Mina favoritord – ur anteckningsboken

Jag heter Lisa Nordgren, är 44 år och bor i Västerås. Sedan tonåren samlar jag favoritord i en anteckningsbok. Här har jag valt 40 ord som får mig att stanna upp: några för klangen, andra för humorn eller det de rymmer.

pusselbit substantiv

bit av ett pussel, (oftast) gjorda av trä eller papp Jag tycker om hur något så litet kan få en hel bild att klarna. Ordet passar också känslan när den sista bokstaven äntligen hamnar rätt.

fotsteg substantiv

det steg man tar när man går; ljudet av steg Jag hör nästan gruset under skorna när jag säger det. På en kvällspromenad genom Västerås kan just ljudet av egna fotsteg få tankarna att lugna sig.

rågbröd substantiv

bröd gjort på rågmjöl Jag gillar tyngden i ordet, särskilt när jag säger det långsamt. Det hör hemma på en skärbräda med smulor, en ostkant och en ordentlig brödkniv.

husrum substantiv

logi, tak över huvudet Jag tycker att det här ordet erbjuder något utan att krångla till det. En säng, ett tak och någonstans att ställa väskan räcker långt.

samförstånd substantiv

enat tycke, det att två eller flera personer (eller stater eller dylikt) har uppnått en enighet om åsikter eller handlande Jag fastnar för att ordet inte kräver att någon besegras. Jag tänker på ett kökssamtal där axlarna sjunker och kaffet hinner kallna innan saken är löst.

trolldom substantiv

verksamheten att med övernaturliga medel påverka omgivningen Jag tycker om att ordet klarar sig utan stora förklaringar. En låst dörr i en saga och tre knackningar är allt jag behöver för att lyssna.

skock substantiv

obestämt antal människor eller djur i en oordnad grupp eller samling Jag hör trängsel och rörelse i det korta ordet. Det får mig att tänka på får som plötsligt byter håll och ser lika förvånade ut allihop.

anblick substantiv

det att få syn på något; ögonkast, snabb blick Jag gillar hur ordet fångar själva mötet mellan ögat och omvärlden. Som när Mälaren öppnar sig mellan husen och jag tappar tråden mitt i en tanke.

livskraft substantiv

kraft att leva Jag tänker på maskrosen som pressar sig upp genom en spricka i asfalten. Ordet känns starkt utan att behöva låta hårt, och det tycker jag om.

ögonfrans substantiv

hår som sitter på kanten av ögonlocket Jag tycker att det är ett ovanligt mjukt ord för något så litet. En ensam frans på kinden kan få ett helt samtal att stanna upp.

iakttagelse substantiv

det att iaktta eller uppmärksamma något med ögonen Jag lärde mig som journalist att lägga märke till sådant som annars försvinner. Ordet påminner mig om en kaffefläck, en tvekan eller en hand som darrar.

pirog substantiv

liten paj, maträtt med fyllning inbakad i deg, stor som en smörgås Jag gillar hur det lilla ordet börjar lätt och slutar med ett stadigt g. Dessutom blir jag hungrig direkt: varm deg och fyllning är svårslaget.

abborre substantiv

en art (Perca fluviatilis) inom fiskfamiljen abborrfiskar (Percidae); individ av arten abborre Jag tycker om de dubbla konsonanterna och det runda slutet. Ordet passar fisken så bra: lite kantig, ganska bestämd och knappast klädd för att smälta in.

spindelnät substantiv

fångstnät vävt av en spindel Jag stannar gärna framför ett nät med regndroppar, trots att jag helst slipper spindeln nära. Ordet håller ihop något skört med något förbluffande genomtänkt.

dechiffrera verb

tolka chiffer, tolka hemlig skrift Jag njuter av att ett ord för att lösa hemlig skrift självt kräver lite arbete med tungan. Det passar gamla vykort med nästan oläslig handstil.

hemväg substantiv

resa hem (från någon annan plats, t.ex. från jobbet, skolan eller en semesterort) Jag tycker om att målet redan finns inbyggt i ordet. Efter en lång arbetsdag räcker det att tänka på min hemväg för att tempot ska sjunka.

ljushuvud substantiv

intelligent person Jag blir glad av den ganska tokiga bilden: ett huvud som lyser. Som beröm känns ordet mindre stelt än många andra sätt att kalla någon klok.

halmstrå substantiv

ett strå av halm Jag gillar mötet mellan det torra, lätta strået och den stora betydelsen det kan få. Ett litet hopp behöver inte se märkvärdigt ut för att räknas.

skarpsinne substantiv

förmågan att vara skarpsinnig, klurighet, klyftighet Jag tycker att klangen nästan vässar sig själv. När någon upptäcker ett glapp i ett resonemang med en enda lugn fråga känns ordet alldeles rätt.

rubin substantiv

en röd (eller rosa) ädelsten Jag fastnar för hur mjukt namnet låter trots stenens hårdhet. Det räcker att säga det högt för att jag ska föreställa mig en djupröd färg.

