivet där en individ åtnjuter en viss autonomi gentemot det offentliga (exempelvis familjen eller hemmet) privatspanare Substantiv privatperson som utreder brott (som en hobby) privatundervisning Substantiv undervisning som en lärare (i vid bemärkelse) ger specifikt åt en enskild person (ofta mot betalning) privatvåning Substantiv våning i ett hus som ägs eller disponeras av ett enda hushåll, våning som bara en person har tillträde till privatägd Adjektiv som ägs av en privatperson proaktiv Adjektiv som på förhand förhindrar en förutsebar (oönskad) framtida situation, aktivt förebyggande probabel Adjektiv sannolik, trolig probabilitet Substantiv sannolikhet probabilitetskalkyl Substantiv sannolikhetsberäkning probera Verb pröva, prova proberare Substantiv person som proberar probering Substantiv det att probera probersten Substantiv sten av hård och mörk kvarts som används för att kontrollera eller "probera" halt av finguld i exempelvis smycken. Numera vanligen i överförd bemärkelse, prövosten. problematik Substantiv problem insatt i sitt sammanhang, ett system av problem problematisera Verb framställa i form av problem för att skärpa tänkandet problematiserande Substantiv det att problematisera problembarn Substantiv barn som är särskilt svårt att uppfostra, särskilt på grund av bristande självbehärskning samt ojämnt och antisocialt beteende problemfri Adjektiv som är utan problem problemfritt Adverb på ett problemfritt sätt problemkredit Substantiv lån som inte betalas på det sätt som är överenskommet problemlösare Substantiv någon eller något som löser problem proboxare Substantiv professionell boxare proboxning Substantiv professionell boxning probrittisk Adjektiv som är positivt inställd till Storbritannien eller inflytande av brittisk kultur procenta Verb ta oskäligt hög ränta vid lån procentenhet Substantiv ett mått på skillnaden (differensen) mellan två procenttal procentsats Substantiv tal som anger antalet procent procenttecken Substantiv tecknet % (som betyder procent, d.v.s. hundradel) procentuell Adjektiv räknad i procent processera Verb analysera, ta in, gå genom något steg för steg för att fullskaligt begripa processionskors Substantiv kors som bärs i spetsen för en kyrklig procession processledning Verb arbetet med att utvärdera, förbättra och styra en process. processlysten Adjektiv som känner starkt begär efter att gå till rättegång processrätt Substantiv område inom juridiken som handlar om hur rättegångar går till processrättslig Adjektiv som har att göra med processrätt processuell Adjektiv som rör rättegångar producerande Substantiv det att producera produktinformation Substantiv (av tillverkaren tillhandahållen) information om en produkt (som t.ex. kan finnas på produktens webbplats eller följa med produkten) produktionsfaktorer Substantiv (enligt nationalekonomisk teori) arbete, jord, kapital produktionskostnad Substantiv kostnad som uppstår vid framställning av en produkt produktionsledare Substantiv person som har ansvar för produktion produktionsmedel Substantiv något av de olika medel som behövs vid produktion (t.ex. råvaror, maskiner, kapital, arbetskraft) produktionsordbok Substantiv ordbok som är tänkt att användas vid språkproduktion (skrivande och tal) produktionsskog Substantiv skog som planteras och ses efter i syfte att tillvarata virket vid avverkning; skog som omfattas efter skogsbruk produktionsvolym Substantiv mängd produktion produktivitet Substantiv det att vara produktiv produktivitetstillväxt Substantiv ökning av produktiviteten produktnamn Substantiv namn som ges till en produkt produktplacering Substantiv det att en (kommersiell) produkt eller ett (kommersiellt) varumärke (avsiktligen) syns eller på annat sätt förekommer i ett sammanhang som inte uttryckligen är reklam (men ändå i syfte att göra reklam för produkten eller produkttecken Substantiv tecknet ∏ produktutvecklare Substantiv person som utvecklar produkter, specialist på produktutveckling produktutveckling Substantiv process för att utveckla en idé till en ny produkt eller att förbättra en redan befintlig produkt produktör Substantiv producent profan Adjektiv världslig, som har med vardagsliv att göra, i kontrast till religion och kyrka profanera Verb vanhelga, göra profan profession Substantiv yrke professionalism Substantiv yrkesmässig (idrotts)utövning professionalitet Substantiv det att vara professionell professur Substantiv tjänst (anställning) som professor profetera Verb förutsäga profeterande Adjektiv som profeterar profetissa Substantiv kvinnlig profet proffsboxare Substantiv person som tjänar sitt levebröd med boxning proffsboxning Substantiv professionell boxning proffsighet Substantiv det att vara proffsig profilbild Substantiv bild (ofta en porträttbild) som används som symbol för att visuellt identifiera ett användarkonto (t.ex. en viss persons konto) i ett datorsystem eller liknande profilera Verb avbilda från sidan profilerande Substantiv det att profilera profitera Verb dra nytta av, dra fördel av, dra vinst av profylaktisk Adjektiv förebyggande, skyddande profylax Substantiv förebyggande åtgärd(er) progesteron Substantiv ett steroidhormon som räknas som ett kvinnligt könshormon progg Substantiv svensk musikrörelse under 1960- och 70-talet proggare Substantiv person som framför eller njuter av proggmusik prognosera Verb ställa prognos prognoserande Adjektiv som prognoserar prognosticerande Adjektiv variant av prognostiserande prognostikon Substantiv (astrologisk) förutsägelse prognostisera Verb ställa prognos prognostiserad Adjektiv förutsagd programfönster Substantiv (nästan alltid rektangulärt) område i ett operativsystems grafiska miljö vilket innehåller det grafiska användargränssnittet för en enskild applikation (eller ibland del av sådan) programlederi Substantiv ledandet av ett program i ett medium som till exempel teve eller radio programmakare Substantiv person som bidrar till att producera ett program (på tv eller radio) programmerande Substantiv det att programmera programmeringsspråk Substantiv språk som en människa använder för att skapa datorprogram programmeringstävling Substantiv tävling i programmering programmusik Substantiv musik som söker återge en händelse eller skildra något programpunkt Substantiv enskild planerad och tidsbestämd händelse under ett evenemang, en konferens, en längre tv-sändning eller liknande programspråk Substantiv språk som en människa använder för att skapa datorprogram programtillägg Substantiv DLL-fil, d.v.s. en datorfil som innehåller körbar kod och/eller data och som kan användas av datorprogram på Windows-plattformen programutbud Substantiv den totala samlingen av program av olika sorter som finns tillgängliga i radio eller tv eller liknande (vid en viss tid, i ett visst land, i en viss kanal, inom en viss genre etc.) programvaruutvecklare Substantiv person som (yrkesmässigt) utvecklar programvara (program för dator eller dylikt) programvaruutveckling Substantiv utveckling av mjukvara; utveckling av datorprogram programvärd Substantiv programledare, person som leder ett program i framförallt radio eller tv progrediera Verb fortskrida, tilltaga progredierande Adjektiv som progredierar progress Substantiv framsteg, framgång progression Substantiv framåtskridande, tillväxt; serie prohibitiv Adjektiv förbjudande proinflammatorisk Adjektiv som inducerar (verkar för, orsakar) inflammation proinsulin Substantiv en polypeptid som är ett förstadium vid syntes av insulin, som bildas när proinsulin spjälkas till insulin och C-peptid proisraelisk Adjektiv som är positivt inställd till staten Israels politik projektarbete Substantiv arbete som utförs i projektform, med speciell betydelse till exempel inom den akademiska världen projektera Verb uppgöra planer för projekterande Substantiv det att projektera projektil Substantiv kropp som satts i bangång; som projicerats (satts i rörelse, drivits, kastats, utslungats, skjutits) iväg i en bana projicerande Substantiv det att projicera projicering Substantiv avbildning av ett föremål på en yta projje Substantiv projektor prokansler Substantiv ett universitets lokale ställföreträdare för universitetskanslern prokaryot Adjektiv som saknar cellkärna (och andra membranomslutna organeller, såsom mitokondrier) proklamation Substantiv högtidlig kungörelse proklamera Verb utropa, kungöra, tillkännage; göra allmänt bekant proklamerande Substantiv det att proklamera prokommunistisk Adjektiv som förespråkar kommunism prokonsul Substantiv befattningshavare i Romarriket, guvernör för en av senatens provinser prokrastinera Verb tvångsmässigt skjuta upp till ett senare tillfälle eller till en annan dag; vänta med till senare prokrastinerande Substantiv det att prokrastinera prokrastinering Substantiv (problematisk) vana att skjuta upp saker till senare, det att prokrastinera prokrustessäng Substantiv en viss form i vilken allt skall pressas in även om det inte alls passar där prokura Substantiv bolagsrättslig fullmakt prokurator Substantiv förvaltare av en provins prokurera Verb upphandla, inhandla prokurist Substantiv person som för en annans räkning sköter en firma och har fullmakt att teckna firman prolaktin Substantiv ett hormon från adenohypofysen vilket bland annat stimulerar produktion av bröstmjölk i bröstkörtlarna prolaktinom Substantiv prolaktinproducerande adenom (i adenohypofysen) prolaps Substantiv framfall prolat Adjektiv långsmal, avlång, utsträckt proleptisk Adjektiv extrapolerad till datum före dess första antagande proletariat Substantiv den stora arbetande massan, som inte äger några andra produktionsmedel än sina händer och sin hjärna proletarisera Verb utarma, förvandla till proletariat proletariserande Adjektiv som proletariserar proletarisering Substantiv det att proletarisera något proletär Adjektiv som har att göra med proletariatet proletärkvinna Substantiv kvinnlig proletär proletärliv Substantiv liv som proletär (fattig arbetare) proliferationsfas Substantiv den andra fasen i menstruationscykeln, som svarar mot senare delen av ovarialcykelns follikelfas, när östradiol från äggstockarna orsakar kraftig proliferation i endometriet (livmoderslemhinnan), så att slemhinnan byggs prolin Substantiv en aminosyra som ingår i den genetiska koden (Pro, P) prolle Substantiv processor prolog Substantiv förord prolongation Substantiv av prolongera prolongera Verb förlänga, utsträcka i tiden, medge att något (t ex betalning av en skuld) får uppskjutas till senare tidpunkt promemoria Substantiv kort notering eller lista med noteringar som ska hjälpa att komma ihåg viktig information; minneslista promenadcykel Substantiv vanlig cykel som inte är en racer promenaddäck Substantiv område på passagerarfartyg där passagerare kan gå runt promenadkäpp Substantiv käpp för promenad promenadsko Substantiv ergonomisk och bekväm sko som lämpar sig för (längre) promenader promenadstråk Substantiv väg (i stad) avsedd att promenera på promenadväg Substantiv väg avsedd att promenera på promenerande Substantiv person som promenerar promenoar Substantiv promenadkorridor (t ex i en teaterbyggnad) prometeisk Adjektiv som hör till Prometheus (som stal elden från gudarna och gav åt människorna); rebellisk, radikal, kämpande; humanitär, filantropisk; nyskapande, innovativ prometium Substantiv ett grundämne med atomnummer 61, atommassa 145 och symbolen Pm promettera Verb ge löfte om prometterande Adjektiv lovande promillegräns Substantiv högsta tillåtna andel alkohol i blodet vid bilkörning promilletecken Substantiv tecknet ‰ (som betyder promille, d.v.s. tusendel) prominent Adjektiv framstående prommis Substantiv promenad promota Verb marknadsföra eller uppvisa en produkt, en tjänst eller ett evenemang och på så sätt väcka intresse hos en inriktad målgrupp promotion Substantiv befordran, avancemang promotiv Adjektiv befrämjande, befordrande, stödjande promovend Substantiv person som skall få doktorsvärdighet promovendus Substantiv den som skall promoveras promovera Verb utbyta en bonde mot en annan pjäs i och med att bonden når motståndarens första rad; ofta men inte nödvändigtvis till en dam promovering Substantiv det då en bonde utbytes mot en annan pjäs i och med att den når motståndarens första rad; ofta men inte nödvändigtvis till en dam promulgation Substantiv utfärdande av en lag, offentliggörande, kungörande, ikraftträdande promulgationslag Substantiv särskild lag som reglerar hur en ny större lag skall träda i kraft, övergångsbestämmelser o.d promulgera Verb offentliggöra, utfärda (en av riksdagen tidigare antagen lag) promulgerad Adjektiv offentliggjord, utfärdad (om lag) promulgering Substantiv det att promulgera något pronation Substantiv inåtrotation av en kroppsdel, till exempel underarm, gentemot kroppens medellinje pronominal Adjektiv variantform till pronominell pronominaladverb Substantiv adverb med samma funktion i vissa avseenden som ett pronomen eller preposition pronominell Adjektiv som rör pronomen prononcerad Adjektiv (tydligt) uttalad, bestämd, utpräglad propagandakrig Substantiv konflikt med påtagliga inslag av propaganda propagandist Substantiv person som producerar eller sprider propaganda propagandistisk Adjektiv hörande till eller utgörande propaganda, propagerande propagation Substantiv fortplantning, utbredning, spridning propagera Verb fortplanta sig; sprida sig propagerande Substantiv det att propagera propalestinsk Adjektiv som är positivt inställd till Palestinas politik propanol Substantiv en alkohol med formeln C3H7OH, finns i två isomera former propanon Substantiv den enklaste ketonen, CH3 CO CH3 propansyra Substantiv en karboxylsyra, formel CH3CH2COOH propantriol Substantiv den enklaste trevärda alkoholen propedeutik Substantiv förberedande utbildning propedeutisk Adjektiv förberedande, grundläggande propellerplan Substantiv flygplan med propellrar propen Substantiv kolväte, den näst enklaste alkenen med formeln C3H6 properdin Substantiv plasmaprotein som stabiliserar C3-konvertaset i den alternativa vägen för komplementaktivering i det medfödda immunförsvaret propionsyra Substantiv propansyra proponera Verb föreslå proportionalitet Substantiv det att vara proportionell proportionell Adjektiv som står i riktigt förhållande (till), avpassad proportionera Verb dela upp något i lämpliga proportioner proportionerlig Adjektiv som har fina proportioner, väl avpassad, välväxt proportionsvis Adverb förhållandevis proppbildning Substantiv det att en blodpropp uppstår propplösare Substantiv medel som kan lösa upp stopp i avlopp proppning Substantiv det att proppa proppskåp Substantiv skåp där proppar (säkringar) finns proprialisering Substantiv det att proprialisera proprieborgen Substantiv borgen som för egen skuld props Substantiv kort rundvirke, gruvstöttor propsa Verb envist kräva propå Substantiv förslag, invit, påstötning, framstöt prorysk Adjektiv som är positivt inställd till Ryssland som stat prosaisk Adjektiv skriven på prosa; som avser eller har samband med prosa prosaist Substantiv prosaförfattare prosatör Substantiv prosaist, prosaförfattare prosecco Substantiv italienskt mousserande vin proselyt Substantiv nyomvänd, person som övergått från en troslära till en annan proselytisera Verb värva proselyter, omvända folk till tro, missionera proselytism Substantiv värvning av proselyter, av nya anhängare (till en tro), mission, missionerande, det att proselytisera prosencefalon Substantiv framhjärna proskribera Verb förklara någon fredlös; bannlysa, landsförvisa proskribering Substantiv det att proskribera proskription Substantiv det att proskribera prosodi Substantiv (läran om) ett språks ljudegenskaper såsom rytm, intonation och dynamik i förhållande till varandra, på stavelse-, ord-, fras- eller satsnivå prosodisk Adjektiv som rör prosodi prospekt Substantiv broschyr, ett tryckt häfte som gör reklam för någonting prospektera Verb systematiskt söka efter olja eller malmer eller grundvatten prospekterande Adjektiv som prospekterar prospektering Substantiv systematisk sökning efter olja eller malmer eller grundvatten prostacyklin Substantiv ett vasodilaterande prostaglandin som syntetiseras från arakidonsyra i friskt endotel och som där verkar antitrombotiskt genom att motverka trombocytaktivering prostaglandin Substantiv enskild medlem i en familj av fettlösliga (hormonliknande) singalmolekyler prostataförstoring Substantiv (godartat) tillstånd med förstorad prostata, vilket är mycket vanligt hos äldre män prostatakörtel Substantiv prostata prostatit Substantiv inflammation i prostata prostmage Substantiv stor (fet) mage protagonist Substantiv skådespelare som spelade huvudrollen i ett forngrekiskt drama; huvudperson protaktinium Substantiv ett grundämne med atomnummer 91, atommassa 231 och symbolen Pa proteasom Substantiv organell (eg. proteinkomplex) som bryter ner proteiner märkta med ubiquitin protegera Verb beskydda, gynna proteinfri Adjektiv utan proteiner proteinhalt Substantiv andel protein av ett blandat innehåll proteinkinas Substantiv enzym som fosforylerar ett protein proteinnedbrytning Substantiv (enzymatisk) nedbrytning av proteiner och polypeptider till mindre peptider och aminosyror proteinrik Adjektiv som innehåller en stor mängd proteiner proteinshake Substantiv dryck gjord med proteinpulver och annan dryck (ofta mjölk, mjölalternativ eller vatten) som skakas i en shaker proteinspjälkande Adjektiv som bryter ned proteiner och polypeptider till mindre peptider och aminosyror proteinsyntes Substantiv syntes av protein i en levande cell via transkription och translation med mellansteg proteinuri Substantiv tillstånd med proteiner i urinen protektion Substantiv skydd protektionism Substantiv (handels)politik som vill införa (eller behålla) skyddstullar protektionist Substantiv tullvän protektionistisk Adjektiv som rör protektionism eller protektionister protektorat Substantiv skyddat område; land som står under ett annat lands överhöghet proteomik Substantiv studiet av proteiner, en gren av biologin proterozoikum Substantiv geologisk eon som sträcker sig från arkeikums slut för 2 500 miljoner år sedan till 542 miljoner år sedan då fanerozoikum började protestantisera Verb ge en prägel av protestantism, göra protestantisk protestantisk Adjektiv hörande till protestantismen; luthersk, som protesterar mot rådande katolska ordningen protestantiskt Adverb på ett protestantiskt sätt protestantism Substantiv en gren inom kristendomen protesterande Substantiv det att protestera protestlista Substantiv uppräkning av namnunderskrifter från personer som protesterar mot något protestvåg Substantiv omfattande protester som breder ut sig i (den offentliga) debatten som gensvar på en upprörande händelse protist Substantiv organism tillhörande vad som i äldre systematik räknades som riket Protista; enkel (ofta encellig) eukaryot organism protium Substantiv den lättaste och överlägset vanligaste isotopen av väte, 1H protoalbanska Substantiv uralbanska protoceratops Substantiv dinosaurie inom släktet med samma namn (Protoceratops); individ av detta släkte protofilament Substantiv linjär polymer av tubulindimerer (varje dimer består av en α- och en β-tubulin); protofilament bildar mikrotubuli protokollförande Substantiv det att protokollföra protokollförare Substantiv person som skriver protokoll protologism Substantiv en nymyntad term som har definierats i hopp om att få ett officiellt godkännande, men som ännu inte är i vardagligt bruk protolys Substantiv protonövergång mellan substanser där två syra-baspar deltar protolysgrad Substantiv ett mått som anger hur stark en protolyt är protolysreaktion Substantiv en kemisk jämviktsreaktion där protolys sker protolyt Substantiv ämne som avger eller upptar protoner; gemensamt samlingsnamn för syror och baser protonpumpshämmare Substantiv något läkemedel som hämmar det transmembrana protein i parietalcellerna, H+–K+-ATPaset, som pumpar ut vätejoner till magsäckens lumen (nyckelsteget i magsäckens saltsyrasekretion), och som kan användas mot magsår och sur protontal Substantiv antalet protoner i en atomkärna protoplanet Substantiv föregångsstadium till en planet i dess utveckling protozo Substantiv encelligt urdjur inom det fylymet Protozoa protrombin Substantiv protein som vid blodets koagulation omvandlas (av faktor X) till trombin provande Substantiv det att prova provanställning Substantiv en anställningsform i Sverige som under prövotiden kan avslutas eller vid prövotidens slut övergår i en tillsvidareanställning provare Substantiv person som provar något provbit Substantiv bit som utgör prov provbrytning Substantiv plats där man på prov bryter malm eller annan bergart för att undersöka om fyndighet är värt att exploatera provdeltagare Substantiv person som deltar i ett prov provdivision Substantiv primtalstest som går ut på att dela ett givet heltal med samtliga tal upp till dess kvadratrot proveniens Substantiv härkomst, ursprung (för museiföremål och plantor) provensal Substantiv invånare i Provence (av manligt eller kvinnligt kön) provensalsk Adjektiv från, eller som rör, Provence provensalska Substantiv språk provfärd Substantiv färd genomförd i syfte att samla iakttagelser inför möjliga framtida transporter, såsom att pröva ett nytt fordon provhytt Substantiv provrum proviantera Verb anskaffa (förråd av) livsmedel proviantering Substantiv det att proviantera; att anskaffa eller förse med (förråd av) livsmedel proviantförråd Substantiv förråd av livsmedel provider Substantiv leverantör för internetuppkoppling provinshuvudstad Substantiv huvudstad för en viss provins provinsialism Substantiv dialektord, dialektuttryck provinsiell Adjektiv som utmärker viss landsdel; landsortsmässig provinsstad Substantiv stad belägen i landsorten provisorium Substantiv tillfällig anordning provkörning Substantiv färd genomfört i syfte att pröva ett nytt fordon, en ny vägsträcka eller järnvägssträcka provning Substantiv det att prova; tillfälle då något provas provokativ Adjektiv provokatorisk provokatorisk Adjektiv utmanande, uppeggande provokatör Substantiv person som utför en provokation provrum Substantiv ett utrymme i en klädbutik där kunderna kan prova kläder provsmakare Substantiv person som provsmakar något provsmakning Substantiv det att provsmaka; handling då någon provsmakar något provstycke Substantiv stycke som utgör prov provtagning Substantiv tillfälle då någon tar prover från någon (i undersökningssyfte) provtid Substantiv period som behövs för att utprova något provval Substantiv rådfrågande omröstning inom ett parti för att rangordna kandidater på vallistor proximal Adjektiv närmast belägen någots centrum proximat Adjektiv närliggande proxykrig Substantiv ombudskrig; när statsmakter bedriver indirekt krig genom att stödja en part i en konflikt med pengar och vapen prudentlig Adjektiv överdrivet noggrann eller korrekt prudentlighet Substantiv det att vara prudentlig prunk Substantiv prål, ståt, överdriven prakt prunka Verb vara prål, praktfull till överdrift prunkande Adjektiv som prunkar prunusar Substantiv växtsläktet Prunus i familjen rosväxter (Rosaceae) pruppa Verb flatulera prusiska Substantiv ett utdött språk på den baltoslaviska språkgrenen av de indoeuropeiska språken (vilket genomgår process för återupplivning) prutande Substantiv det att pruta prutgås Substantiv en art (Branta bernicla) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten prutgås prutmån Substantiv utrymme (mån, marginal) att pruta (kompromissa om priset) vid ett köp prutning Substantiv det att pruta pruttande Substantiv det att prutta pruttfull Adjektiv kraftigt berusad pruttkudde Substantiv uppblåsbar skämtartikel som avger ljudet av en prutt då man sätter sig på den prydd Adjektiv som har prytts pryderi Substantiv överdriven anständighet prydhet Substantiv det att vara pryd prydlighet Substantiv det att vara prydlig prydnadsföremål Substantiv föremål vars enda funktion är att försköna något prydnadssak Substantiv föremål vars enda funktion är att försköna något prydnadsväxt Substantiv växt eller planta som odlas främst för sitt skönhetsvärde i kontrast till nyttoväxter som avses brukas som föda, medicin eller material prygel Substantiv bestraffning med slag pryglande Substantiv det att prygla prygling Substantiv det att prygla pryttel Substantiv sak, grej, pryl pryttlig Adjektiv som gillar att vara omgiven av pryttlar (saker, grejer) präglad Adjektiv som präglats präglande Substantiv det att prägla prägling Substantiv det att prägla präktighet Substantiv det att vara präktig pränt Substantiv textad skrift, skönskrift; tryck pränta Verb texta, skriva prydligt präriebrand Substantiv brand på prärien, löpeld prärielöpare Substantiv en art (Tryngites subruficollis) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten prärielöpare präriemås Substantiv en art (Larus pipixcan) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten präriemås prärietrana Substantiv en art (Grus canadensis) inom fågelfamiljen tranor (Gruidae); individ av arten prärietrana prärieuggla Substantiv individ av arten Athene cunicularia inom familjen ugglor (Strigidae) prästerlig Adjektiv som är för präster prästfru Substantiv hustru till en präst prästkappa Substantiv lång kappa som präst bär som ämbetsdräkt prästkrage Substantiv särskild krage på prästkläder prästost Substantiv en hårdost med gammalt svenskt ursprung som påminner något om svecian men med en något öppnare textur, dukklädda kanter och en amper kraftfull smak prästpalm Substantiv en växtart (Washingtonia filifera) inom familjen palmer (Arecaceae); exemplar av denna art prästsmot Substantiv prästmöte prästson Substantiv son till en präst prästviga Verb viga en person till präst prästvigning Substantiv ceremoni varvid biskop viger ny präst prästvälde Substantiv styrelseform där präster har stor makt prål Substantiv överdrivna utsmyckningar; uppvisandet av överdrivna utsmyckningar pråla Verb uppvisande utmärka sig; uppträda med prakt och ståt; skrytsamt visa fram sin förmåga prålande Adjektiv som prålar prålighet Substantiv det att vara prålig prång Substantiv trång passage prångla Verb bedriva (otillbörlig) handel pröjs Substantiv betalt (för t.ex. vara eller tjänst); betalning pröjsande Substantiv det att pröjsa prövande Substantiv det att pröva prövningstillstånd Substantiv tillstånd som krävs för att en dom ska få överklagas psalmbok Substantiv bok med text och musik till psalmer psalmist Substantiv psalmdiktare psalmnummer Substantiv nummer en psalm tilldelats i psalmboken psalmodi Substantiv liturgisk sång; sätt eller melodi att sjunga psaltarpsalm på som gregoriansk sång psalmodikon Substantiv ett enkelt stråkinstrument av nordiskt ursprung med en till tre strängar som spelas efter siffernoter psaltare Substantiv antikt judiskt stränginstrument pseudoanglicism Substantiv ord som används i ett språk annat än engelskan och till synes har ett engelskt ursprung, men som i själva verket inte existerar inom engelskan eller där har en annan betydelse pseudodebatt Substantiv något som framställs som en debatt fastän ingen oenighet finns pseudohändelse Substantiv en obetydlig händelse som i massmedia blåsts upp till något viktigt pseudointellektuell Adjektiv som ger sken av, eller försöker, att vara intellektuell pseudokod Substantiv till skillnad från vanlig källkod, en representation av en algoritm där varje instruktion till datorn skrivs på ett för människor mer lättläst sätt pseudokraft Substantiv fiktiv kraft pseudonymitet Substantiv egenskap eller förhållande att verka under en pseudonym; det att använda ett antaget namn i stället för det egna pseudovetenskap Substantiv lära som hävdar sig vara vetenskaplig men som inte uppfyller vetenskapliga kriterier pseudovetenskaplig Adjektiv hörande till pseudovetenskap, påstått (men egentligen inte) vetenskaplig pseudovetenskapligt Adverb på ett pseudovetenskapligt sätt psicos Substantiv en enkel sockerart (mer specifikt en ketohexos) med molekylformel C6H12O6 psilocybin Substantiv ett hallucinogent ämne, C12H16N2HPO4, som finns i psykedeliska svampar tillhörande gruppen tryptaminer psittakos Substantiv papegojsjuka psykad Adjektiv som blir störd i sitt försök att koncentrera psykakut Substantiv psykiatrisk akutmottagning psykbryt Substantiv nervsammanbrott psykedelia Substantiv samlad benämning på stor grupp psykoaktiva droger psykedelisk Adjektiv sinnesvidgande; själsöppnande; hallucinatorisk; som berikar sinnesupplevelserna psykoanalytisk Adjektiv som avser psykoanalys psykofarmaka Substantiv samlad benämning på läkemedel som riktar sig mot psyket psykogen Adjektiv som har sin grund i själslivet psykologtid Substantiv inbokad tid för besök hos psykolog psykometri Substantiv gren av psykologi som syftar till att mäta och kvantifiera psykiska egenskaper psykopati Substantiv avvikelse från det normala i uppförande och värderingar till följd av störningar i känslo- och viljeliv psykopatologi Substantiv vetenskapen om psykiska sjukdomar och avvikande psykiska tillstånd psykopatologisk Adjektiv som rör vetenskapen om mentala sjukdomar psykopomp Substantiv varelse som förekommer i de flesta religioners mytologi, och en ande, en gud, en demon eller ängel, ansvarig för att slussa över nydöda själar till livet efter detta psykosexuell Adjektiv som rör den psykologiska aspekten eller aspekterna av sexualitet psykosocial Adjektiv som avser kopplingen mellan människors psykiska inre och det sociala samspelet individer emellan psykosomatisk Adjektiv kroppslig men med psykisk bakgrund psykoteknik Substantiv praktiskt tillämpad psykologi; arbetspsykologi (t ex anlagsprövning för utbildning eller yrkesval) psykoterapeut Substantiv person som utövar psykoterapi psykoterapeutisk Adjektiv som rör psykoterapi psykotiker Substantiv person som lider av psykos psykvård Substantiv psykiatrisk vård pterodaktyl Substantiv någon av de arter som ingår i det utdöda släktet Pterodactylus i ordningen flygödlor (Pterosauria); individ av dessa arter pteronofobi Substantiv rädsla för att bli kittlad med fjädrar pterosaurie Substantiv flygödla ptja Interjektion uttrycker tveksamhet pubba Verb Besöka en pub pubertal Adjektiv som rör eller avser puberteten pubertetsålder Substantiv del av en människas (yngre) tonår som påverkas av puberteten publicerande Substantiv det att publicera publicistik Substantiv verksamhet som publicist, även om konkreta alster från verksamheten publicistisk Adjektiv tidnings- publikan Substantiv skatte- eller tullindrivare i det romerska riket (bl a i Palestina på Jesu tid) publikation Substantiv resultatet, av i något sammanhang, publicerat ljud, text och/eller bild för allmänheten publikfavorit Substantiv något som är omtyckt av publiken publiklös Adjektiv som saknar publik publikmagnet Substantiv något (föremål, händelse) som (likt en magnet) drar till sig stor publik publiksiffra Substantiv antalet besökare eller tittare eller lyssnare publikvänlig Adjektiv lätt för åskådare att ta del av puckelpist Substantiv gren inom utförsåkning där banan avsiktligt är opistad, har därför en massa gupp och ingår som en av de vinterolympiska grenarna sedan 1992 puckelryggig Adjektiv som har krökt rygg till den grad att kröken bildar en puckel puddelmetod Substantiv metod att framställa järn puddelprocess Substantiv metod att framställa smidesjärn pudelvalp Substantiv valp till en pudel puderborste Substantiv borste som används för att pudra puderdosa Substantiv mindre behållare för förvaring av puder pudersnö Substantiv fin, nyfallen snö som är svår att forma pudervippa Substantiv vippa använd för att överströ puder på äldre sorts peruk pudla Verb göra en pudel, göra en hel pudel, erkänna sina misstag, göra avbön, be om ursäkt pudrad Adjektiv som har täckts med puder pudrett Substantiv gödsel av torkad och pulveriserad avföring puerilitet Substantiv det att vara pueril puerperalfeber Substantiv barnsängsfeber puertoricansk Adjektiv som rör Puerto Rico eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt puertoricanska Substantiv kvinna från Puerto Rico puffadder Substantiv en art av orm (Bitis arietans) i familjen huggormar (Viperidae); individ av denna art pufform Substantiv en giftig art av orm (Bitis arietans) i familjen huggormar (Viperidae); individ av denna art puffärm Substantiv pösig klänningsärm pugga Substantiv padda, groda puka Substantiv slagverksinstrument bestående av en kittel vanligen gjord av metall, med ett trumskinn spänt över puke Substantiv djävul, smådjävul pukpinne Substantiv pinne gjord för att slås mot en puka för att framkalla dess ljud pukvete Substantiv en växtart (Melampyrum arvense) inom familjen snyltrotsväxter (Orobanchaceae); individ av denna växtart pula Verb hålla på med något allmänt med händerna; greja, dona, pilla, syssla pulka Substantiv slags enklare släde för färd på snö, vanligtvis för en person, till att åka på eller att lasta saker på pulkabacke Substantiv backe som lämpar sig för att åka pulka pullover Substantiv överdragströja pulmonalisklaff Substantiv (exemplar av) den hjärtklaff som leder blod från höger hjärtkammare till lungkretsloppet pulpa Substantiv mjuk vävnad i det inre av tand eller mjälte, ofta rik på celler och blodkärl pulpet Substantiv högre möbel för läsning och skrivning med en eller flera lutande skivor avsedd som stöd för bok eller papper, ofta med underskåp och ibland även åsyftandes tillhörande stol pulsa Verb ta sig fram genom djup snö pulsar Substantiv roterande neutronstjärna som genererar regelbundna pulser av strålning pulsera Verb röra sig rytmiskt (som pulsen), leva och röra sig hetsigt pulsoximeter Substantiv mätinstrument för syremättnaden i blodet pulsoximetri Substantiv mätning av syremättnad i blodet pulstryck Substantiv skillnaden mellan systoliskt och diastoliskt artärtryck pulståg Substantiv flera pulser i följd pult Substantiv pulpet; upphöjning, podium (särsk för dirigent) pultron Substantiv feg stackare pultvätta Verb rensa ett dokument från personuppgifter pultvättande Adjektiv som pultvättar pulverform Substantiv version av ett ämne som har pulvriserats pulverisera Verb krossa till pulver, även bildligt pulveriserande Adjektiv som pulveriserar pulverisering Substantiv det att pulverisera pulverkaffe Substantiv snabbkaffe i form av pulver pulversläckare Substantiv brandsläckare som använder pulver som släckmedel pulversnö Substantiv fin, nyfallen snö som är svår att forma pulvrisera Verb variant av pulverisera pulvriserande Adjektiv som pulvriserar pulvrisering Substantiv det att pulvrisera pumla Substantiv kula pumpande Substantiv det att pumpa pumpasoppa Substantiv soppa, i vilken pumpa är en mycket viktigt ingrediens pumpkraftverk Substantiv vattenkraftverk som också kan pumpa tillbaka vatten för senare användning; en form av energilagring pumps Substantiv slutna skor utan snörning eller knäppning och med klackar som ibland är höga pumpstock Substantiv urholkad stock som utgör cylindern i en vattenpump punda Verb inta narkotika pundad Adjektiv dum eller obegåvad pundis Substantiv korkad person pundsedel Substantiv sedel i någon valuta som benämns pund pungbråck Substantiv form av ljumskbråck där bråcksäcken går ner i pungen pungdjur Substantiv en infraklass (Marsupialia, även kallad Metatheria) till underklassen Theria inom klassen däggdjur (Mammalia) pungdjävul Substantiv en art (Sarcophilus harrisii) inom däggdjursfamiljen rovpungdjur (Dasyuridae); individ av arten pungdjävul pungmes Substantiv en art (Remiz pendulinus) inom fågelfamiljen pungmesar (Remizidae); individ av arten pungmes pungslå Verb ta oskäligt mycket betalt av någon pungspark Substantiv spark mot manliga könsdelarna pungvarg Substantiv en utdöd djurart (Thylacinus cynocephalus) i ordningen rovlevande pungdjur (Dasyuromorphia); individ av denna art punjabi Substantiv ett nyindiskt språk inom den indoariska grenen av de indoeuropeiska språken, som främst talas i regionen Punjab på bägge sidan gränsen av dagens Pakistan och Indien punjabier Substantiv invånare i regionen Punjab punjabiska Substantiv annat namn på språket punjabi punkgrupp Substantiv grupp musiker som spelar (och sjunger) punk punkmusik Substantiv musik av genren punk punkrock Substantiv musikstil från 1970-talet punktbeskattning Substantiv särskild beskattning på en viss slags vara eller tjänst punkterande Adjektiv som punkterar punkteringsfri Adjektiv säker mot (fri från) punktering punktformad Adjektiv formad som en punkt punktformig Adjektiv formad som en punkt punkthus Substantiv fristående höghus (med kvadratiskt bottenplan) punktion Substantiv instick i ett organ eller en kroppshålighet med ihålig nål för att tömma ut vätska eller ta prov punktis Substantiv punktering punktladdning Substantiv (idealiserad bild av) ett objekt med en laddning (exempelvis elektrisk) sådan att laddningen inte har någon utbredning i rummet, utan är koncentrerad i en enda punkt i rummet punktlista Substantiv samling av flera i ett dokument direkt över och under varandra liggande rader där varje rad inleds med ett speciellt tecken (ofta •, * eller -), för att räkna upp något punktmarkera Verb följa efter en viss motspelare punktmarkerad Adjektiv utsatt för riktad bevakning av en motspelare punktmarkering Substantiv försvarsspel där varje försvarare bevakar en viss anfallare bland motståndarna punktmoln Substantiv samling av mätvärden (punkter) med geometriska koordinater i form av ett moln punktprodukt Substantiv skalärprodukt punktskatt Substantiv skatt på vissa varor punktstrejk Substantiv begränsad strejk (t ex endast vid vissa företag) punktvis Adverb punkt för punkt puns Substantiv huggjärn (stämpel) för att göra mönster i metall eller för att slå hål punsch Substantiv en söt alkoholdryck punschflaska Substantiv flaska avsedd för punsch punschrulle Substantiv dammsugare pur Adjektiv ren, äkta, oblandad, gedigen purea Verb att mosa hel mat i en mixer, matberedare, potatispress eller annat köksverktyg så att maten blir som mos purgatorium Substantiv skärselden purgera Verb egentligen rena; laxera purim Substantiv judisk högtid som firas den 14:e dagen av den hebreiska månaden adar, vilket vanligtvis inträffar i mars månad i den gregorianska kalendern purimkaka Substantiv ett trekantigt slags söt smördegskaka med vallmofrön som bakas till judiska högtiden purim purimkostym Substantiv utklädsel i samband med firandet av den judiska högtiden purim (och dramatiserade purimspel) purimmask Substantiv mask som del av förklädnad i samband med firandet av purim (och purimspel) purimpyssel Substantiv pyssel som relaterar till temat purim purism Substantiv strävan efter renhet och enhetlighet purist Substantiv person som eftersträvar renhet i ett eller annat avseende puristisk Adjektiv som är purist alternativt som rör purism puritan Substantiv ursprungligen anhängare av en sekt inom engelsk kalvinism vid namn puritanism; person som är mycket sträng i sin livsföring och har enkla seder, renhetsivrare, sedlighetsivrare, renlevnadsman puritanism Substantiv en reformatorisk (kyrklig) och politisk rörelse i England under 1600-talet; förespråkade en sträng livsföring med enkla seder och sund moral puritansk Adjektiv som är i enighet med puritanernas värdegrund, särskilt vad gäller njutning, nakenhet och sex; sträng livsföring med enkla seder och sund moral purjo Substantiv kort för purjolök purjolök Substantiv en grönsak (Allium ampeloprasum) med mild smak inom familjen lök växter med långa blad och cylindrisk nederdel purken Adjektiv missnöjd, sårad purkenhet Substantiv det att vara purken purkinjefiber Substantiv enskilt stråk av de stråk av speciella hjärtmuskelceller som snabbt leder aktionspotentialer från AV-knutan (eller, snarare, efter His bunt) genom kamrarnas väggar purkna Verb bli purken purprad Adjektiv purpurfärgad purpurblad Substantiv en växtart (Tradescantia pallida) i familjen himmelsblomsväxter (Commelinaceae); exemplar av denna art purpurbröstad Adjektiv med bröst i färgen purpur purpurhäger Substantiv en art (Ardea purpurea) inom fågelfamiljen hägrar (Ardeidae); individ av arten purpurhäger purpuropuntia Substantiv en suckulent växtart med det vetenskapliga namnet Opuntia macrocentra som tillhör växtfamiljen kaktusar purpuroxalis Substantiv en växtart (Oxalis bowiei) i släktet oxalisar och familjen harsyreväxter (Oxalidaceae); exemplar av denna art purpursloke Substantiv en växtart (Porphyra purpurea) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art purpurstenfrö Substantiv en växtart (Lithospermum erythrorhizon) inom familjen strävbladiga växter (Boraginaceae); exemplar av denna art purpurtråd Substantiv någon av de växtarter som hör till släktet purpurtrådar (Bangia) i divisionen rödalger (Rhodophyta) purra Verb ta ur sömnen, väcka purser Substantiv värd för passagerarna på båt eller trafikflygplan purung Adjektiv mycket ung (och därför ny, fräsch, oerfaren eller liknande) pus Substantiv var (läkarterm) pusha Verb trycka på (för visst beslut, idé); aktivt stödja eller uppmuntra pussande Substantiv det att pussa pussas Verb pussa varandra pussgurka Substantiv objekt för kärleksbetygelser pussig Adjektiv uppsvälld, sjukligt fet pussighet Substantiv det att vara pussig pust Substantiv jämförelsevis kort och svag stöt av luft pustel Substantiv ytlig och klart avgränsad ansamling av en gulaktig kroppsvätska i huden; varblåsa, varblemma putande Adjektiv som putar putandes Adjektiv som putar putell Substantiv vardaglig variant av butelj putsande Substantiv det att putsa putsduk Substantiv duk för att putsa och rengöra putslustig Adjektiv smårolig, skojig genom lustiga infall putslustighet Substantiv det att vara putslustig; uttalande som är putslustigt putsning Substantiv det att putsa putstrasa Substantiv trasa (duk) att putsa med puttande Substantiv det att putta puttefnasker Substantiv variantform till puttefnask putter Substantiv golfklubba som i regel används på eller mycket nära greenen puttifnask Substantiv variantform till puttefnask puttning Substantiv det att putta putto Substantiv naken barnfigur (ibland med vingar) puttra Verb koka ljudligt puttrande Adjektiv som puttrar puttrig Adjektiv mysig, angenäm puttrighet Substantiv det att vara puttrig putäta Substantiv potatis putå Verb sträva pygmalioneffekt Substantiv effekten att höga förväntningar (eller stark önskan) leder till bättre prestation pyjamasbyxa Substantiv oftast mjukare, byxor som används som pyjamas pyjamasjacka Substantiv oftast mjukare, jacka (tröja) som används som pyjamas pyjamasklädd Adjektiv som har på sig en pyjamas pykniker Substantiv person med pykniskt utseende eller karaktär pyknisk Adjektiv bred och fyllig och med runt ansikte och kort hals; godmodig, lättsam, sällskaplig pylon Substantiv dubbla porttorn med mellanliggande lägre portparti pyndare Substantiv våg med hävstång; liknar besman men handtaget är fast och vikten rörlig pyngel Substantiv stryk pynt Substantiv prydnader pyntande Substantiv det att pynta pyogen Adjektiv som bildar var; varbildande pyra Verb brinna utan flammor; glöda pyramidal Adjektiv pyramidformig pyramidformig Adjektiv som har formen av en pyramid pyrazin Substantiv heteroaromatiskt ämne som liknar en bensen-molekyl, men där två motstående kol-väte-par har ersatts av kväveatomer pyre Substantiv litet värnlöst barn eller djur pyreneisk Adjektiv som angår eller tillhör bergskedjan Pyrenéerna pyridazin Substantiv heteroaromatiskt ämne som liknar en bensen-molekyl, men där två intilliggande kol-väte-par har ersatts av kväveatomer pyridin Substantiv heteroaromatiskt ämne som liknar en bensen-molekyl, men där ett kol-väte-par har ersatts av en kväveatom pyrimidin Substantiv heteroaromatiskt ämne som liknar en bensen-molekyl, men där två kol-väte-par har ersatts av kväveatomer pyrodruvsyra Substantiv α-ketopropansyra, en organisk molekyl som spelar en central roll i djurens ämnesomsättning pyrofobi Substantiv rädsla för eld pyrogen Substantiv kemiskt ämne som orsakar feber (genom påverkan på hypotalamus, t.ex. via prostaglandin E2) pyrolys Substantiv process där ett ämne upphettas till en hög temperatur så att det sönderfaller utan att förbränning sker pyromani Substantiv sjuklig drift att anlägga eldsvådor, oftast utan något förståeligt motiv pyrometer Substantiv instrument för mätning av höga temperaturer pyromusikal Substantiv arrangerad föreställning bestående av ett program av fyrverkerier med musik till pyromusikalisk Adjektiv som innehåller pyroteknik i samband med musik pyroteknik Substantiv fyrverkeri(konst) pyroteknisk Adjektiv som har att göra med pyroteknik pyrrhusseger Substantiv seger som har kostat segraren mycket, alltför dyrköpt framgång pyrrol Substantiv heteroaromatiskt ämne med summaformeln C4H5N, bestående av en ring med fyra kolatomer och en kväveatom, och där var och en binder varsin väteatom pyruvat Substantiv anjon av ; salt eller ester av pyruvatjon Substantiv anjonen av pyrodruvsyra pyssel Substantiv lekfullt smågöra, exempelvis pussel och korsord pysselstund Substantiv stund ägnad åt pyssel pysslande Adjektiv som pysslar pysslingmaskros Substantiv en art (Taraxacum platyglossum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten pysslingmaskros pyts Substantiv hink, spann, ofta använd till sjöss och inom måleribranschen pytt Substantiv pyttipanna pyttipanna Substantiv variant av pytt i panna päll Substantiv praktfullt täcke som bärs över någon eller något i en (kyrklig) procession (t ex brudpäll); tronhimmel pälsbrämad Adjektiv försedd med ett bräm av päls pälsdjur Substantiv djur på vars skinn det växer päls pälsdjursallergi Substantiv allergi emot päls pälsdjursfarm Substantiv farm där man föder upp djur för pälsens skull pälsfarm Substantiv farm där man föder upp djur för pälsens skull pälshandlare Substantiv person som till yrket handlar med pälsar och skinn från olika djur, eller kläder och pälsverk tillverkade av pälsar och skinn pälsig Adjektiv täckt av päls pälskling Substantiv sällskapsdjur pälskrage Substantiv krage av päls pälsmössa Substantiv mössa i päls pälsverk Substantiv klädesplagg tillverkat av beredd päls från djur eller av fuskpäls pär Substantiv medlem av överhuset i Storbritannien pärk Substantiv ett gotländskt bollspel pärlbandsalg Substantiv någon av de växtarter som ingår i släktet pärlbandsalger (Batrachospermum) i divisionen rödalger (Rhodophyta); individ av dessa arter pärlbandsopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Consolea moniliformis pärlemo Substantiv pärlemor pärlemor Substantiv det inre glänsande lagret i ett musselskal pärlemormoln Substantiv moln som bildas i stratosfären i polartrakterna då vatten, salpetersyra och svavelsyra fryser vid mycket låga temperaturer pärleternell Substantiv en art (Anaphalis margaritacea) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten pärleternell pärlfiskare Substantiv dykare som skaffar pärlor pärlfiske Substantiv dykning för att skaffa pärlor pärlhirs Substantiv ett gräs (Cenchrus americanus, även Panicum glaucum) med tjockt och kompakt, ibland äggrunt ax och glänsande, ljusgula eller nästan blåskimrande frukter som odlas som åkerbruksväxt för både för att ätas och beredning av pärlhyacint Substantiv blomma av släktet Muscari (vanligen avses arten Muscari botryoides) pärlhöna Substantiv hona (höna) av fågeln pärlhöns pärlhöns Substantiv fågel av familjen Numididae, pärlhöna pärlmossa Substantiv en växtart (Chondrus crispus) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art pärlrad Substantiv pärlor som är radat upp på ett snöre pärlsocker Substantiv socker i form av kantiga vita korn, som framställs genom att sockerkristaller pressas till kakor som sedan krossas, och som ofta används som garnering på bakverk såsom kanelbullar och chokladbollar pärlspont Substantiv profilhyvlad bräda som används som tak- eller väggbeklädnad pärlstav Substantiv bård av kulor eller ovaler tätt intill varandra pärluggla Substantiv en art (Aegolius funereus) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten pärluggla pärlvit Adjektiv som har en skimrande vit färg likt den hos äkta pärlor pärma Verb förse med pärm pärmbärare Substantiv andefattig byråkrat oförmögen att producera något av värde päroncider Substantiv cider som är gjord på päron päronformad Adjektiv formad som ett päron päronformig Adjektiv formad som ett päron päronglass Substantiv glass med smak av päron eller med bitar av päron päronkompott Substantiv kompott gjord på päron päronkräm Substantiv kräm som är gjord på päron päronkärna Substantiv kärna från ett päron päronsaft Substantiv saft gjord på päron päronskörd Substantiv skörd av päron päronsmak Substantiv smak av päron päronsorbet Substantiv sorbet av päron päronträd Substantiv träd som det växer päron på päronyoghurt Substantiv yoghurt smaksatt med päron pärta Substantiv tunn brädbit eller sticka, används för takbeläggning, till belysning, korgar etc. påbjuda Verb uttrycka påbud, införa en ny regel, lag eller förordning på eget initiativ, men med behörighet att göra så påbröd Substantiv extra bröd som man får på köpet i brödbutiken påbrödskort Substantiv ett ransoneringskort för inköp utöver den normala ransonen, vanligtvis åt de med hårt arbete eller liknande påbyggnadskurs Substantiv kurs som ger fördjupade eller specialiserade kunskaper eller färdigheter inom ett ämne, inom vilket deltagarna sedan tidigare förväntas ha grundläggande kunskaper eller färdigheter (t.ex. från en grundkurs i ämnet given påbörjande Substantiv det att påbörja pådrag Substantiv smalaste avsnittet av ett stövelskaft pådragen Adjektiv påtagen, buren pådrivande Adjektiv krävande pådyvla Verb tvinga på någon någonting (angripande) (påträngande) påfallande Adjektiv som man tydligt märker påfart Substantiv vägstycke på vilket man kan ansluta till en motorväg eller en motortrafikled påflugenhet Substantiv det att vara påflugen påfordra Verb kräva påfresta Verb belasta, anstränga påfrestad Adjektiv (samma betydelse) påfågelspinnare Substantiv familj i ordningen fjärilar; individ inom familjen påfågelspinnare påfågelöga Substantiv en fjärilsart, Inachis io påföljande Adjektiv efterkommande påföra Verb föra på något, lägga till påg Substantiv pojke pågadrull Substantiv pojke, grabb påhejare Substantiv entusiast, supporter påhitta Verb påträffa, anträffa påhittighet Substantiv det att vara påhittig påhugg Substantiv kortvarigt arbete påkalla Verb efterfråga, be om påklädning Substantiv handlingen att sätta på sig klädesplagg påkostad Adjektiv som man lagt mycket pengar eller andra resurser på påkörning Substantiv det att köra på någon eller något påla Verb förse med pålar pålaga Substantiv skattebörda pålkran Substantiv maskin som trycker ner pålar i marken pålle Substantiv häst pålning Substantiv det att påla; handling som pålar pålrot Substantiv rot formad som en påle; t.ex. hos morot pålstek Substantiv knut som bildar en ögla som inte löper pålverk Substantiv palissad som förskansning pålägga Verb uppföda till avelsdjur (till slakt) påläggskalv Substantiv kalv avsedd för avel påminnande Substantiv det att påminna påminnelseavgift Substantiv avgift som lagts till en faktura på grund av att det underliggande beloppet inte har betalats i tid pånytt Adverb variant av på nytt påoperera Verb operera på något påpassa Verb med uppmärksamhet följa eller vänta på någon/något (ofta med avsikt att vilja finna fel hos eller skada någon) påpassad Adjektiv noggrant övervakad påpasslig Adjektiv som uppmärksamt passar på eller vaket följer med och är beredd att handla vid rätt tillfälle; som tar tillfället i akt påpasslighet Substantiv det att vara påpasslig påpekande Substantiv något som anmärks, vanligen kritiskt påpracka Verb pådyvla pårökt Adjektiv drogpåverkad genom rökning påsighet Substantiv det att vara påsig påska Verb gå runt utklädd till påskkärring eller påskgubbe och önska (grannskapet) en glad påsk, i förhoppning om att de bjuder på påskgodis påskafton Substantiv dag som infaller före påskdagen (under stilla veckan) påskakäring Substantiv variant av påskkärring påskakärring Substantiv variant av påskkärring påskalamm Substantiv lamm som offrades under den första dagen av den judiska högtiden pesach påskbrasa Substantiv påskeld påskdag Substantiv (kyrklig högtidsdag; vanligtvis i bestämd singular) dag påsken infaller; traditionellt den första söndagen efter den ecklesiastiska fullmåne (påskfullmånen) som infaller på eller efter vårdagjämningen påskeld Substantiv brasa som tänds på påskaftonskvällen, en tradition av hednisk ursprung påskferie Substantiv ledighet eller skollov under påsk påskfirande Substantiv det att fira påsk påskgodis Substantiv godis som ätes vid påsk, ofta formade som ägg eller kycklingar påskgubbe Substantiv manlig motsvarighet till påskkäring; utklädd gubbe som (i vissa trakter) hittar på upptåg under påskaftonen påskhelg Substantiv helg som inträffar efter långfredagen, som ibland även räknas som en av den här helgens dagar påskina Verb visa sig, framträda klart påskjutning Substantiv det att skjuta på påskkort Substantiv kort med påskhälsning, oftast avsett för brevförsändelse och försett med påskanknutet motiv påskkäring Substantiv variant av påskkärring påskkärring Substantiv en häxa som flyger på kvast till Blåkulla vid påsk, enligt gammal svensk folktro påskledig Adjektiv som har uppehåll från uppgifter från skola eller arbete i samband med påskhelgen påsklilja Substantiv en lökväxt som blommar runt påsk med gul blomma (Narcissus pseudonarcissus). påsklov Substantiv lov (från skola) under påsken påsklovsledig Adjektiv som har uppehåll från skolundervisningen på grund av påsklov påsklämma Substantiv spänne som används för att klämma åt och stänga öppningen till en påse eller liknande påskmust Substantiv en läskedryck som är vanlig runt påsk påskpynt Substantiv föremål som används som dekoration under firandet av påsk påskpyssel Substantiv pyssel som relaterar till temat påsk påskris Substantiv knippe av kvistar som pyntats med dekorationer som hör till påsken såsom ägg och fjädrar påskupplopp Substantiv våldsamt upplopp under påsken 2022 i flera svenska städer påskvaka Substantiv gudstjänst natten före påsk påskvecka Substantiv den vecka av året som följer påsken, inledd med påskdagen (söndag) och följer fram till lördagen som föregår andra söndagen i påsktiden påskveckan Substantiv den vecka som börjar med påskdagen och följer fram till den närmaste lördagen, som firar Jesu återuppståndelse påskyndning Substantiv det att påskynda något påskägg Substantiv ägg som ätes eller (med färg) dekoreras under påsken påsköl Substantiv öl som dricks under påsken (som är av mörkare karaktär) påsköträd Substantiv en växtart (Sophora toromiro) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art påslag Substantiv ökning; tillägg (på lön, pris eller liknande) påslakan Substantiv lakan som helt innesluter täcket, som i en påse påsnit Substantiv nit för att försluta en papperspåse eller kuvert påste Substantiv teblad som ligger förpackat portionsvis i tunna påsar som läggs i tevattnet påstruken Adjektiv berusad påståendesats Substantiv (huvud)sats som (grammatiskt) utgör en utsaga (förmedlar ett påstående), t.ex. Bilen är ny. Johanna slutar klockan fem. De flesta bilar är dyra. Jag tycker om opera. påstått Adverb föregivet, förment, som påstås (vara) påta Verb röra eller gräva (smått) i något med fingrarna påtad Adjektiv som har påtats påtagen Adjektiv ta på; som har påtagits påtaglighet Substantiv det att vara påtaglig; något som är påtagligt påtala Verb framföra klagomål eller klander påtvinga Verb få någon att acceptera eller ta emot något med hjälp av tvång påvedöme Substantiv påvens välde (territorium eller tidsålder), katolicismen påver Adjektiv torftig påverkande Substantiv det att påverka påverkansoperation Substantiv handling (operation, vanligen av främmande makt) som syftar till påverkan av allmänna opinionen påverkare Substantiv person som påverkar något påverkbar Adjektiv som är möjlig att påverka påverkbarhet Substantiv det att vara påverkbar påverkning Substantiv variant av påverkan påvisande Substantiv det att påvisa påvlig Adjektiv som rör eller avser påvar påväxt Substantiv (oönskad) växt (framväxt; av mögel, alger) på en yta påyrka Verb kräva, begära påökning Substantiv löneförhöjning, löneförbättring pöbelaktighet Substantiv det att vara pöbelaktig pöbelupplopp Substantiv oordnad folkmassa som beter sig våldsamt pöbelvälde Substantiv det att en pöbel härskar pök Substantiv attraktiv kvinna pökpåse Substantiv kondom pöla Verb mula pölande Adjektiv som pölar pölsa Substantiv maträtt bestående av kokt kött, oftast inälvor av något slag, och kryddor pölse Substantiv dansk slags wienerkorv med rött korvskinn pömsa Verb sova pömsig Adjektiv sömnig pörsa Verb brista ut i ett undertryckt, skrockande, fnissigt skratt pörte Substantiv hus (rökstuga) med röklucka i taket och eldstad pösa Verb plötsligt utvidgas (på grund av luft) pösig Adjektiv som pöser pösighet Substantiv det att vara pösig pösmunk Substantiv muffinsliknande bakverk pösning Substantiv det att pösa; svällning qatarier Substantiv invånare i Qatar eller med qatarisk härkomst qatarisk Adjektiv som rör Qatar eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt qatariska Substantiv kvinna från Qatar qigong Substantiv en kinesisk träningsform vars rörelser utförs långsamt och mjukt i samklang med andning och medvetande qof Substantiv den nittonde bokstaven i det hebreiska alfabetet: ק quadrivium Substantiv antikens och medeltidens påbyggande fyra skolämnen (eller sju fria konster): musik, aritmetik, geometri och astronomi quagga Substantiv stavningsvariant av kvagga quebekier Substantiv invånare eller person från Québec quebekisk Adjektiv som kommer från Québec quechua Substantiv ett språk eller språkfamilj som talas av indianbefolkningen i Peru, Ecuador, Bolivia, Chile och i de argentinska Anderna queensländare Substantiv person från eller bosatt i den australienska delstaten Queensland queeraktivist Substantiv aktivist som vill ge uppmärksamhet till queerpolitiska frågor queerfeministisk Adjektiv som rör queerfeminism queerperspektiv Substantiv perspektiv med utgångspunkt i queerteori queerteori Substantiv samhällsvetenskaplig och humanistisk teori och forskningsinriktning som kritiskt granskar normer kring sexualitet, kön och könsidentitet, med särskilt fokus på att utmana den heteronormativa uppdelningen av människor quena Substantiv traditionell flöjt från Anderna och är oftast tillverkad av bambu eller trä som används främst inom andinsk folkmusik quenell Substantiv kokt bulle av fisk- eller köttfärs, ofta serverad i soppor quetzal Substantiv någon av de fem fågelarter inom släktet quetzaler (Pharomachrus) hemmahörande i Central- och Sydamerika; individ av dessa arter quiche Substantiv paj med äggstanning och olika ingredienser; ostpaj quickstep Substantiv en pardans som går i 2/4- eller 4/4-takt påminnande om en snabb foxtrot quilta Verb att sy i tre lager tyg på ett vis där man försäkrar sig om att mellanlagret inte glider quinoa Substantiv sydamerikansk ört (Chenopodium quinoa) vars näringsrika frön används i matlagning quislingregering Substantiv regering som leds av en quisling quiz Substantiv ett spel som går ut på att svara rätt på frågor quorn Substantiv vegetariskt livsmedel med relativt hög proteinhalt baserat på svampmycel qvacksalfveri Substantiv kvacksalveri qvalificerande Substantiv det att qvalificera qvarlefva Substantiv senare reformerat till kvarleva qvicknande Substantiv det att qvickna qväfgas Substantiv senare reformerat till kvävgas qväfning Substantiv senare reformerat till kvävning qväfva Verb senare reformerat till kväva qväfvande Adjektiv sedan kvävande qväfve Substantiv senare reformerat till kväve rabarberkompott Substantiv kompott gjord på rabarber rabarberkräm Substantiv kräm gjord på rabarber rabarbermarmelad Substantiv marmelad som är gjord på rabarber rabarberpaj Substantiv paj med rabarber på rabarbersaft Substantiv saft gjord på rabarber rabarbersmak Substantiv smak av rabarber rabarbersvaj Substantiv erektion som inte blir fullt hård rabattera Verb ge avdrag på originalpris rabattfrimärke Substantiv frimärke som såldes till rabatterat pris (till lägre kostnad än dess nominella värde) rabatthäfte Substantiv häfte med rabattkuponger rabattkod Substantiv kod som ger innehavaren ett (tillfällig) rabatterat pris rabattkupong Substantiv kupong som berättigar till rabatt vid inköp rabba Substantiv kålrot rabbemos Substantiv rotmos rabbig Adjektiv äcklig rabbinsk Adjektiv som rör, tillhör eller kommer från en rabbin rabbinska Substantiv hustru till en rabin rabdomyom Substantiv godartad tumör av tvärstrimmig muskulatur rabdomyosarkom Substantiv elakartad tumör av tvärstrimmig muskulatur rabiat Adjektiv fanatisk, ursinnig rabiesfri Adjektiv som inte har rabies rabiesvaccin Substantiv vaccin mot rabies rabiesvirus Substantiv virus av någon av arterna Rabies lyssavirus eller Australian bat lyssavirus som kan orsaka den zoonotiska sjukdomen rabies hos människor och djur rabona Substantiv ett sätt att sparka bollen där man tar ett ben runt det andra rabulism Substantiv revolutionära idéer, upprorisk politik rabulist Substantiv lagvrängare racerbana Substantiv bana för racertävlingar racercykel Substantiv cykel avsedd för racing racinglicens Substantiv tillstånd att delta i tävling med snabba fordon rackabajsare Substantiv snaps, sup racketsport Substantiv spags sport som spelas med hjälp av en racket av något slag racklig Adjektiv vinglig, skraltig raclette Substantiv en schweizisk maträtt med ost som huvudingrediens radaranläggning Substantiv anläggning för radarsystem radarantenn Substantiv antenn för ett radarsystem radardiagram Substantiv typ av diagram som till utseendet liknar en radarskärm och där alla axlar utgår från samma nollpunkt radarpar Substantiv två spelare (till exempel inom fotboll) som samverkar mycket väl radarsystem Substantiv system för att upptäcka farkoster med hjälp av radar radavstånd Substantiv avståndet mellan en textrads baslinje och nästföljande textrads baslinje radbandsanemon Substantiv en art (Edwardsia longicornis) inom ordningen havsanemoner (Actiniaria) inom klassen koralldjur; individ av denna art radbrytning Substantiv ny rad radby Substantiv by där gårdarna ligger i en rad längs bygatan radekvivalens Substantiv förhållandet att varje rad i en matris kan skrivas som en linjärkombination av raderna i en annan matris radekvivalent Adjektiv som står i ett radekvivalens-förhållande raderande Substantiv det att radera radergummi Substantiv gummiliknande föremål (ofta av plast) som används för att ta bort färg på papper som kommit från exempelvis blyertspennor radering Substantiv borttagning, omintetgörande, handlingen att radera ut (ej i plural) raderingslogg Substantiv historik över raderingar radervatten Substantiv vätska som avlägsnar (raderar) bläck från papper radhusfönster Substantiv fönster till ett radhus radhuslänga Substantiv länga av radhus radhustomt Substantiv tomt till ett radhus, en mycket liten trädgård radial Adjektiv radiell radialfläkt Substantiv fläkt där strömningen (av luft eller annan gas) kommer in längs rotationsaxeln, sedan bryts rätvinkligt, trycks ut genom centrifugalkraft och oftast lämnar fläkten radiellt radian Substantiv vinkelenhet lika med 1, som har beteckningen rad och som ofta försummas helt i vinkelangivelser; 1 rad definieras som den vinkel i enhetscirkeln som ger upphov till en cirkelsektor med bågen 1 längdenhet radiator Substantiv värmeelement radiell Adjektiv som utgår rakt från ett centrum i olika riktningar radiera Verb utstråla radikalfeminism Substantiv variant av feminism som förordar att könsroller omdanas i grunden radikalfeminist Substantiv anhängare av radikalfeminism radikalfeministisk Adjektiv som har att göra med radikalfeminism, som liknar eller beter sig som en radikalfeminist radikalisera Verb göra radikal(are) radikalisering Substantiv det att göra någon radikal eller radikalare radikalism Substantiv radikala åsikter; radikal läggning radikalitet Substantiv det att vara radikal radikalkonservatism Substantiv samhällsåskådning som vill främja traditioner med radikala metoder (exempelvis revolution) radikalkonservativ Adjektiv som vill främja traditioner med radikala metoder (exempelvis revolution) radioansikte Substantiv icke fotogeniskt ansikte radioapparat Substantiv apparat för mottagande och uppspelning av ljudsändningar via radiovågor radiobiologi Substantiv vetenskap vari effekterna av strålning på levande organismer avhandlas radioekologi Substantiv vetenskapen om radioaktiva ämnens transport och omsättning i miljön. Med miljö menas här både den fysikaliska miljön (abiota) och levande organismer (bioter). Även studier av strålskador på växter och djur brukar räknas radiofrekvent Adjektiv med frekvens lämplig för radio radiofyr Substantiv fyr med radioutsändare som avger pejlingssignaler för sjöfart eller flygtrafik radioföljetong Substantiv följetong (uppläsning av skönlitteratur i episoder) i radio radiografi Substantiv röntgenfotografering radiogram Substantiv röntgenbild radiogymnastik Substantiv radioprogram (på morgonen) som leder lyssnare att göra gymnastik radiokaka Substantiv ett bakverk av lika delar Mariekex och chokladsmet med kokosfett som läggs i en bakform för att sedan kylas tills den stelnat radiokanal Substantiv kanal med radio, d.v.s. en strömmande sändning, ofta nationell eller regional, av ljud vilken kan tas emot av radioapparat eller annan mottagare radiokemi Substantiv de radioaktiva ämnenas kemi radiokol Substantiv kol-14 radiokälla Substantiv himmelsobjekt som sänder ut radiostrålning radiolog Substantiv läkare specialiserad inom radiologi radiologi Substantiv vetenskapen om medicinsk användning av strålning för diagnos och (i mindre grad) terapi radiolyssnare Substantiv person som brukar lyssna på radio radiomast Substantiv mast, en konstruktion på vilken antenner för utsändning och mottagning av radiovågor monteras radiometer Substantiv apparat för strålningsmätning radiomottagare Substantiv apparat för mottagning (ej sändning) av radiosignaler (radiovågor) radiopjäs Substantiv teaterpjäs för radioteater radioprofil Substantiv profil (person) känd från radio radioreklam Substantiv reklaminslag som sänds för att finansiera en del av radioprogrammets kostnader radiorör Substantiv elektronrör, huvudsakligen sådana som används i radio radioröst Substantiv person som framträder i radio radiosport Substantiv utsändning i radio om sport radiostyrd Adjektiv det att vara fjärrstyrd med hjälp av radiovågor radiosändning Substantiv program på en radiostation radiotal Substantiv tal framfört via radiomediet, vanligen hållet av statsministern eller kungen. radioteater Substantiv teater (dramatiserad skildring) som framförs i radio (med enbart ljud) radioteleskop Substantiv anläggning för att avlyssna radiosignaler från rymden radioterapi Substantiv strålbehandling t.ex. mot cancer radium Substantiv ett grundämne med atomnummer 88, atommassa 226 och symbolen Ra radiumbromid Substantiv kemisk förening av radium och bromid radiär Adjektiv radiell radja Substantiv en indisk adelstitel; hinduisk prins eller regent radmatris Substantiv matris bestående av endast en rad radon Substantiv ett radioaktivt, gasformigt grundämne med atomtalet 86 och kemiska beteckningen Rn radonsug Substantiv anläggning som suger bort gasen radon så att den inte kan ackumuleras i källaren eller huset radoperation Substantiv operation på en matris rader, vanligen skalning av enskild rad, det att en multipel av en rad adderas till en annan eller att två rader byter plats radså Verb så i rader radsådd Adjektiv sådd i rader raffinad Substantiv renat ämne som framställs i ett raffinaderi raffinemang Substantiv (över)förfining; sinnrikhet raffinerande Substantiv det att raffinera raffinering Substantiv generell beteckning för kemisk-tekniska reningsprocesser rafflande Adjektiv spännande i högsta grad, vanligen på ett behagligt sätt rafistulera Verb rota runt bland saker, leta efter något i en smärre oreda på ett vårdslöst vis rafs Substantiv det att rafsa rafsa Verb snabbt och slarvigt riva, krafsa eller rota bland föremål och därigenom röra om eller skapa oordning rafsande Adjektiv som rafsar raga Substantiv någon av ett flertal melodiska strukturer för improvisation i klassisk indisk musik; musikstycke komponerat enligt sådan struktur ragequitta Verb att i vredesmod lämna en match i ett onlinespel, speciellt efter att ha blivit besegrad på ett förnedrande sätt raggande Substantiv det att ragga raggarbil Substantiv vanligen stor, amerikansk bil från 1950-, 60- och 70-talen med kraftig motor, i regel försedd med en V8-motor som i Sverige körs av raggare raggardusch Substantiv applicering av deodorant för att motverka ofräsch lukt istället för att på riktigt rengöra sig genom ett bad eller en dusch på grund av brist på tid, ork eller möjlighet raggare Substantiv person som tillhör viss motorburen subkultur raggarklubb Substantiv klubb där många raggare samlas raggarslang Substantiv sådan slang som förknippas med raggare (i utvidgad betydelse) och snarlik manskultur med rötter i den Stockholmsslang samt dito förortsslang som försiggick (numera arkaiskt) från omkring slutet av 1800-talet fram till sl raggdraba Substantiv en art (Draba subcapitata) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten raggdraba raggig Adjektiv ragghårig, rufsig raggmunk Substantiv stekt plätt av råriven potatis raggopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia leucotricha ragla Verb gå vingligt raglan Substantiv överrock med raglanärm (ärm som i en kil går ända upp till kragen) ragling Substantiv det att ragla ragnarök Substantiv ett händelseförlopp förlett av fimbulvintern som kommer att leda till världsundergång och den sista striden, vid vilken flera av asagudarna stupar ragtime Substantiv amerikansk genre av musik närbesläktad med jazz, ofta spelad på piano med mycket synkoper ragu Substantiv kryddstark stuvning på kött och grönsaker rahänt Adjektiv lättvindig, bekväm, enkel, snabb, smidig raise Substantiv höjning rajab Substantiv den sjunde månaden i islamiska kalendern rajd Substantiv karavan av renar (på väg mellan sommar- och vintervistet) rajn Substantiv regn rajna Verb regna rajon Substantiv administrativ enhet i vissa forna sovjetstater rakande Substantiv det att raka raketanfall Substantiv anfall med hjälp av raketer raketangrepp Substantiv angrepp med hjälp av raketer raketattack Substantiv attack med hjälp av raketer raketfart Substantiv mycket hög hastighet raketforskning Substantiv forskning om raketer eller raketteknik rakhet Substantiv det att vara rak raki Substantiv ett turkiskt brännvin framställt av druvor eller andra frukter och smaksatt med anis rakit Substantiv deformation av skelett orsakad av D-vitaminbrist (som leder till en uppmjukning i skelettet) rakitis Substantiv deformation av skelett orsakad av D-vitaminbrist (som leder till en uppmjukning i skelettet) raklång Adjektiv rak och sträckt rakna Verb bli rak rakspegel Substantiv spegel som används vid rakning (ofta med förstorande spegelglas) raksträcka Substantiv vägsträcka som fortsätter framåt utan att svänga raktvål Substantiv tvål som arbetas upp till ett lödder med rakborsten för att sedan appliceras på ansiktet för att underlätta rakning raljant Adjektiv skämtande, gycklande; hånfull raljera Verb retsamt skämta, vara raljant raljerande Substantiv det att raljera raljeri Substantiv det att raljera raljör Substantiv person som raljerar, raljant person, skämtare rall Substantiv fågel inom familjen rallar (Rallidae) rallar Substantiv en fågelfamilj (Rallidae) inom ordningen tranfåglar (Gruiformes) rallare Substantiv person som har som yrke att lägga räls rallarros Substantiv en växtart (Chamerion angustifolium) i familjen dunörtsväxter (Onagraceae); exemplar av denna ört rallarsving Substantiv svepande (mindre kontrollerat) slag med knytnäven rallhäger Substantiv en art (Ardeola ralloides) inom fågelfamiljen hägrar (Ardeidae); individ av arten rallhäger ramadan Substantiv islamsk fastemånad som infaller den nionde månaden i det islamiska månåret, då det anses att Muhammed fick sin kallelse ramande Substantiv det att rama ramantenn Substantiv inomhus radioantenn i form av en ram med upplindad tråd ramaskri Substantiv högljudd klagan, upprörd protest ramavtal Substantiv avtal som anger riktlinjer för de överenskommelser som senare kan komma att träffas mellan parterna rambetingelse Substantiv rådande omständigheter, bakomliggande faktum; något som anses föreligga och vara både relevant (villkor, betingelse) och oföränderligt i förhållande till (som en ram runt) ett händelseförlopp rambutan Substantiv taggig frukt med en ganska stor kärna som kommer av växten Nephelium lappaceum ramism Substantiv filosofisk strömning enligt Pierre de la Ramée (Petrus Ramus) ramlande Substantiv det att ramla ramm Substantiv framskjutande spets under vattnet från fören på ett fartyg rammanfall Substantiv avsiktligt ramning under stridshandling rammangrepp Substantiv rammanfall rammstöt Substantiv rammanfall ramn Substantiv korp ramning Substantiv det att ramma ramnummer Substantiv beteckning (bestående av siffror och bokstäver) som unikt identifierar en cykelram rampfeber Substantiv oro eller rädsla före offentligt framträdande ramponera Verb slå sönder, förstöra rampris Substantiv mycket lågt pris rams Adjektiv pank; utan pengar ramslök Substantiv art (Allium ursinum) inom lökväxterna ramsvart Adjektiv mycket svart ramsökare Substantiv sökare på kamera i form av en (uppfällbar) ram ramtid Substantiv den totala tiden en arbetsdag omfattar, från första arbetspassets början till sista arbetspassets slut, inklusive raster ramverk Substantiv struktur som bildar ett stöd eller ger stadga åt något rancune Substantiv agg, groll, gammal fiendskap randas Verb efter hand börja, bryta in randhav Substantiv hav som avskärmas från världshaven av öar eller en halvö randhylsa Substantiv randpatron randighet Substantiv det att vara randig randomisera Verb slumpmässigt tilldela; dela in på måfå randomisering Substantiv det att randomisera randpatron Substantiv konfiguration av patronrand till patronhylsa utan rilla (utdragningsspår) där hylsflänsen har större randdiameter jämte hylsdiametern randpunkt Substantiv en punkt sådan att varje öppet klot med medelpunkt i denna punkt nödvändigtvis innehåller punkter både i och utanför M randstat Substantiv stat som brutits loss från randen (utkanten) av ett imperium (det ryska, efter första världskriget) randvillkor Substantiv villkor på en funktions uppförande vid definitionsområdets rand vid lösning av differentialekvation randvinkel Substantiv vinkel som ligger vid randen av en figur (vanligtvis cirkel) randvinkelsatsen Substantiv regeln \ v=u/2 , eller \ u=2v , som förklarar sambandet mellan en cirkels randvinkel v till en viss cirkelbåge och cirkelns medelpunktsvinkel u till samma cirkelbåge rang Substantiv plats eller ställning som någon eller något har i förhållande till andra (av samma art) på grund av sin betydelse, sitt värde, sina förtjänster eller dylikt rangera Verb ordna vagnar i tåg rangerbangård Substantiv bangård där järnvägsvagnar ordnas till tågsätt rangering Substantiv en sorts växling där man (oftast på rangerbangård) kopplar loss järnvägsvagnar från inkommande tågsätt, flyttar vagnarna till nya positioner i avgående tågsätt och slutligen kopplar ihop dem där rangervall Substantiv konstgjord backe med räls på rangerbangård rangla Verb röra sig ostadigt eller osäkert ranglande Adjektiv som ranglar ranglig Adjektiv icke tillräckligt fast i sina fogningar och därmed ostadig, svajig ranglighet Substantiv det att vara ranglig ranglista Substantiv lista där personer, objekt eller prestationer ordnas i en viss rangordning, oftast från bäst till sämst, enligt ett visst kriterium rangordna Verb placera i rangordning rangordnad Adjektiv placerad i rangordning rangordnande Adjektiv som rangordnar rangordning Substantiv ordningsföljd av personer där de är placerade enligt sin högre eller lägre rang rangplats Substantiv (ledande) position i en rangordning; plats bland de främsta rangrulla Substantiv officiell lista över statliga ämbeten, officersgrader och ordnar m. m., som tjänar till att rangordna personer efter deras position i samhället raning Substantiv röjd äng utefter en älv- eller sjöstrand rankig Adjektiv vinglig, vickig ranking Substantiv rating, mått på en spelares relativa styrka rankning Substantiv det att ranka; /placering i/ rangordning, rang ranneter Adjektiv randig rannsakan Substantiv det att rannsaka, noggrant och kritiskt undersöka rannsakande Substantiv det att rannsaka ransonering Substantiv begränsning av mängd, man få köpa eller sälja till en person (t ex i krig) rapakivi Substantiv förvittrad granit; en bergart som bland annat förekommer i Finland rapakivigranit Substantiv förvittrad granit rapande Substantiv det att rapa rapid Adjektiv snabb, kvick, rapp, hastig, rask rapning Substantiv utsläpp av luft genom matstrupen rappad Adjektiv reveterad, täckt med murbruk (cement; utanpå timmervägg) rappande Substantiv det att rappa rappellera Verb kalla hem en diplomat rapphet Substantiv det att vara rapp rapphöna Substantiv en art (Perdix perdix) inom fågelfamiljen fälthöns (Phasianidae); individ av arten rapphöna rapporterande Substantiv det att rapportera rapportflod Substantiv starkt flöde (eller översvämning) av rapporter, i synnerhet bolagens årsrapporter efter nyår rapportförfattare Substantiv författare av en rapport rapportör Substantiv person som rapporterar, som av en kommitté fått uppdraget att (undersöka och) avlägga rapport rapptungad Adjektiv som är snabb i repliken, som snabbt finner de rätta (syrliga) orden raps Substantiv en art (Brassica napus) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae) rapsfält Substantiv åkerfält på vilket det odlas raps rapsod Substantiv kringvandrande underhållare i antikens Grekland rapsodi Substantiv musikstycke i fri form (ofta fantasi över folkmelodier) rapsodisk Adjektiv osammanhängande; (om dikt) inte indelad i strofer rapsolja Substantiv matolja från raps rapsåker Substantiv åker där man odlar raps raptus Substantiv olämplig, ojust rapunkelklocka Substantiv en ätbar växtart (Campanula rapunculus) i familjen klockväxter (Campanulaceae); individ av denna art rare Adjektiv som har tillagats så att det är ljummet med en halvrå kärna rarhet Substantiv det att vara rar raritet Substantiv sällsynthet rasbiolog Substantiv person som studerar egenskaper hos människor av olika härkomst rasbiologi Substantiv studie av människoraser, i syfte att förädla människan eller påvisa en enskild ras överlägsenhet för att legitimera kolonialism rasbiologisk Adjektiv som rör rasbiologi rascism Substantiv rysk fascism ( på 2000-talet), putinism raselement Substantiv individer av främmande etnicitet raserande Substantiv det att rasera raserianfall Substantiv utbrott eller anfall av raseri rasförtryck Substantiv förföljelse baserat på ras rasgrupp Substantiv en klass av hundraser grundad på rasernas inbördes släktskap (och för brukshundar även användningsområde), fastställd av internationella kennelfederationen Fédération Cynologique Internationale rashat Substantiv hat mot människor på grund av deras (förmodade) ras rashatare Substantiv person som hatar människor på grund av deras (förmodade) ras rashets Substantiv det att egga upp hat och hot mot vissa människor på grund av deras ras rashetsare Substantiv person som eggar upp hat och hot mot vissa människor på grund av deras ras rashygien Substantiv strävan att hindra dåliga egenskaper att överföras till kommande generationer rashygienisk Adjektiv som syftar till att hindra att dåliga ärftliga egenskaper överförs till kommande generationer rasifiera Verb kategorisera eller behandla i termer om ras rasifierad Adjektiv som förknippas med en uppsättning egenskaper eller beteenden på grund av sin annorlunda härkomst rasistkort Substantiv det att en person påtalar rasism och den anklagade personen (eller annan part) anser att påtalandet är felaktigt och överdrivet rasistregim Substantiv regim styrd av rasister raskatt Substantiv tamkatt som har stamtavla raskhet Substantiv det att vara rask, snabbhet raskravall Substantiv kravall på grund av rasmotsättningar raskt Adverb på ett raskt sätt raslig Adjektiv som rör ras raslära Substantiv gren inom antropologin som studerar skillnader mellan olika människoraser rasmotsättning Substantiv antagonism mellan olika raser rasmystik Substantiv attityd till människoraser som är dunkel, vag, grundlös, eller oförnuftig rasmystiker Substantiv person vars attityd till människoraser är dunkel, vag, grundlös, eller oförnuftig rasmystisk Adjektiv som rör rasmystik rasmärke Substantiv märke (brännmärke) som sätts på djur (boskap) för att ange deras ras rasmässig Adjektiv som rör ras rasp Substantiv verktyg för att bearbeta trä, liknande en fil men grövre raspa Verb fila med en rasp raspande Substantiv det att raspa raspig Adjektiv (om bläckpenna och grammofonskiva) som låter illa, som skrapar och knastrar, grov, skrovlig, repig, sliten, gammal raspigt Adverb på ett raspigt sätt raspning Substantiv det att raspa rasren Adjektiv som enbart härstammar från en och samma ras; vars föräldrar tillhör samma ras rasrisk Substantiv risk för ras, d.v.s. för att något (stort och tungt, t.ex. en del av en byggnad) rasar eller faller ned (och i samband med det utgör en fara för liv och hälsa) rasse Substantiv rasist rassel Substantiv det att rassla; rasslande ljud rassla Verb frambringa (eller framkalla) ett (upprepat) metalliskt ljud som liknar sådant som uppstår då kedjor röras rasslande Adjektiv som rasslar rastande Substantiv det att rasta rasteori Substantiv teoretisk modell för att förklara uppkomsten av och skillnader mellan människoraser rastergrafik Substantiv typ av grafik som anges som en (normalt tvådimensionell) matris av färgvärden, med en bestämd och informationsbegränsande upplösning rastergrafisk Adjektiv som har med rastergrafik att göra; som representeras i datorns minne i form av rastergrafik rastgård Substantiv inhägnat område utomhus avsett för att rasta djur, oftast hundar rastlöshet Substantiv det att vara rastlös rastvakt Substantiv lärare eller annan vuxen med uppgift att hålla uppsikt över eleverna under rast på skola rasupplopp Substantiv upplopp på grund av rasmotsättningar ratatouille Substantiv traditionell fransk provencalsk grönsaksrätt som huvudsakligen består av tomater, squash och äggplanta, med flera ingredienser ratel Substantiv mindre vanlig benämning för honungsgrävling ratificera Verb binda sig till en (internationell) överenskommelse (genom att skriva under avtalet) ratificerande Substantiv det att ratificera ratificering Substantiv det att ratificera ratifikation Substantiv högtidlig stadfästelse rating Substantiv kreditrating, beskrivning av kreditvärdigheten för en person, ett företag eller ett land ratingtal Substantiv rating, mått på en spelares relativa styrka ration Substantiv förhållande /mellan två tal/ rationalisera Verb i efterhand leta fram förnuftiga skäl för något rationaliserad Adjektiv som rationaliserats rationaliserande Adjektiv som rationaliserar rationalisering Substantiv förenkling, effektivisering, besparing rationalism Substantiv filosofisk uppfattning att förnuft (och inte sinnesförnimmelser) är den viktigaste kunskapskällan rationalistisk Adjektiv förnuftsmässig rationalitet Substantiv det att vara rationell rationellt Adverb på ett rationellt sätt ratsch Substantiv ljud som uppstår då tyg rivs sönder rattonykterhet Substantiv rattfylleri; att köra bil eller annat fordon med otillåten mängd alkohol eller droger i blodet rattsurfa Verb som förare av bil under färd använda fristående dator eller mobiltelefon i syften som inte har med framförandet av fordonet att göra (i synnerhet för att titta på material via Internet), vilket minskar förarens uppmärksa rattsurfande Adjektiv som rattsurfar rattsurfning Substantiv det att rattsurfa rattväxel Substantiv växel med spak bakom ratten rauk Substantiv sten formad av abrasion som bildas när bergarter eroderas och endast kärnan av kalksten blir kvar ravaillac Substantiv rucklare, skojare ravefest Substantiv stor fest inom subkulturen rave där fokus ligger på den elektroniska musiken och psykedeliska inslag rayon Substantiv tyg av cellullosa, konstsilke rayonsilke Substantiv konstsilke av rayon reabsorbera Verb ta tillbaka till cirkulationen (från t.ex. njurtubuli) reabsorberande Adjektiv som reabsorberar reabsorption Substantiv det att delar av en vätska, i synnerhet lösta ämnen i vätskan, absorberas tillbaka till cirkulationen, i synnerhet om den passiva och aktiva reabsorption som sker i tubulussystemet i nefronet readily Adverb färdigt readymade Substantiv vardagligt (och massproducerat) bruksföremål som ställs ut som konstnärligt verk, vanligtvis i tankeväckande syfte reagens Substantiv kemiskt ämne som kan påvisa ett annat ämne genom att reagera med detta på ett karakteristiskt sätt reagerande Substantiv det att reagera reajaktplan Substantiv variant av reaktionsjaktflygplan reaktans Substantiv storhet XL eller XC som anger hur en kretskomponents impedans varierar med en växelströms frekvens; den beräknas, för frekvensen f, som X_L = 2\pi f L (L är induktans) för en spole och X_C=-1/(2\pi f C) (C är kapacitans) reaktant Substantiv substans som reagerar i en kemisk reaktion reaktionsdrift Substantiv framdrivning av fordon, farkost eller dito genom tillämpande av lagen om verkan och motverkan vid gasers (eller vätskors) utströmning reaktionsdriva Verb driva genom tillämpande av lagen om verkan och motverkan vid gasers (eller vätskors) utströmning reaktionsdriven Adjektiv som drivs (främst avseende framdrivs) av reaktionsdrift (såsom reaktionsmotor eller dito) reaktionsformel Substantiv formel som beskriver en kemisk eller partikel- eller kärnfysikalisk reaktion reaktionsfri Adjektiv fri från tuberkulos reaktionsjaktflygplan Substantiv reaktionsdrivet (reamotordrivet) jaktflygplan reaktionsjaktplan Substantiv variant av reaktionsjaktflygplan reaktionskraft Substantiv mot en kraft svarande kraft med samma storlek men motsatt riktning reaktionssträcka Substantiv den sträcka ett fordon (vanligtvis en bil) färdas från det att föraren upptäcker en omedelbar fara som kräver snabb inbromsning tills dess att föraren aktiverar bromsen reaktionstid Substantiv den tid det tar för en person att /medvetet/ reagera på någon form av sinnesintryck reaktionär Adjektiv bakåtsträvande, konservativ, som hör till den politiska reaktionen reaktiv Adjektiv som innebär eller uppträder som en reaktion på något reaktivera Verb aktivera på nytt reaktivering Substantiv det att reaktivera reaktorolycka Substantiv olycka i en kärnreaktor realare Substantiv elev på realskola realdel Substantiv reell konstant hos ett komplext tal, som vanligen betecknas Re eller ℜ och som motsvarar konstanten a i ett komplext tal skrivet på formen a + b i där a och b är reella tal och i^2 = -1 realdiskussion Substantiv diskussion som rör sakfrågan reale Substantiv i traditionell svensk grammatik det genus som tilldelades sådana utrum-ord ("n-genus") som var könsneutrala eller inte betecknade människor, och som alltså kunde ersättas av det personliga pronomenet den realencyklopedi Substantiv uppslagsbok realexamen Substantiv examen från realskola realgenus Substantiv reale, n-genus, utrum realgymnasium Substantiv äldre läroverk med undervisning i realämnen (t.ex. matematik, fysik och kemi) realia Substantiv fakta, sakinnehåll i en text realindex Substantiv sakregister realinkomst Substantiv inkomst som har justerats för effekterna av inflation, inkomst uttryckt i köpkraft realisabel Adjektiv realiserbar realisation Substantiv förverkligande, omsättning i praktik, implementation realisationsförlust Substantiv förlust som uppstår om försäljningspris är lägre än anskaffningspris realisationspris Substantiv det nedsatta pris till vilket en vara säljs vid realisation realisationsvinst Substantiv den vinst (försäljningspris minus inköpspris) som erhålls vid försäljning (realisation) av fastigheter, värdepapper, konstverk och liknande som normalt stiger i värde med tiden om försäljningspriset är lägre, kallas skil realisationsvinstskatt Substantiv kapitalvinstskatt realisera Verb förverkliga, omsätta i praktiken, implementera realiserad Adjektiv som realiserats realiserande Adjektiv som realiserar realiserbar Adjektiv genomförbar, som kan förverkligas (realiseras) realisering Substantiv förverkligande realiter Adverb i själva verket, egentligen, faktiskt realitetssinne Substantiv insikt i realitet realkapital Substantiv medel som krävs för produktion, t.ex. fabriker, maskiner realkatalog Substantiv bibliotekskatalog som är uppställd ämnesvis reallexikon Substantiv sakordbok, encyklopedi, uppslagsverk som förklarar verkligheten (realiteter), inte bara om ordformer och språk reallinje Substantiv linje i det äldre gymnasiet utan latin och grekiska men med förhållandevis mycket matematik, fysik och kemi realläroverk Substantiv realskola reallön Substantiv lön mätt i köpkraft (och inte i pengar) reallönehöjning Substantiv tillfälle då någons reallön höjs reallönesänkning Substantiv tillfälle då någons reallön sänks reallöneökning Substantiv tillfälle då någons reallön ökar realm Substantiv inom virologin den högsta nivån för systematisk indelning av virus realpolitik Substantiv politik som anpassar sig efter rådande förhållanden (i viss motsats till idépolitik) realpolitiker Substantiv person som arbetar med realpolitik realpolitisk Adjektiv som rör realpolitik realskola Substantiv frivillig skolform (3–5 år lång) mellan folkskola och gymnasieskola med praktisk orientering; i Sverige i bruk 1905–1972 realskäl Substantiv sakskäl realsocialism Substantiv en typ av socialism som försöker nå mål som uppfattas som genomförbara givet ett lands förutsättningar realstudent Substantiv realare realsäkerhet Substantiv säkerhet för lån i form av pant i föremål med realvärde (t.ex. fast egendom eller värdepapper) realvetenskap Substantiv vetenskap som rör den konkreta verkligheten realvärde Substantiv verkligt värde, faktiskt värde realämne Substantiv läroämne som ger bildning för praktiska eller tekniska yrken (t.ex. matematik, fysik och kemi, men inte grekiska eller latin) reande Substantiv det att rea reapris Substantiv pris som gäller vid rea reassuradör Substantiv återförsäkrare reassurans Substantiv återförsäkring reassurera Verb återförsäkra reassurerande Substantiv det att reassurera reassurering Substantiv det att reassurera reastart Substantiv början av en utförsäljning reavinstskatt Substantiv kapitalvinstskatt rebellera Verb göra revolt, resa sig rebelliskt Adverb på ett rebelliskt sätt rebellrörelse Substantiv grupp människor som gör uppror på ett organiserat sätt rebus Substantiv gåta bestående av bilder, bokstäver, siffror och ibland operatorer för additon, subtraktion och ersättning, vars mål är att gissa ett ord eller en mening rebusartad Adjektiv som liknar en rebus recedera Verb vika tillbaka, avstå recensent Substantiv någon som kritiserar recensera Verb framföra eller publicera recension recenserande Substantiv det att recensera recensionsavdelning Substantiv avdelning av en tidskrift som upptas av recensioner recentior Substantiv student under första året vid högskola receptarie Substantiv person som har lägre farmaceutisk examen och tjänstgör på apotek receptbeläggande Substantiv det att receptbelägga receptbok Substantiv bok, där recept inom matlagning står listade receptfri Adjektiv som kan hämtas av vem som helst utan att recept krävs receptionsordbok Substantiv ordbok som är tänkt att användas vid språkförståelse receptiv Adjektiv som har lätt för att lära; mottaglig för intryck receptivitet Substantiv lätthet att lära receptor Substantiv protein, ofta ett transmembrant eller intracellulärt sådant, som kan binda en (signal)molekyl (t.ex. ett hormon) och därefter (vanligen via en ändring i receptorns konformation) initiera en signalväg i en cell receptoraffinitet Substantiv den affinitet som en given receptor har till en given ligand (signalmolekyl) receptoraktivering Substantiv det att en ligand (signalmolekyl, t.ex. ett hormon eller en neurotransmittor) binder till en receptor som då ändrar konformation och initierar en signalväg receptorstyrd Adjektiv som ändrar konformation (öppen eller stängd) beroende på ligandbindning recess Substantiv överenskommelse, fördrag, riksdagsbeslut recession Substantiv tillbakagång recessiv Adjektiv som kommer till uttryck endast i dubbel uppsättning (om alleler) recett Substantiv teaterföreställning, där biljettintäkterna och förtjänsterna går särskilt till en av de medverkande artisterna recettagare Substantiv den person, till vars förmån en recett ges; mottagaren av de influtna medlen recidiv Substantiv återfall i sjukdom eller brottslighet recipient Substantiv behållare, uppsamlingskärl recipiera Verb motta recipierande Substantiv det att recipiera reciprocera Verb återgälda reciprocitet Substantiv ömsesidighet reciprok Adjektiv ömsesidig recit Substantiv sammandrag, referat (t ex av utredningar som ligger till grund för förslaget i en proposition) recitation Substantiv uppläsning av skönlitteratur recitativ Substantiv mellanting mellan sång och tal (t ex i en opera) recitatris Substantiv kvinnlig uppläsare recitatör Substantiv uppläsare reciterande Substantiv det att recitera redaktionell Adjektiv som återger redaktionens uppfattning; som rör redaktionen av något redande Substantiv det att reda redare Substantiv person som äger fartyg och driver sjöfart redarhytt Substantiv rederiets egen hytt ombord på passagerarfartyg, ofta den finaste hytten redbar Adjektiv hederlig, rättrådig; pålitlig redbarhet Substantiv det att vara redbar redd Adjektiv som har retts, vars konsistens har gjorts tjockare genom att tillsätta något (vanligen mjöl eller ägg) rede Substantiv konstruktion som vissa fåglar och dito bygger för häckning rederi Substantiv företag som driver sjöfart rederiföretag Substantiv företag som ägnar sig åt sjöfart redi Adjektiv riktig redigerande Substantiv det att redigera redigerare Substantiv person som redigerar redigeringskommentar Substantiv kommentar som sammanfattar en gjord redigering redigeringskonflikt Substantiv krock och olägenheter som uppstår när flera användare redigerar samma sida samtidigt redigeringskrig Substantiv oönskad företeelse på Wikipedia eller annan wiki då två (någon gång även fler) användare omväxlande redigerar en sida fram och tillbaka mellan två olika versioner varvid varje användare uppfattar hens egen version som de redigeringskrigande Substantiv det att redigeringskriga redigeringsruta Substantiv fält (ruta) i ett elektroniskt formulär för inmatning och redigering av text redighet Substantiv det att vara redig redigt Adverb riktigt, väldigt (förstärkningsord) redingot Substantiv långrock, bonjour redlig Adjektiv som kan ta vara på sig själv, som kan reda sig redlighet Substantiv egenskapen att vara redlig, skötsam, ordentlig; heder, ära redlöshet Substantiv det att vara redlös redning Substantiv blandning av någon vätska och mjöl eller rörda äggulor som ska användas föra att reda något redobogen Adjektiv villig; beredd redobogenhet Substantiv det att vara redobogen redogörande Substantiv det att redogöra redogörare Substantiv person som avger redogörelse redovisad Adjektiv berättad, rapporterad, summerad redovisande Substantiv det att redovisa redoxreaktion Substantiv sammansättning av en oxidation och en reduktion; reaktion i vilken oxidationstal förändras redskapsbod Substantiv enkel byggnad för förvaring av redskap redskapsskjul Substantiv enkel byggnad för förvaring av redskap reducerande Substantiv det att reducera reducering Substantiv det att reducera reduceringsmål Substantiv mål varigenom ett lag reducerar reduktion Substantiv minskning eller indragning reduktionism Substantiv filosofisk lära enligt vilken ett system är helt bestämt av sina ingående komponenter reduktionsdelning Substantiv celldelning där bara ena kromosomen i varje kromosompar bevaras, det sätt på vilket könsceller skapas reduktionsmedel Substantiv ett ämne som får ett annat ämne att reducera reduktionsplan Substantiv plan (planering) för reduktion (indragning av adliga gods till kronan) reduktionsplikt Substantiv skyldighet för oljebolag att blanda en viss andel förnybart bränsle (biobränsle, biodrivmedel) i sålda drivmedel (bensin, dieselolja, flygfotogen) reduktiv Adjektiv som har reduktion till följd reduktivt Adverb på ett reduktivt sätt redundancy Substantiv redundans, överflöd redundans Substantiv det att något är redundant, överflödighet; att finnas representerad i onödigt mängd eller antal redundant Adjektiv överflödig; extra ordinarie; (något) som inte tillför något nytt reduplicera Verb duplicera på nytt reduplicering Substantiv det att reduplicera; handling som reduplicerar något reduplikation Substantiv det att reduplicera; handling som reduplicerar något reel Substantiv livlig dans från skotska höglandet; musik till denna dans reell Adjektiv verklig, faktisk, äkta; som stämmer överens med verkligheten, rejäl reellvärd Adjektiv vars målmängd är en delmängd av de reella talen reengagera Verb återanställa reengagerande Adjektiv som reengagerar reexport Substantiv återutförsel av tidigare importerade varor eller tjänster ur ett land (till ett annat land) reexportera Verb återutföra tidigare importerad produkt ur ett land (till ett annat land) reexporterande Adjektiv som reexporterar refektorium Substantiv matsalen i ett kloster referat Substantiv refererande redogörelse för ett händelseförlopp, anförande, verk e.dyl. referendum Substantiv folkomröstning; omröstning där alla som påverkas tillfrågas direkt i en fråga referensbibliotek Substantiv del av bibliotek med (uppslags)böcker som inte får lånas hem referenslitteratur Substantiv facklitteratur som framför allt används för att ta reda på enskilda fakta vid studier, forskning eller annat arbete referensnummer Substantiv nummer som fungerar som referens vid beställning o.dyl. referensram Substantiv den utbildning och de erfarenheter som bestämmer (och begränsar) en persons uppfattning och handlingssätt referensverk Substantiv referenslitteratur referensvärden Substantiv referensvärden referent Substantiv person som refererar något refererande Substantiv det att referera refill Substantiv påfyllnadsförpackning reflation Substantiv svag stegring av prisnivån till ett visst värde reflektionslagen Substantiv variant av reflexionslagen reflektionsnebulosa Substantiv nebulosa som inte ger ifrån sig eget ljus, utan lyser genom att den reflekterar ljuset från stjärnor i närheten reflektionsvinkel Substantiv variant av reflexionsvinkel reflektor Substantiv en sorts spegel som i viss riktning reflekterar ljus- eller värmestrålar reflexion Substantiv återkastande av våg reflexionslagen Substantiv lagen i = r\, som förklarar sambandet mellan infallsvinkeln i och reflexionsvinkeln r reflexionsvinkel Substantiv vinkel som bildas av en utgående ljusstråle från en yta på vilken strålen har reflekterats och normalen till samma yta reflexiv Adjektiv som syftar tillbaka på sig själv reflexmässig Adjektiv som utan tanke sker automatiskt genom nervernas reflex, spontan, instinktiv, omedelbar reflexmässigt Adverb spontant reflexräddning Substantiv en mycket snabb (och reflexmässig) räddning (genomfört av en målvakt) reflexsnurra Substantiv på vissa busshållplatser installerad mekanisk anordning med ett hjul som väntande resenärer kan använda för att uppmärsamma chauffören på sig i mörkret reflexväst Substantiv väst med inbyggda reflexer som tydligt markerar fotgängare och cyklister med flera i trafiken reflux Substantiv det att en kroppsvätska färdas i fel riktning (i ett rörsystem), i synnerhet det att magsaft passerar genom den övre magmunnen och kommer upp i matstrupen refluxesofagit Substantiv esofagit orsakad av gastroesofageal refluxsjukdom refluxsjukdom Substantiv (sjukligt) tillstånd med återflöde (d.v.s. flöde av en vätska åt fel håll), i synnerhet om magsaft som kommer upp i matstrupen reformation Substantiv omdaning, förnyelse reformator Substantiv person som reformerar; nydanare reformatorisk Adjektiv som ska leda till en reform reformerande Substantiv det att reformera reformering Substantiv det att reformera; tillfälle då något reformeras reformert Adjektiv som hör samman med Zwinglis eller Calvins reformation reformism Substantiv politisk åskådning, oftast socialistisk sådan, som vill verka för reformer i samhället och inte för revolutionär omstörtning reformliv Substantiv slags uppdatering av korsetten (under inflytande av dräktreformrörelsen) som saknar fjädrar och avsåg att värma även bröst- och övre ryggpartiet reformsinnad Adjektiv som förespråkar reformer reformutrymme Substantiv ekonomisk marginal i en statsbudget för satsningar av olika slag; möjlighet att utföra reformer refotografera Verb på nytt fotografera något som syns på ett äldre foto (eller annan avbildning) refotografering Substantiv det att refotografera, fotografering på nytt av samma motiv som på en äldre bild refraktion Substantiv fysikaliskt fenomen att en vågstråle ändrar riktning när den övergår till ett annat medium där vågen har en annan utbredningshastighet refraktor Substantiv stort astronomiskt kikarinstrument refraktär Adjektiv okänslig eller inte mottaglig för stimuli refraktärperiod Substantiv period efter en aktionspotential när cellmembranet inte kan stimuleras till en ny aktionspotential (absolut refraktärperiod) eller när kraftigare depolarisering än vanligt krävs för att en ny aktionspotential skall uppst refrängartad Adjektiv som har en karaktär påminnande om en refräng refug Substantiv upphöjd öliknande yta, byggd av kantstenar och normalt belägen mitt i en körbana på övergångsställen (för att ge gående möjlighet att korsa ett körfält åt gången) och/eller vid vägkorsningar (för att hindra körning över refusera Verb neka publicering regale Substantiv rättighet som tillkommer kungen eller statsverket regalier Substantiv krona, spira och andra tecken på kunglig värdighet regalskepp Substantiv den största typen av svenskt krigsskepp på 1600-talet regatta Substantiv stor roddtävling eller kappsegling; motorbåtstävling regelbundenhet Substantiv det att vara regelbunden regelförenkling Substantiv förenkling av bestämmelser regelkrångel Substantiv besvär med bestämmelser, trassel med föreskrifter regellås Substantiv lås som öppnas och stängs genom en skjutbar bom regellös Adjektiv som inte följer regler regellöshet Substantiv det att vara regellös regelmässig Adjektiv som följer en regel eller ett mönster regelmässighet Substantiv det att vara regelmässig regelstridig Adjektiv som strider mot reglerna regelstridigt Adverb på ett regelstridigt sätt regeltvång Substantiv tvång att strikt följa reglerna regelvidrig Adjektiv som inte följer reglerna regelvidrigt Adverb på ett regelvidrigt sätt regeländring Substantiv regel som ändras eller har ändrats eller själva processen när detta sker regeneration Substantiv återbildning (av förlorade eller skadade kroppsvävnader) regenerera Verb återbilda, pånyttföda regentskap Substantiv det att vara regent, speciellt om ämbetet regeringsbeslut Substantiv beslut som fattas av ett lands regering regeringschef Substantiv person som är främsta medlemmen i en stats regering och som leder regeringens arbete regeringsform Substantiv grundlag som innehåller bestämmelserna om hur en stat ska vara organiserad regeringsförslag Substantiv förslag, såsom t.ex. ett förslag till ny lag, som en regering lagt fram regeringskansli Substantiv kontor (kansli) för landets regering regeringskoalition Substantiv sammanslutning av partier som tillsammans bildar en regering regeringskonferens Substantiv konferens (sammanträde) för nationella regeringar (inom EU) regeringsmakt Substantiv den makt som tillkommer en regering regeringsparti Substantiv politiskt parti som är del av regeringen regeringspolitik Substantiv politik som bedrivs av ett lands regering regeringsrätten Substantiv högsta dömande myndighet i förvaltningsmål regeringsskifte Substantiv händelsen att en regering avsätts eller avgår och ersätts av en annan regeringstaburett Substantiv statsrådsämbete regeringstid Substantiv tid för en viss regering eller regent regeringsärende Substantiv politiskt fall, sakfråga eller mål som genomgår behandling hos en stats regering regga Verb registrera reggae Substantiv rytmisk populärmusik av jamaicanskt ursprung reggaeband Substantiv grupp musiker som spelar (och sjunger) reggaemusik reggaemusik Substantiv musik av genren reggae reggande Adjektiv som reggar regimkritiker Substantiv person som (offentligt) kritiserar sitt lands styre regimkritisk Adjektiv som kritiserar och ifrågasätter det aktuella landets regim och dess agerande eller legitimitet regimskifte Substantiv byte av regering eller styrelse regimtrogen Adjektiv trogen till en viss regim regimvänlig Adjektiv som sympatiserar med en viss regim, vänligt inställd till en viss regim regionalpolitik Substantiv politik som syftar till att skapa en ekonomisk och social balans mellan olika geografiska områden inom en stat regionaltåg Substantiv passagerartåg som schemalagt går inom en viss region (vilket är ett större geografiskt område än för pendel- och lokaltåg, men mindre än för fjärrtåg) regionchef Substantiv chef vars ansvarsområde omfattar en viss region regionell Adjektiv regional regionpolitik Substantiv politik som bara berör en viss region regisserande Adjektiv som regisserar registerkontroll Substantiv avstämning mot information i ett register (i synnerhet en arbetsgivares kontroll av en persons uppgifter i belastningsregistret inför en anställning) registernummer Substantiv kombination av siffror som används för att särskilja rader i ett register registerutdrag Substantiv stycke information hämtad från ett register registrator Substantiv person som registrerar, person som för register registratur Substantiv kopiebok; samling av inkommande skrivelser samt (justerade koncept till) utgående skrivelser registrerande Substantiv det att registrera registrerbar Adjektiv som kan registreras regla Verb stänga med regel reglage Substantiv regleringsanordning reglande Substantiv det att regla reglementarisk Adjektiv i överensstämmelse med gällande reglemente reglementera Verb stadga, ordna genom föreskrifter reglementerande Adjektiv som reglementerar reglerande Substantiv det att reglera reglerhållplats Substantiv en hållplats som buss eller spårvagn försöker nå vid en schemalagd tid och inte kan passera eller avgå före den tiden regleringsbrev Substantiv brev med förordningar som skickas till myndighet av regeringen som bestämmer en myndighets mål regleringsdamm Substantiv damm tvärs över ett vattendrag som används för att styra vattenflödet regleringsövertagande Substantiv det att den som ska regleras tar över reglerandet; en form av korruption reglerteknik Substantiv en uppsättning metoder för att reglera ett system så att det uppfyller de krav som ställs på systemet regnande Substantiv det att regna regnby Substantiv kortvarig tidsperiod med blåst under vilken regn faller regnbädd Substantiv särskilt utformad planteringsyta som kan absorbera och filtrera stora mängder regnvatten regnbågsbarn Substantiv barn som föds efter ett tidigare missfall eller fosterdöd regnbågsbro Substantiv (imaginär) bro bildad av själva regnbågen regnbågsbrokig Adjektiv som består av olikartade färger av allsköns slag ur regnbågens spektrum, oftast i oregelbunden blandning regnbågsfamilj Substantiv familj som består av ett homosexsuellt par och deras barn, ibland med fler föräldrar inblandade regnbågsfisk Substantiv någon av de fiskarter i familjen regnbågsfiskar (Melanotaeniidae) inom ordningen silversidartade fiskar (Atheriniformes); individ av någon av dessa arter regnbågsforell Substantiv en art (Oncorhyncus mykiss) inom fiskfamiljen laxfiskar; individ av arten regnbågsforell regnbågsfärgad Adjektiv färgad i regnbågens färgskala regnbågshinna Substantiv (exemplar av) den färgade hinna (iris) som finns framtill i ögat, bakom hornhinnan, som innehåller den öppning (pupill) som ljuset går igenom, och som via sin glatta muskulatur kan ändra öppningens storlek regnbågskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinocereus rigidissimus regnbågslax Substantiv fiskarten regnbåge (Oncorhynchus mykiss); individ av denna art regncape Substantiv en ärmlös mantel med kapuschong som ska skydda mot regn regndag Substantiv dag då det regnar (under viss tid) regndiger Adjektiv fylld av regn regndroppe Substantiv vattendroppe som faller mot marken som en del av regn regngud Substantiv gud som vakar över regnet regnjacka Substantiv jacka anpassad för att skydda vid regnväder regnkappa Substantiv vattentätt kappa att använda vid regnigt väder regnmoln Substantiv moln som bringer regn regnmätare Substantiv instrument eller enklare föremål som mäter hur mycket regn (eller nederbörd i allmänhet) som faller regnområde Substantiv område där det för tillfället faller regn regnponcho Substantiv poncho tillverkad av ett vattentätt material, försedd med huva, som ska skydda mot regn regnrik Adjektiv med mycket regn regnrisk Substantiv risk för regn regnrusk Substantiv rusk, dåligt, kallt väder med mycket regn regnsjuk Adjektiv vattensjuk (genomdränkt, genomblöt) genom regn regnskur Substantiv kortvarig tidsperiod under vilken regn faller regnsommar Substantiv ovanligt regnig sommar regnställ Substantiv uppsättning regnkläder regntid Substantiv den årstid som brukar ha mest nederbörd; främst för områden med tropiskt eller subtropiskt klimat regnträd Substantiv en växtart (Albizia saman) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art regnuppehåll Substantiv avbrott i något (som en match) på grund av regn regnväder Substantiv regnigt väder regnvåt Adjektiv våt på grund av regn regplåt Substantiv registreringsskylt; nummerskylt på fordon som anger registreringsnummer regrediera Verb återgå till tidigare utvecklingsstadium regress Substantiv tillbakagång, återgång; baksteg regression Substantiv tillbakagång (delvis till något sämre) regressionslinje Substantiv rät linje som bäst förklarar sambandet mellan beroende och oberoende variabler i data regressiv Adjektiv bakåtverkande; gradvis avtagande regularitet Substantiv det att vara reguljär regulator Substantiv reglerande apparat reguljär Adjektiv som följer etablerade regler och principer (för företeelser av sitt slag) eller som utgör ett exempel på den vanligaste, mest typiska eller mest grundläggande undersorten av en viss sorts företeelse; som inte utgör ett u regummera Verb förse däck med ny slitbana genom vulkning för att förlänga dess livslängd regummering Substantiv det att regummera rehabiliterande Substantiv det att rehabilitera reifikation Substantiv förtingligande, det att uppfatta personer eller relationer som saker reiki Substantiv pseudovetenskaplig form av japansk handpåläggning som skapades av Usui Mikao 1922 reinkarnera Verb återfödas rejv Substantiv fest till elektronisk dansmusik (techno, trance, house med mera) som varar hela natten rejva Verb delta i ett rejv rek Substantiv rekommenderad försändelse; rekommenderat brev rekapitulation Substantiv summering, avslutning, sammanfattning, snabbgenomgång, resultatet av att rekapitulera rekapitulera Verb upprepa, genomgå i minnet reklamannons Substantiv annons som utgör reklam, vanligen för en kommersiell produkt eller tjänst reklamation Substantiv det att anmärka på köpt vara som befunnits vara behäftad med fel reklamavbrott Substantiv schemalagt uppehåll i sändning för reklam reklambudskap Substantiv budskap som utgör en annons reklamera Verb göra reklam för, annonsera, marknadsföra reklamerande Substantiv det att reklamera reklamintäkt Substantiv intäkt som massmedier får genom att publicera reklam reklampelare Substantiv pelare avsedd att sätta upp reklam och affischer på reklamskrivare Substantiv person som arbetar med textidéer och text för produkt eller reklam, anpassad för tryckta och digitala medier reklamskylt Substantiv skylt med reklam, vanligtvis avsedd för marknadsföring rekognoscera Verb variant av rekognosera rekognoscerande Adjektiv som rekognoscerar rekognosera Verb aktivt samla in information om ett specifikt område rekommendabel Adjektiv värd att rekommenderas rekommenderande Substantiv det att rekommendera rekonditionera Verb återställa till bra skick, renovera rekonstruerande Substantiv det att rekonstruera rekonvalescens Substantiv konvalescens rekonvalescent Substantiv person som återhämtar sig rekordartad Adjektiv som (enligt något konkret mått) överträffar alla eller de flesta tidigare förekomster av företeelsen rekorderlig Adjektiv rejäl rekordfå Adjektiv så få att det slår rekord rekordhållerska Substantiv kvinnlig rekordhållare rekordhög Adjektiv högre än någonsin tidigare rekordlåg Adjektiv lägre än någonsin tidigare rekordnivå Substantiv nivå högre (eller lägre) än någonsin tidigare rekordstor Adjektiv större än någonsin tidigare rekreation Substantiv avkoppling, förströelse rekreera Verb (reflexivt) vila upp sig, stärka sina krafter rekryterande Substantiv det att rekrytera rekryteringskonsult Substantiv konsult i frågor som rör rekrytering, rådgivare som hjälper företag att anlita rätt personer rektal Adjektiv som har med ändtarmen (rektum) att göra; som förekommer i eller som ges eller utförs via ändtarmen rektalcancer Substantiv cancer i ändtarmen (rektum) rektangel Substantiv fyrhörning där motstående sidor är lika stora och samtliga vinklar är räta (90°) rektangulär Adjektiv formad som en rektangel rektascension Substantiv koordinat lika med vinkelavståndet mellan vårdagjämningspunkten och punkten i horisonten på storcirkeln som innehåller norra himmelspolen och föremålet mätt österut rektificera Verb räta ut rektifiera Verb stavningsvariant av rektificera rektion Substantiv styrning (av ord i sats) rektoskopi Substantiv undersökning av ändtarmen med hjälp av ett rektoskop som läkaren går in med via analöppningen rektum Substantiv ändtarm (rectum) rekursion Substantiv det att värdet av en funktion av ett naturligt tal n definieras som en funktion av funktionsvärdet av ett närliggande tal (såsom n−1) förutom för ett ändligt antal värden på argumentet rekursivitet Substantiv det att vara rekursiv rekviem Substantiv (musik för) själamässa i den romersk-katolska kyrkan rekvisit Substantiv villkor listade inom en lag som måste vara uppfyllda för att lagen ska vara tillämplig (så att till exempel ett dåd anses som straffbart, en klagan kan godtas, eller något kan eller ska hända) rekvisition Substantiv beställning (vanligtvis till arbetsplats) rekvisitionsorder Substantiv order om att få rekvirera något rekylfri Adjektiv utan rekyl rekylfritt Adverb utan rekyl relaterande Substantiv det att relatera relationell Adjektiv som avser relationer relationsalgebra Substantiv en gren av mängdläran inom matematiken, som beskriver förhållanden (relationer) mellan mängder; ligger till grund för relationsdatabaser relationsdatabas Substantiv en databas (en samling information) uppbyggd enligt teorin om relationsalgebra relativisera Verb få något att framstå som mindre viktigt eller allvarligt än vad det egentligen är (genom att jämföra med något som inte är lika viktigt eller allvarligt) relativisering Substantiv det att relativisera relativism Substantiv filosofisk ståndpunkt som förnekar alla absoluta värden och/eller all absolut kunskap relativistisk Adjektiv som rör relativitetsteori; (om fart) nära eller lika med ljusets fart relativitet Substantiv begränsad giltighet; beroende av olika omständigheter relativitetsteori Substantiv teori utvecklat av Albert Einstein som är grundläggande för modern fysik relativpronomen Substantiv pronomen som inleder en relativsats relativsats Substantiv sats med inledande relativpronomen relaxa Substantiv slappna av, ta det lugnt release Substantiv släpp av något nytt (produkt, version, litterärt eller konstnärligt verk) releaseparty Substantiv fest i samband med att något släpps relegation Substantiv förvisning reliabilitet Substantiv tillförlitlighet hos uppmätt värde i experiment eller dylikt relief Substantiv tredimensionell bild som framträder från på ett plant underlag. reliefornerad Adjektiv ornerad (utsmyckad) med relief religionsfrihet Substantiv lagstadgad rättighet att fritt bestämma över sin religiösa övertygelse och hur den ska utövas religionsförtryck Substantiv förföljelse baserat på religion religionshistoria Substantiv vetenskap som studerar religioners historiska utveckling religionshistoriker Substantiv person som studerar religioners historiska utveckling religionshistorisk Adjektiv som rör forskning om religioners historiska utveckling religionslärare Substantiv lärare som undervisar i religion religionsstiftare Substantiv stiftare av en religion religionssvärmeri Substantiv överdriven, tvångsmässig religiositet religionsundervisning Substantiv undervisning i (skolämnet) religion religionsurkund Substantiv ursprunglig eller grundläggande text (ofta helig skrift) som ligger till grund för en specifik religions lära, tro och traditioner religionsutövare Substantiv person som aktivt utövar sin religion religionsvetare Substantiv forskare i religioners bakgrund och utveckling religionsvetenskap Substantiv studiet av religioner, deras bakgrund och utveckling religionsvetenskaplig Adjektiv som rör religionsvetenskap religiositet Substantiv det att vara religiös relikgömma Substantiv skrin avsett för förvaring av en eller flera reliker relikskrin Substantiv skrin avsett för förvaring av en eller flera reliker relikt Substantiv kvarleva, lämning, rest relikvarium Substantiv relikskrin, relikgömma reläa Verb återutsända rema Substantiv det nya i en sats remanens Substantiv förmåga att bibehålla ett givet tillstånd (magnetisering, dataminne) remanent Adjektiv kvarhållen, kvarblivande (om magnetisering) remarkabel Adjektiv anmärkningsvärd, märklig remburs Substantiv (säkraste) bankförfarande i internationell handel då köparens bank (i stället för köparen) ovillkorligt åtar sig att betala säljaren då den presenterar dokument som bevisar att varorna är skeppade och uppfyller andra vil rembygel Substantiv fäste för vapenrem i form av en bygel remdrift Substantiv kraftöverföring medelst en rem remdriven Adjektiv driven av en rem remedium Substantiv botemedel; hjälpmedel remigration Substantiv återvandring; invandrares återvändande till det land de kom ifrån reminiscens Substantiv företrädesvis svagt eller otydligt, kanske tidigare glömt minne remissa Substantiv penningförsändelse remissdebatten Substantiv stor politisk riksdagsdebatt om regeringens politik med anledning av att statsverkspropositionen remitterats till riksdagen remissinstans Substantiv organisation eller myndighet som bjuds in att svara på en remiss, till exempel beträffande nya lagförslag remission Substantiv tillfällig förbättring i obotlig sjukdom, där symtomen delvis avtagit eller tillfälligt helt försvunnit remittera Verb återsända remix Substantiv bearbetad alternativ version av en inspelad låt remmare Substantiv pokal, vinglas på hög fot remont Substantiv ridhäst (vid armén) som ännu inte är färdigdresserad remontera Verb blomma om remouladsås Substantiv skarpsås remplacera Verb ersätta, efterträda, avlösa; omplacera remplacerande Adjektiv som remplacerar remsa Substantiv lång, tunn och smal bit av visst material, eller land, ibland även trasa renal Adjektiv som har med njurarna att göra, som sker i njurarna renbog Substantiv skulderparti hos ren rendera Verb resultera i, leda till, inbringa, medföra renderande Substantiv det att rendera rendering Substantiv det att (grafiskt) rita upp något (t.ex. på datorskärmen) renderingsbugg Substantiv fel vid skapande av rastergrafik eller uppritning av sådan på skärm renderingsfel Substantiv fel vid skapande av rastergrafik eller uppritning av sådan på skärm renett Substantiv benämning på vissa sorters äpplen, som gemensamt har att fruktköttet är fast och fint, och att frukten har en utpräglad smak och ett korköverdrag över större eller mindre del av ytan renfana Substantiv en art (Tanacetum vulgare) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten renfana renfanekrage Substantiv en art (Tanacetum corymbosum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten renfanekrage rengörande Substantiv det att rengöra renhanne Substantiv hanne av ren, rentjur renhjord Substantiv hjord av renar renhjärtad Adjektiv hederlig, utan ondskefulla avsikter renhjärtenhet Substantiv det att vara renhjärtad renhorn Substantiv horn som vuxit på en ren renhållning Substantiv det att hålla rent renin Substantiv hormon (egentligen snarare ett enzym) som produceras av juxtaglomerulära celler i njurarna vid lågt lokalt blodtryck, låg koncentration av natriumjoner i macula densa och sympatisk aktivitet, och som fungerar som ett enz reningsprocess Substantiv process som renar något reningsverk Substantiv anläggning där avloppsvatten renas innan det släpps ut i naturen renkalv Substantiv ej årsgammalt ungdjur av ren renklo Substantiv en plommonsort renko Substantiv hona av ren renkött Substantiv kött från ren renlevnad Substantiv moraliskt fläckfritt livssätt renlevnadsmänniska Substantiv själsligt ren människa, människa utan synd renlig Adjektiv som tenderar att hålla sig eller sin omgivning ren och fri från smuts renlärig Adjektiv som håller sig noga till den rätta läran; som inte på någon punkt avviker från en viss politisk (ideologisk, vetenskaplig e.d.) lära, åskådning, doktrin e.d. renlärighet Substantiv det att vara renlärig rennäring Substantiv synonym till renskötsel renodla Verb odla fram (utveckla) i ren form renodlad Adjektiv i ren form renommerad Adjektiv ansedd renons Adjektiv som saknar något; som är helt utan något, särskilt i kortspel om att sakna kort av viss färg renost Substantiv ost gjort på renmjölk renoverande Substantiv det att renovera renoveringsobjekt Substantiv föremål (bostad) i odugligt skick som kräver renovering; och som undgår att kasseras enbart om det finns planer på renovering renovräka Verb genomföra renovräkning; renovera och höja hyran så att hyresgästerna inte har råd att bo kvar utan i praktiken ser sig som vräkta renovräkning Substantiv vräkning genom renovering; det att genom storskaliga renoveringar av hyreshus kunna höja hyrorna avsevärt, med ofrivillig utflyttning som följd renovräkt Adjektiv tvungen att flytta (i praktiken vräkt) efter hyreshöjning på grund av renovering renrasig Adjektiv som enbart härstammar från en och samma ras; vars föräldrar tillhör samma ras renrasighet Substantiv det att vara renrasig rens Substantiv ben, fjäll och annat som tas bort när fisk rensas renskav Substantiv tunna skivor från fruset renkött som skärs och steks i stekpanna renskinn Substantiv skinn av ren renskötare Substantiv person som kontrollerar tama eller halvvilda renar för att använda dem för sin försörjning (främst genom att tillvarata renarnas mjölk, kött och skinn) renskötsel Substantiv skötsel av renar rensningsoperation Substantiv stridsmetod som används för att övervaka och förhindra fientlig innästling i ett område, då man använder spaning (både rörlig och fast) i kombination med anfall eller överfall mot fientliga förband renstämd Adjektiv som har stämts (justerats) så att strängarna fått rena toner rent Adverb inte smutsigt rentiden Substantiv tidsperiod under senare hälften av äldre stenåldern i Centraleuropa då renar bebodde markerna rentier Substantiv person som lever på räntor rentjur Substantiv hane av djuret ren rentvagning Substantiv det att rentvå; handling som rentvår någon renässansdans Substantiv någon av de danser som dansades under renässansen renässansman Substantiv man från (eller typisk för) renässansen renässansmusik Substantiv musik komponerad under den epok som kallas renässansen reol Substantiv hylla reorganisera Verb omgestalta, ombilda, omorganisera reorganisering Substantiv det att reorganisera reostat Substantiv reglerbart elmotstånd (t ex i en strömbrytare) repande Substantiv det att repa reparabel Adjektiv som kan repareras; möjlig att gottgöra reparationsarbete Substantiv arbete för att reparera något reparationsmässig Adjektiv i behov av reparation reparationsvarv Substantiv skeppsvarv för reparation av fartyg reparerande Substantiv det att reparera repartisera Verb likafördela kostnader repatriera Verb skicka tillbaka till tidigare hemland, återbörda till ursprungligt land repatriering Substantiv det att repatriera repdag Substantiv kortform av repetitionsdag repe Substantiv rajgräs, växt (gräs) av släktet Lolium repellera Verb stöta ifrån repertoarteater Substantiv teater med ett stående, varierat utbud repertoir Substantiv variant av repertoar repeterande Substantiv det att repetera repeterur Substantiv ur med en knapp som repeterar (upprepar) senaste klockslaget repetitionsövning Substantiv militär övning och förnyad utbildning några år efter fullgjord militärtjänst repetitiv Adjektiv upprepande, som upprepar sig repetitivt Adverb på ett repetitivt sätt repetitorium Substantiv kort sammanfattande lärobok (för repetition); repetitionskurs repetitör Substantiv person som inövar sångpartier vid en opera repig Adjektiv som skadats av repor repliera Verb stödja sig på replika Substantiv kopia av ett föremål som avses efterlikna originalet så långt som möjligt replikation Substantiv DNA-replikation replikerande Substantiv det att replikera repliksnabb Adjektiv snabb i repliken replipunkt Substantiv stödjepunkt, ställe dit man kan dra sig tillbaka replokal Substantiv enskilt rum avsett eller särskilt anpassat för musiker, musikgrupper eller skådisar att öva i repo Substantiv lagringsplats för filer i ett versionshanteringssystem eller för nedladdningsbara mjukvarupaket repolarisera Verb göra membranpotentialen mer negativ igen (sänka den i riktning mot vilomembranpotentialen) efter den kraftiga depolariseringen i en aktionspotential repolariserande Adjektiv som repolariserar repolarisering Substantiv det att membranpotentialen sjunker (blir mer negativ) tillbaka i riktning mot den negativa vilomembranpotentialen (möjligen till ett tillstånd av efterhyperpolarisering) efter den kraftiga depolariseringen i en aktionspo reporänta Substantiv den ränta som marknadens banker kan låna eller placera till i Sveriges riksbank på sju dagar, mot säkerhet i form av värdepapper representativ Adjektiv som är lämplig för att representera någon eller något, vanligen en företeelse eller en person representativitet Substantiv det att vara representativ repression Substantiv undertryckande; omedveten bortträngning av (obehagliga) föreställningar ur medvetandet repressiv Adjektiv undertryckande, hämmande reprimandera Verb ge en reprimand reprimanderande Adjektiv som reprimanderar repristecken Substantiv tecken som anger att ett stycke ska upprepas en eller flera gånger (i sångtext eller notskrift) reproducerande Substantiv det att reproducera reproducerbarhet Substantiv det att vara reproducerbar reproduktionsfysiologi Substantiv den del av den fysiologiska vetenskapen som behandlar fortplantningsorganens och reproduktionens fysiologi reproduktiv Adjektiv som kan fortplanta sig eller frambringa något på nytt repsal Substantiv enskilt rum avsett eller särskilt anpassat för musiker, musikgrupper eller skådisar att öva i repschema Substantiv schema över repetitioner repslagarbana Substantiv arbetsplats av en repslagare, en upp till 400m lång byggnad repslagare Substantiv traditionellt yrke för tillverkning av rep på en repslagarbana repslageri Substantiv verksamhet där man slår rep, linor och kablar repstege Substantiv stege av rep repstump Substantiv stump av rep reptilliknande Adjektiv som liknar en reptil reptilskinn Substantiv skinn av kräldjur republikanism Substantiv positiv attityd gentemot (eller förespråkande av) republik som statsskick republikanskt Adverb avseende det Republikanska partiet (i USA) republikfientlig Adjektiv negativt inställd (fientlig) till ett rådande eller potentiellt statsskick som republik repulsion Substantiv bortstötande; som påverkar något annat med en kraft som är riktad bort från repulsiv Adjektiv tillbakastötande reputation Substantiv rykte, renommé, anseende reputerlig Adjektiv aktningsvärd; ansedd reraisa Verb återhöja reraise Substantiv återhöjning resandefolket Substantiv folkgrupp som levt i Sverige och Norge sedan 1500-talet; historiskt benämnda som tattare resanderomani Substantiv ett språk som talas av resandefolket främst i Sverige och Norge resandetåg Substantiv tåg i trafik för persontransport resdag Substantiv dag för avresa researrangör Substantiv företag som arrangerar resor för turister; charterbolag resebeskrivning Substantiv personlig redogörelse av en resa resebroschyr Substantiv litet häfte som informerar om resmål ofta i form av en katalog resecentrum Substantiv kombinerad järnvägs- och busstation; ibland även bara en av dessa resecheck Substantiv av bank utställd anvisning på utländsk valuta i samband med utlandsresa resegrammofon Substantiv portabel (helt mekanisk) vevgrammofon i form av en kompakt väska; för 78-varvs stenkakor och utan stor tratt resegrupp Substantiv grupp människor som gör tillsammans en resa resehandling Substantiv en officiell legitimationshandling som följer vissa internationella överenskommelser reseinspektör Substantiv kringresande inspektör eller tjänsteman resekostnad Substantiv kostnad som uppstår i samband med en resa reseledare Substantiv person som fungerar som guide på sällskapsresa e.d reserekommendation Substantiv rekommendation (från utrikesdepartementet) att undvika resor till ett visst land eller område reservant Substantiv person som reserverar sig reserverande Substantiv det att reservera reservhjul Substantiv hjul i reserv (för byte vid punktering) reservist Substantiv officer (eller soldat) i reserven reservoarpenna Substantiv penna som skriver med flytande bläck som kommer från en behållare (reservoar) inne i pennskaftet reservofficer Substantiv officer i reserven reservofficersförbund Substantiv förbund av reservofficerare reservvolym Substantiv inspiratorisk reservvolym eller exspiratorisk reservvolym reseskildring Substantiv litterär skildring, vanligen i form av en /längre/ berättande text, av en enskild resa /utförd av en enskild person/ resfeber Substantiv nervositet inför en resa resgods Substantiv behövligt gods som medförs på resa resgodsinlämning Substantiv incheckningsdisk där resgods inlämnas resgodsvagn Substantiv järnvägsvagn som är avsedd för att transportera resgods i persontåg resh Substantiv den tjugonde bokstaven i det hebreiska alfabetet: ר residensbostad Substantiv bostad avsedd för den eller de som residerar vid en plats residensstad Substantiv kommun med residens för länets landshövding och huvudsäte för länsstyrelsen residera Verb bo, vistas residu Substantiv variant av residy residual Adjektiv kvarvarande, återstående residualvolym Substantiv den volym luft som finns kvar i luftvägarna efter en maximal utandning (när man försökt att blåsa ut så mycket luft som möjligt, för att verkligen "tömma lungorna") residy Substantiv tal som beskriver beteendet hos kurvintegraler av meromorfa funktioner runt en singularitet resignation Substantiv det att resignera resignera Verb ge upp, underkasta sig resiliens Substantiv förmåga att hantera störningar genom att t.ex. motstå dessa eller utvecklas som svar på dem resistans Substantiv storhet R för elektriskt motstånd mot ström med enheten ohm (Ω); förhållandet mellan spänning och ström resistens Substantiv motståndskraft, särskilt i naturliga sammanhang resistensgen Substantiv gen hos en cell eller (mikro)organism vilken förmedlar någon form av resistens (t.ex. mot något gift), i synnerhet om gen hos bakterie vilken orsakar antibiotikaresistens resistensutveckling Substantiv det att en cell eller (mikro)organism utvecklar motståndskraft mot något slags gift, i synnerhet om fenomenet att bakterier utvecklar resistens mot antibiotika resistera Verb motstå resistivitet Substantiv materialkonstant som anger ett materials oförmåga att leda ström; för en rak cylindrisk ledare med tvärsnittsarea A, längden l och resistiviteten ρ är resistansen R = \rho {{l} \over {A}} resistor Substantiv en passiv elektrisk komponent med visst elektriskt motstånd (resistans) mot ström resj Substantiv den tjugonde bokstaven i det hebreiska alfabetet: ר reskamrat Substantiv kamrat på resa, medföljare, kompanjon reskassa Substantiv kassa under en resa; respengar reskontra Substantiv samling personkonton (kund- och leverantörkonton) i ett företag; avräkningsbok reskostnad Substantiv variant av resekostnad reslig Adjektiv hög och ståtlig, som reser sig till en stor höjd reslighet Substantiv det att vara reslig reslust Substantiv lust (känslomässig attraktion av) att resa resocialisera Verb återföra (t ex en straffad) till normalt samhällsliv resocialiserande Adjektiv som resocialiserar resolut Adverb på ett resolut sätt resoluthet Substantiv det att vara resolut resolvera Verb avgöra, bestämma, besluta resonanslåda Substantiv ihåligt utrymme som förstärker ljud genom resonans resonemangsparti Substantiv äktenskap som ingås av beräkning resonerande Adjektiv som resonerar resonlighet Substantiv det att vara resonlig resonör Substantiv person som (gärna) resonerar; person som i drama eller roman uttrycker författarens meningar resorbera Verb suga upp, absorbera resorption Substantiv cellers upptagning av vattenlösningar eller gaser (t ex genom blod- eller lymfkärl vid matsmältningen) respass Substantiv resehandling som utfärdas till resenärer respekterande Substantiv det att respektera respektingivande Adjektiv som inger respekt; som får folk att respektera en själv respenning Substantiv belopp för resekostnad respiration Substantiv andning, andetag, andedräkt respirationssystem Substantiv organsystem som möjliggör andning; organen som transporterar syre till och koldioxid bort från organism respiratorisk Adjektiv som har med andningen att göra respirera Verb andas respit Substantiv uppskov, anstånd respondent Substantiv person som har skrivit en uppsats eller avhandling och som skall försvara denna på ett seminarium (ventilering, opponering, disputation) respondera Verb försvara en avhandling, vara respondent responsorium Substantiv växelsång mellan präst och församling eller mellan försångare och kör ressentiment Substantiv bitterhet, agg, missnöje, indignation ressugen Adjektiv som gärna vill resa restantier Substantiv obetald skatt; utestående fordringar restauranganställd Adjektiv anställd av en restaurang restaurangbesök Substantiv det att en betalande gäst äter en måltid på en restaurang restauranggäst Substantiv gäst på restaurang, d.v.s. en person som (mot betalning) äter mat på en restaurang restaurangkök Substantiv köket på en restaurang, där personalen tillagar maten åt restauranggästerna (som inte sitter i restaurangköket, utan i restaurangens huvudlokal) restaurangnota Substantiv (en restauranggästs) nota (räkning) för ett restaurangbesök restaurangägare Substantiv person som äger en eller flera restauranger restauration Substantiv restaurang (särskilt på båt) restauratör Substantiv restauranginnehavare; källarmästare restaurerande Substantiv det att restaurera restaurering Substantiv (arkitektur) verksamhet vars huvudsyfte är att återställa en byggnad i ett tidigare skick restera Verb återstå restid Substantiv mängden tid det tar att genomföra en resa från ett ställe till ett annat; mängden tid det tar att tillryggalägga en sträcka restituera Verb återbetala, återlämna restitution Substantiv återbetalning; återställande restlös Adjektiv utan rest, fullständig, oinskränkt, allt inräknat, total restmat Substantiv mat (hel eller del av måltid) som blivit över från tidigare, även om måltid som tillagats på rester restmorfem Substantiv morfem som endast är betydelsebärande i sammansättningar, till skillnad från vanliga rotmorfem, som kan stå som självständiga ord, och affix, som har mer generell funktion och betydelse; bundet lexikalt morfem restnotera Verb notera en vara som rest (resterande) när den har beställts men för tillfället inte kan levereras restnoterad Adjektiv som tillfälligt inte att går att leverera restriktiv Adjektiv återhållsam restriktivitet Substantiv det att vara restriktiv restriktivt Adverb på ett restriktivt sätt restringera Verb begränsa; införa restriktion; reducera (något tills det delvis eller helt och hållet försvinner) resultant Substantiv summan av ett antal vektorer resultatlös Adjektiv som ger inga resultat resultatlöshet Substantiv det att vara resultatlös resultatrik Adjektiv som gett resultat, som lett fram till mycket positivt (t.ex. i form av ny kunskap, nya beslut, nya avtal, nya produkter, nya konstverk eller förbättrade tillstånd); rik på resultat resulterande Substantiv det att resultera resumera Verb redogöra huvuddragen av, göra resumé av resursförbannelse Substantiv paradoxen att länder med rikare naturresurser utvecklas sämre än andra resurskrävande Adjektiv som kräver mycket resurser resursmässig Adjektiv som har avseende på resurser resvirke Substantiv stående (upprest) timmer (virke) i en byggnad, exempelvis en stavkyrka, till skillnad från liggande stockar i vanliga timrade hus resår Substantiv elastisk del i (kanten av) ett klädesplagg, gjord genom resårstickning eller genom användande av resårband retablera Verb återställa, återupprätta retaliera Verb vedergälla retande Substantiv det att reta retardation Substantiv minskning av fart eller hastighet; negativ acceleration; det att retardera något retardera Verb minska hastigheten retarderad Adjektiv sent utvecklad retas Verb reta någon retention Substantiv kvarhållande retfull Adjektiv retsam, som retar eller irriterar retikulocyt Substantiv cell som kommer att mogna till en erytrocyt, saknar cellkärna men fortfarande innehåller ribosomer retina Substantiv (exemplar av) den innersta hinnan i ögat vilken innehåller de ljuskänsliga tapparna och stavarna retirerande Substantiv det att retirera retledningssystem Substantiv det system av speciella hjärtmuskelceller som finns i hjärtat, nämligen sinusknutan (eventuellt ej inräknad), AV-knutan och purkinjefibrerna, som har förmåga att initiera och på ett ändamålsenligt sätt leda aktionspotent retlighet Substantiv det att vara retlig retning Substantiv något som framkallar kroppslig reaktion retor Substantiv (väl)talare retoriker Substantiv vältalare retort Substantiv gammaldags maskin för destillering retroaktiv Adjektiv som har verkan bakåt i tiden; som verkar bakåt i tiden retroaktivitet Substantiv det att vara retroaktiv retroflex Adjektiv bakåtböjd retrograd Adjektiv tillbakagående retronym Adjektiv som skapats för en redan namngiven företeelse, efter att den ursprungliga benämningen blivit tvetydig retrospektiv Adjektiv tillbakablickande, återblickande, efterhandlig retrovirus Substantiv klass av virus försedda med höljen med vars genom (arvsmassa) genomgår omvänd transkription som innebär att virusets RNA omvandlas till DNA reträttplats Substantiv tjänst som någon får sedan han/hon måst avgå från en annan (relativt hög) befattning reträttväg Substantiv väg som man följer vid reträtt retsam Adjektiv som retar eller irriterar eller är ägnad att reta retsamhet Substantiv egenskapen eller förhållandet att vara retsam returautomat Substantiv automat som tar emot använda (tomma) pantförpackningar (främst dryckesförpackningar) och returnerar pantpengar till användaren som en del av ett återvinningsinitiativ returmissbrukare Substantiv person som missbrukar returrätten vid e-handel och returnerar majoriteten av sina nätköp returnerande Substantiv det att returnera returnering Substantiv det att returnera returpapper Substantiv tidigare avfallspapper från tidningar och andra använda pappersprodukter som återvunnits för att brukas på nytt returvärde Substantiv värde som en funktion returnerar till sin anropare retusch Substantiv handlingen att retuschera; artificiell bildmanipulering retuschera Verb avhjälpa småfel, bättra på; försköna retuschering Substantiv retusch reumatiker Substantiv person som lider av sjukdomen reumatism reumatisk Adjektiv som hör samman med reumatism reumatolog Substantiv läkare som specialiserat sig på reumatiska sjukdomar reunionier Substantiv person från franskstyrda ön Réunion reunionisk Adjektiv som rör Réunion eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt revalvera Verb höja en valutas värde revalverande Adjektiv som revalverar revalvering Substantiv uppvärdering av valutas värde revanschera Verb ta revansch revanschism Substantiv nationalistisk stämning med krav på revansch för tidigare (militärt) nederlag revanschist Substantiv person som strävar efter hämnd (i synnerhet efter ett nederlag i krig) revanschistisk Adjektiv som strävar efter att få hämnd (i synnerhet efter ett nederlag i krig) revanschlusta Substantiv en vilja att få revansch revanschlysten Adjektiv som känner ett begär att få revansch revanschlystnad Substantiv starkt begär efter revansch revel Substantiv sandbank på sjöbotten revelation Substantiv uppenbarelse revelj Substantiv väckningssignal (vid truppförband) reveny Substantiv inkomst, avkastning, vinst reverens Substantiv aktning revers Adjektiv omvänd reversera Verb byta riktning på en viss utveckling eller process, vända om reversibel Adjektiv omvändbar; om en process eller reaktion som även kan ske baklänges reversibilitet Substantiv det att vara reversibel revertera Verb återgå (till sitt urpsrungliga utseende); ogöra revetera Verb täcka med ett tunt lager murbruk, rappa (en trävägg) reveterad Adjektiv rappad, täckt med murbruk (cement) reveterande Adjektiv som reveterar revfibbla Substantiv en art (Pilosella lactucella) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten revfibbla revider Substantiv sista korrekturet före tryckning revidera Verb granska noggrant för att hitta något att förbättra reviderande Substantiv det att revidera revidering Substantiv det att revidera; handling eller uttalande som reviderar något revirkänsla Substantiv vilja att vårda och försvara sitt eget område revirstrid Substantiv kamp om territorium revisionism Substantiv strävan att tillrättalägga eller revidera historieskrivningen revisionist Substantiv anhängare eller förespråkare av revisionism revisionistisk Adjektiv som avser revisionism revisionssekreterare Substantiv tjänsteman som förbereder och föredrager ärenden i Högsta domstolen revisorssuppleant Substantiv suppleant till revisor revning Substantiv det att reva, att minska segelytan på ett segel revoltant Adjektiv upprörande revoltera Verb göra uppror, resa sig mot, göra sig själva fria revoltör Substantiv upprorsman, upprorsmakare revolutionist Substantiv revolutionär revolutions Substantiv varvtal i sammansättningen revolutions per minute revolutionsdomstol Substantiv domstol upprättad under eller strax efter en revolution för att pröva mål som involverar hot mot det nya statsskicket revolutionsromantiker Substantiv person som idealiserar revolutioner revolvera Verb vältra tillbaka (t.ex. beskyllningar) revolverjournalistik Substantiv journalistik som bygger på att konfrontera med direkta och utmanande frågor revolversvarv Substantiv metallsvarv med flera verktyg uppsatta i en roterande ställning revorm Substantiv en sorts utslag på huden; Tinea corporis revva Verb sätta eller hålla i snurr (revolution); öka i varv etc revär Substantiv tyglist i yttre sömmen på frack- och uniformsbyxor rhadamantisk Adjektiv som tillämpar en sträng rättvisa rheinländer Substantiv en polkaliknande (tysk) pardans i långsam 3/4 takt rhenium Substantiv ett grundämne med atomnummer 75, atommassa 186 och symbolen Re rheniumheptaoxid Substantiv en kemisk förening av syre och rhenium rhizom Substantiv underjordisk del av stam hos fleråriga växter, ofta utvecklad istället för eller som komplement till rötter för att lagra näring rho Substantiv den grekiska bokstaven Ρ (gemen: ρ eller ϱ) rhododendron Substantiv stavningsvariant till rododendron rhododendronbuske Substantiv stavningsvariant till rododendronbuske ria Verb torka säd i ria rial Substantiv namn på respektive länders valutor i Iran (IRR), Jemen (YER) och Oman (OMR) riande Substantiv det att ria ribbeblad Substantiv en växtart (Delesseria sanguinea) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art ribbpelarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Browningia microsperma ribbsjöborrekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis bruchii ribbskott Substantiv skott som tar i målets övre ribba (i fotboll, handboll, bandy, ishockey, och liknande sporter) ribbstaket Substantiv staket av ribbor ribbstol Substantiv stegar som sitter längs väggar i gympasalar för gymnastiska syften ribbåt Substantiv gummibåt, uppblåsbar båt med styvt skrov och gummipontoner ribonukleinsyra Substantiv vanligen enkelsträngad nukleinsyra i form av en polymer av nukleotider med sockret ribos och kvävebaserna adenin, cytosin, guanin och uracil ribos Substantiv en enkel sockerart (monosackarid), närmare bestämt en pentos ribosom Substantiv organell bestående av två subenheter (en liten och en stor) bestående av protein och rRNA vilken sköter translationen av mRNA till protein ricasso Substantiv oslipad del av klinga närmast parerstång; stundom synonymt med ansats (övergången till slipad egg) richterskala Substantiv skala som används för att ange styrkan hos jordbävningar ricin Substantiv protein och starkt gift som finns i ricinväxtens frön ricinolja Substantiv olja som pressas ur ricinbuskens frön ricka Verb röra sig av och an ricotta Substantiv mjuk italiensk osaltad ost som påminner lite om keso ridbana Substantiv anläggning där man kan rida riddarhushöger Substantiv högern inom riddarhuset (riddarståndet av ståndsriksdagen i Sverige före 1865) riddarorden Substantiv sammanslutning av riddare riddarost Substantiv en hårdost som egentligen är en variant av svecia fast utan skorpa riddarsal Substantiv största och präktigaste rum i en medeltida borg eller slott ridderlig Adjektiv som uppför sig eller har dragen som en riddare traditionellt ska ha; artig, ädel, modig, gentlemannamässig riddjur Substantiv djur som man kan rida på ridhjälm Substantiv hjälm som ryttare bär när denne rider (en häst) ridhus Substantiv byggnad innehållande en ridbana ridhäst Substantiv häst som är avsedd för ridning ridikyl Substantiv påsliknande väska för förvaring av sysaker eller handarbete eller andra mindre föremål ridskola Substantiv skola där man lär sig att rida ridspö Substantiv spö som används inom hästdressyr för olika skäl, främst för att bättre styra hästens beteende genom att piska eller peka ridstig Substantiv väg avsedd för hästar med ryttare ridsven Substantiv ridande manlig tjänare eller väpnare som tjänstgör till häst ridväg Substantiv väg avsedd för hästar med ryttare riffelblandning Substantiv sätt att blanda spelkort likt ett blixtlås; delning av kortlek i två lika högar följd av läggning av kort, vartannat från varje hög, i en gemensam hög rififikupp Substantiv inbrott då förövare tar sig in genom taket till lokaler eller affärsutrymmen med syfte att stjäla eller råna rifsrafs Substantiv sammanblandning av umbärliga ting, villervalla; förvirring, oreda, röra rigadon Substantiv fransk figurdans från Provence i 4/4- eller 2/4-takt rigaudon Substantiv stavningsvariant av rigodon riggande Substantiv det att rigga riggare Substantiv person som riggar ett segelfartyg (på varvet, innan besättningen är inmönstrad) rigid Adjektiv stel, styv rigiditet Substantiv det att vara rigid rigodon Substantiv fransk figurdans från Provence i 4/4- eller 2/4-takt rigorism Substantiv överdriven stränghet rigoristisk Adjektiv sträng, rigorös, påminnande om en rigorist rigorositet Substantiv det att vara rigorös rikemansvälde Substantiv penningvälde, plutokrati rikhaltig Adjektiv som innehåller höga halter (av något) rikhaltighet Substantiv det att vara rikhaltig rikligen Adverb i riklig mängd, i rikt mått riklighet Substantiv det att vara riklig rikoschett Substantiv gevärskula eller annan projektil som studsar mot något och sedan får ej önskad riktning rikoschettera Verb studsa tillbaka rikoschetterande Adjektiv som rikoschetterar riksarameisk Adjektiv som rör riksarameiska riksbaner Substantiv baner som används som ett särskilt värdighetstecken vid statliga ceremonier riksbankschef Substantiv chef för en riksbank riksdagsbeslut Substantiv beslut i riksdagen riksdagsgrupp Substantiv grupp (fraktion) av riksdagsledamöter som tillhör samma parti riksdagshem Substantiv bostad (övernattningslägenhet) i Stockholm för riksdagsledamot riksdagshus Substantiv säte för ett lands riksdag riksdagskandidat Substantiv person som kandiderar på val till riksdag riksdagskvinna Substantiv kvinnlig politiker som är ledamot av riksdagen; riksdagsledamot riksdagsledamot Substantiv ledamot i riksdagen riksdagsman Substantiv politiker som är ledamot av riksdagen; riksdagsledamot riksdagsmotion Substantiv motion till riksdagen riksdagsparti Substantiv politiskt parti som har representanter i riksdagen riksdagspetitum Substantiv statligt verks framställan (önskemål, äskande, begäran) om anslag till regeringen inför årets budgetproposition riksdagsplats Substantiv mandat till riksdagen riksdagsservitris Substantiv servitris i riksdagen riksdagsspärr Substantiv den minsta andel röster (4 %) som ett politiskt parti behöver få i allmänna val i Sverige för att få plats i riksdagen, en spärr mot alltför små partier riksdagsval Substantiv val till riksdagen riksdaler Substantiv valuta som föregick den svenska kronan riksdel Substantiv en av fyra delar av Storbritannien: England, Skottland, Nordirland eller Wales riksfinska Substantiv standardiserad finska fri från dialektala drag riksförbund Substantiv sammanslutning (förbund) av föreningar i hela riket riksförening Substantiv rikstäckande förening riksgode Substantiv hednisk religiös (manlig) ledare av högsta rang i ett land riksgydja Substantiv kvinnlig hednisk religiös ledare av högsta rang i ett land riksha Substantiv kärra avsedd för persontransport och att dras genom handkraft eller (numera vanligast) trehjulig (pedaldriven) cykel, (motordriven) minimotorcykel, mopedbil eller liknande, med förarsäte och sittplats för normalt två pas riksidrottsförbund Substantiv en rikstäckande sammanslutning av idrottsförbund för alla olika idrottsgrenar riksintresse Substantiv ett område, en plats eller ett enstaka objekt som är skyddat och anses viktigt ur en nationell synvinkel riksklenod Substantiv ett föremål av intresse (klenod) för hela riket riksmedalj Substantiv svensk medalj i skytte som utdelas i silver (sedan 1899) eller guld (sedan 1918) riksomedelbar Adjektiv direkt (omedelbar) del av ett rike utan att vara del av något av dess län riksomfattande Adjektiv som omfattar en hel stat; landsomfattande rikspolis Substantiv ett lands (rikes) nationella polismyndighet rikspolischef Substantiv chef för ett lands rikspolis (i Sverige för polismyndigheten) rikspolitisk Adjektiv som har att göra med rikspolitik riksrättsåtal Substantiv åtal enligt lagarna för riksrätt riksskyttetävlingsmedalj Substantiv medalj i guld, silver eller brons som utdelas vid riksskyttetävling riksspeleman Substantiv variantform till riksspelman riksspelman Substantiv titel som kan förvärvas av en skicklig folkmusiker genom erhållandet av Zornmärkets silver- eller guldmärke rikssvenska Substantiv standardiserad svenska fri från dialektala drag rikstriangulering Substantiv triangulering (uppmätning) av ett helt rike riksvapen Substantiv heraldiskt vapen eller annat officiellt emblem för en stat, som samman med nationsflaggan utgör statens främsta nationalsymbol riksväg Substantiv (vanligtvis större) väg som går mellan två (vanligtvis större) tätorter inom ett land – till skillnad från länsväg riksvärnet Substantiv försvenskning av tyska Reichswehr, försvarsmakten i Tyskland under Weimarrepubliken 1921-1933 samt i Tredje riket 1933-1935 riksäpple Substantiv utsmyckad sfär med krona som symbol för kunglig makt riktande Substantiv det att rikta riktighet Substantiv det att vara riktig, sann eller korrekt riktningsderivata Substantiv en linjärkombination av partiella derivator; kan beskrivas som skalärprodukten mellan en enhetsvektor och gradienten av en funktion riktningskoefficient Substantiv tal k som anger riktningen hos en rät linje som ges av en ekvation y = k x + m i ett plant koordinatsystem riktningsvektor Substantiv vektor som anger riktningen för en rät linje riktvärde Substantiv mätvärde som något ska sträva efter att uppnå rilla Verb räffla rillpatron Substantiv randlös patron rimfrost Substantiv beläggning av iskristaller på avkylda ytor rimligen Adverb enligt tänkbara eller troliga skäl rimlighet Substantiv det att vara rimlig rimligtvis Adverb enligt tänkbara eller troliga skäl rimmare Substantiv person som skriver rim rimmeri Substantiv det att skriva rim rimord Substantiv (två eller flera) ord som rimmar på varandra rimordbok Substantiv ordbok som listar ord som rimmar rimsmidare Substantiv person som smider rim rimsnidare Substantiv person som snider rim rimturs Substantiv (illasinnad) jätte från köldens värld Nivelhem rind Substantiv murgröna ringakta Verb anse något vara av ringa värde ringaktande Adjektiv som ringaktar ringaktning Substantiv förakt ringand Substantiv en art (Aythya collaris) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten ringand ringande Substantiv det att ringa ringandshane Substantiv hane av fågelarten ringand ringandshona Substantiv hona av fågelarten ringand ringare Substantiv person som har till yrke att ringa i kyrkklockor ringbarka Verb ta bort barken i en ring runt en trädstam eller en gren ringbarkande Adjektiv som ringbarkar ringbarkning Substantiv borttagning av barken i en ring runt en stam (eller en gren) ringblomma Substantiv en art (Calendula officinalis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten ringblomma ringbredd Substantiv bredd hos en hjulring ringdans Substantiv typ av dans som dansas i ring, det vill säga att fler än två personer rör sig (runt) i en gemensam cirkel ringduva Substantiv en art (Columba palumbus) inom fågelfamiljen duvor (Columbidae); individ av arten ringduva ringerikestil Substantiv en konstriktning med betydande djurornamentik som förekom i Norden under yngre vikingatid ringfinger Substantiv det fjärde fingret räknat från tummen på en människohand ringformad Adjektiv cirkulär, formad som en ring ringformig Adjektiv formad som en ring ringhet Substantiv det att vara ringa; litenhet, obetydlighet ringkors Substantiv solkors ringla Verb röra sig långsamt och slingrande ringlad Adjektiv lagd i slingor ringled Substantiv väg som går runt en stad ringledning Substantiv anläggning med ringknapp (vid ytterdörren), ringklocka och ledningen däremellan ringlek Substantiv dans eller lek där deltagarna bildar en ring ringlinje Substantiv kollektivtrafik som regelbundet trafikerar en sträcka som bildar en ring ringmur Substantiv (medeltida) mur som omsluter en stad eller en borg ringmuskel Substantiv muskel formad som en ring som har förmågan att dra ihop en öppning ringmärka Verb fästa en ring med identitetsmärkning på en fågels ben; utföra ringmärkning ringmärkare Substantiv person som ringmärker fåglar ringning Substantiv det att ringa ringnyckel Substantiv skruvnyckel med ring i ena eller båda ändarna och av olika storlek ringnäbbad Adjektiv som har en näbb med ett tydligt band runt (som en ring) ringprydd Adjektiv smyckad med ring ringpärm Substantiv gaffelpärm ringrostighet Substantiv det att vara ringrostig ringsvanspungråtta Substantiv pungdjur som är bra anpassade till ett liv i träd ringsvarvning Substantiv svarvning i trä av en profil som sedan kan sågas upp (som tårtbitar) till ett stort antal leksaker ringsåg Substantiv såg där klingan utgörs av en ring ringtrast Substantiv en art (Turdus torquatus) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten ringtrast ringväg Substantiv väg som går runt en stad rinit Substantiv inflammation i näsan; snuva (på grund av exempelvis allergi eller vid förkylning) rinkebysvenska Substantiv svensk sociolekt som talas av invandrare i Stockholmsförorter såsom Rinkeby, Tensta, Flemingsberg och Kista rinnig Adjektiv som tenderar att rinna; ej fast, som har lös konsistens när man talar om matvaror; som ej håller tätt när man talar om t.ex. en näsa eller en vattenkran ripa Substantiv hönsfågel av släktet Lagopus; även (såsom ämnesnamn) om maträtt av fågeln ripbär Substantiv en art (Arctostaphylos alpinus) inom växtfamiljen ljungväxter (Ericaceae); individ av arten ripbär ripjakt Substantiv jakt på ripa ripost Substantiv motstöt i fäktning rippa Verb med hjälp av en dator kopiera ljud och/eller bild från ett annat media som en CD eller en DVD till en hårddisk rippande Substantiv det att rippa rippel Substantiv glass där smaker har blandats samman (exempelvis via ränder av sylt) ripström Substantiv stark utåtgående ström risfält Substantiv jordbruksmark som används för att odla ris risgryn Substantiv gryn av ris risgrynsgröt Substantiv gröt gjord på risgryn och mjölk risgrynskaka Substantiv kaka som har risgryn som huvudingrediens risighet Substantiv det att vara risig riska Substantiv en svamp i släktet Lactarius riskanalytiker Substantiv person som analyserar risk riskavfall Substantiv avfall som innehåller giftiga och miljöfarliga ämnen riskerande Substantiv det att riskera riskfaktor Substantiv omständighet (t.ex. livsstil eller levnadsvanor) som ökar risken för att en given negativ händelse inträffar (i synnerhet vad gäller en individs hälsa och risk för sjukdom) riskgrupp Substantiv grupp människor som löper ökad risk att drabbas av något eller som får svårare skador om de drabbas av detta riskmedveten Adjektiv som är medveten om de (säkerhets)risker som föreligger (i ett visst sammanhang, och som anpassar sitt beteende för att minimera dessa) riskmedvetenhet Substantiv medvetenhet om de (säkerhets)risker som föreligger (i ett visst sammanhang) samt hur dessa kan minimeras riskokare Substantiv hushållsapparat som kokar ris, en gryta med inbyggt elektriskt värmeaggregat risktagande Substantiv det att ta en risk risktagare Substantiv person eller företag som tar risker riskvillig Adjektiv villig att ta risker rismjöl Substantiv mjöl av ris rismjölk Substantiv dryck framställd på ris risodlare Substantiv person som odlar ris risplantererska Substantiv kvinnlig risplanterare, kvinna som planterar ris rissel Substantiv slags grövre såll risskål Substantiv en skål med ris rissla Verb sålla ristning Substantiv det att rista risvin Substantiv slags sött vin med låg alkoholhalt framställs av polerat ris risvinäger Substantiv vinäger framställd av risvin ritande Substantiv det att rita ritardando Adverb allt långsammare ritare Substantiv person som ritar ritbestick Substantiv uppsättning av ritverktyg (passare, dragstift med mera för teknisk ritning) ritblock Substantiv pappersblock med blanka papper att rita på ritbord Substantiv platt yta på ett stativ som används som underlag för tekniska ritningar ritsa Verb göra repa eller skåra med verktyg ritteknik Substantiv konsten (läran, skolämnet) att göra och läsa tekniska ritningar ritualenlig Adjektiv i enlighet med en ritual ritualism Substantiv (alltför stor) betoning på riter och ceremonier ritualist Substantiv anhängare av ritualism ritualistisk Adjektiv som noga följer en viss ordning för hur något ska göras (i synnerhet som del av en religiös ceremoni) ritualmord Substantiv dödande av en människa för att blidka högre makter ritualmässig Adjektiv som liknar en ritual; som har att göra med ritualer rivalisera Verb tävla med någon om något rivande Adjektiv som river rivebröd Substantiv torkat smulat bröd, eller smulor riveri Substantiv en avdelning i en yllefabrik där lump rives (bearbetas) till ett spinnbart råmaterial rivieraopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia elatior rivig Adjektiv snabb och energisk rivmärke Substantiv märke på huden efter rivning rivning Substantiv process att riva en byggnad rivningsarbete Substantiv arbete med att riva en byggnad rivningshus Substantiv hus som ska rivas rivningskula Substantiv tung kula som används vid rivning av byggnader rivningslov Substantiv tillstånd (lov) att riva ner en byggnad rivstart Substantiv det att starta och accelerera ett fordon så snabbt att drivhjulen slirar lite och ofta lämnar spår på t ex asfalt eller grus rivstarta Verb starta fordon så att hjulen spinner mot underlaget riyal Substantiv benämning på valutan i Qatar (QAR) och Saudiarabien (SAR) (ibland även om valutorna i Jemen (YER), Oman (OMR) och Iran (IRR)) roama Verb använda en annan än ens egen operatörs nätverk för tele- eller datakommunikation robbert Substantiv bridgeomgång robe Substantiv lång klänning robinsonad Substantiv äventyrsberättelse liknande Robinson Crusoe; ofta utspelad på en öde ö robotaktig Adjektiv som beter sig som en robot robotartad Adjektiv som liknar en robot robotdammsugare Substantiv en självgående dammsugare robotgräsklippare Substantiv automatisk gräsklippare robotik Substantiv läran om robotar och om mekaniska automatiserade anordningar robotisera Verb göra robotaktig(are) robotisering Substantiv det att robotisera robotisk Adjektiv som hör ihop med robotik robotkryssare Substantiv örlogsfartyg bestyckat med robotar robotmässig Adjektiv som är karakteristisk för en robot robusthet Substantiv det att vara robust rockabilly Substantiv musikgenre, tidig form av rockmusik rockabillymusik Substantiv musik av genren rockabilly rockad Substantiv ett schackdrag där kungen från sin utgångsruta flyttas två steg åt sidan, medan motsvarande torn ställs intill, men på motsatt sida, vilket måste uppfylla några kriterier för att vara spelbart rockentrav Substantiv en art (Arabis glabra) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten rockentrav rockera Verb låta två personer byta arbetsuppgifter rockficka Substantiv ficka på en rock rockgrupp Substantiv grupp musiker som sjunger rock rockhuvud Substantiv fäste för råmaterial (lin, ull) på en spinnrock rockkonsert Substantiv konsert där programmet består av rockmusik rockmusik Substantiv rock, en musikstil rockmusiker Substantiv person som själv spelar rockmusik (i ett band) rockmärke Substantiv rockslagsmärke, klubbnål, pin, knapp (med logotyp eller budskap) rockring Substantiv ring (oftast av plast) avsedd för lek eller gymnastik, som man håller kvar runt midjan genom att vicka på kroppen så att ringen snurrar rockvaktmästare Substantiv person som (ibland mot avgift) har tillsyn över ytterkläder inlämnade i garderob eller annat klädförråd i anslutning till offentlig lokal rodd Substantiv det att ro roddarbänk Substantiv sittplats för personer som ror en roddbåt roddare Substantiv person som ror i en roddbåt roddförening Substantiv synonym för roddklubb roddklubb Substantiv förening (klubb) för rodd roddlucka Substantiv på roddbåt trästycke som fyller igen årtull då rodd ej företages roddtull Substantiv det samma som årtull rodel Substantiv en sport där man ska åka ned för en isbana, sittande på en sorts kälke, så snabbt som möjligt rodium Substantiv ett grundämne med atomnummer 45, atommassa 103 och symbolen Rh rodnande Substantiv det att rodna rododendron Substantiv någon av flera buskartade växtarter i rododendronsläktet (Rhododendron) inom familjen ljungväxter (Ericaceae) rododendronbuske Substantiv exemplar av rododendron rododendronodlare Substantiv entusiast för odling av rododendrer rodopsin Substantiv en G-proteinkopplad receptor i näthinnans stavar i ögat, vilken består av opsin och en form (11-cis-retinal) av retinal, som reagerar på ljus (genom att ombildas till all-trans-retinal), vilket får rodopsinet att aktiver rofferi Substantiv det att roffa rofull Adjektiv full av ro rofylld Adjektiv lugn rofylldhet Substantiv det att vara rofylld rogdocka Substantiv trasdocka rogivande Adjektiv som leder till sinnesstämningar av lugn, ro och trygghet rohingisk Adjektiv rörande folkgruppen rohingya (rohingyer) rohingya Substantiv folkgrupp i Myanmar/Burma vars medlemmar kallas rohingyer rohingyer Substantiv medlem av folkgruppen rohingya i västra Burma och även Bangladesh rojalism Substantiv positiv attityd gentemot monarki som politisk institution rojalist Substantiv person som stödjer kungahuset eller monarkin som statsskick rojalistisk Adjektiv som liknar eller beter sig som en rojalist, som har att göra med rojalism rokoko Substantiv konststil kring mitten av 1700-talet kännetecknad av strävan efter lätthet och behag rolighet Substantiv skämt; yttrande som ska skapa munterhet rollator Substantiv variant av rullator rollerblades Substantiv inlines romanesk Adjektiv svärmisk, överspänd romanförfattare Substantiv författare av en roman romanhjälte Substantiv karaktär som är huvudperson eller hjälte i en roman romanhjältinna Substantiv kvinnlig romanhjälte romani Substantiv indoariskt språk som främst talas av romer, zigenarspråk romanisera Verb göra (mer) romersk; integrera eller anpassa till seder, språk, stil eller struktur från romarna och Romarriket romanist Substantiv specialist på romanska språk romansallat Substantiv en sorts sallat, ingrediens i bl.a. caesarsallad romansk Adjektiv kännetecknar en stil i medeltiden som anknyter till den romerska kulturen romanticism Substantiv romantik (konstepok) romantisera Verb förändra något så att det verkar mer romantiskt; försköna romantiserande Adjektiv som romantiserar romargryta Substantiv lergryta avsedd för matlagning i ugn romarinna Substantiv kvinnlig romare romartiden Substantiv epok där romarriket behärskade stora delar av Europa och länderna runt Medelhavet romb Substantiv fyrhörning där alla sidor är lika långa rombencefalon Substantiv bakhjärna rombisk Adjektiv som utgör en romb romboid Substantiv långsträckt fyrsiding med sneda vinklar och motstående sidor parallella romer Substantiv en folkgrupp i Europa och delar av Asien romsk Adjektiv som rör romerna, deras språk eller kultur romska Substantiv indoariskt språk som främst talas av romer rondell Substantiv cirkelformad, icke-trafikerad och ofta växtfylld eller på annat sätt dekorerad yta innerst i en cirkulationsplats rondellhund Substantiv modell av en hund, vanligen byggd av trä eller annat lättillgängligt material, byggd av (anonym) privatperson (eller förening) och placerad i det centrala området (rondellen) vid en cirkulationsplats för biltrafik, vanli rondo Substantiv en musikalisk form med ett refräng-artat återkommande huvudtema rondör Substantiv stort kroppsomfång rooibos Substantiv en växtart (Aspalathus linearis) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); buske av detta slag rooiboste Substantiv te bryggt på blad från rooibosbusken ropande Substantiv det att ropa ropare Substantiv person som ropar roquefort Substantiv en sorts (fransk) fårmjölksost rorgängare Substantiv den som sköter rodret på ett fartyg rorkult Substantiv exemplar av den pinne med vilken man styr en mindre båt rosafärgad Adjektiv färgad rosa, med rosa färg rosastrimmig Adjektiv som har rosa strimmor rosenbinka Substantiv en art (Erigeron borealis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten rosenbinka rosenbåge Substantiv spaljé i form av en båge för rosor rosende Adjektiv rosenröd rosendekorerad Adjektiv som dekorerats med rosor rosenfink Substantiv en art (Carpodacus erythrinus) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten rosenfink rosengeranium Substantiv en växtart (Pelargonium graveolens) inom släktet pelargoner (Pelargonium); exemplar av denna blomma rosenhäck Substantiv häck av rosor rosenian Substantiv anhängare av Carl Olof Rosenius; grundaren av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen roseniansk Adjektiv typisk för rosenianerna, hörande till eller inspirerad av Carl Olof Rosenius; grundaren av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, motsatt Svenska Missionsförbundet rosenkindad Adjektiv som har rosiga kinder rosenkrans Substantiv ett speciellt radband som hjälper den bedjande att hålla reda på rosenkransens repetitionsmönster och som består av ett sextiotal kulor som är uppträdda runt om på en tråd samt en sträng med ett kors rosenkranskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria rhodantha rosenmalva Substantiv en växtart (Malva alcea); individ av denna art rosenmås Substantiv en art (Rhodostethia rosea) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten rosenmås rosenranka Substantiv ranka av rosor rosenrasande Adjektiv extremt arg; förstärkning av rasande rosenröd Adjektiv med en intensiv nyans av röd likt den hos (vissa) rosor rosensjöborrekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis backebergii rosenskimrande Adjektiv som skimrar med en rosaktig färg rosenskärm Substantiv en växtart (Medinilla magnifica) inom familjen medinillaväxter (Melastomataceae); exemplar av denna växt rosenstare Substantiv en art (Sturnus roseus) inom fågelfamiljen starar (Sturnidae); individ av arten rosenstare rosentärna Substantiv en art (Sterna dougallii) inom fågelfamiljen tärnor (Sternidae); individ av arten rosentärna rosenvatten Substantiv vatten med rosenblad i som ofta används i persisk matlagning rosfeber Substantiv en bakteriesjukdom orsakad av betahemolyserande streptokocker rosiansikte Substantiv utslag i ansikte rosig Adjektiv som påminner om en ros (exempelvis vad gäller färgen) rosighet Substantiv det att vara rosig rosk Substantiv sopor, skräp roskarl Substantiv en art (Arenaria interpres) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten roskarl rosling Substantiv en växtart (Andromeda polifolia) i familjen ljungväxter (Ericaceae); exemplar av denna art rosoll Substantiv finsk sillsallad som hör till det finska julbordet och påminner om svensk sillsallad rosordningen Substantiv en ordning (Rosales) växter som bland annat omfattar familjerna rosväxter (Rosales) och nässelväxter (Urticaceae) rossig Adjektiv kraftigt byggd, storvuxen och muskulös, bastant; ibland vidare korpulent (egentligen stor) rossla Verb ge ifrån sig rasslande, harklande ljud genom att luften endast med svårighet passerar genom luftvägarna rosslande Adjektiv som rosslar rosslighet Substantiv det att vara rosslig rossling Substantiv rosslande ljud rostand Substantiv en art (Tadorna ferruginea) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten rostand rostande Substantiv det att rosta rostandshane Substantiv hane av fågelarten rostand rostandshona Substantiv hona av fågelarten rostand rostas Substantiv mindre muskeldelen av rostbiffen rostbrun Adjektiv brun med röda nyanser likt rost rosteri Substantiv anläggning för rostning rostfikus Substantiv en växtart (Ficus rubiginosa), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art rostfläck Substantiv fläck på järn utgjord av rost rostfläckig Adjektiv som har rostfläckar rostgumpad Adjektiv som har en gump vars färg liknar rost rostgumpsvala Substantiv en art (Hirundo daurica) inom fågelfamiljen svalor (Hirundinidae); individ av arten rostgumpsvala rostighet Substantiv det att vara rostig rostlave Substantiv eldstad (bål, lave) där malm rostas rostmes Substantiv en art (Poecile rufescens) inom fågelfamiljen mesfåglar (Paridae); individ av arten rostmes rostnate Substantiv en art (Potamogeton alpinus) i växtfamiljen nateväxter (Potamogetonaceae); individ av ovan nämnda art, flerårig vattenlevande växt med mer eller mindre rödfärgade blad rostorangelav Substantiv lav av arten Caloplaca ferruginea eller (liten rostorangelav) arten Caloplaca hungarica rostpelarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Haageocereus pseudomelanostele rostpendel Substantiv vanlig form av kompensationspendel, med stänger av olika metall rostskogstrast Substantiv en art (Catharus fuscescens) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten rostskogstrast rostsparv Substantiv en art (Emberiza caesia) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten rostsparv rosttinamo Substantiv en fågelart (Crypturellus brevirostris) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art rosväxt Substantiv individ av någon av arterna inom familjen rosväxter (Rosaceae) rosväxter Substantiv en växtfamilj (Rosaceae) inom rosordningen Rosales rotationsenergi Substantiv rörelseenergi på grund av rotationsrörelse (hos en kropp) rotationskropp Substantiv den volym som innesluts av kurvan y=f(x) när den roterar kring en axel rotationsyta Substantiv en yta som uppstår genom att låta en kurva i planet rotera ett varv runt en given axel, i det tredimensionella rummet rotavdrag Substantiv skattereduktion gällande renovering av bostäder rotbagge Substantiv dialektal benämning för kålrot rotblöta Substantiv så mycket regn att vattnet tränger ner till växternas rotsystem rote Substantiv samverkande enhet bestående av två samflygande stridsflygplan rotekvation Substantiv en ekvation som involverar den sökta variabeln upphöjt till något rationellt tal roterdörr Substantiv dörr som roterar (snurrar) rotespökuggla Substantiv en art (Ninox rotiensis) inom fågelfamiljen egentliga ugglor (Strigidae); individ av arten rotespökuggla rotevis Adverb i rote, i rotar rotfibbla Substantiv en art (Hypochaeris radicata) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten rotfibbla rotfrukt Substantiv ätbar, odlad, normalt ganska tjock rot, som kan användas som grönsak rotfruktschips Substantiv tunna skivor av rotfrukter som tillagats till chips rotfruktssoppa Substantiv soppa på rotfrukter rotisseri Substantiv restaurang där maten rostas eller grillas på ett roterande spett medan gästerna ser på rotkorg Substantiv korg flätad av rötter (av gran eller björk) rotkörvel Substantiv en art (Chaerophyllum bulbosum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten rotkörvel rotlös Adjektiv utan rötter, utan rotfäste rotlöshet Substantiv det att vara rotlös rotmorfem Substantiv morfem som ensamt kan bilda ett ord; fritt lexikalt morfem rotmos Substantiv ätbart mos av morötter, potatis och kålrötter rotogravyr Substantiv djuptryck utfört i rotationspress (press med cylinderformig stilyta) rotogräs Substantiv (flerårigt) ogräs som sprids via rötter rotor Substantiv roterande maskindel rotparasit Substantiv parasit som angriper (ett) rotsystem rots Substantiv en djursjukdom som drabbar hästar och åsnor rotsak Substantiv ätbar, odlad, normalt ganska tjock rot, som kan användas som grönsak rotskott Substantiv skott som växer upp från roten av en moderplanta (endast en liten bit ifrån huvudstammen) rotstock Substantiv underjordisk del av stam hos fleråriga växter, ofta utvecklad istället för eller som komplement till rötter för att lagra näring rotsystem Substantiv hos växter ett system bestående av en under jord växande huvudrot med sido- eller birötter, alternativt ovan jord växande luftrötter rotting Substantiv naturmaterial som används bland annat vid tillverkning av korgmöbler rottingkäpp Substantiv käpp av rotting rottråd Substantiv tunn del (tråd) av en rot rottåga Substantiv (lång och) smal rot eller rotdel, rottråd, rotfiber rotunda Substantiv cylindrisk byggnad, ofta täckt med kupol rotuttryck Substantiv /uttryck inom/ en (ofta kvadrat-) rot rotända Substantiv ända närmast roten (av stock, strå) rotände Substantiv ände närmast roten (av stock, strå) rougeborste Substantiv borste som används för att applicera rouge roulad Substantiv variant av rulad rousseauansk Adjektiv enligt Rousseau router Substantiv nätverkskomponent som vidarebefordrar information i ett datanätverk rov Substantiv handlingen att röva eller plundra rovdjurspolitik Substantiv politik som rör frågor om rovdjur (i synnerhet varg) rovdrift Substantiv hänsynslös användning av viss resurs rovfisk Substantiv allmän beteckning för en fisk som fångar och dödar andra djur (ofta annan fisk) för att äta dem rovfjäril Substantiv en fjärilsart, Pieris rapae rovfågel Substantiv fågel som får föda genom att jaga och äta andra, oftast mindre, fåglar rovgirig Adjektiv lysten efter föda rovgirighet Substantiv det att vara rovgirig rovgirigt Adverb på ett rovgirigt sätt rovlysten Adjektiv som känner starkt begär efter rov rovlystnad Substantiv starkt begär efter rov rovvattenloppa Substantiv ett litet vattenlevande kräftdjur, Cercopagis pengoi rubank Substantiv en sorts stor trähyvel rubb Substantiv allt, alltihop, alltsammans rubbande Substantiv det att rubba rubbe Substantiv rubrik rubbing Substantiv polermedel för lack (på fordon) rubbning Substantiv avvikelse från det normala; förskjutning från något (jämvikts)läge rubelsedel Substantiv sedel av valuta rubel rubidium Substantiv ett grundämne med atomnummer 37, atommassa 85,5 och symbolen Rb rubidiumbromid Substantiv kemisk förening av rubidium och brom rubidiumfluorid Substantiv kemisk förening av rubidium och fluor rubidiumhydroxid Substantiv kemisk förening av rubidium, syre och väte rubidiumjodid Substantiv kemisk förening av rubidium och jod rubidiumkarbonat Substantiv kemisk förening av rubidium, syre och kol rubidiumklorid Substantiv kemisk förening av rubidium och klor, RbCl rubidiumnitrat Substantiv kemisk förening av rubidium, kväve och syre rubidiumsulfat Substantiv kemisk förening av rubidium, svavel och syre, Rb2SO4 rubinkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cleistocactus samaipatanus rubinmaskros Substantiv en art (Taraxacum rubicundum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten rubinmaskros rubinröd Adjektiv röd som rubin rubinvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria haageana rubricera Verb förse med rubrik; sätta som överskrift; beteckna rubricering Substantiv det att rubricera; resultatet av att rubricera rubusar Substantiv släkte (Rubus) i familjen rosväxter ruccola Substantiv vanlig stavningsvariant av rucola ruccolasallat Substantiv vanlig variant av ruccola rucka Verb flytta något litet från dess ursprungliga plats; särskilt röra fram och tillbaka ruckande Adjektiv som ruckar rucola Substantiv en art (Eruca vesicaria) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten rucola rucolasallat Substantiv vanlig variant av rucola ruda Substantiv en vanligt förekommande sötvattenfisk (Carassius carassius) som lever i stilla vatten såsom dammar och sjöar rudbeckia Substantiv exemplar av släktet ovan rudbeckianism Substantiv Olof Rudbecks tanke att Sverige är mänsklighetens urhem rudiment Substantiv ansats till något eller rest av något; outbildat organ rudimentär Adjektiv outvecklad, primitiv, förkrympt eller på ett tidigt stadium, som utgör rudiment rudis Adjektiv utan talang och djupt okunnig (inom något ämne) ruff Substantiv utrymme (eller tak över utrymme) på mindre båtar där det kan finnas plats för koj eller kabyss ruffel Substantiv det att ruffla ruffig Adjektiv ovårdad, sjaskig ruffla Verb skoja, bedra, lura rufflande Adjektiv som rufflar rufflare Substantiv skojare, bedragare, lurendrejare rufs Substantiv ovårdat, okammat hår, vanligen uppstått på morgonen rufsa Verb bringa hår i oordning rufsighet Substantiv det att vara rufsig rug Substantiv råg rugbyboll Substantiv oval boll som används för att spela rugby rugbyspelare Substantiv person som spelar rugby rugge Substantiv tät samling växter ruggighet Substantiv det att vara ruggig ruinerande Substantiv det att ruinera rulad Substantiv kött- eller fiskrätt i rullform rulett Substantiv variant av roulett ruljangs Substantiv god handel, kommers, pengar i omlopp, omsättning rullad Substantiv variant av rulad rullager Substantiv lager där den roterande delen rullar mot ett antal rullar för att minska friktionen rullator Substantiv vagnliknande hjälpmedel för personer som har svårt att gå, med mellan två och fyra hjul, en sits att sitta och vila på, och en korg för mindre bagage rullbar Adjektiv som kan rullas rullbock Substantiv bock (ställning) med rulle upptill; så att lasten (en bräda) kan förflyttas rullbräda Substantiv bräda med fyra hjul avsedd för att skejta rullebör Substantiv skottkärra, vagn med ett hjul avsedd att skjutas av en människa rullfriktion Substantiv typ av friktion som uppstår när ett hjul rullar över en yta rullgardin Substantiv tygskynke som hänger innanför fönster och är försett med en mekanism som möjliggör att dra skynket upp och ner rullgardinsstång Substantiv stång för rullgardin rullgänga Substantiv icke skärande bearbetning av gängor rullkedja Substantiv kedja med rullar som löper mellan hjul, sluten länkkedja för kraftöverföring rullningslager Substantiv samlingsbegrepp för lager baserade på rullningsprincipen såsom kullager och rullager rullningslist Substantiv ett avlångt, antingen vertikalt eller horisontellt, gränssnittselement i ett grafiskt användargränssnitt som dels visar vertikal respektive horisontell position i dokumentet (med avseende på det som visas på skärmen), de rullramp Substantiv lutande rullband, som en rulltrappa utan steg rullskida Substantiv kort skida med hjul (för att använda på hårda underlag utan snö) rullskidåkning Substantiv förflyttning med hjälp av rullskidor på hårt underlag utan snö rullskridskoåkning Substantiv användning av (åkning med) rullskridskor rullsten Substantiv rund sten (natursten, slipad genom