tillflykt substantiv

plats dit man flyr undan, även bildligt Jag tycker om att ordet kan rymma både en plats och en syssla. För mig kan en timme med ett ordpussel vara en tillflykt från dagens brus.

drummel substantiv

klumpig, vårdslös, oskicklig person av mankön Jag hör en klumpig figur som stöter till paraplystället med armbågen. Ordet får mig att le, särskilt när jag själv just har tappat något på golvet.

gråzon substantiv

område mellan två ömsesidigt uteslutande tillstånd eller kategorier, där gränsen mellan dem är otydlig Jag uppskattar ord som lämnar plats för osäkerhet. Det här påminner mig om att en fråga ibland behöver undersökas längre, inte pressas fram till ett snabbt svar.

besynnerlig adjektiv

konstig, märkvärdig, som skiljer sig från andra eller annat; som man har svårt att förstå sig på Jag tycker att ordet tar god tid på sig, som om det granskar något från flera håll. Det passar en märklig loppissak som ingen kan förklara.

öppenhet substantiv

egenskapen att vara öppen; transparens, vänlighet, ärlighet Jag gillar att betydelsen kan märkas i en så enkel sak som en ärlig fråga. Ett samtal blir lättare när jag slipper låtsas kunna allt.

infall substantiv

plötslig tanke eller idé som infaller någon Jag har en särskild svaghet för tankar som dyker upp utan förvarning. Ett infall kan få mig att kliva av bussen och gå sista biten.

häpnad substantiv

(den psykologiska) känslan när en person inser att något inte står till på det sätt som personen i förväg hade väntat sig Jag tycker om att ordet känns större än vanlig förvåning. Det passar sekunden när jag upptäcker att något jag tagit för självklart faktiskt inte stämmer.

kulspetspenna substantiv

penna med en liten kula i spetsen; pennan har en behållare med trögflytande och snabbtorkande bläck som överförs via kulan Jag gillar hur sakligt ordet räknar upp konstruktionen. Min anteckningsbok med favoritord behöver inga märkvärdiga redskap, bara en penna som startar när jag sätter den mot papperet.

dockteater substantiv

teater där rollerna framställs av dockor Jag tycker om kontrasten mellan den lilla scenen och de stora känslorna. En docka av tyg kan få mig att bry mig förvånansvärt mycket om dess bekymmer.

förglömma verb

förlora ur minnet Jag hör något gammaldags och mjukt i det här verbet. Det får gärna stå i en dikt, men jag skulle nog känna mig utklädd om jag sa det.

skutta verb

göra ett eller flera hopp, hoppa; förflytta sig på ett hoppande sätt Jag tycker att ordet gör ett litet hopp redan i munnen. Det passar en hund över en vattenpöl, men också känslan när ett envist ordpussel lossnar.

snilleblixt substantiv

suverän idé Jag gillar den snabba växlingen från grubbel till klarhet. Oftast kommer min egen snilleblixt när jag har lämnat skrivbordet och står med händerna i diskhon.

mellanrum substantiv

område eller avstånd som ligger emellan två konkreta eller abstrakta objekt, även om tomrum Jag uppskattar ordet mer ju mer text jag läser. Utan mellanrum blir allt svårare, och samma sak gäller kalendern när jag råkar packa den för tätt.

flodhäst substantiv

en däggdjursart (Hippopotamus amphibius), en typ av större afrikanskt däggdjur som tillbringar större delen av dagen i vatten Jag blir road av att någon tittat på det djuret och landat i just häst. Samtidigt är sammansättningen så självklar att jag sällan tänker på tokigheten.

sömntuta substantiv

trött person, eller person som sover /för/ mycket Jag tycker om den vänliga retsamheten i ordet när det sägs med rätt ton. En ledig morgon kan jag gärna vara sömntuta och låta kaffet vänta.

nynna verb

(små-) sjunga (glatt för sig själv), särskilt endast en melodi utan text Jag gillar att ordet nästan kan utföra sin egen betydelse. Det passar stunden när jag lagar mat och bara minns melodin, inte en enda textrad.

himlavalv substantiv

tänkt valv över jorden där himlen är placerad Jag tycker att ordet ger himlen en form utan att göra den mindre. Under en klar kvällspromenad kan jag förstå varför någon föreställde sig ett valv.

humbug substantiv

oförskämt bedrägeri, skälmstycke, skoj, svindel, båg, bluff Jag gillar det bestämda slutet och den lätt ålderdomliga tonen. När en reklamtext lovar alldeles för mycket hör jag ordet som en torr kommentar i huvudet.

skymta verb

(intransitivt) synas rätt så otydligt eller flyktigt, men tillräckligt tydligt så att den som tittar kan vara ganska säker Jag tycker om att det inte kräver en hel bild. En röd jacka mellan träden eller en katt bakom gardinen räcker för att ordet ska fungera.

bibbla substantiv

bibliotek Jag gillar hur det högtidliga biblioteket får ett vardagligt smeknamn. Ordet känns hemtamt, som att jag får komma in med regnig jacka och stanna en stund.