inlandsisen) rullstensås Substantiv ås av sand och runda stenar (rullsten), formad av den smältande inlandsisen rullstolsanpassad Adjektiv som är anpassad så att den ger rullstolsburna tillgång rullstolsanvändare Substantiv person som använder rullstol rullstolsburen Adjektiv som behöver rullstol för att ta sig fram rullstolsramp Substantiv sluttande yta på vilken en rullstolsbunden person kan ta sig in och ut ur en byggnad, fordon eller dylikt rullstolstennis Substantiv tennis som spelas av rullstolsburna personer rulltårta Substantiv mjukt bakverk av sockerkaka inrullad med en fyllning av till exempel sylt eller smörkräm rulta Verb gå vaggande, springa tungt rumla Verb bullra, larma, föra oväsen rumlare Substantiv person som rumlar rummel Substantiv pågående aktivitet som för mycket oväsen; rumsterande, ståhej, rabalder, stök, stoj, bråk, slagsmål rumphugga Verb hugga av svansen på djur rumphål Substantiv anus rumpkulla Substantiv kvinna från södra Dalarna rumpmas Substantiv man från södra Dalarna rumsadverbial Substantiv satsdel som anger var någonting skedde, sker eller kommer att ske rumsavlyssning Substantiv avlyssning av ett privat utrymme rumslig Adjektiv som har att göra med lokalisering i rummet rumslind Substantiv en växtart (Sparrmannia africana) i familjen sparrisväxter (Asparagaceae); exemplar av denna växt rumsluft Substantiv luften som befinner sig i ett slutet rum rumsnyckel Substantiv nyckel till ett rum (på hotell) rumstemperatur Substantiv den temperatur som vanligtvis finns i ett rum, oftast mellan 20 °C och 25 °C rumstempererad Adjektiv som har rumstemperatur, särskilt om vin rumstera Verb vara i livlig (och störande) verksamhet på viss angiven plats (se husera), härja; kampera, husera rumstering Substantiv det att rumstera rumsuthyrning Substantiv uthyrning av rum, det att hyra ut rum rumsvarm Adjektiv som har rumstemperatur rumsväxt Substantiv växt som odlas inomhus, i rum rumän Substantiv person från Rumänien rumänsk Adjektiv som har att göra med Rumänien eller det rumänska språket rumänsktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket rumänska rumänsktillverkad Adjektiv tillverkad i Rumänien runalfabet Substantiv alfabet (ordnad uppsättning) av runor, orelaterat ordningen (jämför futhark) runbinda Verb fånga in med hjälp av runmagi rundabordskonferens Substantiv förhandlingar där parterna genom diskussion i fria former söker lösa gemensamma problem rundabordssamtal Substantiv möte mellan parter på lika villkor rundande Substantiv det att runda rundanska Substantiv det forntida språk som talades mellan cirka år 800 och 1225 (eller 1100), ett nordiskt språk som föregick forndanskan och språkligt var så gott som identiskt med runsvenska (blott åtskilda geografiskt) rundel Substantiv figur med rund form rundforma Verb forma ett objekt runt, ofta använt inom hantverk rundgattad Adjektiv bågformig, buktad rundgänga Substantiv gängprofil som består av två halvcirklar med en toppcirkel och en bottencirkel som möts vid en given toppvinkel rundgång Substantiv slags återkoppling med video; situationen, eller den bild som uppstår, när en bildskärm i realtid visar det som en videokamera riktad mot skärmen fångar in rundhagtorn Substantiv (individ av) trädslaget (Crataegus laevigata) i släktet hagtornar rundhet Substantiv det att vara rund rundhult Substantiv (egentligen runt trä) sammanfattande namn på ett segelfartygs rår, bommar, stänger m m rundhänt Adjektiv frikostig, generös rundhänthet Substantiv det att vara rundhänt rundis Substantiv lättsam slutkläm; lättsamt slutinslag i nyhetssändning eller liknande rundkrassing Substantiv en art (Lepidium neglectum) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten rundkrassing rundlagd Adjektiv mullig rundlig Adjektiv betydlig, ansenlig rundlätt Adjektiv rundhyllt, fyllig, lätt knubbig rundmask Substantiv art eller individ tillhörande stammen Nematoda; enkla, spolformade och icke segmenterade ryggradslösa djur som oftast är av mikroskopisk storlek rundning Substantiv det att runda rundnätt Adjektiv som har rundare kroppsfigur rundpall Substantiv svepande slag rundpipig Adjektiv vars textur har relativt få men ganska stora hål (pipor) rundpolska Substantiv sorts polska som dansas parvis medurs på valsbana, med dels en promenaddel och dels en omdansning rundradio Substantiv utsändande av radioprogram till allmänheten rundradiobolag Substantiv bolag som sänder rundradio rundradiostation Substantiv station för utsändning av rundradio rundradioutsändning Substantiv utsändning i rundradio rundrocka Substantiv en fiskart (Rajella fyllae) inom familjen egentliga rockor (Rajidae); individ av denna art rundskrivelse Substantiv cirkulär rundslag Substantiv knut, ögla eller varv med rep rundsnack Substantiv (löst) prat om annat än vad som är avsett att behandlas rundspår Substantiv sidospår som används för rundgång av lok rundstall Substantiv äldre typ av lokstall som byggdes halvcirkelformad runt en vändskiva rundstav Substantiv stång med cirkulärt tvärsnitt; svarvade trävaror rundstycke Substantiv småfranska rundvisning Substantiv guidad rundvandring, visning som leder åter till startplatsen runga Verb ljuda starkt runhäll Substantiv häll på vilken runor är ristade runinskrift Substantiv text skriven med runor och som hör hemma inom det germanska skriftsystemet runk Substantiv (substantivering av runka) tillfälle av att någon masturberar runkande Substantiv det att runka runkunnig Adjektiv som har kunskap om runor (och runmagi); som kan läsa, förstå (och rista) runskrift runkvirke Substantiv porr runmagi Substantiv användning av runor för magiskt bruk runmästare Substantiv person som har runristning till yrke runolog Substantiv runforskare runologi Substantiv runforskning runosångare Substantiv person som sjunger runosånger runrad Substantiv uppsättning skrivtecken (alfabet) bestående av runor runrim Substantiv litet kväde eller kenning till en runa som till sitt innehåll är spådomar, tecken och uttydningar av runans namn runristad Adjektiv ristad med runor runristare Substantiv person som ristar (skriver) runor runskrift Substantiv skriftsystem vars tecken kallas runor runstav Substantiv kalender (evighetskalender) i form av en stav (käpp av trä) med inristade runor, en för varje dag runsten Substantiv stenblock i vilket runor ristats in runstycke Substantiv äldre svenskt skiljemynt, en tolftedels (1/12) skilling, förkortas rst. runsvensk Adjektiv som rör de ursvenska texter som skrivits med runskrift (därefter följde fornsvenskan med det latinska alfabetet) runsvenska Substantiv det forntida språk som talades mellan cirka år 800 och 1225 (eller 1100), ett nordiskt språk som föregick fornsvenskan och språkligt var så gott som identiskt med rundanska (blott åtskilda geografiskt) runtecken Substantiv tecken i form av en runa runtikring Preposition runtomkring, runtom på alla sidor rupie Substantiv namn på flera asiatiska valutor, i länder som Indien, Mauritius, Nepal, Pakistan, Seychellerna och Sri Lanka ruptur Substantiv (ned)brytande, bristning rupturera Verb spricka, brista rural Adjektiv som tillhör landsbygden rusch Substantiv liv och rörelse; livlig verksamhet ruschig Adjektiv driftig, klämmig, energisk rusdryck Substantiv alkoholhaltig dryck rusgalen Adjektiv som förlorat behärskningen på grund av rus (från alkohol eller liknande) rusha Verb (direkt efter startskott) snabbt avancera med (alla) enheter rusig Adjektiv som befinner sig i ett tillstånd av berusning, exempelvis på grund av förtäring av rusdrycker; även bildligt rusinska Substantiv slaviskt minoritetsspråk som talas av rusiner med två dialekter, nämligen karpatorusinska i Karpaterna och sydrusinska i Vojvodina ruskighet Substantiv det att vara ruskig ruskning Substantiv det att ruska ruskväder Substantiv obehagligt väder med nederbörd (eventuellt i kombination med vind) russenorsk Substantiv ett pidginspråk som tidigare talades i norra Norge och nordvästra Ryssland russifiera Verb anpassa till Ryssland, göra rysk russinfinger Substantiv finger som har befunnit sig i vatten så pass länge att huden har blivit skrynklig (som ett russin) russofili Substantiv beundran av Ryssland eller rysk kultur russofob Substantiv person som anklagas för russofobi, rysshatare russofobi Substantiv negativa fördomar, fientlig inställning eller rädsla för Ryssland, ryssar, eller rysk kultur russofobisk Adjektiv som kännetecknas av russofobi, som känner en obefogad rädsla eller avsky för Ryssland som stat eller ryska influenser rustande Substantiv det att rusta rustik Adjektiv som är föga kultiverad, bondsk, lantlig rustkammare Substantiv förvaringsrum för vapen rutad Adjektiv som är tryckt med både vågräta och lodräta streck som bildar jämna fyrkanter, avsedda att underlätta för personen som skriver, t.ex. i matematiska uppställningar rutblock Substantiv pappersblock med rutat papper ruten Substantiv person från eller bosatt i Rutenien i dagens Ukraina rutenium Substantiv ett grundämne med atomnummer 44, atommassa 101 och symbolen Ru ruterdam Substantiv spelkort av sviten ruter ruteress Substantiv spelkort av sviten ruter ruterknekt Substantiv spelkort av sviten ruter ruterkung Substantiv spelkort av sviten ruter ruteräss Substantiv spelkort av sviten ruter rutherfordium Substantiv ett grundämne med atomnummer 104, atommassa 261 och symbolen Rf rutighet Substantiv det att vara rutig rutil Substantiv slags mineral huvudsakligen bestående av titandioxid, TiO2 med en vanligtvis svart, rödbrun eller röd färg och som har diamantglans; även om band av detta mineral insprängt i andra mineral rutinarbete Substantiv arbete som är (går på) rutin rutinartad Adjektiv som görs enligt en rutin; vanemässig rutinerad Adjektiv (yrkes)van; skicklig rutnätsform Substantiv något som har form av närbelägda rutor rutsch Substantiv fart, liv och rörelse rutscha Verb snabbt glida nedför en sluttning rutschbana Substantiv variant av rutschkana; sluttande yta eller ränna rutschig Adjektiv driftig, energisk, slipprig rutschkana Substantiv snabb och okontrollerbar nedgång eller försämring ruttenhet Substantiv det att vara rutten rutå Adjektiv egentligen: sträva förgäves ruva Verb ligga på ägg för att hålla dem varma ruvande Substantiv det att ruva ryamatta Substantiv typ av matta med lång och ofta tät lugg som sedan 1900-talet populärt används som golvmatta i svensk inredning ryckande Substantiv det att rycka ryckig Adjektiv som rör sig med ryck ryckighet Substantiv det att vara ryckig rycktals Adverb då och då, stundtals, vid spridda tillfällen ryckvis Adjektiv med oregelbunden rörelse ryd Substantiv röjd mark rygga Verb hastigt dra sig bort av rädsla eller överraskning ryggande Substantiv det att rygga ryggborste Substantiv badborste med lång skaft avsedd att borsta ryggen med ryggfena Substantiv fena på ryggen av en fisk ryggkota Substantiv de enskilda ben (kotor) som utgör ryggraden ryggmjuk Adjektiv inställsam, servil och lismande ryggmärgsskada Substantiv skada som drabbar ryggmärgen ryggning Substantiv backning (med häst), rörelse bakåt, det att rygga ryggoperation Substantiv kirurgisk operation av ryggen ryggradsdjur Substantiv typ av djur som har ett skyddande hölje av kalciumfosfat runt ryggsträngen ryggsim Substantiv variant av simning med ryggen nedåt ryggsträngsdjur Substantiv djurgruppen Chordata, som innefattar ryggradsdjuren ryggstycksstropp Substantiv stropp av läder på hästsadel, som fäster grundsätet vid ryggstycket ryggstöd Substantiv något som är avsett att stödja ryggen; särskilt på sittmöbler och åkdon ryggtavla Substantiv (bred) rygg sedd i hela sin bredd ryggvärk Substantiv värk från ryggen, ont i ryggen ryggåsstuga Substantiv litet slags envåningshus som saknar innertak vilket gör ryggåsen synlig i rummet (den förr i tiden vanligaste formen av bostad för allmogen) ryktande Adjektiv som ryktar ryktesspridare Substantiv person(er) som (ofta) sprider ett rykte vidare ryktesspridning Substantiv spridning av rykten ryl Substantiv arten Chimaphila umbellata, en sorts småbuske som tillhör rylsläktet (Chimaphila) rymddräkt Substantiv den utrustning som en rymdresenär eller astronaut bär under sin resa ute i rymden rymdenhet Substantiv volymenhet rymdepos Substantiv berättelse /på vers/ som utspelar sig i rymden rymdfarare Substantiv person som färdas i rymden rymdfart Substantiv trafik med rymdfarkoster; obemannade eller bemannade färder mellan eller i bana omkring himlakroppar rymdforskare Substantiv person som jobbar med att forska om universum rymdforskning Substantiv forskning som äger rum med vetenskapliga instrument placerade i rymden rymdhjälte Substantiv litterär figur (huvudroll i äventyr, hjälte) som är rymdfarare rymdhund Substantiv hund som rest ut i rymden rymdkapsel Substantiv farkost som används för att människor kan resa till världsrymden rymdmonster Substantiv ett monster i ett rymdäventyr rymdmått Substantiv måttenhet för volym rymdopera Substantiv undergenre inom science fiction rymdskrot Substantiv vrak och fragment av konstgjorda satelliter, som svävar (i omloppsbanor) i rymden rymdskyttel Substantiv rymdfärja rymdsond Substantiv obemannad rymdfarkost med mätinstrument rymdstyrka Substantiv vapenslag i rymden (yttre rymden) rymdsåpa Substantiv rymdopera rymdturism Substantiv rymdfärd för nöjes skull rymdturist Substantiv person som gör rymdfärder för nöjes skull rymlighet Substantiv det att vara rymlig rymmande Substantiv det att rymma rymningsförsök Substantiv (misslyckat) försök att fly (från ett fängelse eller dylikt) rynkfri Adjektiv som saknar rynkor rynkighet Substantiv det att vara rynkig rysansvärd Adjektiv ryslig rysch Substantiv rynkad remsa av fint tyg ryskfödd Adjektiv född i Ryssland ryskhet Substantiv det att vara rysk rysklärare Substantiv lärare som undervisar i ryska ryskockuperad Adjektiv ockuperad av Ryssland ryskspråkig Adjektiv som är avfattad på ryska språket ryskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 e5 2. Sf3 Sf6 rysktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket ryska rysktillverkad Adjektiv tillverkad i Ryssland ryslighet Substantiv det att vara ryslig; något som är rysligt ryssbräken Substantiv en växtart (Diplazium sibiricum) inom familjen majbräkenväxter (Athyriaceae); exemplar av denna art ryssfientlig Adjektiv som är fientligt inställd till ryska staten ryssgubbe Substantiv en art (Bunias orientalis) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten ryssgubbe ryssja Substantiv en sorts fiskeredskap (nätverk där fisken lätt kommer in men inte hittar ut igen) ryssjefiske Substantiv fiske med hjälp av ryssja rysskula Substantiv kula (skott) avfyrad av rysk militär (eller en ryss i allmänhet) rysskörvel Substantiv en art (Chaerophyllum prescottii) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten rysskörvel ryssläder Substantiv ett mjukt, vattenavstötande läder, behandlat med björkolja ryssvänlig Adjektiv som är positivt inställd till Ryssland som stat ryt Substantiv rytande, vrål rytmicitet Substantiv det att vara rytmisk; det att följa en viss rytm rytmik Substantiv läran om rytm; rytmisk växling rytminstrument Substantiv som huvudsakligen används för att markera rytmen rytmisk Adjektiv som kännetecknas av rytm ryttareskort Substantiv ryttare som följer som eskort ryttarinna Substantiv kvinnlig ryttare rytteri Substantiv slags trupp som förflyttar sig och strider till häst, även om polistrupp rytterska Substantiv kvinnlig ryttare ryttla Verb hålla sig stilla i luften genom hastiga vingrörelser; ett karakteristiskt sätt att för rovfåglar när de fixerar sitt byte med blicken ryttmästare Substantiv en officersgrad i kavalleriet, motsvarande kapten räck Substantiv gymnastikredskap som består av 2,4 meter lång tvärstång som vilar på två stabiliserade ståndare, mellan vilka den är ställbar i lodled; gymnastikgrenen som nyttjar detta redskap räckande Substantiv det att räcka räckviddsångest Substantiv ångest (ängslan, rädsla) för att bilens räckvidd är otillräcklig; rädsla för att bränslet eller laddningen ska ta slut räda Verb avskräcka eller injaga fruktan i någon; i överförd bemärkelse också om att mana på kreatur rädas Verb vara rädd för räddhare Substantiv fegis, ynkrygg räddhåga Substantiv det att vara räddhågad räddhågad Adjektiv rädd i sitt sätt, lättskrämd eller feg räddhågsen Adjektiv variant av räddhågad räddhågsenhet Substantiv det att vara räddhågsen räddningsarbetare Substantiv person som räddar människor i nöd räddningsarbete Substantiv arbete med att rädda människor i nöd räddningsbåt Substantiv båt som används för att rädda människor räddningsfartyg Substantiv fartyg som används för att rädda människor räddningsfordon Substantiv fordon som används i räddningsarbete räddningsinsats Substantiv insättning av personer för att rädda någon eller något räddningskår Substantiv kommunalt organ som har till uppgift att rädda människor undan fara och att minimera skador på hus och natur med mera räddningspersonal Substantiv personer som jobbar med att rädda människor räddningsväg Substantiv särskilt anpassad väg för utryckningsfordon som ger åtkomst till platser som annars är otillgängliga via det gängse vägnätet räddningsväst Substantiv flytväst med krage, för att rädda sig vid sjönöd (inte vattensport) rädsel Substantiv maskulin biform av: rädsla räffla Verb förse med räfflor, göra räfflor räfs Substantiv hö eller säd som räfsats ihop (med en räfsa) räfsa Verb samla ihop löv, kvistar, hö, halm eller dito med hjälp av ett redskap (vanligtvis en räfsa eller en kratta) räfsning Substantiv det att räfsa räfst Substantiv undersökning och dom; bestraffning; skarp kritik räjong Substantiv område, räckvidd räkchips Substantiv chips gjorda på räkor räkcocktail Substantiv maträtt som består av räkor med sallad och sås (vanligen serverad som förrätt) räkenskapsår Substantiv bokföringsmässig redovisningsperiod normalt omfattande 12 månader, vid vilkens slut verksamheten upprättar bokslut räkfiske Substantiv fiske av räkor räkfrossa Substantiv fest där man äter mycket räkor räkmacka Substantiv smörgås med pålägg av räkor räknande Substantiv det att räkna räknare Substantiv miniräknare räknas Verb gillas, gälla; inkluderas, ingå i räkningen räknebar Adjektiv som kan stå i både singularis och pluralis räknefel Substantiv en (mindre) felaktighet i en uträkning (som endast är en del av ett större problem) räknehäfte Substantiv häfte med tomma, rutade, sidor som ägaren själv skriver på, vanligen matematiska uträkningar, i synnerhet som skolmateriel räknemaskin Substantiv maskin som kan utföra olika sorters räkneoperationer räkneord Substantiv ordklass för ord som är tal räkneram Substantiv kulram räkneramsa Substantiv rim använt när barn utser uppgift i lek räknesnurra Substantiv mekanisk räknemaskin med roterande cylinder och vev räknesticka Substantiv mekaniskt hjälpmedel för räkning (främst multiplikation, division) räknesätt Substantiv grundläggande matematisk operation räknetimme Substantiv matematiklektion räkneuppgift Substantiv uppgift som kräver matematiska uträkningar för att lösas; tal räkneverk Substantiv teknisk anordning som räknar räkost Substantiv mjukost med bitar av räkor i; ett vanligt smörgåspålägg räksallad Substantiv tjock ljusröd röra innehållande bland annat räkor och vita betor, populär som tillbehör till varmkorv räkskal Substantiv skal av en räka räksmörgås Substantiv smörgås med pålägg av räkor räkstjärt Substantiv bakdel hos räka räl Substantiv en av de två skenorna som utgör en järnvägs eller spårvägs räls, även kallat spår, och är avsedd att framföra spårfordon som tåg eller spårvagnar på rälig Adjektiv äcklig rälsbuss Substantiv bussliknande motorvagn rälsdragning Substantiv anläggning eller reparation (efter urspårning) av järnväg rälsfordon Substantiv fordon avsett att framföras på räls, såsom tåg eller spårvagn rälsfot Substantiv den understa delen hos en räl rälsförhöjning Substantiv differens i höjdled mellan den yttre och den inre rälen vid en punkt på ett järnvägsspår i en kurva som ger upphov till att tåget lutar inåt rälsförhöjningsbrist Substantiv differens mellan den förhandenvarande rälsförhöjningen i en kurva och den som skulle behövas för att det i ett (inte lutande) tåg körande med en viss (hög) hastighet inte skulle kännas någon sidoacceleration utåt rälshjul Substantiv hjul avsett att rulla på räls, allra oftast med fläns på insidan, sällan utan (särskilt på enskilda axlar vid vissa ånglok) eller på annat sätt avvikande rälshuvud Substantiv den översta delen hos en järnvägsräl rälsis Substantiv tunnelbanan rälsläggare Substantiv person som har som yrke att lägga räls rälsläggning Substantiv verksamhet som en rälsläggare utför rälsprofil Substantiv profil av en räl rälsspik Substantiv spik, som används för rälsbefästning ränkfull Adjektiv full av ränker ränksmidande Adjektiv som smider ränker ränksmidare Substantiv person som smider ränker; intrigmakare ränksmideri Substantiv det att smida ränker ränneskita Substantiv variant av rännskita rännil Substantiv mindre vattenflöde eller smalt vattendrag, särskilt om bäck eller tillflöde till en bäck; liten ström av annan vätska än vatten, särskilt om blod eller svett ränning Substantiv varp, trådarna i en vävnads längdriktning rännkäring Substantiv skvallerkäring rännskita Substantiv diarré rännstensunge Substantiv hemlöst barn som tvingas leva på gatorna ränsel Substantiv mindre ryggsäck av äldre modell räntabel Adjektiv lönsam, avkastande, lönande, räntebärande, vinstgivande räntabelt Adverb lönsamt, avkastande, vinstgivande räntabilitet Substantiv förmåga att ge avkastning ränteanalytiker Substantiv person som analyserar ränteläget räntebesked Substantiv besked om styrränta (från en centralbank) räntefri Adjektiv utan ränta räntehöjning Substantiv höjning av ränta räntekostnad Substantiv kostnad för ränta ränteläge Substantiv situation vad beträffar räntor (i synnerhet centralbankers styrräntor) räntelös Adjektiv utan ränta räntenetto Substantiv ett finansinstituts intäkter av sin utlåningsverksamhet minus dess kostnader för sin inlåningsverksamhet räntepunkt Substantiv hundradels procentenhet räntestegring Substantiv stegring av räntan räntesänkning Substantiv sänkning av ränta räntetak Substantiv övre gräns för ränta, högsta tillåtna ränta ränteutgift Substantiv utgift för ränta räpp Substantiv tidsperiod om tretton veckor brukad inom bondesamhället för att dela in året i, även mer allmänt om en fjärdedels år, kvartal räsklin Adjektiv hemsk rätblock Substantiv tredimensionell kropp som avgränsas av sex rektanglar så att motstående rektanglar är identiska och parallella och vinkeln mellan mötande rektanglar alltid är 90° rätlinjig Adjektiv som är eller kan beskrivas av en rät linje, d.v.s. en kurva som går raka vägen mellan varje par av punkter på den, som om den vore ritad med hjälp av en linjal rätoromanska Substantiv språk som (mestadels) talas i den Schweiziska kantonen Graubünden rättande Substantiv det att rätta rättare Substantiv arbetsförman som leder och övervakar jordbruksarbetena på en lantegendom rättegångsdag Substantiv en dag då en domstol är samlad till förhandlingar (ting, rättegång) rättegångssal Substantiv synonym till rättssal rättesnöre Substantiv levnadsregel, riktlinje, norm rättframhet Substantiv det att vara rättfram rättfärdigad Adjektiv berättigad, riktig, rättvis rättfärdigande Substantiv det att rättfärdiga rättika Substantiv grönsak tillhörande arten Raphanus sativus niger rättmätighet Substantiv det att vara rättmätig rättrogenhet Substantiv det att vara rättrogen rättrådig Adjektiv hederlig, rättvis rättrådighet Substantiv det att vara rättrådig rättsakt Substantiv rättsligt bindande dokument (exempelvis lag, föreskrift, testamente, kontrakt) rättsantropologi Substantiv tvärvetenskapligt forskningsfält som syftar till person- och kroppsidentifiering av kroppar, vanligtvis lik, samt till att utröna eventuella skador som kan bidra till att patologer kan fastställa en dödsorsak rättsdogmatik Substantiv vetenskapen om eller systematisk framställning av den vid en viss tidpunkt i en viss stat i verkligheten gällande rätten rättsdogmatisk Adjektiv som avser den vid en viss tidpunkt i en viss stat i verkligheten gällande rätten rättsgiltig Substantiv laglig rättshaveri Substantiv begäret att alltid ha rätt; oresonlig envishet rättshaverisk Adjektiv som kännetecknas av eller är hemfallen åt rättshaveri rättshaverist Substantiv person som insisterar på att alltid ha rätt; någon som är oresonligt envis rättshistoria Substantiv läran om den historiska bakgrunden till rättsliga förhållanden rättshistorisk Adjektiv som har att göra med rättshistoria rättshjälp Substantiv ekonomiskt bidrag som ges för att täcka kostnader för juridisk rådgivning och representation i rättsliga ärenden rättsinne Substantiv sinnestillstånd med stark känsla för skillnaden mellan rätt och fel rättsinnig Adjektiv med stark känsla för skillnaden mellan rätt och fel rättsinnighet Substantiv det att vara rättsinnig rättskaffenhet Substantiv det att vara rättskaffens rättskipning Substantiv verksamhet för rättsordningens upprätthållande, i synnerhet om domstolars verksamhet i rättegång i syfte att fastställa vad som är juridiskt rätt rättskänsla Substantiv intuitiv uppfattning om rätt och fel; moralisk kompass rättslös Adjektiv som saknar rättigheter rättsmedicinare Substantiv läkare som är specialist på rättsmedicin rättsområde Substantiv separat ämnesområde inom juridiken rättsordning Substantiv samtliga rättsregler i ett land rättsosäker Adjektiv som innebär att lagarna tillämpas på ett oförutsägbart sätt rättsosäkerhet Substantiv det att vara rättsosäker rättspolitik Substantiv politik kring vad som borde vara rätt och fel rättspolitisk Adjektiv som rör rättspolitik rättsprincip Substantiv (viktig) princip inom rättsväsendet rättsprövning Substantiv rättslig prövning (av exempelvis ett regeringsbeslut) rättspsykiater Substantiv person som bedömer om någon är tillräknelig rättspsykiatri Substantiv gren inom psykiatri som använder psykiatrisk kunskap i juridiska sammanhang rättspsykiatrisk Adjektiv som har att göra med rättspsykiatri rättspsykologi Substantiv gren av psykologi som specialiserar sig på ärenden av juridisk betydelse (exempelvis tillräknelighet) rättsregel Substantiv bestämmelse om hur människor får agera rättssamhälle Substantiv system med rättssäkerhet och rättstrygghet rättsskipning Substantiv stavningsvariant av rättskipning rättsstat Substantiv stat där rättssäkerhet råder rättssäker Adjektiv som innebär att lagarna tillämpas på ett förutsägbart sätt rättssäkerhet Substantiv tillstånd (vanligtvis i en stat) som innebär att rättsreglerna tillämpas på ett förutsägbart sätt, det medför också juridisk trygghet och skydd mot godtycke från myndigheternas sida rättssäkerhetssynpunkt Substantiv utgångspunkt för att bedöma något sett till dess effekt på rättssäkerheten rättstavning Substantiv kunskapen att stava korrekt rättstillämpning Substantiv praktisk tillämpning av lagar rättstjänare Substantiv person som assisterar domaren på domstol rättstvist Substantiv oenighet som ska avgöras av en domstol rättsvetenskap Substantiv jurisprudens rättsvetenskaplig Adjektiv som rör rättsvetenskap rättsvidrig Adjektiv som står i motsats till vad som är tillåtet rättsväsende Substantiv variant av rättsväsen rättvisande Adjektiv som visar rätt (kurs, kompassriktning, mätvärde) rättvisemärkt Substantiv märkning på vara som intygar att producenten avlönats rättvist rättvishet Substantiv det att vara rättvis rättänkande Adjektiv som tänker rätt rätvinklig Adjektiv om geometrisk figur o. dyl. som har eller utmärks av en rät vinkel rätvinkligt Adverb på ett rätvinkligt sätt, med en rät vinkel rävaktig Adjektiv listig, slug; som beter sig med kvalitéer som traditionellt föreskrivs räven rävaktighet Substantiv det att vara rävaktig rävblond Adjektiv blond med lätt dragning åt rött rävfarm Substantiv farm där man föder upp rävar rävgift Substantiv gift som används för att förgifta rävar rävgryt Substantiv gryt som bebos av rävar rävhona Substantiv räv av kvinnligt kön; hona rävinna Substantiv rävhona rävjakt Substantiv jakt på räv rävkaka Substantiv frö av rävkaketrädet; Semen nucis vomicæ; innehåller stryknin och brucin; används som medicin eller rävgift rävmangust Substantiv en däggdjursart (Cynictis penicillata) i familjen manguster (Herpestidae); individ av denna art rävsax Substantiv (numera olaglig) fälla för att fånga räv rävskinn Substantiv skinn av räv rävstarr Substantiv en växtart (Carex vulpina), i familjen halvgräs (Cyperaceae); exemplar av denna art rävsvans Substantiv svans på räv rävsvanskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Denmoza rhodacantha rävunge Substantiv unge till räv råbandsknop Substantiv knop som används för att binda om något med ett rep råbarkad Adjektiv grov, ohyfsad, rå; brutal, som beter sig okänsligt och hänsynslöst mot andra råbiff Substantiv maträtt av rått nötkött, vanligen serverad med lök, kapris och andra ingredienser råbock Substantiv vuxet handjur av rådjur rådare Substantiv enligt folktron ett opersonligt mytiskt väsen som råder och vakar över en bestämd domän rådata Substantiv obehandlad data rådbråka Verb avrätta genom att metodiskt krossa under ett hjul och därefter sätta upp kroppen för allmän beskådan rådbråkning Substantiv avrättning där den dömde avlivas genom att lemmarna krossas rådd Substantiv stavningsvariant av råd rådda Verb leda, instruera och informera gruppverksamhet; ta sig an ledning över gruppverksamhet råddare Substantiv person som ägnar sig åt att rådda (leda, ordna) rådfrågande Adjektiv som rådfrågar rådge Verb ge råd (till någon), erbjuda en hjälpande åsikt rådgivande Adjektiv som ger råd rådhusbröllop Substantiv borgerlig vigsel, ofta förrättad i rådhus eller annan civil byggnad, och alltså ej anordnad av ett religiöst trossamfund rådhusfönster Substantiv fönster till ett rådhus rådhuskällare Substantiv källare tillhörande ett rådhus rådhusrätt Substantiv domstol (tingsrätt) med en stad som sin domsaga (jurisdiktion) och rådhuset som tingsställe rådig Adjektiv som lätt finner utvägar eller lösningar; som är snabb i en situation, då handling krävs; som har lätt att fatta beslut rådighet Substantiv det att vara rådig rådis Substantiv råtta rådjursjakt Substantiv jakt på rådjur rådjurskalv Substantiv ej årsgammalt ungdjur av rådjur rådjurskid Substantiv unge (kid) av rådjur rådjursren Adjektiv sägs en stövare vara, som inte jagar rådjur eller större vilt, utan bara räv och hare rådlig Adjektiv som kan tillrådas eller rekommenderas, som kan anses lämplig, välbetänkt eller klok rådlös Adjektiv när man inte vet vad man ska göra rådlöshet Substantiv det att vara rådlös rådrum Substantiv betänketid, tid att rådgöra med andra om något rådsherre Substantiv medlem av rådet rådslut Substantiv beslut (efter överläggning); förutbestämd plan rådslå Verb överlägga rådsrepublik Substantiv republik som utgör en delstat inom Sovjetunionen rådvill Adjektiv som har svårt att bestämma sig rådvillhet Substantiv det att vara rådvill rågad Adjektiv fylld över sina bräddar rågax Substantiv blomsterställning av sädesslaget råg rågblond Adjektiv som har en ljusgul, blond färg likt mogen råg råget Substantiv hondjur av arten rådjur rågfält Substantiv odlingsfält på vilket råg växer rågmjöl Substantiv mjöl av råg rågummi Substantiv råmaterial för tillverkning av gummi rågåker Substantiv sädesfält på vilket råg odlas rågång Substantiv gräns mellan ägor, ibland utmärkt med råmärken rågångspåle Substantiv påle som markerar gränsen mellan två fastigheter råhet Substantiv egenskapen att vara rå råjärn Substantiv råjärn eller tackjärn är järn med en kolhalt på över 4%, framställt i masugn eller annan smältugn ur malm och traditionellt gjutet till tackor. råkall Adjektiv obehagligt fuktig och kall råkande Substantiv det att råka råkost Substantiv mat som bereds utan uppvärmning, vanligtvis vegetarisk råkosttallrik Substantiv tallrik med råkost rålåpa Substantiv raggmunk råma Verb låta som ett nötkreatur råmaterial Substantiv råvara, ingrediens, tillverkningsämne; det som ska bearbetas råmjölk Substantiv gulaktig, tjockflytande mjölk som avsöndras de första dagarna efter förlossning; oftast om råmjölk från ko råmning Substantiv det att råma råmärke Substantiv gränsmärke rånande Substantiv det att råna rånarhand Substantiv rånare rånarluva Substantiv huvudbonad som täcker hela huvudet ända ner till halsen, med hål endast för ögon och i vissa fall även näsa och mun råndömd Adjektiv som (i domstol) dömts för rån rånock Substantiv ände på rå råolja Substantiv trögflytande svart substans främst bestående av långa kolkedjor som har bildats i jordskorpan av organiskt material och som utvinns för användning som utgångsämne vid framställning av bl.a. eldningsolja, asfalt, drivmede råoljeexport Substantiv export av råolja råoljemotor Substantiv enkel förbränningsmotor av kolvtyp som förr användes råraka Substantiv en maträtt bestående av råriven potatis som formas till stora kakor och steks rårörd Adjektiv som konserverats utan kokning råsaftcentrifug Substantiv hushållsapparat som används till att utvinna råsaften ur en frukt, ett bär eller liknande råsallad Substantiv sallad som består av råa ingredienser, närmast grönsaker råsegel Substantiv fyrkantigt segel som är symmetriskt med avseende på den vertikala mittlinjen och förs upptill fäst vid en rå råsop Substantiv kraftigt slag (i slagsmål, mot en person, med knytnäve) råttbur Substantiv bur avsedd för (tam)råttor råttjakt Substantiv jakt på råtta råttkatt Substantiv katt som fångar råttor råttpanna Substantiv Mindre intelligent skribent med inriktning mot informationsteknik. råttunge Substantiv unge av råtta råttäten Adjektiv sönderbiten av råttor råvaruförsörjning Substantiv försörjning av råvaror råväv Substantiv en textil vävnad som ännu inte är appreterad råämne Substantiv utgångsmaterial rö Substantiv (strå av) en sorts vass rödakorsmärke Substantiv ett rött kors på vit bakgrund (för att symbolisera sjukvårdspersonal eller anläggningar som åtnjuter skyddad status i en krigszon) rödaktig Adjektiv röd till viss grad; som har en ton eller skiftning som liknar eller inkluderar färgen röd rödaktighet Substantiv det att vara rödaktig rödalg Substantiv alg av divisionen (gruppen) Rhodophyta med 6000 arter rödbena Substantiv en art (Tringa totanus) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten rödbena rödbetssallad Substantiv kall maträtt som består av rödbetor blandat med andra ingredienser rödblommig Adjektiv som är rosig om kinderna rödblond Adjektiv blond hårfärg med inslag av rött rödbrun Adjektiv en färg rödbröstad Adjektiv som har en röd färg på bröstet rödek Substantiv (exemplar av) trädslaget Quercus rubra i släktet ekar rödfalk Substantiv en art (Falco naumanni) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae); individ av arten rödfalk rödfibbla Substantiv en art (Pilosella aurantiaca) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten rödfibbla rödfärg Substantiv målarfärg av färgen röd rödfärga Verb förse med röd färg rödförskjutning Substantiv förskjutning mot större våglängder på grund av källans färd från observatören rödglödgad Adjektiv som glöder rött på grund av hög temperatur rödgrå Adjektiv grå med skiftningar av rött rödgrön Adjektiv som rör politiskt samarbete mellan röda (vänsterorienterade eller socialdemokratiska) och gröna (klimat- och miljöorienterade) partier rödgumpsgräshoppa Substantiv en gräshoppsart (Omocestus rufipes, tidigare Omocestus ventralis) inom underfamiljen Gomphocerinae; individ av arten rödgumpsgräshoppa rödhake Substantiv en art (Erithacus rubecula) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten rödhake rödhalsad Adjektiv som har en röd hals rödhet Substantiv det att vara röd rödhjässad Adjektiv som har en röd hjässa rödhund Substantiv asiatisk vildhund, dhol; en däggdjursart (Cuon alpinus) i familjen hunddjur (Canidae) inom ordningen rovdjur (Carnivora); individ av denna art. rödhuvad Adjektiv som har en röd färg på huvudet (hjässan) rödingavel Substantiv avel av röding rödkindad Adjektiv som har en röd färg på kinden rödklint Substantiv en art (Centaurea jacea) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten rödklint rödkål Substantiv en variant (Brassica oleracea var. capitata f. rubra) av växten kål (Brassica oleracea) inom familjen korsblommiga växter (Brassicaceae); samling individer eller växtdelar av arten rödkål rödkörvel Substantiv en art (Torilis japonica) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten rödkörvel rödlista Verb registrera (en art) i en rödlista rödlistad Adjektiv som rödlistats rödlätt Adjektiv lätt röd, rödaktig rödmjölk Substantiv standardmjölk rödmåla Verb måla (täcka) med röd färg rödmålad Adjektiv målad i röd färg rödnäst Adjektiv med röd näsa rödpannad Adjektiv som har en röd panna rödpeppar Substantiv alternativt namn på flerårig spanskpeppar rödrandig Adjektiv som har röda ränder rödräv Substantiv den mest förekommande arten (Vulpes vulpes) i rävsläktet (Vulpes) rödskäggig Adjektiv som har rött skägg rödspov Substantiv en art (Limosa limosa) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten rödspov rödspätta Substantiv en fiskart (Pleuronectes platessa) i ordningen plattfiskar rödstick Substantiv oönskad röd färgförändring på äldre färgfoton rödstjärt Substantiv en art (Phoenicurus phoenicurus) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten rödstjärt rödstjärtad Adjektiv som har en röd stjärt rödstrimmig Adjektiv som har röda strimmor rödstrupig Adjektiv som har en röd färg på strupen rödtjut Substantiv rödvin rödtott Substantiv rödhårig person rödtunga Substantiv en fiskart (Glyptocephalus cynoglossus) i ordningen plattfiskar (Pleuronectiformes); individ av denna art rödvedsträd Substantiv sekvoja, särskilt amerikansk sekvoja rödven Substantiv en växtart (Agrostis capillaris) inom familjen gräs (Poaceae); exemplar av denna art rödvinbärskräm Substantiv kräm som är gjord på röda vinbär rödvinbärssaft Substantiv saft gjord på röda vinbär rödvingad Adjektiv som har en röd färg på vingarna rödvingetrast Substantiv en art (Turdus iliacus) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten rödvingetrast rödvinsfläck Substantiv fläck vållad av rödvin rödvinssås Substantiv sås tillagad på rödvin rödvinsvinäger Substantiv vinäger framställd av rött vin rödvit Adjektiv röd och vit rödögd Adjektiv med rödsprängda ögonvitor rödögdhet Substantiv det att vara rödögd röga Verb röka röj Substantiv fest, ös, rummel röjande Substantiv det att röja röjel Substantiv seglet ovanför bramseglet (eller övre bramseglet) på en råriggad mast röjning Substantiv det att röja (skog, snö, väg), städning, avverkning, borttagning, undanskaffande röjsåg Substantiv motorsåg på skaft för att röja sly och buskar rökbomb Substantiv bomb som vid detonation skapar ett moln av rök (som signal, kamouflage, eller för att förvirra) rökdetektor Substantiv apparat som ska varna på alltför hög rökhalt i rumsluften rökdimma Substantiv med rök förorenad dimma rökdykare Substantiv brandsoldat med gasmask och syrgas rökelsekar Substantiv kärl av metall som används vid katolska och ortodoxa gudstjänster för att bränna rökelse rökeri Substantiv anläggning för rökning av fisk och kött rökfri Adjektiv utan eller fri från (tillåten) rökning, (om person) inte rökande rökfylld Adjektiv fylld av rök rökförbud Substantiv förbud mot att röka rökgas Substantiv gasblandning som uppstår då något brinner eller bränns rökgastemperatur Substantiv temperaturen på röken eller avgaserna rökgranat Substantiv granat som släpper ut rök (för att kamouflera, signalera, eller förvirra, snarare än för att skada) rökgång Substantiv kanal (gång) för rök i en spis, kamin, ugn, skorsten rökhandgranat Substantiv handgranat som vid detonation släpper ut rök (för att signalera, kamouflera eller förvirra) rökighet Substantiv det att vara rökig rökpelare Substantiv avlångt och vertikalt moln av rök rökplats Substantiv område till vilket rökare är hänvisas där rökning är tillåtet rökpuff Substantiv mer eller mindre plötsligt utstött rökmoln; från till exempel tobakspipa, eldrörsvapen, skorsten rökrum Substantiv rum för rökning rökruta Substantiv avgränsat område som inom vilket rökning är tillåtet rökskada Substantiv skada på egendom som följd av rök från en brand (snarare än branden i sig) rökskärm Substantiv konstruktionsdetalj på ånglok som ska leda bort rök från lokhyttens fönster röksprängranat Substantiv granat med explosiv röksats som vid anslag detonerar och avger en puff rök för att signalera till skytten vart projektilen anslagit röksug Substantiv (abstinensartat) drag efter att röka (cigaretter) rökt Adjektiv tillagad genom rökning rökuppdrivarskärm Substantiv konstruktionsdetalj på ånglok som ska leda bort rök från lokhyttens fönster rökutsläpp Substantiv utsläpp av rök rökutveckling Substantiv det att rök uppstår och tilltager rökverk Substantiv varor av tobak som cigarrer och cigaretter rölakan Substantiv (egentligen bonad bakom ryggen) en (skånsk) vävnadsteknik rölleka Substantiv en art (Achillea millefolium) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten röllika röllika Substantiv en art (Achillea millefolium) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten röllika röllikekrage Substantiv en art (Tanacetum macrophyllum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten röllikekrage röna Verb erfara, få känna på rönn Substantiv ett trädslag (Sorbus aucuparia ssp. aucuparia) i släktet oxlar; individ av detta trädslag rönnbär Substantiv sura bär från trädet rönn rönnbärsmal Substantiv fjäril (arten Argyresthia conjugella) vars larver äter rönnbär eller äpplen röntgenium Substantiv ett grundämne med atomnummer 111 och symbolen Rg röntgenologi Substantiv vetenskapen om röntgenstrålarnas medicinska användning röntgenstråle Substantiv stråle av röntgenstrålning; en form av kortvågsstrålar som fått stor användning inom medicin (se röntgenbild) och teknik (för materialkontroll) röntgenstrålning Substantiv joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd (cirka 0,01–10 nm) och höga fotonenergier rörben Substantiv ben (i t.ex. människans skelett) som är cylinderformat och avlångt, t.ex. i överarmen, underarmen, mellanhanden och fingrarna rörbladsinstrument Substantiv något av de träblåsinstrument som spelas genom att blåsa luft genom rörblad, som oboe och trumpet rörbockning Substantiv en metod att böja rör rörbomb Substantiv liten bomb i ett smalt rör (används huvudsakligen av terrorister) rörbro Substantiv vägtrumma över 2 meter i diameter rördrom Substantiv en art (Botaurus stellaris) inom fågelfamiljen hägrar (Ardeidae); individ av arten rördrom rörelseapparat Substantiv det system av främst nerver, muskler och skelett som gör att djur kan utföra ledrörelser och t ex förflytta sig rörelseenergi Substantiv energi som en kropp har på grund av att den rör sig rörelsefrihet Substantiv möjlighet att röra sig fritt rörelseförlust Substantiv förlust från den ordinarie affärsverksamheten (och inte från investeringar eller liknande) rörelseglädje Substantiv positiv upplevelse av att röra sig och ha kul genom fysisk aktivitet, utan fokus på prestation; glädje och välbefinnande som uppstår genom fysisk aktivitet rörelsehindrad Adjektiv funktionsnedsatt i fråga om möjligheten att röra sig av egen kraft rörelsekonst Substantiv konstmässigt utförande av kroppsrörelser (gymnastik, dans, yoga m.m.) rörelselära Substantiv läran om rörelsen hos kroppar rörelsemängd Substantiv en storhet; rörelsemängden för ett föremål är (klassiskt) lika med produkten av dess hastighet och massa rörelsemängdsmoment Substantiv vektoriell fysikalisk storhet som anger hur mycket rotation det finns i en kropp som utför en rotationsrörelse, analogi till rörelsemängd för en kropp som utför en translationsrörelse rörelseresultat Substantiv mått på ett företags vinst före räntor och skatter rörelseriktning Substantiv riktning ett föremål rör sig i rörelsesensor Substantiv sensor som alstrar en elektrisk signal när det rör sig något i dess närhet rörelseutrymme Substantiv utrymme att röra sig på rörelseverb Substantiv verb som uttrycker rörelse rörelsevinst Substantiv vinst från den ordinarie affärsverksamheten (och inte från investeringar eller liknande) rörflen Substantiv växt (gräs) av arten Phalaris arundinacea rörformad Adjektiv formad som ett rör rörformig Adjektiv formad som ett rör rörhöna Substantiv en art (Gallinula chloropus) inom fågelfamiljen rallar (Rallidae); individ av arten rörhöna rörhöns Substantiv tjej, pingla rörighet Substantiv egenskapen att vara rörig eller ha vanan att orsaka röra röris Substantiv rörmokare rörkondensator Substantiv kondensator i form av ett keramiskt rör rörledning Substantiv pipa rörledningssystem Substantiv alla rörledningar som hör ihop och finns i ett begränsad område, t ex i en byggnad eller en stad rörligt Adverb på ett rörligt sätt rörmottagare Substantiv en radiomottagare utrustad med elektronrör rörskridsko Substantiv skridsko med en tunn skena som är infälld i ett rör (uppfunnen omkring 1890) rörsocker Substantiv sackaros som utvinns ur sockerrör; används som vanligt smakämne i mänsklig föda rörsopp Substantiv sopp, individ av ordningen soppar rörsvep Substantiv hållare för stuprör mot vägg av plåt som sveps runt röret rörsystem Substantiv system av ihopkopplade rör rörsångare Substantiv en art (Acrocephalus scirpaceus) inom fågelfamiljen rörsångare (Acrocephalidae); individ av arten rörsångare rörtång Substantiv tång med ställbar käftvidd rörvoltmeter Substantiv voltmeter med förstärkare som använder elektronrör rösa Verb genom stenar eller rör utmärka en gräns; genom vimplar eller på annat sätt utmärka en vandringsled röse Substantiv upplagd stenhög (ofta från forntid eller historisk tid) röstande Substantiv det att rösta röstare Substantiv person som röstar, person som avger en röst, person som deltar i en (om)röstning röstassistent Substantiv digital hjälptjänst som genom artificiell intelligens kan utföra uppgifter eller besvara frågor åt en person röstberättigad Adjektiv om person med rätt att avge en eller flera röster i allmänna val eller inom ett bolag eller annan organisation röstdela Verb rösta på olika partier i val till riksdag, region och kommun röstdelning Substantiv det att röstdela; att på samma valdag rösta på olika partier till olika politiska församlingar röstfiske Substantiv lova guld och gröna skogar i syfte att attrahera väljare röstigenkänning Substantiv biometrisk metod för igenkänning (identifiering) av människor genom datoranalys av deras röstklang röstkanal Substantiv datakanal, exempelvis en frekvens, som skickar och överför röstdata röstkort Substantiv dokument från myndighet som visar att en viss person är berättigad att avge en röst i till exempel ett riksdagsval eller en folkomröstning röstläge Substantiv området för röstens tonomfång röstlängd Substantiv lista över alla personer som har rösträtt i ett val i en stat, region, kommun, även inom ett parti eller en förening röstmagnet Substantiv person som lockar många väljare rösträkning Substantiv räkning av röster (d.v.s. bestämmande av hur många röster varje enskilt alternativ fick) efter en omröstning eller ett (t.ex. politiskt) val rösträttskämpe Substantiv person som kämpar för (allmän eller utökad) rösträtt rösträttslös Adjektiv som saknar rösträtt röstsedel Substantiv lapp motsvarande en enskild röst som används vid val röstsiffra Substantiv tal som anger hur många röster en person eller ett parti erhållit i ett val röstskolka Verb avstå från att rösta röstskådespelare Substantiv skådespelare som endast använder sin röst för gestaltning av roller, exempelvis i animerad film och tv, radioteater, dubbning av utländska filmer och tv-spel röststyrning Substantiv det att styra något (datorsystem) genom röstkommandon rötad Adjektiv avsiktligen utsatt för röta (rötning) röten Adjektiv rutten rötfeber Substantiv äldre medicinskt samlingsnamn för en rad olika epidemiska febersjukdomar till följd av ohygienisk miljö rötmånad Substantiv period under sommaren då vädret är som varmast under året, i juli och augusti, vilket ökar risken för förruttnelse rötmånadshistoria Substantiv osannolik berättelse rötning Substantiv processen att röta, att låta (lin eller avfall) ruttna rötpös Substantiv skitstövel rötslam Substantiv restprodukt från reningsverk rött Adjektiv variant av rötad, utsatt för rötning rövande Substantiv det att röva rövarhistoria Substantiv äventyrlig berättelse som troligen är osann rövarnäste Substantiv tillhåll för rövare rövarpris Substantiv ovanligt lågt (billigt) pris (för en viss vara eller tjänst) rövarspråk Substantiv lönnspråk där man dubblerar konsonanterna och skjuter in ett O emellan dem sabbatsbrott Substantiv brott mot sabbaten, att arbeta på söndagen sabelfäktning Substantiv fäktning med sabel sabellilja Substantiv en blomma som har långa sabelliknande blad sabelskrammel Substantiv hot med krig sabha Substantiv indisk folkförsamling sablande Substantiv det att sabla sabotageprogram Substantiv oönskat eller destruktivt datorprogram vars syfte är att störa IT-systemet, samla in information i smyg eller på annat sätt skada datorns användare eller ägare saboterande Substantiv det att sabotera sabotering Substantiv det att sabotera sabrera Verb med ett högtidligt manér öppna en champagneflaska genom att slå av dess hals med en sabel saccosäck Substantiv sittmöbel fylld med små bitar av frigolit eller polyvinylklorid sachertårta Substantiv chokladtårta med aprikosmarmelad sachsare Substantiv person från eller boende i Sachsen sachsisk Adjektiv som rör förbundslandet Sachsen, dess invånare eller kultur sackaras Substantiv enzym som finns luminalt på enterocyternas mikrovilli (brush border) och som spjälkar disackariden sackaros till monosackariderna glukos och fruktos sackarid Substantiv sockerart (enkel eller sammansatt), med kemiska formeln CnH2nOn sackarin Substantiv artificiellt sötningsmedel med E-numret 954 sackaros Substantiv disackarid bestående av en glukos- och en fruktosrest; används flitigt inom matlagningen som sötningsmedel sacredly Adverb heligt sadelbruten Adjektiv skadad av felaktig sadel, drabbad av sadelbrott sadelgjord Substantiv en rem som används för att hålla en sadel på plats och spänns under buken på djuret sadelkammare Substantiv (låst) utrymme i anslutning till ridstall där (dyrbara) hästsadlar förvaras sadelknapp Substantiv upphöjning framtill på sadel sadelmakare Substantiv tillverkare (och reparatör) av sadlar och seldon (för hästar) sadelmakarklämma Substantiv klämma där läderstycken kläms ihop för att kunna sys sadelostron Substantiv ett ätligt bottenfast havsdjur sadelplats Substantiv förnäm åskådarplats på en hästkapplöpningsbana sadelpunkt Substantiv stationär punkt som inte är ett lokalt extremvärde sadelpåse Substantiv säck fäst vid en sadel avsedd att rymma packning sadelskydd Substantiv överdrag till cykelsadeln sadelstolpe Substantiv stång på cykel som fäster i sadeln sadelsven Substantiv sadelknekt; manlig betjänt som ska sköta sadlar och annat ridtyg och med uppgift att sadla hästar sadeltak Substantiv yttertak där två obrutna takfall är förenade uppe i taknocken sadeltank Substantiv vattenbehållare på ånglok som sitter som en sadel ovanpå ångpannan sadeltanklok Substantiv ånglok där vattenbehållaren sitter som en sadel ovanpå ångpannan sadeltjuv Substantiv inbrottstjuv i sadelkammare i ridstall som stjäl hästsadlar sadeltorn Substantiv ett sorts torn som hänger som en sadel på en mur sadelväska Substantiv väska som kan fästas på sadeln av en cykel, moped, motorcykel eller riddjur sadomasochist Substantiv person som utövar sadomasochism sadomasochistisk Adjektiv som kännetecknas av eller rör sadomasochism safar Substantiv den andra månaden i den islamiska kalendern saffian Substantiv en sorts (get)skinn safflor Substantiv en art (Carthamus tinctorius) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten safflor saffransbulle Substantiv bulle gjord av en deg som innehåller kryddan saffran saffransglass Substantiv glass smaksatt med saffran saffransmaskros Substantiv en art (Taraxacum crocinum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten saffransmaskros safirblå Adjektiv färg med samma nyans av blå som en safir safta Verb tillaga och koka in saft saftande Adjektiv som saftar saftblandare Substantiv maskin som blandar saft (i en stor genomskinlig behållare) saftflaska Substantiv flaska för drickbara vätskor saftfull Adjektiv full av saft; saftrik, saftig saftglas Substantiv glas avsett för saft saftighet Substantiv det att vara saftig saftigt Adverb på ett saftigt sätt saftkobbel Substantiv saft med is och citron saftmaja Substantiv tredelat kärl, oftast av aluminium, som används för beredning av saft saftrik Adjektiv rik på saft sagen Substantiv det som är sagt, det som sagts sageskvinna Substantiv kvinnlig sagesman sagesman Substantiv person som meddelar något, vanligen en sakupplysning sagga Verb ejakulera, spruta sperma saggad Adjektiv som har saggats sagge Substantiv sperma sago Substantiv stärkelse från märg av sagopalm (ibland även från potatis eller tapioka); gryn av denna stärkelse sagoberättare Substantiv person som (med skicklighet) berättar sagor sagoberätterska Substantiv kvinnlig sagoberättare sagobok Substantiv bok med fiktiva berättelser, ofta ämnad för yngre åldrar sagobröllop Substantiv (påkostat och storslaget) bröllop (som) i en (typisk) saga (med prinsar och prinsessor) sagodjur Substantiv djur som endast finns eller funnits i någons fantasi, t.ex. i sagor, legender och myter sagofigur Substantiv diktad person (eller varelse) som skildras i saga sagofolk Substantiv folk som skildras i saga sagoform Substantiv form som är utmärkande för sagor sagogestalt Substantiv sagofigur sagogryn Substantiv gryn från stärkelse av palmmärg från arten sago sagogrynssoppa Substantiv efterrätt gjord på sagogryn och röd saft sagohjälte Substantiv hjälte i saga sagoland Substantiv land där en saga utspelar sig, fantasiland, utopi, fjärran land mest känt genom sagorna sagosamling Substantiv bok som innehåller flera sagor sagoslott Substantiv (stort, mycket påkostat, fantasifullt, ofta kraftigt utsmyckat) slott (som) i en typisk saga (med prinsar och prinsessor) sagosoppa Substantiv efterrätt gjord på sagogryn och röd saft sagostund Substantiv tillfälle när en vuxen person läser högt ur en sagobok för ett enskilt barn eller en grupp av barn (t.ex. i skolan, på biblioteket eller i hemmet) sagotant Substantiv kvinna som berättar sagor sagoteknik Substantiv berättarteknik som är utmärkande för sagor sagovärld Substantiv påhittad och orealistisk värld(sbild) (ofta: som i något avseende är bättre än den riktiga världen, som i en saga med lyckligt (om än orealistiskt) slut) sagoväsen Substantiv väsen som är känt ur sagor sagoö Substantiv mytisk ö som existerar endast i en sagovärld saguarokaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Carnegiea gigantea saharier Substantiv invånare i Västsahara eller som har saharisk härkomst saigaantilop Substantiv en art (Saiga tatarica) inom däggdjursfamiljen slidhornsdjur (Bovidae); individ av arten saigaantilop saigones Substantiv invånare i Saigon (Hô Chi Minh-staden) saigonesisk Adjektiv rörande Saigon (Hô Chi Minh-staden) sajna Verb signera, skriva under (kontrakt) sajnande Adjektiv som sajnar saka Verb spela ut ett kort i annan färg än den gällande, på grund av att kort i rätt färg saknas sakande Substantiv det att saka sakargument Substantiv sakligt argument, verkligt argument sakframställan Substantiv del av en huvudförhandling vid rättegång i brottmål där åklagaren beskriver resultatet av förundersökningen sakframställning Substantiv del av en huvudförhandling vid rättegång i brottmål där åklagaren beskriver resultatet av förundersökningen sakfråga Substantiv fråga som behandlar det egentliga ämnet sakförare Substantiv advokat, juridiskt ombud, förespråkare sakförhållande Substantiv hur det faktiskt ligger till sakförsäkring Substantiv försäkring av ett föremål sakinnehåll Substantiv sakligt innehåll sakkunnig Adjektiv som kan mycket inom ett visst ämne sakkunnigförordnande Substantiv förordnande som sakkunnig sakkunnigutlåtande Substantiv utlåtande av en sakkunnig sakkunskap Substantiv den abstrakta samling av personer som har omfattande kunskap inom ett visst, specifikt, ämnesområde sakkännedom Substantiv erhållen kunskap inom ett visst ämne saklig Adjektiv som (exempelvis i diskussioner) endast ägnar sig åt kärnfrågan och det från en objektiv synvinkel saklighet Substantiv förmågan att hålla sig till objektiva fakta; affärsmässighet sakligt Adverb på ett sakligt sätt; opartiskt, hållande sig till objektiva fakta saklös Adjektiv fri från straff eller ansvar saklöst Adverb ostraffat; utan risk saknande Substantiv det att sakna sakord Substantiv substantiv som betecknar icke levande ting sakpolitik Substantiv politik som inte är idépolitik sakpolitiker Substantiv person som arbetar med sakpolitik sakpolitisk Adjektiv som rör sakpolitik sakprosa Substantiv typ av prosa som beskriver sakförhållanden sakprövning Substantiv rättslig prövning av sakfrågan i en dispyt av något slag (i kontrast mot prövning av formella frågor, som exempelvis behörigheten av väcka åtal) sakral Adjektiv som hör hemma i gudstjänst eller åtminstone religionens ämnesområde sakrament Substantiv någon av kristendomens mest centrala heliga handlingar sakramentsmöte Substantiv benämning på den veckoliga gudstjänsten inom mormonrörelsen sakregister Substantiv register över saker som behandlas i en skrift sakrik Adjektiv rik på sakuppgifter sakristia Substantiv prästens omklädningsrum sakrosankt Adjektiv helig; okränkbar, som ej får kränkas sakrätt Substantiv rättsområde som tillämpas när flera personer gör anspråk på samma egendom sakrättslig Adjektiv som har att göra med sakrätt sakskada Substantiv skada på ett fysiskt föremål som inte är en människa sakskäl Substantiv sakligt skäl, verkligt skäl saktande Substantiv det att sakta sakteliga Adverb med låg fart, efterhand sakteligen Adverb efterhand, med tiden saktfärdig Adjektiv som rör sig långsamt saktfärdighet Substantiv det att vara saktfärdig saktmod Substantiv stillsam och fredlig läggning saktmodig Adjektiv stillsam och fredlig saktmodighet Substantiv det att vara saktmodig sakuppgift Substantiv information om fakta, meddelande om hur det egentligen är sakägare Substantiv part eller annan berörd person vars rättsligt skyddade intressen direkt påverkas av ett ärende, vilket ger rätt att delta i prövningen, bli hörd och överklaga beslutet saköre Substantiv tidigare benämning på böter sala Verb samla ihop pengar på så sätt att varje part lämnar ett bidrag saladjär Substantiv (låg) skål för sylt, gelé, inlagda grönsaker, sallader m m salafism Substantiv islamistisk riktning inom sunniislam salafist Substantiv anhängare av salafism salafistisk Adjektiv som rör salafism salamander Substantiv individ som tillhör familjen salamandrar (Salamandridae) bland herptilerna, som ofta är akvatisk, och sålunda lever i eller i omedelbar anslutning till vatten salamimacka Substantiv smörgås med salami som pålägg salin Substantiv grund bassäng där koksalt utvinns ur havsvatten genom avdunstning salinitet Substantiv koncentration av salter (främst natriumklorid) /i sjö eller hav/, salthalt i vatten salivdroppe Substantiv droppe av saliv salivsekretion Substantiv utsöndring av saliv till munhålan (från en eller flera spottkörtlar) salivsug Substantiv ett böjt rör, den yttersta delen an en anläggning som suger bort saliv från patientens mun under en pågående behandling hos en tandläkare salkyrka Substantiv enskeppig, rektangulär kyrka utan särskild markering av koret i arkitekturen salladsbestick Substantiv bestick som används när man skall ösa upp eller äta sallad salladsgaffel Substantiv stor gaffel som används för tillredning och servering av sallad salladskål Substantiv kinakål salladslök Substantiv lök inom släktet Allium som äts före den utvecklat en fullt utvecklad lök och därför en mildare smak som lämpar sig väl i olika sallader (vanligen av arten matlök men ibland även piplök) salladsskål Substantiv skål som används för att servera sallad sallat Substantiv en art (Lactuca sativa) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten sallat, grönsak som förekommer i många olika varianter salmbär Substantiv blåhallon, (Rubus caesius) salmiak Substantiv salt av ammoniak och saltsyra, med summaformeln NH4Cl, som ofta används till att smaksätta godis salmonellautbrott Substantiv plötslig och stark ökning av antalet fall av sjukdomen salmonella salomonier Substantiv invånare i Salomonöarna eller med salomonsk härkomst salomonisk Adjektiv vis, rättvis salomoniskt Adverb rättvist salomonsk Adjektiv som rör Salomonöarna eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt salongsberusad Adjektiv (smått) påverkad av alkohol; glad men anser sig ha kontroll över sina handlingar salongsfähig Adjektiv som gör sig väl i sällskapslivet; som passar i sällskapslivet salongsgevär Substantiv ett gevär med 5,6 mm kaliber, används i tävlingar salongslejon Substantiv man som ofta når social framgång i fina salonger salongsmässig Adjektiv lämpad för (finare) salonger salongsmässighet Substantiv det att vara salongsmässig salongsradikal Adjektiv radikal i ord men ej i handling salpa Substantiv en fiskart (Sapra salpa) inom familjen havsrudefiskar (Sparidae); exemplar av denna art salpeter Substantiv saltet kaliumnitrat salpetersjuderi Substantiv framställning av salpeter genom salpetersjudning; salpetersjudning salpetersyra Substantiv stark syra med formeln HNO3 salpetersyrlighet Substantiv relativt svag syra salpingit Substantiv inflammation i äggledare salsaband Substantiv grupp musiker som spelar (och sjunger) salsamusik salsamusik Substantiv musik av genren salsa salskrake Substantiv en art (Mergellus albellus) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten salskrake salsskrivning Substantiv examination utförd genom skriftligt prov i en undervisningssal salstenta Substantiv kort för salstentamen salstentamen Substantiv tentamen som hålls i (gemensam) sal (med alla elever närvarande) under uppsikt av lärare eller tentamensvakt (och som utgörs av ett skriftligt prov som författats just för det aktuella tillfället) salta Verb tillsätta salt till en maträtt för att framhäva smaker saltad Adjektiv som saltats saltande Substantiv det att salta saltgruva Substantiv gruva ur vilken man bryter salt salthalt Substantiv andel salt (vanligen avses natriumklorid) i en blandning eller lösning salthaltig Adjektiv som innehåller salt saltkar Substantiv behållare för bordssalt saltkringla Substantiv osötad kringla som ätes som matbröd (snarare än kaffebröd) saltkristall Substantiv (av godtycklig storlek, ofta makroskopisk) fast struktur bestående av många joner som hålls samman via jonbindning saltkräfta Substantiv kräftdjur av arten Artemia salina, individ av denna art saltlake Substantiv stark saltlösning, saltlag saltlakrits Substantiv lakrits med extra sälta saltning Substantiv tillsättning av salt (i mat), handlingen att salta saltomortal Substantiv dödssprång; djärvt luftsprång; frivolt saltrik Adjektiv som innehåller mycket salt saltsjö Substantiv sjö med salt vatten; endorheisk sjö (utan utlopp) saltströare Substantiv bordsbehållare för salt saltsyrasekretion Substantiv utsöndring (sekretion) av saltsyra (vanligen i magsäcken) saltvattensakvarium Substantiv akvarium avsett för havsvatten eller saltvatten saltvattensfisk Substantiv fisk som lever i saltvatten saltöken Substantiv öken med hög salthalt i ytlagret saltört Substantiv en växtart (Suaeda maritima) inom familjen amarantväxter (Amaranthaceae); exemplar av denna art saluföra Verb erbjuda till försäljning saluhall Substantiv lokal bestående av mindre butiker som främst säljer livsmedel saluhålla Verb sälja, ha eller hålla något till salu saluki Substantiv en hundras salupris Substantiv pris en vara säljs för salustånd Substantiv försäljningsstånd, marknadsstånd salutera Verb hälsa med salut, skyldra salutogen Adjektiv hälsofrämjande salutorg Substantiv torg varpå vilket bedrivs handel salvadoran Substantiv person från El Salvador eller med salvadoransk härkomst, i synnerhet om en man salvadoransk Adjektiv som rör El Salvador eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt salvadoranska Substantiv kvinna från El Salvador salvadoriand Substantiv en fågelart (Salvadorina waigiuensis) inom familjen änder (Anatinae); individ av denna art salvationist Substantiv person som tillhör Frälsningsarmén salvelse Substantiv gråtmildhet, känslosamhet, låtsad fromhet salvelsefull Adjektiv full av salvelse; gråtmild, känslosam, känslodrypande samarbetande Substantiv det att samarbeta samarbetsavtal Substantiv avtal om samarbete samarbetsförmåga Substantiv förmåga att samarbeta samarbetsovillig Adjektiv inte benägen att samarbeta; som vägrar att samarbeta /i en viss fråga/ samarbetsparti Substantiv parti som samarbetar med andra partier samarbetspartner Substantiv någon man samarbetar med samarbetsprojekt Substantiv projekt som utförs i samarbete mellan olika aktörer samarbetsvillighet Substantiv benägenhet att samarbeta samarium Substantiv ett grundämne med atomnummer 62, atommassa 150 och symbolen Sm sambafotboll Substantiv spektakulär och publikvänlig fotboll sambakurs Substantiv kurs i dansstilen samba sambalåt Substantiv låt (musikstycke) som lämpar sig väl att dansa samba till sambamusik Substantiv musik som lämpar sig väl att dansa samba till, musik av genren samba sambandstransaktion Substantiv transaktion (överföring av pengar) som ingår i ett större samband (sammanhang) samboförhållande Substantiv äktenskapsliknande förhållande där två personer lever tillsammans utan att vara gifta sambolag Substantiv lag som finns sedan 1987 och bestämmer vad som händer om en part i ett samboförhållande flyttar eller avlider samdräkt Substantiv enighet, endräkt, gemenskap, samförstånd eller överensstämmelse sameby Substantiv särskild juridisk person för renskötsel (med tillhörande landområde) samek Substantiv den femtonde bokstaven i det hebreiska alfabetet: ס sameting Substantiv representativa församlingar för samisk befolkning, vilka finns i Sverige, Norge, Finland och Ryssland i olika former sametingspolitiker Substantiv politiker vid samernas representativa församling Sametinget sametingsval Substantiv val till sametinget sametrumma Substantiv ceremoniell trumma med central roll inom traditionell samisk religion och andlighet samexistens Substantiv samtidig existens, samtidig förekomst samexisterande Substantiv det att samexistera samexponering Substantiv exponering av två (eller flera) olika typer av varor där den ena uppmuntrar till köp av den andra samfundsminister Substantiv statsråd i Sveriges regering som har på sitt bord att handha frågor rörande trossamfund samfälld Adjektiv som utföres/delas/ägs e.d. av flera parter tillsammans; ej delad samfällighet Substantiv mark (eller anläggningar, eller rättigheter) som gemensamt tillhör flera fastigheter samfällighetsförening Substantiv sammanslutning som förvaltar en viss samfällighet samfällt Adjektiv gemensamt, tillsammans; som en enhet, i sin helhet samfärdsel Substantiv det att åka och transportera (inom ett visst område), trafik eller kommunikation samförståndsanda Substantiv samförstånd som förhärskande stämning samförståndspolitik Substantiv politik som strävar efter konsensus snarare än konfrontation samförståndspolitiker Substantiv politiker som strävar efter konsensus snarare än konfrontation samförståndsvilja Substantiv vilja att uppnå samförstånd samförståndsvillig Adjektiv villig att komma överens samgermansk Adjektiv som är gemensam för eller delas av alla germanska språk eller germanska folk; som hör till ett gemensamt germanskt ursprung eller stadium före uppdelningen i enskilda germanska språk samhällelig Adjektiv åsyftande ett samhälle samhällelighet Substantiv det att vara samhällelig samhällsbärande Adjektiv som upprätthåller viktiga delar för att samhället ska fungera samhällsdebatt Substantiv diskussion i frågor som rör samhället samhällsekonomi Substantiv ekonomiska förhållanden i ett samhälle samhällsekonomisk Adjektiv som avser ett samhälles ekonomi samhällsekonomiskt Adverb på ett sätt som avser samhällets ekonomi samhällsengagerad Adjektiv som bryr sig om samhällets välmående och aktivt engagerar sig i dess utveckling samhällsfara Substantiv fara för samhället samhällsfarlig Adjektiv farlig för samhället samhällsfråga Substantiv ärende eller diskussionspunkt som berör samhället samhällsfrånvänd Adjektiv som inte bryr sig om samhället samhällsgemensam Adjektiv gemensam för hela samhället, allomfattande, samhällsövergripande samhällsgemenskap Substantiv samhällelig samhörighet samhällsgrupp Substantiv den abstrakta samlingen av samtliga människor i ett samhälle vilka delar en gemensam (grundläggande och för samhällsdebatten relevant) egenskap, t.ex. ålder, utbildningsnivå, status på arbetsmarknaden, typ av arbete, ink samhällsintresse Substantiv nyfikenhet på samhälleliga frågor samhällsintresserad Adjektiv person som är intresserad av samhälleliga frågor samhällsklass Substantiv del av befolkningen avgränsad efter inkomst, förmögenhet, politiskt makt eller dylikt samhällskritik Substantiv kritik av förhållandena i samhället samhällskritiker Substantiv person som har en samhällskritisk inställning samhällskritisk Adjektiv kritiskt inställd till hur samhället fungerar samhällskritiskt Adverb på ett sätt som framhåller samhällskritik samhällskunskap Substantiv skolämne där barn undervisas hur samhället fungerar samhällskunskapslärare Substantiv lärare som undervisar i skolämnet samhällskunskap samhällsliv Substantiv (sammanfattande om) verksamhet i det offentliga rummet (i kontrast till det privata livet) samhällsnyttig Adjektiv gynnsam för hela samhället (och inte enbart för särintressen) samhällsordning Substantiv sätt på vilket ett samhälle är organiserat samhällsproblem Substantiv problem som berör stora delar av samhället samhällsskikt Substantiv samhällsklass samhällsskydd Substantiv åtgärder för att skydda samhällsfunktioner vid kris samhällsspridning Substantiv tillståndet att en sjukdom sprider sig i samhället samhällsstege Substantiv social rangskala samhällssystem Substantiv system efter vilket ett samhälle är uppbyggt och organiserat samhällstillvänd Adjektiv som bryr sig om samhället samhällstillvändhet Substantiv det att vara samhällstillvänd samhällsvetare Substantiv forskare i samhällsvetenskap; person som studerar någon av samhällsvetenskaperna samhällsvetenskap Substantiv akademiska vetenskaper som studerar samhälle, individer och relationen dem emellan med ämnen som rättsvetenskap, statsvetenskap, kulturgeografi samt beteendevetenskaper och ekonomiska ämnen samhällsvetenskaplig Adjektiv som har med samhällsvetenskap att göra samhörande Adjektiv som hör samman (med), som är nära förbunden (med); som hör till samhörighetskänsla Substantiv känsla av att höra samman med någon person, plats eller människorna i ens omgivning eller någon grupp, t.ex. genom att dela samma bakgrund, upplevelser, känslor, tankar eller mål samisk Adjektiv som rör samekulturen, samer, samiska eller Sameland samiska Substantiv grupp finsk-ugriska språk som talas i Sameland samisktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala samiska samizdat Substantiv (underjordisk) egenutgivning av litteratur för att kringgå censur samkung Substantiv kung som regerar tillsammans med en annan kung samkväm Substantiv sammankomst, enklare festlig tillställning samkönad Adjektiv (om blommor) med både manliga och kvinnliga delar på samma individ samköp Substantiv gemensamt inköp samkörande Substantiv det att samköra samlande Substantiv det att samla samlarbild Substantiv bild skapad för att samlas, köpas, säljas och/eller bytas samlarkort Substantiv kort skapad för att samlas, köpas, säljas och/eller bytas samlas Verb träffas eller mötas på ett förbestämt ställe samleva Verb leva tillsammans samlevnad Substantiv det att leva tillsammans samlingsbegrepp Substantiv samlingsnamn som används gemensamt för en viss mängd av begrepp samlingslokal Substantiv utrymme för föreningsverksamhet, religionsutövning, konsert, basar, sammanträde eller annan kollektiv verksamhet där människor möts samlingsnamn Substantiv ett namn som används gemensamt för en viss mängd av begrepp samlingsregering Substantiv en regering som bildas av representanter för alla eller de flesta av de politiska partierna i parlamentet (t.ex. vid krig eller annan krissituation) samlingsrör Substantiv rörformad struktur med epitelbeklädd insida vilken tar emot urin (under produktion) från flera nefrons distala tubuli och sedan går ihop med andra samlingsrör för att bilda större samlingsrör, vilka till slut dränerar (d samlingsutställning Substantiv konstutställning som omfattar flera olika konstnärers verk samliv Substantiv det att leva tillsammans samljud Substantiv konsonant (ljud, bokstav); språkljud som ej kan uttalas för sig självt eller ensamt utan behöver uttalas samhörande ett särljud = vokal sammald Adjektiv variant av sammalen sammaledes Adverb på samma sätt, likadant sammalen Adjektiv som är mald av icke tröskad säd, på sädeskornens samtliga beståndsdelar (och innehåller groddar eller skal) sammalunda Adverb på samma sätt, likadant sammanarbeta Verb sammanfoga (flera texter till en helhet) sammanarbetad Adjektiv sammanfogad sammanbinda Verb (abstrakt) sammankoppla; associera sammanbindning Substantiv det att sammanbinda sammanbindningsbana Substantiv spårförbindelse som sammanbinder flera spårsystem sammanbiten Adjektiv med tänderna tätt och hårt pressade mot varandra, särskilt som en effekt av en obekväm eller otrygg situation av återhållen smärta, vrede, frustration eller liknande känslor sammanblanda Verb förväxla sammanblandning Substantiv förväxling sammanboende Adjektiv som lever tillsammans i samma bostad sammanbunden Adjektiv som är förenad till en helhet; sammankopplad sammandra Verb förflytta en stor mängd soldater och utrustning till ett litet område sammandrabbning Substantiv våldsam eller intensiv konflikt där två eller flera parter möts (ofta fysiskt och aggressivt) sammandrag Substantiv översiktlig framställning sammandragen Adjektiv dragen samman, som har dragits samman sammanfall Substantiv överensstämmelse sammanfattande Substantiv det att sammanfatta sammanfattningsvis Adverb för att sammanfatta, för att dra slutsatser sammanflöde Substantiv händelsen att två floder rinner samman sammanfoga Verb sätta samman (till en enhet) sammanfogning Substantiv två eller flera delar som har förts samman till en enhet sammangadda Verb förena sig, bilda en grupp mot gemensam motståndare sammangaddning Substantiv det att sammangadda sig; handling varigenom några personer gaddar sig samman sammangyttrad Adjektiv tätt hopträngd med bristande ordning; samlad på liten yta på ett oordnat eller klumpigt sätt sammanhangslös Adjektiv som saknar sammanhang sammanhänga Verb vara förbunden sammanhållen Adjektiv som utgör en enhet sammanjämka Verb förena sammanjämkning Substantiv det att sammanjämka sammankallad Adjektiv samlad genom inbjudan sammankallande Adjektiv som kallar samman sammankedja Verb skapa en kedja mellan, bilda (eller utgöra) ett nav mellan flera yttre delar eller platser sammanklibbad Adjektiv som har klibbats samman sammankoppling Substantiv det att koppla samman t.ex. tågvagnar sammanlagd Adjektiv summerad, adderad, ihopräknad sammanlägga Verb placera tillsammans; göra flera till ett; göra flera till en större enhet sammanläggning Substantiv det att sammanlägga; handling eller uttalande som lägger samman något med något sammanlänkande Adjektiv som länkar samman sammanlänkning Substantiv det att sammanlänka sammanoka Verb förena eller hopkoppla med ok sammanräkna Verb räkna ut en summa sammanräkning Substantiv det att räkna samman något sammanskockning Substantiv det att många individer (råkar) befinna sig på samma plats samtidigt (så att detta orsakar problem eller obehag); stor ansamling av folk eller djur sammanskott Substantiv pengainsamling sammansluta Verb bilda en grupp sammanslutning Substantiv grupp människor som gått samman i gemensamt syfte; förening sammanställning Substantiv det att föra samman olika delar av något så att det blir samlat; det att ordna, utvärdera och sammanfatta (före detta spridd) information sammanstötning Substantiv krock, kollision, konfrontation; det att sammanstöta, att stöta samman sammansvetsad Adjektiv starkt bundna till varandra sammansvuren Adjektiv delaktig i en komplott sammansätta Verb sammanföra till en enhet sammansättningsfog Substantiv fog mellan delarna i ett sammansatt föremål; randen som fäster samman delarna i en sammansättning sammantagen Adjektiv allt tillsammans, allt medräknat; sett till alla berörda delar sammanträdande Substantiv det att sammanträda sammanträdesrum Substantiv rum (på kontor eller liknande) avsett för sammanträden (mer formella möten där frågor diskuteras och beslut fattas, typisk med deltagarna sittandes runt ett bord) sammelsurium Substantiv tillstånd av total oordning sammetsgeting Substantiv en insekt; en för Europa invasiv art (Vespa velutina) i familjen getingar (Vespidae); exemplar av denna art sammetskrage Substantiv krage av sammet sammetslen Adjektiv len som sammet; mycket len sammetsmjuk Adjektiv mjuk som sammet; mycket mjuk sammetsrevolution Substantiv kommunismens fall 1989 i Tjeckoslovakien och angränsande länder sammäld Substantiv samsikt samnordisk Adjektiv som gäller eller utförs i gemensam regi av flera nordiska länder samoan Substantiv person, i synnerhet man, från Samoa samoansk Adjektiv som rör Samoa, det samoanska språket eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt samoanska Substantiv ett austronesiskt språk som talas främst på Samoa och Amerikanska Samoa samogitisk Adjektiv som rör Samogitien samogitiska Substantiv den ena av litauiskans två huvuddialekter samojed Substantiv (person av) ett folkslag i nordligaste Ryssland samordnande Substantiv det att samordna samordnare Substantiv person som samordnar något, vanligtvis andras verksamheter eller arbeten samordning Substantiv det att samordna, skapande av överensstämmelse (enhetlighet, gemensam ordning) mellan olika enheter samordningsnummer Substantiv beteckning som tilldelas personer som inte är folkbokförda i Sverige, för att identifiera dem hos myndigheter och i andra sammanhang samovar Substantiv (rysk) tekokare, tekök sampel Substantiv urval för statistisk undersökning; stickprov sampi Substantiv den grekiska bokstaven Ϡ (gemen: ϡ), även känd som san sampla Verb ta stickprov samplantera Verb plantera (flera grödor) tillsammans sampolymer Substantiv polymer som består av två eller fler olika monomerer; vanligt exempel är ABS-plast samrealskola Substantiv realskola med samundervisning; gemensam för pojkar och flickor samregera Verb regera tillsammans sams Adjektiv som kommer väl överens, inte i bråk samsikt Substantiv mjöl som är malt på sädeskornens samtliga beståndsdelar /och innehåller groddar eller skal/; sammalet mjöl samskola Substantiv skola för både pojkar och flickor samslaviska Substantiv de slaviska språkens teoretiska gemensamma urspråk samspelande Substantiv det att samspela samspelt Adjektiv som interagerar väl med andra samspråk Substantiv lättsamt, sällskapligt samtal samstrida Verb samverka i strid samstridande Substantiv det att samstrida (samverka i strid) samstämmig Adjektiv enig samstämmighet Substantiv enighet, konsensus, konkordans, endräkt samsyn Substantiv överensstämmelse i åsikter samtalsavgift Substantiv fastställt pris för ett telefonsamtal samtalspartikel Substantiv ord eller uttryck som inte direkt påverkar betydelsen av det man säger, utan snarare beror på situationen, texten, yttrandet eller relationen mellan de som talar samtalspartner Substantiv person man kan föra samtal med samtid Substantiv tid om omvärld som är samtidigt som den person eller händelse man omnämner samtidig Adjektiv som händer på samma gång eller är aktuell vid ungefär samma tillfälle samtidighet Substantiv det att vara samtidig samtidshistoria Substantiv studiet av samtiden samtidshistorisk Adjektiv hörande till samtidshistoria samum Substantiv het ökenvind (i Nordafrika), ökenstorm samundervisning Substantiv undervisning som är gemensam för pojkar och flickor samurajfilm Substantiv spelfilm som handlar om samurajer samurajmes Substantiv arten Sittiparus varius i familjen mesar (Paridae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) samvaro Substantiv det att flera personer är tillsammans samverka Verb tillsammans försöka uppnå ett gemensamt mål samverkande Substantiv det att samverka samvetsagg Substantiv samvetskval, syndanöd samvetsfånge Substantiv person som har satts i fängelse för sin politiska övertygelse (eller för att ha brutit mot lagen medan de protesterat mot ett politiskt system) samvetsgrann Adjektiv mycket noggrann samvetsgrannhet Substantiv det att vara samvetsgrann samvetslös Adjektiv som saknar samvete samvetslöshet Substantiv det att vara samvetslös samvetsöm Adjektiv som har ömt samvete samvetsömhet Substantiv det att vara samvetsöm samäga Verb äga gemensamt, äga tillsammans med andra samägd Adjektiv ägd gemensamt, ägd tillsammans med andra samåka Verb åka tillsammans i en bil sanctus Substantiv hymn i nattvardsmässan sanda Verb strö ut sand eller fint grus på en isig eller snöig väg eller gång för att motverka risken för halka sandalett Substantiv nätt sandal, ofta finare sandande Substantiv det att sanda sandbank Substantiv ansamling av sand eller grus /i vattendrag eller hav/ sandblästra Verb slunga små sandkorn mot yta för att slipa och rengöra den sandcontainer Substantiv behållare för vägsand till gångvägar sanddraba Substantiv en art (Draba nemorosa) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten sanddraba sanddyn Substantiv dyn bildad av sand sanddådra Substantiv en art (Camelina microcarpa) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten sanddådra sandelträ Substantiv trä från träd av släktet Santalum sandforma Verb forma med sand sandgods Substantiv tobaksblad av sämsta sorteringen, de nedersta bladen, som kan vara smutsiga av sand och jord sandhav Substantiv stor och platt, vindformad och dyntäckt sandöken sandhed Substantiv hed med förhållandevis sandrik jordmån sandhumla Substantiv en art (Bombus veteranus) inom insektsfamiljen långtungebin (Apidae); individ av arten sandhumla sandig Adjektiv som består av sand sandkaka Substantiv sandformation ofta gjord med hjälp av någon sorts kakform (vid barnlek i sandlåda, på strand etc.) sandkaragan Substantiv en art (Caragana microphylla) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten sandkaragan sandkatt Substantiv arten Felis margarita i familjen kattdjur (Felidae) inom ordningen rovdjur (Carnivora) sandklint Substantiv en art (Centaurea stoebe) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten sandklint sandklotkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Escobaria zilziana sandlager Substantiv lager (skikt) av sand sandlöpare Substantiv en art (Calidris alba) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten sandlöpare sandmalört Substantiv en art (Artemisia stelleriana) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten sandmalört sandmaskros Substantiv individ av någon av arterna inom sektionen Erythrosperma av släktet Taraxacum i växtfamiljen korgblommiga växter sandoxalis Substantiv en växtart (Oxalis adenophylla) i släktet oxalisar och familjen harsyreväxter (Oxalidaceae); exemplar av denna art sandpapper Substantiv bit papper med grov beläggning för att slipa till exempel trä sandpappra Verb slipa eller putsa med sandpapper sandrasselhuggorm Substantiv en ormart (Echis carinatus) av inom familjen huggormar (Viperidae); individ av denna giftorm sandrasselorm Substantiv en ormart (Echis carinatus) av inom familjen huggormar (Viperidae); individ av denna giftorm sandsallat Substantiv en art (Lactuca tatarica) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten sandsallat sandsenap Substantiv en art (Diplotaxis tenuifolia) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten sandsenap sandsik Substantiv Coregonus widegreni, art inom familjen laxfiskar sandsnäppa Substantiv en art (Calidris pusilla) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten sandsnäppa sandsten Substantiv en sedimentär bergart sandstensbrott Substantiv plats för brytning av sandsten sandstrand Substantiv strand vars ytliga jordtäcke huvudsakligen består av sand sandsäck Substantiv säck fylld med sand (t.ex. använd till fördämning, som skydd mot fientlig eld eller som ett träningsredskap) sandtag Substantiv plats där man hämtar sand för industriell användning sandtrav Substantiv en art (Cardaminopsis arenosa) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten sandtrav sandtärna Substantiv en art (Gelochelidon nilotica) inom fågelfamiljen tärnor (Sternidae); individ av arten sandtärna sandvall Substantiv vall av sand sandvikare Substantiv sandwich sandvita Substantiv en art (Berteroa incana) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten sandvita sandås Substantiv ås helt eller mestadels bestående av sand sandödla Substantiv en äggläggande ödla av släktet halsbandsödlor (Lacerta agilis) sanerande Substantiv det att sanera saneringsmogen Adjektiv mogen för (i behov av) sanering sanforisera Verb på ett speciellt sätt göra bomullstyg krympfritt sango Substantiv ett kreolspråk med cirka två miljoner talare i Centralafrikanska republiken sangviniker Substantiv sangvinisk person sangvinisk Adjektiv livlig, eldig sanitet Substantiv hälsa; hygien sanitetsporslin Substantiv beteckning på keramiska inrättningföremål i badrummet, t. ex. toalettstol och tvättställ sanitär Adjektiv hygienisk, som har att göra med hälsovård sankmark Substantiv markområde med lågt läge och stabil botten som ofta är vattensjukt; sumpig och och sank mark sankmaskros Substantiv en art (Taraxacum pseudosuecicum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten sankmaskros sanktionera Verb officiellt godkänna (ett förslag av underordnad part) sanktionsavgift Substantiv avgift som en domstol kan bestämma att ett företag ska betala för lagbrott sanktionspaket Substantiv paket (kombination) av sanktioner sanktuarium Substantiv helig och skyddad plats, även mindre vanligt ord för kor, altarplats i kyrka sanmarinier Substantiv invånare i San Marino eller med sanmarinsk härkomst sanmarinsk Adjektiv som rör San Marino eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt sanndröm Substantiv dröm som blir till sanning sannerlig Adjektiv verklig, äkta sannfinländsk Adjektiv som rör det politiska partiet Sannfinländarna, deras medlemmar eller politik sannfärdig Adjektiv sanningsenlig; som talar sanning; som beskriver sanningen; som håller sig till sanningen sannfärdighet Substantiv egenskapen att vara sannfärdig; att tala sanning, vara hederlig och sanningsenlig i sitt tal eller sitt uppförande sanningsenlighet Substantiv det att vara sanningsenlig sanningsförsäkran Substantiv motsvarighet till ed vid rättegång sanningshalt Substantiv andelen sanning i en text, påstående, eller uttalande sanningslidelse Substantiv starkt mentalt behov av att komma fram till sanningen sanningssökare Substantiv person som försöker hitta den egentliga sanningen, sökare efter sanning sanningstabell Substantiv tabell som för varje kombination av de ingående variablerna i en logisk funktion (ofta en enkel operator) visar funktionsvärdet sanningsvittne Substantiv särskilt pålitlig person sanningsvärde Substantiv halt av sanning sanningsälskande Adjektiv som älskar sanningen; som har en stark dragning till, stor respekt eller trofasthet mot sanningen sannoligen Adverb omtvistad variant av sannolikt sannolikhetsfördelning Substantiv funktion som beskriver sannolikheterna för utfallen i ett utfallsrum sannolikhetskalkyl Substantiv uträkning av hur pass sannolikt något är sannolikhetslära Substantiv den del av matematiken som behandlar slumpmässiga händelser och sannolikheter sannolikhetsteori Substantiv den del av matematiken som behandlar slumpmässiga händelser och sannolikheter sannskyldig Adjektiv verklig, äkta sannspådd Adjektiv som förutspått något som visat sig vara sant sansande Substantiv det att sansa sanslöshet Substantiv det att vara sanslös; något som är sanslöst sansning Substantiv det att sansa sig santeria Substantiv afrokubansk religion, baserad på gudar från yoruba som blandats med katolska helgon saotomean Substantiv invånare i östaten Sao Tomé och Principe eller med saotomeansk härkomst saotomeansk Adjektiv som rör östaten Sao Tomé och Principe sapfisk Adjektiv som anknyter till den grekiska poetissan Sapfo och hennes poesi saponifiera Verb det att sönderdela en ester i beståndsdelarna alkohol och syra saponifiering Substantiv kemisk process varigenom tvål framställs ur fett saponifikation Substantiv saponifiering saprofyt Substantiv sådan bakterie eller svamp som etablerar sig på (ett stycke av) en död organism för att livnära sig på vissa av dess ämnen och som därmed spelar en viktig roll i naturens förmultningsprocess saprofytisk Adjektiv som är eller lever som saprofyt saraband Substantiv en spansk dans i tretakt, populariserad i 1600-talets Frankrike och vanligt förekommande del i sviter sarabande Substantiv en spansk dans i tretakt, populariserad i 1600-talets Frankrike och vanligt förekommande del i sviter saracen Substantiv person av den historiskt i syrisk-arabiska öknen boende nomadiska folkgruppen saracener sard Substantiv invånare på Sardinien sardana Substantiv en katalansk ringdans sardell Substantiv en inläggning av arten ansjovis (Engraulis encrasicolus) i familjen ansjovisfiskar sardinsk Adjektiv sardisk, som rör Sardinien eller dess invånare sardinska Substantiv språk som talas bland annat på Sardinien sardisk Adjektiv sardinsk, som rör Sardinien eller dess invånare sardiska Substantiv språk som talas bland annat på Sardinien sardonisk Adjektiv bitter och hånfull sardonyx Substantiv vulkanisk, brun- och vitbandad kristallin kvarts; en form av agat sareptasenap Substantiv en art (Brassica juncea) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten sareptasenap sarg Substantiv förhöjd kant till spelplanen för att förhindra bollens utgång sargassotång Substantiv brunalger som i stora massor driver omkring i varmt havsvatten sargha Verb sarga, såra sargsprint Substantiv sprint med gängat hål från sidan; mutter med cylindrisk yttre form vinkelrätt mot hålet sargvakt Substantiv funktionär som ser till sargen vid match sarkom Substantiv elakartad tumör (cancer) med ursprung hos mesenkymala celler (benvävnad, broskvävnad, fettvävnad, muskelvävnad, bindväv) sarkomer Substantiv den kontraktila enhet som periodiskt upprepas i en myofibrill (i en muskelcell) och som förkortas vid muskelkontraktion sarmatism Substantiv ideologi under barocken vars grund är att den polska adeln stammar från sarmaterna och har en legitimerande funktion sarong Substantiv (malajiskt) höftskynke saronslilja Substantiv lilja från den bördiga slätten Saron i Palestina (symbol för oskuld eller renhet) sarra Verb ejakulera sperma, satsa sarsaparill Substantiv en växtart (Smilax regelii) i familjen smilaxväxter (Smilacaceae); exemplar av denna art sart Substantiv person av ett folkslag av iransk härkomst bosatt i Västturkestan sarv Substantiv hane av djuret ren satanism Substantiv religiös dyrkan av djävulen satanist Substantiv religiös dyrkare av djävulen; anhängare av satanism satanistisk Adjektiv som avser satanism satanskult Substantiv religiös kult som dyrkar satan satellitbassäng Substantiv bassäng där flytgödsel lagras eller förvaras satellitfoto Substantiv foto taget utifrån rymden från en satellit satellitkarta Substantiv karta som består av fotografier tagna från satellit satellitradio Substantiv radiosändningar som distribueras via satellit satellitstad Substantiv drabantstad satellitstat Substantiv stat som formellt är självständig, men som i praktiken är starkt beroende av eller helt behärskas av en angränsande stormakt saterfrisiska Substantiv germanskt språk som talas i den tyska kommunen Saterland i distriktet Cloppenburg sathål Substantiv förbannat, avskyvärt, uselt eller tråkigt tillhåll, rum eller plats satiriker Substantiv författare av satirer; person som gärna förlöjligar sina medmänniskor satirisera Verb förhåna, göra sig löjlig över satirisering Substantiv det att satirisera satirisk Adjektiv hånfull, kvick och bitande satisfaktion Substantiv gottgörelse satisfiera Verb uppfylla (en ekvation); göra så att ekvationen blir sann satkäring Substantiv stavningsvariant av satkärring satrap Substantiv överhuvud för provins (i forna persiska riken) satsadverbial Substantiv satsdel som modifierar satsinnehållet som helhet och ofta uttrycker modalitet (möjligtvis, kanske, antagligen), talarens uppfattning om det sagda (lyckligtvis, förhoppningsvis) eller relaterar satsinnehållet till något i satsande Substantiv det att satsa satsbräda Substantiv mindre variant av trampett satsdel Substantiv en del av en sats med en viss funktion i satsen satsig Adjektiv ambitiös satskommatering Substantiv kommatering som används för att dela upp olika satser i en löpande text satskonstruktion Substantiv försök att komplettera följande exempel efter samma mönster satslära Substantiv syntax satsradning Substantiv språklig företeelse (som i svenskan kan klassas som språkfel beroende på situationen då det används) då flera huvudsatser radas upp efter varandra, möjligen avgränsade av kommatecken, men inte av meningsgräns, konjunktio satsuma Substantiv en växtgrupp av citrusfrukter (Unshiu-gruppen) inom arten småcitrus (Citrus reticulata), i familjen vinrutor (Rutaceae); exemplar av denna art satsumas Substantiv en växtgrupp av citrusfrukter (Unshiu-gruppen) inom arten småcitrus (Citrus reticulata), i familjen vinrutor (Rutaceae); exemplar av denna art satthet Substantiv det att vara satt sattroll Substantiv demoniskt eller fördömt troll sattyg Substantiv ond gärning, handling som har samband med djävlar, satan eller troll saturation Substantiv mättnad, mättning saturnalier Substantiv högtid i det antika Rom som firades den 17–23 december till ära åt åkerbrukets gud Saturnus och hans fru Ops, den ymniga skördens gudinna saturnism Substantiv blyförgiftning saturnuspersika Substantiv en persikosort (Prunus persica f. compressa) av arten persika; frukt av denna sort satyr Substantiv forngrekisk naturgudomlighet (med bockfötter och fult ansikte) i vingudens följe satyriasis Substantiv starkt stegrad könsdrift hos män satäng Substantiv ett slätt och glansigt tyg vanligen av bomull men finns även vävt av siden, halvsiden, ylle eller linne saudiarab Substantiv saudier saudiarabisk Adjektiv som hänför sig till landet (staten) Saudiarabien saudiarabiska Substantiv kvinna från Saudiarabien saudier Substantiv invånare i Saudiarabien eller med saudisk härkomst saudisk Adjektiv som rör Saudiarabien eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt saudiska Substantiv kvinna från Saudiarabien sauna Substantiv bastu sauropod Substantiv någon av de arter som räknas till underordningen sauropoder (Sauropoda) inom överordningen dinosaurier; individ av dessa arter sautera Verb hastigt steka (bryna) i små bitar sauterad Adjektiv som har sauterats sauteuse Substantiv stekpanna för att sautera savande Substantiv det att sava savann Substantiv grässtäpp med spridda träd och buskar savanngam Substantiv en sydamerikansk rovfågel (Cathartes burrovianus) inom familjen nya världens gamar (Cathartidae); individ av denna art savannlandskap Substantiv platt område med mycket gräs savannvråk Substantiv en art (Buteogallus meridionalis) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten savannvråk savant Substantiv person som lider av savantsyndromet; savanter har enastående, speciella begåvningar, nästan alltid kombinerade med en otrolig förmåga att minnas detaljer, trots stora kognitiva brister och en låg intelligenskvot savarin Substantiv sött bakverk indränkt med sockerlag, vin eller dylikt savaräng Substantiv sött bakverk indränkt med sockerlag, vin eller dylikt savig Adjektiv full av sav, rik på sav saxa Verb klippa, citera, kopiera saxaulsparv Substantiv en centralasiatisk fågelart (Passer ammodendri) i familjen sparvfinkar (Passeridae) bland tättingar; individ av denna art saxblad Substantiv vasst blad på en sax saxisk Adjektiv som rör förbundslandet Sachsen, dess invånare eller kultur saxofonist Substantiv person som spelar saxofon saxofonlärare Substantiv lärare som undervisar i saxofonspel saxofonspel Substantiv det att spela saxofon saxskär Substantiv skär (egg) på en sax saxsprint Substantiv dubbelvikt stålband för hopfästning sceneri Substantiv utsikt; landskapsbild scengolv Substantiv golvet på scen scenisk Adjektiv teater- scenljus Substantiv ljus på en (teater)scen scenograf Substantiv den som (jämte regissören) svarar för scenografin vid en teaterföreställning scenografi Substantiv konsten att bygga upp en filmmiljö, en TV-studio eller en scenbild scenskola Substantiv skola för yrkesutbildning av skådespelare scensvenska Substantiv inlärt, förtydligat uttal av svenska anpassat för teater scepter Substantiv spira, härskarstav schabbel Substantiv stavningsvariant av sjabbel schabbelverk Substantiv slarvigt verk schabbla Verb stavningsvariant av sjabbla schablon Substantiv utskuret formstycke fungerande som en mall för produktion som utförs för hand schablonartad Adjektiv som liknar en schablon, som ser ut att ha gjorts med en schablon; vanemässig, rutinartad, osjälvständig schablonavdrag Substantiv skattemässigt avdrag som görs enligt en viss schablon (exempelvis avdrag vid självdeklarationen som får göras av alla oavsett inkomster och utgifter) schablonbelopp Substantiv penningsumma som fastställts schablonmässigt schablonmässig Adjektiv som är karakteristisk för en schablon, gjord enligt en mall eller rutin; vanemässig; osjälvständig schablonmässighet Substantiv det att vara schablonmässig schabrak Substantiv hästtäcke eller sadeltäcke; mer eller mindre praktfullt färgat tygstycke anbragt på hästs rygg (under eller över sadeln); numera sadelunderlägg för att skydda hästen från skav och sår samt skydda sadeln mot hästens svett schabraktapir Substantiv en däggdjursart (Tapirus indicus), den största av de fyra arterna i familjen tapirer och den enda som finns i vilt i Asien; individ av denna art schacka Verb hota att slå motståndarens kung (enligt reglerna måste detta åtgärdas i vederbörandes nästa drag); sätta motspelaren i schack schackad Adjektiv som har schackats; som står i schack schackbok Substantiv lärobok i schack schackbräde Substantiv platt skiva på vilket 64 rutor finns målade, varannan ljus, varannan mörk, och på vilket spel som schack eller dam spelas schackfigur Substantiv schackpjäs schackklocka Substantiv en klocka med två urverk och en anordning som styr vilken av klockorna som ska gå vid varje tidpunkt; används i spel såsom schack där två deltagare ska turas om att göra varsitt drag, men där vardera spelaren har en begr schackklubb Substantiv förening som bedriver schackverksamhet schacklig Adjektiv som rör eller avser schack schackmatta Verb ställa motståndaren i schackmatt schackmönstrad Adjektiv schackrutig schacknotation Substantiv system för att nedteckna schackpartier för senare genomgång och analys schackparti Substantiv match eller spelomgång i schack schackpatt Substantiv patt schackpjäs Substantiv spelpjäs som används i schack schackproblem Substantiv problem gjort med schackpjäser på ett schackbräde som ställer lösaren inför en viss uppgift som ska lösas schackprogram Substantiv programvara som utvecklats för att spela schack schackprotokoll Substantiv nedtecknad beskrivning av ett parti schackra Verb göra (mindre bedrägliga) affärer, bedriva småhandel (med oskäliga priser) schackrare Substantiv person som schackrar schackruta Substantiv en ruta eller ett fält på ett schackbräde schackrutig Adjektiv mönstrad som ett schackbräde med ömsom vita (ljusa), ömsom svarta (mörka) rutor schackspel Substantiv alla tillbehör som behövs för att spela schack (bräde, pjäser och eventuell schackklocka) schackspråk Substantiv språk som används för att diskutera schack schackställning Substantiv ställning på ett schackbräde schackteori Substantiv teori som rör spelet schack schackterm Substantiv term som används inom schack schacktidskrift Substantiv tidskrift som behandlar schack schackturnering Substantiv turnering i schack schackur Substantiv schackklocka schacköppning Substantiv inledande skede av ett parti schagg Substantiv sammetsartat (möbel)tyg med luddig yta schakta Verb avlägsna jord, sten, sand och dylikt schaktare Substantiv person eller maskin som schaktar schaktmaskin Substantiv ett hjulgående eller oftast bandgående fordon försett med ett stort schaktblad framtill, med mycket stor dragkraft för att kunna skyffla stora schakt- och jordmassor framför sig schaktning Substantiv det att schakta; tillfälle då något schaktas schakå Substantiv cylindrisk mössa av filt schal Substantiv variant av sjal schalett Substantiv stavningsvariant av sjalett schalotten Substantiv kortform av schalottenlök schalottenlök Substantiv en sortgrupp av matlök (Allium cepa) i familjen lökväxter schamanism Substantiv religiös praktik som har sin grund i animismen schamansk Adjektiv som har att göra med schamanism schamantrumma Substantiv slagverksinstrument som används inom schamanism (för att försätta en schaman i trans) schamponera Verb tvätta håret med schampo schamponering Substantiv behandling med schampo för hårtvätt schangdobel Adjektiv variant av sjangdobel schangdobelt Adverb variant av sjangdobelt schangtil Adjektiv stavningsvariant av gentil schappa Verb fly, försvinna då det börjar bli farligt scharlakan Substantiv en lysande röd färg scharlakansfeber Substantiv en viss infektionssjukdom som orsakas av streptokocker scharlakansröd Adjektiv en färg; skarp röd färg med dragning åt orange scharlakanssydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia nivosa scharlakansvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cochemiea poselgeri schartauan Substantiv anhängare av schartauanism schartauanism Substantiv kyrklig riktning (efter Henrik Schartau, särskilt i Västsverige) som strängt håller på ren lära och kyrkliga former schasa Verb (intransitivt) skrämma bort (mindre) personer eller djur från en plats schattering Substantiv skuggning; färgnyans schatull Substantiv skrin, liten låda (med fack) schavott Substantiv stupstock, ställning där dödsdömda avrättades eller där brottslingar förevisades vid skampåle schavottera Verb stå vid skampålen schavottering Substantiv det att schavottera schedulera Verb schemalägga, planlägga scheelit Substantiv volframhaltigt mineral med den kemiska formeln CaWO4 som används för att framställa volfram schejkdöme Substantiv område som styrs av en schejk; en schejks ämbete eller befattning schellack Substantiv en sorts renat harts schellingianism Substantiv filosofi enligt Friedrich von Schelling schemalagd Adjektiv med bokad tid, lagd i schema, planerad schemalägga Verb boka tid för (aktivitet, deltagare, lokal) schemaläggning Substantiv det att sammanställa ett schema schematisera Verb ordna efter ett visst mönster schematiserande Adjektiv som schematiserar schematisk Adjektiv som följer ett schema scherzo Substantiv lekfull och livlig mellansats i en sonat eller symfoni scheveningenvarianten Substantiv variant i schacköppningen sicilianskt som karaktäriseras av dragen 1. e4 c5 2. Sf3 d6 3. d4 cxd4 4. Sxd4 Sf6 5. Sc3 e6 schibbolet Substantiv skiljemärke, lösen schilling Substantiv benämning på den tidigare valutan i Österrike och på valutan i Kenya schism Substantiv söndring, brytning (av gemenskap), strid (om idéer) schismatiker Substantiv avfälling, kättare; person som tillhör ett samfund med avvikande meningar, sekterist schizofrent Adverb på ett schizofrent sätt schizoid Adjektiv höggradigt schizotym på gränsen till schizofren schizotym Adjektiv inbunden, grubblande, självupptagen, ömtålig; kyligt beräknande schlager Substantiv musikgenre som karaktäriseras av trallvänliga refränger och texter om kärlek; i vissa fall inkluderas också dansbandsmusik eller används synonymt med populärmusik schlagerartist Substantiv musiker som gör schlagermusik schlagerdrottning Substantiv synnerligen framstående kvinnlig schlagerartist schlagerkung Substantiv synnerligen framstående manlig schlagerartist schlagermusik Substantiv musik av genren schlager schlageryra Substantiv kollektivt tillstånd av entusiasm och festlighet som råder kring en schlagerfestival schlaraffenland Substantiv fantasiland, där man utan ansträngning får allt till skänks schlesiska Substantiv ett slaviskt språk talat i regionen Schlesien i Polen och Tjeckien schlurpa Verb dricka långtsamt, smutta schnauzer Substantiv en hundras ursprungligen framavlad i Tyskland schoo Interjektion alternativ stavning av sjup schottis Substantiv en pardans i 2/4 takt schottismusik Substantiv musik av typen schottis schu Interjektion alternativ stavning av sjup schvung Substantiv kläm, fart schvungfull Adjektiv som är fylld av schvung schyrra Interjektion snälla du, kom igen, var snäll nu (och gör som jag vill), schyssta du schyrre Adjektiv sjyst (va sjyst) schäferhund Substantiv hund av rasen schäfer schäferi Substantiv anläggning för fåravel schäfertik Substantiv tik (hona) av hundrasen schäfer schäfervalp Substantiv valp till en schäfer schäs Substantiv en sorts vagn schäslong Substantiv ett slags vilsoffa med karm vid ena änden sciencefictionfilm Substantiv spelfilm som utspelar sig i framtiden eller i andra delar av universum scilla Substantiv en växtart (Scilla siberica), i familjen hyacintväxter (Hyacinthaceae); exemplar av denna art sciofobi Substantiv rädsla för skuggor scirocko Substantiv variant av sirocko scoutförbund Substantiv rikstäckande sammanslutning av lokala scoutkårer scouting Substantiv verksamhet som bedrivs av och/eller för scouter, scoutversamhet scoutkår Substantiv lokal scoutorganisation scoutläger Substantiv längre typ av evenemang för scouter scoutmetoden Substantiv pedagogisk metod inom scoutrörelsen med mål att skapa "friska, lyckliga, hjälpsamma medborgare" scoutstuga Substantiv stuga som är möteslokal för scouter screena Verb söka efter hälsoproblem hos (många) personer utan symptom screeningtest Substantiv arbetspsykologiskt test, som används tidigt i en rekrytering för att få ett första urval av passande sökande till en utlyst ledig tjänst screenshot Substantiv skärmdump, skärmbild, skärmavbild screentryck Substantiv tryck där färg pressas genom en duk med mönster av tätare ytor script Substantiv variant av skript scripta Substantiv inspelningsassistent scriptorium Substantiv vanlig stavningsvariant av skriptorium scrolla Verb rulla (vertikalt eller horisontellt i ett dokument t.ex. med hjälp av rullningslist, piltangenter eller datormusens rullhjul) scrollande Adjektiv som scrollar scrotum Substantiv pung scybala Substantiv (medicin) hårda avföringsklumpar. seaborgium Substantiv ett grundämne med atomnummer 106, atommassa 266 och symbolen Sg sebra Substantiv alternativ stavningsvariant av zebra sebrafisk Substantiv en art av fiskart (Danio rerio) inom familjen karpfiskar (Cyprinidae); individ av denna art secession Substantiv utbrytning seckla Verb dregla sedefördärv Substantiv upplösning av seder och moral sedeförfall Substantiv upplösning av seder och moral sedelautomat Substantiv bensinautomat där man kan tanka själv mot betalning i sedlar eller med bankkort sedelbunt Substantiv bunt med sedlar sedelenhet Substantiv del av kassasystem som mottar, räknar, och distribuerar sedlar; ofta vänd mot kassör sedelficka Substantiv ficka (i portmonnä eller plånbok) avsedd för sedlar sedeltankning Substantiv betalningssätt där bränsle betalas med sedel direkt vid pump sedenion Substantiv tal som kan skrivas på formen c_0 + c_1e_1 + c_2e_2 + \cdots + c_{15}e_{15} där c_0, c_1, c_2, \cdots, c_{15} är reella tal och e_1^2 = e_2^2 = \cdots = e_{15}^2 = -1; mängden av alla sedenioner betecknas \mathbb{S} elle sedermera Adverb längre fram i tiden sedes Substantiv ett litet bokformat (då ett gammaldags ark viks till 32 sidor) sedesam Adjektiv som följer striktare normer; inte (för) utsvävande; anständig, skötsam, dygdesam, hövisk sedesamhet Substantiv det att vara sedesam sedeslös Adjektiv utan (goda) seder; osedlig, omoralisk, lättsinnig sedeslöshet Substantiv det att vara sedeslös sedesträng Adjektiv sträng vad gäller sed; med hårda krav i moraliska frågor sedestränghet Substantiv stränghet vad gäller sed; hårda krav i moraliska frågor sedfestival Substantiv Sed festival (även kallad Heb Sed eller "Pirates of the tail") är den forntida egyptiska ceremoni som hölls för att fira den fortsatta regeringstid Farao. Namnet på festivalen kommer från den egyptiska guden-wolf, vars n sedig Adjektiv sedlig, sedesam, hövisk, civiliserad sedighet Substantiv det att vara sedig sediment Substantiv avlagring, bottensats sedimentera Verb avsätta sig som sediment sedimentär Adjektiv bildad av sediment sedlig Adjektiv som sker i enlighet med god sed; moralisk eller etisk sedlighet Substantiv det att vara sedlig sedlighetspolis Substantiv polis som övervakar sedligheten sedvana Substantiv vedertaget bruk sedvandrare Substantiv person som bekänner sig till och praktiserar forn sed, en modern form av nordisk hedendom sedvanemässig Adjektiv i enlighet med sedvana sedvanerätt Substantiv rättsregler som förmedlats genom tradition; oskriven lag sedvanligen Adverb enligt sed och vana sedvanligt Adverb enligt sed och vana sedvänja Substantiv vedertaget bruk seedande Substantiv det att seeda sefard Substantiv jude vars tillhörande den etniska undergrupp vars förfäder stammar från Iberiska halvön sefardisk Adjektiv som tillhör eller berör sefarderna sefir Substantiv västanvinden sefyr Substantiv västanvind, vind från väster sega Verb söla, slöa sig segdragen Adjektiv utdragen, tidskrävande segelfartyg Substantiv fartyg som man seglar med; farten åstadkoms av master segelflyg Substantiv segelflygplan segelflyga Verb det att flyga med segelflygplan segelflygplan Substantiv flygplan som primärt drivs framåt av tyngdkraft som omvandlas till fart framåt i en lång, flack dykning segelhäst Substantiv segelskepp segeljakt Substantiv större segelfartyg avsett för nöjessegling segelklaff Substantiv atrioventrikulär klaff segelkoj Substantiv utrymme på fartyg för förvaring av segel segelplan Substantiv segelflygplan segelsport Substantiv segling som sport segelsällskap Substantiv förening (sällskap) för segling segeltur Substantiv en resa med segelbåt segerblot Substantiv blot med syfte att önska erhålla segerlycka (vid sommarens början) segergest Substantiv gest som någon gör i samband med en seger segergudinna Substantiv kvinnlig segergud segermål Substantiv avgörande mål som leder till seger segerpalm Substantiv palm (som symbol för seger) segerrik Adjektiv rik på seger segersten Substantiv forntida amulett av sten som ansågs bringa seger vid strid segersäll Adjektiv som ofta segrar segertal Substantiv tal som hålls strax efter seger segertippad Adjektiv mest sannolik att segra (enligt oddssättare) segerviss Adjektiv som är övertygad om seger segervisshet Substantiv det att vara segerviss seghet Substantiv det att vara seg segis Substantiv långsam person seglande Substantiv det att segla seglarförbund Substantiv sammanslutning (förbund) av föreningar för segling, segelförbund, seglingsförbund seglarskola Substantiv skola där man kan lära sig segelsporten seglats Substantiv åktur med segelbåt (eller annat fartyg) seglivad Adjektiv som lever länge; svår att avliva; ihärdig segmentera Verb dela upp i segment segmenterad Adjektiv uppdelad i segment segmenteringsrörelse Substantiv tarmrörelse, i synnerhet i tunntarmen, som genom nästan ekvidistanta ringformiga glattmuskelkontraktioner (i tarmväggen), vid olika punkter längs tarmen vid olika kontraktioner, delar in kymus i små segment, i syfte att segna Verb stelna och bli seg; bli mjuk och seg segrarinna Substantiv kvinnlig segrare segregation Substantiv särskiljande (av personer), det att hålla isär olika grupper segregera Verb avskilja, avsöndra, uppdela segregering Substantiv uppdelning, segregation, resultatet av att segregera segregeringspolitik Substantiv politik som vill genomföra segregeringsideologi segring Substantiv ojämn fördelning av beståndsdelar i legering, till exempel anhopningar av karbider eller sulfider i järn sehnsucht Substantiv längtan seigneur Substantiv hög herre seismograf Substantiv apparat som registrerar jordbävningar seismogram Substantiv kurva som ritas av seismograf seismolog Substantiv person med expertkunskap inom seismologi seismologi Substantiv läran om jordbävningar seismologisk Adjektiv som avser seismologi sejd Substantiv fornnordisk trolldom (besläktad med schamanismen) vid vars utövande den sejdande ansågs kunna blicka in i framtiden eller påverka (exempelvis skada) andra personer sejda Verb utöva sejd sejdande Adjektiv som sejdar sejdare Substantiv person som utövar sejd sejdel Substantiv stort dryckeskärl främst i keramik eller glas, vanligen likformigt dryckeskanna (hänkel och lock), vardagligen avsett för öl; stundom använt om ölmugg (hänkel utan lock) sejdkvinna Substantiv kvinnlig sejdare sejdman Substantiv manlig sejdare sejdsång Substantiv sång som sjunges vid sejd sejdtrumma Substantiv trumma som används vid sejd sejour Substantiv temporär vistelse, uppehåll sejs Substantiv stalldräng sejte Substantiv kultobjekt inom samisk religion, vanligen ett säreget utformat föremål av sten eller trä men ibland även naturformationer som t.ex. klipphällar; samisk offersten eller avgudabild sejva Verb spara spelomgång sejval Substantiv en däggdjursart (Balaenoptera borealis) i familjen fenvalar (Balaenopteridae); individ av denna art sekans Substantiv variant av sekant sekant Substantiv en rät linje som skär en kurva, särskilt en som skär den i två punkter sekatör Substantiv stark sax med ett enda skärande blad vars egg slipats i bågform sekelgammal Adjektiv månghundraårig; flera sekel gammal sekelsiffra Substantiv de (två första) siffrorna av ett årtal som anger vilket sekel det gäller sekelskifte Substantiv övergång från ett sekel till ett annat sekelslut Substantiv sista tidsperioden av ett sekel sekelår Substantiv år med jämnt hundratal sekin Substantiv ett äldre venetianskt guldmynt sekret Adjektiv som ligger avsides sekretariat Substantiv skrivande befattning sekreterarflicka Substantiv ung flicka som arbetar som sekreterare sekretessbelägga Verb belägga med sekretess sekretin Substantiv ett hormon (peptidhormon) som produceras av celler i duodenum och som stimulerar pankreas att utsöndra vätekarbonat sekretionsfas Substantiv (menstruationscykelns) proliferationsfas sekretär Substantiv skrivbyrå med klaff och lådor, skrivmöbel, byrå, skrivbord sektbeteende Substantiv beteende som präglas av stark grupplojalitet, okritisk underkastelse och slutenhet gentemot omvärlden sekterism Substantiv strikt efterlevnad och sammanhållning av en grupp och dess ideologi eller partipolitik sekterist Substantiv medlem av en sekt sektledare Substantiv ledare för en (religiös) sekt sektmedlem Substantiv medlem i ett sekt sektorfyr Substantiv fyr som lyser med olika färger i olika sektorer sekular Adjektiv som endast uppträder en gång på hundra år sekularisera Verb göra sekulär(are) sekularisering Substantiv samhällsomvandling som innebär att staten förhåller sig neutral till olika trosläror och att lagar inte baseras på religion sekularism Substantiv politisk åskådning som strävar efter att stat och religion hålls åtskilda sekulär Adjektiv världslig, timlig, som är frånskild religion sekunda Adjektiv av lägre kvalitet än eftersträvat eller önskat sekundant Substantiv medhjälpare; vittne vid duell sekundchef Substantiv chef för ett regemente som till namnet har kungen såsom chef sekundera Verb biträda, understödja, instämma med sekunderande Substantiv det att sekundera sekundkvadrat Substantiv enheten sekund i kvadrat (s2) sekundmeter Substantiv meter per sekund sekundvisare Substantiv visare som finns på vissa klockor, och som markerar antalet sekunder sedan senaste hela minut sekundärkommun Substantiv större administrativ geografisk enhet på högre nivå som inom sig samlar flera primärkommuner (det som vanligtvis kallas kommuner); i Sverige är detta detsamma som landsting sekundärkränkt Adjektiv som blir kränkt genom solidaritet med dem som kränkningen riktas mot trots att den sekundärkränkte personligen inte omfattas av kränkningen sekundärkälla Substantiv källa som diskuterar information som ursprungligen presenterades någon annanstans; andrahandskälla sekundärlindning Substantiv lindning på sekundärsidan av transformatorn sekundärlitteratur Substantiv dokument som diskuterar information som ursprungligen presenterades någon annanstans; andrahandskälla sekundärskam Substantiv skam eller genans över någon annans beteende eller handling å den personens vägnar sekundärstruktur Substantiv det sätt på vilket en polypeptidkedja i ett protein veckar sig på lokal nivå, t.ex. som alfahelixar eller betaflak sekundärträd Substantiv relativt skuggtåligt träd som är konkurrenskraftigt gentemot mer skuggkänsliga trädslag sekvensmotiv Substantiv inom molekylärbiologin en sekvens av nukleotider eller aminosyror som har eller förmodas ha biologisk betydelse sekventiell Adjektiv som kommer i tur och ordning, en i taget, efter varandra, i följd, i sekvens sekventiellt Adverb på ett sekventiellt sätt sekvester Substantiv beslag, kvarstad sekvestera Verb variant av sekvestrera sekvesterande Adjektiv som sekvesterar sekvestration Substantiv beslag, förvar, konfiskation, det att sekvestrera sekvestrera Verb beslagta, konfiskera sekvestrerad Adjektiv konfiskerad, beslagtagen sekvestrerande Adjektiv som sekvestrerar sekvestrering Substantiv det att sekvestrera sekvoja Substantiv trädart i sekvojasläktet (Sequoia) eller det med detta nära besläktade metasekvojasläktet (Metasequoia), samt flera utdöda trädslag besläktade med dessa inom familjen cypressväxter (Cupressaceae); exemplar av dessa arter sel Substantiv vattendrag som flyter stilla och i brett lopp selbock Substantiv anordning för förvaring av en sele eller flera då de inte används seldon Substantiv redskap (don) för att sela djur (dragdjur, lastdjur, riddjur) selekt Adjektiv utvald, utsökt selektera Verb välja, utvälja selektion Substantiv urval selektivitet Substantiv det att vara selektiv selendioxid Substantiv en kemisk förening av syre och selen selenit Substantiv invånare på månen selensyra Substantiv kemisk förening av väte, selen och syre selentrioxid Substantiv en kemisk förening av syre och selen selfiekamera Substantiv kameralins vänd mot personen som håller i kameran selfiepinne Substantiv lång stav med en hållare för en mobiltelefon i ena änden och en knapp i den andra som går att trycka på för att ta ett fotografi av sig själv selfmade Adjektiv (egentligen självgjord) som själv har arbetat sig upp selkupiska Substantiv ett samojediskt språk som talas i västra Sibirien i norra Ryssland selot Substantiv stavningsvariant av zelot selotisk Adjektiv fanatisk seltersglas Substantiv litet dricksglas seltersvatten Substantiv en sorts (tyskt) mineralvatten semafor Substantiv optiskt signalmedel, avsett att synas på långt håll i dagsljus, som tidigare användes som huvudsignaler på järnvägar semantik Substantiv studiet av betydelsen hos språkliga uttryck som ord, fraser och satser semantiker Substantiv person som arbetar med semantik semantisk Adjektiv som har med semantik att göra semasiologi Substantiv betydelselära semem Substantiv betydelseinnehåll semesteranläggning Substantiv (större kommersiell) anläggning (med t.ex. hotell, (hyr)stugor, park, strand, äventyrsbad, skidanläggning) som har semesterfirare som (tänkta betalande) besökare semesterfirare Substantiv person som har semester /och utövar rekreativa sysslor/ semesterhus Substantiv hus som (primärt) används som boende under en persons semester semesterlag Substantiv lag som ger rätt till semester semesterlägenhet Substantiv bostad som hyrs ut för semesterfirare semesterlön Substantiv lön som betalas ut från arbetsgivare till arbetstagare under semester semestermål Substantiv mål för en semesterresa semesterparadis Substantiv plats som (för någon målgrupp) utgör ett mycket attraktivt semesterresmål (och som präglas av eller till stor del livnär sig på turismen) semesterresa Substantiv (rekreativ) resa som en person åker på under sin semester semesterstängd Adjektiv stängd på grund av att de anställda (och ägaren) har semester semestervecka Substantiv vecka då man har semester semesterö Substantiv ö som är ett populärt resmål för semestrande turister semi Substantiv kortform av semifinal semicirkulär Adjektiv halvcirkelformig semifakultet Substantiv operator (betecknad !!) som ger produkten av vartannat heltal mellan 1 (alt. 2) och ett naturligt tal; matematiskt definierad för n ≥ 0 som semifinalplats Substantiv placering i semifinalen till en viss turnering semigrupp Substantiv magma där kompositionsregeln är associativ, d.v.s. mängd X tillsammans med en associativ kompositionsregel ⋅: X→X semikolon Substantiv skiljetecknet semilunarklaff Substantiv någon av de två hjärtklaffar, aortaklaffen och pulmonalisklaffen, som leder blod från hjärtats kammare seminarist Substantiv deltagare vid seminarium seminförening Substantiv förening för husdjursavel genom inseminering seminom Substantiv en sorts testikelcancer som utgår från omogna könsceller seminorm Substantiv en funktion \| \cdot \| : V \to \mathbb{R} som uppfyller kraven, för varje u, v \in V och a \in K semiologi Substantiv läran om tecknen och symbolers natur semiologisk Adjektiv som har att göra med semiologi semiotik Substantiv teorin om tecken/symboler och deras användning semiotisk Adjektiv som avser semiotik semipermeabel Adjektiv halv genomsläpplig åt vissa substanser semit Substantiv semitisk person semitisk Adjektiv som rör folkgrupper härstammande från sydvästra Asien och nordöstra Afrika semitrailer Substantiv påhängsvagn; en typ av släpfordon med främre delen vilande på en vändskiva eller liknande anordning, antingen direkt på en så kallad trailerdragare eller på en dolly dragen av ett dragfordon, och med hjul baktill semla Substantiv skuren bullbakelse med fyllning av mandelmassa (eller i Norge och Danmark sylt eller vaniljkräm) och vispad grädde semledag Substantiv fettisdag semmeldag Substantiv fettisdag senantiken Substantiv den historiska period från omkring 300 till 600 e.Kr., som följer den klassiska antiken och föregår medeltiden i Medelhavsområdet och Västeuropa senapsgas Substantiv en oljeliknande vätska använd som kemiskt stridsmedel under första världskriget senapsgul Adjektiv varm och mättad nyans av gul färg som liknar färgen på senap senapskål Substantiv en art (Eruca vesicaria) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten senapskål senapspulver Substantiv pulver av senap (senapsfrö, senapskorn) senapssill Substantiv inlagd sill smaksatt med senap senapssås Substantiv sås tillagad på senap senare Adverb vid en tidpunkt som inträffar efter en annan senarelagd Adjektiv som flyttats till ett senare tillfälle senarelägga Verb förlägga till ett senare tillfälle, skjuta upp senareläggning Substantiv beslut om behandling av ett visst ämne vid en senare tidpunkt senast Adverb inte senare än senatsförhör Substantiv offentlig utfrågning av någon inför senaten senatsledare Substantiv ledare för senatorerna tillhörande ett visst parti senatsplats Substantiv mandat i en senat senatsutskott Substantiv kommitté till en senat senatsval Substantiv politiskt val för en eller flera senatsplatser sendj Substantiv säng senegales Substantiv invånare i Senegal eller med senegalesisk härkomst senegalesisk Adjektiv som rör Senegal eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt senegalesiska Substantiv kvinnlig invånare i Senegal eller med senegalesisk härkomst seneskalk Substantiv högt uppsatt ämbetsman och hovfunktionär i medeltiden senfärdig Adjektiv långsam, trög, sölig senfärdighet Substantiv det att vara senfärdig senfödd Adjektiv född sent; när föräldrarna redan är gamla sengotik Substantiv arkitektonisk stil senhinna Substantiv (exemplar av) ögats yttre hinna (sklera), som framtill övergår i hornhinnan (kornea) senhöst Substantiv sen del av hösten senhöstdag Substantiv dag på senhösten senig Adjektiv (om person) mager och senig som tycks ha mera senor än fett senighet Substantiv det att vara senig senilitet Substantiv ålderdomssvaghet, förändringar i samband med åldrandet seniorlägenhet Substantiv lägenhet speciellt avsedd för äldre människor (att bo i) seniorträning Substantiv träning som är anpassad för äldre senkommen Adjektiv som kommer sent sennatt Substantiv den senare delen av natten sensationalism Substantiv (stark) betoning av det sensationella sensationellt Adverb på ett sensationellt sätt sensationslysten Adjektiv som har ett starkt begär för något uppseendeväckande sensibel Adjektiv känslig; ömtålig sensibilitet Substantiv känslighet sensitiv Adjektiv överkänslig, mycket ömtålig sensitiva Substantiv en växtart (Mimosa pudica) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna växt sensitivitet Substantiv känslighet; egenskapen att vara sensitiv (känslig) sensitivitetsträning Substantiv metod att låta människor i en grupp granska och avslöja varandra för att därigenom vinna självkännedom och förmåga att öppet umgås med andra senskida Substantiv hölje som omger en sena (i en hand eller fot) senskideinflammation Substantiv inflammation i en senskida sensmoral Substantiv en moralisk slutpoäng sensommar Substantiv tid av året där sommaren ännu är kvar men snart väntas övergå i höst, vilket sker i augusti-september sensommarafton Substantiv sensommarkväll sensommardag Substantiv någon dag under sensommaren (ungefär augusti–september) sensommarkväll Substantiv kväll på sensommaren sensommarmorgon Substantiv morgon under sensommaren sensommarnatt Substantiv natt på sensommaren sensommarväder Substantiv väder typiskt för sensommaren sensommarvärme Substantiv värme på sensommaren, d.v.s. väder med hög temperatur (d.v.s. hög temperatur i atmosfärens nedersta skikt) på sensommaren sensomotorisk Adjektiv som avser samordning av sinnesintryck och muskelreaktioner sensorisk Adjektiv som har att göra med sinnesorgan eller sinnesförnimmelser; sensoriska nerver: nerver som leder sinnesintryck till hjärnan sensualism Substantiv det att beröras av sinnesförnimmelser sensualitet Substantiv sinnlighet sent Adverb då det har gått mycket tid av någonting, ofta om dygn sentens Substantiv tänkesätt, levnadsregel eller en allmän sanning sentera Verb uppskatta, ha förståelse för sentida Adjektiv om något som har skett, men som skedde relativt nyligen ur ett historiskt perspektiv sentimentalist Substantiv sentimental person, någon som styrs av sentimentalitet sentinelprovtagning Substantiv provtagning på patienter med vissa symptom för att mäta spridningen av en epidemi senvinter Substantiv (förekomst av) den senare delen av vintern (ungefär mars) senvinterdag Substantiv dag på senvintern senvår Substantiv den avslutande delen av våren senvårdag Substantiv dag på senvåren senza Preposition utan (t ex senza pedale) separabel Adjektiv som kan separeras separatavtal Substantiv avtal mellan två eller flera parter där endera eller flera av dem utgör del av större organisation eller sammanslutning, som i sin helhet ej är delaktig i avtalet separatfjädring Substantiv system med separat fjädring för ett eller flera enskilda hjul i ett fordon separatfred Substantiv fredsfördrag som inte sluts mellan alla krigförande stater i ett krig, utan enbart mellan en del av de inblandade parterna separatförbund Substantiv om ett förbund ingånget på 1840-talet mellan vissa av de schweiziska kantonerna separationsångest Substantiv ångest inför att skiljas från någon närstående eller något invant och tryggt separatism Substantiv strävan efter att frigöra ett geografiskt område från en stat separatistgerilla Substantiv gerilla med separatistiska ambitioner separatistgrupp Substantiv grupp av separatister separatistisk Adjektiv hörande till separatism och separatister separatistiskt Adverb i separatistisk anda, med drag av separatism separatistledare Substantiv ledare för en separatiströrelse separatistparti Substantiv politiskt parti som förespråkar separatism separatiströrelse Substantiv politisk rörelse som förespråkar separatism separator Substantiv apparat som särskiljer olika beståndsdelar i ett ämne, särskilt apparat som skiljer ut grädde från mjölk separatorkula Substantiv kulformigt kärl på handvevad separator (för mjölk och grädde) separatorskötare Substantiv person som arbetar med att sköta en separator separattraktat Substantiv traktat eller annan överenskommelse mellan två eller flera parter där endera eller flera av dem utgör del av större organisation, allians eller annan sammanslutning, som i sin helhet ej är delaktig i avtalet separattryck Substantiv en artikel, appendix eller liknande textmassa som utgör del av till exempel ett bokverk eller en tidskrift, men är tryckt och publicerad som en fristående trycksak separatuppgörelse Substantiv avtal mellan två eller flera parter där endera eller flera av dem utgör del av större organisation, allians eller annan sammanslutning, som i sin helhet ej är delaktig i avtalet separatupplaga Substantiv upplaga av till exempel ett bokverk som publicerats separat separatutställning Substantiv konstutställning som endast omfattar en enda, enskild konstnärs verk separatöverenskommelse Substantiv traktat eller annan överenskommelse mellan två eller flera parter där endera eller flera av dem utgör del av större organisation, allians eller annan sammanslutning, som i sin helhet ej är delaktig i avtalet separerande Substantiv det att separera separering Substantiv avskiljande, avskiljning, delning (i beståndsdelar) separertratt Substantiv trattt avsedd för att separera olika vätskor så att de kan avtappas var för sig sepia Substantiv ett mörkbrunt färgämne från vissa bläckfiskar sepiabrun Adjektiv en mörk nyans av brun från färgämnet sepia sepiafärgad Adjektiv som har en mörkbrun färg av sepia sepialavering Substantiv teckning eller annan bildkonst laverad med pigment av sepia sepiateckning Substantiv teckning med pigment av sepia sepiaton Substantiv kulör med inslag av eller som liknar färgen hos sepia sepiatoning Substantiv metod för att färga svartvita fotografier seppo Substantiv dum, korkad person sepsis Substantiv blodförgiftning septemberdag Substantiv dag i september månad septemberfrost Substantiv frost i september månad septemberkväll Substantiv kväll under september månad septembermorgon Substantiv morgon under september månad septembernatt Substantiv natt under september månad septendeciljard Räkneord är talet som kan skrivas med en etta följt av 105 nollor; 10105 septentrional Adjektiv nordlig septett Substantiv en samling om sju (personer), särskilt om musiker septiktank Substantiv en sorts behållare för rening av avloppsvatten septiljon Räkneord en miljon upphöjt till 7 = 1067 = 1042 = 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 septim Substantiv intervall som sträcker sig antingen fem heltonsteg eller elva halvtonsteg septima Substantiv intervall som sträcker sig antingen fem heltonsteg eller elva halvtonsteg septimaackord Substantiv fyrstämmigt ackord uppbyggt av staplade terser septimackord Substantiv fyrstämmigt ackord uppbyggt av staplade terser septisk Adjektiv som har att göra med förruttnelse septuagesima Substantiv nionde söndagen före påsk (infallande mellan 18 januari och 22 februari) septuaginta Substantiv (egentligen sjuttio) en översättning till grekiska av Gamla testamentet (enligt traditionen gjord av de sjuttio uttolkarna) septupel Adjektiv som avser sju av något; sjufaldig seraf Substantiv slags sexvingad ängel, som i judisk och kristen tradition uppvaktar Gud vid sin tron, och i den kristna traditionen är seraferna de högsta änglarna, steget över keruberna och gudatronens väktare serafimerorden Substantiv Sveriges förnämsta förtjänstorden (från 1748) serafisk Adjektiv ängalik, himmelsk, liknande en seraf; svävande, drömmande, kraftlös seralj Substantiv palats, särskilt den turkiske sultanens palats (med dess harem) serbajarr Substantiv huvudstad serbier Substantiv variant av serb serbokroatisk Adjektiv som avser språket serbokroatiska serbokroatiska Substantiv det dominerande språket i forna Jugoslavien seren Adjektiv ljus, klar, (himmelskt) ren serenad Substantiv nattlig sångarhyllning, typ av musikgenre serendipitet Substantiv (formellt) förmågan att göra lyckliga upptäckter av en slump utan att egentligen leta, eller då man letar efter något annat; förekomsten av sådana upptäckter serenitet Substantiv det att vara seren sericin Substantiv äggviteämne som binder samman trådarna i en silkeskokong seriefinal Substantiv match mellan de två lag som har högst poäng i serien och som anses avgöra den seriehjälte Substantiv hjälte i en serietidning, tecknad hjälte seriekoppla Verb koppla ihop två eller flera elektriska komponenter på ett sådant sätt att strömmen (konceptuellt) flyter genom komponenterna en i taget, i en bestämd ordning seriekoppling Substantiv sätt att koppla ihop två eller flera elektriska komponenter vilket kännetecknas av att strömmen (konceptuellt) flyter genom komponenterna en i taget, i en bestämd ordning seriekrock Substantiv trafikolycka där tre eller fler fordon i samma körfält kört in i varandra (genom att varje fordon förutom det första kört in i framförvarande fordon) seriell Adjektiv i serie seriestripp Substantiv vågrät rad med serierutor seriff Substantiv ett av de tvärstreck som avslutar längre streck på bokstäverna i en del typsnitt serigrafi Substantiv screentryck, schablontryck med silkeduk serin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Ser, S) seriositet Substantiv det att vara seriös serioso Adverb allvarligt serosa Substantiv tunt membran av epitel och underliggande bindväv vilket producerar en lättflytande friktionsminskande vätska (inte "slem") och som finns runt vissa tunna, strikt interna, hålrum i kroppen, t.ex. pleuran (lungsäcken), per serpent Substantiv ett träblåsinstrument med långt, läderklätt, ormlikt böjt rör serpentin Substantiv lång hoprullad pappersremsa som vecklas ut när den kastas serpentinsk Adjektiv ormliknande serpentinväg Substantiv väg som går i kraftiga kurvor (så kallade hårnålskurvor eller serpentiner), oftast längs med branta bergssluttningar serri Adverb allvarligt talat serval Substantiv ett mellanstort afrikanskt kattdjur servande Substantiv det att serva serverande Substantiv det att servera serveringsdräkt Substantiv serveringskläder serveringskläder Substantiv kläder som serveringspersonal använder i sitt arbete serveringsklädsel Substantiv serveringskläder serveringskärl Substantiv kärl för matservering serveringstillstånd Substantiv tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker serveringsuniform Substantiv serveringskläder serveroperativsystem Substantiv operativsystem avsett att köras på en server servettring Substantiv ring som man sätter runt en hoprullad servett servettskiss Substantiv skiss på en servett, hastigt nedtecknad vid matbordet; tidigt utkast, lös idé serveäss Substantiv en serve som ger omedelbar poäng serviceanda Substantiv vilja att ge god service serviceboende Substantiv synonym till: servicebostad servicebostad Substantiv självständig lägenhet för personer med olika former av funktionsnedsättningar som klarar av ett mera självständigt boende (och inte behöver så mycket stöd och service att en gruppbostad är nödvändig) och där de boende ha servicehus Substantiv äldreboende där de boende ska ha nära tillgång till service i form av städhjälp, matsal och annat serviceinriktad Adjektiv som har ett fokus på god service serviceverkstad Substantiv verkstad för att se över något (exempelvis bilar) serviceyrke Substantiv yrke i första hand inriktat på betjäning/service åt kunder (även t.ex. sjukvård och transportväsen) servil Adjektiv fjäskande, alltför tjänstvillig servilitet Substantiv fjäsk, kryperi servis Substantiv uppsättning av tallrikar och fat m.m. för en måltid servisledning Substantiv ledning för t ex elektricitet eller vatten från ett större ledningsnät till den enskilda förbrukaren servitrisdräkt Substantiv servitriskläder servitrisflicka Substantiv ung flicka som arbetar som servitris servitriskläder Substantiv arbetskläder som servitris använder i sitt arbete servitrisklädsel Substantiv servitriskläder servitrisuniform Substantiv servitriskläder servitut Substantiv begränsning av en fastighetsägares bestämmanderätt över egen fastighet eller mark servitörsdräkt Substantiv servitörskläder servitörskläder Substantiv kläder som servitris använder i sitt arbete servitörsklädsel Substantiv servitörskläder servitörspojke Substantiv ung pojke som arbetar som servitör servitörsuniform Substantiv servitörskläder servostyrning Substantiv slags styrning för fordon ses Verb träffas eller mötas sesamfrö Substantiv frö från sesamväxten sesamolja Substantiv matolja som utvinns av sesamfrö sesampasta Substantiv ljusbrun segrinnande sås/pasta gjord av mosade sesamfrön seta Verb sitta setta Verb sitta sevärd Adjektiv som förtjänar intresse genom att ses (t.ex. om en film) sexbarnsfamilj Substantiv familj med (två föräldrar och) sex barn sexbomb Substantiv väldigt sexig kvinna sexbrottsling Substantiv sexualbrottsling sexdubbling Substantiv det att sexdubbla; handling som sexdubblar något sexdåre Substantiv sexgalning sexfilig Adjektiv som har sex körfält sexfoting Substantiv någon av de arter som räknas till understammen sexfotingar (Hexapoda) till stammen leddjur (Arthropoda) bestående av klasserna insekter (Insecta) och urinsekter (Entognatha); individ av dessa arter sexgradig Adjektiv med en temperatur eller temperaturskillnad på sex grader (vanligen Celsius) sexgud Substantiv man som är exceptionellt skicklig på sex sexhjulig Adjektiv som har sex hjul sexhörning Substantiv hexagon, en månghörning sexist Substantiv person med åsikter som tillhör sexismen sexkant Substantiv en månghörning med sex hörn sexkantig Adjektiv som är formad som en sexkant sexköpslag Substantiv lag som reglerar eller förbjuder sexköp sexlysten Adjektiv som känner starkt begär efter sex sexman Substantiv en av sex förtroendevalda män i en socken som hade att se till att fattade beslut på sockenstämman verkställs, ansvara för underhåll av kyrkobyggnader och prästgård, samt att hjälpa kyrkoherden att övervaka kyrkotukten i sexmastad Adjektiv som har sex master sexmänning Substantiv två personer med var sin far- eller morförälders far- eller morförälder som är kusiner med varandra sexmästare Substantiv person som i studentkretsar har till uppgift att anordna studentnationers fester, det vill säga sexor sexolekt Substantiv språkbruk typiskt för ett specifikt kön sexpoängsmatch Substantiv match där det är tre poäng i tabellen mellan lagen som möts där det ena laget som leder med tre poäng altså kan dra ifrån till en sexpoängsledning, alternativt förlora till en likaställning; förutsatt att sporten spelas sexpräst Substantiv sexmissbrukande präst sexsidig Adjektiv som har sex sidor sexsiffrig Adjektiv som skrivs med sex siffror (d.v.s. 100 000–999 999 om inledande nollor inte är tillåtna) sexsträngad Adjektiv som har precis sex strängar sext Substantiv intervall som sträcker sig antingen fyra heltonsteg eller nio halvtonsteg sextant Substantiv ett navigationsinstrument med vilket man kan bestämma exempelvis solens höjd över horisonten, och därigenom kunna beräkna sin position i nord-sydlig riktning sextett Substantiv en samling om sex (personer), särskilt om musiker sexti Räkneord vardaglig stavningsvariant av sextio sextiljard Substantiv ett tal, 1039 = 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 sextiljon Substantiv ett tal, 1036 = 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 sextioett Räkneord talet 61, ett tal mellan sextio och sextiotvå sextiofem Räkneord talet 65, ett tal mellan sextiofyra och sextiosex sextiofemårig Adjektiv som är sextiofem år gammal; som varat i sextiofem år sextiofemåring Substantiv person som är sextiofem år gammal; något som varat i sextiofem år sextiofyra Räkneord talet 64, ett tal mellan sextiotre och sextiofem sextionde Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet sextio sextiondel Substantiv cirka 1,67 % av något; en av sextio lika stora delar sextionio Räkneord talet 69, ett tal mellan sextioåtta och sjuttio sextiosex Räkneord talet 66, ett tal mellan sextiofem och sextiosju sextiosju Räkneord talet 67, ett tal mellan sextiosex och sextioåtta sextiotal Substantiv antal motsvarande ungefär sextio (stycken) sextiotalist Substantiv person född på sextiotalet sextiotalistisk Adjektiv som avser sextiotalet sextiotre Räkneord talet 63, ett tal mellan sextiotvå och sextiofyra sextiotvå Räkneord talet 62, ett tal mellan sextioett och sextiotre sextioårig Adjektiv som är sextio år gammal; som varat i sextio år sextioåring Substantiv person som är sextio år gammal; något som varat i sextio år sextioårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots sextioårsdag sextioåtta Räkneord talet 68, ett tal mellan sextiosju och sextionio sextol Substantiv rytmisk fördelning av toner som innebär en underdelning på sex jämnlånga toner mot ett eller flera pulsslag sextondedel Substantiv variant av sextondel sextondel Substantiv 6,25 % av något; en av sexton lika stora delar sextondelsfinal Substantiv femte sista omgången i en idrottstävling; match som avgör vem/vilka som ska få delta i en åttondelsfinal sextondelsnot Substantiv not med ett notvärde som räcker en fjärdedels taktslag i fyra fjärdedelstakt sextonhundratal Substantiv 1600-tal sextonårig Adjektiv som är sexton år gammal; som varat i sexton år sextonåring Substantiv person som är sexton år gammal; något som varat i sexton år sextonårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots sextonårsdag sextupel Adjektiv som avser sex av något; sexfaldig sextupelpipig Adjektiv med sex pipor, eldrör sexturism Substantiv turism med avsikt att ha sex under omständigheter som är förbjudet i turistens hemland sexturist Substantiv person med avsikt att ha sex under omständigheter som är förbjudet i turistens hemland sexualbrottsling Substantiv person dömd för ett sexualbrott sexualfysiologi Substantiv den del av den fysiologiska vetenskapen som behandlar fortplantningsorganens och reproduktionens fysiologi sexualhormonbindande Adjektiv som binder (vissa) könshormoner sexualisering Substantiv det att sexualisera sexualliv Substantiv variant av sexliv sexualmagi Substantiv variantform av sexmagi sexualundervisning Substantiv undervisning i sexualkunskap sexualupplysning Substantiv sexualkunskap sexuddig Adjektiv med sex kanter eller spetsar sexus Substantiv term för att beskriva genus för det biologiska könet som kan hänga mer eller mindre fast samman med ett ord och styra pronomenvalet. sexväxlad Adjektiv med sex växlar sexvåningshus Substantiv hus med sex våningar sexårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots sexårsdag seychellier Substantiv person från Seychellerna eller som har seychelliskt påbrå seychellisk Adjektiv som rör Seychellerna, dess folk, kultur eller geografi seychelliska Substantiv kvinnlig seychellier sfinkter Substantiv ringmuskel sfinxartad Adjektiv som liknar en sfinx; gåtfull och tystlåten sfragistik Substantiv vetenskapliga studiet av sigill sfumato Substantiv stil inom måleri där man undviker skarpa linjer. sfärisk Adjektiv formad som en sfär sfäroid Substantiv tillplattad eller utdragen sfär; rotationskropp som uppstår då en ellips får rotera kring en av sina axlar; ellipsoid där två axlar är lika långa sfäroidisk Adjektiv som har formen av en sfäroid shabbat Substantiv variantform till sabbat shabbes Substantiv sabbat shahid Substantiv martyr shaker Substantiv (egentligen skakare) behållare där drinkar blandas; den som blandar drinkar shakespeariansk Adjektiv som räknas till, har en stil av, eller kan associeras med William Shakespeare, hans pjäser, författarskap, eller hans samtid shakshuka Substantiv en maträtt från Mellanöstern baserad på tomat och ägg shamanism Substantiv stavningsvariant av schamanism shantung Substantiv en sorts kinesiskt siden shanty Substantiv arbetssång bland engelsktalande sjömän shaping Substantiv psykologisk term där en tränare förstärker beteenden i närheten av det önskade resultatet sharia Substantiv den islamska lagen / rättsläran shejping Substantiv stavningsvariant av shaping shelapa Verb örfila shelf Substantiv kontinentalsockel shelfis Substantiv del av glaciäris som pressats ut i havet över kontinentalsockeln (shelfen) och därför flyter ovanpå havsvattnet sheriffstjärna Substantiv emblem som symbol för sheriffens ämbete sherpa Substantiv en folkgrupp som lever i nepalesiska Himalaya; medlem av denna folkgrupp sherpames Substantiv arten Periparus rubidiventris i familjen mesar inom ordningen tättingar (Passeriformes) shetlandsponny Substantiv en kortvuxen hästras från Shetlandsöarna shetlandströja Substantiv en sorts ylletröja av shetlandsull shetländare Substantiv person från Shetland shetländsk Adjektiv som rör Shetland eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt shetländska Substantiv kvinna bosatt i eller med härkomst från Shetlandsöarna shetlänning Substantiv person från Shetland shettis Substantiv shetlandsponny shia Substantiv en huvudinriktning inom islam där imamens höga ställning är en central del shiamuslim Substantiv anhängare av den gren inom islam som kallas shia shiamuslimsk Adjektiv som rör den shiitiska grenen av islam shiit Substantiv anhängare av den gren inom islam som kallas shia shiitake Substantiv en svampart (Lentinula edodes), i släktet (Lentinula); exemplar av denna art shiitisk Adjektiv som rör den islamiska grenen shia shimlames Substantiv arten (Periparus rufonuchalis) i familjen mesar inom ordningen tättingar (Passeriformes) shingla Verb klippa en kvinnas hår kort i nacken shinglande Adjektiv som shinglar shinto Substantiv en japansk religion shintoism Substantiv en japansk inhemsk religion shintoist Substantiv anhängare av shintoismen shobresvenska Substantiv sociolekt som talas främst av ungdomar i invandrartäta förorter shofar Substantiv ett slags blåshorn som används rituellt inom judendomen shonisaurus Substantiv en stor vattenlevande dinosaurie av släktet Shonisaurus inom ordningen († Ichthyosauria) vars flertal fossil hittats i Nevada i Nordamerika och som levde under trias-perioden; någon av arterna inom släktet Shonisaurus; i shoppingcenter Substantiv köpcentrum shoppingvagn Substantiv synonym för kundvagn shoppning Substantiv variant av shopping shotel Substantiv ett krökt medeltida etiopiskt svärd shotglas Substantiv glas avsett för shotar shuno Substantiv snubbe, grabb shuriken Substantiv ett slags kastvapen från Japan sialoendoskopi Substantiv en endoskopisk teknik där man med ett kameraförsett instrument kan titta in i de stora spottkörtlarnas huvudutförsgångar siames Substantiv person (främst man) från Siam (nuvarande Thailand) siamesisk Substantiv som rör Siam (nuvarande Thailand), eller språket siamesiska (numera oftast kallat thailändska eller thai) siande Substantiv det att sia sibetdjur Substantiv någon av de djurarter som hör till familjen viverrider (Viverridae); individ av dessa arter sibilant Substantiv ett visslande språkljud, en frikativa med särskilt "skarp”, visselliknande klang sibirier Substantiv person från Sibirien sibirisk Adjektiv som rör Sibirien sibylla Substantiv spåkvinna, sierska sic Adverb ungefär "så står det verkligen" sichuankaragan Substantiv en art (Caragana boisii) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten sichuankaragan sichuanpeppar Substantiv kryddblandning baserad på skalet från de små frukter av bland annat kinesiskt pepparträd och japanskt pepparträd sicilianare Substantiv person, i synnerhet man, från Sicilien siciliansk Adjektiv som rör Sicilien eller det sicilianska folket sicilianskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 c5 sicka Verb förse plåt med sick(ar) sickande Adjektiv som sickar sickel Substantiv stålskiva för finputsning av trä (eller plåt) sicken Pronomen (se) en sådan, (se) vilken; uttrycker en (ofta stark) känsla såsom förvåning, besvikelse; gillande, ogillande sicksack Adverb så att en sicksackformig figur eller ett sicksackformigt mönster bildas sidamo Substantiv ett kushitiskt språk som talas i Etiopien sidande Substantiv det att sida sidavbitare Substantiv asymmetrisk avbitartång (avbitare; för elektrisk ledare, sladd, tråd; med skäret på ena sidan) siddur Substantiv judisk bönebok innehållande dagliga böner i en bestämd ordning sideboard Substantiv lågt matrumsskåp sidenband Substantiv band tillverkat av silke sidenbröllop Substantiv sidenbröllop firas då man varit gift i 12 år sidene Adjektiv av siden sidenkudde Substantiv kudde med hölje av silke sidensvans Substantiv en art (Bombycilla garrulus) inom fågelfamiljen sidensvansar (Bombycillidae); individ av arten sidensvans sidensvanshane Substantiv hane av fågelarten sidensvans sidensvanshona Substantiv hona av fågelarten sidensvans sidentyg Substantiv tyg av silkestråd siderisk Adjektiv i förhållande till /de avlägsna/ stjärnorna (som tycks ha fasta positioner i rymden, alltså ser ut att stå stilla) siderodromofobi Substantiv rädsla för att åka tåg siderofor Substantiv en järnspecifik ligand sidficka Substantiv ficka som finns på sidan av klädesplagg sidfläsk Substantiv en del av bakdelen på grisen sidfot Substantiv den nedersta delen på en sida i ett dokument, oftast när det gäller datordokument sidhuvud Substantiv den översta delen på en sida i ett dokument, oftast när det gäller datordokument sidlänt Adjektiv sank, vattensjuk sidnummer Substantiv tryckt numreringen som identifierar en sida sidoaltare Substantiv altare utöver det huvudsakliga altaret i en kyrka sidobana Substantiv linje av mindre klass som förbinder mindre städer och byar med huvudbanorna. Anknytningen sker vid en järnvägsknut. sidodörr Substantiv dörr på sidan av en byggnad sidofåra Substantiv en (sulcus lateralis) av de två lateralt belägna anteroposteriora fåror på storhjärnsbarken som separerar pann- och hjässloben från respektive tinninglob sidogata Substantiv tvärgata till större gata sidoingång Substantiv mindre ingång på sidan av byggnad sidoknapp Substantiv knapp belägen på sidan av något sidoladdning Substantiv processen att installera och köra applikationer på en enhet från en källa som inte är den officiella appbutiken associerad med enhetens operativsystem sidolinje Substantiv linje av avkomlingar av en man som inte är sin fars förstfödda son sidonamn Substantiv namn som getts till en sida sidoprojekt Substantiv eget projekt vid sidan om ett större och mer omfattande projekt, sidospår av projekt som inte utgör den viktigaste eller största delen sidoroder Substantiv roder på flygplan som styr rörelserna i sidled sidoräcke Substantiv räcke vid sidan av en väg (eller trappa, eller båt, eller liknande) sidoskepp Substantiv längsgående del av kyrka som löper jämsides med mittskeppet sidovagn Substantiv extra säte med hjul till motorcykel sidoventrikel Substantiv någon av de två främre hjärnventriklarna, en i vardera hjärnhalvan sidoverksamhet Substantiv verksamhet som bedrivs vid sidan av den huvudsakliga verksamheten sidovind Substantiv variant av sidvind sidovolt Substantiv volt med rotation åt höger eller vänster sidroder Substantiv variant av sidoroder sidsteppa Verb förbigå, ignorera, undvika sidvind Substantiv vind som blåsar från sidan sidvördnad Substantiv ringaktning, brist på hänsyn siegheila Verb göra nazisthälsning, heila, ropa "Sieg heil" eller "heil Hitler" siemens Substantiv sällan använd härledd SI-enhet, inversen av en ohm, vilket innebär 1 siemens = 1 ampere/volt sierraleonier Substantiv person från Sierra Leone eller som har sierraleonska rötter sierraleonsk Adjektiv som rör Sierra Leone, dess folk, kultur eller geografi sierraleonska Substantiv kvinnlig sierraleonier siestadags Substantiv tid under eftermiddagen då sedvänjan är att man tar siesta siestastämning Substantiv stämning av lugn och ro som infaller under tiden för siesta siestastängd Adjektiv tillfälligt stängd för siesta siestatid Substantiv tid på eftermiddagen då siestan infinner sig siestatimme Substantiv timme av siesta sievert Substantiv SI-enheten för storheterna ekvivalent dos och effektiv dos sifferkarl Substantiv man som (enbart) kan räkna, har sifferminne och bryr sig om siffror siffersekvens Substantiv siffror i en viss ordningsföljd, t.ex. ett telefonnummer siffersumma Substantiv summa av ett heltals (samtliga) siffror sifferuppgift Substantiv information uttryckt i siffror sifon Substantiv hävert, U-format sugrör sifonera Verb överföra medelst sifon sigillavtryck Substantiv avtryck av stamp varmed sigillet påtrycktes sigillera Verb sätta sigill (på ett brev) sigillerad Adjektiv försedd med sigill sigillering Substantiv det att sigillera, att sätta sigill på något sigilleringshandling Substantiv handlingen att sigillera, att sätta sitt sigill på något sigillträd Substantiv ett sedan länge utdött släkte (Sigillaria) av lummerväxter inom ordningen Lepidodendrales; exemplar ur detta släkte signa Verb göra korstecken; helga signaleld Substantiv (kedja av) optiskt signalsystem i form av en kontrollerad brand eller annan eld, antänd i avsikt att varna eller på annat vis signalera omgivningen signalerande Substantiv det att signalera signalfel Substantiv samlingsnamn för felsignaler från säkerhetssystemet som bedömer, av än så länge okänd anledning, att sträckan inte kan trafikeras på ett säkert sätt (t.ex. p.g.a. en blockerad/trasig spårväxel, en trasig kommunikationsan signalfärg Substantiv klar färg som används som synlig signal; blå, grön, gul, röd signalhorn Substantiv anordning för att avge varnande ljud från exempelvis lok eller bilar signalhund Substantiv brukshund avsedd (avlad eller tränad) att genom skall signalera till sin husse/matte att den känner av (vittrar, ser, hör) ankommande (djur, människor, fordon etc) signalist Substantiv värnpliktig som utbildas i signaltjänst och militärtjänst som tjänstgör vid signaltrupperna signalkräfta Substantiv art (Pacifastacus leniusculus) inom familjen insjökräftor; individ av denna art signalmolekyl Substantiv molekyl som fungerar som en signal (som triggar en cellulär händelse) genom att binda till en receptor (som en nyckel som passar till ett precist lås), t.ex. ett hormon, en neurotransmittor, ett cytokin eller någon intra signalsjögurka Substantiv en art (Stichopus tremulus) inom familjen signalsjögurkor (Stichopodidae); individ av denna art signalspaning Substantiv det att (genom avlyssning och pejling) utforska och övervaka data- och/eller teletrafik för inhämtning av underrättelser signalstyrka Substantiv styrka hos en signal signalställ Substantiv uppsättning av signalflaggor signalsubstans Substantiv neurotransmittor signaturmord Substantiv mord som bär mördarens omisskännliga signatur signatär Substantiv undertecknare av en internationell överenskommelse eller liknande signatärmakt Substantiv stat som undertecknat ett internationellt fördrag signerande Substantiv det att signera signeri Substantiv besvärjelse; trolldomsformel, försök att avvärja eller framkalla krafter från det övernaturliga signet Substantiv sigill, boktryckarmärke signetring Substantiv egentligen ring med litet sigill signifikans Substantiv mening, innebörd signifikant Adjektiv betydelsefull, viktig; meningsfull; icke slumpmässig signifikativ Adjektiv betecknande; betydelsefull signum Substantiv tecken, kännemärke sik Substantiv Coregonus lavaretus; art inom familjen laxfiskar; individ av arten ovan sikel Substantiv skära sikh Substantiv anhängare av den monoteistiska religionen sikhism sikhisk Adjektiv som rör sikhismen sikhism Substantiv en monoteistisk religion från Indien siklöja Substantiv en art (Coregonus albula) inom fiskfamiljen laxfiskar (Salmonidae); individ av arten siklöja siklöjefiske Substantiv fiske av siklöja siktande Substantiv det att sikta siktbröd Substantiv bröd bakat på siktmjöl siktfart Substantiv hastighet där det framdrivna fordonet kan stanna inom den sträcka som har fri sikt siktig Adjektiv som har god sikt siktkaka Substantiv siktbröd (i form av rund kaka) siktmjöl Substantiv mjöl vars kli avlägsnats med siktning; siktat mjöl siktning Substantiv det att sikta sikulisk Adjektiv hörande till sikulerna / sikelerna, ett forntida folkslag som gett namn åt Sicilien silduk Substantiv duk med stora maskor för en sil (för att sila) silently Adverb ljudlöst, tyst sileshår Substantiv växt i sileshårssläktet (Drosera) av insektsätande växter, i familjen sileshårsväxter (flugfångarväxter) (Droseraceae) silhuett Substantiv skuggbild (t ex klippt i svart papper) silikat Substantiv kemisk förening av kisel och syre, en eller flera metaller och ibland väte silikonfylld Adjektiv som har fyllts med silikon silikos Substantiv stendammlunga (lungsjukdom orsakad av inandat kiseldamm) silkeband Substantiv band tillverkat av silke silkemjuk Adjektiv mjuk som silke silkepapper Substantiv mjukt, tunt, fint och starkt papper, främst använt som omslagspapper; omslagspapper för ömtåliga föremål, särskilt med ytvikten 12–30 g/m² silkesapa Substantiv individ av släktet silkesapor; liten apa med tät och silkeslen päls silkesband Substantiv band tillverkat av silke silkesblank Adjektiv blank som silke; som glänser likt silke silkesblomma Substantiv silkesbroderi föreställandes en blomma silkesbroderi Substantiv broderi med silkestråd silkesbröllop Substantiv festlighet vid den sjuttonde bröllopsdagen silkesfiber Substantiv fiber av silke silkesfin Adjektiv fin som silke silkesgarn Substantiv garn av silke silkeshäger Substantiv en art (Egretta garzetta) inom fågelfamiljen hägrar (Ardeidae); individ av arten silkeshäger silkeslen Adjektiv len som silke silkeslim Substantiv sericin silkesmask Substantiv larven av silkesfjäril (Bombyx mori); individ av dessa larver silkesmjuk Adjektiv mjuk som silke silkesnäsduk Substantiv näsduk av silke silkespapper Substantiv mjukt, tunt, fint och starkt papper, främst använt som omslagspapper; omslagspapper för ömtåliga föremål, särskilt med ytvikten 12–30 g/m² silkessnöre Substantiv snöre av silke silkesstrumpa Substantiv strumpa tillverkad av silke silkessvickla Substantiv svickla tillverkad av silke eller med silkesbrodyr silkestrumpa Substantiv strumpa tillverkad av silke silkesträd Substantiv en växtart (Albizia julibrissin) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art silkestråd Substantiv tråd av silke silkesvante Substantiv vante av silke silkesvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria bocasana silkig Adjektiv bestående eller tillverkad av silke sillabit Substantiv ett stycke av (inlagd) sill sillbord Substantiv smörgåsbord med olika sorters inlagd sill sillburk Substantiv (glas)burk med (inlagd) sill sillfiske Substantiv fiske av sill sillgrissla Substantiv en art (Uria aalge) inom fågelfamiljen alkor (Alcidae); individ av arten sillgrissla sillinläggning Substantiv synonym till inlagd sill sillkung Substantiv en fiskart (Regalecus glesne) förekommande i oceanernas djup på mellan 300 och 600 meter och är den längsta av benfiskar i världen sillmacka Substantiv smörgås med sill som pålägg sillnacke Substantiv nacke på en sill, även om sillhuvud sillperiod Substantiv tidsintervall då det finns gott om sill i havet sillpudding Substantiv pudding gjord på salt sill och potatis sillsallad Substantiv sallad som innehåller blandning av salta sillfiléer och andra ingredienser sillsmörgås Substantiv smörgås med pålägg av sill sillstim Substantiv större grupp av sillar som simmar nära varandra silltrut Substantiv en art (Larus fuscus) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten silltrut silltunna Substantiv tunna fylld med sill sillval Substantiv val av sill sillåda Substantiv synonym till sillpudding sillöga Substantiv tioöring silning Substantiv det att sila silt Substantiv jordart med kornstorlek mellan 0,002 mm och 0,06 mm siluett Substantiv stavningsvariant av silhuett silur Substantiv en geologisk period under den paleozoiska eran som omfattar tidsperioden ca 444 miljoner år sedan till 416 miljoner år sedan silveracetat Substantiv kemisk förening av silver, kol, väte och syre silveratom Substantiv en enskild atom av slaget silver, d.v.s. med 47 protoner (och lika många elektroner) silverband Substantiv band av silver eller av textilt material innehållande silvertråd silverbromid Substantiv kemisk förening av silver och brom, AgBr silverbräcka Substantiv arten (Saxifraga paniculata) i familjen stenbräckeväxter (Saxifragaceae) inom stenbräckeordningen (Saxifragales) silverbröllop Substantiv silverbröllop firas då man varit gift i 25 år silverbuske Substantiv någon av de arter som tillhöt växtsläktet silverbuskar (Elaeagnus) i familjem havtornväxter; individ av detta släktet silverbägare Substantiv dryckeskärl tillverkad av silver silvercitrat Substantiv kemisk förening av silver, kol, väte och syre silvercyanid Substantiv kemisk förening av silver, kol och kväve silverdjävulstunga Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Ferocactus robustus silverfisk Substantiv insekt av arten Lepisma saccharina (1 cm lång) silverfosfat Substantiv kemisk förening av silver, fosfor och syre silvergaffel Substantiv gaffel av silver silvergrogg Substantiv grogg gjord på renat brännvin och vatten, ev. sockerdricka silvergruva Substantiv gruva där man främst bryter silvermalm för att utvinna metallen silver silvergrå Adjektiv kyligt grå med blåvioletta skiftningar likt silver silverhalt Substantiv andel silver (i en blandning eller lösning) silverjodid Substantiv kemisk förening av silver och jod silverkarbonat Substantiv kemisk förening av silver, kol och syre silverkedja Substantiv kedja tillverkad av silver silverklorid Substantiv kemisk förening av silver och klor, AgCl silverlejon Substantiv det samma som puma silverlind Substantiv en växtart (Tilia tomentosa) inom familjen malvaväxter (Malvaceae); individ av denna art silvermartorn Substantiv en art (Eryngium giganteum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten silvermartorn silvermedalj Substantiv pris i form av en silverfärgad medalj som utdelas till den som kommer tvåa i en tävling silvermedaljör Substantiv person som vann silvermedalj silvermonofluorid Substantiv en kemisk förening av fluor och silver, AgF silvernitrat Substantiv förening av silver, kväve och syre; AgNO3 silveroxid Substantiv kemisk förening av silver och syre silverpelarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cleistocactus strausii silverpeng Substantiv mynt av silver, silvermynt, silverpenning silverpenning Substantiv mynt av silver, silvermynt, silverpeng silverplats Substantiv andraplats i en tävling (som därför ger silvermedalj) silverplätera Verb plätera med silver silverpläterande Adjektiv som silverpläterar silverpoppel Substantiv en växtart (Populus alba) inom familjen videväxter (Salicaceae); exemplar av denna art silverräv Substantiv en variant av rödräv (Vulpes vulpes) som avlas för sin päls, en variant som finns naturligt i vissa populationer av rödräv silverskatt Substantiv skatt som består av föremål i silver silverskikt Substantiv tunt lager silver silverslant Substantiv slant av silver, silvermynt silversmide Substantiv det att värma silver så det går att böja, och sedan forma det silversulfat Substantiv en kemisk förening av svavel, syre och silver, Ag2SO4 silversulfid Substantiv kemisk förening av silver och svavel silversydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia haselbergii silverte Substantiv dryck bestående av hett vatten utan teblad eller örter, ofta med socker eller honung, med eller utan mjölk eller grädde silvertiosulfat Substantiv kemisk förening av silver, svavel och syre silvertistel Substantiv en art (Carlina acaulis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten silvertistel silvertråd Substantiv en metallisk tråd av silver silvertunga Substantiv förmågan att tala sig ur svåra situationer silvertungad Adjektiv vältalig; som har silvertunga silvertärna Substantiv en art (Sterna paradisaea) inom fågelfamiljen tärnor (Sternidae); individ av arten silvertärna silvervatten Substantiv lösning av finfördelat silver (kolloidalt silver) i destillerat vatten som söljs inom alternativmedicin som en pseudovetenskaplig mirakelkur mot diverse sjukdomar silvervårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria geminispina silvrig Adjektiv som liknar silver i färgen, ljust skinande; silveraktig, silverlik sim Substantiv simning, simsätt simblåsa Substantiv luftfyllt organ hos många fiskarter simborgarmärke Substantiv svenskt simmärke för simkunnighet på 200 meter i valfri stil simdräkt Substantiv baddräkt (lämplig för tävlingsbruk) simfena Substantiv fena som avses för framdrift i vatten simfot Substantiv djurfot som har simhud mellan tårna simförmåga Substantiv förmåga att simma simglasögon Substantiv speciella glasögon som ska skydda ögonen mot vatten när man simmar simhopp Substantiv gren inom simning där utövaren utför olika hopp från en viss höjd och landar i vatten simhoppning Substantiv variant av simhopp simhud Substantiv utspänd hud emellan tårna simili Substantiv efterapning; oäkta material simkunnig Adjektiv som kan simma simkunnighet Substantiv förmåga att simma simlärare Substantiv lärare som undervisar i simning simlärarinna Substantiv lärarinna som undervisar i simning simmarstjärna Substantiv berömd simmare simmerska Substantiv kvinnlig simmare simmighet Substantiv det att vara simmig simmärke Substantiv märke (medalj) som utdelas efter genomgången simskola för simkunnighet på olika sträckor simoni Substantiv handel med kyrkliga ämbeten simpa Substantiv familj (Cottidae) av fiskar; individ av någon av arterna som ingår i denna familj simpelhet Substantiv det att vara simpel simplicitas Substantiv enkelhet; enfald simplifiera Verb förenkla sims Substantiv gesims av tegel, kakel, trä eller annat material simsalabim Adverb på ett överraskande sätt, oväntat eller mystiskt simskola Substantiv kurs i simning simsnäppa Substantiv en sorts vadarfågel simsport Substantiv simning som sport, sport som involverar simning simstadion Substantiv arena för simsport simstjärt Substantiv stjärt eller stjärtliknande organ att simma med simstång Substantiv redskap vid simundervisning, en stång med ögla, varmed simläraren från bassängkanten håller eleven i vattnet simsvans Substantiv svans eller svansliknande organ att simma med simsällskap Substantiv förening (sällskap) för simning simsätt Substantiv metod eller sätt att simma, definierad i hur man upprepat använder armar och ben för att ta sig fram i vatten simtag Substantiv enskild instans av en rörelse som upprepas vid simning simtävling Substantiv tävling i att simma simulans Substantiv simulering, simulation simulant Substantiv den som simulerar (t.ex. en sjukdom) simulerande Substantiv det att simulera simultan Adjektiv samtidig simultanförmåga Substantiv förmåga att göra flera saker samtidigt simultanitet Substantiv det att vara simultan simultankapacitet Substantiv förmåga att göra mer än en sak samtidigt simultanschack Substantiv sätt att spela schack, där en spelare samtidigt spelar mot flera motståndare, med ett parti per motståndare simundervisning Substantiv undervisning i simning sinaitisk Adjektiv från halvön, berget och öknen Sinai sinande Substantiv det att sina sinar Adverb senare, efter en tid sindhi Substantiv ett indoariskt språk som talas i den pakistanska provinsen Sindh och i Indien sinekur Substantiv befattning som ger god lön utan att fordra mycket arbete, latmansgöra sinfonietta Substantiv liten symfoniorkester singales Substantiv person av folkgruppen "singaleser" som utgör majoriteten av befolkningen i Sri Lanka (Ceylon) singalesiska Substantiv ett indoariskt språk som talas på Sri Lanka av folkgruppen singaleser singapores Substantiv medborgare i Singapore singaporian Substantiv person från Singapore eller som har singaporianska rötter singaporiansk Adjektiv som gäller Singapore eller singaporianer, som är från Singapore singaporianska Substantiv kvinna från Singapore singelhushåll Substantiv hushåll med bara en medlem singelkille Substantiv (ung) man som inte är i ett förhållande singelolycka Substantiv trafikolycka med bara ett fordon inblandat singlande Substantiv det att singla singular Adjektiv som har entalsform, som står i singular singularform Substantiv entalsform, form av ett ord som används i ental (singular) singularis Substantiv böjningsform som betecknar ental hos substantiv, adjektiv och pronomen singuljär Adjektiv variant av singulär singulär Adjektiv ensam i sitt slag; sällsynt sinisk Adjektiv sinosfärisk, kinesisk, östasiatisk sinister Adjektiv olycksbådande sinitisk Adjektiv sinisk sink Substantiv dröjsmål, något som orsakar att en sinkar sinkadus Substantiv slump, lyckträff sinnebild Substantiv mental föreställning om hur något är eller ska vara; en kärnfull, ofta oavsiktlig illustration eller symbol sinnebildskonst Substantiv konsten att välja och återge sinnebilder (symboliska konstverk och ordspråk), t.ex. på husfasader sinnes Adverb på ett sinnes(sjukt) sätt sinnesanalogi Substantiv förbindelse av intryck från olika sinnesområden (t ex när toner framkallar färgintryck) sinnescell Substantiv cell som reagerar på en viss form av yttre stimuli genom att skapa en elektrisk signal som sedan leds vidare i nervsystemet sinnesförändring Substantiv förändring i åsikt, tro eller beslut sinnesintryck Substantiv perception i medvetandet (t.ex. en bild eller ett ljud) av signaler från sinnesorgan (t.ex. öga eller öra) sinnesorgan Substantiv organ (hos djur) med uppgift att mäta fysikaliska storheter eller reagera på förändringar i organismens omgivning eller reagera på kontakt sinnesreceptor Substantiv någon av de proteinmolekyler som (direkt) påverkas av adekvat stimuli i en sinnescell, och därmed inleder signalvägen sinnesrubbad Adjektiv mentalt rubbad sinnessjuka Substantiv sinnessjukdom sinnesslöhet Substantiv det att vara sinnesslö sinnesupplevelse Substantiv upplevelse baserad på intryck från sinnesorganen sinnesvilla Substantiv hallucination, fel sinnesintryck sinnevärld Substantiv den värld som går att uppfatta med sinnena; den faktiska världen runt omkring oss sinnlig Adjektiv som avser något av sinnena sinnlighet Substantiv det att vara sinnlig; sinnligt uttalande sinnligt Adverb på ett sinnligt sätt sinnrik Adjektiv fyndig och skarpsinnig sinnrikhet Substantiv det att vara sinnrik sinolog Substantiv person som sysslar med sinologi; expert på Kina sinologi Substantiv läran om Kina, dess historia, språk och kultur sinosfär Substantiv östasiatiska kultursfären sinosfärisk Adjektiv som härrör sinosfären; östasiatisk sintra Verb sammansmälta en blandning av partiklar (pulver) till större stycken genom upphettning till någonstans under huvudkomponentens smältpunkt (genom delvis smältning eller omkristallisering) sintrande Adjektiv som sintrar sintring Substantiv upphettning av pulverformigt material så att det övergår till klumpar; det att sintra sinus Substantiv förhållandet mellan motstående katet och hypotenusa i en rätvinklig triangel sinusformad Adjektiv formad som en sinusvåg sinusfunktion Substantiv funktion av typen f(x)= \sin(a x + b) sinusit Substantiv inflammation i näsans bihålor sinusknuta Substantiv (förekomst av) den specialiserade massa av hjärtmuskelceller som finns i höger förmak intill den övre hålvenens mynning och som under normala förhållanden ger upphov till den rytmiska elektriska aktiviteten i hjärtat (oc sinuskurva Substantiv kurva i ett diagram enligt trigonometriska funktionen sinus sinussatsen Substantiv sats som säger att kvoten mellan sinus för en vinkel och längden av den motstående sidan i en triangel är lika för samtliga par av vinklar och motstående sidor; om A, B och C är vinklarna i en triangel och om de motståen sinå Substantiv sina sio Räkneord sju sionism Substantiv judisk nationalism sionist Substantiv judisk nationalist sionistisk Adjektiv som har med sionism att göra sipp Adjektiv pryd sippa Verb dricka försiktigt i små kvantiteter åt gången sipphet Substantiv det att vara sipp sira Verb smycka, pryda, dekorera sirande Adjektiv som sirar sirat Substantiv utsmyckning, dekoration siratlig Adjektiv snirklad, gammaldags sirlig; ceremoniös sirensång Substantiv förförisk och lockande sång av sirener som kunde få sjömän att dras ner i havet för att drunkna sirlig Adjektiv prydlig, dekorativ, graciös sirlighet Substantiv det att vara sirlig; något som är sirligt sirocko Substantiv het sunnanvind i Medelhavsländerna sisa Verb väsa, pipa, vissla sisal Substantiv fibrer från växten sisalhampa sisalhampa Substantiv växt med fibrer som kan användas till tågvirke siska Substantiv fågel av någon art i släktena Carduelis, Serinus eller annat släkte som dessa tidigare omfattade siskonkorv Substantiv en sorts finsk korv, liten och smal korv, prinskorv sissa Verb variant av sisa sistaplats Substantiv sista plats sistas Pronomen genitiv av sista sistfödd Adjektiv som är yngst i en syskonskara sistliden Adjektiv senaste, senast passerade, förliden, förra sisu Substantiv uthållighet och envishet sisyfosarbete Substantiv fåfäng möda, oändligt och meningslöst arbete (efter en grekisk saga) sisådär Adverb sådär sitar Substantiv traditionellt indiskt stränginstrument med en resonanslåda och en hals, försedd med en greppbräda och vanligen 17 till 18 strängar sitofobi Substantiv rädsla för att äta sittbrunn Substantiv öppen (sitt-) plats i båt, kajak, isjakt, bil eller flygplan, varifrån fordonet styrs sittgrop Substantiv ring av soffor sittgrupp Substantiv soffa och fåtöljer i samma stil sittkissa Verb kissa sittande sittmöbel Substantiv möbel man sitter på, t.ex. stol eller fåtölj sittning Substantiv möte, sammanträde sittplatsläktare Substantiv plats gjord för åskådare att sitta sittstege Substantiv stege med sits; för jägare som saknar jakttorn sittvagn Substantiv järnvägsvagn (utan sängar) som främst är avsedd att användas i persontåg dagtid situationsbunden Adjektiv som tillhör eller är beroende av en viss situation situerad Adjektiv belägen sjabbighet Substantiv det att vara sjabbig sjagg Substantiv schagg sjajas Substantiv stavningsvariant till schajas sjalett Substantiv huvudkläde; snibb sjanande Adjektiv som sjanar sjangdobel Adjektiv elegant, stilig sjanghaja Verb kapa (fartyg), ta över kommandot över; även bildligt sjangsera Verb variant av changera sjangtil Adjektiv stavningsvariant av gentil sjapp Substantiv skjul, bod eller kiosk av billig modell där försäljning sker, främst av mat och dryck, även specifikt om serveringslokal för öl sjasa Verb variant av schasa sjasande Adjektiv som sjasar sjaskighet Substantiv det att vara sjaskig; något som är sjaskigt sjava Verb gå runt med hängande och flaxande kläder, ofta med en negativ klang sjavig Adjektiv vårdslös, sjaskig, slarvig; ovårdad med tanke på kläder eller uppträdande sjin Substantiv den tjugoförste bokstaven i det hebreiska alfabetet: ש sjocka Verb sjunka sjok Substantiv lager av något mjukt sjonga Verb sjunga sjoriska Substantiv ett turkspråk med ca 9 000 talare norr om Altajbergen i Ryssland sjoxa Verb ta hand om användbara saker ur sopor sjoxare Substantiv någon som tar hand om användbara saker ur sopor, någon som sjoxar sjoxning Substantiv det att sjoxa sjubb Substantiv tvättbjörn sjucker Adjektiv vacker, fin; i överförd bemärkelse också bra, utmärkt sjudagarsvecka Substantiv vecka bestående av sju dagar i följd; period om sju dagar sjudning Substantiv det att sjuda sjugradig Adjektiv med en temperatur eller temperaturskillnad på sju grader (vanligen Celsius) sjuhundra Räkneord ett tal; 700 sjuhörning Substantiv heptagon, en månghörning sjukamp Substantiv tävlingsform som kombinerar löpning (inom två olika löpdistanser) med ytterligare följande (fem) grenar i friidrott: häck, längdhopp, höjdhopp, spjutkastning och kulstötning sjukampare Substantiv idrottare som ägnar sig åt sjukamp sjukdomsalstrare Substantiv något som framkallar sjukdom sjukdomsbehandling Substantiv behandling av sjukdom sjukdomsfall Substantiv enskilt fall av sjukdom sjukdomsförebyggande Adverb på ett sätt som syftar till att minska risken för (framtida) sjukdom (hos enskild(a) individ(er)); i syfte att minska risken för (framtida) sjukdom sjukdomstillstånd Substantiv tillstånd av sjukdom sjukdomsutbrott Substantiv plötslig och stark ökning av antalet fall av en sjukdom sjukersättning Substantiv ersättning som betalas till de med en varaktig nedsättning av arbetsförmågan sjukfrånvaro Substantiv det att inte kunna närvara (vid arbete, skola och liknande) på grund av sjukdom sjukhusfysiker Substantiv fysiker som jobbar på radiologin på ett sjukhus sjukhusfödsel Substantiv barnafödsel som sker på sjukhus (i motsats till i hemmet eller annan plats) sjukhusförlossning Substantiv förlossning som sker på sjukhus sjukhusvistelse Substantiv vistelse (som patient) på ett sjukhus sjukhusvård Substantiv vård (eventuellt med inläggning) på sjukhus sjukkassa Substantiv äldre beteckning för försäkringskassa sjukling Substantiv person som är sjuk sjuklön Substantiv pengarna man får under sjukdom i stället för arbetslön sjukna Verb bli sjuk(are) sjukpenning Substantiv ersättning som betalas ut till personer som på grund av sjukdom inte kan arbeta sjukskriva Verb anmäla att man är sjuk, vilket begränsar möjligheten att arbeta eller studera sjukskrivning Substantiv tillstånd då någon är sjukskriven; det att sjukskriva sig eller sjukskriva någon sjukskötare Substantiv sjuksköterska sjuksköterskestudent Substantiv student (vid högskola eller universitet) som går på program för att utbilda sig till sjuksköterska sjuksköterskeuniform Substantiv yrkeskläder som bärs av en sjuksköterska sjukt Adverb i väldigt hög grad, extremt, exceptionellt sjuktal Substantiv antal (eller andel) personer som är sjuka eller sjukskrivna sjuktransport Substantiv transport av sjuka (sängliggande) personer sjukvårdsanställd Adjektiv anställd inom sjukvården sjukvårdsförsäkring Substantiv försäkring som betalar för sjukvård vid sjukdom sjukvårdsminister Substantiv minister med ansvar för sjukvård sjukvårdspersonal Substantiv (medicinsk eller annan patientnära) personal inom sjukvården, t.ex. läkare, sjuksköterskor och undersköterskor sjukvårdspolitisk Adjektiv som har att göra med sjukvårdspolitik sjukvårdssektor Substantiv del av ett lands ekonomi som har att göra med sjukvård sjumastad Adjektiv försedd med sju master sjumila Adjektiv sju mil lång (mycket lång) sjumilakliv Substantiv stort kliv sjumänning Substantiv två personer med var sin far- eller morförälders far- eller morförälders far- eller morföräldrar som är syskon med varandra sjundedagsadventist Substantiv anhängare av en protestantisk frikyrka som bland annat anser att Kristi återkomst är nära förestående sjundedel Substantiv en av sju lika stora delar (14,285714... procent) av någon/något sjundeklassare Substantiv elev som går i sjunde klass (vanligen årskurs sju i grundskolan) sjunolla Substantiv öl med alklholhalt 7,0 procent (starköl) sjupartiöverenskommelse Substantiv överenskommelse mellan sju partier sjurygg Substantiv en art, Cyclopterus lumpus, i familjen sjuryggar, Cyclopteridae sjusiffrig Adjektiv som skrivs med sju siffror (d.v.s. 1 000 000–9 999 999 om inledande nollor inte är tillåtna) sjusovardagen Substantiv äldre helgondag som infaller den 27 juli till minne av de sju sovarne sjusovare Substantiv person som sover länge om morgnarna sjuspaltig Adjektiv som består av sju spalter sjustjärna Substantiv växtart (Lysimachia europaea) inom ljungordningen; individ av denna art sjusträngad Adjektiv som har precis sju strängar sjusärdeles Adverb mycket, enormt, ofantligt sjutti Räkneord vardaglig stavningsvariant av sjuttio sjuttioett Räkneord talet 71, ett tal mellan sjuttio och sjuttiotvå sjuttiofemårig Adjektiv som är sjuttiofem år gammal; som varat i sjuttiofem år sjuttiofemåring Substantiv person som är sjuttiofem år gammal; något som varat i sjuttiofem år sjuttiofemårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots sjuttiofemårsdag sjuttiofyra Räkneord talet 74, ett tal mellan sjuttiotre och sjuttiofem sjuttionde Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet sjuttio sjuttionio Räkneord talet 79, ett tal mellan sjuttioåtta och åttio sjuttiosex Räkneord talet 76, ett tal mellan sjuttiofem och sjuttiosju sjuttiosju Räkneord talet 77, ett tal mellan sjuttiosex och sjuttioåtta sjuttiotal Substantiv antal motsvarande ungefär sjuttio (stycken) sjuttiotalist Substantiv person född på sjuttiotalet sjuttiotalistisk Adjektiv som avser sjuttiotalet sjuttiotre Räkneord talet 73, ett tal mellan sjuttiotvå och sjuttiofyra sjuttiotvå Räkneord talet 72, ett tal mellan sjuttioett och sjuttiotre sjuttioårig Adjektiv som är sjuttio år gammal; som varat i sjuttio år sjuttioåring Substantiv person som är sjuttio år gammal; något som varat i sjuttio år sjuttioårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots sjuttioårsdag sjuttioåtta Räkneord talet 78, ett tal mellan sjuttiosju och sjuttionio sjuttis Substantiv flaska sprit (7 eller 7.5 dl); helrör, sjuttiofemma sjuttonde Räkneord som kommer som nummer sjutton i en ordning sjuttondedel Substantiv variant av sjuttondel sjuttondel Substantiv 5,88… % av något; en av sjutton lika stora delar sjuttonhundratal Substantiv 1700-tal sjuttonhörning Substantiv polygon med sjutton hörn sjuttonårig Adjektiv som är sjutton år gammal; som varat i sjutton år sjuttonåring Substantiv person som är sjutton år gammal; något som varat i sjutton år sjuttonårscikada Substantiv en insektsart (Magicicada septendecim) i familjen cikador (Cicadidae); individ av denna art sjuttonårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots sjuttonårsdag sjuväxlad Adjektiv med sju växlar sjuvåningshus Substantiv hus med sju våningar sjuårig Adjektiv som är sju år gammal; som varat i sju år sjuårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots sjuårsdag sjuårskriget Substantiv krig som fördes i Europa mellan 1756 och 1763 själafröjd Substantiv djupt rotad glädje som når in i själen själaföda Substantiv något som ger själen energi och stimulans själafödande Adjektiv som ger stimulans och energi till ens själ själaglad Adjektiv innerligt lycklig, glad ända in på djupet av ens medvetande sinne själamässa Substantiv minnesgudstjänst (mässa) för en nyligen avliden, begravning, rekviem (requiem), dödsmässa; musik för en sådan mässa själaringning Substantiv klockringning efter dödsfall själasörjare Substantiv präst själatåget Substantiv ligga i själatåget: vara döende själavandring Substantiv det att själen efter döden tros bosätta sig i kroppen av en annan varelse själavård Substantiv kyrklig omsorg om människor själfull Adjektiv full av inlevelse och starka känslor själfullhet Substantiv det att vara själfull själländsk Adjektiv som rör Själland, dess invånare, kultur, eller natur själländska Substantiv dialekt av danska språket talad på ön Själland själlöshet Substantiv det att vara själlös; avsaknad av en själ själsdödande Adjektiv mentalt nedbrytande själsfrändskap Substantiv det att vara en själsfrände; relation mellan själsfränder själsliv Substantiv själens liv, den själsliga (icke-materiella) sidan av livet; omfattande tankar, idéer, ideal själsstor Adjektiv storsint, högsinnad självantända Verb antändas av sig själv (till exempel på grund av hög temperatur) självbedrägeri Substantiv handling eller tillstånd där någon vilseleder sig själv eller vägrar inse verkliga förhållanden självbelåtenhet Substantiv det att vara självbelåten, stolthet, mallighet självbelåtet Adverb malligt, överlägset självberöm Substantiv det att berömma sig själv självbestämmande Substantiv rätt att bestämma över sig själv självbestående Adjektiv som består i kraft av sig själv eller för sig själv; helt oberoende av eller frånskild andra eller annat självbeteckning Substantiv beteckning (namn/benämning) eller egenskap som en företeelse (exempelvis en person eller organisation) själv uppger sig identifiera med självbetjäning Substantiv förändring av försäljning av varor eller tjänster (i butik, restaurang, bank, bensinstation) där uppgifter som tidigare utförts av säljarens personal (betjäning) tas över av kunden själv självbetjäningsbutik Substantiv snabbköp; butik med självbetjäning självbildning Substantiv bildning genom att själv fritt söka upp önskad kunskap (i böcker) utan handledning och utan inblandning av läroanstalt eller utbildningsplan självbiograf Substantiv person som skriver en självbiografi självbiografisk Adjektiv som är en självbiografi; som handlar om författarens eget liv självcensur Substantiv att granska sina egna böcker, filmer eller annat material för att ta bort det som anses moraliskt, politiskt eller på annat sätt anstötligt självcheckout Substantiv självutcheckning självdeklaration Substantiv uppgifter från skattskyldig person till taxeringsmyndighet beträffande föregående års inkomster. självdestruktivitet Substantiv det att vara självdestruktiv självdistans Substantiv förmåga att se sig själv utifrån, att inte ta sig själv på för stort allvar i alla situationer självdrag Substantiv naturlig ventilation genom ett hus (drag) utan hjälp av fläktar; eller rökgaser genom panna och skorsten självdö Verb dö av sig själv av naturliga orsaker (d.v.s. utan yttre påverkan, åtminstone från och med aktuell tidpunkt) självdöd Adjektiv som har dött av naturliga orsaker självfallen Adjektiv självklar självfixerad Adjektiv fixerad vid sig själv (antingen på ett egenkärt eller självkritiskt sätt) självförebråelse Substantiv det att någon anklagar sig själv för att inte ha gjort något på ett tillräckligt bra sätt självförgudande Adjektiv som präglas av självförgudning; som ger uttryck för omåttlig självuppskattning eller självdyrkan självförgudning Substantiv handlingen att förguda sig själv; självdyrkan; omåttlig självuppskattning självförklarande Adjektiv som inte behöver en förklaring; uppenbar, självklar, solklar självförsakelse Substantiv frivilligt åsidosättande av egna önskningar eller behov; avstående från egen njutning eller bekvämlighet självförverkligande Substantiv förverkligande av den egna personlighetens inneboende möjligheter självföryngring Substantiv när växtfrön sprids och gror utan mänsklig inblandning; naturlig föryngring självgisslande Substantiv det att piska (gissla, flagellera) sig själv självgodhet Substantiv egenskapen att vara självgod, viljan att framstå som god hellre än att uträtta det som är gott självgående Adjektiv som drivs eller rör sig av egen kraft självhat Substantiv det att hata sig själv eller ha brist på aktning för sig själv självhushåll Substantiv variant av självhushållning självhushållning Substantiv hushållning som kännetecknas av att alla livsnödvändiga varor produceras själv självhärskare Substantiv ensam härskare med obegränsad (absolut) makt självinsikt Substantiv egenskapen hos en person som uppfattar sig själv på ett realistiskt vis självis Substantiv fotografiskt självporträtt själviskt Adverb på ett själviskt sätt självisolering Substantiv isolering på egen hand självklok Adjektiv inbillat klok självklokhet Substantiv det att vara självklok självkritik Substantiv kritik riktad mot sig själv självkritisk Adjektiv som kritiskt granskar sina egna egenskaper, tankar och handlingar (i syfte att identifiera eventuella brister och fel som man själv begår, och i sådana fall göra något åt problemen) självkännedom Substantiv egenskapen att en person känner till sina egna svagheter, styrkor och känslor samt vet hur långt personen orkar och vill gå i olika sammanhang självkär Adjektiv egenkär, kär i sig själv självkörande Adjektiv som kan köra utan mänsklig styrning självljud Substantiv vokal (ljud); språkljud som kan uttalas för sig självt eller ensamt, i motsats till medljud = konsonant självmedicinera Verb i medicinskt syfte intaga läkemedel, narkotika eller alkohol utan att ha rådfrågat läkare självmedicinering Substantiv medicinering av en själv utan professionell rådgivning i syfte att bota riktig eller inbillad åkomma självmedvetande Substantiv det att vara medveten om sin egen existens eller att ha god insikt i sina egna känslor och liknande självmedvetenhet Substantiv det att vara självmedveten självmordsattack Substantiv händelse där en attentatsman utför ett attentat i syfte att döda och skada många människor, samtidigt som även attentatsmannen omkommer (som planerat) självmordsattentat Substantiv händelse där en attentatsman utför ett attentat i syfte att döda och skada många människor, samtidigt som även attentatsmannen omkommer (som planerat) självmordsbenägenhet Substantiv benägenhet att begå självmord självmordsbomb Substantiv bomb som avsiktligen dödar den som detonerar bomben (som en del av en självmordsattack) självmordsbombning Substantiv självmordsattack med hjälp av en bomb självmordsdåd Substantiv händelse där en attentatsman utför ett attentat i syfte att döda och skada många människor, samtidigt som även attentatsmannen omkommer (som planerat) självmordsrisk Substantiv sannolikheten att någon begår självmord självmordsriskbedömning Substantiv bedömning av självmordsrisken hos en individ självmotsägande Adjektiv som i sig själv innehåller motsägelser eller med varandra oförenliga tankegångar självmotsägelse Substantiv påstående som motsäger sig självt självmål Substantiv mål som skjutits i egen målbur vilket resulterar i att motståndaren får poäng självmålsskytt Substantiv spelare som skjuter självmål självmördare Substantiv person som har begått självmord självmörderska Substantiv kvinnlig självmördare självplågare Substantiv person som plågar sig själv självplågeri Substantiv det att plåga sig själv självpålagd Adjektiv (om en plikt) som man lagt på sig själv självrannsakan Substantiv noggrant och kritiskt undersöka sig själv självrannsakning Substantiv noggrann och kritisk undersökning av sig själv självrapporterad Adjektiv subjektiv, enligt egen utsago, rapporterad av den det berör själv; inte av någon utomstående observatör självrisk Substantiv den del av skadan som försäkringstagaren själv får stå för självrättande Adjektiv som rättar sig själv, som själv anger rätta svaret självrättfärdighet Substantiv det att vara självrättfärdig självrådig Adjektiv som inte rådgör med andra; egenmäktig; maktfullkomlig självrådighet Substantiv det att vara självrådig självscanning Substantiv stavningsvariant av självskanning självskadebeteende Substantiv slags beteende som innefattar det att man skadar sig själv, främst om fysisk skada, exempelvis det att man skär sig i armarna självskanning Substantiv system i t.ex. matvaruaffär som via handhållen apparat låter kunden registrera sina varor på butiksgolvet och därefter betala för dem utan inblandning av kassapersonal självsnörande Adjektiv som snör sig själva självstudium Substantiv inlärning (förkovran, studium) på egen hand (själv) självstyrelse Substantiv det att åtminstone delvis få styra sitt område utan utomstående inblandning självständighetsdag Substantiv årlig högtid det datum då en stat förklarat sig självständig självständigt Adverb på ett självständigt sätt självsvåld Substantiv brist på ordning och självdisciplin, okynne självsvåldig Adjektiv som handlar efter egen vilja utan respekt mot andra självsvåldighet Substantiv det att vara självsvåldig; uttalande eller handling som är självsvåldig självtillräcklig Adjektiv som är nöjd med sig själv och ej anser sig behöva andra självtillräcklighet Substantiv det att vara självtillräcklig självtukt Substantiv självdiciplin självtänkande Adjektiv som tänker själv, självständigt tänkande självuppgiven Adjektiv som slutat försöka hävda sig eller den egna viljan att uppnå ett personligt mål, eller som resignerat inför de svårigheter som måste övervinnas för att nå sådant mål självuppgivenhet Substantiv det att vara självuppgiven självuppoffring Substantiv uppoffring av sig själv, sina egna intressen eller sitt eget liv; självförsakelse självupptagenhet Substantiv det att vara självupptagen självurladdning Substantiv fenomenet att mängden användbar el i ett batteri eller en ackumulator självmant minskar fastän ingen ström dras självutcheckning Substantiv system i t.ex. matvaruaffär där kunden själv registrerar och betalar för sina varor i kassan självutnämnd Adjektiv som har sig själv utnämnd självutplånande Adjektiv som utplånar sig själv eller sin egen individualitet självändamål Substantiv åtgärd som enbart tjänar sitt eget syfte och som inte leder till några reella vinster ur ett bredare perspektiv självömkande Adjektiv som tycker synd om sig själv sjättedel Substantiv 16,66… % av något; en av sex lika stora delar sjättedelsfyrkant Substantiv relativ längdenhet som motsvarar sjättedelen av bredden på en helfyrkant sjätteklassare Substantiv elev som går i sjätte klass (vanligen årskurs sex i grundskolan) sjätteplats Substantiv sjätte plats sjå Substantiv mödosamt arbete, knog, slit sjåa Verb arbeta såsom sjåare, arbeta mödosamt, knoga sjåig Adjektiv mödosam, slitsam, arbetsam, knogig, jobbig sjåpig Adjektiv överdrivet rädd, pjoskig; tillgjort blyg sjåpighet Substantiv det att vara sjåpig sjöapa Substantiv handelsnamn för saltkräfta (arten Artemia salina) sjöarbetstidslag Substantiv arbetstidslag för sjöfolk sjöbjörn Substantiv isbjörn sjöborrar Substantiv en taxonomisk djurklass (Echinoidea) inom stammen tagghudingar (Echinodermata) sjöborre Substantiv individ inom den taxonomiska klassen sjöborrar (Ophiuroidea) som omfattar cirka 950 nu levande marina djurarter; art inom denna klass sjöborrekaktus Substantiv växt inom sjöborrekaktussläktet, med vetenskapligt namn Echinopsis sjöbotten Substantiv botten av en sjö sjöbris Substantiv vind som blåser från havet in mot land sjöbuse Substantiv pirat sjödrög Substantiv norskt folktroväsen i form av ett demonliknande väsen till sjöss (även kallad sjötroll) som representerar de som gått i kvav till sjöss (se drög); i viss tradition beskriven som en döing i sjökläder med en vase sjögräs t sjöduglig Adjektiv duglig att framföras på hav på ett säkert sätt sjöelefant Substantiv ett släkte (Mirounga) öronlösa sälar med två nu levande arter; individ av dessa arter sjöfarare Substantiv person som far till sjöss sjöfart Substantiv framförandet av fartyg till sjöss sjöfartsbok Substantiv i Sverige en pass-liknande bok som utfärdas av transportstyrelsen (tidigare sjöfartsverket) sjöfartshistoria Substantiv vetenskap som studerar den historiska utvecklingen av sjöfart sjöfartsnation Substantiv nation (land, stat) som i stor grad ägnar sig åt sjöfart sjöfartspolitik Substantiv politik som rör frågor om sjöfart sjöfartspolitisk Adjektiv som har att göra med sjöfartspolitik sjöfartsverk Substantiv myndighet (verk) för sjöfart sjöflickslända Substantiv en insektsart (Enallagma cyathigerum) i familjen sommarflicksländor (Coenagrionidae) i ordningen trollsländor (Odonata); individ av denna art sjöflygplan Substantiv flygmaskin med förmågan att lyfta och landa på vattenytan sjöfolk Substantiv personer som arbetar som sjöman sjöfylleri Substantiv straffbar onykterhet till sjöss, brottet att vara full när man styr en båt sjöfågel Substantiv fågel som brukar leva vid sjöar, våtmarker, vattendrag eller kuster sjöfågelsjakt Substantiv jakt på sjöfågel sjöförklaring Substantiv fartygschefens redogörelse för en sjöolycka vid rättsligt förhör sjöförsvar Substantiv åtgärder som motverkar kränkning av ett lands vatten och (kustnära) hav sjögurka Substantiv individ inom den taxonomiska klassen sjögurkor (Holothuroidea) som omfattar drygt 1 700 nu levande marina djurarter; art inom denna klass sjögurkor Substantiv en taxonomisk djurklass (Holothuroidea) inom stammen tagghudingar (Echinodermata) sjögående Adjektiv som färdas på hav; som är lämpad (konstruerad) för färd på öppet hav sjögång Substantiv havets eller sjöns rörelser vid båtfärd sjöhare Substantiv en djurart (Aplysia punctata) inom familjen sjöharar (Aplysiidae); individ av denna art sjöhäst Substantiv individ av släktet sjöhästar (Hippocampus) inom familjen kantnålsfiskar sjöhästar Substantiv släktet Hippocampus i underfamiljen Hippocampinae av familjen kantnålsfiskar sjöig Adjektiv rik på insjöar sjökant Substantiv gräns mellan vattnet i insjö och fast land sjökrig Substantiv krig till sjöss sjökrigsskola Substantiv skola för utbildning inom marinen sjöledes Adverb via sjöfartsled, sjövägen sjölilja Substantiv individ inom den taxonomiska klassen sjöliljor (Crinoidea) som omfattar cirka 600 nu levande arter marina djur sjöliljor Substantiv en taxonomisk djurklass (Crinoidea) inom stammen tagghudingar (Echinodermata) sjömack Substantiv mack till sjöss; bensinstation för båtar sjömanshatt Substantiv huvudbonad som utgör en del av sjömansuniformen sjömanskista Substantiv låda i vilket en sjöman förvarade sina kläder och personliga tillhörigheter sjömansknop Substantiv råbandsknop sjömanssång Substantiv sång som sjunges av sjömän eller handlar om sjömän sjömansterm Substantiv fackord som används inom sjöfart sjömansvisa Substantiv sång som sjunges av sjömän eller handlar om sjömän sjömina Substantiv mina som används till sjöss sjömärke Substantiv märke till sjöss för farleder och grund sjömålsrobot Substantiv missil som avfyras mot ett mål till sjöss sjönöd Substantiv nödsituation (vanligen för båt eller fartyg) till sjöss (vanligen med risk för förlisning eller annan risk för liv och hälsa med anledning av vistelsen på sjön eller havet) sjöofficer Substantiv officer i flotta sjöorre Substantiv en art (Melanitta nigra) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten sjöorre sjöpall Substantiv (enklare, engångs) lastpall för frakt i container till sjöss sjöpung Substantiv någon av de djurarter inom den taxonomiska klassen sjöpungar (Ascidiacea); individ av dessa arter sjöpungar Substantiv en taxonomisk djurklass (Ascidiacea) inom stammen ryggsträngsdjur (Chordata) sjöramning Substantiv ramning till sjöss sjöräddning Substantiv livräddning till sjöss sjöräddningsbåt Substantiv båt som används för sjöräddning sjörå Substantiv förföriskt (kvinnligt) vattenväsen i svensk folktro sjörök Substantiv dimma som bildas då kall luft passerar över varmt vatten sjöröva Verb begå sjöröveri sjörövarinna Substantiv kvinnlig sjörövare sjörövarskepp Substantiv skepp som används av sjörövare, oftast prytt med den svart-vita sjörövarflaggan med en dödskalle och två korsade ben sjösatt Adjektiv satt i sjön sjöskum Substantiv ett gulvitt mineral (t.ex. i piphuvud och cigarettmunstycke) sjöskumspipa Substantiv pipa (för rökning av tobak) med huvud av sjöskum sjöslag Substantiv större militär sammandrabbning till sjöss sjösten Substantiv sten som slipats rund av vågsvallet i en sjö sjöstensplatta Substantiv betongplatta (cementplatta, marksten) med yta av sjösten; vanligt på uteplatser sjöstjärna Substantiv individ av den taxonomiska klassen sjöstjärnor (Asteroidea) som omfattar cirka 2 000 arter marina djur med utstickande armliknande kroppsdelar; individ av dessa arter sjöstjärnekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Astrophytum asterias sjöstjärnor Substantiv en taxonomisk djurklass (Asteroidea) inom stammen tagghudingar (Echinodermata) sjöstrand Substantiv strand i anslutning till en (in-)sjö sjöstrid Substantiv strid till sjöss sjöstridskraft Substantiv en stats samlade sjöförsvar; vanligtvis använt i plural sjöstuga Substantiv stuga för övernattning vid sjö eller hav sjösänkning Substantiv sänkning (och reglering) av vattennivån i en sjö; för att torrlägga strandmarker och vinna odlingsbar jord sjösätta Verb sätta en båt i vatten (från plats på land) sjösättning Substantiv förflyttning av fartyg eller båt till vatten efter avslutad nybyggnation, reparation eller (vinter)förvaring till lands sjötrafik Substantiv trafik med fartyg på vattenvägar sjötransport Substantiv transport av varor till sjöss sjötull Substantiv tull (infart till stad) mot sjön (hamnen) sjötunga Substantiv fiskart (Solea solea) ur ordningen plattfiskar sjöutsikt Substantiv utsikt (från en bostad) över en sjö (eller havet) sjövatten Substantiv vatten i eller från en sjö sjövärdig Adjektiv duglig att framföras på hav på ett säkert sätt sjövärn Substantiv frivillig militär verksamhet till sjöss (som komplement till flottan och kustbevakningen) sjövärnsaspirant Substantiv äldre benämning på ungdom som genomgick utbildning vid någon av Sjövärnskårens aspirantskolor sjövärnselev Substantiv ungdom som genomgår utbildning i Sjövärnskåren sjövärnsförening Substantiv ideell förening som främjar (eller utgör en del av) sjövärnet skabbighet Substantiv det att vara skabbig skabrös Adjektiv stötande, slipprig, oanständig, fräck, grov, vågad skackel Substantiv dragstång till ett fordon skadande Substantiv det att skada skadebenägen Adjektiv som med lätthet skadas; som ofta skadar sig skadedjursbekämpning Substantiv åtgärder som syftar till att bli av med skadedjur (i en viss fastighet, t.ex.) skadegla Adjektiv variant av skadeglad skadeglädje Substantiv det att finna glädje i annans olycka, eller känslan av glädjen skadegörare Substantiv varelse som utför viss skada skadehelvete Substantiv (långvarig) situation där en person har drabbats av en allvarlig kroppsskada, ofta inom idrottssammanhang med konsekvensen att idrottaren inte längre kan tävla under en period skadeinsekt Substantiv insekt som orsakar skador skadelysten Adjektiv som känner starkt begär efter att skada skaderisk Substantiv risk att någon eller något skadas skadeståndsanspråk Substantiv (mer eller mindre formellt) krav på skadestånd från annan part (som kompensation för skada som den andra parten anses ha förorsakat) skadeståndsansvar Substantiv skyldighet att betala skadestånd skadeståndsbelopp Substantiv penningsumma som någon ska betala i skadestånd skadeståndskrav Substantiv (mer eller mindre formellt) krav på skadestånd från annan part (som kompensation för skada som den andra parten anses ha förorsakat) skadeståndsskyldig Adjektiv förpliktad att betala skadestånd skadeståndsskyldighet Substantiv det att vara skadeståndsskyldig skadeutfall Substantiv utfall i form av skador (särskilt med avseende på antal, svårighetsgrad och fördelning av skadade i en olycka, händelse eller inom ett visst sammanhang skadeverkan Substantiv skadlig effekt skadeverkning Substantiv skadlig effekt skadlighet Substantiv det att vara skadlig; något som är skadligt skadskjuta Verb variant av skadeskjuta skadskjuten Adjektiv variant av skadeskjuten skadskjutning Substantiv variant av skadeskjutning skaffande Substantiv det att skaffa skaffel Substantiv ett köksredskap som är en kombination mellan en sked och en gaffel skaffning Substantiv mat, proviant skafföttes Adverb liggande bredvid varandra med fötterna parallellt med varandras huvuden skafta Verb sätta skaft på (ett redskap) skaftad Adjektiv som har försetts med skaft skaftcelt Substantiv celt med tånge avsett att drivas in i eller igenom ett skaft för inrättning skaftdammsugare Substantiv dammsugare som är inbyggd i sitt skaft skaföttes Adverb liggande bredvid varandra med fötterna parallellt med varandras huvuden skagenröra Substantiv röra gjord av räkor, majonnäs och dill, oftast tillsammans med crème fraiche, gräddfil och rödlök skajpa Verb genomföra röstsamtal (med eller utan video) över Internet med hjälp av Skype-programvara skak Substantiv det att skaka skakel Substantiv stång som sammanbinder vagn med sele på vardera sida om en draghäst eller annat dragdjur skakighet Substantiv det att vara skakig; något som är skakigt skalad Adjektiv som skalats skalande Substantiv det att skala skalar Substantiv fisk Pterophyllum scalare skalare Substantiv enkelt redskap för att skala skalbar Adjektiv vars kapacitet eller storlek lätt kan anpassas efter skiftande behov skalbelysning Substantiv belysning av skalan på en (äldre) radio skalbolagshärva Substantiv svåröverblickbar situation som involverar skalbolag skald Substantiv diktare, poet skaldekonst Substantiv poesi, lyrik, diktkonst skaldeslag Substantiv slag (genre) av skaldekonst skaldestycke Substantiv dikt, poem skaldinna Substantiv kvinnlig skald skaldjursrätt Substantiv maträtt som innehåller skaldjur skaldjurssallad Substantiv kall maträtt som består av skaldjur blandat med andra ingredienser skaldskap Substantiv diktning, poesi; särskilt i fornnordisk tradition, där skalder skapade och framförde diktverk som ofta fokuserade på personhyllningar, myter och historiska händelser skalfaktor Substantiv en faktor som används vid någon form av skalning (förstoring) skalig Adjektiv utförd i skala skalk Substantiv skojare, skälm skalla Verb stöta till med huvudet skallebank Substantiv huvudvärk skallighet Substantiv det att vara skallig skallning Substantiv det att skalla skalm Substantiv skakel skalmeja Substantiv ett gammalt träblåsinstrument; en orgelstämma skalning Substantiv det att skala skalpotatis Substantiv potatis som koks med skalen skalskydd Substantiv larm eller annat skydd som omsluter ett område skalär Adjektiv om ett tal, som till skillnad mot en vektor endast har storlek och icke riktning skalärfält Substantiv funktion som ger ett skalärt värde till varje punkt i definitionsmängden av funktionen, i kontrast till vektorfält skalärprodukt Substantiv produkten av två euklidiska vektorers längd multiplicerat med cosinus av mellanliggande vinkel skambud Substantiv anbud som är så lågt att det uppfattas som förödmjukande skamfila Verb skrapa, nöta; gå illa åt skamfilande Adjektiv som skamfilar skamfilning Substantiv det att skamfila skamkapsel Substantiv annan benämning för blygdkapsel skamkänsla Substantiv känsla av skam eller ruelse skamlighet Substantiv det att vara skamlig; skamlig gärning skamlöshet Substantiv fräckhet, egenskapen att vara skamlös skamma Verb (försöka) få någon skämmas, att känna skam skampåle Substantiv påle, vanligen av trä eller sten, vid vilken en förbrytare offentligen vanäras skamsenhet Substantiv det att vara skamsen skamstyg Substantiv djävulskap, otyg, djävulstyg skamvrå Substantiv hörn av ett rum där (förr i tiden) skolbarn straffades med att ställa sig inåt hörnet ifall de betett sig illa skandalblaska Substantiv tidning som försöker att höja upplagan med artiklar om skandaler skandalhungrig Adjektiv som har ett starkt intresse för skandaler och uppseendeväckande kontroverser (ofta i fråga om kändisar, politik eller samhällsliv) skandalisera Verb vanära, skämma ut, smutskasta, baktala, förtala, chikanera, utskämma, ställa vid skampålen, låta schavottera skandaljournalistik Substantiv journalistik som huvudsakligen sysslar med skandaler eller syftar till att väcka uppseende genom skandalösa avslöjanden skandallysten Adjektiv som känner starkt begär efter skandal skandallystnad Substantiv starkt begär efter skandal skandalomsusad Adjektiv ständigt inblandad i skandaler skandalskrivare Substantiv person som skriver skandalböcker, skandalartiklar eller andra skrifter vari personer eller förhållanden utmålas på ett skandaliserande sätt skandalsyfte Substantiv avsikt att skapa kontrovers eller negativ uppmärksamhet skandera Verb taktfast ropa eller läsa upp en vers, ett slagord eller en hejaramsa skandering Substantiv det att skandera skandinav Substantiv person från Skandinavien skandinavisk Adjektiv som rör Skandinavien skandinaviska Substantiv den skandinaviska språkgruppen skandinaviskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 d5 skandinavisktalande Adjektiv som talar skandinaviska språk (svenska, danska, norska, ev. även färöiska och isländska) skandinavism Substantiv politisk rörelse som växte sig stark under 1800-talet för en skandinavisk enighet stärkande de kulturella, geografiska och historiska banden mellan länderna i Skandinavien skandinavist Substantiv anhängare av skandinavismen skandisk Adjektiv som rör fjällkedjan Skanderna skandium Substantiv ett grundämne med atomnummer 21, atommassa 45,0 och symbolen Sc skandoromani Substantiv ett språk som talas av resandefolket främst i Sverige och Norge skanism Substantiv skånskt regionalspråk i ett sammanhang som annars inte är regionalt färgat skank Substantiv del av bakbenet som sträcker sig från knäleden till hasen på fyrfotadjur (särskilt om häst eller nötkreatur) skans Substantiv militär försvarsanläggning konstruerad i trä, sten eller i form av en jordvall skantze Substantiv historisk stavning av försvarsanläggningen skans skap Substantiv hudveck kring som omsluter penis på djur (oftast häst) skaparglädje Substantiv glädje att skapa något nytt skapargud Substantiv gud (inom en gudavärld) som enligt en religions skapelseberättelse var världens skapare skaparinna Substantiv kvinnlig skapare skaparlust Substantiv lust att skapa något (i synnerhet något konstnärligt) skapelseberättelse Substantiv Bibelns berättelse om hur världen skapades skaplynne Substantiv läggning, natur, karaktär skapnad Substantiv yttre form skare Substantiv en hård, isig yta på ett snötäcke skarn Substantiv avskräde, avfall skarpeggad Adjektiv som har skarp egg (även om tand, kant och liknande) skarper Adjektiv skarp skarpladdad Adjektiv laddad med kula, skott e.dyl. och därmed förberedd att avfyras skarprättare Substantiv tjänsteperson som verkställer dödsstraff; person som avrättar en dödsdömd dvs dödar någon för statens eller samhällets skull skarpsill Substantiv en art (Sprattus sprattus) inom fiskfamiljen sillfiskar (Clupeidae); individ av arten skarpsill skarpsinnig Adjektiv genomtänkt, smart, klurig, kännetecknad av skarpsinne skarpsinnighet Substantiv det att vara skarpsinnig skarpsint Adjektiv som ser saker och ting med klarhet och som kan dra insiktsfulla slutsatser från givna premisser skarpsinthet Substantiv det att vara skarpsint skarpskytt Substantiv person som är särskilt skicklig på att skjuta skarpsynt Adjektiv med bra syn skarpsynthet Substantiv det att vara skarpsynt skarpögdhet Substantiv det att vara skarpögd skarrig Adjektiv skabbig, äcklig, frånstötande skarsnö Substantiv snö med en yta av skare skarv Substantiv en sammanfogning av två bitar av något material; en plats där två konsekutiva materialbitar möts skarva Verb förlänga; sätta ihop via en skarv skarvande Substantiv det att skarva skarvsladd Substantiv elektrisk sladd med en stickpropp i ena änden och ett eller flera uttag i den andra änden, använd för att ge elektricitet till en eller flera apparater på ett avstånd som är för långt från vägguttaget för att kunna nås a skarvyxa Substantiv yxliknande verktyg med tvärgående ägg för bland annat urholkning skatbo Substantiv fågelbo byggt av skator skate Substantiv hane av skata skateboarder Substantiv någon som åker skateboard skateboardåkare Substantiv någon som åker skateboard skatfjäder Substantiv fjäder från en skata skatgök Substantiv en art (Clamator glandarius) inom fågelfamiljen gökar (Cuculidae); individ av arten skatgök skattande Substantiv det att skatta skatteavdrag Substantiv avdrag från inkomstuppgift i inkomstdeklaration, varigenom det skattepliktiga beloppet minskar skattebefriad Adjektiv som har blivit undantagen att betala skatt skattebesked Substantiv skattemyndighetens besked om ytterligare skatter som måste betalas eller om en skatteåterbäring skattebetalning Substantiv handlingen att betala skatt skattedeklaration Substantiv obligatorisk månatlig eller kvartalsvis utförd deklaration av moms och arbetsgivaravgifter som svenska näringsidkare lämnar till skatteverket skattedomstol Substantiv domstol som prövar frågor om skatterätt skatteflykt Substantiv vissa handlingar gjorda i syfte att undvika eller minska skatt skattefrihet Substantiv frihet från plikten att betala skatt skattefråga Substantiv fråga (ärende) om skatt och beskattning skattefusk Substantiv en form av ekonomisk brottslighet där någon genom olagliga metoder undviker beskattning skattehöjning Substantiv höjning av en skatt (avgift) skatteindrivare Substantiv person som driver in skatt skatteintäkt Substantiv de samlade skatteinkomsterna under en viss period skattejämkning Substantiv jämkning av skatt innebär att den preliminära skatten sänks med hänsyn till beräknad beskattningsbar inkomst för hela året skattekraft Substantiv förmåga att betala skatter skattekraftig Adjektiv som har förmåga att betala skatter skattelag Substantiv lag om skatter skattelagstiftning Substantiv lagstiftning om skatter skattelättnad Substantiv minskad skatt, sänkt skatt skattemedel Substantiv medel dvs pengar som fås in genom beskattning skatteminister Substantiv minister i ett lands regering som ansvarar för skattepolitiken skattemässig Adjektiv som har avseende på skatt skattenedsättning Substantiv nedsättning av skatt, minskad beskattning skatteparadis Substantiv (mindre) land eller annat område med mycket låg (kapital)beskattning, ofta i kombination med banksekretess skatteplanera Verb planera för att betala lägre skatt skatteplanering Substantiv det att planera för att betala låg skatt skattepliktig Adjektiv belagd med skatt skattepolitik Substantiv politik som berör skattefrågor skattepolitiker Substantiv politiker som har specialiserat sig på skattepolitiska frågor skattepolitisk Adjektiv som rör skattepolitik skattereduktion Substantiv reduktion (minskning) av skatt skattereform Substantiv förändring (reform) av lagar för beskattning skatterätt Substantiv rättsområde som handlar om hur mycket skatt en person ska betala skatterättslig Adjektiv som har att göra med skatterätt skatterådgivning Substantiv rådgivning till företag eller privatpersoner gällande till exempel deklarationer, moms och skattejuridik eller vid skatterevisioner och skatteprocesser skattesats Substantiv procentsats av inkomsten som enligt skattetabellen måste betalas skatteskuld Substantiv penningsumma som någon är skyldig att betala i skatt skattesmita Verb försöka smita från skatten, det vill säga försöka trixa på ett sådant sätt att man slipper betala skatt skattesmitare Substantiv person som ej betalar skatten; person som "smiter" från skatten skattesmitning Substantiv det att skattesmita skattesmäll Substantiv oväntat hög beskattning skattesystem Substantiv system för beskattning skattesänkning Substantiv sänkning av en skatt (avgift) skattetryck Substantiv skatternas andel av samhällsekonomin skatteundandragande Substantiv upplägg för att undandra skatt från skattemyndighet skatteuttag Substantiv det att ta ut skatt; uttag av skatt skatteväxling Substantiv ekonomiskt styrmedel där skatten höjs på vissa saker och sänks på andra så att totala mängden skatt som fås in inte ändras märkbart skatteåterbäring Substantiv pengar som betalas ut till person som betalat för mycket skatt skattgrävning Substantiv grävning efter (dolda) skatter skattgömma Substantiv undangömt ställe där en skatt förvaras skattkammare Substantiv rum där man förvarar sina skatter skattletare Substantiv person som letar efter en skatt skattmästare Substantiv person som förvaltar kassan för en förening eller liknande skattning Substantiv uppskattning, bedömning skattskyldig Adjektiv skyldig att betala skatt skattskyldighet Substantiv det att vara skattskyldig skattsökare Substantiv person som söker efter en skatt skattsökning Substantiv det att leta efter dyrbarheter skav Substantiv (skada som har uppkommit genom) skavning skavande Substantiv det att skava skavank Substantiv mindre skada eller fel skavbock Substantiv bock använd av en garvare som ställ för hudar vid skavning skavfötters Adverb liggande bredvid varandra med fötterna parallellt med varandras huvuden skavhyvel Substantiv det samma som spånhyvel; liten hyvel med handtag på båda sidorna skeda Verb ösa med en sked skedamarant Substantiv en art (Amaranthus blitoides) inom växtfamiljen amarantväxter (Amaranthaceae); individ av arten skedamarant skedand Substantiv en art (Anas clypeata) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten skedand skedandshane Substantiv hane av fågelarten skedand skedandshona Substantiv hona av fågelarten skedand skedfull Substantiv full sked skedkejsarfoting Substantiv en leddjursart (Julus scandinavius) i familjen kejsardubbelfotingar (Julidae); individ av denna art skedmata Verb mata med sked skedmatande Adjektiv som skedmatar skedningskonst Substantiv konsten att skeda (skilja, t.ex. guld från silver genom kemikalier) skedstork Substantiv en art (Platalea leucorodia) inom fågelfamiljen ibisfåglar (Threskiornithidae); individ av arten skedstork skedvis Adverb en sked i taget; sked efter sked skeende Substantiv förfarande, förlopp skejta Verb åka skateboard eller longboard skejtare Substantiv person som skejtar skejtboard Substantiv variant av skateboard skela Verb (oftast omedvetet) rikta ögonen åt olika håll skeleton Substantiv en sport där man liggande på mage ska ta sig ned för en isbana så fort som möjligt skelettcancer Substantiv cancer i skelettets ben skelettmuskel Substantiv muskel som är tvärstrimmig och viljestyrd och vanligen via senor kopplad till skelettet och som därmed möjliggör viljestyrda kroppsrörelser skelettmuskelcell Substantiv enskild cell (muskelfiber) i en skelettmuskel skelettmuskelfiber Substantiv muskelfiber (d.v.s. muskelcell) i skelettmuskel skelettmuskelkontraktion Substantiv kontraktion hos skelettmuskel skelettmuskelpumpen Substantiv det bidrag till det venösa blodflödet som kommer från periodisk kontraktion av skelettmuskulaturen tillsammans med venklaffarna skelettmuskulatur Substantiv tvärstrimmig och viljestyrd typ av muskelvävnad vilken finns i skelettmuskler skelettsköld Substantiv en växtart (Alocasia sanderiana) inom familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art skelning Substantiv osamordnad lägeinställning hos de två ögonen skelögd Adjektiv som har skelögdhet skelögdhet Substantiv kondition där ögonen riktas åt olika håll skenanfall Substantiv något som ger intryck av att vara ett anfall men som i själva verket inte är det skenavrätta Verb utsätta någon för en skenavrättning skenavrättning Substantiv händelse där ett offer avsiktligen ges det felaktiga intrycket att deras (eller en annan persons) avrättning är nära förestående eller pågående skenavtal Substantiv ett avtal som inte är allvarligt menat, ett avtal för syns skull skenbar Adjektiv bara till synes verklig eller riktig; som inte är vad det tycks vara skenben Substantiv ben i underbenet som sitter framför vadbenet. skenbild Substantiv falsk bild; vrångbild; virtuell bild skendemokrati Substantiv statsskick som ger intryck av att vara demokratiskt utan att egentligen vara det skendränkning Substantiv form av tortyr där offret inte kan röra sig och får vatten hällt i sitt ansikte för att simulera drunkning skendö Verb skenbarligen dö; till synes dö, men i själva verket förbli levande skendöd Adjektiv skenbart död; till synes död, men i själva verket levande skenfager Adjektiv skenbart tilltalande eller god men i verkligheten är av motsatt karaktär; skenhelig, hycklande skenfri Adjektiv fri från (järnvägs) skenor; om planskild korsning mellan landsväg och järnväg skenfrukt Substantiv frukt bildad både av fruktämne och omgivande vävnad av blomma skenfäkta Verb låtsas strida, slåss för syns skull skenfäktning Substantiv det att låtsas strida; tillfälle då några strider på låtsas skenförhör Substantiv förhör som hålls för formens (skenets) skull, men där frågorna inte är avgörande skengrav Substantiv kenotaf skenhelighet Substantiv det att vara skenhelig skenkonstitutionalism Substantiv skenbar men inte äkta konstitutionalism (rättsstat) skenkontrakt Substantiv synonym till skenavtal skenproblem Substantiv pseudoproblem skenrättegång Substantiv rättegång som är avgjord i förväg skenskarv Substantiv ställe där två skenor fogas samman med hjälp av ett skarvjärn skenupplysning Substantiv avsiktligt vilseledande information skenäktenskap Substantiv äktenskap för syns skull skeppande Substantiv det att skeppa skepparhistoria Substantiv (osannolik) sagoberättelse som en skeppare berättar skepparkrans Substantiv ett skägg som tillsammans med polisongerna och håret bildar en krans runt ansiktet skepparsaga Substantiv skepparhistoria skeppsbro Substantiv kaj, tilläggsplats för båtar skeppsfart Substantiv trafik med fartyg (skepp), rederiverksamhet skeppsklarerare Substantiv person eller firma som ordnar handlingar för lossning och lastning av fartyg m m skeppsklocka Substantiv klocka (med kläpp) som används på båtar, skepp och andra sjögående fartyg för olika typer av signalering skeppslag Substantiv förr administrativ region i den marina indelningen av Sveriges kustland under medeltiden skeppsmask Substantiv en djurart (Teredo navalis) inom familjen skeppsmaskar (Teredinidae); individ av denna art skeppsredare Substantiv variant av redare skeppsregister Substantiv register över skepp skeppsskorpa Substantiv hård skorpa av ojäst mjöl och vatten skeppsstäv Substantiv stäv skeppssättning Substantiv en samling resta stenar i form av ett skepp skeppsvarv Substantiv industrianläggning för nybyggnad eller reperation av fartyg skeppsvrak Substantiv (resterna av) skepp som förlist eller övergetts (och som är bortom räddning vad gäller reparation) skeppund Substantiv äldre viktmått (20 lispund, ungefär 170 kg); förkortas skpd eller sk℔ skepticism Substantiv filosofisk åsikt som inte erkänner allmängiltig kunskap skeva Verb vara skev skevhet Substantiv det att vara skev skevkropp Substantiv unitär ring där varje nollskilt element har en multiplikativ invers skevra Verb variant av skeva skevsymmetrisk Adjektiv som uppfyller villkoret att summan av matrisen och dess transponat är lika med nollmatrisen, d.v.s. att A + A^t = 0 skickelse Substantiv bestämmelse, öde skickelsediger Adjektiv ödesmättad skidalpinism Substantiv sportgren som kombinerar klättring och utförsåkning skidande Substantiv det att skida skidanläggning Substantiv anordnat område för skidåkning, oftast utrustat med skidliftar, preparerade skidbackar, snökanoner och ibland kringservice som skiduthyrning skidbacke Substantiv backe som är i ordning gjord för skidåkning skidbindning Substantiv anordning med vilken man fäster en skida eller snowboard vid foten skiddrottning Substantiv synnerligen framstående kvinnlig skidåkare skidförbund Substantiv sammanslutning (förbund) av föreningar för skidåkning skidglasögon Substantiv speciella glasögon som ska skydda ögonen mot snö när man åker utförsåkning med oftast skidor eller en snowboard skidhickory Substantiv en växtart (Carya ovata) i familjen valnötsväxter (Juglandaceae); individ av denna art skidhopp Substantiv enskilt hopp som en del av sporten backhoppning skidhoppning Substantiv sport vars mål är att med skidor hoppa så långt som möjligt skidkung Substantiv synnerligen framstående manlig skidåkare skidlandslag Substantiv landslag i någon skidsport skidlift Substantiv maskin – vertikal persontransportinstallation – som transporterar åkare uppför skidbackar skidlopp Substantiv lopp i någon skidsport skidlärare Substantiv person som lär ut skidåkning skidlöpare Substantiv längdåkare på skidor skidlöpning Substantiv längdåkning på skidor skidorienterare Substantiv utövare av skidorientering skidorientering Substantiv en sport som kombinerar längdskidåkning och orientering skidort Substantiv ort med möjlighet till skidåkning skidresa Substantiv resa under vilken skidåkning avses utgöra den huvudsakliga aktiviteten skidsemester Substantiv semester med inslag av skidåkning skidskola Substantiv skola där nybörjare kan lära sig skidåkning skidskytt Substantiv utövare av skidskytte skidskytte Substantiv en sport som kombinerar längdskidåkning och skytte skidspets Substantiv spets på skida skidsport Substantiv gemensam term för sporter där skidor används skidspår Substantiv spår efter någon som åkt skidor skidstadion Substantiv arena för skidsport skidstafett Substantiv stafettlöpning med skidor skidstav Substantiv stav som kan användas som hjälpmedel när man åker skidor skidsäsong Substantiv tid på året som lämpar sig för skidåkning skidtolkning Substantiv bogsering på skidor efter dragfordon eller djur skidtunnel Substantiv tunnel avsedd att åka skidor i, och för detta ändamål hållen i låg temperatur och med snöklätt underlag skidtur Substantiv (längre) färd på skidor (ofta i motions- och nöjessyfte) skidtävling Substantiv tävling i någon sport som involverar skidor skiduthyrning Substantiv uthyrning av skidor skidvalla Substantiv fett som man stryker på under skidor eller annan utrustning för att få bättre fäste och/eller glid mot snö skidåkerska Substantiv kvinnlig skidåkare skiffer Substantiv metamorf bergart bestående av finkornigt klastiskt sediment skiffertinamo Substantiv en fågelart (Crypturellus boucardi) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art skiftarbetare Substantiv person som arbetar i skift skiftarbete Substantiv arbete som utförs i skift skifte Substantiv det att skifta skiftläge Substantiv egenskapen huruvida en bokstav är gemen eller versal skiftlägeskänslig Adjektiv som skiljer mellan versaler och gemener skiftning Substantiv det att skifta skifvande Adjektiv som skifvar skiktande Substantiv det att skikta skiljaktig Adjektiv som avviker, som skiljer sig åt från andra skiljaktighet Substantiv det att vara skiljaktig, skillnad, olikhet (vanligen i åsikt) skiljande Substantiv det att skilja skiljas Verb upplösa sitt äktenskap skiljeavtal Substantiv överenskommelse om att lösa alla tvister som uppstår mellan parterna genom skiljeförfarande (snarare än via domstol) skiljedom Substantiv avgörandet av en rättstvist av skiljedomare (eller skiljemän) utan medverkan av allmän domstol skiljeförfarande Substantiv det att utanför det ordinarie rättsväsendet avgöra en tvist mellan personer skiljeklausul Substantiv villkor i avtal om att lösa alla tvister som uppstår mellan parterna genom skiljeförfarande (snarare än via vanlig domstol) skiljelinje Substantiv gräns mellan två företeelser skiljeman Substantiv domarens motsvarighet i ett skiljeförfarande skiljemynt Substantiv myntenhet som utgör en bråkdel av den huvudsakliga skiljetecken Substantiv symbol eller tecken utöver bokstäverna som används i skrift främst för att skilja ord, satser eller meningar skiljetratt Substantiv trattt avsedd för att separera olika vätskor så att de kan avtappas var för sig skiljeväg Substantiv vägskäl; ställe där en väg tudelas skiljevägg Substantiv vägg som skiljer två rum eller utrymmen åt skilling Substantiv litet mynt, skiljemynt; äldre svenskt mynt, 1/48-del av en riksdaler, förkortas sk. skillingtryck Substantiv enkel trycksak, vanligen avsedd för spridning till en större allmänhet skilsmässobarn Substantiv barn av frånskilda föräldrar skilsmässofrekvens Substantiv mått på hur ofta skilsmässor förekommer i ett samhälle (t.ex. antal skilsmässor per år (och tusen invånare) eller andel äktenskap som slutar med skilsmässa) skiltvakt Substantiv vaktpost skimmel Substantiv mögel; ibland särskilt åsyftande mögelsvampen kulmögel (Mucor mucedo) skimmer Substantiv det att skimra, glans, sken skingring Substantiv det att skingra något skinhead Substantiv skinnskalle, skinnhuvud skinkfrestelse Substantiv Janssons frestelse gjord på överbliven julskinka skinkmacka Substantiv smörgås med skinka som pålägg skinksallad Substantiv kall maträtt som består av skinka blandat med andra ingredienser skinkskiva Substantiv (tunn) skiva av skinka, vanligen som pålägg på smörgås skinksmörgås Substantiv smörgås med skinka (skinkskivor) som pålägg skinnare Substantiv person som skinnar skinnbyxor Substantiv byxor i skinn skinnbåt Substantiv båt av (med skrov av uppspänt) skinn skinneri Substantiv det att skinna, att flå djurkroppar skinnfåtölj Substantiv fåtölj huvudsakligen klädd i skinn skinnhuvud Substantiv medlem av gruppering (vanligen nynazister) där rakad skalle utgör ett kännetecken skinnklädd Adjektiv som har en yta klädd i skinn skinnknutte Substantiv motorcyklist med motorcykeln som livsstil skinnmöbel Substantiv sittmöbel (t.ex. fåtölj eller soffa) huvudsakligen klädd i skinn skinnpaj Substantiv skinnjacka skinnskalle Substantiv medlem av gruppering (vanligen nynazister, men även andra subkulturer) där rakad skalle utgör ett kännetecken skinnsko Substantiv sko av skinn skinnsoffa Substantiv soffa huvudsakligen klädd i skinn skinnsort Substantiv sort av skinn skinnspik Substantiv manslem skinntält Substantiv tält som består av läder skir Adjektiv genomskinlig och tunn som flor; i överförd bemärkelse även ömtålig, spröd skira Verb rena genom smältning, klara; skirat smör: smält smör skirande Adjektiv som skirar skirkig Adjektiv instabil, ostadig (på grund av att fogar håller på att falla isär) skirning Substantiv det att skira skissartad Adjektiv som liknar en skiss; ofärdig skissera Verb göra en skiss till något; ange grundlinjerna (till) skitande Substantiv det att skita skitcool Adjektiv mycket cool; jättehäftig skitfet Adjektiv mycket fet (alla betydelser) skitfilm Substantiv mycket dålig film skitgod Adjektiv mycket god, jättegod skitgubbe Substantiv ett kortspel skitlätt Adjektiv väldigt enkel skitnödig Adjektiv som känner ett behov av att skita (tömma tarmen) skitsvår Adjektiv mycket svår skittjock Adjektiv mycket tjock skittråkig Adjektiv mycket tråkig skitväder Substantiv urtrist väder skitår Substantiv riktigt dåligt år skivande Substantiv det att skiva skivepitel Substantiv epitelvävnad som utgörs av ett lager av platta, skivformade epitelceller, eller av flera lager av epitelceller där det yttersta lagret utgörs av sådana platta, skivformade celler skivepitelcancer Substantiv elakartad tumör (d.v.s. cancer) av epitelceller (d.v.s. ett karcinom) där cellerna härstammar från eller liknar skivepitelceller skivformig Adjektiv formad som en skiva skivförsäljning Substantiv försäljning av grammofonskivor eller cd-skivor skivig Adjektiv som består av skivor skivighet Substantiv det att vara skivig skivkastning Substantiv kastlek där en skiva kastas så nära som möjligt till en pinne skivling Substantiv individ av ordningen skivlingar skivmanet Substantiv någon av de arter inom ordningen skivmaneter (Semaeostomeae) i klassen maneter (Scyphozoa); individ av dessa arter skivmärke Substantiv utgivare av grammofonskivor eller cd-skivor skivomslag Substantiv kuvert av papper eller plast som skyddar en ljudskiva skivproducent Substantiv person som ansvarar för produktionen av musikalbum skivsamling Substantiv samling av ljudupptagningar (vanligen musik) i form av skivor skivsläpp Substantiv tillfälle då ett musikalbum för första gången offentliggörs eller erbjuds till försäljning skivspottare Substantiv skivspelare där grammofonskivan sticks in i en springa (och senare "spottas" ut) skivstång Substantiv redskap vid tyngdlyftning skivsvamp Substantiv skivling, individ av ordningen skivlingar skjortficka Substantiv ficka på en skjorta skjortknapp Substantiv knapp på skjorta skjortkrage Substantiv krage på skjorta skjortärm Substantiv ärm på skjorta skjutbar Adjektiv möjlig att förflytta framför sig skjutdörr Substantiv dörr som öppnas och stängs genom att den förflyttas (translateras) i sitt eget plan och därmed exponerar eller täcker dörröppningen (i stället för att som en vanlig dörr roteras kring en av dörröppningens sidor) skjutfarlig Adjektiv farlig på grund av sin förmåga att skjuta mål skjutfält Substantiv övningsområde för artilleri skjutgalen Adjektiv som har en tendens eller vilja att skjuta med vapen utan att först sikta eller identifiera målet skjutglad Adjektiv som har en tendens eller vilja att skjuta med vapen utan att först sikta eller identifiera målet skjuthäst Substantiv häst som tränats för jakt, varvid en gevärsskytt gömmer sig bakom hästen skjutjärn Substantiv skjutvapen skjutjärnsintervju Substantiv intervju som konfronterar med direkta och utmanande frågor skjutjärnsjournalist Substantiv aggressiv och provocerande journalist, reporter som ställer direkta och utmanande frågor skjutjärnsjournalistik Substantiv journalistik som bygger på att konfrontera med direkta och utmanande frågor skjutklar Adjektiv som är redo att skjuta eller att skjutas skjutmått Substantiv slags mätdon för korta längder skjutpotentiometer Substantiv potentiometer (variabelt motstånd) med (linjärt) skjutreglage skjutshåll Substantiv gästgiveri som tjänarde som hållplats för hästskjutsar skjutspel Substantiv dator- eller TV-spel där skjutning mot personer utgör en väsentlig del skjutvägg Substantiv vägg bestående av rörliga segment som används för att dela en upp en stor sal i två mindre rum; vid behov kan man skjuta väggen åt sidan så att de två rummen blir till en stor sal skjutövning Substantiv det att öva på att avfyra eldvapen skjuva Verb skuffa, putta, föra, skjuta (något från en viss plats) sklera Substantiv (exemplar av) ögats yttre hinna, som framtill övergår i hornhinnan (kornea) skleros Substantiv förkalkning; förhårdnad av kroppsvävnad sklerotisk Adjektiv som har att göra med skleros sklerotium Substantiv hos vissa svampar en hård, fast och oftast klot- eller knölformig bildning liknande en cysta, sammansatt av cellvävnad samt hyfer och vanligtvis omgärdad av ett yttre, mörkt barkliknande lager skoaffär Substantiv affär som (huvudsakligen) säljer skor skoband Substantiv skosnöre skoborste Substantiv borste avsedd för rengöring av skor skobutik Substantiv butik som (huvudsakligen) säljer skor skocka Verb samlas i grupp skocktals Adverb förekommande i många skockar skodd Adjektiv försedd med skor (eller beslag, skoning) skodon Substantiv fotbeklädnad skoflickare Substantiv skomakare, en som reparerar (flickar, lappar, lagar) skor skogbevuxen Adjektiv med skog växande uppå skogfattig Adjektiv med nästan inga skogar skogfri Adjektiv som saknar skog skogig Adjektiv beväxt med skog skoglig Adjektiv skogsbruks-; som har med skogsbruk att göra skoglös Adjektiv utan skog skoglöshet Substantiv det att vara skoglös skogrik Adjektiv rik på skog skogräns Substantiv tänkt eller uppmärkt linje inomhus, förbi vilken man inte får ha på sig utomhusskor skogsalm Substantiv ett trädslag Ulmus glabra i släktet almar skogsarbetare Substantiv person som (yrkesmässigt) arbetar (fysiskt) med skog skogsareal Substantiv ytstorlek hos geografiskt område som utgörs av skog skogsbad Substantiv utflykt till skogen i syfte att finna sinnesro skogsbada Verb aktivt ta sig till ett skogsområde för att finna sinnesro skogsbestånd Substantiv bestånd av skog skogsbevuxen Adjektiv mindre vanlig variant av skogbevuxen skogsbo Substantiv person bosatt i skogen skogsbolag Substantiv bolag som äger och avverkar skog skogsbruk Substantiv näringsverksamhet inriktad på att ta ut träd ur skogen skogsbryn Substantiv område där öppen mark övergår i skog skogsbräsma Substantiv en art (Cardamine flexuosa) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten skogsbräsma skogsbär Substantiv i skogen växande bär, t.ex. blåbär, björnbär, hallon, smultron skogsbärsmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på en blandning av röda och blåa bär, vanligtvis hallon, björnbär, blåbär och jordgubbar skogsdunge Substantiv (större) dunge skogsduva Substantiv en art (Columba oenas) inom fågelfamiljen duvor (Columbidae); individ av arten skogsduva skogseld Substantiv eld som brinner (eller härjar fritt) i ett skogsområde skogsfetknopp Substantiv en växtart (Sedum ternatum) inom familjen fetbladsväxter (Crassulaceae); exemplar av denna art skogsfågel Substantiv fågel som (mest) lever i skog skogsföretag Substantiv företag som äger och avverkar skog skogsförgätmigej Substantiv en art (Myosotis sylvatica) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten skogsförgätmigej skogsgam Substantiv en sydamerikansk rovfågel (Cathartes melambrotus) inom familjen nya världens gamar (Cathartidae); individ av denna art skogsgeting Substantiv en insektsart (Dolichovespula sylvestris) i familjen getingar (Vespidae); exemplar av denna art skogsglänta Substantiv i skog beläget (mindre) avgränsat område med få eller inga träd (så att solljuset träffar marken och ger den en annan typ av växtlighet) skogsgräns Substantiv gränsland i växtligheten där klimatet är ogynnsamt för skog skogsgräshoppa Substantiv en gräshoppsart (Podisma pedestris) inom underfamiljen Melanoplinae; individ av arten skogsgräshoppa skogsgud Substantiv gud över skogen (såsom Tapio i finsk mytologi) skogsindustri Substantiv industri som förädlar skogsbrukets råvaror skogskant Substantiv yttre kant av ett skogsparti där det möter öppna landskap skogskovall Substantiv en växtart (Melampyrum sylvaticum) inom familjen snyltrotsväxter (Orobanchaceae); individ av denna växtart skogskubikmeter Substantiv enhet kopplad till storheten virkesvolym skogslandskap Substantiv område som domineras av växande skog skogslind Substantiv arten/trädslaget lind (Tilia cordata) skogsluft Substantiv frisk (och skogsdoftande) luft ute i skogen skogslönn Substantiv (individ av) trädslaget Acer platanoides i släktet lönnar skogsmark Substantiv marken i en skog, mark som antingen bär skog med en höjd av minst fem meter där kronslutenheten uppgår till minst tio procent, eller har naturliga förutsättningar att bära sådan skog skogsmaskin Substantiv motordrivet fordon avsett för användning i skogsbruk skogsmård Substantiv en art (Martes martes) inom släktet mårdar (Martes) i familjen mårddjur (Mustelidae); individ av denna art, skogslevande mellanstort rovdjur skogsnoppa Substantiv en art (Gnaphalium sylvaticum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten skogsnoppa skogsnymf Substantiv trädnymf skogsolvon Substantiv arten Viburnum opulus i olvonsläktet inom växtfamiljen desmeknoppsväxter (Adoxaceae) skogsområde Substantiv sammanhängande område på jordens yta, vilket är täckt av skog skogsparti Substantiv avgränsad del (parti) av skog skogsplattfoting Substantiv en leddjursart (Polydesmus complanatus) i familjen plattdubbelfotingar (Polydesmidae); individ av denna art skogspolitik Substantiv politik som rör skogar och deras förvaltning, politik beträffande skogsbruk skogspolitisk Adjektiv som har att göra med skogspolitik skogspromenad Substantiv promenad i en skog skogsrejv Substantiv rejv som äger rum ute i skogen skogsreva Substantiv klematis, växt av släktet Clematis, i synnerhet skogsklematis, arten Clematis vitalba skogsrå Substantiv förföriskt kvinnligt skogsväsen i svensk folktro skogssallat Substantiv en art (Lactuca muralis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten skogssallat skogssjö Substantiv sjö belägen i en skog skogsskäl Substantiv (yttre) gräns för en skog där den övergår i öppet landskap skogsskötsel Substantiv (kommersiell) skötsel av skog skogssmultron Substantiv art (Fragaria vesca) inom familjen rosväxter; exemplar av denna art skogssnyltgeting Substantiv en insektsart (Dolichovespula omissa) i familjen getingar (Vespidae); exemplar av denna art skogssnäppa Substantiv en art (Tringa ochropus) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten skogssnäppa skogsstig Substantiv stig i skogsmark skogsstjärna Substantiv växtart (Lysimachia europaea) inom ljungordningen; individ av denna art skogssångare Substantiv en fågelfamilj (Parulidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes); enskilda arter i familjen skogssångare skogstjärn Substantiv tjärn omvärvad av skog skogstokig Adjektiv totalt galen skogstomt Substantiv tomt vars yta domineras av skog skogstroll Substantiv troll som lever i skogen skogsträd Substantiv träd som växer i skogen skogstur Substantiv utflykt (tur, promenad) i skog skogsvandring Substantiv vandring i skogen skogsvetenskap Substantiv läran om skogens utnyttjande och skogsråvarans förädling skogsvetenskaplig Adjektiv som har att göra med skogsvetenskap skogsväg Substantiv (vanligen mindre) skogskantad väg skogsväsen Substantiv naturväsen som råder över eller lever i skogen skogsvätte Substantiv litet naturväsen (vätte) som bor (och råder över ett område) i skogen skogsägare Substantiv någon som äger skog skogsödla Substantiv en art (Zootoca vivipara tidigare Lacerta vivipara) inom reptilfamiljen egentliga ödlor (Lacertidae); individ av arten skogsödla skohorn Substantiv enklare verktyg som används för att underlätta nedstoppandet av fötter i skor, bl.a. genom att minska friktionen, ofta utformat som ett lätt konvext, avlångt och glatt plast- eller metallföremål skohorna Verb pressa in något där det inte riktigt får plats skohornad Adjektiv pressad in där den inte riktigt får plats skohylla Substantiv möbel med ett eller flera (ofta två) hyllplan avsedda att agera förvaringsplatser åt skor (ofta placerad innanför ytterdörren i bostad) skojande Substantiv det att skoja skojfrisk Adjektiv som har en skämtsam och munter sinnesstämning skoklack Substantiv uppbyggnad på den bakre delen av en sko skolande Substantiv det att skola skolar Substantiv elev (under medeltiden), student skolastik Substantiv medeltidens försök att sätta in kristen tro i ett filosofiskt system skolastisk Adjektiv som har med skolastik att göra skolavslutning Substantiv (förekomst av) den sista skoldagen för terminen eller läsåret, vanligen helt utan lektioner och med någon form av ceremoni skolbad Substantiv bad under skolundervisning (verksamhet eller lokal) skolbespisning Substantiv skolmatsal; bespisning i skolan; där man äter i skolan skolbestick Substantiv ritbestick för användning i skolan skolbetyg Substantiv betyg som elev erhåller från sin skola skolbibliotek Substantiv bibliotek som tillhör en skola skolbibliotekarie Substantiv bibliotekarie som arbetar i ett skolbibliotek skolbrand Substantiv eldsvåda som drabbar en skola skolbyggnad Substantiv byggnad som inhyser en skola skolbyte Substantiv byte till annan skola skolbänk Substantiv möbel (bord och säte) för elev i skola skoldrama Substantiv av skolelever uppfört drama skolelev Substantiv elev i en (grund)skola skolfartyg Substantiv fartyg som används för att utbilda människor hur fartyg fungerar skolflygplan Substantiv flygplan som används för att utbilda piloter skolfoto Substantiv professionellt fotografi taget i skolan av en elev individuellt eller en uppställd skolklass skolfranska Substantiv kunskap i franska språket som man inhämtat i skolan skolgrammatik Substantiv ursprungligen västerländsk akademisk tradition för språkbeskrivning, som givit upphov till och använder termer som substantiv och verb skolhus Substantiv skolbyggnad skoliast Substantiv upphovsman (författare) till en skolie skolidrott Substantiv idrott organiserad genom skolsystemet skolk Substantiv olovlig frånvaro från lektioner i skolan skolkare Substantiv person som (ofta) skolkar skolkatalog Substantiv katalog innehållande klassfoton på alla skolklasser eller listor över elevernas namn, adresser samt telefonnummer i en viss skola eller i alla skolor inom ett visst område skolklass Substantiv grupp av elever i (grund- eller gymnasie-) skola, vilka läser kurser tillsammans skolkning Substantiv det att skolka skolkompis Substantiv skolkamrat skolkör Substantiv sångkör bestående av elever från en skola skolledning Substantiv grupp av människor, såsom rektor, som är ansvariga för ledandet av en skola skollim Substantiv lim (vattenlösligt trälim) för skola, barn, pyssel och hobby skollov Substantiv sammanhängande tidsperiod under vilken alla elever är lediga från skolan även på vardagar skollunch Substantiv lunch som serveras åt skoleleverna skolmassaker Substantiv våldsdåd (vanligen med skjutvapen) som äger rum i skola, speciellt av nuvarande eller tidigare elev, och speciellt med många dödsoffer skolmat Substantiv mat, vanligen lunch, som serveras i skola åt eleverna skolmatsal Substantiv lokal där elever äter under vistelse i skola skolmatsedel Substantiv datumsorterad lista över den mat som kommer att serveras den närmsta tiden på en skola skolmatt Substantiv en av flera varianter av relativt snabba mattsättningar i ett schackparti; utgår från att damen slår bonden på f2 (resp f7) innan motståndaren hunnit rockera, samtidigt som antingen en löpare eller en springare garderar skolminister Substantiv den politiskt ansvarige för utbildning i ett land skolmogen Adjektiv (tillräckligt mentalt) mogen för att börja skolan (enligt någons subjektiva mening); i den ålder då man börjar skolan skolmästare Substantiv rektor, huvudlärare skolmördare Substantiv mördare som huvudsakligen begått mord på skolor; mördare som är (mest) känd för skolmord skolorkester Substantiv orkester i (grund-)skolans regi (i ledning av en musiklärare) och vars musikanter är skolelever skolpeng Substantiv ersättning till den skola som föräldrarna väljer skolplikt Substantiv plikt för barn att gå i grundskola (och i vissa länder, men ej i Sverige, även gymnasieskola) eller på annat sätt genomgå motsvarande utbildning (oftast genom hemundervisning om kommunen gett särskilt tillstånd till det) skolpliktig Adjektiv det att vara obligatoriskt att besöka skolundervisning skolpolitik Substantiv den del av t.ex. en stats politik som rör skolväsendet skolpolitisk Adjektiv som rör skolpolitiken skolradio Substantiv radioprogram för skolan, utbildningsradio skolresa Substantiv resa som eleverna i en skolklass och deras lärare gemensamt åker på /inom ramen för skolan/ skolsal Substantiv rum för skolundervisning skolskjutning Substantiv sportskytte på skjutbana; under samma kontrollerade former som vid grundläggande utbildning skolstart Substantiv händelsen (vanligen i slutet av augusti) att höstterminen, och därmed ett nytt läsår, startar i landets skolor (vilken för elever i grundskolans årskurs ett medför start på första terminen i skolan samt för alla andra el skolstrejk Substantiv uteblivande från skolundervisningen för att visa ståndpunkt i en fråga skolstrejka Verb utebli från skolan (skolka) för att demonstrera (för klimatet) skoltidning Substantiv tidning som skrivs och redigers av elever på en skola skoltrött Adverb på ett Śskoltrött sätt skoltrötthet Substantiv det att vara trött att besöka skolan skoltsamisk Adjektiv som rör det skoltsamiska språket eller dess talare skoltsamiska Substantiv ett samiskt språk med ungefär 300 talare i Finland skoltyska Substantiv (enklare) kunskapsnivå av inlärd tyska från skolan skolundervisning Substantiv undervisning som sker i (grund-)skolan skolungdom Substantiv barn/ungdom som går i skola skoluppgift Substantiv obligatorisk uppgift man arbetar med i skolan skoluppsats Substantiv uppsats som eleverna måste skriva för att öva in denna form av texter skolväg Substantiv en elevs väg till och från skolan skolväsen Substantiv alla arter av undervisning på oakademisk nivå skolväska Substantiv väska, vanligen en ryggsäck, som ett barn tar med sig till skolan varje dag (för att få transportera skolböcker, skrivhäften, frukter och matsäck, gymnastikkläder etc. mellan skolan och hemmet) skolämne Substantiv ämne som utgör en rubrik för skolans undervisning skolästfiskar Substantiv inom systematiken fiskfamiljen Macrouridae bestående av cirka 400 fiskarter av djuphavsfiskar; individer i familjen Macrouridae skomakarkniv Substantiv kniv för skomakeri med slipat blad av bandstål löst sittande i ett handtag av läder skomakarmaskin Substantiv symaskin för läder skomakarverkstad Substantiv verkstad där en skomakere utför sitt yrke skomakeri Substantiv verkstad där en skomakare tillverkar eller lagar skor skonare Substantiv segelfartyg av västerländsk typ med stormasten som andra mast förifrån, riggat i huvudsak med snedsegel skonert Substantiv ett i huvudsak snedsegelriggat segelfartyg med två eller fler master skoning Substantiv beslag, förstärkning, fåll el dyl skoningslöshet Substantiv det att vara skoningslös skonsam Adjektiv som inte skadar någon/något specifierat; mild skonsamhet Substantiv det att vara skonsam skonummer Substantiv storlek på sko skop Substantiv nyhet som en tidning är ensam om skopande Substantiv det att skopa skoputs Substantiv skoputsning skoputsare Substantiv person som putsar skor skorem Substantiv det samma som skosnöre skorpna Verb bilda skorpa (om bröd, sår eller åkerjord) skorra Verb avge ett mycket hest ljud skorstensfejare Substantiv sotare skorstensmur Substantiv mur för skorsten (som står kvar, när stugan brunnit ned) skorstensseglare Substantiv en art (Chaetura pelagica) inom fågelfamiljen seglare (Apodidae); individ av arten skorstensseglare skorv Substantiv sjuklig hudförändring som påminner om en sårskorpa skoskav Substantiv skavsår som uppstår om man använder nya skor som inte riktig passar skoskåp Substantiv möbel för att förvara skor i skosula Substantiv undersida på en sko skot Substantiv lina att sköta segel med skota Verb sträcka ett (segel med hjälp av ett) skot skotad Adjektiv spänd med ett skot skotare Substantiv skogsmaskin som forslar (skotar) stockar från skogen till upplag skoterolycka Substantiv olycka som involverar någon form av skoter (ofta snöskoter) i färd skotning Substantiv terrängtransport av skogsprodukter från avverkningsställe till upplagsplats skotofobi Substantiv rädsla för mörker; mörkrädsla skotskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 e5 2. Sf3 Sc6 3. d4 skotsktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala skotska skotsktillverkad Adjektiv tillverkad i Skottland skotstek Substantiv knut som bland annat används för att binda samma två rep (av olika grovlek) med varandra skottande Substantiv det att skotta skottavla Substantiv tavla som utgör mål vid skytte skottdag Substantiv extra dag (29:e februari) som infaller vid varje skottår skottdrama Substantiv spännande eller upprörande händelse som involverar skottlossning skottesvamp Substantiv skrubbsvamp, tvättsvamp med skrubbyta skottfång Substantiv något som stoppar upp kulor skottmånad Substantiv extra månad som skjuts in i ett år för att korrigera kalendern skottpass Substantiv passning som är så hård att den lika gärna skulle kunna ha varit ett skott skottpengar Substantiv belopp som betalas för dödande av skadedjur skotträdd Adjektiv som är rädd för (framförallt ljudet av) skott avfyrade från eldvapen, fyrverkerier, smällare och liknande skottsalva Substantiv laddning i eldvapen skottsekund Substantiv extra sekund som ibland skjuts in mellan kl 23:59:59 och kl 00:00:00 för att hålla tiden synkroniserad med jordens rotation skottspole Substantiv skyttel skottår Substantiv år med en skottdag, ett år med 366 dygn skotväng Substantiv skorem, skosnöre skoutensiliefabrik Substantiv fabrik för skoutensilier skov Substantiv mellanperiod som på något sätt skiljer sig från de föregående och efterföljande perioderna skova Verb förse med skovor skovel Substantiv en sorts spadliknande redskap skovelhjul Substantiv hjul som är försett med skovlar och finns i flera variationer som kan tjäna respektive syften skovla Verb ösa eller skotta med hjälp av en skovel skovling Substantiv det att skovla; handling genom vilken något skovla, tillfälle då det skovlas skraffera Verb fylla en yta med streck, rutor eller prickar skraffering Substantiv en ytas fyllning av streck, rutor, prickar i stället för färgläggning skrajsen Adjektiv rädd skrajsenhet Substantiv det att vara skrajsen skral Adjektiv underhaltig; som har (mycket) låg kvalitet skralna Verb bli skral(are) skralnande Adjektiv som skralnar skralta Verb vara skral skraltig Adjektiv skral, dålig, skröplig, rankig, ranglig, skranglig, söndrig skraltighet Substantiv det att vara skraltig skramasax Substantiv eneggat svärd skramlande Adjektiv som skramlar skrammel Substantiv högt, skramlande ljud skranglig Adjektiv ostadig, gänglig, vinglig, mager skranglighet Substantiv det att vara skranglig skrank Substantiv avskiljande räcke (särskilt i offentlig lokal) skranka Substantiv skiljelinje, spärr, barriär skrapad Adjektiv som har skrapats skraplott Substantiv lott där eventuell vinst är dold bakom en yta som måste skrapas bort skrapning Substantiv det att skrapa något skrapnos Substantiv en variant av plockepinn där pinnarna utgörs av miniatyrer av arbetsredskap, vapen, djur eller liknande skrattanfall Substantiv händelse när någon oavsiktligt och plötsligt börjar skratta mycket utan att kunna sluta skrattattack Substantiv kort period av intensivt skrattande skrattfest Substantiv sammankomst, tillställning eller evenemang som leder till mycket glädje och skratt, mycket rolig upplevelse skrattkramp Substantiv spontan krampartad skrattanfall som inte går att sluta skrattlust Substantiv upplevd vilja att skratta skrattlysten Adjektiv som gärna skrattar skrattmås Substantiv en art (Larus ridibundus) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten skrattmås skrattmödis Substantiv fnittrig tonårsflicka skrattparoxysm Substantiv intensivt skrattande skrattsalva Substantiv samfällt utbristande i högljutt skratt (oftast ungefär samtidigt av en grupp individer) skrattspegel Substantiv spegel som förvränger bilden för att locka till skratt skred Substantiv ras av löst material såsom snö eller jord skreda Verb röra på sig, utföra jordskred skredad Adjektiv som har utgjort (drabbats av) jordskred skredrisk Substantiv risk för att ett jordskred, snöskred eller liknande geologiskt skred ska inträffa skreva Verb spärra ut benen skrevande Adjektiv som skrevar skri Substantiv skrik, vrål skria Verb skrika, vråla skriande Adjektiv som skriar skridskoförbund Substantiv sammanslutning (förbund) av föreningar för skridskoåkning skridskoklubb Substantiv förening (klubb) för skridskoåkning skridskotävling Substantiv tävling mellan enskilda individer eller stafettlag i någon sport som involverar skridskor skridskoåkare Substantiv person som åker skridskor skridskoåkerska Substantiv kvinnlig skridskoåkare skridskoåkning Substantiv det att åka skridskor skriftebarn Substantiv biktbarn skriftermål Substantiv bikt, syndabekännelse skriftligen Adverb i skrift skriftlärd Adjektiv som har god kännedom om de judiska religiösa skrifterna skriftspråk Substantiv form av språk som förmedlas genom skrift skriftspråklig Adjektiv som rör eller avser skriftspråk skriftställare Substantiv person som författar litteratur skriftsystem Substantiv uppsättning av symboler eller tecken som används för att representera språkljud, ord och meningar i skriftlig form skrikhals Substantiv person som skriker mycket skrikig Adjektiv som skriker (om person, röst, mage, instrument, färg etc.) skrikighet Substantiv det att vara skrikig skrilla Substantiv skridsko; rullskridsko skrinlägga Verb uppskjuta på obestämd tid skrinläggning Substantiv det att skrinlägga något skrinna Verb åka skridskor skrinnare Substantiv skridskoåkare skript Substantiv kommandofil som tolkas av datorprogram skripta Substantiv kvinnlig assistent åt TV-producent eller filmregissör skriptorium Substantiv lokal för skrivarbete där avskrivningsarbete utfördes förr i tiden, vanligen i kloster skriptspråk Substantiv programmeringsspråk som används för att skriva skript skriptum Substantiv uppsats skriven av en skolelev skritt Substantiv den långsammaste gångarten hos t.ex. hästar skritta Verb gå i skritt skrivas Verb kommunicera, ofta via brev skrivblock Substantiv bunt papper med gemensam rygg avsedd att skrivas i skrivbok Substantiv bok i vilken skriver ner anteckningar skrivbordsbakgrund Substantiv bild som används som bakgrundsbild på skrivbordet i ett grafiskt operativsystem eller användargränssnitt med skrivbordsmetafor skrivbordsdator Substantiv stationär dator gjord för att stå på ett skrivbord skrivbordslampa Substantiv lampa som står på ett skrivbord och lyser upp arbetsytan eller som är speciellt utformad för detta bruk skrivbordsunderlägg Substantiv plastskiva som läggs på skrivbord i dekorativt eller skyddande syfte skrivdon Substantiv redskap att skriva med skrivhäfte Substantiv häfte med tomma, (vanligen) linjerade, sidor som ägaren själv skriver på, i synnerhet som skolmateriel skrivkonst Substantiv förmåga att använda skrift skrivkunnig Adjektiv som kan läsa skrivkunnighet Substantiv förmågan att bara skrivkunnig, att kunna skriva skrivmateriel Substantiv materiel (utrustning och papper) att skriva med skrivning Substantiv det att skriva skrivpenna Substantiv fjäderpenna som används till skrivredskap skrivredskap Substantiv föremål som används för handskriven text skrivregel Substantiv regel (riktlinje) för hur man ska skriva skrivskydda Verb göra så att det inte går att skriva till en datafil eller ett lagringsmedium skrivstil Substantiv sätt att skriva på skrivsätt Substantiv sätt att skriva skrivtecken Substantiv tecken som används i skrift skrivtyg Substantiv pennställ, ofta med elegant etui med bläckhorn, ibland kombinerat med ljusstake, att placera på ett skrivbord skrivunderlägg Substantiv skydd för skrivbord skrivuppgift Substantiv övning för att träna skriva skrivverktyg Substantiv redskap att skriva med skrocka Verb kackla (som en höna) skrockfull Adjektiv som tror på skrock skrockfullhet Substantiv det att vara skrockfull skrodera Verb (stor)skryta, skrävla skrodör Substantiv person som skroderar skrofel Substantiv svulster i halskörtlarna, typ av tuberkulös barnsjukdom skrofulös Adjektiv med skrofler behäftad skrolla Verb rulla (vertikalt eller horisontellt i ett dokument t.ex. med hjälp av rullningslist, piltangenter eller datormusens rullhjul) skrollande Adjektiv som skrollar skrotaffär Substantiv företag som driver handel med skrot skrotande Substantiv det att skrota skrotbil Substantiv bil som skickats till bilskroten för att skrotas skrothandel Substantiv företag som driver handel med skrot skrott Substantiv kvarstoden i form av ett kärnhus från uppäten frukt såsom äpple eller päron skrovlig Adjektiv grov, ojämn, knölig skrovlighet Substantiv det att vara skrovlig; något som är skrovligt skrovmål Substantiv rejält mål mat skrubbare Substantiv person som skrubbar skrubber Substantiv anordning som avlägsnar oönskade komponenter ur en gasblandning skrubbning Substantiv det att skrubba skrubbskädda Substantiv en fiskart (Platichthys flesus) i ordningen plattfiskar (Pleuronectiformes); individ av denna art skruda Verb klä i skrud skrumpen Adjektiv skrynklig, förtorkad skrupelfri Adjektiv fri från skrupel skrupelfrihet Substantiv det att vara fri från skrupelförtryck skrupeltals Adverb i vikter på flera skrupler skrupens Substantiv skrapa, upptuktelse skrupensa Verb ta i upptuktelse, läxa upp skrupulositet Substantiv det att vara skrupulös skrupulös Adjektiv mycket noggrann skrutt Substantiv rest, något uttjänt, ett stycke skrot skruttig Adjektiv uttjänt, utarmad och gammal skruvande Substantiv det att skruva skruvdragare Substantiv elektriskt eller pneumatiskt verktyg som används för att skruva fast och loss skruvar skruvhuvud Substantiv övre del av skruv, vanligtvis med någon typ av spår eller annan fördjupning avsedd för skruvmejsel skruvkork Substantiv lock eller "kork" med gänga som skruvas fast på flaska skruvkrok Substantiv skruv med krok i stället för skalle skruvlock Substantiv lock med gänga som skruvas fast på burk skruvnyckel Substantiv verktyg vanligen av metall som används för att fästa och lossa muttrar och bultar. skruvskalle Substantiv övre del av skruv, vanligtvis med någon typ av spår eller annan fördjupning avsedd för skruvmejsel skruvstycke Substantiv synonym till skruvstäd‎ skruvvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria muehlenpfordtii skruvögla Substantiv skruv med ögla i stället för skalle skrymma Verb ta upp (mycket) stor plats skrymmande Adjektiv som tar upp (mycket) stor plats skrympa Verb draga sig samman eller krympa, skrumpna, minska skrymsle Substantiv litet undanskymt eller dolt utrymme skrymt Substantiv spökeri, trolldom skrymta Verb ge sken av att man är bättre än man verkligen är skrymtare Substantiv hycklare, person som skrymtar, skenhelig person skrymteri Substantiv det att skrymta skrynkelkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Stenocactus crispatus skrynkla Verb göra skrynklig, åsamka skrynklor skrynklad Adjektiv (gjord) skrynklig, utsatt för skrynkling skrynklighet Substantiv det att vara skrynklig skryt Substantiv skrytsamt yttrande eller beteende skrytbygge Substantiv ståtlig, påkostad byggnad eller annan konstruktion som uppförs för att imponera i högre utsträckning än att fylla ett praktiskt syfte skrytsam Adjektiv som skryter mycket skrytsamhet Substantiv det att vara skrytsam; det att skryta mycket skräckberättelse Substantiv berättelse som syftar till skräck skräckblandad Adjektiv blandad med skräck skräckbröst Substantiv kvinnobröst i Halloweenutsmyckning skräckexempel Substantiv exempel på det värsta tänkbara skräckfull Adjektiv som präglas av skräck; hemsk, oroväckande skräckfylld Adjektiv fylld av skräck skräckhistoria Substantiv kortare påhittad berättelse avsedd att skrämma lyssnaren eller läsaren skräckhjälm Substantiv i fornnordisk tradition magisk symbol eller tecken som ansågs inge fruktan och skydda bäraren (i synnerhet i strid) skräckis Substantiv skräckfilm skräckpropaganda Substantiv propaganda som använder skräck som medel skräckregim Substantiv styrelseform som grundar sig i att makthavare ingjuter rädsla i undersåtar; regim styrd med hjälp av skräck skräckroman Substantiv roman med skräcktema skräckslå Verb slå med skräck, fylla med skräck skräckspel Substantiv brädspel, data- eller tv-spel på temat skräck skräckvälde Substantiv styrelseform som grundar sig i att makthavare ingjuter rädsla i undersåtar; regim styrd med hjälp av skräck skräcködla Substantiv dinosaurie skräcködlor Substantiv dinosaurier; utdöd grupp kräldjur med det vetenskapliga namnet Dinosauria skräda Verb rensa, avskilja dugligt från odugligt; avbarka skrädare Substantiv person som skräder malm skrädda Verb skära till och sy kläder; utöva skräddaryrket skräddarpryl Substantiv verktyg för att göra hål i tyg eller peta upp sömmar skräddarsy Verb anpassa för särskild tillämpning skrädning Substantiv det att skräda skrälla Verb avge ett högt, ekande ljud skrälle Substantiv nedslitet, gammalt föremål; objekt i dåligt skick skrällseger Substantiv överlägsen eller (mycket) oväntad seger (t.ex. i sport) skrämmas Verb skrämma skrämsel Substantiv det att bli skrämd eller förskräckt, eller förhindra skräcken. skrämselhicka Substantiv hicka orsakad av rädsla skrämselskott Substantiv skott avlossat enbart för att skrämmas skrämskott Substantiv skott avlossat enbart för att skrämmas skrän Substantiv högljutt skrik, det att skräna skräna Verb skrika högljutt skränande Adjektiv som skränar skränare Substantiv person som skränar skränfock Substantiv gaphals, skrikhals skränig Adjektiv högljudd skränka Verb göra sned, snedställa; ge bilhjul lutande eller konvergerande snedställning skränktång Substantiv tång för att skränka (vinkla, stuka) sågtänder skräntärna Substantiv en art (Sterna caspia) inom fågelfamiljen tärnor (Sternidae); individ av arten skräntärna skräphög Substantiv samling av skräp som börjat växa till sig skräpig Adjektiv täckt av skräp; full med skräp skräpighet Substantiv det att vara skräpig skräpkammare Substantiv litet förvaringsrum skräppa Substantiv någon av flera växter i släktet skräppor (Rumex) i familjen slideväxter (Polygonaceae) skräppost Substantiv massutskick av oönskade meddelanden per e-post, vanligen reklam eller bedrägeri skräppostfilter Substantiv system för att sortera undan oönskade mejl direkt från inkorgen skräppostmeddelande Substantiv enskilt meddelande som del av massutskick av skräppost skrävel Substantiv skryt skrävla Verb skryta om saker som inte ens stämmer; gärna och ofta berätta om fantastiska, men rent påhittade, saker för att framhäva sig själv skrål Substantiv det att skråla skråla Verb tjuta av sorg skråpuk Substantiv ful ansiktsmask; fågelskrämma skråpuksansikte Substantiv skrämmande ansiktsmask skråväsen Substantiv hantverkstidens organisation av produktionen skröplighet Substantiv det att vara skröplig skubb Substantiv uppdrag, speciellt ett mindre uppdrag som innebär uppdragstagarens förflyttning skubba Verb springa skubbning Substantiv det att skubba; tillfälle då någon skubbar skuffa Verb knuffa, puffa skuffelse Substantiv besvikelse, ej ha motsvarat förväntningarna, något som orsakar grämelse skuggande Substantiv det att skugga skuggbangård Substantiv gömda spår på en modelljärnväg där tåg parkeras, vanligtvis placerade under ”markplanet” på mj-anläggningen. skuggbudget Substantiv politiskt utspel som görs av den politiska oppositionen som ett alternativ till den budgetproposition som läggs av de styrande skuggflotta Substantiv flotta (handelsflotta) som arbetar för ett land utan att tillhöra det skuggig Adjektiv som har eller befinner sig i skugga skugglik Adjektiv som liknar en skugga skugglös Adjektiv utan skugga skuggomgjuten Adjektiv som omsluts av skuggor skuggregering Substantiv grupp av personer inom oppositionen som är organiserad som en regering för att omedelbart kunna överta regeringsmakten i händelse av maktskifte skuggrike Substantiv dödsrike skuggsamhälle Substantiv del av samhället präglat av utanförskap som existerar parallellt med välfärdsstaten, där individen är utlämnad åt sig själv och, i de fall denne har arbete, åt sin arbetsgivare skuggsida Substantiv sida av en byggnad, kulle, berg eller annat högt föremål som ligger skymd ifrån direkt solljus skuggtillvaro Substantiv tillvaro som präglas av att vara dold, undanskymd eller bortglömd skula Verb ta skydd från regn skuldbelopp Substantiv summa pengar som en skuld utgör skuldbelägga Verb tillskriva ansvar, ge någon skulden för något skuldberg Substantiv stor och svårhanterlig skuld, överväldigande skuld skuldebrev Substantiv skriftlig utfästelse att betala en penningsumma, skriftligt erkännande av en penningskuld skulder Substantiv axel skulderblad Substantiv plant, trekantigt ben i skuldra skulderhöjd Substantiv akromion skuldfrihet Substantiv det att vara skuldfri skuldfälla Substantiv skuldsättning som är svår att ta sig ur skuldlös Adjektiv utan skuld skuldlöshet Substantiv det att vara skuldlös skuldmedveten Adjektiv som känner ansvar för brott eller fel skuldsanering Substantiv det att en person eller ett företag befrias, helt eller delvis, från skyldigheten att betala sina skulder skuldsedel Substantiv skriftligt löfte att betala en viss summa pengar skuldsätta Verb sätta (sig) i skuld skuldsättning Substantiv det att skuldsätta någon skulhink Substantiv hink avsedd för skulor skulptera Verb forma bilder; forma till skulptur skulpterande Substantiv det att skulptera skulptris Substantiv kvinnlig skulptör skulptural Adjektiv som avser skulptur(er) skulpturell Adjektiv variant av skulptural skulpturellt Adverb på ett skulpturellt sätt skulpturkonst Substantiv konstnärligt uttryckssätt som formar figurer eller mönster i tre dimensioner genom att exempelvis mejsla marmor, modellera lera, eller gjuta metall skult Substantiv hjässa, huvud skumboll Substantiv bakverk bestående av äggviteskum på en kexbotten överdragen av smält choklad (och ofta även kokos) skumgummi Substantiv material för stoppning av madrasser och liknande skumgummimadrass Substantiv madrass (bäddmadrass) av skumgummi skumläsa Verb ögna igenom en text ytligt och snabbt skumma Verb löddra; bubbla, bornera skummig Adjektiv täckt av skum skumning Substantiv det att skumläsa skumpig Adjektiv som utgörs av skumpningar skumplast Substantiv cellplast, plast i form av skum eller celler skumpning Substantiv det att skumpa skumrask Substantiv halvmörker, skymning skumraskaffär Substantiv handling som inte betraktas som lagligt eller moraliskt acceptabel, oftast i hemlighet och i syfte att tjäna pengar skumraskfigur Substantiv person med tvivelaktigt eller ohederligt rykte; gestalt som uppfattas som skum eller tvivelaktig skumsläckare Substantiv brandsläckare som använder skum som släckmedel skumtimme Substantiv tiden på eftermiddagen när det blivit för mörkt för att arbeta skumtomte Substantiv slags skumgodis med karaktäristisk smak av jordgubb som (främst) tillverkas av Cloetta och säljs kring jul skumögd Adjektiv med svag syn skumögdhet Substantiv det att vara skumögd skurande Adjektiv som skurar skurhink Substantiv hink för skurvatten skurkaktig Adjektiv lömsk och bedräglig; som en skurk skurkaktighet Substantiv det att vara skurkaktig skurkstat Substantiv stat vars politik anses hota världsfreden skurkstreck Substantiv skurkaktighet, skurkeri skurning Substantiv det att skura skurrilitet Substantiv det att vara skurril skurtrasa Substantiv trasa (duk) att skura med skurvis Adverb förekommande i eller fördelat på flera skurar skuttande Adjektiv som skuttar skvader Substantiv fantasidjur vars framdel är en hare och bakdel en tjäder skval Substantiv intetsägande prat (som pågår i en strid ström) skvala Verb rinna ljudligt och kraftigt, strömma skvalleraktig Adjektiv som allt som oftast springer med skvaller, som frodas i andras skvaller skvallerfull Adjektiv som är full av skvaller, som känner till många personers privata nyheter (och hemligheter) skvallerjournalistik Substantiv område av journalistiken som ägnar sig åt skvaller skvallerklocka Substantiv klocka vid butiksdörr som ringer (avslöjar, skvallrar) när en kund kommer in skvallerlysten Adjektiv som har lust till att höra eller berätta skvaller skvallerreva Substantiv en växtart (Tradescantia fluminensis) inom familjen himmelsblommeväxter (Commelinaceae); exemplar av denna växt skvallertacka Substantiv skvallerbytta; skvalleraktig person skvallertant Substantiv skvallerkäring skvallertidning Substantiv tidning med skvaller skvallrare Substantiv person som skvallrar skvallrig Adjektiv som brukar skvallra skvalp Substantiv det att skvalpa, skvalpande ljud skvalpa Verb vara i rörelse (såsom en vågrörelse med små vågor) och därvid ge ifrån sig ett plaskande och kluckande ljud skvalpande Substantiv små vågor som uppstår i ett vattendrag samt ljudet som uppstår när små vågor träffar på stranden skvalta Verb rinna sakta, skvalpa, skvätta skvaltkvarn Substantiv äldre typ av kvarn där ett liggande vattenhjul direkt driver en kvarnsten skvattram Substantiv en art (Rhododendron tomentosum (Harmaja 1990), föråldrat Ledum palastre (L.) eller Ledum spinosa) inom växtfamiljen ljungväxter (Ericaceae); individ av arten skvattram skvimpa Verb skvalpa, småskvätta skyblå Adjektiv ljust blå skyddsande Substantiv andeväsen med en beskyddande funktion skyddsfaktor Substantiv skyddsförmågan för hudapplicerade solskyddsmedel skyddshandske Substantiv handske som ska skydda händerna mot farliga ämnen skyddshjälm Substantiv hjälm som skydd av huvudet skyddshår Substantiv det hår som hästen använder för att skydda sig mot väder och insekter såsom man och svans skyddsjordning Substantiv jordning som ska skydda från elektriska slag vid en kortslutning skyddskraft Substantiv kraft (förmåga) att skydda skyddslös Adjektiv utan skydd skyddslöshet Substantiv det att vara skyddslös skyddsmask Substantiv mask som används för att skydda bäraren skyddsmedel Substantiv medel som används som skydd mot något skyddsmärke Substantiv varumärke, kvalitetsmärke skyddsobjekt Substantiv byggnad, anläggning eller liknande plats/område som enligt lag varken får beträdas eller beskrivas på något sätt (som exempelvis genom mätning, fotografering eller annan avbildning) skyddsombud Substantiv person som valts att representera de anställda på en arbetsplats när det gäller arbetsmiljöfrågor skyddsområde Substantiv område med starkt begränsat tillträde av speciell anledning, t.ex. ett militärt område eller ett område med förekomst av skyddade djur eller växter skyddsomslag Substantiv papper (omslag) runt pärmarna på en inbunden bok skyddsplagg Substantiv skyddande klädesplagg som exempelvis bärs utanpå övrig klädsel eller direkt an utanpå kroppsdelar skyddsrock Substantiv täckande plagg som skyddar mot något skyddssko Substantiv sko med skydd för foten skyddsställning Substantiv plats där soldat(er) tar skydd men inte själva avger eld skyddstak Substantiv enkelt och/eller litet tak (eller däck över båtens last) som skydd (mot väder) skyddsutrustning Substantiv utrustning bärs för att skydda en person mot skade- eller hälsorisker skyddsvärd Substantiv som har högt värde och därför bör skyddas och bevaras skyddsvärde Substantiv hur viktigt något är att beskydda skyddsåtgärd Substantiv preventiv åtgärd i syfte att åstadkomma skydd skydrag Substantiv tromb, virvelvind skyfallslik Adjektiv som liknar ett skyfall till sin karaktär eller intensitet, i synnerhet använt för att beskriva kraftiga regnmängder under kort tid skyfallsliknande Adjektiv med mycket hög intensitet (kraftigt regn), d.v.s. stor mängd nederbörd (i mm) på kort tid eller per tidsenhet (som vid ett skyfall) skyffe Adjektiv ett litet (ofta enkelt) rum, utrymme eller bostad skyfflare Substantiv person som skyfflar skyffling Substantiv det att skyffla skyfri Adjektiv molnfri skygd Substantiv skydd skygghet Substantiv det att vara skygg skygglapp Substantiv lapp på betsel som gör att hästen inte ser åt sidan, och som används med syftet att fokusera hästen på en viss uppgift utan att den ska få störande moment i synfältet skyl Substantiv grupp av kärvar som är uppställda för torkning på åker skyldrande Substantiv det att skyldra skyldring Substantiv det att skyldra skyldskap Substantiv släktskap skylift Substantiv lyftkran med korg för personer (arbetsplattform) skylight Substantiv fönsterlucka på fartyg skyllande Substantiv det att skylla skyltsöndag Substantiv en söndag i december när butikerna inviger julskyltningen och visar förslag till julklappar i sina skyltfönster skylös Adjektiv molnfri skymfa Verb förolämpa skymfande Adverb på ett sätt som skymfar skymford Substantiv skymfande ord skymla Verb att stundvis synas otydligt, dunkelt skymta från och till skymmande Substantiv det att skymma skymningsljus Substantiv (det karaktäristiska och stämningsfulla utseende på himlen som uppkommer på grund av) dagsljus under skymning skymningsläge Substantiv den korta tidsram då ett samhällshot, yttre eller inre, kan observeras gå från hot till faktiska skadeeffekter skymtande Substantiv det att skymta skyndsam Adjektiv snabb, rask; som skyndar skyndsamhet Substantiv egenskapen eller förhållandet att vara skyndsam; snabbhet skypa Verb betydligt vanligare, mindre försvenskad stavning av skajpa skysås Substantiv sås som tillagas av steksky (vanligen från det som såsen serveras till) skytisk Adjektiv hörande till det antika folkslaget skyter och landet Skytien skyttedrottning Substantiv kvinnlig idrottare som gör många mål (i exempelvis fotboll) skytteförbund Substantiv sammanslutning (förbund) av skytteföreningar skytteförening Substantiv förening för skytte skyttegille Substantiv skytteförening skyttegravskrig Substantiv krig som till stor del förs och avgörs i skyttegravar skyttekung Substantiv spelare som gjort flest mål skyttelbuss Substantiv buss avsedd för persontransport mellan två hållplatser, vanligtvis mellan ett större evenemang eller en flygplats och ett hotell, en parkering, en järnvägsstation, m.m. skytteledare Substantiv idrottsledare i skytte skytteliga Substantiv sammanställning av vilka spelare som gjort flest mål i en viss turnering skytteltrafik Substantiv (tät) trafik fram och åter skytterörelse Substantiv folkrörelse för undervisning och tävling i skytte skäck Substantiv en hästfärg där kroppen täcks av olika partier av två skilda färger skäfta Verb förse (redskap) med skaft, sätta skaft på skäggagam Substantiv en art av ödla (Pogona vitticeps) från Australien som är populär som husdjur skäggapa Substantiv äldre benämning på lejonsvansmakak skäggdopping Substantiv en art (Podiceps cristatus) inom fågelfamiljen doppingar (Podicipedidae); individ av arten skäggdopping skäggighet Substantiv egenskapen att vara skäggig skägglav Substantiv rikt förgrenad, gul- eller gröngrå, skäggliknande lav skägglös Adjektiv som inte har något skägg skägglöshet Substantiv det att vara skägglös skäggmes Substantiv en art (Panurus biarmicus) inom fågelfamiljen skäggmesar (Panuridae); individ av arten skäggmes skäggprydd Adjektiv som har skägg skäggriska Substantiv en svampart (Lactarius torminosus), i släktet riskor (Lactarius); exemplar av denna art skäggtrimmer Substantiv apparat utformad för att kunna trimma ner skäggväxt skäggtärna Substantiv en art (Chlidonias hybridus) inom fågelfamiljen tärnor (Sternidae); individ av arten skäggtärna skägguan Substantiv en fågelart (Penelope barbata), i familjen hockohöns (Cracidae); individ av denna art skäggväxt Substantiv det att skägg växer skäktkniv Substantiv svärd av trä som används för att skäkta lin skäktning Substantiv en rituell judisk slaktmetod skälelös Adjektiv variant av skällös (obefogad, ogrundad) skäligen Adverb med skäl, på goda grunder skälighet Substantiv det att vara skälig skäll Adjektiv maträtt (soppa) eller dryck med föga näring; som är vattnig eller tunn skällko Substantiv ko med bjällra om halsen skällning Substantiv det att någon, vanligen en vuxen förälder eller lärare, kraftfullt verbalt tillrättavisar ett barn; speciellt i uttrycket få skällning skällös Adjektiv obefogad, ogrundad, utan skäl skälm Substantiv skojare, bedragare, förrädare skälmaktig Adjektiv som beter sig som en skälm skälmaktighet Substantiv det att vara skälmaktig skälmsk Adjektiv illmarig, gäckande, spjuveraktig och pillemarisk; förr även falsk, bedräglig och skurkaktig skälmskhet Substantiv det att vara skälmsk skälmstreck Substantiv utstuderad elak handling; skurkstreck; elakt hyss, spratt skälvning Substantiv det att skälva skälvrängare Substantiv person som flyttat eller ljugit om (vränga, göra vrångt, förfalska) råmärken (skäl, gränsmarkering) skämd Adjektiv rutten, härsken, ankommen, unken skämmande Substantiv det att skämma skämmig Adjektiv som får en att skämmas; pinsam skämtarinna Substantiv kvinnlig skämtare skämterska Substantiv kvinnlig skämtare skämtlynne Substantiv humor skämtsam Adjektiv som gärna skämtar; på skämt skämtsamhet Substantiv det att vara skämtsam skämtsamt Adverb på ett skämtsamt sätt; på skämt skändare Substantiv person som skändar skändlig Adjektiv som frambringar skamkänslor genom sitt upprörande skändlighet Substantiv skändlig gärning skändning Substantiv det att skända skänk Substantiv förvaringsmöbel för porslin och andra köksutensiler med en avställningsyta på ovansidan skänkel Substantiv ben hos ryttare, ibland även hos djur skänkla Verb egga med skänklarna skänklåt Substantiv en spelmanslåt som i äldre tider spelades medan man samlade in pengar åt spelmannen, tillika spelad på bröllop när gåvor till brudparet överlämnas skänksven Substantiv yngre man som fått till uppgift att iskänka rusdrycker (och eventuellt servera mat) till ett sällskap skäppa Substantiv laggkärl (spann eller hink, 24–36 liter) för uppmätning av spannmål och andra torra varor skärande Adjektiv som skär skärblad Substantiv en art (Falcaria vulgaris) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten skärblad skärbord Substantiv bord som används för tillskärning av läder till skor, tyg till kläder eller liknande skärbräda Substantiv platt skiva som används som underlag i köket när man skär olika råvaror skärbräde Substantiv variant av skärbräda skärfläcka Substantiv en art (Recurvirostra avosetta) inom fågelfamiljen styltlöpare (Recurvirostridae); individ av arten skärfläcka skärgårdsbo Substantiv person som bor i en skärgård skärgårdskryssare Substantiv typ av långsmalt segelfartyg skärgårdslandskap Substantiv område med många små öar skärgårdsö Substantiv ö som ligger i en skärgård skärhastighet Substantiv hastighet mellan ämne och eggen på skärande verktyg; omkrets × varvtal skärhet Substantiv det att vara rosa skärkniv Substantiv en fiskart (Pelecus cultratus) inom familjen karpfiskar (Cyprinidae); individ av denna art skärmag Substantiv växtsläktet Cyperus i familjen halvgräs (Cyperaceae); någon av de drygt 600 arter av halvgräs som ingår i detta släkte skärmaskin Substantiv maskin som används för att skära något i skivor eller i strimlor skärmavbild Substantiv digital bild som föreställer en hel (eller delar av en) bildskärm vid ett givet ögonblick skärmbild Substantiv en sorts röntgenbild (särsk av lungorna) skärmdump Substantiv digital bild som föreställer en hel (eller delar av en) bildskärm vid ett givet ögonblick skärmfilma Verb spela in det som visas på en bildskärm från samma apparat skärmgaller Substantiv fjärde elektroden i en tetrod skärmgallerrör Substantiv tetrod, elektronrör med skärmgaller skärmjobba Verb jobba framför bildskärm skärmlavendel Substantiv en växtart (Lavandula stoechas), i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae); exemplar av denna art skärmläsare Substantiv system som läser upp information på en datorskärm, för användare med nedsatt syn skärmlös Adjektiv som inte har någon skärm skärmmössa Substantiv mössa med en platt cirkulär topp och en skärm längst fram skärmsläckare Substantiv datorprogram som, ofta visandes visuellt tilltalande bilder, körs när datorn varit inaktiv ett visst antal minuter skärmtid Substantiv tid som en person tillbringar (som ett barn tillåts tillbringa) framför en (dators eller tvs) skärm skärmupplösning Substantiv mått på hur många linjer eller pixlar en tv- eller datorskärm visar skärmytsling Substantiv mindre konflikt, sammandrabbning av mindre trupper skärning Substantiv mängdoperation liksom dess resultat i form av element som tillhör två eller fler mängder samtidigt, noteras med operatortecknet "∩" skärningspunkt Substantiv punkt som tillhör två (geometriska) mängder; snitt mellan två (geometriska) mängder skärpande Substantiv det att skärpa skärpiplärka Substantiv en art (Anthus petrosus) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten skärpiplärka skärskåda Verb noga betrakta, granska skärsnäppa Substantiv en art (Calidris maritima) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten skärsnäppa skärtorsdag Substantiv kristen högtidsdag som infaller torsdagen före påsk; som firas till minnet av Jesu sista måltid tillsammans med sina lärjungar då han före måltiden tvättade deras fötter och under måltiden instiftade nattvarden; en renin skärv Substantiv liten slant skärverktyg Substantiv verktyg, till exempel skära eller kniv, avsett för att skära material med skäva Substantiv del av vedartad halm från strå av lin; avfall vid linberedning, mest i plural skådande Substantiv det att skåda skådebana Substantiv scen, teater, arena skådebröd Substantiv bröd som bakats enbart för att beskådas (som offer i templet), inte för att ätas skådepenning Substantiv medalj skådeplats Substantiv scen, teater, ställe där skådespel uppförs skådeprocess Substantiv rättegång som är avgjord i förväg; rättegång för syns skull skådespela Verb framföra ett skådespel, spela teater, agera, arbeta som skådespelare skåjna Verb skina skålat Adjektiv skålform, rundad (hörnfri) fördjupning skålen Substantiv Ett smeknamn skålformad Adjektiv som har en form som en skål skålformig Adjektiv formad som en skål skålgrop Substantiv grop huggen i ett stenblock vari offergåvor placerades i förhistorisk tid skålig Adjektiv formad som en skål skålla Verb hastigt doppa i kokande (eller mycket hett) vatten skållhet Adjektiv extremt het skållning Substantiv det att skålla skålsydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia concinna skånefibbla Substantiv en art (Crepis biennis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten skånefibbla skåning Substantiv person från Skåne skånsk Adjektiv som kommer ifrån, eller har att göra med, Skåne skånska Substantiv kvinna från Skåne skånsktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala skånska skåpdörr Substantiv dörr på ett skåp skåplucka Substantiv lucka (dörr) på ett skåp skåpmat Substantiv sparad mat som ligger hemma (i något skåp) skåpnyckel Substantiv nyckel som öppnar ett skåp skåpråtta Substantiv råtta (eller mus) som brukar påträffas i matskåp (eller annanstans inomhus); (överfört i liknelser) om fattig person skåpsupa Verb dricka alkohol i smyg skåpsupare Substantiv person som dricker alkohol i smyg skåpsvägg Substantiv vägg på ett skåp skåpvägg Substantiv skåp som bildar en fast enhet med väggen skåpäta Verb ofta småäta direkt ur kylskåp eller skafferi skölda Verb beväpna med sköld; skydda med sköld sköldbehängd Adjektiv behängd med sköldar (vapensköldar); om salen i riddarhuset sköldborg Substantiv grupp av soldater som skyddar sig (mot pilregn) med sköldar sköldbuckla Substantiv bucklan av metall som täcker hålet i sköldens centrum där handtaget sitter sköldemärke Substantiv bild som pryder vapensköld sköldkörtel Substantiv endokrin (hormonproducerande) körtel (glandula thyreoidea) som sitter i halsen, strax nedanför struphuvudet, och som producerar tyreoideahormoner (trijodtyronin (T3) och tyroxin (T4)) och kalcitonin sköldkörtelcancer Substantiv cancer i sköldkörteln sköldkörtelhormon Substantiv tyreoideahormon sköldkörtelinflammation Substantiv inflammation i sköldkörteln sköldmö Substantiv kvinna som deltar i strid, fornnordisk krigarinna sköldpadd Substantiv hornliknande material i sköldpaddans sköld sköljning Substantiv det att skölja; handling som sköljer sköljvatten Substantiv vatten som används till sköljning skölp Substantiv håljärn, mejsel med skålformad egg; sked på navare skölpa Verb urholka med en skölp (ett håljärn) skölpad Adjektiv urholkad (med en skölp) skönande Substantiv person som uppskattar skönhet skönhetsbehandling Substantiv kosmetisk behandling för att förbättra eller bevara en persons, ofta kvinnas, utseende skönhetsfel Substantiv fel som stör det estetiska intrycket av något men som inte påverkar funktionen skönhetsideal Substantiv något föreskrivet attribut i den kollektiva uppfattning som finns i ett samhälle vid en viss historisk tidsperiod om vad som är attraktivt utseende hos en kvinna (i synnerhet) eller man (vilket i båda fallen inkluderar k skönhetsingrepp Substantiv kirurgiskt ingrepp (plastikkirurgi) eller injektionsbehandling för att förändra utseendet (till ett som anses vackrare) skönhetsmedel Substantiv medel som ska hjälpa att försköna utseendet skönhetsoperation Substantiv operation utförd av estetiska skäl skönhetsoperera Verb operera av estetiska skäl skönhetsvård Substantiv vård eller omsorg av persons yttre, exempelvis med hjälp av ansiktsbehandling, pedikyr, smink eller ögonfransfärgning skönja Verb ana sig se; smått urskilja, tro sig se men på grund av stort avstånd till objektet inte vara säker skönjbar Adjektiv möjlig att skönja skönlitterär Adjektiv som rör skönlitteratur skönmåla Verb framställa som bättre än i verkligheten, ge en alltför fördelaktig eller positiv bild av skönmålning Substantiv det att skönmåla skönna Verb skynda skönskrivare Substantiv person med utbildning inom kalligrafi; person med vacker handstil skönsmässig Adjektiv som bygger på skön (godtycke), som bedöms subjektivt, efter eget gottfinnande skönsång Substantiv vacker, skön sång, sång som är behaglig att lyssna på skörbjuggsört Substantiv en art (Cochlearia officinalis) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten skörbjuggsört skördande Substantiv det att skörda skördeblot Substantiv blot som hålls i samband med skörd eller för att tacka för årets grödor skördetröska Substantiv motorredskap bestående huvudsakligen av ett skärbord och ett tröskverk, som används inom jordbruk för att skörda spannmål skörhet Substantiv det att vara skör skörpil Substantiv ett trädslag (Salix fragilis) i släktet viden skört Substantiv förlängning av plagg från midjan skörta Verb lura en köpare genom att ta ut överpriser skötande Substantiv det att sköta skötbord Substantiv plan bänkyta, bordsskiva eller liknande avsedd för blöjbyte skötebarn Substantiv omhuldat projekt skötesynd Substantiv en synd man gjort till en vana och som man älskar att begå skötevän Substantiv en särskilt nära eller förtrogen vän skötfilt Substantiv filt som används som underlag vid plöjbyte på spädbarn skötsamhet Substantiv det att vara skötsam skötselråd Substantiv råd eller instruktioner om hur t.ex. inköpta kläder skall vårdas (t.ex. tvättas) skövla Verb förstöra i grunden, meja ner, jämna med marken skövling Substantiv ödeläggelse och utjämning med marken, i synnerhet destruktivt avverkande av (för miljön och klimatet viktig) skog slabbighet Substantiv det att vara slabbig slack Adjektiv som ej är spänd, hängig, löst hängande, osträckt sladda Verb få en sladd, slira, halka; (speciellt om ett fordon) tappa fästet mot marken och glida eller kasa mer eller mindre okontrollerat sladdande Substantiv det att sladda sladdbarn Substantiv barn som är många år yngre än sina syskon, som kommer "på sladd" sist i syskonskaran sladder Substantiv skvaller, löst prat (om andra personer) sladderaktig Adjektiv som gärna sladdrar sladderkärring Substantiv variant av sladderkäring sladdis Substantiv sladdbarn sladdlampa Substantiv portabel arbetslampa med sladd till elnätet sladdlös Adjektiv som inte har någon sladd (för strömförsörjning) sladdlöst Adverb utan sladd, med hjälp av sladdlöst redskap sladdra Verb skvallra; sprida rykten och skvaller sladdrare Substantiv person som sladdrar sladdrig Adjektiv som saknar fasthet, spänst och styrsel; i synnerhet om något som består av en mjuk massa sladdrighet Substantiv det att vara sladdrig sladdställ Substantiv elektrisk sladd med stickkontakt (och eventuellt sladdströmbrytare och/eller lamphållare) slaf Substantiv säng eller annan möbel att sova i slafa Verb sova, ha som sovplats slafs Substantiv person som slafsar slafsa Verb smacka, framkalla smackande ljud slafsig Adjektiv som dricker eller äter slafsande slafsighet Substantiv det att vara slafsig slaga Substantiv en sorts enkelt gammalt tröskverktyg slagbjörn Substantiv björn (främst brunbjörn) som vant sig vant sig vid att äta kött och jagar stora djur såsom älg, ren och boskap slagbord Substantiv bord med två bordsskivor (slag) som kan slås upp och fällas ned med utfällbara stödben slagborrmaskin Substantiv borrmaskin som inte bara roterar utan även har en rörelse fram och tillbaka slagbänk Substantiv kistbänk med lock som kan slås upp och fällas igen, vari det går att bädda för sovplats slagfalk Substantiv en fågelart (Falco biarmicus)som ingår i familjen falkfåglar (Falconidae); individ av denna art slagfel Substantiv skrivfel som uppkommit då skribenten har sluntit på tangentbord eller skrivmaskin genom att till exempel trycka ner tangenterna i fel ordning slagfärdig Adjektiv snabb i genmäle slagfärdighet Substantiv det att vara slagfärdig; replik som är slagfärdig slagg Substantiv restprodukt vid malmsmältning slaghök Substantiv stor rovfågel (hök, vråk, falk) såsom ses som skadedjur; särskilt (historiskt) om: bivråk, duvhök,fjällvråk, ormvråk, pilgrimsfalk slagkraftig Adjektiv som i hög grad kan ge ut slagkraft slagkryssare Substantiv stort och snabbt örlogsfartyg som är lättare än ett slagskepp och rör sig smidigare slaglängd Substantiv den längd en kolv rör sig i en cylinder slagning Substantiv elektronisk sökning i ett register, arkiv, eller dylik samling slagordning Substantiv uppställningen av väpnade styrkor inför strid slagordsregister Substantiv register över de slagord (uppslagsord) som ska finnas i ett uppslagsverk under utgivning slagregn Substantiv mycket häftigt regn tillsammans med kraftig vind slagriktning Adjektiv riktning i vilken ett slag utförs slagruta Substantiv grenklyka eller dylikt som böjer sig (slår) över en underjordisk källåder slagrörd Adjektiv som drabbats av slaganfall (stoke) slagsida Substantiv det att ett fartyg lutar åt endera sidan slagskott Substantiv skott där man med högre sving träffar bollen eller pucken för att få iväg ett riktigt hårt och snabbt skott; är ofta men inte nödvändigtvis också direktskott slagsmålsspel Substantiv dator- eller TV-spel där slagsmål utgör en väsentlig del slagsvärd Substantiv förhållandevis stort svärd, företrädesvis för att hugga med (huggsvärd); ofta tveeggat tvåhandssvärd (fört med två händer) och stundom långsvärd som är för stora för svärdsskida och bärs på axeln slagtålig Adjektiv som tåls ta emot mycket slag slaguggla Substantiv en art (Strix uralensis) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten slaguggla slagvapen Substantiv föremål (lagom tungt och ofta med inte enbart avlångt) som ökar armens och handens slagförmåga, avsett att utdela slag med; handvapen avsett för närstrid och som kräver direktkontakt med målet för verkan (i motsats till slagvatten Substantiv vatten som samlats, runnit ner i fartygets slag, exempelvis kondensvatten, vatten från vaskningsarbeten eller från läckande utrustning slagverk Substantiv samlingsnamn för musikinstrument som man skall slå på, antingen med handen eller med ett verktyg (t.ex. en trumpinne), för att få fram det önskade ljudet slagverkare Substantiv musiker på slagverk slagverksinstrument Substantiv (samlingsnamn för) musikinstrument som spelas med någon form av pinnar eller klubbor slagvolym Substantiv den volym blod som hjärtats vänstra kammare pumpar ut i aorta vid varje slag (d.v.s. under en hjärtcykel) slajk Pronomen slik, sådan slajm Substantiv en färgglad leksak med konsistens likande gelé slakhet Substantiv det att vara slak slakna Verb bli slak slaktande Substantiv det att slakta slaktbil Substantiv fordon som transporterar kreatur från uppfödningsplats till slakt slaktboskap Substantiv boskap som är avsedd för slakt slaktdjur Substantiv djur som är avsett för slakt slakterska Substantiv kvinnlig slaktare slaktmask Substantiv äldre verktyg som används för att bedöva djur innan de avlivas slaktning Substantiv det att slakta slaktyxa Substantiv redskap använt vid slakt slalom Substantiv gren inom den alpina skidåkningen där man åker sick-sack genom portar slalombacke Substantiv skidbacke gjord för slalom slalomcup Substantiv världscup i utförsåkning slalomskida Substantiv skida speciellt designad för (special)slalom eller alpin skidåkning slalomåkare Substantiv utövare av slalomskidåkning; person som åker slalom slalomåkerska Substantiv kvinnlig slalomåkare slamkrypare Substantiv flera släkten av fiskar inom underfamiljen Oxudercinae; individ i underfamiljen Oxudercinae slammer Substantiv det att slamra slampaktig Adjektiv som är karaktäriserande för en slampa slamra Verb orsaka upprepade hårda ljud som uppstår när hårda föremål slår mot varandra slamsa Substantiv avlång avsliten eller avskuren bit av något slamström Substantiv ström (lavin, flodvåg, översvämning) av slam (gyttja, lera) slamsug Substantiv apparat eller fordon som slamsuger, som tömmer avloppsbrunnar slamsugare Substantiv person som slamsuger, som tömmer avloppsbrunnar slana Substantiv lång, smal trädstam slanga Verb överföra vätska med slang slangborste Substantiv typ av borste som används för rengöring av slang till exempelvis akvariepumpar slangbåge Substantiv slangbella slanggurka Substantiv vanlig gurka, Cucumis sativus (i kontrast mot mer exotiska sorters gurka) slanglängd Substantiv längden av en slang slangord Substantiv lokala eller sociala varianter av ord som förekommer i det vardagliga talade språket slangtal Substantiv det att tala slang slangvinda Substantiv roterbart hjul på vilken en slang kan snurras upp slankhet Substantiv det att vara slank slankig Adjektiv skranglig, slak slankvecka Substantiv vecka (särskilt vid slutet av oktober) under vilken tjänare och statare som sagt upp sin tjänst var fria och kunde söka ny tjänst slanta Verb betala slappande Substantiv det att slappa slapphet Substantiv det att vara slapp slapphänt Adjektiv som ger efter alltför lätt slappo Substantiv slapp, lat person slapstick Substantiv typ av komik som skildrar fysiska händelseförlopp och våldshandlingar på ett överdrivet och därmed komiskt sätt, ofta med pålagda ljudeffekter slarvfel Substantiv fel, typiskt i en /elevs/ lösning på en uppgift i ett skriftligt prov /i skolan/, som inte orsakas av brist på ämnesrelevant kunskap eller förståelse /utan snarare på tankspriddhet eller brist på koncentration/ slarvighet Substantiv det att vara slarvig; slarvig gärning slarvmaja Substantiv slarvig kvinnlig person slarvpelle Substantiv slarvig manlig person slas Substantiv person som beter sig på ett slött och slarvigt sätt slase Substantiv person som beter sig på ett slött och slarvigt sätt slash Substantiv tecknet "/" slashas Substantiv person som beter sig på ett slött och slarvigt sätt slask Substantiv snö som inte än helt och hållet smält till vatten slaska Verb göra slaskig slaskhink Substantiv sophink slasktratt Substantiv avsmalnande del av en diskho för vattnets utlopp slavande Substantiv det att slava slavgöra Substantiv tungt, tråkigt och lågavlönat arbete eller göromål, speciellt om fysiskt krävande arbeten som kräver mindre eller ingen utbildning slavinna Substantiv kvinnlig slav slavisk Adjektiv som rör folkgruppen slaver eller dess språk slaviska Substantiv kvinna tillhörande folkgruppen slaver slaviskhet Substantiv det att vara slavisk (i bemärkelsen trälaktig) slaviskt Adverb på ett slaviskt sätt slavist Substantiv person som specialiserat sig på slaviska språk (t ex ryska, polska, tjeckiska, serbokroatiska) slavistik Substantiv läran om de slaviska språken och kulturen sleke Substantiv block av mineraliska salter som erbjuds till djur att slicka på så att deras salthalt i blodet skall hållas jämn slemhinna Substantiv slemtäckt hinna av epitel och underliggande bindväv vilken täcker kroppslig hålighet eller kanal slemklump Substantiv klump av slem slemknopp Substantiv en havslevande djurart (Styela gelatinosa) inom taxonomiska klassen sjöpungar (Ascidiacea); individ av denna art slemmighet Substantiv det att vara slemmig slempropp Substantiv ansamling av slem som bildar en mer eller mindre fast propp i en kroppsöppning, kanal eller annan hålighet slemsugare Substantiv en art av djuphavsfiskar (Careproctus reinhardti) i familjen ringbukar (Liparidae); individ av denna art slemsäck Substantiv vätskefylld bindvävssäck slentrian Substantiv (mekanisk) vana, gamla hjulspår, själlös rutin slentrianmässig Adjektiv efter vana slentrianmässighet Substantiv det att vara slentrianmässig slentrianmässigt Adverb efter vana slentriansk Adjektiv slentrianmässig sletta Substantiv kladd, skvätt, fläck, stänk slev Substantiv större sked, vanligtvis av trä som mest används för att röra om med slevande Substantiv det att sleva slickande Substantiv det att slicka slickare Substantiv någon som slickar slickepott Substantiv köksredskap med plastblad som används för att skrapa ur de sista smetresterna ur en bunke slickeri Substantiv det att slicka slidhornsdjur Substantiv Bovidae; en familj i underordningen idisslare; individ eller art i denna familj slidkrans Substantiv krans av slemhinneveck omkring en centimeter innanför slidans mynning slidsilja Substantiv en art (Selinum dubium) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten slidsilja slidöppning Substantiv vaginas öppning mot kroppens utsida i vulvan slik Pronomen beskaffad enligt tidigare sätt exemplifierat; sådan slimma Verb göra slimmad slimmad Adjektiv insvängd slimmande Adjektiv som slimmar slingerkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Disocactus martianus slingfri Adjektiv som inte behöver slinga (en tråd att följa) slinglös Adjektiv som klarar sig (som kan navigera på gräsmattan) utan slinga slinglöst Adverb utan (hjälp att navigera med) slinga slingram Substantiv Benämning på utrustning och metod för prospektering. slingrig Adjektiv som slingrar; som böjer sig i slingor slingrighet Substantiv det att vara slingrig slingring Substantiv det att slingra slipande Substantiv det att slipa slipband Substantiv band till slipmaskin sliper Substantiv underlag (bjälke eller balk av betong eller järn) varpå ett järnvägsspårs skenor fästes sliperavstånd Substantiv avstånd mellan sliprarna slipersbyte Substantiv utbyte av slitna järnvägssyll sliperssåg Substantiv såg för tillverkning av sliprar slipfas Substantiv den fas (kant) intill en egg som slipstenen bearbetar slipho Substantiv ho för vatten under en slipsten slipkloss Substantiv kloss om vilken sandpapper läggs vid slipning slipmassa Substantiv mekanisk massa som framställs genom att ved slipas ned mot en (grov) slipsten slipmedel Substantiv medel för slipning slipning Substantiv det att slipa (en yta eller egg) slipover Substantiv ärmlös tröja som dras på över huvudet slippapper Substantiv papper med grov beläggning för att slipa skrovliga ytor slipprig Adjektiv slemmig slipprighet Substantiv det att vara slipprig; uttalande som är slipprigt slipskåresten Substantiv fornminne i form av sten med slipränna vars forna funktion är omdebatterad slipsten Substantiv sten av sandsten som används till slipning av knivar, yxor o.dyl. slipstensämne Substantiv oftast sandsten som är lämplig att användas för att tillverka en slipsten slira Verb glida, sladda; glida utan att få fäste på körbanan slirning Substantiv det att slira slisk Substantiv något sött och kladdigt sliskighet Substantiv det att vara sliskig slitage Substantiv försämring genom slit slitdel Substantiv del som slits och kan bytas ut slitgöra Substantiv (mycket) arbetsam arbetsuppgift; (mycket) mödosamt arbete slitning Substantiv oenighet, konflikt, osämja slits Substantiv avsiktligt upptagen långsmal öppning; inskärning, springa, snitt slitsam Adjektiv som sliter; som tröttnar eller utmattar; som är svår att verkställa; besvärlig, krånglig, påfrestande slitstark Adjektiv tålig, som inte går sönder lätt vid (fysisk) användning; som tål mycket slittålig Adjektiv som tål mycket slitage slitvarg Substantiv person som arbetar (eller barn som leker) mycket och sliter hårt på kläderna sloka Verb slappt eller slakt hänga ned, utan spänst eller vitalitet; vara ledsen sloke Substantiv någon av de växtarter som hör till släktet sloken (Porphyra) i divisionen rödalger (Rhodophyta) sloken Substantiv ett växtsläkte (Porphyra) i familjen (Bangiaceae) inom stammen rödalger (Rhodophyta) slokhatt Substantiv mjukare typ av filthatt med vitt brätte slom Substantiv nors; en art (Osmerus eperlanus) inom fiskfamiljen norsfiskar (Osmeridae); individ av arten slom slop Substantiv innehåll av låg kvalitet producerat av generativ artificiell intelligens slopande Substantiv det att slopa slotracing Substantiv tävling på spårstyrd bilbana slottsfönster Substantiv fönster till ett slott slottsgrus Substantiv grus av standardiserad storlek (4–8 mm) för finare trädgårdsgångar slottslik Adjektiv som liknar ett slott slottspark Substantiv park som är belägen invid ett slott eller en slottsruin slottsruin Substantiv lämning av ett förstört slott slottsteater Substantiv teater som är inrymd i ett slott sloughi Substantiv en hundras som hör till rasgruppen vinthundar slovak Substantiv person från Slovakien slovakisk Adjektiv som har att göra med Slovakien, slovaker eller det slovakiska språket slovakiska Substantiv språk som talas i Slovakien slovakisktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket slovakiska sloven Substantiv person från Slovenien eller med slovensk härkomst sloveniska Substantiv språk som talas i Slovenien slovensk Adjektiv som har att göra med Slovenien, slovener eller det slovenska språket slovenska Substantiv ett slaviskt språk som främst talas i Slovenien slovensktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket slovenska slovio Substantiv ett konstruerat språk, baserat på slaviska (östeuropeiska) språk sludder Substantiv struntprat, svammel sluddra Verb tala mycket otydligt och svårförståeligt med dålig artikulation sluddrighet Substantiv det att vara sluddrig slugg Substantiv solid enkelprojektil skjuten ur hagelvapen slugger Substantiv boxare som slår hårt (men inte är särskilt skicklig) slughet Substantiv bedräglig list slughuvud Substantiv slug person slukande Substantiv det att sluka slukarålder Substantiv ålder under vilken en (ung) individ konsumerar böcker (eller liknande) i högre grad än annars slukrist Substantiv golvbrunnsil slumkvarter Substantiv förfallet bostads­område med stora sociala problem slummer Substantiv det att slumra, halvt sovande tillstånd, lätt sömn slumpmässighet Substantiv det att vara slumpmässig slumpsida Substantiv en sida som på ett slumpartat sätt (genom en slumptalsgenerator) utväljs för visning slumptal Substantiv slumpmässigt genererat tal slumrande Adjektiv som slumrar slumsyster Substantiv kvinnlig frälsningssoldat som arbetar inom slummen slunga Verb kasta snabbt och våldsamt slungande Substantiv det att slunga slungare Substantiv person eller sak som slungar slungboll Substantiv boll fäst i en läderrem som används som kastredskap eller i lagspel slungning Substantiv det att slunga slup Substantiv mindre segelbåt slurfa Verb fördriva tiden med meningslöst surfande på internet slurfande Adjektiv som slurfar slurka Verb dricka i slurkar slush Substantiv dryck bestående av smaksatt krossad is sluskaktig Adjektiv som beter sig som en slusk sluskig Adjektiv som liknar eller beter sig som en slusk sluskighet Substantiv det att vara sluskig slussa Verb förflytta båt genom slussar slutande Substantiv det att sluta slutanvändare Substantiv person som använder en (färdig) vara eller en (färdig) tjänst slutare Substantiv del av en kamera som tillåter att ljus når den ljuskänsliga ytan som registrerar bilden slutattack Substantiv sista eller avslutande (och avgörande) attack slutbetyg Substantiv slutgiltigt betyg från skolgången slutbetänkande Substantiv slutgiltig redogörelse av slutsatsen av en utredning slutdans Substantiv sista, avslutande dans /för kvällen/ slutdatum Substantiv datum då något avslutas eller upphör slutdiastolisk Adjektiv som föreligger vid slutet av diastole slutenhet Substantiv det att vara sluten slutföreställning Substantiv avslutande, sista föreställning slutförvaring Substantiv deponi av radioaktivt avfall tills det blivit ofarligt slutgiltighet Substantiv det att vara slutgiltig slutjustera Verb göra de sista justeringarna innan en avslutar något slutjusterande Adjektiv som slutjusterar slutkapitel Substantiv sista kapitel i en bok slutkläm Substantiv poängterad avslutning slutkontroll Substantiv kontroll som utförs innan en produkt få lämna fabriken slutkyss Substantiv sista kyss vid avsked slutljudsskärpning Substantiv det att tonande konsonanter uttalas tonlöst i slutljud, exempelvis i språk som tyska, nederländska och ryska slutpentod Substantiv en pentod (radiorör) avsedd för slutsteg i förstärkare slutprodukt Substantiv slutgiltig /och bestående/ produkt slutproduktion Substantiv slutgiltig produktion som genomförs vid avslutet av en kurs eller utbildning slutpunkt Substantiv något som på ett tydligt sätt markerar slutet på något slutrad Substantiv sista avslutande rad slutrapport Substantiv rapport som sammanfattar ett projekt, utredning eller dylikt slutrea Substantiv total utförsäljning till rabatterade priser slutredovisning Substantiv slutlig och summerande redovisning slutsekund Substantiv någon av de sista sekunderna i en idrottsmatch slutsiffra Substantiv sista siffra av ett tal eller en sifferkombination slutsignal Substantiv någon form av signal som förtäljer att en match är slut slutskede Substantiv avslutande skede slutspelsmatch Substantiv match som del av slutspelet i en turnering slutspelsplats Substantiv placering i slutspelet för en viss turnering slutspurt Substantiv avslutande spurt /i en tävling, kampanj eller liknande/ slutstadium Substantiv slutligt skede av någots utveckling (exempelvis en sjukdomsförlopp) slutsten Substantiv översta stenen i en valvbåge slutstycke Substantiv del av mekanismen i bakladdade eldvapen slutsystolisk Adjektiv som föreligger vid slutet av systole slutta Verb luta nedåt sluttakt Substantiv takt som ett stycke slutar på och bildar tillsammans med upptakt en fullständig takt sluttamp Substantiv slutskede, avslutande eller (allra) sista skede sluttande Substantiv det att slutta slutåtgärd Substantiv slutgiltig åtgärd slyngelaktig Adjektiv stursk, oförskämd och otuktad (på grund av sina unga år) slyngelaktighet Substantiv det att vara slyngelaktig slyngelålder Substantiv tidig ålder i puberteten; de första ungdomsåren; ålder under en individs uppväxt karaktäriserad av ökad lynnighet, trots och anpassningssvårigheter slyngelår Substantiv de åren en individ befinner sig i slyngelåldern, kännetecknat av högre nivå av trots, lynnighet och anpassningssvårigheter slynig Adjektiv som beter sig som en slyna slynigt Adverb på ett slynigt sätt slynålder Substantiv tid då en flicka är i tonåren slynår Substantiv de åren en kvinna befinner sig i slynåldern, kännetecknat av högre nivå av trots, lynnighet och anpassningssvårigheter slyskog Substantiv tätväxande skogsområde som består av sly släckande Substantiv det att släcka släckare Substantiv person som släcker en brand släckbil Substantiv brandbil som transporterar all utrustning som behövs vid brandbekämpning släckmedel Substantiv ämne (medel, kemikalie, pulver, vätska) som används (i brandsläckare) för att släcka brand släckningsarbete Substantiv arbete med att släcka en (oönskad) brand släddja Substantiv slägga slädfärd Substantiv färd med släde slädparti Substantiv lusttur med släde slädtur Substantiv åktur med släde släggkast Substantiv fall av att en slägga kastas (som idrottsgren) släggkastare Substantiv person som tävlar i att kasta en slägga så långt som möjligt släggkastning Substantiv kast med slägga (en tyngd fäst i ett snöre) släktalbum Substantiv album innehållande fotografier eller porträtt av medlemmar i en släkt släktas Verb brås (på), ärva egenskaper av släktbesök Substantiv besök av släktingar släktbibel Substantiv bibel (exemplar av Bibeln) som ärvts inom en släkt släktegendom Substantiv egendom som tillhör ens släkt släktfader Substantiv man utifrån vilken en släktgren gemensamt kan räkna sig härstamma släktfejd Substantiv intern fejd mellan två eller fler delar av en släkt släktforska Verb ägna sig åt släktforskning släktforskande Adjektiv som ägnar sig åt släktforskning släktforskare Substantiv person som ägnar sig åt släktforskning släktforskning Substantiv undersökande arbete som går ut på att bestämma sin (eller en) familjs släktträd och ursprung (så långt bakåt i tiden som möjligt) släktförbannelse Substantiv förbannelse som anses följa en släkt släktgnabb Substantiv gnabb släktmedlemmar emellan släktgrupp Substantiv nivå inom den biologiska systematiken som står mellan underfamilj och släkte släktgräl Substantiv gräl inom en släkt eller mellan flera släkter släktgård Substantiv gård (byggnad med tillhörande tomt och mark) som tillhört en viss släkt i flera generationer släkthemlighet Substantiv hemlighet som angår och/eller behålls inom en släkt släkthistoria Substantiv samlad information om allt som hänt en släkt släkthistorisk Adjektiv som rör släkthistoria släktintresse Substantiv intresse för en (viss) släkt och dess släkthistoria släktintresserad Adjektiv som intresserar sig för en släkt (eller fler) och dess historia släktkalas Substantiv kalas där de närvarande är släkt släktkunnig Adjektiv som har god kännedom om en släkt (eller fler) och dess släkthistoria släktkär Adjektiv som är innerligt förtjust i sin släkt släktkärlek Substantiv kärlek till sina släktingar släktlynne Substantiv (socialt) ärvt sinnelag som genomsyrar en släkt (över generationer) släktlös Adjektiv som (mer eller mindre fullkomligt) saknar släktingar i livet eller i sin närhet släktmedlem Substantiv person som ingår i en släkt släktmiddag Substantiv sammankomst av nära släktingar för att prata och äta tillsammans en middag släktmöbel Substantiv möbel som gått i arv inom en släkt släktord Substantiv ett av två eller fler ord som har gemensam etymologi (ursprung) släktsjukdom Substantiv sjukdom som går i arv hos en släkt eller av andra anledningar drabbar flera inom en släkt släktskandal Substantiv händelse som innebär skandal för en släkt släktsurv Substantiv bunt av släktingar, stort antal släktingar släkttavla Substantiv utritad kartläggning av en persons (närmsta) kända släktingar släkttradition Substantiv tradition som finns inom släkten släktuttryck Substantiv uttryck som är vanligt förekommande inom en viss släkt (mer än bland utomstående) släktvätte Substantiv vätte som hade för uppgift att vaka över en viss släkt slända Substantiv fristående spinnredskap (käpp som snurras) som används för att spinna tråd manuellt sländtrissa Substantiv roterande tyngd (svänghjul) på en slända släng Substantiv häftig sväng eller krängning slängande Substantiv det att slänga slängkyss Substantiv kyss på avstånd (som man "slänger i väg" genom att kyssa sin hand och därefter hålla upp handen och göra en lätt kaströrelse mot mottagaren) slängnamn Substantiv smeknamn slänt Substantiv mark som lutar (åtminstone någorlunda påtagligt) släntra Verb gå och driva (sysslolös), strosa släntrande Adjektiv som släntrar släntras Substantiv ras (jordskred) i en slänt släntskred Substantiv skred (jordskred, ras) i en slänt släpande Substantiv det att släpa släpfordon Substantiv huvudtyp av fordon kopplat till ett (oftast motordrivet) dragfordons draganordning (oftast för att få utökad lastmöjlighet) släpighet Substantiv det att vara släpig släpljus Substantiv ljus som infaller med låg vinkel mot en yta och därmed framhäver ytans ojämnheter släppande Substantiv det att släppa släppfest Substantiv fest i samband med att något (som en bok eller ett musikalbum) släpps släpphänt Adjektiv som lätt släpper saker släpphänthet Substantiv det att vara släpphänt släpring Substantiv glidande (släpande) elektrisk kontakt som kan vridas hela varvet runt släptåg Substantiv bihang som ständigt följer efter något, följe släpvagn Substantiv vagn avsedd att dras på släp av motordrivet fordon (genom tillkoppling till dess draganordning) släthet Substantiv det att vara slät slätjå Verb slicka slätmaskros Substantiv en art (Taraxacum lissocarpum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten slätmaskros slätrakad Adjektiv som har rakats så att ingen hårstubb går att känna, som efter rakning inte har något hår kvar slätskivling Substantiv ett svampsläkte (Psilocybe) i familjen Agaricaceae; individ av de arter som ingår i släktet slätskivlingar slätstrukenhet Substantiv det att vara slätstruken slåmaskin Substantiv slåttermaskin slån Substantiv ett buskslag (Prunus spinosa) i släktet prunusar i familjen rosväxter (Rosaceae) slånbär Substantiv frukt från växten slån (Prunus spinosa) slånbärskärna Substantiv kärna från ett slånbär slånbärslikör Substantiv likör gjord på slånbär slånbärssaft Substantiv saft gjord på slånbär slåtta Verb slå gräs; utföra slåtter-arbete slåtter Substantiv det att slå och skörda (långvuxet) gräs eller vallväxter (att ha som foder till husdjur) slåtterfibbla Substantiv en art (Hypochaeris maculata) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten slåtterfibbla slåttergubbe Substantiv en art (Arnica montana) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten slåttergubbe slåttermaskin Substantiv maskin som används för att slå (meja) gräs eller säd slöa Verb dröna, lata sig slöhet Substantiv det att vara slö slöjd Substantiv hantverk, handarbete, husflit, hantverksmässig tillverkning; grenar av hantverk och handarbete slöjdlärare Substantiv lärare i skolämnet slöjd slöjdlärarinna Substantiv lärarinna i skolämnet slöjd slöjdvirke Substantiv virke (trä, ved) lämpligt till slöjd slöjfisk Substantiv variant av guldfisk med stor stjärtfena som påminner om en slöja slöjförbud Substantiv (lag eller regel som innebär) förbud mot att bära (t.ex. muslimsk eller alltför täckande) slöja (i ett land, på allmän plats, på en arbetsplats, i en viss situation etc.) slöjsilja Substantiv en art (Ammi majus) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten slöjsilja slör Substantiv vind snett bakifrån slösaktig Adjektiv som (lätt) slösar (alltför) mycket slösaktighet Substantiv egenskapen att vara slösaktig; det att slösa med någon (begränsad) resurs (ofta pengar) slösare Substantiv person som slösar slösinthet Substantiv det att vara slösint slösurfa Verb fördriva tiden med meningslöst surfande på internet slösäd Substantiv säd bestående av dåligt utvecklade eller outvecklade sädeskärnor, icke fullmatad säd; även bildligt slötitta Verb titta utan uppmärksamhet eller intresse smacka Verb göra knäppande ljud med munnen för att styra dragdjur eller visa hunger smajlis Substantiv smilis smakcell Substantiv sinnescell som finns i smaklök och via sina kemoreceptorer i cellens mikrovilli reagerar på kemiska ämnen lösta i saliven smakexplosion Substantiv möte av många olika smaker som tillsammans ger en intensiv upplevelse smakfråga Substantiv fråga gällande tycke och smak smakfullhet Substantiv det att vara smakfull smakkombination Substantiv hopparningen av flera smaker samtidigt smaklighet Substantiv det att vara smaklig smaklöshet Substantiv det att vara smaklös smakpanel Substantiv liten grupp människor som valts ut för att smaka (eller på annat sätt testa) något och ge sitt omdöme smakpor Substantiv spetsen av en smaklök ut mot det fria utrymmet i munhålan genom vilken smakcellerna sticker ut sina mikrovilli (vilka innehåller själva sinnesreceptorerna) smakrik Adjektiv med mycket (god) smak, med många (goda) smaker smakrikedom Substantiv det att ha rikligt med smak(er) smaksak Substantiv fråga gällande smak och tycke smaksam Adjektiv som smakar väl, som har god smak smaksinne Substantiv sinne hos vissa djur; analyserar kemiska föreningar, ofta i födan; hos människan sitter sinnescellerna på tungan smaksätta Verb ge viss smak åt maträtt genom små tillägg, exempelvis kryddor, örter m.m. smakämne Substantiv ämne som används för att sätta smak på något smalben Substantiv del av benet mellan knäet och foten smalfräken Substantiv växtart i familjen fräkenväxter (Equisetaceae) inom fräkenordningen (Equisetales) smalhet Substantiv det att vara smal smalna Verb bli smal(are) smalnäbbad Adjektiv som har en smal näbb smalsloke Substantiv en växtart (Porphyra linearis) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art() smalspårig Adjektiv trångsynt, ytlig smalstäkra Substantiv en art (Oenanthe lachenalii) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten smalstäkra smalt Adverb på ett smalt sätt smalände Substantiv ände på avlångt föremål som är smalare än den andre smaragdflickslända Substantiv individ inom taxonomiska familjen smaragdflicksländor (Lestidae) i ordningen trollsländor smaragdgrön Adjektiv som har samma gröna färg som en smaragd smaragdkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Cleistocactus smaragdiflorus smarra Verb smaka smarrande Adjektiv som smarrar smarrig Adjektiv god, som smakar gott smartglasögon Substantiv elektroniska glasögon med egenskaper som liknar de hos en dator smartklocka Substantiv armbandsur med avancerad digital teknik som kan kommunicera med annan utrustning smartmobil Substantiv elektronisk apparat som är en sammansmältning av mobiltelefon och handdator, med mycket utökade användningsområden och funktioner, mången försedd med pekskärm smartring Substantiv fingerring med intelligenta funktioner möjliga genom elektronisk kommunikation smarttelefon Substantiv mobiltelefon med egenskaper som liknar de hos en dator smaska Verb (på ett ljudligt och impulsivt sätt) äta något gott smaskande Adjektiv som smaskar smaskning Substantiv det att smaska smatt Substantiv prång, skrymsle, vrå smatter Substantiv det att smattra; upprepat, skarpt smällande ljud smattra Verb producera ett kort ljud som upprepas med hög frekvens, likt regn som faller mot ett fönster eller tangenter på en skrivmaskin som trycks ner i snabb takt efter varandra smattrande Adjektiv som smattrar smegma Substantiv sekret som avsöndras från talgkörtlar innanför förhuden på penis hos män, eller i området kring vulvan på kvinnor smekfull Adjektiv som gärna smeker eller blir smekt smekord Substantiv beteckningen som vanligtvis används av barn för sina föräldrar smeksam Adjektiv som tycker om att smekas smeksamhet Substantiv det att vara smeksam smeksamt Adverb på ett smeksamt sätt; tröstande, mjukt, omtänksamt smetana Substantiv mjölkprodukt av tjock syrad grädde som erhålls om opastöriserad mjölk får stå och sedan skummas, en vanligt förekommande ingrediens i traditionell rysk och finsk/karelsk matlagning smetande Adjektiv som smetar smetig Adjektiv kladdig, kletig, klibbig smetighet Substantiv det att vara smetig smetning Substantiv det att smeta smickrare Substantiv person som ger inställsamt beröm smidbar Adjektiv som kan smidas smidbarhet Substantiv egenskap hos många metaller att vara formbar i glödhett tillstånd smide Substantiv det att värma ett metallstycke så det går att böja, och sedan forma det smideri Substantiv det att smida smidesjärn Substantiv smidbart järn med låg kolhalt smideskunnig Adjektiv kunnig i smide, som kan smida smidespress Substantiv vertygsmaskin som formar uppvärmda metalldelar smidessak Substantiv saker tillverkade av smed smidesverktyg Substantiv verktyg som används på en smedja smidighet Substantiv det att vara smidig; flexibilitet smidkunnig Adjektiv variant av smideskunnig; kunnig i att smida smidning Substantiv det att smida smil Substantiv leende smila Verb le inställsamt smilband Substantiv skrattmuskel smilgrop Substantiv liten fördjupning i kinden som ses när man skrattar smilgubbe Substantiv grafisk bild av en känsla representerad genom ett enkelt tecknat ansikte; uttryckssymbol i form av ett ansikte smilis Substantiv grafisk bild av en känsla representerad genom skriven text eller en enklare bild; uttryckssymbol smilodon Substantiv någon av de arter som räknas till det utdöda släktet Smilodon; individ av dessa arter sminkborste Substantiv borste som används till smink sminkrot Substantiv en art (Lithospermum arvense) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten sminkrot sminkväska Substantiv väska för att förvara (och transportera) smink smishing Substantiv form av nätfiske via sms smittande Substantiv det att smitta smittbärarpenning Substantiv ersättning för utebliven lön (som sjukpenning) för den som inte är sjuk men kan vara smittbärare smittfarlig Adjektiv som riskerar att sprida smitta, som utgör smittfara smittfri Adjektiv som inte bär på smitta smitthärd Substantiv plats som spridit smitta; smittkälla (om plats) smittkoppsvaccin Substantiv vaccin mot smittkoppor smittkurva Substantiv graf eller översikt över hur en smittsam sjukdom sprids i en population smittkälla Substantiv plats, person, djur, livsmedel eller dylikt som spridit smitta smittofall Substantiv individ som utsatts för smitta smittohärd Substantiv variant av smitthärd smittokälla Substantiv variant av smittkälla smittorisk Substantiv risken för att bli smittad av en sjukdom smittosam Adjektiv variant av smittsam smittosamhet Substantiv (ovanlig) variant av smittsamhet smittoämne Substantiv variant av smittämne smittrisk Substantiv vanlig stavningsvariant av smittorisk smittsamhet Substantiv det att vara smittsam smittskydd Substantiv insatser till skydd mot smitta smittskyddsåtgärd Substantiv åtgärd för att minska spridningen av en smitta smittspridare Substantiv person(er) som sprider en smitta vidare smittspridning Substantiv spridning av smittsam sjukdom; överförande av en smitta till fler drabbade smittspårning Substantiv spårning av smittsam sjukdom smittämne Substantiv mikroorganism (bakterie, virus, svamp, prion) som orsakar sjukdom hos en annan organism; patogen smitväg Substantiv vägsträcka som (illegalt) utnyttjas som genväg smockande Adjektiv som smockar smockfull Adjektiv mycket full (t.ex. med folk), så full att det nästan inte finns någon ledig plats kvar smoflän Substantiv smådjur på en gård (får, getter) smolk Substantiv smutspartikel eller dammkorn som irriterar eller besvärar; icke önskvärd liten partikel eller smula smolt Substantiv unge av laxfisk som är utvandringsfärdig smord Adjektiv som smorts smorning Substantiv smörjning, det att smörja smuggel Substantiv smuggling, brottslig gärning eller pågående aktivitet att transportera vissa varor på ett förbjudet sätt, oftast över statsgränser smugglerska Substantiv kvinnlig smugglare smulande Substantiv det att smula smulgråt Substantiv snåljåp, snål person smulig Adjektiv som lätt bildar smulor smultron Substantiv art (Fragaria vesca) inom familjen rosväxter; exemplar av denna art smultronland Substantiv (mindre) odlingslott där smultron odlas smultronmyrten Substantiv en växtart (Ugni molinae) inom familjen myrtenväxter (Myrtaceae); exemplar av denna art smultronröd Adjektiv röd som smultron smultronsaft Substantiv saft gjord på smultron smultronsmak Substantiv smak av smultron smultronsorbet Substantiv sorbet av smultron smultronställe Substantiv plats som man gärna kommer tillbaka till och som inte är så lätt för andra att hitta smultronträd Substantiv en fruktbärande växtart (Arbutus unedo) inom familjen ljungväxter (Ericaceae); exemplar av denna art smultronyoghurt Substantiv yoghurt med smultronsmak smussel Substantiv det att smussla smussla Verb göra något i smyg eller föra in/ut något i smyg smutsfläck Substantiv fläck på yta bestående av någon form av smuts som hamnat där smutsgam Substantiv en art (Neophron percnopterus) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten smutsgam smutsgris Substantiv person som är anmärkningsvärt smutsig, som tenderar att smutsa ner sig eller som har smutsigt eller ostädat omkring sig smutsighet Substantiv det att vara smutsig; något som är smutsigt smutskastande Adjektiv som kastar smuts smutskastare Substantiv person som gärna smutskastar andra smutskastning Substantiv smutskastande smutslitteratur Substantiv pornografisk litteratur smutstillägg Substantiv tillägg på lönen för att man blir smutsig smutstitel Substantiv blad tidigt i bok som innehåller bokens titel i något mindre stil smutsvatten Substantiv smutsigt vatten smutt Adjektiv god, bra smycka Verb göra vackrare eller skönare, oftast genom att lägga till praktfulla eller dyrbara detaljer smyckande Substantiv det att smycka smyg Substantiv smygande, det att handla i hemlighet eller smussel smygflyga Verb resa med flyg och samtidigt tona ner berättandet om sitt val av färdmedel på grund av att han eller hon upplever flygskam smygflygplan Substantiv typ av flygplan som med hjälp av smygteknik kan absorbera eller splittra radar- och infraröd bestrålning i syfte att undvika att bli upptäckt smygfota Verb fotografera något i smyg smygfotografera Verb fotografera något i smyg smygfotografering Substantiv det att smygfotografera något, tillfälle då något fotograferas i smyg smyghöja Verb höja något i smyg smyghöjning Substantiv det att smyghöja något, tillfälle då något höjs i smyg smygjakt Substantiv olovlig jakt som sker i smyg smygläsa Verb läsa något i smyg (utan tillåtelse) smygpremiär Substantiv visning av något före egentlig eller officiell premiär smygpuss Substantiv puss som ges i smyg smygpussa Verb ge (någon eller något) en puss i smyg smygpussas Verb pussa varandra i smyg smygröka Verb röka i smyg (t.ex. så att ens ovana döljs för familj, skolpersonal eller kolleger) smygstarta Verb starta i smyg smygsupa Verb dricka alkohol i smyg smygteknik Substantiv samlande begrepp för olika militära tekniker för att dölja trupper och farkoster eller annan viktig utrustning smygtitta Verb titta på något (utan andras vetskap om detta) smygvinkel Substantiv justerbar vinkelhake smäck Substantiv mössa med skärm smäcka Verb ge ifrån sig ett klickande eller smäckande ljud smäcker Adjektiv smal och smidig smäckerhet Substantiv det att vara smäcker smäckfet Adjektiv väldigt fet smäda Verb förnedra eller visa ringaktning mot något som anses heligt smädare Substantiv person som smädar, skymfar, hånar en annan person smädedikt Substantiv hånfull dikt som angriper en person eller grupp med förlöjligande uttryck smädelse Substantiv det att smäda någon smädenamn Substantiv öknamn smädeskrift Substantiv hånfull skrift som går till angrepp mot en person eller grupp genom förlöjligande uttryck smädevers Substantiv hånfull vers vars innehåll syftar till att förlöjliga en person, grupp eller företeelse smäkta Verb vara uppfylld av (plågsam eller otillfredsställd) stark längtan smälek Substantiv smädelser, hån eller förakt som resulterar i skam, nesa eller vanära smällande Substantiv det att smälla smällbär Substantiv släkte i familje kaprifolväxter; buske av samma släktet smällfet Adjektiv väldigt fet smällglim Substantiv växtart (Silene vulgaris) i nejlikefamiljen; individ av denna art smällkall Adjektiv mycket kall (i synnerhet om väder) smällkyss Substantiv kyss som producerar ett kraftigt och häftigt ljud smällvacker Adjektiv mycket vacker smältbar Adjektiv som kan smältas smältbarhet Substantiv det att vara smältbar smältdegel Substantiv eldfast behållare som bland annat används inom kemi och metallhantering smältning Substantiv det att smälta smältost Substantiv ost som är flytande och kan bredas eller tryckas fram ur tub smältpunkt Substantiv den temperatur vid vilken ett givet ämne övergår från fast tillstånd till flytande tillstånd (vätska) smältugn Substantiv ugn avsedd för smältning, till exempel vid bearbetning av metall i smältverk eller för att rena glasmassa smältvatten Substantiv vatten från smältande is eller snö smältverk Substantiv industriell anläggning där metaller utvinns genom smältning smältvärme Substantiv den energimängd som måste tillföras ett ämne för att smälta detta smärgel Substantiv en sorts slipmedel smärgelduk Substantiv duk (tyg) belagd med smärgel smärt Adjektiv smal och smidig smärtande Substantiv det att smärta smärtfrihet Substantiv frånvaro av smärtor smärtfylld Adjektiv fylld av smärta, som innebär mycket smärta smärtgräns Substantiv den intensitetsnivå vid vilken ett sinnesstimulus övergår till att orsaka smärta (nociception) smärthet Substantiv det att vara smärt smärthund Substantiv hund (sökhund) tränad att känna lukten av kommande smärtanfall hos sin innehavare smärting Substantiv en sorts segelduk smärtlös Adjektiv som inte orsakar smärta smärtreceptor Substantiv nociceptor smärtsamhet Substantiv det att vara smärtsam små Adjektiv variant av liten småaktighet Substantiv det att vara småaktig småaktigt Adverb på ett småaktigt sätt småbarnsaktig Adjektiv som liknar eller beter sig som ett litet barn småbarnsförälder Substantiv förälder till småbarn småbarnsliv Substantiv livet under den period en person är sköter och lever med småbarn och alla de åtaganden detta innebär småbarnsmamma Substantiv mamma till småbarn småbarnspappa Substantiv pappa till småbarn småbarnspedagogik Substantiv Verksamhet (i Finland) med barnomsorg och utbildning som vänder sig till små barn (normalt från 1 år upp till cirka 6 år gamla som ännu inte börjat i grundskolan) då föräldrarna/vårdnadshavarna arbetar eller studerar. I småbil Substantiv liten bil småbild Substantiv liten bild småbildsentusiast Substantiv amatörfotograf med småbildskamera småbonde Substantiv bonde som driver ett småskaligt jordbruk småbord Substantiv bord av liten storlek småborgare Substantiv medlem av den lägre medelklassen småborgerlig Adjektiv som anstår småborgare småborgerligt Adverb på ett småborgerligt sätt småbruk Substantiv småjordbruk, litet jordbruk småbrukare Substantiv jordbrukare i liten skala, innehavare av ett småbruk småbåt Substantiv liten båt småbåtshamn Substantiv hamn för fritidsbåtar småbåtsägare Substantiv person som äger en liten båt småcitrus Substantiv en växtart (Citrus reticulata) inom familjen vinruteväxter (Rutaceae); exemplar av denna art smådetalj Substantiv liten detalj smådjur Substantiv litet djur smådjävul Substantiv liten eller obetydlig djävul smådopping Substantiv en art (Tachybaptus ruficollis) inom fågelfamiljen doppingar (Podicipedidae); individ av arten smådopping småelak Adjektiv litet elak småelakt Adverb på ett småelakt sätt småfel Substantiv mindre felaktighet småfet Adjektiv något fet småflicksaktig Adjektiv som liknar eller beter sig som en liten flicka småflina Verb flina lite grann småflirta Verb stavningsvariant av småflörta småfläckig Adjektiv som har många små fläckar på kroppen småflörta Verb flörta lite grann småfnittra Verb fnittra lite grann, fnittra tyst småfranska Substantiv en typ av (bulliknande) franskbröd framställt av vetemjöl (eller i Finland fullkornsmjöl) och vatten småfull Adjektiv något berusad småfågel Substantiv liten fågel småfågelsjakt Substantiv jakt på småfågel småföretag Substantiv litet företag; med 10–49 anställda småföretagare Substantiv person som driver eller äger ett småföretag smågata Substantiv liten gata smågli Substantiv barnunge smågnata Verb gnata på en medellåg nivå smågnola Verb (små-) sjunga (glatt för sig själv) smågnälla Verb gnälla lite grann smågodis Substantiv små blandade godisbitar smågrupp Substantiv liten (informell) grupp, mindre grupp bildad av en större smågräla Verb gräla på en medellåg nivå småhandlare Substantiv person som i liten skala handlar med varor småhosta Verb hosta lite grann, hosta tyst småhus Substantiv mindre byggnad som är avsedd som bostad för ett enskilt hushåll eller som fritidshus småilsken Adjektiv delvis ilsken, lite arg småjobbig Adjektiv lite jobbig småjänta Substantiv små flicka småjärnväg Substantiv järnvägslije av tredjeklassig betydelse småkaka Substantiv litet, sött och sprött bakverk, ofta gjort på mördeg småkoka Verb koka med låg tillförsel av energi småkokande Adjektiv som småkokar småkommun Substantiv liten kommun småkrasslig Adjektiv lite sjuk småkär Adjektiv smått förälskad småle Verb le lite grand smålom Substantiv en art (Gavia stellata) inom fågelfamiljen lommar (Gaviidae); individ av arten smålom småländsk Adjektiv som kommer ifrån, eller har att göra med, Småland småländska Substantiv någon dialekt av svenska som talas i Småland smålänning Substantiv person från Småland småmumla Verb mumla lite grann, mumla tyst småmuttra Verb muttra lite grann, muttra tyst smånamn Substantiv ortnamn som har en mycket begränsad namnbrukarkrets och oftast varken finns på officiella kartor eller vägskyltar smånätt Adjektiv en smula nätt småord Substantiv kort ord med allmän betydelse småort Substantiv tätbebyggt område med färre än 200 men minst femtio invånare småplanet Substantiv mindre planetliknande himlakropp småprojekt Substantiv litet projekt småputtra Verb puttra lite grann småputtrig Adjektiv mysig, angenäm småregn Substantiv litet regn småregna Verb regna lite grann småregnig Adjektiv som karaktäriseras av lätt regn smårolig Adjektiv lite rolig smårolighet Substantiv det att vara smårolig; något som är småroligt smårum Substantiv litet rum smårycka Verb rycka lite grand eller obetydligt eller smått småsinne Substantiv sinne karaktäriserat av småsinthet, egenskapen att vara småsint småsinthet Substantiv det att vara småsint småskalig Adjektiv som är av eller sker i liten skala småskalighet Substantiv det att vara småskalig småskola Substantiv första delen av den svenska folkskolan bestående av första och andra årskurs mellan åren 1858-1972 småskollärare Substantiv lärare som undervisar på småskola småskollärarinna Substantiv lärarinna som undervisar på småskola småskrake Substantiv en art (Mergus serrator) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten småskrake småskratta Verb skratta lite grand småskuren Adjektiv finskuren, hackad småslant Substantiv växel, småpengar småslug Adjektiv en smula slug; finurlig, illmarig småsnäppa Substantiv en art (Calidris minuta) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten småsnäppa småsnål Adjektiv som håller hårt i sina pengar och undviker att använda dem om inte absolut nödvändigt småsnålhet Substantiv det att vara småsnål småsnöa Verb snöa lätt och långsamt småsparare Substantiv person som sparar förhållandevis små summor pengar småspigg Substantiv en fiskart (Pungitius pungitius) i familjen spiggar (Gasterosteidae); individ av denna art småspik Substantiv liten spik småspov Substantiv en art (Numenius phaeopus) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten småspov småspricka Substantiv liten spricka småspringa Verb springa smått, lunka småstadsaktig Adjektiv som liknar en småstad eller småstadslivet småstadsbo Substantiv person som bor i en småstad småstadsliv Substantiv levnadssättet som det ser ser ut i småstaden småsumma Substantiv liten summa pengar småsven Substantiv ung adlig pojke under utbildning till riddare småsvettas Verb svettas till en mildare grad småsyskon Substantiv syskon yngre än talaren (eller annan angiven person) småsyssla Verb syssla mycket litet med något småsäv Substantiv växtsläkte (Eleocharis) i familjen halvgräs; exemplar av detta släkte småtandig Adjektiv som har små tänder småtimme Substantiv en av de timmar som närmast följer efter midnatt, typiskt mellan klockan ett och tre småtinamo Substantiv en fågelart (Nothura minor) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art småtrapp Substantiv en art (Tetrax tetrax) inom fågelfamiljen trappar (Otididae); individ av arten småtrapp småtrevlig Adjektiv något trevlig, lite trevlig småtrevlighet Substantiv det att vara småtrevlig; något som är småtrevligt småträta Verb gräla lite grann småtärna Substantiv en art (Sterna albifrons) inom fågelfamiljen tärnor (Sternidae); individ av arten småtärna småvarmt Substantiv små varmrätter på ett smörgåsbord småvessla Substantiv en art (Mustela nivalis) i familjen mårddjur småvilt Substantiv små vilda djur (som jagas som fritidsaktivitet) småvissla Verb vissla lite grann, vissla tyst småvuxen Adjektiv liten till växten småvuxenhet Substantiv det att vara småvuxen småväxt Adjektiv liten till växten småväxthet Substantiv det att vara småväxt småäta Verb under en period med korta mellanrum äta mindre mängder (ofta godisartad) mat småätande Substantiv det att småäta; ovanan att småäta smöga Verb inhalera marijuana; röka på smörbakelse Substantiv bakverk (kaka) av smördeg; förr även dels: pastej med skorpa av smördeg, dels övergående i betydelse: smördeg (till pastej) smörberg Substantiv stort överskott (berg) av smör (orsakat av jordbrukssubventioner) smörblomma Substantiv fanerogam av arten Ranunculus acris smörboll Substantiv sfär av smör smördeg Substantiv deg av vatten, mjöl och ägg som upprepade gånger hopviks och kavlas ut med smör mellan varven; används till wienerbröd och liknande smörgåsaktie Substantiv aktie förvärvad i syfte att få tillträde till bolagsstämma med tillhörande servering smörgåsgrill Substantiv grill för smörgåsar; elektrisk hushållsapparat för att värma dubbla smörgåsar (med fyllning mellan brödskivorna) smörgåsgurka Substantiv gurka inlagd i ättikslag smörgåskrasse Substantiv Lepidium sativum; ört som tillhör släktet krassingar smörgåsmargarin Substantiv mjukt margarin som är lättare att breda på bröd än smör smörgåspålägg Substantiv pålägg på smörgås (t.ex. ost eller skinka) smörgåstårta Substantiv kall tårtformad ätbar skapelse gjord av flera lager (ljust) bröd med fyllning mellan lagren och såväl riklig som dekorativ placering av smörgåspålägg (t.ex. rullade ost- och skinkskivor, tomatklyftor, gurkskivor, ägg (sk smörig Adjektiv som liknar eller påminner om smör smörj Substantiv stryk smörjande Substantiv det att smörja smörjare Substantiv person som smörjer smörjförmåga Substantiv friktionens reduktion i ett smörjmedel smörjgrop Substantiv nedsänkt utrymme (gång, grop) under fordon i en verkstad (bilverkstad, vagnhall), för att komma åt att smörja axlar och leder smörjig Adjektiv täckt med smörja smörjkanna Substantiv liten kanna som innehåller smörjolja smörjning Substantiv det att smörja smörjolja Substantiv mineralolja som används som smörjmedel smörklick Substantiv liten klump av smör smörklimp Substantiv liten klump av smör smörkniv Substantiv enkel typ av kniv som främst används för att bre ut smör eller andra mjuka ämnen med smörkris Substantiv kris i handeln med smör smörkula Substantiv mindre sfär av smör smörkärna Substantiv kärl avsett för att kärna smör smörkärning Substantiv det att kärna smör smörmad Substantiv smörgås smörning Substantiv det att smöra smörpaket Substantiv förpackning innehållande smör smörpapper Substantiv fetthärdigt papper som kan användas vid bakning smörpassning Substantiv synnerligen vacker passning smörstekt Adjektiv som stekts i smör smörsyra Substantiv butansyra smörsång Substantiv vacker och sentimental sång smörsångare Substantiv sångare som sjunger smöriga, (olidligt) inställsamma och fjäskande sånger (med alltför lite självdistans) smörtax Substantiv ställ vid dukning för smörkniv smörtenor Substantiv synonym till smörsångare smöröga Substantiv klick smör som får smälta på en tallrik gröt snabbande Substantiv det att snabba snabbcement Substantiv cement som hårdnar snabbt snabbehandling Substantiv snabb (skyndsam) behandling, det att snabbehandla något (t.ex. ett ärende i en beslutsprocess) snabbfotad Adjektiv snabb, rask snabbfärdig Adjektiv snabb /att bli färdig/ snabbfärdighet Substantiv det att vara snabbfärdig snabbkaffe Substantiv dryck bryggd på en sorts pulver, små korn eller koncentrerad vätska, gjort av kaffe för att snabbt bli kaffe igen genom tillsättande av hett vatten snabbkassa Substantiv bemannad kassa för betalning på stormarknader som bara är öppen för kunder med ett begränsat antal varor snabbladdning Substantiv snabb laddning av elbil medan man är på väg snabblån Substantiv lån som beviljas närmast ögonblickligen utan kreditprövning (vanligen med hög ränta) snabbmatskedja Substantiv uppsättning snabbmatsrestauranger med samma ägare och varumärke snabbmatsrestaurang Substantiv restaurang som lagar, säljer och serverar snabbmat snabbrunk Substantiv onanera snabbt snabbschack Substantiv typ av schack där varje spelares betänketid är mer än tio minuter men mindre än en timme snabbspolande Adjektiv som snabbspolar snabbspolning Substantiv det att snabbspola något (t.ex. ett kassettband) snabbspårväg Substantiv spårväg som ofta (men inte alltid) går på egen banvall, har längre avstånd mellan hållplatserna och oftast högre hastighet än traditionell spårväg snabbtorkande Substantiv som torkar snabbt snabbtänkthet Substantiv det att vara snabbtänkt snabbtåg Substantiv tåg för persontrafik som kan hålla en högre topphastighet än genomsnittet, ofta 200 km/h eller snabbare snabbvinkel Substantiv vinkelhake i form av en trekant snabbväxande Adjektiv som växer snabbt snabel Substantiv förlängd nos med andningsöppningar vid nosens spets hos däggdjur (särskilt elefant) snabeldjur Substantiv (individ av) djurgrupp som har snabel snabelsäckmask Substantiv någon av de djurarter inom den maskliknande, uråldriga djurstammen snabelsäckmaskar (Priapulida); individ av dessa arter snackande Substantiv det att snacka snackbar Substantiv liten barservering snackis Substantiv samtalsämne som fått en stark (tillfällig) ökning i popularitet snacks Substantiv tilltugg snagg Substantiv kortklippt hår, antingen med klippmaskin eller sax. snagga Verb klippa hår mycket kort snajdig Adjektiv snitsig, stilig, elegant snajpa Verb avge bud på en internetauktion så nära sluttiden som möjligt för att minska sannolikheten för motbud snajper Substantiv prickskytt snajpra Verb skjuta prick snapa Verb skicka bilder i mobilapplikationen Snapchat snappande Adjektiv som snappar snappandes Adjektiv variant av snappande snapphane Substantiv skånsk partisan på 1600-talet snapsa Verb dricka snaps snapsbränsle Substantiv små volymer flygbränsle eller dito som, via en snapspump, pumpas (snapsas) direkt i cylindrarna hos flygkolvmotorer med förgasare vid kallstart snapshot Substantiv fotografi i all hast, ögonblicksbild snapspump Substantiv pump hos flygkolvmotor med förgasare som snapsar (sprutar snapsbränsle direkt i cylindrarna) vid kallstart snapsvisa Substantiv visa som sjungs innan man dricker snaps snarad Adjektiv som snarats snarande Substantiv det att snara snarare Adverb med bättre beskrivning; mer precist, mer troligt; hellre; tvärtom snarast Adverb så snart som möjligt snarfyndig Adjektiv snabbtänkt snarfyndighet Substantiv det att vara snarfyndig snarkning Substantiv det att snarka; tillståndet att snarka under sömnen; snarkning som medicinskt fenomen snarlik Adjektiv mycket lik snarstucken Adjektiv lättstött snarstuckenhet Substantiv det att vara snarstucken snask Substantiv godis, sötsaker snaska Verb förtära eller smaka något, ofta på ett ovårdat, nedlåtande eller sexistiskt sätt snattande Substantiv det att snatta snatter Substantiv snattande ljud, som från gås, and eller anka snatterand Substantiv en art (Anas strepera) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten snatterand snatterandshane Substantiv hane av fågelarten snatterand snatterandshona Substantiv hona av fågelarten snatterand snattra Verb låta som en andfågel snattrande Adjektiv som snattrar sne Adjektiv talspråksvariant och vanlig stavningsvariant av sned snedda Verb ge sned form sneddad Adjektiv som har sned form snedgången Adjektiv om en klack på en sko har blivit sned efter användning en längre tid snedhet Substantiv det att vara sned; något som är snett snedkapning Substantiv det att snedkapa snedklaffsbyrå Substantiv möbel med fällbar del som fungerar som bordsskiva snedkommentar Substantiv kommentar som inte angår ämnet, ofta för att den tillfogats fel inlägg snedskalle Substantiv symptom hos bland annat råtta där huvudet lutar åt ett håll, och råttan tenderar att gå, luta sig eller rulla åt det hållet, vanligen orsakat av infektion av mykoplasma i öra eller hjärntumör snedstreck Substantiv tecknet "/" snedtak Substantiv innertak som lutar eftersom det följer yttertakets form snedtripp Substantiv tillfället av att något inte går som tänkt vid händelsen av att en person brukat psykedeliska droger, hallucinogener eller andra droger (eventuellt inkluderande alkohol) snedtändning Substantiv raseriutbrott som reaktion på något snedvrida Verb vända bort från sanningen; göra felaktig snedvriden Adjektiv som har riktats bort från sanningen snedvridning Substantiv det att snedvrida snedvuxen Adjektiv snett vuxen snegling Substantiv det att snegla; handling då någon sneglar snes Substantiv stör varpå sädeskärvar sättes för att torka hö snettemot Adverb sned emot andra sidan snibb Substantiv flik; spetsigt utskott eller smal yttersta del av något, exempelvis på tyg eller klädesplagg snickarglädje Substantiv överdrivna dekorationer i trä som tecken på snickarens glädje snickarverktyg Substantiv verktyg som används för att snickra snickeri Substantiv bearbetning samt sammanfogning av trä snickrande Substantiv det att snickra snicksnack Substantiv osannolika påståenden, struntprat snida Verb bearbeta trä med verktyg snidande Adjektiv som snidar snidare Substantiv person som snidar snide Substantiv snideri, snidat föremål snideri Substantiv det att snida; slöjdform som innebär bearbetande av trä med verktyg som till exempel kniv, bildhuggarjärn, yxa, borr och såg sniffande Adjektiv som sniffar snigelfart Substantiv mycket långsam fart snigelpost Substantiv retronym för traditionell post (i motsats till elektronisk post) snigla Verb röra sig med snigelfart snika Verb gärna vilja ha sniken Adjektiv som ogärna delar med sig snikenhet Substantiv det att vara sniken snillrik Adjektiv mycket smart och kreativ, intelligent snillrikhet Substantiv det att vara snillrik; något som är snillrikt snip Substantiv del av tillbringare som låter vätska flöda enkelt snipa Substantiv det som sluter sig i en vinkel snipformad Adjektiv formad som en snip snipig Adjektiv som liknar en snip snipighet Substantiv det att vara snipig snippgympa Substantiv knipövningar för att stärka muskulaturen i underlivet snirkel Substantiv svängd linje, krumelur snirkla Verb förse med snirklar snirklad Adjektiv kruserlig, tillgjord sniskan Substantiv används enbart inom uttrycket på sniskan snits Substantiv stil, elegans eller fason i utseende, uppträdande eller utförande snitsel Substantiv variant av schnitzel snitsig Adjektiv med snits; stilig snitsighet Substantiv det att vara snitsig snitsla Verb utmärka /med snitslar/, ofta bildligt snitslande Adjektiv som snitslar snittad Adjektiv som snittats snittinkomst Substantiv genomsnittlig inkomst snoa Substantiv svensk gammeldans till musik i en sorts ”rullande” 2/4-takt, mellan schottis och polska snobba Verb bete sig som en snobb snobbande Adjektiv som snobbar snobberi Substantiv det att snobba snobbighet Substantiv det att vara snobbig snobbism Substantiv snobberi (ofta inom litteratur eller konstnärliga ämnen) snobbrumpa Substantiv fjäskande och osjälvständig person, lismande krypare snofsighet Substantiv det att vara snofsig snokare Substantiv person som snokar snooker Substantiv en form av biljard snookerspelare Substantiv person som spelar snooker snopen Adjektiv förvånad och besviken över en händelse som inte inträffade enligt förväntan snopenhet Substantiv det att vara snopen snoppa Verb knipsa, nypa eller klippa av utstickande del av snoppig Adjektiv socialt bufflig, avvisande och ointresserad, som tvärt och ohövligt avbryter andra; som snoppar (av) snoppning Substantiv det att snoppa snoppstorlek Substantiv storlek (längd och omkrets) av en penis snor Substantiv fast eller flytande substans (slem) som bildas i slemhinnor i näsan, och kan rinna ur näsborrarna snorbuse Substantiv snorkråka snorgärs Substantiv en art (Gymnocephalus cernuus) inom fiskfamiljen abborrfiskar (Percidae); individ av arten snorgärs snorhal Adjektiv mycket hal snorig Adjektiv som har en rinnig näsa fylld med snor eller som är en rinnig näsa fylld med snor snorighet Substantiv det att vara snorig snork Substantiv snorkig person snorkel Substantiv luftrör på u-båt snorkighet Substantiv det att vara snorkig snorkla Verb simma med en snorkel, i syfte att se fiskar för nöjes skull snorkling Substantiv det att simma med snorkel snorkråka Substantiv en bit torkat snor snortare Substantiv droganvändare som snortar snubba Verb ge en skarp tillrättavisning snubbande Adjektiv som snubbar snudd Substantiv lätt beröring snuddande Substantiv det att snudda snugga Verb tigga mat, snylta, äta på andras bekostnad snurrdörr Substantiv dörr som roterar (snurrar) snusa Verb bruka snus snusare Substantiv person som brukar snus snusbrun Adjektiv brun i en nyans likt snus snusdosa Substantiv behållare för snus, oftast tillverkat av plast eller pressat papper snusförnuftig Adjektiv småklok, förnumstig snusförnuftighet Substantiv det att vara snusförnuftig; snusförnuftigt uttalande snuskburk Substantiv kärl för tillagning och servering av mat i fält snuskighet Substantiv det att vara snuskig snusnäsduk Substantiv stor (paisleymönstrad) färggrann näsduk snusstock Substantiv storpack av snus, flera snusdosor snustorr Adjektiv helt torr snutt Substantiv litet stycke, liten bit (speciellt av en film); kort avsnitt snutta Verb dia; suga snuttande Adjektiv som snuttar snuttedjur Substantiv gosedjur snuttifiera Verb dela upp (information) i alltför små avsnitt så att sammanhanget, djupet och kopplingarna till närliggande områden går förlorade snuttifiering Substantiv en process där information delas upp i alltför små avsnitt så att sammanhanget och kopplingarna till närliggande områden går förlorade snuttis Substantiv liten och gullig person eller figur snuvig Adjektiv att ha symptom av snuva snuvighet Substantiv det att vara snuvig snyft Substantiv det att snyfta snyftare Substantiv sorglig film eller liknande snyftis Substantiv sorglig film eller liknande snyftning Substantiv det att snyfta snyftreportage Substantiv överdrivet känslosamt reportage (som kan framkalla snyftningar) snygghet Substantiv det att vara snygg snyggis Substantiv snygg person snyggo Substantiv snygg person snyggt Adverb på ett snyggt sätt snyltgäst Substantiv person som dyker upp oinbjuden (till t.ex. en fest) endast för att få gratis mat, dryck e.d. snyte Substantiv främre, snabelliknande eller näbbliknande, utdragen del av huvudet; i synnerhet hos skalbaggar av familjen vivlar snäckbank Substantiv bank (vall, skikt) av snäckskal snäckfeber Substantiv sjukdom som orsakas av parasitmask av släktet Schistosoma snäckformad Adjektiv formad som en snäcka snäckformig Adjektiv formad som en snäcka snäckfärd Substantiv färd (resa) i snigelfart (som en snäcka) snäcktrappa Substantiv spiraltrappa snällna Verb bli snäll(are) snällt Adverb på ett snällt sätt snälltolka Verb analysera (emottaget budskap) på ett välmenande, icke-fientligt sätt snälltolkning Substantiv det att snälltolka snälltåg Substantiv tåg för persontrafik som kan hålla en högre topphastighet än genomsnittet, ofta 200 km/h eller snabbare snälltågslok Substantiv lok avsett att dra snabba resandetåg snällvägg Substantiv ställe där personer kan ge bort exempelvis kläder snäppa Verb knäppa, klicka, spänna, spärra, haka, fästa med ett klickande ljud, knäppa med fingrarna snäppe Substantiv snäpplås, spärr, hake, något som snäpper snäppor Substantiv en fågelfamilj (Scolopacidae) inom ordningen vadarfåglar (Charadriiformes) snärj Substantiv arbete, besvär, sjå, slit snärjig Adjektiv svårframkomlig, snårig snärjning Substantiv det att snärja snärt Substantiv den mjuka ändan på en piskrem snärtande Adjektiv som snärtar snärtig Adjektiv vass, schvungfull snäsa Verb ge irriterat och ovänligt svar; tillrättavisa någon; på ett korthugget sätt avfärda eller avspisa någon snäsig Adjektiv som gärna snäser snäsighet Substantiv det att vara snäsig; snäsig gärning snäva Verb bli snäv(are) snävhet Substantiv det att vara snäv snålblåst Substantiv pinande blåst snålhet Substantiv egenskapen att vara snål snålis Substantiv person som är snål snåljudas Substantiv snål person; snåljåp, gnidare snålkall Adjektiv pinande kall; råkall med snålblåst snålvarg Substantiv snål person snålvatten Substantiv saliv som utsöndras ur mun som ett resultat av stor aptit, hunger eller lystnad efter mat snår Substantiv tät, relativt lågvuxen, risig, svår- eller ogenomtränglig vegetation bestående av en samling buskar och/eller småträd snårig Adjektiv fylld av snår, risig, ogenomtränglig snårighet Substantiv det att vara snårig snårtinamo Substantiv en fågelart (Crypturellus cinnamomeus) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art snås Substantiv framskjutande, kort hällpip på övre kanten av en upptill öppen tillbringare, kanna, gräddsnipa eller skopa, för att underlätta att vätska kan hällas ur kärlet utan att spilla snöande Substantiv det att snöa snöapa Substantiv en däggdjursart (Macaca fuscata) i släktet makaker och familjen markattartade apor (Cercopithecidae); individ av denna art snöbetäckt Adjektiv täckt med snö snöbivack Substantiv bivack byggd av snö snöblandad Adjektiv med inslag av snö, (främst om nederbörd) som blandats med snö; snöglopp, snöregn snöblind Adjektiv drabbad av snöblindhet snöblindhet Substantiv ögonskada som uppkommer om ett oskyddat öga utsätts för stora mängder UV-strålning snöblock Substantiv massivt stycke snö snöbollsjorden Substantiv planeten jorden i ett geologiskt tillstånd där en hård och ihärdig istid täckt hela jordytan med glaciäris snöbollskrig Substantiv lek där deltagarna försöker kasta snöbollar på varandra, utan att själva bli träffade snöbräda Substantiv bräda som glider på snö nerför en slutting, liknande en bred skida men med fästen för båda fötterna på samma yta snöby Substantiv kortvarig tidsperiod med blåst under vilken snö faller snöbär Substantiv släkte i familje kaprifolväxter; buske av samma släktet snöchans Substantiv sannolikhet för väder med snö (som sedan ligger kvar på marken) snöd Adjektiv korthårig; skallig, hårlös; kal, bar, naken snödjup Substantiv tjockleken på det lager av snö som ligger på marken (orört efter snöfall) snödriva Substantiv större ansamling snö bildande en hög snödroppe Substantiv någon av arterna i släktet Galanthus, en tidigt vårblommande lökväxt med små, gräddvita klockor snödroppskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Lepismium houlletianum snöfall Substantiv det att snö faller snöfri Adjektiv utan snö, som inte är täckt av snö snöfräs Substantiv mindre utförande av en snöslunga snöglopp Substantiv snöblandat regn snögräns Substantiv gräns mellan område där nederbörd faller som snö istället för regn snöhalka Substantiv halt väglag på grund av snö snöhydda Substantiv hydda eller koja byggd av snö snöhöljd Adjektiv övertäckt och mer eller mindre dold av snö snöig Adjektiv täckt med snö; ser ut som snö; kännetecknas en trakt som får rikligt med snö snökaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Oreocereus trollii snökanon Substantiv maskin som tillverkar snö snökaos Substantiv snöstorm; snöoväder; väderkaos som en följd av snöfall snöklocka Substantiv (Leucojum vernum); vårblomma som optiskt liknar snödroppen snöklädd Adjektiv täckt med snö snökoja Substantiv koja eller hydda byggd av snö snökrabba Substantiv en kräftdjursart (Chionoecetes opilio) inom ordningen tiofotade kräftdjur (Decapoda); individ av denna art snöleopard Substantiv en djurart (Panthera uncia) inom familjen kattdjur (Felidae); individ av denna art snölykta Substantiv liten kupolformad konstruktion byggd av snöbollar med plats för levande ljus inuti snölös Adjektiv utan snö snömakak Substantiv en däggdjursart (Macaca fuscata) i släktet makaker och familjen markattartade apor (Cercopithecidae); individ av denna art snömodd Substantiv snö på marken som blivit mos genom trafik snömängd Substantiv mängd snö (som fallit eller faller ned som nederbörd eller som efteråt ligger kvar på marken) snömåleri Substantiv konsten att avbilda snö snömålning Substantiv målning (det att måla) på snö snöoväder Substantiv snöstorm; oväder där snö står för nederbörden snöpa Verb kastrera, gälla snöplig Adjektiv som är sämre än förväntat och därmed gör någon snopen; bedrövlig, sorglig snöplighet Substantiv det att vara snöplig snöplog Substantiv fordon för att ta bort snö från vägar snöpudding Substantiv en efterrätt med vispade äggvitor, grädde, eventuellt gelatin; en variant av maräng snöras Substantiv det att snö faller ner, exempelvis från lutande utomhustak snörik Adjektiv med mycket snö snörkeramik Substantiv keramik med mönster liknande snören snörkänga Substantiv sko med halvhögt skaft som stängs med skosnöre snörmakare Substantiv hantverksmässig tillverkare av snören, snoddar, tofsar, galoner (till uniformer, möbler) och liknande snörning Substantiv en princip där ett snöre löper igenom hål eller öglor för att binda fast ett klädesplagg eller en fotbeklädnad snörpa Verb dra ihop, dra samman snörpning Substantiv det att snörpa snörpvad Substantiv ett fiskeredskap i form av ett stort fisknät som dras ihop (snörps) runt fiskstimmet snörrät Adjektiv rät som ett spänt snöre, alldeles rät; strikt, sträng snörsko Substantiv sko med snöre snörstump Substantiv stump av ett snöre snörvla Verb andas tungt genom näsan vid snuva och gråt snörvling Substantiv det att snörvla snöröja Verb röja (ta bort: ploga, skotta, sopa) snö (för framkomlighet) snöröjare Substantiv person som röjer snö (snöröjer) snöröjd Adjektiv rengjord (röjd) från snö snöröjning Substantiv det att snöröja; röjning (borttagning) av snö (för framkomlighet) snösiska Substantiv en art (Carduelis hornemanni) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten snösiska snösko Substantiv sko som har extra stor sula för att underlätta gång i snö snöskoter Substantiv ett snötransportfordon som vilar på skidor eller medar och en räfflad matta som även står för framåtdriften snöskottning Substantiv aktiviteten att med hjälp av en (snö)skyffel (eller liknande redskap) och muskelkraft avlägsna (all) snö från ett område på marken, ett tak eller någon annan snötäckt yta (d.v.s. det att skotta snö) snöskovel Substantiv bred, rundad spade som används för att skotta snö snöskred Substantiv lavin snöskyffel Substantiv skyffel som används för att skotta snö snöslask Substantiv tung, blöt snö som börjat tina snöslunga Substantiv slags motordrivet redskap för snöröjning snösmältning Substantiv det att snön, i synnerhet den från vintern, smälter (bort) snösparv Substantiv en art (Plectrophenax nivalis) inom fågelfamiljen sporrsparvar (som bär det vetenskapliga namnet Calcariidae); individ av arten snösparv snöstaket Substantiv stängsel som är uppsatt för att förhindra snö från att driva över en väg eller liknande snösväng Substantiv arbete med att göra gator och vägar fria från snöhinder snösäkra Verb göra säker inför vintersäsongens snöväder snötyngd Adjektiv täckt av tung snö snötäcke Substantiv (heltäckande och från snöfall naturligt bildat) lager av snö på marken (eller en annan yta) snötäckt Adjektiv täckt med snö snövall Substantiv vall av snö snöyra Substantiv väder med snö som yr omkring i blåsten, särskilt vid snöfall snööken Substantiv öken (öde land) full av snö sober Adjektiv som noggrant har övervägts, som med säker bedömning är av det rätta måttet, ofta i fråga om stil och estetik soberhet Substantiv det att vara sober soca Substantiv en karibisk dansant musikstil utvecklad från calypson socialbidragstagare Substantiv person som lyfter socialbidrag socialbyrå Substantiv socialtjänstens kontor socialdans Substantiv nyare term för sällskapsdans socialdemokrat Substantiv person som är medlem av eller sympatiserar med ett socialdemokratiskt parti, i Sverige främst Socialdemokraterna socialdemokrati Substantiv en politisk ideologi som har sitt ursprung i socialismen socialdemokratisk Adjektiv som är relaterat till socialdemokrati socialdepartement Substantiv departement (ministerium) för sociala frågor socialfilosofi Substantiv filosofiskt studie av socialt beteende, främst hos människor socialförsäkring Substantiv system där staten eller annan samhällsfunktion erbjuder diverse förmåner för att bidra till medborgarnas välbefinnande socialförvaltning Substantiv (kommunal) förvaltning (organisation) för sociala frågor (socialpolitik) socialgrupp Substantiv samhällsklass; i Sverige sedan 1911: I = överklass, II = medelklass; III = arbetarklass socialhistoria Substantiv vetenskap som studerar samhällets historiska utveckling socialhjälp Substantiv kommunalt understöd åt behövande socialisation Substantiv den process genom vilken grupplevande arters individer införlivar omgivningens normer/kultur för att stärka gruppens samlevnad