Jag väljer inte favoritord efter poäng eller användbarhet. Alfapet hos mormor gav mig lusten att leka med bokstäver, men anteckningsboken fylls lika gärna av sådant jag hör på bussen. Vilket ord ur listan skulle du själv spara? Berätta gärna via kontaktsidan eller hello@bokstavskakel.se.

Varför samlar jag på favoritord?

På bussen genom Västerås händer det att jag lämnar Wordfeud en stund och tar fram anteckningsboken i stället. Ett ord har fastnat. Kanske hörde jag det nyss, kanske dök det upp i något jag läste. Jag skriver ner det innan hållplatsen kommer och tanken byter riktning. Det behöver inte vara märkvärdigt. Ofta är det ett alldeles vanligt ord som plötsligt känns tydligare än det brukar.

Jag är journalist i grunden och tycker om precisa formuleringar, men min samling har ett annat tempo än jobbet. Här behöver ett ord inte lösa en uppgift eller passa i en rubrik. Det räcker att jag tycker om att säga det, att det väcker en bild eller att jag blir nyfiken på varför jag alltid väljer just det ordet framför ett annat. Anteckningsboken ger plats åt sådant som annars lätt försvinner mellan två ärenden.

En del av lusten känner jag igen från Alfapet med mormor när jag var barn. Jag minns hur gärna jag satt kvar med bokstäverna. Nu finns samma förtjusning i morgonkaffet och min stund med Wordle på svenska, men favoritorden behöver inte vara användbara i något spel. Jag samlar dem för deras egen skull. På den här sidan får de stanna längre än en bussresa eller en kaffekopp, och jag får försöka sätta fingret på vad det är jag tycker om.

Vad gör fina ord, vackra ord och roliga ord till favoriter?

För mig är fina ord inte riktigt samma sak som vackra ord. Ett fint ord kan kännas omtänksamt eller påminna mig om en vänlig situation. Ett vackert ord kan jag tycka om bara för hur det låter när jag säger det högt. Roliga ord får gärna skava lite i munnen, överraska eller vara så träffande att jag småskrattar. Det här är mina egna hållpunkter, inte fack där varje ord måste passa.

Jag märker också att smaken skiftar. Vid kaffet dras jag ibland till något stillsamt, medan jag på bussen fastnar för ett ord med mer studs. Därför försöker jag skriva en liten rad bredvid själva ordet: var jag mötte det, vad jag tänkte eller hur det kändes att uttala det. Utan den raden kan jag senare förstå att jag gillade ordet, men ha glömt varför jag ville spara det.

Ibland börjar samlandet mer praktiskt. Jag letar i ordsöket efter något helt annat och får lust att anteckna ett ord jag stöter på. Andra gånger söker jag mig till positiva ord när jag vill hitta en formulering som känns varm utan att bli överdriven. Men en sökning bestämmer inte vad som blir en favorit. Jag vill känna efter själv. Skulle jag använda ordet? Vill jag läsa det igen? Finns det något i det som dröjer kvar när skärmen är släckt? Ibland räcker ett ja på den sista frågan.

Hur väljer jag vilka favoritord som får stanna?

Jag försöker inte göra anteckningsboken komplett. Det skulle ta bort en stor del av nöjet. Vissa sidor blir täta, andra får gott om luft. Ibland bläddrar jag tillbaka och upptäcker att ett ord inte längre känns särskilt lockande. Då får det ändå stå kvar. Jag vill kunna se vad jag fastnade för då, inte bara putsa samlingen så att den passar min smak just i dag.

När jag väljer favoritord till den här sidan vill jag däremot kunna säga något personligt om dem. Att bara skriva att ett ord är vackert känns lite tunt. Jag försöker lyssna efter vad jag menar: är det rytmen, en viss klang eller en bild som dyker upp? Ibland finns svaret i ett minne. Ibland får jag läsa ordet högt vid köksbordet innan jag hittar rätt formulering. Motiveringen behöver inte vara stor, men jag vill att den ska vara min.

Den som vill följa mitt samlande kan också titta in på dagens ord – ett ord ur min anteckningsbok varje dag. Själv tänker jag fortsätta med den enkla vanan att skriva ner det som fångar mig. Jag behöver inte hitta det allra vackraste ordet eller försvara varför ett fånigt ord har fått en egen rad. Det räcker att jag öppnar boken och får lust att läsa vidare. Nästa favorit kanske kommer mitt i en vanlig morgon, precis när kaffet har blivit lagom att dricka.

• Om
• Senaste inläggen

Lisa Nordgren

Redaktör hos Bokstavskakel.se

Jag från en liten by i Sverige där rötterna sträcker sig djupt in i naturen. Ända sedan jag var liten har jag haft en stor passion för att läsa och skriva. Jag skrev mina första små berättelser när jag bara var tio år gammal, och de handlade mest om magiska djur och hemliga världar.

Senaste inläggen av Lisa Nordgren (se alla)

• Ord med Q - november 12, 2026
• Ord som börjar på X - november 12, 2026
• Ord på 2 bokstäver - november 12, 2026