och överlevnadsmöjligheter socialisera Verb överföra i statlig ägo, göra till statens socialisering Substantiv det att socialisera; införlivning av omgivningens normer socialistfientlig Adjektiv med en fientlig inställning till socialismen socialistparti Substantiv parti med socialistisk ideologi socialitet Substantiv det att vara social socialliberalist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med socialliberalism socialminister Substantiv minister med ansvar för sociala frågor socialnämnd Substantiv nämnd (kommitté, utskott) för sociala frågor (socialpolitik) socialpolitisk Adjektiv som rör socialpolitik socialpsykolog Substantiv person som jobbar med socialpsykologi socialpsykologi Substantiv vetenskap som studerar hur det sociala samspelet mellan individer fungerar socialpsykologisk Adjektiv som rör socialpsykologi socialreformatorisk Adjektiv som vill förändra och förbättra samhället socialsekreterare Substantiv titel för en person som arbetar i kommunal socialförvaltning socialsnöret Substantiv tunnelbanan socialstyrelse Substantiv myndighet av typ motsvarande svenska Socialstyrelsen socialvetenskaplig Adjektiv som har att göra med socialvetenskap socialvård Substantiv sjukvård, barnavård, åldringsvård, socialhjälp m m societetslejon Substantiv man som ofta syns bland societeten sociobiologi Substantiv evolutionärt inriktad syntes av vetenskapliga discipliner som försöker förklara socialt beteende inom alla arter genom att undersöka de evolutionära fördelar som beteendet kan ge socioekonomisk Adjektiv som avser både samhället och ekonomin sociokrati Substantiv en sorts statsskick och en styrelseform sociokulturell Adjektiv som rör både sociala och kulturella förhållanden, särskilt hur individer och grupper tillsammans skapar och påverkas av språk, normer, värderingar och identiteter över tid sociolekt Substantiv språkbruk typiskt för en specifik social grupp sociolog Substantiv specialist på sociologi sociologisk Adjektiv som avser sociologi sociometri Substantiv undersökning av relationerna mellan individerna i en grupp sociomusikalisk Adjektiv som avser skärningspunkten mellan musik och det sociala (samhället) socionom Substantiv person med examen från socialhögskola sociopati Substantiv social missanpassning sociopatisk Adjektiv som har att göra med sociopati sockel Substantiv statyunderrede, även utvidgat om annat underlag sockenband Substantiv medlemskap i en socken (kyrkoförsamling), med frihet att anlita dess kyrka och präst och förbud att anlita andra kyrkor eller präster sockenbo Substantiv invånare i en socken, person som bor i åsyftad socken sockenkyrka Substantiv kyrka central för dess socken sockenpräst Substantiv präst som tjänstgör i en socken sockerart Substantiv särskild typ av socker sockerbagare Substantiv finbagare, konditor, bagare som gör kaffebröd sockerberoende Adjektiv som är beroende av socker(intag), eller tycker mycket om och konsumerar mycket socker sockerbeta Substantiv underart till arten beta, inom släktet betor sockerbomb Substantiv matvara som innehåller mycket socker sockerbruk Substantiv fabrik där socker från sockerbetor extraheras sockerbröllop Substantiv sockerbröllop firas då man varit gift i 6 år sockerbulle Substantiv en slät, rund bulle med strösocker på hela utsidan och fyllning av vaniljkräm sockerdricka Substantiv svensk läskedryck, som i sin moderna form innehåller kolsyrat vatten, socker och citronsyra sockerfri Adjektiv som inte innehåller socker sockerglasyr Substantiv sockrig glasyr som avsätter sockerkristaller sockerhalt Substantiv andel socker (i en blandning eller lösning) sockerhaltig Adjektiv som innehåller socker sockerlag Substantiv vätska bestående av socker som lösts i hett vatten och därefter kylts, används mestadels i drinkar och desserter sockerlåda Substantiv låda avsedd för att förvara socker sockermolekyl Substantiv molekyl som består av kol-, väte- och syreatomer sockerpiller Substantiv piller som ser ut som ett vanligt läkemedel, men saknar verksam substans sockerplantage Substantiv ett plantage på vilket det odlas sockerrör (för att utvinna rörsocker) sockerrik Adjektiv som innehåller mycket socker sockerrot Substantiv en art (Sium sisarum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten sockerrot sockerråtta Substantiv gottegris sockerrör Substantiv flerårig stråväxt inom familjen gräs sockerrörsfält Substantiv jordbruksmark som används för att odla sockerrör sockersjuk Adjektiv som har sjukdomen diabetes (sockersjuka) sockersjuka Substantiv sjukdomen diabetes (mellitus) sockerskatt Substantiv punktskatt på socker sockerskål Substantiv skål avsedd för att förvara, eller som för tillfället används för att förvara, socker (vanligen i form av sockerbitar eller strösocker), t.ex. till kaffet sockerstrut Substantiv strut fylld med socker eller söta karameller sockerströare Substantiv husgeråd som används för att portionera ut socker sockersug Substantiv (abstinensartat) drag efter att äta något med hög sockerhalt sockersöt Adjektiv söt som socker sockertillverkning Substantiv tillverkning av socker sockertång Substantiv ett redskap (tång) för att lyfta en sockerbit från sockerskålen till kaffekoppen sockra Verb strö över med (finfördelat) socker; söta med socker sockrande Substantiv det att sockra sockrig Adjektiv som smakar socker sodaglas Substantiv glas tillverkat av sand, soda och kalk sodiumcarbonate Substantiv pH-höjande medel sodomisera Verb utföra (någon slags) handling som räknas ingå i det religiösa begreppet sodomi sodomsäpple Substantiv frukt som har ett vackert yttre men inuti är full av svart stoft, som enligt antika författare skulle ha vuxit i trakten av Sodom soffgrupp Substantiv uppsättning möbler bestående av en eller flera soffor (i samma stil) och eventuellt en eller flera matchande fåtöljer avsedda att placeras tillsammans (och som kan säljas som en enhet och med fördel användas som det huvu soffkudde Substantiv (finare) kudde som är (tänkt att vara) placerad i soffa eller annan vardagsrumsmöbel (inte minst som dekoration) sofflampa Substantiv lampa som ger ljus åt en del av ett rum där det står en soffa soffliggare Substantiv /alltför/ lat person; slöfock, latmask soffpotatis Substantiv overksam, slö, stillasittande person sofism Substantiv logiskt ohållbart argument sofist Substantiv vandrande forngrekisk vishetslärare sofisteri Substantiv spetsfundighet sofistisk Adjektiv som innehåller logiskt ohållbara argument sofora Substantiv någon av de arter som ingår i växtsläktet soforor (Sophora); exemplar av dessa arter softa Verb befinna sig i ett avkopplat eller lugnt tillstånd med betoning på (vardags)rekreation softad Adjektiv tonad, rökfärgad (om glasögon) softbollspelare Substantiv person som spelar softboll soignerad Substantiv välvårdad, snygg och prydlig sojaböna Substantiv buskartad, oljerik ärtväxt sojadryck Substantiv dryck framställd på sojabönor sojakaka Substantiv en sorts kraftfoder av sojabönor (sedan olja pressats ur sojabönornas frön) sojakorv Substantiv vegetarisk korv baserad på sojaprotein sojaolja Substantiv olja av sojabönor använd till framställning av matolja, margarin, ost, tvål m m sojaprotein Substantiv protein av aminosyrakedjor som förekommer i baljväxten sojaböna (Glycine max) sojasenna Substantiv en växtart (Senna obtusifolia) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art sojasås Substantiv sås tillagad på sojabönor sokratisk Adjektiv som avser den forngrekiske filosofen Sokrates sola Verb utsätta för solstrålning solabborre Substantiv en i Europa invasiv fiskart (Lepomis gibbosus) inom familjen solabborrfiskar (Centrarchidae); individ av arten solabborre solande Substantiv det att sola solanin Substantiv en giftig alkaloid som förekommer i alla potatisväxter som ett skydd mot angrepp av svampar och bakterier solarkonstanten Substantiv effekten per ytenhet av solens strålning vid jorden, omkring 1400 W/m2 solarplexus Substantiv nervanhopning i maggropen solbad Substantiv att avklädd vistas i solljus med syftet att njuta av dess värme, skapa välbefinnande samt och ge huden en brunare färg solbada Verb i njutningssyfte låta solen lysa på huden och eventuellt ge den en brunare färg solbadande Adjektiv som solbadar solbadare Substantiv person som solbadar solbadd Substantiv solgass; stark hetta i solsken solbaderska Substantiv kvinna som solbadar, kvinnlig solbadare solbestrålning Substantiv exponering för solens strålar, bestrålning av jordens yta eller av en kropp med solens strålar solbrillor Substantiv solglasögon solbrist Substantiv brist på solljus solbrun Adjektiv som fått en pigmentökning av att vistas i solljus (exempelvis solbad) solbrändhet Substantiv det att vara solbränd solcell Substantiv anordning som genererar elektrisk energi när den belyses, vanligvis ihopkopplad i stort antal i en solpanel solcellsanläggning Substantiv anläggning med solceller (solpaneler) solcellsbelysning Substantiv dekorativ belysning i trädgården om aftonen driven av batteri som under dagen laddas av solceller solcellspark Substantiv anläggning (park) med många solpaneler solchans Substantiv sannolikhet för soligt väder solcykel Substantiv tidcykel om 28 år innan veckodagarna återigen infaller på exakt samma datum sold Substantiv avlöning åt anställd soldat (hyrd krigare) soldag Substantiv dag då solen skiner, solig dag soldatesk Substantiv sammanrafsat krigsfolk; tygellös (vild) militär trupp soldaträtt Substantiv maträtt som är typisk för soldater soldattorp Substantiv torp som (varit) bostad åt (indelt) soldat med familj, som förmån i tjänsten (naturalön) soldatöde Substantiv en soldats öde (levnadsöde) soldenär Substantiv avlönad krigare soldis Substantiv lätt dimma (dis) genombruten av solsken soldrucken Adjektiv som åtnjutit mycket (energi och strålning från) solsken soldräkt Substantiv lätt (tunn) dräkt för solbad som lämnar stora delar av kroppen obetäckta soldränkt Adjektiv som dränkts av solens sken soldygn Substantiv tiden eller medeltiden mellan två på varandra följande undre kulminationer av solen soldyrkan Substantiv det att (religiöst) dyrka solen soldyrkare Substantiv person som tillbedjer en solgud soldäck Substantiv översta däck på passagerarfartyg soleksem Substantiv eksem orsakat av sol, som uppstår på grund av stark solbestrålning solel Substantiv elenergi (el, elektrisk energi) från solceller solenn Adjektiv högtidlig solenniter Adverb högtidligt, festligt solennitet Substantiv högtidlighet, högtid, fest solent Adverb på ett solent sätt solfatar Substantiv spricka eller öppning i vulkanisk mark där het ånga och svavelhaltiga gaser, exempelvis svaveldioxid och svavelväte, tränger ut solfattig Adjektiv med lite solljus, med få soldagar solfjäder Substantiv handfläkt tillverkad av växtblad, fjädrar, papper, lätt tyg, elfenben eller liknande solfjädersformad Adjektiv formad som en solfjäder solfjädersformig Adjektiv formad som en solfjäder solfjäderstjärt Substantiv någon av de fågelarter som hör till i familjen solfjäderstjärtar (Rhipiduridae); individ av dessa arter solfläck Substantiv mörk fläck på solen som beror på att solen är något kallare i det området solfylld Adjektiv som tydligt domineras av soligt väder solgass Substantiv starkt solsken solglimt Substantiv kortvarig skymt av solen under en annars mulen eller mörk tid solglitter Substantiv skimrande reflex av solens strålar när de avspeglar sig på en vattenyta solgrand Substantiv dammkorn eller liten luftburen partikel (som syns farande i luften) solgud Substantiv gud som vakar över eller personifierar solen solgudinna Substantiv kvinnlig gudom som personifierar solen solgul Adjektiv som har samma gula färg som middagssol solgård Substantiv ljusring kring solskivan solhatt Substantiv vidbrättad hatt som ska skydda ansiktet mot inverkan av solljus solhetta Substantiv hetta som alstras genom sol eller solsken solhjul Substantiv solkors solhälsning Substantiv en sekvens av rörelser och positioner i yoga solhärdning Verb få ökat skydd mot solens uv-strålning genom att, från låg nivå under veckor långsamt öka den dagliga exponeringen solhäst Substantiv motiv av hällristning i form av ett djur vars huvud förbinds via en lång ristad linje med ett bakomvarande cirkelformat objekt, ofta tolkat som solen solicitor Substantiv advokat solidariskt Adverb på ett solidariskt sätt, genom solidaritet soliditet Substantiv det att vara solid, fasthet solighet Substantiv det att vara solig solipsism Substantiv läran att man ej kan få kunskap om något utanför sig själv solipsist Substantiv anhängare av solipsismen solis Substantiv rekryt tillhörande yngsta kullen i grundläggande utbildning (kullen framför kallas bassar i grundläggande utbildning) solist Substantiv innehavare av soloparti i musikstycke solistisk Adjektiv med endast en medlem per stämma solitt Adverb avledning till solid; på ett solitt sätt solitär Adjektiv ensam solitärtinamo Substantiv en fågelart (Tinamus solitarius) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art solka Verb smutsa ned, göra solkig, göra klibbig, fläcka solkalender Substantiv kalender som har soldygnet och det tropiska året som grundläggande tidsenheter för tideräkning solkatt Substantiv ljusfläck som uppstår genom reflektion av solljus från en reflekterande yta solkig Adjektiv nedsmutsad och fläckig solkighet Substantiv det att vara solkig; något som är solkigt solklar Adjektiv mycket klar och tydlig, uppenbar solklänning Substantiv ärmlös klänning gjord av lätt och löst sittande material lämpad för sommaren solkors Substantiv symbol som består av ett grekiskt kors omgivet av en cirkel solkraft Substantiv el som genereras från energi som solstrålningen innehåller solkraftspark Substantiv stor anläggning (park) för solkraft (med solceller, solpaneler) solkraftverk Substantiv (större) anläggning som alstrar elektricitet via solceller genom fotoelektrisk effekt solkurva Substantiv av varmt och soligt väder orsakad deformationsskada på ett järnvägsspår som kan ge upphov till att ett tåg spårar ur sollicitation Substantiv enträgen anhållan, ansökan, bön om hjälp sollicitera Verb enträget anhålla, ansöka, be om hjälp solliciterande Adjektiv som solliciterar sollös Adjektiv utan närvaro av sol solmassa Substantiv solens massa, ofta använd som enhet för massa lämpad för astronomiska objekt (speciellt stjärnor), betecknas M☉ (vid användning som ren enhet skall den inte kursiveras); 1 M☉ = 1,98892·1030 kg solmisation Substantiv metod att beteckna toner med stavelser, exempelvis do, re, mi, fa, sol, la, si eller ti, för att underlätta inlärning av musik och sång solmättad Adjektiv mättad med solljus, kraftigt solbelyst solmånad Substantiv tidsperiod som utgör en exakt tolftedel av ett år (solår) (trettio dygn, tio timmar och cirka 29 minuter) solnedgångsklausul Substantiv klausul i avtal eller lag som anger när bestämmelserna ska upphöra solning Substantiv det att sola soloartist Substantiv person som ensam inför publik framför ett konstnärligt verk, vanligen musik solochvårare Substantiv bedragare som lurar sina offer in i en kärleksrelation för att ta deras pengar solodansare Substantiv särskilt duktig dansare inom ett danskompani som dansar solopartier soloinstrument Substantiv musikinstrument som är lämpligt att spela solo solokonsult Substantiv egenföretagare utan anställda, vars företags främsta inkomstkälla är konsulttjänster sololja Substantiv oljeblandad vätska som under ett par timmar gör huden mindre känslig mot solljuset, för att undvika att bränna sig solomaskin Substantiv motorcykel utan sidovagn solostycke Substantiv musikstycke för en (1) röst eller ett (1) instrument solosång Substantiv sång som framförs av en enda person solovagn Substantiv motorcykel utan sidovagn solregn Substantiv samtidigt regn och solsken (från en lågt stående sol) solrosfrö Substantiv frö från solros solrosolja Substantiv matolja från pressade solrosfrön solrosoljevinägrett Substantiv vinägrett baserad på solrosolja solruna Substantiv benämning av runan ᛋ i de äldre och yngre futharkerna samt medeltida runraden solsida Substantiv sida (av hus, ö, berg, eller annat) som ligger i soligt läge solskenshistoria Substantiv glad berättelse, historia med ett lyckligt slut solskensvila Substantiv siesta solskiva Substantiv skiva som föreställer solen solskyddskräm Substantiv kräm som smörjs in på huden som skydd mot UV-strålning solsnurr Substantiv år, den tid det tar för jorden att rotera ett varv runt solen solstekt Adjektiv som värms upp av solens strålande hetta solstinn Adjektiv som får mycket solsken solstitium Substantiv solstånd solstol Substantiv vilstol att sitta och sola i solstorm Substantiv utbrott på solen av laddade partiklar mot jorden solstrålning Substantiv strålning från solen solstånd Substantiv någon av de två tidpunkter på året då solen antar sin största respektive minsta deklination, det vill säga årets ljusaste respektive mörkaste dag solsystemet Substantiv namn på det solsystem som vi befinner oss i soltak Substantiv öppningsbar panel i bilens tak som släpper in ljus och frisk luft i kupén soltimma Substantiv variant av soltimme soltimme Substantiv timme (60 minuter) med solsken (särskilt i meteorologisk prognos eller i meteorologisk statistik) soltorka Verb torka (något eller någon) med (hjälp av) solen soltorkning Substantiv det att soltorka solv Substantiv trådar som används i vävstolar solva Verb träda varptrådar genom solvögon solvare Substantiv person som solvar solvarg Substantiv person som ler mycket eller intensivt solvargsgrin Substantiv intensivt leende solvargsleende Substantiv intensivt leende solvarm Adjektiv varm av att ha utsatts för solens strålar solvarv Substantiv år; tiden det tar för jorden att åka ett varv runt solen solvatisering Substantiv process där molekyler i ett lösningsmedel binder till lösta joner genom främst jon-dipolbindningar solvens Substantiv betalningsförmåga solvent Adjektiv som kan betala sina skulder, vederhäftig solvera Verb betala solverska Substantiv kvinnlig solvare solvind Substantiv den stjärnvind av joniserad gas (rymdplasma) ständigt flödar ut rakt genom solsystemet från vår stjärna solen solvning Substantiv det att solva solvända Substantiv en art (Helianthemum nummularium) i växtfamiljen solvändeväxter (Cistaceae); individ av arten solvända solvärmeanläggning Substantiv anläggning för uppvärmning av vatten med hjälp av solljus solår Substantiv tidrymd i vilken jorden gör ett varv runt solen soma Substantiv rituell dryck som användes i den forna vediska kulturen, baserad på en sorts växtsaft med rusgivande effekt som blandas med mjölk och kornvatten somaliastruts Substantiv en fågelart (Struthio molybdophanes) inom familjen strutsar (Struthionidae); individ av denna art somalier Substantiv person från Somalia eller som har somaliska rötter somalisk Adjektiv som rör Somalia eller somalierna, geografiskt, kulturellt eller språkligt somaliska Substantiv kvinna från Somalia somatisk Adjektiv kroppslig somatostatin Substantiv hormon (peptidhormon) som bland annat produceras i hypotalamus (hämmar insöndringen av tillväxthormon från adenohypofysen), i deltacellerna i pankreas (hämmar alfa- och betacellerna) och i D-cellerna i magsäcken (hämmar somligstädes Adverb på somliga platser, på vissa håll sommaradress Substantiv adress som någon har tillfälligt under sommaren (vanligtvis på grund av semester, till exempel en sommarstuga) sommaraktig Adjektiv som liknar en sommar, som är som det är på sommaren sommararbete Substantiv arbete som utförs på sommaren (av en elev som är sommarledig) sommaravslutning Substantiv avslutning inför sommaruppehållet, exempelvis skolavslutning inför sommarlovet sommarbinka Substantiv en art (Erigeron annuus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten sommarbinka sommarblomma Substantiv blomma som blomstrar under sommaren sommarboende Adjektiv som (återkommande) bor på viss plats under sommaren sommarbostad Substantiv plats där någon bor (enbart) under sommaren sommarbruk Substantiv användning under sommaren sommarbröllop Substantiv bröllop som äger rum under sommaren sommardräkt Substantiv dräkt som en människa bär på sommaren sommardäck Substantiv fordonsdäck anpassat för sommarväglag sommarferie Substantiv ledighet eller skollov under sommaren sommarfibbla Substantiv en art (Leontodon hispidus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten sommarfibbla sommarflickslända Substantiv individ av någon av arterna i familjen sommarflicksländor (Coenagrionidae) sommarflicksländor Substantiv en familj (Coenagrionidae) insekter i ordningen trollsländor sommarförare Substantiv person som bara kör bil, motorcykel eller annat fordon på sommaren, vanligtvis för att undvika svårigheterna med att köra i vinterväglag sommargyllen Substantiv en art (Barbarea vulgaris) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten sommargyllen sommargylling Substantiv en art (Oriolus oriolus) inom fågelfamiljen gyllingar (Oriolidae); individ av arten sommargylling sommargäst Substantiv person som tillfälligt befinner sig på sommarnöje sommarhage Substantiv hage för boskapens vistelse under sommaren sommarhalvår Substantiv den del av kalenderåret sommaren infaller, vanligtvis syftande på tiden under månaderna april till september sommarhatt Substantiv hatt som ska skydda ansiktet mot inverkan av sommarens starka solljus sommarhit Substantiv låt som är väldigt populär en viss sommar sommarjacka Substantiv tunn jacka lämplig för svalare väder under sommaren (framför allt sommarkvällar) sommarkappa Substantiv kappa som lämpar sig för sommaren sommarkatt Substantiv katt som anskaffas inför en sommarsemestervistelse på landsbygden och sedan överges då sommaren är över och familjen återvänder till tätorten sommarklädd Adjektiv klädd för sommaren, iförd kläder som lämpar sig för varmt och soligt klimat sommarkläder Substantiv kläder som är lämpliga att bäras på sommaren när det är varmt sommarklänning Substantiv (luftig) klänning lämplig att bära en varm sommardag sommarkoloni Substantiv läger (koloni) i lantlig miljö under sommarens skollov för barn från mindre bemedlade familjer sommarkonsert Substantiv konsert som framförs under sommaren sommarkväll Substantiv en kväll på sommaren sommarkåta Substantiv kåta använd under sommaren sommarlandskap Substantiv naturområde vars visuella intryck påminner om sommaren sommarledig Adjektiv ledig från jobb eller studier under sommaren sommarledighet Substantiv ledighet från arbete eller studier under en del av sommaren sommarlik Adjektiv som liknar eller påminner om sommaren sommarljum Adjektiv förhållandevis varm som kännetecknar sommarväder sommarlovsledig Adjektiv som har uppehåll från skolundervisningen på grund av sommarlov sommarmat Substantiv mat som typiskt äts under sommaren, mat som lämpar sig för sommaren sommarmode Substantiv det mode som gäller under en sommarsäsong sommarmorgon Substantiv morgon på sommaren sommarmånad Substantiv månad under sommaren (juni, juli eller augusti) sommarmåne Substantiv måne observerad under sommaren sommarnatt Substantiv natt under sommaren, vanligen utmärkande varm och ljus sommarnöje Substantiv nöjsam aktivitet under sommarledigheten sommarolympiad Substantiv olympiska spelen i form av sommarsporttävlingar anordnat vanligen vart fjärde kalenderår sommarplåga Substantiv låt, inte sällan med somriga rytmer och medryckande melodi, som uppnår stor popularitet och hörs överallt under sommaren så till den milda grad att den uppfattas som en plåga när sommaren väl är slut sommarprat Substantiv avsnitt av radioprogrammet "Sommar i P1" sommarprata Verb vara värd för radioprogrammet "Sommar i P1" sommarpratare Substantiv värd för radioprogrammet "Sommar i P1" sommarregn Substantiv regn som faller om sommaren sommarresidens Substantiv residens som (endast) används under sommaren sommarsemester Substantiv semester under sommaren sommarskjorta Substantiv tunnare slags skjorta lämplig för sommarväder sommarsko Substantiv (lättare och svalare) sko lämplig för användning på sommaren sommarskola Substantiv (frivillig) skola med specialundervisning (i kulturämnen eller liknande) under sommaren sommarskrud Substantiv skrud som naturen (park, träd o.d.) bär under (hög)sommaren sommarsnöklocka Substantiv (Leucojum aestivum); vårblomma som optiskt liknar snödroppen sommarsol Substantiv solljus som är typiskt för sommaren, solsken under sommaren sommarsolstånd Substantiv tidpunkt på året då solen antar sin största deklination, det vill säga då årets ljusaste natt infaller då solen står som högst på himlen på norra halvklotet, norr om kräftans vändkrets sommarspel Substantiv tävling på sommarhalvåret (i synnerhet OS) sommarsport Substantiv sport eller idrottsgren som företrädesvis utövas under sommaren sommarstugeområde Substantiv plats med många sommarstugor sommarställe Substantiv fritidshus som företrädesvis används under sommaren, men även under helger sommarstängd Adjektiv stängd under (viss period av) sommaren sommarsydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia ottonis sommarsäsong Substantiv den säsong då sommaren inträffar sommartid Substantiv den period av året då det är sommar sommartidtabell Substantiv tidtabell som gäller under sommarmånader och är anpassad till förändrad efterfrågan sommaruppehåll Substantiv tillfälligt upphörande av något över sommaren sommarvecka Substantiv vecka under sommaren sommarvilla Substantiv villa som (endast) används på sommaren sommarvind Substantiv en vind som blåser om sommaren sommarviste Substantiv lägerplats (för samer) under sommaren sommarväder Substantiv väder som är signifikant för sommaren sommarvärme Substantiv temperatur som under sommaren upplevs som värme sommaräpple Substantiv äpple som mognar på sommaren sommaröppen Adjektiv som har öppet under sommaren sommelier Substantiv servitör med ansvar för vin somnambul Adjektiv sömngångaraktig somnambulism Substantiv det att gå i sömnen somnande Substantiv det att somna somnolens Substantiv extrem trötthet somnolent Adjektiv mycket sömnig; som lider av somnolens somrig Adjektiv som relaterar till sommaren sonande Substantiv det att sona sonat Substantiv ett slags instrumentalmusikstycke sonatin Substantiv kort och (oftast) enkel sonat, gärna skriven som undervisningsstycke sondera Verb undersöka medelst sond sondering Substantiv det att sondera sonett Substantiv fyrfotat, fjortonradigt versmått med jambiska versrader songkran Substantiv det thailändska nyåret, som infinner sig mellan 13 och 15 april sonhustru Substantiv svärdotter; ens sons hustru sonika Adverb helt enkelt, rätt och slätt, utan vidare sonoritet Substantiv klangfullhet, hörbarhet sopande Substantiv det att sopa sopberg Substantiv samling dumpade sopor så stor att de bildar en kulle (ett "berg" av sopor) sopborste Substantiv borste med långt skaft som används vid rengöring av golv eller annan mark eller plan yta genom att borsten dras över ytan och då drar loss och/eller drar med sig smuts (som man medvetet koncentrerar på en viss plats och sopbåt Substantiv båt som hämtar sopor i skärgården på samma sätt som sopbilar på land sopgubbe Substantiv sophämtare sophantering Substantiv hantering av avfall sophink Substantiv hink vari sopor samlas för att sedan föras bort (ut ur huset) sophämtare Substantiv person som (kör sopbil och) hämtar upp sopor på olika platser (t.ex. utanför privatpersoners hem) och flyttar dem till en central plats (i en stad, t.ex.) sophämtning Substantiv hämtning av avfall från fastighet eller liknande, i synnerhet om t.ex. kommunal verksamhet där sopbilar på bestämda dagar hämtar hushållsavfall från villor och andra fastigheter (numera vanligen i soptunna som villaägare sophämtningsavgift Substantiv avgift för sophämtning; regelbunden avgift som en villaägare eller liknande betalar för att få sitt (hushålls)avfall bortforslat sopig Adjektiv full med sopor, nedskräpad sopjuice Substantiv illaluktande vätska som samlas på botten av sophinkar på grund av läckande plastpåsar sopkvast Substantiv sopborste sopkärl Substantiv kärl för förvaring av sopor sopmaskin Substantiv arbetsfordon som används att rengöra vägarna sopor Substantiv massa oönskade föremål eller oönskat (fast) material som blir kvar efter att något har producerats, nyttjats eller förbrukats sopp Substantiv individ av ordningen soppar soppig Adjektiv som befinner sig i ett oordnat tillstånd; rörig soppmat Substantiv mat som är flytande och äts med sked; buljong, kräm, sluring, soppa, välling soppmeny Substantiv meny (komplett måltid) med soppa som främsta rätt (oftast erbjuden som lunchmeny med bröd och salladsbord) soppsked Substantiv sked avsedd att äta soppa med soppskål Substantiv skål för servering av soppa soppslev Substantiv slev som används för att ösa upp soppor sopptallrik Substantiv tallrik avsedd för soppa soppterrin Substantiv serveringskärl för soppa sopranstämma Substantiv den högsta stämman i en flerstämmig musikalisk sats, avsedd för sopranröst eller ett instrument med motsvarande tonomfång soprum Substantiv rum eller byggnad med flera olika sopkärl där källsortering sker sopsalta Verb snöröja genom att sopa och salta, att tillämpa sopsaltning sopsaltad Adjektiv snöröjd genom att sopa och salta sopsaltare Substantiv maskin (traktor) för snöröjning som både sopar och saltar, utförare av sopsaltning sopsaltning Substantiv metod för snöröjning som kombinerar sopning och saltning sopskyffel Substantiv tunt och plant föremål som har upphöjda kanter förutom längs en rak långsida, vanligen med ett kort handtag eller ett långt skaft förbundet med den plana ytan på den upphöjda kanten mittemot den centrala punkten på den ö sopsortera Verb sortera avfall efter uppbyggnadsmaterial sorb Substantiv person, i synnerhet man, i den västslaviska folkgruppen sorber, härstammande från ett område i och omkring den historiska regionen Lausitz i vad som idag är ett gränsområde mellan Tyskland, Polen och Tjeckien sorbet Substantiv fryst puré av frukt och sockerlag sorbisk Adjektiv som har att göra med folkgruppen sorberna sorbiska Substantiv västslaviskt språk som talas i kring de tyska städerna Bautzen och Cottbus sorbos Substantiv en enkel sockerart (mer specifikt en ketohexos) med molekylformel C6H12O6 sordin Substantiv ljuddämpare hos ett musikinstrument sorgband Substantiv sorgtecken i form av en (ofta svart) armbindel som bärs som tecken på sorg över någons bortgång sorgbunden Adjektiv försänkt i sorg, sörjande, sorgtyngd sorgbundenhet Substantiv det att vara sorgbunden sorgebarn Substantiv barn som vållar bekymmer för sina föräldrar; "familjens svarta får"; olycksbarn sorgebud Substantiv dödsbud sorgedag Substantiv dag som orsakar anledning att sörja sorgefri Adjektiv variantform till sorgfri sorgefull Adjektiv med mycket sorg sorgemusik Substantiv musik som spelas vid jordfästning sorgeprocess Substantiv den mentala processen i att hantera och bearbeta sorg (efter en tragedi) sorgespel Substantiv tragedi, drama i allmänhet, ett seriöst skådespel som inte är en komedi sorgflor Substantiv flor som bäres för att visa sin sorg (vid begravning) sorgfri Adjektiv utan sorger och besvär sorgfrihet Substantiv det att vara sorgfri sorgfull Adjektiv med mycket sorg sorgfällig Adjektiv fylld av sorg sorgfällighet Substantiv det att vara sorgfällig sorgfälligt Adverb på ett sorgfälligt sätt sorgkant Substantiv svart ram längs alla sidor på brevpapper sorgkantad Adjektiv som har en sorgkant sorglighet Substantiv det att vara sorglig; något som är sorgligt sorglustig Adjektiv både sorglig och lustig sorglustighet Substantiv det att vara sorglustig sorglöshet Substantiv det att vara sorglös sorgmantel Substantiv en fjärilsart (Nymphalis antiopa); individ av denna art sorgmod Substantiv det att vara sorgsen sorgmodig Adjektiv fylld av sorgmod sorgmodighet Substantiv det att vara sorgmodig sorgmygga Substantiv insekt av familjen Sciaridae; tusentals arter, varav femtio i Sverige sorgset Adverb med deppig aura sorgstav Substantiv florbehängd stav vid begravning sorgtyngd Adjektiv ledsen, sorgsen sorgört Substantiv en art (Hesperis tristis) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten sorgört sork Substantiv individ av någon art inom underfamiljen sorkar (Arvicolinae) av däggdjursfamiljen hamsterartade gnagare (Cricetidae) i ordningen gnagare (Rodentia); råttlikt djur med klumpig kroppsform och med dolda eller bara obetydlig sorkart Substantiv art inom underfamiljen sorkar (Arvicolinae) av däggdjursfamiljen hamsterartade gnagare Cricetidae i ordningen gnagare (Rodentia) sorkfeber Substantiv sjukdom med hög feber och buksmärtor som sprids genom sorkar sorkpäls Substantiv päls från en sork sorl Substantiv oregelbundet, brusande ljud sorla Verb åstadkomma ett oregelbundet, brusande ljud sorterande Substantiv det att sortera sortering Substantiv ordning som uppkommit som ett resultat av att saker, ord etc. har sorterats sorteringsalgoritm Substantiv (specifik) algoritm för att sortera en följd av dataposter enligt något kriterium sorteringsmaskin Substantiv maskin som sorterar saker efter deras egenskaper sortiment Substantiv uppsättning varor, varulager, urval sortimentskåp Substantiv skåp med många små fack sossarna Substantiv socialdemokraterna sosse Substantiv medlem av ett socialdemokratiskt parti sossetaxi Substantiv kommunalt transportmedel; buss; tunnelbana sossig Adjektiv som har karaktäristiska drag av socialdemokrati eller som en socialdemokrat uppfattas vara sotare Substantiv person som gör rent skorstenar sotarmurre Substantiv sotare soteld Substantiv mindre brand orsakad av att tjära i en skorsten börjat brinna sothöna Substantiv en art (Fulica atra) inom fågelfamiljen rallar (Rallidae); individ av arten sothöna sotig Adjektiv täckt av sot sotlucka Substantiv lucka (på sidan av en kakelugn) för sotning av rökkanalen sotmaskros Substantiv en art (Taraxacum isophyllum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten sotmaskros sotnja Substantiv trupp av 100 soldater, kompani (infanteri), skvadron (kavalleri); underavdelning av kosacktrupper eller kavalleri i den tsarryska armén sotskåp Substantiv främsta del av ångpannan på ett ånglok där rökgaserna samlas innan de går ut genom skorstenen sotsvart Adjektiv mycket svart; svart som sot sottinamo Substantiv en fågelart (Crypturellus berlepschi) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art sottis Substantiv dumhet, enfald sottärna Substantiv en art (Onychoprion fuscata) inom fågelfamiljen tärnor (Sternidae); individ av arten sottärna sotvingad Adjektiv med vingar som har liknande färg som sot har sou Substantiv franskt mynt soulagemang Substantiv ersättning, vederlag soulagera Verb ersätta, kompensera soulmusik Substantiv musik av genren soul soundcheck Substantiv kontroll och justering av mikrofonerna till en ljudanläggning (inför konsert och liknande) soundtrack Substantiv (samling av) musik från en film, tv-serie eller liknande souple Adjektiv smidig, mjuk, böjlig, foglig, vek souplesilke Substantiv silke som till viss del har avkokats så att sericinet delvis har avlägsnats och därmed blivit smidigare sousafon Substantiv ett bleckblåsinstrument med framåtvänt klockstycke som är stämd som en bastuba souschef Substantiv underchef, vice chef, andre chef, sekundchef souterrain Substantiv variant av suterräng souvenirförsäljare Substantiv person som säljer souvenirer souvenirförsäljning Substantiv försäljning av souvenirer sovattiralj Substantiv attiralj som används på ställe där man sover (oftast avseende något av täcke, kudde, filt eller dylikt) sovel Substantiv pålägg sovjetolog Substantiv expert på Sovjetunionen sovjetstat Substantiv stat som ingår i eller påminner om Sovjet sovkabin Substantiv litet utrymme med en sovplats i förarhytten på en lastbil sovmus Substantiv medlem i familjen sovmöss (Gliridae) sovra Verb sortera bort mindre viktiga eller mindre användbara delar ur något sovrande Substantiv det att sovra sovring Substantiv det att sovra sovrumsdörr Substantiv dörr som leder till ett sovrum sovrumsfönster Substantiv fönster till sovrum sovrumsgolv Substantiv golv i sovrum sovrumsspegel Substantiv spegel som är placerad i ett sovrum sovrumsvägg Substantiv vägg till ett sovrum sovstad Substantiv stad som i huvudsak endast består av bostäder, med inga eller väldigt få andra verksamheter sovvagn Substantiv järnvägsvagn utrustad med sängar vilken främst är avsedd att användas i persontåg under natten spackel Substantiv en tjock, oftast vit, substans som används för att jämna ut en yta innan målning spackla Verb behandla med spackel; stryka spackel på en yta, bl.a. för att fylla ut ojämnheter spackling Substantiv det att spackla spad Substantiv avkok, en vätska som uppstår när man kokar t. ex. kött eller korv i vatten spada Verb gräva eller vända med spade spaderdam Substantiv spelkort av sviten spader spaderess Substantiv spelkort av sviten spader spaderknekt Substantiv spelkort av sviten spader spaderkung Substantiv spelkort av sviten spader spaderäss Substantiv spelkort av sviten spader spadhandtag Substantiv handtag på skaftet till en spade spadharv Substantiv harv med skålformiga blad (som spadar) på en roterande axel spadtag Substantiv tag med spade spagat Substantiv kroppens position där benen är i linje med varandra och sträcker sig i motsatta riktningar (fram och bakåt, eller åt höger och vänster eller vertikalt) spaka Verb styra flygplan (eller liknande fordon som styrs med hjälp av spakar) spakfärdig Adjektiv mild, stillsam, fridsam spakhet Substantiv det att vara spak spalta Verb klyva, sönderdela spaltande Substantiv det att spalta spamma Verb skicka oönskad e-post, spam span Substantiv syn i betydelsen få syn på något spaniel Substantiv en grupp hundraser som historiskt har förknippats med Spanien spanienresa Substantiv resa till Spanien spaningsflyg Substantiv synonym till spaningsflygplan spaningsflygplan Substantiv flygplan som utför spaningsuppdrag spaningsmord Substantiv mord där ingen misstänkt ännu har gripits efter några dagar spaningsplan Substantiv synonym till spaningsflygplan spanjolett Substantiv vridbar stång med handtag och gripklor på inåtgående dörr eller fönster spanjolsk Adjektiv som berör språket ladino (även kallat spanjolska) spanjolska Substantiv ladino spanjorska Substantiv kvinna från Spanien spanka Verb smiska spankulera Verb strosa omkring, vandra utan att ha ett specifikt mål spanna Verb spänna (av, från, för, in, ur - hästar framför en vagn) spannad Adjektiv utsträckt, spänd spannmålsallergi Substantiv överkänslighet mot protein i sädesslag, orsakad av allergenantikroppar spannmålsfartyg Substantiv fartyg som fraktar spannmål spannmålsskörd Substantiv skörd av spannmål spanskan Substantiv spanska sjukan spanskginst Substantiv en växtart (Spartium junceum) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); individ av denna art spansklärare Substantiv lärare som undervisar i spanska spanskpeppar Substantiv en växtart (Capsicum annuum)' inom familjen potatisväxter som används i matlagning som grönsak och krydda spanskrör Substantiv en sorts promenadkäpp av rotting spanskspråkig Adjektiv som talar spanska spanskstudier Substantiv studier i spanska språket spanskt Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. e4 e5 2. Sf3 Sc6 3. Lb5 spansktalande Adjektiv som talar det spanska (kastilianska) språket spansktillverkad Adjektiv tillverkad i Spanien spant Substantiv böjda trälister eller vinkeljärn på insidan av skrovet på en båt sparande Substantiv det att spara sparare Substantiv person som sparar pengar sparbank Substantiv form av bank som karaktäriseras av att de, i likhet med en stiftelse, saknar egentliga ägare sparbeting Substantiv beting (uppgift) att spara (en viss summa) sparbössa Substantiv behållare för att spara pengar i, främst småmynt sparekonom Substantiv ekonom som är rådgivare åt sparare sparkas Verb sparka sparkcykel Substantiv cykelliknande fordon som består av hjul, en platta att stå på och styre sparkdräkt Substantiv plagg som används för spädbarn innan de har lärt sig att gå sparkstötting Substantiv färdmedel för att färdas på snö med två långa medar och en sittplats som manövreras stående bakom sittplatsen genom att sparka sig fram sparkstöttingsklubb Substantiv förening för sparkstöttingsåkning sparkstöttingsåkare Substantiv utövare av sparkstöttingsåkning sparkstöttingsåkning Substantiv tävlingsåkning på sparkstötting sparlakan Substantiv sängomhänge sparlåga Substantiv svagaste möjliga låga på gasspis sparring Substantiv träning sparrisopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia salmiana sparrisväxt Substantiv medlem i en familj med enhjärtbladiga växter av ordningen Asparagales sparsamhet Substantiv det att vara sparsam sparsmakad Adjektiv nogräknad, granntyckt; svårtillfredsställd spartansk Adjektiv enkel; som har enkla levnadsvanor och sträng livsföring spartanskhet Substantiv det att vara spartansk sparvfalk Substantiv en art (Falco sparverius) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae); individ av arten sparvfalk sparvfink Substantiv individ av någon art i fågelfamiljen sparvfinkar (Passeridae) sparvfinkar Substantiv en fågelfamilj (Passeridae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) sparvhökshane Substantiv hane av fågelarten sparvhök sparvhökshona Substantiv hona av fågelarten sparvhök sparvstor Adjektiv med en storlek som en sparv sparvuggla Substantiv en art (Glaucidium passerinum) inom fågelfamiljen äkta ugglor (Strigidae); individ av arten sparvuggla sparvört Substantiv en ettårig växtart (Thymelaea passerina) i familjen tibastväxter; specimen av arten sparvört spasmodisk Adjektiv krampartad spasticitet Substantiv abnorm muskelspänning spastiker Substantiv äldre benämning på person som lider av cerebral pares spastisk Adjektiv som har att göra med krampryckningar spat Substantiv klyvbart, glansigt mineral spatel Substantiv platt, avlångt redskap som används för att hantera, blanda, breda ut eller skrapa upp material spatial Adjektiv som har att göra med lokalisering i rummet spatie Substantiv fast mellanrum mellan två tecken som är ¼ helfyrkant spatium Substantiv spatie, mellanrum spatiös Adjektiv med gott om utrymme spatsera Verb promenera utomhus, strosa, spankulera spattla Verb att med spackel eller spatel stryka ut något flytande spe Substantiv hån, gäck speceributik Substantiv butik som säljer specerier specerier Substantiv kryddvaror, kolonialvaror specialbehandla Verb behandla (någon eller något) på ett annorlunda sätt specialerbjudande Substantiv ett tillfälligt eller på annat sätt icke-ordinärt erbjudande, vanligtvis om att få köpa en produkt eller tjänst till nedsatt pris specialfall Substantiv enskilt fall (företeelse eller påstående) som kan beskrivas med något mer allmänt, och som således egentligen inte behöver någon egen beskrivning specialförbund Substantiv idrottsförbund för en särskild idrottsgren specialiserande Adjektiv som specialiserar specialisering Substantiv inriktning på en specialitet, verksamheten att specialisera (sig) specialkniv Substantiv kniv med specialanvändning speciallärare Substantiv lärare som arbetar med elever i behov av särskilt stöd specialregel Substantiv speciell regel, regel som innebär undantag från annars gällande regler specialslalom Substantiv den långsammaste, men mest tekniska slalomdisciplinen specialverktyg Substantiv verktyg som behövs vid några speciella arbetsmoment specificerande Substantiv det att specificera specificering Substantiv det att specificera specificitet Substantiv egenskapen att vara specifik specimen Substantiv inom biologi och systematik en specifik individ ur en större grupp (exempelvis ur en art, ett släkte eller en population), som används för att studera eller beskriva egenskaperna hos hela gruppen, eller ibland för att be speciminera Verb författa lärdomsprov för att få en viss tjänst spedition Substantiv varuavsändning för annans räkning speditör Substantiv varuavsändare för annans räkning speeda Verb köra med hög fart; sätta fart speedad Adjektiv exalterad, uppskruvad speedande Adjektiv som speedar spefull Adjektiv full av spe; hånfull, gäckande spefullhet Substantiv det att vara spefull spefullt Adverb på ett spefullt sätt spefågel Substantiv retsam skämtare spegelblank Adjektiv (stilla och) blank (reflekterande) som en spegel spegelfäkteri Substantiv låtsad strid; tomma ord spegelkärna Substantiv till en atomkärna med atomnummer Z och neutronnummer N, en atomkärna med samma masstal A = Z + N fast med atomnumret N och neutronnumret Z spegellös Adjektiv som saknar spegel; i synnerhet om digital systemkamera spegelram Substantiv ram till en spegel spegelreflexkamera Substantiv systemkamera med spegel som visar bilden i sökaren spegelsal Substantiv sal försedd med en eller flera spegelväggar (använd som hjälpmedel vid träning eller undervisning, även om spegelförsett rum på slott och liknande) spegelseende Substantiv synen på andra (en fiende, i synnerhet Ryssland) som om de tänkte som man själv gör (den egna spegelbilden) spegelskrift Substantiv spegelvänd skrift spegelvänd Adjektiv vänd som sedd i en spegel, där höger sida flyttats till vänster, och vice versa spegelvända Verb vända som reflekteras i en spegel, där höger sida flyttats till vänster, och vice versa spegling Substantiv det att spegla något speglosa Substantiv glåpord, hånfullt ord, gliring speja Verb söka med blicken spejande Adjektiv som spejar spektral Adjektiv som rör spektrum spektralfärg Substantiv en av de sju färgerna då ljuset bryts genom ett prisma: rött, orange, gult, grönt, blått, indigo, violett spektralklass Substantiv grupp av stjärnor med liknande yttemperatur, färg och storlek; sju spektralklasser används, från varma, stora och blå stjärnor till något svalare, något mindre och röda stjärnor: O B A F G K M. spektralsatsen Substantiv en sats som säger att det finns en ortonormerad egenbas i ett vektorrum A till en given linjär avbildning F om och endast om avbildningen F är symmetrisk spektrofobi Substantiv rädsla för att titta i en spegel spektrogram Substantiv slags visualiserad återgivning av ljud eller annan vågrörelse; akustiskt diagram med tre dimensioner: frekvens vertikalt, tid horisontellt och intensitet via svärtans grad spektrometer Substantiv instrument för att dela upp strålning och mäta i dess olika delar spekulant Adjektiv som spekulerar spekulativ Adjektiv anlagd för spekulation spekulerande Substantiv det att spekulera spekulum Substantiv spegel spelautomat Substantiv maskin som erbjuder hasardspel mot avgift spelavbrott Substantiv tillfälligt uppehåll i förlopp av en match spelbar Adjektiv som kan spelas, speciellt om spelare i lagsport spelbolag Substantiv företag som tillhandahåller hasardspel eller vadhållning spelbord Substantiv yta för roulette och kortspel spelbräde Substantiv underlag för spel som utgörs av en skiva med markeringar speldator Substantiv dator som främst används för, eller främst är designad eller avsedd för, datorspel speleman Substantiv variant av spelman speleologi Substantiv läran om grottor; forskning och kunskap om grottor; grottforskning spelevink Substantiv någon som är full av upptåg och påhitt spelevinker Substantiv variant av spelevink spelfilm Substantiv film som är baserad på ett manuskript med detaljerade scenanvisningar som genomförs av skådespelare spelföretag Substantiv företag som tillverkar och distribuerar dataspel spelförändrare Substantiv oväntad händelse som ändrar spelets förutsättningar spelgenre Substantiv genre av spel spelhus Substantiv lokal som ägnas åt hasardspel spelifiera Verb omvandla till spel; införa tävlingsmoment och poängräkning i andra verksamheter spelifierad Adjektiv omvandlad till spel spelifiering Substantiv omvandling till spel med poängräkning spelintelligent Adjektiv som har god förståelse för spelet och snabbt kan läsa situationer, fatta kloka beslut och agera effektivt, ofta inom bollsport spelklubb Substantiv klubb som ägnar sig åt hasardspel (eller andra sorters spel, som bollspel eller brädspel) spelkonsol Substantiv typ av dator som är anpassad för att spela tv-spel; spelmaskin spelledare Substantiv den deltagare i rollspel eller brädspel som (beroende på spel) håller ordning på regler, avgör spelutfall, skapar och eller sköter spelsammanhang samt spelelement utanför de andra spelarnas kontroll, fördelar ordet och s spellektion Substantiv undervisning att spela golf spelmansstämma Substantiv evenemang för spelmän, dansare och folkmusikintresserade där man möts för att spela folkmusik, dansa folkdans, ta del av visst scenprogram samt buskspel spelmark Substantiv myntliknande föremål som används vid hasardspel istället för kontanter spelmarknad Substantiv marknad för spel spelmissbruk Substantiv beroende av hasardspel; skadligt spelande spelmissbrukare Substantiv person som är beroende av hasardspel; person som spelar på ett skadligt sätt spelmusik Substantiv musik som förekommer i datorspel, arkadspel eller tv-spel (vanligtvis som bakgrundsmusik) spelmässa Substantiv mässa på vilken främst dator- och TV-spel, konsoler och tillbehör visas upp, ofta med möjlighet för besökarna att få pröva spel som ännu inte har släppts spelmässig Adjektiv som rör spel spelnykterist Substantiv person som avstår hasardspel (för att undvika spelmissbruk) spelomgång Substantiv rond i ett spel spelpjäs Substantiv pjäs som används i ett visst spel spelplats Substantiv plats där det spelas t.ex. musik, teater eller en idrott såsom fotboll spelportal Substantiv digital distribuerings- och social nätverkstjänst för datorspel (plattform som tillhandahåller digital försäljning, distribution och sociala kommunikationsmedel för datorspel) spelschema Substantiv schema för spel spelskicklig Adjektiv duktig på att spela (ett musikinstrument, ett bollspel, eller liknande) spelskicklighet Substantiv det att vara duktig på att spela (ett musikinstrument, ett bollspel, eller liknande) spelsug Substantiv (abstinensartat) drag efter att spela spel spelt Substantiv speltvete, ett sädesslag; arten Triticum (aestivum) spelta speltid Substantiv tid när matchen är i gång d.v.s. inte innan eller efter matcher eller under spelavbrott speltvete Substantiv spelt, ett sädesslag; arten Triticum (aestivum) spelta spelutvecklare Substantiv person som utvecklar spel (särskilt dataspel), specialist på spelutveckling spelutveckling Substantiv utveckling av spel (särskilt dataspel) spelvinst Substantiv vinst från hasardspel spelöppning Substantiv de första dragen i ett parti av något spel, exempelvis schack spenamn Substantiv öknamn spenaten Substantiv skogen, vildmarken, naturen, förorten spenderande Substantiv det att spendera spenderbyxa Substantiv används bara i uttrycket ha spenderbyxorna på (och närliggande varianter) spenderiver Substantiv iver att spendera spendersam Adjektiv frikostig spendersamhet Substantiv det att vara spendersam spene Substantiv bröstvårta hos däggdjurs hona spenkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria longimamma spens Substantiv variant av späns spenslig Adjektiv vars kropp är tunn med smala lemmar spenslighet Substantiv det att vara spenslig spenört Substantiv en art (Laserpitium latifolium) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten spenört speord Substantiv hånfullt (gycklande) eller spefullt ord; jämför speglosa spermabank Substantiv plats där sperma från donatorer samlas in för framtida användning vid insemination spermatid Substantiv ett förstadium till en spermie som uppkommer vid meios II av en sekundär spermatocyt spermatocyt Substantiv tidig celltyp i spermatogenesen spermatogenes Substantiv process som förekommer i sädeskanalerna där speciella stamceller (spermatogonier) ger upphov till mogna spermier, via bland annat meios spermatogonium Substantiv stamcell som finns i mannens testikel och som vid delning kan ge en cell som kommer att differentieras och via bland annat meios bli till en mogen och befruktningsduglig spermie spermieproduktion Substantiv den fysiologiska produktionen av mogna spermier (från spermatogonier) i en sädeskanal i en testikel speta Substantiv sticka, flisa; en träflisa som trängt in i huden spetsande Adjektiv som spetsar spetsbergsgrissla Substantiv en art (Uria lomvia) inom fågelfamiljen alkor (Alcidae); individ av arten spetsbergsgrissla spetsbergsgås Substantiv en art (Anser brachyrhynchus) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten spetsbergsgås spetsborgare Substantiv småborgerlig person spetsborgerlig Adjektiv som påminner om en spetsborgare spetsbov Substantiv skurk, förbrytare, särskilt en särdeles listig eller förslagen sådan spetsbyxor Substantiv en äldre modell av ridbyxor för män spetsbåge Substantiv båge med spetsig topp, gotisk båge spetsforskning Substantiv forskning i vetenskapens framkant, forskning av det mest avancerade slaget spetsfundig Adjektiv fyndig spetsfundighet Substantiv det att vara spetsfundig; onödigt grävande i detaljer spetsfundigt Adverb ironiskt, överlägset, baserat på bättre kunskap om detaljer spetsighet Substantiv det att vara spetsig; något som är spetsigt spetskrage Substantiv krage tillverkad av spets spetskrokodil Substantiv en djurart (Crocodylus acutus) inom familjen krokodiler (Crocodylidae); individ av denna art spetskula Substantiv kula med mycket utdragen avsmalnande spets spetsnoshörning Substantiv en art (Diceros bicornis) inom däggdjursfamiljen noshörningar (Rhinocerotidae); individ av arten spetsnoshörning spetsparentes Substantiv klammerparentes spetsstjärtad Adjektiv som har en spetsig stjärt spetsteknologi Substantiv särskilt avancerad teknologi, teknologi från utvecklingens framkant spetsvinklig Adjektiv som har tre spetsiga vinklar spettekaka Substantiv typ av kaka som tillverkas på spett; skånskt bakverk spettkaka Substantiv variant av spettekaka spex Substantiv studentikos amatörteater spexa Verb uppträder i ett spex eller skämta uppsluppet spexartad Adjektiv som liknar ett spex spickekorv Substantiv korv som är saltad och lufttorkad spicken Adjektiv saltad eller torkad men inte kokt eller stekt spickesill Substantiv sill som serveras rå och saltad spiddekaga Substantiv typ av kaka som tillverkas på spett spikad Adjektiv som spikats spikande Substantiv det att spika spikblad Substantiv en art (Hydrocotyle vulgaris) inom växtfamiljen Araliaväxter (Araliaceae); individ av arten spikblad spikhuvud Substantiv den ände av en spik på vilken man slår med hammaren spikig Adjektiv som har spikar spikmatta Substantiv matta med ett stort antal rakt uppåt utstående spikar av någon utformning (antingen ett redskap vid meditation, akupressur/akupunktur eller liknande eller ett hjälpmedel som t.ex. polisen kan lägga ut på en väg i ett för spiknykter Adjektiv helt nykter; opåverkad av alkohol spikrak Adjektiv helt rak över en längre sträcka spilkum Substantiv ett bruksföremål i drejat och glaserat lergods, en skål med en öppning för att skilja grädden som samlas på ohomogeniserad mjölk. spill Substantiv värdelös rest, avfall spillan Substantiv det att spilla spillande Substantiv det att spilla spillkråka Substantiv en art (Dryocopus martius) inom fågelfamiljen hackspettar (Picidae), Europas största hackspett med en nästan helsvart dräkt; individ av arten spillkråka spillolja Substantiv olja eller dylikt som mist sina egenskaper och inte längre kan användas för sitt ursprungliga ändamål spilloljedunk Substantiv dunk för spillolja (oljespill) spillrande Adjektiv som spillrar spillvatten Substantiv svartvatten eller gråvatten spillvärme Substantiv värme som blir över från fysikaliska, kemiska eller industriella processer vars främsta syfte är något annat än att alstra värme spilta Substantiv bås avsett för häst som är öppet mot stallgången spilåpipa Substantiv svenskt folkligt träblåsinstrument, liknande en liten blockflöjt, med sex fingerhål och en klar, genomträngande ton spindelbett Substantiv (resultatet av ett) bett från en spindel spindelbiten Adjektiv som har fått bett från en spindel spindelblomster Substantiv art i familjen orkidéer; en orkidé som får lilagröna blommor med det vetenskapliga namnet Listera cordata spindeldjur Substantiv en klass bland leddjuren med det vetenskapliga namnet Arachnida spindelnätsdiagram Substantiv radardiagram spindeltunn Adjektiv tunn som en spindel(s) spindelvävshinna Substantiv (exemplar av) den mellersta hjärn- och ryggmärgshinnan (araknoidea) spindelvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria theresae spindelägg Substantiv ägg från en spindel spindlar Substantiv en ordning till klassen spindeldjur, på latin: Araneae spinett Substantiv ett slags lådformat klaver spinkeved Substantiv liten vedpinne, småved spinkighet Substantiv det att vara spinkig spinkis Substantiv spinkig person spinko Substantiv smal person spinn Substantiv skruvrörelse nedåt vid flygning spinnaker Substantiv ett trekantigt bukigt (ballongliknande) försegel spinnare Substantiv fiskedrag med en roterande sked spinndoktor Substantiv person som professionellt arbetar med att påverka opinionsbildningen och medieuppmärksamheten för politiska eller andra idéer, för att marknadsföra varor och tjänster e.d.; påtryckare som sätter snurr på opinionen spinneri Substantiv fabrik för framställning av garn spinnrock Substantiv redskap för att spinna med slända som sätts i rotation av ett stort drivhjul som drivs genom trampning spinnsida Substantiv kvinnlig del av en släkt spionerande Substantiv det att spionera spioneridömd Adjektiv som (i domstol) dömts för spioneri spionfilm Substantiv spelfilm som handlar om hemliga agenter spionplan Substantiv flygplan som spionerar spionprogram Substantiv datorprogram som i smyg registrerar information om exempelvis vilka webbplatser som besöks spionthriller Substantiv spännande roman eller film som involverar spioner spiralarmband Substantiv armband med spiralform spiralbindning Substantiv sätt att binda samma sidor till en bok spiralbroms Substantiv bromsanordning på rangerbangårdar för att bromsa in rullande vagnar spiralformad Adjektiv formad som en spiral spiralgalax Substantiv galax formad som en spiral spiralmaskros Substantiv en art (Taraxacum cochleatum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten spiralmaskros spiraltrappa Substantiv trappa i form av en skruv spiritism Substantiv tron på förbindelse med de döda, åskådningen att man genom så kallade medier kan komma i kontakt med avlidna människors andar spiritist Substantiv anhängare av spiritism spiritistisk Adjektiv som har med spiritismen och dess anhängare att göra spiritoso Adverb livligt spiritualism Substantiv den filosofiska åsikten att hela tillvaron är av andlig natur spiritualitet Substantiv andlighet spirituös Adjektiv andlig spirometri Substantiv en lungfunktionsundersökning som ger information om lungvolymer, -kapaciteter och luftflöden och som vanligen utförs genom andning i munstycke med mätning av luftflöden och/eller utspädning, bland annat vid utredning av spisa Verb äta (mat); intaga (en måltid) spisande Substantiv det att spisa spisaska Substantiv aska efter ved (som eldats i vedspis) spisbräde Substantiv träskiva anbringad runtom spishällen; spishylla spisbröd Substantiv (äldre) typ av knäckebröd, som över tiden varierat i sitt recept, men som ursprungligen syftade på ett mörkt och torrt bröd, grövre än dagens knäckebröd, och som under 1700- och 1800-talen kunde bakas av korn och agnar e spisel Substantiv öppen spis, vedspis spiselvrå Substantiv vrå (liten plats) intill spisel (vedspis, öppen spis) spisfläkt Substantiv fläkt ovan spisen ämnad för att samla upp matos spishäll Substantiv samling närbelägna spisplattor för matlagning spiskummin Substantiv en växtart (Cuminum cyminum), i familjen flockblommiga växter (Apiaceae); exemplar av denna art spiskåpa Substantiv kåpa över spis, som leder ut matos spismur Substantiv mur (murverk) för spis (vedspis, öppen spis, kakelugn, kamin och tillhörande skorsten) spismursröse Substantiv stenröse som rest efter en spismur, där ett hus har stått spisning Substantiv matservering; servering utav mat spisplatta Substantiv del av (elektrisk) spis avsedd att värma kokkärl på, medan kringliggande yta av spisen inte blir varm spispop Substantiv popcorn som tillagas på spisen spissatus Substantiv en molnart som förkortas spi spisvakt Substantiv en timer (tidur) som bryter strömmen till en elektrisk spis, så att man inte glömmer bort varma spisplattor spisöl Substantiv ett svenskt, medeltida slags överjäst öl med en relativt låg alkoholhalt på 1,1 volymprocent spixguan Substantiv en fågelart (Penelope jacquacu), i familjen hockohöns (Cracidae); individ av denna art spjutbräken Substantiv en växtart (Nephrolepis exaltata) inom familjen spjutbräkenväxter (Lomariopsidaceae) inom divisionen ormbunkar; exemplar av denna art spjutflickslända Substantiv en insektsart (Coenagrion hastulatum) i familjen sommarflicksländor (Coenagrionidae) i ordningen trollsländor (Odonata); individ av denna art spjutkastare Substantiv person som praktiserar grenen spjutkastning spjutkastning Substantiv en kastgren inom friidrott, där utövaren skall kasta ett slags spjut så långt som möjligt spjutmålla Substantiv en växtart (Atriplex prostrata) i familjen amarantväxter (Amaranthaceae); exemplar av denna ört spjutrocka Substantiv individ inom fiskfamiljen spjutrockor (Dasyatidae), hörande överordningen rockor, kännetecknade av sin piskartade stjärt försedd med en lång spjutartad gadd spjutskråp Substantiv en art (Petasites spurius) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten spjutskråp spjutspets Substantiv spetsen hos ett spjut spjutspetsforskning Substantiv forskning i vetenskapens framkant, forskning av det mest avancerade slaget spjutspetsföretag Substantiv företag som ägnar sig åt spjutspetsteknologi spjutspetsteknologi Substantiv synonym till spetsteknologi spjutyxa Substantiv ett medeltida tvåhandat stångvapen avsett för hugg och stötar spjuver Substantiv illistig person spjuveraktig Adjektiv illmarig, pillemarisk, skojfriskt gäckande och skälmsk spjuveraktighet Substantiv det att vara spjuveraktig spjäla Verb förse med spjälor spjälka Verb sönderdela eller klyva i långa och tunna stycken (särskilt om föremål av trä) spjälkande Adjektiv som spjälkar spjälkning Substantiv det att spjälka spjäll Substantiv fel, hinder, besläktat med spilla spjällmotor Substantiv elmotor som reglerar öppningsgraden av ett spjäll, i exempelvis ett ventilationssystem spjälstaket Substantiv staket av spjälor spjärn Substantiv stadigt stöd eller fäste i syfte att motstå viss kraft spjärna Verb sätta sin kropp eller kroppsdelar mot något för att motstå viss kraft spleen Substantiv svårmod, livsleda splendid Adjektiv strålande, lysande, utmärkt, överdådig splenomegali Substantiv tillstånd med förstorad mjälte spliceosom Substantiv komplex av RNA (snRNA) och protein som sköter splitsning av pre-mRNA spliff Substantiv joint spline Substantiv kontinuerlig matematisk funktion som är styckvis polynom och har kontinuerlig förstaderivata splint Substantiv kortform av splintved splintved Substantiv yngre och yttre delen av en trädstam; ved som i levande träd innehåller levande vedceller (parenkymceller) och vari vatten- och näringstransport sker splitsa Verb fläta ihop ändarna av två rep splitsning Substantiv hos eukaryoter fundamental naturligt förekommande process som tar bort introner från nyligen transkriberat pre-mRNA och kopplar ihop exonerna splitta Verb dela upp (särskilt om nota) splitterbomb Substantiv bomb som vid detonation skickar iväg vassa skärvor (i kontrast mot rökbomber, stinkbomber, osv.) splitterskada Substantiv skada som orsakats av splitter splittrande Substantiv det att splittra splittrare Substantiv person som splittrar, något eller någon som (med flit) orsakar oenighet inom en sammanslutning splittras Verb att komma bort från varandra splittringsförsök Substantiv försök att splittra en grupp spoila Verb berätta vad som ska hända i en film, bok, datorspel e.dyl. till någon som har tänkt att börja men inte hunnit än spolarvätska Substantiv en vätska för att göra rent vindrutan eller andra rutor med hjälp av vindrutetorkare på ett fordon under körning spolformad Adjektiv formad som en spole spolformig Adjektiv formad som en spole spoliera Verb fördärva, förstöra, föröda spolten Substantiv ten (pinne, axel) för spole spongier Substantiv vattenlevande organismer i djurriket (Animalia) tillhörande stammen Porifera sponk Substantiv spritdryck; alkohol avsedd för inmundigande spons Substantiv sponsorsfinansiering, sponsorspengar sponsorsavtal Substantiv överenskommelse om att vara sponsor sponsorskap Substantiv det att vara någots sponsor sponsorskontrakt Substantiv överenskommelse om att vara sponsor sponsrande Substantiv det att sponsra sponsring Substantiv en form av (del)finansiering av läromedel, idrott, kultur eller annan verksamhet, som finansiären primärt inte har intressen i, utan där utbytet ofta utfaller i form av reklamplats/marknadsföring/goodwill spont Substantiv utskjutande list på ena kanten av en bräda sponta Verb foga samman en bräda med spont och en bräda med motsvarande ränna spontanabort Substantiv ett barns födelse innan det har utvecklats ordentligt (och därför dör) spontande Adjektiv som spontar spontanism Substantiv konstnärlig stilepok i Europa spontanitet Substantiv omedelbarhet, impulsivitet sporadisk Adjektiv oregelbunden och inte särskilt frekvent sporadiskt Adverb sällsynt, oregelbundet, då och då, här och var sporrande Adjektiv som sporrar sporrhjul Substantiv hjul i landställ (till flygplan, helikoptrar) som sitter monterat bakom huvudhjulen under planets stjärt (eller tvestjärt), antingen som del av ett sporrställ, där stjärtpartiet vilar på hjulet när farkosten står på mark sporrsparvar Substantiv en familj av fåglar (Calcariidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) sporta Verb utöva en idrott; träna eller tävla i en sport sportaffär Substantiv affär där sportartiklar säljs sportarena Substantiv synonym till idrottsarena sportbar Substantiv bar, ofta även med matservering, som besöks i syfte att kolla på sport på sportbarens TV-apparater, oftast sådana såsom fotboll och ishockey, och kanske ta en öl och äta mat sportbehå Substantiv tajt sittande behå som bärs av kvinnor när de idrottar sportbutik Substantiv sportaffär sportchef Substantiv chef inom en idrottsförening med ansvar relaterat till idrottsverksamheten sportdykare Substantiv person som dyker som sport sportdykning Substantiv det att dyka som sport; tillfälle då någon dyker som sport sportfiske Substantiv fiske i tävlingssammanhang sportgren Substantiv viss sorts tävling i ett sportevenemang sporthall Substantiv större byggnad där olika former av idrott kan utövas sportintresse Substantiv intresse för sport sportintresserad Adjektiv intresserad av sport sportjournalistik Substantiv journalistik som fokuserar på idrott sportkanal Substantiv TV-kanal som är specialiserad på sport sportklubb Substantiv förening (klubb) för utövande av sport sportklädd Adjektiv som har på sig kläder avsedda för idrottsaktivitet sportkommentator Substantiv person som beskriver en pågående match för tittare eller lyssnare sportler Substantiv laglig ersättning för vissa uppdrag i en tjänst sportlov Substantiv lovet som faller i veckan i slutet av februari eller början av mars sportlovsfirare Substantiv person som för närvarande är ledig från skolan eller annan sysselsättning med anledning av vinterns sportlov sportlovsledig Adjektiv som har uppehåll från skolundervisningen på grund av sportlov sportredaktion Substantiv grupp av människor som skriver och redigerar texter om sport åt tidning, radio eller tv sportredaktör Substantiv redaktör (journalist, skribent) med inriktning på sport, sportjournalist sportreporter Substantiv reporter som bevakar sport sportsko Substantiv sko för (någon slags) sport; oftast i plural sportskytt Substantiv person som tävlar i skytte, idrottare som skjuter sportskytte Substantiv skytte som tävling eller idrott sportslig Adjektiv som har med (faktisk) sport att göra (t.ex. träning och tävling) sportsligen Adverb på ett sportsligt sätt sportslighet Substantiv det att vara sportslig sportstuga Substantiv mindre fritidshus för utövare av sport (friluftsliv, skidåkning) sporväxt Substantiv växt som förökar sig med sporer spotsk Adjektiv stursk, övermodig, hånfull spotskhet Substantiv det att vara spotsk spottande Substantiv det att spotta spottare Substantiv någon eller något som spottar spottkopp Substantiv kärl avsett att spotta i spottkörtel Substantiv exokrin körtel som producerar saliv spottloska Verb spotta en spottloska spottlåda Substantiv liten låda, oftast fylld med sand eller granris, som placerades på golvet, vanligtvis vid kakelugnen, för att användas som en plats att spotta (snus eller tuggtobak) i spottsoppa Substantiv soppa på körsbär (klarbär) spov Substantiv individ av någon av ett flertal arter inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae) spovsnäppa Substantiv en art (Calidris ferruginea) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten spovsnäppa spraka Verb ge ifrån sig tätt upprepade, smällande eller knäppande ljud (t.ex. om eld, elektricitet) sprakfåle Substantiv yster, bångstyrig häst sprall Substantiv det att spralla spralla Verb vara uppspelt eller uppsluppen spralleman Substantiv sprallig mansperson, man som till karaktären är yster av glädje sprallig Adjektiv livlig, uppspelt och uppsluppen sprallighet Substantiv det att vara sprallig sprattel Substantiv det att sprattla sprattelgubbe Substantiv platt (människo)figur (vanligen i trä eller papp) med ledade armar och ben, vilka rör på sig när någon drar ett snöre fäst i figuren (på baksidan) sprattla Verb göra häftiga kroppsrörelser utan att komma någon vart sprattlig Adjektiv som (ofta) sprattlar spraykonst Substantiv graffiti med konstnärligt värde sprayning Substantiv stavningsvariant av sprejning sprejflaska Substantiv behållare som innehåller någon typ av vätska som sprejas ut genom ett munstycke så att det bildas en aerosol sprejning Substantiv det att spreja; tillfälle då det sprejas spreta Verb sträcka ut åt olika håll; sticka ut; spärra ut spretig Adjektiv som spretar spretighet Substantiv det att vara spretig; något som spretar sprickbildning Substantiv uppkomst av spricka sprickning Substantiv det att spricka spridare Substantiv något eller någon som sprider något spridarvagn Substantiv vagn som sprider frö (gräsfrö), gödsel (konstgödning) eller kalk spridningskoefficient Substantiv mått på förmåga (hos material) att sprida (ändra riktning på) infallande ljus spridningsmått Substantiv inom statistik och matematisk statistik ett sammanfattande mått på utspridningen av observerade data eller en sannolikhetsfördelning spridningsrisk Substantiv risk att något (som en smitta eller brand) sprids springarbonde Substantiv bonde som står på någon av springarlinjerna (d.v.s. b- eller g-linjen) springarslutspel Substantiv slutspel med springare springbrunn Substantiv fontän springbud Substantiv person som levererar meddelanden eller paket till fots springhöna Substantiv hönsfågel inom familjen springhöns (Turnicidae); individ av dessa arter springis Substantiv springnota springkorn Substantiv en art (Impatiens noli-tangere) inom växtfamiljen balsaminväxter (Balsaminaceae); individ av arten springkorn springmask Substantiv en tarmparasit (Enterobius vermicularis) som tillhör stammen rundmaskar (Nematoda); individ av dessa maskar springnota Substantiv det att springa iväg för att slippa betala en nota på restaurang, på hotell, i taxi etc springnäbbmöss Substantiv en däggdjursfamilj (Macroscelididae) inom ordningen Macroscelidea springvikarie Substantiv person som med kort varsel kan rycka in som ersättare på olika tjänster sprinkler Substantiv en sorts anläggning för automatiskt verkande brandsläckning sprinta Verb springa fort (en kort distans) sprinter Substantiv kortdistanslöpare sprinterdistans Substantiv kort distans i löpning (som 400 meter eller kortare) sprinterlopp Substantiv lopp på kort distans (mindre än 400 meter) sprinterlöpning Substantiv löpning på korta sträckor (som 400 meter eller kortare) sprinterstjärna Substantiv berömd sprinter sprintersträcka Substantiv kort löpsträcka (som 400 meter eller kortare) sprinthål Substantiv hål för pinne eller bult (sprint) sprita Verb applicera alkoholbaserat (oftast etanolbaserat) desinfektionsmedel på händer eller någon yta i syfte att oskadliggöra infektiösa agens; (någon gång mer allmänt) applicera något alkoholbaserat medel spritdryck Substantiv dryck som innehåller sprit spritflaska Substantiv flaska avsedd för sprit, flaska som innehåller sprit spritförsäljning Substantiv försäljning av sprit spritkök Substantiv enkel spis som eldas med T-sprit spritlangare Substantiv person som illegalt säljer alkoholhaltiga drycker spritmissbruk Substantiv alkoholmissbruk sprits Substantiv det redskap med vilket man spritsar spritsa Verb pressa fram kräm (eller liknande trögflytande vätska) genom ett hål i en påse spritsning Substantiv det att spritsa spritt Adverb splitter, alldeles, alldeles fullständigt spritta Verb plötsligt rycka till i kroppen, hoppa till sprittande Adjektiv () som rycker till i kroppen, som hoppar till sprittermometer Substantiv termometer med röd vätska (etanol) som använder sig av vätskans volymutvidgning för att visa temperaturen sprittning Substantiv det att spritta sprudla Verb välla fram (om vatten) sprund Substantiv en typ av slits i klädesplagg (ofta om sådan öppning som underlättar påtagning och som sedan kan knäppas igen) sprut Substantiv enskild händelse av att någon vätska sprutar upp, ut, eller in sprutande Substantiv det att spruta sprutbyte Substantiv synonym till sprututbyte sprutlackera Verb lackera genom att spruta färg sprutnarkoman Substantiv narkoman vars intag av narkotika sker genom injektion med sprutor spruträdd Adjektiv som är rädd för medicinska sprutor och nålstick (i ens egen levande vävnad), t.ex. för blodprov eller injektion spruträdsla Substantiv rädsla för medicinska sprutor och nålstick (i ens egen levande vävnad), t.ex. för blodprov eller injektion sprutt Substantiv fart sprututbyte Substantiv plats där drogmissbrukare kan få nya sprutor i utbyte mot använda spräckande Substantiv det att spräcka spräckning Substantiv det att spräcka något spränd Adjektiv ordet spränd är sammansatt av orden "sprängd" och "bränd" och syftar till att beskrvia en person som är mycket dum/korkad och/eller kraftigt berusad. Ordet/uttrycket myntades tidigt 2000-tal i Svensk undergrund musikkret sprängande Substantiv det att spränga sprängattentat Substantiv explosion som del av ett attentat sprängbomb Substantiv bomb med sprängverkan (i kontrast mot rökbomber, stinkbomber, och så vidare) sprängdåd Substantiv händelse där en eller flera gärningsmän olagligen på offentlig plats eller annans egendom detonerar en sprängladdning, t.ex. i syfte att orsaka skada och rädsla (hämndaktion, terrordåd) eller i samband med rånförsök sprängfull Adjektiv väldigt fylld sprängfylld Adjektiv rikligt fylld; så fylld att det inte går att fylla mer; fylld till bristningsgränsen spränggelatin Substantiv sprängämne som uppfanns 1875 av Alfred Nobel spränghandgranat Substantiv handgranat som verkar genom att sprängas (via splitter och tryck) sprängkraft Substantiv kraft som utvecklas när något exploderar sprängladdad Adjektiv som mottagit eller är försedd med en sprängladdning spränglärd Adjektiv mycket lärd sprängskiss Substantiv ritning (skiss) som visar hur delar kan sättas samman till en maskin sprängtändmedel Substantiv tändmedel sprängverkan Substantiv verkan av ett sprängämne sprängört Substantiv en art (Cicuta virosa) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten sprängört sprätthöns Substantiv värphöns som i motsats till burhöns är frigående sprättig Adjektiv som beter sig som en sprätt eller snobb sprättighet Substantiv det att vara sprättig sprättning Substantiv det att sprätta språka Verb småprata, samtala språkaktivism Substantiv det att av bakomliggande övertygelse försöka förändra allmänspråket språkaktivist Substantiv person som av bakomliggande övertygelse använder ett nydanande uttryck eller språklig avvikelse i syfte att förändra eller påverka allmänspråket språkande Substantiv det att språka språkattityd Substantiv individers inställningar till språkliga företeelser av olika slag språkattitydforskning Substantiv forskning om uppfattningar och reaktioner på variationer och förändringar inom språket, dialekter och brytningar språkbada Verb utsätta (sig) för språkbad språkbadare Substantiv person som språkbadar språkband Substantiv band med text, som anger vad någon säger, t ex i en målning eller en serieteckning språkbarriär Substantiv språkligt hinder som begränsar möjligheten mellan två eller fler parter att uttrycka sig så att de blir förstådda språkbeskrivning Substantiv skriftlig beskrivning av ett språk med olika nivåer av detalj, i synnerhet med fokus på grammatik och fonologi språkbruk Substantiv sättet som en grupp av personer eller en person använder språket på i ett visst samanhang språkbrukare Substantiv person som brukar visst språk eller språket språkbyte Substantiv övergång från ett tidigare brukat språk till ett annat språkbytesprocess Substantiv process genom vilken ett språk successivt ersätts av ett annat hos en individ, grupp eller samhälle (ofta till följd av sociala, ekonomiska eller politiska faktorer) språkbög Substantiv extremt språkintresserad person språkdokumentation Substantiv insamlande och arkivering av olika typer av språklig data med målet att skapa en omfattande eller representativ uppteckning av ett visst språk språkdrag Substantiv egenskap hos ett språk eller en dialekt; språklig egendomlighet språkdräkt Substantiv utformning vad gäller språket språkfamilj Substantiv grupp enskilda språk som är genetiskt besläktade med varandra språkfascist Substantiv person som är (överdrivet) petig med språklig korrektur språkfattigdom Substantiv fattigdom på språkliga uttrycksmöjligheter språkfel Substantiv fel i språkbruket språkfilosof Substantiv person som ägnar sig åt språkfilosofi språkfilosofi Substantiv gren inom filosofi som handlar om grundläggande begrepp inom lingvistik språkfilosofisk Adjektiv som rör språkfilosofi språkforskare Substantiv person som forskar i språk språkforskning Substantiv forskning bedriven om språk språkförbistring Substantiv åtskillnad i språk som gör att folk inte förstår varandra (sedan Babels torn, enligt 1 Mos. 11:1–9) språkgroda Substantiv språklig felsägning som orsakar förlägenhet språkgrupp Substantiv grupp enskilda språk som är genetiskt besläktade med varandra språkhistoria Substantiv vetenskap som studerar den historiska utvecklingen av språk språkhistorisk Adjektiv som har att göra med språkhistoria språkideologisk Adjektiv som tillhör eller angår en viss ideologi gällande språk språkinlärning Substantiv det att lära sig ett språk språkkod Substantiv kort alfabetisk eller numerisk beteckning för att identifiera ett språk språkkonflikt Substantiv konflikt som uppstått på grund av svårigheter att kommunicera språkkunskap Substantiv kunskap om språk språkkurs Substantiv (ofta helt fristående) kurs som lär ut ett specifikt (mänskligt) språk (som t.ex. italienska eller japanska) språkkänsla Substantiv känsla för språk språkliberal Adjektiv som har en laissez-faire-attityd gentemot språkets utveckling där man anser att nya tendenser i språkbruket inte ska motarbetas av någon högre instans, utan att man snarare bör likställa vad som är korrekt språkbruk med språkliberalt Adverb på ett språkliberalt sätt språklig Adjektiv som rör språk språkljud Substantiv ljud som frambringas av talapparaten och som ingår i det talade språket språklärare Substantiv lärare som undervisar i språk språkmelodi Substantiv ett språks kännetecknande betoning språknamn Substantiv namn (ord) som betecknar ett särskilt språk språknormering Substantiv det att standardisera ett språk enligt uppsatta normer språknörd Substantiv person med ovanligt stort intresse för språk språkområde Substantiv geografisk region där ett språk eller en dialekt talas språkplanering Substantiv skapandet av en plan för hur ett språk ska utformas (i form av stavning, ordval, grammatik med mera) språkpolitik Substantiv politik som utformar regler eller arbete gällande (en stats) språk språkpolitisk Adjektiv som rör språkpolitiken språkpurism Substantiv strävan att minska antalet främmande lånord inom ett språk språkresa Substantiv resa i syfte att intensivt studera ett språk (genom att utöver studier språkbada i ett område där språket i fråga talas av invånarna) språkrevitalisering Substantiv insatser för att återuppliva ett språk som har få eller inga modersmålstalare kvar; insatser för att förhindra ett hotat språks tillbakagång språksam Adjektiv som gärna pratar språksamhet Substantiv det att vara språksam språkskamning Substantiv det att gå illa åt någon för sitt dåliga språkbruk språkstandardisering Substantiv det att standardisera ett språk enligt uppsatta normer språkstatistik Substantiv statistik inriktad på språklig data språkstuderande Adjektiv som studerar språk språkstudium Substantiv studium av språk språktest Substantiv test av någons språkliga kunskaper språktypologi Substantiv disciplin inom lingvistik som klassificerar enskilda språk efter deras uppbyggnad med syfte bland annat att beskriva och förklara den språkliga variation som finns bland världens språk språkundervisning Substantiv (skol)undervisning i (något eller några mänskliga) språk språkutveckling Substantiv processen att utveckla sitt språkbruk språkval Substantiv skolämne i den svenska grundskolan från och med årskurs sex där elever får välja att studera ett tredjespråk språkvetare Substantiv person som sysslar med språkvetenskap språkvetenskap Substantiv läran om språk språkvetenskaplig Adjektiv som har med språkvetenskap att göra språkvidrighet Substantiv ettvart begrepp eller språkföreteelse som uppfattas oriktigt, smaklöst och/eller motsägelsefullt språkångest Substantiv ängslan inför att uttrycka sig på ett språk där personen känner sig hämmad eller har svårt att uttrycka sig intellektuellt eller på ett sätt som förmedlar dennes personlighet språkö Substantiv språkligt avgränsat område omgivet av områden där andra språk talas språngavgift Substantiv avgift som ägare av djur har att erlägga för ett språng språngfika Substantiv fika att ta med sig språngmarsch Substantiv springande förflyttning språngnick Substantiv avsiktlig träff av bollen med huvudet till en spelare som kommer springandes eller hoppandes språngskalle Substantiv synonym till språngnick spröd Adjektiv som lätt brister; mör, knaprig, frasig; bräcklig, skör, ömtålig; klen; svag sprödhet Substantiv det att vara spröd spröjs Substantiv list som delar upp ett fönster eller annat föremål av glas (t.ex. dörr) spröt Substantiv föremål som står ut från något spunnen Adjektiv som har spunnits spurt Substantiv plötslig, kortvarig rusning eller kraftansträngning; särskilt fartökning i avslutningen eller slutfas spurta Verb genomföra en spurt; i slutet av ett lopp öka hastigheten spurtare Substantiv person som spurtar spurtstark Adjektiv duktig på att spurta spydighet Substantiv det att vara spydig spyfluga Substantiv insekt som tillhör familjen i underordningen flugor, som ingår i insektsordningen tvåvingar spygatt Substantiv hål i fartygssida för vattenutrinning späcka Verb fylla där det finns utrymme; förse med, ibland med innebörden att det är välfyllt eller närmar sig bristningsgränsen späcklager Substantiv (subkutant) lager av späck (fettvävnad hos vissa djur) späd Adjektiv som befinner sig i början av sin utveckling spädande Substantiv det att späda spädbar Adjektiv som går att späda spädbarnsvård Substantiv skötsel av spädbarn spädgris Substantiv ung gris spädhet Substantiv det att vara späd spädis Substantiv spädbarn spädmaskros Substantiv en art (Taraxacum laetum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten spädmaskros spädning Substantiv det att späda späka Verb hålla någon (eventuellt sig själv) på svältkost späkning Substantiv undertryckning av sina drifter och behov spänningsdelare Substantiv enkel linjär krets som ger ifrån sig en bråkdel av den spänning som kretsen ansluts till, typiskt bestående av två resistorer spänningsfall Substantiv minskning (fall, förlust) av elektrisk spänning (i en lång ledning) spänningsfylld Adjektiv fylld av spänning spänningskälla Substantiv komponent som levererar en (helst konstant) spänning mellan två punkter spänningsroman Substantiv roman med spänning i handlingen spänningsstyrd Adjektiv som ändrar konformation (öppen eller stängd) beroende på membranpotentialen spännkraft Substantiv yttre kraft (på t.ex. en sträng) som ger spänst spännvidd Substantiv avstånd mellan två ändpunkter späns Substantiv styvt midjeband i kjol; förr äv en sorts uniformsrock eller jacka spänst Substantiv spänstighet, det att vara spänstig spänstig Adjektiv stark och smidig; rask och rörlig, vid god fysisk vigör; som har en vältränad eller vältrimmad kropp eller god kondition; som har väl bevarad elasticitet eller smidighet spänstighet Substantiv det att vara spänstig spänt Adverb på ett spänt sätt spärrande Substantiv det att spärra spärravdelning Substantiv avdelning som skjuter egna desertörer; i sovjetiska röda armén spärreld Substantiv kontinuerlig bombning av ett område med artilleri (för att förhindra fienden att passera) spärrfaner Substantiv faner på båda sidor om en träskiva med vinkelrät fiberriktning spärrfäste Substantiv fäste (borg, slott) som spärrar en väg spärrhake Substantiv böjd hake, krok eller liknande som används för att fixera eller fästa samman två objekt med varandra spärrlinje Substantiv äldre benämning på heldragen linje; vägmarkering som (i regel endast får korsas för att låta ett fordon passera ett fast hinder som exempelvis stillastående fordon, eller om fordonsföraren har en streckad linje målad på spärrmarkering Substantiv En sällsynt säkerhetsåtgärd i Finland genom vilken man begränsar utlämnandet av uppgifter gällande personens adress, bostadsort och hemkommunsuppgifter ur befolkningsdatasystemet till sådana myndigheter som har rätt att spärrskaft Substantiv skaft till en spärrnyckel (hylsnyckel) spärrvakt Substantiv person som sitter och arbetar vid tunnelbanespärr eller pendeltågsspärr; typexempel på enkelt extraknäck spätta Substantiv yngre, attraktiv kvinna; laddat av ett visst mått av objektifiering spådomskonst Substantiv konst att förutsäga framtida händelser och meddela om fördolda ting (genom att använda en tillskriven övernaturlig förmåga eller att tolka olika tecken) spådomskort Substantiv kort med vilket en spågumma eller spågubbe säger sig kunna spå i framtiden eller det fördolda spådomssejd Substantiv sejd i syftet att utröna dold kunskap spåga Substantiv liten sticka, träflisa eller dylikt spågumma Substantiv sierska; kvinnlig person som har förmågan att kunna se in i framtiden eller som arbetar med att spå spåkona Substantiv spåkvinna spåkvinna Substantiv kvinna som kan spå framtiden spåkäring Substantiv sierska; kvinnlig person som har förmågan att kunna se in i framtiden eller som arbetar med att spå spåman Substantiv person som spår spåna Verb klyva till spån; täcka med spån spånadsväxt Substantiv växt som används till spånad av tråd (att spinna), växt som man kan göra textilfibrer av spånadsämne Substantiv ämne för spånad (att spinna av) spång Substantiv enklare slags smal gångbro (ofta av plankor eller timmer) över dike, bäck, mosse eller liknande spånhyvel Substantiv liten hyvel med handtag på båda sidorna spånig Adjektiv täckt av spån spåning Substantiv improvisation, extemporering spånk Substantiv (drickbar) sprit spånka Verb dricka sprit; supa spånkorg Substantiv korg flätad av spån (tunna remsor av trä) spånplatta Substantiv spånskiva; skiva gjord av sågspån blandat med lim och sen pressats ihop spånskiva Substantiv spånplatta; skiva gjord av sågspån blandat med lim som pressats ihop spåntak Substantiv tak täckt med spån (spånor, takspån) spårande Substantiv det att spåra spårbar Adjektiv som är av en sådan beskaffenhet att man kan få reda på dess aktuella position eller identitet eller dess ursprung (tidigare positioner eller identiteter) spårbarhet Substantiv egenskapen att vara spårbar; det att vara spårbar spårbunden Adjektiv som går på räls, och sålunda endast kan förflytta sig längs den dragna rälsen; som har med spårvagn, tunnelbana och/eller tåg (pendeltåg, fjärrtåg, ...) att göra spårbyggnad Substantiv bygge av räls; nybyggnad eller ombyggnad av järnvägsspår spårbyggnadståg Substantiv tåg bestående av flera byggmaskiner som används för att bygga räls spårfordon Substantiv fordon avsett att framföras på räls, såsom tåg eller spårvagn spårfossil Substantiv fossiliserat spår efter organismers rörelse och aktivitet spårkorsning Substantiv plats där två järnvägsspår korsar varandra (på vilket som helst sätt) spårläggning Substantiv bygge av räls; nybyggnad av järnvägsspår spårlös Adjektiv som är utan spår spårskruv Substantiv skruv med spår (för spårmejsel) i skallen spårspring Substantiv folks olovliga springande och gående på järnvägsspår spårspärr Substantiv säkerhetsanordning för järnvägsanläggning som hindrar järnvägsfordon från att komma in på ett spår som ska säkras spårutbyggnad Substantiv utökning av järnväg, spårväg eller tunnelbana med fler spår, förlängd sträckning eller på annat sätt för att utöka spårvägens potential spårvagnsbiljett Substantiv biljett som ger tillgång till resa med spårvagn spårvagnsförare Substantiv person som kör en spårvagn spårvagnsförbindelse Substantiv förbindelse via spårväg spårvagnshall Substantiv depå (förvaringsplats) där spårvagnar parkeras och servas när de inte är i linjetrafik spårvagnshållplats Substantiv särskild plats belägen längs en spårväg avsedd för spårvagnar att stanna vid för att släppa på och av passagerare spårvagnskoppel Substantiv anordning som kopplar ihop två (eller flera) spårvagnar till ett tåg spårvagnslinje Substantiv sträcka som regelbundet trafikeras av en spårvagn spårvagnsolycka Substantiv olycka med spårvagn (t.ex. en händelse där två spårvagnar krockat eller där en spårvagn spårat ur eller kört på en bil, fotgängare eller annan trafikant) spårvagnsstation Substantiv särskild plats belägen längs en spårväg avsedd för spårvagnar att stanna vid för att släppa på och av passagerare spårvagnstrafik Substantiv trafik med spårvagnar spårvidd Substantiv bredd mellan rälerna på ett spår (mätt insida till insida). spårväg Substantiv transportmedel som utgörs av bussliknande spårbundna (numera normalt elektriskt drivna) så kallade spårvagnar, som normalt har plats för en spårvagnsförare och åtskilliga passagerare per vagn och framförs på utlagt spår spårvägsstation Substantiv särskild plats belägen längs en spårväg avsedd för spårvagnar att stanna vid för att släppa på och av passagerare spårväxel Substantiv anordning för förgrening av järnvägsspår spårämne Substantiv mineralämne, ämne som är livsnödvändigt i kosten i mycket små mängder, t ex järn, koppar, selen och jod spåtant Substantiv sierska spåtistel Substantiv en art (Carlina vulgaris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten spåtistel spåtistlar Substantiv ett växtsläkte (Carlina) inom familjen korgblommiga växter (Asteraceae) spöande Substantiv det att spöa spöfiske Substantiv fiske med hjälp av spö spöfångad Adjektiv fångad med spö (metspö, kastspö) spökaktig Adjektiv som förknippas med spöken spökballad Substantiv ballad som berättar en spökhistoria spökboll Substantiv nordisk variant av dodgeball, vanligtvis utövad under idrottslektioner i skolor spökeri Substantiv företeelse som inte kan förklaras vetenskapligt spökförare Substantiv bilist som kör i fel riktning på en väg, mot övrig trafik spökgarn Substantiv fiskenät som dumpats i vattnet och spöklikt driver runt och fortsätter fånga fisk och annat som lever i vattnet spökrädsla Substantiv rädsla för spöken spökröst Substantiv röst som inte styrs av en person utan spelas upp, som exempelvis i bussar när man kommer till hållplatser spökskepp Substantiv fartyg i fiktiva berättelser där det påstås finnas spöken spökskrivare Substantiv person som skriver en bok åt en annan i den andres namn spökslott Substantiv slott på vilket spöken (eller andra övernaturliga väsen) anses husera (eller fiktivt huserar); slott med skräckfilmsliknande stil; övergivet och förfallet slott eller större hus (med viss skräckkänsla); attraktion (på nö spöktimme Substantiv den timme som följer efter midnatt då spöken och andar och annat trolltyg tros vara aktiva (enligt västerländsk folktro) spöpåle Substantiv träpåle som en person var bunden till när de utsattes för spöstraff spöregn Substantiv mycket kraftigt regn spöregna Verb kraftigt falla ner regn spöregnande Substantiv det att spöregna spörja Verb fråga spörjande Adjektiv som frågar sig, som undrar spörsmål Substantiv begäran om information eller att få en upplysning i ett visst ärende spöslitning Substantiv spöstraff spöstraff Substantiv straff som involverar piskning av den som straffas med en käpp av trä srilankes Substantiv person från Sri Lanka srilankesiska Substantiv kvinnlig srilankes sriracha Substantiv ett slags kryddstark chilisås gjord på chilifrukt, vinäger, vitlök, socker och salt srirachakryddad Adjektiv kryddad med sriracha srirachasås Substantiv ett slags kryddstark chilisås gjord på chilifrukt, vinäger, vitlök, socker och salt stabbig Adjektiv styvbent, stapplande stabbighet Substantiv det att vara stabbig stabilisator Substantiv anordning på fartyg för att göra gången lugnare stabiliserande Adjektiv som stabiliserar stabilisering Substantiv det att stabilisera stabiliseringspolitik Substantiv åtgärder för att uppnå en balanserad utveckling av produktion och sysselsättning stabilt Adverb på ett stabilt sätt stabsläge Substantiv läge av förhöjd beredskap staccato Adverb stötvis, hackigt; med tydligt skilda toner stachanovit Substantiv högpresterande arbetare (i Sovjet) som vida överträffar produktionsnormen stacka Verb lägga (något) i eller på stack(en/ar) (istället för att ersätta något) stackmoln Substantiv moln som till formen liknar en (hö)stack stackot Adjektiv [utsträckning i rummet] kort stadd Adjektiv som befinner sig (i viss process), inställd, anställd, placerad stadfästa Verb ge stadigt fäste, styrka stadfästelse Substantiv godkännande av en lag, sanktion stadgande Substantiv det att stadga stadgar Substantiv samling föreskrifter eller bestämmelser (oftast i föreningar eller dylikt) stadgevidrig Adjektiv i strid med stadgar stadighet Substantiv det att vara stadig stadigvarande Adverb ständigt, hela tiden, permanent stadionchef Substantiv chef för en (Stockholms) stadion stadionpublik Substantiv publik på en arena stadkant Substantiv en speciell vävning i varpled på ett tygs ytterkant för att det inte skall repa sig stadsarkitekt Substantiv kommunal tjänteman i chefsställning som handlägger ärenden om bygglov, detaljplaner och översiktsplaner stadsbarn Substantiv barn som växer upp boende i (större) stadsmiljö stadsbibliotek Substantiv det centrala biblioteket i en kommun stadsbild Substantiv visuellt intryck av en stad stadsbuss Substantiv buss som är avsedd för lokaltrafik stadsbyggnad Substantiv byggandet av och i en stad och den politiska hanteringen av detta stadsbyggnadskontor Substantiv kontor (kommunal organisation, förvaltning) för stadsbyggnad stadsdelsnämnd Substantiv nämnd (kommitté) för en viss stadsdel stadsförsamling Substantiv den församling av folkkyrkan som omfattar invånarna i en stad, till skillnad från landsförsamlingen stadskyrka Substantiv kyrka tillhörande en stadsförsamling stadskärna Substantiv centrum av en (vanligtvis större) tätort stadskörning Substantiv körning i stadstrafik stadsliknande Adjektiv som liknar en stad stadsliv Substantiv liv eller sätt att leva i stad stadsmiljö Substantiv den omgivning av hus, gator, torg och parker som utgör en stad eller större tätort stadsmur Substantiv mur som under medeltiden byggdes runt städerna stadsmuseum Substantiv museum med uppgift att tydliggöra stadens historik med hjälp av autentiska föremål, fotografier och dokument stadsmänniska Substantiv människa som lever i en stad stadsmässig Adjektiv som är typisk för städer; som förekommer i städer stadsmässigt Adverb på ett sätt som är typiskt för städer stadsnamn Substantiv namn för en stad stadspark Substantiv park centralt belägen i en stad stadsplan Substantiv idé om hur en stad ska bebyggas stadsplanering Substantiv kunskapen och intentionen att ordna och forma helheten av byggnader, gator och torg i tätbebyggelse stadspolitik Substantiv nationell politik som behandlar städernas utveckling stadsport Substantiv dörr i stadsmur stadsprivilegium Substantiv särskilt privilegium som utfärdades av kronan för en stads borgare att bedriva vissa näringar stadsrättighet Substantiv fram till kommunreformen 1971 kommuns rätt och skyldighet att kallas stad stadsstat Substantiv suverän stat vars territorium endast omfattar en stad, till exempel Singapore, San Marino eller det antika Aten stadsteater Substantiv teater av central betydelse för (belägen mitt i; finansierad av) en stad stadsutveckling Substantiv utveckling av en stad stadsvandring Substantiv promenad med en guide stafett Substantiv kurir, ilbud stafettlag Substantiv samverkande uppsättning personer som tävlar i stafett stafettlopp Substantiv lopp mellan två eller flera lag av tävlande där varje löpare täcker en viss del av distansen stafettläkare Substantiv läkare som arbetar tillfälligt på ett sjukhus för att fylla vakanser som inte kunnat tillsättas med fast personal stafettlöpare Substantiv person som deltar i ett stafettlopp stafettlöpning Substantiv löpning i stafett stafettpinne Substantiv pinne som överlämnas mellan löpare i ett stafettlopp stafettsträcka Substantiv distans för enskild löpare som del av ett stafettlopp staffage Substantiv en eller flera bifigurer i bakgrunden på en landskapsmålning staffel Substantiv trappa staffli Substantiv ställning på vilken en konstnär har sin målning placerad medan denne målar stafylokock Substantiv någon bakterie(art) i släktet Staphylococcus av grampositiva, klotformade bakterier som växer som druvklasar stag Substantiv rep, vajer eller liknande som stöttar mast eller stolpe; inom sjöfart de som löper framåt eller bakåt staga Verb stötta (t ex en mast eller ett tält) med rep eller stållina stagflation Substantiv situation då både inflationen och arbetslösheten är hög stagnation Substantiv av stagnera stagnera Verb avstanna (i utvecklingen) stajla Verb variant av styla stajling Substantiv yrkesmässig hjälp med frisyr, sminkning och kläder stajlist Substantiv stavningsvariant av stylist staka Verb ta sig framåt enbart genom att använda stavarna, vilket kräver mycket armstyrka staketera Verb förse med staket staketstolpe Substantiv stolpe som är del av ett staket staksill Substantiv en art (Alosa fallax) inom fiskfamiljen sillfiskar (Clupeidae); individ av arten staksill stalagmit Substantiv uppstående droppsten stalaktit Substantiv nedhängande droppsten stalinism Substantiv en uppfattning om statligt maktövertagande och upprätthållande som inbegriper ett totalitärt maktsystem med diktatorisk maktutövning, en omfattande personkult samt planekonomi stalinist Substantiv person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med stalinism stalinistisk Adjektiv som kännetecknas av ett totalitärt maktsystem med diktatorisk maktutövning, en omfattande personkult samt planekonomi stalla Verb insätta djur i stall eller ladugård stallande Substantiv det att stalla stallbroder Substantiv kamrat, följeslagare, kumpan stalldräng Substantiv dräng med uppgift att sköta och fodra hästarna stalle Substantiv enklare altare stallflykt Substantiv flykt (rörelse genom luften) i stallklättring; flykt med en anfallsvinkel (stallvinkel) som motsvarar runt +60° till +90° från det normala vågräta 0° stallfönster Substantiv fönster till ett stall stallgödsel Substantiv naturlig gödsel från gårdens egna djur i stall och ladugård stallklättra Verb flyga med en anfallsvinkel (stallvinkel) som motsvarar runt +60° till +90° från det normala vågräta 0° stallklättring Substantiv det att stallklättra (flyga med en anfallsvinkel (stallvinkel) som motsvarar runt +60° till +90° från det normala vågräta 0°) stallknekt Substantiv man som sköter om eller hjälper till med skötseln av stallets hästar stalltips Substantiv hemlig information som kan avslöja hur en travhäst ska prestera i ett kommande lopp stalp Substantiv brant sluttning, tvärstup stambana Substantiv viktig järnvägssträcka, huvudlinje stambok Substantiv bok om ett djurs härstamning stamfader Substantiv person som man stammar från stamfar Substantiv stamfader stamfolk Substantiv mindre folk eller folkgrupp som lever utan statsbildning eller skriftkultur stamform Substantiv formen hos ett träds stam stamfrände Substantiv medlem av en viss släkt eller ätt i relation till varje annan av dess medlemmar stamfrändskap Substantiv om förhållandet att vara stamfränder stamkundserbjudande Substantiv erbjudande speciellt för ett företags stamkunder stamlokus Substantiv favoritrestaurang, stammishak stammande Substantiv det att stamma stammare Substantiv person som stammar stammoder Substantiv kvinna som man stammar från (från många generationer bakåt) stamp Substantiv en anordning gjord av ett tungt material med avsikt att kunna åstadkomma ett tryck oftast genom en upp- och nedåtgående rörelse stampande Substantiv det att stampa stampning Substantiv det att stampa stampverk Substantiv typ av fallhammare, som tidigare användes för krossning och sönderdelning av material stamtavla Substantiv dokumenterad kartläggning av förfäder stamträd Substantiv släkttavla i form av ett träd stamvolym Substantiv volymen av ett nedsågat/avverkat träds stam ovan stubbskäret, inklusive bark och topp standar Substantiv fälttecken; fana (broderad duk) som hänger ned från en stång standardavtal Substantiv avtal som upprättas för att användas i ett flertal likartade affärssituationer standardavvikelse Substantiv mått på spridningen för en viss uppsättning värden standardisera Verb göra till standard standardiserad Adjektiv som standardiserats standardiserande Adjektiv som standardiserar standardisering Substantiv det att standardisera standardjiddisch Substantiv officiellt standardiserad form av jiddisch standardmjölk Substantiv mjölk med en fetthalt på 3 procent standardprov Substantiv en sorts standardiserat kunskapsprov (för bedömningen av kunskapsnivån i en skolklass) standardspråk Substantiv den form av ett språk som är allmänt accepterad och stilistiskt neutral, till skillnad från dialekter standardspårvidd Substantiv spårvidd på 1435 mm som används av de flesta järnvägarlinjer, normalspår standardsvar Substantiv (exemplar av) det vanligaste, eller mest typiska, svaret som en person eller organisation ger på en given fråga eller fråga av en viss karaktär (nästan som om det vore en robot som svarade på frågan) standardupplöst Adjektiv med en upplösning under det som räknas som högupplöst (oftast: under 1280×720 eller 1920×1080) standardutrustning Substantiv utrustning som är grundläggande standardverk Substantiv vetenskapligt verk av bestående värde standert Substantiv (trekantig eller tvåtungad) flagga (använd som befälstecken) stanko Substantiv småbarn stannande Substantiv det att stanna; tillfälligt uppehåll för att låta passagerare stiga på eller av eller låta gods lastas på eller av stanniol Substantiv tennfolie, tunt blad av tenn stans Substantiv viss plats (framför allt som led i sammansättningar, -stans) stansa Verb slå hål i stansande Adjektiv som stansar stansare Substantiv person som kör en stans stanseri Substantiv företag där tillverkning sker med hjälp av stansar stansning Substantiv det att stansa stapelbädd Substantiv lutande ställning för sjösättning av fartyg stapeldiagram Substantiv grafisk framställning genom (olikfärgade) staplar stapelföda Substantiv grundläggande och vardagligt livsmedel; t.ex. mjölk, potatis, ris stapelplats Substantiv hamnplats med förvaring av vissa varor stapelrätt Substantiv en stads rätt att bedriva utrikeshandel stapelstad Substantiv stad med rätt att bedriva utrikeshandel stapelvara Substantiv exportvara; vara med stor omsättning på världsmarknaden staplande Substantiv det att stapla, stabling, travning stapling Substantiv det att stapla starbrak Substantiv solstånd (sommarsolstånd eller vintersolstånd) stare Substantiv en art (Sturnus vulgaris) inom fågelfamiljen starar (Sturnidae); individ av arten stare starholk Substantiv holk avsedd att användas av starar starkhet Substantiv det att vara stark starksprit Substantiv sorts spritdryck som överstiger en viss alkoholprocent, ofta över 51 % starkt Substantiv snaps; brännvin eller dylik spritdryck starköl Substantiv (i Sverige) öl med en alkoholhalt (halt av etanol) över 3,5 volymprocent starrar Substantiv växtsläkte (Carex) i familjen halvgräs starrbliga Verb stirra, titta stelt starrmosaikslända Substantiv en insektsart (Aeshna juncea) i familjen mosaiktrollsländor (Aeshnidae) i ordningen trollsländor (Odonata); individ av denna art startande Substantiv det att starta startavgift Substantiv avgift som man måste betala för att man få delta i en tävling startblock Substantiv anordning att sätta fötterna i vid start vid sprinterlöpning startelva Substantiv elvamannalag som utgörs av (från ett visst lag utvalda) elva spelare (varav en är målvakt) vilka i en given match börjar att spela på planen från start startfält Substantiv uppsättningen av deltagare i början av en tävling startgrop Substantiv grop vid startlinje för löpares fot startklar Adjektiv som är redo att startas eller att starta startknapp Substantiv knapp på maskin eller i grafiskt användargränssnitt (på dator) vilken startar maskinen eller en viss process startmotor Substantiv elektrisk hjälpmotor för att dra igång en förbränningsmotor startnummer Substantiv tävlingsdeltagares nummer startpall Substantiv sockel vid bassängkant från vilken simmare startar startpistol Substantiv pistol (eller liknande verktyg) som används för att ge signalen att starta ett lopp startsida Substantiv den webbsida som laddas automatiskt när en webbläsare öppnas startsignal Substantiv signal som förmedlar att något startar startsnöre Substantiv snöre för att dra igång (starta) en (förbrännings-)motor (bensinmotor på gräsklippare, motorsåg etc.) startspår Substantiv spår som häst har vid start i tävling startsträcka Substantiv väg som ett flygplan behöver färdas innan det kan lyfta startvev Substantiv vev för att starta motor (på bil) som saknar startmotor starur Substantiv ur (snöfall) i mars månad (när staren kommit) stas Substantiv blodstockning stash Substantiv stålar, pengar; undangömd eller sparad mängd stasha Verb dolt förvara (ofta något otillåtet eller illegalt) stass Substantiv ståt, grannlåt; högtidsdräkt statare Substantiv lantarbetare som delvis fick sin avlöning i naturaprodukter (före 1945) statement Substantiv påstående, utlåtande statera Verb medverka som statist statik Substantiv jämviktslära (en del av fysiken) stationeringsland Substantiv land där en diplomat är stationerad stationsbyggnad Substantiv (den) vid järnvägsstation placerad(e) byggnad som ger service till tågresenärer; byggnad vid någon form av station (vanligen för kollektivtrafik) stationshall Substantiv byggnad formad som en hall med tak över spåren på en järnvägsstation stationshus Substantiv (den) vid järnvägsstation placerad(e) byggnad som ger service till tågresenärer stationssamhälle Substantiv tätort som växt upp i anslutning till en järnvägsstation stationsskrivare Substantiv tjänsteman vid järnvägen stationär Adjektiv som ej är avsedd att flyttas i vardagslag; orörlig statiskt Adverb på ett statiskt sätt statism Substantiv variant av etatism statistika Substantiv numeriskt värde som på något vis karaktäriserar ett urval eller en population från vilken den är beräknad statistiker Substantiv person som arbetar med statistik statligt Adverb på ett statligt sätt stator Substantiv stationär maskindel som hyser en rotor, ofta i en elektrisk motor eller generator statsanställd Adjektiv anställd av en stat statsapparat Substantiv kollektivt alla statens inrättningar, myndigheter och statsorgan; statens system statsbesök Substantiv det att en statschef gör ett officiellt besök hos en statschef i en annan stat statsbidrag Substantiv finansiellt bidrag från staten (oftast till kommuner, näringsliv eller andra organisationer) statsbildning Substantiv skapandet av en stat statsbudget Substantiv ett lands årliga eller halvårliga planering av ekonomiska transaktioner statsbärande Adjektiv parti som vanligen sitter i regeringen statschef Substantiv en stats högste företrädare och formella överhuvud statsegendom Substantiv egendom som tillhör en stat statsepidemiolog Substantiv chef över myndighet som övervakar spridningen av smittsjukdomar i en stat statsepizootolog Substantiv högre veterinär i tjänst vid Statens veterinärmedicinska anstalt med ansvar för allvarliga smittsamma djursjukdomar (epizootier) statsfinans Substantiv en stats finans; studiet av dess finansiering av sin verksamhet, anskaffning och fördelning av kapital statsflagga Substantiv flagga som har till funktion att vara symbol för en suverän stat statsförbund Substantiv konfederation; förbund av flera stater statsförfattning Substantiv (ett lands) grundlagar, konstitution, statsskick statsförvaltning Substantiv statens administration statsgräns Substantiv gräns mellan två suveräna stater statsindividualism Substantiv en ideologi, en allians mellan stat och individ, som sägs vara rådande i Sverige sedan 1960-talet statsindividualistisk Adjektiv som hör till ideologin statsindividualism statsisbrytare Substantiv isbrytare som tillhör staten statskalender Substantiv årlig förteckning över en stats myndigheter och tjänstemän statskassa Substantiv statens kassa (finanser) statskonst Substantiv konsten att sköta statens angelägenheter statskunskap Substantiv studiet av politiska processer och offentlig förvaltning, läran om politik statskyrka Substantiv kristet trossamfund (kyrka) som är förbundet med statsmakten i ett land statslös Adjektiv utan ett land eller nationalitet statslöshet Substantiv det att vara statslös statsmakt Substantiv den makt som staten har totalt sett statsmannakonst Substantiv statsmans skicklighet och verksamhet statsmannamässig Adjektiv som anstår en statsman statsministerkandidat Substantiv person som föreslås för posten som statsminister statsobligation Substantiv obligation utfärdad av en stat statsorgan Substantiv organ (institution, myndighet) inom statsorganisationen statspapper Substantiv räntebärande instrument där staten är låntagare såsom t.ex. statsobligation eller statsskuldväxel statsreligion Substantiv religion som stadgats officiell inom en politisk stat statsrätt Substantiv konstitutionell rätt, konstitutionell juridik statsrättslig Adjektiv som avser statsrätt statsråd Substantiv ledamot av Sveriges regering statsrådsledamot Substantiv minister statsskick Substantiv sätt varmed en stat styrs statsskola Substantiv skola som drivs av staten statsskuld Substantiv en stats skuld av (inhemskt och utrikes) upplånade pengar statsskuldväxel Substantiv löpande skuldebrev för att finansiera en stats statsskuld, och därför en form av statspapper statsstöd Substantiv finansiellt stöd från medlemsstat inom EU till ett företag där stödet omfattas av EU:s regler för hurdana stöd som kan ges eftersom dessa snedvrider konkurrensen statsvapen Substantiv heraldiskt vapen eller annat officiellt emblem för en stat, som samman med nationsflaggan utgör statens främsta nationalsymbol statsverkspropositionen Substantiv regeringens förslag till riksdagen om inkomster och utgifter på olika områden under ett budgetår statsvetare Substantiv person som sysslar med statsvetenskap statsvetenskaplig Adjektiv som har att göra med statsvetenskap statsägd Adjektiv ägd av staten statsöverhuvud Substantiv statschef statuarisk Adjektiv egentligen statyliknande; bildskön statur Substantiv gestalt, kroppsbyggnad statussymbol Substantiv föremål eller handling som symboliserar hög status statusyrke Substantiv yrke som har hög status statut Substantiv stadga, författning stavande Substantiv det att stava stavelseväxling Substantiv omkastning av ljuden i ett ord stavgalax Substantiv galax formad som en stav stavgång Substantiv motionsform där man går med stavar som hjälpmedel stavhopp Substantiv högt hopp över ribba med hjälp av stav stavhoppare Substantiv utövare av stavhopp stavkyrka Substantiv kyrka byggd av trä i stavverk stavmixer Substantiv avlångt elektriskt, handhållet köksredskap med roterande knivar i ena änden, avsedd att sänkas ner i mat för att purea eller mosa den stavningsfel Substantiv variant av stavfel stavningsmässig Adjektiv som rör stavning stavningsmässigt Adverb vad gäller stavning stavningsreform Substantiv förändring av officiella normer för ett skriftspråks ortografi stavningsvariant Substantiv ord med en annan men snarlik stavning, dock med bibehållet uttal och bibehållen betydelse stavrim Substantiv det förhållande att flera ord börjar på liknande sätt, med samma bokstav stearat Substantiv salt eller ester av stearinsyran stearin Substantiv blandning av fettsyror som huvudsakligen används för framställning av levande ljus stearinljusfabrik Substantiv fabrik där stearinljus tillverkas stearinsyra Substantiv mättad fettsyra med 18 kolatomer steatos Substantiv onormal ansamling av fett i en cell steeldrum Substantiv slagverksinstrument som tillverkades av ett tomt oljefat stega Verb mäta avstånd med (jämnlånga) steg steganografi Substantiv konsten och vetenskapen att skriva hemliga meddelanden så att bara den avsedda mottagaren känner till att meddelandet finns steganografisk Adjektiv som avser steganografi stegfunktion Substantiv en funktion av en variabel som är styckvis konstant, vanligen med precis en diskontinuitet som får grafen att likna ett trappsteg stegjärn Substantiv beslag på skor för bergsbestigning; kraftigare än broddar stegling Substantiv det att stegla steglits Substantiv en art (Carduelis carduelis) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten steglits steglitsa Substantiv variant av steglits stegmotor Substantiv motor som rör sig ett steg i taget stegodont Substantiv en utdöd släkting till de moderna elefanterna; medlem av det taxonomiska släktet Stegodon; individ av detta släkte stegosaurie Substantiv någon av flera utdöda växtätande arter av dinosaurier i infraordningen Stegosauria, med två rader av höga plattor löpande längs ryggen stegosaurus Substantiv någon av flera utdöda växtätande arter av dinosaurier i infraordningen Stegosauria, med två rader av höga plattor löpande längs ryggen stegra Verb fördyra stegring Substantiv det att stegra, att öka storleken eller omfattningen stegräknare Substantiv instrument som mäter hur många steg en person tar stekare Substantiv person som har som sysselsättning eller yrke att steka stekbord Substantiv slags restaurangspis stekel Substantiv individ inom insektsordningen steklar (Hymenoptera), oftast försedda med två hinnaktiga vingpar stekfett Substantiv matfett som används vid stekning stekflott Substantiv matfett som främst används vid stekning stekhet Adjektiv väldigt het steklar Substantiv ordning i djurklassen insekter med fullständig förvandling (holometaboli) stekning Substantiv det att steka stekplåt Substantiv stekpanna stekspade Substantiv köksredskap för hantering av matvaror under matlagning, till exempel för att vända livsmedel vid stekning i stekpanna stektub Substantiv värmebeständig plastpåse som används för att steka kött i bakugn stekvändare Substantiv person eller maskin som vänder en stek; i synnerhet en automatiserad mekanism driven av ett lod stelbent Adjektiv som har stela ben stele Substantiv arrangemang av ledningsvävnaden i roten och stammen stelfrusen Adjektiv nedkyld till så låg temperatur att materialet blivit stelt stelhet Substantiv egenskapen att vara stel stelkrampsvaccin Substantiv vaccin mot stelkramp stellar Adjektiv variant av stellär stellarisk Adjektiv (av stella stjärna) stjärn- stellär Adjektiv som handlar om, berör eller liknar stjärnor stelnande Substantiv det att stelna stelning Substantiv det att stelna stenande Substantiv det att stena stenansikte Substantiv ansikte skulpterat i sten (staty, byst, relief, del av klippa) stenart Substantiv art bland stenar stenavvisare Substantiv avvisare av sten, markfast sten som hindrar fordon att köra in i en byggnad stenbelägga Verb belägga med sten stenbit Substantiv bit av sten stenbock Substantiv (Capra ibex) art inom getterna som förekommer i Alperna stenbord Substantiv bord av sten stenborr Substantiv verktyg som används för att borra hål i sten stenbro Substantiv bro vars konstruktion är av sten stenbräken Substantiv växtart i familjen ormbunksväxter med det vetenskapliga namnet Cystopteris fragilis stenbär Substantiv en art (Rubus saxatilis) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae); individ av arten stenbär stencil Substantiv en sorts vaxat papper för maskinskrift (som sedan mångfaldigas med hjälp av stencileringsapparat) stendamm Substantiv damm (finkornigt stoft) av sten stendös Substantiv sorts forntida stensättning över gravkammare stendöv Adjektiv alldeles döv stenfalk Substantiv en art (Falco columbarius) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae); individ av arten stenfalk stenfisk Substantiv någon av de arter som inräknas i familjen stenfiskar (Synanceiinae); individ tillhörande någon av dessa arter stenflaska Substantiv flaska av stengods, höganäskrus stenfri Adjektiv som saknar sten stenfrö Substantiv en art (Lithospermum officinale) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten stenfrö stengalla Substantiv blåmärke i hoven hos en häst stenget Substantiv gems, alpget stengetapel Substantiv en buske (Rhamnus saxatilis) inom familjen brakvedsväxter (Rhamnaceae); exemplar av denna art stengods Substantiv hårdbränt lergods stengolv Substantiv golv som består av sten stengrep Substantiv grep för att lyfta sten; men sila bort grus, sand och jord stengärdesgård Substantiv stenlagd mur med sten som plockats från åkern stengärdsgård Substantiv gärdsgård tillverkad av hopfogade stenar stenhjärta Substantiv känslokallt hjärta stenhuggare Substantiv person som hugger sten, som utövar stenhuggeri, skulptör stenhumla Substantiv individ av arten Bombus lapidarius, som är en art i släktet humlor stenhus Substantiv hus byggt av sten eller tegel stenhög Substantiv anhopning av sten stenig Adjektiv som innehåller eller består av sten stenighet Substantiv det att vara stenig stening Substantiv avrättningsmetod varigenom stenar kastas på den dömda stenkaj Substantiv kaj gjord av sten stenkaka Substantiv (äldre) grammofonskiva av schellack; skörare än vinyl, för uppspelning i 78 varv per minut stenkammare Substantiv kammare av sten stenkastare Substantiv person som kastar sten (i syfte att trakassera eller skada) stenkastning Substantiv det att kasta sten stenkista Substantiv ram av trä (kista) fylld med sten, använd som fundament under vatten för bro eller brygga stenknäck Substantiv en art (Coccothraustes coccothraustes) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten stenknäck stenkol Substantiv fossila bränslet kol stenkrassing Substantiv en art (Hornungia petraea) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten stenkrassing stenkummel Substantiv kummel av sten stenkyrka Substantiv kyrka (byggnad) byggd av sten stenlägga Substantiv belägga en väg, en plats, en uppfart eller dylikt med sten som underlag stenläggning Substantiv beläggning av sten (på gata, torg) stenmalört Substantiv en art (Artemisia rupestris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten stenmalört stenmur Substantiv mur av sten stenmurkla Substantiv en i Sverige allmän svamp (Gyromitra esculenta) inom ordningen skålsvampar (Pezizales); individ av denna art stenmård Substantiv en djurart (Martes foina) i familjen mårddjur (Mustelidae); individ av denna art stenograf Substantiv person som upptecknar tal med stenografi stenografera Verb nedskriva (vad som sägs) i stenografi (snabbskrift) stenograferad Adjektiv nedskriven i snabbskrift (stenografi) stenografisk Adjektiv avseende, för, genom stenografi stenografiskt Adverb genom stenografi stenogram Substantiv stenografisk uppteckning stenos Substantiv onormal förträngning av ett lumen, t.ex. i ett blodkärl eller i mag–tarmkanalen stenotisk Adjektiv som har med stenos att göra; med onormalt minskat lumen stenpir Substantiv pir gjord av sten stenplanet Substantiv planet med fast yta framförallt bestående av stenmaterial stenrike Substantiv mineralrike stenrös Substantiv stavningsvariant av stenröse stenröse Substantiv en formation av stenar upplagda i hög, ofta från forntiden stensatt Adjektiv stenlagd stenskiva Substantiv skiva av sten stenskott Substantiv det att en projektil i form av en (mycket) liten sten (t.ex. i grus) som slungats iväg från ett däck på bil i färd träffar en annan (bakomvarande) bil, vanligen dess vindruta; den skada som en sådan projektil orsakar på stenskvätta Substantiv en art (Oenanthe oenanthe) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten stenskvätta stensnultra Substantiv en fiskart (Ctenolabrus rupestris) i familjen läppfiskar (Labridae); individ av denna art stensnylthumla Substantiv en art (Bombus rupestris) inom insektsfamiljen långtungebin (Apidae); individ av arten stensnylthumla stensopp Substantiv en svampart (Boletus edulis), i släktet (Boletus); exemplar av denna art stenstil Substantiv kort och kärnfullt uttryckssätt stenstod Substantiv fristående (klassisk) staty, byst, eller liknande (skulpterat) konstverk av sten stenstuga Substantiv en enkel bostad som delvis är nedgrävd i marken stenstycke Substantiv stycke av sten stensvala Substantiv en art (Petrochelidon pyrrhonota) inom fågelfamiljen svalor (Hirundinidae); individ av arten mindre stensvala stensäker Adjektiv helt säker stensätta Verb belägga en väg, en plats, en uppfart eller dylikt med sten som underlag stensöta Substantiv typ av ormbunke, känd för sin rot som har en mild smak av lakrits om man suger på den stentorsstämma Substantiv mycket stark stämma stentrappa Substantiv trappa tillverkad av sten stentrast Substantiv en art (Monticola saxatilis) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten stentrast stentryck Substantiv det samma som litografi (både processen och de därigenom framställda exemplaren) stenugn Substantiv ugn gjord av sten, tegel eller liknande stenugnsbakad Adjektiv som är bakad i en stenugn stenvalv Substantiv valvformad byggnad murad av sten stenvägg Substantiv vägg gjord av sten stenyxa Substantiv yxa av sten stenåldersfynd Substantiv arkeologiskt fynd ifrån stenåldern stenåldersgrav Substantiv grav från stenåldern stepp Substantiv en sorts dans med smällande skosulor steppdans Substantiv dans med smällande skosulor steppdansare Substantiv person som dansar stepp steppjärn Substantiv platta i metall som fästes på undersidan av en steppsko steppost Substantiv en rundpipig och våtbehandlad hårdost med ryskt ursprung som har en tydlig kittsmak; stycke av denna ost steppsko Substantiv sko avsedd för steppdans sterbhus Substantiv dödsbo, kvarlåtenskap; egendom, tillgångar och skulder efter en avliden person stereoanläggning Substantiv hemelektronikanläggning som återger ljud stereofoniskt stereofoni Substantiv ljudåtergivning som ger intryck av att ljudet kommer från olika håll stereoisomeri Substantiv typ av isomeri där atomerna i de två ämnena förvisso är bundna till samma atomer, men i olika riktningar i det tredimensionella rummet stereometri Substantiv rymdgeometri (volymberäkning m m) stereoskop Substantiv en sorts tittapparat som ger rymdverkan åt två bilder tagna på ögonavstånd och därför något olika stereotypera Verb trycka med stereotyper stereotyperande Adjektiv som stereotyperar stereovillus Substantiv (en av vanligtvis många) hårliknande, aktinfylld utbuktning av det apikala cellmembranet hos en cell, vilken delar många likheter med en mikrovillus; stereovilli förekommer på hårcellerna i hörselsnäckan i innerörat samt sterilisation Substantiv behandling för att göra steril, dvs frigöra ngt. från patogener. steriliserad Adjektiv som steriliserats sterilitet Substantiv det att vara infertil och således inte kunna fortplanta sig sterlett Substantiv en fiskart (Acipenser ruthenus) inom familjen störfiskar (Acipenseridae); individ av denna art steroidhormon Substantiv hormon som är en steroid (och i kroppen bildas från kolesterol) stetsonhatt Substantiv slags bredbrättad filthatt av varierande modell populariserad av amerikanska cowboyer stetsonkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Stetsonia coryne stia Substantiv byggnad där bönder håller grisar (svin) stickas Verb ge stick, bitas stickelfrö Substantiv en art (Lappula deflexa) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten stickelfrö stickgarn Substantiv spunnen tråd av textilfibrer för stickning stickkontakt Substantiv den del av en elektrisk kontakt som sticks in i en annan del stickling Substantiv del av växt innehållande meristem som avlägsnas från värdplanta för att klona eller föröka en växt stickmaskin Substantiv maskin som stickar stickminne Substantiv USB-minne stickmygga Substantiv individ av någon art inom familjen stickmyggor (Culicidae) stickmyggor Substantiv en familj av insekter (Culicidae) i ordningen tvåvingar (Diptera) stickmössa Substantiv stickad mössa stickning Substantiv det att fläta samman maskor av garn till tygstycke (klädesplagg) med hjälp av två stickor stickord Substantiv om det sista ordet i en replik såsom signal till annan skådespelare att falla in eller replikera stickpropp Substantiv del av elektrisk kontakt som kan stickas in i en annan del stickprov Substantiv urval, prov i mängden stickreplik Substantiv ord som avslutar en replik (och därigenom signalerar att nästa skådespelare ska göra något) stickskada Substantiv skada som orsakats av stickvapen (eller liknande) sticksmäll Substantiv pik, vasst ord, spydighet, gliring; ursprungligen: stickande piskrapp, pisksnärt sticksåg Substantiv smal såg som kan stickas in genom ett borrat hål stickugn Substantiv ugn med löpande band där bagaren kontinuerligt matar in formade bakverk i ena ändan och färdiggräddade bakverk matas ut ur andra stickvapen Substantiv enkelt vapen som hålls i handen och används för att sticka motståndaren med vapnets spets stiftande Substantiv det att stifta stiftare Substantiv den som stiftar (grundar) något, grundläggare, instiftare, donator stiftelseägd Adjektiv ägd av stiftelse stiftlist Substantiv En typ av kontakt som används inom elektronik. Den löds normalt fast i ett kretskort och ansluts via en hylslist till ett annat kort eller en kabel. Kan även användas för byglingar. stiftpenna Substantiv penna med lösa, isättbara stift, oftast gjorda av blyerts stiftschef Substantiv biskop, chef för ett kyrkligt stift stiftsjungfru Substantiv ogift (äldre) kvinna som erhåller underhåll stigbygel Substantiv envar av de två byglar i stiglädren på ömse sidor av sadel, som används som stöd for foten vid uppsittning och ridning stigflyga Verb flyga med en anfallsvinkel (stigvinkel) som motsvarar runt +20° till +60° från det normala vågräta 0° stigflygning Substantiv det att stigflyga (flyga med en anfallsvinkel (stigvinkel) som motsvarar runt +20° till +60° från det normala vågräta 0°) stigflykt Substantiv flykt (rörelse genom luften) i stigflygning; flykt med en anfallsvinkel (stigvinkel) som motsvarar runt +20° till +60° från det normala vågräta 0° stighud Substantiv material under längdskida som hindrar bakåtglid vid stigning stiglucka Substantiv överbyggd port till kyrkogård stigma Substantiv den grekiska bokstaven Ϛ (gemen: ϛ) stigmata Substantiv stigma stigmatisera Verb knyta skam till en person eller grupp personer stigmatiserad Adjektiv som stigmatiserats stigmatiserande Adjektiv som stigmatiserar stigmatisering Substantiv utmålan eller brännmärkning av något stigning Substantiv backe som lutar uppåt i färdriktningen stilande Substantiv det att stila stilart Substantiv genre, stilnivå stilblomma Substantiv högtravande, överdrivet, och svulstigt språkligt uttryck eller uttryckssätt stilenlig Adjektiv i enlighet med en viss stil stilett Substantiv en sorts dolk stilettklack Substantiv hög och smal klack på (dam)sko stilettkäpp Substantiv käpp med dolt svärd stilfigur Substantiv användningen av ett ord eller en fras (som ofta överskrider sin sedvanliga innebörd) för att skapa en stilistisk eller retorisk effekt, som syftar till att övertyga eller behaga tilltänkta mottagare, väcka deras känslor stilfullhet Substantiv det att vara stilfull stilguide Substantiv vägledning (guide, riktlinje, regel) för stil i skrivande stilighet Substantiv det att vara stilig stilisera Verb förenkla, schematisera; återge i stora drag stiliserad Adjektiv förenklad, översiktlig, schematisk stilisering Substantiv det att stilisera stilisk Adjektiv stilistisk stilist Substantiv person (författare, skribent) som behärskar konsten att uttrycka sig skickligt och stilmedvetet i skrift, ofta med fokus på form, estetik och stil stilistik Substantiv stilforskning; läran om (eller lärobok i) språkriktighet och bruket av olika stilarter m m stilistisk Adjektiv som rör stil eller stilforskning stillahavslyra Substantiv en art (Theragra chalcogramma) inom fiskfamiljen torskfiskar (Gadidae); individ av arten stillahavslyra, och havslevande rovfisk stillahavsostron Substantiv japanskt jätteostron (Magallana gigas) stillahavsråtta Substantiv en art (Rattus exulans) inom däggdjursfamiljen råttdjur (Muridae); individ av arten stillahavsråtta stillasittande Adjektiv som inte får mycket motion, d.v.s. som sitter och ligger mycket, men inte alls står, går, springer och rör på sig mycket stillatigande Adjektiv som underlåter att yttra sig eller protestera mot något stillbild Substantiv fotografi, foto (i motsats till rörlig bild) stilleben Substantiv en kategori motiv inom måleri och fotografi som inriktar sig på måleri och fotografi, ofta av hushållsattiraljer, på nära håll stillestånd Substantiv tillstånd kännetecknat av avsaknad av rörelse, verksamhet eller förändring stilleståndslinje Substantiv synonym till vapenstilleståndslinje stillfrö Substantiv en art (Descurainia sophia) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten stillfrö stillna Verb bli still(are); bli (mer) stillsam stillsamhet Substantiv det att vara stillsam stillös Adjektiv som saknar stil stillöshet Substantiv det att vara stillös stilmall Substantiv fil eller del av fil som anger hur ett dokument ska formateras; i stilmallen står exempelvis hur rubriker och brödtexten ska formateras; ett dokument brukar uppdelas i dess innehåll och formateringsregler (dess stilmall) stilmedel Substantiv (särskilt inom modern stilistik) stilfigur stilmässig Adjektiv som har avseende på stilen; vad beträffar stilen stilnivå Substantiv stilistisk nivå hos ett ord eller en text stilren Adjektiv som följer en bestämd stil stilrenhet Substantiv det att vara stilren stiltje Substantiv avsaknad av vind stilöverföring Substantiv omvandling av en bild (animering) genom att överföra en (viss konstnärs) stil stimma Verb skrika och tjoa; leka högljutt stimulant Substantiv något som stimulerar stimulantia Substantiv uppiggande medel stingslighet Substantiv det att vara stingslig stink Substantiv liten vattendroppe; enstaka regndroppe; stänk stinkbomb Substantiv bomb som vid detonation skapar en obehaglig lukt stinn Adjektiv mycket full; som har svällt upp till nära bristningsgränsen och nu är styv och hård; utspänd, uppblåst, som nästan sticker ut eller spricker; exempelvis om hudsäckar (såsom kvinnobröst), mage, plånbok stinnhet Substantiv det att vara stinn stins Substantiv sammandragning av stationsinspektor, tjänsteman vid järnvägsstation stint Adverb spänt, styvt stinta Substantiv flicka stipel Substantiv en sorts små parvisa blad intill bladbasen på växter stipendiat Substantiv person eller organisation som erhållit ett stipendium stipulation Substantiv det att stipulera; uttalande som stipulerar något stipulera Verb fastställa, bestämma stipulering Substantiv det att stipulera; uttalande som stipulerar något stirr Substantiv unge av laxfisk som inte är i utvandringsfärdigt stadium stirrighet Substantiv det att vara stirrig stissig Adjektiv stirrig, vimsig stjalla Verb pingla (om skällor) stjila Verb rinna, skölja stjota Verb skjuta stjälk Substantiv stam på icke vedartad växt stjälpa Verb falla åt sidan, vältas omkull stjälpande Substantiv det att stjälpa stjälpbar Adjektiv som kan stjälpas stjälpning Substantiv det att stjälpa; handling genom vilken något stjälps stjärn Substantiv tecken i hästens panna, vit fläck mellan ögonen stjärnadvokat Substantiv berömd advokat stjärnanis Substantiv växtart (Illicium verum) av gömfröiga växter; individ av denna art stjärnarkitekt Substantiv berömd arkitekt stjärnbaneret Substantiv USA:s flagga stjärnbild Substantiv ett antal stjärnor som med lite fantasi kan tolkas utgöra en bild på himlavalvet stjärnblomma Substantiv stjärnformad blomma: främst grässtjärnblomma (arten Stellaria graminea), men även skogsstjärna, vårlök, stjärnlök, aster, våtarv stjärnfamilj Substantiv valfri familjekonstellation (ofta i kontrast till kärnfamilj) stjärnfarkost Substantiv hypotetisk rymdfarkost avsedd för interstellära färder stjärnflocka Substantiv en art (Astrantia major) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten stjärnflocka stjärnformig Adjektiv som har form av en stjärna stjärnfrukt Substantiv frukt från Averrhoa carambola stjärngentiana Substantiv växtarten Lomatogonium rotatum som ingår i familjen gentianaväxter (Gentianaceae) inom gentianaordningen (Gentianales) stjärngosse Substantiv lussegosse i luciatåg med vit strutformad huvudbonad stjärngossestrut Substantiv konisk huvudbonad som bärs av stjärngossar stjärnhimmel Substantiv natthimmel med synliga stjärnor stjärnhop Substantiv samling näraliggande stjärnor stjärnhopp Substantiv övning för att stärka quadriceps-, hamstrings-, sätes- och vadmusklerna genom att från hukande ställning hoppa upp med armarna snett uppåt stjärnhus Substantiv trearmat lamellhus; med vinklar i 120° stjärnkikare Substantiv teleskop stjärnklar Adjektiv som har klar sikt för att beskåda stjärnorna stjärnkock Substantiv berömd kock stjärnljus Adjektiv som om natten är ljus på grund av stjärnklart väder stjärnlös Adjektiv utan (synliga) stjärnor stjärnlöst Adverb utan (synliga) stjärnor stjärnpelarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Stenocereus stellatus stjärnregn Substantiv ymnigt stjärnfall stjärnreporter Substantiv framstående reporter, berömd journalist stjärnsjäl Substantiv en person som levde sitt föregående liv i ett stjärnsystem men nu är inkarnerad i ett annat stjärnskott Substantiv ung person (med begåvning) som etablerar sig snabbt och blir berömd stjärnspäckad Adjektiv som gästas av eller innehåller många stjärnor (artister och andra celebriteter) stjärnstatus Substantiv Stjärna är någonting, eller någon som utmärker sig utöver det mesta. Exempel fotbollsstjärna, filmstjärna, osv. stjärnvind Substantiv flöde av joniserad gas (rymdplasma) som ständigt flödar ut från en stjärna stjärnvittne Substantiv avgörande vittne, mycket viktigt vittne stjärnöga Substantiv en växtart (Osteospermum ecklonis) inom familjen korgblommiga växter (Asteraceae); exemplar av växten stjärnöga stjärtand Substantiv en art (Anas acuta) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten stjärtand stjärtandshane Substantiv hane av fågelarten stjärtand stjärtandshona Substantiv hona av fågelarten stjärtand stjärterum Substantiv ledig plats att sätta sig på stjärtfena Substantiv simfena på en stjärt (såsom hos en fisk, val, säl, kräftdjur etc) stjärtfjäder Substantiv fjäder som tillsammans med andra fjädrar bildar stjärt stjärtfluss Substantiv perianal streptokockinfektion; vanlig bakteriell infektion hos barn som orsakas av streptokocker och ger en skarpt avgränsad rodnad, smärta och klåda runt ändtarmsöppningen stjärtgroddjur Substantiv en ordning groddjur som inte förlorar sin svans som vuxna; individ av denna ordning stjärtlapp Substantiv (hjärtformat) plaststycke med ett utstickande handtag avsedd att åka utför backar med när det är snö stjärtmes Substantiv en art (Aegithalos caudatus) inom fågelfamiljen stjärtmesar (Aegithalidae); individ av arten stjärtmes stjärtskåra Substantiv klyftan som skiljer stjärtens två skinkor åt strax efter korsbenet fram till perineum stockblind Adjektiv fullkomligt blind, som inte kan se något över huvud taget stockbåt Substantiv båt (kanot) gjord av en urholkad stock stockdum Adjektiv absolut dum, fullkomligt korkad stockholmare Substantiv person från Stockholm stockholmiana Substantiv information som berör Stockholm och dess historia stockholmisera Verb få något att följa Stockholms normer, få något att passa in i Stockholm stockholmiserad Adjektiv som stockholmiserats stockholmsk Adjektiv som rör eller avser staden Stockholm stockholmska Substantiv en dialekt av svenska som talas i Stockholmsområdet stockholmsnäver Substantiv tändvätska stockkonservativ Adjektiv ytterst konservativ stocklöpare Substantiv växt som blommar och bildar frö redan första året (på tvåårig växt) stockning Substantiv stopp i flöde stockros Substantiv blomma av släktet Alcea, i synnerhet arten Alcea rosea ("vanlig stockros") stod Substantiv staty, bildstod stoffera Verb pryda, styra ut stoicism Substantiv en riktning inom grekisk filosofi (den stoiska skolan) som bl a ansåg det högsta goda vara att leva oberörd av medgång och motgång stoiker Substantiv anhängare av stoicism; människa med orubbligt sinneslugn stoisk Adjektiv lugn och behärskad under påfrestning; självbehärskad, ståndaktig, karaktärsstark stoiskhet Substantiv det att vara stoisk stoj Substantiv bullersam lek, väsen stoja Verb (leka vilt och) föra oväsen; prata (uppsluppet och) högljutt stojig Adjektiv full av stoj stojighet Substantiv det att vara stojig stokastik Substantiv sannolikhetslära stokastisk Adjektiv slumpmässig stola Verb förlita sig på stolgång Substantiv ändtarmens mynning stollaktig Adjektiv som saknar gott omdöme; som beter sig enfaldigt och vettlöst stolleri Substantiv det att vara stollig stollig Adjektiv galen, tokig, ofta på ett humoristiskt sätt stollighet Substantiv det att vara stollig; stolligt uttalande stolphål Substantiv hålet efter en stolpe stolpiller Substantiv piller avsett att föras in i ändtarm, vagina eller urinrör stolpskott Substantiv skott som tar i målets stolpe (i fotboll, handboll, bandy, ishockey, och liknande sporter) stolpvagn Substantiv öppen godsvagn som är försedd med stolpar stolsbakben Substantiv bakben på en stol stolsben Substantiv ben på stol stolsdyna Substantiv mjuk dyna avsedd för att göra en stol bekvämare att sitta på stolshjul Substantiv hjul till stol (kontorsstol) stolskarm Substantiv armstöd på möbel; det samma som karm stoltsera Verb uppträda högfärdigt, uppträda alltför stolt stoltserande Substantiv det att stoltsera stombuss Substantiv buss med hög turtäthet och stor passagerarkapacitet stompera Verb tona ut linje eller färg med hjälp av en stomp målad med pastellfärg; dämpa linjer i en teckning stoppdatum Substantiv datum fram till vilket man kan lämna bidrag (till en tidskrift) stoppförbud Substantiv förbud att stanna och parkera; trafikregel som förbjuder både stannande och parkering (till skillnad från parkeringsförbud som förbjuder parkering men däremot inte tillfälligt stopp för att låta passagerare stiga på elle stoppgarn Substantiv garn som används för att stoppa (laga) hål i textil stoppkodon Substantiv speciellt kodon som signalerar att translationen av mRNA:t skall avslutas, i den vanliga genetiska koden antingen UAG, UAA eller UGA stopplikt Substantiv väjningsplikt med absolut plikt att stanna (före stoppskylten) stoppljus Substantiv trafikljus, oftast avseende rödljus (som påbjuder trafikanter att stå stilla) stoppljusfärg Substantiv bjärt nyans av röd, gul eller grön stopplykta Substantiv bromsljus stoppning Substantiv mjukt material som används som utfyllnad inuti t.ex. madrass eller kramdjur stoppnål Substantiv nål som används för att stoppa (laga) hål i textil stoppsignal Substantiv signal som förmedlar att något ska avbrytas eller är avslutat stoppsignalspassage Substantiv passage av stoppsignal stoppspade Substantiv spade för att ge stoppsignal med stoppsträcka Substantiv den sträcka ett fordon (vanligtvis en bil) färdas från det att föraren upptäcker en omedelbar fara som kräver snabb inbromsning tills dess att fordonet stannat helt stopptid Substantiv speltid som läggs till på en halvlek för att kompensera för förlorad tid vid spelavbrott p.g.a. skador, protester och letande efter boll vid fasta situationer m.m. stoppur Substantiv apparat med vilken man kan mäta hur lång tid en händelse tar storasyrra Substantiv äldre kvinnligt syskon storasyskon Substantiv syskon äldre än talaren (eller annan angiven person) storaxel Substantiv den längre av de två symmetriaxlarna i en ellips eller en ellipsoid storbildsskärm Substantiv stor bildskärm, speciellt på offentlig plats där många tittar på den (av en speciell anledning) storbladig Adjektiv som har stora blad storbonde Substantiv bonde som driver ett storskaligt jordbruk storboskap Substantiv boskap av stora djur; nötkreatur, ibland medräknas även hästar storbrand Substantiv omfattande brand storbråk Substantiv stor konflikt eller stort bråk storbukig Adjektiv med stor mage stordia Substantiv genomskinligt filmmaterial för arbetsprojektor store Substantiv storsegel storebrorsa Substantiv äldre manligt syskon storebrorssamhälle Substantiv ett samhälle som är alltför övervakat (genom t ex övervakningskameror) storfavorit Substantiv stor favorit, mycket populär person eller företeelse storfisk Substantiv stor fisk storform Substantiv mycket god form (som en person, t.ex. en idrottare, kan vara i) storfotad Adjektiv som har stora fötter storfrämmande Substantiv förnämt besök storfrämmat Substantiv storfrämmande storfurstinna Substantiv (titel för) kvinnlig medlem av tsarens familj i det gamla Ryssland; kvinnlig motsvarighet till en storfurste storfågel Substantiv stor skogsfågel, nämligen tjäder eller orre storföretagsamhet Substantiv storföretagen betraktade som kollektiv, "kapitalet" storförlust Substantiv stor förlust (t.ex. ekonomisk förlust eller förlust i sportmatch) storförtjust Adjektiv mycket förtjust storhandla Verb utföra en omfattande handling (köp av varor), speciellt livsmedel, i livsmedelsbutik, för användning en längre tid i hushållet (kanske en vecka), fram tills nästa storhandling storhandlad Adjektiv som storhandlats storhandlande Adjektiv som storhandlar storhandling Substantiv det att storhandla eller ett tillfälle då någon storhandlar storhertig Substantiv manlig statschef i monarki (storhertigdöme) storhertigdöme Substantiv rike, vars statschef är storhertig eller storhertiginna storhertiginna Substantiv kvinnlig motsvarighet till storhertig; storhertigs hustru storhetsvansinnig Adjektiv som har drabbats av storhetsvansinne storhjärna Substantiv (exemplar av) den största och översta delen (cerebrum) av människans hjärna som bland annat innehåller storhjärnsbarken (cortex cerebri) ytterst och förknippas med högre funktioner som medveten sinnesupplevelse, viljesty storhjärnsbark Substantiv det kraftigt veckade yttersta lagret (cortex cerebri) hos storhjärnan (cerebrum), vilket förknippas med medveten sinnesperception, frivillga muskelrörelser och högre intellektuella funktioner som abstrakt och logiskt tän storhjärnshalva Substantiv hjärnhalva storhuvad Adjektiv som har stort huvud storhög Substantiv större gravhög storhövdad Adjektiv som har stort huvud storkfjäder Substantiv fjäder från en stork storkna Verb tappa andan storkonsumera Verb konsumera i stora mängder storkonsumerande Adjektiv som storkonsumerar storkrig Substantiv intensiv väpnad konflikt med flera parter inblandade storkägg Substantiv ägg från en stork storkök Substantiv stort kök (med mycket maskiner och personal) avsett att bereda stor mängd mat storlabb Substantiv en art (Catharacta skua) inom fågelfamiljen labbar (Stercorariidae); individ av arten storlabb storleksmässigt Adverb vad storleken eller storlekarna beträffar storleksordning Substantiv den ordning (vid en uppräkning, uppradning eller liknande) som ges av föremålens storlekar (antingen växande eller avtagande storlek) storligen Adverb i hög grad, mycket storlockout Substantiv lockout (arbetsmarknadskonflikt) av stor omfattning storlom Substantiv en art (Gavia arctica) inom fågelfamiljen lommar (Gaviidae); individ av arten storlom storlän Substantiv benämning på ett större län (än områdets tidigare län) som bildats genom en sammanslagning av två eller fler län stormad Adjektiv attackerad genom stormning stormakt Substantiv (stor och) mäktig nation (som kan påverka andra nationer och världshändelser) stormaktstid Substantiv tiden under vilken Sverige var en stormakt (1611-1718) stormaktstida Adjektiv som rör eller utspelar sig under stormaktstiden storman Substantiv mäktig man stormande Adjektiv häftig, kraftig, våldsam, som en storm stormflod Substantiv översvämning som uppkommer vid tidvatten när samtidigt storm blåser från havet in mot land stormfågel Substantiv en art (Fulmarus glacialis) inom fågelfamiljen stormfåglar (Procellariidae); individ av arten stormfågel stormfåglar Substantiv en fågelfamilj (Procellariidae) inom ordningen petrellfåglar (Procellariiformes) stormgevär Substantiv automatkarbin; kulsprutekarbin stormgräl Substantiv kraftigt gräl stormgräla Verb gräla kraftigt stormighet Substantiv det att vara stormig; ett stormigt uttalande eller beteende stormigt Adverb med storm stormkök Substantiv en uppsättning matlagningstillredare som ofta används vid friluftsliv stormlykta Substantiv lykta (med fotogen och platt veke) som tål storm stormläsa Verb studera intensivt (för att tillgodogöra sig mycket på kort tid) stormläsning Substantiv det att stormläsa stormning Substantiv kraftigt och plötsligt anfall; det att storma stormogul Substantiv titel för härskaren över större delen av Indien stormriden Adjektiv som har ridits, utsatts, härjats eller pinats av storm (även bildligt) stormrik Adjektiv mycket rik (på pengar), som har mycket stor förmögenhet stormstyrka Substantiv vindstyrka ungefär mellan 9 och 11 beaufort stormsvala Substantiv en art (Hydrobates pelagicus) inom fågelfamiljen stormsvalor (Hydrobatidae); individ av arten stormsvala stormsvalor Substantiv en fågelfamilj (Hydrobatidae) inom ordningen petrellfåglar (Procellariiformes) stormtrivas Verb trivas väldigt bra; trivas som fisken i vattnet stormträta Verb gräla kraftigt stormufti Substantiv religiös ledare för det muslimska samfundet i ett territorium eller dess främste rådgivare i frågor om islamisk lag stormvind Substantiv vind med stormstyrka stormväder Substantiv väder med stormvindar stormögd Adjektiv vars blick har den krossande kraften av en storm storordig Adjektiv som gärna skryter storordighet Substantiv det att vara storordig storpack Substantiv stor förpackning storpolitik Substantiv politik om särskilt viktiga frågor (i synnerhet ärenden som rör stormakters utrikespolitik) storpolitisk Adjektiv som har att göra med storpolitik storpotatis Substantiv mycket mäktig och betydelsefull person på hög position i arbetslivet storpudel Substantiv ursprunglig variant av hundrasen pudel storrysk Adjektiv avseende egentliga Ryssland (Storryssland, Ryska SFSR), men inte övriga delar av Ryska kejsardömet eller Sovjetunionen storrökare Substantiv person som röker mycket /tobak/ storsatsa Verb satsa stort (på något, t.ex. genom att ha högt satta mål /för dess utförande eller förbättring/ och stora resurser till detta) storsatsande Adjektiv som storsatsar storsatsning Substantiv satsning i större skala storseger Substantiv stor seger (i sportmatch) storsik Substantiv Coregonus maxillaris; art inom familjen laxfiskar storsinnad Adjektiv som beter sig vänligt och generöst (särskilt efter att ha besegrat eller blivit illa behandlad av någon) storsinne Substantiv egenskapen att vara generös och ädel storsinthet Substantiv det eller egenskapen att vara storsint storskalig Adjektiv som har stor räckvidd, som sker i stor skala storskalighet Substantiv det att vara storskalig storskallesik Substantiv Coregonus peled, art inom familjen laxfiskar storskarv Substantiv en art (Phalacrocorax carbo) inom fågelfamiljen skarvar (Phalacrocoracidae); individ av arten storskarv storskifte Substantiv en jordreform i Sverige som påbörjades vid mitten av 1700-talet och avlöstes av laga skifte under 1800-talet storskog Substantiv djup skog storskojare Substantiv framstående bedragare storskrake Substantiv en art (Mergus merganser) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten storskrake storskrävlare Substantiv skrytmåns storslalom Substantiv gren inom den alpina skidåkningen där åkaren åker sicksack genom portar som är bredare än vid slalom storslalomskida Substantiv skida speciellt designad för storslalom storslalomåkare Substantiv person som åker storslalom storslam Substantiv det att vinna alla stick storslägga Substantiv stor och kraftig slägga storspov Substantiv en art (Numenius arquata) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten storspov storstadsbo Substantiv person som bor i en storstad storstadsdjungel Substantiv den upplevt svårorienterade storstaden storstadsfenomen Substantiv företeelse (t.ex. hos människorna) som endast eller främst förekommer i storstäder storstadsgata Substantiv gata eller (ofta flerfilig) väg i storstad storstadskomplex Substantiv komplex som typiskt uppstår då en stads invånare önskar ha en kosmopolitiskt präglad storstadskultur än vad är faktum storstadslarm Substantiv (det intensiva) oljudet (från till exempel biltrafik, tunnelbana och stora folksamlingar) som förekommer i en storstad storstadsliv Substantiv levnadssättet som det ser ser ut i storstaden storstadsmässig Adjektiv som är karakteristisk för en storstad storstadsområde Substantiv sammanhängande geografiskt område som innehåller och domineras av en eller flera (i sådana fall relativt närbelägna) större städer och eventuella närliggande mindre (för)orter (och som är mer eller mindre tydligt avgräns storstadsproblem Substantiv någon sort problematik som främst förekommer i större städer storstadsregion Substantiv sammanhängande geografiskt område som innehåller och domineras av en eller flera (i sådana fall relativt närbelägna) större städer och eventuella närliggande mindre (för)orter (och som är mer eller mindre tydligt avgräns storstilad Adjektiv som är imponerande och monumental storstäda Verb utföra en omfattande städning storstädning Substantiv tillfälle då en omfattande städning äger rum storståtlighet Substantiv det att vara storståtlig storsvensk Adjektiv överdrivet fosterländsk, som till det yttersta hävdar svenska militära intressen storsvenskhet Substantiv överdriven svensk nationalism, som till det yttersta hävdar svenska militära intressen storsäl Substantiv sälart som lever i Norra ishavet (Erignathus barbatus) stortalig Adjektiv som gärna skryter stortalighet Substantiv det att vara stortalig stortinget Substantiv folkrepresentationen i Norge stortjuta Verb gråta intensivt /och ljudligt/ stortrapp Substantiv en art (Otis tarda) inom fågelfamiljen trappar (Otididae); individ av arten stortrapp stortåknöl Substantiv utbuktning nära stortån där det innersta mellanfotsbenet möter stortåns tåben stortånagel Substantiv (den) nagel som växer på en stortå storvesir Substantiv (förr) titel för ämbetsmannen närmast under statschefen i vissa islamiska länder storvilt Substantiv stora vilda djur (som jagas som fritidsaktivitet) storvulen Adjektiv överdrivet imponerande storvulenhet Substantiv det att vara storslagen, imponerande; det att vara storvulen storvuxenhet Substantiv det att vara storvuxen storväxthet Substantiv det att vara storväxt storögd Adjektiv med stora, synliga, öppna ögon i ansiktet (t.ex. som vid förvåning eller förundran) storögdhet Substantiv det att vara storögd stos Substantiv don för sammankoppling av två rörändar, exempelvis mellan toalettstol och avlopp strabism Substantiv tillstånd där ögonen riktas åt olika håll stradivarius Substantiv violin tillverkad av den italienske fiolbyggaren Antonio Stradivari eller hans söner straffande Substantiv det att straffa straffavgift Substantiv avgift som man får betala som straff, t.ex. på biblioteket om man inte lämnar tillbaka lånade böcker i tid straffavgörande Substantiv sätt att avgöra resultatet av en match som har slutat oavgjort genom att spelare från varje lag försöker göra mål via straffsparkar, straffslag eller straffkast straffbarhet Substantiv det att vara straffbar straffbestämmelse Substantiv benämning på fastställande av straff straffdrama Substantiv dramatisk straffläggning straffeftergift Substantiv handling som efterskänker ett straff straffkast Substantiv det att en spelare får försöka skjut bollen in i mål från en bestämd punkt framför målet med bara målvakten som försvar, oftast efter att ett regelbrott begåtts av försvaramde lag inom 6-meterszonen straffknulla Verb ha penetrerande sex med någon som ett straff eller i syfte att förnedra denna straffkoloni Substantiv koloni dit personer skickades som straff strafflinje Substantiv vit markering som visar gränsen till straffområdet straffläggning Substantiv när en match avgörs av att bägge lagen lägger varsina straffar tills ett av lagen leder och därav vinner matchen; kommer oftast av att matchen avslutas oavgjort och måste av diverse anlendningar avgöras straffmyndig Adjektiv gammal nog att dömas till straff straffmätning Substantiv fastställande av vilket straff som är lämpligt för en viss gärning straffområde Substantiv område närmst målen där ett regelbrott som normalt sett skulle resultera i en frispark resulterar i en straffspark straffområdesdomare Substantiv de domare som befinner sig bakom varsitt straffområde för att hjälpa huvuddomaren med situationer som rör tveksamma målsituationer, filmningar, straffar och allmänt regelbrytande inom straffområdet straffpoäng Substantiv poäng som kan tilldelas som bestraffning för förseelser, exempelvis brott mot trafikregler straffpunkt Substantiv liten vit fläck målad på gräset varifrån alla straffar tas straffrabatt Substantiv minskning (rabatt) av utdömda straff straffredskap Substantiv verktyg som används för att bestraffa straffri Adjektiv som inte innebär straff, som inte leder till straff straffrihet Substantiv det att vara straffri straffrätt Substantiv rätt som används om en person är åtalat för brott straffrättslig Adjektiv som rör straffrätt straffskala Substantiv olika straff av stigande hårdhet för olika grovhet av ett brott straffskärpning Substantiv det att skärpa straff; dom som innebär att någon får ett strängare straff straffslag Substantiv det att ena laget efter regelförseelse får utse en spelare att försöka göra mål mot det andra lagets målvakt, genom att spelaren får åka med pucken eller bollen från mittcirkeln mot målvakten och göra mål, går spelaren b straffspark Substantiv det att ena laget får utse en spelare att försöka göra mål mot det andra lagets målvakt, genom att sparka bollen från straffpunkten, medan övriga spelare inte tillåts ingripa, vanligen som en följd av att någon i det and straffstock Substantiv redskap vid vilken en person blev fastlåst för att med skam avtjäna stockstraffet straffvärde Substantiv mått på hur pass allvarligt ett brott är straffängelse Substantiv tukthus strafföreläggande Substantiv alternativ till rättegång vid mindre allvarliga brott som innebär att böter utfärdas direkt strajt Substantiv näverlur strak Adjektiv stel, styv, oböjlig strakbent Adjektiv som har stela ben strala Verb olovligen och olagligen ta eller tillskansa sig annans egendom stram Adjektiv hårt spänd, rak och stel stramalj Substantiv tyg som är avsett för broderi stramaljbroderi Substantiv broderi utfört på stramalj stramhet Substantiv det att vara stram stranda Verb förlisa, lider skeppsbrott med ett fartyg strandaster Substantiv en art (Tripolium vulgare) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten strandaster strandbad Substantiv bad vid en strand strandbräsma Substantiv en art (Cardamine parviflora) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten strandbräsma stranderosion Substantiv process där jord eller annat geologiskt material i strandzonen successivt bryts ned av t ex vågor och sedan hamnar i vattenmassan eller på bottnen strandgrävare Substantiv däggdjur av släktet Bathyergus inom familjen mullvadsgnagare (Bathyergidae), en sorts gnagare som lever endemiskt i Sydafrika strandgyllen Substantiv en art (Barbarea stricta) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten strandgyllen strandhugg Substantiv tillfälligt besök i land vid båttur strandkant Substantiv yttre kant av en strand (som gränsar till vattnet) strandkastanj Substantiv ett tropiskt träd (Pachira aquatica) i familjen malvaväxter (Malvaceae); exemplar av detta träd strandkrabba Substantiv art (Carcinus maenas) inom familjen grundvattenskrabbor; individ av denna art strandkrassing Substantiv en art (Lobularia maritima) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten strandkrassing strandkål Substantiv en art (Crambe maritima) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten strandkål strandlinje Substantiv kontur av en strand strandloka Substantiv en art (Ligusticum scothicum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten strandloka strandlövkoja Substantiv en växtart (Malcolmia maritima) i familjen korsblommiga växter (Brassicaceae); exemplar av denna art strandmalört Substantiv en art (Seriphidium maritimum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten strandmalört strandmaskros Substantiv en art (Taraxacum suecicum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten strandmaskros strandmolke Substantiv en art (Sonchus palustris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten strandmolke strandnära Adjektiv med närhet till strand strandnål Substantiv en art (Bupleurum tenuissimum) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten strandnål strandområde Substantiv plats där det finns en strand strandremsa Substantiv lång och smal strand strandsittare Substantiv egendomslös person i Sverige och Norge som av en jordägare fick arrendera en bit strand för att bosätta sig på eller helt enkelt slog sig ner där mer eller mindre med jordägarens goda minne strandskata Substantiv en art (Haematopus ostralegus) inom fågelfamiljen strandskator (Haematopodidae); individ av arten strandskata strandskator Substantiv en fågelfamilj (Haematopodidae) inom ordningen vadarfåglar (Charadriiformes) strandskydd Substantiv förbud mot att uppföra byggnader nära stränder strandsporre Substantiv smal landtunga som ofta bildar vikar och laguner, till exempel Frische Nehrung strandsätta Verb överge (någon i fara); lämna någon på en strand (en öde ö) och segla iväg strandtomt Substantiv tomt intill större naturlig vattensamling (t.ex. sjö) strandtrav Substantiv en art (Cardaminopsis petraea) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten strandtrav strandvall Substantiv vall på strand som bildats av grus och sten som sköljts upp av vågor strandvaskare Substantiv vålnad som går igen efter drunkningsolycka strandvial Substantiv arten Lathyrus japonicus i familjen ärtväxter (Fabaceae) inom ärtordningen (Fabales) strandvolleyboll Substantiv beachvolleyboll, variant av sporten volleyboll strandvraksauktion Substantiv auktion på bärgad last från strandvrak (enligt Tullstadgan § 134) strapats Substantiv svår kroppsansträngning strass Substantiv små pärlor el dyl som smycke eller som besättning på kläder strategispel Substantiv spel där deltagarna använder strategiskt tänkande stratifiera Verb ordna, dela upp eller lägga i skikt stratifiering Substantiv uppdelning i (sociala) skikt stratiformis Substantiv en molnart som förkortas str stratigrafi Substantiv läran om bergarters och jordlagers lagerföljd, ålder, utbredning och relation sinsemellan stratigrafisk Adjektiv som angår eller tillhör läran om stratigrafi stratoanfall Substantiv anfall mot himlakropps yta från vapen i omloppsbana kring denna stratogram Substantiv ett övergripande schema för hur olika kategorier av produkter ska placeras i en hylla stratum Substantiv skikt, lager stratus Substantiv dimmoln; moln som befinner sig på låg höjd, mellan 50 m och 500 m streaka Verb klä av sig och löpa naken i syfte att väcka uppståndelse streama Verb strömma, spela upp direkt över internet streaming Substantiv det att streama, förmedling på begäran (över Internet) av tidsbundet innehåll (ljud, film) streamingbolag Substantiv bolag som erbjuder streaming (av ljud, film) streamingtjänst Substantiv variant av streamningstjänst streamningstjänst Substantiv Internetbaserad tjänst (t.ex. i form av webbplats och/eller app) som (eventuellt mot betalning, t.ex. i form av abonnemang) erbjuder konsumenten att strömma film, tv-serier, musik eller annan multimedia från leverantören streber Substantiv person som är starkt engagerad i sina uppgifter, och helt inriktad på sin karriärs framgångar streberaktig Adjektiv som beter sig som en streber streckad Adjektiv bestående av korta linjeavsnitt med små mellanrum mellan vart och ett streckande Substantiv det att strecka streckgubbe Substantiv plan figur föreställande en människa skapad endast med hjälp av enkla streck streckkodsläsare Substantiv apparat som läser streckkoder på varor i exempelvis butiker och på lager streckplatta Substantiv tunn glasskiva som är försedd med streck, symboler eller andra markeringar (i syfte att fungera som riktmärken eller skalor) som används för underlätta inställning eller avläsning av mätresultat i ett optiskt instrument streetdans Substantiv ett samlingsbegrepp för dansstilar som utvecklats utanför de etablerade dansstudiorna i sociala miljöer som på klubbar, gator och parker streetdansare Substantiv person som dansar street strejkare Substantiv person som strejkar strejkbryteri Substantiv olovligt arbete under en strejk strejkförbud Substantiv förbud mot att strejka streptokock Substantiv någon bakterie(art) i släktet Streptococcus av grampositiva, kulformade bakterier som växer i par eller i kedjor stresshantering Substantiv hantering av (psykologisk) stress, d.v.s. en (oftast medveten) strategi för att undvika stress, eller – kanske vanligare – minska de negativa konsekvenserna av ofrånkomlig stress stretching Substantiv variant av stretchning stretchning Substantiv handlingen om att stretcha stri Verb tjata, tala mycket och högljutt stridbar Adjektiv som kan slåss stridbarhet Substantiv det att vara stridbar stridig Adjektiv stridbar, stridslysten stridsbroder Substantiv broderlig stridskamrat, trogen samstridande stridsfartyg Substantiv synonym till örlogsfartyg stridsflyg Substantiv militärt flygplan stridsflygplan Substantiv militärflygplan avsett för deltagande i strid stridsfordon Substantiv fordon som används i krig stridsgas Substantiv stridsmedel av kemisk natur, exempelvis om giftig gas, men även om giftigt, fast eller flytande ämne i finfördelad form; toxisk gas, som trots förbud används som kemiskt vapen stridsgissel Substantiv historiskt slagvapen försett med flera taggade kulor som var och en sitter ihop med skaftet genom en järnkedjor stridshandling Substantiv handling som ingår i eller utgör strid stridskamrat Substantiv soldat som strider för samma sida av en konflikt; samstridande kamrat stridsklubba Substantiv en klubba avsedd för strid stridskonst Substantiv system för närstrid eller självförsvar stridskrafter Substantiv en stats samlade militära försvar; vanligtvis använt i plural stridsland Substantiv stridande (krigförande) land stridslarm Substantiv signal som varnar för en kommande kamp stridslystet Adverb med lust för strid stridslystnad Substantiv starkt begär efter strid stridsmedel Substantiv ämne eller redskap för att döda i krig stridsmoral Substantiv motivation att tillsammans med sina kamrater eller liknande arbeta hårt för sin sak eller sitt mål i någon konflikt eller i något sportsammanhang stridsrum Substantiv utrymme i stridsfordon varifrån besättning utför strid (rum utrustat med vapensystem) stridsslaga Substantiv historiskt slagvapen som med långt taggförsett huvud som sitter ihop med skaftet genom en kedja eller liknande stridsställning Substantiv plats varifrån militär enhet bedriver strid utan rörelse stridssätt Substantiv sätt att strida stridsvagnssoldat Substantiv soldat i stridsvagn stridsvärde Substantiv förmåga att strida stridsvärn Substantiv mindre befästning som i stridsverksamhet ska underlätta eldgivning, observation eller stridsledning stridsyxing Substantiv medlem av stridsyxekulturen som levde i södra Norden några tusen år före vår tideräkning stridszon Substantiv område där stridigheter pågår, krigshärjat område stridsäpple Substantiv sak att strida om, tvisteämne stridsåtgärd Substantiv åtgärd som tillgrips vid arbetstvist t.ex. strejk, lockout strikthet Substantiv det att vara strikt striktur Substantiv sjuklig förträngning av rörformig anatomisk struktur strila Verb rinna i fina strålar eller droppar strimblad Substantiv en växtart (Calathea zebrina) inom familjen strimbladsväxter (Marantaceae); exemplar av denna växt strimfibbla Substantiv en art (Leontodon saxatilis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten strimfibbla strimmel Substantiv remsa strimmig Substantiv med strimmor (smala ränder) strimsloke Substantiv en växtart (Pyropia leucosticta) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art() stringens Substantiv det att vara stringent stringent Adverb strängt, sammanhållet stringtrosa Substantiv trosa som inte täcker skinkorna, där bakstycket utgörs av (endast) en smal tygremsa stripa Substantiv rand, strimma stripp Substantiv vågrät rad med serierutor strof Substantiv grupp av versrader (i dagligt tal ofta kallad vers) strofisk Adjektiv indelad i strofer strongt Adverb som görs på ett mentalt starkt sätt strontium Substantiv ett grundämne med atomnummer 38, atommassa 87,6 och symbolen Sr strontiumbromid Substantiv en kemisk förening av strontium och brom, SrBr2 strontiumdifluorid Substantiv kemisk förening av strontium och fluorid strontiumkarbonat Substantiv kemisk förening av strontium, kol och syre strontiumkromat Substantiv kemisk förening av strontium, krom och syre strontiumnitrat Substantiv kemisk förening av strontium, kväve och syre strontiumsulfat Substantiv kemisk förening av strontium, svavel och syre stropp Substantiv gummiband som håller fast till exempel en presenning stroppighet Substantiv det att vara stroppig strosa Verb ströva utan bestämt mål strukturera Verb ge struktur (inre uppbyggnad) åt, skapa struktur eller ordning strukturerande Substantiv det att strukturera strukturering Substantiv det att strukturera strukturformel Substantiv kemisk formel som anger hur atomerna är bundna till varandra i en molekyl strukturisomeri Substantiv typ av isomeri där atomerna är bundna till olika atomer i de två olika ämnena strukturmotiv Substantiv inom molekylärbiologin ett karakteristiskt strukturelement i en kedjad biologisk molekyl som förekommer i flera olika molekyler, exempelvis protein strukturprincip Substantiv princip för hur något är strukturerat strukturrationalisering Substantiv sammanslagning av mindre enheter, koncentration som ger större möjligheter till ekonomisk utveckling strulpelle Substantiv person som är dålig på att hålla ordning struma Substantiv sjuklig förstoring av sköldkörteln strumaoperation Substantiv kirurgisk operation för att behandla struma strumpband Substantiv variant av strumpeband strumpbyxa Substantiv ovanligare variant av strumpbyxor; (helt) underplagg för benen strumpdocka Substantiv enkel docka som består av en strumpa ovanpå en hand strumpebandssnok Substantiv en ormart (Thamnophis sirtalis) i familjen snokar (Colubridae); individ av denna orm strumphållare Substantiv elastiskt band som hänger ner från damunderkläder (t.ex korsett) för att fästa strumpor strumpläst Substantiv i uttrycket i strumplästen strumpsticka Substantiv tunn pinne som används för att sticka strumpor strumpstorlek Substantiv klädstorlek för ett par strumpor strupgrepp Substantiv grepp om någons luftstrupe struplock Substantiv tunn broskflik täckt av en slemhinna som skyddar röstspringan strutformad Adjektiv formad som en strut strutformig Adjektiv formad som en strut strutsar Substantiv en taxonomisk fågelfamilj med det vetenskapliga namnet Struthionidae i ordningen strutsfåglar (Struthioniformes) strutsburgare Substantiv hamburgare där köttpucken består av strutsfärs strutsfarm Substantiv anläggning för uppfödning (farm) av strutsar strutsfjäder Substantiv fjäder från en manlig struts strutsgård Substantiv anläggning för uppfödning (farm) av strutsar strutsjakt Substantiv jakt på struts strutskött Substantiv kött från struts strutsmentalitet Substantiv ovilja eller obenägenhet att acceptera verkligheten strutsägg Substantiv ägg från en struts strutta Verb gå med stötiga, knyckiga, styva eller stela (och avmätta) steg (delvis hindrad på grund av ålderdomssvaghet eller annan fysiskt försvårande omständighet) struva Substantiv ett slags bakverk; en flottyrkokt kaka strykande Substantiv det att stryka strykare Substantiv kringstrykande person, luffare stryker Substantiv luffare, lösdrivare, lodare, landsvägsriddare, landstrykare, strykare strykerska Substantiv kvinna som yrkesmässigt stryker tvätt strykfri Adjektiv som inte behöver strykas strykgosse Substantiv strykpojke strykjärnslod Substantiv tyngd (lod) som värmdes och lades in i höljet (huset) på ett strykjärn stryklod Substantiv strykjärnslod strykmått Substantiv redskap i träslöjd för att dra (stryka, ritsa) ett streck parallellt med en kant strykning Substantiv det att stryka strykpojke Substantiv under 1600- och 1700-talet pojke som tilldelades bestraffningar i form av stryk i stället för en prins, då prinsen burit sig illa åt eller misslyckats strykträ Substantiv bräda eller pinne (ett trä) för att stryka bort råge vid mätning (av spannmål) stryktäck Adjektiv oförskämd, som tycks tigga stryk stryktålig Adjektiv som tåls ta emot mycket stryk strypare Substantiv någon eller något som stryper strypknut Substantiv överhandsknop med ögla sträckande Adjektiv som sträcker (sig) sträckgräshoppa Substantiv någon av flertalet arter gräshoppor i familjen markgräshoppor med tendensen att uppträda i massiva svärmar sträckläsa Verb läsa oavbrutet under en längre stund sträckmetall Substantiv galler av metall, gjort av plåt som stansats och sträckts ut sträckning Substantiv det att sträcka (sig eller något) sträckreflex Substantiv reflex där sträckning av en skelettmuskel registreras av muskelspolar i muskeln vilket (via synapser i ryggmärgen) medför ökad aktivitet i muskelns alfamotoriska nervfibrer så att sträckningen i muskeln motarbetas, och d sträckt Adjektiv (ut-)spänd, (ut-)tänjd stränga Verb fästa strängar, exempelvis på ett stränginstrument som en gitarr strängbyte Substantiv byte av ett musikinstruments sträng(ar) strängeligen Adverb strängt, strikt, ovillkorligen stränghet Substantiv det att vara sträng; egenskapen att hålla hårt på regler eller ha låg tolerans mot fel, misstag, lek, och larv stränghållare Substantiv hållare för strängar (på violin, nedanför stallet) stränginstrument Substantiv musikinstrument med vars hjälp ton åstadkommes av svängande strängar strängläggare Substantiv (traktordraget) redskap som lägger slaget hö i strängar strätta Substantiv en art (Angelica sylvestris) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten strätta sträv Adjektiv fylld av små upphöjningar och fördjupningar strävande Substantiv det att sträva strävare Substantiv någon som strävar, någon som arbetar målmedvetet strävbåge Substantiv stöttande valv/båge på utsidan av vägg för förstärkning strävhet Substantiv det att vara sträv strävhortensia Substantiv en art (Hydrangea aspera) inom växtfamiljen hortensiaväxter (Hydrangeaceae); individ av denna arten strävpelare Substantiv stöttande pelare på utsidan av vägg för förstärkning strävsam Adjektiv som arbetar målmedvetet strävsamhet Substantiv det att vara strävsam strådöd Substantiv (egentligen död i sänghalmen) död av ålder eller sjukdom (till skillnad från död i strid) stråhatt Substantiv hatt av flätad halm stråk Substantiv trafikerad gata stråke Substantiv redskap ofta av tagel som dras över strängarna i ett stråkinstrument för att skapa ljud stråkföring Substantiv det att föra stråken över strängarna på ett stråkinstrument; särskilt om teknisk kunnighet att på ett välljudande sätt föra stråken stråkharpa Substantiv gammalt slags nordiskt stränginstrument liknande en lyra som spelas med stråke på två eller tre strängar stråkhållning Substantiv det sätt en person håller i stråken till ett stråkinstrument stråkinstrument Substantiv stränginstrument som (i första hand) spelas med stråke stråkkvartett Substantiv ett musikstycke för två violiner, viola och violoncell strålben Substantiv ett ben i underarmen som sitter paralellt med armbågsbenet stråldos Substantiv mängd av joniserande strålning strålis Substantiv person som hävdar sig "se" (andlig) strålning, hallucinatör strålkastarsken Substantiv ljus från en strålkastare strålkropp Substantiv ciliarkropp strålningsbälte Substantiv område i en planets magnetosfär där partiklar med hög energi fångas in av planetens magnetfält strålningsenergi Substantiv energiform som överförs med hjälp av strålning strålranka Substantiv en växtart (Philodendron radiatum) vanlig som krukväxt inom familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art strålskadad Adjektiv skadad av att ha utsatts för strålning strålvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria schiedeana strålängd Substantiv längd av ett halmstrå strålöga Substantiv en art (Telekia speciosa) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten strålöga stråt Substantiv väg, vägval, färd, även bildligt stråtröveri Substantiv verksamhet som stråtrövare ströbröd Substantiv torkat smulat bröd, eller smulor strög Substantiv väg (i stad) avsedd att promenera på ströga Verb nöjesåka med moped eller epa strökund Substantiv tillfällig kund strömand Substantiv en art (Histrionicus histrionicus) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten strömand strömandshane Substantiv hane av fågelarten strömand strömandshona Substantiv hona av fågelarten strömand strömavtagare Substantiv mekanism som överför drivström från kontaktledning till fordon strömavtagning Substantiv överföring av drivström från kontaktledning till fordon strömfåra Substantiv snabbast rinnande del av vattendrag strömförsörjning Substantiv försörjning av ström strömkantring Substantiv byte av riktning hos tidvattenström strömkälla Substantiv komponent som levererar en (helst konstant) ström från en pol strömlinje Substantiv linje som i varje punkt har samma riktining som hastinghetsvektorn strömlinjeforma Verb forma för att minska strömningsmotstånd (exempelvis luftmotstånd) strömlinjeformad Adjektiv med en yttre form som minimerar strömningsmotståndet vid rörelse (i hög fart) genom en fluid (såsom luft) strömlöja Substantiv fiskart Alburnoides bipunctatus inom familjen karpfiskar som finns i södra och östra Europa samt Asien strömlös Adjektiv som inte har tillgång till elektrisk energi; som inte har någon spänning i vägguttagen strömmande Adjektiv som rinner i ström strömming Substantiv sill som fiskas i Östersjön strömning Substantiv flöde (i gas och vätska), rinnande (av vatten) strömningshastighet Substantiv hastigheten för en genomsnittlig partikel i en fluid strömningslära Substantiv vetenskap som studerar fluiders rörelse och påverkan på sin omgivning strömningsmekanik Substantiv vetenskap som studerar fluiders rörelse och påverkan på sin omgivning strömningsmotstånd Substantiv kraft (oftast oönskad) som uppstår då ett föremål rör sig genom en gas eller genom eller förbi en vätska, eller en gas eller en vätska rör sig genom ett rör, och är riktad mot rörelseriktningen strömningstjänst Substantiv variant av streamningstjänst strömriktare Substantiv apparat för omvandling av stömmens egenskaper strömsparläge Substantiv inställning hos en dator (mobiltelefon, apparat, maskin, enhet etc.) som minskar enhetens energiförbrukning (och vid batteridrift därmed den möjliga drifttiden) på bekostnad av sänkt prestanda eller minskad funktionalite strömstare Substantiv en art (Cinclus cinclus) inom fågelfamiljen strömstarar (Cinclidae) vars individer är små mörka fåglar med en stor vit bröstfläck som brukar sitta vid åar och älvar; individ av arten strömstare strömstyrka Substantiv storhet för flöde av elektriska laddningar med enheten ampere (A) strömåterledning Substantiv jordad lina parallellkopplad med rälsen som hänger på sidan av kontaktledningsstolparna ströppla Verb applicera färg på en yta för att göra den matt och kornig ströppling Substantiv det att ströppla strösocker Substantiv finkornigt, vitt socker, utvunnet ur rör- eller betsocker, som ofta används inom bakning strössla Verb lägga strössel på något; sprida ut något likt strössel strösslande Adjektiv som strösslar ströv Substantiv det att ströva strövare Substantiv person som strövar ströveri Substantiv det att ströva strövtåg Substantiv vandring för att rekognoscera ett område stua Substantiv stuga stubbstjärtseglare Substantiv en art (Apus affinis) inom fågelfamiljen seglare (Apodidae); individ av arten stubbstjärtseglare stubbåker Substantiv åkermark där grödorna har skördats och bara stubb eller stjälkar kvarstår stubintråd Substantiv speciell tråd för antändning av sprängladdning stuck Substantiv detsamma som stuckatur stuckatur Substantiv arbete i stuck stuckatör Substantiv den som arbetar i stuck studentboende Substantiv större byggnad med bostäder för studenter studentceremoni Substantiv examensceremoni för studentexamen studenten Substantiv kort för studentexamen studentexamen Substantiv examen efter fullföljd gymnasieutbildning studentfest Substantiv fest för och anordnad av studenter (vid högskola) studentflak Substantiv lastbil med firande ungdomar som nyligen tagit studenten studentikos Adjektiv som är populärt enbart bland studenter studentkår Substantiv intresseorganisation för studenter vid universitet eller högskola studentlitteratur Substantiv litteratur för studenter studentliv Substantiv tillvaro (livsstil) som student vid universitet eller högskola (typiskt med stor självständighet och frihet, begränsade ekonomiska tillgångar samt ett rikt nöjesliv med mycket festande vid sidan av studierna) studentlya Substantiv rum eller liten lägenhet som hyrs ut till studenter studentlägenhet Substantiv (enklare och oftast lite billigare) (hyres)lägenhet speciellt avsedd för student (vid högskola eller universitet) att bo i under studietiden studentmössa Substantiv mössa med skärm som nyblivna studenter har på sig under studentceremonin studentprotest Substantiv manifestation eller demonstration utförd av studenter studentrabatt Substantiv rabatt tillgänglig för studenter studentska Substantiv kvinnlig student studentstad Substantiv stad med en förhållandevis hög andel studenter studentutspring Substantiv händelse under studentexamen där de nyblivna studenterna (gymnasieeleverna) springer ut från skolbyggnaden för att möta familj, vänner och allmänheten, vilket markerar att deras studietid på gymnasiet officiellt är avslu studiebidrag Substantiv ekonomiskt bidrag som ges till person som studerar (som en form av studiemedel), t.ex. varje månad, t.ex. av en statlig myndighet (och som inte behöver betalas tillbaka) studiecirkel Substantiv grupp vars deltagare gemensamt vill lära sig något studiedag Substantiv dag när elever har ledigt från skolan för att läraren ska ägna sig åt studier studieledighet Substantiv ledighet från studier studiemedel Substantiv studiebidrag och/eller studielån studieplan Substantiv plan eller sammanställning över kurser som ingår i en specifik utbildning eller som en enskild student ska läsa studieplats Substantiv utbildningplats på universitet eller högskole studieresultat Substantiv de betyg och andra omdömen en student erhåller under sina studier studieskuld Substantiv skuld som utgörs av studielån studiestöd Substantiv stöd, som exempelvis studiehjälp och studiemedel, för personer som studerar studietid Substantiv den tid då vederbörande var student studieuppehåll Substantiv uppehåll i en persons studier studium Substantiv det att studera studsare Substantiv en sorts jaktgevär studsboll Substantiv boll som studsar bra, d.v.s. som vid kollision med en hård och fast yta ändrar rörelseriktning men behåller en (mycket) stor del av den kinetiska energin studsning Substantiv det att studsa stugby Substantiv anlagt område med samlade små stugor att hyra för semesterfirande stuk Substantiv sätt på vilket något är format, strukturerat eller stiliserat; form, snitt, stil, fason stuka Verb skada led i fot eller hand genom kraftig vridning varvid leden svullnar stulta Verb gå ostadigt och osäkert, ofta med små steg stumfilm Substantiv film utan ljudspår, berättad endast med rörliga bilder och textskyltar stumfilmsstjärna Substantiv berömd skådespelare i stumfilmer stumhet Substantiv det att vara stum stundande Adjektiv kommande, väntande stundlig Adjektiv ständig, idelig, i varje stund stundligt Adverb ständigt, ideligen, i varje stund stundom Adverb ibland, då och då, emellanåt stundtals Adverb vid vissa tillfällen stundvis Adverb ibland stungen Adjektiv som har stungits stunk Substantiv fågelholk, konstgjort fågelbo, starholk stuns Substantiv fart, snits, kläm, sprätt, kraft, livsglädje, ös stupad Substantiv stupad i strid stupalös Adjektiv oavbruten stupalöst Adverb ideligen, jämt och ständigt, oavbrutet, hela tiden stupande Substantiv det att stupa stupid Adjektiv dum, korkad, enfaldig, ytterst inskränkt stupiditet Substantiv dumhet, enfald stuprör Substantiv lodrätt rör som leder undan smält- och regnvatten från tak (där det oftast samlas i en hängränna) till en lägre nivå (oftast marknivå eller därunder) stuprörsjeans Substantiv tajta jeans sydda i stuprörsmodell stupstock Substantiv snöstock eller skampåle där fysisk bestraffning i form av spö och risstraff verkställdes sturig Adjektiv trotsig, styvnackad, stursk, tjurig sturighet Substantiv det att vara sturig stursk Adjektiv obstinat och uppstudsig sturskas Verb vara stursk sturskhet Substantiv det att vara stursk stusskort Adjektiv som räcker ned till stussen stut Substantiv ung, kastrerad tjur mellan 2 och 4 år gammal stuteri Substantiv gård som idkar hästuppfödning; hästgård; avelsgård stuv Substantiv en överbliven bit av tyg; den sista biten på en tygrulle stuvad Adjektiv packad stuvare Substantiv stuveriarbetare, hamnarbetare som stuvar gods på fartyg stuveriarbetare Substantiv hamnarbetare, person som lastar och lossar fartyg styckebruk Substantiv kanongjuteri, ett bruk (= fabrik, bruksort) som gjuter kanoner (= stycken) styckegods Substantiv enstaka fraktgods (ej hel vagnslast) styckeindelning Substantiv det att dela in en text i stycken styckmord Substantiv mord där förövaren styckar offret, d.v.s. skär sönder det i mindre bitar, kanske för enklare transport av liket, för att försvåra identifiering av det eller för att tillfredsställa ett känslomässigt behov styckmördare Substantiv person som begått styckmord styckning Substantiv det att stycka styckningsdetalj Substantiv avgränsad och namngiven del av ett slaktat djur, erhållen genom styckning och använd inom matlagning styckpris Substantiv pris per styck av en vara; kostnad per exemplar av en vara styla Verb göra stilfull och moderiktig styltig Adjektiv (om språkbruk) klumpig, stapplande, stel styltlöpare Substantiv en art (Himantopus himantopus) inom fågelfamiljen styltlöpare (Recurvirostridae); individ av arten styltlöpare styltsnäppa Substantiv en art (Micropalama himantopus) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten styltsnäppa stympande Substantiv det att stympa stympare Substantiv klåpare, person som inte kan göra sin sak ordentligt styng Substantiv stick av nål eller insekt styngfluga Substantiv någon av de arter av insekter som ingår i familjen styngflygor (Oestridae) inom ordningen tvåvingar (Diptera); individ av dessa arter styrbar Adjektiv som kan styras styrbarhet Substantiv det att vara styrbar styrbordssida Substantiv högersida av fartyg styrdokument Substantiv (fastställt) dokument som anger vilka regler som gäller för en viss verksamhet, t ex när, var och hur något skall utföras styrekonom Substantiv någon som följer upp och kontrollerar en organisations ekonomi genom att göra prognoser samt upprätta budgetar och liknande styrelseledamot Substantiv ledamot av en styrelse styrelseproffs Substantiv person som enbart försörjer sig på ett eller flera styrelseuppdrag styrelsesammanträde Substantiv ett formellt möte av en styrelse styrelseskick Substantiv sätt varmed en stat styrs styren Substantiv kemisk förening av kol och väte styresman Substantiv ledare, överhuvud styrinstrument Substantiv hjälpmedel eller verktyg för påverkning på tekniska, ekonomiska eller operativa processer styrkande Substantiv det att styrka styrkebesked Substantiv indikation på styrka styrkedemonstration Substantiv det att visa sin styrka; det att visa hur stark man är styrkekram Substantiv modeord i sociala medier som uppkommit och används där som uppmuntrande tillrop styrkeprov Substantiv handling som kräver mycket fysisk kraft styrketräna Verb utföra styrketräning styrketräning Substantiv träning avsedd att förbättra kroppens styrka styrmedel Substantiv medel för styrning av människor och andra aktörer i samhället så att de agerar på önskat sätt styrmynt Substantiv mynt som bestämmer valören på utkommande växel styrmål Substantiv plan i stora drag, till skillnad från taktik styrningsvinst Substantiv ekonomisk vinst ett företag gör genom att ledningen justerar företagets övergripande strategi styrränta Substantiv ränta som en centralbank tar när den kortsiktigt lånar ut pengar till banker styrsel Substantiv kontroll (över styrningen); ordning; stadga styrspak Substantiv spak att styra (ett flygplan, en maskin, ett datorspel) med styrstång Substantiv stång som förbinder styre med framhjul styva Verb göra styv styvbarn Substantiv barn som ens partner har från tidigare förhållande styvbroder Substantiv styvson till ens biologiska förälder som inte är ens halvbror styver Substantiv äldre benämning på mynt med liten valör, till exempel 1 öre silvermynt; numera ofta om småpengar i allmänhet styvfader Substantiv förälders make eller manliga partner styvhet Substantiv det att vara styv styvmoder Substantiv variant av styvmor styvmoderlig Adjektiv orättvis, diskriminerande eller i annan mening missgynnande styvmorsviol Substantiv ört inom familjen violväxter med flerfärgad krona, art Viola tricolor styvna Verb bli (mer) styv styvnackad Adjektiv trotsig, tjurig, stursk, envis styvsint Adjektiv envis och fylld av stolthet styvsinthet Substantiv det att vara styvsint styvsyskon Substantiv barn till ens styvförälder från en annan relation stäcka Verb sätta stopp för; få att upphöra stäckning Substantiv det att stäcka städande Substantiv det att städa städfirma Substantiv firma som säljer städning som tjänst städflicka Substantiv ung flicka som arbetar som städare; ung städerska städrobot Substantiv robot som dammsuger eller på annat sätt rengör eller städar städsegrön Adjektiv (om träd och buskar) som är grön året om städskåp Substantiv mindre utrymme som är avsett för förvaring av städredskap, vanligen en garderob eller ett skåp städsla Verb anställa städvagn Substantiv vagn bär alla hjälpmedel som städningen kräver ställ Substantiv konstruktion avsedd för att hålla något eller bjuda plats för något ställande Substantiv det att ställa ställbar Adjektiv som kan ställas in genom att variera avstånd eller liknande för att en sak skall få önskad funktionalitet ställningsisomeri Substantiv typ av strukturisomeri där en funktionell grupp binds till olika atomer i de två ämnena ställningstagande Adjektiv van vid eller redo eller kännetecknad av att ta ställning ställplats Substantiv ställe på campingplats där man kan parkera husbil eller husvagn ställverk Substantiv anläggning för distribution av elektrisk kraft ställvis Adverb på vissa ställen stäm Substantiv en fiskart (Leuciscus leuciscus) i familjen karpfiskar (Cyprinidae); individ av denna art stämjärn Substantiv huggmejsel för trä stämmande Substantiv det att stämma stämningsfull Adjektiv full av (god) stämning, som fyller betraktaren eller deltagaren med en lugn och härlig (men vanligtvis inte alltför berusande) positiv känsla stämningsmusik Substantiv musik som används till att framkalla en bestämd, ofta positiv och avslappnad stämning stämpelklocka Substantiv apparat för att registrera närvaro på arbetsplatsen stämpelur Substantiv ur (klocka) som stämplar tiden (arbetstid) på kort stämplande Substantiv det att stämpla stämskruv Substantiv en skruv högst upp på ett stränginstrument som skruvas på för att stämma ett instrument stämton Substantiv ton med frekvensen 440 hertz som används vid stämning av musikinstrument stängel Substantiv bladlös stjälk stängningstid Substantiv den tidpunkt då något stänger (för dagen) stängsla Verb sätta upp stängsel, förse med stängsel stängsling Substantiv det att stängsla stängt Verb som har stängts och inte öppnats igen sedan dess; inte tillgänglig; inte passerbar stänkare Substantiv snaps stänkelse Substantiv stänkande av vätska stänkskärm Substantiv del av kaross på bil eller på cykel liknande anordning monterad över varje hjul, som skydd mot stänk av smuts och liknande stäppflyghöna Substantiv en art (Syrrhaptes paradoxus) inom fågelfamiljen flyghöns (Pteroclididae); individ av arten stäppflyghöna stäpphumla Substantiv individ av arten Bombus cullumanus, som är en art i släktet humlor stäpphök Substantiv en art (Circus macrourus) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten stäpphök stäpphöna Substantiv annat namn på fågeln stäppflyghöna stäpplärka Substantiv lärka från stäppen, fågel av släktet Melanocorypha; såsom arterna Melanocorypha calandra (kalanderlärka) eller Melanocorypha leucoptera (vitvingad lärka) även kallad Melanocorypha sibirica stäppvipa Substantiv en art (Vanellus gregarius) inom fågelfamiljen pipare och vipor (Charadriidae); individ av arten stäppvipa stäppörn Substantiv en art (Aquila nipalensis) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten stäppörn stärbhus Substantiv stavningsvariant av sterbhus stärd Adjektiv styv stärkbär Substantiv variant av stärkebär; detsamma som slånbär stätta Substantiv enkel trappa över en gärdsgård stäv Substantiv det främre eller bakre del av en båt, ett fartyg; kölens fortsättning uppåt samt framåt (förstäv) eller bakåt (akterstäv) stäva Verb röra sig framåt ståbas Substantiv ett cirka 180-200 cm högt stråkinstrument ståfela Substantiv kontrabas ståhjuling Substantiv samlingsnamn för tvåhjuliga självbalanserande eldrivna transportmedel ståkissa Verb kissa stående ståla Verb förse med stål: sätta egg av stål på föremål av järn stålbad Substantiv metallurgisk process med flytande stål i smältugn stålbalk Substantiv balk tillverkad av stål, ofta använd som konstruktionselement i byggnader stålband Substantiv långsmal remsa gjord av stål stålbolag Substantiv företag som tillverkar, bearbetar eller säljer stål stålborste Substantiv borste med borststrån av stål eller annan metall stålbröllop Substantiv stålbröllop firas då man varit gift i 11 år stålburk Substantiv burk av stål ståldörr Substantiv dörr tillverkad av stål som ska skydda vid en brand att elden sprider sig snabbt i hela byggnaden stålgrå Adjektiv som har färgnyans som liknar grå stål stålhjul Substantiv hjul tillverkad av stål stålhjälm Substantiv skyddshjälm tillverkad av stål stålhätta Substantiv sko, stövel eller känga med stål insytt längst fram stålkam Substantiv en kam gjord i materialet stål stålle Substantiv erektion av mannens penis stålrör Substantiv rör tillverkat av stål stålrörsmöbel Substantiv möbel som har en stomme av stålrör stålsliper Substantiv sliper tillverkad av stål stålstick Substantiv tryckt bild utifrån en gravyr stucken (graverad) i en platta av stål stålstomme Substantiv stomme av stål stålsätta Verb göra (sig) stark (för att tåla prövningar eller påfrestningar) stålull Substantiv ståltråd dränkt i tvål som används för att rengöra ytor stålverksarbetare Substantiv person som jobbar på ett stålverk stålverksbyggande Substantiv byggande av stålverk ståndaktig Adjektiv som håller stånd mot yttre påverkan; som inte ger vika för frestelse, övertalning o.d.; fast i övertygelse ståndaktighet Substantiv det att vara ståndaktig ståndarknapp Substantiv del längst ut på ståndare som bildar det befruktande pollenet ståndarmjöl Substantiv frömjöl som växterna använder när de förökar sig ståndarsträng Substantiv del av ståndare som är hanorgan i en växt ståndort Substantiv en verksamhets geografiska lokalisering ståndrätt Substantiv främst under krig eller uppror inrättad specialdomstol, som efter en förenklad rättegång utdömer omedelbara straff (vanligen dödsstraff) stånds Substantiv en art (Jacobaea vulgaris) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten stånds ståndsförpliktelse Substantiv plikt (förpliktelse) som åligger personer av ett visst stånd; t.ex. att vara generös mot fattiga ståndsmässig Adjektiv som anses passande för den samhällsgrupp man tillhör ståndstvist Substantiv tvist mellan stånd i ett samhälle stånga Verb knuffa till med huvudet stångande Substantiv det att stånga stångas Verb hålla på att stånga; stånga varandra stångjärnshammare Substantiv äldre typ av företag med vattendriven smideshammare stångning Substantiv det att stånga; handling varigen någon stångar något stångryttare Substantiv korngrynskorv som är syrad och rökt, smalare variant av isterband stånka Verb stöna av ansträngning ståplats Substantiv plats där man får stå i buss eller spårvagn när alla sittplatser är upptagna ståplatsläktare Substantiv plats gjord för åskådare att stå ståpäls Substantiv tillstånd hos människa då håren reser sig och ger knottrig hud, särskilt på grund av man blivit exalterad av något mycket bra ståta Verb nöjt, diskret, skrytsamt gå runt och visa upp en "cool, häftig" grej, exempelvis sina nya bilnycklar, ett nytt klädesplagg, vunna medaljer m.m. ståte Substantiv gråsälshane ståthållare Substantiv den som företräder kungamakten i en provins; vicekung, befallningshavare, landshövding ståtlighet Substantiv det att vara ståtlig ståuppa Substantiv Journalistterm för en TV-journalist som ger ett referat eller en kommentar på plats (ej i studio), oftast med mikrofonen i hand och med blicken i kameran. ståuppare Substantiv synonym till ståuppkomiker ståuppkomiker Substantiv komiker som står ensam inför publik och berättar skämt stöda Substantiv variant av stödja stödbricka Substantiv bricka som används för att jämna till en yta stödda Verb bete sig på ett stöddigt sätt stöddighet Substantiv det att vara stöddig stödhandtag Substantiv handtag som stöd på väggen (vanligen ovanför badkaret) stödjemur Substantiv föga variant av stödmur stödjepunkt Substantiv punkt som stödjer något, ofta bildligt om t.ex. område stödjevävnad Substantiv bindväv (inklusive benvävnad, broskvävnad och fettvävnad) stödmur Substantiv mur vars syfte är att stödja upp och stabilisera en jordmassa, t.ex. vid terrassering eller vid sidan av en väg eller järnvägslinje stödord Substantiv enstaka nedskrivna ord som en föredragshållare (eller liknande) använder för att komma ihåg vad som skall sägas stödpaket Substantiv uppsättning åtgärder för att stödja något stödparti Substantiv parti som stödjer regeringen/styrelsen utan att ingå i den stödröst Substantiv röst som läggs (vid val) som stöd för ett parti, trots att väljaren egentligen föredrar ett annat parti stödundervisning Substantiv extrainsatt undervisning för att stötta elever som behöver mer hjälp stödyta Substantiv yta på vilken en kropp stöder sig stödåtgärd Substantiv åtgärd som ska skydda mot finansiella risker stök Substantiv städning, det att stöka stökighet Substantiv det att vara stökig stöl Substantiv (stor) starköl stöldbegärlig Adjektiv som utgör ett attraktivt byte för en tjuv; som lockar till stöld stöldförsäkring Substantiv försäkring som ger ersättning ifall något stjäls stöldhärva Substantiv svåröverblickbar situation som involverar stöld stöldrisk Substantiv risk för stöld (av värdefullt föremål) stöldvåg Substantiv en serie av stölder som drabbar en stad som en våg stönig Adjektiv envis, uthållig, obstinat stöp Substantiv material för stöpning; det som bildats vid stöpningen; stöpvatten stöpa Verb tillverka genom att hälla smält massa i form och låta den stelna stöppla Verb att applicera färg med att stöta in färg stöpslev Substantiv slev avsedd för stöpning störfiskar Substantiv inom systematiken fiskfamiljen Acipenseridae bestående av 25 fiskarter fördelade över tre underfamiljer; individer i familjen Acipenseridae störningsfri Adjektiv utan störningar störningskänslig Adjektiv känslig för störning störningskänslighet Substantiv det att vara störningskänslig stört Adverb mycket, ytterst; alldeles, fullkomligt, helt och hållet, fullständigt störtande Substantiv det att störta störtbåge Substantiv konstruktion som skyddar om fordon välter störtdyk Substantiv störtdykning störtdyka Verb dyka (som ett flygplan, falla från skyarna) snabbt som för att störta störtdykning Substantiv det att störtdyka störtflod Substantiv stormflod störtflyga Verb flyga med en anfallsvinkel (störtvinkel) som motsvarar runt -60° till -90° från det normala vågräta 0° störtflygning Substantiv det att störtflyga (flyga med en anfallsvinkel (störtvinkel) som motsvarar runt -60° till -90° från det normala vågräta 0°) störtflykt Substantiv flykt (rörelse genom luften) i störtflygning; flykt med en anfallsvinkel (störtvinkel) som motsvarar runt -90° till -60° från det normala vågräta 0° störtkruka Substantiv kraftigare sorts hjälm för moped, MC, utförsåkning eller liknande störtlopp Adverb snabb skidåkning utför brant sluttning i en pose som minimerar luftmotståndet (böjda knän, överkropp framåt, skidstavarna inåt kroppen) störtloppsbacke Substantiv skidbacke gjord för störtlopp störtloppsskida Substantiv skida speciellt designad för störtlopp störtloppsåkare Substantiv utövare av störtloppsåkning; person som åker störtlopp störtlöjlig Adjektiv mycket löjlig störtning Substantiv händelsen att någonting faller snabbt störtregn Substantiv mycket kraftigt regn störtregna Verb kraftigt falla ner regn störtskur Substantiv plötslig och kraftig regnskur störttorn Substantiv vertikal butiksmonter där varorna fylls på ovanifrån och med öppen nederdel stötdämpande Adjektiv som minskar stötar stötdämpare Substantiv mekanism som dämpar stötar; i synnerhet i landsvägsfordon stötesten Substantiv svårighet, hinder stötfångardekal Substantiv klistermärke (med politisk slogan) på bilens bakre stötfångare stötfångare Substantiv en bildel som skyddar karossens främre och bakre delar vid en olycka stötig Adjektiv som är i stånd att stöta stött Adverb på ett stött sätt; förnärmat, kränkt stöttning Substantiv det att stötta stötvapen Substantiv vapen som skadar genom att stöta stövare Substantiv sorts jakthund stövelknekt Substantiv verktyg som underlättar avtagning av skor och stövlar stövelstropp Substantiv ögla på ett stövelskafts bakre överkant; hjälpmedel för att dra på stöveln stövla Verb gå med tunga steg stövlande Adjektiv som stövlar stövlett Substantiv lågt skuren stövel; skodon som till formen liknar stövel men som inte är hög som sådan subalpin Adjektiv närmast under högfjället subaltern Substantiv underordnad tjänsteman subaraknoidalrum Substantiv (förekomst av) utrymmet mellan de två innersta hjärn- och ryggmärgshinnorna (spindelvävshinnan (araknoidea) och mjuka hinnan (pia mater)), vilket är fyllt med cerebrospinalvätska subarktisk Adjektiv som har att göra med områden nära Arktis subatomär Adjektiv som är mindre än en atom subgenre Substantiv genre som utgör en undergrupp av en mer övergripande term subgrupp Substantiv undergrupp subjektivism Substantiv åsikten att all kunskap och all värdering har sin grund i den enskildes medvetande subjektivitet Substantiv det att någon är subjektiv subjektsform Substantiv böjningsform som används då ett ord fungerar som subjekt subjektspredikativ Substantiv subjektiv predikativ subjunktion Substantiv underordnande konjunktion subkontra Adjektiv under kontra, tillhörande oktaven C2–B2, 16–31 Hz subkultur Substantiv alternativ livsstil subkulturell Adjektiv som angår en subkultur subkutan Adjektiv som befinner sig (precis) under huden sublativ Substantiv lokalkasus som (i exempelvis ugriska språk) uttrycker målet för en rörelse eller (i nordöstkaukasiska språk) rörelse mot den bortre sidan av någonting, eller till området under någonting sublim Adjektiv så pass höjd över den banala, sinnliga världen att det därmed inte går att beräkna eller mäta; som präglas av upphöjdhet eller ger upphov till sådan sublimat Substantiv ett bakteriedödande medel (kvicksilverklorid) sublimering Substantiv förädling; omvandling av sexualdrift eller aggressivitet till värdefull verksamhet (till exempel inom religion eller konst) sublimis Substantiv hög stil sublimitet Substantiv det att vara sublim; något som är sublimt sublunarisk Adjektiv som finns under månen submarin Adjektiv som finns under vattnet submukosa Substantiv lager av bindväv under en mukosa (slemhinna) subordination Substantiv underordning; lydnad mot överordnade subordinationsbrott Substantiv brottslig olydnad subordinera Verb underordna suboxi Substantiv syrgasbrist subrett Substantiv varietésångerska subsidiaritetsprincip Substantiv en närhetsprincip vad gäller offentligt beslutsfattande, dvs att beslut inte skall fattas på en högre nivå än nödvändigt subsidier Substantiv penningunderstöd subsidiär Adjektiv understödjande subskrajba Verb beställa regelbundet, ofta för något digitalt nyhetsbrev eller uppdateringar i sociala medier. subskribent Substantiv den som subskriberar (t ex på ett bokverk) subskribera Verb beställa i förväg, anteckna sig som köpare; subskriberad middag: middag som deltagarna betalar var för sig subskriberande Adjektiv som subskriberar subsolid Adjektiv ombytlig, rörlig, trevlig men opålitlig substanslös Adjektiv utan verkligt innehåll substanslöshet Substantiv det att vara substanslös substansmängd Substantiv storhet som anger ett antal av partiklar såsom atomer, molekyler och fotoner; betecknas n; mäts i mol substantiell Adjektiv som är rik på substans substantiera Verb stödja med evidens, underbygga, konkretisera, grunda, bevisa substantierande Adjektiv som substantierar substantivavledning Substantiv substantiv som bildats av ett ord genom att tillägga ett affix substantivböjning Substantiv grammatisk böjning av substantiv substantivera Verb använda ett ord (adjektiv) som substantiv substantiverad Adjektiv använd som substantiv substantivering Substantiv det att substantivera (ett eller flera) adjektiv substantivform Substantiv böjningsform av ett substantiv substantivisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar substantiv substituera Verb ersätta, byta ut, sätta något i stället substitution Substantiv det att sätta ett substitut i stället för något annat substrat Substantiv underlag, det som ligger till grund för något; näring för bakteriekultur subsumera Verb innefatta, inbegripa, underordna subsumerande Adjektiv som subsumerar subtilitet Substantiv det att vara subtil subtrahend Substantiv det tal som skall dragas från ett annat subtrahera Verb utföra en särskild räkneoperation, minska ett tals värde med ett annat tal; utföra en subtraktion; räkna ut skillnaden mellan två tal; ta ett tal minus ett annat tal subtraherande Substantiv det att subtrahera subtraktion Substantiv en räkneoperation vars resultat blir en differens; "minus-operationen"; processen att subtrahera två tal subtraktionstecken Substantiv tecknet "−" som avser subtraktion subtropisk Adjektiv som hör samman med områdena närmast norr eller närmast söder om tropikerna subvalid Adjektiv försiktig, ängslig, spänd, otålig; pedantisk subvenera Verb understödja, ge bidrag till subvenerande Adjektiv som subvenerar subvention Substantiv (oftast statligt) ekonomiskt understöd subventionera Verb ge bidrag åt subventionerande Substantiv det att subventionera subversion Substantiv subversiv verksamhet subversiv Adjektiv som är omstörtande, samhällsfientlig subversivitet Substantiv det att vara subversiv subversivt Adverb som sker på ett samhällsomstörtande sätt; som är subversiv succedera Verb efterträda succession Substantiv efterträdande successionsordning Substantiv lag som reglerar tronföljden i en monarki successiv Adjektiv följande på vart annat i flera steg, som inte sker plötsligt utan lite i taget över tid successivt Adverb på ett successivt sätt, i flera steg suckan Substantiv det att sucka suckande Substantiv det att sucka suckat Substantiv kanderade skal från citrusfrukter suckatcitron Substantiv en växtart (Citrus medica) som utgör en av de ursprungliga arterna av citrusfrukter; exemplar av denna art; frukt av denna art suckulent Adjektiv som har tjocka, saftiga växtdelar sudanes Substantiv invånare i Sudan eller som har sudanesisk härkomst sudanesisk Adjektiv som rör Sudan sudanesiska Substantiv kvinna från Sudan suddande Substantiv det att sudda suddgummi Substantiv radergummi; gummiliknande föremål (ofta av plast) som används för att ta bort färg på papper som kommit från exempelvis blyertspenna suddighet Substantiv det att vara suddig; något som är suddigt suddigum Substantiv föremål av mjukt gummi (ofta plast) som används för att ta bort färg på papper som kommit från exempelvis blyertspennor suedi Substantiv etniskt svensk person sufficient Adjektiv som räcker till, tillräcklig suffigera Verb tillfoga ett suffix suffisant Adjektiv självmedveten, självsäker, självtillräcklig, arrogant, överlägsen suffix Substantiv morfem som kan läggas till i slutet av ett ord för att skapa en ny betydelse sufflera Verb viskande fylla i repliker som en skådespelare är på väg att missa; fylla i det någon annan tänkt eller bort säga sufflering Substantiv det att sufflera sufflett Substantiv nedfällbart tak på barnvagn eller bil sufflör Substantiv medarbetare vid en teater med uppgift att viskande fylla i (sufflera) de repliker som en skådespelare är på väg att missa sufflös Substantiv kvinna med uppgift att sufflera suffragett Substantiv rösträttskvinna (i England i början av 1900-talet) sufisk Adjektiv som rör sufism sufism Substantiv andlig och esoterisk rörelse som betonar askes och mysticism, islamisk mystik sufistisk Adjektiv som rör sufism sufsa Verb gå släpigt sugardaddy Substantiv (äldre) man med god ekonomi som betalar för en yngre partners lyxliv sugfisk Substantiv långsmal, brunviolett fisk med den främre ryggfenan omvandlad till en sugskiva uppe på huvudet; Remora remora suggerera Verb föreslå suggestibel Adjektiv mottaglig för suggestion suggestibilitet Substantiv mottaglighet för suggestion suggestiv Adjektiv tankeväckande, förledande, som eggar fantasin suggestivitet Substantiv det att vara suggestiv sugklocka Substantiv förlossningsinstrument som fästs med hjälp av vakuum vid fostrets hjässa varefter fostret dras ut sugledning Substantiv ledning (rör, tub, slang) där vätska (rök, damm, slam) sugs genom undertryck sugpropp Substantiv propp av vanligen plast eller gummi som fäster mot en slät yta genom att luft pressas ut mellan föremålet och ytan så att ett undertryck uppstår suicid Substantiv självmord suicidal Adjektiv självmordsbenägen suicidera Verb begå självmord suicidförsök Substantiv (misslyckat) försök att ta suicid suicidologi Substantiv läran om självmord sujett Substantiv medlem av en teatergrupp sukiyaki Substantiv en japansk gryta tillagad på nötkött, tofu, svamp och nudlar sukkot Substantiv en judisk högtid som årligen infaller den 15:e tishri i den judiska kalendern, vilket motsvarar sent i september månad eller tidig oktober, som varar i sju dagar samt avslutas med ytterligare två helgdagar, shemini atzer sukt Substantiv lust, begär suktan Substantiv det att sukta; längtan, åtra suktande Adjektiv som suktar sulagera Verb variant av soulagera sulande Substantiv det att sula sulfa Substantiv en sorts svavelhaltigt läkemedel mot infektioner sulfat Substantiv salt och ester av svavelsyra sulfatjon Substantiv exemplar av den sammansatta jonen SO42− sulfid Substantiv kemisk förening som innehåller svavel i oxidationstillstånd -2, ofta men inte alltid i form av sulfidjonen S-2 sulfit Substantiv salt eller ester av svavelsyrlighet sulfurylklorid Substantiv kemisk förening av klor, svavel och syre, SO2Cl2 sulky Substantiv lätt tvåhjulig vagn vid travtävling sultanat Substantiv ett område vars härskare har titeln sultan sultaninna Substantiv kvinnlig sultan sultanmes Substantiv arten Melanochlora sultanea i familjen mesar inom ordningen tättingar (Passeriformes) sulten Adjektiv hungrig sumak Substantiv ett träd eller en buske inom sumaksläktet (Rhus) sumatranoshörning Substantiv en art (Dicerorhinus sumatrensis) inom däggdjursfamiljen noshörningar (Rhinocerotidae); individ av arten sumatranoshörning sumerer Substantiv det äldsta kända kulturfolket i Babylonien sumerisk Adjektiv som rör det forntida språket sumeriska sumeriska Substantiv ett utdött språk som talades i det forntida Sumer i södra Mesopotamien i nuvarande södra Irak omkring 3200-1700 f.v.t. summaformel Substantiv kemisk formel som anger antalet atomer av olika atomslag i en molekyl summand Substantiv tal som summeras summarisk Adjektiv som endast innehåller huvuddragen summariskt Adverb på ett summariskt sätt summatecken Substantiv tecknet ∑ summation Substantiv det att summera summerande Substantiv det att summera summering Substantiv sammanfattning sumor Substantiv sommar sump Substantiv sankt landområde som tidvis i större eller mindre utsträckning står under vatten sumpande Adjektiv som sumpar sumpbäver Substantiv Myocastor coypus, ursprungligen sydamerikansk gnagare som inplanterats runt om i världen sumpförgätmigej Substantiv en art (Myosotis laxa) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten sumpförgätmigej sumpgas Substantiv metan sumphöna Substantiv individ av någon av ett flertal arter inom fågelfamiljen rallar (Rallidae) sumpig Adjektiv som utgörs av sump; sank, vattensjuk, dyig eller träskartad sumpkrokodil Substantiv en djurart (Crocodylus palustris) inom familjen krokodiler (Crocodylidae) som förekommer i Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Nepal, och Iran; individ av denna art sumplåda Substantiv låda, tråg eller box i vilken kaffesump avlägsnas vid tillredningen av kaffe sumpmaskros Substantiv en art (Taraxacum intercedens) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten sumpmaskros sumpnoppa Substantiv en art (Gnaphalium uliginosum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten sumpnoppa sumprunkare Substantiv en oftast storväxt person som kunde vagga (runka) fiskebåten från sida till sida för att kunna få färskt vatten över fångsten när båten låg i hamn sumpvipa Substantiv en art (Vanellus leucurus) inom fågelfamiljen pipare och vipor (Charadriidae); individ av arten sumpvipa sundanesisk Adjektiv som rör folket sundaneser eller deras språk sundanesiska sundanesiska Substantiv ett språk som talas av sundaneser, främst på ön Java i Indonesien sundhet Substantiv det att vara sund sunna Substantiv en huvudinriktning inom islam som betonar traditionen sunna (1.) sunnanstorm Substantiv storm kommande söderifrån sunnanvind Substantiv vind som blåser från söder, sydlig vind sunni Substantiv en huvudinriktning inom islam som utöver Koranen betonar traditionen sunna (Muhammeds levnadssätt) sunniextremist Substantiv sunnit som rättfärdigar och genomför terror på grund av sin religiösa övertygelse sunniislam Substantiv gren inom islam sunnimuslim Substantiv anhängare av den gren inom islam som kallas sunna sunnit Substantiv anhängare av den gren inom islam som kallas sunna sup Substantiv snaps supare Substantiv person som super supbroder Substantiv (manlig) vän med vilken en har som gemensam aktivitet att dricka spritdrycker supera Verb äta supé (kvällsvard) superdeterminism Substantiv teorin att allt är förutbestämt, även individers handlingar superellips Substantiv en kurva i planet som beskrivs av ekvationen \left|\frac{x}{a}\right|^n + \left|\frac{y}{b}\right|^n = 1, där n är positivt; om n väljs till 2 så får man den vanliga ellipsen, och om n väljs till 1 fås en romb superheterodyn Substantiv radiomottagare av en konstruktion som använder lokal oscillator, blandare och mellanfrekvensförstärkare superhjältinna Substantiv kvinnlig superhjälte superi Substantiv det att supa superintelligens Substantiv intelligens över mänsklig nivå; avancerad nivå av artificiell intelligens superintendent Substantiv föreståndare för ett kyrkligt stift, utan att vara fullvärdig biskop superjonisk Adjektiv ovanligt (fast, supraledande) tillstånd hos materia (vatten, is) superkontinent Substantiv mycket stort sammanhängande landområde som består av flera förenade kontinenter, som bildas och bryts upp genom jordens geologiska cykler superlativ Adjektiv som avser superlativ superlativform Substantiv adjektivform eller adverbform i superlativ supermakt Substantiv land som är ett av de allra mäktigaste, världsmakt superoxid Substantiv kemisk förening som innehåller jonen O2- superponera Verb överlagra (exempelvis vågor) superposition Substantiv överlagring (exempelvis av vågor); addition av lösningar till differentialekvationer superpositionsprincipen Substantiv principen att funktionen y_1 + y_2 satisfierar den lineära differentialekvationen L(y) = h_1 + h_2 om de enskilda funktionerna y_1 och y_2 satisfierar L(y_1) = h_1 respektive L(y_2) = h_2 supersaurus Substantiv dinosaurie i släktet Supersaurus; en växtätande sauropod levde i levde i Nordamerika för 150-145 miljoner år sedan; individ inom detta dinosauriesläkte superska Substantiv kvinnlig supare supersolid Adjektiv lugn och behärskad, pålitlig superstabil Adjektiv saklig, känslokall superstition Substantiv vidskepelse, skrock superstitiös Adjektiv vidskeplig, skrockfull supertanker Substantiv jättetanker supervalid Adjektiv energisk, initiativrik supervalår Substantiv år (någon gång) under vilket flera politiska val sammanfaller (i ett givet land) supervulkan Substantiv vulkan vars utslungade material under en enstaka eruption överstiger 1 000 kubikkilometer supig Adjektiv som brukar supa supination Substantiv utåtrotation av en kroppsdel, till exempel underarm, gentemot kroppens medellinje supinum Substantiv verbform som i svenska språket i kombination med böjningar av ha bildar perfekt och pluskvamperfekt supinumform Substantiv verbform i supinum suppleant Substantiv person som är utsedd till att ta någon annans plats då denne ej är närvarande; ersättare supplement Substantiv tillägg supplementvinkel Substantiv vinkeln 180° − &theta supplementär Adjektiv som supplerar något, fyllnads- supplera Verb tillägga suppletiv Adjektiv som har ej etymologiskt besläktade ordstammar i olika böjningsformer supplik Substantiv böneskrift supplikant Substantiv den som ber om något supponera Verb antaga, förmoda, förutsätta supportera Verb stödja; hjälpa; gynna supportergrupp Substantiv grupp av supporter med samma mål supporterkultur Substantiv den kultur som råder bland supportrar suppressor Substantiv undertryckare, dämpare, förhindrare; det som undertrycker eller förhindrar något suppuration Substantiv varbildning supraledande Adjektiv mycket väl ledande, som uppvisar supraledning supraledare Substantiv föremål eller ämne som leder elektrisk ström med mycket lågt motstånd supraledning Substantiv slags fysikaliskt fenomen; egenskapen att leda elektrisk ström med mycket lågt motstånd; tillstånd hos materia supranaturalism Substantiv tron på övernaturliga väsenden; av supra- = över supremati Substantiv överhöghet, övervälde, självstyre suprematism Substantiv rysk avantgardistisk konstinriktning med fokus på grundläggande geometriska former supremum Substantiv den lägsta majoranten för en given uppåt begränsad mängd av reella tal surande Substantiv det att sura surbobba Substantiv surpuppa surbobbe Substantiv variant av surbobba surbrunn Substantiv hälsobrunn innehållandes kolsyra och hög järnhalt surdeg Substantiv deg som man bakar surdegsbröd på; en blandning mellan mjöl och vatten surdegsbröd Substantiv bröd som är bakat på surdeg surfaktant Substantiv ämne som reducerar ytspänning surfbräda Substantiv bräda avsedd för att surfa surfingbräda Substantiv variant av surfbräda surfning Substantiv det att surfa surfzon Substantiv uppkopplingszon; täckningsområdet för ett öppet trådlöst nät surhet Substantiv hur surt något är, egenskapen att vara sur (kemiskt, i smak, i humör) surikat Substantiv ett däggdjur (Suricata suricatta) inom familjen manguster (Herpestidae) med lång svans och upprätt spaningsbeteende som lever i kolonier i södra Afrika; individ av denna art surimi Substantiv ett slags vit massa av fisk som tvättas och därefter smaksätts, färgas och pressas samman surinames Substantiv invånare i Surinam eller som har surinamesisk härkomst surinamesisk Adjektiv som rör Surinam, dess folk, kultur eller geografi surinamesiska Substantiv ett kreolspråk som talas i Surinam med rötter i engelska och betydande influenser av nederländska och till viss del portugisiska och västafrikanska språk surjektion Substantiv surjektiv funktion surjektiv Adjektiv sådan att varje element i målmängden erhålles för minst ett element i definitionsmängden; med egenskapen att värdemängden är lika med målmängden surkärring Substantiv variant av surkäring surkörsbär Substantiv frukt från surkörsbärsträdet (Prunus cerasus) surkörsbärsträd Substantiv träd surkörsbär växer på surmulen Adjektiv som uttrycker misshumör passivt; butter och dyster surmulenhet Substantiv det att vara surmulen surna Verb bli sur(are) surrealism Substantiv en inriktning där man strävan efter att återskapa drömmarnas fria flöde surrealist Substantiv anhängare av surrealismen surrealistisk Adjektiv overklig, absurd surrogatkaffe Substantiv kaffe gjort på rostade frön från andra växter än kaffebusken, användes under ransoneringstider istället för riktigt kaffe. surrogatmödraskap Substantiv det att en kvinna föder barn på uppdrag av någon annan som inte kan föda barn och sedan ger barnet till den personen surstek Substantiv grytstek gjord av nötkött, där köttet läggs i en marinad före tillagning surströmming Substantiv strömming som konserverats genom jäsning surströmmingspremiär Substantiv den första dagen på året då det är tillåtet att äta surströmming sursöt Adjektiv sötsur surögd Adjektiv med rinnande ögon surögdhet Substantiv det att vara surögd susande Adjektiv som susar susceptans Substantiv storheten B = Im(Y), där Y är admittansen hos en krets; enhet siemens (S): 1 S=1 Ω−1; beräknas även genom X/(R2+X2) där R är resistans och X är reaktans susceptibel Adjektiv som lätt påverkas av något susceptibilitet Substantiv det att vara susceptibel sushirestaurang Substantiv restaurang som tillagar, säljer och serverar sushi suspendera Verb stänga av på viss tid suspendering Substantiv tillfällig avstängning, tillfälligt upphävande suspenderingsklausul Substantiv en klausul om att ett ingånget avtal (om visumfrihet för Ukraina) kan komma att suspenderas om ingångskraven inte längre uppfylls suspension Substantiv det att suspendera suspensiv Adjektiv uppskjutande, fördröjande suspicion Substantiv misstanke suspiciös Adjektiv misstänksam sussa Verb sova, slumra sutan Substantiv klädesplagg för präster sutare Substantiv fisk av arten Tinca tinca och familjen karpfiskar suterräng Substantiv källarvåning suterränghus Substantiv ett hus (oftast villa) som ligger i en sluttning, och därför ofta är delvis täckt av jord eller dylikt sutta Verb suga sutur Substantiv tråd som tillsluter ett sår suturera Verb sy igen (operationshål) med suturtråd och suturnål suvenir Substantiv variant av souvenir suzdalsk Adjektiv rörande staden Suzdal i Ryssland suzerän Substantiv länsherre med överhöghet gentemot sin läntagare suzeränitet Substantiv länsherrens överhöghet gentemot läntagaren svabb Substantiv mopp, skurtrasa eller garn på skaft svabba Verb våttorka golv svabbla Verb prata osammanhängande svada Substantiv munvighet, flödande talegåva svagdricka Substantiv måltidsdryck, ursprungligen svag maltdryck, särskild om sådan med låg maltstyrka, i senare tid med låg alkoholhalt (2,2 volymprocent) och låg maltstyrka svagsint Adjektiv som har brister i mentaliteten, exempelvis bristande självförtroende, begåvning och personlig integritet svagsinthet Substantiv det att vara svagsint svagström Substantiv elektricitet med svag och ofarlig strömstyrka svagsynt Adjektiv som har svag eller nedsatt syn svagsynthet Substantiv det att vara svagsynt svaj Substantiv (i uttrycket i svaj) tillstånd hos det som svänger fram och tillbaka svaja Verb svänga fram och tillbaka, oftast om något som står upp svajig Adjektiv instabil, ranglig, skranglig, svajande svajighet Substantiv det att vara svajig svajning Substantiv det att svaja svajpa Verb med ytkontakt dra (med fingret) åt ett visst håll på en pekskärm svala Substantiv fågel inom familjen svalor svalbo Substantiv fågelbo för svalor svale Substantiv förstuga svalelag Substantiv gemenskapen som bor på samma svale; grannar som delar våningsplan i en trappuppgång eller loftgång svalg Substantiv rörformigt organ som börjar vid skallbasen bakom näsan och sträcker sig ned till matstrupen (och struphuvudet, som övergår i luftstrupen) svalgång Substantiv utbyggd gång längs övre våningen i en byggnad svalhet Substantiv det att vara sval svalkande Adjektiv som svalkar; som behagligt kyler av svall Substantiv häftig rörelse av en stor vattenmassa svalla Verb gå i vågor svallning Substantiv det att svalla svallrevel Substantiv undervattensås på grunt vatten parallell med kusten som orsakats av vågors materialtransport svallvåg Substantiv ytvåg som uppstår i en vätska kring en kropp (t.ex. ett fartyg) som rör sig över ytan svalnande Substantiv det att svalna svamlig Adjektiv svamlande; babblig svamlighet Substantiv det att vara svamlig svampaktig Adjektiv som liknar svamp (vad gäller konsistens) svampar Substantiv ett rike inom eukaryoterna, med det vetenskapliga namnet Fungi svampart Substantiv art i svampriket, Fungi svampdjur Substantiv vattenlevande organism i djurriket (Animalia) tillhörande stammen Porifera svampig Adjektiv som erinrar om en svamp, i synnerhet mjuk, fuktig och eftergivlig; formad som en svamp; om mark sank eller sumpig; om person vars omdöme är opålitligt svampighet Substantiv det att vara svampig svampkniv Substantiv speciell utformad kniv som används vid svampplockning svampkorg Substantiv korg ämnad för svampplockning svampplockare Substantiv person som (för tillfället eller regelbundet) plockar svamp, d.v.s. vistas i naturen i syfte att inhämta vilt växande svamp, vanligen för matlagning svampplockning Substantiv det att plocka svamp svamprike Substantiv rike omfattande svampar svampskog Substantiv skog vari det växer svamp svampsoppa Substantiv soppa kokad på svamp svampsås Substantiv sås, vari svamp är en huvudingrediens svanesång Substantiv sista sång, avskedssång svanetiska Substantiv ett kartvelskt språk som talas av omkring 30 000 talare i bergsdistriktet Svanetien i nordvästra Georgien svanfjäder Substantiv fjäder från en svan svang Substantiv det att vara ofta förekommande, i omlopp, i allmänt bruk, i ropet svanhals Substantiv halsen på en svan svanhamn Substantiv tillfällig skepnad av en svan (om varelse som tros äga kraften att genomgå hamnskifte) svanhona Substantiv hona av svan svanhopp Substantiv simhopp med armarna utsträckta och svank i ryggen svankryggig Adjektiv som har en överdriven inåtbuktning av ryggens nedre del; som har svankrygg svansaguti Substantiv däggdjur av släktet Myoprocta inom familjen guldharar (Dasyproctidae), ett släkte gnagare som lever i Sydamerika svanslös Adjektiv som inte har någon svans svansskruv Substantiv skruv i botten av pipan på en mynningsladdare svansspets Substantiv spetsen av en svans svanstipp Substantiv ände av en svans svanödla Substantiv någon av de havslevande kräldjur (marina reptiler) i utdöda kladen eller ordningen ”svanödlor” (Plesiosauria) som levde på jorden under tidsperioderna jura och krita svanödlor Substantiv utdöd klad eller ordning marina reptiler med det vetenskapliga namnet Plesiosauria svaromål Substantiv yttrande som utgör svar på förut givet inlägg svarsalternativ Substantiv något av de svar som ges i en flervalsfråga (av vilka den som svarar på frågan måste välja noll eller flera, ofta exakt ett) svarslös Adjektiv som saknar ett bra svar svarslöshet Substantiv det att vara svarslös svartabörspris Substantiv summa pengar som given vara eller tjänst kostar på svarta börsen svartalf Substantiv variant av svartalv svartalv Substantiv underjordiska varelser som sysslar med smide svartand Substantiv en art (Anas rubripes) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten svartand svartarbeta Verb jobba svart svartarbetande Adjektiv som svartarbetar svartarbetare Substantiv person som jobbar svart svartarbete Substantiv svartjobb svartbent Adjektiv som har svarta ben svartbinka Substantiv en art (Erigeron humilis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten svartbinka svartblå Adjektiv mörkblå som nästan övergår i svart svartbrun Adjektiv brun som nästan övergår i svart svartbrynad Adjektiv som har ett svart streck vid ögat svartbröstad Adjektiv som har en svart färg på bröstet svartbukig Adjektiv som har en svartfärgad buk svartbygge Substantiv bygge (uppförande av byggnad) utan nödvändigt byggnadslov svartfiske Substantiv otillåtet fiske svartfot Substantiv medlem av den nordamerikanska indianstammen svartfötter svartfältslöpare Substantiv löpare i schackspel som endast kan röra sig över schackbrädets svarta fält svarthakad Adjektiv som har en svart haka svarthakedopping Substantiv en art (Podiceps auritus) inom fågelfamiljen doppingar (Podicipedidae); individ av arten svarthakedopping svarthalka Substantiv halka på asfaltsvägar som uppstår när det faller underkylt regn svarthalsad Adjektiv som har en svart hals svarthandel Substantiv olaglig handel, handel på en svart marknad svarthet Substantiv det att vara svart, ibland om svart färg svarthuvad Adjektiv som har ett svart huvud (hjässa) svarthätta Substantiv en art (Sylvia atricapilla) inom fågelfamiljen sylvior (Sylviidae); individ av arten svarthätta svarthårig Adjektiv som har svart hår svartis Adjektiv svartsjuk svartjobb Substantiv arbete mot betalning som inte redovisas för beskattning, men som normalt borde redovisas, enligt gällande lagar och regler svartjobba Verb jobba svart svartjobbande Adjektiv som svartjobbar svartjobbare Substantiv person som jobbar svart svartjord Substantiv en svart jordmån rik på humus som förekommer i Ukraina svartkindad Adjektiv som har en svart färg på kinden svartklint Substantiv en art (Centaurea nigra) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten svartklint svartklubb Substantiv klubb som drivs olagligt, utan officiellt tillstånd svartkonstbok Substantiv bok som beskriver trollkonst och magiska formler svartkonstnär Substantiv person som ägnar sig åt svartkonst svartkrut Substantiv den äldsta typen av krut svartlista Verb uppföra på lista över personer eller företag som man inte skall ha något att göra med svartlärka Substantiv en art (Melanocorypha yeltoniensis) inom fågelfamiljen lärkor (Alaudidae); individ av arten svartlärka svartmes Substantiv en art (Parus ater) inom fågelfamiljen mesfåglar (Paridae); individ av arten svartmes svartmålning Substantiv det att svartmåla svartna Verb bli svart(are) svartnande Substantiv det att svartna svartnonnea Substantiv en art (Nonea pulla) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten svartnonnea svartnäbbad Adjektiv som har en svart näbb svartpannad Adjektiv som har en svart panna svartpeppar Substantiv torkade omogna bärliknande pepparfrukterna från pepparplantan svartrot Substantiv en växtart (Scorzonera hispanica) i familjen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av denna art svartsenap Substantiv en art (Brassica nigra) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten svartsenap svartskäggig Adjektiv som har svart skägg svartsnickarbi Substantiv en insektsart (Xylocopa violacea) i familjen snickarbin (Xylocopa); exemplar av denna art svartsnäppa Substantiv en art (Tringa erythropus) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten svartsnäppa svartsoppa Substantiv soppa som görs på blod, vin och kryddor svartstare Substantiv en fågelart (Sturnus unicolor) förekommande på iberiska halvön och nordvästra Afrika inom familjen starar (Sturnidae); individ av denna art svartstork Substantiv en art (Ciconia nigra) inom fågelfamiljen storkar (Ciconiidae); individ av arten svartstork svartstrupig Adjektiv som har en svart färg på strupen svartsyn Substantiv uppfattningen att dåliga saker kommer hända svartsynt Adjektiv präglad av ett negativt synsätt eller av en förväntan om ogynnsam utveckling, i en viss fråga eller i tillvaron i stort; som präglas av svartsyn svarttall Substantiv en växtart (Pinus nigra) inom familjen tallväxter (Pinaceae); exemplar av denna art svarttaxi Substantiv transport gentemot betalning utan skattemyndigheternas godkännande svarttärna Substantiv en art (Chlidonias niger) inom fågelfamiljen tärnor (Sternidae); individ av arten svarttärna svartvatten Substantiv svart vatten svartvedsakacia Substantiv en växtart (Acacia melanoxylon) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art svartvinbärskräm Substantiv kräm som är gjord på svarta vinbär svartvinbärsmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på svarta vinbär svartvinbärssaft Substantiv saft gjord på svarta vinbär svartvingad Adjektiv som har en svart färg på vingarna svarv Substantiv arbetsmaskin där arbetsstycket roterar för spånavskiljande formgivning av rotationssymmetriska föremål. svarva Verb med skärverktyg ta bort material från ett arbetsstycke (av trä, metall, plast eller sten), där arbetsstycket är fastspänt i en snabbt roterande anordning (chuck) och skärverktyget långsamt förflyttas för att bearbeta en svarvad Adjektiv på svarven bearbetat material svarvande Substantiv det att svarva svarvare Substantiv person som svarvar, som ägnar sig åt svarveri svarvning Substantiv det att svarva, bearbetning med svarv svarvstål Substantiv skärande handverktyg (mejsel, skölp) vid svarvning (i trä) svassa Verb röra eller uttrycka sig tillgjort, uppblåst eller stoltserande svassande Adjektiv prålig och stoltserande; högtravande och överlastad, tillgjort mångordig svastika Substantiv symbol bestående av ett kors (kan i text representeras av 卐 eller 卍), använt av många kulturer (bland annat inom hinduism) med olika betydelser såsom att representera solen (jämför solkors) eller som lyckosymbol; är i Vä svavelatom Substantiv en enskild atom av slaget svavel, d.v.s. med 16 protoner (och lika många elektroner) svaveldiklorid Substantiv kemisk förening av klor och svavel, SCl2 svaveldioxid Substantiv kemisk förening av svavel och syre svavelgruva Substantiv gruva där man utvinner svavel svavelgul Adjektiv gul som svavel svavelsyrlighet Substantiv kemisk förening av väte, svavel och syre svaveltrioxid Substantiv kemi förening av svavel och syre svavelväte Substantiv kemisk förening av svavel och väte svavling Substantiv det att svavla; behandling av något med (rök av) svavel sveagardist Substantiv soldat tjänstgörande vid Svea livgarde svear Substantiv medlemmar av en nordgermansk folkgrupp som hade sitt centrum i Uppland och kringliggande landskap runt Mälaren sveb Substantiv person tillhörande den västgermanska folkgruppen sveberna svecia Substantiv en grynpipig hårdost från Sverige som finns i många olika varianter från fet till mager svecism Substantiv svenskt särdrag grammatiskt eller i form av ord eller uttryck som i språkligt lån överförs till ett annat språk sved Substantiv svedjeland, svedjad mark, svedja; mark som har svedjats sveda Verb bränna något på ytan eller runt kanterna svedberg Substantiv en måttenhet (med beteckningen S) som används för att mäta sedimentationskoefficienten vid ultracentrifugering; definieras som en tidsenhet som motsvarar 10-13 s svedja Verb bränna något i kanten eller på ytan svedjebruk Substantiv avbränning av skogsmark för att odla spannmål svedjeland Substantiv sved, svedjad mark svekfri Adjektiv som aldrig sviker svekfrihet Substantiv det att vara svekfri svekfullhet Substantiv det att vara svekfull sveklös Adjektiv som aldrig sviker sveklöshet Substantiv det att vara sveklös svekoman Substantiv person som i den finska språkstriden ställde sig i opposition till fennomanerna och förespråkade en svenskspråkig kultur svemester Substantiv semester tillbringad i Sverige (av personer bosatta i Sverige) svenbarn Substantiv barn av manligt kön; gossebarn, gosse, pojke svengelsk Adjektiv som har att göra med svengelska svengelska Substantiv en ej språkriktig blandning av svenska med engelska ord och idiomatiska uttryck, alternativt vice versa svenmiddag Substantiv (festligare) middag som ätes dagen före en mans bröllop för att fira honom svenne Substantiv person brukande mainstreamkultur eller -stil svennefierande Adjektiv som svennefierar svenneöl Substantiv ett svenskt, medeltida slags överjäst öl med en alkoholhalt på 2,9 volymprocent svennifierande Adjektiv som svennifierar svennig Adjektiv mainstream, stereotypt svensk; folklig, populär, vanlig svenprov Substantiv gesällprov svenska Verb tala svenska svenskalektion Substantiv variant av svensklektion svenskalärare Substantiv variant av svensklärare; lärare (vanligen i grund- eller gymnasieskola) som undervisar i ämnet svenska svenskamerikan Substantiv amerikan av svensk härkomst, svensk som utvandrat till (Nord-)Amerika svenskbygd Substantiv trakt eller bebyggelse belägen utanför Sverige som historiskt sett präglats av omfattande migration från Sverige svenskbyggd Adjektiv byggd i Sverige svenskdubbad Adjektiv som dubbats till svenska svenskfibbla Substantiv en art (Pilosella floribunda) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten svenskfibbla svenskfientlig Adjektiv som uttrycker åsikter eller agerar på ett sätt som uppfattas fientligt inställt till svenskar, Sverige eller svensk kultur, eller som i handling försöker motverka dessa intressen svenskfödd Adjektiv född i Sverige svenskhet Substantiv det att vara, tänka och agera på sätt som är typiskt för svenskar, särskilt med avseende på kultur och traditioner svenskifiera Verb göra svensk, försvenska svenskifierande Adjektiv som svenskifierar svenskifiering Substantiv det att svenskifiera svenskkyrklig Adjektiv som har att göra med Svenska kyrkan svensklektion Substantiv lektion i (skol)ämnet svenska svensklärare Substantiv lärare (vanligen i grund- eller gymnasieskola) som undervisar i ämnet svenska svenskmördare Substantiv person som har mördat svenskar svenskprov Substantiv prov i skolämnet svenska svenskregistrerad Adjektiv registrerad i Sverige svenskspråkig Adjektiv som talar svenska svenskt Adverb på ett svenskt sätt svensktalande Adjektiv som talar eller har kunskaper i att tala svenska svensktillverkad Adjektiv tillverkad i Sverige svenskundervisning Substantiv undervisning i ämnet svenska svenskägd Adjektiv ägd av svenskar svenskättling Substantiv (i Sverige ej boende) person vars förfäder (helt eller delvis) är av svenskt ursprung svepande Adjektiv som rör sig med vida rörelser svepelektronmikroskop Substantiv elektronmikroskop där en stråle av elektroner sveper över ytan, och elektroner och elektromagnetisk strålning (fotoner) från ytan sedan detekteras svepning Substantiv kläder som ett lik sveps i; handlingen då lik sveps sverigedemokrat Substantiv medlem i det politiska partiet Sverigedemokraterna sverigedemokratisk Adjektiv i linje med Sverigedemokraternas politik, som tillhör eller rör Sverigedemokraterna sverigefinne Substantiv person med finska som modersmål som är uppvuxen i eller har flyttat till Sverige sverigemästare Substantiv mästare i Sverige sverigesvensk Adjektiv som kommer från eller avser Sverige, i motsats till Svenskfinland sverigesvenska Substantiv den typ av svenska som skrivs och talas i Sverige sverka Verb klaga på en nyinköpt vara man anser vara dålig svets Substantiv apparatur för svetsning svetsad Adjektiv som har sammanfogats genom svetsning svetsande Adjektiv som svetsar svetsbar Adjektiv som kan svetsas svetsbarhet Substantiv det att vara svetsbar svetsfog Substantiv svetsad sammansättningsfog svetsning Substantiv det att svetsa; utfört svetsarbete svetstång Substantiv tång för att hålla ihop stycken som ska svetsas samman svetta Verb genom upphettning få något att avge vätska; få något att "svettas" svettdroppe Substantiv droppe av svett svettfux Substantiv en häst med med brun man och svans, d.v.s. en mörk fux svettighet Substantiv det att vara svettig svettma Substantiv fysiskt och psykiskt tillstånd där en person är överkommen av svett och skam, ofta till följd av bakrus svettproduktion Substantiv produktion av svett i hudens svettkörtlar svettpärla Substantiv svettdroppe svettvåt Adjektiv våt av svett svicka Substantiv trätapp (till en tunna) svickla Substantiv kilformad stickad del på en strumpa svid Substantiv kostym sviklig Adjektiv som ofta sviker sviklighet Substantiv det att vara sviklig svikt Substantiv fjädrande planka som används vid simhopp svikthopp Substantiv simhopp från svikt svimmande Substantiv det att svimma svimning Substantiv tillfällig och plötslig förlust av medvetandet; det att svimma svina Verb bete sig som ett svin svinaktig Adjektiv som beter sig som ett svin svinaktighet Substantiv det att vara svinaktig; svinaktigt beteende svinamarant Substantiv en art (Amaranthus retroflexus) inom växtfamiljen amarantväxter (Amaranthaceae); individ av arten svinamarant svinande Adjektiv som svinar svinball Adjektiv mycket ball (häftig, tuff, cool) svinbillig Adjektiv mycket billig svinbra Adverb mycket bra svincool Adjektiv mycket cool; jättehäftig svindelhärva Substantiv svåröverblickbar situation som involverar svindleri svindla Verb erfara svindel, känna yrsel; ofta men inte alltid opersonligt svindlad Adjektiv lurad, bedragen svineri Substantiv det att bete sig som ett svin svinfet Adjektiv mycket fet (alla betydelser) svinfoder Substantiv foder ämnat åt svin svingel Substantiv en sorts gräs svingod Adjektiv mycket god (välsmakande) svingård Substantiv anläggning för uppfödning av svin svinho Substantiv tråg för svin att äta ur svinhund Substantiv arbetshund som tränats till att vakta svin eller att hjälpa till vid vildsvinsjakt svinhungrig Adjektiv mycket hungrig svinhäftig Adjektiv mycket häftig (tuff, cool) svinig Adjektiv svinaktig svininfluensa Substantiv luftvägsinfektion hos tamsvin svinjobbig Adjektiv mycket jobbig svinkul Adjektiv mycket kul svinmakak Substantiv art (Macaca nemestrina) i släktet makaker; individ av denna art svinmolke Substantiv en art (Sonchus asper) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten svinmolke svinmätt Adjektiv mycket mätt svinmålla Substantiv en växtart (Chenopodium album) i familjen amarantväxter (Amaranthaceae); exemplar av denna ört svinn Substantiv förlust, spill; (i synnerhet inom handel) minskning av varas vikt på grund av läckning, avdunstning eller ovarsamt hanterande, även på grund av stöld svinna Verb förgå, försvinna svinotta Substantiv väldigt tidig morgonstund svinrik Adjektiv mycket rik svinrolig Adjektiv mycket rolig svinrot Substantiv en art (Scorzonera humilis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten svinrot svinröv Substantiv en växtart (Dracunculus muscivorus eller Helicodiceros muscivorus) i familjen kallaväxter (Araceae); individ av denna art svinsnygg Adjektiv mycket snygg svintjock Adjektiv mycket tjock svinto Substantiv stålull svintråg Substantiv tråg för svin att äta ur svintrött Adjektiv mycket trött svintörstig Adjektiv mycket törstig svinuppfödare Substantiv person som föder upp grisar svinuppfödning Substantiv uppfödning av svin svinäcklig Adjektiv mycket äcklig svinöra Substantiv öra på en gris svira Verb leva i utsvävningar svirare Substantiv person som svirar svirr Substantiv svirrande ljud svirra Verb röra sig hastigt och oregelbundet i cirklande rörelser, ofta med ett åtföljande vibrerande eller vinande ljud svirvel Substantiv drag, fiskliknande bete vid spinnfiske svisch Substantiv ljud av något som rör sig snabbt svischa Verb genom hastig rörelse ge ifrån sig ett vinande, susande ljud sviskon Substantiv en underart (Prunus domestica domestica) till plommon med blå små frukter som är sötare än vanligt plommon; exemplar av denna underart sviter Substantiv följder av en skada eller en sjukdom svulla Verb äta svullhuvud Substantiv överskatta sina egna prestationer svullo Substantiv korpulent person som äter mycket fet mat svulst Substantiv något uppsvällt svulstig Adjektiv alltför utsmyckad svulstighet Substantiv det att vara svulstig; något som är svulstigt svulten Adjektiv som inte ätit på länge och kräver mat svuren Adjektiv resultatet av svärandet av en ed svyck Substantiv gask svycka Verb gaska svyckande Adjektiv som svyckar svyckare Substantiv person som svyckar sväljande Substantiv det att svälja sväljning Substantiv processen där föda i munhålan förs till matstrupen och sedan (via peristaltik) transporteras till magsäcken, vilken sker med hjälp av först viljestyrd och sedan icke viljestyrd muskulatur svällning Substantiv det att svälla, hur mycket något sväller svältdöd Substantiv det att dö av svält svältlön Substantiv brutalt låg lön (så att den inte eller knappt räcker till mat) svämsand Substantiv sand som spolats upp svämsediment Substantiv en sedimenttyp med mycket organiskt material, som uppstår vid områden där översvämning sker svämskog Substantiv en naturtyp med höga naturvärden som utgörs av skog vars mark mer eller mindre regelbundet översvämmas av vatten svämädellövskog Substantiv ädellövskog vars mark översvämmas vid högt vattenstånd i t.ex. ett angränsande vattendrag svängande Substantiv det att svänga svängbro Substantiv bro som kan öppnas genom att låta en svängbar mittdel vridas i en cirka 90 graders vinkel åt sidan svängdörr Substantiv dörr som öppnas i en horisontell svängrörelse svängel Substantiv hävstång, hävarm, stång som svänger eller vrider sig svänghjul Substantiv (stort och tungt) hjul vars rotationsenergi utjämnar rörelsen hos en maskin svängkolv Substantiv liten knopp på litet skaft som finns på vissa typer av insekter (och som tjänar till att stabilisera insekten när den flyger) svängning Substantiv det att svänga svängningsbuk Substantiv det område på en stående våg där svängningen har maximalt utslag svängningstal Substantiv frekvens svängningstid Substantiv den tid det tar för ett periodiskt fenomen (vanligen en svängning i en pendelrörelse) att gå från ett läge till nästföljande förekomst av samma läge svängradie Substantiv mått som indikerar hur snäva svängar ett fordon kan göra; radien i den minsta cirkel inom vilken ett fordon kan vända om helt svärdkrissla Substantiv en art (Inula ensifolia) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten svärdkrissla svärdman Substantiv man beväpnad med svärd svärdsblad Substantiv blad på svärd svärdsklinga Substantiv klinga på svärd svärdsknapp Substantiv knapp (knopp, tyngd) i eftre hjaltet (efter greppet) av ett svärd svärdslilja Substantiv en växtart (Iris pseudacorus) tillhörande familjen irisväxter (Iridaceae) och en traditionell trädgårdsväxt; individ av denna art svärdssida Substantiv manlig del av en släkt svärja Verb variant av svära svärma Verb förflytta sig som en flock av många små insekter svärmare Substantiv person som svärmar, som ägnar sig åt svärmerier, svärmiska fantasier svärmeri Substantiv romantisk förälskelse; även utvidgat om överdriven hänförelse svärmisk Adjektiv som svärmar för någon, vagt förälskad, romantisk; drömmande, poetisk svärmorsdröm Substantiv person som anses idealisk som partner av någons svärmor, ofta för dennes charm, framgång och goda uppförande svärmorskudde Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinocactus grusonii svärmorslucka Substantiv säte för extra passagerare i bilens bagagelucka (på 1930-tals-roadster) svärtning Substantiv det att svärta svävarbräda Substantiv självbalanserande plattform med två hjul som är eldriven och kan användas som ett fordon för förflyttning av en person svävning Substantiv fenomen som uppstår då två vågor identiska bortsett från en mindre skillnad i frekvens överlagras; om sådana ljudvågor överlagras kommer en hörbar, periodisk ändring av ljudstyrkan att uppstå svål Substantiv segt lager av hudvävnad och fett på griskött svångrem Substantiv livrem, skärp, bälte svårantändlig Adjektiv som är svår att antända svårbedömd Adjektiv som är svår att bedöma svårbegriplig Adjektiv svår att begripa svårfattlig Adjektiv svår att fatta svårförstådd Adjektiv som är svår att förstå; komplicerad svårförståelig Adjektiv svår att förstå svårgreppbar Adjektiv svår att få grepp om, förstå eller definiera svårhanterlig Adjektiv svår att hantera svårhanterlighet Substantiv det att vara svårhanterlig svårig Adjektiv svår, mödosam, besvärlig, komplicerad svårighetsgrad Substantiv grad av svårighet svårligen Adverb nästan inte; endast med låg sannolikhet; inte troligt, ogärna svårläslig Adjektiv som är svår att förstå (eller tolka rätt) vid läsning svårlöslig Adjektiv som upplöses svårt svårlöst Adjektiv svår att lösa svårmod Substantiv svår sorg eller depression; djup långvarig nedstämdhet svårmodig Adjektiv nedstämd, melankolisk, deppig svårmodighet Substantiv det att vara svårmodig svårsmält Adjektiv som smälter trögt; som är svår att smälta svårsmälthet Substantiv det att vara svårsmält svårsåld Adjektiv svår att sälja svårtillgänglig Adjektiv som är svår att nå, vanligen om lokalitet, även bildligt (t ex. om text, bild, musik eller konst som är svår att ta in och förstå) svårtillgänglighet Substantiv det att vara svårtillgänglig svårtillgängligt Adverb på ett svårtillgängligt sätt svårtippad Adjektiv som det är svårt att bedöma utsikterna för svårtolkad Adjektiv som är svår att tolka svårutredd Adjektiv svår att utreda svårväckt Adjektiv svår att väcka från sömn svåråtkomlig Adjektiv det är svår att komma åt svåröverblickbar Adjektiv svår att överblicka svåröverskådlig Adjektiv svår att få en översikt över, svår att skaffa sig ett intryck av; som gör det vanskligt att bilda sig en idé om helheten (ofta om något som är komplicerat eller otydligt) svåröversättlig Adjektiv svår att översätta sybarit Substantiv förvekligad njutningsmänniska sybaron Substantiv skruvstäd för broderi med nåldyna, på egen fot eller att fästa i bordskanten sybehör Substantiv redskap och tillbehör som används vid sömnad sybehörsaffär Substantiv butik där alla slags produkter säljs som används för sömnad sydafrikan Substantiv invånare i Sydafrika eller som har sydafrikansk härkomst sydafrikansk Adjektiv som rör staten Sydafrika sydamerikan Substantiv person från Sydamerika eller med sydamerikanskt ursprung sydasiatisk Adjektiv hörande till Sydasien, till södra Asien sydbok Substantiv någon av de arter som ingår i sydbokssläktet (Nothofagus) i familjen sydboksväxter (Nothofagaceae); exemplar av dessa arter syddalmatisk Adjektiv hörande till södra Dalmatien sydeuropeisk Adjektiv som rör Sydeuropa sydeuropeiska Substantiv kvinna från Sydeuropa sydfikus Substantiv en växtart (Ficus obliqua), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art sydfrukt Substantiv frukt som importeras från sydligare länder och sällan växer inhemskt sydgräns Substantiv gräns mot sydlig sida sydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia graessneri sydkivi Substantiv en fågelart (Apteryx australis) inom familjen kivier (Apterygidae); individ av denna art sydkorean Substantiv person, speciellt man från Sydkorea sydkoreansk Adjektiv som rör staten Sydkorea sydkoreanska Substantiv kvinna från Sydkorea sydkust Substantiv kust i söder av ett större landområde sydlig Adjektiv som kommer från eller har riktning mot söder sydländsk Adjektiv som avser länder i söder, i synnerhet runt Medelhavet sydmaskros Substantiv en art (Taraxacum austrinum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten sydmaskros sydnäktergal Substantiv en art (Luscinia megarhynchos) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten sydnäktergal sydossetisk Adjektiv som rör Sydossetien sydostasiatisk Adjektiv hörande till Sydostasien, till sydöstra Asien sydostlig Adjektiv som kommer från eller har riktning mot sydost sydpol Substantiv den magnetpol som pekar mot söder när magneten kan svänga fritt sydpolsexpedition Substantiv forskningsresa till Sydpolen sydsamisk Adjektiv som rör det sydsamiska språket eller dess talare sydsamiska Substantiv ett västsamiskt språk talat i norra Sverige och Norge sydsken Substantiv polarsken på södra halvklotet sydslänt Substantiv slänt som vetter åt söder sydsudanes Substantiv invånare i Sydsudan sydsudanesisk Adjektiv som rör Sydsudan eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt sydsudanesiska Substantiv kvinna från Sydsudan sydsudanska Substantiv kvinnlig sydsudanes sydsvensk Adjektiv som rör Sydsverige, som geografiskt, kulturellt eller språkligt angår södra Sverige sydsydost Adverb i riktning mellan syd och sydost sydsydostlig Adjektiv belägen i sydsydost sydsydväst Adverb i riktning mellan syd och sydväst sydsydvästlig Adjektiv belägen i sydsydväst sydvart Adverb i sydlig riktning; åt söder, söderåt sydvind Substantiv vind från söder sydvästlig Adjektiv belägen i sydväst sydöstlig Adjektiv sydostlig syffisant Adjektiv högfärdig, fåfäng syfilitiker Substantiv person som lider av syfilis syfilitisk Adjektiv som har (symtom av) syfilis syfokant Substantiv falsk angivare syftning Substantiv hänsyftning, allusion, anspelning, häntydning eller åsyftande syhäst Substantiv pall med sadelmakarklämma; där läderstycken kläms fast för att kunna sys sykomor Substantiv en växtart (Ficus sycomorus), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art sykomorfikon Substantiv en växtart (Ficus sycomorus), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art sykomorlönn Substantiv ett trädslag (Acer pseudoplatanus) i släktet lönnar syla Verb göra hål med en syl sylande Adjektiv som sylar sylf Substantiv luftens elementarande, mytologiska väsen (andar) som lever och råder över luften sylfid Substantiv kvinnlig sylf sylfidisk Adjektiv slank, smal, smärt, med kroppsform som en sylfid syll Substantiv marknära balk som tjänar som underlag för någon annan konstruktionsdetalj syllogism Substantiv slutledning sylopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Austrocylindropuntia subulata syltande Substantiv det att sylta syltburk Substantiv burk som är fylld med, har varit fylld med eller är tänkt att fyllas med sylt syltlök Substantiv en slags matlök inom arten Allium cepa med liten, späd, vit lök som främst används inlagd som tillbehör till kött syltrygg Substantiv någon som inte vågar stå upp för sina egna eller andras åsikter; icke rakryggad person sylvass Adjektiv vass som en syl; ibland skicklig, skarp sylvesterafton Substantiv nyårsafton symaskinslampa Substantiv lampa i en symaskin; liten glödlampa avsedd för symaskin symbiont Substantiv en organism som lever i ett symbiotiskt förhållande symbolfråga Substantiv ärende av symbolisk betydelse (i kontrast mot frågor av verklig betydelse) symbolhanterande Adjektiv som kan räkna med matematiska objekt som symboler symbolik Substantiv bruk av symboler symboliserad Adjektiv som symboliserats symboliserande Adjektiv som symboliserar symbolism Substantiv användandet av symboler; symbolik symbolpolitisk Adjektiv som rör symbolpolitik symbolum Substantiv trosbekännelse symfoniker Substantiv tonsättare som skriver symfonier symfoniorkester Substantiv en fullskalig orkester som oftast spelar klassisk musik symfonisk Adjektiv hörande till en symfoni symmetriaxel Substantiv en tänkt linje genom ett föremål sådan att föremålet är symmetriskt runt den symmetrilinje Substantiv tänkt linje där symmetriska figurer kan delas för att bli spegelbilder till varandra symmetrisk Adjektiv som uppvisar symmetri (i någon mening, men liksom substantivet avser adjektivet i vardagsspråket ofta spegelsymmetri) sympatikus Substantiv sympatiska nervsystemet sympatikuspåslag Substantiv ökad aktivitet (frekvens av aktionspotentialer) i det sympatiska nervsystemet sympatiserande Substantiv det att sympatisera sympatisör Substantiv person med sympatier för någon eller något symporter Substantiv en kotransportör (vid sekundär aktiv transport) som transporterar de två ämnena i samma riktning symposiark Substantiv ledare av ett symposium (sammankomst, fest) symposion Substantiv dryckeslag eller gästabud i antikens Grekland där diskussioner och samtal fördes symposium Substantiv vetenskaplig konferens symptomatisk Adjektiv stavningsvariant av symtomatisk symptomfri Adjektiv variant av symtomfri symtomatisk Adjektiv som avser lindra sjukdomens symtom men inte förväntas påverka sjukdomens bakomliggande orsak (d.v.s. som inte förväntas bota sjukdomen) symtomfri Adjektiv som inte (längre) uppvisar symtom (på en viss sjukdom eller liknande) synande Substantiv det att syna synaps Substantiv koppling mellan två celler vilken medger signalöverföring, vanligen mellan två nervceller eller mellan en nervcell och en effektorcell (t.ex. en muskelcell); oftast om en kemisk synaps, där den sändande cellen via exocyt synapsid Substantiv något av de djur (inklusive alla däggdjur) som hör till klassen Synapsida synapsklyfta Substantiv synapsspalt synapsspalt Substantiv (exemplar av) det tunna rummet mellan det presynaptiska och det postsynaptiska cellmembranet i en synaps synbar Adjektiv som är möjlig att se; som är uppenbar och (lätt) kan ses synbarhet Substantiv det att vara synbar synbarlig Adjektiv som är möjlig att se; som är uppenbar och (lätt) kan ses syndafall Substantiv Guds bestraffning till människan för att Eva åt av förbjudna frukten i Eden syndande Substantiv det att synda syndasorg Substantiv ånger eller sorg över begången synd synderska Substantiv kvinnlig syndare syndetikon Substantiv en sorts klister syndfri Adjektiv fri från synd syndfull Adjektiv som anses syndig, som utgör en synd syndfullhet Substantiv det att vara syndfull syndikalism Substantiv en socialistisk riktning som genom direkt aktion (strejker m m) vill kämpa för att till fackföreningar (syndikat) överföra produktionsmedlen syndikera Verb slå sig samman syndikerande Adjektiv som syndikerar synekdoke Substantiv retorisk figur varvid ett ord eller begrepp ersätts av ett annat med snävare eller vidare betydelse synergi Substantiv samverkan mellan olika faktorer (t.ex. ämnen, organisationer eller personer), där resultatet är större än summan av varje enskild dels verkan synergism Substantiv samverkan synergist Substantiv till avsedd muskel assisterande muskel synestesi Substantiv association över sinnesgränserna synfel Substantiv fel på synen synförmåga Substantiv förmåga att se synglas Substantiv lins, glasögon, förstoringsglas, titthål, fönster synintryck Substantiv den bild eller föreställning som uppfattas genom att se synkop Substantiv rytmisk förskjutning i betoning så att en taktdel som vanligtvis är obetonad betonas synkope Substantiv bortfall av ljud i mitten av ett ord synkopering Substantiv synkope synkretism Substantiv religionsblandning synkrets Substantiv (gränsen för) det område som man kan se (överblicka, fatta) synkron Adjektiv samtidig, i takt synkroni Substantiv (graden av) samtidighet synkroniserande Adjektiv som synkroniserar synkronisering Substantiv tidsmässig överensstämmelse mellan flera objekt synkronisk Adjektiv samtidig synkronism Substantiv samtidighet synliggöra Verb göra (mer eller överhuvudtaget) synlig synlighet Substantiv det att vara synlig synnedsättning Substantiv försämrad syn synnerlig Adjektiv speciell, särskild, utpräglad synnerv Substantiv nerv som leder syninformation från ett ögas näthinna till hjärnan (den andra kranialnerven, nervus opticus) synod Substantiv kyrklig sammankomst, kyrkomöte, prästmöte synodal Adjektiv som avser en synod (kyrkomöte, prästmöte) synodalakt Substantiv protokoll (akt) från prästmöte, kyrkomöte (synod) synonym Adjektiv med samma betydelse synonymi Substantiv det semantiska förhållandet att två eller flera ord är synonymer; fenomenet att flera ord betecknar samma eller nästan samma sak synonymik Substantiv läran om synonymer i ett språk synonymordbok Substantiv ordbok med synonymer synonymt Adverb på ett synonymt sätt synopsis Substantiv sammanfattning av handlingen i en bok, film, tv-program eller dylikt synoptisk Adjektiv översiktlig; överskådlig synorgan Substantiv organ som ger individen möjlighet till syn synovialhinna Substantiv den inre hinnan i en ledkapsel (i en synovialled), vilken producerar synovialvätska synovialled Substantiv led mellan två ben i skelettet, vilken omsluts av en ledkapsel med synovialhinna och synovialvätska, och som vanligen tillåter stora relativa rörelser mellan benen synovialvätska Substantiv smörjande trögflytande vätska som finns i ledhålan (innanför ledkapseln) i en synovialled, och som produceras av synovialhinnan synpunktsrik Adjektiv som har många synpunkter synpurpur Substantiv rodopsin synrand Substantiv linje där markytan och himlen möts, horisont synsinne Substantiv det sinne med vilket människor och djur uppfattar ljus synskada Substantiv skada som påverkar synen synskadad Adjektiv som har synnedsättning synskhet Substantiv det att vara synsk synt Substantiv elektroniskt musikinstrument, med en klaviatur eller annan anordning som gör det möjligt att spelas, som genom ljudsyntes förmår skapa ett stort antal olika ljud syntaktisk Adjektiv som rör satsbildning syntax Substantiv läran om hur man i ett givet språk sätter samman enskilda enheter; läran om satsdelar syntes Substantiv slutsats, konklusion, sammansättning, utveckling från det enkla till det sammansatta, uppbyggande lära syntetisera Verb tillverka något på kemisk eller annan konstgjord väg; framställa något på syntetisk väg (ofta med avseende på icke-naturliga insatsvaror) syntetiserad Adjektiv som syntetiserats syntetiserande Adjektiv som syntetiserar synth Substantiv stavningsvariant av synt synthesizer Substantiv elektroniskt musikinstrument, med en klaviatur eller annan anordning som gör det möjligt att spelas, som genom ljudsyntes förmår skapa ett stort antal olika ljud synthpop Substantiv stavningsvariant av syntpop syntmusik Substantiv musik huvudsakligen spelad på synt (och trummaskin) syntpop Substantiv popmusik med starka inslag av synthesizer syntrofi Substantiv process där två eller fler mikroorganismer hjälps åt med att bryta ned ett ämne som ingen av dem skulle kunna bryta ned ensam synundersökning Substantiv undersökning av synen synål Substantiv litet, avlångt metallverktyg vars ena ände har en vass spets och andra ände ett hål för sytråd syo Substantiv studie- och yrkesvägledare (i grundskola och gymnasium) syraattack Substantiv det att en person medvetet kastar ett frätande ämne (t.ex. en stark och koncentrerad syra) mot en annan person (i syfte att skada, tortera, vanställa eller döda personen) syrabasindikator Substantiv ett ämne som inom olika så kallade omslagsintervall indikerar ungefärligt pH-värde på en substans, och alltså därigenom påvisar huruvida substansen är sur, neutral eller basisk syrabaspar Substantiv vanlig stavningsvariant av syra-baspar syrak Adjektiv arg, sur syrakonstant Substantiv specifik typ av en jämviktskonstant som indikerar hur mycket en syra kan protolyseras, ett mått som anger syrans styrka, betecknas Ka; syrans protolyskonstant syreatom Substantiv en enskild atom av slaget syre, d.v.s. med 8 protoner (och lika många elektroner) syrefattig Adjektiv som inte innehåller mycket syre eller syrgas syreförbrukning Substantiv förbrukning (per tidsenhet) av syre, vanligen i form av syrgas syreförening Substantiv kemisk förening innehållande syre syregruppen Substantiv namn på den sjätte huvudgruppen av periodiska systemet syremolekyl Substantiv molekylen O2 som syrgas består av syren Substantiv typ av buske i syrensläktet (Syringa) med lila eller vita välluktande blommor i täta klasar syrenfärgad Adjektiv som har en lila färg lik den hos blommor av syren syrenhäck Substantiv häck av buskväxten syren syrenkvist Substantiv kvist av busken syren syrerik Adjektiv rik på syre eller syrgas syresätta Verb förse med syre syretjuv Substantiv En person som använder mer av den gemensamma luften än de övriga i ett rum eller på en plats. En pratkvarn med obalanserat mycket fokus på sig själv som mer eller mindre tänker högt och som har en mindre utvecklad förmåg syrgasbrist Substantiv avsaknad av syrgas syrgasmask Substantiv ansiktsmask som förser bäraren med syrgas för inandning (t.ex. vid sjukdom eller syrefattig omgivningsluft, t.ex. i flygplan) syrgasmolekyl Substantiv molekylen O2 som syrgas består av syrgastransport Substantiv transport /med blodet/ av syrgas syrian Substantiv person från den syrianska eller arameiska folkgruppen som härstammar från forna Mesopotamien i nutida Mellanöstern syriansk Adjektiv som rör folkgruppen syrianerna syrianska Substantiv en kvinna av syriansk härkomst, se den assyriska/syrianska namnkonflikten syrier Substantiv invånare i Syrien eller som har syrisk härkomst syrinx Substantiv panflöjt syrisk Adjektiv som rör Syrien, det syriska språket, dess folk, kultur eller geografi syrjänska Substantiv komi; komi-syrjänska syrlig Adjektiv med något sur men uppfriskande smak syrlighet Substantiv det att vara syrlig syrsande Adjektiv som syrsar syrsätta Verb tillföra syre syrtut Substantiv en sorts långrock med skört syrup Substantiv smaksatt sockerlag syskonbråk Substantiv gräl mellan två eller fler syskon syskonfartyg Substantiv synonym till systerfartyg syskonförtur Substantiv företräde för syskon (exempelvis vid val av skola när syskon till befintliga elever på en skola ges företräde framför andra sökande) syskongräl Substantiv gräl mellan två eller fler syskon syskonkärlek Substantiv platonsk kärlek mellan syskon syskonmord Substantiv akten att mörda sitt syskon syskonpar Substantiv två personer som är syskon till varandra (d.v.s. de har samma föräldrar) syskonprojekt Substantiv systerprojekt syskonsjöborrekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis pentlandii syskonskara Substantiv en grupp (skara) av alla som är syskon med varandra syskonsämja Substantiv bra förhållande mellan syskon syskonvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria compressa syslöjd Substantiv slöjd (främst skolämnet) i textil och sömnad syslöjdsfröken Substantiv kvinnlig lärare (fröken) i syslöjd syslöjdslärare Substantiv lärare i syslöjd (textilslöjd) sysop Substantiv person som har hand om driften och vardagsskötsel av en BBS, wiki eller liknande elektronisk informationskanal sysselsättande Substantiv det att sysselsätta sysselsättningsgap Substantiv skillnad mellan sysselsättningsgraden för två olika samhällsgrupper, till exempel utrikes och inrikes födda eller män och kvinnor sysselsättningsgrad Substantiv andel (grad) av den arbetsföra befolkningen som är sysselsatt (som har sysselsättning) sysselsättningspolitik Substantiv politik som rör frågor om sysselsättning (i synnerhet policyer för att öka sysselsättningsgraden) sysselsättningspolitisk Adjektiv som har att göra med sysselsättningspolitik sysslande Substantiv det att syssla sysslolöshet Substantiv det att vara sysslolös syssloman Substantiv person som utför ett uppdrag åt någon annan systemanalys Substantiv förberedande arbete för systematisk databehandling systematik Substantiv vetenskaplig indelning systematiker Substantiv person som arbetar systematiskt systematisera Verb sätta i system, ordna planmässigt systematiserande Substantiv det att systematisera systembolag Substantiv bolag inom ett system (för försäljning av alkohol till allmänheten) systemdel Substantiv del av ett system systemerare Substantiv en person som yrkesmässigt designar och/eller utvecklar IT-system; en person som använder analys- och designtekniker för att lösa affärsproblem med hjälp av informationsteknik (också kallad en systemanalytiker eller syst systemförändring Substantiv förändring i (politiskt) system systemisk Adjektiv som avser ett visst system (ofta organsystem) systemkamera Substantiv mer avancerad (digital eller, vanligare förr, analog) kamera med utbytbara delar systemkrav Substantiv en benämning på villkor måste uppfyllas av viss hårdvara för att viss programvara ska kunna köras systemkretslopp Substantiv (förekomst av) det system av blodkärl som inleds med aorta (med syrerikt blod från vänster hjärtkammare), passerar genom hela kroppen, och slutar i hålvenerna (som mynnar i höger förmak med syrefattigt blod) systemman Substantiv person som arbetar med (system för) databehandling systemutvecklare Substantiv utvecklare IT-system systerbarn Substantiv barn till en persons syster systerbolag Substantiv bolag som ingår i samma koncern som ett annat bolag systerfartyg Substantiv endera av två eller fler fartyg byggda samtidigt och enligt samma ritning systerföretag Substantiv företag som ingår i samma koncern som ett annat företag systerkromatid Substantiv en av de två identiska kromatiderna i en kromosom som består av två kromatider efter DNA-replikation i kromosomen (som alltså bestod av en DNA-molekyl före replikationen) systerlig Adjektiv som kännetecknas av innerlig välvilja (likt den) systrar emellan; platonisk men djupt kärleksfull systermord Substantiv akten att mörda sin syster systerparti Substantiv politisk parti som ett annat parti (vanligen från ett annat land) uppleves ha starkt ideologiskt släktskap till och med delade värderingar systerprojekt Substantiv projekt som relaterar till och drivs parallellt med ett annat projekt, med vilket det delar resurser, mål eller tematik, men som ändå är självständigt systole Substantiv den del av hjärtats cykel när kamrarna är kontraherade systolisk Adjektiv som föreligger under, eller har att göra med, systole systradräkt Substantiv nunnedräkt sytlig Adjektiv äcklig sytråd Substantiv fint garn som används till syarbete syvende Substantiv används endast i uttrycket till syvende och sist säcka Verb Se säcka ihop säckbangård Substantiv bangård med infart endast från ett håll, varvid alla tågsätt som kör in på bangården, måste köra ut samma väg säckformad Adjektiv formad som en säck säckformig Adjektiv formad som en säck säckig Adjektiv som liknar en säck säckpipa Substantiv musikinstrument av skalmejatyp säckpipeblåsare Substantiv person som spelar säckpipa säckstation Substantiv station för rälsbunden trafik som inte tillåter genomgående trafik, utan alla vagnar måste vända säckväv Substantiv tyg som görs av en gles, grov väv av jute och som mestadels används som emballage säde Substantiv utsäde sädesblåsa Substantiv en (vesicula seminalis) av de två exokrina körtlar som bidrar med merparten (omkring 60 %) av vätskan i sperma vid ejakulation sädesbrännvin Substantiv brännvin som framställs från sädeskorn sädescell Substantiv spermie sädesfält Substantiv åker där man odlar säd sädeskanal Substantiv en enskild kanal av de många kanaler (tubuli seminiferi) som finns i testiklarna och i vilka spermatogenesen äger rum sädeskorn Substantiv frö av sädesväxt sädesmagasin Substantiv magasin för lagring av spannmål sädesslag Substantiv gräsväxter vars frön används som mat sädesuttömning Substantiv utlösning, ejakulation sädesväxt Substantiv gräsart från vilken spannmål skördas sädesärla Substantiv en art (Motacilla alba) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten sädesärla sädgås Substantiv en art (Anser fabalis) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten sädgås säe Substantiv utsäde, säde säfferot Substantiv en art (Seseli libanotis) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten säfferot säg Verb säga sägande Substantiv det att säga sägare Substantiv verbalsubstantiv av säga; någon som säger något sägenomspunnen Adjektiv som folk berättar sägner om (och ofta finns lite tillgängliga hårda fakta om) säk Pronomen sig säkerhetisering Substantiv omvandling av en fråga till att handla om (statens) säkerhet, enligt Köpenhamnsskolan säkerhetsbrist Substantiv brist vad gäller säkerhet säkerhetsdatablad Substantiv dokument med information som ska medfölja kemikalier för professionell användning säkerhetshot Substantiv något som hotar ett lands säkerhet säkerhetshål Substantiv någon brist i ett digitalt system, t.ex. orsakad av en bugg, vilken medför att obehöriga kan komma åt information som de inte har rätt att komma åt eller påverka delar av systemet som de inte har rätt att påverka säkerhetskonferens Substantiv konferens för att diskutera frågor om nationell säkerhet säkerhetskonsult Substantiv konsult i frågor som rör säkerhet säkerhetskopia Substantiv kopia av fil eller data som sparas ned utifall att originalet skadas eller förstörs säkerhetskopiera Verb det att skapa en säkerhetskopia säkerhetskort Substantiv ark som anger säkerhetsinformation säkerhetslucka Substantiv brist i ett system, t.ex. ett datorprogram, som gör att obehöriga kan ta sig in säkerhetsläge Substantiv situation vad beträffar säkerhet säkerhetslås Substantiv lås som uppfyller vissa krav på att vara svårt att låsa upp utan rätt nyckel säkerhetsmarginal Substantiv utrymme som krävs för att uppnå säkerhet säkerhetsmedveten Adjektiv som är medveten om de (säkerhets)risker som föreligger (i ett visst sammanhang, och som anpassar sitt beteende för att minimera dessa) säkerhetsmässig Adjektiv som har avseende på säkerhet, som rör säkerheten säkerhetsmål Substantiv rättsfall som rör nationell säkerhet säkerhetsnål Substantiv fjädrande fästanordning som består av en båge som i ena ändan är en nål och i andra ändan har en klämma säkerhetspolitik Substantiv politik för (statens) säkerhet säkerhetspolitisk Adjektiv som rör säkerhetspolitik säkerhetspådrag Substantiv stor (själv)pådragning av säkerhetsrisker (från början säkerhetsstyrkor) säkerhetssal Substantiv rättssal med extra säkerhetsåtgärder (för brottmål som rör organiserad brottslighet, och liknande) säkerhetssamordnare Substantiv samordnare i frågor som rör säkerhet säkerhetständsticka Substantiv tändsticka (uppfunnen 1844) som endast kan tändas mot lådans plån (i motsats till den äldre svavelstickan) säkerhetsventil Substantiv en ventil med fjäder säkerställande Substantiv det att säkerställa säkrande Substantiv det att säkra sälg Substantiv ett lövträdslag (Salix caprea) i släktet viden sälgflöjt Substantiv flöjt gjord av sälggren sälgsandbi Substantiv en art (Andrena vaga) inom insektsfamiljen långtungebin (Apidae); individ av arten sälgsandbi sälgskog Substantiv skog företrädesvis bestående av sälgar sälgsly Substantiv sly av trädslaget sälg säljakt Substantiv jakt på säl säljande Substantiv det att sälja säljbar Adjektiv som kan säljas säljbarhet Substantiv det att vara säljbar säljchef Substantiv person med chefsposition som sysslar med försäljning inom ett företag eller liknande säljkurs Substantiv pris som säljaren har erbjudit att sälja något för vid en given tidpunkt (på börsen) säljstopp Substantiv det att en vara plötsligt, men medvetet, tas bort från försäljning sälkut Substantiv unge till säl sälkött Substantiv kött från säl sällanköpshandel Substantiv handel med sällanköpsvaror sällanköpsvara Substantiv konsumtionsvara som ett hushåll köper mer sällan sällanresenär Substantiv person som reser sällan sällhet Substantiv frid, tillstånd av lycka och förnöjsamhet sällsam Adjektiv som väcker förundran genom att vara egenartad sällsamhet Substantiv det att vara sällsam sällskaplig Adjektiv som gillar sällskap sällskaplighet Substantiv det att vara sällskaplig sällskapsdans Substantiv pardans när den dansas i syftet att ha trevligt tillsammans och vara sällskaplig sällskapsdryck Substantiv (alkoholhaltig) dryck som lämpar sig att drickas utan mat sällskapslek Substantiv lek som leks i sällskap för nöjes skull eller för att lära känna varandra, oftast involverande vuxna personer sällskapsresa Substantiv organiserad resa för en grupp personer sällskapsrum Substantiv rum avsett för umgänge sällspordhet Substantiv det att vara sällspord sällsynthet Substantiv det att vara sällsynt sälmask Substantiv torskmask sälskinn Substantiv skinn av säl sälsko Substantiv sko av sälskinn; i synnerhet i pluralis sälskrämma Substantiv boj för att skrämma bort säl med ljud sälskyddsområde Substantiv geografiskt avgränsat område som (under vissa tidsperioder) inte får beträdas för att skydda de sälar som lever där sälta Substantiv en salt smak; graden av hur mycket salt något smakar eller innehåller sälunge Substantiv unge till säl sämja Substantiv tillstånd av enighet eller samförstånd sämjas Verb leva i ett tillstånd av sämja sämskskinn Substantiv gulfärgat skinn som sämskgarvats sänd Adjektiv som sänts sändande Substantiv det att sända sändarantenn Substantiv antenn för radiosändare sändningsfrekvens Substantiv frekvens för en utsändning (i radio, tv) sändningsuppehåll Substantiv avbrott i en sändning sängbord Substantiv en låg möbel vid sidan om sängen sängburen Adjektiv som på grund av sjukdom, skada etc. inte kan röra sig ur sängen sänggavel Substantiv högre del av kortsidan (gaveln) av en säng sänglampa Substantiv lampa avsedd att monteras i vägg eller ställas på bord och fungera som ljuskälla för person som ligger i en säng intill lampan (t.ex. för bok- eller tidningsläsning i sängen) sänglinne Substantiv de textilier (tidigare av linnetyg, senare oftare av bomullstyg) som byts när man bäddar rent i en säng d.v.s. örngott och lakan (underlakan och antingen överlakan eller påslakan) sängnisch Substantiv avgränsad del av ett rum i form av en nisch avsedd för sängar (företrädesvis i äldre hus på bondgårdar) sängstolpe Substantiv endera av de fyra ben som håller uppe en säng sängtäcke Substantiv täcke som används i säng sänkande Substantiv det att sänka sänkbar Adjektiv möjlig att sänka sänkbarhet Substantiv det att vara sänkbar sänke Substantiv nedsänkning i marken sänkning Substantiv handlingen att sänka något sänkningstecken Substantiv symbolen ♭ (som anger att efterföljande toner skall sänkas ett halvt tonsteg) sänna Adverb sedan sär Adverb avsides, åt sidan särart Substantiv egenart, även särprägel särartad Adjektiv egenartad särbehandla Verb behandla annorlunda, oftast positivt eller negativt särbo Substantiv person som har ett förhållande (som liknar ett äktenskap) med en annan person utan att de bor i samma hem särdeles Adverb i stor omfattning eller nivå; i hög grad; mycket säregen Adjektiv som har utmärkande eller avvikande särdrag säregenhet Substantiv utmärkande eller avvikande särdrag, säregen kvalitet särintresse Substantiv intresse som avviker från gemensamma intressen särk Substantiv ett underplagg i linne, närmast lik en långärmad skjorta eller klänning särkalk Substantiv kalk (bägare) för en enda nattvardsgäst (av hygieniska skäl) särklass Substantiv överlägsen klass, kvalitativt eller kvantitativt särkull Substantiv de barn till en make som inte den andra maken också är förälder till särkvark Substantiv en av sex sorters kvarkar särling Substantiv konstig och ensam person; en säregen person särlingskonst Substantiv konst skapad av person utan formell konstnärlig utbildning och som inte har någon kontakt med det etablerade konstlivet särlingskonstnär Substantiv konstnär utan formell konstnärlig utbildning och som inte har någon kontakt med det etablerade konstlivet särljud Substantiv vokal (ljud, bokstav); språkljud som kan uttalas särskilt (för sig självt eller ensamt), i motsats till samljud = konsonant särmärke Substantiv typiskt kännetecken särprägel Substantiv utmärkande prägel, individuell prägel särprägla Verb sätta särprägel på något särpräglande Adjektiv som särpräglar särregel Substantiv speciell regel, regel som innebär undantag från annars gällande regler särskilja Verb skilja på, separera, isärhålla särskiljande Substantiv det att särskilja särskiljd Adjektiv stavningsvariant av: särskild särskiljt Adverb stavningsvariant av: särskilt särskola Substantiv skola för elever med mental funktionsvariation särskriva Verb /felaktigt/ skriva med särskrivning särskrivning Substantiv det att två ord skrivs med mellanrum mellan dem, särskilt om orden borde sitta ihop som ett sammansatt ord särställning Substantiv unik plats, speciell position, ställning som medför särskilda rättigheter särtryck Substantiv skrift som tryckts särskilt för sig självt, utanför den bok där den vanligen ingår särutveckling Substantiv utveckling hos viss andel av en tidigare homogen helhet som avviker från majoriteten som leder till två åtskiljbara grupper särvotum Substantiv skiljaktig mening, ett yttrande i ett rättsfall skrivet av en eller flera domare som uttrycker oenighet med den majoritetsuppfattning som ligger till grund för domen säsongarbete Substantiv arbete endast under vissa delar av året säsongsanställning Substantiv anställning för arbete som till sin natur bara kan utföras en viss del av året (exempelvis skotta snö eller kratta löv) säsongsarbete Substantiv jobb som bara utförs en viss del av året säsongsbiljett Substantiv biljett som kan användas upprepade gånger under en viss period utan att behöva betala på nytt varje gång säsongsvara Substantiv (handels-)vara som säljs mindre eller inte alls under vissa perioder på året säta Verb sätta säteri Substantiv gård som i äldre tid varit befriad från fastighetsskatt säteritak Substantiv valmat tak som är brutet av ett lågt vertikalt mellanparti sätesbjudning Substantiv (barnets läge vid) förlossning där barnet kommer med bakdelen först (i stället för med huvudet först, vilket är det normala) sätesmuskel Substantiv någon av de tre muskler (m. gluteus maximus, m. gluteus medius och m. gluteus minimus) på varje sida som utgår från bäckenet och fäster i lårbenet och orsakar rörelse i höftleden sättande Substantiv det att sätta sätthake Substantiv det verktyg en handsättare förr använde för att placera metalltyperna i sättlök Substantiv lök som ska planteras (sättas) sättning Substantiv sammanpressning eller rubbning av jordlager sättpotatis Substantiv potatis sparad över vintern ämnad att återplanteras för att ge nästa säsongs skörd sättsadverbial Substantiv satsdel som anger hur, på vilket sätt någonting skedde, sker eller kommer att ske. sättsand Substantiv sand under plattsättning och marksten säv Substantiv ett växtsläkte (Schoenoplectus) i familjen halvgräs (Cyperaceae) vars arter växer i vatten och sumpmark sävlig Adjektiv långsam, stilla sävlighet Substantiv det att vara sävlig sävligt Adverb på ett sävligt sätt sävsparv Substantiv en art (Emberiza schoeniclus) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten sävsparv sävsångare Substantiv en art (Acrocephalus schoenobaenus) inom fågelfamiljen rörsångare (Acrocephalidae); individ av arten sävsångare såband Substantiv band (remsa) av papper med påklistrat frö för sådd med rätt avstånd sådanas Pronomen genitiv av sådana sådd Adjektiv som har såtts sående Adjektiv som sår såframt Konjunktion såvida, om sågande Substantiv det att såga sågblad Substantiv tandad egg på skärande verktyg sågbock Substantiv ställning för att hålla vedklabbe på plats under sågning sågfil Substantiv fil för att skärpa tänderna på en såg sågfilare Substantiv hantverkare som skärper tänderna på sågar sågfisk Substantiv en art (Pristis pectinata) bland broskfiskar inom familjen sågfiskar (Pristidae) och ordningen med samma namn; individ av denna art sågfluga Substantiv växtstekel sågning Substantiv det att såga, kapning medelst såg sågrasp Substantiv rasp bestående av sammanfogade sågblad (till bågfil) sågtak Substantiv tak format som sågtänder (för insläpp av dagsljus i fabriker) sågtand Substantiv tand (slipat skär) på såg sågtandsformad Adjektiv formad som sågtänder; med ömsom vertikala, ömsom diagonala linjer sålldräll Substantiv vävteknik där inslagen flotterar över eller under vanligen fyra varptrådar i tuskaftsbindning såmaskin Substantiv maskin för att så sån Pronomen sådan sångarfest Substantiv nationell musikfest som vanligen pågår några dagar sångbok Substantiv bok som innehåller sångtexter och/eller sångnoter sångelev Substantiv elev som lär sig att sjunga (bättre) sångfågel Substantiv fågel inom infraordningen Passeri; allmänt om fåglar inom denna infraordning; i plural även som namn på infraordningen sånghäfte Substantiv tunnt häfte med en samling sång sångkör Substantiv kör (som sjunger) sånglek Substantiv lek som leks till en sång sånglektion Substantiv lektion i sång, lektion under vilken undervisning i att sjunga sker sånglärare Substantiv lärare i ämnet sång sånglärka Substantiv en art (Alauda arvensis) inom fågelfamiljen lärkor (Alaudidae); individ av arten sånglärka sångmö Substantiv musa, sånggudinna sångskatt Substantiv en samling folkvisor som anses som en skatt sångsparv Substantiv en art (Melospiza melodia) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten sångsparv sångspel Substantiv skådespel med inslag av sång och musik sångstycke Substantiv stycke med sång sångsvan Substantiv en art (Cygnus cygnus) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten sångsvan sångtext Substantiv text till en sång sångundervisning Substantiv undervisning i ämnet sång såning Substantiv det att så såningstid Substantiv tid på året under vilken det är lämpligt för sådd sånär Adverb hopskriven stavningsvariant av så när såpbubbla Substantiv Bubblor som kan blåsas upp med hjälp av något ringformat redskap ur vatten med diskmedel såplödder Substantiv lödder som bildats genom att blanda såpa och vatten såpnejlika Substantiv en växtart (Saponaria officinalis) i familjen nejlikväxter (Caryophyllaceae); exemplar av denna art såpvatten Substantiv vatten som har blandats med såpa sårförband Substantiv skyddande hölje som ska täcka ett sår sårig Adjektiv som har sår; täckt av sår sårläka Substantiv en art (Sanicula europaea) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten sårläka sårmärke Substantiv märke efter sår sårskada Substantiv skada som består av sår sårskorpa Substantiv skorpa som bildas på huden vid sår sårt Adverb ont såsa Verb doppa i sås såsfläck Substantiv fläck, exempelvis på tyg, orsakad av en sås såsig Adjektiv smetig; kladdig såsighet Substantiv det att vara såsig såskopp Substantiv kärl för att servera sås såsse Substantiv stavningsvariant av sosse såsskål Substantiv skål för att servera sås såsslev Substantiv slev som används till att hälla upp sås med såssnipa Substantiv kärl för att servera sås såt Adjektiv förtrolig, förtrogen, nära såte Substantiv liten höstack, hopräfsat hö i en liten stack såthet Substantiv det att vara såt såtillvida Adverb på det sättet, i det avseendet såvera Verb rädda, skydda, bevaka såvert Adverb på så vis, på så sätt sö Konjunktion som söcken Adjektiv som inte är helgdag, som är vardag söderfönster Substantiv fönster som ligger i väderstrecket syd södergavel Substantiv gavel som vetter åt söder söderkis Substantiv ung pojke eller man från Södermalm i Stockholm södermanlänning Substantiv person från, eller bosatt i Södermanland södersol Substantiv solsken kommande från söder söderåt Adverb åt söder söderöver Adverb i riktning söderut; åt söder sök Substantiv aktiviteten att söka sökan Substantiv det att söka, sökande sökbar Adjektiv som är möjlig att söka, vanligen om information sökmotor Substantiv applikation som hämtar, hanterar och presenterar information till följd av en sökfråga, används ofta för att söka efter webbsidor på internet sökmotoroptimering Substantiv tekniker för att få en webbplats att hamna högt upp i resultatlistan vid sökning efter ett visst sökord på en sökmotor sökord Substantiv typ av korsord som går ut på att hitta ord i ett rutnät med bokstäver söktjänst Substantiv webbplats som gör det möjligt att söka efter innehåll på internet sökväg Substantiv den textsträng som unikt identifierar en fil (och dess plats) i ett hierarkiskt filsystem söl Substantiv det att söla; långsamhet, senfärdighet sölaktig Adjektiv sölig, långsam sölaktighet Substantiv det att vara sölaktig sölande Adjektiv som sölar sölare Substantiv långsam person sölig Adjektiv som tar onödigt lång tid på sig för att göra något sölighet Substantiv det att vara sölig sölja Substantiv spänne med torne (rörlig nål) sölkorv Substantiv person som sölar (tar lång tid på sig) sömlös Adjektiv utan söm eller skarv (om rör, slang, strumpa, tub) sömma Verb synonym till: sy; anlägga en söm sömnad Substantiv det att sy; det att sammanfoga eller modifiera textilier eller skinn med hjälp av nål och tråd sömnbehov Substantiv (t.ex. en enskild persons) behov av sömn (varje dygn, t.ex. räknat i timmar); tillfälligt behov av sömn, känsla av plötslig trötthet sömndroppar Substantiv sömnmedel i form av droppar sömndrucken Adjektiv nyvaken och omtöcknad efter sömn, inte helt olikt en drucken person sömnforskare Substantiv forskare som forskar om sömn sömngång Substantiv tillstånd där en person utför vakna handlingar, som att gå eller flytta föremål, under djupsömnen sömngångaraktig Adjektiv som liknar eller beter sig som en sömngångare sömngångerska Substantiv kvinnlig sömngångare sömnighet Substantiv känsla av att vara på väg att somna eller att behöva kämpa för att hålla sig vaken sömnliknande Adjektiv som liknar sömn sömnparalys Substantiv tillstånd efter att man nyss vaknat och är medveten men inte kan röra sig eller tala sömnsjuka Substantiv infektionssjukdom orsakad av parasiter av släktet Trypanosoma sömntåg Substantiv period då kroppen är som mest mottaglig för att somna; känsla av stark sömnighet som kommer i intervaller söndagkväll Substantiv variant av söndagskväll söndaglig Adjektiv högtidlig; gudstjänstlig; något som sker på en söndag söndagmorgon Substantiv variant av söndagsmorgon söndags Adverb närmaste söndagen som varit utan att det blivit söndag igen söndagsbilaga Substantiv bilaga som följer med eller hör till en tidnings söndagsutgåva söndagsbilist Substantiv person som sällan kör bil och därför är extra försiktig eller relativt osäker bakom ratten söndagsbokstav Substantiv bokstav som hamnar på årets första söndag (enligt ett visst system) för att kunna räkna ut vilken veckodag ett visst datum inträffade under hela året och för att beräkna när påsken skulle infalla söndagseftermiddag Substantiv eftermiddag på en söndag söndagsfin Adjektiv som (med söndagskläder med mera) gjorts extra fin (stilig, prydlig, välvårdad) för söndagen (och dess gudstjänst) söndagsförmiddag Substantiv förmiddag på en söndag söndagsgudstjänst Substantiv gudstjänst som hålls en söndag söndagskläder Substantiv finare kläder som vanligtvis används om söndagar söndagskonsert Substantiv konsert som anordnas en söndag söndagskväll Substantiv kväll på en söndag söndagsseglare Substantiv person som anses okunnig inom en aktivitet vederbörande utövar (exempelvis bilkörning), där anseendet ofta beror på att aktiviteten utövas sporadiskt och personen därför har bristande erfarenhet inom området söndagsstängd Adjektiv stängd på söndagar söndagstidning Substantiv tidning som ges ut om söndagarna söndagsångest Substantiv nedstämdhet under söndagen, ofta orsakad av insikten om den nära förestående kommande arbets- eller skolveckan söndagsöppen Adjektiv öppen på en söndag eller varje söndag sönderbiten Adjektiv fördärvad eller skadad av att någon eller något bitit i föremålet sönderbombad Adjektiv som har bombats sönder sönderbrista Verb brista sönder; genom bristning söndra (gå sönder) sönderdela Verb dela (ämne eller föremål) i delar (beståndsdelar, komponenter), ta sönder, ta isär sönderdelad Adjektiv isärtagen, uppdelad sönderdelning Substantiv det att sönderdela sönderfall Substantiv spontan (plötslig eller utdragen) process som resulterar i att något som var en enhet delas upp i bitar, blir mindre, eller förlorar sin funktion eller sitt värde sönderfalla Verb falla sönder, vittra, multna sönderfallen Adjektiv som sönderfallit sönderfallenhet Substantiv det att vara sönderfallen sönderskuren Adjektiv skuren i trasiga bitar sönderslita Verb slita i så att något går sönder sönderspränga Verb spränga sönder; genom sprängning söndra (gå sönder) söndrande Adjektiv som söndrar söndrig Adjektiv trasig, som ej fungerar söndring Substantiv splittring, osämja, det att söndra eller söndras söng Substantiv sång sönka Verb samla sörländsk Adjektiv som har att göra med södra (och mellersta) riksdelen av Sverige sörmlänning Substantiv person från, eller bosatt i, Södermanland sörpa Verb blanda sörpa som foder åt husdjur sörpad Adjektiv blandad som sörpa (foder) åt husdjur sörpla Verb låta ljudligt vid förtäring av soppa, dryck eller annan vätska söta Verb tillsätta socker eller annat sött ämne till mat sötaktig Adjektiv någorlunda söt sötande Substantiv det att söta sötebrödsdagar Substantiv goda dagar, behaglig tillvaro söthet Substantiv det att vara söt sötkörsbär Substantiv ett trädslag (Prunus avium) i släktet prunusar sötsliskig Adjektiv alltför söt sötsug Substantiv (stark) vilja att stoppa i sig godis och andra sötsaker sötsur Adjektiv både söt och sur sötvattendelfin Substantiv floddelfiner (Platanistoidea)som lever i stora flodar i Sydamerika eller Asien sötvattenfisk Substantiv stavningsvariant av sötvattensfisk sötvattenkrabba Substantiv krabba som kännetecknas av att den lever i sötvatten sötvattenkrokodil Substantiv en art av kräldjur (Crocodylus johnstoni) inom familjen krokodiler (Crocodylidae) som lever i norra Australien; individ av denna art sötvattensakvarium Substantiv akvarium avsett för sötvatten sötvattensfisk Substantiv fisk som lever i sötvatten sötvattensfiske Substantiv fiske i sötvatten sötvattenskrokodil Substantiv en art av kräldjur (Crocodylus johnstoni) inom familjen krokodiler (Crocodylidae) som lever i norra Australien; individ av denna art sötvattensskärgård Substantiv skärgård (samling av öar) i en insjö (med sötvatten) sötvattenstång Substantiv en växtart (Lomariopsis lineata) inom familjen spjutbräkenväxter (Lomariopsidaceae); exemplar av denna växt sövning Substantiv det att söva taarab Substantiv en musikstil från Östafrika tabascopeppar Substantiv tabasco; en sorts chilipeppar tabascosås Substantiv tabasco; en kryddstark sås tabberas Substantiv kalas där gästerna äter all framdukad mat (och gör rent bord) tabellarisk Adjektiv uppställd i tabellform tabellera Verb ordna i form av en tabell tabellering Substantiv det att ordna något i form av en tabell tabellisera Verb ordna i form av en tabell tabelras Substantiv det att göra rent bord, att äta, dricka eller göra slut på det som dukats fram, även bildligt tabernakel Substantiv israeliternas helgedom under ökenvandringen tablettask Substantiv ask innehållande tabletter (antingen godistabletter eller läkemedel) tablettburk Substantiv burk innehållande tabletter (antingen godistabletter eller läkemedel) tablettform Substantiv formen hos en tablett tabloid Substantiv tidningar vars sidor har en yta på ungefär 280 gånger 385 millimeter tablå Substantiv kort översikt tabubelagd Adjektiv som är belagd med tabu; som ej är accepterat tabubelägga Verb göra tabu tabuera Verb göra tabu tabuisera Verb tabuera tabulator Substantiv anordning på skrivmaskin för inställning av viss marginal tabulatur Substantiv gammaldags notskrift med siffror eller bokstäver taburett Substantiv liten stol utan ryggstöd tachyon Substantiv hypotetisk partikel som färdas med en hastighet som är större än ljusets tackande Substantiv det att tacka tackel Substantiv master och med dem sammanhängande arrangemang såsom vant och stag på ett skepp eller annan farkost med segel tackjärn Substantiv tackjärn eller råjärn är järn med en kolhalt på över 4 %, framställt i masugn eller annan smältugn ur malm och traditionellt gjutet till tackor tackjärnsgalt Substantiv en typ av tackjärn gjutet av järn avsett för färskning tackjärnsstycke Substantiv en typ av tackjärn gjutet av järn avsett för färskning tacklage Substantiv master och med dem sammanhängande arrangemang såsom vant och stag på ett skepp eller annan farkost med segel tacklamm Substantiv ung tacka (får av honkön) tacklas Verb trycka sig mot en annan spelare, angripa (motspelare) med kroppen tacklös Adjektiv som inte belönas med tack, som man inte får tack för tacknämlig Adjektiv tacksam tacksägelse Substantiv kyrkligt tillkännagivande av dödsfall tacofärs Substantiv köttfärs eller annan färs som kryddats med tacokrydda tacokrydda Substantiv kryddblandning med ursprung i tex-mex-köket, och anpassad för svenska smaker, vanligtvis bestående av chilipulver, paprikapulver, spiskummin, oregano, lökpulver, vitlökspulver, salt och socker tacopaj Substantiv matpaj som innehåller färs kryddad med tacokrydda tacosås Substantiv kryddad (tomat-)sås tilltänkt som ingrediens till tacos tada Interjektion variant av ta-da tadelfri Adjektiv fri från tadel tadellös Adjektiv utan tadel, utan brister tadelsjuk Adjektiv som gärna klandrar tadla Verb klandra tadzjik Substantiv invånare i Tadzjikistan eller som har tadzjikisk härkomst; person tillhörande folkgruppen tadzjikier tadzjikier Substantiv invånare i Tadzjikistan eller som har tadzjikisk härkomst tadzjikisk Adjektiv som rör det tadzjikiska språket, folkgruppen tadzjiker, eller Tadzjikistan som stat eller geografiskt område tadzjikiska Substantiv iranskt språk som främst talas i Tadzjikistan tadzjikistanier Substantiv person från Tadzjikistan tadzjikistansk Adjektiv som rör staten Tadzjikistan, dess invånare eller (mindre vanligt) det tadzjikiska språket tadzjikistanska Substantiv kvinna från Tadzjikistan tafatthet Substantiv det att vara tafatt taffel Substantiv bord, tidigare även skiva, platta taffelberg Substantiv berg med platt krön som bildats genom en tidigare platå som eroderat taffeltäckare Substantiv (förr) tjänare med uppgift att duka bord m m taffla Verb fumla, uppföra sig klumpigt; fingra, tafsa, hastigt röra vid något tafflig Adjektiv med dålig koordination, svårstyrd tafflighet Substantiv det att vara tafflig; något som är taffligt tafofobi Substantiv rädsla för gravar tafonomi Substantiv vetenskap inom paleontologin som studerar hur organisk materia bevaras efter döden och de processer som påverkar hur växter och djur bryts ner och fossiliseras tafs Substantiv tråd som fäster fiskekroken vid reven tafsande Adjektiv som tafsar taftklänning Substantiv klänning av taft tagalog Substantiv ett språk som talas på Filippinerna tagande Substantiv det att ta eller ta emot tagare Substantiv person som tar emot någonting tagatos Substantiv en enkel sockerart (mer specifikt en ketohexos) med molekylformel C6H12O6 tagel Substantiv hästens långa och styva hår i man och svans taggagam Substantiv en kräldjursart (Moloch horridus) inom familjen agamer (Agamidae); individ av denna art taggamarant Substantiv en art (Amaranthus spinosus) inom växtfamiljen amarantväxter (Amaranthaceae); individ av arten taggamarant taggbuske Substantiv taggig buske (som begränsar leken), typiskt berberis eller vresros taggbärande Adjektiv som bär taggar tagghuding Substantiv någon av flera marina ryggradslösa djur som tillhör stammen tagghudingar (Echinodermata), kännetecknade av radiärsymmetri och taggig hud; individ av dessa arter tagghudingar Substantiv en taxonomisk djurstamm (Echinodermata) inom överstammen deuterostomier (Deuterostomia) taggighet Substantiv det att vara taggig, även bildligt om tagg taggkörvel Substantiv en art (Anthriscus caucalis) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten taggkörvel taggmakrill Substantiv art (Trachurus trachurus) i taggmakrillfamiljen; individ av denna art taggmaskros Substantiv en art (Taraxacum acromaurum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten taggmaskros taggmoln Substantiv en grafisk illustration av taggar på en webbsida där taggar som används ofta ofta markeras med större typsnitt eller dylikt taggsallat Substantiv en art (Lactuca serriola) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten taggsallat taggset Substantiv mängd av taggar att tillgå i ett system för taggning taggstjärtseglare Substantiv en art (Hirundapus caudacutus) inom fågelfamiljen seglare (Apodidae); individ av arten taggstjärtseglare taggsvansagam Substantiv en art (Laudakia stellio, syn. Stellagama stellio) inom familjen agamer (Agamidae); individ av denna art taggtrådsstängsel Substantiv stängsel av taggtråd eller med taggtråd överst taggtrådsvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria densispina tagliatelle Substantiv pasta formad som platta snören; bandpasta tahini Substantiv sesampasta tahitier Substantiv invånare i Tahiti eller med tahitisk härkomst tahitisk Adjektiv som rör den fransk-polynesiska ön Tahiti tahitiska Substantiv ett oceaniskt språk främst talat i territoriet Franska Polynesien i Stilla havet taiga Substantiv barrskog på norra halvklotet, som ingår i det stora barrskogsbältet som sträcker sig över Asien, Europa och Nordamerika taigaflugsnappare Substantiv en art (Ficedula albicilla) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten taigaflugsnappare taigasångare Substantiv en art (Phylloscopus inornatus) inom fågelfamiljen lövsångare (Phylloscopidae); individ av arten taigasångare taigatrast Substantiv individ av någon av arterna rödhalsad trast (Turdus ruficollis) och svarthalsad trast (Turdus atrogularis), vilka tidigare ofta ansågs vara samma art, taigatrast taiji Substantiv kinesisk stridskonst med kopplingar till taoismen taikonaut Substantiv rymdfarare i det kinesiska rymdprogrammet taino Substantiv ett numera utdött arawakanskt språk som talades på de stora Antillerna i Karibien taja Verb onanera tajga Substantiv stavningsvariant av taiga tajgablåstjärt Substantiv en art (Tarsiger cyanurus) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten tajgablåstjärt tajgageting Substantiv en insektsart (Dolichovespula norvegicoides) i familjen getingar (Vespidae); exemplar av denna art tajmande Adjektiv som tajmar tajv Substantiv tuva takantenn Substantiv antenn som monteras på taket takbeklädnad Substantiv beklädnad för tak takbjälke Substantiv bjälke som ingår i ett tak takdräkt Substantiv tyg som täcker innertak takfall Substantiv den lutande delen av ett tak (yttertak) takfot Substantiv gränsen mellan tak och yttervägg takgeting Substantiv en insektsart (Dolichovespula saxonica) i familjen getingar (Vespidae); exemplar av denna art takhimmel Substantiv baldakin takhöjd Substantiv avstånd mellan golv och innertak takkonstruktion Substantiv metod som ett tak är konstruerat takkrona Substantiv (vanligen nedhängande) lampa i taket taklagsfest Substantiv fest för byggarbetare när taket (taklaget) är lagt; när stomme och takstolar rests för ett nytt hus taklampa Substantiv lampa (ljuskälla) monterad i taket i ett rum taklist Substantiv list som går längs en väggs övre kant i ett rum taklucka Substantiv lucka i yttertaket som ger tillträde till taket inifrån taklöksklotkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Gymnocalycium quehlianum taknock Substantiv övre horisontala krönet på ett sadeltak takometer Substantiv mätare som registrerar rotationshastighet, exempelvis på ett fordons vevaxel takpanna Substantiv taktegel, ibland även om takbeklädnad av annat material takryttare Substantiv mindre torn på taket till en kyrka eller annan byggnad takränna Substantiv vattenränna som löper längs takfot för att samla regnvatten takskägg Substantiv del av tak som sticker ut från byggnaden över väggen taksnyltgeting Substantiv en insektsart (Dolichovespula adulterina) i familjen getingar (Vespidae); exemplar av denna art takspråk Substantiv språk som överordnar sig och samlar underordnade (reella) språk genom (bland annat) normerad stavning taksprång Substantiv utsprång på ett tak; del som skjuter ut från väggen takspån Substantiv spån som läggs på tak (spåntak) takstol Substantiv den konstruktion som bär upp ett tak takstolskalas Substantiv detsamma som taklagsfest taktegel Substantiv av bränd lera framställt byggmaterial för täckning av tak takterrass Substantiv terrass på taket av ett hus taktfull Adjektiv som har eller visar takt; finkänslig, hänsynsfull, sensitiv taktfullhet Substantiv det att vara taktfull taktfullt Adverb på ett taktfullt sätt taktiker Substantiv den som bestämmer taktik, fältherre, den som vet hur man vinner ett slag taktiksnack Substantiv överläggning om taktik före en matsch taktil Adjektiv som rör känseln; känsel-, berörings-, hudnära taktlös Adjektiv som saknar takt, finkänslighet eller hänsynsfullhet taktlöshet Substantiv det att vara taktlös taktlöst Adverb på ett taktlöst sätt takved Substantiv okluvna slanor lagda som taktäckning takykardi Substantiv /över det normala/ förhöjd hjärtfrekvens, vanligen över 100 slag per minut i vila hos en vuxen människa takymeter Substantiv kikarförsett instrument för mätning av horisontella och vertikala vinklar samt längder takås Substantiv övre horisontala krönet på ett tak talamus Substantiv en del (thalamus) av mellanhjärnan (diencefalon) vilken bland annat utgör en omkopplingsstation för sensoriska nerver talangflykt Substantiv utvandring (flykt) av kunnigt folk (talang) talangutveckling Substantiv utveckling av talanger talapparat Substantiv apparat för person med talsvårigheter som gör det lättare för omgivningen att uppfatta talet talar Substantiv vid och veckrik dräkt med ärmar talarestol Substantiv det samma som talarstol talarlista Substantiv lista över ordningsföljd personer får yttra sig vid formell debatt talarstol Substantiv möbel och plats (på en scen) där en talare kan höras av publiken; podium, tribun, pulpet talartribun Substantiv upphöjd plattform från vilken tal hålls talbar Adjektiv som kan göra sig förstådd och kommunicera via tal talbas Substantiv det lägsta tal som inte kan representeras med en ensam siffra i ett matematiskt positionssystem talbok Substantiv bok inläst på ljudband eller CD-skiva (för synskadade) talent Substantiv antik vikt- och myntenhet som nämns i Bibeln taleskvinna Substantiv talesman av kvinnlig kön talföljd Substantiv följd av tal talför Adjektiv pratsam talförhet Substantiv det att vara talför talförhållande Substantiv uppsättning två heltal som tillsammans anger ett förhållande talg Substantiv fett som produceras hos däggdjurs talgkörtlar i läderhuden och som av människan utvinns från synnerhet nötkreatur, får och getter för att användas för praktiska ändamål talgdank Substantiv talgljus; slags ljus av lägre kvalitet än stearinljus talgig Adjektiv matt talgljus Substantiv ljus av talg, talgdank talgoxe Substantiv en art (Parus major) inom fågelfamiljen mesfåglar (Paridae); individ av arten talgoxe talib Substantiv religiös student talibanregim Substantiv regim styrd av talibaner talig Adjektiv som talar; förmögen att tala taligenkänning Substantiv igenkänning (med maskiner) av mänskligt tal (talat språk) talja Substantiv hissverk med två eller flera block (enkel maskin) förenade med ett rep (taljelöpare) taljerep Substantiv tunnare rep som löper genom talja; eller jungfru för att spänna vant talka Verb beströ med talk talko Substantiv oavlönat och frivilligt arbete, vilket görs tillsammans för en gemenskap eller för en enskild person talla Verb olovligen ta med fingrarna (på något), lätt vidröra (något) på ett ouppskattat sätt tallbarr Substantiv barr från trädslaget tall tallbit Substantiv en art (Pinicola enucleator) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten tallbit talldunge Substantiv liten tallskog tallefjant Substantiv ekorre tallinje Substantiv linje bestående av alla punkter i mängden av alla reella tal tallium Substantiv ett grundämne med atomnummer 81, atommassa 204 och symbolen Tl tallkotte Substantiv kotte från trädet tall tallkottkörtel Substantiv en endokrin körtel (corpus pineale) belägen i mellanhjärnan vilken producerar hormonet melatonin som påverkar dygnsrytmen tallkottskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Obregonia denegrii tallkvist Substantiv kvist av trädet tall tallprocessionsspinnare Substantiv en fjärilsart (Thaumetopoea pinivora) i familjen tandspinnare (Notodontidae); individ av denna art tallskog Substantiv skog företrädesvis bestående av tallar tallsparv Substantiv en art (Emberiza leucocephalos) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten tallsparv talltita Substantiv (individ av) arten Parus montanus i fågelfamiljen mesar talltrast Substantiv synonym till taltrast tallväxt Substantiv familj av barrväxter som omfattar träd eller mera sällan buskar med smala, långsträckta, fyrkantiga eller tillplattade barr och skildkönade blommor tallös Adjektiv otalig, oräknelig talmansrunda Substantiv (riksdagens) talmans runda (rundtur) med frågor till olika partiledare talmudisk Adjektiv som har med talmud att göra talmystik Substantiv tron att alla matematiska tal har en egen innebörd talong Substantiv återstående hög av spelkort efter giv talpjäs Substantiv pjäs (teaterstycke) som talas, inte opera talrik Adjektiv av stort antal; mångtalig talscen Substantiv teaterscen för talpjäser talserie Substantiv talföljd, en följd av tal talsort Substantiv siffra i ett heltal med viss signifikans talspråk Substantiv form av språk som förmedlas främst genom tal och generellt anses olämplig i skrift talspråklig Adjektiv som rör eller avser talspråk talstreck Substantiv tankstrecksliknande tecken som anföringstecken vid anföringar och repliker talsvar Substantiv automatisk betjäning via telefon, med en inspelad, datorstyrd röst som ger information/svarar på frågor talteoretiker Substantiv person med expertkunskaper inom talteori talteoretisk Adjektiv som rör eller avser talteori talteori Substantiv disciplin inom matematiken som framför allt behandlar de hela talen och dess egenskaper taltrast Substantiv en art (Turdus philomelos) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten taltrast talträngdhet Substantiv det att vara talträngd tamagotchi Substantiv slags leksak i form av ett virtuellt sällskapsdjur som spelaren sköter om och uppfostrar genom att bland annat disciplinera, leka, mata, klappa och städa toaletten efter tamam Interjektion okej tambi Substantiv art (Apis mellifera) av bi; individ av denna art tambur Substantiv den cirkulära eller polygona struktur varpå en kupol vilar tamburin Substantiv liten trumma med bjällror eller metallskivor i kanten tamburinist Substantiv person som spelar tamburin tamburmajor Substantiv ledare av en militärorkester under marsch tamdjur Substantiv djur som tämjts, hålls och förökas under mänsklig kontroll för sällskap, nöje och för produktion av varor och tjänster tamduva Substantiv tam duva tamfår Substantiv domesticerad variant av får som har avlats för produktion av kött, ull, mjölk, skinn och ibland som husdjur eller för landskapsvård tamget Substantiv däggdjur som ingår i släktet Capra, och familjen slidhornsdjur tamhet Substantiv det att vara tam tamhöna Substantiv Gallus gallus domesticus, domesticerad variant av röd djungelhöna avlad för produktion av främst ägg och kött tamhöns Substantiv tamhöna, höna tamigfan Adverb variant av ta mig fan tamil Substantiv språk som huvudsakligen talas i södra Indien, på Sri Lanka samt i Singapore och Malaysia tamilsk Adjektiv som rör tamil eller tamiler tamizdat Substantiv utgivning av litteratur utomlands för att kringgå censur, exilutgivning tamkatt Substantiv en underart (Felis silvestris catus) som är en underart av arten vildkatt (Felis silvestris); individ av underarten tamkatt tamp Substantiv ända av rep eller lina tamponad Substantiv tamponering; det att anbringa tampong i ett hålrum där blod eller annan vätskeansamling flödar ut (med syftet att stoppa utflödet) tampongtryck Substantiv tryckteknik främst för konkava eller konvexa ytor tamråtta Substantiv domesticerad form av brunråtta, arten Rattus norvegicus forma domestica tamtam Substantiv stort, ostämt asiatiskt gonginstrument av metall, som spelas med klubba för att skapa en djup, vibrerande klang, främst använd i orkestrar och ceremoniella sammanhang tana Verb spänna djurhud på tana (torkredskap) tanda Verb förse sågblad eller kugghjul med tänder tandagnisslan Substantiv jämmer, klagan tandborstning Substantiv det att borsta tänderna tanddoktor Substantiv tandläkare tandem Substantiv ekipage med två dragare efter varandra tandemalj Substantiv den övre, mycket hårda, synliga delen av tanden tandemcykel Substantiv cykel som två eller fler personer kan sitta på samtidigt, vanligen så att alla bidrager till den framåtdrivande effekten tandfly Substantiv fjärilsarten Phlogophora meticulosa som ingår i familjen nattflyn (Noctuoidae) tandförsäkring Substantiv sjukvårdsförsäkring för vård av tänder; ibland omfattas även vård av annan ohälsa i munhålan tandgnissling Substantiv det att gnissla tänderna mot varandra (i synnerhet under sömnen) tandgård Substantiv den del av munhålan där tänderna sitter, omfattande tandköttet och den del av käkbenet som bär tänder tandhygienist Substantiv person som yrkesmässigt vårdar och lär ut tändernas och tandköttets hygien tandis Substantiv tandläkare tandkarp Substantiv fisk i ordningen tandkarpar (Cyprinodontiformes) tandkarpar Substantiv svenskt namn på ordningen Cyprinodontiformes bland fiskarna tandkedja Substantiv kedja med tänder för kugghjul tandkrona Substantiv del av tand som sitter ovanför tandköttet och som är klädd av emalj tandkrämsfläck Substantiv fläck, exempelvis på tyg, orsakad av tandkräm tandkrämssmak Substantiv smak som tillsatts tandkräm för att ge en fräsch andedräkt, känsla av renhet och/eller för att locka till att använda tandkrämen tandkrämstub Substantiv tub med tandkräm, eller som innehöll tandkräm tandköttsinflammation Substantiv sjukdomstillstånd av inflammerat tandkött tandlossning Substantiv det att tändernas fästen förstörs och på så vis faller ur munnen tandlucka Substantiv mellanrum mellan två tänder i tandrad tandläkarskräck Substantiv stark rädsla för besök (med undersökning eller behandling) hos tandläkare (t.ex. efter tidigare smärtsamma eller på annat sätt obehagliga upplevelser i samband med tandläkarbesök) tandläkartid Substantiv inbokad tid för besök hos tandläkare eller tandhygienist tandlöshet Substantiv det att vara tandlös tandpasta Substantiv tandkräm tandpetarsilja Substantiv en art (Ammi visnaga) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten tandpetarsilja tandreglering Substantiv behandling av fel i positioneringen av tänderna tandrot Substantiv del av tand som är dolt av tandköttet och som inte är klädd av emalj tandröta Substantiv karies; infektionssjukdom där bakterier angriper tänderna tandskada Substantiv skada på tand orsakad av till exempel infektion, olycka eller yttre våld tandskadeförsäkring Substantiv försäkring som gäller för skada på tand tandsköterska Substantiv person som assisterar tandläkaren tandsten Substantiv fasta avlagringar kring tandhalsen tandval Substantiv allmänt om individ eller art inom underordningen tandvalar (Odontoceti) tillhörande ordningen valar tandvall Substantiv området av munhålan där tänderna sitter fast tandvetenskap Substantiv läran om tänder och sjukdomar i dessa tandvårdsförsäkring Substantiv sjukvårdsförsäkring för vård av tänder; ibland omfattas även vård av annan ohälsa i munhålan tanga Substantiv tätt sittande trosa som hålls uppe av ett smalt band i sidan tangara Substantiv specimen av fågelart inom familjen tangaror (Thraupidae) tangaror Substantiv en fågelfamilj (Thraupidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) tangens Substantiv förhållandet mellan motstående och närliggande katet i en rätvinklig triangel; generellare uttryckt, den transcendenta funktionen vars Taylorserie för alla komplexa tal z med |z|3/3 + 2z5/15 + …. tangentbordsbelysning Substantiv belysning (underifrån) som lyser upp ett tangentbord tangential Adjektiv variant av tangentiell; lik en geometrisk tangent tangentinstrument Substantiv (samlingsnamn för) musikinstrument som har ett klaviatur (tangenter) tangentplan Substantiv en plan yta som tangerar en given yta, det vill säga skär ytan i en punkt på så sätt att alla riktningsderivator stämmer överrens mellan de två ytorna i just denna punkt tangenttryckning Substantiv det att trycka en knapp på tangentbordet tangera Verb träffa kurva i en punkt utan att skära den tangerin Substantiv typ av citrusfrukt med oranget eller rödoranget skal tangomusik Substantiv musik av genren tango tangorabatt Substantiv liten, smal mustasch tankande Substantiv det att tanka tankearbete Substantiv arbete som huvudsakligen anstränger hjärnan tankebubbla Substantiv fylld figur ansluten med en kedja av mindre sådana figurer innehållande en karaktärs tankar i en serie tankediger Adjektiv fylld av djupa tankar tankeexperiment Substantiv en kedja av tankar som handlar om något hypotetiskt och som tänks på i syfte att komma fram till en slutsats; experiment utfört endast med tankar tankefel Substantiv fel i ett resonemang eller tankegång, som leder till en felaktig slutsats tankefoster Substantiv resultatet av en tanke tankefrihet Substantiv frihet att tänka tankegods Substantiv tankeelement; inslag i tänkande; delar som övergripande tankar består av tankegång Substantiv fakta och perspektiv som tillsammans med förnuft är anledningen till en slutsats tankekarta Substantiv diagram som används för att illustrera samband mellan begrepp, idéer, uppgifter eller andra objekt och nyckelord eller centrala idéer tankeläsning Substantiv det att läsa andras tankar tankemöda Substantiv ansträngning att begripa något tankenöt Substantiv knivigt problem med underhållande syfte tankespöke Substantiv vanföreställning, villfarelse tankeströmning Substantiv intellektuell rörelse, förgrening inom tänkandet tankesystem Substantiv uppsättning idéer som tillsammans bildar en organiserad helhet tanketom Adjektiv utan (vettiga) tankar tanketomhet Substantiv det att vara tanketom tanketrög Adjektiv trögtänkt tanketröghet Substantiv det att vara tanketrög tankeverksamhet Substantiv det att tänka tankevilla Substantiv vilseledd uppfattning eller föreställning om sakförhållande tankevurpa Substantiv allvarligt tankefel; tankefel som borde ha varit uppenbart tankeväckande Adjektiv som väcker tankar, som stimulerar tänkande tankevärld Substantiv tankesätt i allmänhet (för en viss person eller grupp) tankfartyg Substantiv fartyg för transport av flytande last tankfullhet Substantiv egenskapen att vara tankfull tankfullt Adverb med huvudet fullt av tankar (funderingar) tanklock Substantiv lock till tank på bil tanklok Substantiv ånglok som har inbyggda behållare för kol och vatten, i stället för att dra en tender med kol och vatten tanklokomotiv Substantiv variant av tanklok tanklöshet Substantiv det att vara tanklös tanklöst Adverb utan att tänka sig för/tänka efter tankspriddhet Substantiv egenskapen att vara tankspridd, det att vara tankspridd tankstreck Substantiv det typografiska tecknet halvfyrkantsminus tankställe Substantiv bensinstation, mack, tapp tankvagn Substantiv vagn eller bil med tank (större behållare) för flytande last tanorexia Substantiv överdrivet behov av att sola tantal Substantiv ett grundämne med atomnummer 73, atommassa 181 och symbolen Ta tantiem Substantiv andel i vinst (som tillägg till lön) tantiembelopp Substantiv penningsumma som betalas i form av tantiem tantighet Substantiv det att vara tantig tanzanier Substantiv invånare i Tanzania eller som har tanzanisk härkomst tanzanisk Adjektiv som rör den Tanzania eller dess invånare tanzanierna tanzaniska Substantiv kvinna från Tanzania taoism Substantiv en kinesisk religionsform som betonar enkelhet, naturlighet och inre frid; en filosofisk och religiös tradition som härstammar från Kina taoist Substantiv anhängare av taoism taoistisk Adjektiv som avser taoism tapa Substantiv mindre vanlig variant av tapas tapasbar Substantiv bar där man serverar tapas tape Substantiv stavningsvariant av tejp (ljudband m.m.) tapera Verb avsmalna, insnäva taperande Substantiv det att tapera tapering Substantiv det att tapera, smalna av, snäva in tapetklister Substantiv klister avsett för tapeter tapetmålare Substantiv målare som är specialiserad på att måla tapeter tapetsax Substantiv verktyg som används för att klippa tapeter tapetsera Verb sätta upp tapeter på en vägg tapetserande Adjektiv som tapetserar tapetserare Substantiv person som i yrkessammanhang klär möbler tapioka Substantiv stärkelse av maniok tapiokapärla Substantiv sagogryn av tapioka tapir Substantiv art av däggdjur i familjen tapirer (Tapiridae) tapirer Substantiv familjen Tapiridae i ordningen uddatåiga hovdjur (Perissodactyla) tapirkalv Substantiv ungdjur av arten tapir tapisseri Substantiv broderi (på stramalj); konstvävnad tapisserinål Substantiv en sorts stor synål med långt öga tapp Substantiv utskjutande del (propp) som passar i ett hål tappande Substantiv det att tappa tappert Substantiv kortärmad eller ärmlös rock med öppna sidor tapphål Substantiv hål där en tapp ska passa (eller där vätska kan tappas av) tappsjöborrekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis tegeleriana tappstation Substantiv ställe för tappning (av bensin, honung, vatten et c.) tappstål Substantiv svarvstål för att svarva en tapp med viss diameter tapto Substantiv militär kvällssignal (ursprungligen signal till att tappen skall sättas i öltunnorna) tar Substantiv persiskt stränginstrument som har sex strängar och som vanligtvis förekommer i klassisk persisk musik taramosalata Substantiv en egeisk maträtt gjord på karprom, tarama; en slät rosa kräm tarantel Substantiv om flera arter av sydeuropeiska spindelarter inom som hör till familjen vargspindlar tarantella Substantiv livlig dans från Italien tarantism Substantiv epidemi (dansgalenskap) i Italien på 1300- till 1600-talet som ansågs bero på bett av tarantel (vargspindel) tarera Verb ställa in en vågs nollpunkt, inräknat eventuella kärl vars vikt ej ska medräknas tariff Substantiv förteckning över satser av taxor tariffera Verb placera i tariff tarlatan Substantiv en sorts glest bomullstyg (t ex som skydd för ljuskronor) tarmbakterie Substantiv bakterie som (normalt) lever i tarmen (oftast utan att orsaka sjukdom eller skada) tarmcancer Substantiv cancer i tarmen tarmepitel Substantiv epitel(et) i tarmslemhinnan tarmepitelcell Substantiv epitelcell i tarmslemhinnan tarmflora Substantiv mikroorganismer (främst bakterier) som finns naturligt i tarmen (hos t.ex. människan), vanligtvis utan att orsaka sjukdom hos värden tarmgas Substantiv gas som bildas i tarmen tarminnehåll Substantiv innehåll(et) i tarmen (vanligen kymus) tarmkanal Substantiv (den kanal som) tarm(arna utgör) tarmludd Substantiv ett (villus) av de många mikroskopiska fingerliknande utskott (villi) som finns i tarmslemhinnan i syfte att öka absorptionsytan tarmlumen Substantiv lumen (hålrummet) i tarm, där kymus (födan) passerar tarmparasit Substantiv parasit som angriper tarmarna tarmsaft Substantiv matspjälkningsvätska bestående av vatten och salter vilken produceras i tunntarmens körtlar tarmsjukdom Substantiv sjukdom som drabbar tarmarna tarmslemhinna Substantiv slemhinna(n) i tarmen (en del av tarmväggen) tarmsystem Substantiv (systemet av) tarm(arna i kroppen), tarmkanal tarmtömning Substantiv den fysiologiska funktionen att /på naturligt väg/ göra sig av med (normalt sett) fast avföring från matspjälkningssystemet /genom ändtarmen och anus/ tarmtömningsfrekvens Substantiv frekvens av tarmtömningar, d.v.s. antalet tarmtömningar per dag (eller vecka) tarmvägg Substantiv väggen i tarmen, vilken utgörs av mukosan (slemhinnan, med epitelskikt, bindväv (lamina propria) och muskelskikt (muscularis mucosae)), submukosa, muskelskikt (muscularis propria) och serosa (eller adventitia) tarp Substantiv lättviktspresenning av starkt, smidigt, vattenavvisande tyg, oftast polyester belagd med plast tartarbiff Substantiv råbiff tartelett Substantiv mördegsform med fyllning tarvlighet Substantiv det att vara tarvlig; tarvlig gärning tasigförsamhet Substantiv entreprenörsanda, entreprenörskap taskighet Substantiv det att vara taskig; något som är taskigt taskmört Substantiv benämning på person som upplevs taskig taskspelare Substantiv ohederlig person som med billiga trick eller påståenden lurar andra tasmanier Substantiv person bosatt på den australienska ön och delstaten Tasmanien tasmansk Adjektiv som är från eller rör Tasmanien tassande Substantiv det att tassa tasse Substantiv varg, ulv tassel Substantiv viskande ljud tassemark Substantiv (egentligen mark för björn och varg) ödemark; ödslig och svårframkomlig mark tassla Verb variant av tissla tast Konjunktion tills tatarer Substantiv vissa turkiska folkstammar bl a i Ryssland och västra Sibirien tatarfalk Substantiv en art (Falco cherrug) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae); individ av arten tatarfalk tatariska Substantiv nordvästligt turkspråk med cirka 8 miljoner talare främst i den autonoma republiken Tatarstan i Ryssland, där det jämte ryska är officiellt språk tataupatinamo Substantiv en fågelart (Crypturellus tataupa) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art tattoo Substantiv (brittisk) militäruppvisning för publik tatuerande Substantiv det att tatuera tatueringsapparat Substantiv liten handhållen apparat som används för att tatuera taumaturg Substantiv mirakelman, undergörare tauon Substantiv en lepton i tredje generationen med negativ elektrisk laddning; en mycket tung variant av elektronen taurin Substantiv ett derivat av aminosyran cystein (NH2CH2CH2SO3H) som produceras av kroppen hos många däggdjur (däribland människor) tausug Substantiv ett språk i den austronesiska språkfamiljen talas på Filipinerna tautologi Substantiv upprepning av samma sak med andra ord; som i vardags- eller fackspråk är onödig men som i retoriken och litterära verk används som stilfigur för att förstärka intrycket eller övertyga lyssnare/läsare tav Substantiv den tjugoandre bokstaven i det hebreiska alfabetet: ת tavast Substantiv tavastlänning, invånare i Tavastland i Finland; vanligen i plural, om folket tavastländsk Adjektiv som kommer ifrån, är belägen i, eller på annat sätt kopplas till Tavastland tavastlänning Substantiv person från Tavastland tavelram Substantiv ram runt en tavla tavelsudd Substantiv handhållet föremål med åtminstone en plan yta vilken används för att med handkraft ta bort färg från en skrivtavla (vanligen en whiteboard) genom att dra ytan mot tavlan taxemål Substantiv ett mål med endast en tilltalad och en försvarsadvokat taxera Verb värdera, uppskatta, fastställa pris taxering Substantiv det att taxera taxeringskalender Substantiv årligen utgiven tryckt katalog (kalender) över skattebetalare med deklarerad inkomst över ett visst belopp taxeringslängd Substantiv förteckning (längd, lista) över taxeringar (värderingar som grund för beskattning) upprättad av taxeringsnämnd taxeringsvärde Substantiv en fastighets värde enligt uppskattning (taxering) av skattemyndigheten, det värde som beskattningen baseras på taxibana Substantiv väg där flygplan taxar, d.v.s. en typ av väg, på en flygplats, där flygplan kör eller transporteras mellan landningsbana, terminal, hangar och andra dylika platser taxibil Substantiv taxi; bil i taxitrafik taxibolag Substantiv bolag som bedriver taxiverksamhet taxidermist Substantiv person som till yrket bevarar djurkroppar genom att stoppa upp dem taxiförare Substantiv person som yrkesmässigt kör taxi taxiresa Substantiv resa som görs med taxi taxis Substantiv variant av taxi taxitrafik Substantiv trafik med taxibil (i kommersiellt syfte) taxning Substantiv det att köra ett flygplan på marken på en flygplats (med undantag av start och landning) taxon Substantiv det allmänna begreppet för enskilda enheter (en specifik art, ett specifikt släkte, osv.) inom biologisk systematik, där varje enskilt taxon bär ett eget, specifikt vetenskapligt namn taxonomi Substantiv vetenskapen om indelning av organismer; systematisk biologi taxonomisk Adjektiv som avser taxonomi taxvalp Substantiv valp till en tax taxvärde Substantiv taxeringsvärde tazett Substantiv en växtart (Narcissus papyraceus) inom familjen amaryllisväxter (Amaryllidaceae); exemplar av denna art tchadier Substantiv invånare i Tchad eller som har tchadisk härkomst tchadisk Adjektiv som rör landet Tchad, dess natur, kultur eller invånare tchadiska Substantiv kvinna från Tchad tchadspråk Substantiv en språkfamilj inom den afrosatiatiska språkstammen som talas i området kring Tchadsjön i Nigeria, Niger, Tchad och Kamerun, samt i Centralafrikanska republiken; vart och ett av dessa språk teak Substantiv ett träslag teakklädd Adjektiv som har en yta av teak teateraktig Adjektiv som liknar ett (överdrivet) framträdande på en teater teaterbesök Substantiv besök på teater (för att som publik se en föreställning) teaterbesökare Substantiv besökande (icke-anställd) person som ser en föreställning på en teater teaterbiljett Substantiv biljett till en teaterföreställning teaterchef Substantiv chef för en teater teaterföreställning Substantiv föreställning på teater, framförande vid ett tillfälle av en teaterpjäs teaterhistorisk Adjektiv som har att göra med teaterhistoria teaterkikare Substantiv liten kikare med låg förstoringsgrad teaterkritiker Substantiv person som regelbundet och mer eller mindre yrkesmässigt recenserar nya uppföranden av teaterpjäser teatermask Substantiv mask som förvränger någons ansikte i ett teaterstycke teatermässig Adjektiv som är karakteristisk för teatern teaterpistol Substantiv pistol som ser äkta ut men som inte kan avlossa farliga skott teaterpjäs Substantiv ett litterärt verk som är baserat på dialog mellan rollfigurer, och som ofta(st) är avsett att spelas upp av skådespelare som ett skådespel på en teater; även om en faktiskt eller tänkt sådan uppsättning teaterproducent Substantiv person som ansvarar för produktionen av en teaterpjäs teaterrecensent Substantiv person som recenserar pjäser och annat som framförs på teatern teaterrep Substantiv teaterrepetition teaterskola Substantiv skola där man lär sig att spela teater teaterstycke Substantiv teaterpjäs teatervetenskap Substantiv metodisk undersökning och akademisk studie av teatern och teaterpjäser teatral Adjektiv som rör eller avser teater teatraliskt Adverb på ett teatraliskt sätt, ett sätt som lämpar sig för teatern; affekterat, dramatiskt, konstlat, spelat, tillgjort, överdrivet teban Substantiv invånare i Thebe (i Grekland eller Egypten) tebibyte Substantiv 240 bytes teblad Substantiv blad från teplanta teceremoni Substantiv ceremoniell tillredning och servering av te enligt särskilda regler och traditioner (ofta med syftet att främja stillhet, samvaro eller andlig närvaro) techno Substantiv rytmisk elektronisk musikstil utvecklad under 1990-talet technogrupp Substantiv grupp av musiker som gör technomusik technomusik Substantiv musik av genren techno; slags rytmisk elektronisk musikstil utvecklad under 1990-talet teckenformatering Substantiv textformatering teckenförklaring Substantiv förklaring av färger och symboler på karta eller i diagram teckenindivid Substantiv enskilt tecken (till exempel ord, sats eller bokstav) i en text eller korpus, som till skillnad från teckentyp inte kan inbegripa en flerhet teckensnitt Substantiv en namngiven uppsättning precisa grafiska utseenden för skrivtecken (bokstäver, siffror, skiljetecken och eventuellt andra symboler, en precis design för varje tecken) för tryck eller digital presentation av text på dato teckenspråkig Adjektiv som behärskar teckenspråk teckenspråkstolk Substantiv tolk som tolkar teckenspråk teckenspråkstolka Verb tolka talat språk på teckenspråk teckenstorlek Substantiv storlek på skrivtecken (bokstäver, siffror, skiljetecken och andra symboler), ofta på datorskärm teckenstudium Substantiv det att (ofta med hjälp av faktorisering) bestämma var en (oftast kontinuerlig) reellvärd funktion, definierad på en delmängd av de reella talen, är positiv, negativ och noll teckentydare Substantiv person som tyder tecken teckentyp Substantiv tecken (till exempel ord, sats eller bokstav) som är identiska eller tillräckligt lika för att utgöra en kategori av teckenindivider tecknande Substantiv det att teckna tecknat Substantiv tecknad/animerad film tecknerska Substantiv tecknare av kvinnokön teckningslärare Substantiv lärare som undervisar i teckning teckningslärarinna Substantiv lärarinna i teckning tedeum Substantiv (inledningsorden till) en medeltida lovsång (sv ps 603); tacksägelsegudstjänst teflon Substantiv varumärke för polytetrafluoreten (PTFE), en plast med fysiska egenskaper som gör den mycket hal samt temperatur- och kemikaliebeständig teflonpolitiker Substantiv politiker vars popularitet tycks opåverkad av skandaler och andra fadäser teg Substantiv del av åker tegelbruk Substantiv industrianläggning där tegel tillverkas tegelbyggnad Substantiv byggnad gjord av tegelsten tegelfasad Substantiv fasad av tegel tegelhus Substantiv hus byggt av tegel tegelkranskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Rebutia fiebrigii tegelmaskros Substantiv en art (Taraxacum fulvum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten tegelmaskros tegelornerad Adjektiv ornerad (prydd) med tegel (mursten) tegelpanna Substantiv takpanna av tegel tegelröd Adjektiv som har liknande färg som rött tegel tegelstensbok Substantiv gammal tjock och tung bok tegelstensroman Substantiv tjock roman tehuv Substantiv tehätta, tevärmare tehätta Substantiv täckande fodral som träs över en tekanna för att behålla värmen teint Substantiv ansiktsfärg, hy teism Substantiv filosofisk eller religiös riktning som menar att det finns en transcendent (= översinnlig, ej möjlig att uppfatta eller förstå) och personlig (ett väsen eller en kraft i sig själv varande, dvs. inte något "utspritt") Gud teist Substantiv person som ansluter sig till teismen tejst Substantiv tobisgrissla teka Substantiv med sin klubba delta i en tekning tekacell Substantiv enskild cell av en typ av celler som bildar ett lager utanför granulosacellerna i en mognande eller mogen (preovulatorisk) follikel i en äggstock tekaka Substantiv ett jästbaserat bröd innehållande bland annat vetemjöl, socker och havregryn teknekt Substantiv te spetsat med spritdryck teknetium Substantiv ett grundämne med atomnummer 43, atommassa 98,9 och symbolen Tc teknifiera Verb göra mer teknisk, implementera teknik till något teknikbok Substantiv lärobok i teknik teknikbolag Substantiv bolag som ägnar sig åt att göra varor och tjänster vars produktion kräver mycket teknik teknikfientlig Adjektiv med en fientlig inställning till (ny) teknik teknikföretag Substantiv företag som ägnar sig åt att göra varor och tjänster vars produktion kräver mycket teknik teknikhistoria Substantiv vetenskap som studerar den historiska utvecklingen av teknik teknikintresserad Adjektiv som är intresserad av teknik teknikjätte Substantiv stort teknikföretag tekniknörd Substantiv person med ovanligt stort intresse för (ny) teknik teknikpark Substantiv stadsdel (industriområde, park) med högteknologiska företag tekning Substantiv ett sätt att återuppta spelet efter ex. ett mål samt hur man startar en ny period. teknofobi Substantiv rädsla för ny teknologi och vetenskap teknokrat Substantiv person som i sin samhällssyn är ensidigt inriktad på teknisk utveckling teknokrati Substantiv åskådning och styrelseskick där människor med erkänd fackkunskap och skicklighet styr inom sina respektive kompetensområden; en typ av meritokrati som bygger på enskilda individers förmåga och kunskaper inom ett visst om teknokratisk Adjektiv som rör teknokrater eller teknokrati teknolog Substantiv studerande vid teknisk högskola eller universitet teknologie Adjektiv som rör teknologi och teknik; förkortas tekn. teknologiträd Substantiv utvecklingsträd av de möjliga sekvenserna av uppgraderingar som en spelare kan låsa upp (vanligtvis rangordnad, representerande forskningsframstegen för en given fraktion); oftast visuellt presenterat som en riktad acykl teknologklubb Substantiv klubb (lokal förening) av teknologer (ingenjörer och studenter) tekopp Substantiv kopp avsedd att dricka te ur tektonik Substantiv geologisk subdisciplin som intresserar sig för jordskorpans regionala strukturer och de geologiska processer som skapat dem tektonisk Adjektiv som avser eller orsakas av stora långsamma rörelser i jordens litosfär tektorialmembran Substantiv geléaktigt membran som sticker ut från den mediala kanalväggen i scala media i hörselsnäckan i innerörat vilket hårcellerna ligger an mot underifrån tekträd Substantiv kort för teknologiträd tektupel Adjektiv som avser tolv av något; tolvfaldig teledejting Substantiv dejting genom samtal direkt på telefon eller röstmeddelanden telefax Substantiv apparat för överföring av bilder (av dokument) via allmänna telefonnätet (n-genus) telefonabonnemang Substantiv abonnerande avtal med en telefonoperatör för att kunna koppla sin telefon till ett telefonnätverk (och relaterade tjänster) telefonapparat Substantiv telefon; apparat för telefoni telefonavlyssning Substantiv avlyssning av telefonsamtal, oftast utan de konverserande parternas kännedom telefonera Verb prata i telefon; ringa någon telefonförbindelse Substantiv förbindelse mellan två eller fler telefoner; nödvändigt för telefonsamtal telefonförfrågan Substantiv förfrågan via telefon telefoni Substantiv teknik som används för att överföra ljud mellan två telefoner telefonintervju Substantiv intervju via telefon telefonisk Adjektiv telefon-, med hjälp av telefon telefoniskt Adverb med hjälp av telefon telefonjack Substantiv vägguttag för anslutning av telefonapparat till nätet telefonladdare Substantiv laddare till telefon eller mobiltelefon telefonledes Adverb via telefon telefonledning Substantiv elektrisk ledning för överföring av telefonsamtal telefonlur Substantiv del av traditionell telefon vilken utgörs av ett handtag med högtalare i ena änden (som man håller mot örat) och mikrofon i andra änden (som man håller nära munnen) och som med en sladd är ansluten till resten av telefon telefonmöte Substantiv möte via telefon (snarare än öga mot öga) telefonsammanträde Substantiv sammanträde via telefon (snarare än öga mot öga) telefonsladd Substantiv sladd mellan telefon och telefonjack (vägguttag) telefonstolpe Substantiv stolpe som bär upp telefonledningar telefonterror Substantiv ofredande genom anonyma uppringningar med hotelser telefonväktare Substantiv person som vaktar (och svarar i) telefon dit allmänheten får ringa under telefonväkteri telefonväkteri Substantiv direktsänt radio- eller tv-program dit allmänheten får telefonera frågor eller synpunkter (som tas emot av telefonväktare) telegrafi Substantiv läran om överföring av information telegrafnyckel Substantiv strömbrytare som i snabb takt manövreras med handen för att sända telegrafiska signaler enligt morsekoden telegrafon Substantiv tidig variant av telefonsvarare med magnetisk inspelning; uppfunnen 1898 av dansken Valdemar Poulsen telegrafstation Substantiv kontor som är anslutet till telegrafledning och där telegram expedieras (tas emot och avsänds) telegrafstolpe Substantiv upprest påle som bär telefonledningar telegrambyrå Substantiv företag som förmedlar nyheter till tidningar, nyhetsbyrå telegrampojke Substantiv springpojke som delar ut telegram telejätte Substantiv stort teleföretag telekombolag Substantiv bolag som ägnar sig åt telekom telekomföretag Substantiv företag som ägnar sig åt telekom telekomjätte Substantiv stort telekombolag telekommunikation Substantiv kommunikation på avstånd, via elektriska eller optiska signaler telekomsektor Substantiv del av ett lands ekonomi som har att göra med telekommunikation telekrigföring Substantiv krigföring med telesignaler och elektronik teleobjektiv Substantiv linssystem för fjärrfotografering teleologi Substantiv tron på tillvarons ändamålsenlighet teleologisk Adjektiv från ändamålsenlighetens synpunkt teleporterande Substantiv det att teleportera teleprinter Substantiv fjärrskrivmaskin (en form av telegrafi) teleprompter Substantiv halvgenomskinlig glasskiva där projicerad text eller manuskript visas telesatellit Substantiv satellit som (genom att ta emot och återsända signaler från jorden) förmedlar t ex TV-program mellan jordstationer på långt avstånd från varandra teleskopabborre Substantiv en art (Epigonus telescopus) inom fiskfamiljen djuphavsabborrfiskar (Epigonidae); individ av arten teleskopabborre teleskopisk Adjektiv som inte kan iakttas med blotta ögat (utan endast med hjälp av teleskop) teleskopord Substantiv ord som bildats genom att två ord skjutits ihop till ett, samtidigt som delar tagits bort teleteknik Substantiv svagströmsteknik (som arbetar med bl a telegrafi, telefoni, television och ljudradio) teletjänstcentral Substantiv callcenter televerk Substantiv statligt företag (verk, affärsverk) för telekommunikation (telefoni, telegrafi) televerkare Substantiv person som arbetar åt televerket, i synnerhet installationstekniker som underhåller ledningar televisera Verb sända via television televisionsapparat Substantiv apparat för mottagning och uppvisande av televisionsutsändningar televisionsprogram Substantiv ett eller flera avsnitt av televisionssändning med ett definierat innehåll efter en upplagd plan eller manus televisionssändare Substantiv sändare för television telex Substantiv en motsvarighet till telefonnät med teleprinter i stället för telefonapparat telfer Substantiv en sorts hängbana med triss- och transportanordning tellur Substantiv ett grundämne med atomnummer 52, atommassa 128 och symbolen Te tellurisk Adjektiv som rör jorden som planet tellurium Substantiv (av tellus: jorden) modell som visar belysningsförhållandena under jordens rörelse kring solen och månens kring jorden tellursyra Substantiv syra som består av tellur, väte och syra, H6TeO6 telning Substantiv avkomling till förälder oavsett ålder telugisk Adjektiv som rör språket telugu telugu Substantiv ett dravidiskt språk som talas av över 70 miljoner människor, huvudsakligen i den indiska delstaten Andhra Pradesh temamodellering Substantiv modellering av teman (ämnen); automatisk analys av vilka ämnen som avhandlas i en stor textmassa (korpus) temapark Substantiv större nöjespark med viss inriktning (tema) temaresa Substantiv resa upplagd efter ett särskilt tema som deltagarna får lära sig om tematik Substantiv gestaltning eller bearbetning av ett tema tematisera Verb göra till tema tematisk Adjektiv som hör nära samman med temat t. ex. i ett musikverk teminstingen Adverb åtminstone tempelblomma Substantiv en växt som tillhör växtfamiljen oleanderväxter (Apocynaceae) och har det vetenskapliga namnet Plumeria rubra; individ av denna växtart tempelbyggnad Substantiv tempel, byggnad avsedd som samlingslokal för religiöst utövning tempelfikus Substantiv en växtart (Ficus religiosa), i familjen mullbärsväxter (Moraceae); exemplar av denna art tempelsköld Substantiv en växtart (Alocasia cucullata) inom familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art tempelträd Substantiv ginkgo tempeltärna Substantiv kvinna som tjänar vid ett tempel vid religiösa riter eller ceremonier; ofta i den snävare bemärkelsen om kvinnlig tempelbolare tempera Substantiv en sorts färg särsk i äldre konst innan egentliga oljefärger slagit igenom temperamentsmänniska Substantiv människa som lätt blir hetsig temperaturhöjning Substantiv tillfälle då temperaturen ökar temperaturmätare Substantiv termometer temperaturreglering Substantiv reglering av temperaturen i ett system (som t.ex. människokroppen) temperaturstegring Substantiv tillfälle då temperaturen stegrar temperatursvängning Substantiv ändring eller fluktuation av temperatur temperatursänkning Substantiv tillfälle då temperaturen sänks temperaturväxling Substantiv ändring eller fluktuation av temperatur temperaturändring Substantiv förändring av temperatur temperaturökning Substantiv tillfälle då temperaturen ökar temperera Verb ge rätt temperatur, göra mild tempererad Adjektiv lagom varm, måttligt varm tempererande Adjektiv som tempererar tempoarbetare Substantiv person som utför tempoarbete tempoarbete Substantiv arbete där varje arbetande utför en liten del av ett större arbete tempolopp Substantiv tävling där de tävlande färdas längs en bana en och en på så kort tid som möjligt istället för att starta samtidigt temporal Adjektiv som avser tempus tempranillo Substantiv en sorts druva som används för framställning av röda viner, urpsrungligen från Spanien; vin gjort på denna druva tempus Substantiv böjningskategori hos verb som uttrycker relativ tid temugg Substantiv mugg avsedd att dricka te ur tenakel Substantiv manuskripthållare tendensiös Adjektiv alternativ stavning av tendentiös tendensroman Substantiv roman som vill påverka läsaren i viss riktning tendentiös Adjektiv som strävar efter en viss mening, har en viss tendens eller har ett visst syfte, vanligen om en undersökning som görs och vinklas för att stödja den egna tesen tender Substantiv förrådsvagn där vatten och bränsle förvaras för ånglok tenderande Substantiv det att tendera tendu Substantiv danssteg inom baletten i vilket ben och fot sträcks till point i en bestämd riktning, där foten aldrig får lyfta helt från mark tenge Substantiv benämning på valutan i Kazakstan tennbröllop Substantiv tennbröllop firas då man varit gift i 10 år tenndioxid Substantiv kemisk förening av tenn och syre tenness Substantiv ett grundämne med atomnummer 117, atommassa 291 och kemiska beteckningen Ts, tidigare ununseptium tennisbana Substantiv avgränsad rektangulär yta avsedd att spela tennis på tennisboll Substantiv boll som används i sporten tennis tennisklubb Substantiv idrottsklubb som bedriver tennisverksamhet tenniskläder Substantiv kläder som används av en person när denne spelar tennis tennismatch Substantiv en match i sporten tennis tennisnät Substantiv nät avsett att användas i sporten tennis tennisplan Substantiv avgränsad rektangulär yta avsedd att spela tennis på tennisracket Substantiv racket som används inom sporten tennis tennisstadion Substantiv stadion (arena) för tennis tennisstjärna Substantiv berömd tennisspelare tennisturnering Substantiv turnering i tennis tennmynt Substantiv mynt av tenn tennoxid Substantiv en kemisk förening av syre och tenn tennsoldat Substantiv en miniatyrsoldat stöpt i tenn tennstop Substantiv stop stöpt i tenn tennsulfat Substantiv en kemisk förening av svavel, syre och tenn, SnSO4 tenntallrik Substantiv tallrik av tenn tenntetraklorid Substantiv kemisk förening av tenn och klor, SnCl4 tenorstämma Substantiv sångstämma för tenor, passande för en ljusare mansröst i körmusik eller individuell sång tensid Substantiv ämne som minskar ytspänningen i en vätska tension Substantiv mekanisk spänning tensor Substantiv multidimensionell matris med tal; skalärvärd multilinjär avbildning från ett eller flera vektorrum och deras dualrum; element i tensorprodukt tensorfält Substantiv funktion som till varje punkt i en mångfald ordnar en tensor tentamen Substantiv (skriftlig) examination vid högskola e.dyl. tentamensläsa Verb studera intensivt inför tentamen tentamensläsning Substantiv intensiv förberedelse inför tentamen tentamensvakt Substantiv person som övervakar tentander tentand Substantiv deltagare i tentamen tentaplugg Substantiv (självständiga) studier inför (och mer eller mindre specifikt för att lyckas bra på) en tentamen tentarättare Substantiv en person som rättar en tentamen tentativ Adjektiv preliminär, provisorisk, på försök, försöks-, prov-, som hänför till prov eller försök tentator Substantiv en som förrättar tentamen tentavakt Substantiv kortform av tentamensvakt; person som övervakar tentander tentera Verb skriva en tentamen teocentrisk Adjektiv som sätter Gud i centrum (och inte människan); som utgår från teocentrism teocentrism Substantiv riktning där Gud är i mitten; det att ha Gud som referens för allt teodolit Substantiv kikarförsett instrument för mätning av horisontella och vertikala vinklar teofobi Substantiv motvilja eller hat mot Gud teofor Adjektiv (om namn) som innehåller gudanamn eller benämningar av gud teogoni Substantiv lära om gudarnas härstamning teokrati Substantiv styrelseform där samma person eller kast förenar den andliga och världsliga makten teolog Substantiv den som studerar eller har studerat teologi teologie Adjektiv som rör teologi; förkortas teol. teologisk Adjektiv som rör teologi teop Substantiv ett austronesiskt språk som talas på norra Bougainville i Papua Nya Guinea som tillhör den oceaniska språkgruppen och är närmast släkt med språket saposa teorb Substantiv ett slags luta teorem Substantiv sats; bevisat påstående, vanligen rörande ett djupt resultat teoretiker Substantiv person som ägnar sig åt teori och tillämpar teoretiska metoder teoretisera Verb dryfta teorier teoretiserande Adjektiv som teoretiserar teoribildning Substantiv uppbyggnad av en teori; modellkonstruktion teorikongruent Adjektiv som överensstämmer med vedertagen teoribildning teoriprov Substantiv teoretiskt prov; prov (muntligt, skriftligt eller datoriserat) som via frågor eller uppmaningar prövar deltagarens kunskaper utan att dessa behöver användas i praktiken teorividrig Adjektiv som ej överensstämmer med vedertagen teoribildning teosof Substantiv person som ägnar sig åt teosofi teosofi Substantiv en modern religionsbildning med inslag från olika håll (bl. a. från indiska religioner) teosofisk Adjektiv som avser teosofi tepåse Substantiv påse med påste teraampere Substantiv enhet (med beteckningen TA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 1012 ampere terabyte Substantiv 1012 bytes teracoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas TC och definieras som 1012 coulomb terahertz Substantiv enheten 1 000 000 000 000 hertz terapiform Substantiv sätt av behandling av hälsoproblem terbium Substantiv ett grundämne med atomnummer 65, atommassa 159 och symbolen Tb terebint Substantiv ett träd (Pistacia terebinthus) i familjen sumakväxter (Anacardiaceae); exemplar av detta träd tereksnäppa Substantiv en art (Xenus cinereus) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten tereksnäppa tergit Substantiv ryggplåt av kitin på insekt teriyaki Substantiv en japansk sås av sake, sojasås, ingefära, socker och örter som ofta används som marinad termidor Substantiv variant av thermidor termik Substantiv värmelära terminalglasögon Substantiv glasögon med slipning anpassad för arbete framför bildskärm terminologi Substantiv de termer som används inom en viss vetenskap eller ett visst fackområde terminologisk Adjektiv som gäller fackuttryck terminsavgift Substantiv avgift som en person betalar per termin för att få delta i någon form av verksamhet, i synnerhet avgift som en elev betalar per termin för att få gå ett utbildningsprogram (i vissa länder och sammanhang) termobyxor Substantiv byxor av lätt och värmeisolerande material termodynamik Substantiv läran om energi, särskilt värme, omvandling mellan olika former av energi termodynamisk Adjektiv som avser termodynamik termoluminescens Substantiv utstrålning av ljus vid försiktig uppvärmning av ett material (använd för att datera materialets ålder) termopapper Substantiv typ av papper som mörknar när det utsätts för värme, används ofta för kvitton termoplast Substantiv makromolekylärt material som kan göras formbart genom upphettning termoplastisk Adjektiv formbar vid uppvärmning termosflaska Substantiv värmeisolerad flaska som länge håller innehållet varmt (eller kallt), lite mindre än en termoskanna termosfär Substantiv det fjärde lagret, räknat nedifrån, i jordens atmosfär termoskanna Substantiv värmeisolerad behållare som länge håller innehållet varmt (eller kallt) ternär Adjektiv som består av tre delar terrakotta Substantiv (egentligen bränd jord) en sorts rödaktigt lergods terrarium Substantiv behållare vanligtvis till större delen tillverkad av transparent glas eller plast avsedd att hysa landlevande djur och/eller växter för prydnad, odling eller forskning terrassera Verb staka ut och/eller bygga en traffikled terrasspunkt Substantiv punkt x_0 \in D_f sådan att f'(x) = 0 och det existerar ett \epsilon > 0 sådant att f(x) för alla x \in ]x_0 - \epsilon, x_0[ och f(x) > f(x_0) för alla x \in ]x_0, x_0 + \epsilon[ eller med motsatta olikheter terrassvärmare Substantiv värmeelement för terrass och altan terrestrisk Adjektiv som rör jorden som planet terrin Substantiv soppskål, serveringsskål; djup form som tål ugnsvärme territorialgräns Substantiv yttre gräns för territorialvatten territorialvatten Substantiv det vatten utanför ett lands kust som anses ingå i landets eget område territoriell Adjektiv som avser ett territorium terrorattentat Substantiv våldsaktion som kan klassas som terrorism terrorbalans Substantiv Läge där ingen vågar starta krig på grund av risken för att själva utplånas terrorbrott Substantiv brott som begås med terrorism som motiv terrorcell Substantiv grupp (cell) av terrorister som utför terrordåd tillsammans terrorhandling Substantiv gärning som utförs för att främja terrorism terrorhot Substantiv hot om /framtida/ terrorattentat terroriserad Adjektiv som terroriserats terroriserande Adjektiv som terroriserar terroristattentat Substantiv terrorattentat, terrorattack terroristbrott Substantiv synonym till terrorbrott terroristdåd Substantiv våldsaktion som kan klassas som terrorism terroristisk Adjektiv som kännetecknas av eller använder sig av terrorism, terrorister eller terror terroristorganisation Substantiv synonym till terrororganisation terroriststämpla Verb klassa som terrorist terroriststämpling Substantiv det att terroriststämpla terrorklassa Verb officiellt inlemma i en definierad kategori för organisationer som bejakar terroristiska metoder terrorklassad Adjektiv officiellt utlyst att bedriva terrorverksamhet terrorklassificera Verb officiellt inlemma i en definierad kategori för organisationer som bejakar terroristiska metoder terrororganisation Substantiv organisation som ägnar sig åt terrorism terrorregim Substantiv regim styrd med hjälp av terror terrorstämpla Verb klassa som terrorist terrorstämpling Substantiv det att terrorstämpla terrorverksamhet Substantiv verksamhet som bejakar terroristiska metoder terrorvälde Substantiv styrelseform som grundar sig i att makthavare ingjuter rädsla i undersåtar terrängavsnitt Substantiv del av terrängen terrängbil Substantiv en bil avsedd att kunna köras i terrängen, d.v.s. utanför vägnätet terrängcykel Substantiv cykel försedd med bredare och grövre däck och många växlar avsedd att användas på mycket ojämn grund utanför vägar terrängcykling Substantiv det att cykla i terräng terränglöpning Substantiv (tävling i) löpning i terräng terrängmotorfordon Substantiv motordrivet fordon avsett för färd i terräng terrängskoter Substantiv mindre fordon utformat för att åka i svårframkomlig terräng ters Substantiv intervall som sträcker sig antingen tre halvtonsteg eller två heltonsteg tersamiska Substantiv det östligaste av de samiska språken, som förr talades på Kolahalvöns nordostsida, men nu nästintill är utdött med mindre än tio talare tersett Substantiv musik för tre sångstämmor tertiär Adjektiv som kommer i tredje hand tertiärstruktur Substantiv det sätt på vilket en polypeptidkedja i ett protein veckar sig i rummet på global nivå (om man zommar in någonstans kan man se den lokala sekundärstrukturen) terzin Substantiv ett sydländskt versslag med tre versrader i varje strof och invecklad rimflätning terån Substantiv smörgåsrån, kex (rån) som äts till te tes Substantiv påstående som ska försvaras eller bevisas tesalong Substantiv lokal som serverar te mot betalning tesaurus Substantiv ordbok som sorterar ord utifrån betydelse eller ämnesområde, och inte alfabetiskt tesil Substantiv sil för beredning av te från teblad teskedsmått Substantiv mått som rymmer en tesked (standardiserat till 5 milliliter, 5 kubikcentimeter) tesmak Substantiv smak av dycken te testakt Substantiv lag i England (1673 under Karl II) som kräver protestantisk trosbekännelse för statliga ämbeten testamentarisk Adjektiv som har samband med ett testamente testamentsgivare Substantiv person som författar ett testamente testamentstagare Substantiv person som tar emot något som en del av ett testamente testande Substantiv det att testa testare Substantiv person som testar testator Substantiv den som upprättar ett testamente testbatteri Substantiv en serie tester testbild Substantiv statisk eller (måttligt) animerad bild som (ibland) sänds i en (främst analog) tv-kanal när inga tv-program sänds (vilken innehåller geometriska former och färgskalor och kan användas för att kalibrera tv-apparatens bild testdeltagare Substantiv person som deltar i ett test testfärd Substantiv färd genomförd i syfte att samla iakttagelser inför möjliga framtida transporter, såsom att pröva ett nytt fordon testimonium Substantiv intyg; vitsord testis Substantiv testikel testmatch Substantiv landskamp i cricket mellan två av de tio länder som har fått teststatus av Internationella Cricketförbundet testning Substantiv det att testa; handling som testar något testpanel Substantiv liten grupp människor som valts ut för att testa något och ge sitt omdöme testperson Substantiv person på vilken man utför ett test av något för att undersöka dess effekt testpilot Substantiv pilot som utför test (prov) av nya flygplan testuggande Substantiv att osjälvständigt citera auktoriteter tet Substantiv den åttonde bokstaven i det hebreiska alfabetet: ט tetanus Substantiv infektionssjukdom som orsakas av bakterien Clostridium tetani tetas Verb vänskapligt retas, kivas eller gnabbas tetig Adjektiv besvärlig person som vill ha det på sitt sätt tetraeder Substantiv platonsk kropp som består av fyra stycken liksidiga trianglar tetraflexagon Substantiv flexagon med fyra hörn tetragon Substantiv fyrhörning tetralogi Substantiv kulturellt verk i fyra delar, oftast om litteratur eller film tetraploid Adjektiv som har fyra uppsättningar kromosomer tetrod Substantiv elektronrör med fyra elektroder (katod, anod och två galler: skärmgaller och styrgaller) tetum Substantiv ett austronesiskt språk som främst talas i Östtimor teuton Substantiv germanskt folkslag under forntiden teutonisk Adjektiv som avser teutoner tevatten Substantiv (varmt) vatten för att brygga drycken te teveantenn Substantiv variant av tv-antenn teveapparat Substantiv variant av tv-apparat teveavgift Substantiv variant av tv-avgift tevebolag Substantiv variant av tv-bolag tevedebatt Substantiv variant av tv-debatt tevefilm Substantiv variant av tv-film teveframträdande Substantiv variant av tv-framträdande tevegala Substantiv variant av tv-gala tevehus Substantiv variant av tv-hus teveinnehav Substantiv variant av tv-innehav teveinslag Substantiv variant av tv-inslag teveinspelning Substantiv variant av tv-inspelning teveintervju Substantiv variant av tv-intervju tevekamera Substantiv variant av tv-kamera tevekanal Substantiv variant av tv-kanal tevekort Substantiv variant av tv-kort tevekändis Substantiv variant av tv-kändis tevelicens Substantiv variant av tv-licens tevemast Substantiv variant av tv-mast tevemottagare Substantiv variant av tv-mottagare tevemottagning Substantiv variant av tv-mottagning teveprogram Substantiv variant av tv-program tevepublik Substantiv stavningsvariant av tv-publik tevereklam Substantiv variant av tv-reklam tevereparatör Substantiv variant av tv-reparatör tevereportage Substantiv variant av tv-reportage tevereporter Substantiv variant av tv-reporter teveronika Substantiv en växtart, Veronica chamaedrys, som får blåa blommor på försommaren teveserie Substantiv variant av tv-serie tevesignal Substantiv variant av tv-signal teveskärm Substantiv variant av tv-skärm tevesoffa Substantiv variant av tv-soffa tevespel Substantiv variant av tv-spel tevesport Substantiv variant av tv-sport tevestjärna Substantiv variant av tv-stjärna tevestudio Substantiv variant av tv-studio tevesänd Adjektiv variant av tv-sänd tevesändning Substantiv variant av tv-sändning tevetal Substantiv variant av tv-tal teveteam Substantiv variant av tv-team teveteater Substantiv teater (teaterpjäs) regisserad för utsändning i teve (tv) tevetittande Substantiv variant av tv-tittande tevetittare Substantiv variant av tv-tittare teveunderhållning Substantiv variant av tv-underhållning tevärmare Substantiv täckande fodral som träs över en tekanna för att behålla värmen texan Substantiv person boende eller ursprungligen från Texas texansk Adjektiv som rör delstaten Texas texta Verb pränta, skriva med tryckbokstäver textare Substantiv person som textar; som skriver med lättlästa bokstäver eller som skriver med endast majuskler eller som skriver med förskönade bokstäver textbok Substantiv en bok innehållandes texter (ofta i utbildningssyfte) textdokument Substantiv (oftast digitalt) dokument (datorfil) som enbart eller till största delen innehåller text eller som är i ett filformat som används av en ordbehandlare texteditor Substantiv textredigerare textfil Substantiv datorfil som innehåller /oformaterad/ text i något format (t.ex. ASCII eller UTF-8) textformatering Substantiv applicering av visuella attribut, t.ex. teckensnitt, teckenstorlek, textfärg, fet stil, kursiv stil och understrykning, till de enskilda tecknen i en text (på skärmen) textfärg Substantiv den färg som används för (en bit) text (i tryckt material, på datorskärm etc.) textförfattare Substantiv författare av en text texthäfte Substantiv ett häfte med texter textil Adjektiv som är gjord av textil textilarbetare Substantiv arbetare i textilindustri textilfabrik Substantiv fabrik där textilier tillverkas textilfiber Substantiv samlingsnamn för fibrer som används vid tillverkning av textilier textilfärg Substantiv färg för textil textilier Substantiv det som har tråd som material (tyger, mattor m.m.) textilslöjd Substantiv syslöjd textilterm Substantiv term som används om textil eller inom textilbranschen textläsare Substantiv person som uppläser i godstjänst textmeddelande Substantiv kort meddelande som skickas genom elektronisk kommunikation textredigerare Substantiv datorprogram som används för att skapa och redigera textfiler (oformaterad text) textrobot Substantiv bot som producerar text textsamling Substantiv en samling texter textstorlek Substantiv den fysiska storlek (t.ex. mätt i punkter, pixlar eller centimeter) som (någon) text har (t.ex. på en datorskärm eller i tryckt form) textstycke Substantiv stycke av text textur Substantiv vävnad; sammansättning; (yt)beskaffenhet texturera Verb ge textur thaiboxning Substantiv en thailändsk kampsport thailandssvensk Substantiv svensk bosatt i Thailand thailändare Substantiv person (främst man) från Thailand thanatofobi Substantiv rädsla för att dö theremin Substantiv ett tidigt elektroniskt musikinstrument thermidor Substantiv elfte månaden i franska revolutionens kalender, den varma, motsvarande 19-20 juli till 18-19 augusti thermidorist Substantiv anhängare av en moderat rörelse under franska revolutionen som var motståndare till Robbespierre thinner Substantiv lättflytande, giftig vätska utgörande en blandning av estrar, alkoholer och aromatiska kolväten som används som lösningsmedel för att tunna ut oljebaserade målarfärger, eller som rengöringsmedel. thorakalkota Substantiv bröstkota thorax Substantiv bröstkorg thorsvar Substantiv en fiskart (Arnoglossus thori) inom familjen varar (Bothidae); individ av denna art thrillerdrama Substantiv film eller bok vars genre är en blandning av thriller och drama thul Substantiv stavningsvariant till tul thulit Substantiv en opak, massiv rosa eller röd variant av mineralet zoisit thyrsosstav Substantiv stav omvirad med murgröna och vinrankor och med en pinjekotte i toppen, förknippad med guden Dionysos/Bacchus och hans följeslagare satyrerna och menaderna; en symbol för välmående, fruktbarhet, lust och njutning tiamin Substantiv kemisk förening av kol, väte, klor, kväve, syre och svavel tibast Substantiv en buske med rosa blommor på bar kvist, arten Daphne mezereum tiberiansk Adjektiv som rör den muntliga dialekt av hebreiska som den heliga skriften Tanakh (Gamla Testamentet) nedtecknades på tibetan Substantiv invånare i Tibet tibetansk Adjektiv som har att göra med Tibet eller det tibetanska språket tibia Substantiv skenben tidalvolym Substantiv den volym luft som tas in (och sedan ut) ur lungorna varje enskilt andetag tidegärd Substantiv dagliga andaktsstunder vid vissa timslag och med bestämda böner och texter att läsa tideräkning Substantiv system för att mäta och ange tiden, särskilt år, normalt i antal år sedan en viss historisk händelse inträffade tidevarv Substantiv bestämd tidsperiod, vanligen med typiska och utpräglade drag tidigarelägga Verb förlägga till ett tidigare tillfälle tidighet Substantiv det att vara tidig tidlås Substantiv lås som bara kan öppnas mellan vissa klockslag (exempelvis i ett bankvalv för att motverka stöld) tidlöshet Substantiv det att vara tidlös tidmätare Substantiv instrument som kan användas för att mäta tid tidmätning Substantiv det att mäta storheten tid, t.ex. för att ange klockslag (tid som gått sedan referenstid) eller tiden en viss aktivitet upptar tidningsanka Substantiv oriktig uppgift i en tidning tidningsartikel Substantiv artikel i en tidning tidningsbud Substantiv person som bär ut tidningar till prenumeranter tidningsföretag Substantiv företag som ger ut tidningar tidningsförlag Substantiv förlag där tidningar eller tidskrifter förläggs tidningsförsäljare Substantiv person som säljer tidningar tidningshållare Substantiv förenklad hylla för tidningar (att hänga på väggen) tidningskiosk Substantiv kiosk som säljer tidningar tidningskoncern Substantiv koncern av företag som ger ut tidningar tidningskäpp Substantiv käpp som sätts längs ryggen av en tidning (på bibliotek, för att underlätta läsning) tidningsläsare Substantiv person som läser tidning tidningsman Substantiv person (man) som arbetar med tidningar, journalist, redaktör, publicist tidningsnotis Substantiv (mycket) kortfattad (nyhets)artikel i tidning; kort (inskickat) meddelande som infogats i tidning tidningsord Substantiv sammansatt ord som främst används av tidningar för att fånga läsarens uppmärksamhet, exempelvis tidningspacke Substantiv packe med tidningar tidningspojke Substantiv pojke som är tidningsbud eller tidningsförsäljare tidningsreportage Substantiv reportage i tidning tidningsreporter Substantiv journalist som arbetar för en tidning tidningsställ Substantiv möbel eller annan anordning (t.ex. för placering på skrivbord eller för upphängning på vägg) avsedd att hålla och förvara tidningar tidningstext Substantiv text som står i tidning tidningsuppgift Substantiv information som förmedlats genom en tidning tidningsurklipp Substantiv urklipp ur en tidning tidningsutdelare Substantiv person som delar ut tidningar tidplan Substantiv variant av tidsplan tidrymd Substantiv variant av tidsrymd tidrör Substantiv tändrör som utlöses efter viss tid tidsadverbial Substantiv satsdel som anger när någonting skedde, sker eller kommer att ske tidsanda Substantiv intellektuella, kulturella, etiska och politiska stämningar och åsikter, typiska under en viss tidsperiod tidsangivelse Substantiv angivelse när något börjar/började eller hur långt en händelse varar/varade tidsbegränsa Verb sätta tidgräns, begränsa utsträckning i tid tidsbegränsad Adjektiv som bara gäller eller existerar under en begränsad (bestämd, ändlig) tid, och sedan inte längre tidsbegränsning Substantiv datum innan en viss uppgift måste vara slutförd tidsbesparande Adjektiv som spar (besparar) tid tidsbeställning Substantiv det (eller handlingen) att en tid i förväg reservera en tid hos en tjänstegivare (så att tjänstegivaren sedan planerar att ta hand om den aktuella kunden under den tiden), ibland nödvändigt för att över huvud taget få tj tidsbrist Substantiv brist på tid tidsdilatation Substantiv inom speciell relativitetsteori, det att (den uppmätta) tiden för en händelse i ett tröghetssystem som rör sig (med konstant hastighet) i förhållande till ett annat tröghetssystem förefaller längre för en observatör utan tidsenhet Substantiv (någon) enhet för storheten tid tidsenlig Adjektiv som visar typiska trender eller mode under viss förfluten tidsperiod tidsenlighet Substantiv det att vara tidsenlig tidsenligt Adverb adekvat för just sin tid, modernt, à jour tidsepok Substantiv längre tidsperiod, tidevarv tidsform Substantiv tempus tidsföljd Substantiv kronologisk följd tidsfönster Substantiv tidsperiod under vilken något är möjligt; intervall då något förhållande råder tidsförkortning Substantiv återgivning som film av fotografier tagna med längre intervall tidshistorisk Adjektiv hörande till tidshistoria (samtidshistoria, studiet av samtiden) tidsinställt Adverb inställt att ske vid en viss tid tidsintervall Substantiv avstånd mellan två punkter (händelser) i tiden tidsinvariant Adjektiv som inte ändrar sig med tiden tidskriftsartikel Substantiv artikel i en tidskrift tidskriftssamlare Substantiv mapp (låda) för att förvara (samla) tidskrifter tidsmiljonär Substantiv pensionär tidsmässig Adjektiv som handlar om tid tidsoptimist Substantiv person som tror sig ha tillräckligt med tid för att utföra sina åtaganden; person som tror sig hinna i tid tidspillan Substantiv slöseri med tid tidspress Substantiv brist på tid (som gör situationen ansträngande) tidsproblem Substantiv samtidsproblem, problem i tiden (i samtiden), aktuell fråga tidsrymd Substantiv tidsperiod tidsspillan Substantiv slöseri med tid tidsutdräkt Substantiv den (alltför långa) tid något tar, försening, fördröjning, överdrag av tidsschema, det att något drar ut på tiden tidsuttryck Substantiv språkligt uttryck för tid tidsåtgång Substantiv den tid som någon aktivitet tar att utföra tidsödande Adjektiv som öder alltför mycket tid tidtagarur Substantiv apparat med vilken man kan mäta hur lång tid en händelse tar tidtagning Substantiv det att mäta hur lång tid en aktivitet tar tidtals Adverb ibland, emellanåt, periodvis, då och då tidur Substantiv klocka (urverk) som används för att styra saker att hända på vissa tider; t.ex. tända och släcka lampor tidvattenkraft Substantiv det att olika punkter på ett föremål påverkas av olika stora (gravitations-) krafter när föremålet befinner sig i ett inhomogent (gravitations-) fält tidvis Adverb ibland, under vissa (begränsade) tidsperioder tidzon Substantiv område (på jorden) som berörs av tidvatten tifinagh Substantiv alfabetisk skrift som används av vissa berber för att skriva deras språk, antingen historiskt som en abjad eller numer vanligen alfabetiskt tifo Substantiv utarbetad grafisk uppvisning utförd av supportrar under en fotbollsmatch tigare Substantiv person som tiger; som är tystlåten, inte är pratsam; som tiger och samtycker när man borde säga ifrån; som kan hålla ett tysthetslöfte; (om munk) som har avlagt tysthetslöfte tigerhaj Substantiv en art (Galeocerdo cuvier) inom broskfiskfamiljen gråhajar (Carcharhinidae); individ av arten tigerhaj tigerhjärta Substantiv hjärta hos en tiger tigeriller Substantiv en däggdjursart (Vormela peregusna) inom familjen mårddjur (Mustelidae); individs av denna art tigerkaka Substantiv sockerkaka gjord av ljus och mörk smet med lite blandning mellan dem tigerkejsarfoting Substantiv en leddjursart (Cylindroiulus caeruleocinctus) i familjen kejsardubbelfotingar (Julidae); individ av denna art tigerlilja Substantiv lilja med orange blomblad (kalkblad) med prickar i purpur, arten Lilium lancifolium tigerskinn Substantiv skinn av tiger tigerunge Substantiv unge till tiger tiggande Adverb på ett tiggande sätt tiggarmunk Substantiv en man som är broder i en tiggarorden tiggarorden Substantiv samlingsbeteckning på sex religiösa ordnar – augustinorden, dominikanorden, franciskanorden, karmelitorden, mercedarieorden och servitorden – som instiftades under 1200-talet tiggeri Substantiv det att tigga tiggerska Substantiv kvinnlig tiggare tigon Substantiv korsning mellan en tigerhane och en lejoninna tigrinja Substantiv tigrinska tigrinna Substantiv tiger av honkön tigrinsk Adjektiv som rör språket tigrinska tigrinska Substantiv ett semitiskt språk som talas i Etiopien och Eritrea tilapia Substantiv någon av de fiskarter som tillhör släktena Tilapia, Sarotherodon, Oreochromis och Alcolapia inom familjen ciklider (Cichlidae); individ av dessa arter tilde Substantiv namn på tecknet ~ tilja Substantiv golvplanka tillagning Substantiv handlingen att tillaga mat för förtäring tillbakadragenhet Substantiv det att vara tillbakadragen tillbakakaka Substantiv replik eller bakslag som svar på förolämpning eller kritik tillbakasjunken Adjektiv som ånyo sjunkt tillbaka tillbakaslag Substantiv slag framkallat i motreaktion från tidigare attack; slag i gengäld från tidigare slag tillbakavisa Verb förneka riktigheten av tillbedd Adjektiv som tillbetts tillbedjande Substantiv det att tillbedja tillbedjansvärd Adjektiv värd all tillbedjan, värd att tillbe tillbedjare Substantiv person som intensivt beundrar någon eller något tillblanda Verb variant av blanda till tillblivelse Substantiv uppkomst, tillkomst tillbringande Substantiv det att tillbringa tillbringare Substantiv kärl för servering /av vätska/ tillbud Substantiv oförutsedd, hotande händelse som lätt kunde ha utvecklat sig till en olycka tillbuds Adverb stavningsvariant av till buds tillbudsstående Adjektiv till buds stående, tillgänglig, närvarande, befintlig tillbörlig Adjektiv vederbörlig tillbörlighet Substantiv det att vara tillbörlig tilldelande Substantiv det att tilldela tilldelning Substantiv det att tilldela, fördelning tilldra Verb vara föremål för tilldragandes Adjektiv som drar till/tilldrar sig tilldragelse Substantiv uppmärksammat inträffande tilldragen Adjektiv som dragit till/tilldragit sig tilldöma Verb döma till, tilldela med dom tilledning Substantiv ledning till något; t.ex. varmvatten till ett värmeelement tillerkänna Verb förklara att någon rätteligen har eller ska ha något tillfogad Adjektiv tillagd tillfrisknad Adjektiv frisk igen efter att ha varit sjuk tillfrusen Adjektiv som har frusit till is eller fått en frusen yta tillfråga Verb ställa eller framföra en fråga till (någon) tillfyllest Adverb stavningsvariant av till fyllest tillfällighetstryck Substantiv trycksaker av kortlivad karaktär, såsom blanketter, inbjudningskort, reklamblad med mera tillfälligtvis Adverb för tillfället, under en stund, för en kortare tid tillförlitlighet Substantiv egenskapen att vara tillförlitlig tillförsel Substantiv det att tillföra något; det att förse någon med någonting; även om själva mängden som tillförs (ofta om något som behöver tillföras mer eller mindre kontinuerligt) tillförsäkra Verb lova, garantera tillgjord Adjektiv som gjort sig till tillgjordhet Substantiv det att vara tillgjord tillgodogöra Verb dra nytta av något tillgodogörande Substantiv det att tillgodogöra tillgodohavande Substantiv penningsumma man har på ett bankkonto tillgodokvitto Substantiv kvitto som visar hur mycket du kan handla för i den butik där du har reklamerat en vara tillgodoräkna Verb till sin fördel, ta med något i en beräkning; (i formellt sammanhang) få det fastställt att en viss status föreligger, som är till personens fördel, t.ex. en akademisk merit (ofta inte på grund av att personen utfört de tillgodoräknande Adjektiv som tillgodoräknar tillgrepp Substantiv att utan lov ta kontroll över annans egendom tillgreppsbrott Substantiv brott som involverar att någon tar något utan lov tillgripa Verb ta till, använda något som en åtgärd eller utväg tillgängliggjord Adjektiv som har gjorts tillgänglig tillgängliggöra Verb göra tillgänglig; öppna för tillträde; låta utnyttja tillgängliggörande Substantiv det att tillgängliggöra tillgänglighet Substantiv det att vara tillgänglig tillhanda Adverb variant av till handa tillhandagå Verb gå till handa tillhandahållande Adjektiv som tillhandahåller något tillhandakomma Verb komma till handa tillhjälp Substantiv hjälp att genomföra eller utföra något; understöd, bistånd tillhopa Adverb variant av till hopa tillhygge Substantiv föremål (tillfälligt) utnyttjat eller ägnat att (tillfälligt) utnyttjas (såsom vapen) att utdela hugg eller slag; tillfälligt anskaffat redskap utnyttjat som vapen; provisoriskt vapen tillhålla Verb bestämt uppmana; strängt förmana tillhållare Substantiv anordning som håller något fast tillhållen Adjektiv som är strängligen uppmanad tillintetgörelse Substantiv det att tillintetgöra tillitsbrist Substantiv brist på tillit tilljubla Verb jubla åt någon tilljublad Adjektiv bejublad, firad tillkomst Substantiv tillblivelse, skapelse, uppkomst, upprättande tillkortakommande Substantiv brist, svaghet; misslyckande tillkrånglad Adjektiv som har gjorts (onödigt) krånglig tillkrångling Substantiv det att krångla till något tillkännagifva Verb sedan tillkännage tillmestadels Substantiv en svart hund tillmäta Verb anse att någon eller något har en viss egenskap eller betydelse tillmötes Adverb variant av till mötes tillnyktra Verb bli nykter tillnyktrande Adjektiv som tillnyktrar tillnyktringscell Substantiv cell där personer i onyktert tillstånd sätts för att nyktra till tillnärmelsevis Adverb ungefärligen, approximativt, något så när tillopp Substantiv tillflöde, flodarm tillpass Adverb variant av till pass tillra Verb rinna, droppa tillreda Verb tillaga eller göra mat färdig för servering tillredd Adjektiv som tillretts tillreds Adverb stavningsvariant av till reds tillredslaga Verb laga något i ordning tillrest Adjektiv som rest till det stället talaren talar om eller befinner sig tillrop Substantiv rop riktat till någon tillryggalägga Verb lämna bakom sig (en sträcka eller längdenhet) genom rörelse framåt tillräcklighet Substantiv det att vara tillräcklig tillräkna Verb räkna till godo tillräknelig Adjektiv som är i ett (psykiskt) tillstånd som tillåter att man kan hållas eller anses ansvarig, t.ex. i fråga om brott; som är medveten om egna handlingar och dess konsekvenser och som därför rimligen kan ställas till svars för tillräknelighet Substantiv det att vara tillräknelig tillrättalägga Verb presentera en korrekt bild; reda ut missförstånd tillråda Verb ge som råd tillrådlig Adverb som kan rekommenderas som lämplig tillsats Substantiv substans som tillsätts till något, speciellt mat tillse Verb se till tillseende Adjektiv som ser till något tillsist Adverb variant av till sist tillskansa Verb lägga beslag på (vanligtvis utan att ha rätt till det), bemäktiga sig tillskynda Verb komma skyndande tillskyndan Substantiv det att tillskynda tillskyndare Substantiv person som aktivt verkar för något tillsluten Adjektiv som tillslutits tillsmält Adjektiv förseglad genom smältning tillspika Verb spika fast tillspikad Adjektiv som har tillspikats, som har spikats fast tillspilloge Verb ge till spillo, kasta bort, överge, uppoffra tillspillogiven Adjektiv förlorad tillstymmelse Substantiv första vink, ansats, antydan, aning tillstyrka Verb rekommendera (att godkänna), stödja tillstyrkt Adjektiv rekommenderad, stödd tillstädes Adverb på den plats som framgår av sammanhanget tillstädjan Substantiv tillstånd; medgivande tillställa Verb överlämna tillståndspliktig Adjektiv som kräver tillstånd, som man måste ha tillstånd för tillsvidareanställa Verb anställa för en obegränsad tid tillsvidareanställning Substantiv en anställningsform som innebär att anställningsavtalet råder tills vidare, och bara kan avslutas givet särskilda avtal eller lagar tillsvidareavtal Substantiv avtal som gäller en obestämd tid framåt, avtal som gäller tills någon av parterna säger upp det tillsvidareförordnande Substantiv förordnande för en obegränsad tid tillsvidarepris Substantiv pris som gäller en obestämd tid framåt tillsynes Adverb variant av till synes tillsyningsman Substantiv man som utövar tillsyn tillsynsansvar Substantiv förpliktelse att utöva tillsyn tillsynsman Substantiv man som utövar tillsyn tillsynsmyndighet Substantiv myndighet med ansvar för tillsyn över något tillsynsskyldighet Substantiv förpliktelse att utöva tillsyn tillsägelse Substantiv uppmaning, förebråelse tillsägning Substantiv tillfälle då någon blir tillsagd, yttrande som säger till någon tillsättande Substantiv det att tillsätta tillsättning Substantiv det att tillsätta tilltaga Verb öka i styrka tilltagen Adjektiv som fått viss omfattning för att motsvara något behov tilltagsen Adjektiv företagsam, handlingskraftig, initiativrik tilltagsenhet Substantiv det att vara tilltagsen tilltalsord Substantiv ord som används vid tilltal (för att indikera interlokutörens titel) tilltrassla Verb bringa i oreda tillträda Verb komma i besittning (av t.ex. en förtroendeposition) tillträdesförbud Substantiv förbud mot att komma in till en viss plats tilltvålning Substantiv det att tvåla till någon tilltyga Verb misshandla eller göra illa, särskilt med synliga skador efteråt tilltygande Adjektiv som tilltygar tillvarata Verb synonym till ta vara på tillverkande Substantiv det att tillverka tillverkningsföretag Substantiv företag som ägnar sig åt tillverkning tillverkningsindustri Substantiv industri som tillverkar någonting tillverkningsland Substantiv det land där någonting tillverkats tillverkningsprocess Substantiv en serie händelser som en produkt genomgår under tillverkning tillverkningsvolym Substantiv mängd tillverkning; antal tillverkade enheter tillverkningsår Substantiv år då något tillverkats tillviljes Adverb stavningsvariant av till viljes tillvita Verb ge skulden för något, beskylla någon för något tillvitelse Substantiv beskyllning tillvänd Adjektiv öppen, vaken, engagerad; positiv, vänlig tillväxa Verb växa till, öka tillväxande Substantiv det att tillväxa tillväxthormon Substantiv hormon (peptidhormon) från adenohypofysen vilket bland annat (delvis indirekt, via IGF-1) stimulerar tillväxt, proteinsyntes, lipolys och glukoneogenes tillväxtland Substantiv land vars ekonomi är stadd i stark tillväxt tillyxa Verb forma grovt med hjälp av yxa tillyxad Adjektiv grovt formad (som) av en yxa tilläggande Substantiv det att tillägga tilläggsavgift Substantiv avgift som kan utfärdas under biljettkontroll för den som reser med kollektivtrafik utan något färdbevis (som är giltigt under resan), normalt med ett belopp mellan ett tusen och ett och ett halvtusen kronor tilläggsbestämmelse Substantiv komplement till något lag eller avtal tilläggsdirektiv Substantiv direktiv utöver tidigare direktiv tilläggsisolering Substantiv isolering som byggs till på insidan eller utsidan av redan befintlig vägg tilläggstid Substantiv extra speltid som läggs till på en halvlek för att kompensera för tid förlorad vid spelavbrott p.g.a. skador, protester och letande efter boll vid fasta situationer m.m. oavsett ifall fortsättning behövs för att åstadkom tillägnan Substantiv det att tillägna någon något tillägnande Substantiv det att tillägna tillämna Verb avse, planera (något åt någon) tillämnad Adjektiv avsedd, tilltänkt, planerad tillämpande Substantiv det att tillämpa tillämpbar Adjektiv möjlig eller påbjuden att tillämpa tillämpbarhet Substantiv egenskapen att vara tillämpbar tillämplig Adjektiv möjlig eller påbjuden att tillämpa tillämplighet Substantiv egenskapen att vara tillämplig tillämpningsområde Substantiv område inom vilket något kan tillämpas tillända Adverb variant av till ända tilländalupen Adjektiv som har löpt ut, som har slutat tilländalöpa Verb komma till sin ände, nå sitt slut tillåtlig Adjektiv tillåten tillåtlighet Substantiv det att vara tillåtlig tillövers Adverb variant av till övers tilsiter Substantiv lätt våtbehandlad grynpipig ost med mycket mild kittsmak tilsiterost Substantiv lätt våtbehandlad grynpipig ost med mycket mild kittsmak tilta Verb luta, tippa tima Verb ske, hända, inträffa timanställd Adjektiv anställd med lön per arbetad timme timba Substantiv kubansk musikgenre som kombinerar salsa med kubanska rytmer timbal Substantiv en kötträtt (fin färs bakad i form och kokad i vattenbad) timbre Substantiv (röstens) klangfärg timglasskida Substantiv skida som är smalare mot mitten än mot ändarna (och därför lättare att svänga med) timid Adjektiv försynt; mild till sinnelaget; tillbakadragen; blyg timiditet Substantiv det att vara timid timlig Adjektiv temporär, övergående, förgänglig, världslig, jordisk, materiell, kroppslig, dödlig; hörande till det tidsbegränsade jordelivet timlön Substantiv ersättning per timme arbetstid timmerbil Substantiv lastbil för transport av timmer timmerkoja Substantiv en koja gjord i timmer timmerlass Substantiv timmer som forslas på ett fordon timmerman Substantiv person som arbetar med timmer, exempelvis vid byggnationer timmerråvara Substantiv råvara av timmer timmerstock Substantiv stam av fällt träd timmerstuga Substantiv enkel bostad byggd av timmer timmerväg Substantiv en väg i skogen som används för att transportera ut timmer timmis Substantiv timanställd timorspökuggla Substantiv en art (Ninox fusca) inom fågelfamiljen egentliga ugglor (Strigidae); individ av arten timorspökuggla timpenning Substantiv lön per arbetstimme timra Verb bygga av timmer timvis Adverb en timme i taget; per timme timvisare Substantiv den visare på en klocka som roterar två varv per dygn och anger antalet timmar som gått sedan klockan senast var 0.00 eller 12.00 tinamo Substantiv någon av de arter som räknas till familjen tinamoer (Tinamidae); individ av dessa arter tinamoer Substantiv en taxonomisk familj (Tinamodae) inom ordningen tinamofåglar (Tinamiformes) tinande Substantiv det att tina tinderögd Adjektiv med ögon som tindrar tindra Verb glittra, glimma tinga Verb beställa i förväg tingest Substantiv föremål, konkret sak tingord Substantiv substantiv som betecknar ting, snarare än något levande såsom person eller djur tingsfiskal Substantiv jurist som genomgår utbildning till domare vid en tingsrätt tingslag Substantiv det område där en häradsrätt skipar rätt; del av en domsaga, ibland detsamma som härad tingsrättsdom Substantiv dom av en tingsrätt tingssal Substantiv lokal där domstolsförhandlingar äger rum tingsställe Substantiv lokal (ställe) för ting (sammanträde, rättegång) i en tingsrätt (domstol) tining Substantiv det att tina något tinktur Substantiv beteckning för vissa läkemedel i spritlösning, droppar tinne Substantiv spets, topp tinninglob Substantiv en (lobus temporalis) av de två delar av storhjärnsbarken som ligger under sidofåran på respektive hjärnhalva tinnitus Substantiv det att det oavbrutet piper i örat tiodagarsvecka Substantiv vecka bestående av tio dagar i följd; period om tio dagar i ordnandet av tideräkning tiodubbla Verb göra tio gånger så stor tiodubbling Substantiv det att tiodubbla; handling som tiodubblar något tiofalt Adverb tio gånger tiofosforrylklorid Substantiv kemisk förening av klor, fosfor och svavel tiogradig Adjektiv med en temperatur eller temperaturskillnad på tio grader (vanligen Celsius) tiohörning Substantiv dekagon, en månghörning tiokamp Substantiv idrottstävling som kombinerar tio sportgrenar, mångkamp tiokrona Substantiv mynt med ett värde av 10 kronor tiokronorssedel Substantiv sedel med valören 10 kronor tiol Substantiv ett kemiskt ämne som innehåller en -SH-grupp; en analog till alkoholen där syreatomen i hydroxylgruppen bytts ut mot en svavelatom tiologaritm Substantiv logaritm med bas 10, betecknad log10 eller lg tiondedel Substantiv variant av tiondel tionylbromid Substantiv kemisk förening av svavel, syre och brom tionylklorid Substantiv kemisk förening av klor, väte och svavel, SOCl2 tiopotens Substantiv ett tal på formen 10n där n (vanligtvis) är ett heltal (d.v.s. en heltalspotens med basen 10) tiorubelssedel Substantiv sedel värd tio rubel tiosnåret Substantiv ungefärlig tidpunkt omkring klockan tio (på kvällen eller förmiddagen) tiostavig Adjektiv med tio stavelser tiosträngad Adjektiv som har precis tio strängar tiosulfat Substantiv anjon som bildas genom reaktion mellan sulfit och svavel i kokande vatten eller genom ofullständig oxidation av sulfider, salt av tiosvavelsyra tiotalet Substantiv tvetydigt benämnande av åren 10-19 något århundrade, vanligen åren 1910-1919 eller mer sällan 2010-2019 tiotalist Substantiv person född på tiotalet tiotalistisk Adjektiv som avser tiotalet tiotusenkronorssedel Substantiv sedel värd 10 000 kronor tiotusenmeterslopp Substantiv lopp på en sträcka av 10 000 meter tiotusental Substantiv (ofta ungefärligt) antal av minst tiotusen (men mindre än hundratusen) tiovåningshus Substantiv hus med tio våningar tioårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tioårsdag tioårsperiod Substantiv period på tio år tipel Substantiv variant av tupel tippande Substantiv det att tippa tippex Substantiv korrigeringsfärg, korrigeringsvätska tippexflaska Substantiv (mindre) plastflaska för lagring av tippex tippkärra Substantiv kärra med tippbar korg tippning Substantiv avstjälpning tippningspunkt Substantiv punkt där en avvikelse från jämviktsläget i ett system blir så stor att systemet plötsligt och oåterkalleligt övergår i ett annat tillstånd tipptopp Adjektiv utmärkt, finfin; högst modern tipspromenad Substantiv tävling där man gåendes svarar på frågor med alternativ tirad Substantiv långrandigt yttrande utan viktigare innehåll, och ofta självklart eller förutsägbart tisdagkväll Substantiv variant av tisdagskväll tisdagmorgon Substantiv variant av tisdagsmorgon tisdags Adverb närmaste tisdagen som varit utan att det blivit tisdag igen tisdagseftermiddag Substantiv eftermiddag på en tisdag tisdagsförmiddag Substantiv förmiddag på en tisdag tisdagskonsert Substantiv konsert som anordnas en tisdag tisdagskväll Substantiv kväll på en tisdag tisdagsmorgon Substantiv morgon på en tisdag tisdagssoppa Substantiv redd soppa på (spad av) fläsk och rotsaker tise Substantiv katt tisha Substantiv T-shirt, T-tröja tissel Substantiv viskande ljud tissla Verb viska, prata med låg röst i en situation där det förväntas vara tyst tistel Substantiv art i bland annat släktet Cirsium med klotrunda röda blommor och skyddande taggar tistelfjäril Substantiv fjärilsarten Cynthia cardui (synonymer: Vanessa cardui), som ingår i familjen praktfjärilar (Nymphalidae) tistelstång Substantiv dragstång till vagn tita Substantiv (fåglar) annan benämning för mes titandioxid Substantiv kemisk förening av titan och syre titanisk Adjektiv som har samband med titanerna; som påminner om en titan; mycket stor; mycket kraftfull titannitrid Substantiv kemisk förening av titan och kväve titansyra Substantiv kemisk förening av titan och syre titelroll Substantiv rollfigur i ett litterärt eller dramatiskt verk, vars namn är identiskt med verkets titel titelsida Substantiv sida som anger en boks titel titin Substantiv gigantiskt protein som i en sarkomer förbinder ena halvan av ett myosinfilamenten till motsvarande Z-band (och vars fria del fungerar som en fjäder) och tillsammans med en partner på motsatta sidan ser till att myosinfil tittande Substantiv det att titta tittarfavorit Substantiv något som är omtyckt av tittare tittarpanel Substantiv liten grupp tittare som utfrågas som del av ett tv-program tittglugg Substantiv glugg att titta igenom titthål Substantiv litet hål man kan titta igenom tittig Adjektiv Vanlig beskrivning bland hästar och ponnys. Beskriver att individen ifråga är mycket vaksam och kanske nervös. Ser sig omkring mycket mer än "normala" individer och har en benägenhet för flykt. tittja Verb tycka tittning Substantiv det att titta titulatur Substantiv titel vid tilltal titulera Verb tilltala en annan person genom att använda en titel titulerande Substantiv det att titulera titulär Adjektiv endast till namnet titå Verb grovputsa tixotrop Adjektiv droppfri (om målarfärg); geléartad tixotropi Substantiv geléaktighet, droppfrihet (om målarfärg), det att vara tixotrop tjaba Interjektion variantform till tjabba (hälsningsfras) tjabba Verb tjafsa, gräla tjabo Substantiv karl, man tjacka Verb köpa tjackad Adjektiv påverkad av tjack (amfetamin) tjackrace Substantiv det att ta tjack (amfetamin) flera dagar i sträck tjall Substantiv fel, trassel, störande moment tjatande Substantiv det att tjata tjatta Verb stavningsvariant av chatta tjatter Substantiv livligt, frenetiskt smattrande, smackande eller drillande läte tjattra Verb frambringa livligt, frenetiskt smattrande, smackande eller drillande läte tjattrande Adjektiv som tjattrar tjeck Substantiv person från Tjeckien tjeckisk Adjektiv som har att göra med Tjeckien eller det tjeckiska språket tjeckisktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket tjeckiska tjeckoslovak Substantiv person från Tjeckoslovakien tjejbacill Substantiv hypotetisk mikroorganism som av prepubertala skolpojkar antas husera på jämnåriga flickors hud och smitta genom beröring tjejgäng Substantiv samling flickor eller (yngre) kvinnor som (åtminstone för tillfället) umgås tillsammans i en välavgränsad grupp tjejmiddag Substantiv middagsbjudning med enbart kvinnliga gäster tjejtjusare Substantiv person som tjusar tjejer tjejtokig Adjektiv tokig i tjejer tjenis Adjektiv som känner en person så till den grad att man hejar på varandra då man möts tjenixen Interjektion hälsningsfras tjetjenier Substantiv person från Tjetjenien tjetjensk Adjektiv som rör Tjetjenien, dess folk, språk eller kultur tjetjenska Substantiv ett nordöstkaukasiskt språk som främst talas av tjetjener i Tjetjenien tjguofemårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tjugofemårsdag tji Substantiv plötslig motgång, bakslag tjil Substantiv kil tjilå Verb kela tjim Substantiv förnöjelse, skojighet; glad tillställning tjippsparv Substantiv en fågelart (Spizella passerina) inom familjen amerikanska sparvar (Passerellidae); individ av denna art tjoa Verb prata uppsluppet och högljutt; ropa glatt tjobang Substantiv typ av enkel pipa, ofta hemgjord, med två öppna ändar tjocka Substantiv tät dimma, i synnerhet på sjön tjockflytande Adjektiv med hög viskositet; som bara långsamt kan flyta eller ändra form tjockfot Substantiv en art (Burhinus oedicnemus) inom fågelfamiljen tjockfotar (Burhinidae); individ av arten tjockfot tjockhudad Adjektiv med tjock hud tjocklek Substantiv omfång i den dimension (i tredimensionellt rum) som normalt har kortare omfång än de övriga; omfång i antingen en dimension vinkelrät till antingen längd/höjd och bredd, eller i tvärsnitt tjockna Verb bli mer tjock; i synnerhet i betydelsen trögflytande tjockpannkaka Substantiv tjock pannkaka, tillagad i ugn (ugnspannkaka) tjockskalig Adjektiv som har ett tjockt skal tjockskallig Adjektiv trögfattad, inskränkt tjockskärm Substantiv tjock bildskärm, vanligen en äldre CRT-skärm tjocktarmsbakterie Substantiv bakterie som (normalt) lever i tjocktarmen (vanligen utan att orsaka sjukdom eller skada) tjocktarmscancer Substantiv cancer i tjocktarmen (kolon eller rektum) tjockteve Substantiv variant av tjock-tv tjockväggig Adjektiv som har tjock vägg tjockände Substantiv ände på avlångt föremål som är tjockare än den andra änden tjoffa Verb med viss kraft placera eller blanda samman tjoflöjt Interjektion hälsningsfras tjog Substantiv enhet som visar att det finns tjugo saker av något; samling av precis tjugo föremål tjogtals Adverb i antal om flera tjog tjogvis Adverb i grupper eller mängder om tjugo; tjog efter tjog tjohej Interjektion en hälsningsfras tjolahopp Substantiv skojigheter, underhållning, glam, tjim, baluns, stim och stoj tjomme Substantiv karl, man, kille, snubbe tjorre Substantiv kiosk tjorv Substantiv det att tjorva tjorva Verb trassla, strula tjorvig Adjektiv tilltrasslad, omständlig, strulig tjosan Substantiv något obestämt tjosta Verb flämta, flåsa, pusta tjotta Verb kasta, "tjotta iväg" tjottablängare Substantiv kraftigt slag tjud Substantiv person av det finsk-ugriska (mytiska?) folkslaget tjuder tjuder Substantiv rep eller kedja som fästes i grimma eller liknande för att fastgöra boskapsdjur tjudra Verb binda fast med tjuder tjudrad Adjektiv bunden med tjuder tjugoandra Räkneord som kommer som nummer tjugotvå i en ordning tjugoen Räkneord talet (21) mellan tjugo och tjugotvå tjugoettårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tjugoettårsdag tjugofalt Adverb tjugo gånger tjugofemårig Adjektiv som är tjugofem år gammal; som varat i tjugofem år tjugofemåring Substantiv person som är tjugofem år gammal; något som varat i tjugofem år tjugofemöring Substantiv mynt med värdet 25 öre tjugofyraårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tjugofyraårsdag tjugoförsta Räkneord som kommer som nummer tjugoett i en ordning tjugoförstadel Substantiv 4,76… % av något; en av tjugoen lika stora delar tjugohundratal Substantiv den tidsperiod som följer nittonhundratalet och började år 2000 och upphör år 2099 (nästan samma period som det 21:a seklet som dock är åren 2001–2100) tjugokronorssedel Substantiv sedel med valören 20 kronor tjugolapp Substantiv sedel värd 20 kronor (eller annan valuta) tjugondedel Substantiv variant av tjugondel tjugondel Substantiv 5 % av något; en av tjugo lika stora delar tjugonioårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tjugonioårsdag tjugosexårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tjugosexårsdag tjugosjunde Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet tjugosju tjugosjuårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tjugosjuårsdag tjugosjätte Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet tjugosex tjugotal Substantiv antal motsvarande ungefär tjugo (stycken) tjugotalist Substantiv person född på tjugotalet tjugotalistisk Adjektiv som avser tjugotalet tjugotreårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tjugotreårsdag tjugotvåårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tjugotvåårsdag tjugoår Substantiv åren i en persons liv från att denna fyllt tjugo tills denna blir trettio tjugoårig Adjektiv som är tjugo år gammal; som varat i tjugo år tjugoåring Substantiv person som är tjugo år gammal; något som varat i tjugo år tjugoårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tjugoårsdag tjugoåttaårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tjugoåttaårsdag tjugoåttonde Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet tjugoåtta tjuktjer Substantiv invånare i Tjuktjien eller med tjuktjisk härkomst tjuktjisk Adjektiv som rör Tjuktjien eller dess invånare tjuktjiska Substantiv ett paleosibiriskt språk som talas av tjuktjerna i nordöstra Ryssland tjurfäktningsarena Substantiv arena för tjurfäktning tjurhaj Substantiv en art (Carcharhinus leucas) inom broskfiskfamiljen gråhajar (Carcharhinidae); individ av arten tjurhaj tjurighet Substantiv det att vara tjurig tjurrusning Substantiv tillfälle då folk springer framför tjurar på gatan (som del av en tradition i orten Pamplona i Spanien) tjurskallighet Substantiv det att vara tjurskallig tjurskalligt Adverb på ett tjurskalligt sätt tjusa Verb väcka känslor av förtjusning hos någon tjusare Substantiv person som tjusar tjuserska Substantiv kvinna som tjusar tjuskraft Substantiv kraft att tjusa, trollbindande personlig förmåga av stark utstrålning eller personlighet tjuva Verb stjäla; begå stöld tjuvaktighet Substantiv det att vara tjuvaktig tjuvande Adjektiv som tjuvar tjuvasj Substantiv invånare i Tjuvasjien eller med tjuvasjisk härkomst tjuvasjisk Adjektiv som rör Tjuvasjien eller dess folk, geografiskt, kulturellt eller språkligt tjuvasjiska Substantiv ett turkspråk som talas av tjuvasjerna i europeiska Ryssland tjuvfiska Verb fiska utan fiskekort eller annat tillstånd tjuvfiske Substantiv fiske som sker utan fiskekort eller annat tillstånd tjuvgods Substantiv stulna varor tjuvgodsgömma Substantiv plats där stulna föremål gömts; gömställe för stöldgods tjuvheder Substantiv en (ofta endast i folkmun) omtalad tradition, som påbjuder att brottslingar inte ska stjäla från andra brottslingar, och inte ska misshandla eller på annat vis angripa gamla eller svaga tjuvhumla Substantiv en art (Bombus wurflenii) inom insektsfamiljen långtungebin (Apidae); individ av arten tjuvhumla tjuvjakt Substantiv illegal eller på annat sätt otillåten jakt /på rovdjur/ tjuvkopplande Adjektiv som tjuvkopplar tjuvkoppling Substantiv det att tjuvkoppla, att koppla eller koppla om (oftast i hemlighet) något (oftast elektriska ledningar, eller rör) i syfte att nå något olagligt eller kontroversiellt mål, till exempel starta en bil och stjäla den, eller tjuvlyssnande Substantiv det att tjuvlyssna tjuvlyssnare Substantiv person som lyssnar i smyg tjuvläsa Verb läsa i förväg (utan allmän tillåtelse) tjuvmjölka Verb olovligen mjölka i smyg tjuvparning Substantiv parning mellan avelsdjur som inte har godkänts av människor tjuvpojke Substantiv pojke som stjäl tjuvröka Verb röka i smyg tjuvsena Substantiv nerv (n. ulnaris) vid armbågen, mellan olecranon och den mediala epikondylen, som orsakar en ilande känsla och tillfällig förlamning när den får ett slag tjuvskjuta Verb skjuta (viltdjur) utan jaktlicens eller tillstånd, skjuta utan lov tjuvskytte Substantiv det att olovligen jaga vilt tjuvspråk Substantiv särpräglad språkvariant som är svårare att förstå för utomstående talat tjuvar eller kriminella emellan tjuvstarta Verb olovligen starta i smyg tjuvstryker Substantiv skurk, lymmel, särskilt en sådan som driver omkring för att begå brott tjuvtittare Substantiv person som tjuvtittar tjuvträna Verb träna utan tillåtelse eller i smyg tjuvåka Verb resa med allmän transportmedel utan att ha giltig biljett tjuvåkande Substantiv det att tjuvåka tjuvåkare Substantiv person som tjuvåker tjuvåkning Substantiv det att tjuvåka tjyv Substantiv variant av tjuv tjyvsamhälle Adverb samhälle som tjyver tjäckel Substantiv skarvyxa tjäckelyxa Substantiv skarvyxa tjäckla Verb urholka med skarvyxa (tjäckel, tjäckelyxa) tjäder Substantiv en art (Tetrao urogallus) inom fågelfamiljen fälthöns (Phasianidae); individ av arten tjäder tjäderhöna Substantiv hona av fågelarten tjäder tjädertupp Substantiv hane av fågelarten tjäder tjäla Verb frysa, bli hårdfrusen tjälad Adjektiv frusen tjälande Adjektiv som tjälar tjäldjup Substantiv tjäles djup; avstånd från markytan till tjälens nedre gräns tjäle Substantiv frusen mark, frost i marken tjälfarlig Adjektiv som riskerar att tjäla tjälgrop Substantiv grop i väg orsakad av tjällossning tjälknöl Substantiv maträtt av norrländskt ursprung bestående av djupfryst kött (vanligen älgkött), som ugnssteks på låg värme tjällossning Substantiv den händelse att frusen mark tinar, tjälen lossnar, frosten släpper tjällös Adjektiv utan tjäle tjälskada Substantiv skada på väg när tjälen smälter tjälskott Substantiv skada som uppstått i väg eller trottoar på grund av tjällossning tjänande Substantiv det att tjäna tjänlig Adjektiv som lämpar sig väl tjänlighet Substantiv det att vara tjänlig tjänstaktig Adjektiv som gärna hjälper andra tjänstebil Substantiv bil som används i arbetet och som ägs av arbetsgivaren (kan ibland nyttjas privat som löneförmån) tjänstebostad Substantiv bostad för innehavaren av viss tjänst, ibland delvis med syfte att användas i samband med dennas yrkesutövning tjänsteföretag Substantiv företag vars verksamhet i huvudsak går ut på att erbjuda tjänster (i motsats till produkter) till sina kunder tjänstehäst Substantiv häst som används i tjänsten tjänstekvinna Substantiv kvinna anställd inom vissa typer av yrkeskategorier som vanligtvis utför administrativa uppgifter tjänstemannaförbund Substantiv fackförbund för tjänstemän tjänsteresa Substantiv resa i arbetet (för tjänstemän i privat eller offentlig tjänst) tjänsterum Substantiv rum som tjänsteman, politiker eller dylikt har som sitt arbetsrum tjänstesamhälle Substantiv samhälle där tjänster (och inte varor) spelar en förhållandevis stor roll tjänstesektor Substantiv den del av ekonomin som rör handel med tjänster (i motsats till handel med eller produktion av varor) tjänstetelefon Substantiv telefon som används i arbetet tjänsteutövning Substantiv (del av) arbete eller annan yrkesmässig sysselsättning (främst om arbete för staten eller dess myndigheter) tjänstevillig Adjektiv variant av tjänstvillig tjänsteår Substantiv (antal) år som en person innehaft en viss tjänst, arbetat inom en viss organisation eller liknande tjänstvillig Adjektiv som villigt gör tjänster tjänstvillighet Substantiv det att vara tjänstvillig tjärande Substantiv det att tjära tjärdal Substantiv anläggning (grop) för framställning av tjära tjärn Substantiv liten naturligt bildad skogssjö tjärsken Substantiv sken av en tjärsticka tjärved Substantiv ved som innehåller mycket tjära tjål Substantiv snack toabesök Substantiv synonym till toalettbesök toaborste Substantiv toalettborste toadörr Substantiv dörr som leder till en toalett toafönster Substantiv fönster till en toalett toalettbesök Substantiv kortare vistelse på en toalett, vanligen i syfte att rengöra sig eller göra sig av med urin/avföring toalettbord Substantiv bord med spegel, som används vid sminkning eller hårvård toalettborste Substantiv borste som används vid rengöring av insidan av en toalett toalettbås Substantiv litet slutet utrymme som rymmer en enskild toalettstol (oftast på en större, offentlig toalett) toalettdörr Substantiv dörr som leder till toaletten toalettfönster Substantiv fönster till en toalett toalettnödig Adjektiv med behov av att göra ett toalettbesök toalettnödighet Substantiv det att vara toalettnödig toalettrulle Substantiv rörformat stycke papp runt vilket toalettpapper är rullat toalettsits Substantiv den yta på en toalettstol på vilken (yta) man normalt sitter toanödig Adjektiv toalettnödig toanödighet Substantiv det att vara toanödig toarulle Substantiv toalettrulle toasits Substantiv den yta på en toalett på vilken (yta) man normalt sitter toastmaster Substantiv den som vid en festmåltid ger ordet åt talarna m m tobagier Substantiv person från ön Tobago tobaksbolag Substantiv bolag som tillverkar tobak tobaksfärgad Adjektiv med samma färg som tobak tobaksförsäljning Substantiv försäljning av tobak tobaksjätte Substantiv stort tobaksbolag tobaksmonopol Substantiv monopol på handel med tobak tobakspipa Substantiv pipa avsedd för att röka tobak tobaksplantage Substantiv ett plantage på vilket det odlas tobak tobaksrök Substantiv rök från tobak tobisgrissla Substantiv en art (Cepphus grylle) inom fågelfamiljen alkor (Alcidae); individ av arten tobisgrissla toboggan Substantiv släde för transport använd av algonkinerna i nordöstra USA och östra Kanada tocka Pronomen feminin böjning av tocken tocke Substantiv tupp tofalariska Substantiv ett turkspråk av den sibiriska grenen med färre än hundra talare (tofalarer) bosatta i Irkutsk oblast, Ryssland toffla Substantiv mjuk fotbeklädnad utan klack tofflare Substantiv variant av toffel; en person med vissa egenskaper tofs Substantiv sammanhållet knippe av något som spretar, till exempel garn, hår eller fjädrar tofsguan Substantiv en fågelart (Penelope purpurascens), i familjen hockohöns (Cracidae); individ av denna art tofskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Oreocereus doelzianus tofslunne Substantiv en art (Fratercula cirrhata) inom fågelfamiljen alkor (Alcidae); individ av arten tofslunne tofslärka Substantiv en art (Galerida cristata) inom fågelfamiljen lärkor (Alaudidae); individ av arten tofslärka tofsmaskros Substantiv en art (Taraxacum taeniatum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten tofsmaskros tofsmes Substantiv en art (Parus cristatus) inom fågelfamiljen mesfåglar (Paridae); individ av arten tofsmes tofsmygga Substantiv individ av någon art inom familjen tofsmyggor (Chaoboridae) tofsmyggor Substantiv en familj av insekter (Chaoboridae) i ordningen tvåvingar (Diptera) tofsskrika Substantiv en fågelart (Platylophus galericulatus) i familjen kråkor (Corvidae); individ av denna art tofsstjärtfisk Substantiv en fiskart (Latimeria chalumnae) inom ordningen tofsstjärtfiskar (Coelacanthiformes); individ av denna art tofssydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia ayopayana tofstinamo Substantiv en fågelart (Nothoprocta ornata) inom familjen tinamoer (Tinamidae); individ av denna art tofsvipa Substantiv en art (Vanellus vanellus) inom fågelfamiljen pipare och vipor (Charadriidae); individ av arten tofsvipa toft Substantiv tvär- eller längsgående bräda eller bjälke till sittbänk på mindre båtar togaklädd Adjektiv som är klädd i toga togoles Substantiv invånare i Togo eller som har togolesisk härkomst togolesisk Adjektiv det som rör Togo togolesiska Substantiv kvinna från Togo tokelauanska Substantiv ett polynesiskt språk som talas på Tokelauöarna och på Nya Zeeland tokelauer Substantiv invånare på nyzeeländska ögruppen Tokelauöarna tokelauisk Adjektiv som rör Tokelauöarna, dess invånare eller deras språk eller kultur tokenskap Substantiv tokeri, tokighet, galenskap tokeri Substantiv tokig handling tokfia Substantiv tokig, naiv, barnslig eller godtrogen flicka eller kvinna tokfrans Substantiv tokstolle; någon som är tokig (på ett skämtsamt sätt) tokhariska Substantiv endera av två närbesläktade utdöda språk inom den indoeuropeiska språkfamiljen tokighet Substantiv det att vara tokig toking Substantiv tok tokmatt Substantiv den snabbast tänkbara mattsättningen i ett schackparti med 2 drag tokrolighet Substantiv rolighet på ett underligt och oberäkneligt sätt tolerabel Adjektiv att bete sig på ett sätt att andra står ut med en toleransgräns Substantiv gränsvärde som anger maximalvärden toleransen får variera tolererande Substantiv det att tolerera tolft Substantiv dussin, tolv stycken (av vissa varor) tolftedel Substantiv 8,33… % av något; en av tolv lika stora delar tolkande Substantiv det att tolka tolkare Substantiv person som tolkar något tolkningsföreträde Substantiv förtur när det gäller hur ett avtal eller liknande ska tolkas tolkningsförslag Substantiv förslag om hur ett ord eller en text ska uppfattas, tolkas eller översättas tolla Substantiv träsko, trätoffel tolle Substantiv bajskorv tolstojan Substantiv anhängare av Lev Tolstojs idéer (kristendom utan kyrklig hierarki, pacifism, vegetarianism) tolstojanism Substantiv kollektivt om Lev Tolstojs idéer (kristendom utan kyrklig hierarki, pacifism, vegetarianism) toluen Substantiv metylbensen toluendiisocyanat Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve och syre tolva Substantiv någon eller något som har numret eller värdet tolv (12) tolvfingertarm Substantiv den första delen (duodenum) av tunntarmen tolvgradig Adjektiv med en temperatur eller temperaturskillnad på tolv grader (vanligen Celsius) tolvhundratal Substantiv 1200-tal tolvkantig Adjektiv som har formen av en tolvkant, som har tolv kanter tolvsnåret Substantiv ungefärlig tidpunkt omkring klockan tolv (på natten eller dagen) tolvsträngad Adjektiv som har precis tolv strängar tolvårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tolvårsdag tomatketchup Substantiv ketchup med huvudingrediens tomat (standardrecept) tomatklyfta Substantiv klyfta av tomat tomatmarmelad Substantiv marmelad som är gjord på tomater tomatröd Adjektiv röd som en tomat tomatsalsa Substantiv kryddig latinamerikansk sås med tomat som huvudingrediens tomatskiva Substantiv (tunn) skiva av en tomat tombak Substantiv slags brunröd legering med låg zinkhalt och hög kopparhalt tombaksbrun Adjektiv med en rödbrun färg likt den hos den kopparhaltiga legeringen tombak tombola Substantiv liten betongblandare, cementblandare tombolo Substantiv landform som består av ett smalt ed eller en sandbank som bildar en smal landtunga mellan en ö och fastlandet, eller två öar emellan tomean Substantiv invånare i östaten Sao Tomé och Principe eller med tomeansk härkomst tomgångskörning Substantiv det att en bils motor är på medan bilen står stilla tomhylsa Substantiv en tom patronhylsa tomköra Verb köra buss eller annat fordon avsett för personbefordran avsiktligen utan passagerare, exemelvis från ändhållplats till depå tomkörning Substantiv det att tomköra fordon avsett för personbefordran såsom buss; köra fordon avsett för personbefordran utan passagerare tomma Verb tomköra tomme Adverb utan last, passagerare tomograf Substantiv apparat som används för att utföra tomografi tomografi Substantiv sätt att avbilda något i skikt/snitt genom att använda något slag av genomträngande strålning tomta Verb stängsla in en tomt tomtarm Substantiv ovanlig beteckning på jejunum tomtebloss Substantiv pyroteknisk stav som kan antändas och därvid sänder ut sprakande gnistor tomtefar Substantiv jultomten tomteluva Substantiv med jultomten förknippad karaktäristisk mjuk huvudbonad formad som en kon i rött tyg, oftast med en vit rand nedtill runt huvudet och en vit tofs i konens spets som på grund av materialets brist på styvhet åt något håll tomtemor Substantiv jultomtens hustru tomtgräns Substantiv gränslinje mellan två tomter tomtorm Substantiv orm som lever intill någons hus eller ladugård och som i folktron ansågs kunna ge lycka med boskap och beskydda gården från faror om den behandlades väl tomträtt Substantiv rätt att utan tidsbegränsning förfoga över tomt för att bygga ett hus på tomtåg Substantiv tåg utan frakt eller passagerare tonal Adjektiv som avser tonalitet tonalitet Substantiv harmonisk samhörighet mellan en grundton och övriga toner, bundenhet till en tonart tonande Substantiv det att tona tonartsbyte Substantiv byte av tonart (mitt i ett musikstycke) tonbräde Substantiv något slags instrument (xylofon? cittra?) tondövhet Substantiv det att vara tondöv tonfiske Substantiv fiske av tonfisk tonfisksallad Substantiv kall maträtt som består av tonfisk blandat med andra ingredienser tongan Substantiv invånare i Tongaöarna eller som har tongansk härkomst tongansk Adjektiv som rör staten Tonga, dess folk, kultur eller geografi tonganska Substantiv kvinna från Tonga tongivande Adjektiv inflytelserik tonhöjd Substantiv mått på en tons frekvens som den upplevs, angivet i tonnamn och oktav tonika Substantiv grundtonen i en dur- eller mollskala tonikum Substantiv stärkande medel toning Substantiv område där en färg mycket fint övergår i en annan färg tonisk Adjektiv som rör eller avser toner tonkaböna Substantiv aromatisk mörkbrun böna från trädet Dipteryx odorata med ursprung från Sydamerika som används som doftgivare i parfym och rökelse och och smaksättare vid matlagning (särskilt i desserter) med en söt, varma doft som påmin tonkinmakak Substantiv en på Sulawesi levande art (Macaca tonkeana) inom släktet makaker (Macaca); individ av denna art tonkinsofora Substantiv en växtart (Sophora tonkinensis) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); exemplar av denna art tonlös Adjektiv utan ton, ljudlös tonlöshet Substantiv det att vara tonlös tonnage Substantiv ett fartygs eller en hel flottas lastförmåga angiven i ton tonomfång Substantiv område från lägsta till högsta ton (som ett instrument kan spela), frekvensområde, spektrum, möjligheten för variation tonsill Substantiv en av mandlarna i munhåla och svalg tonsillit Substantiv inflammation i halsmandlarna (tonsillerna, oftast orsakad av virus eller bakterie) tonskala Substantiv ordnad följd av toner i viss tonart tonskillnad Substantiv skillnad i ton (främst i betydelsen ljud, men även mer allmänt) tonsur Substantiv avrakad hjässa (hos t ex katolska munkar) tonsättande Substantiv det att tonsätta tonsättare Substantiv person som komponerar (skapar, skriver, författar) musik tonsättarinna Substantiv kvinnlig tonsättare tonus Substantiv spänst i muskel tonvikt Substantiv betoning, (bildligt) tyngdpunkt, fokus tonårsabort Substantiv abort som genomförs på en gravid kvinna i tonåren tonårsbarn Substantiv tonåring i relation till en förälder eller vuxen tonårsdotter Substantiv dotter i tonåren tonårsfilm Substantiv film avsedd för tonåringar; film skapad med tonåringar som (huvudsaklig) målgrupp tonårsgäng Substantiv samling tonåringar som (åtminstone för tillfället) umgås tillsammans i en välavgränsad grupp tonårskille Substantiv pojke i tonåren tonårsson Substantiv son i tonåren topas Substantiv mineral bestående av silikat, fluorid och aluminiumhydroxid topofili Substantiv känslomässig förbindelse till en specifik plats, ofta också med en känsla av kulturell identitet som ansluter till platsen; platskärlek topografi Substantiv ortsbeskrivning topolog Substantiv person som studerar topologi topologi Substantiv en gren inom den moderna matematiken där endast formen på objekten, och inte några avstånd, betraktas topologisk Adjektiv som avser topologi topologiskt Adverb på ett topologiskt sätt toppande Substantiv det att toppa toppbrand Substantiv brand som sprids mellan trädtopparna toppdomän Substantiv den översta domännivån i det domännamnssystem som används på Internet, vilken står längst till höger i domännamnsdelen i en Internetadress toppfart Substantiv högsta farten som kan nås toppformig Adjektiv som har en toppig form toppfotboll Substantiv fotboll på högsta nivå toppig Adjektiv formad som en topp topping Substantiv någon ätbart som strös över en maträtt som garnityr och/eller smaksättare toppjakt Substantiv jakt med skjutvapen där bytet (en fågel) sitter upptill i ett träd toppkandidat Substantiv kandidat som är först på valsedeln inför ett val toppklocka Substantiv blomma av arten Campanula glomerata toppkonsument Substantiv djur som förekommer sist i en näringskedja och saknar naturliga fiender toppkvark Substantiv en av sex sorters kvarkar toppluva Substantiv toppformig luva, ofta med tofs i toppen toppmodell Substantiv (foto-)modell som tillhör de allra bästa toppmurkla Substantiv en i Sverige relativt vanligt förekommande art av svamp (Morchella conica) inom ordningen skålsvampar (Pezizales); individ av denna art toppning Substantiv det att toppa toppnivå Substantiv högsta möjliga nivå toppredator Substantiv rovdjursart överst i näringskedjan som normalt inte är utsatt för nämnvärd predation av andra rovdjursarter toppredning Substantiv redning av stärkelse (t.ex. vetemjöl eller potatismjöl) och vätska (t.ex. vatten eller buljong) som tillsätts mot slutet av tillagningen topprida Verb behandla (någon) respektlöst, hänsynslöst eller överlägset toppsegel Substantiv segel som förs på toppstången eller annars ovanför snedsegel toppskarv Substantiv en art (Phalacrocorax aristotelis) inom fågelfamiljen skarvar (Phalacrocoracidae); individ av arten toppskarv toppskikt Substantiv det skikt som finns närmast toppen eller övre ytan av något föremål eller annat fysiskt område som kan delas in i lager toppslätskivling Substantiv en svampart (Psilocybe semilanceata) i familjen Agaricaceae; individ av denna art toppstjärna Substantiv stjärnliknande prydnad som fästs i toppen av julgran toppända Substantiv ända närmast toppen (av stock, strå) toppände Substantiv ände närmast toppen (av stock, strå) topsa Verb använda tops (t.ex. ta mikrobiologiska prover) torah Substantiv Moseböckerna (som skriftrullar i synagoga) tordas Substantiv alternativ infinitivform av töras tordmule Substantiv en art (Alca torda) inom fågelfamiljen alkor (Alcidae); individ av arten tordmule tordön Substantiv åska, åskmuller, kraftigt buller toreador Substantiv tjurfäktare torero Substantiv spansk tjurfäktare torftig Adjektiv som är bristfällig, knapp och skral, som inte är tillräckligt bra; enkel, futtig; fattig; luggsliten torftighet Substantiv det att vara torftig torgföra Verb saluföra på torg torghandel Substantiv handelsverksamhet på salutorg torgskräck Substantiv agorafobi; rädsla för öppna platser torgvante Substantiv fingervante med hål för toppen av fingrarna torium Substantiv metall med atomnummer 90, atommassa 232 och symbolen Th torkande Substantiv det att torka torklina Substantiv lina som används för att hänga upp tvätten för torkning torkning Substantiv process där fukt tas bort torkolla Substantiv anordning på vilka man kan torka frukt, örter och grönsaker och så vidare, ofta gjorda på flätade korgar torkrum Substantiv rum försett med varmluftsfläkt avsett för att torka tvätt torkskåp Substantiv skåp med uppvärmnings- eller ventilationsanordning för torkning torkställning Substantiv anordning man hänger tvätten på för torkning torkvind Substantiv utrymme på vindsplanet i ett hus där tvätten hängs på tork (vanligen utan fläkt eller värmeanordning) torkålla Substantiv torklåda för frukt torna Verb forma sig till något tornliknande, t.ex. en hög e.d.; hopa sig, staplas på varandra tornande Adjektiv som tornar tornbonde Substantiv kantbonde torndörr Substantiv dörr på (eller till) ett torn tornedaling Substantiv person från Tornedalen tornedalsfinsk Adjektiv som rör språket meänkieli tornedalsfinska Substantiv säregen finska som företrädesevis talas i Tornedalen, betraktas ömsom som finsk dialekt och ömsom som eget språk tornedalsk Adjektiv som rör Tornedalen, dess kultur, invånare eller natur tornej Substantiv medeltida riddarspel tornera Verb deltaga i riddarspel till häst (ringränning) tornering Substantiv under medeltiden tävling mellan hästburna deltagare tornerspel Substantiv traditionell militär övningsverksamhet för riddare under medeltiden tornfalk Substantiv en art (Falco tinnunculus) inom fågelfamiljen falkfåglar (Falconidae) vars individer är stora dagrovfåglar som ofta ses ryttla över fält och öppna ytor; individ av arten tornfalk tornfläkt Substantiv fläkt i form av en pelare (ett litet torn) som står på golvet tornhatt Substantiv tak på torn som liknar en hatt tornister Substantiv ränsel; foderpåse tornkran Substantiv typ av lyftkran bestående av ett högt torn med en tvärgående brygga tornkvarn Substantiv hättkvarn av en typ som alltid byggdes av sten tornseglare Substantiv en art (Apus apus) inom fågelfamiljen seglare (Apodidae); individ av arten tornseglare tornslutspel Substantiv slutspel med torn tornsvala Substantiv tornseglare torntrappa Substantiv trappa som leder upp i ett torn tornuggla Substantiv en art (Tyto alba) inom fågelfamiljen tornugglor (Tytonidae); individ av arten tornuggla toroidal Adjektiv formad som en torus eller toroid torpare Substantiv landbo som arrenderar mindre jordbruksenhet, så kallat torp; självägande jordbrukare på mindre fastighet under 1/4 mantal torpedera Verb sänka ett fartyg med torped torpedkula Substantiv torpedformad kula; spetskula med avsmalnande bakdel torpedo Substantiv en släkte av rockor torpedtub Substantiv cylindrisk behållare med luckor på båda sidorna som torpeder avfyras från torraka Substantiv dött träd som inte fallit torrboll Substantiv person som upplevs som torr, tråkig, utan humor torrdass Substantiv annat ord för utedass torrdestillation Substantiv pyrolys torrdestillationsprodukt Substantiv produkt av torrdestillation torrdocka Substantiv anordning på skeppsvarv för att torrlägga fartyg vid underhåll eller reparation torrfoder Substantiv torrt foder torrfåra Substantiv torrlagd sträcka av ett vattendrag (ofta p.g.a. en vattenkraftsanläggning) torrhet Substantiv det att vara torr torrkött Substantiv kött (oftast renkött) som har lagts i saltlake för att sedan lufttorkas utomhus torrlägga Verb göra våtmark torr torrläggning Substantiv det att dika ut våtmark torrperiod Substantiv den årstid som brukar ha minst nederbörd; främst för områden med tropiskt eller subtropiskt klimat torrsim Substantiv simövning på torra land; meningslös teoretisk övning utan praktisk nytta torrskaffning Substantiv (enklare) mat som inte är lagad eller varm och därför lämpar sig för till exempel utflykter eller picknick torrskodd Adjektiv hållande sina fötter eller skor torra; utan att behöva vada (gå genom vatten) torrtid Substantiv den årstid som brukar ha minst nederbörd; främst för områden med tropiskt eller subtropiskt klimat torsdagkväll Substantiv variant av torsdagskväll torsdagmorgon Substantiv variant av torsdagsmorgon torsdags Adverb närmaste torsdagen som varit utan att det blivit torsdag igen torsdagseftermiddag Substantiv eftermiddag på en torsdag torsdagsförmiddag Substantiv förmiddag på en torsdag torsdagskonsert Substantiv konsert som anordnas en torsdag torsdagskväll Substantiv kväll på en torsdag torsdagsmorgon Substantiv morgon på en torsdag torshammare Substantiv avbildning av Mjölner torshelgd Substantiv veckolig högtid som firas av skandinaviska nyhedningar torsion Substantiv vridning (runt längdaxeln) torsionsvåg Substantiv våg som bygger på torsion (torsionsfjäder, vridning av en fast stång) torskburgare Substantiv hamburgare där köttpucken består av mald torskfilé torskfisk Substantiv individ av eller envar av de arter som anses tillhöra fiskfamiljen torskfiskar (Gadidae) torskfiskar Substantiv inom systematiken fiskfamiljen Gadidae bestående av cirka 60 fiskarter fördelade över 22 släkten; individer i familjen Gadidae torskfiske Substantiv fiske av torsk torskmask Substantiv parasiterande rundmask (Pseudoterranova decipiens) tillhörande familjen Anisakidae som lever i levern eller köttet på torsk eller säl torskpilkning Substantiv det att pilka torsk torsksoppa Substantiv soppa där huvudingrediensen är torsk torta Substantiv en art (Cicerbita alpina) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten torta tortellini Substantiv en pastasort som kan ha olika sorters fyllning torterande Substantiv det att tortera tortilla Substantiv slags pannkaksformat tunnbröd vanligen bakat på majs- eller vetemjöl använt i tex-mex-köket och latinamerikansk matlagning tortillachips Substantiv chips gjort på tortilla torva Substantiv litet stycke uppgrävd gräsmatta (grästorv); stycke av skördad torv torvbrytning Substantiv utvinning av torv torvgravsalg Substantiv en växtart (Batrachospermum turfosum) i divisionen rödalger (Rhodophyta); exemplar av denna art torvkampanj Substantiv säsong för torvtäkt torvmosse Substantiv mosse i vilken torv bildats torvtak Substantiv tak som är täckt med torv torvtäkt Substantiv utvinning (täkt) av torv tos Substantiv (smått) galen person, galning tosa Substantiv tosig kvinna, toka tosig Adjektiv galen, sinnessjuk; tokig tosighet Substantiv det att vara tosig tosing Substantiv tosig person, person som är smått galen eller tokig toskanare Substantiv någon som kommer från Toscana (och är således ofta förknippad med att vara hövisk) toskansk Adjektiv som rör Toscana toskiska Substantiv (sydalbanska) är en dialekt av albanskan toss Substantiv person som är tokig eller knäpp på ett roligt och gulligt sätt tossa Substantiv tossig kvinna, enfaldig kvinna, toka tosse Substantiv tossig person, enfaldig person, tok tossed Adjektiv tosig tossig Adjektiv tokig, knäpp (på ett roligt och gulligt sätt) tossighet Substantiv det att vara tossig tossing Substantiv tossig person, toking tota Verb sammanställa, bilda totalbelopp Substantiv sammanlagd penningsumma totalförstöra Verb förstöra fullständigt eller i så hög omfattning att det inte går att rädda eller laga någonting totalindex Substantiv index som baserar sig på allting som indexet beskriver, till skillnad från ett index som t.ex. beskriver enbart de största börsbolagens kursutveckling totalisator Substantiv system för vadhållning vid tävling (särsk hästkapplöpning) totalism Substantiv globalism; strävan att ena världen genom handel och fredligt samarbete totalitarism Substantiv diktatur, kan resultera i att en stat endast tillåter ett maktägande parti totalitet Substantiv helhet totalitär Adjektiv som präglas av eller syftar till totalitarism totalmassa Substantiv synonym till totalvikt totalmatris Substantiv den matris som innehåller alla koefficienter i systemet, så att varje kolonn står för en variabel (och sista kolonnen för högerleden) och varje rad för en ekvation i systemet; koefficientmatrisen utökad med en kolonn för totalstation Substantiv kikarförsett elektromekaniskt instrument för mätning av horisontella och vertikala vinklar samt längder totalstopp Substantiv det att någon process stannar av helt och hållet, i synnerhet om någon form av fordonstrafik på en viss sträcka totalsträckskryptering Substantiv ett slags kryptering där endast avsändare och mottagare kan läsa meddelandet i klartext totalsumma Substantiv resultat av att addera samtliga delar totalvikt Substantiv summa av ett fordons tjänstevikt och vikt av största tillåtna lasten totalvägra Verb vägra göra någon form av värnplikt, även om den är vapenfri totemism Substantiv föreställningen att en individ eller en familj hör samman med en viss djurart eller en växt eller ett föremål totempåle Substantiv hög påle med snidad bild av totemdjur tott Substantiv sammanhängande mindre massa av ull eller lin o. d. touche Substantiv hyllande fanfar från orkester, tillägnad till exempel solist eller dirigent touchpanel Substantiv (platt) tryckkänslig bildskärm, som dels visar en bild från en dator och dels fungerar som inmatningsenhet genom att användaren (med fingrarna) kan trycka på (knappar eller andra GUI-element på) skärmen och positionen re tournedos Substantiv oxfilé stekt i tjocka skivor tournera Verb skapa dekor på grönsaker med en kniv tournerande Adjektiv som tournerar tovig Adjektiv som är hoptovad eller tilltrasslad tovsippa Substantiv en sommarblommande växtart (Anemone sylvestris) inom familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae); exemplar av denna växt toxicitet Substantiv det att vara toxisk, speciellt om graden av giftighet, ibland även om något toxiskt toxikolog Substantiv person som sysslar med toxikologi toxikologi Substantiv läran om gifter och förgiftningar toxikologisk Adjektiv som avser toxikologi toxin Substantiv giftämne producerat av levande organism eller dito toxisk Adjektiv giftig, som orsakar skada på levande organism toypudel Substantiv variant av hundrasen pudel trad Substantiv färjelinje, färjlinje, handelsväg, trafikled tradera Verb muntligt eller skriftligt förmedla (sagor, sägner, sånger e.d.) från generation till generation tradig Adjektiv tråkig traditionalism Substantiv anslutning till traditionen; hög uppskattning av det som har varit traditionalist Substantiv värnare av traditionen; anhängare av traditionalism traditionalistisk Adjektiv som värnar tradition; som avser traditionalism traditionsbevarare Substantiv person som bevarar (viss) tradition traditionsbärare Substantiv person för bär en tradition vidare till nästkommande generation traditionsdiger Adjektiv som är fylld utav starka tradition(er) traditionsenlig Adjektiv som följer traditioner traditionsenligt Adverb på ett sätt som följer traditioner traditionsfartyg Substantiv kulturhistoriskt viktigt fartyg traditionsfattig Adjektiv som näst intill saknar traditioner, med få och svaga traditioner traditionsfattigdom Substantiv miljö med eller tillstånd av jämförelsevis mycket få traditioner traditionsfylld Adjektiv med många starka traditioner traditionsförankring Substantiv faktisk förankring i traditioner traditionsgods Substantiv (kollektivt) värdefulla traditioner (ofta i ett sammanhang där de ses som en tillgång) traditionshänsyn Substantiv hänsyn till berörda traditioner traditionslös Adjektiv som saknar traditioner traditionsmedveten Adjektiv medveten om (rådande) traditioner traditionsprincipen Substantiv en ny ägare till egendom får sakrättslig skydd i den moment där egendomen blivit fysiskt överlämnad traditionsrik Adjektiv som har många eller långlivade traditioner traditionsrikedom Substantiv miljö eller tillstånd av en stor mängd traditioner traditionsvård Substantiv det att vårda befintliga traditioner tradlåt Substantiv låt som är traditionell och som inte har någon känd upphovsman trafikabel Adjektiv möjlig att trafikera trafikant Substantiv person som rör sig i trafiken trafikarbete Substantiv storhet som anger trafikens omfattning trafikassistent Substantiv person som arbetar med service gentemot passagerarna på en flygplats vid exempelvis incheckning trafikbil Substantiv taxi; bil som går i trafik (enligt beställning) trafikbuller Substantiv buller som orsakas av (motor)trafiken, främst av fordonens motorer trafikduglig Adjektiv som är tillräckligt säkert för att användas i trafik trafikera Verb färdas (på), nyttja för trafik eller som färdväg eller ombesörja sådant nyttjande på viss sträcka trafikerad Adjektiv med (mycket eller lite) trafik trafikerande Substantiv det att trafikera trafikfara Substantiv något som ökar olycksrisken vid bilkörning (eller körning av annat fordon) trafikfarlig Adjektiv som ökar olycksrisken vid bilkörning (eller körning av annat fordon) trafikflöde Substantiv flöde av trafik trafikföretag Substantiv företag verksamt inom trafik (t.ex. vägtrafik eller telekommunikation) trafikförseelse Substantiv brott mot trafikförordningen trafikförsäkring Substantiv försäkring för motorfordon som täcker skador som vållas genom ovarsamhet i trafiken trafikförsörjning Substantiv försörjning av trafik trafikhelg Substantiv tidsperiod med stor mängd biltrafik på vägarna, vanligtvis under helg eller högtid trafikhinder Substantiv föremål som hindrar fritt flöde av trafiken på en kommunikationsled trafikkaos Substantiv kaotisk, rörig trafiksituation, eventuellt med många olyckstillfällen trafikkort Substantiv körkort för yrkesmässig biltrafik trafikled Substantiv kommunikationsled trafiklärare Substantiv lärare på trafikskola trafikmottagare Substantiv radiomottagare för yrkesmässig användning (vanligen i tvåvägsradiotrafik) trafikmärke Substantiv vägmärke, trafikskylt trafikonykterhet Substantiv rattfylleri; att köra bil eller annat fordon med otillåten mängd alkohol eller droger i blodet trafikplats Substantiv vägkorsning där trafiken korsar minst en av de mötande vägarnas körbanor planskilt och där man för att ta sig mellan vägarna i stället använder på- och avfartsramper trafikproblem Substantiv problem med trafik av något slag trafikpropp Substantiv något som förhindrar ett trafikflöde trafikpulsåder Substantiv viktig huvudled med hög kapacitet trafikregel Substantiv regel som säger hur trafikanter ska bete sig i (väg)trafik; i Sverige en bestämmelse som är skriven i trafikförordningen och talar om vad en trafikant ska göra eller ej göra trafikräkning Substantiv mätning av vägtrafikens omfattning och karaktär trafikskada Substantiv skada (på personer och föremål) som uppstått genom trafik (vägtrafik) trafikskola Substantiv organisation som lär ut teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter för framförande av fordon (bil, motorcykel eller liknande) /innan studenten får körkort för fordonstypen/ trafikskylt Substantiv skylt med symbol och/eller text som sitter intill eller över en (bil)väg och som informerar trafikanter om vägens och omgivningens förhållanden, aktuella trafikregler eller riktningar till olika mål, eller en standardise trafikslag Substantiv sort av deltagare i trafik trafikstopp Substantiv situation som hindrar flödet av trafik trafiksvag Adjektiv med låg trafik, som trafikeras glest trafiksvårighet Substantiv svårighet i trafiken trafiksyndare Substantiv person som bryter mot trafikregler trafiksäker Adjektiv säker i trafiken trafikvolym Substantiv mängd trafik tragedienn Substantiv skådespelerska i tragiska roller tragga Verb prata traggig Adjektiv (överdrivet) pratsam traggla Verb läsa med svårighet; stava sig igenom (en text) tragik Substantiv något gripande sorgligt tragiker Substantiv författare av tragedier; skådespelare i tragiska roller tragikomedi Substantiv drama som kombinerar element av tragedi och komedi tragikomik Substantiv det att vara tragikomisk tragikomisk Adjektiv sorglustig, både sorglig och löjlig tragöd Substantiv tragediförfattare trailerdragare Substantiv motordrivet lastbilsliknande dragfordon avsett att dra en semitrailer traj Substantiv fotspår som lämnats av till exempel hare, särskilt i samband med jakt trajektoria Substantiv bana i vilken en partikel (till exempel projektil) rör sig trajstjed Substantiv träsked trakasserande Substantiv det att trakassera trakea Substantiv luftstrupe trakta Verb längta eller sträva (efter) traktamente Substantiv ekonomisk ersättning för kost, logi och sådant som uppstår i samband med tjänsteresor traktan Substantiv önskan, längtan, strävan traktande Adjektiv som traktar traktat Substantiv överenskommelse mellan två eller flera stater; folkrätt traktera Verb behandla; hantera, spela (ett instrument) trakterad Adjektiv tilltalad, smickrad traktorförare Substantiv person som (yrkesmässigt) kör traktor traktur Substantiv överföring av tangenternas rörelser till spelventilerna i en orgel traktör Substantiv person som driver en restaurang eller krog trall Substantiv munter melodi utan ord tralla Substantiv liten vagn; i synnerhet på järnvägsspår trallvänlig Adjektiv som är lätt att tralla till; melodisk tramp Substantiv fartyg på trampsjöfart trampande Substantiv det att trampa trampbil Substantiv vagn eller fordon med fyra hjul och sittplats och som drivs genom att en person som sitter i vagnen trampar med benen på roterande pedaler (som på en cykel), ofta som en leksak för barn trampcykel Substantiv pedaldriven cykel trampdressin Substantiv lätt rälsfordon drivet med muskelkraft som en cykel trampett Substantiv redskap som används inom truppgymnastiken trampfart Substantiv sjöfart som bestäms av tillgången på frakter tramphjul Substantiv hjul eller trumma som roteras genom trampning för att driva en maskin, särskilt i äldre tid och i synnerhet om trampkvarn trampkvarn Substantiv kvarn eller annan mekanism som drivs genom att trampa trampning Substantiv det att trampa trampsjöfart Substantiv sjöfart som bestäms av tillgången på frakter tramsig Adjektiv som uppfattas som oviktig, omogen eller (larvigt) felaktig tramsighet Substantiv det att vara tramsig; något som är tramsigt tranbärssaft Substantiv saft gjord på tranbär tranbärssmak Substantiv smak av tranbär tranbärssylt Substantiv sylt gjord på tranbär tranbärssås Substantiv sås där tranbär är en av huvudingredienserna eller en viktig smaksättare trancemusik Substantiv musik av genren trance tranchera Verb stycka en stekt fågel; skära för trandagen Substantiv den 25:e mars; dag då barn av tradition hänger upp strumpor och får dem fyllda med godis, enligt traditionen av de flyttande tranorna trandans Substantiv dansliknande socialt beteende mellan manliga och kvinnliga tranor under våren, där paret hoppar och flaxar på vingarna för att knyta an till varandra trangiakök Substantiv en uppsättning matlagningstillredare som ofta används vid friluftsliv trankil Adjektiv lugn, till freds, bekymmerslös trankilitet Substantiv lugn, oberördhet trankilt Adverb lugnt, stillsamt transalpin Adjektiv variant av transalpinsk; belägen på andra sidan om Alperna transalpinsk Adjektiv belägen på andra sidan om Alperna transatlantisk Adjektiv som sträcker sig över Atlanten, som för kontakt mellan Europa och Nordamerika, alternativt även mellan Afrika och Sydamerika transcendent Adjektiv som överskrider de normala gränserna, förbi det normala transcytos Substantiv det är när ett ämne transporteras genom en cell (från utsidan på ena sidan till utsidan på andra sidan) genom en kombination av endocytos (på första sidan), transport (i en vesikel) genom cellen och exocytos (på andra si transfer Substantiv transport (med ett mindre färdmedel) från ett färdmedel till ett annat (eller till slutdestination) transferera Verb överföra valuta transferfönster Substantiv period (fönster) under vilken det är tillåtet att värva spelare transfiguration Substantiv förvandling transfob Adjektiv som upplever en rädsla eller mycket starkt ogillande av transpersoner, transvestism eller transsexualitet transfobi Substantiv rädsla för eller mycket starkt ogillande av transpersoner transfolk Substantiv transpersoner som kollektiv eller grupp transformation Substantiv omvandling, förvandling transformativ Adjektiv som innebär en omvandling till ett annat tillstånd transformator Substantiv anordning som omvandlar växelströmmar och växelspänningar transformera Verb omvandla transformerande Substantiv det att transformera transformering Substantiv det att transformera transgenerationell Adjektiv över generationsgränser; som spänner sig över eller överförs mellan generationer transidentitet Substantiv tillståndet att vara trans, att ha en könsidentitet som skiljer sig från det kön man tilldelades vid födseln transistor Substantiv aktiv ström- eller spänningskontrollerande halvledarbaserad komponent transistorisera Verb förse med transistorer transistoriserad Adjektiv som använder transistorer, inte elektronrör, reläer eller brytarspetsar transistorradio Substantiv en radiomottagare utrustad med transistorer transitera Verb föra genom ett land till ett annat transiterande Adjektiv som transiterar transition Substantiv övergång(sskede) transitiv Adjektiv som vanligen får ett objekt som bestämmande utfyllning transitivera Verb förvandla till transitiv transitland Substantiv land genom vilket gods eller personer transporteras utan att ha detta land som avsedd slutdestination transito Substantiv genomförsel transitogods Substantiv genomfartsgods, vara som förs från ett land genom ett annat till ett tredje transitorisk Adjektiv övergående, tillfällig transkribera Verb omvandla tal till text eller text skrivet med ett alfabet till ett annat transkriberande Substantiv det att transkribera transkribering Substantiv det att transkribera, omskrivning (med annat alfabet), avskrivning, renskrivning transkription Substantiv det att transkribera transkulturell Adjektiv som sträcker sig över kulturella gränser transkvinna Substantiv transperson som identifierar sig som kvinna translatera Verb förflytta, flytta till annan plats translaterande Adjektiv som translaterar translitteration Substantiv omskrivning av ett skriftsystem till ett annat så att varje främmande tecken motsvarar ett translittererat tecken translitterera Verb omskriva från ett skriftsystem till ett annat så att varje främmande tecken motsvarar ett translittererat tecken translitterering Substantiv omskrivning av ett skriftsystem till ett annat så att varje främmande tecken motsvarar ett translittererat tecken translokation Substantiv förflyttning transman Substantiv transperson som identifierar sig som man transmembran Adjektiv som sitter fast i ett cellmembran och där sträcker sig hela vägen från den cytosoliska sidan till den extracellulära sidan, eller som sitter fast på liknande sätt i ett annat membran (t.ex. för endoplasmatiskt retikel) transmembranprotein Substantiv protein som sitter fast i cellmembran och där sträcker sig hela vägen från den cytosoliska sidan till den extracellulära sidan transmigration Substantiv själavandring, reinkarnation transmission Substantiv överföring av energi (elektrisk genom kraftledning eller mekanisk genom t ex kugghjul) transmittera Verb överföra, översända transmittorsubstans Substantiv neurotransmittor transmutation Substantiv omvandling till annat ämne transneptunisk Adjektiv som kretsar kring solen på ett större medelavstånd från den än planeten Neptunus transnistrier Substantiv invånare i utbrytarrepubliken Transnistrien transnistrisk Adjektiv som rör Transnistrien transocean Adjektiv som går över oceaner (mellan kontinenter), interkontinental transparang Substantiv genomskinlig och bakifrån belyst målning eller skylt, banderoll (belyst eller ej) transparens Substantiv genomskinlighet, det, eller egenskapen hos ett material, att släppa igenom ljus transparent Adjektiv genomskinlig, som kan släppa igenom ljus transperson Substantiv person som genom sina könsuttryck och/eller könsidentitet överskrider kulturella könsnormer transpersonell Adjektiv som handlar om upplevelser som överskrider det egna jagets gränser, som överskrider det egna jagets gränser transpiration Substantiv svettning, utdunstning transpirera Verb utsöndra svett transplantera Verb överföra; överflytta hud från en kroppsdel till en annan eller från en individ till en annan transponat Substantiv transponerad matris; en matris som fås ur en annan genom att byta dess kolumner med dess rader transponaturtecken Substantiv ett korrekturtecken i form av ett kantigt, liggande "S" som anger att två ord eller teckengrupper ska byta plats transponera Verb skriva om eller framföra (ett stycke) i en annan tonart transponerande Substantiv det att transponera transportabel Adjektiv flyttbar transportarbete Substantiv en storhet som mäter transportvolym transportcykel Substantiv lastcykel transporterande Substantiv det att transportera transportfartyg Substantiv fartyg som används för att transportera saker transportflygplan Substantiv flygplan som används för transport av frakt transportfordon Substantiv fordon med vilket transporter utföres, i synnerhet godstransporter transportföretag Substantiv företag som inriktar sig på att köra trafik transportled Substantiv sträcka längs vilken något regelbundet transporteras transportmaximum Substantiv den maximala mängd av ämnet som kan reabsorberas i tubulussystemet per tidsenhet transportprotein Substantiv transmembrant protein som transporterar ämnen genom membranet (men inte en enkel jonkanal eller por) transportsektor Substantiv del av ett lands ekonomi som har att göra med transport transportskydd Substantiv förpackning och material som ska skydda en vara under transporten transportstrejk Substantiv strejk bland transportarbetare transporttjänst Substantiv transport som tjänst; till exempel med taxi eller åkeri transportverksamhet Substantiv verksamheten att transportera transposition Substantiv det att transponera; omkastning, omflyttning transsibirisk Adjektiv som korsar Sibirien transsonisk Adjektiv överljuds-, som rör sig snabbare än ljudets hastighet transsubstantiation Substantiv nattvardsbrödets och nattvardsvinets förvandling transtillstånd Substantiv tillstånd av trans transtyretin Substantiv protein som, liksom tyroxinbindande globulin, binder och transporterar tyreoideahormoner i blodet transumera Verb göra utdrag ur en skrift transumt Substantiv utdrag transuran Adjektiv som har högre atomnummer än uran; som avser transuraner transversal Adjektiv tvärgående transvestism Substantiv drift att klä sig i det motsatta könets kläder trapets Substantiv ett gymnastiskt redskap bestående av en enkel pinne eller stång fästad mellan två linor som kan gunga fritt, vanligt förekommande även på cirkus trapetskorrugerad Adjektiv (regelbundet) veckad i trapetsmönster (styckvis längsgående och styckvis sneda segment, se bild) trappavsats Substantiv plan yta som avslutar en trapparm eller ett trapplopp trappformad Adjektiv formad som en trappa trappformig Adjektiv formad som en trappa trapphusdörr Substantiv dörr som leder till ett trapphus trappist Substantiv medlem av en specifik order av munkar trapplopp Substantiv (del av) trappa med obruten följd av trappsteg mellan två trappavsatser (vilplan) trappräcke Substantiv räcke till en trappa trappstegsformad Adjektiv formad som ett trappsteg trappuppgång Substantiv synonym till trapphus trashank Substantiv person i trasor, fattig person trasighet Substantiv det att vara trasig; något som är trasigt trasmatta Substantiv matta (golvmatta) vävd med inslag av trasor, klippta av kasserade kläder och lakan trassat Substantiv den som genom sin namnteckning har accepterat en växel (dvs åtagit sig att betala den) trassent Substantiv benämning på personen som ställt ut en växel eller check trassera Verb utställa (dra) en växel eller check trassling Substantiv två personer med var sin far- eller morförälders far- eller morförälder som är kusiner med varandra trast Substantiv fågel av ett flertal släkten inom familjen trastfåglar (Turdidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) trastfågel Substantiv individ inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae) trastfåglar Substantiv en fågelfamilj (Turdidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) trastsångare Substantiv en art (Acrocephalus arundinaceus) inom fågelfamiljen rörsångare (Acrocephalidae); individ av arten trastsångare tratta Substantiv trasserad växel trattbägare Substantiv slags bägare formad likt en tratt som kom att bli vanlig under yngre stenåldern med fyndorter i södra Skandinavien och norra Tyskland trattbägarkultur Substantiv första jordbrukskultur i Norden trattformad Adjektiv formad som en tratt trattformig Adjektiv formad som en tratt trattis Substantiv trattkantarell trattkantarell Substantiv Cantharellus tubaeformis, art inom familjen Cantharellaceae trattsjöborrekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis tubiflora traumatolog Substantiv specialist på trauma och traumatologi traumatologi Substantiv medicinskt studium av trauma traumatologisk Adjektiv hörande till traumatologi traumatologiskt Adverb med avseende på traumatologi travare Substantiv häst som travar, travhäst traversera Verb färdas genom, korsa, passera traversflöjt Substantiv ett träblåsinstrument som hålls horisontellt och blåses från sidan travertin Substantiv slags kalksten som används som byggnadsmaterial travestera Verb förvränga, ofta på ett skämtsamt eller tankeväckande sätt, vanligtvis utan syfte att förlöjliga travesti Substantiv omformning av en allmänt känd text, bok, film, fras eller ordalydelse travhäst Substantiv häst som används i travsport travsport Substantiv trav som sport trearmad Adjektiv som har tre armar trebarnsfamilj Substantiv familj som består av tre barn trebarnsfar Substantiv far till tre barn trebarnsmamma Substantiv mamma till tre barn trebarnsmor Substantiv mor till tre barn trebarnspappa Substantiv pappa till tre barn trebent Adjektiv som står på tre ben trebladig Adjektiv som har tre blad tredagarsfeber Substantiv barnsjukdom som orsakas av humant herpesvirus typ 6 tredela Verb dela i tre likstora delar tredelad Adjektiv som har delats i tre delar; som består av tre delar tredelning Substantiv delning i tre lika stora delar tredimensionell Adjektiv som har utsträckning i tre dimensioner tredjedelsfyrkant Substantiv relativ längdenhet som motsvarar tredjedelen av bredden på en helfyrkant tredjederivata Substantiv derivatan av en funktions andraderivata tredjegradsekvation Substantiv polynomekvation av gradtalet tre tredjegradsfunktion Substantiv polynom av gradtalet tre tredjegradspolynom Substantiv polynom av tredje graden tredjehandsval Substantiv det alternativ, bland flera tänkbara, som den som ansöker (tillsätter eller liknande) för egen del näst näst helst skulle vilja se som faktiskt utfall (d.v.s. ”i tredje hand”) tredjeklassare Substantiv elev som går i tredje klass (vanligen årskurs tre i grundskolan) tredjepar Substantiv position i travlopp, bakom andrapar tredjespråk Substantiv språk som en person lärt sig utöver två tidigare behärskade språk (inklusive modersmål) tredjespår Substantiv position i travlopp tredjeårsstudent Substantiv student (vid t.ex. högskola eller universitet) som går sitt tredje år på utbildningen (d.v.s. det är mer än två år men mindre än tre år sedan studenten påbörjade utbildningen) tredska Substantiv det att vara tredsk, envis ovilja att göra vad som tillsagts tredskodom Substantiv i svensk rätt en dom som avkunnas mot en part som efter kallelse till rättegångsförhandling ändå inte infunnit sig eller inlämnat handlingar i tid till förhandling tredubbling Substantiv det att tredubbla; handling som tredubblar något treenig Adjektiv utgörs av tre enheter som är förenade som en trefald Substantiv det att ha egenskap av tre trefaldig Adjektiv som avser tre av något trefaldiga Verb multiplicera med tre trefaldighetskyrka Substantiv en kyrka som är vigt den heliga trefaldigheten trefalt Adverb tre gånger trefasmotor Substantiv elmotor som drivs med trefas växelspänning trefemma Substantiv öl med alkoholhalt 3,5 procent trefärgad Adjektiv som har tre färger treggehanda Adjektiv tre (olika), av tre slag, tre slags tregradig Adjektiv med en temperatur eller temperaturskillnad på tre grader (vanligen Celsius) tregrupp Substantiv samverkande enhet bestående av tre samflygande stridsflygplan trehjulig Adjektiv med tre hjul (ett på varsin kant och ett tredje i mitten av fordonet, oftast framtill men ibland baktill) trehörning Substantiv triangel, en månghörning trehövdad Adjektiv som har tre huvuden trekantig Adjektiv som har formen av en triangel trekantsdrama Substantiv drama mellan tre parter treklang Substantiv ackord som består av tre toner; grundton, ters och kvint trelleborgare Substantiv person som är bosatt, eller har sitt ursprung, i staden Trelleborg trelleborgsk Adjektiv som har samband med Trelleborg trema Substantiv två punkter över e (ë) eller i (ï) för att beteckna självständigt uttal efter annan vokal tremastad Adjektiv försedd med tre master tremastarblomma Substantiv en hybridväxtart (Tradescantia Andersoniana-Gruppen) inom familjen himmelsblommeväxter (Commelinaceae); exemplar av denna växt tremilslopp Substantiv lopp på en sträcka av 30 kilometer tremolo Substantiv mycket snabb upprepning av en ton så att det låter som tonen darrar tremulant Substantiv anordning som gör tonen i en orgel dallrande tremulera Verb darra tremänning Substantiv syssling, d.v.s. en person vars ena förälder är kusin till en av ens egna föräldrar tremålsskytt Substantiv spelare (i t.ex. fotboll) som gjort (skjutit) tre mål (i en match) trenchcoat Substantiv ytterrock med axelklaffar och skärp trenda Verb öka i popularitet, vara inne, vara i ropet, vara trendig trendanalytiker Substantiv person som analyserar trender trendbrott Substantiv drastisk förändring av en befintlig tendens trendkänslig Adjektiv som påverkas kraftigt av modesvängningar trendmakare Substantiv person som startar ny trend trendskapare Substantiv person som startar en trend trendsättare Substantiv person som initierar en trend treonin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Thr, T) treordig Adjektiv som består av tre ord trepan Substantiv kirurgiskt instrument för att trepanera, borr för huvudskålen trepanation Substantiv borrning av hål i huvudskål med en trepan trepanera Verb utsåga ben, speciellt i huvudskålen trepartssamtal Substantiv samtal där tre parter deltar (exempelvis i fredsförhandlingar mellan två stridande parter samt en neutral tredje part) trepass Substantiv klöverbladsliknande figur som bildas av tre cirkelbågar (bl a i gotisk och arabisk arkitektur) trepunktsbälte Substantiv säkerhetsbälte som är förankrat på tre punkter trerummare Substantiv variant av trerumslägenhet trerumslägenhet Substantiv lägenhet som består av tre rum (vanligen plus hall, kök, badrum etc.) trerättersmiddag Substantiv stor middag med förrätt, huvudrätt och efterrätt tresetsmatch Substantiv match där vinnaren är den som först vinner två set (dvs. bäst av tre set) tresiffrig Adjektiv som skrivs med tre siffror (d.v.s. 100–999 om inledande nollor inte är tillåtna) treskeppig Adjektiv uttrycks att kyrkobyggnad eller fabrikshall består av tre skepp trespråkig Adjektiv som förstår och/eller talar tre språk; som ges på tre språk; som innehåller information på tre språk; som har tre språk med officiell status trestavig Adjektiv som består av precis tre stavelser tresteg Substantiv variant av längdhopp som innefattar två långa steg före det avslutande hoppet trestegshopp Substantiv variant av längdhopp som innefattar två långa steg före det avslutande hoppet trestegsraket Substantiv raket med tre steg trestjärnig Adjektiv som försetts med betyget tre stjärnor trestruken Adjektiv struken med tre streck, tillhörande oktaven c3–b3, 1046–1976 Hz tresträngad Adjektiv som har precis tre strängar trestämmig Adjektiv som består av tre stämmor tretal Substantiv en grupp om tre likadana föremål tretti Räkneord vardaglig stavningsvariant av trettio trettien Räkneord variant av trettioett trettiett Räkneord variant av trettioett trettioen Räkneord variant av trettioett trettioett Räkneord talet 31, ett tal mellan trettio och trettiotvå trettiofemårig Adjektiv som är trettiofem år gammal; som varat i trettiofem år trettiofemåring Substantiv person som är trettiofem år gammal; något som varat i trettiofem år trettiofyra Räkneord talet 34, ett tal mellan trettiotre och trettiofem trettionde Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet trettio trettionio Räkneord talet 39, ett tal mellan trettioåtta och fyrtio trettiosju Räkneord talet 37, ett tal mellan trettiosex och trettioåtta trettiotaggare Substantiv person i trettioåren trettiotal Substantiv antal motsvarande ungefär trettio (stycken) trettiotalist Substantiv person född på trettiotalet trettiotalistisk Adjektiv som avser trettiotalet trettiotre Räkneord talet 33, ett tal mellan trettiotvå och trettiofyra trettiotvå Räkneord talet 32, ett tal mellan trettioett och trettiotre trettioår Substantiv åren i en persons liv från att denna fyllt trettio tills denna blir fyrtio trettioårig Adjektiv trettio år gammal; som varat i trettio år trettioåring Substantiv person som är trettio år gammal; något som varat i trettio år trettioårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots trettioårsdag trettioåtta Räkneord talet 38, ett tal mellan trettiosju och trettionio trettondag Substantiv dag som infaller tretton dagar efter julaftonen (6 januari) trettondagsafton Substantiv den 5 januari trettondedel Substantiv variant av trettondel trettondel Substantiv 7,69… % av något; en av tretton lika stora delar trettonhundratal Substantiv 1300-tal trettonårig Adjektiv som är tretton år gammal; som varat i tretton år trettonåring Substantiv person som är tretton år gammal; något som varat i tretton år trettonårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots trettonårsdag tretåig Adjektiv som har tre tår på varje fot tretår Substantiv tredje koppen kaffe; påfyllning för andra gången av kaffe i koppen treuddig Adjektiv med tre kanter eller spetsar treva Verb känna sig fram bara med hjälp av känseln, söka osäkert med försiktiga rörelser trevande Adjektiv försiktig och osäker trevare Substantiv känselspröt, tentakel trevingekoppling Substantiv koppling med tre vingar för att bygga ställningar av rör trevlighet Substantiv det att vara trevlig; något som är trevligt trevnad Substantiv det att trivas och må bra trevägskorsning Substantiv en typ av vägkorsning där två eller tre vägar skär varandra i en viss punkt, där vägen förgrenar sig i tre grenar som bildar ett mönster liknande bokstaven T (om det är en "rak" T-korsning) eller bokstaven Y (om det är e trevärd Adjektiv som har tre delar, värden, förbindelser treväxlad Adjektiv med tre växlar trevåningshus Substantiv hus med tre våningar treårig Adjektiv som är tre år gammal; som varat i tre år treårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots treårsdag treårsperiod Substantiv period på tre år triacylglycerol Substantiv kondensationsprodukt (triester) mellan glycerol (1,2,3-propantriol) och tre stycken fettsyror triage Substantiv process för att sortera och prioritera patienter med utgångspunkt från anamnes, symtom och ibland vitalparametrar såsom andningsfrekvens, puls och kroppstemperatur triagera Verb sortera och prioritera patienter triagerande Adjektiv som triagerar trialis Substantiv tretal, ett grammatiskt numerus likt singular och plural för syftning på exakt tre referenter (i språk som skiljer detta från plural) triangeldrama Substantiv drama mellan tre parter triangelformig Adjektiv av samma form som en triangel triangelolikhet Substantiv förhållandet att vägen direkt från A till C (z) aldrig är längre än från A via B till C (x + y) triangeloxalis Substantiv en växtart (Oxalis triangularis) i släktet oxalisar och familjen harsyreväxter (Oxalidaceae); exemplar av denna art triangulering Substantiv bestämning av ett objekts position genom mätning av vinklar på två kända positioner triangulär Adjektiv triangelformig trias Substantiv en geologisk period som omfattar tidsperioden ca 251 miljoner år sedan till 199 miljoner år sedan triassisk Adjektiv som rör eller tillhör tidsperioden trias triathlon Substantiv en sport som kombinerar simning, cykling och löpning triatlet Substantiv person som tävlar i triatlon tribus Substantiv nivå inom den biologiska systematiken som står mellan underfamilj och släkte triceps Substantiv muskel på överarmens baksida triceratops Substantiv dinosaurie i släktet Triceratops; en växtätande ceratopsid som levde under sen krita; individ inom detta dinosauriesläkte tricks Substantiv alternativ stavning av trix triera Verb rensa och sortera säd trierande Adjektiv som trierar triftong Substantiv ett (glidande) språkljud som består av tre vokaler uttalade i en och samma stavelse (t. ex. uay i Paraguay) triglycerid Substantiv kondensationsprodukt (triester) mellan glycerol (1,2,3-propantriol) och tre stycken fettsyror triglyf Substantiv en sorts räfflad platta i frisen på en dorisk byggnad trigonometri Substantiv den del av matematiken som rör trianglar och de trigonometriska funktionerna sinus och cosinus trigonometrisk Adjektiv som rör trigonometri trijodtyronin Substantiv ett hormon som produceras i sköldkörteln från aminosyran tyrosin och bland annat påverkar kroppens metabolism trikin Substantiv en sorts mask som lever parasitiskt hos människor och vissa djur trikloretylen Substantiv kemisk förening av kol, väte och klor trikolor Substantiv en slags flagga med tre lika stora vågräta eller lodräta fält i olika färger, exempelvis Frankrikes trikoloren Substantiv den franska flaggan med dess tre färger: blått, vitt, rött trikotage Substantiv trikåvaror trikuspidalklaff Substantiv den hjärtklaff som sitter mellan höger förmak och höger hjärtkammare trikvetra Substantiv traditionell symbol bestående av tre sammanflätade bågar som ibland kombineras med en cirkel trikåtröja Substantiv (ofta kortärmad) variant av sweatshirt trilateral Adjektiv med tre parter representerade, tresidig triljard Substantiv talet 1021 = 1 000 000 000 000 000 000 000 = ett tusen triljoner triljonte Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet (en) triljon trillande Substantiv det att trilla trillingnöt Substantiv nöt med tre kärnor trillingsyskon Substantiv syster eller bror som utgör del av en trillingskara trilobit Substantiv någon av de arter som hör till den utdöda taxonomiska klassen trilobiter (Trilobitomorpha) inom stammen leddjur (Arthropoda) som levde på jorden från kambrium till slutet av perm; individ av dessa arter trilogi Substantiv kulturellt verk i tre delar, oftast om litteratur eller film trilsk Adjektiv omedgörlig, trotsigt, envis trilsken Adjektiv variant av trilsk trilskhet Substantiv det att vara trilsk trimester Substantiv tremånadersperiod trimetylamin Substantiv kemisk förening av kol, väte och kväve trimmer Substantiv klippningsverktyg trimmertråd Substantiv tråd (av plast) i en trimmer (för gräsmattor) trimning Substantiv det att trimma trimurti Substantiv treenig gudomlighet bildad av Brahma (skaparen), Vishnu (uppehållaren) och Shiva (förstöraren) trinatriumcitrat Substantiv kemisk förening av natrium, kol, väte och syre trinatriumfosfat Substantiv kemisk förening av natrium, fosfor och syre trind Adjektiv rund, något tjock trindskallig Substantiv tjockskallig trindsnö Substantiv snö med små runda korn (fint hagel) trindyxa Substantiv yxa av sten (grönstensyxa) med oval eller trind profil tringa Substantiv släkte med vadare inom familjen snäppor trinidadier Substantiv invånare i Trinidad och Tobago eller som har trinidadisk härkomst trinidadisk Adjektiv som rör staten Trinidad och Tobago, dess folk, kultur eller geografi trinitatis Substantiv heliga trefaldighetens dag, trefaldighet trinning Substantiv fläckpolska trinom Substantiv polynom med tre termer triod Substantiv elektronrör med tre elektroder: katod, anod och galler triol Substantiv rytmisk fördelning av toner som innebär en underdelning på tre jämnlånga toner mot ett eller flera pulsslag trios Substantiv kolhydrat med tre kolatomer triplett Substantiv något av tre triploid Adjektiv som har tre uppsättningar kromosomer tripod Substantiv trefot trippande Adjektiv som trippar trippelallians Substantiv allians av tre länder (i synnerhet Tyskland, Österrike-Ungern och Italien inför första världskriget) trippelbindning Substantiv en kemisk bindning där tre elektronpar gemensamt binder samman två atomer trippelbogey Substantiv resultat på ett hål tre slag mer än hålets par trippelbonde Substantiv tre bönder av samma färg som står på samma linje trippeldäckare Substantiv fordon, vanligtvis buss eller tåg, med tre våningar trippelentente Substantiv förbund mellan tre, speciellt om förbundet mellan Frankrike, England och Ryssland 1907 trippelintegral Substantiv en integral där det område över vilket integranden ska integreras är en tredimensionell yta; betecknas med ∭ trippelpipig Adjektiv med tre pipor, eldrör trippelprimtecken Substantiv tecknet ‴, bl. a. använt för att markera tredjederivator (utläst tris) trippelprodukt Substantiv {{tagg|matematik|text=av tre vektorer \mathbf{a}, \mathbf{b} och \mathbf{c}}} talet \mathbf{a} \cdot (\mathbf{b} \times \mathbf{c}) (vars belopp är volymen av den parallellepiped som de tre vektorerna genererar) trippelrot Substantiv rot med multipliciteten n = 3 trippelstjärna Substantiv solsystem som består av tre stjärnor trippelt Adverb i en mängd/med ett antal som är tre (3) gånger så mycket som den/det andra trippelvaccin Substantiv vaccin som ger skydd mot tre sjukdomar på en och samma gång (i synnerhet vaccinet mot difteri, stelkramp och kikhosta) trippig Adjektiv som trippar med lätta små steg trippla Verb multiplicera med tre tripplera Verb trefaldiga, göra trippel triptyk Substantiv konstverk i tre fält trisackarid Substantiv sammansatt sockerart bestående av tre monosackarider (enkla sockerarter) triskaidekafobi Substantiv rädsla för talet tretton triskele Substantiv traditionell symbol bestående av tre sammanfogade likformiga spiraler eller människoben, som strålar ut från en gemensam mittpunkt trisomi Substantiv avvikelse i kromosomuppsättningem som medför att en kromosom finns tre gånger istället för två tritium Substantiv isotop av grundämnet väte med två neutroner dvs totalt 3 nukleoner i kärnan tritiumoxid Substantiv kemisk förening av väte och syre tritonus Substantiv intervall som sträcker sig tre heltonsteg; intervall som klingar som överstigande kvart eller förminskad kvint triumfator Substantiv segerherre triumfbåge Substantiv monument för att fira en seger triumftåg Substantiv hyllningsmarsch efter stor seger triumvirant Substantiv person som är en av de styrande i ett triumvirat triumvirat Substantiv förening av tre män/personer (triumvirer), som delar högsta makten mellan sig trivia Substantiv trivialiteter, kuriosaartad kunskap om något ämne, vanligen om relativt okända men enkla fakta om en företeelse trivialisera Verb göra trivial(are) trivialisering Substantiv det att göra eller bli trivial(are) trivialitet Substantiv något trivialt trivialnamn Substantiv alldagligt (ickesystematiskt) namn inom kemi och biologi; avser exempelvis kemikalier, växt- och djurarter, sjukdomar, samt anatomiska begrepp triviell Adjektiv (variant av) trivial trivium Substantiv antikens och medeltidens grundläggande tre skolämnen: grammatik, dialektik och retorik trivsel Substantiv det att trivas och må bra trixa Verb försöka med olika knep, metodiskt jobba på en lösning trixig Adjektiv knepig, svår att klara av; som kräver trix troendedop Substantiv dop som sker på begäran av den som döps troglodyt Substantiv grottmänniska trohetsed Substantiv försäkran eller löfte att vara hängiven och lojal trohjärtad Adjektiv tillitsfull och ärlig (på gränsen till naiv) trohjärtenhet Substantiv det att vara trohjärtad trojka Substantiv ryskt trespann med tre hästar i bredd trola Substantiv stör av trä som används för att stänga öppning i staket trollande Substantiv det att trolla trollbinda Verb fullständigt fånga uppmärksamheten hos sin publik så att de glömmer tid och rum trollbunden Adjektiv förhäxad, ofrivilligt fokuserad (på eller av något) trolldomsbok Substantiv bok som beskriver trollkonst och magiska formler trolldomskunnig Adjektiv kunnig i trolldom trolldomsruna Substantiv variant av: trollruna trolldruva Substantiv en växtart (Actaea spicata) inom familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae); exemplar av denna art trolleybuss Substantiv trådbuss trollfabrik Substantiv organisation som systematiskt sprider desinformation och propaganda på internet för att påverka samhällsdebatten genom inlägg från anonyma konton trollfilter Substantiv åtgärd emot angrepp från så kallade nättroll trollgubbe Substantiv gubbe som enligt nordisk folktro påstås ha trollkrafter och utöva trolldom trollgumma Substantiv gammalt kvinnligt troll trollhaj Substantiv en fiskart (Mitsukurina owstoni) inom ordningen håbrandsartade hajar (Lamniformes); individ av denna art trollkors Substantiv kors skuret eller ristat på ett föremål, över en dörr eller ett fönster för att hindra troll eller onda makter från att ta sig in och skada människor eller ägodelar trollkraft Substantiv förmåga (kraft) att förtrolla, att tjusa trollkunnig Adjektiv kunnig i trolldom trollkäring Substantiv kvinnligt troll i mogen ålder trollkärring Substantiv variant av trollkäring trollmakt Substantiv imponerande storhet; praktfull makt som får åskådarna att lamslås liksom vore den frammanad av trolldom trollmedel Substantiv elixir (hälsomedel) med magisk (övernaturlig) verkan trollmor Substantiv moder i en familj av troll trollpacka Substantiv kvinna som enligt nordisk folktro påstås ha trollkrafter och utöva trolldom trollruna Substantiv runa brukad till trolldom trollskog Substantiv förtrollad skog; (mytomspunnen) vildskog i vars orörda marker (sägs) finnas trolldom och övernaturliga väsen trollskott Substantiv plötsligt infall av sjukdom eller smärta som (med vidskeplig grund) anses vara uppkommen av trolldom trollslag Substantiv enskilt eller plötsligt tillfälle (slag) vid vilket trolldom tillämpas eller något blir utsatt för sådan trollslända Substantiv rovinsekt med långsträckt och smal bakkropp, långa vingar och utstående fasettögon, individ av olika arter som tillhör ordningen trollsländor (Odonata) trollsländor Substantiv en insektsordning (Odonata) trollsvans Substantiv svans på ett troll (i sagor och liknande) trollsång Substantiv sång med förtrollande egenskaper trolltyg Substantiv skeende som inom folktron förknippas med trolldom trollunge Substantiv barn till troll trollykta Substantiv folkligt namn på laterna magica, en primitiv form av skioptikonen trolovande Adjektiv som trolovar trolovning Substantiv det att trolova sig; situation då några har trolovat sig trolovningsbarn Substantiv barn vars föräldrar vid barnets födsel var trolovade men inte gifta trolsk Adjektiv som trollbinder eller hänför med sin egenskap av drömlik mystik eller gåtfull skönhet trolskhet Substantiv egenskapen att genom sin gåtfulla skönhet eller drömlika mystik trollbinda, det att vara trolsk trolös Adjektiv som sviker ålagda förpliktelser, svekfull trolöshet Substantiv det att vara trolös (svekfull) trombocyt Substantiv en typ av blodkropp; ser till att blodet koagulerar vid sårläkning trombocytopeni Substantiv tillstånd med för få trombocyter i blodet trombocytplugg Substantiv tätande anhopning av trombocyter i ett skadat område i ett blodkärls vägg trombomodulin Substantiv endotelbundet protein som är en nedreglerare av blodets koagulation (genom att binda trombin och samtidigt aktivera protein C till aktivt protein C (APC)) trombonist Substantiv person som spelar trombon trompan Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 Sf6 2. Lg5 trona Verb sitta på en tron tronavsägelse Substantiv avsägelse av tron tronföljarpar Substantiv tronföljare med respektive tronföljd Substantiv den ordning, enligt vilken personer är tänkta att efterträda varandra som statschefer i en monarki tronföljerska Substantiv kvinnlig tronföljare tronpretendent Substantiv person som gör anspråk på tronen (kungamakten) trop Substantiv bildligt uttryckssätt, poetisk bild tropikflyttare Substantiv flyttfågel som övervintrar i tropiskt område tropikhjälm Substantiv rundkullig solskyddande huvudbonad tropikskog Substantiv tropisk skog tropliktig Adjektiv trogen tropliktigt Adverb troget tropomyosin Substantiv ett protein som bland annat täcker myosinhuvudenas bindningsställen på aktinfilamenten i en vilande skelettmuskel- eller hjärtmuskelfiber troponin Substantiv ett proteinkomplex som finns i anslutning till tropomyosin i en skelettmuskel- eller hjärtmuskelfiber och som kan binda kalciumjoner och därmed få tropomyosinet att exponera bindningsställena för myosin på aktinfilamente troponym Adjektiv som betecknar ett sätt att göra något troponymi Substantiv det semantiska förhållandet att ett ord är en troponym till ett annat ord troposfär Substantiv det lägsta lagret i jordens atmosfär troposmi Substantiv dysfunktion som kännetecknas av att hjärnan är oförmögen att korrekt identifiera ett ämnes "naturliga" doft, där den drabbade personen istället förnimmer en annorlunda och ofta obehaglig lukt troppa Verb formera i trupp trosbekännare Substantiv bekännare av viss tro trosbekännelse Substantiv bekännelse av tro trosbroder Substantiv mansperson med samma religiösa tro som en själv trosfrihet Substantiv religionsfrihet trosfrände Substantiv person med samma religiösa tro som man själv trosförvant Substantiv trosfrände, anhängare av en viss tro troskyldig Adjektiv oskuldsfull, lättrogen, intet ont anande, naiv, blåögd tross Substantiv den del av ett militärförband som svarar för mathållning och transporter trossamfund Substantiv organiserad religiös förening, inte sällan en som samlar alla religiöst aktiva personer som bekänner sig till den specifika religiösa tro som föreningen representerar trossbotten Substantiv bjälkar och isolering m.m. mellan två våningsplan trosskydd Substantiv tunt absorberande föremål som läggs i trosa för att absorbera bland annat menstruationsblod trossvag Adjektiv som är svag i tron trossyster Substantiv kvinnsperson med samma religiösa tro som en själv trostvång Substantiv tvång till en viss tro (religion) trotjänare Substantiv långvarigt trogen tjänare trotjänarinna Substantiv kvinnlig trotjänare trotsighet Substantiv det att vara trotsig trotsigt Adverb på ett trotsigt sätt trotskism Substantiv en kommunistisk riktning döpt efter och baserad på Lev Trotskijs idéer som kännetecknas av internationell socialism, motstånd mot stalinism, teorin om permanent revolution och världsrevolution trotskist Substantiv person som är anhängare av trotskismen trotskistisk Adjektiv som rör eller kännetecknar trotskismen eller trotskister trotsålder Substantiv period i barndomen, oftast kring treårsåldern, då barnet markerar självständighet och hävdar sin vilja trottoarpratare Substantiv gatupratare trotyl Substantiv kraftigt sprängämne trovärd Adjektiv värd att tros på trovärde Substantiv trovärdighet trubadur Substantiv skald och sångare från medeltidens Provence trubba Verb göra trubbig(are) trubbhagtorn Substantiv (exemplar av) trädslaget (Cratagus monogyna) i släktet hagtornar trubbighet Substantiv det att vara trubbig; något som är trubbigt trubbnoshörning Substantiv en art (Ceratotherium simum) inom däggdjursfamiljen noshörningar (Rhinocerotidae); individ av arten trubbnoshörning trubbnäsapa Substantiv någon av de arter som ingår i släktet trubbnäsapor (Rhinopithecus); individ av någon av dessa arter trubbvinklig Adjektiv som har en trubbig vinkel truckflata Substantiv lesbisk tjej som beter sig stereotypt, är manhaftig trudelutt Substantiv kort melodi; kort sekvens toner truga Verb försöka övertala någon att ta emot något, även om denne ursprungligen tackat nej (av artighetsskäl) trugande Substantiv det att truga truism Substantiv uttalande som på grund av sin självklarhet är överflödigt trulig Adjektiv trumpen, surmulen, tvär truls Substantiv håruppsättning där håret samlas till en hopvirad tofs trumbroms Substantiv broms i form av en trumma (cylinder, bromstrumma) trumeld Substantiv kraftig och ihållande artilleribeskjutning trumfa Verb spela trumfkort trumgräshoppa Substantiv en gräshoppsart (Psophus stridulus) inom underfamiljen Locustinae; individ av arten trumgräshoppa trumhinna Substantiv (förekomst av) den tunna hinna (membrana tympani) som sitter i slutet av hörselgången, utgör gränsen mellan ytterörat och mellanörat, sätts i vibration av ljudvågor i luften och överför dessa vibrationer till det första trumla Verb köra med trumla, packa jorden med vält; centrifugera i en tvättmaskin trumlande Adjektiv som trumlar trumläggning Substantiv bygge av kulvert trummande Substantiv det att trumma trummusik Substantiv musik som främst eller endast består av rytmen från trummor trumpen Adjektiv som uttrycker irritation och dåligt humör i dyster tystnad eller reservation trumpenhet Substantiv det att vara trumpen trumpeta Verb tuta; spela ljudligt på trumpet (eller på annat vis skapa ljud som liknar det från en trumpet) trumpetare Substantiv person som spelar trumpet trumpetlärare Substantiv lärare som undervisar i trumpetspel trumpetsignal Substantiv signal som förmedlas md hjälp av trumpet trumpetspel Substantiv det att spela trumpet trumpetstek Substantiv knop som används för att korta ner ett rep trumpinne Substantiv pinne avsedd för att slå på en trumma trumpism Substantiv politisk filosofi baserad på den amerikanske presidenten Donald Trump trumpna Verb bli trumpen /eller trumpnare/ trumsikt Substantiv sikt (sil, såll) i form av en roterande trumma; större föremål stannar inne i trumman trumslagare Substantiv person som spelar trummor trumstock Substantiv pinne avsedd för att slå på en trumma trumstång Substantiv en stång mellan framvagn och bakvagn, med rörligt fäste för bakvagnen i en trumma trunk Substantiv stor flyttbar låda; exemplevis en stor variant av resväska eller bagageutrymme på en bil trunkering Substantiv form av avrundning som innebär att ett tals minsta värdesiffror avlägsnas truppförband Substantiv självständigt militärt förband truppmina Substantiv landmina mot trupp eller person till fots trupprevy Substantiv inspektion (revy) eller parad av militär trupp truppslag Substantiv typ av förband inom en försvarsgren truppstyrka Substantiv militär (mindre) enhet av soldater som agerar i grupp trustmagnat Substantiv makthavare inom en trust (kartell av företag) tryckande Substantiv det att trycka tryckbar Adjektiv som är lämplig att tryckas tryckbokstav Substantiv bokstav som liknar en tryckt bokstav tryckdifferens Substantiv skillnad mellan två tryck trycke Substantiv dörrhandtag, låsvred tryckfrihet Substantiv rätt att trycka och sprida information, tankar och åsikter tryckfrihetsbrott Substantiv handling som är straffbar även när den skett via skrift som skyddas av tryckfrihetsförordningen tryckfrihetsförordning Substantiv grundlag som reglerar tryckfriheten tryckfrihetsmål Substantiv rättsfall som rör tryckfrihetsbrott tryckförlust Substantiv förlust av tryck (i en lång ledning) tryckförlustdiagram Substantiv diagram över tryckförluster tryckhållfasthet Substantiv egenskapen att kunna tåla vissa tryckkrafter tryckinmatning Substantiv det att en dator eller annan apparat registrerar tryck, vanligtvis fingernedtryckningar och -gester, som indata tryckkabin Substantiv flygplansutrymme med normalt lufttryck oberoende av flyghöjden tryckknapp Substantiv knapp på enheter som du trycker på för att styra dem tryckkraft Substantiv tryckande kraft tryckkänslig Adjektiv som kan registrera tryck (beröring), vanligtvis om bildskärmar kopplade till dator (datorskärmar) som kan registrera fingernedtryckningar och -gester som indata tryckluft Substantiv komprimerad luft från kompressor tryckluftsborr Substantiv tryckluftsdriven borrmaskin tryckluftsbroms Substantiv broms där tryckluft används som kraftkälla tryckluftsdriven Adjektiv som använder tryckluft som energikälla tryckluftsteknik Substantiv pneumatik tryckmätare Substantiv instrument för att mäta tryck tryckning Substantiv det att trycka tryckpress Substantiv maskin använd för att överföra pigment från en tryckform eller tryckoriginal till ett substrat, vanligen papper, i avsikt att skapa trycksaker tryckpunkt Substantiv punkt där tryck ligger an trycksak Substantiv produkt med text och kanske även bild som mångfaldigats i tryckpress, såsom en bok, broschyr, eller tidskrift tryckskillnad Substantiv skillnad (differens) i tryck, i synnerhet mellan två gaser eller mellan två vätskor tryckteknik Substantiv process att överföra text, bilder eller mönster från en yta till en annan, vanligtvis papper eller tyg tryffera Verb garnera med tryffel trygga Verb göra trygg, säkerställa tryggande Substantiv det att trygga trygghetskamera Substantiv övervakningskamera; kamera uppsatt med avsikt att skapa trygghet trygghetskänsla Substantiv känsla av trygghet trygghetslarm Substantiv larmanordning som t.ex. kan användas av äldre person med förhöjd sannolikhet att hamna i situationer där personen snabbt behöver hjälp av andra (som t.ex. vid olycka i hemmet) och som kan aktiveras via t.ex. en knapptryc trygghetsskapande Adjektiv som skänker trygghet (i livet, samhället och liknande) trymå Substantiv en sorts (stor) väggspegel tryna Verb slöa, maska, smita undan arbete, skolka, arbeta långsamt; sova trypanosomiasis Substantiv sömnsjuka trypsin Substantiv enzym (som bildas från inaktivt trypsinogen från pankreas) som spjälkar proteiner i tunntarmen trypsinogen Substantiv proenzym som ingår i pankreassaft och som i duodenum aktiveras till trypsin tryptofan Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Trp, W) tryta Verb (börja) ta slut; saknas, fattas träa Verb klättra upp i ett träd (för att undfly en fara) träad Adjektiv som har satt sig eller blivit uppjagad i ett träd träaktighet Substantiv det att vara träaktig träarbetare Substantiv person som (yrkesmässigt) arbetar med virke eller annat trä, till exempel med träarbete i snickeri träarbete Substantiv föremål tillverkat av trä, till exempel vid hemslöjd träbearbetning Substantiv det att bearbeta trä träbehållare Substantiv behållare av trä träbjälke Substantiv bjälke som består av trä träblås Substantiv träblåsinstrument träblåsinstrument Substantiv blåsinstrument som urpsrungligen tillverkats i trä träbord Substantiv bord av trä träbro Substantiv bro av trä träbröllop Substantiv bröllopsdag då paret varit gifta i 5 år träbyggnad Substantiv byggnad av trä träck Substantiv avföring från djur eller människa trädande Substantiv det att träda trädart Substantiv växtart bland träd träddiagram Substantiv diagram i form av ett träd; t.ex. släktträd träddunge Substantiv dunge träde Substantiv variant av träda trädestillation Substantiv destillation (torrdestillation, pyrolys) av trä, tillverkning av träsprit trädgren Substantiv gren på träd trädgräns Substantiv den höjd över havet där skogen går över i fjäll eller annan kalmark trädgårdsbord Substantiv bord som man har i trädgården trädgårdsgång Substantiv gång (gångväg) i en trädgård trädgårdshandel Substantiv försäljning av växter och trädgårdsredskap trädgårdshumla Substantiv individ av arten Bombus hortorum, som är en art i släktet humlor trädgårdsman Substantiv man som kan sköta en trädgård trädgårdsmöbel Substantiv möbel som man brukar ha i trädgården trädgårdsparti Substantiv parti (del) av en trädgård trädgårdsredskap Substantiv redskap för trädgårdsskötsel trädgårdssax Substantiv sekatör trädgårdsskötsel Substantiv sysselsättning som syftar till skötsel av trädgårdsmiljö trädgårdsslang Substantiv vattenslang som används för att vattna växter i trädgården trädgårdssnäcka Substantiv en djurart (Cepaea hortensis) i taxonomiska ordningen lungsnäckor (Pulmonata); individ av denna art trädgårdssoffa Substantiv soffa för användning utomhus trädgårdsstol Substantiv stol avsedd för användning i trädgården trädgårdssångare Substantiv en art (Sylvia borin) inom fågelfamiljen sångare (Sylviidae); individ av arten trädgårdssångare trädgårdsträdkrypare Substantiv en art (Certhia brachydactyla) inom fågelfamiljen trädkrypare (Certhiidae); individ av arten trädgårdsträdkrypare trädgårdstäppa Substantiv liten trädgård trädgårdsväxt Substantiv växt som planteras i trädgårdar trädkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Pereskia aculeata trädkramare Substantiv person som skyddar träd och skog genom att använda sin kropp för att blockera avverkning trädkrona Substantiv toppen, ovanför stammen, av ett träd (lövträd eller barrträd) trädkrypare Substantiv en fågelfamilj (Certhiidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) trädkvist Substantiv kvist av ett träd trädlevande Adjektiv som lever i träd trädlärka Substantiv en art (Lullula arborea) inom fågelfamiljen lärkor (Alaudidae); individ av arten trädlärka trädlös Adjektiv utan träd trädmås Substantiv en art (Chroicocephalus philadelphia) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten trädmås trädnymf Substantiv nymf som lever i (eller bland) träden trädocka Substantiv docka av trä trädopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Opuntia monacantha trädpiplärka Substantiv en art (Anthus trivialis) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten trädpiplärka trädskott Substantiv skott av ett träd trädslag Substantiv växtart som klassas som träd trädstam Substantiv den upprätta delen av ett träd mellan dess rötter och grenar trädstubbe Substantiv uppstickande rest av avhugget träd trädvårdare Substantiv person som har trädvård som yrke trädärla Substantiv en fågelart (Dendronanthus indicus), i familjen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av denna art trädörr Substantiv dörr gjord av trä träfat Substantiv serveringskärl tillverkat av trä träffas Verb att träffa på varandra; kan med andra ord bara användas om flera personer än en träffpunkt Substantiv plats där människor ofta träffas träffsäker Adjektiv som är skicklig när det gäller att få ett skott eller liknande, ofta från långt avstånd, att träffa det avsedda målet (t.ex. med skjutvapen eller i bollsport); som ofta kommer mycket nära sitt (precist angivna) avsedda m träffsäkerhet Substantiv egenskapen att vara träffsäker (i bokstavlig eller bildlig betydelse) träfigur Substantiv figur täljd av trä träflisa Substantiv liten bit trä träfrack Substantiv likkista träfri Adjektiv som inte innehåller eller tillverkats av trä träförädling Substantiv förädling av trä; bearbetning av trä ur träd som har fällts till byggmaterial träga Verb bedröva, gräma; orsaka vånda och sorg trägaffel Substantiv gaffel av trä trägen Adjektiv oförtröttligt energisk, ihärdig eller arbetsam trägenhet Substantiv det att vara trägen trägravyr Substantiv gravyr i en träbit trähus Substantiv hus byggt av trä trähuvud Substantiv huvud av trä trähylla Substantiv hylla gjord av trä trähäst Substantiv leksakshäst tillverkad av trä träi Räkneord tre träig Adjektiv styv som trä träighet Substantiv det att vara träig träindustri Substantiv industri som förädlar skogsbrukets råvaror träjon Substantiv en växtart (Dryopteris filix-mas) inom familjen träjonväxter (Dryopteridaceae) inom divisionen ormbunkar (Pteridophyta); exemplar av denna art träkarl Substantiv uppsättning kort upplagda på spelbordet så att alla spelare kan se dem träkil Substantiv kil tillverkad av trä träkloss Substantiv kloss av trä träklot Substantiv klot av trä träklots Substantiv klots av trä träklubba Substantiv klubbor som används för att slå långa slag som är svåra att utföra med järnklubbor träkniv Substantiv kniv av trä träkol Substantiv svart material som framställs genom upphettning av trä i en syrefattig miljö träkonstruktion Substantiv konstruktion gjord av trä träkyrka Substantiv kyrka (byggnad) byggd av trä träkåk Substantiv litet (och inte särdeles påkostat) trähus träla Verb arbeta som träl (slav, livegen), arbeta hårt trälaktig Adjektiv som liknar en träl träldom Substantiv det att vara träl träleksak Substantiv leksak (för barn) tillverkad i trä trälim Substantiv lim avsett att användas för att limma träföremål trälinna Substantiv kvinnlig träl tränarduo Substantiv två personer som tillsammans är tränare för ett visst idrottslag, idrottare eller liknande tränarstab Substantiv samtliga tränare i ett idrottslag, bland annat huvudtränare, assisterande tränare och målvaktstränare träng Substantiv militär enhet med uppgift att ombesörja sjukvård och förse trupper med förnödenheter och dylikt trängas Verb vara tillsammans med många andra i ett litet utrymme (och därför bara kunna röra sig långsamt eller med svårighet) trängsel Substantiv det att många personer, fordon eller liknande är samlade på ett begränsat område /så att det är omständligt att ta sig fram eller så att trafiken går långsamt/ trängselskatt Substantiv skatt på bilkörning i ett storstadscentrum, i synnerhet under rusningstid trängta Verb starkt längta; hysa intensiv önskan eller begär trängtan Substantiv stark längtan, önskan eller begär träningscykel Substantiv stillastående maskin som liknar en cykel (för att träna hemma eller på ett gym) träningsfreak Substantiv person som anses träna för mycket eller vara alltför intresserad och upptagen av sin träning träningslokal Substantiv lokal för träning av en eller flera sporter träningsmatch Substantiv match som spelas i syfte att träna (och inte som del av en tävling) träningsmetod Substantiv metod för träning träningsredskap Substantiv något redskap som används (specifikt) vid fysisk träning (hemma eller på gym) träningsvärk Substantiv ömhet i muskler efter fysisk ansträngning träningsyta Substantiv den yta som finns för att utföra träning träns Substantiv flätat snöre eller snodd träolja Substantiv snabbtorkande olja som utvinns ur Aleurites-trädets frukt och som med naturharts ingår i oljelacker träpanel Substantiv panel (på vägg) av trä träpanelad Adjektiv försedd med träpanel träpinne Substantiv pinne av trä träplugg Substantiv plugg av trä; centrumtapp träpåle Substantiv påle gjord av trä träram Substantiv ram av trä träribba Substantiv långt och smalt bräde träräcke Substantiv räcke i trä träskallig Adjektiv trög, dum träskartad Adjektiv som liknar ett träsk träsked Substantiv sked tillverkad av trä träskiva Substantiv porös eller hård skiva tillverkad av träfiber eller olika träspån och fanér vilka pressas samman under högt tryck träskmark Substantiv sumpigt landområde träsko Substantiv sko helt eller delvis gjord av trä träskomakare Substantiv tillverkare av träskor träskomakeri Substantiv yrket (hantverket) att tillverka träskor träskonäbb Substantiv en fågelart (Balaeniceps rex) inom familjen träskonäbbar (Balaenicipitidae); individ av denna art träskruv Substantiv skruv av metall avsedd att skruvas in i trä träskulptur Substantiv skulptur av trä träslag Substantiv trä eller virke från en viss trädart träslev Substantiv slev av trä träsliper Substantiv sliper tillverkat av trä träslipmaskin Substantiv slipmaskin för trä träslöjd Substantiv slöjd (främst skolämnet) i trä (och metall) träslöjdslärare Substantiv lärare i träslöjd (trä- och metallslöjd) träsnidare Substantiv person som snidar (skulpterar, täljer figurer) i trä träsnideri Substantiv det att snida i trä; slöjdform som innebär bearbetande av trä med verktyg som till exempel kniv, bildhuggarjärn, yxa, borr och såg träsnitt Substantiv illustration framställd genom avtryck från snideri (skuren bild) i träplatta träsprit Substantiv metanol träspån Substantiv spån av trä trästaket Substantiv staket bestående av träribbor trästav Substantiv stav tillverkad av trä trästock Substantiv stock av trä trästol Substantiv stol (enbart eller huvudsakligen) i trä trästolpe Substantiv stolpe av trä trästomme Substantiv stomme av trä trästycke Substantiv stycke av trä träställning Substantiv ställning byggd i trä träsvarv Substantiv svarv för trä träta Verb kivas, gräla, munhuggas trätande Substantiv det att träta trätavla Substantiv tavla som tillverkades av trä trätgirig Adjektiv som ofta och gärna grälar trätgirighet Substantiv det att vara trätgirig trätjära Substantiv tjära av trä trätlysten Adjektiv som känner starkt begär efter att träta trätlystnad Substantiv starkt begär efter att träta trätobroder Substantiv (manlig) person som man ofta diskuterar och (på ett vänskapligt sätt) träter med trätofrö Substantiv ursprunglig orsak till träta trätosyster Substantiv kvinnlig person som man ofta diskuterar och (på ett vänskapligt sätt) träter med trätrappa Substantiv trappa gjord av trä trätub Substantiv tub (rörledning) för vatten från en damm till ett vattenkraftverk tillverkad av trä (med järnband omkring) trätunna Substantiv tunna tillverkad av ekbrädor trävara Substantiv produkt från träindustrin trävirke Substantiv virke av trä trävägg Substantiv vägg gjord av trä trå Verb längta tråckla Verb sy ihop med långa stygn tråcklande Adjektiv som tråcklar tråda Verb i frasen tråda dansen trådad Adjektiv organiserad i diskussionstrådar trådbunden Adjektiv som behöver sladdar för att fungera, som inte fungerar trådlöst trådbuss Substantiv buss (huvudsakligen) driven av el från en kontaktledning ovanför vägen trådglas Substantiv plant glas med ett rutnät av metalltråd trådig Adjektiv som består av trådar trådlik Adjektiv som liknar en tråd trådning Substantiv det att tråda; en sorts hårborttagning trådrak Substantiv en rät hjälplinje på ett tygmönster som anger hur tygstycket skall tas (klippas) ut i förhållande till tygets längsriktning trådriktning Substantiv beskriver hur tråd i vävda textilier löper trådrulle Substantiv spole som tråd rullas upp på (för förvaring) trådsmal Adjektiv smal som en tråd, väldigt smal tråg Substantiv öppet, rektangulärt fat eller kärl, för framställning eller servering av mat tråk Substantiv tristess; någonting tråkigt tråkande Adjektiv som tråkar tråkdom Substantiv tristess tråkighet Substantiv det att vara tråkig tråkröv Substantiv tråkig person, ofta sagt av besvikelse trål Substantiv stort släpande nät vid havsfiske tråla Verb fånga (fisk eller andra marina djur) med en trål trålare Substantiv båt för trålfiske trålfiskare Substantiv person som fiskar med hjälp av trål trålfiske Substantiv fiske med trål trålgräns Substantiv gräns innanför vilken trålning ej är tillåten trålning Substantiv det att tråla; tillfälle när det trålas trånad Substantiv häftig längtan, åtrå trånande Adjektiv som trånar trångbröstad Adjektiv inskränkt, intolerant, fördomsfull, ofördragsam trångbröstenhet Substantiv inskränkthet, intolerans, fördomsfullhet, ofördragsamhet trånghet Substantiv det att vara trång trånghuvad Adjektiv dum, med svagt förstånd trångsinne Substantiv sinnestillstånd som är inskränkt trångsint Adjektiv som saknar förståelse eller tolerans för andra trångsinthet Substantiv det att vara trångsint trångsynthet Substantiv det att vara trångsynt trånsjuk Adjektiv sjuk av trånad trånsjuka Substantiv det att vara trånsjuk tråregn Substantiv lätt men ihållande regn tröcka Verb trycka trögdjur Substantiv någon av de djurarter som räknas till gruppen trögdjur (Xenarthra), omfattande bland andra sengångare, myrslok och bältdjur; individ av dessa djurarter trögfattad Adjektiv som har svårt att förstå trögflytande Adjektiv med hög viskositet; som bara långsamt kan flyta eller ändra form tröghet Substantiv egenskapen hos materia i ett icke-accelererande referenssystem att accelerera om och endast om en resulterande kraft verkar på föremålet; egenskapen att lyda Newtons första lag tröghetslagen Substantiv alternativt namn på Newtons första lag tröghetssystem Substantiv referenssystem i vilket Newtons första lag gäller, d.v.s. ett icke-accelererande referenssystem tröglärd Adjektiv som har svårt för att lära sig eller ta till sig nya kunskaper och färdigheter trögsint Adjektiv trög, trögsinnig trögsinthet Substantiv det att vara trögsint trögsmält Adjektiv svårsmält trögsåld Adjektiv som säljer långsamt; svårsåld trögtänkt Adjektiv som tänker trögt (långsamt eller dåligt) trögtänkthet Substantiv det att vara trögtänkt tröjnummer Substantiv en eller flera siffror på en tröja (för att lättare kunna identifiera en spelare under en match) tröjärm Substantiv ärm på tröja trökig Adjektiv tråkig trösk Substantiv maskin för tröskning tröska Verb skilja sädeskorn eller andra frön från ax eller halm eller agnar tröskande Adjektiv som tröskar tröskelvärde Substantiv ett speciellt värde på en (matematisk eller fysikalisk) storhet sådant att olika saker gäller över och under detta värde, eller sådant att något inträffar om värdet nås (ovanifrån eller underifrån) tröskla Verb förse med tröskel tröskmaskin Substantiv synonym till: tröskverk tröskverk Substantiv motordrivet redskap som används för att tröska spannmål; föregångare till skördetröskan tröstare Substantiv person som ger tröst tröstarinna Substantiv kvinnlig tröstare; tröstande kvinna tröstefull Adjektiv full av tröst trösterik Adjektiv tröstande, som skänker mycket tröst trösterska Substantiv kvinna som ger tröst; kvinnlig tröstare tröstlös Adjektiv som saknar framtidsutsikter tröstlöshet Substantiv det att vara tröstlös tröstrik Adjektiv variant av trösterik tröstäta Verb äta för att trösta sig när man mår psykiskt dåligt tröttgången Adjektiv som har tröttnat på att gå trötthetstecken Substantiv indikation på trötthet tröttkörd Adjektiv utarbetad, trött av att ha kört (om dragdjur; om människor: arbetat) länge tröttnad Substantiv trötthet tröttnande Substantiv det att tröttna tröttsamhet Substantiv det att vara tröttsam; något som är tröttsamt tsadi Substantiv den artonde bokstaven i det hebreiska alfabetet: צ (ordfinal: ץ) tsardöme Substantiv område som styrs av en tsar; en tsars ämbete eller befattning tsarevitj Substantiv rysk prins tsarevna Substantiv rysk prinsessa tsarhymn Substantiv kungssång, nationalsång riktad till tsaren, kejsaren; vanligen avses ryska tsarhymnen Bozje tsarja chrani tsarinna Substantiv hustru till tsar tschakot Substantiv gammaldags hjälm tsetsefluga Substantiv en afrikansk fluga som överför sömnsjuka tsonga Substantiv en folkgrupp som bebor norra Sydafrika och södra Moçambique tsunamikatastrof Substantiv katastrof orsakad av en seismiskt utlöst flodvåg tsunamioffer Substantiv person (eller djur) som fallit offer för en tsunami tsunamivarning Substantiv en av experter utlyst varning för tsunami, efter att en jordbävning skett under havsytan tuareg Substantiv medlem av en folkgrupp i Nordafrika tuaregisk Adjektiv som rör berberfolket tuareger eller deras språk tuaregiska tuaregiska Substantiv ett berberspråk som talas i av tuareger i Saharaöknen i södra Algeriet och söder om gränsen till Niger och Mali tubaist Substantiv musiker som spelar tuba tubaspelare Substantiv person som spelar tuba tubba Verb förleda, övertala, locka, förmå tuberkel Substantiv liten knöl i vävnad tuberkelbacill Substantiv variant av tuberkelbakterie tuberkelbakterie Substantiv bakterie (Mycobacterium tuberculosis) som orsakar tuberkulos tuberkelfri Substantiv som är fri från tuberkulos tuberkulös Adjektiv med tuberkulos behäftad tubkikare Substantiv kikare formad som en tub; vanligen monterad på stativ tubulin Substantiv en av medlemmarna i en familj av klotformiga proteiner, speciellt α- eller β-tubulin (eller en dimer av dessa) som är byggstenar i mikrotubuli tubuloglomerulär Adjektiv som har med njurtubuli och glomerulus (i samma nefron) att göra; som går från tubuli till glomerulus (i samma nefron) tubulus Substantiv rör tubulussystem Substantiv det system av rör som transporterar urin i ett nefron och som utgörs av proximal tubulus, Henles slynga och distal tubulus tudela Verb dela i tu, i två delar tudelad Adjektiv delad i två delar tudelning Substantiv det att dela i två delar, det att tudela tuffa Verb ge ifrån sig ett läte likt en ångmaskin tuffhet Substantiv det att vara tuff tufsa Verb bringa i oordning tuggande Substantiv det att tugga tuggning Substantiv det att tugga, d.v.s. utföra den repetitiva rörelse av underkäken som får tänderna att finfördela födan i munhålan (och blanda den med saliv) innan den sväljs tuggtobak Substantiv (fläta av) pressad och smaksatt tobak som man tuggar tuggummiautomat Substantiv mekanisk apparat som mot mynt säljer tuggummi i kulor tuja Substantiv ett trädslag (Thuja occidentalis) i familjen cypressväxter (Cupressaceae) viltväxande i Nordamerika och populär som trädgårdsväxt världen över; exemplar av denna art tujasidensvans Substantiv en fågelart (Bombycilla cedrorum) inom familjen sidensvansar (Bombycillidae); individ av denna art tukan Substantiv individ av någon art inom familjen tukaner tukaner Substantiv familj fåglar (Ramphastidae) inom ordningen hackspettartade fåglar (Piciformes) tukta Verb utdela ett straff för överträdelse av disciplinregel, bestraffa, tillrättavisa; straffa, aga tuktad Adjektiv uppfostrad i sträng disciplin tuktan Substantiv det att tukta tuktande Substantiv det att tukta tukthus Substantiv anstalt för straffarbete tul Substantiv hednisk klok gubbe (dock inte en sejdkarl) som kunde recitera eller rabbla upp inlärda sagor och berättelser eller liknande tularemi Substantiv harpest (en sjukdom som genom gnagare kan spridas till människor) tulipanaros Substantiv tulpan (såsom vacker eller iögonfallande blomma) (SAOB 2005). Ursprungligen var ordet synonymt med tulpan då ordet ”ros” i äldre folkligt språkbruk användes om vackra eller stora blommor i allmänhet och om blommor som me tulium Substantiv ett grundämne med atomnummer 69, atommassa 169 och symbolen Tm tulkört Substantiv en art (Vincetoxicum hirundinaria) inom växtfamiljen oleanderväxter (Apocynaceae); individ av arten tulkört tulla Verb betala tull tullare Substantiv person anställd av tullmyndighet till att ta upp tull tullavgift Substantiv skatt som enligt en på förhand bestämd tariff skall betalas vid import eller export av vissa varor som transporteras över en statsgräns tullbelägga Verb belägga med tull tullfri Adjektiv om vara som är befriad från tull; tidigare även om person befriad från att behöva erlägga tull tullfrihet Adjektiv det att befriad från tull; kan omfatta enskilda typer av varor, enskilda företag och personer (adel), eller varutransport mellan enskilda geografiska områden tullförbund Substantiv tullunion tullhot Substantiv hot om tullar tullista Substantiv tulltaxa tullmur Substantiv stadsmur tullskatt Substantiv skatt som enligt en på förhand bestämd tariff skall betalas vid import eller export av vissa varor som transporteras över en statsgräns tullsänkning Substantiv reduktion av tullavgifterna tulltjänsteman Substantiv tjänsteman verksam i tullen tullverk Substantiv statligt verk (myndighet) som ansvarar för uppbörd av tullar samt kontroll och övervakning av person- och varutrafik över ett lands gränser tullverket Substantiv Svensk statlig förvaltningsmyndighet tullvän Substantiv protektionist, motståndare till frihandel tulpanrabatt Substantiv rabatt planterat med tulpaner tulpanträd Substantiv ett trädslag (Liriodendron tulipifera) i familjen magnoliaväxter (Magnoliaceae) som förekommer naturligt i östra USA; exemplar av denna art tulta Verb gå ostadigt och stappligt med små steg tultande Adjektiv som tultar tulubb Substantiv lång överrock med pälsfoder tumba Substantiv en över marken upphöjd gravkista tumbuka Substantiv ett bantuspråk som talas i delar av Malawi, Zambia och Tanzania tumla Verb ramla, falla omkull, snurra, rulla runt (ej passivum) tumlare Substantiv däggdjursfamilj (Phocoenidae) inom underordningen tandvalar (Odontoceti) tumma Verb beröra med fingrarna; pilla på något; konstant hålla i handen och syssla med något tummetott Substantiv tumme tummis Interjektion sägs när man tummar på något, när man lovar att hålla ett löfte tumnagel Substantiv den fingernagel som sitter på tummen tumregel Substantiv enkel minnesregel eller samband som gäller ungefärligen tumskruv Substantiv visst slags tortyrredskap som innebär att man skruvar åt runt tummen tumstock Substantiv graderat verktyg för mätning av längd tumstockskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Rhipsalis paradoxa tumsugare Substantiv person som suger på tummen tumultartad Adjektiv högljudd och kaotisk (på grund av att människor är glada eller uppspelta) tumvante Substantiv vante med ett utrymme för tummen och ett för de övriga fyra fingrarna tumvers Substantiv det att på måfå låta fingret hamna någonstans i en bok, "att ta en tumvers", och sedan försöka se en mening med texten (ofta avseende Bibeln där texten då är en vers) tumörframkallande Adjektiv som framkallar eller orsakar tumörbildning tun Substantiv gårdsplan, område omgärdat av byggnader tunder Substantiv fnöske; stycke av lättantändligt torrt material eller ämne som används för att starta en eld, särskilt av trä eller bark tundra Substantiv hårt tillfrusen mark där endast ytlagret kan tina upp sommartid tundrapiplärka Substantiv en art (Anthus gustavi) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten tundrapiplärka tundrasnäppa Substantiv en art (Calidris mauri) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten tundrasnäppa tungbröstad Adjektiv som har viss svårighet med andningen, som andas med möda tungel Substantiv måne tungelement Substantiv elektrisk strömbrytare som sluts vid magnetisk påverkan, vanligen från en permanentmagnet tungformad Adjektiv som har utseende liknande en tunga; tungformig tungformig Adjektiv som har utseende liknande en tunga; tungformad tunglös Adjektiv som saknar tunga tunglöst Adverb utan tunga tungmetall Substantiv metall eller legering som har en densitet som är högre än 5 g/cm3 tungomål Substantiv språk tungpapill Substantiv en av många små strukturer på tungan vilka innehåller smaklökar tungpiercing Substantiv hål som gjorts i tungan så att ett smycke kan bäras däri tungrodd Adjektiv mödosam att ro tungroddhet Substantiv det att vara tungrodd tungsinne Substantiv nedstämdhet, det att vara ledsen eller sorgsen tungsint Adjektiv som är nedstämd och kännetecknas av tungsinne tungsinthet Substantiv det att lida av tungsinne tungspets Substantiv yttersta änden av tungan tungspottkörtel Substantiv någon (glandula sublingualis) av de två spottkörtlar som finns framtill under slemhinnan i munhålans golv, en på varje sida tungsten Substantiv scheelit tungus Substantiv medlem av ett mongolfolk i nordöstra Asien tungusiska Substantiv språk som främst talas i Sibirien och norra Kina tungviktsklass Substantiv viktklass inom flera sporter såsom boxning och brottning tungvrickare Substantiv fras eller ordföljd konstruerad för att vara svåruttalad tungvrickningsövning Substantiv tungvrickare; fras som avsiktligt är svår att uttala tunika Substantiv ursprungligen fornromerskt inomhusplagg; knälång jacka eller klänning tunisier Substantiv invånare i Tunisien eller som har tunisisk härkomst tunisisk Adjektiv som rör Tunisien, dess folk, kultur eller geografi tunisiska Substantiv kvinna från Tunisien tunnband Substantiv metallband som håller samman en tunna tunnbindare Substantiv hantverkare som tillverkar och lagar trätunnor tunnbinderi Substantiv verksamhet att tillverka trätunnor tunnbröd Substantiv mycket tunt bröd som härstammar från Norrland, finns både som hårt och mjukt tunnelbaneknut Substantiv knutpunkt där flera tunnelbanelinjer möts tunnelbanelinje Substantiv sträcka som regelbundet trafikeras med tunnelbana tunnelbanenedgång Substantiv nedgång till tunnelbana, vanligtvis till tunnelbanestation tunnelbanespärr Substantiv spärr (för biljettkontroll) vid ingång (nedgång) till tunnelbana tunnelbanestation Substantiv station där tunnelbanetåg stannar (i tunnelbanan) för att släppa av och släppa på nya passagerare tunnelbanetrafik Substantiv trafik med tunnelbanetåg tunnelbanetåg Substantiv tåg som trafikerar tunnelbana tunnelbanevagn Substantiv vagn som ingår i ett tunnelbanetåg tunnelmynning Substantiv ställe där en tunnel börjar tunneltåg Substantiv variant av tunnelbanetåg tunneltågförare Substantiv förare av ett tunnelbanetåg, även kallat tunneltåg tunnelväxthus Substantiv växthus i form av en tunnel av stålbågar och plastfolie tunnhet Substantiv det att vara tunn tunnhudad Adjektiv med tunn hud tunnla Verb ta sig förbi hinder på ett sätt som klassisk fysik inte tillåter tunnlande Substantiv det att tunnla tunnling Substantiv det att tunnla tunnpannkaka Substantiv vanlig, tunn pannkaka, tillagad i stekpanna tunnsådd Adjektiv som det finns få eller lite av tunntarm Substantiv den längsta delen av tarmen hos människan, vilken delas in i duodenum, jejunum och ileum (proximalt till distalt), och förbinder magsäcken (proximalt) till tjocktarmen (distalt), och där spjälkning och upptag av näringsä tunnvalv Substantiv valv (murat innertak) i form av en halvcylinder (en halv tunna) tupel Substantiv används tillsammans med en siffra eller namn på tal för att ange en följd av så många element tuppfjät Substantiv en mycket kort sträcka tuppjuck Substantiv raseriutbrott, amok tuppkam Substantiv röd utväxt eller tofs på hjässan hos hönsfåglar tupprall Substantiv en fågelart (Gallicrex cinerea), den minsta av arterna i familjen rallar (Rallidae); individ av denna art turbiditet Substantiv ett mått på en vätskas suspension av partiklar turbogenerator Substantiv generator driven av en turbin turbojetmotor Substantiv jetmotor, en sorts gasturbin för framdrivning av flygplan turbopropplan Substantiv flygplan där gasturbiner driver propellrar turboversion Substantiv version av något som går snabbare än vanligt turbulent Adjektiv virvlande turgor Substantiv tryck som cellsaft utövar mot cellväggen i växtceller turista Verb resa som en turist turistande Substantiv det att turista turistbuss Substantiv buss som (för stunden endast) kör turister på semester turistbyrå Substantiv kontor som för turister tillhandahåller information, kartor, broschyrer och liknande om en plats sevärdheter turistisk Adjektiv som har att göra med turister och turism turistland Substantiv land som är mycket populärt bland turister turistmagnet Substantiv plats eller företeelse som lockar många turister turistmål Substantiv resmål för turister turistort Substantiv ort som är populär bland turister turistsajt Substantiv webbplats med information till turister turiststation Substantiv vandrarhem eller övernattningsstuga för turister i annars obebyggda trakter (svenska fjällen) turistsäsong Substantiv tid på året då många turister besöker en plats turisttrafik Substantiv trafik som utgörs av turister turkcypriot Substantiv person från den turkiska delen av Cypern turkcypriotisk Adjektiv som har att göra med turkcyprioter turkcypriotiska Substantiv kvinna från den turkisktalande delen av Cypern turkduva Substantiv en art (Streptopelia decaocto) inom fågelfamiljen duvor (Columbidae); individ av arten turkduva turkestantörnskata Substantiv en art (Lanius phoenicuroides) inom fågelfamiljen törnskator (Laniidae); individ av arten turkestantörnskata turkhit Substantiv låt på ett främmande språk som i underhållande syfte textats med vad det låter som på det egna språket turkifiera Verb förändra något för att bättre likna turkar eller ge en kulturellt turkisk prägel eller inordna i turkiska språkliga mönster turkisktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket turkiska turkmen Substantiv invånare i Turkmenistan eller som har turkmenisk härkomst turkmenisk Adjektiv variant av turkmensk; som rör av Turkmenistan turkmeniska Substantiv ett sydvästligt turkspråk som talas av omkring 5 miljoner fördelat över länderna Turkmenistan, Iran, Afghanistan, Irak, Syrien och Turkiet turkmenistanier Substantiv invånare i Turkmenistan eller som har turkmenistansk härkomst turkmenistansk Adjektiv som rör staten Turkmenistan turkmensk Adjektiv som rör turkmenerna, det turkmeniska språket eller staten Turkmenistan turkmenska Substantiv variant av turkmeniska; ett sydvästligt turkspråk som talas av omkring 5 miljoner fördelat över länderna Turkmenistan, Iran, Afghanistan, Irak, Syrien och Turkiet turknäva Substantiv en växtart (Geranium ibericum) inom familjen näveväxter (Geraniaceae) med lila till blåvioletta blommor och något hjärtformade, djupt flikiga blad; exemplar av denna art turkspråk Substantiv språk i den turkiska språkfamiljen turnerande Substantiv det att turnera turnyr Substantiv hållning, skick; ordvändning turordning Substantiv ordningsföljd som bestäms genom någon regel turre Substantiv tournedos turrä Substantiv tjärved turs Substantiv (illasinnad) jätte, troll; särskilt om jätte i den fornnordiska mytologin tursamt Adverb på ett tursamt sätt turtäthet Substantiv antal turer (med kollektivtrafik) per viss tidsenhet (t.ex. timme, dygn) tusch Substantiv svart färg, en sorts bläck som används för teckning eller skrivande; även om annan färgad vätska som används i tuschpennor eller som mascara tuscha Verb beröra, snudda vid tuschande Adjektiv som tuschar tuschpenna Substantiv penna med tusch tusenbroder Substantiv fisk, ofta abborre eller röding, som växer upp i biotoper där fiskbestånden inte utvecklas normalt, där fiskarna ofta blir småväxta men i stället uppträder i stort antal tusendel Substantiv en av tusen lika stora delar (=en tiondels procent) av något tusenfoting Substantiv mångfoting; generell term för leddjur med ett stort antal ben tusenkonstnär Substantiv mycket driftig person som klarar det mesta; person som kan ”tusen konster” tusenkornvikt Substantiv vikten av tusen korn (frön, utsäde); förkortas Tkv tusenkronorssedel Substantiv sedel med valören ett tusen kronor tusensköna Substantiv en art (Bellis perennis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten tusensköna tusenårig Adjektiv som är tusen år gammal; som varat i tusen år tusenåring Substantiv något som varat i tusen år; varelse som är tusen år gammal tusenårsskifte Substantiv skifte från ett årtusende till ett annat tusing Substantiv sedel med belopp om tusen kronor eller annan valuta tuskaft Substantiv bindningstyp som används vid vävning tuskulum Substantiv lantlig fristad tuss Substantiv (liten) grupp av hopsamlade (små och mjuka) partiklar; tott, tofs tussilago Substantiv en art (Tussilago farfara) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av växtarten tussilago tutande Substantiv det att tuta tuting Substantiv sup tutta Substantiv liten flicka, jänta, småflicka tuttifrutti Substantiv blandad frukt i sockerlag tutu Substantiv balettkjol gjord av flera lager tyll tuva Substantiv stycke av gräs eller strån med hophörande jord kring rötterna tuvaluan Substantiv person från Tuvalu, i synnerhet en man tuvaluansk Adjektiv som rör Tuvalu eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt tuvaluanska Substantiv ett polynesiskt språk som talas främst i Tuvalu tuvin Substantiv person från den ryska delrepubliken Tuva eller med tuvinsk härkomst tuvinsk Adjektiv som rör den ryska delrepubliken Tuva eller det tuvinska folket, geografiskt, kulturellt eller språkligt tuvinska Substantiv nordligt turkspråk med cirka 200 000 främst av tuviner i den ryska delrepubliken Tuva, Mongoliet, och Kina tuvkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mila caespitosa tuvklotkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Escobaria vivipara tuvopuntia Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Maihueniopsis glomerata tuvsnäppa Substantiv en art (Calidris melanotos) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten tuvsnäppa tvaga Verb tvätta (variant till två) tvagen Adjektiv tvättad, rengjord tvagning Substantiv det att tvaga (två) sig, tvättning (i synnerhet i religiösa, rituella sammanhang) tvara Substantiv grötkräkla (tillverkad av en gran- eller talltopp) tvedräkt Substantiv oenighet eller splittring som orsakar missämja tveeggad Adjektiv vars båda sidor är vassa (försedd med egg) tvefald Substantiv det att ha egenskap av två tvefalt Adverb två gånger tvegifte Substantiv form av polygami där en person är gift med precis två andra personer tvehornad Adjektiv som har två horn tvehänt Adjektiv variant av tvåhänt tvehågsen Adjektiv tveksam, villrådig tvehågsenhet Substantiv känsla när man delas mellan två motstridiga känslor tvehövdad Adjektiv som har två huvuden tvekamp Substantiv duell, strid mellan två personer eller parter tvekande Adjektiv som tvekar tveklös Adjektiv som helt säkert beskrivs korrekt av en benämning tvekönad Adjektiv med två kön tveljus Substantiv ljus i skymningen eller i gryningen tvesala Substantiv dubbelförsäljning; dubbelöverlåtelse; det att sälja något (som finns bara en gång) till två (eller sällan mer) köpare tvesalu Substantiv variant av tvesala tvesovlare Substantiv slösare; person som tar två sorters pålägg på samma smörgås tvestjärt Substantiv insekt av ordningen Dermaptera eller arten Forficula auricularia (vanlig tvestjärt) tvetalan Substantiv det att göra två motstridiga påståenden om samma sak vilket gör att bägge inte orimligen kan vara sanna; förhållandet att lämna motsägande uppgifter eller ge motstridiga svar tvetydighet Substantiv det att vara tvetydig; egenskapen av att ha två eller flera tolkningar tvillingbroder Substantiv bror som utgör del av ett tvillingpar tvillingbrorsa Substantiv bror som utgör del av ett tvillingpar tvillingnöt Substantiv nöt med två kärnor tvillingpar Substantiv två personer som är tvillingar till varandra tvillingsyrra Substantiv syster som utgör ena delen av ett tvillingpar tvillingsyskon Substantiv syster eller bror som utgör del av ett tvillingpar tvillingvagn Substantiv barnvagn som två stycken barn kan ligga eller sitta i samtidigt (vanligen bredvid varandra) tvina Verb gradvis tyna bort tving Substantiv låsbart verktyg som används framförallt till sammanhållning av flera arbetsstycken tvinna Verb sno ihop (spunna) trådar (till garn) tvista Verb uttrycka olika åsikt, utkämpa en (ligga i) tvist, vara oense, debattera, gräla, munhuggas, strida, bråka tvistande Substantiv det att tvista tvistefrö Substantiv källa till oenighet tvistemål Substantiv rättsligt ärende angående en civilrättslig sak som behandlas inför domstol tvistig Adjektiv som är föremål för tvist tvistighet Substantiv det att vara tvistig; något som är omstritt tvistsöm Substantiv en sorts korsstygn (bl a i sydsvensk hemslöjd) tvittra Verb kungöra någon information via webbtjänsten Twitter (sedan 2023 kallad X) tvivelaktighet Substantiv det att vara tvivelaktig; tvivelaktigt uttalande eller liknande tvivelsam Adjektiv tvivelaktig, tveksam tvivelsutan Adverb utan tvivel, utan tvekan tvivlande Substantiv det att tvivla tvongen Adjektiv tvungen tvära Verb förflytta sig tvärs över något tvärbrant Adjektiv mycket brant tvärbromsa Verb bromsa mycket kraftigt för att snabbt sänka farten (ofta till nära stillastående); plötsligt stanna tvärbromsning Substantiv mycket kraftigt bromsning tvärdrag Substantiv vinddrag tvärs igenom ett rum tvärfall Substantiv en körbanas lutning (fall, mäts i procent) åt sidan, på tvären mot körriktningen tvärflöjt Substantiv ett träblåsinstrument som hålls horisontellt och blåses från sidan tvärgata Substantiv gata som korsar annan (ofta större) gata tvärgående Adjektiv som löper vinkelrätt mot längdriktningen tvärhet Substantiv det att vara tvär tvärilsken Adjektiv plötsligt och intensivt ilsken tvärnita Verb bromsa in ett fordon mycket snabbt till stillastående; även i överförd betydelse tvärnsnitt Substantiv yta som är resultatet av en genomskärning av ett föremål i rät vinkel mot föremålets längdaxel tvärsemot Adverb på motsatt sätt tvärslå Substantiv stång eller bom (slå) på tvären tvärsnitt Substantiv yta som är resultatet av en genomskärning av något i rät vinkel mot längdaxeln tvärsom Adverb på motsatt sätt tvärspråklig Adjektiv som sträcker sig över flera språk tvärstanna Verb plötsligt och hastigt stanna (t.ex. från gående, körande eller flygande tillstånd) tvärstrimmig Adjektiv randig på tvären tvärsumma Substantiv siffersumma tvärsäker Adjektiv helt säker tvärsäkerhet Substantiv det att vara tvärsäker tvärvetenskaplig Adjektiv som omfattar flera olika vetenskapsgrenar tvärvetenskapligt Adverb på ett tvärvetenskapligt sätt tvärvägg Substantiv vägg som går vinkelrätt mot annan tvärvända Verb plötsligt ändra rörelseriktning till den precis motsatta tväryxa Substantiv skarvyxa tvärå Substantiv å som mynnar ut i en större å tvättbar Adjektiv som tål att tvättas tvättbjörnar Substantiv ett däggdjurssläkte som bl.a. innefattar arten tvättbjörn (ovan) tvättbräda Substantiv räfflad skiva av metall (insatt i en träram) som förr brukade användas för att gnugga kläderna mot vid tvättning, och som sedermera även kommit att används som slagverksinstrument tvättbräde Substantiv variant av tvättbräda tvätterska Substantiv kvinnlig tvättare tvättfat Substantiv skål för tvättning av främst händer och ansikte tvättid Substantiv avsatt stund till att tvätta; bokad (eller bokningsbar) tid för tvättning i gemensam tvättstuga tvättklubba Substantiv klubba, som användes för att tvätta kläder tvättklämma Substantiv klädnypa tvättlina Substantiv lina som används för att hänga upp tvätten för torkning tvättställ Substantiv ofta i toalett eller badrum väggmonterad några kubikdecimeter stor skålformad vattenbehållare med kran för flytande vatten monterad ovan behållaren och avlopp i behållarens botten, i syfte att användas av människor vid e tvättsvamp Substantiv mjukt och poröst redskap som kan suga upp vätska, används för tvätt och rengöring och för länge sedan producerades av svampdjur tvättvatten Substantiv vatten som används till att tvätta något tvåaxlig Adjektiv som har två axlar tvåbandare Substantiv (tryckt) verk i två band, i två delar tvåbarnsfamilj Substantiv familj med (två föräldrar och) två barn tvåbarnsfar Substantiv far till två barn tvåbarnsmamma Substantiv mamma till två barn tvåbarnsmor Substantiv mor till två barn tvåbarnspappa Substantiv pappa till två barn tvåbarnssystem Substantiv system (tradition, trend, vana) att varje familj bara skaffar två barn tvåbent Adjektiv som använder två ben då de förflyttar sig; som går på två ben tvåblad Substantiv växtart i familjen orkidéer; Listera ovata tvådagarskurs Substantiv kurs som varar två dagar tvådimensionell Adjektiv som har utsträckning i två dimensioner tvåeggad Adjektiv om klinga vars båda sidor är vassa tvåfald Substantiv det att ha egenskap av två tvåfalt Adverb två gånger tvåfilig Adjektiv som har två filer (per färdriktning) tvåflodsland Substantiv Mesopotamien; ett land mellan två floder (Eufrat och Tigris), endera Babylon eller Assyrien tvåfrontskrig Substantiv krig med fiender på två fronter tvåfärgad Adjektiv som har (precis) två färger /på sin yta/ tvågälad Adjektiv som har två gälar tvåhanda Adverb på två sätt tvåhandssvärd Substantiv svärd som förs med båda händer tvåhet Substantiv det att vara två tvåhjulig Adjektiv som har två hjul tvåhjuling Substantiv fordon med två hjul, ofta om barncyklar i jämförelse med trehjuling tvåhjulstraktor Substantiv motorfordon med två hjul och handtag för gående förare avsedd att dra en kärra med åtminstone ett hjul tvåhundragrammare Substantiv en hamburgare som väger 200 gram tvåhundralapp Substantiv sedel med belopp om tvåhundra kronor eller annan valuta tvåhundrameterslopp Substantiv lopp på en sträcka av 200 meter tvåhundring Substantiv sedel med belopp om tvåhundra kronor eller annan valuta tvåhänt Adjektiv som har två händer tvåhövdad Adjektiv som har två huvuden tvåkomponentlim Substantiv lim som består av två beståndsdelar som måste blandas för att limmet ska börja hårdna tvåkomponentslim Substantiv lim som består av två beståndsdelar som måste blandas för att limmet ska börja hårdna tvåkönad Adjektiv som har två kön tvåla Verb behandla med tvål tvåledad Adjektiv som är sammansatt av två leder (huvuddelar) tvålfager Adjektiv vacker på oäkta sätt; framställd eller uppfattad som överdrivet fin tvållödder Substantiv lödder som bildats genom att blanda tvål och vatten tvålopera Substantiv synonym av såpopera tvålull Substantiv stålull tvålvatten Substantiv vatten som har blandats med tvål tvåmastad Adjektiv försedd med två master tvåmänning Substantiv syskonbarn till någons förälder, syskonbarns släktskap med varandra tvåmålsskytt Substantiv spelare (i t.ex. fotboll) som gjort (skjutit) två mål (i en match) tvångla Verb hångla med någon mot personens vilja tvånglande Adjektiv som tvånglar tvångsabort Substantiv det att en gravid kvinna (av myndigheterna eller annan styrande makt) tvingas att genomgå abort mot sin vilja tvångsarbete Substantiv påtvingat arbete som måste utföras som (del av) bestraffning, till exempel för lösdriveri tvångsarbetsanstalt Substantiv anstalt där de intagna är dömda till tvångsarbete, till exempel på grund av lösdriveri tvångsarbetsläger Substantiv läger där folk tvingades arbeta tvångsdöpa Verb under tvång döpa tvångsförflytta Verb överföra en större befolkningsgrupp från ett område till ett annat mot gruppens vilja tvångsförflyttning Substantiv överföring av större befolkningsgrupp från ett område till ett annat mot gruppens vilja tvångsgifte Substantiv tvångsäktenskap, det att en person mot sin vilja ingår ett äktenskap tvångskristnande Substantiv det att tvinga någon att byta sin religion (eller ateism) till kristendom tvångsmedel Substantiv medel för att utöva tvång tvångsmässighet Substantiv det att vara tvångsmässig tvångssterilisera Verb operera bort fortplantningsorgan utan hänsyn till vederbörandes vilja tvångssteriliserande Adjektiv som tvångssteriliserar tvångssterilisering Substantiv av myndigheterna påtvingad sterilisering av en människa tvångssvenska Substantiv svenska språkkunskaper som villkor för att få ett jobb i Finland tvångsvaccination Substantiv vaccination genomförd med tvång tvångsvis Adverb med tvång tvångsvård Substantiv ofrivillig behandling mot psykisk sjukdom eller farlig smitta tvångsäktenskap Substantiv äktenskap som ingåtts trots att minst en av parterna inte önskar det tvåordig Adjektiv som består av två ord tvårummare Substantiv synonym för tvårumslägenhet tvårumslägenhet Substantiv lägenhet som består av två rum (vanligen plus hall, kök, badrum etc.) tvåshotta Verb ta kål på en motståndare med två direktangrepp (såsom två slag/skott eller två attacker etc, beroende på spelets natur), antingen från två handlingar eller en handling (exempelvis en attack som gör skada i två omgångar), tvåsidig Adjektiv som har två sidor, ofta bildligt (t.ex. bilateral) tvåsiffrig Adjektiv som skrivs med två siffror tvåskeppig Adjektiv uttrycks att kyrkobyggnad eller fabrikshall består av två skepp tvåspråkig Adjektiv som förstår och/eller talar två språk; som ges på två språk; som innehåller information på två språk; som har två språk med officiell status tvåspråkighet Substantiv det att tala två språk tvåstatslösning Substantiv förslat på lösning av en intern konflikt där två parter tilldelas varsin del av landet som en egen (suverän) stat tvåstavig Adjektiv som består av precis två stavelser tvåstavighetsaccent Substantiv grav och musikalisk accent (som är utmärkande för många tvåstaviga ord i det svenska och det norska språket där betoningen ligger på en annan stavelse än den sista) tvåstegsraket Substantiv raket med två steg tvåstjärnig Adjektiv som försetts med betyget två stjärnor tvåstruken Adjektiv struken med två streck, tillhörande oktaven c2–b2, 523–988 Hz tvåsträngad Adjektiv som har precis två strängar tvåstämmig Adjektiv som består av två stämmor tvåtal Substantiv dualis tvåtoppig Adjektiv som har två toppar tvåtoppsaccent Substantiv tvefaldig (grav) tonaccent inom en enda stavelse tvåtusental Substantiv den tidsperiod som följer tusentalet och varar åren 2000–2999 (nästan samma period som det 3:e millenniet som dock är åren 2001–3000) tvåtåig Adjektiv som har tre tår på varje fot tvåvingar Substantiv en ordning (Diptera) i klassen insekter tvåvägs Adjektiv som går åt båda håll tvåvägsfordon Substantiv fordon som kan köra både på väg och på räls tvåvägspådrag Substantiv pådrag (pådragsanordning, strömbrytare) för två riktningar (bakåt–stopp–framåt) tvåväxlad Adjektiv med två växlar tvåvåningshus Substantiv hus med två våningar tvåäggstvilling Substantiv en av två tvillingar som kommer från två olika ägg tvåårig Adjektiv som vanligtvis eller alltid lever i två år tvååring Substantiv person som är två år gammal; något som varat i två år tvåårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots tvåårsdag tya Verb ha kraft till, orka (med); kunna motivera sig till; räcka till tyckande Substantiv det att tycka tyckas Verb förefalla, ge intryck av tyckmycken Adjektiv som är svår att göra till lags; som gärna kritiserar eller ställer krav; och som ofta är självrådig, envis eller benägen att framhålla egna uppfattningar på andras bekostnad tydande Substantiv det att tyda tydliggöra Verb göra tydlig, förtydliga tydlighet Substantiv det att vara tydlig, d.v.s. det att vara enkel att förstå (på precis rätt sätt) tydligtvis Adverb enligt vad som är uppenbart av sammanhanget tydning Substantiv om enskilt utslag av tydande, förklaring, utläggning, tolkning tyende Adjektiv som tyr sig, som söker sin tillflykt tyendes Adjektiv variant av tyende tyfoid Substantiv tyfoidfeber tyfoidfeber Substantiv svår och smittsam sjukdom orsakad av salmonellabakterien Salmonella Typhi tyfon Substantiv tropisk cyklon som bildats över västra Stilla havet (undantaget området runt Australien), och vars vindar uppnår orkanstyrka tygband Substantiv band av tyg tygbit Substantiv bit av tyg tygdjur Substantiv gosedjur tygellös Adjektiv som inte styrs eller kontrolleras tygellöshet Substantiv det att vara tygellös tygelmes Substantiv arten Baeolophus wollweberi i familjen mesar (Paridae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) tygeltärna Substantiv en art (Onychoprion anaethetus) inom fågelfamiljen tärnor (Sternidae); individ av arten tygeltärna tyghus Substantiv byggnad för förvaring av (artilleri)vapen och ammunition m m tygkasse Substantiv en kasse gjord av tyg tyglande Substantiv det att tygla tygpacke Substantiv packe med tyg tygpåse Substantiv påse tillverkad i tyg tygremsa Substantiv remsa av tyg tygrulle Substantiv rulle av tyg, ibland med ett rörformat stycke papp som kärna tygskikt Substantiv skikt av tyg tygsko Substantiv sko helt eller delvis gjord av tyg tygskynke Substantiv skynke av tyg tygstycke Substantiv stycke tyg tyken Adjektiv uppkäftig, stöddig, näsvis, dryg, katig tykobrahedag Substantiv olycksdag tyll Substantiv tunt tyg med nätstruktur, i bomull eller silke tyllgardin Substantiv gardin av tyll tymin Substantiv kvävebas i DNA (motsvarar uracil i RNA) tympanon Substantiv triangelformigt eller rundat väggfält över dörr eller fönster (särsk över medeltida kyrkportal) tymus Substantiv organ i människokroppen, bakom bröstbenet och ovanför/framför hjärtat, där immunsystemets T-celler mognar efter att de bildats i benmärgen, d.v.s. där V(D)J-rekombinationen (som skapar generna för T-cellsreceptorn) och s tyngande Adjektiv som gör något tungt, som håller något nere av sin vikt tyngdacceleration Substantiv den acceleration ett föremål erhåller när det faller fritt i ett gravitationsfält tyngdlyftning Substantiv lyft av tyngder tyngdlös Adjektiv som inte upplever någon tyngdkraft (på sig själv), vanligen genom att personen i fråga befinner sig fri i en farkost (eller annat referenssystem) som befinner sig i fritt fall i tyngdkraftsfältet; (mer precist) som befin tyngdlöshet Substantiv det att vara tyngdlös tyngdpunkt Substantiv den punkt där tyngdkraften kan anses angripa eller massan kan anses vara koncentrerad (för att förenkla beräkningar); den punkt på vilken föremålet kan balanseras. tyngdtäcke Substantiv täcke med insydda vikter som ger en jämn tryckfördelning för att (enligt tillverkarna) skapa lugnande effekt och förbättra sömn typgrad Substantiv en term inom typografi som används för att ange storleken på kägeln (höjd på trycktyp), angiven i punkter typisera Verb återge eller framställa som en typ, så att individuella särdrag tonas ned eller utelämnas (särskilt om litterär eller konstnärlig gestaltning) typiskhet Substantiv det att vara typisk typlokal Substantiv lokal (plats) där man funnit typen (till mineral, växt) typo Substantiv slagfel; stavfel/skrivfel (på dator) typograf Substantiv person som arbetar med typografi typografi Substantiv en bred term för konsten och hantverket att utforma presentation av text så att dess budskap förmedlas på bästa möjliga sätt, samtidigt som resultatet är estetiskt tilltalande för läsaren typologi Substantiv typlära, indelning i typer typrum Substantiv utrymmet (rummet) för ett skrivtecken (en typ) i en text typvärde Substantiv det värde i statistiskt datamaterial som är vanligast, förekommer flest gånger tyranndöme Substantiv tyranni, diktatur, styre (välde, maktutövning) av en tyrann; land som styrs av en tyrann tyrannisera Verb förtrycka, behandla grymt och egenmäktigt tyrannisering Substantiv det att tyrannisera tyrannisk Adjektiv hänsynslös och grym i sitt utövande av makt tyrannvälde Substantiv område som styrs av en tyrann; en tyranns makt tyre Substantiv hårboll (gjort av tredje magen) i idisslande kreaturs inälvor, känd för att orsaka plötslig sjukdom; vidare om dito orsakad sjukdom tyreoglobulin Substantiv stort protein som innehåller många (100–120) tyrosinrester och som produceras av follikelceller i tyreoidea och sedan via exocytos frisätts till follikellumen där tyrosinresterna joderas till MIT och DIT som sedan slås i tyreoidea Substantiv endokrin körtel (glandula thyreoidea) som sitter i halsen, strax nedanför struphuvudet, och som producerar tyreoideahormoner (trijodtyronin (T3) och tyroxin (T4)) och kalcitonin tyreoideacancer Substantiv sköldkörtelcancer tyreoideahormon Substantiv fettlösligt hormon som syntetiseras i tyreoidea (sköldkörteln) från aminosyran tyrosin, främst trijodtyronin och tyroxin tyreoidit Substantiv inflammation i sköldkörteln tyreoperoxidas Substantiv enzym som finns i folliklar i tyreoidea och hjälper till med joderingen av tyreoglobulin tyreotropin Substantiv tyreoideastimulerande hormon (TSH) tyristor Substantiv elektronisk komponent uppbyggd av halvledarmaterial som kan koppla till och från ström tyrolare Substantiv invånare i Tyrolen tyrolerhatt Substantiv slags grön filthatt med vippa på sidan i vildsvinsborst tyrolsk Adjektiv som rör Tyrolen tyrosin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Tyr, Y) tyrosinkinas Substantiv enzym som fosforylerar aminosyran tyrosin (i ett protein), d.v.s. ett kinas med tyrosin(innehållande protein) som substrat tyroxin Substantiv ett hormon som produceras i sköldkörteln från aminosyran tyrosin och bland annat påverkar kroppens metabolism (delvis via trijodtyronin) tyroxinbindande Adjektiv som binder tyroxin (t.ex. tyroxinbindande globulin) tyrruna Substantiv benämning av runan ᛏ med ljudvärdet /t/ tyskeri Substantiv tyskefterhärmning, tyskt uttryck i annat språk tyskfödd Adjektiv född i Tyskland tyskgeting Substantiv en insektsart (Vespula germanica ) i familjen getingar (Vespidae); exemplar av denna art tyskhet Substantiv det att vara tysk tyskiris Substantiv en växtart (Iris × germanica) inom familjen irisväxter (Iridaceae); exemplar av denna art tysklärare Substantiv lärare (vanligen i grund- eller gymnasieskola) som undervisar i ämnet tyska tysklönn Substantiv en art (Acer pseudoplatanus) inom familjen kinesträdsväxter (Sapindaceae); individ (vanligtvis träd) av arten tysklönn tysklönnsstyltmal Substantiv fjärilsarten Caloptilia rufipennella, som ingår i familjen styltmalar (Gracillariidae) tyskockuperad Adjektiv ockuperad av Tyskland tyskprov Substantiv prov i skolämnet tyska tyskspråkig Adjektiv som är avfattad på eller som talar det tyska språket tysktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket tyska tysktillverkad Adjektiv tillverkad i Tyskland tyskägd Adjektiv ägd av tyskar tystande Substantiv det att tysta tysthetslöfte Substantiv löfte att inte avslöja vissa hemligheter tystlåtenhet Substantiv det att vara tystlåten tystnadskultur Substantiv en outtalad konsensus inom en organisation eller social grupp att inte prata om ett givet ämne tystnande Substantiv det att tystna tzatziki Substantiv kall vitlökssås med yoghurt, riven och avrunnen gurka samt vitlök, ofta även med olivolja, salt och peppar täckande Substantiv det att täcka täckbark Substantiv (torra, ej förmultnade) bitar av bark, avsedda för täckodling täckbåge Substantiv ställning (båge) på vilken man kan sy (sticka) ett täcke täckdag Substantiv varje dag då en vara fortfarande finns eller förväntas finnas i lager, från specifierat max till noll antal, baserat på hyllstorlek och försäljningsgrad täckdika Verb lägga igen ett öppet dike sedan vattenledningsrör lagts ner i diket täckdike Substantiv öppet dike som lagts igen sedan vattenledningsrör lagts ner i diket täckdikning Substantiv igenläggning av ett öppet dike sedan vattenledningsrör lagts ner i diket täckelse Substantiv stort tygstycke som täcker eller döljer något täckglas Substantiv tunn skiva av glas som läggs över (för att täcka) preparat som ska studeras i mikroskop täckhet Substantiv det att vara täck täckjacka Substantiv jacka som är vadderad (vaddstickad, kviltad, som ett täcke) täckningskarta Substantiv karta som visar täckning (områden med tillräcklig signalstyrka för radio, tv eller mobiltelefoni) täckstiftsborste Substantiv sminkborste som används till täckstift täktlandskap Substantiv landskap som uppkommer genom att människan utnyttjar en del av naturens resurser i t.ex. stenbrott eller dagbrott tälja Verb forma ett stycke av trä (eller annat mjukt material) med en kniv (eller annat hårt och vasst verktyg) täljande Substantiv det att tälja täljare Substantiv det tal, eller uttryck, som står ovanför bråkstrecket täljbänk Substantiv bänk (ställning) där man sitter gränsle och spänner fast ett ämne att tälja av; slags redskap för slöjd i trä täljhäst Substantiv bänk (ställning) där man sitter gränsle och spänner fast ett ämne att tälja av; slags redskap för slöjd i trä täljkniv Substantiv kniv att tälja med täljsten Substantiv en metamorf bergart; som lätt låter sig formas täljtax Substantiv mindre variant av täljhäst, utan sittbänk, att spänna fast i hyvelbänk tältande Substantiv det att tälta tältare Substantiv person som tältar tältduk Substantiv tunn textil, plast eller dylikt som utgör huvudmaterialet i ett tält tältdörr Substantiv dörr på ett tält tältgolv Substantiv golv i tält tältliv Substantiv livet i tält, camping tältläger Substantiv läger med tält tältmöte Substantiv möte i tält; i synnerhet om frikyrkliga konferenser (väckelsemöte) på sommaren tältpinne Substantiv pinne av trä, metall eller dylikt som används för att ge stadga åt ett tält; som fäster tältduken eller en staglina i marken tältplats Substantiv plats för tält, läger, campingplats tältstad Substantiv stort antal tält; camping; scoutläger tältstång Substantiv stång som spänner upp tältduken tältsäng Substantiv enklare säng som används i tält (i fält) tältöppning Substantiv ingång till ett tält tämjande Substantiv det att tämja tämjbar Adjektiv som kan tämjas tämjbarhet Substantiv det att vara tämjbar tämjning Substantiv det att tämja tändande Substantiv det att tända tändkulemotor Substantiv enkel förbränningsmotor av kolvtyp som förr användes tändlåga Substantiv en, ibland permanent, liten låga som är avsedd för att antända en, ibland tillfällig, större låga tändmedel Substantiv sammanfattande benämning på hela eller delar av tändsystem för att tända sprängmedel tändningslås Substantiv låsbar strömställare för tändningsströmmen tändningsnyckel Substantiv nyckel som behövs för att starta en bilmotor tändrör Substantiv utlösare till sprängladdning (granat) tändsticksfabrik Substantiv fabrik där tändstickor tillverkas tändstiftsnyckel Substantiv verktyg för att byta tändstift tändsystem Substantiv sammanfattande benämning på anordningar som vid viss yttre påverkan – anslag, brytning, drag, elimpuls, kast, låga, radiosignal, skottlossning, slag, tryck med mera – omedelbart eller efter viss tid tänder drivladdningar tändved Substantiv ved i klena dimensioner för att tända en brasa tändämne Substantiv särskild grupp av kemiska föreningar som används för att starta en tändkedja tänjbar Adjektiv som kan tänjas tänjbarhet Substantiv det att vara tänjbar tänjning Substantiv det att tänja tänkbarhet Substantiv det att vara tänkbar; något som är tänkbart tänkespråk Substantiv aforism tänkesätt Substantiv sätt att tänka tänkvärd Adjektiv intressant, värd att tänka på tännlika Substantiv tapetserarstift, möbelspik (med dekorativ skalle) täppande Substantiv det att täppa täppthet Substantiv det att vara täppt tära Verb slita, förbruka tärd Adjektiv sliten och avmagrad tärnad Adjektiv - skuren i tärningar tärningsspel Substantiv spel där tärningar används tärnmås Substantiv en art (Larus sabini) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten tärnmås täta Verb göra tät tätatät Adverb variant av tête-à-tête tätbebyggd Adjektiv med relativt många byggnader (oftast inklusive bostäder) per ytenhet tätbefolkad Adjektiv som har hög befolkningstäthet täthet Substantiv det att vara tät tätklunga Substantiv den grupp cyklister som ligger främst i ett landsvägslopp tätkänning Substantiv en känsla av närhet till täten i en kapplöpning, en chans att ta ledningen tätning Substantiv det att täta (en glipa) tätort Substantiv (avgränsat) tätbebyggt område, per nordisk definition med åtminstone 200 invånare och max 200 meter långt avstånd mellan två byggnader (utom i Norge där max 50 meter gäller); är avståndet mellan två bebyggelser längre än tättbebyggd Adjektiv variant av tätbebyggd tättbefolkad Adjektiv som har hög befolkningstäthet tätting Substantiv individ ur ordningen tättingar (Passeriformes) ur klassen fåglar tättingar Substantiv Passeriformes, den största ordningen inom klassen fåglar tävlan Substantiv det att tävla tävlingsbil Substantiv bil som används för tävlingar inom motorsport tävlingsdeltagare Substantiv person som deltar i en tävling tävlingsform Substantiv typ av tävling tävlingsgren Substantiv delmoment (av eget slag) i ett mästerskap tävlingsklar Adjektiv officiellt antagen att delta i en viss tävling tävlingsmatch Substantiv match som spelas som del av en tävling tävlingsregel Substantiv enskilt av arrangören fastställt villkor som gäller för deltagande i en viss tävling tävlingssammanhang Substantiv det som görs under tävlan tävlingssäsong Substantiv säsong där tävlingar anordnas täxel Substantiv skarvyxa täxla Substantiv skarvyxa tåcken Pronomen variant av tocken tåfjutt Substantiv skott utfört med tåspetsen tåflirta Verb flörta med hjälp av fötterna tåflörta Verb flörta med hjälp av fötterna tågande Substantiv det att tåga tågbana Substantiv järnväg, oftast avseende modelljärnväg ofta gjord av trä och med leksakståg tågbrist Substantiv brist på tåg tågexpedition Substantiv (tidigare vanligt) kontor på station varifrån en järnvägs säkerhetsverksamhet sköts tågfantast Substantiv person som tycker mycket om tåg tågfärja Substantiv färja avsedd för transport av järnvägsvagnar tågförare Substantiv person som kör ett tåg tågförbindelse Substantiv förbindelse via järnväg tågförsening Substantiv det att ett tåg är försenat, d.v.s. det att ett tåg ankommer en station senare än vad tidtabellen anger tågklarerare Substantiv person inom järnvägen som ansvarar för säkerhetsarbetet och för att leda tågen tågknut Substantiv plats där flera järnvägssträckor korsar varandra tågkrock Substantiv krock mellan tåg och annat objekt, ofta annat tåg tågluffa Verb resa /längre avstånd/ med tåg, oftast utan förbestämd färdplan, resmål och/eller platsreservation tågluffande Adjektiv som tågluffar tågluffare Substantiv utövare av tågluffning; turist som på egen hand (ryggsäcksturist) reser (luffar) med tåg (genom Europa med Interrail-kort) tågluffning Substantiv det att tågluffa tågolycka Substantiv olycka som involverar tåg på järnväg (t.ex. en urspårning eller en kollision mellan tåg och föremål som inkräktade på järnvägsspåret, t.ex. en bil eller en fotgängare) tågpassagerare Substantiv passagerare som reser med ett tåg tågpendla Verb pendla (mellan bostad och arbete) medelst tåg tågpersonal Substantiv personal som arbetar på (person)tåg tågresa Substantiv resa med tåg tågresenär Substantiv person som är på tågresa tågrån Substantiv rån av tåg tågrånare Substantiv rånare av tåg; person som utför tågrån tågskryt Substantiv Persons framhävande av sina egna tågresor där resenären genom sitt val av färdmedel tycker sig bidra till kampen mot miljöförstöringen tågskryta Verb framhäva sina klimatmedvetna val genom tågskryt tågsätt Substantiv tåg; en rad sammankopplade vagnar och lok avsedda att (vanligtvis på en järnväg) transportera människor och gods tågtidtabell Substantiv tabell med bland annat tider för när tåg (ankommer och) avgår tågtoalett Substantiv toalett som finns på ett tåg tågtrafik Substantiv trafik med tåg /på järnväg/ tågtransport Substantiv transport med tåg, transport på järnväg tågurspårning Substantiv det att ett tåg i en olycka hamnar med hjulen utanför rälsen tågvagn Substantiv vagn i tåg tågvirke Substantiv samlingsnamn för längre sammanhängande knippe tvinnade eller flätade fibrer; en uppsättning tågvirke benämns tåg tågvärd Substantiv person som arbetar ombord på tåg och är ansvarig för trafiksäkerhetstjänst tågvärdinna Substantiv kvinnlig tågvärd tågvärme Substantiv försörjning av värme och elektricitet till tågvagnar tågvärmevagn Substantiv speciell vagn i ett tåg som är avsedd att förse medföljande vagnar med antingen elektrisk ström eller ånga, i första hand för att värma upp tåget tågända Substantiv ände på ett tåg tågångare Substantiv djur som går på tårna tåke Substantiv dimma tålamodsprövande Adjektiv som kräver stort tålamod, och har stor risk att få individen att tappa tålamodet och bli upprörd tålande Substantiv det att tåla tålighet Substantiv det att vara tålig tålmodighet Substantiv det att vara tålmodig tålös Adjektiv utan tår tånge Substantiv baktill blad eller klinga utstickande tunga som trär hjaltet (handtaget) eller fäster i skaftet tångflickslända Substantiv en insektsart (Coenagrion armatum) i familjen jungfrusländor (Calopterygidae); individ av denna art tånglake Substantiv en art (Zoarces viviparus) inom fiskfamiljen tånglakefiskar (Zoarcidae); individ av arten tånglake tångodling Substantiv odling av tång tångräka Substantiv familj av kräftdjur, Palaemonidae; individ ur denna familj tångsnälla Substantiv långsträckt rörformad fisk (Syngnathus typhle) tångvall Substantiv byggd vall av tång som omgärdar odlade marker som skydd tåpaj Substantiv skott utfört med tåspetsen tårben Substantiv del av kraniet bestående av två tunna benplattor på vardera sida nosen tårdrypande Adjektiv som är överdrivet sentimental tåredal Substantiv en plats (dal) att gråta över, världen, jordelivet tårflöde Substantiv flöde av tårar, intensivt gråt tårframkallande Adjektiv som orsakar tårar tårfylld Adjektiv full av tårar; som gråter; som präglas av att någon eller några gråter tårgasgranat Substantiv granat som vid detonation släpper ut tårgas tårgång Substantiv system av små gångar som leder tårvätskan från ögat till näshålan tåring Substantiv smycke i form av en ring (av metall) buren runt tån tårkörtel Substantiv en (glandula lacrimalis) av de två exokrina körtlar, en ovanför varje öga (lateralt), som producerar tårvätska tårlös Adjektiv som saknar tårar tårtande Substantiv det att tårta tårtbotten Substantiv bakad skiva som utgör botten i tårta tårtformad Adjektiv formad som en tårta tårtgaffel Substantiv gaffel som är lite mindre än en vanlig gaffel som används att äta kaka eller tårta med tårtpapper Substantiv skyddande papper mellan tårta och fat; vanligen med mönsterklippning längs kanten tårtspade Substantiv ett köksredskap som används för att skära upp och portionera tårta tårttarm Substantiv ett sug efter tårta tåsko Substantiv sko använd inom balett för att kunna dansa på tåspetsarna tåspets Substantiv den yttersta delen av en tå tåt Substantiv kort snöre; snörstump tåtel Substantiv gräs av släktet Deschampsia (tåtlar) tåtmaskros Substantiv en art (Taraxacum bracteatum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten tåtmaskros tö Substantiv vinter- eller vårväder med snö, då temperaturen är över noll grader töa Verb smälta bort töande Substantiv det att töa töcka Verb tycka töcken Substantiv tillstånd då något är höljt i dunkel, suddigt eller otydligt töff Interjektion ljudhärmande ord för ljudet av en motor töj Substantiv kläder töja Verb genom kraftpåverkan temporärt deformera på ett storleksökande sätt töjbar Adjektiv som kan töjas; elastisk töjbarhet Substantiv det att vara töjbar töjning Substantiv det att töja tölpaktig Adjektiv vars beteende påminner om en tölp tölpaktighet Substantiv det att vara tölpaktig tölpig Adjektiv vars beteende påminner om en tölp tölpighet Substantiv det att vara tölpig tölt Substantiv fyrtaktig gångart hos vissa hästar, bland annat hos islandshästen tölta Verb gå i tölt töm Substantiv rem för att styra ett dragdjur tömmande Substantiv det att tömma tömning Substantiv aktiviteten att tömma något (en behållare av något slag) töng Adjektiv cool tönn Adjektiv dum, idiotisk, omogen, korkad, rubbad, konstig töntighet Substantiv det att vara töntig; något som är töntigt tör Verb se torde törel Substantiv den rörliga staven i en smörkärna törhända Adverb kanske törna Verb stöta på något (i synnerhet: på grund) törne Substantiv vildväxande rosenbuske; annan växt med taggar törnekrona Substantiv krans av törnekvistar eller liknande material med särskild syftning till den som bars av Jesus vid korsfästelsen törnig Adjektiv full av törnar törnighet Substantiv det att vara törnig törnros Substantiv en art (Rosa canina) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae); buske av arten törnros törnrosasömn Substantiv långvarig overksamhet som påminner om den långa sömnen av sagofiguren Törnrosa törnrosor Substantiv annat (och äldre) namn på släktet rosor (Rosa) inom växtfamiljen rosväxter (Rosaceae) törnskata Substantiv en art (Lanius collurio) inom fågelfamiljen törnskator (Laniidae); individ av arten törnskata törnskator Substantiv en fågelfamilj (Laniidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) törnsångare Substantiv en art (Sylvia communis) inom fågelfamiljen sylvior (Sylviidae); individ av arten törnsångare törstande Substantiv det att törsta törstsläckande Adjektiv som (vid intag) minskar känslan av törst törstsläckare Substantiv dryck eller annat födoämne som vid intagande effektivt minskar känslan av törst; (god) dryck som (effektivt) minskar törsten tösabit Substantiv /ung/ flicka tösapåg Substantiv pojke som klär och beter sig som en flicka tösnö Substantiv tung, blöt snö påverkad av töväder tösunge Substantiv ung flicka (eller dotter) tövind Substantiv mild vind som medför töväder töväder Substantiv vinter- eller vårväder med temperatur över noll grader och som en följd av detta is- eller snösmältning ubikvitet Substantiv allestädesnärvaro ubikvitös Adjektiv som finns överallt; som förutsetts finnas överallt ubåtskränkning Substantiv intrång av en stats ubåtar på en annan stats territorium utan lov uddamål Substantiv ett måls skillnad (i match, resultattabell, eller liknande) uddamålsförlust Substantiv förlust med ett måls marginal uddamålsseger Substantiv vinst med ett måls marginal uddamålsvinst Substantiv vinst med ett måls marginal udde Substantiv om mindre utskjutande (smalt) landområde i större vattenmassa, i synnerhet spetsen; även om mindre halvö uddevallare Substantiv person från Uddevalla uddig Adjektiv som har en udd uddighet Substantiv det att vara uddig uddljud Substantiv ljud i början av ett ord uddlös Adjektiv utan udd; mer allmänt även utan kraft, tandlös uddlöshet Substantiv det att vara uddlös udmurt Substantiv invånare i Udmurtien eller med udmurtisk bakgrund udmurter Substantiv variant av udmurt; invånare i Udmurtien eller med udmurtisk bakgrund udmurtisk Adjektiv som rör Udmurtien eller udmurterna, geografiskt, kulturellt eller språkligt udmurtiska Substantiv ett permiskt språk i den finsk-ugriska språkfamiljen som talas av udmurterna i den ryska delrepubliken Udmurtien uer Substantiv en fiskart (Sebastes norvegicus, även Sebastes marinus) inom familjen drakhuvudfiskar (Sebastidae); individ av denna art ufolog Substantiv person som sysslar med ufologi ufologi Substantiv studiet av ufon (oidentifierade flygande föremål) och andra relaterade fenomen ufologisk Adjektiv som avser ufologi ugandier Substantiv invånare i Uganda eller som har ugandisk härkomst ugandisk Adjektiv som rör Uganda ugandiska Substantiv kvinna från Uganda ugaritiska Substantiv utdött semitiskt språk som talades i nuvarande Syrien mellan 1300-talet och 1100-talet f.v.t. ugglebo Substantiv rede, där ugglor föder upp sina ungar ugglefjäder Substantiv fjäder från en uggla uggleholk Substantiv holk avsedd att användas av ugglor uggleunge Substantiv unge av rovfågeln uggla uggleved Substantiv murket trä som är självlysande genom bioluminiscens (av honungsskivlingens mycel) uglo Substantiv ful person ugna Verb ugnsbaka ugnspannkaka Substantiv pannkaka tillagad i ugn, tjockpannkaka ugnstemperatur Substantiv temperatur som råder i en ugn ugrisk Adjektiv av ugrisk härkomst uigur Substantiv individ tillhörande den turka folkgruppen som talar uiguriska, vadav de flesta är boende i Xinjiangprovinsen i dagens Kina uigurisk Adjektiv som rör folkgruppen uigurerna eller deras språk uiguriska uiguriska Substantiv ett turkspråk talat av cirka 20 miljoner människor, i synnerhet av uigurerna i den kinesiska provinsen Xinjiang ukrainare Substantiv invånare i Ukraina eller som har ukrainsk härkomst ukrainsk Adjektiv som har att göra med Ukraina eller det ukrainska språket ukrainsktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket ukrainska ukrainsktillverkad Adjektiv tillverkad i Ukraina ukroni Substantiv tid som inte finns ula Verb tjuta, böla, grina ulceration Substantiv sårbildning till följd av en sjuklig process (till skillnad från sår som uppkommit genom yttre våld) ulcus Substantiv sår i hud eller slemhinna till följd av en sjuklig process (till skillnad från sår som uppkommit genom yttre våld) ullbärskaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Rhipsalis pilocarpa ullek Substantiv en växtart (Quercus pubescens) inom släktet ekar (Quercus) i familjen bokväxter (Fagaceae); exemplar av denna art ullgrå Adjektiv grå med en nyans av naturligt grå ull ullhandskrabba Substantiv en djurart (Eriocheir sinensis) som härstammar från Kina inom familjen Varunidae; exemplar av denna art ullhårig Adjektiv som har mjukt och ofta krusigt hår ullig Adjektiv (täckt) med ull ullighet Substantiv det att vara ullig ullkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Espostoa lanata ullkardborre Substantiv en art (Arctium tomentosum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten ullkardborre ullstjärnkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Harrisia tetracantha ullsydkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Parodia erinacea ulltistel Substantiv en art (Onopordum acanthium) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten ulltistel ulltrattkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Eriosyce islayensis ulltäcke Substantiv täcke gjort av ull ullvårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria supertexta ullört Substantiv en växtart (Logfia arvensis), i familjen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av denna art ullörter Substantiv ett växtsläkte (Logfia) i familjen korgblommiga växter (Asteraceae) ulna Substantiv armbågsben ulnar Adjektiv som har med ulna (armbågsbenet) att göra ulster Substantiv irländskt tyg av grovt ylle ultima Substantiv sista stavelsen i ett flerstavigt ord ultracentrifug Substantiv centrifug som roterar extremt snabbt, vilket gör det möjligt att bland annat separera makromolekyler av olika storlek ultracentrifugering Substantiv användandet av en ultracentrifug, det att ultricentrifugera ultrakonservativ Adjektiv ytterst konservativ ultrakortvåg Substantiv radiovåg med våglängd under 10 meter (frekvens över 30 MHz), förkortas UKV ultramarin Adjektiv himmelsblå ultramontan Adjektiv som överensstämmer med påvestolens grundsatser ultranationalist Substantiv väldigt nationalistisk person ultranationalistisk Adjektiv väldigt nationalistisk ultraortodox Adjektiv rörande harediska judar och haredisk judendom ultraradikal Adjektiv ytterst radikal ultrarapid Adjektiv mycket snabb ultras Substantiv ultrasorienterade supportergrupper; supportrar som aktivt stödjer sin förening genom att, från läktarna under match sjunga, samordna rörelser, vifta flaggor och tända pyroteknik såsom bengaler och smällare ulvhamn Substantiv tillfällig skepnad av en varg (om varelse som tros äga kraften att byta skepnad, så kallat hamnskifte) ulvinna Substantiv varginna, varghona, vargtik, tik av ulv umami Adjektiv som smakar umami umarell Substantiv äldre person (oftast man) som betraktar arbeten i det offentliga rummet, exempelvis byggarbetsplatser, vägarbeten, nybyggnad och renoveringar av byggnader umbra Substantiv jordens kärnskugga vid en månförmörkelse umbriska Substantiv historiskt språk som talades i Umbrien i Italien umbära Verb vara utan; /försöka/ klara sig utan; avstå från umbärande Substantiv brist på förnödenheter; svårigheter att klara dagen umbärlig Adjektiv som /inte är viktigare än att/ man kan vara utan /den/; överflödig; oviktig umbärlighet Substantiv det att vara umbärlig umesamisk Adjektiv som rör det umesamiska språket eller dess talare umesamiska Substantiv språk som talas av ett fåtal personer i Arvidsjaur, Sorsele, Malå, norra Tärna och sydöstra delen av Arjeplog umgäld Substantiv omkostnad umgälla Verb lida eller sota för, betala priset för umgängesrätt Substantiv rätt för frånskild förälder att regelbundet träffa sina barn umgängsam Adjektiv social, sällskaplig umgängsamhet Substantiv egenskapen att vara umgängsam (sällskaplig) uncinus Substantiv en molnart som förkortas unc undanbe Verb framföra att någon eller några inte önskas utföra viss handling, ofta utan att denna handling är förbjuden undandra Verb frånta undanhållande Substantiv det att undanhålla något undanröjning Substantiv det att undanröja undanskymd Adjektiv dold, gömd undanskymma Verb göra så att något inte syns; göra så att ett faktum inte upptäcks undansnilla Verb försnilla undanstaplad Adjektiv ställd i staplar för att vara ur vägen undanställd Adjektiv som har ställts undan undanta Verb exkludera från tillämpningen av en viss regel undantagen Adjektiv /undantaga; som har tagits undan (från eller ur något) undantagsbestämmelse Substantiv lag eller regel som innebär att något ej omfattas av en annan regel (trots att det annars hade det) undantagsfolk Substantiv personer som hade rätt till bostadsutrymme och bidrag på 1700-talet undantagslös Adjektiv utan undantag undantagslöshet Substantiv det att vara undantagslös undantagslöst Adverb utan undantag undantagsvis Adverb såsom undantag undantränga Verb konkurrera ut undecima Substantiv intervall som sträcker sig över sjutton halvtonsteg underarmsben Substantiv ben som avgränsas upptill av armbågen och överarmen och nedtill av handloven underart Substantiv en nivå inom den biologiska taxonomin som klassificerar alla levande organismer underavdelning Substantiv del av en större avdelning underbalanserad Adjektiv om en stats budget då utgifterna överstiger inkomsterna underbefäl Substantiv befälskategori mellan underofficer och menig underben Substantiv del av benet som sträcker sig mellan fotknöl och knä underbestämd Adjektiv som innehåller fler variabler än vad det finns villkor (ekvationer) underbetald Adjektiv som får för lite betalt underblåsa Verb ge dolt stöd till, medverka till eller uppmuntra något skadligt som någon annan utför underbygga Verb stöda ett påstående med fakta underbyggnad Substantiv stöd för ett ett påstående med fakta; bas, grund underdel Substantiv del som befinner sig i helhetens undre parti underdivision Substantiv taxonomisk rang under stam inom den biologiska systematiken underdog Substantiv någon med missgynnande sociala omständigheter, person i underläge underdomstol Substantiv domstol som är en första (eller tidig) instans (och från vilken ärenden kan överklagas) underdosering Substantiv användning av alltför låg dos underdriva Verb framställa något ringare än vad det faktiskt är underdånig Adjektiv som visar medvetenhet om sin underordnade ställning; mycket vördsam eller ödmjuk underdånighet Substantiv det att vara underdånig underfamilj Substantiv ibland använd grupp djur eller växter inom en familj i Linnés sexualsystem underfart Substantiv väg som (vanligtvis är avsedd för fordonstrafik och) går under en annan väg, järnväg eller spårväg (som passerar ovanför); passage eller tunnel under annan väg underfundig Adjektiv som har en skämtsam undermening underfylum Substantiv intermediär taxonomisk rang under fylum inom den biologiska systematiken underförstå Verb förutsätta utan att säga, mena men inte utsäga; sluta sig till av sammanhanget underförstådd Adjektiv som underförstås underförståddhet Substantiv det att vara underförstådd, något underförstått underförsäkra Verb försäkra med otillräcklig täckning underförsäkrad Adjektiv försäkrad med otillräcklig täckning undergivenhet Substantiv det att vara undergiven undergrupp Substantiv en grupp inom en större grupp; en grupp vars medlemmar är några, men inte alla, av medlemmarna av en större grupp undergrävande Substantiv det att undergräva undergå Verb utsättas för; vara med om, genomgå underhaltig Adjektiv som inte har föreskriven guld- eller silverhalt; dålig, inte fullgod underhand Adverb hemligt, enskilt, inofficiellt, i tysthet underhandla Verb förhandla; överlägga underhandling Substantiv det att underhandla, förhandlande, kompromissande underhud Substantiv område (subcutis eller hypodermis) med fibrös bindväv och fettväv under huden (cutis), närmre bestämt under hudens undre lager, läderhuden (dermis) underhudsfett Substantiv fettvävnad i underhuden (subcutis) underhållningslitteratur Substantiv litteratur i syfte att bjuda på förströelse eller underhållning underhållsfri Adjektiv som inte behöver (och ofta inte kan) underhållas underjordiskt Adverb under jorden underkant Substantiv kant som är underst underkastande Adjektiv som underkastar underkjol Substantiv som bärs under en kjol underklass Substantiv den samhällsklass som har det sämst ställt (till exempel ekonomiskt, levnadsmässigt och utbildningsmässigt) och som har minst inflytande; till exempel arbetarklass underklocka Verb minska frekvensen på klocksignalen till (en digital krets) till en nivå under vad kretsen är konstruerad eller rekommenderad för (ofta för att minska slitaget på komponenten); ändra inställningar på en elektronisk kompon underklockning Substantiv det att underklocka underklänning Substantiv tunt, klänningsliknande underplagg som bärs under en klänning underkunnig Adjektiv med kunskap, underrättad, medveten (om något) underkuva Verb tvinga till lydnad eller till att underordna sig; lägga under sig underkuvning Substantiv det att underkuvas eller underkuva någon underkyld Adjektiv som har en temperatur under fryspunkten men där övergången till is ej inträffat underkäke Substantiv ett ben i nedre främre delen av kraniet underkänna Verb lämna (vad som inte uppnår formella krav) utan bifall/godkännande underkännande Adjektiv som underkänner underlakan Substantiv det lakan som skyddar en sängs madrass mot den sovandes utsöndringar (t.ex. svett och hudfett) och annan smuts underleverantör Substantiv person eller företag som förbinder sig att utföra kraven i en annan parts kontrakt underlighet Substantiv det att vara underlig underlydande Adjektiv lydande (som lyder) under (någon, något), tillhörande underlägsenhet Substantiv det att vara underlägsen underläpp Substantiv den undre av en människas eller ett djurs två läppar underlättande Substantiv det att underlätta underlåta Verb lämna eller låta (vad som påbjuds göras eller ske) vara ogjort underlåtelse Substantiv det att underlåta att göra något underlåtenhet Substantiv det att underlåta att göra något undermedvetande Substantiv del av medvetandet något under gränsen av det befintliga underminerande Substantiv det att underminera underminering Substantiv krigföringsmetod där fiendepositioner undermineras; att en tunnel grävs in under en fiendeposition för att sedan raseras eller detoneras i motverkande syfte undermålighet Substantiv det att vara undermålig undernäring Substantiv otillräckligt intag av föda/energi; tillstånd som uppstår vid för lågt intag/upptag av näring för att möta ett fysiologiskt behov underordna Verb sänka till lägre rang än någon annan, underställa (någon en annans befäl), att göra (någon) underlydande underordnande Substantiv det att underordna underordning Substantiv taxonomisk rang mellan familj (eller infraordning) och ordning inom den biologiska systematiken underpant Substantiv pant som blir kvar hos pantsättare; bekräftelse, bevis underprestera Verb prestera under sin förmåga underpromovering Substantiv det att promovera en bonde till något annat än en dam underrede Substantiv undre del av ett fordon underredsbehandling Substantiv rostskydd (rostskyddsbehandling) av ett fordons underrede underrepresenterad Adjektiv som förekommer oproportionerligt sällan i samlingen med tanke på gruppens storlek i förhållande till populationens storlek underrubrik Substantiv rubrik, som inleder ett avsnitt i en text som är en del av ett större avsnitt underrätt Substantiv domstol under hovrätt (tingsrätt eller motsvarande) underrättande Substantiv det att underrätta underrättelseverksamhet Substantiv verksamhet som syftar till att inhämta kunskap (om annan organisation eller främmande makt) underskattande Substantiv det att underskatta underskattning Substantiv undervärdering, underdimensionering underskrida Verb bli mindre än en från början given gräns underskrivande Adjektiv som skriver under underskrivandes Adjektiv variant av underskrivande underskåp Substantiv sluten förvaringsenhet under en arbetsbänk eller ett skrivbord underskön Adjektiv underbart, nästan ofattbart vacker undersköterska Substantiv person som arbetar med praktisk omvårdnad inom sjukvård, äldreomsorg eller hemvård underslag Substantiv term som avser de brädor eller skivor som fästs på undersidan av takstolarna vid takfoten (mellan ytterväggen och takfotskanten) för att få en slät och snygg yta som är lätt att måla underslev Substantiv förskingring, bedrägeri undersläkte Substantiv en grupp djur, växter eller andra organismer inom ett släkte i Carl von Linnés sexualsystem understam Substantiv taxonomisk rang under stam inom den biologiska systematiken understatement Substantiv underdrift understreck Substantiv skiljetecknet (som ibland i datorsammanhang används i stället för mellanrum (blanksteg) ifall det senare av tekniska skäl inte är tillåtet) understreckare Substantiv artikel under ett tvärstreck nederst på en tidningssida understrykning Substantiv streck under en bit text (t.ex. för att markera ett nyckelord) underström Substantiv ström under vattenytan understucken Adjektiv förfalskad, ej äkta; förklädd; som man försöker dölja understundom Adverb emellanåt understyrning Substantiv fenomenet att ett fordon i vissa situationer tenderar att svänga mindre än vad rattutslaget gör att den borde göra underställ Substantiv uppsättning (värmande) underplagg underställa Verb lämna åt en annan för granskning (och beslut); underordna understå Verb vara fräck nog; tillåta sig; våga understödd Adjektiv med understöd understödja Verb stödja (reellt, konkret, med pengar eller resurser), ge understöd åt, bistå understödsnämnd Substantiv nämnd med understödjande verksamhet understödstagare Substantiv person som tar emot understöd undersysselsatt Adjektiv som är sysselsatt i lägre grad än önskat (deltidsarbetande, som önskar fulltid) undersätsig Adjektiv kort och bred, satt undersökt Adjektiv som har undersökts undertecknad Adjektiv signerad, påskriven, som har skrivits under, försedd med namnteckning, giltig undertecknare Substantiv person som undertecknar undertextare Substantiv person som till yrket översätter och textar film och teve undertitel Substantiv sekundär titel på ett verk, exempelvis en bok eller en film, som oftast är mer beskrivande än huvudtiteln underton Substantiv ton med lägre frekvens än grundtonen som ingår i ett instruments klang undertriangulär Adjektiv som har enbart nollor ovanför huvuddiagonalen undertribus Substantiv nivå inom den biologiska systematiken som står mellan tribus och släkte undertryck Substantiv tryck (lufttryck) som är lägre än (under) normalt (än en atmosfär), (partiellt) vakuum undertröja Substantiv klädesplagg som bärs under skjortan underutskott Substantiv litet utskott som består av ledamöter från ett större utskott underutvecklad Adjektiv ej tillräckligt utvecklad undervattensarkeologi Substantiv gren av arkeologi som studerar fornlämningar under vattenytan undervattensvulkan Substantiv vulkan under vattenytan där magma väller upp direkt i vattnet undervegetation Substantiv växtlighet som växer under trädkronorna i ett skogsområde eller under högre växtskikt, ofta bestående av buskar, småträd, ormbunkar, gräs, mossa, och liknande som gemensamt bildar ett skikt av vegetation närmare marken undervikt Substantiv det att ha för låg kroppsvikt i förhållande till sin längd /jämfört med vad som anses vara hälsosamt/; det att ha ett BMI under 18,5 (vuxen) underviktig Adjektiv som har för låg kroppsvikt i förhållande till sin längd /jämfört med vad som anses lämpligt ur hälsosynpunkt/; som har ett BMI under 18,5 (vuxen) undervisande Substantiv det att undervisa undervisare Substantiv en som undervisar, utbildare, lärare, upplysare, informator, instruktör, pedagog undervisningsanstalt Substantiv lärosäte, skola undervisningsform Substantiv sätt som undervisning sker på undervisningslokal Substantiv rum där undervisning äger rum undervisningsmetod Substantiv metod för undervisning undervärdera Verb göra en för låg uppskattning av någots värde underårig Adjektiv som inte har fyllt 18 år undfallande Adjektiv alltför medgörlig undfallenhet Substantiv det att vara undfallen undflykt Substantiv föregivande, ursäkt, kryphål undfägna Verb bjuda på mat undfå Verb ta emot undin Substantiv vattenande undran Substantiv det att undra undrande Substantiv det att undra undseende Substantiv överseende, mildhet undskylla Verb (reflexivt) skylla från sig; frita sig från skuld undskyllan Substantiv det att skylla ifrån sig, uttalande varigenom någon fritar sig från skuld (och tillskriver någon annan ansvaret) undslippa Verb slippa undan, undkomma undulation Substantiv vågrörelse undulationsmekanik Substantiv vågmekanik undör Preposition under ungdjur Substantiv djur som ännu inte är full­vuxet ungdomlighet Substantiv det att verka ung (trots sin ålder) ungdomsarbetslöshet Substantiv arbetslöshet bland ungdomar ungdomsavdelning Substantiv avdelning för ungdom inom en större organisation ungdomsbibliotekarie Substantiv bibliotekarie som specialiserar sig på ungdomslitteratur ungdomsbok Substantiv bok med ungdomar som huvudsaklig målgrupp ungdomsbrottslighet Substantiv brottslighet som begås av ungdomar ungdomsdiabetes Substantiv äldre benämning på typ 1-diabetes (d.v.s. diabetes mellitus, typ 1) ungdomsdröm Substantiv dröm (tänkt förhållande som en person hoppas skall bli verklighet) som en person hade under sin ungdomstid ungdomsfilm Substantiv film med ungdomar som främsta målgrupp ungdomsfylleri Substantiv onykterhet bland ungdomar, tillfälle då ungdomar är fulla ungdomsförbund Substantiv organisation där medlemmarna är yngre människor, inte sällan partipolitisk sådan ungdomsförening Substantiv förening i vilken medlemmarna är ungdomar ungdomsförälskelse Substantiv förälskelse under en persons ungdomstid ungdomsgäng Substantiv (stökig) grupp av ungdomar som vistas tillsammans /och begår brottsliga handlingar/ ungdomsidrott Substantiv sport där ungdomar tävlar mot varandra ungdomskriminalitet Substantiv brottslighet som begås av ungdomar ungdomskärlek Substantiv person som en given person var förälskad i under sin ungdomstid ungdomskör Substantiv kör vars sångare består av ungdomar ungdomslag Substantiv idrottslag som sammansätter sig av ungdomar ungdomsliga Substantiv kriminell liga bestående av ungdomar ungdomslitteratur Substantiv litteratur som riktar sig till ungdomar ungdomslokal Substantiv rum som är avsedd för ungdomsverksamhet ungdomsläger Substantiv läger för ungdomar ungdomsminne Substantiv specifikt minne som en given person har från sin ungdomstid ungdomspolitiker Substantiv politiker som har hand om ungdomspolitik ungdomspsykiatri Substantiv psykiatri inriktad på ungdomar ungdomspsykiatrisk Adjektiv som rör ungdomspsykiatri ungdomsrabatt Substantiv rabatt avsedd för ungdomar ungdomsroman Substantiv roman med ungdomar som huvudsaklig målgrupp ungdomsskola Substantiv samlande begrepp för skolväsendets förskola, grundskola och gymnasium ungdomsteater Substantiv teater där de medverkande är ungdomar ungdomstid Substantiv den tid i en människas liv som svarar mot personens ungdom (ett begrepp som saknar en allmänt vedertagen precis definition, men inte sällan avses omkring de 20–30 första åren i en människas liv, vanligtvis med barndomen ungdomsverksamhet Substantiv verksamhet för ungdomar ungdomsvän Substantiv person som en given person hade som vän under den givna personens ungdomstid ungdomsår Substantiv den tid (de år) under en människas liv som svarar mot personens ungdom (ett begrepp som saknar en allmänt vedertagen precis definition, men inte sällan avses omkring de 20–30 första åren i en människas liv, vanligtvis me ungefärligen Adverb ungefär, uppskattningsvis ungersktalande Adjektiv som talar eller besitter färdigheten att tala språket ungerska ungersktillverkad Adjektiv tillverkad i Ungern ungfågel Substantiv (oftast flygg) fågel som ännu ej är helt fullvuxen ungfågelsjakt Substantiv jakt på ungfågel ungfödande Adjektiv som förökar sig genom att föda fram ungar unggotik Substantiv arkitektonisk stil unghäst Substantiv häst yngre än ett år ungkarlshotell Substantiv härbärge för hemlösa män med psykosocial problematik ungkarlsrum Substantiv rum avsett som hyrd boplats åt ungkarl ungmor Substantiv nygift kvinna ungrenässans Substantiv en tidig fas av renässansen i Italien på 1400-talet ungtupp Substantiv ung tupp ungturk Substantiv anhängare av en reformrörelse i Turkiet från slutet av 1800-talet; oftast i plural som kollektiv benämning på rörelsen ungturkisk Adjektiv hörande till reformrörelsen ungturkarna i Turkiet unicitet Substantiv unikhet unifiera Verb göra enhetlig, förena uniformerad Adjektiv som har (tjänste)uniform på sig uniformitet Substantiv det att vara uniform uniformsjacka Substantiv jacka som utgör en del av en uniform uniformsliknande Adjektiv som liknar en uniform uniformsskjorta Substantiv skjorta som utgör en del av en uniform unikabox Substantiv väska unikhet Substantiv egenskapen att vara unik unikum Substantiv föremål som är det enda i sitt slag unilateral Adjektiv ensidig unionell Adjektiv som beträffar eller tillhör en union unionskung Substantiv kung som regerar över en union unionsmedborgare Substantiv medborgare i något av Europeiska unionens medlemsländer unionsterritorium Substantiv administrativ indelning i Indien uniporter Substantiv transportprotein som transporterat ett slags molekyler eller joner (i en given riktning) över cellmembranet unisex Adjektiv som är till för både män och kvinnor; könsneutral unison Adjektiv enstämmig unitarie Substantiv anhängare av unitarismen; en som tror på en enhetlig gud men inte på treenigheten unitarisk Adjektiv hörande till unitarismen och unitarier; förnekare av treenigheten unitarism Substantiv en religiös rörelse med sträng monoteism universalarvinge Substantiv person som ärver allt (i kontrast mot en av flera personer som vardera ärver en lika stor andel) universalgeni Substantiv person som har mycket kunskap och lärdom, person som är expert på många ämnesområden universalindikator Substantiv en blandning av flera indikatorer universalinstrument Substantiv mätinstrument som har flera mätområden universalism Substantiv försök att omfatta allt universalitet Substantiv det att vara universell; allmängiltighet universalläkemedel Substantiv universalmedel universalmedel Substantiv botemedel mot alla sjukdomar universitetsadjunkt Substantiv adjunkt (lärare) vid universitet universitetsbibliotek Substantiv bibliotek som tillhör ett universitet (och bland annat är till för universitetets studenter, lärare och forskare) universitetsbyggnad Substantiv byggnad som inhyser ett universitet universitetskansler Substantiv titel för den högste tjänstemannen inom svenskt och finskt universitetsväsen universitetslektor Substantiv lektor (högre lärare och/eller forskare) vid universitet universitetslärare Substantiv lärare på universitet universitetsnivå Substantiv den utbildningsnivå som svarar mot universitetet/högskolan universitetssjukhus Substantiv sjukhus i anslutning till ett universitet (för att bedriva forskning, utbildning av studenter, osv.) universitetsstad Substantiv stad med utpräglat universitetsliv unkenhet Substantiv det att vara unken unkna Verb bli unken (på grund av dålig förvaring) unnande Substantiv det att unna ununbium Substantiv ett grundämne med atomnummer 112, atommassa 277 och kemiska beteckningen Uub ununoktium Substantiv tidigare namn för grundämnet oganesson med atomnummer 118 och atommassa 294, kemiska beteckningen Uuo ununpentium Substantiv tidigare namn för moskovium, grundämnet med atomnummer 115 och atommassa 288, kemiska beteckningen Uup ununquadium Substantiv ett grundämne med atomnummer 114, atommassa 289 och kemiska beteckningen Uuq ununseptium Substantiv tidigare namn för grundämnet tenness med atomnummer 117 och atommassa 291, kemiska beteckningen Uus ununtrium Substantiv tidigare namn för grundämnet nihonium med atomnummer 113 och atommassa 284, kemiska beteckningen Uut unununium Substantiv tidigare namn för grundämnet röntgenium unär Adjektiv som består av en del uploada Verb ladda upp uppa Verb ladda upp, uploada uppallad Adjektiv stöttad, uppställd på stöd uppamma Verb uppfostra, lära upp, utbilda, vägleda, handleda, framkalla, frambringa uppasserska Substantiv kvinna som arbetar med att servera uppassning Substantiv det att passa upp uppbacka Verb stödja moraliskt eller handgripligt uppblåsthet Substantiv det att vara uppblåst uppbragt Adjektiv upprörd uppbringa Verb skaffa fram uppburen Adjektiv upphöjd, uppskattad, firad, hyllad uppbyggelse Substantiv förkovran, bildning, utbildning, höjande och stärkande av moral, själ och ande uppbygglig Adjektiv inspirerande, moraliskt stärkande; som höjer och stärker moral, själ och ande uppbygglighet Substantiv det att vara uppbygglig; något som är uppbyggligt uppbära Verb bära upp, hålla uppe uppbörd Substantiv inbetalning av vissa avgifter (skatter, hyror o dyl) uppdaterande Substantiv det att uppdatera uppdikta Verb hitta på uppdiktad Adjektiv som uppdiktats, påhittad uppdra Verb ge i uppdrag uppdriva Verb få tag i uppdriven Adjektiv med ökad intensitet uppdyka Verb sammanskriven variant av dyka upp uppdämning Substantiv det att uppdämma (ett vattendrag eller en översvämning) uppdämt Adverb tillbakahållet uppefter Preposition längs med uppegga Verb reta upp, uppreta uppehållsort Substantiv plats där någon vistas uppehållsplats Substantiv plats där någon befinner sig uppehållsrum Substantiv ett rum där man få uppehålla sig under fritiden. uppehållsväder Substantiv väder då det inte kommer någon nederbörd uppeldad Adjektiv uppjagad, uppe i varv uppeldning Substantiv det att elda upp något uppenbarande Substantiv det att uppenbara upperst Adjektiv högst upp uppesitta Verb synonym till: sitta uppe uppesittare Substantiv person som (vanemässigt) sitter uppe sent uppesittarkväll Substantiv aktivitet kvällstid som dröjer länge (exempelvis kvällen före julafton på grund av förberedelser) uppfartsväg Substantiv väg som leder fram till en byggnad eller dylikt uppfattande Substantiv det att uppfatta uppfattbar Adjektiv möjlig att uppfatta uppfattningsförmåga Substantiv förmåga att uppfatta något uppfinningsrik Adjektiv rik på uppfinningar uppfinningsrikt Adverb på ett uppfinningsrikt sätt uppflog Substantiv det att en fågel flyger upp från marken eller vattnet uppflugen Adjektiv som har placerat sig på högt och synligt ställe uppfodra Verb klistra upp på papp eller väv uppfordra Verb transportera upp uppfordrande Adjektiv som uppfordrar uppfostrande Adjektiv som uppfostrar uppfostringsresa Substantiv krävande resa i syfte att få tonåringar bort från tankar på syndigt leverne uppfriskning Substantiv det att friska upp något uppfräschad Adjektiv som har fräschats upp, som har fräschat upp sig uppfyllande Substantiv det att uppfylla uppföda Verb föda upp, vårda under uppväxten uppfödare Substantiv person som föder upp djur uppfödd Adjektiv vårdad under uppväxten, uppvuxen uppfödning Substantiv det att föda upp uppföljande Substantiv det att uppfölja uppförandekod Substantiv överenskommelse om regler för beteendet hos medlemmarna i en grupp eller organisation uppförstora Verb ge större mått uppförstorande Adjektiv som uppförstorar uppgiva Verb kapitulera uppgiven Adjektiv som har gett upp eller tappat hoppet uppgivenhet Substantiv det att vara uppgiven; det att ha har gett upp eller tappat hoppet uppgivet Adverb på ett uppgivet sätt uppgraderande Substantiv det att uppgradera uppgående Adjektiv som går upp uppgöra Verb göra upp en plan, komma överens upphandla Verb begära in anbud från flera eventuella leverantörer innan ett avtal undertecknas upphandlande Adjektiv som upphandlar upphandling Substantiv process för inköp av varor, tjänster med mera som görs av offentlig sektor eller större organisationer och som regleras av speciella lagar och regler upphandlingsregel Substantiv regel för (offentlig) upphandling; vanligen i plural upphandlingsskadeavgift Substantiv skadestånd eller böter (avgift som straff för skada) för regelbrott vid offentlig upphandling upphaussa Verb överdriva betydelsen av, överdriva chansen till framgång för upphaussning Substantiv handling eller uttalande som upphaussar något eller någon upphetsa Verb göra hetsig, uppegga, reta, agitera, få igång, trigga upphetta Verb (kraftigt) höja temperaturen på något upphettande Adjektiv som upphettar upphettning Substantiv (kraftig) uppvärmning upphittare Substantiv person som hittar något upphopp Substantiv ett hopp upp i luften, det ögonblick då hopparens fot lämnar marken upphostad Adjektiv som hostats upp upphov Substantiv ursprung, första början av någots tillkomst, framväxt eller utveckling upphovsmakare Substantiv person som givit upphov till viss företeelse upphovsman Substantiv person som har uppfunnit eller skapat något upphovsrätt Substantiv laglig rätt för en skapare av en viss verkshöjd att ensam bestämma hur detta verk får användas upphovsrättsbrott Substantiv olaglig gärning som bryter mot upphovsrätt, i praktiken kopiering eller spridning av upphovsrättsskyddat innehåll upphovsrättsintrång Substantiv otillåten användning av material som skyddas av upphovsrätt upphovsrättslag Substantiv lag som reglerar upphovsrätten, och bestämmer tidslängd och omfattning på upphovsrätten bland annat. upphovsrättslig Adjektiv som rör upphovsrätten upphovsrättsskyddad Adjektiv som är skyddad av upphovsrätten upphällning Substantiv det att hälla upp upphäng Substantiv upphängningsanordning för hängande taklampa; krok, sladd, lampsockel, men utan lampskärm upphänge Substantiv upphängningsanordning upphävande Adjektiv som upphäver upphöja Verb ge högre status eller rang upphöjdhet Substantiv det att vara upphöjd upphöjning Substantiv del av yta som buktar ut, eller befinner sig högre upp än resten upphörande Adjektiv som upphör /vid viss tidpunkt/ uppjaga Verb hetsa uppkalla Verb ge namn efter en känd person uppkallelsenamn Substantiv namn som ges till något eller någon efter en föregångare med samma namn uppkastning Substantiv process genom vilken magsäckens innehåll töms genom munnen uppklara Verb åstadkomma lösning uppklättrad Adjektiv klättrad (klättrad upp) uppkomling Substantiv nyrik person som tror sig vara något uppkopplingszon Substantiv täckningsområdet för ett öppet trådlöst nät uppkorkning Substantiv det att korka upp något uppkvark Substantiv en av sex sorters kvarkar uppkäftighet Substantiv det att vara uppkäftig uppkäftigt Adverb på ett uppkäftigt sätt uppladdad Adjektiv laddad, som har laddats upp med elektrisk energi uppladdningsbar Adjektiv som kan laddas (med elektrisk energi) uppladdningstid Substantiv tid som det tar att ladda upp en ackumulator upplag Substantiv plats för förvaring av viss typ av vara; lager, förråd uppland Substantiv landområde (region, provins) som hör till en viss kuststad uppledsen Adjektiv utledsen uppleta Verb variant av leta upp upplevande Substantiv det att uppleva uppliva Verb liva upp, pigga upp, väcka till (nytt) liv upplivad Adjektiv väckt till (nytt) liv, uppiggad upplupen Adjektiv som uppstått men ännu ej betalats upplysare Substantiv en som upplyser, som sprider upplysning, undervisare, anhängare av upplysningen upplysningstid Substantiv en tidsepok där upplysningens idéer var tongivande; historisk epok som omfattar större delen av 1700-talet upplysningsvis Adverb som upplysning eller kungörelse, för att ge information uppläggning Substantiv planering uppläggningsfat Substantiv fat avsett för uppläggning av mat uppländsk Adjektiv som rör Uppland eller dess invånare uppländska Substantiv dialekt som talas i Uppland upplänning Substantiv person från, eller bosatt i Uppland uppläsare Substantiv person som läser upp (diker) uppläserska Substantiv kvinnlig uppläsare uppläsning Substantiv det att läsa upp något uppläxning Substantiv det att läxa upp någon; handling eller uttalande som läxar upp någon upplåning Substantiv det att ta lån (av ett större slag); sammanlagd mängd lån tagna av en viss grupp (hushåll, stat, eller liknande) upplåst Adjektiv som låsts upp upplåta Verb ställa till förfogande, låta någon få använda upplåtelse Substantiv det att upplåta en fastighet upplösande Substantiv det att upplösa upplösbar Adjektiv som kan lösas upp upplöslig Adjektiv som går att upplösa uppmanande Substantiv det att uppmana uppmaningssats Substantiv (huvud)sats som utgör en uppmaning, t.ex. Tvätta bilen! Gå hem! Titta inte på filmen innan jag har kommit hem! uppmarsch Substantiv samling av militära styrkor uppmarschområde Substantiv plats där militära styrkor samlas (inför ett större slag) uppmuntera Verb uppmuntra uppmärksammande Substantiv det att uppmärksamma uppmäta Verb bestämma storleken på viss helhet genom att successivt mäta dess delar uppmätning Substantiv det att mäta upp något uppnosighet Substantiv det att vara uppnosig uppochnedvänd Adjektiv formellare variant av uppochnervänd uppochnervänd Adjektiv vänd så att ovansidan pekar nedåt och undersidan uppåt uppodla Verb odla upp, kultivera, börja odla uppodlad Adjektiv som har uppodlats, som någon har börjat odla upprada Verb variant av rada upp uppraggad Adjektiv som har raggats upp upprepad Adjektiv som upprepats upprepande Substantiv det att upprepa uppreta Verb göra irriterad, göra uppretad uppringning Substantiv försök att åstaadkomma ett samtal via telefonförbindelse upprinna Verb börja rinna, påbörja sitt flöde; om vattendrags källor upprinnelse Substantiv ursprung eller början till en händelse upprivenhet Substantiv det att vara uppriven upproriskt Adverb på ett upproriskt sätt upprorsman Substantiv man som leder eller deltar i ett uppror upprusta Verb modernisera, förbättra, förse med förbättrad teknik eller liknande upprustning Substantiv det att rusta upp/upprusta upprymdhet Substantiv det att vara upprymd upprymma Verb ge någon en känsla av glädje eller upprymdhet uppräknande Substantiv det att uppräkna uppräknelig Adjektiv som har en bijektion med en delmängd av de naturliga talen uppräkning Substantiv det att räkna upp saker upprättande Substantiv det att upprätta uppsaliensare Substantiv person från Uppsala uppsamlingsheat Substantiv heat där de bästa tävlande som har förlorat i en tidigare omgång tävlar om en plats som återstår i nästa omgång uppsamlingsläger Substantiv läger för uppsamling av flyktingar eller fångar uppsamlingsplats Substantiv plats där saker från en uppsamling deponeras uppseende Substantiv häpnad, förvåning, stor uppmärksamhet uppsjö Substantiv riklig och rörig mängd uppskattande Substantiv det att uppskatta uppskjuta Verb förlägga en aktivitet till senare tidpunkt uppskjutandebeteende Substantiv vanan att skjuta upp till ett senare tillfälle; vanan att förhala eller vänta till ett senare tillfälle uppskjutare Substantiv person som ofta skjuter upp sina åtaganden uppskärrad Adjektiv upphetsad, uppjagad, skrämd uppskörta Verb ta orimligt mycket betalt uppskörtad Adjektiv lurad att betala för mycket uppslagen Adjektiv som slagits upp uppslagsbok Substantiv bok med ordförklaringar uppslagsord Substantiv det ord som bildar rubrik i ett uppslagsverk eller i en ordbok uppslagsrik Adjektiv rik på uppslag (idéer) uppslamma Verb häva upp eller ge ifrån sig, utstöta uppslammande Adjektiv som uppslammar uppsluppen Adjektiv glad, munter, uppspelt, upprymd; ohämmad uppsluppenhet Substantiv det att vara uppsluppen uppsnack Substantiv program (i radio eller tv) där kommentatorer spekulativt diskuterar en match som är på väg att äga rum uppsnappa Verb av en slump få veta uppspelad Adjektiv som spelats upp uppspelande Adjektiv som spelar upp uppspelning Substantiv det att något spelas upp uppspelthet Substantiv det att vara uppspelt uppspika Verb fästa på vägg med spik uppspärrad Adjektiv öppnad så mycket som möjligt uppspåra Verb variant av spåra upp uppstickare Substantiv person som är uppstudsig, någon som utmanar något etablerat (som rådande mästare i en tävling, eller liknande) uppstigen Adjektiv som har stigit upp ur sängen; på benen, igång med dagen uppsträckning Substantiv skarp tillrättavisning uppstudsighet Substantiv det att vara uppstudsig uppstyltad Adjektiv som är tillkrånglad eller anspråksfull på ett onaturligt sätt uppställa Verb ställa upp, placera, organisera uppställande Substantiv det att uppställa uppsvensk Adjektiv som rör landskapen runt Mälaren, eller ibland Svealand eller även Norrland uppsving Substantiv snabb ökning eller utveckling uppsyningsman Substantiv person som utövar uppsyn uppsäga Verb variant av säga upp uppsägbar Adjektiv som kan sägas upp uppsägbarhet Substantiv det att vara uppsägbar uppsägelse Substantiv vanlig variant av uppsägning uppsägningsbesked Substantiv besked om att någon ska sägas upp (från sin anställning) uppsägningsdag Substantiv datum då något (som ett avtal eller en anställning) sägs upp uppsägningstid Substantiv tid tills uppsägning träder i kraft uppsätta Verb montera, placera, installera, resa, ställa, hänga uppsåtlig Adjektiv som utförts med uppsåt uppsåtligen Adverb med avsikt; avsiktligt uppsåtlighet Substantiv det att vara uppsåtlig uppsökande Adjektiv som söker upp uppsökt Adjektiv framletad, besökt upptag Substantiv det att ämnen tas upp i människokroppen eller i naturen; det att uppta något upptagande Substantiv Substantivering av upptagning Substantiv det att ta upp något upptakt Substantiv inledning, början uppteckning Substantiv sammanställning upptrappa Verb gradvis öka upptrissa Verb variant av trissa upp upptrissad Adjektiv höjd (alltför) mycket upptuktelse Substantiv bestraffning i form av skarp tillrättavisning upptäckande Substantiv det att upptäcka upptäckare Substantiv någon, några eller något som upptäckt något upptäcktsresa Substantiv resa med mål att göra en eller flera upptäckter upptänklig Adjektiv som är möjlig att utdanas i tankarna; som går att komma på, som kan varsebli i sinnet upptågsmakare Substantiv person som har till yrke att hitta på upptåg uppvakna Verb övergå från ett sovande tillstånd till ett vaket uppvaktande Substantiv det att uppvakta uppvigla Verb egga till olydnad eller motstånd, hetsa till uppror uppviglande Adjektiv som uppviglar uppväg Substantiv väg eller färd som leder upp uppvägd Adjektiv uppmätt genom vägning uppvällning Substantiv uppåtriktad vattentransport; vid kusten orsakad av landburna vindar som blåser ut ytvattnet från kusten uppvärdera Verb värdera högre (än tidigare) uppvärma Verb göra varm(are) uppväxa Verb växa upp, bli vuxen, genomleva sin barndom uppö Verb hoppa uracil Substantiv kvävebas i RNA (motsvaras av tymin i DNA) uraktlåta Substantiv försumma, att inte fullgöra en skyldighet, att låta bli att göra något som man borde uraktlåtenhet Substantiv försumlighet, ovilja, det att uraktlåta (låta bli) att göra något som man borde uralbanska Substantiv ett hypotetiskt urspråk föregångare till modern albanska, talat mellan okring år 100 f.v.t. och 600-talet e.v.t. urananrikning Substantiv teknisk process (slags isotopseparation) vars syfte är att (delvis) separera 235U från 238U och på så sätt framställa anrikat uran som kan användas för kärnreaktorer och kärnvapen urandioxid Substantiv kemisk förening av uran och syre uraninit Substantiv uranmineral som sällan förekommer i kristallinsk form, utan i regel bildar en glänsande svart till brunsvart eller grönsvart massa uranstapel Substantiv kärnkraftverk urartande Adjektiv som urartar urartning Substantiv det att urarta urarva Adjektiv som avsäger sig sitt arv urbanisera Verb förändra en bygd så att den får stadskaraktär urbaniserad Adjektiv som urbaniserats urbanisering Substantiv ökning av andelen av befolkningen i en region som bor i städer urbefolkning Substantiv folk som redan fanns dit andra folkgrupper anlände urberg Substantiv berggrund från jordens urtid urbild Substantiv en delmängd av en funktions definitionsmängd, som under funktionen avbildas på en på förhand given mängd i målmängden urbino Substantiv Italinsk stad i regionen marche urbota Adjektiv som inte kan sonas med böter urdu Substantiv ett indoeuropeiskt språk som främst talas i Indien och i Pakistan urdum Adjektiv mycket dum urea Substantiv kemisk förening CO(NH2)2 som återfinns i urin uremi Substantiv förgiftning genom anhopning av urea (urinämne, karbamid) i blodet på grund av njurarnas oförmåga att löpande avlägsna den med urinen uretan Substantiv kemisk förening av kol, väte, kväve och syre uretär Substantiv urinledare urfader Substantiv stamfader, förste mannen i en släkt urfodral Substantiv kåpa runt en väggklocka urfolk Substantiv ursprungligt boende folk urfånig Adjektiv mycket fånig, idiotisk, korkad urgera Verb ivrigt framhäva urgermansk Adjektiv som rör det urgermanska språket urgermanska Substantiv hypotetiskt urspråk som tros ha föregått alla germanska språk urgröpa Verb gräva ur, göra ihålig urgröpning Substantiv det att urgröpa (gröpa ur något) urhem Substantiv ursprunglig boplats för ett visst folkslag urholka Verb gräva ur, göra ihålig urholkning Substantiv det att urholka (holka ur något) urinblåsa Substantiv organ (vesica urinaria) som förvarar färdig urin fram till miktion (blåstömning) urindoeuropeisk Adjektiv som rör språket urindoeuropeiska (det hypotetiska moderspråket till den indoeuropeiska språkfamiljen) urindoeuropeiska Substantiv hypotetiskt språk som tros ha föregått alla indoeuropeiska språk urinerande Substantiv det att urinera urinering Substantiv tömning av urinblåsa /på naturlig väg/; det att urinera (kissa) urinförgiftning Substantiv anhopning av urinämne i blodet vid njursjukdom urinledare Substantiv någon (ureter) av de två rörformiga strukturer som transporterar färdig urin från respektive njure (närmare bestämt från njurens njurbäcken) till (den gemensamma) urinblåsan urinnevånare Substantiv variant av urinvånare urinoar Substantiv pissoar urinproduktion Substantiv produktion av urin i njurar urinrör Substantiv (exemplar av) den rörformiga struktur (uretra, urethra) som transporterar färdig urin från urinblåsan (som verkar som lagringsplats för färdig urin från njurarna) ut ur kroppen, genom urinrörsöppningen urinrörsöppning Substantiv urinrörets öppning mot kroppens utsida, längst ute på penis hos man och ventralt om slidöppningen i vulva hos kvinna urinsekt Substantiv individ inom taxonomiska klassen urinsekter (Entognatha) inom leddjur (Arthropoda); art inom denna klass urinsyra Substantiv kemisk förening C5H4N4O3 som återfinns i blod, i ringa mängder i mänsklig urin, och spelar en stor roll i fåglars hantering av utsöndring och avföring urinväg Substantiv enskild komponent i det ihåliga rörsystem som transporterar färdig urin från njurarna ut ur kroppen, vilket utgörs av varje njures njurbäcken, varje njures urinledare, den gemensamma urinblåsan samt urinröret som mynnar urinvånare Substantiv ursprunglig invånare, de som var först med att bebo ett område urinämne Substantiv kemisk förening CO(NH2)2 som återfinns i urin uritaliska Substantiv en tänkt gemensam anfader till alla italiska språk urk Interjektion uttrycker starkt ogillande urkeltiska Substantiv ett urspråk som är anfader till de moderna keltiska språken urkonservativ Adjektiv ytterst konservativ urkristendom Substantiv vedertagen beteckning för kristendomens första skede urkund Substantiv skriftligt dokument, akt urladdad Adjektiv som har laddats ur; i tillstånd med lite kemiska energi så att knappast någon elektrisk energi kan utvinnas längre urladdning Substantiv det att ladda ur en ackumulator eller ett batteri eller dylikt; det att förbruka sparad elenergi urlakad Adjektiv som är trött, utsliten urlakning Substantiv process för att tvätta bort oönskade ämnen ur livsmedel urmakeri Substantiv butik eller verkstad av en urmakare urmänniska Substantiv människa från urtiden urnlund Substantiv del av kyrkogård avsedd för gravurnor urnnisch Substantiv fack ämnat för att förvara askan av en avliden person (vanligare i andra länder) urnordiska Substantiv språk som talades i Norden under yngre romerska järnåldern, folkvandringstiden och vendeltiden (ca 150–800 e.Kr.), föregångare till fornnordiska urolog Substantiv läkare som specialiserat sig på urologi urotel Substantiv den sorts epitel (övergångsepitel) som finns mot lumen i urinvägarna uroxe Substantiv ett utdött oxdjur (Bos primigenius) som nuvarande tamboskap härstammar från, men som var betydligt större än dessa urplockning Substantiv det att plocka ur något urpremiär Substantiv det första framförandet av ett konstnärligt verk urr Substantiv variant av ur; urväder urrväder Substantiv variant av urväder ursamiska Substantiv en återkonstruerad gemensam anfader till alla samiska språk ursemitiska Substantiv en tänkt gemensam anfader till alla semitiska språk ursinnighet Substantiv det att vara ursinnig urskiljande Substantiv det att urskilja urskiljbar Adjektiv som kan urskiljas urskiljning Substantiv det att urskilja eller avskilja något, avskiljande urskillning Substantiv omdömesförmåga, gott förstånd urskillningsförmåga Substantiv omdömesförmåga, förstånd urskillningslös Adjektiv utan omdöme eller eftertanke; som inte skiljer vän från fiende urskog Substantiv mycket gammal och orörd skog urskulda Verb komma med bortförklaringar, förklara med syfte att rentvå sig själv urslag Substantiv händelsen att en alltför stor flisa lossnar (slås ur) vid svarvning eller hyvling urslagen Adjektiv som har slagits ur (ut) urslaviska Substantiv en tänkt gemensam anfader till alla slaviska språk ursprungsbefolkning Substantiv folk som redan fanns dit andra folkgrupper anlände ursprungsfolk Substantiv folk som redan fanns dit andra folkgrupper anlände ursprungsland Substantiv land varifrån något har sitt ursprung; särskilt ofta om land där vara producerats ursprungsmärkning Substantiv märkning av (livsmedels) ursprung urspråk Substantiv utdött, gemensamt äldre språk ur vilket flera språk har utvecklats till att bilda en språkfamilj urspårad Adjektiv som har spårat ur; som har avvikit från den rätta vägen, från dagordningen urspårning Substantiv händelsen att ett tåg (eller dylikt) spårar ur, det vill säga åker av spåret och hamnar med hjulen utanför rälsen ursäktande Substantiv det att ursäkta ursäktlig Adjektiv som kan ursäktas urtavla Substantiv rund skiva som skiljer en klockas visare från urverket och där tiden kan avläsas, vanligen försedd med streck och/eller siffror urtid Substantiv den äldsta tiden urtida Adjektiv som hör till en tid före, eller i början av, historisk tid; som rör tidpunkter före forntiden urtikaria Substantiv utspridda, kortlivade, kliande upphöjda rodnader i huden, så kallade kvaddlar urtima Adjektiv som infaller utanför ordinarie tid; extra ordinarie urtitersubstans Substantiv Kalibreringssubstans för titrerlösningar urtråkig Adjektiv mycket tråkig (inte spännande, grå, långrandig, långtråkig) urturkiska Substantiv en tänkt gemensam anfader till alla turkspråk uruguayan Substantiv invånare i Uruguay eller som har uruguayansk härkomst uruguayansk Adjektiv som rör Uruguay, dess folk, kultur eller geografi uruguayanska Substantiv uruguayansk kvinna uruguayare Substantiv person från Uruguay uruguaysk Adjektiv variant av uruguayansk uruppförande Substantiv det första framförandet av ett konstnärligt verk urvalskriterium Substantiv kriterium för att välja ut något eller någon urvattna Verb laka ur urvattning Substantiv det att urvattna urväder Substantiv oväder; väder med ur (nederbörd) urämne Substantiv hypotetiskt ämne som inte kan sönderdelas och som allt består av uråldrighet Substantiv det att vara uråldrig uschiamej Interjektion uttrycker avsky uselhet Substantiv det att vara usel uska Substantiv undersköterska ussurikaragan Substantiv en art (Caragana ussuriensis) inom växtfamiljen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten ussurikaragan ustordynoburjat Substantiv invånare i Ust-Ordynska Burjatien eller med ustordynoburjatisk härkomst usuell Adjektiv bruklig, vanlig usurpation Substantiv det att usurpera usurpator Substantiv person som usurperar; person som självsvådligt tar makten över något (oftast en stat eller ett rike); troninkräktare usurpera Verb (med orätt, list eller våld) ta makten över något; inkräkta utagerad Adjektiv slutbehandlad utahraptor Substantiv en köttätande dinosaurie (Utahraptor ostrommaysor) som tillhörde familjen dromeosaurider inom infraordningen coelurosaurier och underordningen theropoder; individ av denna art utandas Verb andas ut utandning Substantiv transport av luft ut ur lungorna och kroppen utandningsluft Substantiv den luft som en person andas ut utanförskap Substantiv det att ha förhållandet att vara utanför, särskilt om att vara utanför en social grupp utannonsera Verb erbjuda något genom annonsering utanordna Verb (ge i uppdrag att) utbetala utanordnande Adjektiv som utanordnar utanverk Substantiv yttre del (av en fästning), hölje, fasad utarbetande Substantiv det att utarbeta utarma Verb göra arm(are), göra fattig(are), ruinera utarmande Substantiv det att utarma utarmning Substantiv det att utarma utbetala Verb betala från någon utbetalande Adjektiv som utbetalar utbetalare Substantiv person som utbetalar utbildande Substantiv det att utbilda utbildningsdepartement Substantiv departement för frågor om utbildning utbildningsmaterial Substantiv material i form av t.ex. böcker, häften, webbsidor och filmer som används i utbildningssyfte utbildningsminister Substantiv statsråd i ett lands regering som ansvarar för skolväsendet och vanligtvis även barnomsorg och vuxenutbildning genom ett utbildningsministerium (i Sverige kallat utbildningsdepartement) utbildningsnämnd Substantiv nämnd inom kommun i bl.a. Sverige och Finland som har hand om utbildningsfrågor utbildningsplats Substantiv administrativt utrymme för en elev på en skola utbildningspolitik Substantiv politik som rör frågor om utbildning utbildningspolitisk Adjektiv som har att göra med utbildningspolitik utblandad Adjektiv upplöst utblick Substantiv utsikt utblotta Verb beröva utblöda Verb variant av blöda ut utblödande Substantiv det att blöda ut, utblöda utblödning Substantiv verbalsubstantiv till blöda ut, utblöda utbombad Adjektiv som har förstörts av en bomb utbreda Verb sprida utbredning Substantiv spridning, omfång eller vidd av något utbrista Verb (med stor plötslighet) säga (något) med stark röst, eller på annat sätt börja producera ett (starkt) ljud (med rösten), t.ex. genom skratt, jubel eller sång utbrunnen Adjektiv som har brunnit tills det inte fanns mer bränsle utbrytare Substantiv någon som bryter sig ur något utbrytargrupp Substantiv grupp som brutit sig ut ur en annan grupp utbrytarkung Substantiv person som är duktig på att ta sig ur handfängsel (inför publik som en sorts underhållning) utbrytarparti Substantiv nytt politiskt parti som uppstått efter en splittring inom ett större parti utbrytarprovins Substantiv provins som frigjort sig från en stat utbrytarregion Substantiv region som frigjort sig från en stat utbrytarrepublik Substantiv en politisk eller militär grupp som utropat självständighet över ett område som ursprungligen utgör en del av en annan stat, men som inte erkänts som självständig stat av ursprungslandets regering utbrytning Substantiv det att bryta sig ut ur något; tillfälle då någon bryter sig ut ur något utbrytningsförsök Substantiv försök att bryta sig ut ur något (som ett fängelse) utbrändhet Substantiv det att vara utbränd utbråkad Adjektiv uttröttad utbuktning Substantiv del (av något) som buktar utåt utbygga Verb variant av bygga ut utbyggbar Adjektiv som är tillämplig för utbyggnad utbyggd Adjektiv byggd färdig utbyggnad Substantiv delen av något (oftast ett hus) som byggts ut utbytande Substantiv det att byta ut/utbyta utcheckning Substantiv det att checka ut utdana Verb utarbeta, utforma utdanad Adjektiv utarbetad, utformad utdanande Adjektiv som utdanar utdata Substantiv data som kommer ut efter att ha bearbetats i en process eller algoritm utdika Verb avvattna (ett område) genom dikning utdikning Substantiv det att dika ut utdragbar Adjektiv som kan dras ut utdragningsspår Substantiv rilla utdragssoffa Substantiv soffa som kan dras ut till en säng utdragsspår Substantiv spår som används för att rangera vagnar utdrivning Substantiv det att driva ut något eller några (genom till exempel förföljelse eller exoscism) utdräkt Substantiv det att något drar ut (på tiden), försening, fördröjning utdö Verb sammanskriven variantform till dö ut utdömd Adjektiv utdelad genom dom utebliva Verb inte dyka upp utebliven Adjektiv (om sak) som mot vad som förmodades inte kom att äga rum utefest Substantiv fest som äger rum utomhus utefestival Substantiv festival som äger rum utomhus utegivare Substantiv givare (sond, till termometer) som sitter ute (utomhus) uteglömd Adjektiv utelämnad av glömska uteglömma Verb utelämna av glömska utegym Substantiv utomhus gym; utomhus fast placerade apparater för träning utekruka Substantiv (stor) kruka för växter utomhus utelampa Substantiv lampa placerad utomhus utelämnande Substantiv det att utelämna något utelämning Substantiv det att utelämna något utelämningstecken Substantiv tecken som används för att markera att något utelämnats i en text utemöbel Substantiv möbel avsedd för bruk utomhus utensilier Substantiv tillbehör, redskap uterum Substantiv enklare sluten tillbyggnad på ett hus uterus Substantiv livmoder uteservering Substantiv avgränsad plats utomhus där en restaurang, ett café eller liknande har bord och erbjuder servering av gäster utesko Substantiv sko avsedd att användas utomhus uteslutning Substantiv det att utesluta uteslutningstecken Substantiv utelämningstecken bestående av tre punkter som används för att markera att något utelämnats i texten utespelare Substantiv spelare som spelar ute på plan; alla spelare som inte är målvakt utestänga Verb hindra eller förbjuda tillträde (till en viss plats) utestående Adjektiv (om fordringar) ej betald(a) utevaro Substantiv frånvaro (från rättegång) uteväxt Substantiv växt som är lämplig för odling utomhus utfalla Verb visa sig vara, resultera, bli utfallsmål Substantiv förväntat resultat i en vetenskaplig studie; (förväntat) mål för utbildning, terapi eller annan målstyrd verksamhet utfaren Adjektiv utmärglad, utmattad och sliten (av utdragen sjukdom, lång tids idogt arbete, slit, möda eller liknande) utfart Substantiv väg som leder ut, eller färd (med fordon) ut, från ett område utfartsregel Substantiv generell trafikregel som säger att en fordonsförare har väjningsplikt vid färd in på en körbana, mot varje fordon som redan färdas på körbanan, när föraren kör ut från en väg som ej är huvudled (och i vissa länder även f utfasa Verb hopskriven variant av fasa ut utfasning Substantiv det att fasa ut något utfiskad Adjektiv som har fiskats i så stor omfattning att fiskbeståndet nästintill försvunnit utflyktsmål Substantiv sevärdhet eller annan plats som turister eller liknande ofta eller gärna besöker utflyttning Substantiv lämnande av bostad utflyttningskommun Substantiv kommun dit fler invånare flyttar bort än vad som flyttar in utflöde Substantiv massrörelse ut ur ett definierat utrymme utfodring Substantiv det att tilldela djur foder, matning av djur utfodringsplats Substantiv plats där djur matas utformande Substantiv det att utforma utformning Substantiv sätt på vilket något har utformats; utseende utforskande Substantiv det att utforska utfrusen Adjektiv som ställts utanför gemenskapen utfråga Verb fråga någon metodiskt och utförligt utfundera Verb tänka ut något genom eftertanke, komma fram till en slutsats, idé eller lösning efter att ha funderat färdigt utfyllnad Substantiv material för att fylla hålrum; fyllnadsmaterial, fyllnadsgods utfyllnadsord Substantiv ord (eller fras) som fyller ut konversation eller tal och ger liten eller ingen mening eller substans utfällbar Adjektiv som kan fällas ut utfärdande Substantiv det att utfärda utfärdandedatum Substantiv datum då något utfärdats utfästa Verb (offentligt) utlova utfästelse Substantiv (offentligt) löfte, förbindelse utför Preposition nedåt utförare Substantiv person som utför något utförbar Adjektiv som kan utföras utförbarhet Substantiv det att vara utförbar utförlig Adjektiv som tar hänsyn till många aspekter utförlighet Substantiv det att vara utförlig utförsel Substantiv export utförselförbud Substantiv förbud mot att föra ut något från en viss plats utförsgåva Substantiv förmåga att uttrycka sig i tal utförslöpa Substantiv nedförsbacke (i cykelbana, järnväg, skidspår) utförsäkra Verb sluta betala ut ersättning från socialförsäkring till någon (eftersom ersättningsperioden har gått ut) utförsåkning Substantiv det att åka utför utgallring Substantiv bortrensning utgiftsbudget Substantiv plan för utgifter över en viss tid utgiftskonto Substantiv konto som bara används för utgifter utgiftsminskning Substantiv det att minska utgifter; minskning av utgifter utgiftsområde Substantiv del av en statsbudget utgiftspost Substantiv belopp av utgifter (av ett visst slag) utgiftsram Substantiv fastställd begränsning av utgifters storlek utgiftsstegring Substantiv stegring av utgifter utgiftssumma Substantiv summa av utgifter utgiftstak Substantiv övre gräns för hur höga utgifterna tillåts bli utgiftsverifikation Substantiv dokument som bekräftar att en utgift har ägt rum (exempelvis ett kvitto) utgiftsökning Substantiv det att öka utgifter; ökning av utgifter utgivning Substantiv det att ge ut någonting, publicering utgivningsbevis Substantiv intyg på att en verksamhet (exempelvis en webbplats) omfattas av de grundlagar som reglerar konventionella medier utgjuta Verb låta flyta utgjutelse Substantiv det att utgjuta sig; klagan utgångsläge Substantiv befintligt läge (situation, tillstånd, position) att förhålla sig till inför någots förlopp eller förändring utgångspsalm Substantiv psalm som sjungs vid slutet av gudstjänst, inför uttåget (utgången) ur kyrkan utgörande Substantiv det att utgöra uthamn Substantiv förstad med hamn som ligger längre ut åt öppet hav än en äldre och större stad uthängning Substantiv det att hänga ut någon eller något uthärdande Substantiv det att uthärda utilism Substantiv läran att en handling är god om den är nyttig utilitarism Substantiv en teori inom normativ etik som föreskriver att den rätta handlingen är den som maximerar nyttan, det vill säga den som maximerar utfallet av lycka och minimerar utfallet av lidande för flest antal individer utilitarist Substantiv anhängare av utilitarismen utilitaristisk Adjektiv som har med utilitarism att göra utjämning Substantiv det att utjämna utklassa Verb besegra överlägset (i sport) utklipp Substantiv variant av urklipp utklippsbok Substantiv variant av urklippsbok utklädnad Substantiv dräkt, kostym eller utstyrsel som bärs i syfte att se ut som någon/något annat utkomma Verb publiceras utkommen Adjektiv utgiven, publicerad utkomst Substantiv det att komma ut, avfärd, avsked utkorad Adjektiv utvald utkragning Substantiv utskjutande parti av t ex en vägg utkristallisera Verb få att övergå i kristallform utkörd Adjektiv uttröttad, utsliten utkörning Substantiv leverans, distribution, det att köra ut utlakning Substantiv variant av urlakning utlandsadoption Substantiv adoption från annat land än där man bor utlandsfödd Adjektiv född i utlandet utlandskorrespondent Substantiv synonym för utrikeskorrespondent utlandsregistrerad Adjektiv registrerad i utlandet utlandsresa Substantiv resa till utlandet utlandsröst Substantiv röst lagd i ett politiskt val ifrån medborgare bosatt utomlands utlandsrösta Verb lägga sin röst i ett politiskt val ifrån utlandet utlandsröstande Substantiv det att utlandsrösta utlandssamtal Substantiv samtal med person i utlandet via telefonförbindelse utlandssvensk Substantiv svensk som är bosatt utomlands utlandstillverkad Adjektiv tillverkad i utlandet utlandsvistelse Substantiv vistelse i utlandet utlevad Adjektiv förbrukad (genom hårt leverne, hårt festande), gammal, medtagen, orkeslös, trött, uttömd, som har överlevt sig själv utliggare Substantiv förlängning av en landgång eller brygga utljudsskärpning Substantiv det att tonande konsonanter i slutet av ord blir otonande utloggad Adjektiv perfektparticip av logga ut; som har loggat ut från ett datorsystem eller liknande utlokalisera Verb att förflytta (förlägga, lokalisera) verksamhet från en större till en mindre ort, från huvudstaden till landsorten, decentralisera utlokalisering Substantiv förflyttning av verksamhet eller delar av verksamheten från en större till en mindre ort, från huvudstaden till landsorten utlotta Verb fördela genom lottning utlottad Adjektiv fördelad genom lottning utlottning Substantiv fördelning genom lottning utlysande Substantiv utlysning, annonsering, deklaration, förklaring, tillkännagivande, införande; presensparticip av utlysa utläggning Substantiv placering utlämningsställe Substantiv plats att vid ta emot försändelse utlängtan Substantiv längtan att komma ut, att resa bort utlänningshat Substantiv hat på människor som härstammar från utlandet utlåning Substantiv det att låna ut något utlöpa Verb nå slutpunkten, särskilt om tidsperiod utlöpare Substantiv reva, ranka eller polon; växtutskott som befinner sig ovan jorden utmanövrera Verb med skickliga manövrer eller taktiska knep överlista en konkurrent eller motståndare och därigenom tränga undan eller få bort denne utmanövrerande Substantiv det att utmanövrera utmatning Substantiv information, vanligtvis text, som ett datorprogram ger ifrån sig och visar för användaren på datorskärmen eller på annat vis utmatta Verb göra alldeles matt, trött, tömma på krafter utmattat Adverb på ett utmattat sätt utmattningskrig Substantiv synonym till utnötningskrig utminutera Verb sälja i små mängder, sälja i minut utminutering Substantiv försäljning (ofta: av alkoholhaltiga drycker) till slutkund, detaljhandel, partihandel utminuteringslokal Substantiv butik, butikslokal, försäljningsställe, systembolagsbutik; lokal för utminutering (av alkoholhaltiga drycker) utmärglad Adjektiv mycket mager av svält utmärkthet Substantiv det att vara utmärkt utmätbar Adjektiv som går att utmäta utmätningsbar Adjektiv som går att utmäta utmåla Verb beskriva, skildra utmålning Substantiv det att utmåla utmönstra Verb gallra ut, kassera, skrota utmönstrad Adjektiv som tagits ur bruk på grund av obetydlig önskvärdhet utmönstrande Adjektiv som utmönstrar utnumrerad Adjektiv färre till antalet (än motståndare eller dylikt) utnämnande Substantiv det att utnämna utnötning Substantiv det att nöta ut något utnötningskrig Substantiv långsamt krig för att uttömma (nöta ut) motståndarens kraft utnött Adjektiv sliten, utsliten, förbrukad, alltför ofta använd, uttjatad utombordare Substantiv (mindre) båt med utombordsmotor utombords Adverb utanför relingen utombordsmotor Substantiv motor och propeller för att driva fram mindre båt utomeuropeisk Adjektiv som befinner sig i eller härstammar från utanför Europa utomhusaktivitet Substantiv aktivitet som sker utomhus utomhusarena Substantiv arena utan tak eller liknande skydd mot ogynnsamt väder utomhuscykling Substantiv cykling som aktivitet (ofta med en aspekt av träning) utförd utomhus utomhuslek Substantiv lek som främst lämpar sig att lekas utomhus utomhusmästerskap Substantiv tävling som genomförs utomhus (exempelvis i friidrott) utomhussko Substantiv sko avsedd att användas utomhus utomhustemperatur Substantiv den temperatur som finns utanför en bostad eller annan byggnad utomhusväxt Substantiv växt som är lämplig för odling utomhus utomkvedskap Substantiv havandeskap där fostret börjar växa utanför livmodern utomnordisk Adjektiv som kommer från annan plats än Norden utomrättslig Adjektiv som sker utanför rättsväsendets metoder utomsinnlig Adjektiv hemmahörande bortom de vanliga sinnena utomvetenskaplig Adjektiv som inte har att göra med vetenskap, som inte kan besvaras med vetenskap; som ligger utanför vetenskapens kompetensområde utopisk Adjektiv inbillad, som utgör en utopi utopist Substantiv svärmare utpeka Verb ange en person som ansvarig för viss handling utpekande Substantiv det att utpeka utpendling Substantiv antalet eller andelen boende på en ort (kommun, län), som pendlar till arbeten på andra orter utplundra Verb systematiskt beröva någon deras ägodelar utplundrare Substantiv person som utplundrar utplundring Substantiv det att utplundra utplånande Substantiv det att utplåna utplånare Substantiv en person eller ett fenomen som utplånar utplånlig Adjektiv möjlig att utplåna utpressande Adjektiv som utpressar utpressningsvirus Substantiv datorvirus som krypterar hårddisken varefter ägaren utsätts för utpressning (krav på betalning i kryptovaluta som bitcoin) för att låsa upp den utpräglad Adjektiv som är ett typiskt exempel av något utradera Verb förinta utral Adjektiv som avser utrum utrangera Verb utgallra, ta ur bruk utrangerande Adjektiv som utrangerar utredande Substantiv det att utreda utredningsbetänkande Substantiv redogörelse av resultatet av en utredning utredningslunk Substantiv byråkratisk sävlighet i statliga utredningar utrerad Adjektiv driven till sin spets, som går (för) långt, överdriven utrikesflyg Substantiv flygresa utomlands utrikesfödd Adjektiv född i utlandet utrikeshandel Substantiv handel med utlandet utrikeshändelse Substantiv en händelse (nyhet) från utlandet utrikeskorrespondent Substantiv journalist som under en längre tid bor och verkar utomlands för en tidnings, nyhetsbyrås, tidskrifts, radiokanals eller TV-kanals räkning utrikesnyhet Substantiv nyhet från andra länder än det egna utrikespolitisk Adjektiv som rör utrikespolitiken utrikespolitiskt Adverb rörande utrikespolitik utrikesportfölj Substantiv posten (portfölj) som utrikesminister utrikesreporter Substantiv journalist som bevakar nyheter utomlands utrikesresa Substantiv färd utomlands utrikesutskott Substantiv arbetsgrupp för frågor rörande andra stater utrikiska Substantiv främmande språk; språk från främmande land utropande Adjektiv som utropar utropspris Substantiv pris som används som utgångspunkt för budgivning i en auktion utrotande Adjektiv som utrotar utrotningsläger Substantiv läger där människor samlas för att mördas utrullning Substantiv det att rulla ut något; oftare bildligt (installation, driftsättning) än konkret utrum Substantiv en av klasserna för grammatiskt genus utrustande Substantiv det att utrusta utrycka Verb variant av rycka ut utryckningsfordon Substantiv motorfordon som används vid brådskande utryckning (polisfordon, räddningstjänstfordon och ambulans) utrymmande Substantiv det att utrymma utrymmessnål Adjektiv som tar lite plats utrymningsorder Substantiv befallning att utrymma utrymningsplan Substantiv orienteringsritning som är av intresse i händelse av brand eller utrymning uträttande Substantiv det att uträtta utrösta Verb mindra vanling variantform till rösta ut; förvisa någon från en gemenskap genom (intern) omröstning utsatthet Substantiv det att vara utsatt utschaktning Substantiv det att schakta; handling som schaktar ut något utseendefixerad Adjektiv som bryr sig (för mycket) om sitt och/eller andras utseende utseendemässig Adjektiv med avseende på utseende utsiktslös Adjektiv som inte har någon möjlighet att lyckas utsiktslöshet Substantiv det att vara utsiktslös utsira Verb dekorera utsirning Substantiv utsmyckning med ornament utskjutande Adjektiv som skjuter (avlossar, avfyrar) ut ting utskottsbetänkande Substantiv slutsats av en utredning utförd av ett utskott utskottsledamot Substantiv medlem av ett utskott utskottsordförande Substantiv ordförande för ett utskott utskottsutlåtande Substantiv utlåtande av ett utskott utskriftsvänlig Adjektiv som lämpar sig för utskrift (vanl. om webbsida) utskriva Verb variant av skriva ut utskrivning Substantiv det att skriva ut utskyld Substantiv skatter utskänka Verb försälja alkoholhaltiga drycker utskänkning Substantiv servering av spritdrycker utskänkningslokal Substantiv lokal som används för utskänkning av alkohol utslagning Substantiv det att vara utesluten ur något sammanhang utslagstävling Substantiv tävlingsmoment (av större tävling) där flera tävlande är tänkta att åka ut ur tävlingen utslockna Verb dö ut utsläppsminskning Substantiv minskning av utsläpp utsläppsrätt Substantiv tillstånd att släppa ut en viss mängd av något miljöfarligt ämne (i synnerhet växthusgaser) utsläppstak Substantiv övre gräns för utsläpp, högsta tillåtna utsläpp utsläppsökning Substantiv ökning av utsläpp utsmycka Verb förse med särskilt mindre dekorationer och prydnader utsmyckad Adjektiv som utsmyckats; smyckad, dekorerad utsmyckande Adjektiv som utsmyckar utsmyckning Substantiv det att utsmycka något utsocknes Adverb i en annan trakt än hemtrakten utspelande Substantiv det att utspela utspisning Substantiv servering av mat till många människor utsprida Verb sprida i olika riktningar (gödsel, säd, vatten; ljus, nyheter, rykten, skrifter) utspring Substantiv evenemang där ungdomar som nyligen tagit studenten rusar ut ur skolan och möts av anhöriga utspäda Verb blanda ut med något så att koncentrationen av något försvagas utspädd Adjektiv med låg koncentration /i t.ex. vattenlösning/ utspänd Adjektiv som är vidgad eller sträckt till sin fulla längd och bredd utspöka Verb klä ut på ett uppseendeväckande sätt; kläda något underligt utstaka Verb märka ut med stakar utstakning Substantiv det att utstaka utsticka Verb sticka ut (peta bort) utstickande Substantiv det att sticka ut utstryka Verb pensla ut utsträcka Verb sträcka (räcka, spänna, tänja) ut (sträcka ut) utsträckande Substantiv det att utsträcka utstuderad Adjektiv noga uttänkt utstyrd Adjektiv (oftast överdrivet) klädd utställa Verb variant av ställa ut utställande Substantiv det att utställa utställare Substantiv person som ställer ut något, speciellt om trassent utställningsvagn Substantiv järnvägsvagn, mest gamla personvagnar som byggts om; tåg med utställningsvagn kan turnera runt hela landet utställningsår Substantiv det år då en viss utställning hålls utstånden Adjektiv genomliden, uthärdad, upplevd, avtjänad (bestraffning) utstöta Verb stöta ut, knuffa ut, utesluta utsug Substantiv det att suga ut utsuga Verb suga ut (t.ex. vätska med munnen); ackusativobjekt är ämnet som sugs utsugen Adjektiv som har sugits ut utsugning Substantiv det att suga ut (utsuga) utsvävande Adjektiv som svävar ut, som avviker från ämnet, normer eller budget utsäde Substantiv växtdelar av en gröda som utgör grunden för odling utsäga Verb yttra; ge besked om utsända Verb sända ut (en skrift, trupp, missionär, ett fartyg, meddelande, program) (vanligen: till många mottagare) utsändande Substantiv det att utsända utsändning Substantiv det att sända ut någon eller något utsåga Verb genom sågning utforma eller tillverka något utsågad Adjektiv tillverkad genom utsågning utsåld Adjektiv om en vara eller upplaga där alla exemplar sålts ut utsökning Substantiv indrivning av fordran med hjälp av myndighet utsökthet Substantiv det att vara utsökt utsöndrad Adjektiv avgiven (i flytande form) utsöndring Substantiv det att utsöndra något utsöndringsfas Substantiv den tredje och sista fasen i menstruationscykeln, vilken svarar mot ovarialcykelns lutealfas, när progesteron från gulkroppen får livmoderslemhinnan att producera ett glykogenrikt sekret utta Verb ta ut (t.ex. bullar ur ugnen) uttaga Verb variant av utta uttagen Adjektiv /uttaga; som har tagits ut (från eller ur något) uttagsautomat Substantiv automat där man kan hämta ut pengar från ett bankkonto uttalsfel Substantiv (konstant) felaktigt uttal av ett visst språkljud uttalsmässig Adjektiv som rör uttal uttalsmässigt Adverb vad gäller uttal uttalsträning Substantiv träning i att uttala ord (i främmande språk) utterfiske Substantiv fiske av laxartade fiskar medelst ett redskap som kallas utter utterjakt Substantiv jakt på utter utterskinn Substantiv skinn av utter uttjänad Adjektiv förbrukad, inte längre användbar uttjänt Adjektiv förbrukad, inte längre användbar uttolka Verb tolka den djupare innebörden av något som är dunkelt eller tvetydigt uttolkare Substantiv person som uttolkar uttolkning Substantiv det att uttolka; handling eller uttalande som uttolkar något uttra Verb fiska med en redskapet utter uttrande Adjektiv som uttrar uttryckande Substantiv det att uttrycka uttrycklig Adjektiv som uttrycks tydligt och bestämt uttryckligt Adverb öppet uttalat uttrycksform Substantiv en viss form att uttrycka sig på, såsom lyrik uttrycksfull Adjektiv full (mättad) av uttryck uttrycksfullhet Substantiv det att vara uttrycksfull uttrycksfullt Adverb full (mättad) av uttryck uttrycksförmåga Substantiv förmåga att uttrycka sig uttryckslös Adjektiv som inte visar några känslomässiga uttryck uttryckslöshet Substantiv det att vara uttryckslös uttrycksmedel Substantiv resurs som ljudligt eller visuellt nyttjas för att framföra budskap uttrycksmöjlighet Substantiv möjlighet att uttrycka sig uttryckssätt Substantiv sätt att uttrycka sig utträda Verb lämna, gå ut (+ ur) utträde Substantiv formellt avhopp ur en organisation uttråka Verb alternativkonstruktion till tråka ut uttröttning Substantiv förslitning uttyda Verb tolka; få klarhet i uttänjbar Adjektiv som kan tänjas ut uttänjning Substantiv det att tänja ut något; handling som tänjar ut något uttåg Substantiv utgång, det att ta sig ut ur något, även bildligt uttömmande Adjektiv som omfattar allt, komplett uttömningshål Substantiv hål i ett dopfunt genom vilket den kan tömmas på dopvatten utur Preposition ungefär detsamma som ur utvakad Adjektiv uttröttad på grund av för lite sömn utvandra Verb flytta från ett land /till ett nytt och bosätta sig där/ utvandrande Substantiv det att utvandra utvandrare Substantiv person som lämnar sitt hemland för gott utvandring Substantiv det att utvandra utve Preposition vid sidan av utvecklande Substantiv det att utveckla utvecklingsarbete Substantiv arbete med (för) utveckling utvecklingsblock Substantiv nätverk av händelser som utgör grunden för (eller orsakar) en viss innovation (exempelvis tryckpressen, elektriciteten eller järnvägen), särskilt med avseende på hur den påverkar samhället (företag, institutioner, markna utvecklingsforskning Substantiv forskning om utveckling (av länder genom internationellt bistånd) utvecklingskostnad Substantiv kostnad att utveckla något utvecklingsland Substantiv (tidigare kallade underutvecklat land) beteckning för ett land med utbredd fattigdom, primitivt näringsliv och outvecklat skolväsen utvecklingsprojekt Substantiv projekt vars målsättning är att utveckla något, såsom en organisations verksamhet utvecklingssamtal Substantiv samtal mellan elev, vårdnadshavare och lärare om elevens lärande, trivsel och utveckling i skolan utvecklingsstörning Substantiv (potentiellt stötande benämning på) intellektuell eller kognitiv funktionsnedsättning utvekling Substantiv utvekling utverka Verb lyckas skaffa fram (efter övertalning) utvidgande Adjektiv som utvidgar utvidgning Substantiv processen som utförs för att göra något större, förstoring utvidgningsfientlig Adjektiv fientlig (som är motståndare) till utvidgning (av EU) utvikning Substantiv det att vika ut från vikt (eller rakt) läge utvinning Substantiv extraherande (av något värdefullt ämne) ur mindre värdefull råvara utvisningsbås Substantiv bänk (bås) för utvisade spelare (i hockey) utvisningshotad Adjektiv som hotas av utvisning utvälja Verb välja något ur en samling, göra urval utväljande Substantiv det att utvälja utvändig Adjektiv på utsidan utvärderande Substantiv det att utvärdera utvärtes Adverb som verkar utanpå kroppen utväxlad Adjektiv utbytt (i synnerhet om krigsfångar) utväxt Substantiv något som har vuxit ut (från något) utzoomning Substantiv handlingen att zooma ut utäga Substantiv till en lantgård hörande äga som ligger skild från gården i övrigt utäng Substantiv äng utanför eller bortom den gård eller by som äger den utö Substantiv ö långt ute till havs utöda Verb utrota, förgöra, förhärja, skövla, utplåna utökande Substantiv det att utöka utökning Substantiv tillägg, något som ökar i omfattning, utökas utövning Substantiv det att utöva (ett yrke, en rättighet, en förmåga) uvertyr Substantiv kort instrumentalt musikstycke, vanligen för orkester, som spelas som öppning till musikteatraliska verk uvular Adjektiv som artikuleras med tungryggen mot uvulan uzbek Substantiv invånare i Uzbekistan eller som har uzbekistansk härkomst uzbekisk Adjektiv som rör uzbeker, det uzbekiska språket eller Uzbekistan uzbekiska Substantiv språk som talas i Uzbekistan uzbekistanier Substantiv invånare i Uzbekistan eller som har uzbekistansk härkomst uzbekistansk Adjektiv som rör staten Uzbekistan vab Substantiv ledighet (från jobb eller dito) för förälder eller annan anhörig för att stanna hemma med sjukt barn vabb Substantiv variant av vab vabba Verb ta ledigt från arbetet för att vårda (sjukt) barn och ofta därmed söka ersättning från Försäkringskassan för förlorad arbetsinkomst vabbare Substantiv person som vabbar vabbdag Substantiv variant av vab-dag vabbruari Substantiv stavningsvariant av vabruari vabruari Substantiv februari, underförstått att folk ofta vabbar då vaccination Substantiv metod att framkalla skydd mot en viss infektionssjukdom genom tillförsel av vaccin vaccinatör Substantiv person som utför vaccinationer vaccindos Substantiv enskild dos av ett vaccin (för administrering till en individ vid ett tillfälle); administrering av en sådan dos vaccinering Substantiv metod att framkalla skydd mot en viss infektionssjukdom genom tillförsel av vaccin vaccinpass Substantiv certifikat på vaccination mot coronaviruset som är nödvändigt för beträdande till vissa platser och evenemang vaccinskeptiker Substantiv person som är skeptisk och orolig över läkarkårens användande av vaccin vackerhet Substantiv det att vara vacker vacklan Substantiv det att vackla vadande Substantiv det att vada vadare Substantiv person som vadar vadarfåglar Substantiv Charadriiformes, en fågelordning med ca 350 arter vadben Substantiv fibula, ett ben i underbenet som sitter bakom skenbenet vadd Substantiv material av uppluckrade bomullsfibrer vaddkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Pilosocereus leucocephalus vadhållning Substantiv aktivitet att (kommersiellt) anordna vad (och på så sätt alltid göra vinst på bekostnad av kunder eller deltagare) vadlång Adjektiv som når ner på vaden vadmal Substantiv grovt med vatten valkat tyg av ylle vadpress Substantiv övning för att stärka vadmusklerna genom att lyfta kroppen och gå upp på tå med hjälp av vadmusklerna vadställe Substantiv plats i ett vattendrag med grunt vatten och fast botten, och där det är möjligt att vada eller färdas över (utan att använda en bro eller dylikt) vafalls Interjektion hur sa, va; frågan om bekräftelse på det någon just hört vaffa Verb vårda sina föräldrar vagabondage Substantiv lösdriveri, landstrykeri vagabondera Verb stryka omkring vagant Substantiv kringströvande studenter och avsigkomna präster eller munkar under medeltiden vagantpoesi Substantiv vaganternas sånger på latin om vin och kärlek vagel Substantiv inflammation av en körtel i ögonlocken vaggande Substantiv det att vagga vaggsång Substantiv sång som man sjunger för att få ett barn att somna vaggtender Substantiv tender med halvrund vattenbehållare vaghet Substantiv det att vara vag; något som är vagt vaginalslemhinna Substantiv slemhinna(n) i vaginan vaginalöppning Substantiv vaginas öppning mot kroppens utsida i vulvan vagnborg Substantiv cirkel av vagnar (i försvarssyfte) vagnhall Substantiv verkstad eller garage för spårfordon (lokomotiv, järnvägsvagnar, spårvagnar) och bussar vagnläge Substantiv position som en järnvägsvagn har i tåget vagnlägesskylt Substantiv en av de skyltar som finns på en plattform på en järnvägsstation med fjärrtrafik och som visar på vilket ställe längs plattformen som de olika tågvagnarna kommer att stanna vagnmakare Substantiv hantverkare som tillverkar vagnar vagnpark Substantiv helhet av alla fordon ett företag äger vagnsbult Substantiv metallstång med gänga och lösa muttrar som främst används till av drar ihop olika trästycken i en träkonstruktion vagnsfönster Substantiv fönster till en vagn vagnshjul Substantiv hjul på vagn vagnskorg Substantiv beteckning för karossen av en järnvägsvagn vagnslast Substantiv så stor last som ryms på en vagn vagnslider Substantiv rum för vagnar, garage vagnsmörja Substantiv smörjmedel som används att smörja axellager på hästvagnar vaishnavism Substantiv den största av de fyra huvudsakliga inriktningarna inom hinduismen där man framförallt (eller uteslutande vänder sig till guden Vishnu (och dess avatarer) vaj Substantiv fel vajande Substantiv det att vaja vajert Interjektion vackert, mycket bra (allmänt uppmuntrande) vajsing Substantiv fel vak Substantiv hål i is vakans Substantiv ledig eller tillgänglig plats; ej tillsatt tjänst vakansprövning Substantiv utredning om huruvida avslutad anställning behöver ersättas för att fylla verksamhetens behov vakant Adjektiv ledig, tillgänglig, obesatt vakenhet Substantiv det att vara vaken vaknande Substantiv det att vakna vakring Substantiv ring på vattenytan som avslöjar ett vattendjurs rörelse strax därunder vaksamt Adverb på ett vaksamt sätt vaktande Substantiv det att vakta vaktare Substantiv person som utöver tillsyn eller ha vakt vaktavlösning Substantiv byte av vakter vaktbolag Substantiv bolag som erbjuder bevakning (vakt, väktare) som tjänst vaktelägg Substantiv ägg från en vaktel vaktis Substantiv vaktmästare vaktman Substantiv finlandssvensk benämning på väktare och vakt vaktmanskap Substantiv manskap som bevakar en viss plats vaktpass Substantiv tidrymd där vakttjänstgöring sker vakttjänstgöring Substantiv tjänstgöring som vakt vakuumbroms Substantiv äldre typ av broms på järnvägsfordon vakuumförpacka Verb förpacka under avlägsnande av luft vakuumförpackning Substantiv lufttät förpackning av torra varor valack Substantiv kastrerad hingst valackare Substantiv person som kastrerar hästar valaffisch Substantiv affisch med syfte att uppmana väljare att rösta på ett visst alternativ i ett stundande (politiskt) val valar Substantiv en ordning bland däggdjuren (stora, främst havslevande djur med förmåga att simma och dyka) valarbetare Substantiv person som hjälper ett parti med organisationen och propagandan inför ett val valbar Adjektiv som kan väljas valbard Substantiv bard valbarhet Substantiv det att vara valbar valberedning Substantiv ett utskott som förbereder val av ny styrelse i en organisation valberättigad Adjektiv valberättigad är den som har rätt att delta i ett val (t.ex. till ett parlament) valborg Substantiv valborgsmässoafton, valborgsmäss valborgseld Substantiv bål som tänds på valborgsmässoafton valborgsfirande Substantiv firande av valborgsmässoafton valborgsmässoafton Substantiv den 30 april eller första maj valbudget Substantiv statsbudget inför ett valår, varigenom regeringen vädjar om omval valbås Substantiv avskilt bås där väljare kan lägga sina valda röstsedlar i respektive valkuvert för att sedan lägga sin slutgiltiga röst valdebatt Substantiv offentlig debatt mellan olika kandidater i ett politiskt val valdeltagande Substantiv rösta på ett val valdistrikt Substantiv (minsta) område för sammanställning av röster vid politiska val valen Adjektiv stel av köld valenciansk Adjektiv som rör den spanska autonoma regionen Valencia, dess invånare eller natur eller kultur valencianska Substantiv språkvariant av katalanska som är officiellt språk i regionen Valencia i Spanien vid sidan av spanska valens Substantiv antalet kanter som utgår från ett hörn i en graf valenselektron Substantiv elektron i en atoms yttersta elektronskal (i en enkel atommodell) valentinsnigel Substantiv en djurart (Lehmannia valentiana) i familjen kölsniglar (Limacidae); individ av denna art valeriana Substantiv ett nervlugnande medel (från växten vänderot) valeriansyra Substantiv karboxylsyra som består av kol, väte och syre, med kemisk formeln C5H10O2 valfeber Substantiv uppspelt stämning inför ett politiskt val valfläsk Substantiv så frestande vallöfte (med främsta avsikt att locka väljare) att det riskerar att inte infrias, tilltalande och generösa löften inför ett val valfrihet Substantiv det att själv välja hur man ska handla valfusk Substantiv fusk i syfte att ändra utgången i ett val valfångare Substantiv fartyg som fångar val valfångstfartyg Substantiv fartyg som används för att fånga val valförlust Substantiv (t.ex. en politikers eller ett politiskt partis) förlust i ett (politiskt) val valhaj Substantiv en art (Rhincodon typus) inom broskfiskfamiljen valhajar (Carcharhinidae); individ av arten valhaj valhajar Substantiv Rhincodontidae; en familj inom överklassen broskfiskar med valhajen (Rhincodon typus) som enda understående art valhänt Adjektiv fumlig, klumpig valhänthet Substantiv det att vara valhänt valid Adjektiv giltig, godtagbar, gällande validera Verb förklara giltig, göra gällande; bekräfta validitet Substantiv giltighet, gällande kraft; tillförlitlighet valin Substantiv en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (Val, V) valka Verb göra (tyg) tät och fast genom att knåda valkandidat Substantiv person som ställer upp i ett val valkig Adjektiv som har valkar valkmoln Substantiv ett huvudmolnslag med cumulusliknande moln som ofta uppkommer om kvällarna när cumulusmoln sjunker samman på grund av brist på värme från marken valknop Substantiv dekorativ knut i form av en eller flera åttor valknut Substantiv en symbol bestående av tre sammanlänkade trianglar valkompass Substantiv webbenkät för att avgöra en persons partisympatier inför ett val valkpatron Substantiv konfiguration av patronrand till patronhylsa liknandes den för halvrandpatron, med både rilla (utdragningsspår) och hylsfläns, där hylsflänsen har större randdiameter jämte hylsdiametern, fast med en utgående valk tillfo valkrets Substantiv ett område för vilket det skall väljas ledamöter valkungadöme Substantiv kungadöme där vid byte av regent, ett råd väljer en ny monark valkuvert Substantiv särskilt kuvert som en enskild valsedel läggs i valkött Substantiv kött från val vallad Adjektiv (om skidor, e. d.) perfektparticip av valla; som har vallats vallande Substantiv det att valla vallare Substantiv person som vallar boskap vallavskärning Substantiv det att snöröja bort höga snövallar från vägkanten så att mer snö kan plogas ut i kanterna, alternativt för att förbättra sikten eller minska drivbildning vallbrott Substantiv byte från vallodling till annan gröda vallfart Substantiv färd till helig ort vallfartsort Substantiv pilgrimsort vallfartsställe Substantiv ställe som är mål för vallfart vallfibbla Substantiv en art (Crepis nicaeensis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten vallfibbla vallflicka Substantiv flicka som vallar boskap vallfärd Substantiv vallfart, färd till helig ort vallfärda Verb färdas till helig ort vallfärdande Adjektiv som vallfärdar vallgosse Substantiv pojke som vallar boskap vallhund Substantiv hund som är avlad för att valla och vakta en hjord vallhö Substantiv hö gjort av vallväxter vallista Substantiv lista på vilken representanter inför ett (politiskt) val anges vallkrassing Substantiv en art (Lepidium heterophyllum) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten vallkrassing vallmofält Substantiv odlingsfält på vilket vallmo växer vallmoväxt Substantiv individ av någon av arterna inom familjen vallmoväxter (Papaveraceae) vallmoväxter Substantiv en växtfamilj (Papaveraceae) inom ranunkelordningen Ranunculales vallning Substantiv gå i vall med boskap vallodling Substantiv det att odla vallväxter för skörd av hö vallokalsundersökning Substantiv opinionsundersökning som förutsäger valresultat på själva valdagen, baserad på intervjuer med väljare som lämnar vallokalen vallonsk Adjektiv som rör, utmärker eller härstammar från den franskspråkiga folkgruppen i regionen Vallonien i Belgien vallonska Substantiv ett romanskt språk (enligt vissa fransk dialekt) som talas företrädesvis i södra Belgien vallonsläkt Substantiv släkt (i Sverige) som härstammar från valloner vallpojke Substantiv pojke som vallar boskap vallskörd Substantiv slåtter; skörd av vallväxter att använda som djurfoder vallväxt Substantiv växt som växer på vall avsett som bete och foder till djur vallåt Substantiv låt framförd av herde för vallning av boskap, i Skandinavien och alperna förknippad med bruket av fäbodar och att ha djuren på bete i skogen, ofta utövad av kvinnor vallöfte Substantiv något som ett parti eller en valkandidat inför ett val lovar att genomföra eller arbeta för under förestående mandatperiod vallört Substantiv en art (Symphytum officinale) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten vallört valmonarki Substantiv rike där regenten väljs genom omröstning valna Verb bli valen, bli stel av kyla valnatt Substantiv natten efter ett allmänt val valnötsträd Substantiv en art (Juglans regia) inom familjen valnötsväxter valomgång Substantiv en av flera omgångar i ett politiskt val valpa Verb föda valpar valpaktig Adjektiv som beter sig som en valp valpande Adjektiv som valpar valpig Adjektiv som liknar eller påminner om en valp valpighet Substantiv det att vara valpig valplats Substantiv stridsplats, slagfält valpsjuka Substantiv smittsam virussjukdom som främst drabbar valpar eller unga hundar valresultat Substantiv utfall av ett (politiskt) val valrike Substantiv rike där regenten väljs genom omröstning valrossben Substantiv elfenben från valrossar valrossbete Substantiv lång (hörn)tand av en valross valrörelse Substantiv samlat om kampanjer och annan verksamhet inriktad på att få röster i ett kommande val, både om enskilda partiers verksamhet och i allmänhet valsedel Substantiv lapp motsvarande en enskild röst som används vid val valseger Substantiv (t.ex. en politikers eller ett politiskt partis) seger i ett (politiskt) val valskvarn Substantiv anordning för att mala sädeskorn till mjöl mellan två stålvalsar valskärm Substantiv anordning bakom vilken en person stoppar i valsedlar i kuvert utan insyn valslucka Substantiv lucka (utskov) i kraftverksdamm i form av en roterande vals valsmelodi Substantiv musikstycke av typen vals valsmusik Substantiv musik av typen vals valsning Substantiv bearbetningsprocess som går ut på att tunna ut metall med hjälp av cylindrar som sammanpressas valspar Substantiv par av valsar valspråk Substantiv tänkespråk som valts av någon för att uttrycka grundtanken i hans strävan valspurt Substantiv sista kraftansträngning i ett politiskt val valssteg Substantiv sekvens av danssteg bestående av tre steg där betoning ligger på det första steget, följt av två lätt trippande steg (i tretakt) valstakt Substantiv tretakt, särskilt lämplig för valssteg valstrateg Substantiv person som skapar systematiska planer för att vinna politiska val valstrategi Substantiv systematisk plan för att vinna ett politiskt val valstuga Substantiv stuga på allmän plats som används av politiska partier under valrörelser för att informera och påverka väljare valsverk Substantiv industrianläggning för valsning av plåt valsverksarbetare Substantiv person som jobbar på ett valsverk valsång Substantiv de läten med vilka valar kommunicerar (som påminner lite om mänsklig sång) valtala Verb tala (hålla tal) i en valkampanj valthorn Substantiv ett bleckblåsinstrument med tre eller fyra ventiler som utvecklats från det ventillösa jakthornet valthornssnäcka Substantiv ett blötdjur (Buccinum undatum) i familjen valthornssnäckor (Buccinidae); individ av denna art valurna Substantiv urna använd i samband med val valutaflöde Substantiv flöde av valuta, internationell transaktion av pengar valutakod Substantiv beteckning på tre bokstäver definierad av ISO 4217 för att identifiera en valuta valutakurs Substantiv kostnaden av en valuta angiven i en annan valuta valutapolitisk Adjektiv som har att göra med valutapolitik valutareserv Substantiv ett lands tillgång på utländska valutor minskad med skulderna till utlandet valutaunion Substantiv överstatligt samarbete där flera nationer beslutar sig för att ha en gemensam valuta och penningpolitik valutgång Substantiv utfall av ett (politiskt) val valvaka Substantiv sammankomst där man inväntar ett valresultat, ofta visat på tv valvbåge Substantiv byggelement av till exempel sten eller tegelsten, uppfört i en bågform i syfte att bära upp ett tak, en kupol, eller liknande valvinnare Substantiv individer eller partier som vinner ett val valvinst Substantiv det att vinna ett val valör Substantiv siffran på en peng eller dylikt, som anger dess värde; hur stort värde vissa värdehandlingar har vamp Substantiv förförisk kvinna vampyrbläckfisk Substantiv ett blötdjur (Vampyroteuthis infernalis) i ordningen Vampyromorpha, som lever i djuphaven; individ av denna art vampyrfilm Substantiv spelfilm som handlar om vampyrer vampyrfladdermus Substantiv fladdermus i underfamiljen Desmodontinae vampyrinna Substantiv kvinnlig vampyr vampyrisk Adjektiv som tillhör vampyrer vampyrtand Substantiv huggtand som särskiljer en vampyrs tänder från människors vanadin Substantiv ett grundämne med atomnummer 23, atommassa 50,9 och symbolen V vanadinoxid Substantiv kemisk förening av vanadin och syre vanadinpentoxid Substantiv kemisk förening av vanadin och syre vanagud Substantiv gudom som hör till vanernas ätt vanart Substantiv dåligt uppförande vanartad Adjektiv dåligt uppfostrad, som beter sig olämpligt vanartig Adjektiv dåligt uppfostrad, som beter sig olämpligt vanartighet Substantiv det att vara vanartig vanasläkt Substantiv benämning på den gudomliga släkt som utgörs av vaner och de som hävdas vara ättlingar till dessa gudar vanatro Substantiv tro (och religiöst dyrkande) av vanagudarna i den nordiska mytologin vand Adjektiv som har vants vandaler Substantiv ett germanskt folk under folkvandringstiden vandaliserad Adjektiv som vandaliserats vandaliserande Adjektiv som vandaliserar vandel Substantiv livsstil, sätt att leva vandla Verb ändra, modifiera, göra om vandringsgräshoppa Substantiv någon av flertalet arter gräshoppor i familjen markgräshoppor med tendensen att uppträda i massiva svärmar vandringshinder Substantiv hinder för fisk och andra vandrande djur i ett vattendrag vandringsled Substantiv väg som anlades för vandring vandringslust Substantiv begär att vandra vida och fjärran, och se, uppleva och pröva på platser och miljöer bortom ens egna. vandringsman Substantiv person som vandrar vandringspris Substantiv pris i en tävling som behålls av vinnaren tills nästa gång samma tävling hålls vandringsrättare Substantiv jordbruksinstruktör; kringvandrande (ambulerande) rättare (agronom, arbetsledare på stort jordbruk) vandringstrast Substantiv en art (Turdus migratorius) inom fågelfamiljen trastfåglar (Turdidae); individ av arten vandringstrast vandringsutställning Substantiv utställning som visas på flera platser vandöd Adjektiv som lämnat jordelivet (dött) men nekats eller hindrats från att nå efterlivet och går igen, antingen som ande eller med kropp vanedjur Substantiv (sorts) djur vars beteende till stor del styrs av vanor, d.v.s. som gärna gör i dag det som gjordes i går eller det som brukar göras vanefast Adjektiv konservativ, som inte ruckar på sina rutiner eller vanor vanemässig Adjektiv vars orsak är en vana (snarare än ett medvetet beslut); ibland negativ bibetydelse (uttrycker kritik att något sker alltför ofta) vanemässighet Substantiv det att vara vanemässig vanemässigt Adverb på ett vanemässigt sätt vanfrejd Substantiv dåligt rykte, vanära vanför Adjektiv rörelsehindrad, handikappad, lytt, som har svårt lyte vanförhet Substantiv det att vara vanför vanheder Substantiv skam, förlust av heder, förstörelse utav någons anseende vanhedrad Adjektiv som vanhedrats vanhelga Verb profanera, ohelga, skända, kränka vanhävd Substantiv försummad skötsel av jordbruk vaniljkräm Substantiv söt kräm med smak av vanilj ofta använd som fyllning i söta bakverk vaniljpulver Substantiv ett fint pulver av mald vaniljstång vaniljsmak Substantiv smak av vanilj vaniljsocker Substantiv finkornigt socker smaksatt med vanilj vaniljstång Substantiv böna av äkta vanilj vaniljsås Substantiv sås med vaniljsmak vaniljyoghurt Substantiv yoghurt smaksatt med vanilj vanillin Substantiv komponent i vanilj vank Substantiv fel, ofullkomlighet, brist vanka Verb gå långsamt vankande Substantiv det att vanka vankelmod Substantiv det att ha svårt för att fatta beslut vankelmodig Adjektiv obeslutsam vankelmodighet Substantiv det att vara vankelmodig vanlife Substantiv livet i skåpbil (van); kompaktare än livet i husbil eller husvagn vanlighet Substantiv det att vara vanlig vanlis Substantiv vanlig människa vanmakt Substantiv känsla av att man inte kan göra något vanmaktskänsla Substantiv känsla av vanmakt vanmäktig Adjektiv maktlös vann Substantiv vatten vanna Substantiv träfat vari man rensar säd vanpris Substantiv alltför lågt pris så att varan eller tjänsten bringar förlust vanpryda Verb misspryda, förfula vanprydnad Substantiv lyte vansinnighet Substantiv det att vara vansinnig; dårskap, vansinne vanskaplighet Substantiv missbildning, handikapp vanskapt Adjektiv missbildad, som är född med lyte vansklig Adjektiv svår, riskabel, besvärlig, problematisk vansklighet Substantiv det att vara vansklig vansköta Verb sköta/behandla på ett bristande sätt (som orsakar skada eller annan försämring) vanskötsel Substantiv det att vansköta något vanskött Adjektiv försummad, ovårdad, illa skött vanstyrd Adjektiv som styrs på ett illa sätt vanställa Verb förstöra, förvanska, deformera, förfula vanställdhet Substantiv det att vara vanställd vanställning Substantiv försämring, förändring till det sämre, förfulning vant Substantiv rep, vajer eller liknande som stöttar mast i sidled, vanligen snett bakifrån vantolka Verb tolka på felaktigt sätt vantolkande Adjektiv som vantolkar vantolkning Substantiv det att vantolka något vantrivas Verb känna obehag /i ett sammanhang/ vantro Substantiv otro, det att inte tro på någon eller något (särskilt om brist på religiös tro). vantskruv Substantiv skruv för att spänna en lina (vant på ett fartyg) vanuatisk Adjektiv som rör Vanuatu, dess folk, kultur eller geografi vanuatiska Substantiv kvinnlig vanuatuer vanuatuer Substantiv invånare i Vanuatu eller som har vanuatisk härkomst vanuum Substantiv En förkortad namn på en profetisk uppenbarelse vanvettig Adjektiv sinnessjuk; sinnesförvirrad vanvårda Verb behandla någon eller något bristfälligt så att de tar skada eller på annat sätt far illa vanvårdad Adjektiv fallfärdig, förfallen vanvördig Adjektiv som saknar vördnad vanvördighet Substantiv det att vara vanvördig; vanvördig handling vapenattrapp Substantiv något som liknar ett visst vapen utan att vara det vapenbok Substantiv förteckning över heraldiska vapen vapenbrott Substantiv det att inneha ett skjutvapen utan tillstånd vapenembargo Substantiv förbud mot att sälja vapen till ett visst land vapenexport Substantiv export av krigsmateriel (vapen) vapenexportör Substantiv exportör av vapen vapenfri Adjektiv som inte involverar vapen; som innebär att personen inte behöver befatta sig med vapen vapenförsäljning Substantiv försäljning av vapen vapengarderob Substantiv högsta antalet vapen som en person får ha enligt sin vapenlicens vapengömma Substantiv undangömt ställe för förvaring av vapen vapenhus Substantiv förrummet i en kyrkas västparti vapenimport Substantiv import av vapen vapenindustri Substantiv industrigren som tillverkar krigsmateriel vapenlag Substantiv lagstiftning som reglerar medborgares lagliga tillgång till och bruk av (skjut)vapen vapenlicens Substantiv tillstånd att äga och bruka vapen vapenlobby Substantiv grupp som utövar påtryckning på politiker i frågor som rör vapen vapenlös Adjektiv utan vapen vapenmakt Substantiv användande av militärt våld vapenskrammel Substantiv skramlande ljud från handvapen vapenskåp Substantiv skåp för förvaring av vapen vapensköld Substantiv märke (kännetecken) för adlig släkt, stad, provins eller liknande vapenslag Substantiv typ av förband inom en försvarsgren vapensmed Substantiv person som tillverkar handvapen i en vapensmedja vapensmedja Substantiv företag där vapen produceras vapensmuggling Substantiv smuggling av vapen vapenstillestånd Substantiv formell överenskommelse mellan stridande parter om att upphöra krigföring, inför en förestående fredsförhandling vapenstilleståndslinje Substantiv gräns mellan dittills stridande parters territorier som förhandlats fram i samband med ett vapenstillestånd vapensyn Substantiv besiktning av beväpning vapentillverkning Substantiv det att tillverka vapen vapenövning Substantiv övning med vapen varaktighet Substantiv det att vara varaktig varan Substantiv ödla tillhörande familjen Varanidae varannandagsväder Substantiv väder som växlar varje dag och återkommer varannan dag varar Substantiv taxonomisk familj i ordningen plattfiskar varbergare Substantiv person från Varberg varbygel Substantiv skydd över avtryckaren på ett gevär eller motsvarande varböld Substantiv lokal ansamling av var (så kallad pus) som byggts upp inuti en vävnad i kroppen vard Substantiv måltid vardaglighet Substantiv det att vara vardaglig vardagskläder Substantiv kläder för vardag vardagsliv Substantiv det liv som levs i vardagen, det vanliga, det vardagliga vardagsmiddag Substantiv enklare (billigare) middagsmåltid att tillagas och ätas på en vardag vardagspussel Substantiv tidsmässigt och ekonomiskt pussel av vardagslivets aktiviteter och förpliktelser (med arbete och familj) vardagsrumsgolv Substantiv golv i vardagsrum vardagsrumssoffa Substantiv soffa i vardagsrum vardagsrutin Substantiv verksamheter man utför varje vardag vardagssituation Substantiv situation som inträffar regelbundet och som därför inte betraktas vara särskilt speciell vardagsspråk Substantiv språk som brukas till vardags (i motsats till formellt språk) vardande Substantiv tillblivelse varefter Pronomen efter vilket varemot Adverb mot vad, mot vilket, i motsats till vilket varendaste Pronomen varenda varfylld Adjektiv fylld med var varfågel Substantiv en art (Lanius excubitor) inom fågelfamiljen törnskator (Laniidae); individ av arten varfågel vargavinter Substantiv riktigt kall vinter vargbiten Adjektiv som har fått bett från en varg vargböna Substantiv det samma som lupin, växt av släktet Lupinus vargflock Substantiv flock av vargar varggest Substantiv turkisk nationalistisk gest, förbjuden i en del EU-länder varggrop Substantiv fallgrop avsedd att fånga varg i varghammare Substantiv vargkors varghunger Substantiv extrem hunger varginna Substantiv hona av däggdjursarten varg (Canis lupus) vargjakt Substantiv jakt på varg vargkors Substantiv symbol och vikingatida silversmycke först funnet i Foss på Island varglya Substantiv lya där varg bor vargpar Substantiv två vargar (hane och hona) vargpäls Substantiv päls från en varg vargskinn Substantiv skinn av varg vargstam Substantiv övergripande samling av vargflockar som tillsammans utgör en större besläktad enhet, mer eller mindre genetiskt separerad från övriga individer av arten varg vargtimme Substantiv timme under sennatten (då mardrömmar anses florera) vargunge Substantiv unge (valp) av varg vargvalp Substantiv ung varg vargyl Substantiv det läte en varg framkallar varhärd Substantiv källa till var variabilitet Substantiv det att kunna förändras varians Substantiv spridningsmått för en sannolikhetsfördelning variationsnamn Substantiv namn som är bildat genom sammansättning två föräldrar med ditematiska namn variationsrikedom Substantiv det att omfatta en bred variation variationsvidd Substantiv skillnaden mellan det högsta och det lägsta värdet i ett statistiskt material, spridning varietet Substantiv avvikande form varig Adjektiv fylld med var varigenom Adverb genom vilken variolation Substantiv ympning (inokulation) av smittkoppor; en föregångare till vaccination (ympning med kokoppor) variolisation Substantiv variant av variolation variometer Substantiv mätinstrument i flygplan för hastighet i höjdled varjehanda Adjektiv allehanda, av flera slag, allsköns varjämte Adverb dessutom, tillsammans med, tillika med vilken varkatt Substantiv fantasivarelse eller folkloristiskt väsen som är till hälften människa och till hälften någon form av kattdjur och som normalt antas kunna skifta mellan dessa två skepnader genom så kallat hamnskifte varlig Adjektiv försiktig, som kännetecknas av aktsamhet varmbänk Substantiv metod för en säsongsmässigt extra tidig grönsaksodling med hjälp av värme och näring från förmultnande hästgödsel eller annan stallgödsel och dött växtmaterial varmed Adverb med vilken/vilket varmgång Substantiv det att ett hjullager går varmt varmhjärtad Adjektiv empatisk, med ett varmt och ömt sinnelag, som har ett äkta intresse för sina medmänniskor varmhjärtenhet Substantiv det att vara varmhjärtad varmkök Substantiv kök som uteslutande bereder och serverar varm mat, t.ex. huvudrätter varmluft Substantiv uppvärmd luft varmluftsballong Substantiv farkost som svävar med hjälp av uppvärmd luft varmluftsfritös Substantiv slags ugn som värmer upp (tillagar) mat genom snabbcirkulerande varmluft varmluftsugn Substantiv bakugn som arbetar med uppvärmd luft varmpressa Verb framställd genom pressning i hög temperatur med hjälp av lösningsmedel och ångbehandling varmpressad Adjektiv framställd genom pressning i hög temperatur med hjälp av lösningsmedel och ångbehandling varmrätt Substantiv den i målet huvudsakliga rätten, som äts efter förrätten och före efterrätten, särskilt om rätten är tillagad (och därför varm) varmsåg Substantiv sågmaskin för sågning av metall i varmt tillstånd varmvattencirkulation Substantiv ett icke slutet värmesystem; färskvattensystem varmvattenkran Substantiv vattenkran till handfat, diskho eller dylikt varifrån det enbart ska komma ut varmt vatten varmvattenskran Substantiv variant av varmvattenkran varningsklocka Substantiv tecken om dåligheter; tecken som varnar om dåligheter varningslampa Substantiv lampa som varnar för fara varningsmärke Substantiv vägmärke som varnar trafikanter för fara och upplyser om dess typ varningsskylt Substantiv skylt som varnar för en fara och upplyser om dess typ varningstext Substantiv text (exempelvis på förpackning) som varnar för något (till exempel ett farligt sätt att använda produkten på) varom Adverb om vad, om vilket, därom varp Substantiv tråd som går i längdriktningen av en väv varpa Substantiv spel som går ut på att med varpor (kaststenar) träffa en i marken nedslagen pinne vars Pronomen indikerar tillhörighet till det senast nämnda substantivet eller pronomenet; genitiv av som varsamling Substantiv ackumulation av var varsebli Verb bli medveten om någon/något genom sinnena (särskilt synsinnet); komma till insikt om; få syn på varsebliva Verb bli medveten om någon/något genom sinnena (särskilt synsinnet); komma till insikt om; få syn på varseblivning Substantiv det att varsebli (bli varse) något, sinnesintryck, uppfattning varseblivningsförmåga Substantiv förmåga att varsebli något varseblivningspsykologi Substantiv studiet av hur sinnena fungerar, studiet av varseblivning varsk Adjektiv väldigt uppmärksam; som lätt och fort blir varse något varsla Verb förebåda; förvarna varsna Verb göra varse vart Pronomen neutrum av var vartdera Pronomen neutrum av vardera vartill Adverb till vad, till vilket varubud Substantiv person som transporterar varor varubuss Substantiv butik (vanligen för livsmedel) i form av en lastbil (buss) som besöker vissa hållplatser varudistribution Substantiv transport av varor och annat gods varuexport Substantiv export av varor varufiera Verb göra till en vara, kommersialisera varufierad Adjektiv gjord till en vara, kommersialiserad, förtingligad, objektifierad varuförsörjning Substantiv försörjning av varor varugrupp Substantiv sorts vara, kategori av vara varuhuskedja Substantiv uppsättning varuhus med samma ägare och varumärke varukorg Substantiv korg i vilken en kund i ett snabbköp plockar varor varularm Substantiv litet föremål (ofta i form av klistermärke eller plastbricka) som fästes synligt eller gömt i saluförd vara för att skydda den från snatteri varumärkesintrång Substantiv otillåten användning av någon annans varumärke varumärkesord Substantiv varumärke som har blivit gängse benämning på alla liknande produkter, oavsett varumärke varumärkesregistrering Substantiv registrering av ett varumärke varur Adverb ur vilken varutransport Substantiv fysisk distribution av varor och annat gods varutur Adverb ut ur vilken varvad Adjektiv som har varvats varvid Adverb i avseende med vilken varvig Adjektiv skiktad, lagrad, bestående av varv; i synnerhet om lera med "årsringar" varvigt Adverb lagt i varv varvräknare Substantiv mätare som registrerar rotationshastighet, exempelvis på ett fordons vevaxel varvsanställd Adjektiv anställd av ett varv (som bygger båtar) varvsindustri Substantiv industrigren (bransch) som tillverkar och reparerar fartyg (vid skeppsvarv) varvtal Substantiv det antal varv som ett roterande föremål gör per tidsenhet (ofta använt om motorer) varvtalsmätare Substantiv mätare som registrerar rotationshastighet, exempelvis på ett fordons vevaxel varåt Adverb åt vilket håll vasall Substantiv läntagare, länspliktig person, person tilldelad mark av länsherre mot trohetsed innebärande ett tjänsteförhållande, ofta med rätt att vidare fördela marken till undervasaller vasallstat Substantiv stat som är underordnad en annan vase Substantiv litet barn, särskilt liten pojke vask Substantiv en balja som sitter fast i köksdiskbänken med syfte att fungera som ett avlopp för spillvatten vaska Verb utvinna metall genom att sålla vatten (ofta om guld) vaskande Substantiv det att vaska vaskeri Substantiv anläggning för vaskning av malm vaskning Substantiv det att vaska (utvinna metall från vatten) vaskrensare Substantiv verktyg för att ta bort proppar i vaskar, diskhoar och andra vattenbehållare vaskulit Substantiv inflammation i ett blodkärl eller lymfkärl vasodilatation Substantiv fysiologisk avslappning av den glatta muskulaturen i ett blodkärl (i synnerhet en arteriol), så att kärlets diameter ökar och motståndet mot blodflöde genom kärlet minskar vasokonstriktion Substantiv fysiologisk kontraktion av den glatta muskulaturen i ett blodkärl (i synnerhet en arteriol eller större ven), så att kärlets diameter minskar och motståndet mot blodflöde genom kärlet ökar vasokonstriktor Substantiv kemiskt ämne som orsakar vasokonstriktion vasopressin Substantiv antidiuretiskt hormon (ADH) vassbuk Substantiv alternativt namn på skarpsill (Sprattus sprattus), en art inom fiskfamiljen sillfiskar (Clupeidae) vassego Interjektion talspråklig variant av varsågod vassla Substantiv vätskan som avskiljs som biprodukt från osttillverkning vassle Substantiv stavningsvariant av vassla vassmosaikslända Substantiv en insektsart (Aeshna serrata) i familjen mosaiktrollsländor (Aeshnidae) i ordningen trollsländor (Odonata); individ av denna art vasspipa Substantiv ett blåsinstrument vassrugge Substantiv område med vass vid gränsen mellan vatten och fast land vassrör Substantiv rör av vass vasstil Substantiv stil hos en vas vasstäkt Substantiv insamling av vass vassångare Substantiv en art (Locustella luscinioides) inom fågelfamiljen Megaluridae; individ av arten vassångare vassögd Adjektiv med skarp, vass blick vatikanare Substantiv invånare i Vatikanstaten eller som har vatikanska rötter vatikansk Adjektiv som avser Vatikanstaten vatikanska Substantiv kvinna från Vatikanstaten vattenagam Substantiv en individ av ödla i släktet vattenagamer (Physignathus) vattenande Substantiv ande som lever i vattnet eller behärskar elementet vatten vattenbad Substantiv vattenfylld bytta som man använder för att värma eller kyla något i vattenballong Substantiv skämtartikel i form av en ballong som fylls med vatten, och relativt lätt går sönder när den t.ex. kastas på någon vattenbaserad Adjektiv som har vatten som lösningsmedel och kan späda med vatten vattenbassäng Substantiv större, öppen vattenbehållare vattenbehållare Substantiv behållare för lagring av vatten vattenbomba Verb bomba (bombardera) med vatten, släcka skogsbrand med vatten från helikopter eller flygplan vattenbombad Adjektiv bombad (bombarderad) med vatten, begjuten med vatten från flygfarkost vattenbrist Substantiv tillstånd med brist på (rent) vatten vattenbryn Substantiv den del av en sjö eller hav som gränsar till stranden vattenbuffel Substantiv en art (Bubalus arnee) inom däggdjursfamiljen slidhornsdjur (Bovidae); individ av arten vattenbuffel vattenburen Adjektiv buren av vatten, som använder eller innehåller vatten vattencistern Substantiv cistern för förvaring av vatten vattendelare Substantiv gräns mellan två avrinningsområden, typiskt en bergskam eller ås vattendjup Substantiv vattnets djup vattendjur Substantiv djur som lever eller håller till i vatten vattendroppe Substantiv droppe av vatten vattendrög Substantiv drög (gengångare och dito väsen) med koppling till vatten, såsom det i samisk folktro väsen som representerar de som drunknat i vattendrag som kan dra ner folk i vatten och dränka de (delvis analog till sjödrögen i norsk vattenfarkost Substantiv fortskaffningsmedel för transport av varor och människor på vatten vattenfläck Substantiv fläck, exempelvis på ett papper, orsakad av vatten vattenflöde Substantiv flöde av vatten vattenfuktad Adjektiv fuktad med vatten vattenfylla Verb fylla med vatten vattenfylld Adjektiv som har fyllts med vatten vattenfågel Substantiv synonym för sjöfågel vattenförorening Substantiv förorening i ett vattenområde vattenförsörjning Substantiv försörjning av vatten vattenglas Substantiv trivialnamn för en vattenlösning av natriumsilikat, med formeln Na2[SiO2(OH)2]·4 H2O. vattengrav Substantiv vattenfylld fördjupning på hinderbana vattenhink Substantiv hink avsedd att inrymma vatten vattenhjul Substantiv skovelhjul som drivs av flödande vatten vattenhårdhet Substantiv mått på hur mycket mineraler (främst kalcium- och magnesiumjoner) vatten innehåller vattenhöjd Substantiv vattnets höjd vattenkanna Substantiv kanna avsedd att fyllas med vatten i syfte att vattna vattenkanon Substantiv (fordon med vattentank och) stor vattenspruta med förmåga att spruta vatten med högt tryck (t.ex. för polisiärt bruk för att skingra folksamlingar) vattenkant Substantiv del av ett vattendrag som angränsar till landområde vattenkar Substantiv större behållare för vatten vattenkaraff Substantiv karaff för dricksvatten vattenkastanj Substantiv en växtart (Eleocharis dulcis) inom familjen halvgräs (Cyperaceae); exemplar av denna art vattenkastning Substantiv tömning av urinblåsa /på naturlig väg/; det att urinera vattenkiosk Substantiv anläggning för upphämtning av större mängder dricksvatten eller industrivatten (ofta mot betalning) vattenklosett Substantiv toalett med spolningsanordning och vattenlås vattenkokare Substantiv apparat som används för att koka upp vatten till varma drycker vattenkonst Substantiv fontän vattenkonsumtion Substantiv förbrukning av (dricks)vatten vattenkoppor Substantiv variant av vattkoppor vattenkraft Substantiv kraft genererad ur den kinetiska energin hos strömmande vatten vattenkraftsanläggning Substantiv anläggning för produktion av vattenkraft vattenkraftverk Substantiv anläggning där elektricitet utvinns ur rörelseenergin hos strömmande eller fallande vatten vattenkran Substantiv anordning med vred eller spak på rör som kan reglera och stänga vattenflödet vattenkrasse Substantiv kryddig ört (Nasturtium officinale) vattenkrig Substantiv lek där deltagarna försöker blöta ner varandra med vatten vattenkvalitet Substantiv kvalitet på vatten (t.ex. i sjö), främst vad gäller kemiska och biologiska föroreningar, i synnerhet vatten som människor badar i eller som används som dricksvatten vattenkvarn Substantiv kvarn som drivs av strömmande vatten vattenkyld Adjektiv kyld med vatten vattenledning Substantiv ledning för vatten; dels enskilda rör, dels hela anläggningen för en stad vattenlevande Adjektiv som lever största delen av sitt liv i vatten vattenlinje Substantiv linje längs ett fartygs sida så högt som vattenytan förväntas gå vattenlås Substantiv krök i avloppsledning med stillastående vatten som spärrar lukt vattenlöslig Adjektiv som löser sig bra i vatten och andra polära lösningsmedel vattenlösning Substantiv flytande ämne som utgörs av vatten tillsammans med ämnen som är lösta i vattnet vattenmagasin Substantiv utrymme för lagring av vatten t.ex. en damm vattenmassa Substantiv en mängd vatten i ett område vattenmolekyl Substantiv molekylen H2O som vatten består av vattenmärke Substantiv en art (Sium latifolium) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten vattenmärke vattennymf Substantiv nymf som håller till i vattnet vattenområde Substantiv plats som täcks av vatten vattenpark Substantiv äventyrsbad vattenpass Substantiv instrument som med hjälp av en gasblåsa (eller en droppe olja) visar när en yta är exakt vågrät (eller exakt lodrät) vattenpelare Substantiv en ström av vatten som rör sig lodrätt igenom luft, mark, eller rör, förr särskilt om skydrag vattenpipa Substantiv ett slags rökdon som framför allt används för att röka smaksatt tobak där röken filtreras och kyls genom att passera en vattenbehållare vattenpiplärka Substantiv en art (Anthus spinoletta) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten vattenpiplärka vattenpistol Substantiv pistolliknande leksak som sprutar (en stråle av) flytande vatten (eller annan vätska) vattenplana Verb med bil åka över en vattenpöl så att bilen tappar fäste i vägen och det inte går att svänga vattenplanet Substantiv planet vars miljö till större delen domineras av vatten vattenplaning Substantiv fenomen som uppstår vid hög fart på en våt körbana och medför att väggreppet nästan försvinner vattenpolo Substantiv en sorts bollspel i vatten vattenpolospelare Substantiv person som spelar vattenpolo vattenpolotränare Substantiv person som tränar ett idrottslag av vattenpolospelare vattenprov Substantiv liten mängd vatten som tas för att undersökas på laboratorium vattenpump Substantiv pump som används för att pumpa vatten vattenpuss Substantiv mindre vattenansamling, oftast på marken vattenpöl Substantiv mindre vattenansamling, oftast på marken vattenrall Substantiv en art (Rallus aquaticus) inom fågelfamiljen rallar (Rallidae); individ av arten vattenrall vattenrallare Substantiv byggare av kraftverksdammar vattenring Substantiv ringformig vågrörelse som uppstår när ett föremål träffar vattenytan vattenrutschbana Substantiv variant av vattenrutschkana vattenrutschkana Substantiv vattenförsedd rutschkana där en person för nöjes skull kan glida i hög hastighet och landa i en (mindre) pool vattenrör Substantiv rör genom vilket vatten kan flöda vattenrötning Substantiv rötning (av lin) i vatten vattensalamander Substantiv salamander i släktet Triturus som tillhör familjen salamandrar (Salamandridae) bland herptilerna, som ofta är akvatisk, och sålunda lever i eller i omedelbar anslutning till vatten vattensjuk Adjektiv som innehåller för mycket vatten vattenskada Substantiv skada på något orsakad av att vatten kommit åt föremålet vattenskalle Substantiv sjukligt tillstånd där cerebrospinalvätska ansamlas i hjärnventriklarna och trycker hjärnvävnaden mot kraniet vattenskidåkare Substantiv person som åker vattenskidor vattenskidåkning Substantiv aktiviteten att åka vattenskidor vattenslang Substantiv slang avsedd för transport av flytande vatten vattensläckare Substantiv brandsläckare som använder vatten som släckmedel vattenspann Substantiv spann använd som uppsamlingskärl för vatten vattenspegel Substantiv lugn och slät vattenyta (som det går att spegla sig i) vattensport Substantiv sport som utövas i vatten (t.ex. simning, segling, roddsport osv.) vattenspridare Substantiv apparat som sprider vatten omkring sig, t.ex. i bevattningssyfte eller brandförsvar vattenspädbar Adjektiv spädbar med vatten vattenstråle Substantiv fri stråle (vanligen i luften) av flödande eller strömmande vatten från ett munstycke, t.ex. från en vattenkran, vattenslang, vattenspridare eller fontän vattenstäkra Substantiv en art (Oenanthe aquatica) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten vattenstäkra vattenstämpel Substantiv stämpel i sedelpapper eller i finare skrivpapper vattenstänk Substantiv vatten som skvätter upp; särskilt vid bilkörning vattenstånd Substantiv vattnets nivå vattenstånds Substantiv en art (Jacobaea aquatica) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten vattenstånds vattensvin Substantiv en däggdjursart (Hydrochoerus hydrochaeris) inom familjen kapybaror (Hydrochaeridae); individ av denna art vattentank Substantiv (stor) behållare som förvarar eller är avsedd för att förvara vatten vattentemperatur Substantiv den temperatur som något vatten har, i synnerhet en naturlig vattensamling (t.ex. en sjö) vattentunna Substantiv tunna för uppsamling av regnvatten vattenutkastare Substantiv vattenkran/armatur på yttervägg/fasad för att ge tillgång till vatten utomhus t.ex. för bevattning vattenväg Substantiv alla former av vatten som det går att färdas eller forsla något på vattenväsen Substantiv naturväsen som råder över eller lever i vatten vattenväxt Substantiv växt som växer i vatten vattenånga Substantiv gasformigt vatten vattenödla Substantiv vattensalamander, en typ av akvatiskt groddjur vattnande Substantiv det att vattna vattnas Verb öka salivproduktionen efter man har sett någonting gott vattnig Adjektiv lösning som innehåller vatten vattning Substantiv det att vattna något vattrad Adjektiv som krusats, som veckats fint vattuman Substantiv person född i Vattumannens tecken vattusot Substantiv onormal vätskesamling i kroppshålor vaudeville Substantiv stavningsvariant av vådevill vauxhall Substantiv (egentligen en nöjeslokal i London) nöjespark, folklig danslokal vav Substantiv den sjätte bokstaven i det hebreiska alfabetet: ו vaxande Substantiv det att vaxa vaxartad Adjektiv som liknar vax vaxblekeri Substantiv anläggning för blekning av (blekeri för) vax vaxfetknopp Substantiv en växtart (Sedum treleasei) inom familjen fetbladsväxter (Crassulaceae); exemplar av denna art vaxkabinett Substantiv samling vaxavbildningar i naturlig storlek av kända personer vaxkaka Substantiv sammansatt hexagonalt segment av ett bisamhälle vaxljus Substantiv ljus av vax vaxpropp Substantiv ansamling av öronvax som bildar en propp i hörselgången veckande Substantiv det att vecka veckelbjörn Substantiv Potos flavus, den enda arten inom familjen Potos; individ av denna art veckig Adjektiv full med veck veckohandla Verb handla för en vecka veckohandling Substantiv det att veckohandla veckolig Adjektiv som har samband med en vecka (i taget); som upprepas varje vecka veckoligen Adverb varje vecka veckolång Adjektiv som pågår eller varar under en vecka veckolön Substantiv den lön (för betalt arbete åt en arbetsgivare), vanligen i pengar, som en arbetstagare får varje vecka veckopendla Verb pendla (mellan bostad och arbete) veckovis på så vis att en person stannar på sin arbetsort tills arbetsveckan är över veckopress Substantiv sammanfattningen av alla tidningar och tidskrifter som ges ut en gång i veckan veckoräkning Substantiv tideräkning som utgår från veckornas följd (använt i det gamla bondesamhället), i nordiska sammanhang ofta om räknande bakåt i tiden från en angiven dag för att beräkna tiden för jordbrukets sysslor veckosjö Substantiv äldre svenskt längdmått till havs, cirka 7–10 km; förkortas vs veckoslutskurs Substantiv kurs som anordnas på veckoslut veckoslutsresa Substantiv kort resa över veckoslut veckotidning Substantiv tidskrift som ges ut ungefär en gång per vecka veckotidningsjournalist Substantiv journalist som jobbar på en veckotidning veckotidskrift Substantiv veckotidning veckovill Adjektiv som inte vet vilken veckodag det är veckovis Adverb synonym för veckoligen veckrik Adjektiv rik på veck veckvill Adjektiv variant av veckovill veda Verb anskaffa (hugga), hämta eller ta in ved vedartad Adjektiv om växt som delvis är uppbyggd av ved, t ex träd, buskar, lianer, ris vedbod Substantiv enklare byggnad i vilken man förvarar ved veddel Substantiv den del som är vedartad (ej fibrer) vede Substantiv jakt, fångst (av byte, villebråd); fiske vedehund Substantiv jakthund vedeldad Adjektiv som eldas med ved vedemess Substantiv jaktkniv vederbör Verb avses, gäller, berörs vederbörlig Adjektiv behörig, tillbörlig vederbörligen Adverb på ett vederbörligt sätt; på ett behörigt sätt, tillbörligen vederdöpare Substantiv någon som utövar vuxendop vederfaras Verb få del av vederfåelse Substantiv tillfrisknande; det att återfå hälsan vederfående Substantiv tillfrisknande vederfås Verb tillfriskna vedergälla Verb löna, ge igen vedergällningsattack Substantiv attack utförd som vedergällning vederhäftig Adjektiv pålitlig vederhäftighet Substantiv det att vara vederhäftig vederkvicka Verb pigga upp, återge energi vederkvickelse Substantiv det att vederkvickas, förhållandet eller handlingen att uppfriskas (särskilt i själen) vederlag Substantiv ersättning (motprestation av någon sort) för en prestation vederlagd Adjektiv motbevisad vederlike Substantiv jämlike, jämnställd person vederlägga Verb motbevisa, lägga bevis emot vederläggande Substantiv det att vederlägga vederläggning Substantiv motbevis vedernamn Substantiv öknamn vedersakare Substantiv motståndare, fiende vederstygglig Adjektiv avskyvärd, ryslig, vedervärdig, ful, hemsk vederstygglighet Substantiv det att vara vederstygglig; något som är vederstyggligt vedertagen Adjektiv i allmänt bruk; allmänt accepterat (om fakta, ej nödvändigtvis att de är korrekta) vedervärdighet Substantiv det att vara vedervärdig vedervåga Substantiv äventyra, sätta något på spel vedett Substantiv förpost, utpost vedettbåt Substantiv mindre örlogsfartyg (till exempel minsvepare, patrullbåt med mera) vedhuggning Substantiv det att hugga ved vediska Substantiv forntida indoariskt språk, föregångare till dagens sanskrit vedkap Substantiv redskap för att kapa ved i lagom långa vedklabbar vedklabb Substantiv variant av vedklabbe vedklabbe Substantiv vedträ vedkorg Substantiv korg eller annan liknande typ av förvaringsanordning (i valfritt material) avsedd att hålla ved, t.ex. i anslutning till en öppen spis, kamin eller kakelugn vedkälke Substantiv stor kälke som används vintertid för transport av ved vedlår Substantiv stor låda för förvaring av ved vedmaskin Substantiv maskin för ved (vedkap och/eller vedklyv) vedpanna Substantiv panna (värmepanna) som eldas med ved vedro Substantiv äldre ryskt rymdmått för våta varor = 12,3 liter = 1/40 botjka (stor tunna) = 10 krusjka (stop); ämbar (hink) vedskjul Substantiv vedbod vedsläde Substantiv släde för ved vedspis Substantiv spis som eldas med ved vedstapel Substantiv vedtrave vedtak Substantiv tak av kluvna vedstockar vedtrave Substantiv trave med ved vedträ Substantiv uppsågat och kluvet stycke ved vedugn Substantiv ugn som man eldar i, med ved, för att sedan kunna tillaga mat i den vedugnspizza Substantiv pizza som har bakats i vedugn vedväxt Substantiv flerårig växt vars stam och grenar/stjälkar är förvedade (bildar ved/lignin), vedartad växt vedyxa Substantiv yxa som används för att klyva ved vegamössa Substantiv skärmmössa med en smal hård strimmel, platt kulle av tyg och normalt en hård blank skärm veganisera Verb omvandla maträtt, recept, diet eller livsstil så att det endast innehåller veganska produkter veganism Substantiv filosofi och livsstil som kännetecknas av ett avståndstagande från djurprodukter i kost, klädsel och hushållning vegansk Adjektiv som enbart härstammar från växtriket vegetabilier Substantiv vegetabiliska födoämnen, grönsaker vegetabilisk Adjektiv som kommer från växtriket vegetariana Substantiv en vegetarisk pizza vegetarianism Substantiv övertygelse och princip att inte äta kött vegetation Substantiv växtlighet; det som växer i ett visst område, oftast större område vegetationszon Substantiv zon där en särskild växtlighet förekommer vegetera Verb leva, växa vegeterande Adjektiv som vegeterar vegobiff Substantiv vegetarisk biff (av i övrigt ospecificerad sort) vegoburgare Substantiv vegetarisk hamburgare (av i övrigt ospecificerad sort) vegogryta Substantiv vegetarisk gryta (av i övrigt ospecificerad sort) vegolasagne Substantiv vegetarisk lasagne vegomat Substantiv vegetarisk mat (av i övrigt ospecificerad sort) vegopaj Substantiv vegetarisk paj (av i övrigt ospecificerad sort) vegopizza Substantiv vegetarisk pizza (av i övrigt ospecificerad sort) vegorestaurang Substantiv restaurang som bara serverar vegetarisk mat vehikel Substantiv fordon; hjälpmedel veja Substantiv jaga; samma som svenska dödformen veda vejde Substantiv en art (Isatis tinctoria) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten vejde veje Substantiv jakt; samma som svenska dödformen vede vejpa Verb röka e-cigarett vejpande Adjektiv som vejpar vejpare Substantiv person som använder e-cigaretter veka Verb mjuka upp genom blötläggning veke Substantiv smal textilremsa eller grovt garn som antingen doppas i flytande bränsle eller är ingjutet i något brännbart material vekhet Substantiv det att vara vek vekhjärtad Adjektiv utrustad med vekt hjärta, svag, känslosam, lätt sårad och rörd vekhjärtenhet Substantiv det att vara vekhjärtad vekkar Substantiv kar som används för att veka hud eller skinn veklaga Verb klaga intensivt veklighet Substantiv det att vara veklig vektoranalys Substantiv studiet av skalärfält och vektorfält, operatorer på fält (t.ex. gradient, divergens och rotation), relevanta integralbegrepp (t.ex. kurvintegraler och flödesintegraler) och centrala satser som förbinder dessa objekt med vektorfält Substantiv funktion som tilldelar en vektor till varje punkt i ett rum vektorgrafik Substantiv metod för att presentera grafik där geometriska data anger attribut för de olika objekt som bygger upp en bild, vilket ger upphov till datafiler som jämfört med rastergrafik är mycket mindre (räknat i exempelvis kilobyte vektorgrafisk Adjektiv som bygger på eller rör vektorgrafik vektorprodukt Substantiv produkt mellan två vektorer vars resultat också är en vektor; vanligtvis avses en kryssprodukt vektorrum Substantiv (över en kropp K) en icke-tom mängd V tillsammans med två räkneoperationer + (addition) samt ⋅ (multiplikation med skalär) sådan att det \forall \mathbf{v}_1, \mathbf{v}_2, \mathbf{v}_3 \in V och \lambda, \mu \in K gälle vektorvärd Substantiv vars målmängd utgörs av vektorer velande Substantiv det att vela velar Verb som artikuleras med tungryggen mot mjuka gommen vele Substantiv velig karl velig Adjektiv svag och obeslutsam, vimsig velighet Substantiv det att vara velig velociraptor Substantiv individ av det utdöda köttätande dinosauriesläktet Velociraptor, inom familjen dromaeosaurider (Dromaeosauridae) velocitet Substantiv fart, hastighet, snabbhet, kvickhet velodrom Substantiv doserad rundbana för cykeltävling velour Substantiv mjukt, sammetslent tyg velourman Substantiv mild och mjukare man vemodig Adjektiv som rör eller framkallar känslan av vemod vemodighet Substantiv det att vara vemodig vemodsfull Adjektiv full av vemod vemodstung Adjektiv tungsint av vemod venar Substantiv släkte av smalbladigt gräs med blommor i vippa venblod Substantiv blod (för tillfället) i ven venda Substantiv ett bantuspråk som talas främst i Sydafrika vendeltid Substantiv den mellersta perioden av yngre järnålder i Sveriges förhistoria vendeltida Adjektiv som rör tiller tillhör perioden vendeltiden venerabel Adjektiv vördnadsvärd veneration Substantiv religiös vördnad venetian Substantiv person från Venedig venetiansk Adjektiv som rör Venedig eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt venetianska Substantiv språk som talas i nordöstra Italien venezolan Substantiv venezuelan, person från Venezuela venezolansk Adjektiv venezuelansk venezolanska Substantiv venezuelanska, kvinna från Venezuela venezolanskt Adverb venezuelanskt, på ett venezolanskt sätt venezuelan Substantiv invånare i Venezuela eller som har venezuelansk härkomst venezuelansk Adjektiv som rör Venezuela, dess folk, kultur eller geografi venezuelanska Substantiv kvinna från Venezuela venezuelanskt Adverb på venezuelanskt sätt venia Substantiv tillstånd av biskop att predika i en kyrka venklaff Substantiv klaff som finns i ven och säkerställer att blodet flödar åt rätt håll (mot hjärtat) i venen genom att förhindra flöde i andra riktningen venol Substantiv liten blodåder som leder blod från kapillärer till vener ventilator Substantiv maskin som sätter luften i rörelse ventilbasun Substantiv ett bleckblåsinstrument som ser ut som en trombon där draganordningen är ersatt med ventiler ventilerande Substantiv det att ventilera ventilering Substantiv det att ventilera; anordning som är till för att ventilera ventrikel Substantiv magsäck ventrikelcancer Substantiv cancer i magsäckens vägg (vanligen dess slemhinna) ventrikelsår Substantiv magsår i magsäcken venusbävning Substantiv skalv som äger rum på planeten Venus venusflugfälla Substantiv en köttätande växtart (Dionaea muscipula) inom familjen sileshårsväxter (Droseraceae); exemplar av denna växt venuspassage Substantiv astronomisk händelse som inträffar när planeten Venus står i nedre konjunktion, det vill säga när Venus passerar mellan jorden och solen samtidigt som planeternas banplan skär varandra venusskalv Substantiv skalv som äger rum på planeten Venus venusår Substantiv period som motsvarar tiden för planeten Venus att färdas ett varv runt solen (0,615 jordår, cirka 225 jorddagar) venös Adjektiv som har med vener att göra vepa Substantiv slags flagga eller banderoll (med tillhörande ställning) som bl.a. används vid skyltning av organisationer t.ex. vid bokbord, valstugor och liknande vepsisk Adjektiv som rör det vepsiska språket eller folket vepsiska Substantiv ett östersjöfinskt språk verandadörr Substantiv dörr som vetter mot en veranda verba Verb skapa ett /svenskt/ verb av ett /svenskt/ substantiv eller ett engelskt verb verbad Adjektiv som verbats verbalinspiration Substantiv ingivelse av den Helige ande ord för ord vid författandet av Bibelns böcker verbaliter Adverb ordagrant, ord för ord verbalsubstantiv Substantiv substantiv bildat av ett verb verbatim Adjektiv ordagrann verbböjning Substantiv grammatisk böjning av verb verbform Substantiv böjningsform av ett verb verbfras Substantiv fras med ett verb som huvudord verbgenus Substantiv böjningskategori hos verb; diates verbning Substantiv det att verba verbpartikel Substantiv ett ord som binds till ett verb för att ge detta en specificerad betydelse verbsammansättning Substantiv sammansättning med ett verb som sista delen verifierande Substantiv det att verifiera verifierbar Adjektiv som kan verifieras verifierbarhet Substantiv det att vara verifierbar verifiering Substantiv det att verifiera; handling som verifierar något verifikat Substantiv kvitto verifikation Substantiv bekräftelse, bestyrkande en saks riktighet veritabel Adjektiv verklig, äkta, autentisk, riktig verkande Substantiv det att verka verke Substantiv virke verken Substantiv (grovt, enklare) tyg med varp av lin och inslag av ylle verkhelighet Substantiv (tron på) helighet (salighet, frälsning) genom verk (goda gärningar) verkjärn Substantiv redskap (stämjärn med vinklade kanter) för hovslagning verklighetsbaserad Adjektiv baserad på verkliga händelser verklighetsnära Adjektiv som inte distanserats från verkligheten, som är sanningstrogen och lätt att ta in verklighetsuppfattning Substantiv det att med sinnena kunna uppfatta något verkligt verkning Substantiv verkan; resultat av handling verkningsgrad Substantiv storhet som anger hur stor del av en apparats effekt som hör till det önskade resultatet, d.v.s. kvoten mellan nyttig effekt och total tillförd effekt, betecknas ofta η verkningslös Adjektiv utan verkan verkningsmekanism Substantiv (precis beskrivning av) det sätt på vilket en behandling åstadkommer den önskade effekten verksamhetskritisk Adjektiv absolut nödvändig för att ett system eller en organisation ska kunna upprätthålla sin verksamhet verksamhetsområde Substantiv område för viss verksamhet verksamhetsplan Substantiv plan inom en förening som antas av årsmötet för att styra styrelsens och föreningens arbete. verkstadsindustri Substantiv industrigren som tillverkar produkter av metall verkställare Substantiv person som verkställer något verkställbar Adjektiv som kan verkställas verkställbarhet Substantiv det att vara verkställbar verkställighet Substantiv det att exekvera en dom eller ett beslut verkställighetshinder Substantiv hinder för att genomföra myndighetsbeslut, ofta utvisning verktygsmakare Substantiv person som tillverkar verktyg verktygsstål Substantiv stål till (skärande) verktyg verktygsståltillverkare Substantiv tillverkare av verktygsstål verktygstavla Substantiv skiva på väggen med hål och pinnar där man kan hänga upp verktyg verlan Substantiv typ av fransk slang där stavelserna i ett ord kastas om vermiceller Substantiv lång rund pasta, trådformiga makaroner, nudlar vermicelli Substantiv lång rund pasta, något tunnare än spaghetti vermilion Substantiv syntetiskt cinnober av ytterst fin kvalité vermut Substantiv slags torrt eller sött kryddat starkvin veronal Substantiv en sorts starkt sömnmedel veronikor Substantiv växtsläkte (Veronica) i familjen lejongapsväxter versal Adjektiv om bokstav som är avbildad (skriven/tryckt) enligt sin större form (stor bokstav) versalisera Verb inleda meningar eller ord med stor bokstav (versal) versalisering Substantiv det att versalisera versatil Adjektiv ombytlig, rörlig versatilitet Substantiv det att vara versatil versbindning Substantiv det förhållandet att slutet av en versrad hänger nära samman med början av nästa versrad, överklivning verserad Adjektiv belevad, artig, världsvan versfot Substantiv den minsta enheten i versbunden lyrik, består av minst två stavelser versifiera Verb ge versform versifierad Adjektiv omgjord till vers versifikation Substantiv versbyggnad; versbildning versifikatorisk Adjektiv som rör versifiering (versificering), versifikation, konsten att skriva vers, en versifikatör versmakare Substantiv diktare som skriver vers versmått Substantiv visst rytmiskt mönster som finns i verser versrad Substantiv rad i vers verststolpe Substantiv stolpe vid vägen som markerar längden i verst (rysk kilometer) vertebrat Substantiv ryggradsdjur vertikalitet Substantiv det att vara lodrät verv Substantiv fart, glöd vesels Adjektiv frisk vesikel Substantiv litet hålrum (tänk: en sfär) vars vägg utgörs av ett dubbellager av fosfolipider (precis som cellmembranet) inuti en cells cytoplasma, vilket innehåller, transporterar och eventuellt bearbetar ämnen vesir Substantiv variant av visir (österländsk ämbetsman) vesper Substantiv aftongudstjänst, aftonsång vestal Substantiv jungfrulig vårdarinna av Vestas heliga eld i forntidens Rom vestalisk Adjektiv kysk, jungfrulig vestibul Substantiv förhall, större tambur vesuvio Substantiv en pizza med tomatsås, ost, skinka och krydda vetebröd Substantiv bröd gjort på vetemjöl vetefri Adjektiv som inte innehåller vete vetefält Substantiv odlingsfält på vilket vete växer vetekli Substantiv avfallsprodukt vid slipning av vete vetekorn Substantiv frö av sädesslaget vete vetekrans Substantiv bakverk format som en krans vetemjöl Substantiv mjöl av malna frön från sädesslaget vete vetenskaplighet Substantiv det att vara vetenskaplig vetenskapsakademi Substantiv akademi (lärt sällskap) för vetenskap (naturvetenskap) vetenskapshistoria Substantiv studiet av människans förståelse av världen utifrån ett historiskt perspektiv vetenskapshistorisk Adjektiv som har att göra med vetenskapshistoria vetenskapsjournalist Substantiv journalist som specialiserar sig på vetenskap (och rapporterar om nya forskningsrön) vetenskapsteori Substantiv en gren inom filosofiämnet som undersöker vetenskaplig metodik och teoriers uppkomst och funktion veteranbil Substantiv bil som är äldre än 30 år veteranbilsmuseum Substantiv museum med veteranbilar veterinärmedicin Substantiv läran om djurs sjukdomar och dess behandlingar veterinärstudent Substantiv person som studerar (på speciellt program på högskola eller universitet) för att bli veterinär veterligen Adverb så vitt man vet; veterligt veteåker Substantiv sädesfält på vilket vete odlas veteöl Substantiv öl som görs med vete vetgirig Adjektiv intresserad av att veta eller få reda på allt vetgirighet Substantiv egenskapen att vara vetgirig vetorätt Substantiv rätt att lägga in ett veto; rätt att ensam eller i minoritet enligt särskilda regler förhindra ett beslut i beslutande församling eller liknande vetsaga Substantiv verk inom science fiction vette Substantiv naturtrogen attrapp som används vid jakt på vilda änder och gäss vettighet Substantiv det att vara vettig vettlös Adjektiv utan vett, oförståndig, oklok, oförnuftig, sanslös, vansinnig, galen vettlöshet Substantiv det att vara vettlös; något som är vettlöst vettlöst Adverb utan vett, oklokt, ogenomtänkt, sanslöst, vansinnigt, galet vettskrämdhet Substantiv det att vara vettskrämd vetturin Substantiv hyrkusk vettvilling Substantiv vettvillig person, hänsynslös våldsman, dåre, galning, tok vev Substantiv sorts spak med utskjutande handtag som används för att vrida runt något vevaxellägesgivare Substantiv vevaxelgivare vevgrammofon Substantiv (äldre, helt mekanisk) grammofon som drivs med vev och fjäder; för 78-varvs stenkakor vevling Substantiv tvärgående (horisontellt) tåg (rep) mellan vant (mastens stag) på segelfartyg; används som stegpinnar vevlira Substantiv medeltida stränginstrument med ett hartsat hjul som gnids mot strängarna när spelaren vevar på det samt ett litet klaviatur på en leklåda vevstake Substantiv pistongens förlängning, driver vevaxeln och/eller ett svänghjul runt vexation Substantiv trakasseri, plågande, misshandel viaticum Substantiv färdkost, mat som skickats med inför en längre resa vibbkodning Substantiv programmering där AI används för att omvandla instruktioner på naturligt språk till datorkod, så att användaren kan skapa eller ändra program utan att själv skriva koden vibrafon Substantiv ett slagverksinstrument som består av stålplattor som anslås med mjuka klubbor vibrant Substantiv vibrerande språkljud som bildas genom att ett organ i munhålan börjar att dallra vicekonstapel Substantiv lärkonstapel viceordförande Substantiv ställföreträdande ordförande vicepresidentkandidat Substantiv person som strävar efter att bli vald till vicepresident vicevärd Substantiv en vice eller ställföreträdande värd i ett flerfamiljshus, som sköter det dagliga underhållet (eldning om fjärrvärme saknas), vanligen en boende i ett hyreshus eller en bostadsrättsförening i utbyte mot nedsatt hyra resp vichyvatten Substantiv typ av mineralvatten från brunnsorten Vichy, Frankrike vickande Substantiv det att vicka vicken Pronomen vilken vickevire Substantiv smeknamn för lillfinger vickig Adjektiv som vickar vickning Substantiv måltid som intas sent på natten, oftast i samband med en fest och ofta improviserad vida Adverb i stor utsträckning vidare Adverb längre fram, fortsätta vidarebefordran Substantiv det att vidarebefordra vidaredistribuera Adjektiv distribuera vidare; som mottagare av distribution, själv distribuera vidareutbilda Verb fördjupa sin kunskap i något man redan tidigare har utbildat sig i vidareutbildning Substantiv utbildning där den studerande kan fördjupa sin kunskap i något hen redan tidigare studerat vidareutveckla Verb utveckla /en färdig produkt/ ytterligare vidareutveckling Substantiv det att vidareutveckla vide Substantiv växt inom släktet viden (Salix); individ av detta släkte viden Substantiv växtsläkte (Salix) i familjen videväxter videoblogg Substantiv blogg där fokusen ligger på att periodiskt posta videoklipp videofil Substantiv (digital) fil som representerar en video (rörliga bilder, ofta med tillhörande synkroniserat ljud) videogram Substantiv band (kassett) eller skiva med videomaterial (rörlig bild och ljud) videogranskning Substantiv det att domaren kan ta hjälp av ett videoteam utanför planen som kan bedöma en svårbedömd situation med film videokonst Substantiv konstnärligt uttryck i form av rörlig bild videolänk Substantiv teknik där två eller fler personer kommunicerar med varandra i realtid på distans genom att ljud och videobild överförs mellan parterna videomaterial Substantiv material av rörlig bild videomöte Substantiv möte som hålls på videolänk över internet och därmed inte kräver fysisk transport eller kontakt videovåld Substantiv våldsskildringar, vanligtvis uppdiktade sådana, tillgängliga genom videobandspelare och videokassett vider Substantiv någon eller något som upplevs som vidrigt videsly Substantiv sly av trädslaget vide videsparv Substantiv en art (Emberiza rustica) inom fågelfamiljen fältsparvar (Emberizidae); individ av arten videsparv videväxter Substantiv en familj i gruppen gömfröiga växter vidgande Substantiv det att vidga vidgå Verb erkänna, medge vidhäfta Substantiv fästa något vid något vidhäftande Substantiv det att vidhäfta vidhäftning Substantiv det att vidhäfta vidimera Verb bevittna, bestyrka överensstämmelse för vidimering Substantiv det att vidimera vidjehortensia Substantiv en art (Hydrangea arborescens) inom växtfamiljen hortensiaväxter (Hydrangeaceae); individ av denna arten vidlyftig Adjektiv med alltför stort omfång; alltför utförlig vidlyftighet Substantiv det att vara vidlyftig; något som är vidlyftigt vidlåda Verb sitta fast vid, vara sammanfogad till; vara förenad med, vara behäftad med, tillhöra vidlådande Adjektiv som vidlåder (hänger fast vid), inneboende, inneburen, tillhörande vidmakthålla Verb göra att något fortsätter vidmakthållande Substantiv upprätthållande, bevarande vidmakthållare Substantiv person som vidmakthåller något vidpass Adverb vid pass, nästan vidrighet Substantiv det att vara vidrig vidräkning Substantiv häftig uppgörelse med en motståndare; skarp kritik vidrörande Substantiv det att vidröra vidröring Substantiv det att vidröra; handling som innebär att något vidrörs vidsträckthet Substantiv det att vara vidsträckt vidsyn Substantiv tolerans, fördragsamhet, storsinthet vidsynt Adjektiv tolerant vidsynthet Substantiv det att vara vidsynt vidunderlig Adjektiv fantastisk (oftast i positiv bemärkelse, t ex bra eller vacker) vidunderlighet Substantiv det att vara vidunderlig vidvinkelobjektiv Substantiv objektiv med kort brännvidd och därför stor bildvinkel vietnamesisk Adjektiv som rör Vietnam viftande Substantiv det att vifta vig Adjektiv kroppsvig, spänstig, smidig, rörlig i kroppen, akrobatisk vigande Substantiv det att viga vigg Substantiv en art (Aythya fuligula) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten vigg vigga Verb låna vigghane Substantiv hane av fågelarten vigg vigghona Substantiv hona av fågelarten vigg vighet Substantiv det att vara vig vigilans Substantiv ficklån vigning Substantiv ceremoniell akt i kyrkan vignolräl Substantiv räl som består av massivt järn och som har flat botten vigselattest Substantiv intyg som attesterar en vigsel vigvattenskål Substantiv skål med vigvatten som finns intill ingångsdörrar på katolska kyrkor vigvattensskål Substantiv variant av vigvattenskål vikande Substantiv det att vika vikare Substantiv sälen Pusa hispida vikbar Adjektiv som går att vika vikblad Substantiv folder, broschyr vikdörr Substantiv dörr som viker sig när den öppnas viken Adjektiv som har vikits, som har lagts dubbel genom att böjas vikingadotter Substantiv dotter (eller kvinnlig släkting i direkt nedstigande led) till en viking vikingaflotta Substantiv en större samling av vikingaskepp, typiskt för ett anfall eller krig vikingafärd Substantiv handels-, plundrings- eller upptäcktsresa genomförd av vikingar vikingagrav Substantiv (fornskandinavisk) grav från vikingatiden vikingahjälm Substantiv hjälm buren av vikingar vid strid vikingahövding Substantiv överhuvud för klan av skandinaver under vikingatiden eller för ett av dessa folks rövarband/handelsresor (vikingatåg) vikingakynne Substantiv kynne som mer eller mindre romantiserat tillskrivs karaktären hos vikingarna (med våldsam reslust och djärvt segermod, och en förkärlek till vilda äventyr) vikingalynne Substantiv lynne som mer eller mindre romantiserat tillskrivs karaktären hos vikingarna (med våldsam reslust och djärvt segermod, och en förkärlek till vilda äventyr) vikingased Substantiv plägsed som brukades av vikingar eller andra nordbor under vikingatiden vikingason Substantiv son (eller släkting i direkt nedstigande led) till en viking vikingastil Substantiv utförd eller konstruerad på ett sätt som var brukligt under vikingatiden vikingatid Substantiv den skandinaviska järnålderns sista period vikingatida Adjektiv som rör eller utspelar sig under vikingatiden vikingatåg Substantiv expedition genomförd av vikingar (via sjövägen) ofta i uppsåt att plundra vikning Substantiv det att vika något vikningseffekt Substantiv uppkomst av skensignal på grund av gles sampling vikta Verb avgöra hur viktiga olika saker är totalt sett viktenhet Substantiv (någon) enhet för storheten vikt (massa) viktighet Substantiv vikt, betydelse, egenskapen att vara viktig viktlös Adjektiv som inte upplever någon gravitationskraft viktlöshet Substantiv det att vara viktlös viktminskning Substantiv det att gå ner i vikt viktnedgång Substantiv det att gå ner i vikt, d.v.s. minska sin kroppsmassa viktning Substantiv tilldelning av vikter till olika tal i en beräkning viktpendla Verb gå ned i vikt (banta) och upp igen upprepade gånger viktproblem Substantiv det att en person har en kroppsvikt som anses problematisk (t.ex. oestetisk eller ohälsosam), vanligen för mycket kroppsfett (övervikt, fetma) eller för låg vikt viktualiehandlareskrå Substantiv skrå för viktualiehandlare viktökning Substantiv det att gå upp i vikt vikunja Substantiv ett däggdjur (Vicugna vicugna); det minsta av de sydamerikanska kameldjuren och lever i Peru, västra Bolivia, nordöstra Chile och nordvästra Argentina; individ av denna art vilamoviska Substantiv ett västgermanskt språk som talas i staden Wilamowice på gränsen mellan Schlesien och Lillpolen i Polen vildand Substantiv and vildapel Substantiv en växtart (Malus sylvestris), i familjen rosväxter (Rosaceae); exemplar av denna art vildbasare Substantiv barn som är mycket livligt vildcampa Verb fricampa vildcamping Substantiv fricamping vildget Substantiv Capra aegagrus, stamformen till tamgeten vildhavre Substantiv flyghavre vildhet Substantiv det att vara vild vildhjärna Substantiv otyglad person vildinna Substantiv kvinnlig vilde vildlax Substantiv lax som är vild, inte odlad vildmorot Substantiv en art (Daucus carota) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten vildmorot vildpersilja Substantiv en art (Aethusa cynapium) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten vildpersilja vildsinthet Substantiv det att vara vildsint vildskäggig Adjektiv som har ett vildvuxet, yvigt (och ovårdat) skägg (eventuellt med en antydan om att personen tappat vettet) vildsvinsbete Substantiv lång (hörn)tand från ett vildsvin vildsvinsfärs Substantiv köttfärs baserad på kött av vildsvin vildsvinsgalt Substantiv hanne av vildsvin vildsvinsjakt Substantiv jakt på vildsvin vildsvinskulting Substantiv unge till vildsvin vildsvinskött Substantiv (fläsk)kött/slakt från vildsvin vildvittra Substantiv flygande sagoväsen från Astrid Lindgrens bok Ronja Rövardotter vildäpple Substantiv frukt från vildapeln viljekraft Substantiv inre styrka att upprätthålla eller genomföra något trots motstånd, svårigheter eller frestelser; förmåga att styra sitt handlande av ren vilja viljelös Adjektiv saknande vilja och motivation viljelöshet Substantiv det att vara viljelös viljelöst Adverb utan vilja, på ett viljelöst sätt viljestyrd Adjektiv som kan styras med viljan, t.ex. skelettmusklerna, men inte hjärtat viljeyttring Substantiv yttring eller handling varigenom någons vilja kommer till uttryck vilkendera Pronomen vilken av dem, vilken (som helst) av flera möjligheter vilket Pronomen tillbakasyftande på en hel sats villabrand Substantiv brand (eldsvåda) i villa (enfamiljshus) villafönster Substantiv fönster till en villa villainbrott Substantiv inbrott i villa (oftast i syfte att begå stöld av värdefulla föremål) villande Substantiv det att villa villanis Substantiv borgare villasamhälle Substantiv ort där de flesta bostadshusen är villor, och som ofta har få byggnader avsedda för annat än boende villatomt Substantiv tomt som omger den byggnad, villa, som tomten är avsedd för villaträdgård Substantiv trädgård i anknytning till ett fristående bostadshus villaägare Substantiv person som äger en villa villfara Verb söka uppfylla någons vilja villhöva Verb åtrå, vilja äga, låtsas behöva villighet Substantiv det att vara villig villkora Verb förse med villkor villkorad Adjektiv som är förbunden med villkor villkorligen Adverb beroende av villkor villkorlighet Substantiv det att vara villkorlig villolära Substantiv lära som leder fel villomening Substantiv osanning, missuppfattning villrådig Adjektiv rådvill, obeslutsam, osäker villrådighet Substantiv det att vara villrådig villsam Adjektiv som är lätt att gå vilse i villsamt Adverb på ett villsamt sätt villus Substantiv millimeterlånga fingerlika projektioner sittandes i tarmväggen hos tunntarmen vilodag Substantiv dag som ägnas åt något annat än arbete vilomassa Substantiv massa hos en kropp då den befinner sig i vila i förhållande till iakttagarens referenssystem vilomembranpotential Substantiv den stabila membranpotential som en cell har när den inte påverkas av depolariserande eller hyperpolariserande stimuli vilopaus Substantiv paus för vila, kortare rast vilopotential Substantiv vilomembranpotential vilorum Substantiv rum för vila vilrum Substantiv rum för vila (ofta på arbetsplats) vilsegången Adjektiv som gått vilse vilsekommen Adjektiv vilsen; någon eller något som är vilse vilseledning Substantiv det att vilseleda vilsenhet Substantiv det att vara vilsen vilstol Substantiv ett slags stol utformad för att behagligt kunna sitta och vila i vilt Substantiv (kollektivbetydelse, plural ovanlig och kontroversiell) vilda däggdjur och fåglar som jagas för att bli mänsklig föda viltbro Substantiv bro konstruerad för att tillåta vilda djur att korsa en trafikled viltburgare Substantiv hamburgare där köttpucken består av viltfärs viltkött Substantiv kött från vilda däggdjur och fåglar viltolycka Substantiv trafikolycka med vilt (vilda djur) viltstängsel Substantiv stängsel som hindrar vilda djur (i Sverige framförallt klövvilt) att komma in på vägar, odlingar eller andra områden där de är oönskade viltuthopp Substantiv konstruktion förekommande längs motorvägar bestånde av ett högt steg och en lucka i stängslet vid övre kanten som ska möjliggöra för djur att hoppa ner och bort från vägen men ej tvärtom, men inte möjliggör för dem att k vimma Substantiv en fiskart (Abramis vimba) inom familjen karpfiskar (Cyprinidae); individ av denna art vimmel Substantiv stor, rörlig och oordnad mängd vimmelkantig Adjektiv virrig, under psykisk obalans vimmelkantighet Substantiv det att vara vimmelkantig vimpel Substantiv långt spetsigt (eller kluvet) band av flaggduk vimpelnattskärra Substantiv en art (Caprimulgus longipennis) inom fågelfamiljen nattskärror (Caprimulgidae); individ av arten vimpelnattskärra vimsa Verb bete sig planlöst förvirrat vimsighet Substantiv det att vara vimsig; beteende som är vimsigt vina Verb röra sig genom luften så snabbt att ett visslande eller susande ljud uppstår vinare Substantiv enklare slags musikinstrument eller ljudbildande redskap vinass Substantiv biprodukt vid tillverkning av jäst (socker? sprit?), används som ekologisk gödning eller djurfoder vinballe Substantiv penis som inte blir fullt hård vid erektion på grund av att personen druckit alkohol vinblad Substantiv blad från vinranka vinbladsdolme Substantiv slags rulle av fyllda vinblad av grekisk-turkiskt urspring vinbutelj Substantiv butelj avsedd för vin vinbär Substantiv frukten från vinbärsbusken vinbärskräm Substantiv kräm som är gjord på vinbär vinbärssaft Substantiv saft gjord på vinbär vincentier Substantiv invånare i Saint Vincent och Grenadinerna eller som har vincentisk härkomst vincentisk Adjektiv som rör västindiska staten Saint Vincent och Grenadinerna vinda Verb vara vindögd, se med vänster och höger öga åt olika håll vindande Substantiv det att vinda vindbro Substantiv vindbrygga vindbrygga Substantiv typ av klaffbro som kan hissas upp med vindspel vindel Substantiv invecklad kroklinje; spiralvriden linje; slinga, snirkel vindenergi Substantiv kinetiska energin som vind innehåller vindfläkt Substantiv svag vind vindflöjel Substantiv synonym till flöjel vindfälle Substantiv kullblåst träd där en stor del av trädets rotsystem med jord och stenar vräkts upp av vinden vindfång Substantiv litet rum mellan ytterdörr och dörr till korridor vindgata Substantiv passage där vinden koncentreras och ökar i styrka, till exempel mellan berg, höghus eller andra hinder i terrängen vindhastighet Substantiv hastighet som vind blåser med vindicera Verb göra anspråk på vindil Substantiv en svag vindpust; ett svagt vinddrag vindkast Substantiv plötslig, kortvarig och kraftig ökning (ryck) i vindstyrka vindkraft Substantiv synonym för vindenergi vindkraftpark Substantiv mindre bruklig stavning av ordet vindkraftspark vindkraftsanläggning Substantiv anläggning för produktion av vindkraft vindkraftsbuller Substantiv buller från roterande vindkraftverk vindkraftspark Substantiv samlad skara av vindkraftverk vindkraftverk Substantiv maskinkonstruktion som omvandlar kinetisk energi ur vinden till elektricitet vindling Substantiv invecklad kroklinje; spiralvriden linje; slinga, snirkel vindlös Adjektiv vindstilla vindmätare Substantiv instrument som mäter vindstyrka (vindhastighet) och vindriktning vindmölla Substantiv väderkvarn vindning Substantiv det att vinda vindomblåst Adjektiv omblåst av vinden vindpinad Adjektiv som pina(t)s av vinden vindriktning Substantiv riktning varifrån vinden blåser vindrutetorkare Substantiv gummiklädd rörlig arm avsedd att avlägsna vatten från vindrutor och andra rutor på fordon vindsbrand Substantiv eldsvåda som bryter ut i den översta delen under taket av ett hus vindsfönster Substantiv fönster som är inbyggt på husets tak, takfönster vindsförråd Substantiv förråd i en vindsvåning vindskiva Substantiv bräda på takets gavel vindskupa Substantiv utskjutande del (kupa) av taket av ett hus med fönster in mot vinden (takvåningen) vindskydd Substantiv plank eller dylikt med syfte att agera skydd mot vind när det blåser, att bibehålla lä bakom det vindskyddad Adjektiv skyddad från vinden; i lä; utan att drabbas av vinden vindsnurra Substantiv pinne med propeller som snurrar i vinden vindspel Substantiv manuellt manövrerad vinsch som används för att lyfta upp eller förflytta last vindsrum Substantiv rum beläget i en byggnads vindsvåning vindstilla Adjektiv utan vind vindstrappa Substantiv trappa som vetter upp mot vinden vindstrut Substantiv strut av tyg som visar vartåt vinden blåser (på en flygplats) vindstyrka Substantiv den kraft med vilken vinden blåser vindstöt Substantiv kastby, vindil, vindkast vindsurfa Verb röra sig längs ytan av havet på en långsmal bräda med ett segel på vindsurfare Substantiv person som vindsurfar vindsurfning Substantiv det att vindsurfa vindsvägg Substantiv vägg till en vindsvåning vindtunnel Substantiv anläggning för provning av aerodynamik (hos flygplan) vindvisare Substantiv instrument som visar vindens riktning vindvräkt Adjektiv som har fallit på grund av hård vind vindöga Substantiv riktning som vinden kommer ifrån vindögd Adjektiv som har ögon som riktas åt olika håll (d.v.s. har strabism) vindögdhet Substantiv det att vara vindögd vindöppen Adjektiv med ett läge där vind obehindrat blåser vinfat Substantiv fat för lagring av vin vinfläck Substantiv fläck (på någon yta) bestående av vin vinfält Substantiv jordbruksmark som används för att odla vindruvor vingel Substantiv det att vingla vinghud Substantiv hud som täcker vingarna på ett flygande djur vingklippa Verb klippa vingpennorna på en fågel så den inte kan flyga vingla Verb vara ostadig, okontrollerat röra sig så att jämvikten nästan förloras vinglande Adjektiv som vinglar vinglare Substantiv person som vinglar vingleri Substantiv det att vingla vinglig Adjektiv som vinglar; vacklande, ostadig, skranglig vinglighet Substantiv det att vara vinglig vinglös Adjektiv utan vingar vingpenna Substantiv stor vingfjäder på fåglar vingprofil Substantiv formen på en vinge, ett segel eller ett blad (på en propeller, rotor eller turbin) sett i ett tvärsnitt som ligger i strömningsriktningen kring profilen vingrot Substantiv inre änden (roten) av en vinge vid vingens infästning till farkostens kropp vingrörelse Substantiv aktionen att en vinge flyttas (med muskelkraft) vingsegel Substantiv segel format som en flygplansvinge vingspets Substantiv yttre änden (spetsen) av en vinge vingspetsanordning Substantiv vingöra vingud Substantiv gud över vinet (Dionysos, Bacchus) vingöra Substantiv teknisk lösning hos flygplansvinge där yttervingen eller vingspetsen kraftigt vinklats eller snedställts av olika anledningar vinimportör Substantiv importör av vin vinjett Substantiv bokprydnad, illustration i böcker främst i dekorationssyfte som kan avdela kapitel eller delar vinkande Substantiv det att vinka vinkast Substantiv växthus som är ett mellanting mellan drivhus och drivbänk, främst för odling av vindruvor som växer mot ett lutande glasfönster vinkelhake Substantiv linjal (kallad blad, tunga) med handtag (anhåll, anslag) i rät vinkel vinkelhastighet Substantiv ett mått på hur snabbt något roterar runt en punkt eller runt en axel; mäts i radianer per sekund (rad/s) vinkeljärn Substantiv järnstycke som är böjt i rät vinkel, vinkelbeslag vinkelparentes Substantiv ett skiljetecken, en parentes av typen '〈', '〉', '⟨' eller '⟩' vinkelrem Substantiv drivrem som via rullar går i vinkel vinkelrät Adjektiv som skär en linje eller ett plan under vinkeln 90° vinkelrätt Adverb på ett vinkelrätt sätt, med en rät vinkel vinkelskruvmejsel Substantiv skruvmejsel med skaftet böjt i vinkel för större vridmoment genom hävstångseffekten vinkelslip Substantiv handhållen slipmaskin med skivans och motorns axel i rät vinkel vinkelsumma Substantiv summan av alla inre vinklar i en polygon vinklande Substantiv det att vinkla vinkning Substantiv det att vinka; handling då någon vinkar vinkultur Substantiv social kultur för konsumtion av vin: vad, hur, och i vilken mängd vin konsumeras vinkylare Substantiv kärl för att hålla vin kyl vinkypare Substantiv beteckning för en servitör med ansvar för vin vinkännare Substantiv person som besitter stora kunskaper om vin vinlista Substantiv lista över alla viner som på en restaurang kan serveras till maten vinlus Substantiv skadeinsekt på vinranka, arten Daktulosphaira vitifoliae, förr kallad Phylloxera vastatrix, även skrivet fylloxera vinn Substantiv bemödande vinnarmentalitet Substantiv attityd och tankesätt som kännetecknar en vinnare vinnarskalle Substantiv attityd och tankesätt som kännetecknar en vinnare; person med en sådan attityd vinningslystnad Substantiv starkt begär efter egen vinning vinnlägga Verb särskilt anstränga sig för att uppnå något; bemöda sig om något; sträva efter något vinpava Substantiv flaska för vin vinprovare Substantiv person som provar vin vinranka Substantiv vinstock; buske som har vindruvor som frukt vinrestaurang Substantiv restaurang med vinrättigheter vinröd Adjektiv som har en färg liksom rödvin har, en blåröd nyans vinschlina Substantiv lina som hör till en vinsch vinstbringande Adjektiv som ger vinst vinstchans Substantiv möjlighet att vinna (en tävling, i ett lotteri, en omröstning, ett val etc.) eller sannolikheten för sådant utfall vinstdrivande Adjektiv som drivs med syfte att skapa vinst vinstgivande Adjektiv som genererar inkomst vinstjord Substantiv odlingsbar jord (mark, areal) som vunnits genom sjösänkning vinstlott Substantiv biljett som innebär vinst i ett lotteri vinstmarginal Substantiv vinst i förhållande till omsättning vinstock Substantiv buske som har vindruvor som frukt vinstsyfte Substantiv syfte att gå med ekonomisk vinst vinstuga Substantiv liten vinrestaurang vint Adverb snett, skevt vinterafton Substantiv kväll i vinterns årstid vinterbada Verb bada (utomhus) i vinterväder vinterbruk Substantiv användning under vintern vintercykla Verb cykla vintertid vintercykling Substantiv det att cykla vintertid vinterdag Substantiv (någon) dag på vintern vinterdräkt Substantiv dräkt som en människa bär på vintern vinterdvala Substantiv långvarigt sömnliknande tillstånd hos vissa djur under vintern vinterdäck Substantiv fordonsdäck anpassat för vinterväglag vinterfiske Substantiv det att fiska på vintern vinterflickslända Substantiv en insektsart (Sympecma fusca) i familjen smaragdflicksländor (Lestidae); individ av denna art vinterförhållande Substantiv vädermässiga utomhusförhållanden förhärskande under vintern (ofta trafikrelaterat om väglag) vinterförråd Substantiv förråd för vintern vintergrad Substantiv temperatur under 0 grader Celsius vintergröna Substantiv en art (Vinca minor) inom växtfamiljen oleanderväxter (Apocynaceae); individ av arten vintergröna vintergrönsak Substantiv grönsak som skördas och äts under vintern vintergäck Substantiv fanerogam av växtarten Eranthis hyemalis; exemplar av denna art vintergärdsmyg Substantiv en fågelart (Troglodytes hiemalis) i familjen gärdsmygar inom ordningen tättingar; individ av denna art vinterhalvår Substantiv ett halvt år under vintern, mellan 1 oktober och 31 mars vinterhämpling Substantiv en art (Carduelis flavirostris) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten vinterhämpling vinterhärdig Adjektiv som klarar vintervädret vinteridrott Substantiv vintersport vinteridrottare Substantiv person som utövar vintersport vinterjacka Substantiv ytterplagg för torso och armar som används vintertid vinterkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Pseudorhipsalis ramulosa vinterkall Adjektiv kall som på vintern vinterkappa Substantiv kappa avsedd för kallt vinterväder vinterkläder Substantiv tjocka och varma (mycket värmeisolerande) kläder som är lämpliga att bäras under vintern när det är kallt vinterknäpp Substantiv plötslig eller kort period av kallare vinterväder (med sjunkande temperatur och frost eller tilltagande snö) vinterkonsert Substantiv konsert som framförs under vintern vinterkriget Substantiv finska vinterkriget; Finlands krig mot den sovjetiska attacken 30. november 1939 – 13. mars 1940 vinterkräksjuka Substantiv viral gastroenterit orsakad av calicivirus, speciellt under virusets säsongsbundna spridning under vinterhalvåret vinterkväll Substantiv kväll på vintern vinterkyla Substantiv (kraftig) kyla (utomhus, d.v.s. atmosfär med (mycket) låg temperatur regionalt vid jordytan) på vintern eller som på vintern vinterkänga Substantiv känga lämplig för användning på vintern (i t.ex. kyla och snö) vinterköld Substantiv köld typisk för vintern vinterlandskap Substantiv naturområde vars visuella intryck påminner om vintern vinterledighet Substantiv ledighet (lov) från arbete, skola eller annan verksamhet under /del av/ vintern vinterlik Adjektiv som påminner om vintern vinterlov Substantiv skollov/ledighet under vintern, vanligtvis syftande på en veckas ledighet (sportlov) under skidsäsongen i februari–mars vintermode Substantiv det mode som gäller under en vintersäsong vintermorgon Substantiv morgon på vintern vintermånad Substantiv månad under vintern (vanligtvis syftande på december, januari eller februari) vintermåne Substantiv måne observerad under vintern vintermörker Substantiv det mörker som uppstår när solen inte är uppe på himlen under vintern; den mindre mängden dagsljus (i synnerhet den kortare tid av dygnet under vilken solen är uppe) som föreligger på vintern (till skillnad från resten a vintermössa Substantiv mössa som lämpar sig för vintern vinternatt Substantiv natt i vintertid; natt med vintrig väderlek vinterolympiad Substantiv olympiska spelen i form av vintersporttävlingar anordnat vanligen i februari vart fjärde kalenderår vinterpäls Substantiv särskilt tjock päls som ett djur utvecklar under vintern vinterpäron Substantiv slags päron som mognar sent på året och håller länge vinterregn Substantiv regn som faller om vintern vinterrock Substantiv rock som lämpar sig för vintern vinterrusta Verb utrusta något, särskilt ett fordon, för vinter vintersand Substantiv vägsand; sand (grus) som om vintern sprids på gator för halkbekämpning vintersko Substantiv (grövre och varmare) sko lämplig att användas på vintern (t.ex. i kyla och snö) vinterskrud Substantiv skrud som naturen (park, träd o.d.) bär under vintern vintersol Substantiv solen om vintern; solsken under vintern vintersolstånd Substantiv tidpunkt på året då solen har sin lägsta middagshöjd, vilket inträffar den 21–23 december på norra halvklotet och 20–23 juni på södra halvklotet vinterspel Substantiv tävling på vinterhalvåret (i synnerhet OS) vintersport Substantiv sport eller idrottsgren som företrädesvis utövas under vintern (på snö eller is) vintersporta Verb utöva vintersport vintersportare Substantiv utövare av vintersport vintersportort Substantiv ort med anläggningar för vintersport vinterstall Substantiv varmt stall för djurens vistelse under vintern vinterstalla Verb sätta in djur i stall över vintern vinterstallad Adjektiv som har stallats för vintern vinterstorm Substantiv storm som inträffar under vintersäsongen vinterstängd Adjektiv stängd under (viss period av) vintern vinterstövel Substantiv stövel som bärs på vinterväder vintersäsong Substantiv den säsong då vintern inträffar vinterså Verb så under vintern vintersådd Substantiv sådd på vintern vintersömn Substantiv långvarigt sömnliknande tillstånd hos vissa djur under vintern vintertid Substantiv tiden under vintern vintertung Adjektiv tyngd av vinterns is och kyla vinteruppehåll Substantiv tillfälligt upphörande av något över vintern vintervecka Substantiv vecka på vintern vintervila Substantiv dvala över vintern vintervind Substantiv en kylig vind (som varslar om vinterns (snara) ankomst) vinterviste Substantiv lägerplats (för samer) under vintern vinterväder Substantiv väder som råder under vintern, särskilt karaktäristiskt sådant med snöfall och minusgrader vinterväg Substantiv väg som endast är farbar på vintern, till exempel för den går över frusen sjö eller myrmark vinterväghållning Substantiv väghållning i vintertid; inklusive snöröjning vinterväglag Substantiv väglag med is och snö som föreligger vintertid vinteräpple Substantiv äpple som mognar i december eller januari vinthund Substantiv en slank hundras med en kropp byggd för fart och snabbhet vintra Verb bli vinter vintrig Adjektiv som symboliserar vintern vinträd Substantiv vinranka, planta som ger vindruvor vinylklorid Substantiv kemisk förening av kol, väte och klor, C2H3Cl vinägrett Substantiv dressing baserad på vinäger och olja vinättika Substantiv vinäger blandat med ättika som sedan spädes ut med vatten violinlärare Substantiv lärare som undervisar i violinspel violinspindel Substantiv art eller individ inom spindelsläktet violinspindlar (Loxosceles) violmussling Substantiv en svampart (Trichaptum laricinum), en såkallad ticka; exemplar av denna art violoncell Substantiv cello violone Substantiv föregångare till dagens kontrabas violsjöborrekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Acanthocalycium spiniflorum violsnäcka Substantiv en blötdjursart (Glaucus atlanticus) inom familjen Glaucidae; individ av denna art vipa Substantiv medlem inom fågelfamiljen pipare och vipor (Charadriidae) vippa Verb svänga med vipphortensia Substantiv en art (Hydrangea paniculata) inom växtfamiljen hortensiaväxter (Hydrangeaceae); individ av denna arten virak Substantiv rökelse viralitet Substantiv egenskapen att vara viral, förmåga att sprida sig snabbt som ett virus viralsajt Substantiv webbsajt med material skapat i förhoppning om viral spridning virande Substantiv det att vira viremi Substantiv förekomst av virus i blodet vireo Substantiv ett släkte tättingar som lever i Amerika virginal Substantiv ett äldre musikinstrument av cembalotyp virginiakrassing Substantiv en art (Lepidium virginicum) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten virginiakrassing virilitet Substantiv det att vara viril virilt Adverb på ett virilt sätt, manligt, kraftfullt virion Substantiv viruspartikel virka Verb maska ihop en tråd med hjälp av en virknål virkad Adjektiv som har virkats virkande Substantiv det att virka virkesförsörjning Substantiv försörjning av virke virkesstycke Substantiv stycke (bit) av virke (trä) virkning Substantiv textil teknik som utförs med en virknål virknål Substantiv redskap för virkning virolog Substantiv läkare eller forskare specialiserad på virologi virologi Substantiv vetenskapen om viroser (virussjukdomar) viros Substantiv virussjukdom virra Verb planlöst och förvirrat förflytta sig virre Substantiv vin virrighet Substantiv det att vara virrig; virrigt uttalande virtuos Adjektiv mästerlig, ytterligt skicklig virtuositet Substantiv mästerlig teknisk skicklighet inom konst och musik virtuosmässig Adjektiv som är karakteristisk för en virtuos virtuosnummer Substantiv framträdande som kräver stor skicklighet virulens Substantiv giftighet, mikroorganisms förmåga att framkalla sjukdom hos sin värd virulent Adjektiv som framkallar sjukdom hos sin värd virusinfekterad Adjektiv infekterad av ett virus virusinfektion Substantiv infektion orsakad av virus virussjukdom Substantiv infektionssjukdom orsakad av virus virusutbrott Substantiv utbrott av en smittsam virusorsakad infektionssjukdom bland en grupp människor (eller andra organismer) på en (mer eller mindre) avgränsad geografisk plats virusvariant Substantiv variant (mutation) av ett äldre slags virus virvelstorm Substantiv storm som blåser i förhållandevis snäv spiralform virveltrumma Substantiv ett slagverksinstrument där resonans- och slagsidan båda är spända med skinn, och resonanskinnet har en sejarmatta vilket ger en smattrande karaktär till ljudet virvlande Adjektiv som virvlar visande Substantiv det att visa visavi Preposition mitt emot visceral Adjektiv invärtes, särskilt avseende buken visdomstand Substantiv en av de fyra tänder som hos vissa uppträder längst in i tandraden hos människor i tjugoårsåldern; den tredje och sista av oxeltänderna visent Substantiv en art (Bison bonasus) inom däggdjursfamiljen slidhornsdjur (Bovidae); individ av arten visent visera Verb granska och påteckna (dokument såsom pass) visgubbe Substantiv man som framför kunna känner till många visor; man med stor kunskap inom viskonsten vishetsgudinna Substantiv gudinna som tillbeds i frågor rörande vishet vishetslära Substantiv läran om vishet, filosofi visibel Adjektiv synlig visibilitet Substantiv det att vara visibel visionslös Adjektiv som saknar vision för framtiden visitation Substantiv besiktning visitationszon Substantiv synonym till säkerhetszon visklek Substantiv lek där man viskar till varandra och roas av hur missuppfattningar fortplantas viskos Substantiv en sorts trögflytande cellulosaprodukt för framställning av konstsilke viskosimeter Substantiv mätinstrument för viskositet viskositet Substantiv seghet; inre friktion hos gas eller vätska; egenskapen att vara mer eller mindre tjockflytande viskypinne Substantiv stavningsvariant av whiskypinne viskös Adjektiv trögflytande, tjockflytande vismut Substantiv ett grundämne med atomnummer 83, atommassa 209 och symbolen Bi vismutnitrat Substantiv kemisk förening av vismut, kväve och syre vismutoxid Substantiv kemisk förening av syre och vismut vismutoxidklorid Substantiv kemisk förening av vismut, klor och syre vismuttrioxid Substantiv kemisk förening av vismut och oxid visp Substantiv köksredskap som används för att blanda in luftbubblor i en vätska eller en vätskerik råvara, framför allt inom matlagning vispning Substantiv användning av en visp visselblåsare Substantiv person som slår larm om brott eller missförhållanden på sin egen arbetsplats visslande Substantiv det att vissla vissling Substantiv ljudet som skapas när någon visslar visstidsanställa Verb anställa för en begränsad tid visstidsanställning Substantiv anställning för en begränsad tid visstidsförordnande Substantiv förordnande för en begränsad tid visstuga Substantiv verkstad där det sjungs visor (särskilt traditionella visor, folkvisor, och liknande) vissångerska Substantiv kvinna som sjunger visor visthusbod Substantiv byggnad avsedd för förvaring av matvaror visualiserad Adjektiv som visualiserats visualiserande Adjektiv som visualiserar visualisering Substantiv det att visualisera visuellflygning Substantiv flygning som genomförs enbart med visuell uppsikt över luftfarkostens yttre omgivning, utan hjälp av information från de instrument som finns ombord, krävandes att piloten har fri sikt utåt från luftfarkosten och kan kon visuellt Adverb på ett visuellt plan, på ett visuellt sätt visumfri Adjektiv utan krav på visum visumfrihet Substantiv friheten att resa mellan två länder utan att behöva visum visumfritt Adverb utan krav på visum vitaktig Adjektiv som har en ganska vit färg vitalisera Verb förnya; ge ny styrka vitaliserande Adjektiv som ger liv åt, som upplivar, som ger ny kraft åt vitalism Substantiv uppfattningen att den organiska verkligheten inte fullt kan förklaras genom bara fysikalisk-kemiska (mekaniska) mekanismer, utan förutsätter särskilda livskrafter, som styr de fysikaliskt kemiska krafterna vid uppbyggand vitalist Substantiv anhängare av vitalismen vitalistisk Adjektiv som avser vitalismen vitalitet Substantiv livskraft vitalkapacitet Substantiv den maximala volym luft en person kan andas in (från så tomma lungor som möjligt) eller blåsa ut (från så fyllda lungor som möjligt), d.v.s. summan av tidalvolymen, den inspiratoriska reservvolymen och den exspiratoriska vitaminbrist Substantiv brist (i kroppen) på något vitamin, vilken eventuellt kan åtgärdas genom att mer av vitaminet erhålles genom födan vitaminera Verb tillsätta vitaminer till vitaminisera Verb tillsätta vitaminer till vitaminfattiga födoämnen vitaminrik Adjektiv som innehåller en stor mängd (olika) vitaminer vitbok Substantiv bok (med vita pärmar) som offentliggör viktiga handlingar i ett (utrikespolitiskt) ärende vitbroderi Substantiv färglöst broderi; i samma färg som tyget, med vit tråd på vitt tyg vitbröstad Adjektiv som har en vit färg på bröstet vite Substantiv bot vitellinaporslinsblomma Substantiv en växtart (Hoya vitellina), i familjen oleanderväxter (Apocynaceae); exemplar av denna växtart vitemaljerad Adjektiv emaljerad i vit färg vitesbelopp Substantiv penningsumma att betala i vite vitesförbud Substantiv förbud förenat med hot om vite vitesföreläggande Substantiv beslut om vad en person ska göra och hur mycket pengar som ska betalas ifall de inte gör det vitfisk Substantiv fiskar med vitt kött; vissa arter av karpfiskar (braxen, mört, sarv, id, björkna) vitfältslöpare Substantiv löpare i schackspel som endast kan röra sig över schackbrädets vita fält vitglödgad Adjektiv upphettad till så hög temperatur att det glöder med en vitaktig ton vitguld Substantiv legering av guld och "vita" metaller (som platina, palladium, silver, nickel, eller liknande) vitgumpad Adjektiv som har en vit gump vitgumpseglare Substantiv en art (Apus caffer) inom fågelfamiljen seglare (Apodidae); individ av arten vitgumpseglare vitgumpsnäppa Substantiv en art (Calidris fuscicollis) inom fågelfamiljen snäppor (Scolopacidae); individ av arten vitgumpsnäppa vithalsad Adjektiv som har en vit hals vithet Substantiv det att vara vit, ibland om vit färg vithjässad Adjektiv som har en vit hjässa vithuvad Adjektiv som har ett vit huvud (hjässa) vithyad Adjektiv med vit hy vithyllt Adjektiv med vit hy vithårig Adjektiv som (ofta på grund av hög ålder) har vitt hår vitkindad Adjektiv som har vita kinder vitklädd Adjektiv som (mestadels eller uteslutande) har vita kläder på sig vitklöver Substantiv en växtart (Trifolium repens) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); individ av denna art vitkransad Adjektiv bekransad med något vitt; försedd med (prydlig) vit krans (likaså mer bildligt en vit kant eller rand) vitkropp Substantiv det ärr (corpus albicans) som återstår när gulkroppen har tillbakabildats och har ersatts av bindväv i slutet av lutealfasen ifall inte någon befruktning inträffat vitkål Substantiv en variant (Brassica oleracea var. capitata f. alba) av växten kål (Brassica oleracea) inom familjen korsblommiga växter (Brassicaceae); samling individer eller växtdelar av arten vitkål vitkålssallad Substantiv sallad med vitkål som huvudbeståndsdel vitling Substantiv en fiskart (Merlangius merlangus) i familjen torskfiskar; individ av arten vitling vitlöksbröd Substantiv bröd som innehåller vitlök, ofta serverat till pasta vitlökspress Substantiv enkelt köksredskap för att med handkraft pressa en vitlöksklyfta till en finfördelad massa vitlökssmak Substantiv smak av vitlök vitlökssmör Substantiv smör smaksatt med vitlök vitlökssås Substantiv sås tillagad på vitlök vitmena Substantiv att vitkalka vitmenande Substantiv det att vitmena vitmetall Substantiv vitaktig legering som innehåller bly, tenn, antimon och koppar vitmossa Substantiv ett formrikt mossläkte vitmålad Adjektiv målad i vit färg vitmögelost Substantiv dessertost som fått smak av ädelmögel (Penicillium camemberti eller Penicillium candidum) vitna Verb bli vit(are) vitnackad Adjektiv som har en vit nacke vitnoppa Substantiv en art (Helichrysum luteoalbum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten vitnoppa vitnos Substantiv en marin djurart (Lagenorhynchus albirostris) i familjen delfiner (Delphinidae); individ av denna art vitnosdelfin Substantiv en marin djurart (Lagenorhynchus albirostris) i familjen delfiner (Delphinidae); individ av denna art vitnäbbad Adjektiv som har en vit näbb vitpannad Adjektiv som har en vit panna vitpeppar Substantiv mogna bärliknande pepparfrukterna från pepparplantan vitrandig Adjektiv som har vita ränder vitrin Substantiv skåp med glasdörr(ar), glastäckt låda, monter vitrinskåp Substantiv skåp med glasdörrar vitriol Substantiv äldre benämning på några av svavelsyrans salter vitrocka Substantiv en fiskart (Dipturus linteus) inom familjen egentliga rockor (Rajidae); individ av denna art vitrygg Substantiv vitryggig hackspett vitryggig Adjektiv som har en vit rygg vitrysk Adjektiv som rör Belarus (Vitryssland) vitryska Substantiv äldre beteckning på belarusiska; språk som talas i Belarus (f.d. Vitryssland) vitryss Substantiv äldre beteckning för person från Belarus (f.d.Vitryssland) vitrös Adjektiv genomskinlig, glasklar, glasaktig vitsa Verb dra roliga historier och vitsar; vara rolig vitsare Substantiv person som gärna vitsar vitsiding Substantiv en marin djurart (Lagenorhynchus acutus)) i familjen delfiner (Delphinidae); individ av arten vitsiding vitsig Adjektiv som gärna vitsar vitsighet Substantiv det att vara vitsig; något som är vitsigt vitsippa Substantiv fanerogam av arten Anemone nemorosa vitskråp Substantiv en art (Petasites albus) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten vitskråp vitskäggig Adjektiv som har vitt skägg vitstrimmig Adjektiv som har vita strimmor vitstrupig Adjektiv som har en vit strupe vitsvansad Adjektiv som har en vit färg på svansen vitsvanshind Substantiv hondjur av arten vitsvanshjort vitsvanshjort Substantiv en amerikansk däggdjursart ((Odocoileus virginianus) inom familjen hjortdjur; individ av denna art vitt Adverb brett, omfattande vittberest Adjektiv mycket berest, som har rest (och genom detta upplevs och sett) mycket vitten Substantiv ett mynt som präglades i Tyskland från 1300-talet vitterhet Substantiv det att vara vitter vitterlek Substantiv skönlitteratur; diktkonst vittert Adverb på ett vittert sätt vittgående Adjektiv som sträcker sig långt; som har omfattande konsekvenser vittja Verb tömma på fångst; ta hand om fångsten; även se efter ifall fångst erhållits vittnande Substantiv det att vittna vittnesberättelse Substantiv ett vittnes redogörelse för vad de har sett eller hört vittnesed Substantiv ed som avläggs av ett vittne (om att de ska berätta sanningen) vittnesförhör Substantiv förhör med ett vittne vittnesgill Adjektiv som kan godkännas såsom vittne vittneslitteratur Substantiv biografiskt verk om historisk händelse vittnesuppgift Substantiv information som har lämnats av ett vittne till en händelse vittnesutsaga Substantiv utsaga av vittne vittomfattande Adjektiv som omfattar ett omfång av vida storlek vittrut Substantiv en art (Larus hyperboreus) inom fågelfamiljen måsar och trutar (Laridae); individ av arten vittrut vittvinsvinäger Substantiv (mindre bruklig) stavningsvariant av vitvinsvinäger vitval Substantiv en däggdjursart (Delphinapterus leucas); en mellan tre och sex meter lång tandval som lever i arktiska och subarktiska havsområden; exemplar av denna val vitvara Substantiv sänglinne, vara av ofärgat linne eller bomull, underkläder vitvin Substantiv vitt vin vitvinbärssaft Substantiv saft gjord på vita vinbär vitvingad Adjektiv som har vita vingar vitvinssås Substantiv sås tillagad på vitvin vitvinsvinäger Substantiv vinäger framställd av vitt vin vitögd Adjektiv som har tydligt vitt runt pupillen vivace Adverb livligt, snabbt vivacitet Substantiv livlighet vivel Substantiv individ inom skalbaggsfamiljen vivlar (Curculionidae) viverrid Substantiv någon av de djurarter som hör till familjen viverrider (Viverridae); individ av dessa arter vivisektion Substantiv vetenskaplig sönderstyckning av levande varelser; djurförsök vivlar Substantiv skalbaggsfamiljen Curculionidae vivre Substantiv livsuppehälle vivör Substantiv festprisse; levnadsglad person som ägnar sig åt lättsinnigt eller vidlyftigt nöjesliv vlogg Substantiv videoblogg vlogga Verb videoblogga vloggande Adjektiv som vloggar vloggare Substantiv person som vloggar voall Substantiv en sorts tunt tyg vobba Verb vårda sjuka barn samtidigt som man arbetar hemifrån vobbler Substantiv stavningsvariant av wobbler voffsing Substantiv hund voile Substantiv variant av voall vojlock Substantiv sadelunderlägg, filt eller liknande som läggs under sadeln för att fördela sadelns tryck mot riddjurets rygg vojvod Substantiv slavisk furste eller högadlig ämbetsman vojvodskap Substantiv provins styrd av en vojvod, slaviskt furstendöme vokabel Substantiv lös glosa vokal Substantiv tonande, stavelsebildande språkljud som bildas med ringa förträngning av språkröret vokalbalans Substantiv ett system genom vilket stavelsens rotlängd modifierar kvaliteten på vokalen i den sista stavelsen i ordet vokalbyte Substantiv byte av vokal vokalharmoni Substantiv den fonologiska process inom som i vissa språk syftar till att låta alla vokaler i ett ord överensstämma med varandra i uttalskarakteristika vokalis Substantiv sång enbart på vokaler vokalisera Verb skriva ut vokaltecken i ett skriftsystem som normalt saknar dem (särskilt i semitiska språk såsom hebreiska eller arabiska) vokalist Substantiv sångerska (eller sångare) i en dansorkester vokalkrock Substantiv hiatus vokalmusik Substantiv musik som sjunges med eller utan instrumentalt ackompanjemang vokalmöte Substantiv hiatus vokalväxling Substantiv det att växla vokal; det att ha olika vokal i olika böjningsformer vokativ Adjektiv som har att göra med eller som liknar vokativ vokativform Substantiv böjningsform i vokativ av ett ord vokativisk Adjektiv som har att göra med eller som liknar vokativ volang Substantiv parti av rynkat tyg som utgör en dekorativ kantning; lös garnering volatil Adjektiv ombytlig volatilitet Substantiv ryckiga eller relativt snabba svängningar (särskilt beträffande valuta- eller börskurser) volauvent Substantiv smördegspastej med fyllning av t ex fisk eller svamp volfram Substantiv ett grundämne med atomnummer 74, atommassa 184 och symbolen W volframat Substantiv salt av volframsyra volframdisulfid Substantiv kemisk förening av volfram och svavel volframit Substantiv ett mineral volframjon Substantiv jonen W+ volframsyra Substantiv syra som består av volfram, syre och väte volgagambit Substantiv schacköppning som börjar med dragen 1. d4 Sf6 2. c4 c5 3. d5 b5 voljär Substantiv stor fågelbur voljärnät Substantiv nät av ståltråd (svetsat, med kvadratiska maskor) till voljär volley Substantiv slag eller spark mot boll innan den vidrört marken volleybollag Substantiv idrottslag i lagsporten volleyboll volleybollandskamp Substantiv volleybollmatch mellan två länders volleybollandslag volleybollandslag Substantiv idrottslag som representerar ett land i sporten volleyboll volleybollnät Substantiv nät avsett att användas i sporten volleyboll volleybollspelare Substantiv person som spelar volleyboll volleymål Substantiv mål gjort på volley volleyslag Substantiv slag mot boll innan den vidrört marken volleyspark Substantiv spark mot boll innan den vidrört marken volm Substantiv stavningsvariant för vålm volma Verb stavningsvariant för vålma volontera Verb ställa upp som volontär volonterande Adjektiv som volonterar volonturism Substantiv kombinerad semester och volontärarbete voltige Substantiv luftsprång; konstsprång på löpande häst voltigera Verb göra luftsprång (på lina eller häst) voltigör Substantiv konstberidare voltmeter Substantiv mätinstrument för elektrisk spänning voltstart Substantiv start i ett travlopp som innebär att hästarna travar runt i cirkel innan de sätter iväg när starten går, oftast med olika startgrupper startandes med ett visst avstånd ifrån varandra voluminös Adjektiv som består av ett större antal volymer eller band voluminöst Adverb på ett voluminöst sätt voluntarism Substantiv åsikten att viljan är själslivets innersta väsen volut Substantiv snäckformig vindling som prydnad i arkitektur (bland annat på joniskt kapitäl och på barockgavlar) volvobil Substantiv bil av märket Volvo volymenhet Substantiv (någon) enhet för storheten volym volymfraktion Substantiv andel av en volym, d.v.s. kvoten mellan volymen hos ett delområde och volymen hos hela området volymmått Substantiv måttenhet för att mäta volym volymprocent Substantiv procent (av volym), d.v.s. andel, angiven i procent, av en given volym i rummet, d.v.s. kvoten mellan den givna delvolymen och den givna hela volymen, uttryckt i procent volymspecifik Adjektiv som beror på volymen vomera Verb kräkas vomeronasalorgan Substantiv accessoriskt luktorgan som ormar och ödlor använder för att känna lukter som fångats upp av tungan vomitiv Substantiv medel som framkallar kräkning voodoodocka Substantiv slags representativ docka som används inom voodoo för att orsaka kroppsskada på andra individer vot Substantiv person tillhörande den finsk-ugriska folkgrupp som tillsammans med ingrerna utgör en urbefolkning i Ingermanland i nuvarande Ryssland votera Verb rösta votering Substantiv (vanligtvis) sista fasen i en (formell) beslutsprocess där fördelningen av avgivna röster (på de olika valalternativen) fastställs votisk Adjektiv som rör det votiska språket eller voterna som folk och deras kultur votiska Substantiv ett östersjöfinskt språk som talas av ungefär 20 voter i två byar i Ingermanland votivgåva Substantiv en utlovad gåva (ofta till en kyrka) som tack till Gud för räddning ur stor fara eller sjukdom votivmässa Substantiv mässa för ett speciellt syfte votivskepp Substantiv miniatyrskepp som votivgåva votum Substantiv röst vrakdykare Substantiv person som dyker för att utforska vrak vrakdykning Substantiv dykning för att utforska ett vrak vrakplats Substantiv område där ett vrak befinner sig vrakpris Substantiv mycket lågt billigt pris vrala Verb ta i så mycket man orkar vred Substantiv ratt eller reglage som kan vridas vredga Verb väcka vrede hos, göra ilsk, förarga vredgas Verb vara eller bli vred vrensk Adjektiv motspänstig, motsträvig, tredsk vrenskas Verb uppträda vrenskt vresalm Substantiv en art (Ulmus laevis) inom växtfamiljen almväxter (Ulmaceae); exemplar av arten vresalm vresande Adjektiv som vresar vresighet Substantiv det att vara vresig vresros Substantiv ros av arten Rosa rugosa; exemplar (buske) av denna art vret Substantiv avsides belägen åker vri Verb vrida vrickande Adjektiv som vrickar vrickning Substantiv det att vricka vridbar Adjektiv som går att vrida, som vrids under användning vridlås Substantiv låsmekanism där slutstycke (eller slutstyckshuvud i ett låsstycke) vrider sig så fasta låsklackar fattar tag i motsvarande urtag i bakstycket eller vapenlådan vridmoment Substantiv mått på en krafts förmåga att vrida ett objekt kring en viss axel vridning Substantiv rotation, skruvning, böjning, handlingen att vrida vridspoleinstrument Substantiv elektriskt mätinstrument där en spole vrider sig i ett magnetfält vridvåg Substantiv torsionsvåg vril Substantiv knotig utväxt på träd, masurknöl vristben Substantiv något av de sju ben i den högre delen av människans fot som tillsammans utgör fotrosen vräkande Substantiv det att vräka vräkig Adjektiv slösaktig; skrytsamt flott vräkighet Substantiv det att vara vräkig vränga Verb vända ut och in eller vice versa vrålstånd Substantiv kraftig erektion vrålåk Substantiv stor eller dyr bil avsedd att imponera vrång Adjektiv som ogärna accepterar något vrångbild Substantiv en felaktig eller missledande bild eller intryck av något vrånghet Substantiv det att vara vrång vrångsida Substantiv felaktig sida vrångsint Adjektiv tvär, vresig, envis vrångsinthet Substantiv det att vara vrångsint vrövel Substantiv struntprat, även strunt i allmänhet vulcanodon Substantiv en växtätande dinosaurie inom det utdöda släktet Vulcanodon, inom infraordningen †sauropoder (†Sauropoda); individ av detta släkte vulgus Substantiv folkmassa, folkhop, gemene man vulkanisera Verb härda gummi genom upphettning och tillsättning av svavel vulkaniserande Adjektiv som vulkaniserar vulkanism Substantiv vulkanisk verksamhet varvid magma stiger upp och tränger genom jordskorpan vulkankrater Substantiv hål i jordskorpan skapat av vulkanisk aktivitet vulkanolog Substantiv person med expertkunskaper i vulkanologi vulkanologi Substantiv läran om vulkaner, lava, magma och relaterade geologiska fenomen vulkanvinter Substantiv minskning av temperaturen på grund av att vulkanisk aska och partiklar av svaveldioxid skymmer solen, vilket ökar jordens albedo till följd av ett extremt stort och explosivt vulkanutbrott vulktejp Substantiv gummitejp som smälter samman med sig själv om den sträcks ut vid applicering, vanlig vid t.ex. antenninstallationer vulst Substantiv förtjockning; rundad list vurm Substantiv överdriven lust för något vurma Verb ha en till sjuklighet gränsande lust, intresse, passion för något; grubbla på något vurmare Substantiv person som vurmar vurmeri Substantiv det att vurma vurmig Adjektiv som har vurm för något, till exempel att samla vissa föremål; grubblande, lindrigt galen vurpa Substantiv händelsen att (vid åkning eller körning) falla omkull genom en rotationsliknande rörelse vurst Substantiv en sorts vagn med säten utmed långsidorna vuvuzela Substantiv långt, smalt, trumpetliknande instrument, främst använt av fotbollssupportrar vuxenblivande Substantiv övergång från barn eller ungdom till vuxen vuxendagis Substantiv sammankomst eller åtgärd med oklara mål, lösa strukturer och oklara ansvarsförhållanden, vanligen med obligatorisk närvaro vuxendop Substantiv dop av vuxna vuxenelev Substantiv elev som är vuxen vuxenfilm Substantiv film riktad till vuxen publik, ofta ansedd som olämplig för barn, vanligtvis på grund av för mycket våld vuxenkalas Substantiv fest där födelsedagsbarnet är vuxen vuxenlek Substantiv lek som vuxna utövar vuxenpsykiatri Substantiv psykiatri för vuxna vuxenpsykiatrisk Adjektiv som rör vuxenpsykiatri vuxenutbildning Substantiv utbildning för vuxna vuxenvärld Substantiv realiteter för vuxna människor vuxlig Adjektiv som gör saker som från barns perspektiv är typiskt vuxna vyssa Verb variant av vyssja vyssande Adjektiv som vyssar vyssja Verb sjunga eller nynna (tyst) för att få någon att somna vyssjande Adjektiv som vyssjar väck Adjektiv borta väckande Substantiv det att väcka väckelse Substantiv period av ökad religiös aktivitet väckelsepredikant Substantiv person som predikar (präst eller missionär) inom väckelserörelse väddklint Substantiv en art (Centaurea scabiosa) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten väddklint väderberoende Adjektiv som beror av att vädret (väderleken) är på ett visst sätt (för att något skall fungera) eller vars natur beror på vädret väderbiten Adjektiv solbränd och fårad på grund av långvarig utomhusvistelse; härdad, garvad av sol och vind; härdad, garvad, erfaren väderflöjel Substantiv synonym till flöjel väderfront Substantiv en gränszon som skiljer två luftmassor med olika densitet vädergud Substantiv gud som vakar över vädret väderhane Substantiv vindflöjel (i form av en tupp) väderkarta Substantiv karta som visar väder väderkorn Substantiv känsla för det som ligger i luften väderlek Substantiv om luftens skiftande fenomen under några veckor eller liknande väderlekslära Substantiv meteorologi väderleksrapport Substantiv presentation, t.ex. på TV eller radio eller i en tidning, av en prognos för hur vädret kommer att bli de kommande dagarna vädermänniska Substantiv person som tycker om alla typer av väder väderomslag Substantiv kortvarig ändring av vädersituationen väderprognos Substantiv (presentation av) prognos för hur vädret kommer att bli de närmsta dagarna (framåt i tiden) väderrapport Substantiv prognos för hur vädret kommer att bli de kommande dagarna väderskepp Substantiv skepp för meteorologiska observationer vädersol Substantiv lysande fläckar eller ring på himlen på något avstånd från solen väderstation Substantiv apparat som mäter väder (temperatur, vind, nederbörd, solstrålning) väderstreck Substantiv riktning längsmed jordytan; särskilt om de fyra huvudväderstrecken norr/nord, söder/syd, öster/öst(ost) och väster/väst vädersäkra Verb säkra (göra säker) mot väder vädersäkrad Adjektiv gjord vädersäker vädersåg Substantiv såg (sågverk) som drivs med vindkraft vädjande Substantiv det att vädja vädrande Substantiv det att vädra vädring Substantiv det att vädra; det att öppna upp för frisk luft att passera vädringsbeslag Substantiv beslag för att hålla ett fönster på glänt medan man vädrar vädur Substantiv hane av däggdjuret får väft Substantiv inslag vägande Adjektiv som väger, som mäter vikt vägarbetare Substantiv arbetare som jobbar med vägarbete vägarbete Substantiv byggarbetsplats för byggande och reparation av väg vägarbetsområde Substantiv område i trafikmiljö där det förekommer (tillfälligt) vägarbete vägarnika Substantiv en art (Arnica chamissonis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten vägarnika vägbana Substantiv körbana samt eventuella vägrenar och cykelfält och uppställningsfält vägbar Adjektiv som går att väga, materiell vägbelysning Substantiv gatubelysning vägbeläggning Substantiv beläggning på en vägs yta vägbro Substantiv bro som leder en väg vägbula Substantiv farthinder i form av en upphöjning vägbuller Substantiv buller från trafiken på en väg vägfärja Substantiv mindre typ av bilfärja, som används på kortare sträckor, och ersätter vägen över vatten där annan förbindelse saknas vägförening Substantiv samfällighetsförening som förvaltar en enskild väg väggbonad Substantiv tygtavla (med mönster) väggfast Adjektiv stadigvarande monterad på en vägg vägghylla Substantiv hylla som sätts upp på väggen väggklocka Substantiv (oftast analog) klocka (ofta rund och någon, ett par eller några få decimeter i diameter) som sitter på en vägg eller är avsedd att hängas eller på annat sätt fästas på en vägg vägglampa Substantiv lampa monterad eller ska monteras på väggen vägglus Substantiv en art (Cimex lectularius) inom insektsfamiljen vägglöss (Cimicidae); individ av arten vägglus väggmadam Substantiv vägglus väggmontera Verb montera på väggen väggrus Substantiv grus på (eller avsett att spridas på) en grusväg eller annan markyta för bilkörning (parkeringsplats) väggskåp Substantiv skåp som är monterat (hänger) på vägg eller är avsett att monteras på vägg (speciellt i kök) väggspegel Substantiv spegel som hänger på väggen väggsten Substantiv sten som utgör vägg i en hällkista (gravkista, gånggrift) väggtelefon Substantiv fast telefon monterad på en vägg vägguttag Substantiv eluttag som sitter på väggen väghyvel Substantiv vägmaskin som används för att hyvla av och jämna till översta skiktet på grusvägar väghållare Substantiv ansvarig för väghållning väghållning Substantiv underhåll av väg vägknut Substantiv plats där flera (viktigare) vägar korsar varandra vägkorsning Substantiv plats med förgrening av vägar eller korsande vägar vägkrog Substantiv restaurang som ligger invid en större väg vägkyrka Substantiv i allmänhet en kyrka som dels ligger lättillgängligt för vägresenärer väglag Substantiv en vägs tillstånd; vägarnas tillstånd; det hur vägarna är att köra på vägledande Adjektiv som visar vägen (oftast bildligt) vägmärke Substantiv skylt som är uppsatt vid sidan av en väg (eller i vissa fall ovanför vägen) och ger vägtrafikanter information om rådande trafikförhållanden, vad för trafikregler som tillämpas, vilken färdväg som skall väljas för att nå vägmätare Substantiv mätinstrument som mäter den ackumulerade sträcka ett fordon färdats vägning Substantiv det att väga, mätning av vikt vägport Substantiv öppning för väg i järnvägs- eller motorvägsbank vägrande Substantiv det att vägra vägren Substantiv den del av en väg belägen utanför körbanan, normalt avgränsad från körbanan med streckad eller heldragen kantlinje, och i huvudsak avsedd för gående, cyklister och mopedister men även för fordon som skall underlätta en o vägrestaurang Substantiv restaurang vid en väg vägräcke Substantiv långsträckt räcke utmed en väg vägröjare Substantiv banbrytare, pionjär, den som röjer väg vägsalt Substantiv salt (vanligen natriumklorid eller kalciumklorid) som strös på vägar för att lindra halka genom sänka smälttemperaturen för snö och is vägsamfällighet Substantiv väg som ägs gemensamt av flera fastigheter vägskylt Substantiv skylt placerad vid en väg för upplysa om trafikförhållanden vägtistel Substantiv en art (Cirsium vulgare) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten vägtistel vägtorn Substantiv ett trädslag (Rhamnus cathartica) i familjen brakvedsväxter vägtrafik Substantiv trafik på väg; fordon/personer/djur i rörelse på vägar vägtrafikfordon Substantiv fordon som får framföras på allmän väg (i vägtrafik) vägtransport Substantiv transport som sker på väg med undantag för järnväg vägtrumma Substantiv rör under en vägbana eller järnvägbank, vanligen för att låta vatten passera obehindrat vägtull Substantiv avgift per tillfälle för att utnyttja en väg vägval Substantiv det att ta ett beslut om riktning vid ett vägskäl (även bildligt) vägvisa Verb visa vägen vägvisarland Substantiv land (stat) som är en vägvisare (föregångare, banbrytare, föredöme) för andra väjning Substantiv det att väja, vika undan; det att lämna företräde till ett annat fordon väjningsplikt Substantiv en trafikants plikt att väja för att ge korsande trafik företräde och fri väg väjningspliktsmärke Substantiv en grupp av vägmärken som upplyser fordonsförare om regler gällande väjningsplikt väjningspliktsskylt Substantiv vägmärke som talar om att fordonsförare har väjningsplikt (gentemot korsande trafik) välan Adverb väl välanpassad Adjektiv som har anpassat sig väl, vanligen om en person eller en företeelse välansedd Adjektiv som har gott anseende välanvänd Adjektiv som har använts mycket välbeställd Adjektiv som har gott om pengar eller har stora egendomar välbesökt Adjektiv som har många besökare välbetänkt Adjektiv som är (det goda) resultatet av eftertanke, som har funderats på och därefter kommit till en klok analys välbildad Adjektiv vacker, vackert formad välboren Adjektiv som tillhör riddarklassen, en adlig titulering som är av lägre rang än greve- och friherreklasserna men av högre rang än svenneklassen välbördig Adjektiv av fin härkomst väldighet Substantiv det att vara väldig; något som är väldigt väldoft Substantiv lukt som har en positiv effekt på luktsinnet väldokumenterad Adjektiv som det finns god dokumentation för; tydligt belagd välfungerande Adjektiv som fungerar väl välfärdssamhälle Substantiv samhälle med allmänna, för alla omfattande, trygghetssystem välfärdssektor Substantiv del av ett lands ekonomi som har att göra med välfärden välfärdsstat Substantiv stat med allmänna, för alla omfattande, trygghetssystem välfärdssystem Substantiv uppsättning politiska åtgärder för att uppnå ekonomisk och social trygghet välförsedd Adjektiv som har mycket av det som behövs välgrundad Adjektiv som det finns goda skäl för, som det finns bra anledningar att tro välgärning Substantiv gynnande handling välgörarinna Substantiv kvinnlig välgörare välhängd Adjektiv som har fått hänga tillräckligt länge och därigenom blivit mör väljande Substantiv det att välja väljarbas Substantiv kategori av väljare som utgör ett partis bas väljargrupp Substantiv grupp av väljare väljarkår Substantiv alla människor som har rösträtt i ett givet val väljarutbyte Substantiv utbyte av ett partis väljare (väljarbas) välklang Substantiv behaglig och vacker klang välknuten Adjektiv som har knutits väl välkomnare Substantiv någon eller något som välkomnar välkomst Substantiv det att hälsa någon välkommen välkomsthälsning Substantiv hälsning i form av ord eller gest som väll önska mottagaren välkommen välkryddad Adjektiv kryddad med väl avvägd mängd och variation av kryddor, på ett sätt som framhäver smak utan att ta över välkändhet Substantiv det att vara välkänd vällad Adjektiv som har sammanfogats genom vällning vällagad Adjektiv tillagad med omsorg, goda råvaror och skicklighet, som håller hög kulinarisk kvalitet vällfog Substantiv vällad sammansättningsfog välljud Substantiv harmoniskt ljud, vackert ljud, eufoni vällning Substantiv det att välla; stundom liktydigt med svetsning vällovlig Adjektiv berömvärd vällsvets Substantiv vällfog vällukt Substantiv behaglig doft välluktande Adjektiv som doftar gott, som luktar väl vällustig Adjektiv som ger vällust, njutbar vällusting Substantiv person som ägnar sig åt vällust (njutningar) välmening Substantiv god avsikt välment Adjektiv med god avsikt, i välvilja välmåga Substantiv god hälsa, välbefinnande välplanerad Adjektiv sammandragning av väl och planerad välresearchad Adjektiv väl genomforskad, med bra research välresearchat Adverb med bra research välsignande Substantiv det att välsigna välsinnad Adjektiv välvillig välsittande Adjektiv som har en utmärkt passform och sitter snyggt, proportionerligt och bekvämt på kroppen välsituerad Substantiv smått förmögen välskriven Adjektiv som formulerats väl i skrift välskrivning Substantiv (ett skolämne i) konsten att skriva vackert välskrivningsbok Substantiv övningsbok för välskrivning välskt Adverb på ett välskt sätt välskött Adjektiv som har blivit skött och vårdad på ett bra sätt välsmord Adjektiv som är väl applicerad med smörjmedel vält Adverb ned till marken genom ett oönskat fall vältad Adjektiv tillplattad med en vält (tung rulle) vältalare Substantiv person som är duktig på att tala vältalighet Substantiv det att vara vältalig vältande Substantiv det att välta välutvecklad Adjektiv som har utvecklats ordentligt välva Verb forma något (eller sig) valvformigt eller kupigt välvillighet Substantiv det att vara välvillig välvist Adverb på ett välvist sätt välvårdad Adjektiv väl vårdad, snygg, proper välönskan Substantiv tillönskan om att det ska gå väl för någon vämjas Verb äcklas, känna stark motvilja mot vämjelig Adjektiv motbjudande, vidrig, som äcklar vämjelighet Substantiv det att vara vämjelig; något som är vämjeligt vämjelse Substantiv äckel, motvilja vändande Substantiv det att vända vändbar Adjektiv om klädesplagg som kan vrängas vändkors Substantiv passage genom ett stängsel i form av ett roterande horisontellt kors vändkrets Substantiv cirkel längs ytan vid en given breddgrad på en planet, med en i förhållande till omloppsplanets normal lutande rotationsaxel, vid vilken solen endast nätt och jämnt kan stå i zenit vid någon tid på året vändplan Substantiv det samma som vändplats vändplats Substantiv plats som är avsedd att vända på med bil vändskiva Substantiv stor horisontell vridbar skiva för att vända lok (främst ånglok) vändsko Substantiv sko som är vändsydd vändstekt Adjektiv som stekts på bägge sidor vändsy Verb sy (med rätsida mot rätsida) för att sedan vända ut-och-in vändsydd Adjektiv sydd med rätsida mot rätsida och sedan vänd ut-och-in vändtia Substantiv ett kortspel för två eller fler personer vänersborgare Substantiv person som är bosatt, eller har sitt ursprung, i staden Vänersborg vänersborgsk Adjektiv som har samband med Vänersborg vänfast Adjektiv trogen och pålitlig i sin vänskap vänfasthet Substantiv det att vara vänfast vänförfrågan Substantiv förfrågan att få delta vänlös Adjektiv som inte har någon vän vänort Substantiv ort i ett land med vilken en ort i ett annat land har särskilda förbindelser vänskaplighet Substantiv det att vara vänskaplig vänskapsmatch Substantiv match som inte är en del av en tävling och som spelas för underhållning eller träning (ofta utan någon allvarlig ansträngning för att vinna) vänskapspris Substantiv billigare pris som erbjuds någon på grund av goda relationer mellan säljaren och konsumenten vänslas Verb smeka, kela vänsteraktivist Substantiv aktivist som förespråkar vänsterpolitik vänsterallians Substantiv koalition av vänsterpartier vänsterarm Substantiv arm på kroppens vänstra sida vänsterben Substantiv ben på kroppens vänstra sida vänsterbiflod Substantiv biflod från vänster vänsterdebattör Substantiv debattör som förespråkar vänsterpolitik vänsterdörr Substantiv dörr belägen på vänstersidan vänstereldad Adjektiv med eldstaden till vänster om bakugnen vänsterextrem Adjektiv som kännetecknas av vänsterextremism vänsterextremism Substantiv politisk ideologi som befinner sig allra längst åt vänster på den ideologiska skalan vänsterextremist Substantiv person med vänsterextrema åsikter vänsterextremistisk Adjektiv som karaktäriseras av vänsterextremism; vänsterextrem vänsterfot Substantiv fot på kroppens vänstra sida vänsterhänthet Substantiv det att vara vänsterhänt vänsterjustera Verb göra så att något hamnar till vänster /på skärmen/ vänsterjusterande Substantiv det att vänsterjustera vänsterklicka Verb klicka med (trycka ned och sedan direkt släppa upp) den vänstra knappen på datormusen (eller, om operativsystemet är inställt för en vänsterhänt användare, den högra knappen på musen) vänsterklickande Adjektiv som vänsterklickar vänsterkurva Substantiv kurva, t.ex. på bilväg, som böjer åt vänster (i en given färdriktning) vänsterled Substantiv uttryck som står till vänster om likhetstecknet; ett ekvationsled vänsterledare Substantiv ledare för ett parti som förespråkar vänsterpolitik vänsterliberal Adjektiv som är liberal med tendens åt vänsterpolitik vänsternationalism Substantiv nationalism som lyfter upp social rättvisa, folklig suveränitet och nationellt självbestämmande och ofta kopplas till antiimperialism (och som saknar de hos högernationalismen ofta förekommande inslagen av rasism, kultur vänsternationalistisk Adjektiv som kännetecknas av vänsternationalism vänsterorienterad Adjektiv vänd åt eller inriktad på vänsterpolitik vänsterparentes Substantiv tecknet '(' vänsterparti Substantiv politiskt parti som står till vänster (socialistiskt) vänsterpartist Substantiv medlem av eller anhängare till Vänsterpartiet vänsterpartistisk Adjektiv i linje med Vänsterpartiets politik, som tillhör eller rör Vänsterpartiet vänsterpolitik Substantiv politik som är socialistisk eller positiv till förändring vänsterpolitiker Substantiv person som ägnar sig åt vänsterpolitik vänsterpolitisk Adjektiv som har att göra med vänsterpolitik vänsterpopulism Substantiv vänsterpolitik som säger sig företräda vanligt folks intressen gentemot eliten vänsterpopulist Substantiv anhängare eller förespråkare av vänsterpopulism vänsterpopulistisk Adjektiv som liknar eller beter sig som en vänsterpopulist, som kännetecknas av vänsterpopulism vänsterprassla Verb vara otrogen vänsterradikal Adjektiv som vill förändra samhället från grunden i en riktning åt vänster på det politiska spektrumet vänsterregel Substantiv trafikregel (som gäller i vissa men inte alla länder med vänstertrafik) som säger att en fordonsförare har väjningsplikt mot fordon som närmar sig (vinkelrätt) från vänster (om inte annan väjningspliktsregel av högre pri vänstersida Substantiv sida till vänster om något vänstersinnad Adjektiv som sympatiserar med vänsterpolitik, vänligt inställd till vänsterpartier vänsterstyrd Adjektiv med ratten till vänster vänstersympatisör Substantiv person som sympatiserar med vänsterpolitik vänstertrafik Substantiv konvention att fordon (oftast vägfordon, ibland även om spårfordon) framförs på vägens vänstra sida i ens egen färdriktning vänsterut Adverb i riktning mot vänster vänstervind Substantiv medgång för partier som förespråkar vänsterpolitik vänstervriden Adjektiv vriden åt vänster vänsterväljare Substantiv person som vid politiskt val väljer att rösta på ett alternativ vars ideologi räknas till den politiska vänstern vänstervåg Substantiv medgång för partier som förespråkar vänsterpolitik vänsäll Adjektiv som har lätt att få (och behålla) många vänner, som är omtyckt av många vänt Substantiv väntande tillstånd väntedrag Substantiv passivt och ofarligt drag, som spelas i väntan på ett initiativ från motståndaren väntjänst Substantiv tjänst som görs för vänskaps skull väntkur Substantiv kur (liten byggnad) där man kan vänta på tåg eller buss väntljus Substantiv ettdera av de sex ljus hos en nyhednisk väntljusstake väntljusstake Substantiv ljusstake med sex ljus (en för var runa i runradens första ätt) som tänds i väntan på vintersolståndet och julfirandet väntmusik Substantiv bakgrundsmusik som spelas upp under tiden någon väntar (till exempel i telefonkö) väntsal Substantiv sal i vilken personer (t.ex. resenärer) får uppehålla sig medan de väntar (t.ex. på sin avgång, t.ex. på en järnvägsstation) väpna Verb (om person eller grup) förse med vapen väpnarkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Armatocereus cartwrightianus värbar Adjektiv som duger till att tas ut i krig; krigsduglig, stridsduglig värddator Substantiv system (med en eller flera datorer) som betjänar andra system, klienter, datorer värddjur Substantiv djur ur vilket en parasit hämtar sin näring, till skillnad från rovdjur ofta utan avsikt att döda djuret värdefullhet Substantiv det att vara värdefull värdeföremål Substantiv dyrt eller på annat sätt värdefullt föremål, ofta /större summor/ pengar, konstverk, juveler e.dyl. värdegrund Substantiv bakomliggande etisk och moralisk plattform värdehandling Substantiv dokument eller annat föremål som utgör bevis på ett ekonomiskt värde, exempelvis aktiebrev, biljetter, checkar, kontanter, kontokort, obligationer, pass, polletter och postväxlar värdelöshet Substantiv det att vara värdelös värdeminskning Substantiv det att något minskar i värde värdemängd Substantiv till en funktion, den mängd av funktionsvärden som kan antas värdepapperisering Substantiv paketering av många enskilda skulder och paketets försäljning som värdepapper (obligationer) värderande Substantiv det att värdera värderare Substantiv person som värderar värderingsfri Adjektiv som inte innehåller värderingar värderingsmässig Adjektiv som gäller värderingar eller värdegrund värderingsspel Substantiv spel som handlar om värderingar värdeskåp Substantiv ett skåp med individuellt låsbara fack för förvaring av värdesaker vid besök i t.ex. simhall värdesäkra Verb säkra (göra säker) vad avser värdet värdesäkrad Adjektiv gjord värdesäker värdeutveckling Substantiv förändring i värde på något (vanligen en aktie) värdfamilj Substantiv familj där au pair bor och arbetar eller utbytesstudent bor under vanligtvis ett år värdfolk Substantiv flera personer som fungerar som värdar värdigt Adverb med värdighet, lugnt och i jämn takt värdmödraskap Substantiv synonym till surrogatmödraskap värdorganism Substantiv organism som är offer för parasitism; organism vars resurser delvis förbrukas av en parasit värdshusvärd Substantiv innehavare av ett värdshus värdskap Substantiv det att fungera som värd värdspecifik Adjektiv (om parasiter) som endast kan parasitera på en viss art värdstad Substantiv ort där ett visst evenemang hålls; ort som arrangerar ett visst evenemang värdväxt Substantiv växt ur vilken en parasit hämtar sin näring värjande Substantiv det att värja värjfäktning Substantiv fäktning (det att fäktas) med värja värjudd Substantiv udd (spets) på en värja värkande Substantiv det att värka världens Substantiv förstärkande världsallt Substantiv universum, kosmos; allt som finns världsarv Substantiv en unik kulturhistorisk och/eller naturhistorisk miljö som vittnar om människans eller jordens historia världsaxel Substantiv jordaxelns förlängning till himmelssfären, även tänkbart om andra himlakroppar världsbekant Adjektiv som internationellt är allmän kännedom världschef Substantiv chef för hela världen (inom en organisation) världscup Substantiv serie av tävlingar (cup, turnering) för de bästa i världen, världsmästerskap världscupseger Substantiv slutlig vinst i en världscuptävling världscuptävling Substantiv världsmästerskap i form av en cuptävling världsdel Substantiv större, historiskt, kulturellt och fysiskt avgränsad del av jordytan världsekonomi Substantiv jordens ekonomiska förhållanden världsekonomisk Adjektiv som avser världsekonomin världselit Substantiv de allra främsta världserfaren Adjektiv som har upplevt mycket av världen världserfarenhet Substantiv det att vara världserfaren världsetta Substantiv (person som är) den högst rankade (idrottsutövaren eller liknande, i sin sport, gren etc.) i världen världsfrånvänd Adjektiv som inte ser omgivningens verklighet, introvert mot sin omvärld världsfrånvändhet Substantiv det att vara världsfrånvänd världsglans Substantiv imponerande och internationell utstrålning, hög nivå som ger ett intryck av storhet och framgång världshav Substantiv stort hav som helt skiljer kontinenter från varandra världshistorisk Adjektiv som har att göra med världens historia världshändelse Substantiv händelse av stor betydelse globalt världskarta Substantiv karta över världen; karta över hela jordens yta världsklok Adjektiv världsvan, erfaren världskonferens Substantiv konferens som samlar organisationer från hela världen inom ett visst ämne världskongress Substantiv möte där organisationer från hela världen samlas för att diskutera ett visst ämne världskänd Adjektiv känd över hela världen världskändis Substantiv person eller sak som är känt över nästan hela världen världsledande Adjektiv ledande i världen världslighet Substantiv det att vara världslig; något som är världsligt världslitteratur Substantiv skönlitteratur av hög kvalitet som läses i hela världen världsläge Substantiv läget i världen världsman Substantiv man som för sig med elegans och världsvana i sällskapslivet världsmarknad Substantiv global marknad, speciellt i hänsyn till handel med råvaror världsmästarinna Substantiv kvinnlig världsmästare världsnamn Substantiv mycket känd eller framstående person världsomsegling Substantiv segling omkring (runt) hela jorden (världen) världsrekordförsök Substantiv försök att slå något världsrekord världsrekordhållare Substantiv lag eller person som satte det senaste världsrekordet (t.ex. i någon tävlingsgren) världsreligion Substantiv någon religion som har många utövare över en stor del av världen, t.ex. kristendomen och islam världsrevolution Substantiv revolution som omvandlar en stor del av världen politiskt, särskilt en socialistisk revolution världsrymd Substantiv det utrymme som världen ryms i; rymden; yttre rymden världsstjärna Substantiv person som är världsberömd och hör till toppen i sin bransch, såsom musik eller en sportgren världstillvänd Adjektiv som bryr sig om världen; intresserad av verkligheten världstillvändhet Substantiv det att bry sig om världen; det att vara intresserad av verkligheten världsvid Adjektiv global, universell, världsomspännande, omfattande hela vida världen världsårsbästa Substantiv bästa resultat i världen (i någon idrottsgren) för året världsåskådning Substantiv uppfattning om världen och det mänskliga livet värmande Substantiv det att värma värmare Substantiv något som värmer värmeanläggning Substantiv anläggning för uppvärmning värmeavgivning Substantiv förlust av termisk energi till omgivningen (så att temperaturen i systemet sjunker) värmebehandlande Substantiv det att värmebehandla värmebehov Substantiv behov av värme (energi) värmebölja Substantiv tidsperiod med mycket varm luft värmeenergi Substantiv den energi som är lagrad i de oordnade rörelserna hos atomer eller molekyler värmeförlust Substantiv det att termisk energi avges i form av värme till omgivningen, med följden att temperaturen i föremålet som betraktas sjunker, d.v.s. det att värme går från ett föremål (som blir kallare) till omgivningen (som åtminstone värmeförsörjning Substantiv försörjning av värme värmegrad Substantiv plusgrad värmeisolering Substantiv åtgärder för att begränsa värmeflöde värmekamera Substantiv kamera som fångar en bild på infraröd strålning värmekraftverk Substantiv samlingsnamn för kraftverk som alstrar energi genom upphettning av vatten (eller annat medium) vars ånga sedan drivs genom en turbin värmekälla Substantiv föremål som alstrar värme, d.v.s. ett i rummet vällokaliserat föremål som omvandlar någon annan energiform till termisk energi, som sedan sprids i rummet från föremålet; föremål som (av någon anledning) är varmt och därm värmeledare Substantiv ämne som leder värme väl värmeledning Substantiv fenomen att värme spontant går från högre temperatur till lägre temperatur utan inblandning av strålning genom ett medium (materia) som är i vila värmeledningsförmåga Substantiv ett materials förmåga att leda värme värmeljus Substantiv litet stearinljus i en låg rund plast- eller aluminiumform värmelära Substantiv lära om värmeenergi en gren av fysiken värmepistol Substantiv verktyg som används för att avge ett flöde av varmluft värmeproduktion Substantiv alstrande av termisk energi (som höjer temperaturen), i synnerhet i kroppen värmepump Substantiv teknisk anordning som aktivt överför värme från en kall till en varm plats medan en del energi tillförs, vanligtvis i form av el värmestrålning Substantiv elektromagnetisk strålning som utsänds från ytor på grund av deras temperatur värmeväxlare Substantiv teknisk anordning som underlättar spontan överföring av värmeenergi från ett (varmare) medium till ett annat (kallare) värmevåg Substantiv tidsperiod med mycket varm luft värmlandsfår Substantiv en lantras av får med ursprung i Värmland; individ av denna ras värmländsk Adjektiv som rör Värmland eller dess invånare värmländska Substantiv kvinna från Värmland värmlänning Substantiv person från Värmland värnande Substantiv det att värna värnfågel Substantiv någon av de tre arter andfåglar inom familjen värnfåglar (Anhimidae) hemmahörande i Sydamerika; (allmänt om) individ av dessa arter värnlös Adjektiv som ej kan försvara eller skydda sig själv; utsatt för omgivningens godtycke värnlöshet Substantiv det att vara värnlös värnplikt Substantiv den skyldighet som ett lands medborgare har att utbilda sig för och delta i landets militära försvar värnpliktig Adjektiv som är skyldig att göra värnplikt värnpliktsvägran Substantiv vägran att göra värnplikt värnpliktsvägrare Substantiv person som vägrar göra värnplikten värpa Verb lägga ägg värst Interjektion uttrycker mild oväntan; fan värvad Adjektiv rekryterad värvande Adjektiv som värvar värvningskontor Substantiv kontor där man kan ta värvning (i armén) värvningstrumma Substantiv trumma som används vid värvning av soldater väsa Verb låta som en orm eller ödla; ge ifrån sig ett s-liknande ljud ofta uppfattat som hotfullt väsende Substantiv väsen (varelse; sinnelag; det som rör en verksamhet) väsenologi Substantiv läran om magiska varelser som förekommer inom folktron väsensskild Adjektiv fullkomligt olik, grundligt annorlunda väsentligen Adverb i allt väsentligt väsentlighet Substantiv något väsentligt, ofta betraktat som en del av en helhet väskbärare Substantiv person som bär resväskor åt hotellgäster väskdängare Substantiv nasare, gårdfarihandlare väskformat Substantiv storlek av ett föremål som kan jämföras med en väska väskförbud Substantiv förbud att ta med väska (in på evenemang) väskhund Substantiv förkrympt hundras som får plats i handväska väskryckare Substantiv person som begår väskryckning (ett slags stöld); person som stjäl en handväska eller en annan mindre väska genom att snabbt rycka den ifrån ägaren och sedan springa iväg väskryckning Substantiv det att stjäla en handväska eller en annan mindre väska genom att snabbt rycka den ifrån ägaren och sedan springa iväg; ett slags stöld vässad Adjektiv som vässats vässande Substantiv det att vässa vässel Substantiv täcke vässning Substantiv det att vässa västan Adverb från väster västanvind Substantiv vind som blåser västerifrån västanväder Substantiv västanvind västasiatisk Adjektiv hörande till Västasien, till västra Asien västaustralier Substantiv person bosatt i den australienska delstaten Västaustralien västaustralisk Adjektiv som rör den australiska delstaten Västaustralien västblock Substantiv USA och dess allierade västerbottengratinerad Adjektiv gratinerad med västerbottenost västerbottenost Substantiv en grynpipig hårdost nära besläktad med svecia men med lägre vattenhalt och därför en utsökt stark, beskt aromatisk och fyllig smak; stycke av denna ost västerbottenpaj Substantiv paj med västerbottensost som huvudingrediens västerbottning Substantiv person från Västerbotten västerbottnisk Adjektiv som rör Västerbotten eller dess invånare geografiskt, kulturellt eller språkligt västerfönster Substantiv fönster som ligger i väderstrecket väst västergavel Substantiv gavel som vetter åt väster västerland Substantiv väst, västvärlden, den västerländska kulturens hemvist västerläge Substantiv orientering mot väst västerländskhet Substantiv egenskapen att (vilja) vara västerländsk västernfilm Substantiv spelfilm som utspelar sig i Nordamerika på 1800-talet (i synnerhet om den handlar om cowboys) västerslänt Substantiv slänt som vetter åt väster västersol Substantiv solsken kommande från väster västerviking Substantiv vikingafärd i riktning åt väster västeråsare Substantiv person från Västerås västeråt Adverb åt väster västeröver Adverb i riktning västerut; åt eller väster om något västeuropeisk Adjektiv som rör Västeuropa västeuropeiska Substantiv kvinna från Västeuropa västficka Substantiv liten ficka på en väst västficksformat Substantiv itet format lämpligt för en västficka västfrisiska Substantiv språk som talas i Fryslân i norravästra Nederländerna västgot Substantiv medlem av en viss germansk folkstam under folkvandringstiden västgotisk Adjektiv som har att göra med västgoterna västgotiska Substantiv språk som talades av västgoterna västgräns Substantiv gräns mot västlig sida västgötahistoria Substantiv rolig historia om landsbygden eller karaktärer i Västergötland västgötaklimax Substantiv dråpligt antiklimax med en förankring i landsbygden (i synnerhet från Västergötland) västgötamaskros Substantiv en art (Taraxacum vestrogothicum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten västgötamaskros västgötaost Substantiv en hårdost av typ svecia men med en öppnare textur västgötaspets Substantiv hundras från 1940-talet ursprungligen framavlad i Västergötland västgöte Substantiv (generellt manlig) person från Västergötland/Västra Götaland västgötsk Adjektiv rörande västgötar eller Västergötland/Västra Götaland västgötska Substantiv någon av de dialekter av svenska som talas i landskapet Västergötland västgötskt Adverb på ett västgötskt sätt västindier Substantiv person från Västindien västindisk Adjektiv som rör Västindien västkustbo Substantiv person bosatt längs någots västra kust (i Sverige framförallt syftande på Västkusten) västkustsallad Substantiv kall maträtt som består av skaldjur blandat med champinjoner, sparris, gräddfil och majonnäs västkustsk Adjektiv som har att göra med (Sveriges) västkust västmanländsk Adjektiv som rör Västmanland eller dess invånare västmanländska Substantiv samlingsnamn på de dialekter som talas i Västmanland, både de genuina gamla folkmålen och den regionala variant av standardsvenska som talas där i dag västmanlänning Substantiv person från, eller bosatt i Västmanland västmariska Substantiv en finsk-ugrisk standardiserad dialekt av mariska västnordväst Adverb i riktning mellan väst och nordväst västnordvästlig Adjektiv belägen i västnordväst västromersk Adjektiv som rör Västrom västsaharier Substantiv invånare i det av Marocko ockuperade Västsahara västsaharisk Adjektiv som rör Västsahara, dess folk eller dialekt av arabiskan västslav Substantiv person tillhörande en västslavisk folkgrupp, såsom kasjuber, polacker, slovaker, sorber eller tjecker västslavisk Adjektiv som rör folkgruppen västslaver eller något av deras språk västsvensk Adjektiv som geografiskt eller kulturellt sett tillhör Västsverige västsydväst Adverb i riktning mellan väst och sydväst västsydvästlig Adjektiv belägen i västsydväst västtysk Adjektiv som hade att göra med Västtyskland västvart Adverb i västlig riktning; åt väster, västeråt västvänlig Adjektiv som är vänligt inställd till västvärlden (såsom Europa och USA) och de ekonomiska och politiska systemen där västöver Adverb i riktning västerut; åt eller väster om något väta Verb göra våt vätande Substantiv det att väta väteatom Substantiv en enskild atom av slaget väte, d.v.s. med endast en (1) proton (och lika många elektroner) vätebindning Substantiv en förhållandevis stark typ av intermolekylär kemisk bindning (men mycket svagare än intermolekylära bindningstyper, såsom kovalent bindning) som kan betraktas som en stark form av dipolbindning där den positiva parten u vätebromid Substantiv kemisk förening av väte och brom vätecyanid Substantiv molekylföreningen HCN som är ett mycket starkt gift vätefluorid Substantiv kemisk förening av väte och fluor vätejodid Substantiv kemisk förening av väte och jod vätejon Substantiv envärt positiv jon av väte; i praktiken en enskild proton vätejonkoncentration Substantiv koncentration av vätejoner (ett mått på hur sur en lösning är) vätekarbonat Substantiv negativ fleratomig jon HCO3−; generisk beteckning på salter som innehåller sådan vätekarbonatjon Substantiv enskild jon av vätekarbonat, HCO3− vätgas Substantiv gas av vätgasmolekyler H2 vätgasanläggning Substantiv industrianläggning för produktion av vätgas vätmaskros Substantiv en art (Taraxacum limnanthes) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten vätmaskros vätskedroppe Substantiv droppe av någon vätska vätskefylld Adjektiv som är fylld med vätska vätsketermometer Substantiv termometer som använder sig av en vätskas volymutvidgning för att visa temperaturen vätt Adjektiv som har druckit tillräckligt vätteros Substantiv en växtart (Lathraea squamaria) inom familjen snyltrotsväxter (Orobanchaceae); individ av denna art vävande Substantiv det att väva vävare Substantiv person som väver väveri Substantiv fabrik där vavade tyger framställs väverska Substantiv kvinna som väver vävknut Substantiv knut som bland annat används för att binda samma två rep (av olika grovlek) med varandra vävnadslära Substantiv histologi vävnadsmakrofag Substantiv (mogen) makrofag (i perifer vävnad) vävnadsskada Substantiv skada på levande biologisk vävnad vävnadsskikt Substantiv lager av vävnad vävnadsvätska Substantiv den vätska som finns mellan cellerna i en vävnad (ofta exklusive blodplasma) vävning Substantiv det att väva vävsked Substantiv galler för varpen på slagbom i vävstol vävstol Substantiv mekaniskt redskap till att väva tyg vävtyngd Substantiv hålförsedd vikt av lera eller sten som gruppvist spänner vertikala trådar i en vävstol, liksom vanlig fynd på boplatser från järnåldern och medeltiden i Nordeuropa växelbruk Substantiv omväxling mellan olika grödor ett år i taget växeldriv Substantiv drivning som lägger om en spårväxel växelförare Substantiv del av kedjeväxel som flyttar kedjan mellan olika kugghjul växelkontor Substantiv kontor för valutaväxling växelkurs Substantiv kurs mellan två valutor som talar om hur mycket den ena är värd i den andra växellok Substantiv lokomotiv som används för växlingstjänster på rangerbangårdar växelriktare Substantiv (komplicerad) apparat som omvandlar likström till växelström eller likspänning till växelspänning växelspänning Substantiv elektrisk spänning som regelbundet ändrar polaritet växelvarm Adjektiv som har förmågan att variera kroppstemperaturen med omgivningens temperatur växelverkan Substantiv (fundamentalt) fenomen som gör att två partiklar påverkar varandra med en ömsesidig kraft växelvis Adverb på ett sätt som medför omväxlingar; omväxlande växlande Substantiv det att växla växling Substantiv skifte, ombyte, fluktuation växlingskontor Substantiv variant av växelkontor växlingskurs Substantiv synonym till växelkurs växtart Substantiv art i växtriket Plantae växtbaserad Adjektiv vars innehåll kommer från växter växtdel Substantiv del av växt växtfamilj Substantiv familj (i biologisk, taxonomisk bemärkelse) som tillhör växtriket växtfett Substantiv vegetabiliskt fett växtfärg Substantiv färg som utvinns av växter växtfärga Verb färga med växtfärg växtfärgning Substantiv färgning med växtfärg växtföljd Substantiv ordningsföljd som grödor odlas i på en åker växthusfönster Substantiv fönster till ett växthus växthusgas Substantiv gas som orsakar en växthuseffekt växthusgasutsläpp Substantiv utsläpp av växthusgaser växtkraft Substantiv inre styrka och energi som får en växt eller organism att gro, bli större och utvecklas växtlekare Substantiv äggläggande tandkarp i ordningen Cyprinodontiformes där rommen inte kan utvecklas med en diapaus växtliv Substantiv den samlade förekomsten av levande växter (i ett geografiskt område) växtlära Substantiv botanik, fytologi, läran om växtriket växtnamn Substantiv namn på en växt; en art eller ett särskilt exemplar växtpopulation Substantiv population av växter växtpress Substantiv apparat för att (torka och) pressa växter till ett herbarium (med två träplattor och en rulle) växtrike Substantiv inom biologisk systematik riket Plantae, som omfattar alla växter växtskydd Substantiv allehanda åtgärder (såsom föreskrifter, resistensförädling, odlingsteknik, mekaniska åtgärder och pesticider) som syftar till att skydda kulturväxter från angrepp av t ex svamp eller insekter växtsläkte Substantiv en grupp med varandra besläktade växter inom en familj i Carl von Linnés sexualsystem växtstekel Substantiv stekel (insekt) i underordningen Symphyta växtvärk Substantiv värk som ådras genom växt växtvärld Substantiv botanik, flora, växtrike växtätande Adjektiv som har en kost med innehåll endast från växtriket växtätare Substantiv herbivor, djur som äter vegetabilisk föda växvärk Substantiv variant av växtvärk våda Substantiv olyckshändelse, oavsiktlig skada vådahändelse Substantiv händelse som inträffat av våda, d.v.s. utan uppsåt, och som kan resultera i olycka eller skada vådaskott Substantiv oavsiktligt avlossat skott från ett skjutvapen vådeld Substantiv brand; förhärjande eller förstörande eld som uppkommit av oförsiktighet eller slarv vådevill Substantiv folklig pjäs med sånginslag vådlig Adjektiv riskabel, farlig; som kan medföra allvarliga konsekvenser vådlighet Substantiv det att vara vådlig; något som är vådligt våffelbruk Substantiv ställe där våfflor gräddas och säljs våffeljärn Substantiv apparat som används för att laga våfflor våffelstrut Substantiv konformad krispig våffla som används för att servera glass i vågande Substantiv det att våga vågat Adverb på ett vågat sätt, på ett sätt som visar prov på stort mod vågbrytare Substantiv struktur byggd att skydda hamnbassäng eller liknande för sjögång vågekvationen Substantiv den partiella differentialekvationen \triangle u = \frac{1}{c^2}\frac{\partial^2u}{\partial t^2}, vars lösningar beskriver utbredningen av en (idealiserad) vågrörelse vågfysik Substantiv den del av fysiken som berör vågor och vågrörelse våghals Substantiv orädd, modig, eventuellt också dumdristig person vågig Adjektiv som består av vågor, som rör sig som vågor; som har en yta som liknar formen av vågor vågighet Substantiv det att vara vågig vågkraft Substantiv kraft genererad ur den kinetiska energin hos vattenvågor vågledare Substantiv rör (eller liknande) som leder vågor (mikrovågor; högfrekventa elektriska signaler) våglängdsproblem Substantiv frågan om (problemet) att fördela frekvenser (våglängder) till olika radiostationer vågmästare Substantiv föreståndare för en offentlig våg vågmästarparti Substantiv parti som ligger mellan två politiska block som inte har majoritet och som genom att rösta med det ena eller det andra blocket kan avgöra vem som vinner vågmästarstat Substantiv delstat i USA där valutgången är osäker och där det lönar sig att driva valkampanj vågrörelse Substantiv rörelse som förknippas med en våg vågsam Adjektiv djärv, riskabel vågsamhet Substantiv det att vara vågsam vågskvalp Substantiv ljud som vågor gör när de skvalpar vågskål Substantiv skål i en balansvåg vågstycke Substantiv vågad handling, djärvt och riskfyllt företag vågsurfa Verb surfa på vågor vågtal Substantiv antalet vågor per enhetslängd, d.v.s. det inversa talet till våglängden hos en våg vågvis Adverb i vågor, i böljor vål Substantiv rishög (i skogen); svedjefall våla Verb bry sig, bekymra sig om, värdera, respektera; möjligen en variant av vårda vålda Verb använda våld våldande Adjektiv som våldar våldföra Verb begå övergrepp (följt av: på) våldgästa Verb tränga sig in hos någon med våld och utan tillstånd våldgästning Substantiv det att tränga sig in hos någon med våld och utan tillstånd våldsamt Adverb på ett våldsamt sätt våldsbejakande Adjektiv som bejakar våld våldsbenägen Adjektiv som har lätt att ta till våld våldsdåd Substantiv otillåten användning av våld våldshandling Substantiv våldsam handling våldskapital Substantiv möjlighet eller benägenhet att använda våld våldsmonopol Substantiv exklusiv rätt att använda våld inom sitt territorium, företrädesvis om stater våldsromantiker Substantiv person som idealiserar våld våldsutsatt Adjektiv person som befinner sig i riskzonen för återkommande våld våldsutövning Substantiv det att utöva våld våldsverkare Substantiv person som utövar våld våldsvåg Substantiv en serie av våldsdåd som ökat i frekvens och drabbar ett samhälle våldsyttring Substantiv uttryck för våld, våldsamhet, slagsmål våldtäktsanklagelse Substantiv uttalande som anklagar någon för våldtäkt våldtäktsdömd Adjektiv som (i domstol) dömts för våldtäkt våldtäktsoffer Substantiv person som blivit utsatt för våldtäkt vålm Substantiv hö som hopräfsats till en liten stack vålma Verb föra samman (hö) i vålmar vålnadslik Adjektiv som liknar en vålnad våm Substantiv största och första rummet i magen hos idisslare våna Verb bo, vara bosatt våndamål Substantiv tillstånd som inte är bra och som bör åtgärdas, och som vanligtvis går att lösa på något sätt våndas Verb känna vånda vång Substantiv äng, inäga, öppet fält våningscylinderkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis macrogona våningsegendom Substantiv ägarlägenhet våningshus Substantiv hus med fler än en våning; hus där man kan hyra en våning våningsplan Substantiv alla rum som befinner sig på en given nivå i ett hus våningssäng Substantiv konstruktion av två eller fler sängar över varandra våningsvärd Substantiv den tjänstgörande eller jourhavande värd eller värdinna som sitter i korridoren på varje våning i ett ryskt hotell vånna Verb bry sig om våpig Adjektiv enfaldig; tafatt; ängslig, rädd våpighet Substantiv det att vara våpig vårarbete Substantiv arbete som utförs på våren vårblomma Substantiv blomma som blomstrar på våren vårblot Substantiv blot där man firar vårens och solens återkomst, vanligen vid vårdagjämningen vårbruk Substantiv användning under våren vårdad Adjektiv välskött, proper vårdag Substantiv dag på året som har vårväder vårdagjämning Substantiv tidpunkten då solskivans centrum passerar himmelsekvatorn vårdagjämningspunkten Substantiv ena skärningspunkten mellan jordens ekvatorsplan och ekliptikan vårdande Substantiv det att vårda vårdanställd Adjektiv som är anställd inom hälso- och sjukvård vårdapp Substantiv primärvård över nätet, app eller webbsajt som tillhandahåller virtuell vårdcentral vårdarinna Substantiv kvinna som vårdar någon gammal eller sjuk person vårdbolag Substantiv bolag som levererar sjukvård vårdföretag Substantiv företag som levererar sjukvård vårdförsäkring Substantiv försäkring som betalar för sjukvård vid sjukdom vårdkas Substantiv variantform till vårdkase vårdkase Substantiv förberett bål vanligtvis uppfört på en höjd eller öppen plats som förr tjänade att tändas som varningssignal vårdkostnad Substantiv kostnad för sjukvård vårdpersonal Substantiv kvalificerad personal inom hälso- och sjukvård vårdplats Substantiv plats för en patient (sängplats) för vård (på sjukhus) vårdrekommendation Substantiv rekommendation av vård (behandling eller läkemedel) vårdräkt Substantiv dräkt som en människa bär på våren vårdsektor Substantiv synonym till sjukvårdssektor vårdskada Substantiv skada som orsakats av sjukvård vårdskuld Substantiv förekomst av vårdbehövande patienter som ännu ej vårdats p.g.a. begränsade resurser i sjukvården och andra patienter med högre prioritet vårdtagare Substantiv brukare; ibland patient vårdtid Substantiv tid patient är inlagd på sjukhus vårdträd Substantiv träd som står på en central plats på en gård som i folktron tänkts vara hemvist för gårdens "vårdar", vättar, gårdstomten, eller annat slags skyddsväsen vårdtung Adjektiv som behöver stora medicinska eller psykosociala insatser vårdyrke Substantiv något yrke inom sjukvården, t.ex. läkare, sjuksköterska eller undersköterska vårfest Substantiv fest för att hälsa våren välkommen vårflod Substantiv stor vattenströmning som uppstår vid snösmältningen vårfärg Substantiv färg som för tankarna till naturens skifte från vinter till sommar (såsom färgen hos ljusa bladverk eller pastellfärgade vårblommor) vårförgätmigej Substantiv en art (Myosotis stricta) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten vårförgätmigej vårig Adjektiv som symboliserar våren vårjacka Substantiv jacka av lite tunnare tyg som är lämplig för varmt vårväder vårkappa Substantiv kappa som lämpar sig för våren vårkläder Substantiv kläder som passar bra att bäras på våren vårkollektion Substantiv kollektion av vårmode vårkonsert Substantiv konsert som framförs under våren vårkorsört Substantiv en art (Senecio vernalis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten vårkorsört vårkväll Substantiv kväll på våren vårkänsla Substantiv känsla av lycka, hopp eller kärlek som infinner sig på grund av vårsolen och våren i allmänhet vårlandskap Substantiv naturområde vars visuella intryck påminner om våren vårlig Adjektiv som hör våren till; exempelvis som påminner om att sommaren är på väg, ljus och optimistisk vårlik Adjektiv som påminner om våren vårljum Adjektiv mild och förhållandevis varm som signalerar att det är vårväder vårlök Substantiv en växtart (Gagea lutea) inom familjen liljeväxter (Liliaceae); exemplar av denna art vårmode Substantiv det mode som gäller under en vårsäsong vårmorgon Substantiv morgon på våren vårmusseron Substantiv svamp av arten Calocybe gambosa vårmånad Substantiv månad under våren vårmåne Substantiv måne observerad under våren vårnatt Substantiv natt på våren vårning Substantiv när det våras, när det håller på att bli vår vårregn Substantiv regn som faller om våren vårsalong Substantiv konstutställning på våren vårsession Substantiv sammanträdesperiod som börjar efter ett vinteruppehåll vårsidenbi Substantiv en art (Colletes cunicularius) inom insektsfamiljen långtungebin (Apidae); individ av arten vårsidenbi vårsiklöja Substantiv Coregonus trybomi, art inom familjen laxfiskar vårsko Substantiv sko lämplig för användning på våren vårskrik Substantiv ett högt, ofta glädjefyllt och frigörande rop som ropas ut i naturen som en hälsning till vårens ankomst och naturens återfödelse vårsol Substantiv solen som den upplevs under våren; solsken under våren vårstädning Substantiv ofta samordnad större städning som sker på våren; ofta utomhus vårsäd Substantiv säd som sås på våren och skördas samma år vårsäsong Substantiv den säsong då våren inträffar vårsådd Substantiv sådd av vårsäd, som alltså sås under våren vårtbitare Substantiv en gräshoppsliknande insekt som kännetecknas av mycket långa antenner och utgör en taxonomisk insektsfamilj (Tettigoniidae) inom hopprätvingar (Orthoptera); individ inom denna familj vårtbjörk Substantiv en art (Betula pendula) inom växtfamiljen björkväxter (Betulaceae); individ av arten vårtbjörk vårtecken Substantiv märkbar indikation på att årstiden vinter är på väg att övergå i vår vårtermin Substantiv termin (på skola) som sträcker sig över våren vårtgård Substantiv det område med brun eller rosa pigmentering som omger bröstvårtan vårtkaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Mammillaria magnimamma vårtmedel Substantiv flytande läkemedel för behandling av vårtor vårtrött Adjektiv trött under våren (varje år eller vid aktuellt tillfälle, vanligen med underförstått orsakssamband mellan årstidsväxlingen och tröttheten) vårtrötthet Substantiv det att vara vårtrött vårtsjöborrekaktus Substantiv en suckulent växt som tillhör växtfamiljen kaktusar och har det vetenskapliga namnet Echinopsis mamillosa vårtsvin Substantiv en djurart (Phacochoerus africanus) i familjen svindjur (Suidae); individ av denna art vårull Substantiv ull som vuxit på vintern och klipps på våren vårvecka Substantiv vecka på våren vårvete Substantiv vete som sås på våren och skördas samma år vårvind Substantiv frisk vind som tyder på vårens ankomst vårvinter Substantiv övergångsperioden mellan vinter och vår vårvinterdag Substantiv dag på vårvintern vårväder Substantiv väder som är signifikant för våren vårvärme Substantiv temperatur som under våren upplevs som värme våtarv Substantiv en växtart (Stellaria media) inom familjen nejlikväxter (Caryophyllaceae); individ av arten våtarv våtdeposition Substantiv det att nedfall från atmosfären fångas upp av molndroppar och når jordytan som regn eller snö våtmark Substantiv blöt mark eller grund sjö med mycket växtlighet våtmarksart Substantiv art som är vanligt förekommande i våtmarker våtmarksområde Substantiv plats där det finns våtmark våtstark Adjektiv (oftast om papper) som inte förlorar så mycket av sin styrka/hållfasthet i blött tillstånd våtutrymme Substantiv rum där extra åtgärder måste vidtas för att kunna hantera att där används vatten, t.ex. badrum våtvara Substantiv vätska, vara som säljs flytande våtvarm Adjektiv som är både fuktig och varm våtvarumått Substantiv mått (volymmått) för våtvaror (vätskor) völva Substantiv fornnordisk spåkvinna vördande Adjektiv som vördar vördig Adjektiv vördnadsbjudande, aktningsvärd vördnadsfull Adjektiv som visar känslor av vördnad; som kännetecknas av hög uppskattning för något vördnadsvärd Adjektiv som förtjänar vördnad vördnadsvärdhet Substantiv det att vara vördnadsvärd vördsam Adjektiv respektfull vört Substantiv återstoden av mäsken vid öltillverkning sedan olösliga beståndsdelar filtrerats bort vörtbröd Substantiv bröd som bakats med vört som smaksättande ingrediens war Adverb var xantat Substantiv salt eller ester av xantinsyra xantin Substantiv en purinbas xantippa Substantiv grälsjuk och argsint kvinna xantofyll Substantiv gult pigment som tillhör gruppen karotenoider och finns i alla gröna blad xenofob Substantiv person som lider av xenofobi xenofobi Substantiv främlingshat, främlingsfientlighet, främlingsskräck, främlingsrädsla; (sjuklig) rädsla för eller hat mot vad som är främmande xenofobisk Adjektiv som hatar främlingar; främlingsfientlig xenon Substantiv ett grundämne med atomnummer 54, atommassa 131 och symbolen Xe xenontetraoxid Substantiv en kemisk förening av syre och xenon xenontrioxid Substantiv kemisk förening av xenon och syre xerofyt Substantiv växt som klarar av att växa i en extremt torr miljö xerografi Substantiv teknik för kopiering där en bild eller text reproduceras med hjälp av elektrostatiska laddningar och torrt färgpulver xerostomi Substantiv muntorrhet xhosa Substantiv språk med officiell status i Sydafrika i xiangqi Substantiv kinesiskt brädspel, även känt som kinesiskt schack xoloitzcuintle Substantiv en mer eller mindre hårlös hundras från Mexiko som förekommer i tre olika storlekar xylen Substantiv dimetylbensen xylofon Substantiv slagverksinstrument bestående av träplattor som slås på med en klubba. xylofonist Substantiv person som spelar xylofon xylograf Substantiv träsnidare, gravör xylografi Substantiv gravyr i en träbit xylografisk Adjektiv som rör xylografi xyrofobi Substantiv rädsla för rakblad yachtkapten Substantiv kapten på en yacht yak Substantiv alternativ stavning av jak yani Interjektion utfyllnadsord när man inte kommer på eller kan sätta fingret på vad man ska säga yankeejib Substantiv stor slags klyvare på segelbåtar yazidier Substantiv en folkgrupp i Mellanöstern; individ av denna folkgrupp yazidisk Adjektiv hörande till yazidierna yazidiska Substantiv kvinnlig yazidier yl Substantiv rop; klagorop ylle Substantiv textilvara företrädesvis tillverkad av ull yllebröllop Substantiv bröllopsdag då paret varit gifta i 7 år yllefilt Substantiv filt tillverkad av ylle yllegarn Substantiv garn tillverkad av ylle yllekjol Substantiv kjol tillverkad av ylletyg yllekofta Substantiv stickad kofta yllemössa Substantiv mössa av ylle yllen Adjektiv av ylle ylletröja Substantiv ett klädesplagg för överkroppen tillverkat av ylle ylletyg Substantiv tyg av ylle ymnig Adjektiv flödande riklig, som förekommer i stor mängd; ofta om sådant som växer ymnighet Substantiv det att vara ymnig ymnighetshorn Substantiv ihåligt horn innehållande frukt, mynt eller något annat åtråvärt ymp Substantiv växtdel som planteras in i en liknande växt ympa Verb plantera in främmande växtdel i en liknande växt ympning Substantiv det att ympa, det vill säga förädla en växt genom att med hjälp av okulering eller annan metod inkorporera delar av en främmande planta i dess vävnad yngelröta Substantiv djursjukdom som drabbar bin yngla Verb föda yngel ynglande Adjektiv som ynglar ynkedom Substantiv elände, uselhet ynklighet Substantiv det att vara ynklig ynning Substantiv något som man tycker mest, eller extra mycket om, gunstling yobibyte Substantiv 280 bytes yod Substantiv den tionde bokstaven i det hebreiska alfabetet: י yogainstruktör Substantiv person som undervisar yoga yogamatta Substantiv matta som motverkar halkrisk använd för yoga och flera liknande träningsmoment yoghurtsås Substantiv sås som har yoghurt som huvudingrediens yoktoampere Substantiv enhet (med beteckningen yA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 10−24 ampere yoktocoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas yC och definieras som 10−24 coulomb yoloa Verb leva som om varje ögonblick vore ditt sista yoloande Adjektiv som yoloar yorkshireterrier Substantiv hundras i rasgruppen terrier med namn efter grevskapet Yorkshire i Storbritannien yoruba Substantiv ett dialektkontinuum i Västafrika med över 27 miljoner talare varav de flesta tillhör yorubafolket yottaampere Substantiv enhet (med beteckningen YA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 1024 ampere yottabyte Substantiv 1024 bytes yottacoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas YC och definieras som 10-18 coulomb youtubare Substantiv variant av youtuber youtubekanal Substantiv av enskild användare skapad samling av videoklipp på Internettjänsten Youtube youtuber Substantiv person som lägger upp videoklipp på webbplatsen YouTube yppande Substantiv det att yppa något yppandeförbud Substantiv förbud att berätta vad som hänt under en rättegångsförhandling i brottmål som skett bakom lyckta dörrar ypperlighet Substantiv det att vara ypperlig ypperst Adjektiv bäst, ypperligast yppig Adjektiv överflödande och livskraftig yppighet Substantiv frodighet; vällevnad, överflöd ypsilon Substantiv den grekiska bokstaven Υ (gemen: υ) yrhet Substantiv det att vara yr yrhätta Substantiv livlig flicka yrkan Substantiv det att yrka yrkesarbeta Verb arbeta med ett yrke som för att försörja sig ekonomiskt yrkesarbete Substantiv arbete som del av ett yrke (i kontrast mot ideellt arbete, hemarbete, och liknande) yrkesboxare Substantiv professionell boxare, yrkesmässig utövare av boxning, inte amatör yrkeschaufför Substantiv chaufför som har till yrke att köra bil, lastbil eller buss yrkeserfarenhet Substantiv erfarenhet (speciellt om det specifika yrket) en person fått genom att utöva ett yrke yrkesfiskare Substantiv person som livnär sig med att fånga fisk yrkesfiske Substantiv fiske som yrke, yrkesmässigt fiske yrkesgren Substantiv begrepp för att samla flera liknande eller relaterade yrken yrkesgrupp Substantiv grupp där medlemmarna i gruppen har samma yrke yrkesinspektion Substantiv inspektion (kontrollorgan) för arbetarskydd; i Sverige en myndighet 1889–2001, föregångare till Arbetsmiljöverket yrkesjargong Substantiv speciell jargong som används inom ett visst yrke yrkeskompetens Substantiv särskild kompetens som krävs för att utöva visst yrke yrkeskvinna Substantiv kvinna som arbetar professionellt med ett specifikt yrke, ofta efter fullbordad yrkesutbildning och ibland med mästarbrev, yrkeslegitimation eller annan certifiering yrkeslegitimation Substantiv dokument som certifierar att en person är behörig att utöva ett specifikt yrke yrkesmässighet Substantiv det att vara yrkesmässig yrkessegregering Substantiv uppdelning (segregering, segregation) av olika personer (kön, bakgrund) på olika yrken yrkessjukdom Substantiv som vållas av ogynnsama förhållanden vid arbetsplatsen yrkessoldat Substantiv person vars jobb det är att vara soldat (i kontrast mot de som gör det ideellt, som en fritidssyssla, eller är tvingade att vara soldater) yrkesspelare Substantiv professionell spelare, yrkesmässig utövare av någon form av sport eller idrott yrkesspråk Substantiv språk med fackuttryck som talas av personer inom ett visst yrke yrkestrafik Substantiv professionell trafik (i kontrast mot trafik för nöjes skull) yrkesutbildning Substantiv utbildning som skall leda till ett yrke yrkesutövning Substantiv arbete eller annan yrkesmässig sysselsättning yrkesverksam Adjektiv som arbetar yrkesverksamhet Substantiv arbete för att tjäna sitt levebröd yrruna Substantiv benämning av runan ᛦ i den yngre futharken och medeltida runraden yrsnö Substantiv snö som blåser omkring yrvaken Adjektiv inte helt vaken, ännu lite förvirrad yrvakenhet Substantiv det att vara yrvaken yrväder Substantiv oväder med yrsnö ysta Verb tillverka ost ystande Substantiv det att ysta yste Substantiv ostberedning; mjölk som är under ystning yster Adjektiv mycket livlig, munter och ostyrig; lekfull och uppsluppen; vild och eldig ysterhet Substantiv det att vara yster ysteri Substantiv lokal där ost tillverkas ystning Substantiv tillverkning av ost ytbehandla Verb behandla (t.ex. måla) en yta ytbehandlad Adjektiv vars yta har blivit behandlad (t.ex. målad) ytbehandling Substantiv behandling av en yta (t.ex. målning); det att ytbehandla ytenhet Substantiv (någon) enhet för storheten area ytförstoring Substantiv fenomen att arean av ytan mellan två faser ökas, t.ex. genom att ytan veckas (i en eller flera nivåer, t.ex. både makro- och mikroskopiskt) eller genom att en stor klotformad massa delas upp i många små klotformade masso ytlager Substantiv det lager som ligger ytterst av något ytlighet Substantiv egenskapen att vara ytlig ytligt Adverb på ett ytligt sätt ytmått Substantiv storleksmått på yta ytpost Substantiv post som går längs jordens yta (med fartyg, inte flygpost) ytreceptor Substantiv receptor som sitter på en cells yta (vanligen som ett transmembrant protein) ytspänning Substantiv fenomen vid en fasgräns mellan vätska och gas, orsakad av intermolekylära krafter, som är förutsättningen för droppar, bubblor och kapillära effekter, och gör att det verkar ligga en tunn hinna på vätskan som kan bära my ytstrid Substantiv del av krig som sker på vattenytan ytter Adverb förstärkande, anger att något förekommer i ännu större utsträckning ytterback Substantiv spelare som har defensivt ansvar och vars utgångsposition är till vänster eller höger om de mer centralt stående mittbackarna ytterbium Substantiv ett grundämne med atomnummer 70, atommassa 173 och symbolen Yb yttercylinder Substantiv utanför ramen av ett ånglok placerad cylinder ytterdiameter Substantiv diameter på yttersida av ett runt föremål (t.ex. ett rör) ytterfalang Substantiv ett fingers eller en tås yttersta falang ytterkant Substantiv yttre eller yttersta delen av en sida, yta eller område; inre (gräns)linje där två plan möts ytterkläder Substantiv kläder avsedda att bäras utomhus som skydd mot olika väder ytterled Substantiv ett fingers yttersta led som ansluter två av dess falanger ytterlig Adjektiv extrem ytterlighet Substantiv något som extremt avviker från det normala, yttersta gräns ytterligt Adverb utomordentligt yttermera Adjektiv ytterligare ytterrock Substantiv ett slags ytterplagg för män, vanligen med långa ärmar ytterräl Substantiv rälen som ligger på yttersida i en kurva (vid ett enskilda spår) ytterräls Substantiv rälsen som ligger på yttersida i en kurva (vid en dubbelspårig sträcka) yttersida Substantiv sida utanpå eller utanför yttersko Substantiv skyddande skoöverdrag över andra skor ytterst Adverb beläget längst bort; beläget längst ifrån utgångspunkten yttertak Substantiv tak som skyddar byggnad utvändigt uppåt (särskilt mot nederbörd) yttertrapp Substantiv yttertrappa, yttre trapp, trappa på utsidan vid ytterdörren yttertrappa Substantiv yttre (utomhus) trappa som leder upp till ytterdörren utanför huset, farstutrappa ytteröra Substantiv (exemplar av) de yttre delarna av örat, nämligen öronmusslan och den yttre hörselgången ända in till trumhinnan som markerar övergången till mellanörat yttrandefrihetsbrott Substantiv handling som är straffbar även när den skett via något som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen yttrandefrihetsgrundlag Substantiv grundlag som reglerar yttrandefriheten yttring Substantiv tillkännagivande av något yttrium Substantiv ett grundämne med atomnummer 39, atommassa 88,9 och symbolen Y ytvidd Substantiv yta, areal yukatekiska Substantiv ett mayaspråk som talas som modersmål av knappt en miljon människor främst på Yucatánhalvön i Mexiko, Belize och Guatemala yupik Substantiv ursprungsbefolkning i nordöstra Sibirien och i Alaska yuppienalle Substantiv mobiltelefon yuzu Substantiv ett citrusträd (Citrus ×junos), en östasiatisk hybrid i familjen vinruteväxter (Rutaceae), sannolikt uppkommen genom korsning mellan mandarin (Citrus reticulata) och ichangpapeda (Citrus cavaleriei) yuzujos Substantiv stavningsvariant till yuzujuice yuzujuice Substantiv juice gjord av yuzufrukter yva Verb vara stolt över något yvig Adjektiv tät och utbredd yvighet Substantiv det att vara yvig yxande Substantiv det att yxa yxman Substantiv man med yxa yxmörda Substantiv döda, efter planering, med yxa yxrån Substantiv rån som begås med yxa som vapen yxskaft Substantiv skaft på en yxa zajin Substantiv den sjunde bokstaven i det hebreiska alfabetet: ז zambier Substantiv invånare i Zambia eller som har zambisk härkomst zambisk Adjektiv som rör Zambia zambiska Substantiv kvinna från Zambia zamiakalla Substantiv en växtart (Zamioculcas zamiifolia) vanlig som krukväxt inom familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art zanzibarisk Adjektiv som rör den tanzaniska ön Zanzibar eller dess invånare zapadnik Substantiv anhängare (främst på 1800-talet) av tanken (kulturströmning) att Ryssland bör ta till sig västerländska idéer zapatist Substantiv medlem av en vänsterrörelse (sedan 1994) i södra Mexiko, sentida anhängare av mexikanske revolutionären Emiliano Zapata (1879–1919) zappande Substantiv det att zappa zarfatiska Substantiv språk som talas i norra Frankrike zayin Substantiv den sjunde bokstaven i det hebreiska alfabetet: ז zazaiska Substantiv ett indoiranskt språk som talas av zazafolket i östra Turkiet zebibyte Substantiv 270 bytes zebrablad Substantiv en växtart (Tradescantia zebrina) inom familjen himmelsblommeväxter (Commelinaceae); exemplar av denna växt zebrafisk Substantiv stavningsvariant av sebrafisk zebrahuernia Substantiv en växtart (Huernia zebrina) inom familjen oleanderväxter (Apocynaceae); exemplar av denna växt zebrasköld Substantiv en växtart (Alocasia zebrina) inom familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art zeeländska Substantiv språk (eller nederländsk dialekt) som talas i Zeeland i Nederländerna zelkova Substantiv släkte inom familj almväxter; individ av detta släktet zelot Substantiv fanatisk, enfaldig trosivrare zelotisk Adjektiv fanatisk zenbuddhism Substantiv variant av buddhism med särskilt fokus på meditation zenbuddhist Substantiv anhängare av zenbuddhism zenbuddhistisk Adjektiv som rör zenbuddhism eller zenbuddhister zenbuddism Substantiv variant av buddism med särskilt fokus på meditation zenbuddist Substantiv anhängare av zenbuddism zenbuddistisk Adjektiv som rör zenbuddism eller zenbuddister zenit Substantiv den punkt på himmelssfären belägen rakt ovanför observatören (med "ovanför" avses i riktningen från himlakroppens geometriska centrum) zeppelinare Substantiv slags motordrivet luftskepp med en stomme av metall zeptoampere Substantiv enhet (med beteckningen zA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 10−21 ampere zeptocoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas zC och definieras som 10−21 coulomb zest Substantiv det yttre /strimlade/ skalet på en citrusfrukt zettaampere Substantiv enhet (med beteckningen ZA) för den fysikaliska storheten elektrisk ström, vilken motsvarar 1021 ampere zettabyte Substantiv 1021 bytes zettacoulomb Substantiv en enhet för fysikaliska storheten elektrisk laddning (Q), som betecknas ZC och definieras som 1021 coulomb zeugma Substantiv fras med ett flertydigt ord, som genom meningens konstruktion används i olika betydelser zhuang Substantiv språk som talas i vissa regioner av Kina ziljon Substantiv extremt stort antal zinkcyanid Substantiv kemisk förening av zink, kol och kväve zinkfosfat Substantiv kemisk förening av zink, fosfor och syre zinkfosfid Substantiv kemisk förening av zink och fosfor zinkgruppen Substantiv namn av tolfte gruppen av periodiska systemet zinkgruva Substantiv gruva ur vilken man bryter zink zinkhalt Substantiv andel zink (i en blandning eller lösning) zinkkarbonat Substantiv salt av kolsyra zinkklorid Substantiv kemisk förening av zink och klor zinkmynt Substantiv mynt av zink zinknitrat Substantiv kemisk förening av zink, kväve och syre zinkoxid Substantiv kemisk förening av zink och syre zinksulfat Substantiv en kemisk förening av zink, svavel och syre, ZnSO4 zinksulfid Substantiv kemisk förening av zink och svavel zippa Verb använda sig av ett komprimeringsverktyg för att packa ner en eller flera filer till en arkivfil som tar mindre plats zirkon Substantiv genomskinligt, ljusbrytande och mycket hårt mineral (ZrSiO4) ibland bearbetat till ädelsten zirkonium Substantiv ett grundämne med atomnummer 40, atommassa 91,2 och symbolen Zr zirkoniumdioxid Substantiv kemisk förening av zirkonium och syre zirkoniumkarbid Substantiv kemisk förening av zirkonium och kol zlatanera Verb klara av något med kraft; dominera zloty Substantiv benämning på valutan i Polen zodiakal Adjektiv som relaterar till zodiak zodiaken Substantiv djurkretsen (ett bälte av tolv stjärnbilder som solen syns genomvandra under ett år) zodiaktecken Substantiv synonym till stjärntecken zoisit Substantiv ett mineral som påminner om epidot och som innehåller silikater av kalcium och aluminium zombieaktig Adjektiv som liknar en zombie zombieapokalyps Substantiv världskatastrof där zombier utplånar stora delar av eller hela mänskligheten zombiejage Substantiv lek av typen kull/jage där de som blir tagna av jagaren blir till zombier zombifiera Verb göra till zombie zonkarta Substantiv karta över geografiska zoner (t.ex. odlingszoner) zonrör Substantiv tändrör med inbyggd radar som bringar projektilen till krevad inom visst avstånd från målet zontariff Substantiv taxa med relativt minskad avgift för längre resor zoobiot Substantiv parasit som hämtar sin näring ur värddjur zoofobi Substantiv rädsla för djur zoolog Substantiv person som sysslar med zoologi zoologi Substantiv den gren av biologin som inriktar sig på studiet av djur zoologisk Adjektiv rörande zoologi zoomning Substantiv handlingen att zooma zoomobjektiv Substantiv objektiv med steglös föränderlig brännvidd zoomtrötthet Substantiv subjektiv upplevelse av mental utmattning till följd av många videomöten zoonos Substantiv infektionssjukdom som smittar mellan arter (främst till människa) zoonotisk Adjektiv som smittar mellan djur av olika arter (speciellt till människa) zootomi Substantiv vetenskapen om djurens anatomi zoroastrier Substantiv person som följer religionen zoroastrism zoroastrisk Adjektiv som avser zoroastrismen zoroastrism Substantiv en monoteistisk religion med ursprung i det forna Iran zouk Substantiv en musikstil från Martinique och Guadeloupe i Västindien som kombinerar latinamerikanska och västafrikanska rytmer med disco zuavjacka Substantiv en långärmad öppen jacka för kvinnor, populär på 1850- och 1860-talen zucchini Substantiv en grönsak, squash (vetenskapligt namn Cucurbita pepo) zumba Substantiv ett slags gruppträning som bygger på en kombination av aerobics och dans till latinamerikanska rytmer (i synnerhet salsa, merengue, cumbia och reggaeton) zygot Substantiv cell som bildas efter att gameter från båda könen förenats (t.ex. äggcell och spermie) zymogen Substantiv inaktivt förstadium till t.ex. ett enzym; proenzym zymologi Substantiv läran om jäsning zäta Interjektion bokstaven Z (gement: z) i det svenska bokstaveringsalfabetet äbblakaga Substantiv äppelkaka äckelmagad Adjektiv som har lätt att bli äcklad äckelpäckel Substantiv något äckligt, något som vållar känsla av stark avsmak äcklighet Substantiv det att vara äcklig; något som är äckligt ädelfiske Substantiv det att fiska sådana laxfiskar som är särskilt intressanta för sportfiskare (som lax, öring, röding och harr) ädelgas Substantiv ett grundämne som i grundtillståndet har fyllt det yttersta elektronskalet med elektroner, de är samtliga gaser vid rumstemperatur; ett grundämne i det periodiska systemets grupp 18 ädelgran Substantiv en trädart i familjen abies, ett barrträd ädelhet Substantiv det att vara ädel ädellövskog Substantiv lövskog främst bestående av ädellövträd ädellövträd Substantiv lövträd vars träslag är särskilt värdefullt och har stor ekologisk betydelse ädelmalm Substantiv malm till ädelmetall ädelmalmsfyndighet Substantiv fyndighet av ädelmalm ädelmetall Substantiv någon av metallerna guld, silver och platina ädelmod Substantiv storsinthet, mildhet och försonlighet ädelmodig Adjektiv med ädelt sinnelag; storsint, generös ädelmögel Substantiv begrepp om flera mögelarter som används för framställning av mögelost ädelost Substantiv svensk slags grönmögelost tillverkad av komjölk (till skillnad från franska roquefortosten av fårmjölk); stycke av denna ost ädelsinnad Adjektiv som anses ha ett ädelt sinne ädelsint Adjektiv som anses ha ett ädelt sinne ädelt Adverb på ett ädelt sätt ädling Substantiv yngling med adlig eller kunglig härstammning ägandeform Substantiv genitiv ägarbyte Substantiv det att något byter ägare ägarinna Substantiv kvinnlig ägare ägarlägenhet Substantiv lägenhet som ägs direkt ägarlös Adjektiv som saknar ägare ägga Verb kasta ägg på äggande Substantiv det att ägga; äggkastning äggblåsa Substantiv de påsliknande cellanhopningar i äggstockarna som innehåller var sin äggcell äggcell Substantiv kvinnliga varianten av könscell; kvinnlig könscell, som (före ägglossning) finns i äggstock äggdelare Substantiv äggskivare; redskap som gör skivor av ett hårdkokt ägg äggformad Adjektiv formad som ett ägg; oval, äggformig äggformig Adjektiv som har formen av ett ägg ägghalva Substantiv hälft av ett kokt ägg äggisolator Substantiv slags elektrisk isolator av glaserat porslin i oval form (som ett ägg) för två luftledningar äggkartong Substantiv förpackning i kartong som innehåller, eller är avsedd att innehålla, ett antal hönsägg för konsumtion (oftast ligger äggen i två eller flera rader i en ensam våning i kartongen som har en grop för varje enskilt ägg) äggklocka Substantiv klocka vars huvudsyfte är att avge en signal efter en förinställd tid äggkokare Substantiv maskin som kokar ägg äggkopp Substantiv föremål som används för att hålla kokta ägg på plats när de ska ätas äggkorg Substantiv korgen som används för insamling av ägg i hönshuset äggledare Substantiv någon (tuba uterina) av de två rörformade strukturer som förbinder respektive äggstock med livmodern, och genom någon en äggcell färdas från aktuell äggstock (vanligtvis den på samma sida som äggledaren) till livmodern e äggledarinflammation Substantiv inflammation i äggledare äggläggande Adjektiv som förökar sig genom äggläggning äggläggning Substantiv det att ägg läggs i samband med fortplantning äggmacka Substantiv smörgås med ägg på äggpannkaka Substantiv omelett äggplanta Substantiv aubergine äggrätt Substantiv rätt med ägg som huvudbeståndsdel, t.ex. omelett äggskivare Substantiv redskap som gör skivor av ett hårdkokt ägg äggsmörgås Substantiv smörgås med pålägg av ägg äggsnodd Substantiv sträng av tjock äggvita som sammanbinder äggula och skalmembran inuti ägg från fåglar och reptiler äggstockscancer Substantiv cancer i en äggstock äggul Adjektiv som har samma gula färg som en äggula äggula Substantiv den gula inre delen av ett ägg, främst hönsägg äggvita Substantiv vätska i ett ägg som omger äggulan äggviteämne Substantiv protein ägnande Substantiv det att ägna ägofred Substantiv laglig skyldighet att hålla sina betande djur så att de inte beträder andras ägor ägrett Substantiv fjäderbuske som bärs som huvudprydnad ägretthäger Substantiv en art (Egretta alba) inom fågelfamiljen hägrar (Ardeidae); individ av arten ägretthäger äktande Substantiv det att äkta äktenskaplig Adjektiv som har med äktenskap att göra äktenskapsannons Substantiv annons i tidningen som meddelar att ett par gifte sig äktenskapsbrytare Substantiv (manlig) person som har begått äktenskapsbrott äktenskapsbryterska Substantiv kvinna som har begått äktenskapsbrott äktenskapshinder Substantiv hinder för två personer (en man och en kvinna) att kunna ingå äktenskap enligt lag äktenskapsmäklerska Substantiv kvinnlig äktenskapsmäklare äktenskapspartner Substantiv gift person (oavsett kön) i förhållande till den andra personen i äktenskapet äktenskapsskillnad Substantiv upplösning av ett äktenskap äktenskapssyn Substantiv syn på äktenskap äkthetskriterium Substantiv kännetecken som används för att avgöra om något är äkta äldreomsorg Substantiv organiserad form av omsorg om äldre personer älf Substantiv manlig varelse ur sagovärlden älga Verb gå (snabbt) med stora kliv; springa snabbt älgakliv Substantiv långt steg (även bildligt) älgburgare Substantiv hamburgare där köttpucken består av älgfärs älgfluga Substantiv blodsugande lusfluga som lever på stora hjortdjur, såsom älg älgfärs Substantiv köttfärs baserad på älgkött älghorn Substantiv horn som vuxit på en älg älghornsbräken Substantiv en växtart (Platycerium bifurcatum) inom familjen stensöteväxter (Polypodiaceae); individ av denna art älgjakt Substantiv jakt på älg älgkalv Substantiv ungdjur av en älg vanligen ej årsgammalt älgkebab Substantiv kebab med älgkött älgkliv Substantiv variant av älgakliv älgko Substantiv hona av arten älg älgkorv Substantiv korv gjord på älgkött älgkramare Substantiv person som aktivt arbetar mot älgjakt älgkött Substantiv kött från älg älgskinn Substantiv skinn av älg älgstek Substantiv stek av älgkött älgtjur Substantiv vuxen hane av arten älg älgtorn Substantiv primitivt bygge för att komma ovan marken vid utkik för älgjakt älling Substantiv unge till anka älsklingsdryck Substantiv den dryck eller någon av de drycker som en viss person eller grupp av personer tycker bäst om älsklingsfärg Substantiv den färg eller någon av de färger som en viss person eller grupp av personer tycker bäst om älskvärdhet Substantiv det att vara älskvärd ältande Substantiv det att älta älvbett Substantiv plötslig smärta som enligt skandinavisk folktro orsakats av ett bett av alver/älvor älvbrink Substantiv brant backe vid älv älvbro Substantiv bro över älv älvdaling Substantiv person från Älvdalen älvdalsk Adjektiv som rör språket älvdalska älvdalska Substantiv ett språk, tidigare betraktat som svensk dialekt, som talas i norra Dalarna älvdans Substantiv tunna dimstråk som sveper över ängsmark i skymning eller gryning och som kan upplevas som dansande slöjor, i folktron associerats med älvors närvaro älvdrottning Substantiv älvornas drottning älvkors Substantiv fyra-, fem- eller sex-)uddig symbol (kors eller stjärna) som användes som skydd mot onda andeväsen och trolldom; amulett med sådant tecken älvkvarn Substantiv grop huggen i ett stenblock vari offergåvor placerades i förhistorisk tid älvlik Adjektiv som liknar en älva älvmynning Substantiv del av älv där vattnet rinner ut i ett hav älvsallat Substantiv en art (Lactuca sibirica) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten älvsallat älvsik Substantiv Coregonus maraena; art inom familjen laxfiskar älvskott Substantiv plötsligt uppstått och ej sällan dödsbringande sjukdom eller smärta som enligt skandinavisk folktro orsakats av alver med pilskott älvstrand Substantiv strandområde vid en älv älvvatten Substantiv vatten som flyter i en älv älväxing Substantiv växtart (Sesleria uliginosa) i gräsfamiljen; individ av denna art ämabel Adjektiv som är mycket omtyckt ämbar Substantiv hink eller spann avsedd för vatten ämbetsbroder Substantiv kollega, medarbetare (broder) i samma yrke (ämbete) ämbetsdräkt Substantiv dräkt som bärs av personer som har ett visst ämbete i kyrkan eller staten ämbetsmannavälde Substantiv tjänsteman som använder sin formella och lagliga makt att repressivt underkuva andra medborgare för sin egennytta av något slag ämbetsverk Substantiv en statlig myndighet ämnande Substantiv det att ämna ämnesbetyg Substantiv betyg för ett ämne; enligt ett system som (åter?) infördes i svensk skola 2025 ämneslärare Substantiv lärare som undervisar bara i ett mindre antal skolämnen ämnesområde Substantiv ämne, fack ämnesrad Substantiv första raden i ett brev eller ett mejl ändalykt Substantiv slut ändamålsbyggd Adjektiv särskilt konstruerad och byggd med avsikt att tjäna ett specifikt syfte ändamålsenlig Adjektiv som fungerar bra för att uppfylla sitt ändamål ändamålsenlighet Substantiv det att vara ändamålsenlig ändamålsglidning Substantiv fenomenet då ett projekt byter orsak ändamålslös Adjektiv utan ändamål ändamålslöshet Substantiv det att vara ändamålslös ändande Substantiv det att ända ändelse Substantiv morfem som normalt placeras sist i ett ord och som skiljer olika ordformer inom ett paradigm från varandra ändgiltig Adjektiv detsamma som slutgiltig ändhållplats Substantiv sista hållplatsen på en (buss)tur ändlig Adjektiv i en begränsad omfattning eller storlek som någon gång kommer att upphöra ändligdimensionell Adjektiv lokalt homeomorf med ett vektorrum som spänns upp av ett ändligt antal basvektorer ändlighet Substantiv det att vara ändlig ändlöshet Substantiv det att vara ändlös ändlöst Adverb på ett ändlöst sätt ändpunkt Substantiv punkt där en sträcka slutar ändrande Substantiv det att ändra ändskepp Substantiv ett skepps ändar och ändpartier i längsled: förskepp och akterskepp ändstation Substantiv sista station eller hållplats för en buss, spårvagns- eller tåglinje ändtarm Substantiv sista delen (rectum) av tarmkanalen varigenom exkrement passerar ändtarmscancer Substantiv cancer i ändtarmen ändtarmsöppning Substantiv ändtarmens öppning mot kroppens utsida varigenom avföring lämnar kroppen ändån Adverb ändå ängamat Substantiv slags grönsakssoppa änglabarn Substantiv barn som är änglalikt änglafrom Adjektiv from som en ängel föreställs vara; fullkomligt from änglaförälder Substantiv förälder till ett barn som dött vid tidig ålder änglagod Adjektiv godhjärtad som en ängel föreställs vara; fullkomligt god änglalik Adjektiv lik en ängel änglapiss Substantiv alltför svagt kaffe änglavakt Substantiv beskydd av en ängel ängsbräsma Substantiv en art (Cardamine pratensis) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten ängsbräsma ängsfibbla Substantiv en art (Pilosella floribunda) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten ängsfibbla ängsfryle Substantiv en gräslik växtart (Luzula multiflora) inom familjen tågväxter (Juncaceae); individ av arten ängsfryle ängshaverrot Substantiv en art (Tragopogon pratensis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten ängshaverrot ängshumla Substantiv en art (Bombus pratorum) inom släktet humlor (Bombus); individ av arten ängshumla ängshök Substantiv en art (Circus pygargus) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten ängshök ängsknarr Substantiv mindre vanligt förekommande namn på fågelarten kornknarr (Crex crex) inom fågelfamiljen rallar (Rallidae); individ av arten ängsknarr ängskovall Substantiv en växtart (Melampyrum pratense) inom familjen snyltrotsväxter (Orobanchaceae); individ av denna växtart ängsla Verb göra ängslig, oroa ängslande Adjektiv som ängslar ängslighet Substantiv det att vara ängslig ängsmaskros Substantiv en art (Taraxacum hamatum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten ängsmaskros ängspiplärka Substantiv en art (Anthus pratensis) inom fågelfamiljen ärlor och piplärkor (Motacillidae); individ av arten ängspiplärka ängssilja Substantiv en art (Silaum silaus) inom växtfamiljen flockblommiga växter (Apiaceae); individ av arten ängssilja ängsskära Substantiv en art (Serratula tinctoria) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten ängsskära ängsull Substantiv halvgräs som växer i Europa, norra Asien och Nordamerika i öppna våtmarker och myrområden (vetenskapligt namn Eriophorum angustifolium) som efter blomningen får vippor med den karaktäristiska vita ullen änkedrottning Substantiv drottning som blivit änka änkeprostinna Substantiv prostinna som blivit änka änkestånd Substantiv tillståndet att leva själv efter ens livspartners död änkestöt Substantiv snabbt övergående ilande och lätt förlamande känsla vid stöt mot en specifik nerv (vanligen nervus ulnaris) i armbågen änketsarinna Substantiv tsarinna som blivit änka änklek Substantiv leken "sista paret ut" änna Adverb nästan som, liksom, så att säga ännaklämd Adjektiv ivrig, angelägen, orolig änterbila Substantiv stridsyxa vid äntring änterbrygga Substantiv skeppsmonterad fällbar ramp, fallbrygga eller vindbrygga, ibland med hake längst ut, som vid bordning av fientligt fartyg släpps över dess reling för att ge gångväg för ens äntergastar änterhuggare Substantiv huggare avsedd för äntring äntersvärd Substantiv svärd avsedd för äntring äntring Substantiv det att äntra ett fartyg äntringsbrygga Substantiv änterbrygga äppelbit Substantiv stycke (som skurits) av ett äpple äppelblom Substantiv (samling av) blommor från äppelträdet äppelcider Substantiv cider som är gjord på äpplen äppelcidervinäger Substantiv vinäger framställd av äppelcider äppelglass Substantiv glass som smakar äpple äppelkaka Substantiv sockerkaka med skivor av äpple upptill äppelkindad Adjektiv som har runda kinder med frisk (ofta rosig) färg, typiskt som tecken på sundhet, ungdomlighet eller käckhet äppelklyfta Substantiv i form av en klyfta utskuren del av äpple äppelknyckarbyxa Substantiv stora pösiga byxor som med fördel bärs vid äppelknyckning; golfbyxor äppelkompott Substantiv kompott gjord på äpplen äppelkräm Substantiv kräm på kokade äpplen; vanlig som efterrätt äppelkärna Substantiv kärna från ett äpple äppelmunk Substantiv bakelse med smak av äpple äppelsaft Substantiv dryck gjort på pressade äpplen äppelskal Substantiv det skal som omger ett äpple och som kan skalas av med en potatisskalare äppelskörd Substantiv skörd av äpplen äppelsort Substantiv sort (framodlad variant) av äpple äppelsyra Substantiv karboxylsyra som består av kol, väte och syre, med formeln C4H3O2(OH)3 äpplebit Substantiv variant av äppelbit äpplecider Substantiv variant av äppelcider äpplekräm Substantiv kräm som är gjord på äpplen äpplemos Substantiv variant av äppelmos äpplesaft Substantiv variant av äppelsaft äppleskal Substantiv stavningsvariant av äppelskal äpplesyra Substantiv variant av äppelsyra äppleträd Substantiv variant av äppelträd ärande Substantiv det att ära ärbarhet Substantiv det att vara ärbar ärbeta Verb arbeta ärdä Substantiv axel äregirig Adjektiv ärelysten äregirighet Substantiv det att vara äregirig; det att vara ärelysten, streberaktig, maktlysten, makthungrig, maktsträvande, ambitiös eller rangsjuk ärekränkande Adjektiv som utgör förtal eller förolämpning ärelös Adjektiv utan ära ärelöshet Substantiv det att vara ärelös ärerörig Adjektiv som kränker någon eller någots ära äreskänk Substantiv gottgörelse, gratifikation ärftlighet Substantiv vidarebefordran av påbrå till nästa generation; den grad till vilken en viss egenskap brukar gå till ett barn från dennes biologisk föräldrar ärftlighetslära Substantiv vetenskapen om hur egenskaper nedärvs, genetik ärg Substantiv grön eller blågrön beläggning som drabbar koppar (eller kopparlegeringar såsom mässing eller brons) vid oxidering ärggrön Adjektiv nyans av grön som liknar ärg ärja Verb att plöja med årder ärkebiskoplig Adjektiv som har att göra med ärkebiskopsämbetet ärkebiskopsdöme Substantiv område som styrs av en ärkebiskop ärkebov Substantiv framstående bov ärkedemon Substantiv demon av högsta rang ärkehertig Substantiv prins av det habsburgska kejsardömet i det gamla Österrike ärkehertiginna Substantiv prinsessa i Österrike ärkekonservativ Adjektiv konservativ till sin spets, ultrakonservativ ärkenöt Substantiv idiot ärkereaktionär Adjektiv väldigt reaktionär ärkerival Substantiv den främste, störste rivalen ärkeskojare Substantiv framstående bedragare ärkeskurk Substantiv framstående skurk ärla Substantiv någon av de fågelarter som räknas till ärlesläktet (Motacilla); individ av dessa arter ärlesolfjäderstjärt Substantiv en art (Rhipidura leucophrys) inom fågelfamiljen solfjäderstjärtar (Rhipiduridae); individ av arten ärlesolfjäderstjärt ärligen Adverb på ett ärligt sätt ärligt Adverb på ett ärligt sätt ärmhål Substantiv hål i klädesplagg för ärm att anslutas ärmlös Adjektiv som saknar ärmar ärmspjäll Substantiv detsamma som armspjäll ärrig Adjektiv täckt av ärr ärrighet Substantiv det att vara ärrig ärt Substantiv Pisum sativum; art inom familjen ärtväxter ärtig Adjektiv snitsig, fräsch, modern ärtskocka Substantiv kronärtskocka eller jordärtskocka ärtsoppa Substantiv soppa gjord på ärtor ärtsångare Substantiv en fågelart (Sylvia curruca), i familjen Gamla världens sångare (Sylviidae); individ av denna art ärttörne Substantiv en städsegrön växtart (Ulex europaeus) inom familjen ärtväxter (Fabaceae); individ av arten ärttörne ärtväxt Substantiv växt med frukt i form av en balja ärtväxter Substantiv en växtfamilj (Fabaceae) inom ärtordningen Fabales ärvande Substantiv det att ärva ärvärde Substantiv storhetens verkliga värde i en teknisk process äska Verb be om (pengar), framföra en begäran; begära äsping Substantiv unge till huggorm ässja Substantiv öppen härd i vilken nödvändig temperatur för bearbetning av smidesjärn kan uppnås ätbarhet Substantiv egenskapen att vara ätbar (lämplig för förtäring) äten Adjektiv som ätits ätlan Substantiv tanke, avsikt; bestämmelse ätlig Adjektiv som man kan äta utan att man blir skadad ättartal Substantiv släktregister, stamtavla; ett genealogiskt uppslagsverk ättartavla Substantiv stamtavla ättehög Substantiv forngrav ättekulle Substantiv ättehög, gravkulle ättelägg Substantiv ättling, avkomma ättestupa Substantiv bristfälligt socialt skyddsnät för pensionärer ättetavla Substantiv variant av ättartavla ättika Substantiv en organisk syra, som bland annat används vid matberedning ättiksprit Substantiv ättika med tämligen hög halt av ättiksyra ättikssprit Substantiv variant av ättiksprit ättiksyra Substantiv etansyra ätäpple Substantiv äpple som lämpar sig att ätas direkt ävenledes Adverb likaledes ävensom Konjunktion liksom, också ävenså Adverb dessutom, därtill, likaså, också äventyrerska Substantiv kvinnlig äventyrare äventyrlighet Substantiv det att vara äventyrlig; något som är äventyrligt äventyrsbad Substantiv anläggning för inom- eller utomhusbad med nöjesinrättningar såsom vattenrutschkanor och bassäng med vågmaskin äventyrsfilm Substantiv film (en genre) som kännetecknas av (oftast relativt lättsmält) spänning och fantasi och att handlingen kretsar kring en eller flera personers ”äventyr”, typiskt en riskfylld expedition eller resa till en främmande och e äventyrslysten Adjektiv som söker spänning äventyrslystnad Substantiv starkt begär efter äventyr äventyrsroman Substantiv roman med äventyr; pojkbok äventyrsturism Substantiv turism som involverar fysiskt utmanande aktiviteter ävja Substantiv gyttja; sörja; slask ävjebotten Substantiv botten (av vattendrag) som är gyttjigt ävlan Substantiv ivrig strävan ävlas Verb ivrigt bemöda sig, jaga efter äxing Substantiv gräsväxt vars blomställning liknar ett ax åbrodd Substantiv en art (Artemisia abrotanum) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten åbrodd åbäke Substantiv stort, grovt, klumpigt föremål eller gestalt åbäkig Adjektiv klumpig, oformlig, otymplig åda Substantiv ejderhona ådagalägga Verb tydligt visa ådekolong Substantiv stavningsvariant till eau-de-cologne ådelta Substantiv delta vid åmynning åderblad Substantiv en växtart (Fittonia albivenis) inom familjen akantusväxter (Acanthaceae); individ av denna art åderbråck Substantiv sjuklig utvidgning av blodåder åderförkalkad Adjektiv som lider av åderförkalkning åderförkalkning Substantiv (sjuklig men mycket vanlig) förändring av blodkärlens väggar förknippad med formation av (aterosklerotiska) plack åderhinna Substantiv (exemplar av) den hinna (koroidea) som ligger mellan senhinnan (sklera) och näthinnan (retina) i ögat och som innehåller blodkärl åderlåta Verb avlägsna, tappa eller tömma någon eller något värdefullt åderlåtning Substantiv avlägsnande av blod från en patient för att bota eller förebygga sjukdomar ådraga Verb (reflexivt) skaffa sig; råka ut för ådrig Adjektiv som har (många eller framstående) ådror ådrighet Substantiv det att vara ådrig åfan Interjektion stavningsvariant av ofan ågren Substantiv psykiska reaktioner såsom oro, ångest, rädsla och skam i samband med en baksmälla åhoj Interjektion ett lystringsord för att påkalla uppmärksamhet åhöra Verb lyssna på åhörande Substantiv det att åhöra åhörare Substantiv person som lyssnar, vanligen till ett framträdande eller ett föredrag åhörarinna Substantiv kvinnlig åhörare åhörarläktare Substantiv läktare där personer som lyssnar kan sitta åja Interjektion uttryck av mild invändning eller negativ känsla åkallan Substantiv det att söka hjälp hos högre makt; bön åkarbrasa Substantiv serie fysiska rörelser för att höja kroppstemperaturen och öka blodcirkulationen, där en person omväxlande sträcker ut armarna och sedan slår ihop dem runt överkroppen i snabb takt åkattraktion Substantiv anläggning i nöjespark som erbjuder någon typ av åktur för nöjes skull, som ofta dröjer bara några minuter åkband Substantiv armband av papper eller plast, som fungerar som biljett till valfria åkattraktioner på en nöjespark under en begränsad tid, exempelvis en dag åkdon Substantiv anordning för transport av personer åkerareal Substantiv område av ett samhälle som används för jordbruk åkerbinda Substantiv örten Fallopia convolvulus; en slingerväxt åkerbruk Substantiv odling av kulturväxter åkerbrukare Substantiv personer som arbetar med åkerbruk åkerfibbla Substantiv en art (Hypochaeris glabra) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten åkerfibbla åkerfräken Substantiv en art (Equisetum arvense) inom växtfamiljen fräkenväxter (Equisetaceae); individ av arten rävsvans åkerförgätmigej Substantiv en art (Myosotis arvensis) inom växtfamiljen strävbladiga växter (Boraginaceae); individ av arten åkerförgätmigej åkerhumla Substantiv en art (Bombus pascuorum) inom släktet humlor (Bombus); individ av arten åkerhumla åkerhöna Substantiv rapphöna åkeri Substantiv företag som ombesörjer transport av gods med främst lastbilar åkerjord Substantiv jord på åker för odling åkerkulla Substantiv en art (Anthemis arvensis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten åkerkulla åkerkål Substantiv en art (Brassica rapa) inom växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); mängd individer av arten åkerkål åkerkårel Substantiv en art (Erysimum cheiranthoides) i växtfamiljen korsblommiga växter (Brassicaceae); individ av arten åkerkårel åkerlapp Substantiv mindre åker, litet stycke åker åkermark Substantiv uppodlad mark åkermolke Substantiv en art (Sonchus arvensis) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten åkermolke åkermynta Substantiv en flerårig kransblommig ört (Mentha arvensis); individ av denna art åkerogräs Substantiv ogräs som växer på åkrarna åkerren Substantiv ouppodlad gräsbevuxen markremsa längs en åker åkerrättika Substantiv (Raphanus raphanistrum), ett åkerogräs åkersnylthumla Substantiv en art (Bombus campestris) inom insektsfamiljen långtungebin (Apidae); individ av arten åkersnylthumla åkersork Substantiv däggdjursart (Microtus agrestis) i underfamiljen sorkar; individ av denna art åkerspöke Substantiv fågelskrämma på åker åkertistel Substantiv en art (Cirsium arvense) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten åkertistel åkervinda Substantiv en växtart (Convolvulus arvensis) inom familjen vindeväxter (Convolvulaceae); exemplar av denna art åkervindefly Substantiv fjärilsarten Emmelia trabealis som ingår i familjen nattflyn (Noctuidae) åkervädd Substantiv blomma av arten Knautia arvensis eller släktet Knautia åklaga Verb åtala, anklaga åklagande Substantiv det att åklaga åklagarkammare Substantiv åklagarmyndighetens lokala organisation åklagarmyndighet Substantiv statlig myndighet som utifrån polismyndighetens brottsutredningar kan väcka åtal i domstol åklagarvittne Substantiv vittne som kallats av åklagaren åkning Substantiv det att åka åksjuka Substantiv illamående av att åka (bil, buss, tåg) åkt Adjektiv som har åkts åkå Verb åka åla Verb liggande förflytta (sig) genom att göra slingrande rörelser med kroppen, röra sig som en ål ålagille Substantiv fest i södra Sverige då man äter olika ålrätter som firas på hösten ålahue Substantiv ålhuvud ålahuve Substantiv stavningsvariant av ålahue ålahuvud Substantiv stavningsvariant av ålahue ålakråka Substantiv storskarv ålandsrot Substantiv en art (Inula helenium) inom växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten ålandsrot ålderdomlig Adjektiv som främst användes tidigare i historien; som i det vardagliga språket inte längre är särskilt vanligt ålderdomskrämpa Substantiv krämpa förknippad med hög ålder ålderdomssvag Adjektiv funktionsnedsatt på grund av hög ålder ålderdomssvaghet Substantiv svaghet på grund av hög ålder ålderism Substantiv åldersdiskriminering, särbehandling på grund av (föreställningar om) ålder ålderman Substantiv en vald föreståndare för ett gille eller skrå åldersbestämma Verb bestämma åldern på åldersdiskriminering Substantiv diskriminering på grund av ålder åldersfixerad Adjektiv som har en fix idé om ålder åldersgrupp Substantiv abstrakt samling av personer av ungefär samma ålder, eller inom ett visst spann av åldrar (vanligen mätta i hela år) åldersgräns Substantiv ålder (vanligen i år och på människa) sådan att en viss regel enbart gäller för personer under eller över denna ålder (inklusive eller exklusive åldern själv) ålderskrämpa Substantiv krämpa förknippad med hög ålder åldersnoja Substantiv rädsla för att bli gammal/åldras ålderspensionär Substantiv person som erhåller ålderspension ålderspresident Substantiv längst tjänstgörande ledamoten (med flest tjänsteår) i en församling (t.ex. riksdagen) åldersskäl Substantiv anledning som har att göra med (oftast hög) ålder (oftast hos en person) åldersspann Substantiv intervall av åldrar (hos personer) ålderssynthet Substantiv tillståndet att ögats ackommodationsförmåga är nedsatt så att personen har svårt att se på nära håll, vanligen på grund av att linsen blir mindre elastisk med ökande ålder ålderstecken Substantiv tecken utmärker att någon eller något är eller håller på att bli gammalt ålderstigen Adjektiv /alltför/ gammal åldersvårta Substantiv godartad vårta av sorten seborroisk keratos som vanligen växer ut på huden med åldern åldrig Adjektiv gammal, som har hög ålder åldring Substantiv gammal person åldringsvälde Substantiv principen att den äldste bestämmer, organisation (stat) som tillämpar denna princip ålekråka Substantiv storskarv ålfiskare Substantiv person som fiskar ål ålfiske Substantiv fiske av ål åliggande Substantiv plikt, formell skyldighet ålkista Substantiv en sorts spjällåda för ålfiske i rinnande vatten ålkrok Substantiv storskarv ålkråka Substantiv storskarv ålkusa Substantiv en art (Zoarces viviparus) inom fiskfamiljen tånglakefiskar (Zoarcidae); individ av arten ålkusa ålla Substantiv torklåda ålrökeri Substantiv rökeri som är specialiserad på att röka ål ålskinn Substantiv tajt åtsittande klädesplagg för kvinnor ålsoppa Substantiv soppa med ål som huvudingrediens ålstreck Substantiv mörkt streck på hästrygg ålägga Verb begära eller kräva att någon ska göra något visst åländsk Adjektiv som rör Åland åländska Substantiv någon dialekt av svenska som talas på Åland ålänning Substantiv person, i synnerhet man, från Åland åm Substantiv gammaldags svenskt rymdmått motsvarande ett fat åma Verb inta krångliga positioner med sin kropp på ett konstlat sätt; åbäka sig åmbrå Verb hamra åminne Substantiv hågkomst, minne åminnelse Substantiv hågkomst, minne åminnelsedag Substantiv dag då minnet av något uppmärksammas åmning Substantiv skala som markerar avståndet till kölens underkant åmvis Adverb i en mängd av flera åm (stor mängd) åmynning Substantiv mynning av en å ånd Substantiv hand ångare Substantiv det samma som ångbåt eller ångfartyg ångbåt Substantiv båt som drivs med hjälp av en ångmaskin ångbåtslinje Substantiv sträcka som regelbundet trafikeras av en ångbåt ångbåtssjöfart Substantiv sjöfart med ångbåtar ångdrift Substantiv drift med ångmaskin ångdriven Adjektiv som använder ånga som energikälla eller energibärare ångerfrist Substantiv tidsperiod under vilken ett köp (eller liknande) kan ångras ångerfullt Adverb fullt av ånger ångermanländsk Adjektiv som kommer ifrån, är belägen i, eller på annat sätt kopplas till Ångermanland ångermanlänning Substantiv person från, eller bosatt i Ångermanland ångerrösta Verb ogiltigförklara sin förtidsröst (i ett allmänt val) genom att rösta på nytt på själva valdagen ångestanfall Substantiv kort period av intensiv ångest ångestattack Substantiv kort period av intensiv ångest ångestframkallande Adjektiv som framkallar ångest ångestfull Adjektiv full av ångest ångestfylld Adjektiv som innehåller en mycket påträngande känsla av ångest, såsom rädsla, oro och olust ångestrop Substantiv rop av ångest ångestskri Substantiv skri av ångest ångestskrik Substantiv skrik av ångest ångfartyg Substantiv ångare, fartyg som drivs med ångmaskin, till skillnad från segel eller diesel ångflygplan Substantiv flygplan som drivs med ångmaskin ångkoka Verb tillaga mat i vattenånga ångkokare Substantiv slags kastrull eller apparat för tillagning av livsmedel i ånga från upphettad vätska (ångbad), där maten placeras ovanför vätskan utan direkt kontakt med den ångkraft Substantiv energi som utvinns ur vatten som upphettats till vattenånga ångkvarn Substantiv kvarn som får sin drivkraft från en ångmaskin ånglok Substantiv lok som drivs av en ångmaskin ånglokomotiv Substantiv ånglok; lokomotiv som drivs av en ångmaskin ånglås Substantiv blåsa av förångad vätska i en ledning ångmaskin Substantiv motor där värmeenergi (oftast från kolförbränning) buren av vattenånga omvandlas till mekaniskt arbete, i synnerhet om kolvångmaskiner ångpanna Substantiv ett aggregat som producerar överhettad vattenånga med visst tryck genom upphettning av vatten till kokning ångpump Substantiv ångdriven pump (länspump på ångfartyg) ångrande Substantiv det att ångra ångrör Substantiv rör som leder ånga; från ångpanna till cylinder ångskovel Substantiv grävmaskin (grävskopa) driven av ångmaskin ångslup Substantiv slup som drivs med hjälp av en ångmaskin ångstrykjärn Substantiv strykjärn som avger ånga för att fukta tyget och göra det lättare att få bort veck och skrynklor ångstråle Substantiv smal ström av ånga ångström Substantiv en längdenhet som betecknas Å och motsvarar 10^{-10} meter ångturbin Substantiv turbin som drivs av ånga under tryck ångturbintyp Substantiv typ av ångturbin ångvissla Substantiv apparat för att ge ljudsignal med ånga ånn Pronomen han åpen Adjektiv girig, självisk (framförallt gällande mat) årder Substantiv en sorts plogliknande jordbruksredskap utan vändskiva åretrunt Adverb under hela året årfenshaj Substantiv en fiskart (Carcharhinus longimanus) i familjen gråhajar (Carcharhinidae); individ av denna art årmiljon Substantiv period om miljon år årsanställd Adjektiv anställd för perioden ett år (eller ett år i taget) årsavverkning Substantiv den virkesvolym, skogsareal eller det antal träd som avverkas under ett år årsberättelse Substantiv styrelsens redogörelse för årets verksamhet årsförslag Substantiv budget årsgammal Adjektiv som är ett år gammal, ettårig årshjul Substantiv solkalender för högtider inom en del nya religiösa rörelser årshögtid Substantiv högtidligare årsmöte eller årsfest /inom societet eller akademi/. årsinkomst Substantiv den sammanlagda inkomst som en person har ett givet år årskonferens Substantiv årlig konferens årskongress Substantiv årlig sammankomst årskort Substantiv plastkort (eller digitalt "kort") som ger brukaren tillgång till en viss (förbetald) tjänst under ett års tid, ofta resor i kollektivtrafiken (hos ett givet företag) eller tillgång till exempelvis ett gym årskull Substantiv alla personer som är födda samma år årslång Adjektiv som varar i åratal årsmedeltemperatur Substantiv medeltemperatur i ett givet område under ett år årsmån Substantiv sammantaget om en uppsättning egenskaper under ett år som påverkar växtförhållanden, såsom variation i intensitet och tidpunkt för temperatur, nederbörd, näringstillgång, konkurrens, sjukdomar över tid o.dyl. årsmöte Substantiv organ, som oftast är det högst beslutande inom en förening, där man väljer styrelse, och beslutar om verksamhetsplan årsomsättning Substantiv total försäljning för ett företag eller organisation under hela året årsproduktion Substantiv sammanlagd produktion under ett år årsredovisning Substantiv årlig redovisning av ett företags ekonomi årsrik Adjektiv gammal årsring Substantiv enskild ring som skapas vid ett träds tillväxt (under ett år) och tillsammans med andra årsringar bildar ett mönster synligt vid ett horisontellt tvärsnitt genom träet årsskifte Substantiv den tid ett kalenderår upphör och övergår till nästa kalenderår (vanligtvis syftande på vintern) årsskott Substantiv under året nybildat skott årsskrift Substantiv en årsbok, en årsrapport, en tidskrift som utkommer en gång per år årsstatistik Substantiv statistik som omfattar data presenterad år för år eller förloppet av ett år årstidsfisk Substantiv annuell äggläggande tandkarp i ordningen Cyprinodontiformes som lägger rom som behöver en diapaus för att utvecklas; art av sådan fisk, där exemplaren endast lever ett år eller en regnperiod årsväxt Substantiv gröda under ett år årta Substantiv en art (Spatula querquedula) inom fågelfamiljen egentliga andfåglar (Anatidae); individ av arten årta årtag Substantiv enskild rörelse med åra när man ror en båt årtal Substantiv tal som betecknar ett visst år enligt en kalender årtull Substantiv stöd för åra på en båt åsidosatt Adjektiv som åsidosatts åsiktsfrihet Substantiv frihet att ha och uttrycka sin åsikt åsiktsfrände Substantiv person med vilken en har delad uppfattning om något åsiktsförtryck Substantiv förtryck baserat på åsikt; förföljelse av människor med en avvikande åsikt åsiktskorridor Substantiv ett snävt utrymme för gångbara åsikter, utanför vilket de anses som extrema åsiktsmotståndare Substantiv person med en annan åsikt än någon annan åsiktsregister Substantiv register över personer och vilken uppfattning de har (i politiska frågor) åsiktsregistrera Verb upprätta ett åsiktsregister, föra in i ett åsiktsregister åsiktsregistrerande Substantiv det att åsiktsregistrera åsiktsregistrering Substantiv handlingen att upprätta ett åsiktsregister åsiktsstark Adjektiv som har starka åsikter åsiktsutbyte Substantiv utbyte av åsikter; debatt, diskussion åsiktsyttring Substantiv tillkännagivande av en åsikt åskby Substantiv kortvarig tidsperiod med åska under vilken kraftigt regn faller åskdiger Adjektiv fylld av åska åskeld Substantiv brand orsakad av åska åskgrå Adjektiv grå likt tunga åskmoln åskgud Substantiv gud som styr över åska åskgudinna Substantiv gudinna som styr över åskan åskhål Substantiv geografisk plats som är sällsynt rik på åskväder åskknall Substantiv skarp smäll som hörs vid en atmosfärisk elektrisk urladdning vid åska åskmoln Substantiv mörkt moln som skjuter i höjden laddat med elektricitet som kan orsaka åska åskmuller Substantiv lång, matt smäll som hörs vid en atmosfärisk elektrisk urladdning vid åska åsknedslag Substantiv blixtnedslag åskoväder Substantiv oväder med åska åskrädd Adjektiv som är (fobiskt) rädd för (att själv vistas i) åskväder åskskur Substantiv kortvarig tidsperiod med åska under vilken kraftigt regn faller åskvigg Substantiv föremål av sten, oftast i form av yxa, som i folktron troddes vara spår av blixtnedslag åskådande Substantiv det att åskåda åskådlig Adjektiv synlig; tydlig åskådliggöra Verb illustrera, belysa, göra åskådlig åskådliggörande Substantiv det att åskådliggöra åskådlighet Substantiv det att vara åskådlig åskådning Substantiv sätt att värdera grundläggande frågor inom ett område åsneaktig Adjektiv som beter sig som en åsna; väldigt dum åsneföl Substantiv ung åsna åsnehingst Substantiv åsna av hankön åsnespark Substantiv listigt men etiskt tvivelaktigt angrepp mot person eller grupp som i tillfället inte får möjlighet att försvara sig (i form av spe eller gliring) åsnesto Substantiv hondjur av underarten åsna åstad Adverb iväg, bort från platsen åstunda Verb /starkt/ vilja ha något; längta efter åstundan Substantiv det att åstunda något åsyfta Verb mena, hänvisa till; beskriva utan att uttryckligen nämna, ofta på ett något omständligt sätt åtaga Verb variant av åta åtalande Substantiv det att åtala åtalbar Adjektiv som kan åtalas åtalseftergift Substantiv handling som efterskänker ett åtal åtalsimmunitet Substantiv rättsligt skydd som ges till en person och som skyddar dem från åtal för ett visst brott eller en rad brott åtbörd Substantiv handrörelse (eller rörelse med annan kroppsdel) som uttrycker känslor eller tankar åteckna Verb skriva under; skriva på åtel Substantiv (del av) kadaver som lagts ut med syfte att locka vilda däggdjur eller fåglar till en viss plats med avsikt att skjuta eller fotografera djuret återanskaffa Verb anskaffa (upphandla, inköpa) på nytt återanskaffad Adjektiv som har anskaffats på nytt återanskaffning Substantiv det att återanskaffa; handling som återanskaffar något återanskaffningsvärde Substantiv kostnad det skulle innebära att ersätta något (antingen genom att köpa eller konstruera på nytt) återanställa Verb anställa på nytt, anställa igen återanställningsstopp Substantiv förbud mot att anställa personer för att ersätta personer som slutat återanvändande Substantiv det att återanvända återanvändning Substantiv det att man använder någonting en gång till återbegrava Verb på nytt begrava (skelett som varit på museum) återbegravd Adjektiv på nytt begravd återberätta Verb föra vidare en berättelse som man själv fått berättad för sig återbeskoga Verb återställa öppen mark till skogsmark genom skogsplantering återbesöka Verb besöka igen återbetalningsskyldig Adjektiv förpliktad att återbetala återbetalningsskyldighet Substantiv det att vara återbetalningsskyldig återbilda Verb bilda på nytt återblick Substantiv det att blicka tillbaka; tillfälle då någon minns något återbruka Verb använda något uttjänt föremål på ett nytt och kreativt sätt istället för att slänga det återbäring Substantiv något (ofta summa) som skänks tillbaka till tidigare innehavare efter att ha genomgått ett system återbördande Adjektiv som återbördar återerövra Verb erövra något på nytt, d.v.s. ta tillbaka något som man tidigare erövrat, eller åtminstone kontrollerat, ägt eller innehaft, men sedermera förlorat till en annan part återerövrande Adjektiv som återerövrar återerövring Substantiv det att återerövra något återetablera Verb etablera på nytt (något som tidigare var befintligt) återetableringsstöd Substantiv ekonomiskt stöd som personer som tidigare sökt asyl kan få i det fall de återvänder till sitt hemland på egen hand återfalla Verb återigen börja bete sig på ett oönskat sätt återfallsförbrytare Substantiv förbrytare som på nytt gör sig skyldig till någon förbrytelse efter att ha åkt fast och dömts tidigare återflytta Verb flytta tillbaka till en tidigare, oftast mer ursprunglig, plats återfuktning Substantiv det att återfukta (något som torkats ut) återfärd Substantiv (hemvändande) resa tillbaka till dit man ursprungligen rest ifrån återförskogning Substantiv förskogning på nytt av tidigare uppodlad mark återförstatliga Verb på nytt förstatliga något som tidigare varit statligt återförstatligad Adjektiv på nytt gjord statlig (om verksamheter eller egendomar som varit förlänade, privata eller konkurrensutsatta) återförstatligande Substantiv förstatligande på nytt av något som tidigare varit statligt återförsäkra Verb på nytt försäkra återförsäkrande Substantiv det att återförsäkra återförsäkrare Substantiv försäkringsbolag som sysslar med återförsäkring återförsäkring Substantiv försäkring som ett försäkringsbolag tecknar hos ett eller flera andra försäkringsbolag med syftet att minska sin egen risk vid vissa typer av skador återförsäljning Substantiv det att först köpa varor av en fabrik och sedan sälja vidare dem till allmänheten fast till ett högre pris återförvildande Substantiv återställning av naturmark till ett sådant tillstånd som den hade före människans påverkan återförvisa Verb sända ett mål tillbaka till en underrätt för förnyad prövning återförvisning Substantiv det att återförvisa; handling som återförvisar något återgivning Substantiv det att återge något återhämtande Substantiv det att återhämta återhålla Verb hålla tillbaka återhållen Adjektiv som hålls tillbaka, som inte visas utåt återhållsam Adjektiv moderat, tyglad, försiktig, blygsam, stram, som lyckas återhålla sina handlingar återhållsamt Adverb måttfullt, sparsamt, kyskt återhöja Verb höja ännu mer när någon redan har höjt återhöjning Substantiv när tidigare höjningar redan gjorts, händelse då ytterligare pengar eller marker satsas återinrätta Verb inrätta på nytt (något som tidigare varit inrättat) återinvestera Verb investera på nytt i samma verksamhet (med vinsten från tidigare investering) återkallande Adjektiv som återkallar återkallelse Substantiv handlingen att återkalla något återkasta Verb reflektera återknyta Verb ta upp, exempelvis kontakt med någon, på nytt återknytning Substantiv det att återknyta återkolonisera Verb kolonisera än en gång återkoppling Substantiv fenomenet att resultat av en pågående händelse påverkar händelsen själv, antingen positivt (förstärkande) eller negativt (dämpande) återkrav Substantiv fordran att få något tillbaka som man tidigare lämnat ifrån sig återkräva Verb kräva att få något tillbaka återkval Substantiv möjlighet att kvalificera på nytt återlansera Verb lansera på nytt (något som tidigare lanserats men eventuellt tagits bort eller försvunnit) återlämnande Substantiv det att återlämna återlämning Substantiv det att återlämna något återlösning Substantiv försoning mellan Gud och människor genom Kristi gärning; den fallna människans upprättelse genom Jesu offerdöd ("lösen") för att befria människorna från synd och död återplantera Verb plantera på nytt (något som tidigare på samma plats varit befintligt) återplantering Substantiv det att återplantera återresa Substantiv resa tillbaka till där man kom ifrån återreseförbud Substantiv juridiskt förbud som hindrar en person från att återvända till ett land under en viss tidsperiod eller på obestämd tid återskapning Substantiv föremål som gjorts för att likna något (som inte finns kvar) återslag Substantiv slag framkallat i motreaktion från tidigare attack; slag i gengäld från tidigare slag återspegling Substantiv det att återspegla något återstart Substantiv det att starta om, momentet att sätta igång på nytt återstudsa Verb studsa tillbaka återstudsande Adjektiv som återstudsar återställande Substantiv det att återställa återställelse Substantiv det att återställa återställningstecken Substantiv tecknet ♮, ett tecken i notskrift som upphäver verkan av ett tidigare förtecken återsända Verb skicka tillbaka återtåg Substantiv ordnad reträtt av en (viss) större truppstyrka återuppbyggande Substantiv det att återuppbygga återuppfinna Verb uppfinna (något) på nytt återuppfinning Substantiv något som uppfinns av någon som tidigare redan har funnits återupplevelse Substantiv upplevelse av något (igen) som man tidigare redan har upplevt, kanske genom minnen som återkommer, eller återbesök vid gamla platser; upplevelse av något som någon annan (tidigare) har upplevt; det att återuppleva återupprättad Adjektiv upprättad på nytt återupprättelse Substantiv det att återupprätta någon återupptagande Substantiv det att återuppta något återupptäcka Verb ännu en gång känna likadant (mycket positivt) inför en företeelse som första gången personen bekantade sig med den; upptäcka en gång till (t.ex. av andra personer) återuppväckelse Substantiv det att återuppväcka återutge Verb utge på nytt; utge en gång till, efter att en tidigare utgåva utgivits återutsänd Adjektiv repriserad, utsänd på nytt återutsända Verb reprisera, sända ut på nytt återutsändning Substantiv repris återval Substantiv tillfälle då någon som redan har vunnit ett politiskt val gör det på nytt återvalskampanj Substantiv kampanj att bli återvald till något ämbete återvandra Verb av fri vilja återvända till sitt hemland eller sin hembygd återvandring Substantiv det att återvandra; invandrares återvändande till det land de kom ifrån återvinningsanläggning Substantiv anläggning för återvinning återvinningscentral Substantiv (större) anläggning (central) där avfall (sopor) tas emot, samlas och sorteras efter material för återvinning återvinningsstation Substantiv plats där containrar och behållare är belägna i syfte att fyllas med material för återvinning återväg Substantiv tillbakaväg, rutt tillbaka till ursprunglig (stadigare) uppehållsplats återvändsgata Substantiv variant av återvändsgränd åtfölja Verb följa med, vara bifogad åtföljande Substantiv det att åtfölja åtgärdsföreläggande Substantiv föreläggande om att vidta en viss åtgärd (exempelvis krav på en hyresvärd att åtgärda en brist i en bostad) åtgärdspaket Substantiv samling riktade insatser med avsikt att rätta till ett fel eller avhjälpa ett problem åtgärdsplan Substantiv genomtänkt ordning för hur något ska åtgärdas eller vilka åtgärder som ska tas åtgärdsprogram Substantiv beskrivning över (t.ex. politiska) åtgärder som planeras att göras åtgå Verb komma att förbrukas, krävas, behövas åtgång Substantiv förbrukning; (även) avsättning åtgången Adjektiv illa hanterad, som blivit utsatt för angrepp; som blivit synligt märkt av skador; i ett dåligt skick åthutning Substantiv brysk tillrättavisning åthävor Substantiv sätt att uppträda vid utförandet av viss handling; ofta om alltför märklig sätt att bete sig; gester, åtbörder åtkomlig Adjektiv som kan kommas åt åtkomlighet Substantiv det att vara åtkomlig åtla Verb utfodra vilt på en plats där jägaren har bra chans att skjuta djuren då de äter åtsida Substantiv mynts eller medaljs framsida åtskilja Verb skilja; hålla isär åtskillig Adjektiv som förekommer i rätt stor mängd; en hel del; rätt mycket åtsmitande Adjektiv som sitter tätt intill kroppen och följer dess form åtstramning Substantiv det att göra något stramare åttaarmad Adjektiv som har åtta armar åttadar Adverb stavningsvariant av åttedar åttafotad Adjektiv som använder åtta fötter då det förflyttar sig åttagradig Adjektiv med en temperatur eller temperaturskillnad på åtta grader (vanligen Celsius) åttahjulig Adjektiv som har åtta hjul åttahundra Räkneord talet 800 åttahundrameterslopp Substantiv lopp på en sträcka av 800 meter åttahörnig Adjektiv som visar upp åtta hörn åttahörning Substantiv oktogon, en månghörning åttakantig Adjektiv vars form har åtta kanter åttasträngad Adjektiv som har precis åtta strängar åttatimmarsdag Substantiv arbetsdag som varar åtta timmar åttaväxlad Adjektiv med åtta växlar åttavåningshus Substantiv hus med åtta våningar åttaårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots åttaårsdag åtti Räkneord vardaglig stavningsvariant av åttio åttioett Räkneord talet 81, ett tal mellan åttio och åttiotvå åttiofem Räkneord talet 85, ett tal mellan åttiofyra och åttiosex åttiofemårig Adjektiv som är åttiofem år gammal; som varat i åttiofem år åttiofemåring Substantiv person som är åttiofem år gammal; något som varat i åttiofem år åttiofyra Räkneord talet 84, ett tal mellan åttiotre och åttiofem åttionde Räkneord ordningstalet som motsvarar grundtalet åttio åttionia Substantiv person född år 1989 åttionio Räkneord talet 89, ett tal mellan åttioåtta och nittio åttiosex Räkneord talet 86, ett tal mellan åttiofem och åttiosju åttiosju Räkneord talet 87, ett tal mellan åttiosex och åttioåtta åttiotal Substantiv antal motsvarande ungefär åttio (stycken) åttiotalist Substantiv person född på åttiotalet åttiotalistisk Adjektiv som avser åttiotalet åttiotre Räkneord talet 83, ett tal mellan åttiotvå och åttiofyra åttiotvå Räkneord talet 82, ett tal mellan åttioett och åttiotre åttioårig Adjektiv som är åttio år gammal; som varat i åttio år åttioåring Substantiv person som är åttio år gammal; något som varat i åttio år åttioårskalas Substantiv kalas för att fira någon eller någots åttioårsdag åttioåtta Räkneord talet 88, ett tal mellan åttiosju och åttionio åttondedel Substantiv variant av åttondel åttondedelsfinal Substantiv variant av åttondelsfinal åttondeklassare Substantiv elev som går i åttonde klass (vanligen årskurs åtta i grundskolan) åttondel Substantiv 12,5 % av något; en av åtta lika stora delar åttondelsfinal Substantiv fjärde sista omgången i en idrottstävling; match som avgör vem/vilka som ska få delta i en kvartsfinal åttondelsfyrkant Substantiv relativ längdenhet som motsvarar åttondelen av bredden på en helfyrkant åttondelsnot Substantiv not med ett notvärde som räcker ett halvt taktslag i fyra fjärdedelstakt åvatten Substantiv vatten som flyter genom en å åvidö Substantiv brännvin av tveksam kvalitet, hembränd sprit åvila Verb vila på, tillkomma åvägabringa Verb få något gjort (ofta i fråga om abstrakta företeelser) åvävvla Substantiv obygden öbo Substantiv person som bor på en ö öckä Substantiv stekt fläsk i skiva, köttbit öda Verb slösa bort ödande Substantiv det att öda ödehus Substantiv övergivet hus (bostadshus) ödekyrkogård Substantiv kyrkogård där kyrkan som den hör till är raserad eller lämnad att förfalla, oavsett om kyrkogården vårdas eller inte; "kyrklös" kyrkogård som inte längre används för gravsättning ödeland Substantiv avlägset område där det knappt finns någon bebyggelse eller mänsklig närvaro ödeläggande Substantiv det att ödelägga ödem Substantiv onormal ansamling av vätska i vävnad ödesfråga Substantiv problem vars lösning är avgörande för framtiden ödesgudinna Substantiv gudinna som bestämmer över ödet ödesmatch Substantiv match med den egenskapen att det är (extra, eller synnerligen) viktigt för ett givet lag (eller en given person) att vinna den /kanske för att laget (eller personen) annars åker ur tävlingen eller mästerskapet (med stor ödesmättad Adjektiv allvarlig (och avgörande), som om hela framtiden för någon eller något står på spel ödestimma Substantiv timma (stund) som avgör ödet, ett ödesdiger timme ödestro Substantiv tro på ett oundvikligt öde ödesår Substantiv år som avgör ödet, ett ödesdigert år ödlesköld Substantiv en växtart (Alocasia longiloba) inom familjen kallaväxter (Araceae); exemplar av denna art ödmjuka Verb förödmjuka, förnedra, kränka ödslande Substantiv slöseri ödslig Adjektiv som tycks vara öde och obebodd ödslighet Substantiv det att vara ödslig ögna Verb flyktigt titta, kasta en blick på något ögonaböj Adverb genast, omedelbart, med en gång ögonakrök Adverb ögonblickligen ögonblicklig Adjektiv som sker på en gång, som sker utan dröjsmål ögonbrynsborste Substantiv borste som används till att sminka ögonbrynen ögonbrynshöjare Substantiv oväntad händelse; något som får folk att höja på ögonbrynen ögonbrynspenna Substantiv penna som används till att sminka ögonbrynen ögonbrynspiercing Substantiv hål som gjorts i huden vid ögonbrynet så att ett smycke kan bäras däri ögonböna Substantiv en växtart (Vigna unguiculata) i familjen ärtväxter (Fabaceae); individ av denna art ögonfransböjare Substantiv slags tång som används för att ge ökad böjning åt ögonfransarna ögonfägnad Substantiv något mycket vackert att betrakta ögongodis Substantiv något mycket vackert att betrakta ögonhåla Substantiv håla i skallen där ett öga är placerat ögonkorall Substantiv art (Desmophyllum pertusum) inom klassen koralldjur; individ av denna art ögonlocksinflammation Substantiv inflammation i ögonlockskanten ögonlockskant Substantiv ögonlockets nedre kant (varpå ögats övre ögonfransar sitter) ögonlocksplastik Substantiv plastikkirurgi för ögonlocken ögonmått Substantiv en persons förmåga att utföra (måttligt exakta) mätningar, speciellt av vinklar, sträckor, avstånd, areor och volymer, bara med hjälp av sin syn, d.v.s. sina ögon och sin hjärna ögonoperation Substantiv kirurgisk operation av ögat ögonsjukdom Substantiv sjukdom som drabbar ögonen ögonskada Substantiv någon form av skada på ett öga (t.ex. orsakad av fysisk trauma, för starkt ljus, sjukdom eller kemikalier) ögonskenlig Adjektiv tydlig, uppenbar, påfallande, dagsklar ögonskuggsborste Substantiv borste som används för att applicera ögonskugga ögonspegel Substantiv instrument för undersökning av ögats inre ögonspel Substantiv utbyte av menande, flörtande eller skarpa blickar ögonspråk Substantiv ordlös kommunikation genom blickar, blinkningar och andra uttryck med ögonen; ett språk av känslor, avsikter och budskap ögontjänare Substantiv skrymtare, en som gör saker när man tror att ingen ser ögontusch Substantiv smink som appliceras på ögonfransarna ögonvita Substantiv vitt område i ögat som omger regnbågshinnan ögonvittnesskildring Substantiv redogörelse av någon som bevittnat något med sina egna ögon ögrupp Substantiv ett antal öar som ligger nära varandra ök Substantiv (gammalt) dragdjur (oxe, häst etc.) ökenartad Adjektiv som liknar en öken ökenkatträv Substantiv en däggdjursart (Vulpes macrotis) inom familjen hunddjur (Canidae) ökenlandskap Substantiv område med sand men utan vatten och växtlighet ökennattskärra Substantiv en art (Caprimulgus aegyptius) inom fågelfamiljen nattskärror (Caprimulgidae); individ av arten ökennattskärra ökenområde Substantiv område som till största delen utgörs av öken ökenpipare Substantiv en art (Charadrius leschenaultii) inom fågelfamiljen pipare och vipor (Charadriidae); individ av arten ökenpipare ökenråttor Substantiv en underfamilj (Gerbillinae) i familjen råttdjur (Muridae) i ordningen gnagare (Rodentia) ökensand Substantiv sand från en öken ökenskepp Substantiv kamel ökenspridning Substantiv utvidgning av redan existerande öknar eller uppkomst av nya öknar ökenstenskvätta Substantiv en art (Oenanthe deserti) inom fågelfamiljen flugsnappare (Muscicapidae); individ av arten ökenstenskvätta ökensångare Substantiv en fågelart (Sylvia nana) inom familjen sylvider (Sylviidae) inom ordningen tättingar (Passeriformes); individ av den art ökentrumpetare Substantiv en art (Rhodopechys githaginea) inom fågelfamiljen finkar (Fringillidae); individ av arten ökentrumpetare ökenvandring Substantiv Gamla Testamentets folks vandring, ledd av Moses, under fyrtio år genom Sinaiöknen från uttåget ur Egypten till det förlovade landet ökenvarfågel Substantiv en art (Lanius meridionalis) inom fågelfamiljen törnskator (Laniidae); individ av arten ökenvarfågel ökenvårtsvin Substantiv en djurart (Phacochoerus aethiopicus) i familjen äkta svin (Suidae); individ av denna art ökändhet Substantiv det att vara ökänd öla Verb dricka (större mängder) öl, särskilt i berusningssyfte ölande Substantiv det att öla ölback Substantiv låda för förvaring av öl ölbutelj Substantiv flaska med öl ölfat Substantiv tunna som används för lagring och transport av öl ölglas Substantiv glas (d.v.s. ett dryckeskärl av glas) fyllt med öl, eller glas avsett att fyllas med öl eller liknande dryck ölhall Substantiv enklare pub som främst serverar öl ölhävning Substantiv aktiviteten att dricka (stora mängder) öl öljett Substantiv hålförstärkning av metall eller annat hårt material ölkrus Substantiv (större) dryckeskärl med handtag avsett för öl ölkubb Substantiv kubb med ölburkar istället för kubbar ölkultur Substantiv social kultur för konsumtion av öl: vad, hur, och i vilken mängd öl konsumeras ölmage Substantiv bukfetma på en i övrigt normalbyggd person, vanligen av manligt kön ölmärke Substantiv fabrikat av öl ölost Substantiv blandning av kokt mjölk och svagdricka (eller öl) ölpingis Substantiv dryckesspel där deltagare ämnar kasta en pingisboll i ölglas ölprovning Substantiv provsmakning av öl ölrap Substantiv rap förorsakad av öldrickande ölsinne Substantiv en persons tolerans av alkohol eller kontroll över berusningens effekter ölsker Adjektiv kraftigt påverkad av etanol i from av öl ölsupa Substantiv dryck blandad på svagdricka och mjölk öluff Substantiv det att på egen hand (som ryggsäcksturist) resa runt (luffar) mellan öar (i en skärgård eller ögrupp) öluffa Verb resa runt på egen hand (som ryggsäcksturist) mellan öar (i en skärgård eller ögrupp) öluffare Substantiv turist som på egen hand (ryggsäcksturist) reser (luffar) mellan öar (i grekiska skärgården) ölunderlägg Substantiv skiva att lägga under ett ölglas för att skydda bordsytan öländsk Adjektiv som rör Öland eller dess invånare, geografiskt, kulturellt eller språkligt öländska Substantiv dialekt som talas på Öland ölänning Substantiv person från Öland ölöppnare Substantiv köksredskap som används för att öppna ölflaskor (kapsyler) ömhjärtad Adjektiv som har lätt för att bry sig om andra människor, med omtanke och medkänsla för andra ömkan Substantiv medlidande ömkansvärd Adjektiv som förtjänar medlidande, som förtjänar ömkan ömkansvärt Adverb på ett ömkansvärt sätt ömklighet Substantiv det att vara ömklig ömkligt Adverb på ett ömkligt sätt ömsad Adjektiv som ömsats ömse Pronomen båda ömsesidighet Substantiv det att vara ömsesidig ömsevis Adverb ömsom, växelvis ömsinnad Adjektiv som har lätt för att bry sig om andra människor ömsinthet Substantiv det att vara ömsint ömsning Substantiv det att ömsa; tillfälle då något ömsas ömsom Adverb växelvis ömtålighet Substantiv det att vara ömtålig önation Substantiv stat vars territorium utgörs av en eller flera öar; t.ex. Fiji, Storbritannien eller Kuba önskande Substantiv det att önska önskebarn Substantiv önskat barn önskebrunn Substantiv brunn runt vilken det finns en tro, att om man kastar ner pengar i den så ska man få en önskan uppfylld önskedrömma Verb försjunka i eller gå runt i önskedrömmar önsklig Adjektiv som bör önskas önskvärdhet Substantiv det att vara önskvärd öppenhjärtig Adjektiv som inte döljer sina (negativa) åsikter; förbehållslös öppenhjärtighet Substantiv det att vara öppenhjärtig öppenpsykiatri Substantiv psykiatrisk öppenvård öppenvård Substantiv vård som utförs på patienter som inte läggs in öppethållande Substantiv tidsperiod en butik hållar öppet öppettid Substantiv tid en affär eller tjänst har öppet öppnare Substantiv sådan som öppnar öppningsbar Substantiv möjlig att öppna öppningsceremoni Substantiv ritual eller framträdande i samband med att något (som en turnering eller de olympiska spelen) inleds öppningsfilm Substantiv första film som visas som en del av en filmfestival (eller liknande) örebroare Substantiv invånare i eller person med ursprung från staden Örebro örepublik Substantiv republik vars territorium huvudsakligen består av ett antal små öar öresvin Substantiv en marin djurart (Tursiops truncatus) i familjen delfiner (Delphinidae); individ av arten öresvin örfila Verb ge en örfil (oftast vid agande) örike Substantiv stat som består av en eller flera öar öring Substantiv Salmo trutta; art inom familjen laxfiskar örla Verb vimsa omkring örlob Substantiv nedre del av ytteröra (på människa) örlogsbas Substantiv hamnområde där örlogsfartyg är stationerade örlogsfartyg Substantiv (större) fartyg avsett för militära ändamål och tillhörande en stats väpnade styrkor örlogsflagga Substantiv militär flagga som främst används av en stats örlogsflotta, men ibland även av dess kustförsvar och liknande örlogsflotta Substantiv vapenslag till sjöss, summan av ett lands alla krigsfartyg (fartyg under dess örlogsflagga) örlogshamn Substantiv hamnområde där örlogsfartyg är stationerade örlogsman Substantiv krigsfartyg örlogsskola Substantiv skola för utbildning inom marinen örmage Substantiv muskelmage hos fåglar örnastärt Substantiv variant av örnastörta; tvestjärt örnastört Substantiv variant av örnastörta; tvestjärt örnastörta Substantiv tvestjärt örnblick Substantiv skarp blick örngottsvar Substantiv överdrag för kudde örnkoll Substantiv fullständig kontroll örnrocka Substantiv Myliobatis aquila, art inom familjen broskfiskar; individ av arten örnrocka örnunge Substantiv unge av rovfågeln örn örnvråk Substantiv en art (Buteo rufinus) inom fågelfamiljen hökartade rovfåglar (Accipitridae); individ av arten örnvråk öronbarn Substantiv barn som ofta drabbas av öroninflammation örongodis Substantiv lättlyssnad musik öronhund Substantiv en djurart (Otocyon megalotis), ett hunddjur (Canidae) levande på den afrikanska savannen; individ av denna art öronhänge Substantiv stavningsvariant av örhänge öroninflammation Substantiv inflammation i mellanörat öronklaffsmössa Substantiv mössa av typ med öronklaffar som kan fällas ner över öronen öronläkare Substantiv läkare som specialiserat sig på örat och dess sjukdomar öronmanet Substantiv en manet (Aurelia aurita) inom ordningen skivmaneter (Semaeostomeae); individ av denna art öronmussla Substantiv (exemplar av) den trattliknande del av ett örat vilken sitter på huvudets utsida och fångar upp ljud som leds via hörselgången in till trumhinnan öronmärka Verb reservera, förbehålla, avsätta öronmärkning Substantiv det att öronmärka öronmärkt Adjektiv noggrant angiven vad gäller hur en viss penningsumma ska användas öronoperation Substantiv kirurgisk operation av örat öronplastik Substantiv plastikkirurgi för rekonstruktion av örat öronsjukdom Substantiv sjukdom som drabbar öronen öronsnäcka Substantiv del av innerörat som reagerar på ljud öronspottkörtel Substantiv någon (glandula parotis) av de två spottkörtlar som sitter framför och lite nedanför respektive öra (en på varje sida) öronsten Substantiv otolit örontasslare Substantiv person som gärna viskar skvaller örontrimmer Substantiv apparat utformad för att kunna trimma ner hårstråna i örat örontrumpet Substantiv oftast stängd kanal (tuba auditiva) som förbinder mellanörat med svalget (och medger anpassning av lufttrycket i mellanörat) öronvax Substantiv sekret (cerumen) som produceras av körtlar i hörselgången öronvittne Substantiv person som bevittnat något med sina egna öron örslev Substantiv litet redskap för att gröpa ur öronvax och andra orenligheter ur öronen (brukat under vikingatiden och fram till sen medeltid, på vissa platser 1800-talet) örsnibb Substantiv nedre del av ytteröra (på människa)( lat. lobulus auriculae) örtagård Substantiv trädgård örtig Adjektiv vars smak eller doft påminner om örter örtighet Substantiv det att vara örtig örtsmör Substantiv smör smaksatt med örter örtug Substantiv ett nordiskt silvermynt som först blev myntat 1370 under Albrekt av Mecklenburg, myntet vägde då 1,3 gram och bestod till 81% av silver och hade ett värde motsvarande en tredjedels öre öråd Substantiv rådslag där en samling öbor (ibland isolerade från yttre världen) träffas för att fatta beslut ösande Substantiv det att ösa öskar Substantiv skopa för att ta bort vatten ur en mindre båt, vid läckage eller om vatten på annat sätt kommit in i båten ösning Substantiv det att ösa ösregn Substantiv mycket kraftigt regn ösregna Verb kraftigt falla ner regn ösregnande Substantiv det att ösregna östafrikansk Adjektiv som rör östra Afrika östan Adverb från öster östanstorm Substantiv storm kommande österifrån östanvind Substantiv vind som kommer från öst östanväder Substantiv östanvind östarabisk Adjektiv hörande till östra Arabien (Östarabien) vid Persiska viken; i synnerhet om östarabiska siffror östasiatisk Adjektiv som har att göra med Östasien östat Substantiv stat som enbart består av en eller flera öar östblock Substantiv Sovjetunionen och dess allierade österbottning Substantiv person från Österbotten österbottnisk Adjektiv som rör Österbotten eller dess invånare geografiskt, kulturellt eller språkligt österbottniska Substantiv finlandssvensk dialekt österfönster Substantiv fönster som ligger i väderstrecket öst östergavel Substantiv gavel som vetter åt öster österland Substantiv territorium (land) i öster, orienten (Orienten), Asien; kanske även omfattande: Levanten, Nordafrika, Mellanöstern, Östrom, Byzans, Östeuropa österlensk Adjektiv som kommer från eller rör regionen Österlen österländsk Adjektiv hörande till österlandet, orientalisk, asiatisk (eller nordafrikansk); kanske även: östromersk, ortodox, slavisk, östeuropeisk österrikisk Adjektiv som har att göra med Österrike eller österrikare österrikiskfödd Adjektiv född i Österrike östersjöblå Adjektiv med en marin nyans av blå östersjömaskros Substantiv en art (Taraxacum balticum) i växtfamiljen korgblommiga växter (Asteraceae); individ av arten östersjömaskros österslänt Substantiv slänt som vetter åt öster östersol Substantiv solsken kommande från öster österåt Adverb åt öster österöver Adverb i riktning österut; åt eller öster om något östeuropeisk Adjektiv som rör Östeuropa östeuropeiska Substantiv kvinna från Östeuropa östgot Substantiv medlem av en viss germansk folkstam under folkvandringstiden östgotisk Adjektiv som har att göra med östgoterna östgotiska Substantiv språk som talades av östgoterna östgräns Substantiv gräns mot östlig sida östgråmes Substantiv arten Baeolophus bicolor i familjen mesar (Paridae) inom ordningen tättingar (Passeriformes) östgöte Substantiv person från Östergötland östgötsk Adjektiv som rör Östergötland östgötska Substantiv någon av de dialekter av svenska som talas i landskapet Östergötland östgötskt Adverb på ett östgötskt sätt östifiering Substantiv ombildning till likhet med östliga förhållanden; österländskt präglande i fråga om språk, kultur, estetik, samhällsstruktur eller befolkningssammansättning östlig Adjektiv som kommer från eller har riktning mot öster östmariska Substantiv en utav två standardiserade dialekter av mariska östradiol Substantiv ett steroidhormon och kvinnligt könshormon, det viktigaste av östrogenerna östriol Substantiv ett östrogen östromersk Adjektiv som rör Östrom östron Substantiv ett östrogen östslav Substantiv person tillhörande en östslavisk folkgrupp, såsom belarusier (vitryssar), poljaner, rutener, ryssar eller ukrainare östslavisk Adjektiv som rör folkgruppen östslaver eller något av deras språk öststat Substantiv benämning för de kommunistiska staterna i Östeuropa, även kallade östblocket eller Warszawapakten östsvensk Adjektiv som rör de svenska dialekter som i de östra delarna av språkets utbredningsområde (särskilt Finland och Estland) östtimoresisk Adjektiv östtimoriansk östtimorian Substantiv invånare i Östtimor eller med östtimoransk härkomst östtimoriansk Adjektiv som rör Östtimor eller dess invånare östtimorianerna östtimorianska Substantiv kvinna från Östtimor östturkestansk Adjektiv som rör eller hör till Östturkestan (Xinjiang i västra Kina) östtysk Adjektiv som hade att göra med Östtyskland östutvidgning Substantiv utvidgning mot ost östvart Adverb i östlig riktning; åt öster, österåt östöver Adverb i riktning österut; åt eller öster om något övande Substantiv det att öva överadjutant Substantiv den högsta rangen av adjutant (oftast officer) med uppgift att biträda militär chef eller kunglighet i praktiska detaljer överaktiv Adjektiv används för att benämna tex ett organ eller kroppsfunktion som fungerar på en nivå som ligger över sin normala funktion överambitiös Adjektiv ambitiös på ett onormalt eller överdrivet sätt överanalysera Verb analysera mer än nödvändigt eller rimligt, särskilt försöka förstå en situation eller någons beteende överanstränga Verb anstränga för mycket överansträngande Substantiv det att överanstränga överansträngning Substantiv det att anstränga sig för mycket; det att överanstränga sig överantvardande Substantiv det att överantvarda överanvändning Substantiv det att något används mer än vad det (av någon anledning) borde användas överarm Substantiv den del av armen som befinner sig mellan axeln och armbågen, dvs det första segmentet i den övre extremiteten överarmsben Substantiv ben i överarmen överarmsmuskel Substantiv muskel i överarmen överbefolka Verb befolka ett område med för många individer överbefolkad Adjektiv där för många personer bor (på begränsad yta) överbefolkning Substantiv det att villkoren för människor och natur i ett (större) område allvarligt försämras pga stor folkmängd överbelastningsattack Substantiv avsiktligt försök att neka åtkomst till ett datorsystem (eller nätverk) genom att använda många datorer för att generera en ohanterlig trafikvolym överbestämd Adjektiv som innehåller fler villkor (ekvationer) än vad det finns variabler överbetald Adjektiv som får mer än skälig lön för sitt arbete överbevisa Verb visa riktigheten i något så att inga tvivel kvarstår överbevisning Substantiv det att visa riktigheten i något (som en anklagelse) så att inga tvivel kvarstår överblicka Verb betrakta ett stort fält eller en helhet, både bokstavligt och bildligt överblickande Substantiv det att överblicka överblickbar Adjektiv som kan överblickas överblickbarhet Substantiv det att vara överblickbar överblommad Adjektiv som har blommat, vars blomma har vissnat överbringa Verb framföra från en part till en annan överbryggande Substantiv det att överbrygga överbryggning Substantiv det att överbrygga något överbryggningspolitik Substantiv politik för att överbrygga en kris eller lågkonjunktur överbyggnad Substantiv det som har byggts ovanpå något annat (t.ex. hytt på ett fartyg) överdel Substantiv del som befinner sig i helhetens övre parti överdike Substantiv dike som löper längs med en väg men uppe på en höjd på något avstånd från vägen så att vatten från höjden inte strömmar nedför slänten och ut på körbanan överdimensionera Verb göra något större än vad det egentligen skulle behöva vara, eller vad det planerades bli överdivision Substantiv taxonomisk rang mellan understam och division inom den biologiska systematiken överdomstol Substantiv domstol som prövar ärenden som överklagats dit från andra domstolar överdoserande Adjektiv som överdoserar överdosering Substantiv det att överdosera något överdra Verb förse med ett överdrag överdrag Substantiv formbart föremål, inte sällan i textil eller mjukplast, som kan träs över ett föremål, vanligen för att skydda det senare mot smuts eller vatten eller mot blekning från ljus (antingen tillfälligt, medan föremålet inte an överdramatisera Verb framställa något som mer allvarligt än vad det egentligen är överdramatisering Substantiv det att överdramatisera; handling eller uttalande som framställer något som mer allvarligt än vad det är överdängare Substantiv person som är mycket skicklig i ett ämnesområde överdåd Substantiv slösande lyx överdådig Adjektiv slösande, lyxig, överdriven överdådighet Substantiv det att vara överdådig; överdåd överdödlighet Substantiv antal avlidna per tidsenhet (t.ex. vecka) utöver snittet (t.ex. samma vecka under de fem senaste åren) överenskomma Verb avtala, bli eniga, komma överens överensstämmande Substantiv det att överensstämma överensstämmelse Substantiv det att stämma överens överexponera Verb exponera filmen för lång tid (så att bilden blir för ljus) överexponering Substantiv det att en bild exponeras för lång tid (så att den blir för ljus) överfallslarm Substantiv larm som är tänkt att aktiveras av användaren vid överfall, rån eller liknande överfallsvärn Substantiv mindre damm; avlång konstruktion i ett vattendrag som obstruerar flödet och där vatten oftast rinner över dess övre kant överfamilj Substantiv taxonomisk rang mellan familj och underordning överfart Substantiv färd över vatten överfiska Verb fiska för mycket, fiska en ohållbar mängd överfiske Substantiv det att fiska för mycket överflygla Verb under drabbning kringgå fiendens flygel eller flank i omslutande syfte överflygling Substantiv det att överflygla överflygning Substantiv det när något överflygs överflöda Verb innehålla (eller fylla med) för mycket av något överflödeshandling Substantiv beteende som kan uppstå utan yttre utlösande stimuli när en djurindivid har mycket hög inre motivation överflödighet Substantiv det att vara överflödig överflödssamhälle Substantiv samhälle som präglas av materiellt överflöd överfräs Substantiv kort för handöverfräs överförande Substantiv det att överföra överförbar Adjektiv som kan överföras från en part till en annan överförfining Substantiv det att vara alltför förfinad överförfriskad Adjektiv som har fått i sig mer alkohol än vad som anses lämpligt överföringshastighet Substantiv mått på hur mycket (digital) information som kan sändas över en förbindelse per tidsenhet överfört Adverb i överförd betydelse övergivenhet Substantiv det att vara övergiven övergivet Adverb på ett sätt som en som blivit övergiven övergångsepitel Substantiv speciell typ av epitelvävnad som finns i urinvägarna och som kan sträckas (t.ex. när urinblåsan fylls med urin) övergångsepitelcancer Substantiv cancer i (urinvägarnas) övergångsepitel övergångskrav Substantiv (särskilt inom marxism) politiskt krav som utgår från arbetarklassens aktuella behov och syftar till att förena kampen för omedelbara förbättringar med kampen för en socialistisk samhällsomvandling övergångslösning Substantiv lösning på ett problem vid förändring från ett tillstånd till ett annat övergångsmetall Substantiv något av 64 grundämnen i periodiska systemets mellersta del i grupper 3 till 11 eller 3 till 12 där d-orbitaler fylls på övergångsperiod Substantiv tidsintervall som infaller mellan två specifika och från varandra differentierade event eller tillstånd övergångsregering Substantiv regering under en övergångsperiod, regering som formellt har avgått men som är kvar tills dess efterträdare har utsetts övergångsrit Substantiv rit som markerar en persons övergång från ett stadium i livet till ett annat, såsom dop, bat mitzva, mandomsprov, vigsel eller liknande övergångsräl Substantiv särskild räl för sammanfogning av olika rälsmodeller övergångsställe Substantiv på en körbana markerad plats där en gångbana korsar körbanan, i de flesta länder markerad med målade vita breda "zebraränder" övergångstillstånd Substantiv tillstånd mellan reaktant och produkt i en kemisk reaktion (där energin når ett maximum), transition state övergångsålder Substantiv klimakterium övergödning Substantiv ökad primärproduktion med algblomning och syrgasbrist som följd av överskott på närsalter överhalare Substantiv klädesplagg i ett stycke som täcker hela kroppen överhalning Substantiv utskällning överhandsknop Substantiv enkel sorts knut överhetlig Adjektiv som kommer från överheten, från den makthavande eliten överhettare Substantiv anordning i en ångpanna genom vilken temperaturen av den mättade ångan höjs ytterligare överhettning Substantiv det att ett föremål (eller en person) blir varmare (får högre temperatur) än vad som anses godtagbart, än vad föremålet eller personen tål utan att riskera att skadas eller slitas ut, än vad föremålet klarar av utan att överhopa Verb hopa (lasta, lägga i hög) över, belasta, besvära överhopad Adjektiv belastad, besvärad, överväldigad överhud Substantiv hudens yttersta lager (epidermis, i storleksordningen 0,1 mm tjockt, men tjockleken varierar på olika ställen på kroppen) vilket utgörs av flerskiktat plattepitel ovanpå ett basalmembran som utgör gränsen mot den un överhus Substantiv den första kammaren i en lagstiftande församling med ett tvåkammarsystem överhylla Substantiv den översta raden i ett hyllsystem överhäng Substantiv något som skjuter ut och hänger över ett nedanför liggande område (t.ex. en klippa, en snödriva) överhöghet Substantiv bestämmanderätt överhöljd Adjektiv täckt (av något) från ovan; med ett hölje över sig överhöra Verb råka höra; vidare mer eller mindre obemärkt, i smyg eller oavsiktligt få höra eller lyssna över samtal eller yttrande överilad Adjektiv som överilats överilning Substantiv det att överila sig överjordisk Adjektiv himmelsk, paradisisk, höjd över det jordiska överjordiskt Adverb himmelskt, paradisiskt överkamning Substantiv typ av frisyr då man döljer en flint genom att kamma över hår från sidan av huvudet överkant Substantiv kant som är överst överklagad Adjektiv som har överklagats, som har drivits till högre instans överklagning Substantiv det att överklaga överklassfamilj Substantiv familj som tillhör samhällets överklass överklassflicka Substantiv flicka vars familj tillhör det rikaste samhällsskiktet överklasspojke Substantiv pojke vars familj tillhör det rikaste samhällsskiktet överklivning Substantiv versbindning överklocka Verb öka frekvensen på klocksignalen till (en digital krets) till en nivå över vad kretsen är konstruerad eller rekommenderad för; ändra inställningar på en elektronisk komponent för att öka dess hastighet överklockare Substantiv person som överklockar elektroniska komponenter överklockning Substantiv det att överklocka överklokhet Substantiv det att vara överklok överkomlig Adjektiv som går att klara av eller besegra överkommissarie Substantiv hög tjänsteman (kommissarie) överkonsumtion Substantiv det att konsumera för mycket överkorsning Substantiv utbyte av gensegment under reduktionsdelning överkäke Substantiv den övre delen av käken överkänslighet Substantiv det att vara överkänslig överkänsligt Adverb som reagerar för mycket; som reagerar mer än vad som behövs överlag Adverb variant av över lag överlagd Adjektiv uppsåtlig, genomtänkt, avsiktlig överlakan Substantiv det lakan som skyddar en sängs täcke eller filt mot den sovandes utsöndringar (t.ex. svett och hudfett) och annan smuts och därför även viks ner en bit på täckets/filtens ovansida där den sovandes armar kan befinna sig överlasta Verb lasta alltför tungt överlastning Substantiv situation då en pjäs skyddar mer än en pjäs eller ett fält överlevnadschans Substantiv sannolikhet att överleva överlistad Adjektiv som överlistats överljudsfart Substantiv fart (hastighet) som är högre (snabbare) än ljudets överljudsflygplan Substantiv variant av överljudsplan överljudsplan Substantiv plan som kan flyga med högre fart än ljudets överljushastighet Substantiv hastighet över ljusets hastighet överlupen Adjektiv övervuxen av växtlighet överläder Substantiv det samma som ovanläder överlägset Adverb på ett överlägset sätt överlämnare Substantiv person som överlämnar något överläpp Substantiv den övre av läpparna överlåtare Substantiv den som överlåter något överlåtbar Adjektiv som kan överlåtas överlåtelse Substantiv övergång till att ägas av någon annan överlåtelsehandling Substantiv dokument som vittnar om att något går från att ägas av en person till en annan övermaga Adjektiv omyndig övermakt Substantiv en starkare makt övermannad Adjektiv gjord passiv genom annans ingripande övermogen Adjektiv alltför mogen övermäktig Adjektiv som är mäktigare än sin fiende/motståndare övermätt Adjektiv som känner obehag av att ha ätit (alltför) mycket, som har förätit sig övermått Substantiv råge, överflöd, överdrift, överdåd, överskott utöver måttet eller målsättningen övermåttan Adverb i högsta grad; omåttligt; synnerligen, särdeles övernattande Substantiv det att övernatta övernattleverans Substantiv leverans av vara eller tjänst under natten mellan två på varandra dagar övernattningslägenhet Substantiv (ofta mindre och enklare) lägenhet som innehavaren främst använder för övernattning när denne tillfälligt vistas i staden eller området (i stället för en mer ordinarie bostad på annan plats) överoptimistisk Adjektiv alltför optimistisk överordna Verb upphöja till högre rang än någon annan överordning Substantiv taxonomisk rang mellan ordning och klass inom den biologiska systematiken överprestera Verb prestera över sin förmåga överprisad Adjektiv som kostar mer än dess egentliga försäljningsvärde överproduktion Substantiv produktion som överstiger behovet eller efterfrågan överpröva Verb behandla ett rättsfall på nytt i en högre instans överprövning Substantiv det att överpröva något; handling som överprövar något, tillfälle då något överprövas överreklamerad Adjektiv framställd som bättre än vad som faktiskt är fallet överrepresenterad Adjektiv som förekommer oproportionerligt ofta i samlingen med tanke på gruppens storlek i förhållande till populationens storlek överresa Substantiv överfart, färd över vatten överrockskrage Substantiv krage på överrock överrumpling Substantiv det att överrumpla överräckning Substantiv det att överräcka något överrösta Verb göra högre ljud än (något annat i närheten); låta högre än överröstande Adjektiv som överröstar översida Substantiv sida som är den övre av flera översiggiven Adjektiv förtvivlad, utom sig översiktlig Adjektiv som ger huvuddragen inom visst ämnesområde översiktlighet Substantiv det att vara översiktlig översittaraktig Adjektiv som beter sig som en översittare översitteri Substantiv mobbningsbeteende överskattning Substantiv övervärdering, överdimensionering överskridande Adjektiv som överskrider (en gräns) överskridandes Adjektiv variant av överskridande överskrift Substantiv rubrik; kort textstycke, oftast i större och tydligare stil, som antyder innehållet i den egentliga texten nedanför överskuggande Substantiv det att överskugga överskyla Verb dölja, täcka, förneka problem överskyld Adjektiv dold, förnekad överskåda Verb överblicka överskådlig Adjektiv lätt att få en översikt över, lätt att skaffa sig ett intryck av; som gör det lätt att bilda sig en idé om helheten (ofta om något som är kort eller tydligt) överskådlighet Substantiv det att vara överskådlig överskåp Substantiv sluten förvaringsenhet ovanför en arbetsbänk eller ett skrivbord överslaf Substantiv övre sängplatsen i en våningssäng överslag Substantiv ungefärlig beräkning överslagshandling Substantiv beteende som bryter fram när djur befinner sig i konflikt mellan att utföra olika beteenden översläkte Substantiv taxonomisk rang mellan infratribus och släkte inom den biologiska systematiken översläta Verb variantform till: släta över överslätande Adjektiv som försöker framställa ett fel, en förseelse e.d. i en förskönande dager; som försöker nedtona, bortförklara, bagatellisera eller urskulda översnöad Adjektiv täckt med snö översockra Verb strö socker över, sockerströ, bepudra med socker, söta översockrad Adjektiv bepudrad med socker överspändhet Substantiv det att vara överspänd överspänna Verb spänna över (ovanför) överspänning Substantiv det att ett elektriskt system matas med högre elektrisk spänning än det är designat för, eller att högre spänning än avsett uppträder (vilket kan medföra risk för skada på elektriska komponenter, brand eller personskada) överspänningsskydd Substantiv någon (elektrisk) anordning som skyddar ett elektriskt system mot överspänning överstatlighet Substantiv det att en internationell/mellanstatlig organisation, genom t ex majoritetsbeslut, har rätt att mot en medlemsstats vilja ålägga staten att göra vissa saker överstigen Adjektiv passerad, överträdd överstryka Verb stryka över överstrykningspenna Substantiv penna med bred spets som används för att markera text genom att färglägga textens bakgrund överström Substantiv ström som är större än märkströmmen överstyrd Adjektiv som svänger mer än rattutslaget överstyrelse Substantiv (högsta) styrelse (i en organisation), direktorat, stab, departement, ministerium överstyrning Substantiv fenomenet att ett fordon i vissa situationer tenderar att svänga mer än vad rattutslaget gör att den borde göra överstå Verb vänta med; stå över överstående Adjektiv som överstår överstånden Adjektiv som klarats av, undangjord, över, ur världen översvallande Adjektiv överväldigande, överflödande; kraftuttryck för att beskriva något starkt och intensivt i positiv bemärkelse översvinnlig Adjektiv överjordisk, över allt förstånd översvämmande Substantiv det att översvämma översvämningsområde Substantiv område (land, mark) som periodvis drabbas av översvämning (blir översvämmat) översvämningsrisk Substantiv risk för att ett område ska drabbas av översvämning (till följd av kraftig nederbörd, snösmältning eller stigande vattennivåer) översvämningszon Substantiv zon (land, mark, område) som i försvarssyfte kan sättas under vatten (översvämmas) översättande Adjektiv som översätter översättarinna Substantiv kvinnlig översättare översättbar Adjektiv möjlig att översätta översättlig Adjektiv som går att översätta översättningsbyrå Substantiv företag där översättare arbetar översättningsfel Substantiv enskilt fel i någon text (t.ex. ett felaktigt valt ord eller en felaktig syftning) vilket uppkommit vid översättning av texten från ett språk till ett annat översättningslån Substantiv ett lånord skapat genom översättning (av delar av ordet) översättningsordbok Substantiv ordbok med översättningar mellan två eller flera språk översättningsövning Substantiv övning i översättning övertalande Substantiv det att övertala övertalbar Adjektiv som går att övertala övertalig Adjektiv som överstiger ett fastställt antal (ofta om anställd personal) övertalighet Substantiv situation där antalet (ofta om anställd personal) överstiger det som är angivet övertalningsförmåga Substantiv förmåga eller skicklighet att lyckas med övertalning, d.v.s. att övertala någon om något övertalningsförsök Substantiv försök att övertala en annan part att göra något eller ändra uppfattning om något övertand Substantiv tand i den övre tandraden övertande Adjektiv som övertar övertidsarbete Substantiv extra arbete som tillfälligt överkrider vanlig arbetstid övertidsersättning Substantiv pengar som betalas till person som arbetar övertid överton Substantiv högre toner i visst förhållande till grundtonen (oktav, kvint, ters m fl) övertrassera Verb ta ut mer pengar än vad som finns på ett bankkonto övertriangulär Adjektiv som har enbart nollor under huvuddiagonalen övertribus Substantiv nivå inom den biologiska systematiken som står mellan tribus och underfamilj övertro Substantiv vidskepelse (i negativt, avvisande hänseende) övertrumfa Verb vara bättre än motspelare övertryck Substantiv lufttryck som är högre än 1 atmosfär övertryckshall Substantiv idrottshall i form av ett uppblåst tält överträda Verb inte följa, inte rätta sig efter, handla mot, sätta sig över, bryta mot, trotsa (lagen, bestämmelser, ...) överträdande Substantiv det att överträda övertrött Adjektiv alltför trött överturism Substantiv turism alltför stor volym att det har negativ påverkan på destinationen övertvinnad Adjektiv om cirkulära kromosomer i bakterier och arkéer: sätt på vilket kromosomerna packas samman, supercoiled övertyda Verb övertolka övertydlig Adjektiv väldigt tydlig, nästan irriterande eller onödigt överuppräknelig Adjektiv som saknar bijektioner med någon delmängd av de naturliga talen; som inte är uppräknelig övervakande Substantiv det att övervaka övervakningssamhälle Substantiv samhälle där många personer övervakas övervara Verb vara närvarande vid övervarande Substantiv det att övervara övervintra Verb tillbringa och överleva vintern övervintring Substantiv växters, djurs och människors sätt att överleva vintern övervärdera Verb göra en för hög uppskattning av någots värde övervärdering Substantiv handlingen att övervärdera (något) överända Adverb stavningsvariant av över ända överåklagare Substantiv högt uppsatt åklagare inom Sveriges åklagarmyndighet överösa Verb ge någon (alltför) stora mängder av något övlig Adjektiv bruklig, sedvanlig övligt Adverb på ett övligt sätt övningsbil Substantiv bil som används vid övningskörning övningsexempel Substantiv ett (väl valt) specifikt scenario, eventuellt med diskussion, eller en (väl vald) specifik (t.ex. matematik-) uppgift, eventuellt med lösningsförslag, som i pedagogiskt syfte ges i någon form av utbildningsmaterial (t.ex övningsfält Substantiv övningsområde för artilleri övningsköra Verb köra ett fordon enligt särskilda villkor utan ordinarie körkort i sällskap med en behörig trafiklärare eller övningskörningshandledare övningskörning Substantiv körning av ett fordon enligt särskilda villkor utan ordinarie körkort i sällskap med en behörig trafiklärare eller övningskörningshandledare övningsområde Substantiv plats som används för att öva övningsplats Substantiv en plats ägnad åt övning av färdigheter eller inlärning av kunskap övningsuppgift Substantiv avgränsad uppgift som elev (student) har att lösa som övning i ett skolämne övningsämne Substantiv praktiskt skolämne som bild, musik eller slöjd övrigas Pronomen genitiv av övriga övärld Substantiv grupp av öar som uppfattas som en "värld" för sig övö Substantiv huvud